Människa och hund Hur aktiva hundägare konstruerar denna relation.

En C-uppsats av Lovisa Lindström

Sociologiska institutionen

Uppsala universitet

VT 2012.

Handledare: Lars Holmberg

Examinator: Bo Levin

Inlämningsdag: 21 maj 2012.

2

Innehållsförteckning Sammanfattning/Abstract S. 3.

Inledning S. 4-7.

Frågeställning och syfte S. 7-8.

Tidigare forskning och litteratur S. 8-14.

The Companion Species Manifesto

Förstå hundar; bo och arbeta med hundar

Myers försök

Antropomorfism ur beteendets synvinkel

Hundägare är ensamma

Positiv syn på antropomorfism

Sammanfattning

Perspektiv S. 15-18.

Interaktionismens födelse

Vad som kännetecknar Symbolisk interaktionism

Interaktionismens kärna

Teori S. 18-22.

Om G. H Mead

Språkets roll

Jaget och organismen

Metod S. 22-28.

Intervjuerna

Transkribering

Analys

Resultat S. 28-37.

Sällskap

Interaktion

Hundens mentalitet

Aktivitet

Hur påverkar hundlivet människans relationer till andra människor?

Sammanfattning

Diskussion S. 37-38.

3

Sammanfattning

Uppsatsen handlar om relationen mellan människa och hund. Med hjälp av kvalitativa

intervjuer och teori har denna undersökning försökt bilda en förståelse för betydelsen med

hundar i människans liv. George Herbert Meads teori om interaktion och mening har använts

för att förstå hur människan finner mening med denna relation. Med hans utgångspunkt i

språket har detta intressant och utmanande.

Intervjuerna gjordes med tre medlemmar i Uppsala brukshundklubb. De ägnar mycket tid

med sina hundar och var därför intresserade av detta ämne. De intervjuer jag gjorde visar på

en dynamisk relation mellan hundägare och hund. Hunden som intresse och kamrat är det som

blir adresserat här.

Mitt resultat visade att det finns en grad av antropomorfism eller förmänskligande och att

detta är ett sätt att förstå hur människan kan uppleva att hon har en interaktion med hunden.

Känslor visade sig också spela en viss roll och de öppnade upp för mer forskning om ämnet.

Sökord: Hund, Människa, Symbolisk interaktionism, Relationer, hund och människa, djur.

Abstract

This essay is about the relationes between human and dog. With the help of qualitative

interviews and theory have this analysis tried to explain the significanse of dog-human

relations. George Herbert Meads theory about interaction and meaning have been used to

create an understanding of how humans find meaning in this relationship. His starting point i

the human language have made this interesting and challenging.

The interviews were made with three members of Uppsala brukshundklubb. They spend a

lot of time with their dogs therefore they were interested in this subject. The interviews I have

made shows a dynamic relationship between dog owners and dogs. The dog has an interest

and has a friend is being addressed here.

My result showed that there exist some sort of humanizing or anthropomorphism and that

this is a way to understand how humans kan experience a sense of interaction with their dog.

Feelings showed to be of importance and that opens upp for further research on the subject.

Keywords: Dogs and Humans, Relations, Symbolic interactionism, djur.

4

Inledning

Våra sällskapsdjur är viktiga för oss vilket man kan förstå då vi i vårt samhälle försöker ha

sällskapsdjur även fast staden breder ut sig. Det tycks som om sällskapsdjur blir allt viktigare.

Ett exempel på det är att det blir fler även fast vi bor allt trängre i stora städer. Med allt fler

djur på mindre yta skapas stora debatter om de gemensamma utrymmen som icke- djurägare

och djurägare beträder. I en artikel av Tora Holmberg, forskare vid Institutet för bostads och

urbanforskning skriver hon om en debatt som uppstod då park och naturförvaltningen i

Göteborg offentliggjorde en framtidsplanering där de djur som bodde i Slottskogens djurpark

skulle avvecklas. Dessa djur var till exempel älg, pingvin och pelikan, debatten handlade

mycket om fångenskapen av dessa vilda djur. Det finns med andra ord debatt om fler arter än

bara de vanligaste sällskapsdjuren så som hund och katt. Holmberg tar också upp några

exempel på inskickade klagomål där personer skriver om en yta som var menad för rastning

av hundar. På denna yta utvecklades missförstånd då barnfamiljer och andra satte sig där och

sen blev irriterade på hundägare som hade sina hundar lösa. Det klagomål som Holmberg tar

upp pekar på att det måste bli en tydligare markering att det är en rastplats där för hundar.1

Det finns många exempel på debatter av det här slaget exempelvis radioprogrammet, Ring P1

har haft flera avsnitt där personer har diskuterat bostadsföreningars krav mot hundägare men

också just möten mellan de tre parterna personen, hundägaren och hunden som kan ske på de

gemensamma utrymmena i samhället exempelvis promenadstråken.2 Det är rätt klart att det

finns tydliga argument för och emot hundar i samhället, men vi accepterar dem och

respekterar dem, vilket vi inte gör med många andra djur. Gnagare, rovdjur och vissa

fågelarter är exempel på djur som inte är så populära hos oss människor, kanske på grund av

deras behov som helt enkelt inte passar in och som är obehagliga för oss. Det finns med andra

ord en hierarki i vår behandling av och syn på djur. Att jämföra vår syn på hunden och vår

syn på vargen (ett självständigt rovdjur) visar att vi gör starka åtskillnader mellan djur som

möter våra behov och djur som lever som de själva vill. Idag finns 300 vargar och den anses

1 Holmberg, Tora, Hur gör djur? Människor, andra djur och utmaningar för sociologin, S. 5 och S. 12 i Sociologisk forskning nr 1, 2006. 2 Ring P1, sr.se, http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=1120

5

vara akut hotad. En ny vargutredning visar att det skulle behöva finnas 450 vargar om vi ska

kunna säga att vargen har gynnsam bevarandestatus.3 På ledarsidan i Dagens Nyheter skriver

skribenterna att denna vargutredning inte har kommit fram till något och är väldigt negativa

till regeringens hanterande av vargpolitiken. De skriver också att år 1821 var det en varg som

dödade en människa och de menar att hundar och bin har fler människoliv på sina samveten.

Ändå finns tydligen en bild av att vargen är farlig för människan då utredaren Lars-Erik

Liljelund menar att man inte kan veta om vargen är farlig för människan.4 Detta visar att ett

djur vi inte har någon tydlig relation till, ett djur som vi inte är beroende av och ett djur som

inte är beroende av oss, det djuret är inte lika värdefullt för oss. Jo, när det kommer till sagor,

då är vargen en väldigt tacksam del. Även fast vi vet att hundar kan vara farliga och kan

tydligen också, i värsta fall, vara mer farliga än vargen så är det de djuren vi skyddar. Det är

det vi har lärt oss genom influenser från samhället och föräldrar. Hunden ger oss sällskap,

något vi behöver, medan vargen river våra får, får som är domesticerade för att vi behöver

köttet.

I boken ”Animal Welfare and Human Values” tar Rod Preece och Lorna Chamberlain upp

historien bakom djurens utveckling parallellt med den mänskliga civilisationens utveckling.

De skriver om djur som har bidragit till utvecklandet av bättre jaktvapen, de tog ben och

elfenben från djur för att göra vapnen. Preece och Chamberlain menar här att våra behov är

ursprunget till uppfinningar och att dessa behov blev mötta tack vare djurriket. För tolv tusen

år sedan började människan domesticera får, getter, grisar och nötkreatur för att få mat. Detta

gjorde det möjligt för människan att bygga upp byar på bestämda platser. Detta gjorde också

att jakten minskade, eftersom den inte betydde lika mycket då. Här började vissa djurraser

komma nära oss och vi behövde dem, men vissa djurraser föll bort genom civilisationens

frammarsch. Hästar började användas för att transportera saker och för att vi skulle kunna

resa. Dessa djur gjorde att handel blev möjlig och skapade alltså en ekonomisk marknad.

Genom att resa fick människan mer kunskap och öppnade upp vägar mellan exempelvis

Sardis och Susa, en väg som perserna kallade ”royal road”. Djurriket är obestridligt en del av

människans civilisation dock har detta betytt mycket olika för olika djurraser och olika för oss

människor. Under Romarrikets tid betydde tigrars, björnars och lejons del i det samhället

döden då män skulle visa sitt mod genom slakt.5

3 Johansson, Roland. Snart kan vi ha 450 vargar, 4/4-2012, Uppsala Nya Tidning. 4 Helmersson, Erik. Jonsson, Gunnar. Kjöller, Hanne. Melin Ström, Annika, Åman, Johannes, Alonso Liby, Martin, Alla rädda för vargen, 4/4- 2012, Dagens Nyheter. 5 Chamberlain, Lorna. Preece, Rod. Animal Welfare and Human Values, S. 6- S. 9.

6

Preece och Chamberlain skriver att den västerländska civilisationen alltid har placerat sig

utanför eller över naturen. Vi har setts som att vara ett annat djur i naturen.6 Civilisationens

frammarsch har skapat en distans mellan djur och människa i västerlandet. Vi behöver inte

djurmaterial längre till att skapa vapen, att skapa hem och hus. Det finns bland annat två

resurser som djur står för som har överlevt ifrån civilisationens födelse och det är

matproduktionen och skinntillverkningen. De djurraser som här är inkluderade är nötkreatur

och gris, framförallt, och dessa djur är sådana vi fortfarande är beroende av och därför har vi

fortsatt att ta hand om dem. Men med fler och fler invånare i städer så har distansen mellan

boskapsdjur och människor ökat. Vi går nu för tiden till mataffären och handlar kött och

undrar vilket land det kommer ifrån. De djurraser som de flesta av oss känner till och har

erfarenhet av är hundar och katter. Dessa djurarter har blivit sällskapsdjur, alltså djur som

möter vårt behov av sällskap och den relationen har blivit stark. Hunden var det första djur

som blev domesticerat7 (något som då vargen aldrig blev) och det råder debatt om huruvida vi

tog initiativet eller om det faktiskt var hunden. I Donna Haraways ”The Companion Species

Manifesto” skriver hon om hundens domesticering på ett sätt som insinuerar att hunden eller

förfäderna till hunden tog första initiativet. De insåg fördelar med att vara nära människorna,

som att exempelvis äta rester ifrån människornas måltider.8 Däremot skriver Preece och

Chamberlain i ” Animal Welfare and Human Values” på ett sätt som utgår ifrån att människan

är subjektet och domesticeringen ett verb. Denna bok är dock lite äldre.9 Är det vi som står

ansvariga för hundens balans mellan varg och människa eller är det hunden som har fått

avgöra?

Idag finns det 751 272 hundar registrerade i Jordbruksverkets register och ägarantalet är 554

567.10 Jordbruksverket startade detta register 2001 för att hålla koll på problematiken med

farliga hundar.11 Svenska kennelklubben tillhandahåller också ett register för övriga ändamål,

men detta register är frivilligt och här finns över 1 000 000 hundar och katter registrerade

varav 600 000 katter.12 Hunden har fått nya arbetsuppgifter och jobbar idag inom polis,

6 Chamberlain, Lorna. Preece, Rod. Animal Welfare and Human Values, S. 5. 7 Chamberlain, Lorna. Preece, Rod. Animal Welfare and Human Values, S. 6. 8 Haraway, Donna. The Companion Species Manifesto, S, 29. 9 Chamberlain, Lorna. Preece, Rod. Animal Welfare and Human Values, S. 6. 10http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/hundarochkatter/hundregistret/statistik.4.45fb0f14120a3316ad78000672.html 11 http://www.skk.se/om-skk/id-markning-sok-hundagare/hund/fragor-och-svar/ 12 http://www.skk.se/om-skk/

7

tullverket och militären. Inom polisen har hunden en mängd olika uppgifter som exempelvis

att undersöka brottsplatser och att bevaka demonstrationer med mera. Med hundens hjälp kan

polisen hitta narkotika, kroppar och till och med kroppsvätskor.13 Men den viktigaste

funktionen kan mycket väl tänkas vara sällskap och fritid. I boken Understanding dogs skriver

Clinton R. Sanders om hur relationen mellan hundar och människor ser ut. Han berättar en del

om sitt eget beteende när han är med sina newfoundlands (en hundras) erkänner att han pratar

med sig själv eller rättare sagt pratar med sina hundar. Här är han alltså ensam med sina

hundar.

“I was getting ready to go to the grocery store today and started nattering – ”Well, we better

not forget to get something for dinner tonight. How does chicken sound to you?” 14

Sanders beteende är nog inte så olikt många andra hundägare, detta beteende visar att man ser

sin hund som ett fullfjädrat sällskap. Eftersom man inte ser sig själv som ensam när man går

ut med sin hund så är det lätt att börja prata med sitt sällskap. Denna enbart sociala relation

som har utvecklats, där hundar inte är verktyg, där de inte ger oss något konkret utan bara ska

finnas där som sällskap kanske först på senare tid blivit ett faktum. Med den livsstil som har

utvecklats på senare tid, där man ska ha jobb, träna regelbundet, ha ett liv (då menar jag

många vänner och ha roligt) så har det också kommit fler och fler som bor i lägenheter. Det

gör att små hundar är väldigt praktiska; de ska helst inte heller kräva för mycket motion eller

hjärngympa. Man kan bara gå in på Blocket (en köp- och säljsida på internet), så ser man

direkt att majoriteten av hundannonserna rör små raser. Det finns också annonser där priserna

är skyhöga och vissa priser är väldigt låga, beroende på blandras eller inte, registrerad i

Svenska kennelklubben eller inte, bra släktlinjer eller inte.15 Men vad är det som gör att vi är

så fast vid sällskapshundar? De kan inte prata med oss och de upplevs inte ofta som att ens

sällskapshund har sviket dig, de är aldrig avsiktligt elaka. Men hur kan de då avsiktligen tycka

om dig? För att hundar ska betyda mycket för oss måste vi väl uppleva att de reagerar i en

interaktion. För att författaren Sanders ska kunna få för sig att prata med sina hundar (som i

ovanstående exempel) så utgår han någonstans ifrån att få en reaktion, han inser dock snabbt

att det är en reaktion av oförståelse. James Serpell definierar antropomorfism som en tolkning 13 http://www.polisen.se/sv/Om-polisen/Sa-arbetar-Polisen/Specialkompetenser/Hundforare/ 14 Sanders R, Clinton. Understanding Dogs; Living and working with Canine Companions, S. 14. 15 http://www.blocket.se/uppsala/djur/hund?ca=10&st=s&st=u&st=b&w=1&cg=6080&c=6081

8

där mänskliga sinnestillstånd så som tankar, känslor, tro och motiveringar har blivit tillskrivna

icke-mänskliga djur.

Syfte och frågeställning Denna uppsats handlar om relationen mellan sällskapsdjur och sina ägare. Jag kommer att

göra ett antal intervjuer med hundägare och med hjälp av dessa försöka förstå hur relationen

mellan hund och människa ser ut. Är det med hjälp av antropomorfism som våra hundar

betyder mycket för oss? Vilken roll har antropomorfism i hundägarens relation till sin hund?

Är relationen till en hund lika värdefull som en relation till en människa eller är den ett

substitut? Det är mina frågeställningar.

Tidigare forskning och litteratur

Forskning om antropomorfism och om relationen mellan djur och människor är ett ämne som

har tagit mer och mer plats. Det är ett ämne som har visat sig beröra många discipliner som

till exempel psykologi, ekologi, biologi, genusvetenskap och sociologi.

The Companion Species Manifesto

En intressant bok inom ämnet, hund-människa relationer är ”The Companion Species

Manifesto” av Donna Haraway, som jag nämnde i inledningen. I denna bok tar hon upp

människans ansvar för sina hundar och hur vi ser på dem, hur vi behandlar dem från en etisk

synvinkel. Hon skriver om olika sorters relationer till hundar och de olika uppgifterna som vi

tillskriver dem. I ett kapitel som heter ”Love Stories” tar hon upp denna föreställning om

vilkorslös kärlek som många människor tror att deras hundar ger dem. Idén om villkorslös

kärlek tycker hon är en vanlig företeelse i sitt eget hemland, USA. Hon menar att

föreställningen är skadlig både för hundar och människor. Idén att hundar ska reparera

människors själar med deras villkorslösa kärlek är enligt Haraway en neuros av hundälskande

narcissism. Haraway menar att se sin hund som en pälsklädd familjemedlem gör att barn blir

bitna och hundar avlivade. Hon berättar om en uppfödare som älskar den ras hon föder upp,

Pyreneerhundar, men som tycker att man till exempel borde skjuta en hund som har bitit ett

barn. Uppfödaren pratar om det fantastiska, att kunna dela sitt liv med en annan varelse som

troligen har andra behov än hon själv. Det är enligt henne anledningen till varför hon

9

omringar sig med så många djur.16 I detta kapitel börjar man förstå att Haraway verkligen vill

lägga fram en etik och en bild av hund-människa förhållandet. I ett kapitel kallat för ”Positive

Bondage” tar Haraway upp en agilitytränare vid namn Susan Garrett och hennes

träningsmetod. Haraway målar upp en bild av tävling och det pressade läget som uppstår då

hundägaren och hunden måste prestera. Hunden får inte godis för vad som helst, den får inte

hoppa upp i soffan och så vidare. Det blir en sträng disciplin på hunden om man vill bli bäst i

agility. Haraway kallar denna träning för ”ruff tough love” och det är det som präglar en

sådan här relation. För att en hundägare ska kunna uppnå framgång med sin träning så måste

träningen engagera hunden annars är den meningslös. Däremot ställer det ett krav på

hundägaren. Ett krav som många av oss inte vet hur vi ska leva upp till, det är att kunna se

vilken slags individ din hund är och höra vad de säger. Haraway erkänner att Garretts bok får

även henne att använda sig av förmågan att ljuga för sig själv om de motsättningsfulla

fantasier som vi tillskriver våra hundar i denna icke konsekventa träning och i våra lögnaktiga

uppfattningar om vad som verkligen sker.17 ”The Companion Species Manifesto” beskriver

hundlivet i det västerländska urbana samhället och ger en klar bild över de olika relationerna

som människor kan ha med sina hundar. Dessa två sorters relationer som Haraway tar upp är

olika på grund av att de har olika mål. För den första relationen är kravet på hunden att den

alltid ska vara där för dig och alltid vill göra det du vill göra, medan den senare har som mål

att vinna eller att få en följeslagare som lyder dig. Haraway tar upp sina egna åsikter och

utvecklar en etik om hundhållningen, men som sagt, medger att alltid se sin hund som ett

annat djur som du inte kan förstå dig på tar bort lite av meningen med att ha hund. Kan det

vara så att en hundägare kan ha föreställningar om själva konversationen, men samtidigt veta

någonstans att det är en annan djurras de pratar med?

Förstå hundar; bo och arbeta med hundar

Clinton R. Sanders uttrycker i sin bok ”Understanding Dogs; Living and Working with

Canine Companions” ett stort engagemang inom detta ämne som även Haraway uttrycker i

sin bok. Dock har Sanders en mer positiv bild av människans relation till hundar. Han tittar på

olika sorters relationer och utifrån detta försöker han bekräfta varför hundar är viktiga för oss.

Han skriver inte om hur vi borde se på relationen och vilket synsätt vi borde ha på våra

16 Haraway, Donna. The Companion Species Manifesto; Dogs, People and Significant Otherness, S. 33-39. 17 Haraway, Donna. The Companion Species Manifesto; Dogs, People and Significant Otherness, S. 43-47.

10

hundar utan han verkar vilja ge mer tyngd till denna sorts relation som finns i vårt samhälle.

Sanders är också sociolog och har därför koncentrerat sig på hundägares relation till sina

hundar. Han beskriver hur vi relaterar till hundar och tar inte upp mänsklighetens sätt att

handskas med skillnader på ett generellt plan. Denna bok bygger mycket på citat från andra

hundägare och Sanders egna erfarenheter, men i sista kapitlet går han in på olika teorier om

djur och även sociologiska teorier om interaktion.18 I det andra kapitlet som handlar om den

vanliga hundägaren tar han upp flera olika citat som visar på att hundägare tror att deras

hundar kan tänka och att de på något plan är medvetna. De som är hundägare förstår det som

att de har någon sorts interaktion med sina hundar. Sanders tar här upp idén med att man tar

den andres roll i en interaktion. För att förstå sig på vad som sker i en viss interaktion så

måste man förstå sig på, eller tro att man förstår sig på, den andres subjektiva erfarenheter.

Sanders visar genom citat att hundägare tror att deras hundar förstår sig på deras emotionella

liv och i och med det kan hundägare förstå sig på hundarnas emotionella liv. Denna förståelse

menar Sanders bygger på de gester som parterna ger varandra, men också på det språk som

hundar ger till sina ägare. De morrar, de skäller, de gnyr och så vidare. Ett citat lyder så här

”He makes these low grunting sounds deep in his throat. He tells us when he wants something

and we have learned to understand him…”19

Det finns även grupper som vi idag tillskriver benämningen person, men som vi förr inte

gjorde. Exempelvis kvinnor, afrikaner och homosexuella är alla idag en del av normen och ses

vara personer och inget annat. Varför trodde vi förut att dessa inte var personer som vi kunde

förstå oss på? Han tar upp en undersökning gjord av Robert Bogdan och Steven Taylor. Deras

undersökning hade som mål att finna de sätt som ”normala” personer tillskriver en mänsklig

identitet till svårt handikappade personer. Här drar Sanders paralleller mellan hund- människa

relationen och den relation som finns mellan handikappade personer och deras anhöriga. I

denna undersökning visar Bogdan och Taylor att de anhöriga eller de icke- handikappade

tillskriver en ”normal” persons tankeprocess till den handikappade, den handikappade blir då i

ögonen på de övriga ”normala”, en person som förstår, minns och resonerar. De icke-

handikappade tillskriver också en unik personlighet till de svårt handikappade. På grund av

18 Sanders, R. Clinton. Understanding Dogs; Living and Working with Canine Companions, S. 14-15, 111-148. 19 Sanders, R. Clinton. Understanding Dogs; Living and Working with Canine Companions, S. 20-23

11

tillskrivningen av dessa egenskaper så kan icke-handikappade uppleva att de har en riktig

konversation med dessa svårt handikappade personer. Sanders ser att det finns likheter mellan

dessa resultat och de citat han har samlat på. Hundägare upplever att de kan prata med sina

hundar och har förmågan att göra denna upplevelse möjlig.20 Det finns alltså fler exempel på

skillnader som gör det svårt att hitta en teori som kan förklara all mänsklig interaktion. Det är

lätt att se normen och svårt att se ”the big picture”.

Myers försök

I en artikel som heter ”No longer the lonely species: a post-mead perspective on animals and

sociology” försöker forskaren Olin E. Myers att besvara frågan: Kan djur vara en del av

sociologin? I denna artikel använder han sig av Max Weber och George H. Mead. Han tar upp

ett referat från Weber som uttrycker det ovetande som vi har när det gäller andra djurs

medvetenhet, personlighet och känslor. Weber fann ingen anledning till att tro att vår förmåga

att prata om våra känslor med andra människor är så mycket större än när vi pratar med våra

sällskapsdjur. Med andra ord, det finns inget bevis som säger att vår interaktion med andra

djur är så olik den interaktion vi kan ha med varandra.

Det som Myers fokuserar mest på i artikeln är att utveckla sin idé om att självet även kan

utvecklas i interaktionen med andra djurraser. Hans utmaning blir alltså att omforma Meads

idéer om självets utveckling. Att kolla tillbaka på Meads arbete menar Myer visar varför idéer

om interaktion och självet är så beroende av språk. I och med Meads idéer har man trott att

det bara är genom språk som vi kan få en förståelse av oss själva i den kontext vi befinner oss.

Detta påverkar den objektiva delen av vårt själv, ”Me”, och den i sin tur påverkar den

subjektiva delen, ”I”. Eftersom andra djurraser inte kan producera eller kan reagera på dessa

symboler och roller, ”the generalized other”, så kan en människa inte uppta en uppfattning av

sitt objektiva själv i djurets erfarenhet. Med detta synsätt saknar djur ett språk, vilket Sanders

menar att de har. Det bästa en annan djurras kan bidra med, utifrån denna idé, är att visa vad

begreppet, mänsklig innebär. Myers tar här upp sin egen forskning om småbarn som

kommunicerar med djur. Han menar att barn förstod att djuren inte förstod deras språk.

Barnen pratade inte alls så mycket med dem och när de gjorde det så gjorde de det väldigt

enkelt och de var medvetna om begränsningarna med mänskligt språk. För att ytterligare

öppna upp Meads idé om självets utveckling tar Myers upp en idé av Karen Hanson. För att

20 Ibid, S. 25-26.

12

kunna reflektera över hela självet så behövs andras synsätt, men vi hör inte våra egna ord så

som andra gör. Både på grund av fysiska hinder och av olika perspektiv på de som sägs, kan

ens egen syn av de man säger skilja sig från dem den andra uppfattar. De ger mer tyngd till

ens egen bild av sig själv och det är enligt Hanson första steget till att förstå självets

utveckling genom fantasi. Hon menar att basera sin utveckling av självet på hur andra

uppfattar en är ett tecken på att man saknar integritet. Myers tar upp lekar där barn låtsas vara

någon annan, han kallar det för ”pretend play”. Mead menade att barnet tog rollen av den

andra och att denna lek i så fall inte var gjord med avsikt från barnets sida. Hanson menar

dock att barnet gör denna lek avsiktligt. För att barnet ska kunna låtsas var en cowboy till

exempel så måste barnet se vilket beteende som en cowboy har och också se vad för slags

beteende som är karaktäristiskt för honom själv. Han måste understryka vissa beteenden och

dölja andra för att kunna spela en cowboy. På detta sätt skapas en mer helhetlig förståelse om

honom själv och om vad det än är han låtsas vara. På detta sätt visas ytterligare en väg som

leder fram till en förståelse av vem man själv är. Den visar att utvecklandet av ens själv inte

bara är beroende av andra som delar ditt språk utan också av din egen uppfattning och

nyfikenhet. 21

Både Sanders och Myers tar denna relation på största allvar och menar att den har en stor

betydelse för människor.

Antropomorfism ur beteendets synvinkel

Antropomorfism berör många ämnen, som sagt. I artikeln ”Naturalizing

Anthropomorphism: Behavioral Prompts to Our Humanizing of Animals” har en psykolog

och en ekologist jobbat tillsammans för att undersöka vilka beteenden hos hundar som

överensstämmer med ägarnas antropomorfiska syn av dem när de leker apport med mera. De

kom fram till fyra indelningar av krav på ett lyckat spel eller lek och dessa fyra representerar

varsin slags social interaktion. Den första handlar om att parterna måste kunna respondera till

den andra. Man måste kunna visa till den andra parten att man är där och att man kan bekräfta

vad som händer i leken. När en lek skulle börja så visade det sig att hunden och hundägaren

tittade varandra i ansiktet, rakt på. Ett sätt att visa att nu ska vi göra något och jag vill ha ditt

fokus på detta. Den andra indelningen har med beteenden som visar vilken avsikt man har.

Forskarna observerade flera lekar där hunden skällde tills det att leken hade börjat och de såg

också att människan uttryckte verbalt att nu ska vi leka även fast hunden inte har samma 21 Myers, E, Olin. No longer the lonely species: a post-Mead perspective on animals and Sociology. http://dx.doi.org/10.1108/01443330310790255 S. 48-49, 53, 55, 56-57, 58-59.

13

språk. Den tredje handlar om att visa att man är engagerad i precis samma lek som den andra

parten. Forskarna skriver att en part måste dynamiskt kunna reagera till den andres handlande.

Här handlar det om beteenden där man rör sig och gör en likadan gest som den andra, som att

springa vid sidan av den andra parten. Den fjärde inkluderar de beteenden som gör att

aktiviteten går vidare. Först låter hunden sig bli jagad, men sen är det människans tur och det

visade sig i denna observation att det är viktigt att aktiviteten sker på ett visst sätt. Dessa fyra

indelningar visar de beteenden som måste existera för att leken(kommunikationen) mellan

hund och människa ska vara lyckad. I denna artikel tar de också upp fysiska attribut som är

lätta för människan att mänskliggöra. Bland annat Disney har använt sig av dessa fysiska

attribut och robottekniken kan komma att behöva denna forskning om antropomorfism. I

diskussionen tar de upp forskare som ser antropomorfism som något negativt, men också de

som menar att det är ett sätt att förstå djur.22

Hundägare är ensamma

Psykologerna Nikolina M. Duvall Antonacopoulos och Timothy A. Pychyl har gjort en

kvantitativ undersökning med hjälp av frågeformulär där de undersöker relationerna mellan

socialt stöd, antropomorfism och stress hos hundägare. Deras resultat blev att människor som

hade hög grad av en antropomorfisk syn på deras hundar hade låg grad av socialt stöd. Det var

mest kvinnor som hade hög grad av antropomorfism och de var inte högt utbildade och var

heller inte gifta.23 Detta resultat bekräftar en utspridd åsikt om människor som har

sällskapsdjur, nämligen att de är ensamma och de får inte stöd, eller har inte relationer med

andra människor. Dock finns det vissa problem med deras forskning. Frågeformulären

delades ut på ställen där personer med hög inkomst handlar och i områden som är mer

välbärgade. De ställde heller inte frågan: Hur länge har du haft din hund? Detta kan ha gett en

sned bild av relationen mellan hundar och människor. Men denna forskning berör en väldigt

intressant fråga, en fråga som har att göra med varför människor äger sällskapsdjur. Är alla de

22 Horowitz, Alexandra C. Och Bekoff, Marc. Naturalizing Anthropomorphism: Behavioral Prompts to Our Humanizing of Animals, http://docserver.ingentaconnect.com.ezproxy.its.uu.se/deliver/connect/berg/08927936/v20n1/s3.pdf?expires=1334745240&id=68355559&titleid=75002126&accname=Uppsala+universitetsbibliotek&checksum=5CBFD67CEA770639B062DB8BAC6CA0B8 S. 24, 26-30. 23 Duvall Antonacopoulos, Nikolina M. Och Pychyl, Timothy A. An Exmination of the Relations between Social Support, Anthropomorphism and Stress among Dog Owners, http://docserver.ingentaconnect.com.ezproxy.its.uu.se/deliver/connect/berg/08927936/v21n2/s3.pdf?expires=1334745772&id=68355711&titleid=75002126&accname=Uppsala+universitetsbibliotek&checksum=0480ECB0651BB76915078C054ED85954 S. 142, 146-148.

14

hundägare som finns i Sverige så ensamma så att de söker sällskap hos sina hundar? I så fall

så har samhället ett stort problem.

Positiv syn på antropomorfism

James A. Serpell har skrivit mycket om människa-djur relationen. I hans artikel

”Anthropomorphism and Anthropomorphic Selection- Beyond the ”Cute Response” skriver

han om fördelar och nackdelar med antropomorfism, både som synsätt och beteende. Han

utgår ifrån att antropomorfism är något vi behöver för att förstå sällskapsdjur, han ser det inte

som någon negativ förmåga utan en förmåga som är ett naturligt verktyg. Varför vill vi ha

sällskapsdjur, de ger oss ju inte mat eller andra saker som vi behöver. Det är frågan han

försöker besvara i sin artikel. Han tar upp flera vanliga uppfattningar om anledningen till

denna relation. Djurägare ser sällskapsdjur som söta, men Serpell menar att djurägare

samtidigt är fullt medvetna om djurets riktiga tillhörighet. Socialt stöd har blivit definierat av

Cobb som en information som får subjektet att tro att han/hon tas omhand om och blir älskad

och får denna att tro att hon/han är en medlem i ett nätverk av gemensamt ansvar. Serpell tar

upp forskning som har visat att stort socialt stöd leder till ett friskare liv och han menar att

socialt stöd borde gå att finna i vilken lyckad relation som helst. Bara man tror att man blir

älskad och att man är en del av något så bidrar relationen med socialt stöd. I en relation

mellan en människa och dennes sällskapsdjur finns enbart det sociala utbytet och det menar

Serpell gör denna relation unik. Antropomorfism har gjort dessa relationer möjliga och vi

människor har på många sätt fått det bättre i och med denna utveckling. Serpell ser denna

relation även från djurens sida och menar att denna utveckling har skapat en ny nisch för

djuren. Det har bidragit med nya krav på deras utveckling och anpassningsförmåga. Denna

relation till djur har vissa negativa effekter precis som den vi har med lantbruksdjur eller

försöksdjur. Men det finns gränser som vi inte borde gå över, som att till exempel avla fram

djur som ser ut på ett visst sätt men som saknar förmågan att andas. Då har man fel anledning

till att äga exempelvis en hund. Det är här jag tycker att Serpell missar en sak, man måste

aktivt värna om det sociala utbytet som är möjligt, om hundar ska få ett lyckat liv och en

lyckad relation till sin människa. I och med en sådan här lyckad relation kan människan skapa

sig en uppfattning om hundens riktiga tillhörighet annars så ser vi bara den gulliga lilla

valpen(cute response).24

24 Serpell, James A. Anthropomorphism and Anthropomorphic Selection- Beyond the ”Cute Response” http://docserver.ingentaconnect.com.ezproxy.its.uu.se/deliver/connect/brill/10631119/v11n1/s

15

Sammanfattning

Jag har skrivit om idéer som förespråkar att det finns ett meningsfullt utbyte mellan hundar

och människor och idéer som menar att hundar är hundar och vi måste se dem som sådana.

Jag kommer att använda mig av Meads teorier och då finner jag att jag måste relatera till den

tanke som Myers tar upp. Haraways synsätt är också en viktig del då det handlar mycket om

träning, något som mina informanter sysslar en hel del med, men även Serpells positiva syn

på antropomorfism tycker jag kan vara intressant att få med i min diskussion och i

resultatavsnittet.

Perspektiv

Eftersom frågeställningen sysslar med relationer och hur hund-människa relationen ser ut så

faller det rätt naturligt för mig att utgå från en symbolisk interaktionistisk synvinkel. Att se till

hur interaktionen ser ut och utefter det kunna bilda en förståelse för en sådan här relation.

Eftersom symbolisk interaktionism tror på att vi människor konstruerar vår verklighet genom

interaktion, kan det vara intressant att utgå ifrån denna idé i en uppsats som handlar om

interaktionen mellan människa och hund. Har vår interaktion med hundar likadan betydelse?

Kanske kan denna interaktion också bidra till att konstruera en persons verklighet.

Interaktionismens födelse

Begreppet Symbolisk interaktionism myntades av Herbert Blumer år 1937. Han var med

och utvecklade Symbolisk interaktionism och han utformade gränser gentemot andra

perspektiv. Han hjälpte till att definiera vad Symbolisk interaktionism var för ett perspektiv.

Blumer tog upp två perspektiv som fokuserar på andra saker än vad Symbolisk interaktionism

gör och som blev interaktionismens motpoler. Den första var reduktionistisk behaviorism, ett

perspektiv som fokuserar mycket på yttre stimuli och personers reaktion och handling på

sådana stimuli utifrån observation. Den andra var strukturfunktionalismen som fokuserar

mycket på storskaliga samhälleliga faktorer, så som statuspositioner, kultur och sociala

normer. Blumer menade att dessa två perspektiv missar den sociala process som ligger till

grund för meningsuppbyggnad, den sociala konstruktionen. Han menade att denna process är

vad som påverkar människor, vad människor finner mening i och hur deras beteende ser ut är

resultat av sociala konstruktioner. Med andra ord kan man inte bara se till beteende eller bara 7.pdf?expires=1334746378&id=68355891&titleid=1340&accname=Uppsala+universitetsbibliotek&checksum=D86D5167A356A554E25B709973B8EF2F S. 84-85, 87, 88-89, 94-95.

16

till yttre delade strukturer utan man måste fokusera på interaktion och den enskilda

människans uppfattningsförmåga.25

Vad som kännetecknar Symbolisk interaktionism

Enligt Jan Trost och Irene Levin finns det vissa hörnstenar (som de benämner det) som

karaktäriserar Symbolisk interaktionism. De som det går att läsa om i deras bok, Att förstå

vardagen med ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv, är definition av situationen, att all

interaktion är social, att vi interagerar med symboler, att människan är aktiv, vi handlar och

beter oss och att vi befinner oss i nuet. Alla med koppling till sociala situationer och den

enskilda människans uppfattningsförmåga och agerande.

Personer agerar utifrån hur de definierar situationen, vad vi säger är beroende av vilket

perspektiv, vilken situation som vi befinner oss i. Om man skulle befinna sig i en situation där

någon har sagt något elakt så utgår man ifrån denna uppfattning när man själv beter sig.

Definition av situationen är en pågående process och därför kan man snart ändra uppfattning

om vad personen menade. Han/hon kanske inte fortsätter att vara elak i ens egen uppfattning

och då kan man börja omdefiniera situationen och inse att man nu måste utgå från något

annat. Definitionen av situationen blir då en del av interaktionen, oavsett vad en person pratar

om så utgår denna person ifrån någon typ av definition. Situationen som man definierar består

av alla olika förhållanden, vår hälsa, sinnesstämning och även väder och de geografiska

förhållandena, det är inte enbart personen eller personerna som man interagerar med som

utgör situationen. Författarna vill också här förklara att definition av situationen inte enbart är

subjektiv utan att det finns ord, symboler där personerna kan ha en likadan uppfattning om

vad denna symbol betyder. Det finns alltså objektiva delar i en interaktion.

Social interaktion sker ofta för människor menar författarna. Exempelvis genom att inte

göra något när vi vet att vi borde göra något, är ett sätt att interagera. Det är också en

interaktion när man sitter och tänker för sig själv. De skriver att tänkandet har en betydelse

också då vi känner något, vi tänker med symboler som betyder något för oss. Det leder till en

idé om språket, ju mer nyanserat språk vi har desto lättare har vi för att tänka. Interaktion

består av sociala objekt och symboler. Sociala objekt är de andra människor som vi

interagerar med och vi kan då också vara sociala objekt i deras ögon. I och med att

interaktionen ses som en aktivitet som sker inom varje individ inom symbolisk interaktionism

så blir de yttre antagonisterna sociala objekt. Allt som vi kan tänkas prata med eller agera mot

25 Ritzer, George. Sociologisk teori, S. 289-290.

17

är sociala objekt, alltså inte bara andra människor. Men objekten blir sociala objekt eftersom

människan ser objekten utifrån ett visst perspektiv, vad kan objektet användas till i sociala

sammanhang? Författarna betonar att process är ett nyckelord inom symbolisk interaktionism

och vår uppfattning av de sociala objekten kan omdefinieras och komma att betyda något

annat, men själva objektet i sig förblir den samma. Det är vår sociala konstruktion av objektet

som ständigt förändras och får en annan betydelse. Hur vi uttrycker denna definition av de

sociala objekten kan vara olika och därför är inte alla ord som beskriver ett socialt objekt

symboler. Man kan stöta på människor som inte känner till den betydelse du lägger till ett

socialt objekt och därför kan det inte vara symboler. Andra människor kan använda orden på

ett annat sätt och då kan inte dina egna ord symbolisera något i sammanhanget. Symboler är

nämligen sådana ord som betyder likadant för båda de interagerande parterna. Författarna

skriver att även minspel kan vara symboler eftersom vi kan lära oss betydelsen av en viss min

och den blir en symbol, när den betyder samma för de interagerande parterna. Idén om sociala

objekt gör dock att alla ord kan ha en betydelse utan att de måste vara symboler i någon

mening eftersom den betydelse du själv lägger i ordet betyder ju något för dig och är således

inte beroende av din definition av situationen. Symboler är dock beroende av en definition av

situationen då den ska kunna symbolisera något för båda parter. På det här sättet interagerar vi

med hjälp av symboler och detta är en av hörnstenarna i symbolisk interaktionism.

Detta perspektiv betonar också att människan är aktiv. Ingen person har en stillastående

personlighet. I boken skriver författarna om ett gäng substantiv som vi tillskriver människor

som egentligen skulle böjas och bli verb. De tar upp intelligens och menar att man inte kan

säga att en person är intelligent utan man borde säga att personen intelligensar eller att

personen beter sig intelligent i en viss situation. Människan gör, bygger upp, konstruerar, hon

är inte, hon finns bara inte.

Med tyngdpunkt på processer och aktiva beteenden blir nuet också en viktig del inom

Symbolisk interaktionism. Man kan aldrig uppleva samma sak flera gånger, allt ändras hela

tiden. Ibland går dock denna förändring långsamt och då är det lätt att börja tro på stabilitet.

Men människor tar med sig erfarenheterna, definitionerna, upplevelserna och dessa är

integrerade i vårt nuvarande beteende. Alla våra minnen, men även det glömda är med oss i,

vad Levin och Trost kallar för, modifikationsprocessen som ständigt pågår. Vi kan använda

oss av våra minnen i en nuvarande situation fast på ett annat sätt och i en annan kontext. De

18

glömda kan komma fram i en situation där just det minnet behövs, men den yttre situationen

är aldrig densamma.26

Interaktionismens kärna

Symbolisk interaktionism är till många aspekter en blandning av disciplinerna pragmatism

och behaviorismen. Pragmatikern synar aktörens handlande och lägger stor vikt vid den

enskilda människan. Man menar att verkligheten konstrueras av människans handlande, alltså

är verkligheten en aktiv process som pågår nu. Pragmatikern menar också att en människas

minnen och kunskap, det man för med sig, har sin grund i situationer där ens minnen eller

kunskaper har visat sig som fördelaktiga för människan i fråga. Om ett minne eller en

kunskap inte är fördelaktig kommer man nog att ändra på den på något vis för att få den

fördelaktig i framtiden. Man menar också att sociala objekt får sin mening i människans

erfarenhet av hur man använder ett specifikt socialt objekt.

Behaviorismen, som många nog har listat ut handlar mest om människors beteenden och

reaktioner. Detta synsätt fokuserar mycket på synliga beteenden och reaktioner, vilket en del

symboliska interaktionister känner en viss ambivalens till. Det finns en del människor som

kallar sig för sociala behaviorister och en av de som först kom på detta begrepp var George H.

Mead. Denna syn på behaviorismen erkänner vikten av empiri och observation av sociala

situationer, men de är också intresserade av de dolda processerna som sker i en social

situation- därmed ambivalensen. Den reduktionistiska behaviorismen var den gren som

Blumer tog avstånd från och det var även den som Mead fann problematisk och skapade

därför social behaviorism.27

Så kan denna sammansättning av behaviorismen och pragmatismen hjälpa till med att bilda

en förståelse för relationen mellan hundägare och hund? I den reduktionistiska behaviorismen

hade man lätt för att se likheter mellan människa och djur. Men kanske att det finns dolda

viktiga processer i denna interaktion också som gör den betydelsefull i ögonen på en

interaktionist och inte minst på hundägaren.

Teori

Som teori har jag valt G. H Meads tankar om människans sätt att förstå omgivningen och

hennes sätt att göra sig själv förstådd. Han lägger stor vikt vid det mänskliga språket, vilket

26 Trost, Jan och Levin, Irene. Att förstå vardagen; med ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv, S. 13- 27. 27 Ritzer, George. Sociologisk teori, S. 287-289.

19

blir en utmaning då hundar saknar det mänskliga språket, men hans teorier förklarar också hur

vi människor blir influerade och hur interaktion är viktig för oss och det tycker jag blir

intressant att applicera på relationen mellan hundar och människor. Håller Meads teori i en

sådan interaktion med?

Om G. H Mead

George Herbert Mead föddes i Massachusetts 1863 studerade mycket filosofi och filosofins

tillämpning på socialpsykologi. Han jobbade bland annat som lärare vid universitetet i

Michigan och där träffade han Charles Horton Cooley, men efter bara ett par år där ville

forskaren John Dewey att Mead skulle flytta därifrån till universitet i Chicago och det är här

han förmedlade sina idéer vidare genom främst föreläsningarna. Han var en mycket omtyckt

lärare av studenterna, mycket tack vare hans förmåga att tala. Däremot var Mead mycket

frustrerad av att han inte tycktes kunna förmedla något i skrift, han kände att han inte skrev

det han ville. Han publicerade då heller inte mycket texter. Därför kommer jag att basera detta

avsnitt på den bok som anses vara skriften som förmedlar det Mead faktiskt menade med sina

idéer. Medvetandet, jaget och samhället (Mind, Self and Society) är en bok som har skrivits

ihop tack vare studenternas anteckningar från en av hans kurser i socialpsykologi.28

Språkets roll

För att förklara teorin om signifikanta symboler och språkets betydelse börjar Mead med

den teori han troligen lärde sig från sin lärare Gabriel Tarde. Tarde menade att en person har

en tendens att göra samma sak som en annan person gör, alltså att imitera. Imitera och

kommunikation genom gester använder han för att förklara sin teori om språket.29 Han tar

flera exempel med djur där gester och imitation sker, men han menar att språket i människans

värld har en större betydelse. Han tar ett exempel med myror, de har ingen riktig symbol för

mat, för dem kan mat betyda en hel del olika saker. Det kan betyda mat som måste samlas

ihop, som måste ätas och mat som måste förvaras. Det finns ingen symbol för just mat utan

lukten av mat kan frambringa en viss reaktion, en viss respons hos myrorna. I människans

värld finns det symboler som vi alla vet vad de betyder, där det inte finns flera tolkningar av

ordet mat beroende på vem du pratar med.30

28 Ritzer, George. Sociologisk teori, S. 290-291. 29 Mead, George Herbert. Mind, Self and Society, S. 53. 30 Ibid, S. 56.

20

Han omformulerar även Tardes idé om imitation och menar att en persons manér kan en

annan person imitera när den personen tänker på den första personen. Detta menar han inte

har visat sig finnas i ”lägre arter”, han menar att det inte är naturligt för andra arter att ta över

processen från andra.31 Han tar ett hundslagsmål som exempel och menar att en hund kan

attackera den andra utan att väcka samma respons i sig själv som den respons den kommer att

få från hans motpart. Hunden är på så sätt inte medveten om vad dennes beteende betyder i

den sociala kontexten.32 Om en man skulle försöka slå till en annan man så skulle den första

mannen vara medveten om att den man som han slår till troligen kommer att slå tillbaka,

kanske att han vänder sig om och går därifrån, men på så sätt är mannen medveten om vad

hans raka höger betyder, detta är ett stimuli i sig. Det är likadant med ordet mat, betydelsen av

detta ord vet båda interaktionsparter om. Man kan på ett luddigt sätt säga att interaktionen är

gemensam eller delad mellan parterna. Mead menar att imitation är beroende av att influensen

av en interaktion på individen kommer både från de andra och från sig själv.33 En signifikant

symbol är vad Mead kallar denna teori. Symbolen frambringar en grupp tänkbara reaktioner

hos de andra individerna men också i själva individen. Denna respons som kommer inifrån

dig själv är inte bara en respons utan också stimuli. Det är detta som utgör meningen med

eller signifikansen med vad vi gör. Basen för meningen med våra vokala gester är en relation

mellan gesten, den anpassade responsen och resultatet av denna sociala akt.34

Meads teorier är uppbyggda på människans förmåga att prata. Eftersom vi är medvetna om

responsen som vi får när vi säger en viss sak så kan vi också identifiera meningen och det

menar Mead leder till vår förmåga att kontrollera interaktionen. Tack vare språket har vi

denna förmåga att kontrollera i vilken riktning ett samtal utvecklas, exempelvis. Det är också

denna förmåga som Mead kallar för vårt medvetande. Vi är medvetna om vad som händer

omkring oss, vilken mening ett visst ord har och till viss del är vi medvetna om vad som

kommer att hända näst i ett visst sammanhang, vi kan förutse samtalets riktning. Vår

medvetenhet ligger dock inte i enskilda ord och intelligensen ligger inte i organismens

centrala nervsystem. Mead menar att både medvetenhet och intelligens befinner sig i den

process som sker mellan organismen och omgivningen, alltså mellan personen och

situationen. I överensstämmelse med symbolisk interaktionism så är alltså medvetenhet och

intelligens inte statiska förmågor utan under ständig förändring. De signifikanta symbolerna

31 Ibid, S. 59. 32 Ibid, S. 63. 33 Ibid, S. 65. 34 Mead, George Herbert. Mind, Self and Society, S. 71-72, 80.

21

är en del av denna process som är så viktig för oss, människor.35 En situation där det bara

finns en människa och dennes hund då, finns denna process där? Om, som Mead menar, att vi

är medvetna varelser tack vare språket och hundar inte är det då de saknar språk, slås denna

funktion i människan ut då vi interagerar med en hund?

Jaget och organismen

Mead skriver också om jaget och dess separation från organismen. Jaget är något som inte

finns där från vår födsel utan något som är under utveckling ständigt. Det är genom våra

sociala erfarenheter och aktiviteter som vårt jag utvecklas, jaget är ett resultat av vår relation

till själva processen och relationen till andra personer inom denna process. Det är en del av

oss som är ett objekt för oss själva. Vi ser vårt jag som ett objekt, om vi inte gjorde det skulle

vi inte vara medvetna om oss själva, utan bara medvetna. Individen måste sätta in sitt jag i

själva situationen och förstå hur sitt jag agerar för på detta sätt kan vi agera rationellt och

intelligent. Man måste vara objektiv mot sin egen roll i situationen för att kunna agera på ett

förnuftigt sätt. Mead menar att jaget uppstår i sociala erfarenheter och när det väl har uppstått

så ger jaget sociala erfarenheter till sig själv och på så sätt är jaget absolut. Därför ser vi jaget

som något fundamentalt och enskilt.36 Jaget finns inte bara i denna kontroll av sociala

situationer, utan Mead erkänner att det måste finnas ytterligare delar till jaget som förklarar

till exempel känslor som är något subjektivt och som ofta kan upplevas som irrationella

känslor.37 Här börjar han prata om ”I” och ”Me”, ”Me” är den sociala delen av jaget och det

är den delen som kan ta attityderna av de andra och bedöma samtalet och de symboler som

används. ”I” är den del som reagerar, den del som står för det oförutsägbara i en social

situation. Den delen är aldrig framme i samtalet utan är latent och kan reagera, men ”Me” är

den del som då kan bedöma situationen och få en reaktion att vara så anpassad och rationell

som möjligt. När andra bedömer en person så bedömer de båda delarna som ”Me”, ”I” är inte

med i framsätet. ”Me” är alltså den del som kan ta attityderna av de andra parterna i

situationen och den del som använder sig av symbolerna och som kan göra sig förstådd på ett

lämpligt sätt. Individens egen erfarenhet av situationen ligger i ”I”, det är här som

initiativtagande kan göras och ”I” ger också en känsla av frihet. ”I” betyder bara du och hur

du kommer att reagera är du inte medveten om och inte de andra heller. Det är först efter

samtalet som vi bildar oss en uppfattning om hur vi skulle komma att agera, det är då vi har

35 Ibid, S. 133. 36 Ibid, S. 135-140. 37 Mead, George Herbert. Mind, Self and Society, S. 148-149.

22

berikat oss själva med en ny erfarenhet.38 ”I” är inte någon hjälp då du ska genomföra någon

gemensam aktivitet utan det som gör detta möjligt är ”Me”, den del som kan ta rollerna av de

andra i aktiviteten.39 Man kan säga att ”Me” agerar som en sil eller ett skyddsnät. ”Me” gör

mycket möjligt eftersom man på så sätt vet vilket sätt det är bäst att agera på. I en situation

där en hund och en människa interagerar, behöver man ”Me” på något sätt? Kräver

situationen ett skyddsnät? Det är oerhört intressanta frågor som jag kommer ta med mig in i

analysen.

Metod

För denna undersökning har jag valt att göra kvalitativa intervjuer, där jag har ställt frågor till

aktiva hundägare om deras relation till sin hund och även frågor om hur de ser samhällets

behandling och enskilda personers behandling av hundar. Eftersom frågeställningen har att

göra med hur relationen mellan hund och människa ser ut och vad som gör den viktig och

möjlig så passade kvalitativa intervjuer bäst. Intervjuerna har gjort det möjligt för mig att få

en bild hur interaktion och samhörighet byggs upp och ser ut i sådana relationer. Om jag

skulle ha gjort en kvantitativ undersökning skulle det bli svårt eftersom kvantitativa mest

handlar om enskilda variabler som påverkar varandra och frågeställningen skulle ha behövt se

annorlunda ut. Jag ville uppnå en generell förståelse för en relation och fann det mer

intressant och fruktbart att använda mig av kvalitativa intervjuer.

Intervjuer

Var kan man hitta aktiva hundägare i Uppsala? Jag kom fram till att en bra plats att fråga

runt på var Uppsala brukshundklubb. Denna klubb startade 1939 och är en lokalavdelning till

Svenska brukshundklubben. Det är en ideell förening så det är människor som gör jobbet

frivilligt som leder föreningen. De har kurser, tävlingar och sina egna priser som exempelvis

årets bästa inom agility, bruksgrenarna och inom lydnad. Med andra ord finns det många

aktiva hundägare här. Jag mailade till deras ordförande och till deras sekreterare och fick svar

från deras sekreterare. Hon sa att jag kunde höra mig för på deras facebook sida eller i deras

gästbok. Facebooksidan hade jag svårt att lokalisera och därför skrev jag i deras gästbok, men

efter att det hade gått en tid så kände jag att jag måste göra något mer. Eftersom det fanns en

tidsbegränsning så hörde jag av mig till deras sekreterare igen och frågade om hon kunde

fråga runt och hon var snäll och gjorde så. Då hörde fyra personer av sig över mailen. 38 Ibid, S. 173-178. 39 Ibid, S. 254.

23

Det gick då undan och jag hade tre intervjuer på en vecka. Dessa tre intervjupersoner är alla

kvinnor i medel till högre medelåldern. Det är synd att ingen man blev intervjuad, men det

verkar vara så att de flesta som är engagerade i ”hundlivet” är kvinnor och på så sätt

representerar dessa personer majoriteten. Snöbollsmetoden var den metod som användes här

för att hitta informanter. Den går ut på att man tar kontakt med en informant som sedan kan

leda dig vidare till flera, det blir på så sätt fler och fler informanter. Snöbollen blir större och

större. Jag kände att jag överlämnade en del av mitt arbete till sekreteraren, den första

informanten. Men denna person var snäll och skickade vidare min förfrågan. Eftersom denna

person satt i Uppsala brukshundklubbs styrelse så blev det intervjuer med aktiva hundägare

som är medlemmar i klubben. Jag nådde således en tydlig grupp i samhället. Jag kunde också

ha gått ut i elljusspår och ut på stan för att hitta hundägare, men tänkte att detta var bästa

sättet. Dessa människor, som jag fick kontakt med, är väldigt involverade i hundlivet och

därför intresserade av det ämne som min uppsats handlar om. De kände att de kunde sätta av

tid för att vara med på en intervju. Det blev inte så stor spridning av olika sorters hundägare

utan det blev en grupp som tydligt tränar och jobbar med sina hundar och detta kommer jag

naturligtvis ta hänsyn till i min analys. Snöbollsmetoden är en metod som används för att nå

tydliga grupper och i de sammanhang som det måste finnas stor tillit mellan intervjuare och

intervjuperson.40 Detta ämne är knappast ett ämne som kräver en väldigt stor tillit, men med

denna metod så nådde jag en viss grupp i vårt samhälle. Jag säger inte att brukshundklubben

är en särskilt svår grupp att nå, men jag lyckades träffa personer som ställde upp på att bli

intervjuade.

Var denna intervju skulle äga rum var något jag tänkte på och var väldigt orolig över. Hur

skulle jag ordna det? Men eftersom denna ideella organisation har ett eget klubbhus så löste

det sig fint. Två av intervjuerna ägde rum inne i klubbhuset, i en stor samlingssal som dom

hade där, det var en massa fotografier på väggarna av hundar som hade vunnit priser. De båda

hade nyckel dit så av det att döma så var de rätt hemmastadda där. Den ena intervjun gjordes

utomhus då det var fint väder och det kändes bäst. Båda var fria att röra på sig som vi ville

och vädret gav en känsla av frihet vilket nog var bra. Den första intervjupersonen som jag

pratade med föreslog detta ställe för intervjuerna och själv hade jag tänkt något liknande. I

mitt inlägg på deras hemsida så skrev jag att jag kunde intervjua i deras hem eller på klubbens

40 Normann, Maria. Snöbollsmetodens utmaningar för en viktimologisk studie om finlandssvenska homosexuella kvinnor. http://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.66413.1323954783%21/2005d_Maria_Normann.pdf

24

marker. Men alla intervjuerna tog plats på klubbens marker vilket de ville och vilket jag också

kände mig mest bekväm med. Att intervjua hemma hos informanterna kändes för närgånget

och enligt Jan Trost kan det uppstå störningsmoment där telefoner kan ringa och

familjemedlemmar kommer hem från jobb och skola med mera. Han menar också att

intervjupersonen kan känna sig trygg i hemmet vilket är en bra sak då man som intervjuare

har frågor som ibland kan vara känsliga. Men med tanke på att mina informanter var så aktiva

med sina hundar och var på klubbens marker ofta så kände de sig nog trygga på denna plats.

Trost tar också upp platser så som ens arbetsrum eller intervjuarens hem vilket han menar är

helt fel då det blir en väldigt ojämn interaktion, intervjupersonen känner sig nog inte så

avslappnad på ett sådant ställe.41 Men eftersom klubbhuset tillhörde klubben och de var

medlemmar och inte jag så fick de på så sätt överhanden. Sen ska man komma ihåg vem det

var som intervjuade vem, det var jag som skulle intervjua dem så jag kom med frågorna och

kände till dem och de kände till platsen så på sätt skulle jag säga att båda parter fick in sin

egendom än och att det blev, inte jämlikt, men nära på. Mina frågor och sättet jag sa saker på

var nog betydligt mer av en influens än själva platsen i detta sammanhang. Däremot hävdar

jag att mina intervjupersoner fick en del kontroll över situationen då två av dem hade nycklar

till huset och den tredje tog beslutet att vi skulle sitta ute.

Den första intervjun gjorde jag klockan tio på morgonen, de två andra utförde jag på

eftermiddagen. Intervjuerna blev lite mer än en halvtimme långa och jag använde en diktafon

för att spela in förutom i ett fall. När jag skulle sätta på diktafonen vid min andra intervju så

tryckte jag på knappar, men fick inte igång den. Jag bestämde mig för att försöka minnas och

anteckna det min intervjuperson sa istället. Enligt Trost finns det forskare som hellre väljer att

göra på detta sätt än att spela in intervjun. Han skriver också att intervjupersoner kan bli

pressade eller irriterade över detta. Det visste jag var problemet med att föra anteckningar

därför försökte jag anteckna så lite som möjligt och jag försökte hela tiden lyssna till vad min

intervjuperson sa.42 Detta distraherade naturligtvis mig, men jag upplevde inte att

intervjupersonen blev störd av detta. Efter intervjun satt jag på bussen tillbaka och skrev ner

allt jag kunde komma ihåg.

Innan intervjuerna hade jag sammanställt ett papper med relevanta frågor. Jag funderade på

vad för bakgrundsfaktorer som skulle kunna spela roll och frågade om ålder, hur många

hundar de har, hur länge de har haft hund och så vidare. Många av mina förutbestämda frågor

använde jag mig av och intervjupersonerna fick i stort sätt samma frågor. Vissa av frågorna 41 Trost, Jan. Kvalitativa intervjuer, S. 65-66. 42 Trost, Jan. Kvalitativa intervjuer, S. 76.

25

som jag hade skrivit ner blev inte relevanta då antingen personen redan svarat på frågan själv

eller att jag fann att frågan inte var relevant för min frågeställning. Detta kan man säga att jag

borde ha tänkt på innan, men i själva situationen fann jag det lättare att se vilka sorters svar

som jag skulle kunna tänkas få på en viss fråga. Enligt Trost ska man, så långt det går, låta

intervjupersonen bestämma över interaktionens riktning. Han menar att intervjun ska flyta på

och att man ska följa intervjupersonens tankegångar.43 Dessa tre personer är olika individer,

de tänker inte heller på mitt vis och därför blev det enklare för mig att inse vilka frågor som

var relevanta eller som inte var det under intervjuns gång. På grund utav denna naturlag, varje

person är sin egen individ, så försökte jag också improvisera och komma på nya frågor mot

slutet av intervjun. Detta var något jag fann svårt att göra, men med målet att kunna utföra bra

intervjuer så försökte jag med det. Men jag fann att de improviserade frågorna var svåra att

föra in i en analys om interaktionen och relationen mellan hund och människa. Intervjuerna

var mer än medelstandardiserade, men jag försökte kommentera neutralt vad de sa och visa att

jag var med dem i nuet. Standardisering förklarar Trost är när alla intervjupersoner får samma

frågor i samma tonfall, samma formulering och i samma ordning.44 Jag ställde mina frågor i

samma ordning till alla tre, men jag formulerade dem olika utifrån situationen. Erfarenheten

av en intervju gjorde också att jag ändrade lite i de andra. Speciellt i den första intervjun där

jag kom på fler frågor som jag kunde ställa till de andra. Alla intervjupersoner fick dessa

frågor så i den aspekten är det hög standardisering. Den första intervjusituationen gjorde att

jag kom på dessa frågor. Med andra ord själva intervjusituationen blev inte ignorerad av mig,

jag försökte hålla en så sällskaplig interaktion som jag förmådde genom alla de tre

intervjuerna.

En av de etiska riktlinjer som Steinar Kvale tar upp är något han kallar för informerat

samtycke. Man måste ha samtycke, men hur mycket ska man berätta om syftet med

undersökningen? Det innebär också att personerna är där frivilligt och kan dra sig ur om de

vill det. Dessa personer, efter att ha fått ett mail från sekreteraren på brukshundklubben med

min mailadress, skrev till mig och sa att de kan ställa upp på en intervju. Den information de

hade fått var att intervjun skulle handla om relationen mellan människa och hund, eller deras

relation till deras hundar. Den skrift som jag hade lagt ut på gästboken hade deras sekreterare

skrivit om i mailet och uppmanade alla att gå in och läsa det. Alla av mina intervjupersoner

kanske inte gjorde det. Men de var väl medvetna om att det handlade om hund och människa

relationen. Dom fick veta att jag studerade socialpsykologi och visste därför att jag inte 43 Ibid, S. 71-72. 44 Trost, Jan. Kvalitativa intervjuer, S. 39.

26

kommer att se detta material från en veterinärmässig syn utan att jag kommer att syna

människans del i situationen noga. Kvale skriver att det är en balansgång mellan vad man

borde säga till personerna och det man kanske inte vill säga till personerna. Att ge detaljerad

information om undersökningen kan vara farligt då det finns en risk att det styr

informanternas svar.45 Den information som jag gav, att det handlade om deras relation till

sina hundar och att jag studerar socialpsykologi tyckte jag att de borde få veta. Detta tror jag

inte påverkade deras svar allt för mycket och flera av dem uttryckte att de gärna ville prata om

sin relation till sin hund. Jag berättade för dem att de skulle vara anonyma och jag frågade om

det var okej att jag spelade in samtalet. Anonymitet är också en etisk riktlinje som Kvale tar

upp och anonymitet innebär att man inte tar upp privat information om en person som skulle

kunna identifiera honom eller henne.46 Den information som skulle kunna avslöja vilka de är

som jag har intervjuat är i så fall vilken hundras dom har och att de är med i

brukshundklubben, detta skulle troligen bara komma ut inom klubben och eftersom ämnet och

forskningsfrågan inte är allt för intim så tror jag inte att anonymiteten på något sätt kan

komma att bli ett problem. Meningen med en forskningsundersökning är att kunna komma

fram till en teori som hjälper till att förklara det generella problemet och därför är det inte i

mitt intresse att hänga ut någon speciell i denna uppsats.

Transkribering

I två fall fick jag hjälp av en diktafon och kunde få med tonfall och pauser, i den ena så fick

det bli minnet och anteckningar som dokumenterade intervjun. Kvale säger att den vanligaste

anledningen till varför man inte får ner intervjun på band eller diktafon är på grund utav ett

mänskligt misstag och det är sant i mitt fall. Detta var min andra intervju och jag förirrade

mig runt knapparna på apparaten och på grund av den speciella situationen blev lösningen

minnet och anteckningar. Anteckningarna hjälpte mig mycket, men som Kvale säger så krävs

det stor känslighet och övning för att bara ta hjälp av minnet och det förstår jag. Jag kommer

ihåg en del av svaren jag fick och försökte erinra mig om de ord som hon använde sig av. I de

två intervjuerna där jag använde en diktafon blev det inga störningsmoment som påverkade

inspelningen. Det fanns dock ställen i intervjuerna där jag inte riktigt kunde höra vad de hade

sagt när jag skulle transkribera. Jag transkriberade en av intervjuerna utifrån anteckningar och

mitt minne och denna transkribering blev också kortare än de andra. De två andra

transkriberade jag över från diktafonen till ett dokument på datorn, där alla tre 45 Kvale, Steinar. Den kvalitativa forskningsintervjun, S. 107. 46 Kvale, Steinar. Den kvalitativa forskningsintervjun, S. 109.

27

transkriberingarna hamnade. Kvale skriver att transkribera innebär att man transformerar

något. Man fryser de talspråk som har använts i skrift, vilket är en transformering som

utmanar vår intelligens. De är lätt att tydligt skilja på tal och skriftspråk, men innan man har

erfarenheten av intervjutranskribering är det nog inte många som har tänkt på detta, medan

man har lärt sig i skolan som barn hur man skriver. Detta blir alltså något nytt som man måste

ta ställning till och utforma.47 I mina transkriberingar står det när det blev paus och jag har

märkt ut var en mening avslutades mitt i och var en ny började, alltså talspråket där inte

många meningar får en stor bokstav och en punkt. Betoningar och liknande har jag inte tagit

med eftersom det viktigaste i intervjuerna är vad de säger och vilka ord de använder. Hur

beskriver de sin relation med sin hund? Betoningar och en mer detaljerad transkribering än

den jag har gjort skulle visa mer, men det är just hur relationen ser ut mellan människan och

hunden som spelar roll. Det de sa var, med andra ord, mycket viktigare än hur de förde sig.

Analys

Hermeneutiken användes från början för att tolka litterära, religiösa och juridiska texter, men

text har kommit att också inbegripa diskurser och handlingar. Det som hermeneutiken gör är

att bilda en giltig och gemensam förståelse för en viss text och vad det är som texten menar. I

intervjuforskningen är det hermeneutikens roll att både visa upp den dialog som har skapat

intervjutranskriberingarna och visa på den process som man använder sig av när man sedan

tolkar texterna. Kvale uttrycker att denna tolkning är också en sorts dialog med texten. En

hermeneutisk tolkning bygger på den hermeneutiska cirkeln. Denna cirkel går runt eftersom

man först ser till helheten av texten och får en förståelse för de olika detaljerna i texten, sedan

kan man se till textens olika detaljer och på så sätt få en ny förståelse för helheten och så kan

det gå runt och runt. När man har nått en förståelse som är enhetlig och som inte innehar inre

motsägelser så får man säga att man har nått en, någorlunda, riktig förståelse av texten.48

Som jag skrev förut i texten om själva intervjuerna tänkte jag på bakgrundsfaktorer som kan

vara viktiga influenser över hur mina intervjupersoner upplever deras relation till sina hundar.

Jag frågade till exempel om hur stor erfarenhet de har av djur och alla svarade att de hade en

stor erfarenhet eller över medelmåttet. Några hade tillbringat en del av sin barndom på

bondgårdar och en höll på med ridning och hade tävlat och tränat med hästar innan hon

skaffade hund. Detta kan ju visa sig ha en betydelse för hur de ser på sin relation till sina

hundar. Dessa tog jag ut först i kodningsarbetet. Sedan letade jag upp de delar eller detaljer 47 Kvale, Steinar. Den kvalitativa forskningsintervjun, S. 148, S. 152-153. 48 Ibid. S. 49-50.

28

som jag tyckte var viktiga för forskningsfrågan och tog ut dem i den öppna kodningen. På så

sätt fick jag en viss förståelse för texten. Sedan utförde jag en sluten kodning för att kunna

fokusera på betydelsen av vad mina intervjupersoner uttryckte. På detta sätt jobbade jag för

att få en förståelse för helheten. Efter denna slutna kodning delade jag in dessa i teman. Det

blev totalt fem teman och dessa fem teman är menade att symbolisera den förståelse som

växte fram för själva relationen mellan hund och människa. Kvale tar upp sju principer för

hermeneutiken och en av dem är att tolkningen av meningen är färdig när man har kommit

fram till tydliga mönster i texterna och som bildar en sammanhängande enhet.49 De fem

teman som jag har hittat består av de mönster jag hittade i intervjuerna, som

intervjupersonerna alla tre pratar om och som verkar vara viktiga delar av ”hundlivet”. Dessa

fem delar kan därför hjälpa mig att svara på forskningsfrågan.

Resultat

I detta avsnitt kommer jag att redovisa de teman som har kommit fram ur mitt

intervjumaterial. Jag börjar med att skriva om Meads teori därefter kommer informanternas

berättelser att redovisas och analyseras utifrån teorin. En viktig del är att se vilken roll Meads

teori kommer att spela i detta sammanhang. I en relation som Mead inte såg som

betydelsefull.

Sällskap

Meads teori består av idén om signifikanta symboler, att vi tar rollen av den andre i

interaktion och kan bedöma situationen. Signifikanta symboler är ord som betyder likadant

för båda interaktionsparter, som frambringar en liknande uppsättning beteenden eller

reaktioner i dem båda. Dessa symboler är också viktiga då vi tar rollen av den andre, den

respons som ett ord kommer att väcka i den andre, den responsen väcks även i dig själv och

den blir ett stimuli för dig själv precis som för den andre. Basen för mening med våra vokala

gester är en relation mellan gesten, den anpassade gesten och resultatet av denna sociala akt.

Att vi tar rollen av den andre gör det möjligt för oss att styra samtal, det kallar Mead för vårt

medvetande. Teorin innehåller också idén om jaget och dess funktion, ”Me”, den sociala

delen och ”I” den del som reagerar.50

49 Kvale, Steinar. Den kvalitativa forskningsintervjun, S. 51. 50 Mead, George Herbert. Mind, Self and Society.

29

Mina informanter menar att hundarna är sällskap för dem. De tycker att deras hund är en

familjemedlem och de uppger att de gosar och kramar sina hundar. En av mina informanter

svarade så här på frågan om hon såg sin hund som en familjemedlem;

”Ja, ja. Det gör jag väldigt tydligt. Det blir som ett litet barn ibland faktiskt. Man känner

starkt för dem och vill ha stor omsorg om dem .”

Denna informant hade två schäfertikar. Riktigt stora och krävande hundar menade hon att

dem var. Hon såg dem som familjemedlemmar och då även varelser som kunde ge henne

sällskap.

Hur kan då människor uppleva att hundar är sällskap? En informant hade ridit förut och jag

frågade vad som var skillnaden mellan relationen till hästarna och den som hon nu hade till

sin hund och hon svarade;

”Ja hästar är ju flockdjur, de är de båda, men du tillhör ju inte hästens flock. En hund är en

del av din flock,”

Båda informanterna uttrycker samma sak att hunden är en del av din flock och att hunden är

en familjemedlem. Att säga att hunden är en familjemedlem skulle nog kunna ses som ett

förmänskligande, men att säga att hunden är en del av din flock är kanske ett försök att se det

från hundens perspektiv.

Mead tycker att det mänskliga språket är vad som ger vårt liv mening och är det som

påverkar oss. Hunden har inte förmågan att prata med det mänskliga språket och på så sätt

kan inte hunden vara ett sällskap. Men mina informanter menar att deras hundar är sällskap.

Hur kommer det sig att de uppfattar dem som sällskap? Hunden kan inte förstå de signifikanta

symboler som vi människor använder oss av eftersom detta djur inte pratar människospråk.

Ordet ”mat” betyder inte mat för dom, det ordet betyder ingenting för dem. Eftersom de inte

kan förstå dessa symboler så har de också svårt att ta den andres roll i interaktionen. Hunden

kan inte förstå den andra partens synvinkel och reaktion och kan på så sätt inte styra

interaktionen. Meningen som skapas mellan gesten, den anpassade gesten och resultatet av

den sociala akten finns inte där. Då blir det svårt att kunna förklara varför mina informanter

upplever att de har sällskap av sina hundar, då relationen inte kan konstruera mening och

betydelse. Sällskap innebär att man är en del av något och att man tillför närhet och vänskap

30

till relationen, men hur kan mina informanter uppleva att det är det som deras hundar ger

dem? Mina informanter har inget sätt att konstruera den gemensamma aktiviteten som skulle

kunna vara sällskap. Detta utmanar alltså Meads idé om språkets betydelse och fram för allt

hans teori om interaktion. För att Meads teori skulle kunna förklara varför mina informanter

upplever deras hundar som sällskap måste man antingen bortse från hans idé om ”Me” och

om hur människan interagerar eller också omforma detta på något sätt.

Interaktion

Nu kommer vi till Meads huvudpunkt, interaktion. Han utgår ifrån att interaktion bygger upp

mening och är en process som konstruerar vår uppfattning och världsbild. Med de signifikanta

symbolerna som verktyg kan vi ta rollen av den person vi interagerar med och på så sätt

bedöma och styra interaktionen. Detta sker i den del av jaget som han kallar för ”Me” och de

oförutsägbara, de reaktioner som sker (de är ändå grunden i människans personlighet), de sker

i delen som han kallar ”I”.51

Mina informanter upplever att det finns någon sorts interaktion mellan dem och deras

hundar. De säger att de pratar med hundarna och de tycker att hundarna förstår till stor del vad

det är de säger. En av mina informanter säger så här på frågan om hon pratar med hundarna;

”Jaa, det gör jag. Jag pratar med dem hela tiden. De förstår vad jag säger största… i stor

utsträckning.”

En annan säger så här på samma fråga;

”Ja, mycket. Hon förstår mycket. Hon förstår ord, alltså så där. Nej, hon förstår

jättemycket.”

Det är tydligt att informanterna menar att de har åtminstone någon form av interaktion med

sina hundar. Men hur är detta möjligt då Meads teori bygger på det mänskliga språket och de

signifikanta symboler som vi människor delar. Det måste alltså finnas ett sätt att omformulera

Meads teori så att teorin kan förklarar denna relation som finns så utbrett i vårt samhälle. För

att göra det vill jag ta upp Karen Hansons idé om fantasi som Olin Myers skriver om i artikeln

No longer the lonely species: a post-mead perspective on animals and sociology. Hennes idé

51 Mead, George Herbert. Mind, Self and Society.

31

rör självets utveckling och hon vill lägga mer tyngd på den enskilda individens egen

uppfattning och försöker då omforma Meads teori så att den inte bara utgår ifrån interaktion

och samspelet mellan två människor. Hanson menar att självets utveckling går att förstå

genom fantasin också. Vi kan uppfatta de vi säger på ett annorlunda sätt än dem vi pratar

med, detta på grund utav fysiska hinder och de olika perspektiv, minnen eller erfarenheter

som präglar en individ. Detta ger mer tyngd till individen och det leder till att individen kan

vara medveten om sig själv utan andras synsätt och att individen kan bilda mening i sin värld

av sig själv.52 Detta skulle innebära att hundägare upplever att de har en interaktion med sina

hundar eftersom de kan fantisera runt sitt eget beteende. När de använder sig av en signifikant

symbol så betyder den symbolen något för dem och de kan väcka en reaktion från sig själva

med den symbolen. Mina informanter menar att deras hundar förstår dem och det kan kanske

vara en förlängning av denna idé. Interaktionen som de upplever att de har med sina hundar är

en interaktion som pågår inom dem själva, antingen ljudligt eller ibland bara med tankar. I

Trost och Levins bok om Symbolisk interaktionism skriver de att interaktion sker när vi

tänker och det sker också när vi inte gör något vi borde göra.53 Hur kan detta vara möjligt utan

någon form av konstruktion om den egna betydelsen? Vi kanske inte behöver andra för att

veta vad vi känner för, vad vi borde, vad vi tycker, hur verkligheten är konstruerad. Det skulle

kunna vara så som Karen Hanson menar att individen på egen hand kan bilda sig en

uppfattning om verkligheten och förstå sig själv utan andras hjälp. En av mina informanter sa

så här;

”Men man kan ju få bra svar från sig själv.”

Hon menar att om hon skulle fråga sin hund något så skulle hon kunna få ett bra svar från sig

själv. Att interaktionen kan pågå inom individen kan göra det möjligt för människan att

uppleva att det finns en interaktion mellan henne och hunden. Den del som Mead har benämnt

”Me” kan kanske fungera även på detta sätt, den delen kanske också är aktiv då vi är

ensamma eller i detta fall har sällskap av hunden. Denna tillökning till Meads idé kan också

förklara ovanstående tema, att mina informanter ser sina hundar som sällskap. I artikeln av

Olin Myers tar Myers upp Weber och hans idé om interaktionen mellan djur och människa.

52 Myers, E, Olin. No longer the lonely species: a post-Mead perspective on animals and Sociology. 53 Trost, Jan och Levin, Irene. Att förstå vardagen; med ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv.

32

Weber fann inga bevis på att vår förmåga att prata om känslor med andra människor skulle

vara så mycket större än när vi pratar med våra sällskapsdjur. Om vi utgår ifrån Hansons idé

så påverkas inte vår förmåga att prata om, exempelvis känslor, av att det är en hund som står

framför oss. Webers idé skulle i sådana fall vara korrekt.54

Om denna teori är möjlig så kan man kanske även bestyrka James Serpells idé om att

antropomorfism, som jag nämnde i tidigare forskning, behövs för att människor ska kunna

förstå sina hundar.55 Individen inbillar sig att det finns ett bollplank för hennes prat när hon är

ensam, man kan säga att detta bollplank är hon själv. Men i en relation mellan hund och

människa kanske det är hunden som får förkroppsliga detta bollplank eller denna uppfattning

som den personen har av sig själv. Det är detta som möjligen skulle kunna utgöra rollen för

det som forskarna kallar antropomorfism, men på ren svenska kan kallas för förmänskligande.

Men Serpell menar också att människor är medvetna om att hunden inte delar deras språk

och hundägare är medvetna om att det är en annan djurart än de själva. Detta berör även det

citat som står ovan.56 Citat visar att informanten är medveten om skillnaden mellan hund och

människa.

Mina informanter berättade också att de kan förstå sina hundar, för det mesta.

”Jaa, jag har lärt mig ganska väl deras kroppsspråk och deras yttringar, ja, det tycker jag.

Inte alltid kanske, men för det mesta så tror jag att jag förstår vad de menar och vad de vill.”

Att de upplever detta kan vara på grund utav deras egen uppfattning om situationen och inte

på grund av att hunden faktiskt förmedlar något. Dock frågade jag om hur de såg på

hundarnas känsloliv och hur de förstår att hunden har ett rikt känsloliv. De tyckte att deras

hundar har ett rikt känsloliv och gav också exempel på kroppsrörelser som de upplevde som

känsloyttringar. En av informanterna sa så här då jag frågade om hon upplevde att hennes

hund har ett rikt känsloliv;

”Jaa, det tycker jag nog, speciellt den unga tiken då som är livlig och mentalt lite piggare än

min gamla tik som är mer lugn och lite mer slätstruken(vi ler båda två). Hon visar tydligt

olika känslor tycker jag.” 54 Myers, E, Olin. No longer the lonely species: a post-Mead perspective on animals and Sociology. 56 Serpell, James A. Anthropomorphism and Anthropomorphic Selection- Beyond the ”Cute Response”

33

Så här svarade en informant då jag frågade hur hon upplevde att hennes hund visade sina

känslor;

”Ja med hela kroppen. Alltså en hund visar så mycket med kroppen, det är många signaler

som de har, men glädje är ju lättast att tolka.”

När det gäller känslor så menar mina informanter att det finns synliga bevis på detta och dessa

bevis förstår de sig på. Känslor är någonting som Mead fann svårt att inkorporera i sin teori.

På grund av detta fenomens uppenbara existens kom Mead på en del av jaget som heter ”I”.

Det är i denna del oförutsägbara ting uppstår, det är här som initiativen kommer ifrån. Just

denna del i hundarna verkar vara synlig för människor. Känslor är sådana irrationella ting som

kanske är art överskridande. Som Weber menade, att känslor är något som vi har förmåga att

prata om med vem eller vad som helst och det är även en konsekvens av Hansons idé. Men

mina informanter uppger att de förstår sina hundar, när en hund vill ha mat då visar hunden

det med kroppen, kanske till och med gnyr. Hunden känner att den är hungrig och vill ha mat,

detta är en känsla som följs av en handling. Om man lägger ihop Hansons idé om egen

uppfattning och Meads idé om andras påverkan så är det inte så konstigt att mina informanter

tycker att de förstår sina hundar. När de ska förstå känsloyttringar från deras hundar finns inga

signifikanta symboler att ta i beaktande, däremot kanske människor upplever att hundens sätt

att uttrycka sina känslor är någon form av signifikant symbol. Med Meads och Hansons idé

skulle man kunna tänka sig att hundens känslor kan bli en del av människans

interaktionsteknik. Att människor pratar om sina känslor med sina hundar, det kan bli

förklarat med Hansons förlängning av Meads idé. Människans egen uppfattning eller

inbillning kan kanske inkludera deras hundars känslor eftersom mina informanter uppger att

det finns synliga bevis på detta.

Hundens mentalitet

Den teori som jag har använt mig av är utformad av Mead och han såg aldrig att andra djur

skulle på något sätt ha någon betydelse för vår omvärldssyn. Han lägger stor tyngd vid

språket och menar att vi konstruerar vår omvärld genom interaktion. I interaktionen sker alltså

34

en process och det var i denna process som Mead uppfattade att man kunde hitta vårt

medvetande och vår intelligens.57

Hundens mentalitet blev ett tema då mina informanter fick frågor som leder till ett svar där

deras uppfattning om hundens mentalitet kan ses som viktig. De upplevde att hunden har

någon form av språk, men det kom också fram en åsikt om att hunden saknar social kontroll.

Så här svarade en av intervjupersonerna;

”Ja, moral till exempel. Sånt som skiljer oss från djuren.”

Att de upplevde att hunden saknar social kontroll eller som en sa, de går inte att lita på, visar

på att hundarna kanske inte är engagerade i att konstruera en uppfattning om verkligheten. De

använder sig inte av vårt språk och har på detta sätt ingen social kontroll. Att mina

informanter upplever detta visar att Serpell kanske har rätt i hans något positiva syn på denna

relation. Människor kan alltså vara medvetna om hundens riktiga tillhörighet samtidigt som

människan behöver detta förmänskligande som jag nämnde i ovanstående tema för att kunna

uppleva att de interagerar med sina hundar.

Mina informanter sa också att hunden har någon form av språk. En av dem berättade att

hennes hund leker ofta med andra hundar, för att hundarna ska kunna leka måste hundarna på

något sätt förstå varandra. Enligt Meads teori så präglas gemensam aktivitet hos människan

av att vi använder vårt ”Me”. Utan ”Me” så blir det ingen aktivitet och utifrån den teorin och

även informanternas synsätt så har alltså hundar någon form av språk, detta språk är

uppenbart inte tillgängligt för människans förståelse och det kanske skulle vara lite konstigt

om det var det. Men man måste komma ihåg att hundens mentalitet är en sak som vi aldrig

kan komma att förstå oss på. När Mead tar exempel med djur för att bygga upp hans teori om

mänsklig interaktion så kan han bara engagera sig i behaviorismen (då han tittar på

kanariefåglar) och han kan inte se de dolda funktionerna som kanske, kanske inte, finns hos

andra djurarter än oss själva. Denna reduktionistiska behaviorism som han kritiserade och

som även Blumer inte tyckte hörde hemma inom Symbolisk interaktionism präglar Meads

förståelse för djurens kommunikation med varandra.

57 Mead, George Herbert. Mind, Self and Society.

35

Aktivitet

Detta tema kommer jag också att analysera utifrån Meads teori om interaktion. Gemensam

aktivitet som grundar sig på signifikanta symboler, blir ett stort ämne här. Aktivitet visade sig

vara en stor del av mina informanters relation till sina hundar. Alla tre är medlemmar i

Uppsala hundklubb och höll på med spårträning, lydnadsträning med mera. En av mina

informanter som hade två schäfertikar sa att hon är med i schäfergruppen och en annan sa att

hon brukar tävla med sina hundar. De menade att träning var viktigt för deras relationer till

sina hundar. En av dem svarade så här när jag frågade om träning och om att ha regler var

viktigt för dem;

”Ja, det tycker jag. För att trivas. För att få trivas med varandra så är det viktigt.”

Träning inom hundvärlden går ut på att hunden ska kunna utföra vissa uppgifter som

hundägaren ger dem. Mina informanter menade att träning var viktigt för deras hundar för om

de inte fick det så skulle de må dåligt och bli oroliga. Vi kan ju aldrig veta hur hundars

mentalitet egentligen ser ut, men utifrån andra sorters observation så vet man att hundar och

djur lever i en hierarki, någon är ledaren i flocken. Det kan kanske vara viktigt för hunden att

veta vem som är ledaren, men också vilken uppgift den har och också veta att flocken har ett

mål eller en plan. Detta är bara spekulationer, men med jakthundar, vallhundar och andra

sorters arbetande hundraser så som schäfer så är det en utspridd åsikt att dessa hundar behöver

ha en uppgift och något att tänka på, att utmana sig med.

Citatet ovan visar att människan tycker att det är viktigt med träning. Meads idé om

interaktion, hur vi bildar förståelse och uppfattningar tillsammans med hjälp av signifikanta

symboler kan inte ensam förklara detta. Med Hansons förlängning (som jag vill kalla det) kan

det bli viktigt för människan att träna sina hundar. En av mina informanter sa att det första

hon övade på med sina hundar var inkallning. Hon tyckte det var viktigt då hon gillade att ha

dem lösa. Att träna hundar i beteende och uppförande är ett sätt att få använda sig av denna

förmåga som Hanson och Mead menar att människan har. Att människan ensam kan

interagera med signifikanta symboler med sig själv är ett sätt att förklara en viss sorts av

interaktion mellan hundar och människor. Däremot i träningen med hundar lär människor och

mina informanter ut ord eller kommandon som hundarna ska följa. Dessa skulle kunna ses

som signifikanta symboler. Hundens beteende visar att de troligen vet vad ordet betyder,

däremot kanske inte hunden uppfattar att detta bara är oacceptabelt beteende i någon social

mening. En av mina informanter sa att hennes hund inte vet att hon har gjort något fel utan

36

hon vet att jag tycker att hon har gjort något fel. Träningen visar också på att Hansons idé om

individens egen uppfattning och den möjliga inbillningen av interaktion mellan människa och

hund även påverkar hunden. Genom att vi kan interagera på Meads sätt med oss själva så kan

vi också bli ledaren för flocken och det är ledaren som betyder något för hunden inte den

sociala kontexten som samtalet eller i detta fall kommandona ges i. Eftersom mänskligt språk

är enbart för oss.

För att en symbol ska vara signifikant menar Mead att ordet måste inte bara inneha en

förståelse hos den andre utan den andre ska även uppleva att ordet är ett stimuli. Det är detta

som gör att hunden inte kan lära sig signifikanta symboler. Men som en av mina informanter

uppgav så kommer hunden till henne då hon säger nej eftersom hunden har lärt sig att det är

vad detta ord (eller kanske ljud i hundarnas öron) betyder. Det väcker kanske inte något

stimuli i hunden som det gör hos människan. Men återigen – Mead eller någon annan

människa kan aldrig någonsin förstå hur hundens mentalitet ser ut. Men Mead menar att andra

djurformer inte har det mänskliga språket och då kan det heller inte finnas några signifikanta

symboler mellan dem eller mellan människan och andra djur. Träning är ett sätt att använda

vår förmåga att interagera (i Hansons förlängning) för att kontrollera våra hundar, men

eftersom vi är medvetna om deras riktiga tillhörighet så utgår vi även ifrån att de behöver

träning och stimulans (som man ofta, roligt nog, säger).

Hur påverkar hundlivet människans relationer till andra människor?

Detta tema har mer att göra med hundens mening i den mänskliga sociala kontexten. Och

därför tänkte jag bara snabbt gå igenom detta tema då det inte erbjuder svar på mina

forskningsfrågor. Mina informanter uppgav att de fått en större vänkrets vilket stämmer

överens med tidigare forskning. De uppgav också att hundrelationen kan vara ett substitut för

en fullskalig mänsklig relation. Att det kan vara ett substitut visar den teori som jag har

använt mig av. Meads teori tillsammans med Hansons visar på att en relation till en hund kan

ha en viss betydelse rent teoretiskt. Utsagorna jag fick från mina informanter visar tydligt på

att denna relation har en betydelse. Hunden som socialt objekt och intresse gör att människor

startar ideella klubbar som exempelvis Uppsala brukshundklubb och det blir naturligtvis så att

människor lär känna nya människor och utökar sin vänkrets genom delade intressen. Hunden

erbjuder stöd i sökandet efter fler mänskliga vänner och den erbjuder en relation när man är

ensam eller känner sig ensam. Men man skulle också kunna vända på det. Hur påverkar vår

relation med andra människor vår relation till sin hund eller hur har det påverkat?

37

Sammanfattning

Med hjälp av Meads teori har jag försökt förstå relationen mellan människor och hundar.

Eftersom hundar inte delar vårt sätt att prata blev jag tvungen att blanda in Karen Hansons

teori som jag hittade i Olin Myers artikel. Dessa två teorier ihop kan möjligen förklara

relationen mellan hundar och människor och med andra ord de utsagor jag fick från mina

intervjupersoner. Eftersom Hansons teori går ut på att vi kan bilda vår egen uppfattning utan

en interaktion med andra gör detta att vi även kan få för oss att vi har en interaktion med

hundarna. Eftersom vi inbillar oss detta kan det vara så att vi tillskriver hundar ett

tankemönster som de inte har och detta skulle kunna vara definitionen av antropomorfism.

Detta behöver inte kasta något negativt sken över denna sorts relation utan det är helt enkelt

ett sätt att relatera. Det verkar också som att känslor kan vara något som hundar faktiskt i sig

själva förmedlar och detta gör att människors relation till hundar är så pass stark.

Diskussion

Det finns en stark relation mellan hundar och människor och i resultatavsnittet har jag försökt

förstå hur denna relation är stark och betydelsefull. Eftersom det finns tydliga skillnader

mellan människor och hundar, vi tillhör olika djurarter, så kan vi inte interagera med dem som

vi interagerar med varandra, men jag har försökt hitta ett annat sätt som vi interagerar på med

hundar. Resultatet visar att vi inbillar oss i någon mån och att vi helt enkelt pratar med oss

själva när vi är med hundar. Dock har hundar tydliga känsloyttringar som vi i vår förståelse-

dimension kan uppta. Enligt Mead sitter människans känslor och reaktioner i ”I” vilket gör

det till något som liknar en grundlag. Denna del kan vara en grundlag hos hundarna med och

denna del kan vi förstå, med andra ord, känslor finns hos alla levande varelser och överallt.

Hundarnas känslor och det vi kan observera hos dem är något som skulle kunna bidra med

någon form av motpol i vår interaktion med dem. Att lita på att hundar har känslor och

försöka att förstå och interagera med hundar på deras sätt visar inget av det Haraway menar

som narcissism. Däremot idén om att vi inbillar oss att vi interagerar med hunden, fast vi

egentligen pratar med oss själva ger ju utrymme för en viss narcissism. Det kan bli så att man

själv tycker att jag har tränat denna hund och min hund ger mig så mycket. Visst kan det tyda

vissa narcissiska tendenser. Därför är det viktigt att på något sätt tro på hundens känsloliv och

att se hundens riktiga tillhörighet, att förstå hundens mentalitet och sätt att vara och inse att

detta förtjänar respekt. Precis som exempelvis andra kulturer förtjänar respekt från

omkringliggande andra kulturerna.

38

Det finns ett visst förmänskligande i denna relation och den är på sätt och vis nödvändig

eftersom vi inte har något annat sätt att interagera. En av mina informanter hade en intressant

idé om interaktionen;

”Vi har skiftat fokus, med utvecklingen av språk så det är det som vi använder mest. Därför

har vi svårt att kommunicera med hundar då vi inte riktigt har samma förmåga. Om vi skulle

lära oss att ha mer kontroll… De har ju så många signaler.”

Vi har med andra ord förlorat vår kontroll över kroppsliga uttryckssätt då vi idag använder oss

av vårt språk. Detta citat visar också att det finns hundägare som tror på (vad man kan kalla)

hundarnas eget samhälle. De har ett eget sätt att förstå sin omgivning och ett eget sätt att

interagera med varandra. Jag tror att denna respekt eller förståelse är möjlig tack vare känslor

som både hundar och människor kan dela. I min egen erfarenhet har jag sett tecken på att

hunden förstår sig på när du som hundägare är ledsen, eller glad eller arg. I ett specifikt fall

där jag var ledsen försökte min hund trösta mig och viftade på svansen, gnydde och ville upp i

mitt knä, hon slickade mig också i ansiktet. Därför tror jag att känslor går att förmedla utan

Meads teori om social konstruktion och interaktion. Han hade själv problem med att få med

känslor i sitt teoriskapande så det finns ett fält här som symbolisk interaktionism kan forska

vidare på. För vår förståelse för samhället och våra sociala koder, vår interaktion med

varandra har naturligtvis Meads teori en viktig roll, men det finns fortfarande en fråga om

känslor och impulsivt agerande. Anledningen till varför det finns så många hundägare där ute

kan vara på grund av en viss törst efter rena och icke-hämmade känslouttryck som hunden

ger. Det är också enklare att interagera med en hund eftersom du interagerar med dig själv

och på så sätt finns ingen opposition eller begränsning. Ovillkorlig kärlek är vad detta skulle

kunna liknas vid.

Jag vill avsluta lite tänkvärt med en sångtext från Disneys, Skönheten och odjuret.

”Ska vi våga tro på vår fantasi? Sagan ger oss svar, varje väsen har, skönhet inuti.”58

Positivt, eller hur?

58 Menken, Alan. Skönheten och odjuret, för Disneys Skönheten och odjuret. http://www.lyricsbox.com/disney-lyrics-skonheten-och-odjuret-s527mlt.html

39

Källhänvisning

Holmberg, Tora, Hur gör djur? Människor, andra djur och utmaningar för sociologin. 2006,

Sociologisk forskning nr1. Fick från Tora Holmberg.

Helmersson, Erik. Jonsson, Gunnar. Kjöller, Hanne. Ström Melin, Annika. Åman, Johannes.

Liby Alonso, Martin. Alla rädda för vargen, 4 April 2012, Ledaren i Dagens Nyheter.

Ring P1, sr.se, http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=1120

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/hundarochkatter/hundregistret/statistik.4.45fb0f14120a3316ad78000672.html http://www.skk.se/om-skk/id-markning-sok-hundagare/hund/fragor-och-svar/ http://www.skk.se/om-skk/ http://www.polisen.se/sv/Om-polisen/Sa-arbetar-Polisen/Specialkompetenser/Hundforare/

40

Haraway, Donna, The Companion Species Manifesto; Dogs, People, and Significant

Otherness. 2003, Prickly Paradigm Press, Chicago.

Chamberlain, Lorna och Preece, Rod, Animal welfare & human values, 1993, Wilfrid Laurier

University Press, Waterloo, Canada.

Sanders, Clinton R. Understanding dogs; Living and Working with Canine Companions,

1999, Temple University Press, Philadelphia.

Haraway, Donna, The Companion Species Manifesto; Dogs, People, and Significant

Otherness. 2003, Prickly Paradigm Press, Chicago.

Horowitz, Alexandra C, och Bekoff, Marc, Naturalizing Anthropomorphism: Behavioral Prompts to Our Humanizing of Animals, 2007, Berg Publishers, Nr 1, vol 20, Anthrozoos: A Multidisciplinary Journal of The Interactions of People & Animals. http://docserver.ingentaconnect.com.ezproxy.its.uu.se/deliver/connect/berg/08927936/v2

0n1/s3.pdf?expires=1337509099&id=68897829&titleid=75002126&accname=Uppsala+u

niversitetsbibliotek&checksum=2E1DAC290E04F7D13BFB9A67E5AC83C9

Serpell, James A, Anthropomorphism and Anthropomorphic Selection- Beyond the ”Cute

Response”, 2003, Nr 1, Vol 11, BRILL, Society and Animals.

http://docserver.ingentaconnect.com.ezproxy.its.uu.se/deliver/connect/brill/10631119/v1

1n1/s7.pdf?expires=1337509056&id=68897823&titleid=1340&accname=Uppsala+univer

sitetsbibliotek&checksum=B5753C22CAD8DF40BC81FE839AE0583A

Antonacopoulos Duvall, Nikolina M, och Pychyl, Timothy A. An Examination of the

Relations between Social Support, Anthropomorphism and Stress among Dog Owners, 2008,

Nr 2, Vol 21, Berg Publishers, Anthrozoos: A Multidisciplinary Journal of The Interactions of

People & Animals.

http://docserver.ingentaconnect.com.ezproxy.its.uu.se/deliver/connect/berg/08927936/v2

1n2/s3.pdf?expires=1337509220&id=68897845&titleid=75002126&accname=Uppsala+u

niversitetsbibliotek&checksum=B54A495EDC533F4BF46D855D70D0C406

41

Myers, Olin E. No longer the lonely species: a post-mead perspective on animals and

sociology, Nr 3, Vol 23, Emerald, International Journal of Sociology and Social Policy.

http://dx.doi.org/10.1108/01443330310790255

Ritzer, George. Sociologisk teori, 2009, Liber AB, Malmö.

Trost, Jan och Levin, Irene. Att förstå vardagen med ett symbolisk interaktionistiskt

perspektiv, 2010, Fjärde upplagan, Studentlitteratur, Lund.

Ritzer, George. Sociologisk teori, 2009, Liber AB, Malmö.

Mead, George Herbert. Mind, Self and Society, 1934, The University of Chicago Press,

Chicago och London.

Trost, Jan. Kvalitativa intervjuer, Fjärde upplagan, 2010, Studentlitteratur, Lund.

Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, 1997, Studentlitteratur, Lund.

Menken, Alan. Skönheten och odjuret. http://www.lyricsbox.com/disney-lyrics-skonheten-

och-odjuret-s527mlt.html

Normann, Maria. Snöbollsmetodens utmaningar för en viktimologisk studie om

finlandssvenska homosexuella kvinnor. Stockholms universitet.

http://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.66413.1323954783%21/2005d_Maria_Normann

.pdf

42