-22-

HETTITERRIKET

c:a - 1 900 - 700 f.Kr .

HISTORISK ÖVERSIKT

1900 - 1800 f.Kr.-första litterära belägg för hettiternas närvaro i Anatolien (Turkiet) i assyriska hendelsskrifter

c:a 1 650 f.Kr. - Hattusilis I uppstiger på tronen och skapar Hettiterriket med Hattusas som huvudstad

1 650 - 1 600 f.Kr. - nya territorierna erövras (Zalpa, Alalah, Arzawa); första hettitiska skrifter på kilskrift, bl a

krönikor, lagar, och Hattisilis I’s politiska testamente

1 595 f.Kr. - hettistisk kung Mursilis I plundrar Babylon

1 500-talet f.Kr - de första hettitiska dokument i hieroglifskrift

1 300-talet f.Kr. - Hettiterriket står på höjden av sin makt; kulturlivet blomstrar

1 285 f.Kr. - Egypten och Hettiterriket utkämpar striden vid Kadesh om herraväldet över Syrien,

och därefter delar landet

1 250 - 1 225 f.Kr. - Tuthalija IV’s regeringstid; klipphelgedomen vid Yazilikaya uppförs;

den kungliga fästningen Büyükkale planeras.

1 200-talet f.Kr. - Hettiterrikets fall under stora oroligheter (s.k. sjöfolkens invasion); Hattusa förstörs.

1 000 - 700 f.Kr. - Nyhettitiska furtedömen bildas; syro-hettitiska konsten blomstrar;

hettitisk kultur faller under främmande kulturers inflyttande.

KULTURHISTORISK ÖVERSIKT

Den hettitiska civilisationen föddes på den anatoliska högplatån i hjärtat av dagens Turkiet.

Utgrävningar i turkiska staden Bogazköy blottade hettitiska huvudstaden - Hattusas, grundad

på 1 650-talet f.Kr.. De arkeologiska utgrävningarna i Bogazköy vittnar om hettitiska

kulturens rikedom.

Hettiterna använde sig av två olika skriftsystem - den mesopotamiska klinskriften och den

egyptiska hieroglifskriften. Många hettitiska skrifter har återfunnits på lertavlor i gamla

Hattusas. Dessa texter förekommer även i indoeuropeiska dialekter - på palaiska, luviska,

samt andra språk, som hatti, sumeriska, akkadiska och hurritiska.

Hettiterriket var ett krigarfolksrike, vilket återspeglade sig tydligt i deras kultur, bl a. i

stenreliefer från Yazilikaya, c:a 2 000 f.Kr. ”De beväpnade gudarna”, gravarna i Alaca med

krigiska totemiska standarden i brons, de militära befästningarna kring städerna Alaca och

Hattusas, krigskrönikor på lertavlor från Karkhemish, c:a 800 f.Kr., m fl.,

Den kanske mest berömda kulturlämningen från Hettiterriket är Lejonporten i Hattusas

(bogazköy), c:a 1 600 f.Kr. med djupa reliefskulpturer i sten, föreställande vaktlejon -

hettiternas ”stads”-vapen avbildad på svärdar, befästningsportar, m m.

Lejonporten i Hattusas, 1 600-talet f.Kr.

-23-

FENICIEN

c:a 2 600 - 333 f.Kr

HISTORISK ÖVERSIKT

c:a - 2 620 f.Kr. - första bevis på feniciernas existens, ett semitiskt folk som bodde på Syriens kust mellan

bergen Kasion i norr och Karmel i söder (Libanon)

c:a 1 095 f.Kr - Zakarbaal, kung i Bylos, hävdar sin makt gentemot egyptierna

c:a 1 000 f.Kr. - fenicianska alfabetet används för första gången (inskription på Ahirams sarkofag, fader till

dåtida Byblos kungen Ithobaal)

c:a 995 f.Kr. - Hiram, kung i Tyrus, utvecklar omfattande handel med grannländerna

887 - 856 f.Kr. - Ithobal, Astartes överstepräst och kung i Tyrus och Sidon, ger sin dotter som gemål till Israels

kung Achab

883 - 859 f.Kr. - Assurnasirpal II, kung i Assyrien, för krig mot Fenicien och tvingar kungarna i Byblos, Turus

och Arados att betala tribut.

c:a 814 - Kartago grundas av sjöfarare i Tyrus

slutet av 700-talet f.Kr. - Eulaios, kung av Tyrus och Sion, far över havet och underkuvar Kition (Cypern)

667 f.Kr. - Assahaddon, kung i Assyrien och Babylonien framtvingar en förödmjukande fred med Tyrus’

kung Baalu

500-talet - Nabukadnesar II, kung i Babylonien, intar Tyrus efter 133 års belägring

539 f.Kr. - Cyrus tar Babylonien. Den persiska dominansen sprids även till Fenicien.

300-talet f.Kr. - kungarna av Eshmunazors dynasti i Sidon får Dor, Jaffa och Saronslätten i Palestina;

Athen tilldelar Straton I, kung i Sidon, titeln ”proxenos (konsul)

333 f.Kr. - Alexander den store kommer till Fenicien. Kungarna av Arados och Byblos går samman med

Alexander. Straton II avrättas. Tyrus intas år 332 f.Kr. Feniciens storhetstid är över.

KULTURHISTORISK ÖVERSIKT

Fenicier var

hantverkar- och

sjöfararfolk och

var under

ständig

påverkan av

både egyptier,

assyrier,

babylonier och

andra folkslag,

vilket

påverkade deras

kultur starkt.

Den fenicianska

kulturen

framstår som en

blandning av

Feniciansk finx i elfenben, Nimrud (Assyrien), 800-700-talet f.Kr.

-24- alla grannkulturer.

Den historiska och kulturella identiteten fick fenicierna omkring 1 200-talet f.Kr., efter

sjöfolkens invasion.

Förutom typiska fenicianska småskulpturer, bl a. av den fenicianska gudinnan Anat, 600 f.Kr.,

feniciansk Sfinx från 700-talet f.Kr., och originell myntkonst med typiska skeppsmotiv, bl a.

mynt från Sidon, 300-talet f.Kr. (fenicierna var först med mynttillverkning och användning

och de som ersatte byteshandel med just mynt), var det den fenicianska dansen som skulle

vara karaktäristiska för denna kultur.

Dansen förekom alltid i

förening med poesi och

instrumental musik. Ofta

hade den en extatisk

karaktär med vilda och

iblad , rent av, grymma

inslag, med svärdar och

knivar. Just dessa

dansritter gav senare

upphov till grekiska

dansritter till Dionysos ära. Religiösa danser till gudarnas ära

(Baal, Adonis, Kybele) hade mycket våldsam karaktär och var

typiska ritualldanser. Den sekulära dansen representerades

framför allt av handelsmäns lätta eleganta danser med små

hopp till flöjtens ackompanjemang. Även dessa danser drev

dansarna till slutliga extatiska uttbrott, då dansarna kastade sig

på marken, helt utmattade.

Feniciens betydelse baserades främst på deras handel och den i

sin tur på den skickliga båtbyggerikonsten som Fenicierna

utvecklade. tack vare deras omfattande handel med grannländerna kunde de sprida impulser

från de olika kulturer kring Sydöstra Medelhavet och bidra till att olika konstuttryck

assimilerades i de olika länderna

PALESTINA /ISRAEL/

c:a 1300 - 587 f.Kr .

HISTORISK ÖVERSIKT

fram till 1 200-talet - Israelernas förfäder, av armenisk ursprung, efter ett vandrande liv, till slut hamnar

i Palestinas centrala och södra områden. en liten grupp vandrar sedan vidare till Nildeltat

och blir kvarhållen där.

1 280 - 1 250 f.Kr. - Moses leder den lilla gruppen från Egypten till Madia, för att där sluta pakt med Jahve

som han identifierar med deras traditionella gud. I utbyte mot speciella band som skall

försäkra dem om gudomligt skydd, förbinder sig Judarna att tjäna bara denna gud.

Feniciansk skepp, mynt från Sidon, 375 f.Kr.

Den fenicianska gudinnan Anat

600 - talet f.Kr.

-25-

1 030 - 1 010 f.Kr - efter valet av den första kungen, Saul, gör hans efterträdare David (1 010 - 970 f.Kr.)

Jerusalem till huvudstad. Under honom upplever landet sin glanstid.

931 f.Kr. - under Jerobeam splittras landet. Stammarna i norr behåller namnet Israel och bildar ett

kungarike runt Tirsa och Sumarien. Detta står i motsättning till Juda som fortfarande har

Jerusalem som huvudstad. Överträdelserna mot förbundet med Jahve ökar. Israel, som har

samröre med angränsande kungadömen, dras till deras gudar.

800-talet f.Kr. - den första religiösa litteraturen och de första religiösaa fanatikerna (profeterna) varnar för

faran att välja en annan officiell gud än Jahve

750 f.Kr. - den assyriska örövringen hotar alla kungariken i väster. Andra generationen profeter

(Amos, Hosea, Jesaja) predikar, ägnar sig åt skriftlig propaganda och hotar de landsmän

som bryter mot förbundet med fruktansvärda kollektiva straff.

722 f.Kr. - Sargon II intar Samaria och Israels undergång ger profeterna rätt. Men Assyriens fall

(612 f.Kr.) och den fromme kung Josias oväntade död, medför att den första reformen som

förberetts enligt gängse tolkningen av profeternas läror misslyckas. Nu framträder en ny

profet, Jeremia (630-580 f.Kr.). han manar förgäves till en innerligare uppfattning

av förbundet mot Herren

587 f.Kr. - Nebukadnessar intar och ödelägger Jerusalem. Alla framträdande personer landsförvissas

till Mesopotamien och Juda upphör att existera som politisk enhet. Permanent omorganisation

av det religiösa livet följer oåterkalleligt.

KULTURHISTORISK ÖVERSIKT

Väldigt utspridda vittnesbörd om Israels historia och hebréernas öde finns runt om hela

Sydöstra Medelhavsområde i form av reliefer samt steinskrifter (bl a. relief i Asnheribs palats

”Israels kvinnor i fångenskap i Ninive”, ”Assyrierna torterar hebréerna efter erövringen av

Lakish”- relief i Sanheribs palats, m fl.)

I stort, är den föreställande konsten långt mindre viktig i den allmänna kulturhistoriska

utveckling i Palestina än dansen, musiken och litteraturen.

Dans

I dansen var magin en viktig faktor. Hebreiska danser var ofta förenade med offerceremonier,

då offret brändes på altaret. Offerdanser med extatisk akrobatik var en viktig del i dessa ritter.

Den kanske mest kända dåtida hebreiska dansen var Davids dans som innehöll många hopp

och piruettliknade virvelrörelser. Kvinnor och män dansade i separerade grupper (förbud mot

Assyrierna torterar hebréerna efter erövringen av Lakish.

Israels kvinnor i fångenskap i Ninive, relief i Sanheribs

palats.

-26- gemensam dans), så även i judiska helgdanser, bl a. majfestdansen, skördedansen och

fruktplockningsdansen. Judisk dans karaktäriserades av enkla grupperingar i rad eller i cirkel.

I Judeen (under Herodos’ regering) förekom även professionella dansös, vid festerna efter

romerskt mönster.

Musik

Musikaliskt bidrog hebréerna med två viktiga muikformer som såsmåningom övertogs av den

kristna kyrkan, nämligen - hymn, där stora intervaller åstadkom vackra melodier och texten

var av mindre betydelse (lovsång) och psalm - där melodin var ytterst begränsad till någgra få

toner och textrecitationen var helt dominerande. Det var också den hebreisk-judiska

traditionen som försåg den kristna kyrkan med ett tonsystemorganisation - de jusiska , som var

identiska med senare kyrkotonarter, s.k. modala skalor. Även den kristna kyrkans sång

imiterade den judiska synagogans sångsätt. Tre sätt att sjunga användes: kantillation - recitation av texten på en eller några få toner

antifonalsång - två grupper av sångare svarade varandra (växelsång)

responsorialsång - en försångares sång växlar med körsång (solist mot grupp)

Litteratur

Det var den judiska litteraturen dock, som fick det största betydelse för kommande

Västerlandets framtida framväxt och utveckling. Detta p.g.a. ett verk som tillkom under mer

än 1 000 år (de äldsta Moseböckerna från 1 200-talet f.Kr.; de yngsta Moseböckerna från 160-

talet f.Kr) - Det Gamla Testamentet - d.v.s. Bilbeln, som består av 66 böcker med berättelser,

lagar, levnadsregler, historia, poesi, m m., Gamla Testamentet är både judarnas och kristnas

heliga skrift vars historiska, allmänkulturella och litterära värde går ej att överskatta. Det är

ytterst viktigt att inse att Bibeln är ett verk skrivet av människor och inte Gudsverk, vilket

innebär att många levnadsregler och dåtida människors syn på tillvaron, och inte minst,

moraliska och etiska frågor framstår som föråldrade och inaktuella idag.

testamente = lat. gr . hebr . = förbund

bibel = gr . = biblos = bokrulle

Gamla Testamentets böcker (indelning):

det judiska folkets historia och lagstiftning:

-5 Moseböcker - Joshuaboken - Domarboken - Rutboken - Samuelsböckerna - Kungaböckerna -

Krönikeböckerna - Esraboken - Nehemjaboken - Esterboken

poesi - och vishetslitteratur:

- Jobboken - Psaltaren - Predikaren - Höga visan

profetior:

-Jesaja - Jeremia - Klagovisorna - Hesekiel - Daniel - Hosea - Joel - Amos - Obadja - Jona -

Mika - Nahum - Habackuk - Sefanja - Hagga - Sakarja - Malaki

Moseböckerna är anonyma och handlar om bl a. skapelsen (Génesis), människosläktets tidigaste historia,

Abrahams kallelse, berättelsen om Josef, Israels uttåg ur Egypten, Herrens utgivande av lagen och 10 budorden

till Moses och hans folk (Dekalogen), m fl.

-27-

Bibliska berättelser handlar om bl a.

- Noa som undkom den stora syndafloden

- Jacob som ville har Rakel men tvingades gifta sig med Lea först och sedan arbeta ytterligare 7 år för att

få Rakel

- om Jacobs son som såldes som slav till Egypten, av sina bröder, men som blev faraonens ”ekonomiminister”

- om Moses som ledde uttåget från Egypten

- om Joshua som fick Jerikos musrar att falla med hjälp av musik

- om den långhårike Samson som besegrade filistéerna men blev förråd av sin älskade Delila

- om blivande kungen Davids kamp mot Goliat

- m fl.

Mångfalden av olika litterära former i Det Gamla Testamentet är slående - epos, novell, saga, äventyrsberättelse,

lärodikt, hymn, dialog, kärleksdikt, m fl. Den litterärt och konstärligt äverlägsna delen av Gamla Testamentet är

dock en samling kärlekslyrik, den s.k. Höga Visan, som enligt det judiska prästerskapet är sångerna som skilldrar

kärleken mellan Jahve och Israel, enligt det kristna prästerskapet är sångerna som besjunger brudgummen Kristus

med bruden Kyrkan och i själva verket är kärleks- och erotiska dikter och sånger ifrån ett lyriskt dansdrama för

ynglingar och flickor; ett drama ingående i ett kulturbröllopsfest till guden Boals ära.

BRÅNSÅLDER & TIDIG JÄRNÅLDER

I SKANDINAVIEN

BRONSÅLDERN I NORDEN - c:a 1 800 - 500 f.Kr .

YNGRE JÄRNÅLDERN I NORDEN - c:a 500 f.Kr . - 600 e.Kr .

KULTURHISTORISK ÖVERSIKT

Man kan inte tala om

några högtstående

antika kulturer i

Norden, motsvarande

den egyptiska eller

mesopotamiska,

förrän långt senare i

slutet på första

årtusendet efter

Kristus, då den s.k.

Vikingakulturen

skapade en säregen konst i slutskedet av järnåldern.

Nordens perifera läge skapade isolation från de stora Medelhavskulturerna. Det var först då

handelskontakterna med Söder etablerades som det konstnärliga skapandet tog fart i Norden.

Drakhuvud från Osebergsskipet, 800-talet, Oslo,

Halskrage i brons. Skåne.

Statens historiska museum. Stockholm.

-28-

De första kontakterna med Medelhavskulturerna var dock mycket blygsamma och den nya

bronskulturen i Norden under lång tid framöver var knuten till magiska ritter med rötterna i

stenåldern.

Först under tidig järnåldern påbörjades större import av bl a. guldföremål från den romerska

kulturkretsen. Alltså, långt efter Kristifödelse. Då kom även den inhemska produktionen av

smycken och guld-och silverföremål igång. Det typiska för nordisk brons-, guld- och

silverföremålstillverkning var djurornamentiken (bl a. drakslingan).

BRONSÅLDERN I NORDEN

De mest representativa

lämningar från denna

period är nordiska

hällristningar ofta knutna

till olika fruktbarhetsritter

och solkult. Dessa

hällristningar räknas i

tusental. Förutom dessa har

man hittat många fynd med

dåtida musikinstrument,

samt bildframställningar av

dessa, t e.

kultmusikensemblen i den

berömda Kiviksgraven.

Bland de viktigaste och

oftast förekomande

instrumenten var:

bronsrassel - 2 halvmånade bronsskivor upprätta på en bronsring (Eskelhem socken, Gotland)

benskrapare - avlångt ben med skåror som skrapades med en träpinne (Leka ön, Norge)

Sangelstainen - metalliskt ljudande klangsten med skålgropar (Lärbo socken, Gotland)

Balkåkra-gongen - konkav ornerad bronsskiva som vilar på en rundad genombruten ställning

av brons (Balåkra, Skåne)

lertrumma - tunn lerkärl med hjortskinn spänt på kärlets öppning (Löderup socken, Skåne)

lockpipa - fyrsidig ihålig benrör med ett utborrat hål i en av sidorna (Köpinge socken, Skåne)

bronslurar - en konisk tunnväggigt tonlur, krumböjt i två plan med en rund ornerad ändplatta

och grytformigt munstycke (Brudevaelte, Danmark)

Bronslurar från Brudevaelte, Danmark, c:a 700 f.Kr., lurens längd - 2, 24 m

-29-

JÄRNÅLDERN I NORDEN

De främsta och viktigaste

fynden från denna period är

också olika

musikinstrument. Bland

dessa: Barva-luren - s.k. naturhorn

(inga fingerhål), större horn med

bronstillsatser (Barva socken,

Södermanland)

lergök - ihålig fågelfigur med

platt näbb och rundad öppning i

pannan (Bjerkreim, Norge)

kohorn med fingerhål - (Visnum socken, Värmland)

Kvalsund-roparen - trattformat föremål av trä; blåstes som

trumpetinstrument (Kvalsund, Norge)

EGEISKA HAVSKULTURER

Kykladisk kultur - c:a 2 600 - 1 100 f.Kr .

Minoisk kultur - c:a 2 100 - 1 100 f.Kr .

Mykensk kultur - c:a 1 600 - 1 100 f.Kr

KULTURHISTORISK ÖVERSIKT

De tre egeiska havskulturer, under perioden c:a 2 000 - 1 100 f.Kr., var ett tydligt förstadium

till Antika Greklands kultur, d.v.s. till den första fullt Västerländska (europeiska) högkulturen.

De tre kulturerna var nära förbundna med varandra, men ändå klart skilda i sina konsträrnlga

uttryck.

Den kykladiska kulturen utvecklade sig på en ögrupp norr om Kreta

Den minoiska kulturen uppstod och utvecklade sig på ön Kreta

Den mykenska kulturen föddes och blomstrade på den sydligaste spetsen av det grekiska fastlandet

Som det framgår av tidsangivelser ovan, var dessa kulturer avslutade som samhällen vid

c:a 1 100 f.Kr. De smälte in i det allmängrekiska samhället vid ugnefär den tiden. De

konstarterna som dessa tre kulturer utvecklade satte en stark prägel på den nyuppkomna

grekiska kulturen äda fram till c:a 780-talet f.Kr. Alla tre egeiska havskulturer delas in, var för

sig, i tre perioder - tidig - mellan och sen, som grovtsätt korresponderar med gamla - mellersta

och nya riket i Egypten. De viktigaste lämningar efter dessa kulturer daterar sig från den

senare delen av den mellersta- och från den sena perioden.

Oxhorn med bronstillsatser,

Barva, Södermanland,

85 cm

Lergök, 400 e.Kr., Bjerkreim, Norge

17,5 x 9 x 8 x 7,2 cm

Redan c:a 2 000 f.Kr utvecklades ett gemensamt, för alla tre kulturerna, skrivsystem, men det

är de arkitektoniska, skulpturella och keramiska lämningar som fick den största betydelssen

för vidare kulturutveckling i detta område.

-30-

KYKLADISK KULTUR

de enda föremålen som hittades efter det kykladiska

folket var blygsamma stengravar i vilka små

märkliga skulpturer hittades, s.k. marmoridoler

föreställande nakna, stående kvinnor med armarna

vikta framför bröstet (fruktbarhetsgudinnor).

Kilformen av dessa små skulpturer var mycket

ovanlig och ännu ovanligare att just

fruktbarhetsgudinnor var smala och smalhäftade

kvinnor.

Den kykladiska muiken, litteraturen och arkitekturen

vet man ingenting om.

MINOISK KULTUR

var den överlägset rikaste av de tre kulturerna. Den

var glad och lekfull i sin karaktär. Kring år 2 000

f.Kr skapade kretensarna en stadskultur som kretsade

kring ett flertal stora palats, bl a. Knossos, Faistos,

Malia, m fl., som förstördes dock c:a 1 700 f.Kr. C:a

1 600 f.Kr. började en ny våg av palatsbyggande på

samma platser, men även dessa förstördes (c:a 1 500

f.Kr.). de grävde upp av arkeologer och delvis

restaurerades. Den mest kända av dessa palatser är

nog Minos’ palats - Knossos ((Kreta) c:a 1 500 f.Kr.,

som i sagorna kallades - Minotauros’ labyrint (sagan

om Minotauros). Den hade massor av små rum med

lågt i taket, fantastiskkt dekorerade väggar, solida

murkonstruktioner, tallrika portiker och ljusbrunnar

(patio), samt karaktäristiska kolonner av trä med

kuddliknande kapitäl.

Marmuridol från Amorgos, c:a 2 500 f.Kr,

marmur, höjd 76 cm, Ashmolean Museum, Oxford

Den minoiska kulturen var en fredlig kultur och iinga militära föremål förekom på ön Kreta.

Inga statyer med anknytning till religion eller tempel hittades. Däremot var den minoiska

keramikkonsten

oerhört

högtutvecklad och

speciell. De tidiga

minoiska vaser bar

på abstrakta

utsmyckningsmön

ster, medan senare

-31- vaser smyckades

ut med

föreställande

motiver med

antigen havs flora och fauna som

motiver eller realistiska reliefer av

skämtsam karaktär.

Kreta var också vaggan för grekisk

dans. Kultdanser och denser med

magiska krafter” var dominerande

och förekom oftast i form av

processions-, extatiska- och

krigsdanser.

MYKENSK KULTUR

förekom längs det grekiska fastlandets Sydöstra kust.

Samhällen byggdes kring palats, precis som på Kreta.

Mykene var det största och viktigaste samhället i

området.Först byggde samhället på enkla

herdestammar med bygsam kultur (bl a. tivverkades

enkel keramik och bronsvapen). Mellan 1 600 - 1 300

f. Kr. utvecklade mykenerna mycket speciella

schaktgravar av lager av noggrant huggna stenblock, i

vilka begravdes deras döda anhöriga. Just i

dessa gravar hittade man e mängd av

värdefulla dryckeskärl, smycken, vapen och

flera guldföremål som vittnar om det dåtida

mykenska samhället. Myckens kultur var starkt

påverkad dels av den minoiska kulturen på

Drottningens megaron, Minos’ palats, Knossos, Kreta, c: a 1 500 f.Kr.

trappa, östra flygeln i Minos’ palats, Knossos, Kreat, c:a 1 500 f.Kr.

Målat huvud i kalksten, Mykene, 1 200-talet f.Kr.

Lejonporten i Mykene, c:a 1 250 f.Kr.

Kreta, dels av den egyptiska kulturen. På 1 400-talet anföll mykenerna Kreta och härskade

där, bl a. tack vare deras svårintagliga egna palats, helt olika de kretensiska. De placerades på

bergstopparna och var omgivna av skydsmurar av stora stenblock (helt okända konstruktioner

på Kreta). En av de mest kända mykenska försvarskonstruktioner är Mykenefästningen med

den berömda Lejonporten (två lejon som flankerar en minoisk kolonn; tydlig påverkan från

den hettitiska kulturen och deras befästningskonstruktioner).

Inte heller i den mykenska kulturen hittades några spår av tempelbyggande.

Skulpturer gkordes ofta i elfenben och är ytterligare ett tydligt bevis på nära kontakter med

Mindre Asien och Norra Afrika. Ett exempel på en sådan skulptur är Tre gudomligheter från

Mykene i elfemben, föreställande två knästående kvinnor som sköter om ett barn (moderslös

-32- gud och hans två värdinnor; en vida spridd myt om ett gudomligt barn som har övergivits av

sin moder och uppfötts av nymfer, gudinnor eller djur). Det är en av de tidigaste konstföremål

i mänsklighetens historia som visar ett uttryck av tillgivenhet och mänsklig värme.

Bläckfiskevasen, Pelaikastro, Kreta, c:a 1 500 f.Kr., höjd 28 cm.

Museet i Herakleion, Kreta

Kärl med pip, Faistos, c:a 1 800 f.Kr., höjd 27cm,

Museet i Herakleion, Kreta

Tre gudomligheter, Mykene, c:a 1 500 - 1 400 - talet f.Kr., elfenbenm höjd 7,5 cm, Nationalmuseet, Aten