Adress Tegelbruksvägen 41, 805 98 Gävle Telefon 026-16 87 50, 070-511 87 90 E-post info@berntmoberg.com Fax 026-16 87 91

Förstudie maj 2015:

Hur kan vi optimera förvaltningen av lax i Gävlebukten, Dalälven och Testeboån?

Målsättning: Att ta vara på en stor befintlig resurs i form av lax i Dalälven, och

göra det på ekologiskt och ekonomiskt bästa sätt.

Bernt Moberg

AQUAVISION AB

2

Innehåll Bakgrund ................................................................................................................................................. 3

Dialog ....................................................................................................................................................... 4

Sammanfattning ...................................................................................................................................... 4

Nuläge...................................................................................................................................................... 4

Tre möjligheter ........................................................................................................................................ 6

Möjlighet nr 1 - Ta vara på en befintlig stor mängd lax som annars bara går till spillo. ......................... 7

Möjlighet nr 2 - Mer selektivt bara fånga odlad lax för att gynna de svaga vilda laxbestånden. ........... 9

Möjlighet nr 3 - Se laxen i Dalälven som en resurs för det lokala småskaliga yrkesfisket. ..................... 9

Ytterligare möjligheter .......................................................................................................................... 11

Återstår att reda ut ................................................................................................................................ 13

Dioxin ..................................................................................................................................................... 13

Havsöring ............................................................................................................................................... 14

Bidrar till att nå miljömålen ................................................................................................................... 14

Kärnvärden ............................................................................................................................................ 14

Nästa steg .............................................................................................................................................. 15

3

Bakgrund Att ur såväl ett ekologiskt som ekonomiskt perspektiv ta vara på våra naturresurser på bästa

sätt är en fundamental drivkraft hos många av oss. Denna förstudie har tillkommit just för

att bidra till en sådan förvaltning av lax.

Tack vare en förändrad förvaltning av fisket på laxens uppväxtområde i södra Östersjön

återkommer tusentals kompensationsodlade laxar varje år till Dalälven.

Dalälven hade en gång i tiden ett stort bestånd av vild lax. I och med utbyggnaden av

vattenkraften försvann laxens livsbetingelser i älven. Laxbeståndet upprätthålls nu praktiskt

taget helt av att odlade laxungar, s.k. smolt, planteras ut varje år som kompensation för det

bortfall av lax vattenkraftsutbyggnaden medfört. Hur mycket lax, och även öring, som ska

sättas ut är fastställd i dom. Med andra ord finns ett stort årligt överskott av lekvandrande

vuxen lax i Dalälven. Parallellt med detta är målsättningen från både nationellt och Baltiskt

perspektiv att fisket ska styras mer just mot kompensationsodlad lax och mot starka vilda

bestånd. För de flesta vilda laxbestånden runt Östersjön har förvaltningsmålet inte uppnåtts.

Alla dessa omständigheter rättfärdigar frågor om hur vi kan optimera förvaltningen av lax.

Av åtminstone två möjliga skäl har nämnda kompensationsodling av lax ifrågasatts de

senaste åren. EU har föreslagit att kompensationsutsättningarna ska fasas ut på grund av att

utsättningarna av odlad lax innebär en genetisk risk för de vilda laxbestånden. Ett annat

scenario är att miljökvalitetsnormerna som ska uppnås för att uppfylla EU:s ramdirektiv för

vatten kräver att älvar med kompensationsutsättningar av lax öppnas upp för fiskvandring

och att åtgärder för att möjliggöra en återetablering av vilda laxbestånd vidtas. Om så sker

upphör kompensationsutsättningarna.

Det har även förts fram önskemål om att fördela om utsättningsmängderna som är

fastställda i dom så att mängden lax minskar och att mängden öring istället ökar. Även att lax

skulle ersättas med sik har föreslagits. För närvarande finns dock inga andra planer för

Dalälven än att fortsätta med kompensationsutsättningarna så som nu sker och som har

skett de senaste decennierna, (SLU). Förvaltningsidén som beskrivs i denna förstudie

förutsätter att kompensationsutsättningar av lax sker. Om och när

kompensationsutsättningarna i Dalälven upphör eller förändras får laxförvaltningen rättas

efter de nya förutsättningar som uppstår då. Att anpassa förvaltningen efter rådande

förutsättningar är adaptiv förvaltning.

Fröet till idéerna i denna förstudie kommer från ett engagemang för att gynna den vilda

laxen i Testeboån. Med tiden har jag insett att detta förvandlats till att i första hand bli något

som har många andra värden. Att lägga fram förslag på åtgärder som har potential att göra

alla till vinnare känns mycket tillfredsställande. Jag vill tacka Länsstyrelsen i Uppsala län som

genom att ge mig ett ekonomiskt stöd gjort det möjligt för mig att ägna mig åt att gå vidare

med mina idéer i denna förstudie. Det har varit mycket inspirerande att möta alla som varit

så positiva till att ta vara på laxen. Nu är min innerliga förhoppning att idéerna kan

förverkligas. Mitt engagemang för dessa frågor kommer definitivt att fortsätta. Min vision

kommer alltid vara att vi ska förvalta våra fiskresurser på bästa sätt, såväl ur ekologiskt som

4

ekonomiskt perspektiv. Laxen i Dalälven innebär en fantastisk resurs sett ur båda dessa

perspektiv.

Dialog Denna förstudie innefattar samtal och intervjuer med representanter från Dalälvens vattenråd, Havs- och vattenmyndigheten, det lokala yrkesfisket, MSC Sverige, Nedre Dalälvens Intresseförening, Naturskyddsföreningen i Gävle, Naturskyddsföreningen i Älvkarleby, Länsstyrelsen Gävleborg, Länsstyrelsen Stockholm, Länsstyrelsen Uppsala, SLU-Institutionen för akvatiska resurser, Sportfiskare i Älvkarleby, Stockholms Fiskmarknad, Stockholms Matmarknad, Svenska Brasserier, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Vattenfall, Älvkarlebygruppen, Älvkarleby kommun och Östersjölaxälvar i samverkan.

Sammanfattning Idén att ta vara på det väldiga överskottet av lax i Dalälven har väckt stort intresse. För de

flesta är det okänt hur det går till idag, och hur laxens liv i älven ser ut. Den vanligaste

spontana reaktionen är förvåning över att resursen inte tas till vara.

Trots det stora intresse som finns för att ta vara på laxen finns det en mycket närvarande

känsla av att hela idén kan gå i stå. Hotet för det ligger i osäkerheten om vem som äger laxen

i älven och därmed har mandat att bestämma om laxen ska tas till vara eller inte. Ingen av de

som tillfrågats eller intervjuats i denna förstudie gör anspråk på att vara ägare till laxen. Att

den som förvaltar fiskerätten på platsen också därmed har rätten att fånga och saluföra

laxen är ett resonemang som nästan alla för. Det skulle tala för att det är Älvkarleby

fiskevårdsområdesförening har rätten att fånga och saluföra laxen. Älvkarleby

fiskevårdsområdesförening själva är däremot inte alls är lika säker på att det förhåller sig så.

Ägarförhållandet måste omgående fastställas.

Nyckeln till att hålla liv i ägarfrågan och förverkliga dessa idéer är att lax från Dalälven

kommer att efterfrågas. Finns det ingen efterfrågan är idéerna värdelösa. Mycket passande

är det därför att Stockholms Fiskmarknad nu etablerats och att det faktiskt finns möjlighet

att komma igång med leveranser av lax från Dalälven med befintlig utrustning.

Nuläge Förvaltningsåtgärder beslutade av EU och Havs- och vattenmyndigheten har lett till ett

kraftigt minskat fiske efter lax på laxens uppväxtområden i södra Östersjön. Besluten har fått

avsedd effekt. Mängden lax som vandrar tillbaka till älvarna ökar kraftigt. För åar och älvar

med vild lax innebär mera lekvandrande lax att åarnas och älvarnas potential att producera

ännu mer lax kommer att nyttjas. Nästa steg blir nu att optimera förvaltningen genom att

göra den mer beståndsspecifik, vilket kommer innebära ett stort värde för älvdalarna och

turismen. Torneälven är det starkast lysande exemplet på vilken effekt en bra

fiskeförvaltning kan få för ett vildlaxbestånd. 2014 har mer än 100 000 laxar vandrat upp för

lek i Torneälven. De senaste tio åren har utvandringen av laxsmolt från Torneälven

5

fördubblats, och är nu i storleksordningen 1,6 miljoner smolt/år. I slutet av 1980-talet var

antalet utvandrande smolt från Torneälven omkring 50 000 smolt/år, (Karlström).

I de älvar som förlorat sitt vilda laxbestånd i och med utbyggnaden av vattenkraften och idag

har ett laxbestånd som upprätthålls genom kompensationsutsättningar av odlad lax har

laxförvaltningen i havet fått till konsekvens att mycket stora mängder lax söker sig tillbaka till

dessa älvar. Kompensationsutsättningar av lax i älvar som mynnar i Östersjön sker från söder

till norr i Dalälven, Ljusnan, Indalsälven, Ångermanälven, Umeälven, Skellefteälven och

Luleälven. Totalt sätts 2,1 miljoner laxsmolt ut i dessa älvar varje år, (SCB). Knappt 11

procent av dessa, 225 000 laxsmolt, sätts ut i Dalälven.

Den stora mängden återvandrande laxar i älvarna med kompensationsutsatt lax börjar nu

beskrivas som ett problem. Nedanför det nedersta kraftverket i varje älvar samlas enorma

mängder lax. Utöver att det är ett stort resursslöseri ökar risken för sjukdomar och att odlad

lax lämnar hemälven och istället vandrar upp i någon annan älv, som kan vara en vildlaxälv,

för att leka med lax ifrån det beståndet vilket inte är önskvärt ur ett bevarandeperspektiv.

Att ta reda på lax i älvarna med kompensationsutsatt lax är alltså inte bara en god idé för att

enkelt få tillgång på lax, utan är även en välgärning för laxen i stort.

Vi ska ha en adaptiv förvaltning av laxen, och vi har mål för hur stora de vilda bestånden ska

vara. Havs- och vattenmyndighetens övergripande mål i laxförvaltningen är att: 1) Skydda

och återuppbygga svaga vildlaxbestånd, 2) Öka andelen kompensationsodlad lax i fångsten

och 3) Påskynda vildlaxbestånden att nå MSY, det vill säga minst 75 procent av potentiell

produktion. Högst prioriterat är att skydda de små bestånden av vild lax. Med andra ord ska

vi sträva efter att fiska mer selektivt efter kompensationsodlad lax.

I Dalälven har uppvandringen av lax ökat kraftigt de senaste åren. Beräkningar visar att det

kan handla om mer än 20 000 laxar per år som vandrar upp i älven, (SLU). Fällan för avelsfisk

i Älvkarleby har tidigare fungerat som en kontinuerlig mätare på uppvandringen trots att

bara en mindre andel av laxen fångas i fällan. Fram till 2012 var fällan i drift under laxens och

öringens hela vandringsperiod. 2013 och 2014 har rutinerna vid fällan ändrats. Det har helt

enkelt varit för mycket lax i älven. Arbetet med att hantera all lax har tagit allt för stora

proportioner. Numera är därför fällan i drift endast omkring 45 minuter varje

vardagsmorgon. På försök var fällan i drift under ett helt dygn i mitten av juli 2014. Fångsten

blev 260 laxar! I detta sammanhang ska vi även ha i åtanke att mängden lekvandrande lax i

Dalälven kan komma att öka ytterligare. Överlevnaden hos odlad och kompensationsutsatt

lax har minskat de senaste åren. Enligt fördelningen mellan vild och odlad lax som tillförs

Östersjöns så borde andelen odlad lax i fångsten nu vara omkring 70 procent. Senaste

uppgifterna från SLU visar att andelen odlad lax i fångsten istället sjunkit till under 30

procent. Dalälven ingår i projektet SMOLTPRO - Integrerad forskning för hållbar

smoltproduktion. Projektet syftar till att ta fram bättre uppfödningsmetoder så att

laxsmolten som ska kompensationsutsättas blir bättre rustade för att klara sin tid i havet och

att det samhällsekonomiska utbytet av kompensationsutsättningarna ska öka, (SMOLTPRO).

6

Rekordmycket lax har fångats på sportfiske i Dalälven under 2014. Nästan 1 500 laxar.

Medelfångstena för sportfisket i Dalälven sedan 1987 är 440 laxar per år.

Utöver sportfiskets uttag av lax i älven tas även lax för avel till kompensationsutsättningarna.

Sammanlagt utgör båda dessa uttag av lax högt räknat 2 000 individer.

Ingen lax tillåts vandra längre upp i Dalälven än till fällan för avelsfisk i Älvkarleby. Det har

tidigare funnits skyldighet att ha fiskväg förbi kraftverken i Dalälven. 1986 fastställde

dåvarande Vattendomstolen ett förlikningsavtal som upphävde skyldigheten för

kraftbolagen att hålla ”laxtrappor” vid kraftverken. Skyldigheten ersattes med ett

engångsbelopp på 27,4 miljoner kronor. ”Beloppet ersätter alla för kraftverken gällande

förpliktelser att erlägga avgifter och utföra åtgärder för fisken för såväl gången tid som all

framtid”, (Stockholms tingsrätt, vattendomstolen, dom 1986-05-29 i DVA 41).

Under åren 1988-1990 skedde upptransport av en mindre mängd lax och havsöring med

tankbil förbi de fyra nedersta kraftverken till Söderfors, Gysinge och Tyttbo. År 1992

beslutade dock Fiskeriverket om förbud för upptransport förbi vandringshindret vid

Älvkarleby. Anledningen var att förhindra spridning av smittosamma sjukdomar via

vattenintaget till odlingsanläggningen, (Fiskevårdsplan för Nedre Dalälven, 2008).

Trots nämnda avtal om befrielse från att hålla fiskvägar har flera initiativ från olika intressen

tagits för att öppna upp Dalälven för fisk. Hittills har dock dessa initiativ inte lett till någon

förändring av förhållandena.

Lax som fångas i fällan i Älvkarleby och som inte behövs till avel märks med ett litet

numrerat plastmärke i ryggen, s.k. floy tag, och skjutsas på lastbil ut till kusten. Märkt fisk

som inte fångas av yrkesfiskarna på kusten eller av sportfiskare i älven och som kommer upp

till fällan en andra gång får ytterligare ett plastmärke i ryggen, och skjutsas ännu en gång ner

till kusten. Lax som kommer upp till fällan en tredje gång eller som på något sätt är skadad

slås ihjäl och deponeras på soptipp.

Enda kvarvarande reproduktionsområdet är de strömmande delarna av Kungsådran.

Området som sträcker sig från dammen och avelsfällan ner till Carl VIII:s bro beräknas

producera upp till några få hundra smolt. Det motsvarar enstaka promillen av mängden

smolt som planteras ut i Dalälven varje år.

Tre möjligheter Det finns och kommer att finnas ett stort antal laxar att ta vara på varje år i Dalälven. Det

handlar om tusentals laxar. En jämförelse: 2014 fick yrkesfisket i hela Bottenhavet fånga

8 500 laxar. Samma mängd lax finns det potential för att ta ut bara i Dalälven. Med anledning

av många vildlaxbestånds dåliga status kommer den tillåtna fångstkvoten 2015 minskas med

ytterligare tio procent. I hela Östersjön får 95 928 laxar fångas 2015. Det är den lägsta

kvoten någonsin. Fångstkvoten gäller bara för fisket i havet. Lax som fångas i älvarna räknas

inte av från den tillåtna fångstkvoten.

7

I Dalälven har vi under rådande och beskrivna omständigheter möjlighet att:

1. ta vara på en befintlig stor mängd lax som annars går till spillo

2. mer selektivt bara fånga odlad lax vilket gynnar de svaga vilda laxbestånden

3. se laxen i Dalälven som en resurs för det lokala småskaliga yrkesfisket

De tre aktuella omständigheterna ännu en gång: 225 000 laxsmolt kompensationsutsätts i

Dalälven varje år, lax tillåts inte vandra längre upp i Dalälven än till Älvkarleby och många

vilda laxbestånd behöver starkare skydd.

Möjlighet nr 1 - Ta vara på en befintlig stor mängd lax som annars bara går till spillo. Medelvikten på lax som fångas i Dalälven ligger runt nio kilo, (Älvkarleby Sportfiske). Varje

tusental laxar innebär således nio ton lax vilket omräknat till rensad fisk och portioner

motsvarar 30 000 portioner lax. Hur många tusen laxar är möjlig att ta vara på i Dalälven?

Uppvandringen kan vara mer än 20 000 laxar.

Vi ska naturligtvis arbeta för att optimera värdet på laxen. Lax från Dalälven har flera tydliga

”uspar”, (Unique Selling Point).

Några exempel på vad som bidrar till Dalälvslaxens USP:

Laxen fångas på bästa tänkbara sätt för att fisket ska vara beståndsanpassat.

Fisket blir optimalt resurseffektivt.

Laxen som fångas i älven kan förväntas uppfylla kraven för ett hållbart fiske och

därmed kunna MSC-certifieras. Det skulle innebära att lax från Dalälven kan

marknadsföras som Europas enda miljöcertifierade lax.

Älvkarleby ligger inom det område som Stockholms Fiskmarknad kommer att

efterfråga fisk från.

Stockholms Fiskmarknad håller just nu på att finna sina former. Initiativtagaren till

Stockholms Fiskmarknad, Henrik C Andersson vid Länsstyrelsen Stockholm, säger att tillgång

på lax från Dalälven passar mycket väl in i fiskmarknadens affärsidé. Den fisk som kommer

att marknadsföras ska vara fångad inom en radie av 25 mil från Stockholm. I Stockholm

konsumeras mer än 200 000 000 portioner fisk varje år.

Krogkoncernen Svenska brasserier som driver restaurangerna Riche, Sturehof och Taverna

Brillo kommer från och med december 2014 i samarbete med föreningen Stockholms

Fiskmarknad sälja ”lokal” fisk i en ny butik i Sturegallerian. Intresset för att kunna erbjuda lax

till kunderna är stort. Nästa gång lax börjar stiga i Dalälven blir i slutet av maj 2015. Då

kommer lax från Dalälven att efterfrågas av Stockholms Fiskmarknad. Ola Ahlén på Svenska

Brasserier har dock klargjort att vilka kvantiteter lax det kan bli frågan om är svårt att

förutse.

8

I anslutning till butiken i Sturegallerian finns en komplett mottagningsanläggning för fisk. Det

innebär att lax kan levereras direkt från avelsfällan i Älvkarleby till Stockholms Fiskmarknad

med befintliga förutsättningar. Laxen behöver bara avlivas, avblodas, paketeras med is och

levereras. Laxen kan levereras rund. SLU i Älvkarleby har en ismaskin i samma lokal som

laxen kommer att hanteras.

Mycket viktigt är att den lax som ska gå till konsumtion är av hög kvalité. Blank och fin ska

den vara. I takt med att lektiden närmar sig försämras kvalitén på laxen. Fram till för bara

några år sedan fångades större delen av laxen ute på dess uppväxtområden i södra

Östersjön. En fördel med det fisket var att då landades färsk lax under en större del av året.

Den fördelen omintetgörs dock av nackdelen med att fisket sker blint på både starka och

svaga laxbestånd. Därför kommer vi aldrig att komma tillbaka till den situationen.

Att fånga laxen i Dalälven innebär å ena sidan att tillgången på lax blir större. Det finns både

fler laxar och laxarna är större. Å andra sidan måste uttaget av lax ske under en kortare tid

för att inte tumma på kvalitén. Det kommer att finnas likheter med säsongen för svenska

jordgubbar. Intensiv marknadsföring under några sommarveckor. Säsongen kommer att

pågå från slutet av maj till ungefär mitten av juli. Avståndet mellan havet och fällan är åtta

kilometer. Det korta avståndet innebär att en stor del av laxarna anländer till fällan redan

efter 1-2 dygn från det att de tagit sig in i älven.

SLU i Älvkarleby är positiv till att laxen i Dalälven kan tas till vara. SLU:s tydliga åsikt är att

saluföring av laxen till konsumtion är mycket mer tilltalande jämfört med rådande hantering

i form av att skjutsa lax från avelsfällan tillbaka ut till havet och att kasta en hel del lax på

soptippen.

Med en knapptryckning vittjas fällan i Älvkarleby, och fisken transporteras via ett rör till sorteringsanläggningen.

9

Att sköta hanteringen av fisken som ska saluföras är dock inte något som SLU:s personal har

möjlighet att göra. Det måste lösas på annat sätt. Nya arbetstillfällen kommer att skapas.

Som beskrivs på annan plats i denna förstudie återstår en del arbete med att reda ut vem

som äger laxen i fällan. Så fort det är klart så kan vi gå vidare med att lösa vem som kan

hantera sommarens efterfrågan på lax från Dalälven.

Möjlighet nr 2 - Mer selektivt bara fånga odlad lax för att gynna de svaga vilda laxbestånden. Fiske efter odlad lax på kusten fångar en större eller mindre andel vild lax. Till och med på

sportfisket uppe i Dalälven fångas förvånansvärt många laxar med fettfena, vilket tyder på

att den är av vilt ursprung.

Ibland förs det fram att fisket med fasta redskap inte innebär något problem för vild lax från

svaga bestånd eftersom vild lax som fångas i de fasta redskapen kan återutsättas. Teoretiskt

låter det som en bra lösning på ett stort problem. Verkligheten är dock en annan. Till att

börja med finns det inget krav på att vild lax ska återutsättas. SLU beskriver problematiken

med återutsättning av lax vid fiske på kusten så här: ”När en pushupfälla, som är det redskap

som fullständigt dominerar, vittjas utsätts fisken för en hård behandling. Skadorna uppstår

när fiskarna med stor kraft slår sig själva och andra fiskar mot den hårda lådan där fisken

samlas för att tömmas ner i båten. Proceduren tar några minuter vilket innebär en mycket

allvarlig fysiologisk stress för fisken. I de studier av pushupfällor som genomförts har skador

som blödningar, fjällförluster och ögonskador varit vanliga och ofta omfattande.”

Flera försök med att göra redskap och vittjningsförfarandet skonsammare har skett. Bland

annat har ett elektromekaniskt system där vild lax (ej fenklippt) identifieras med hjälp av

videokamera och bildanalys för att släppas fri via en automatisk grind. Hittills finns dock

ingen färdig teknisk lösning som förbättrat möjligheterna att återutsätta vild lax oskadda.

Genom att även ersätta fisket efter lax med fasta redskap på kusten utanför älven med uttag

av lax i älven gör vi en påtaglig insats för att fisket ska bli mer selektivt riktat mot odlad lax.

Möjlighet nr 3 - Se laxen i Dalälven som en resurs för det lokala småskaliga yrkesfisket. Att åter börja ta ut lax i älven är att återuppta en mångtusenårig tradition, men likafullt är

det visionärt. Förr fiskades lax bara i älvarna. Ser vi oss om i världen kan vi konstatera att där

de största och mest livskraftiga bestånden av laxartad fisk fortfarande finns, som exempelvis

laxbestånden på Kolahalvön, förvaltas fisket fortfarande så att uttaget sker i älvarna. Att ta

laxen i älven medverkar till att nå förvaltningsmålet - ett beståndsanpassat laxfiske. Fisket

blir mer hållbart, mer resurseffektivt och mer lukrativt.

Att ta vara på överskottet av lax i Dalälven är grundidén i denna förstudie, oavsett vem som

gör det. Ett andra steg kan vara att låta de lokala yrkesfiskarna ta del av laxen. Det är något

10

som ägaren till laxen och yrkesfiskarna kan komma överens om. Ytterligare ett steg kan

bestå av att fisket efter lax, och öring, utanför Dalälvsmynningen ersätts med ett uttag av

kompensationsutsatt lax i älven.

Grundidén, att ta vara på laxen oavsett vem som gör det, kommer med all sannolikhet bli

verklighet under 2015. Ambition med denna förstudie är att belysa de positiva effekter som

kan uppnås om tillvaratagandet av laxresursen i Dalälven sker i samverkan med det lokala

yrkesfisket. Samma idéer har därför även beskrivits i strategiarbetet inför kommande

programperiod för Havs- och fiskeriprogrammet. Hållbart, innovativt, resurseffektivt och

kunskapsbaserat är gemensamma nyckelord för Havs- och fiskeriprogrammet och för dessa

idéer.

Antalet yrkesfiskare i Gävleborgs län och Uppsala län har halverats sedan mitten av 1990-

talet. Inom det som kan ses som en praktiskt rimlig radie för att bedriva fiske runt Dalälvens

mynning är rekryteringen av nya yrkesfiskare extremt svag. Att yrkesfiskare kan få ta del av

laxresursen i Dalälven måste rimligtvis kunna bli en värdefull pusselbit i bygget av framtidens

förutsättningar för det lokala yrkesfisket.

För att öka fångstkapaciteten i älven kan ytterligare fångstanordningar skapas i anslutning till

utloppet från kraftverket i Älvkarleby. Jämfört med mängden lax som vandrar upp till fällan

för avelsfisk längst upp i Kungsådran så är mängden lax som bara vandrar upp till kraftverket

mångdubbelt större. Att fiska lax med not, som gjorts sedan urminnes tider i Älvkarleby och

som fortfarande sker i bland annat Indalsälven och Ångermanälven, kan också vara ett

kompletterande alternativ. Ett drag med noten i Indalsälven tar några minuter och fångar

ofta mer än ett ton lax. Det är enligt yrkesfiskarna själva mer lax än vad som fångas under en

hel fiskesäsong med ett fast fiskredskap/laxfälla i Gävlebukten. Investeringar i ytterligare

fångstanordningar och logistik runt uttaget av lax i älven kan finansieras med viltskademedel

och med stöd från och Europeiska havs- och fiskerifonden.

Klicka på bilden för att se hur fisket med not i

Indalsälven går till.

11

Att optimera förvaltningen innefattar även att optimera värdet på laxen genom förädling.

Att förädla lax är ett hantverk som de lokala yrkesfiskarna behärskar. Ett intresse för att

förädla lax från Dalälven finns även hos renodlade fiskförädlingsföretag.

De lokala yrkesfiskare som bedriver fiske efter lax med fasta redskap i Dalälvens närhet och

som tagit del av dessa förvaltningsidéer har hittills inte visat något större intresse för att vara

med och ta del av lax från älven. Ska jag försöka sammanfatta diskussionerna med

yrkesfiskarna om denna fråga så blir det med följande punkter:

Lax från Dalälven är av för dålig kvalitet.

Är man yrkesfiskare så ska man fiska. Fisken ska tas hem med båt från havet.

Yrkesfiskarna beskriver att det knappt finns avsättning för den lax som de fångar idag.

Därför är intresset lågt för att få tillgång till ytterligare lax.

Yrkesfiskarna ser dessa idéer som ännu ett försök att begränsa deras fiskemöjligheter

ytterligare.

Kanske kan intresset komma att svänga med tiden. Det handlar ju faktiskt om en stor

befintlig resurs det finns tillgång till. I arbetet med förstudien har annars många sett en

naturlig koppling till det lokala småskaliga yrkesfisket. Laxfisket yrkesfiskarna själva bedriver

är ett hårt arbete förknippade med stora kostnader. I älven finns tillgång till betydligt större

mängder lax med mindre ansträngning, vilket inte borde vara helt ointressant.

Sälproblematiken, som i huvudsak är redskapsrelaterad, är ett exempel på problem som

praktiskt taget försvinner helt om fisket skulle ske i älven.

Beträffande att kvalitén på laxen skulle vara sämre i älven jämfört med på kusten utanför

älven så vet jag att yrkesfiskarna har en dålig erfarenhet av just det. Av intervjuer med

yrkesfiskare har jag förstått att Fiskeriverket en gång i tiden levererade lax till Gävlefisk sent

på säsongen då laxen var mer eller mindre lekfärgad och inte alls av bra kvalité.

Yrkesfiskarna har även erbjudits att ta vara på lax som fångats i avelsfällan i Ljusne och

därefter förvarad levande i odlingsanläggningen där. Det var också sent på säsongen och

mörk fisk. Det är inte alls sådan lax som denna förstudie syftar på. Detta handlar om nystigen

och blank lax.

Ytterligare möjligheter Lax från Dalälven kan bli Europas första MSC-märkta lax! Att få använda MSC-märket, (Marine Stewardship Council), på sina produkter ger stora

fördelar på marknaden. Anledningen är att konsumenterna känner sig trygga för att den fisk

som saluförs som MSC-märkt kommer från ett hållbart fiske.

12

Fisket efter lax på kusten kan inte bli aktuell för MSC-certifiering.

Skälen till det är framförallt att fisket sker blint på olika laxbestånd. Lax

från svaga bestånd ingår oundvikligen i fångsten. Ett annat skäl är att

fisket ger bifångster av flera arter med okänd beståndsstatus.

Beskrivna hinder för en MSC-certifiering av laxfisket på kusten är inte

alls aktuella vid fångst av lax i Dalälven. Förslagsvis genomförs en

förberedande granskning för att utreda om lax fångad i Dalälven kan

MSC-certifieras. Detta är en högintressant fråga också för övriga älvar

med kompensationsutsatt lax.

Goodwill

Om uttag av lax i älven skulle ersätta laxfisket i Gävlebukten ger det en biologisk vinst i form

av att fisketrycket minskar på vild lax från svaga bestånd, som exempelvis den närliggande

Testeboån. En goodwill-effekt som är svår att värdera uppstår i och med att besökare på

Laxön, sportfiskare i Älvkarleby och andra får kunskap om den ansvarsfulla

fiskeförvaltningen. För alla parter blir upplevelsen av att laxfisket förvaltas på bästa sätt

positiv.

Förädling

Laxen från Dalälven kan marknadsföras färsk. Därtill kan laxen säljas i många olika förädlade

former, med längre hållbarhet som följd. Gravad och rökt lax är två exempel på förädling

som det finns många varianter av. Färdiga rätter med lax kan marknadsföras kylda. Genom

att skapa unika produkter av älvfångad lax, som i framtiden kanske rentav kan vara MSC-

märkt, ökar laxens värde ytterligare. Exempelvis kan skickliga kockar få tävla om att skapa

den godaste laxsoppan. En riktigt god egentillverkad fiskfond som kokas på delar av

laxrenset kan både ingå i soppan och säljas separat.

Spin-off

Att fiska lax i älven har även kulturhistoriska poänger. Laxfisket med fällor och not inom

respektive nedströms fallområdet i Älvkarleby har mycket gamla och dokumenterade anor.

Det var så vi började fiska lax en gång i tiden, och det är så lax har fiskats i flera tusen år. Ett

återupplivat älvfiske kommer att väcka stort intresse, och bli en ny attraktion i Älvkarleby.

Detta blir ett passande komplement till redan befintliga besöksmål med älven och laxen som

gemensam nämnare. Nya idéer för att publikt ta vara på laxen, förädla den och servera lax

på olika sätt kommer att dyka upp. Att servera lax från älven på det stora arrangemanget

Fallens Dag i mitten av juni måste väl ses som en självklarhet, eller?

Datainsamling i Dalälven Redan idag bedrivs forskning och insamling av olika data från laxen i Dalälven. Det

omspänner hela laxens livscykel. Från rom till lek. Helt klart finns det intressanta

samordningsmöjligheter mellan datainsamlingen och ett framtida uttag av lax i älven.

13

Återstår att reda ut Lax från Dalälven kommer att efterfrågas under 2015. Köpare finns. Men kommer det att

finnas någon säljare?

För att kunna sälja en vara måste man först vara ägare till samma vara. Och ägaren måste ha

en vilja att saluföra varan. Annars blir det ingen affär. Vem äger laxen som fångas i fällan för

avelsfisk i Älvkarleby? Vattenfall, Älvkarleby Fiskevårdsområdesförening och SLU är

markägare, fiskerättsinnehavare respektive verksamhetsutövare i och vid den berörda delen

av älven. Rimligtvis är det någon av dessa som är ägare av den lax som fångas i fällan. De

flesta som tillfrågats om ägarfrågan tycks vara beredd att satsa en slant på att det är den

som innehar fiskerätten som också äger laxen som fångas i fällan. Det vill säga Älvkarleby

Fiskevårdsområdesförening. Fiskevårdsområdesföreningen själva däremot är betydligt mer

tveksamma om föreningen är ägare till laxen.

Vattenfall säger att de varken vet om de själva är ägare till laxen eller vet vem som annars

skulle kunna vara ägare. På muntlig fråga om Vattenfall gör anspråk på att vara ägare till

laxen har bolaget svarat nej.

SLU gör inte heller något anspråk på laxen. Den verksamhet SLU bedriver i Älvkarleby,

fiskodling och forskning, bedrev Fiskeriverket fram till att myndigheten upphörde 2011.

Fiskeriverket sålde en hel del lax från avelsfällan till restaurang, fiskförädlingsföretag och

fiskgrossister. Försäljningen skedde trots oklara ägarförhållanden.

Ingen har i processen med denna förstudie framfört några förslag på ytterligare möjliga

ägare till laxen som fångas i fällan i Älvkarleby. Situationen runt ägarförhållandet är nog

ganska ovanlig. Vanligare är att flera parter träter för att vara ägare till en tillgång. Här är det

snarast tvärtom. Älvkarleby kommun har nu som delägare i Älvkarleby fiskevårdsområde,

innehavare av en styrelsepost i fiskevårdsområdesföreningen och som resurs i

näringslivsfrågor inom kommunens gränser tagit på sig att göra vad de kan för att reda ut

ägarfrågan. Om det blir resultatlöst kan frågan överlämnas för avgörande till

Kammarkollegiet.

Dioxin Av 2014 års tillåtna fångstkvot på 8 500 laxar inom fångstområde 30, (Bottenhavet),

fångades endast 7 359 laxar. Skälet till att inte fler laxar fångats beror enligt yrkesfiskarna på

att det inte fanns avsättning för mer lax via befintliga marknadsföringskanaler. Att

efterfrågan var låg beror i sin tur på dioxinet i laxen, enligt samma yrkesfiskare. Livsmedelsverket är den myndighet som ger kostrekommendationer när livsmedel visar sig innehålla miljögifter. Så här skriver Livsmedelsverket om fisk från Östersjön: ”Lax, öring och strömmining/sill från Östersjön innehåller så höga halter av dioxin och PCB att de innebär en hälsorisk, även om de har halter strax under EU:s gränsvärde. För konsumtion av dessa fiskar gäller rekommendationerna att barn, både flickor och pojkar, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande rekommenderas att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än 2–3 gånger per år, och övriga bör inte äta sådan fisk oftare än en gång per vecka.”

14

Var och en följer rekommendationerna så sitt eget sätt. Många väljer att avstå helt att från fisk från Östersjön på grund av miljögifterna. En stor grupp är de som äter fisk ungefär i den omfattning som Livsmedelsverket rekommenderar. Räknar vi bort barn och kvinnor i barnafödande ålder återstår ungefär fem miljoner av landets befolkning som rekommenderas att inte äta fet fisk från Östersjön oftare än en gång per vecka.

En rundfrågning 2014 bland några av de befintliga fiskhandlarna i Stockholm visar att det

inte varit några problem att sälja den lax från Östersjön som funnits till försäljning de senaste

åren. Priset på den laxen var till och med lite högre än för den odlade laxen från Norge.

Slutsatsen kan inte bli annan än att det finns en efterfrågan på lax från Dalälven om

saluföringskanalerna leder till en marknad med mycket människor. Att Stockholms

Fiskmarknad kommer att finnas på permanent plats 2015 klaffar med andra ord väl in i idén

att ta vara på överskottet av lax i Dalälven.

Havsöring Den vilda havsvandrande öringen i Östersjön befinner sig tyvärr i en minst lika oroväckande

situation som många av de vilda laxbeståndenen. Det är i princip samma problematik runt

att fiska rätt öring som att fiska rätt lax. Åtgärder för att förvalta öringen bättre måste

komma till stånd. Att flytta uttaget av lax till älven gynnar även öringen. I synnerhet den

storvuxna ”sommaröringen”. De år TAC blivit uppfiskad har fisket med de fasta redskapen

runt Dalälvens mynning fortsatt för att fånga öring. Konsekvensen blir att såväl odlad som

vild öring fångas samtidigt som att både vild och odlad lax återutsätts, varav många senare

slås ihjäl upp i avelsfällan i Älvkarleby och kastas på soptipp. Sådan kontraproduktiv

fiskeförvaltning är naturligtvis inte önskvärd, men är dessvärre en realitet idag.

Bidrar till att nå miljömålen Denna förvaltningsidé bidrar till att vi når miljömålen Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt en levande skärgård och Ett rikt växt och djurliv.

Kärnvärden Vi fiskar ”rätt lax”.

Gynnar uppbyggandet av det vilda laxbeståndet i Testeboån och i andra vatten med vild lax.

Tar bort de redskapsrelaterade problemen med säl.

Möjlighet till större fångster för alla.

Vi visar att vi kan och vill ta ansvar i fiskeförvaltningen.

Värdet på sportfisket efter lax och öring i Älvkarleby ökar.

Kompensationsutsatt lax som fångas i älven kan bli aktuell för MSC-märkning.

Intresset för Älvkarleby och Laxön som besöksmål ökar.

Pågående forskning på lax i Dalälven får bättre förutsättningar.

Vi förser en marknad med produkter som efterfrågas.

Att skapa en win win-siutation är alltid positivt. Med laxen i Dalälven kan vi faktiskt skapa en situation som är positiv för många: för det småskaliga yrkesfisket, för de vilda laxbestånden

15

genom ett mer selektivt fiske efter odlad lax, för turismen vid Dalälven, för forskningen på lax och för marknaden som efterfrågar östersjölax. En win win win win win-situation uppstår.

Nästa steg Många har bett att få ta del av förstudien så fort den blir färdig för att själva kunna arbeta vidare

med frågan. Förstudien kommer att spridas brett och till media. Med tanke på det positiva

bemötande dessa idéer fått så kan vi utgå ifrån att lax från Dalälven kommer att saluföras redan

2015. Frågetecknet för vem som äger laxen har redan nu högsta prioritet.

Bernt Moberg