' F R E D R I K A - B R E M E R - F O R R U N D E T ,

F ~ R E N I N G E N F ~ R VALGORENHETENS O R D N A N D E

O C H FORENINGEN H A N D A R B E T E T S VANNER

L. D-N : .I<vinnans Srh~~ndmcle. Reflexioner vid seltelslu~et.

SELMA LAGERLOF: Broderna.

K1r.s ERDMANN: Paul.Lnnge och Thora Parsberg. NSgra synpunkter.

KLAKA JOI.IANSON: Tv8 visor oin snknaclen.

ELISAIBETH CARLSON : Elisabeth. Keyser I.. Litte~atur : I<. J.: Reseboken nf Per HaIIstrom. - Fridolins visor af

Erik Axel Klzrlfeldt.

+ + ~ ~ S St6rsta lager ar U

DuLrtyser, C u n Lakans- och ~mg&ttslasfter, n

Handdukar. Hollands, Madapolam, Pique, Broderier & Spetsar. I!

Specialite: Damutst yrslar, 1 n hvilka fijrfiirdigas k egen Syatolicr och lwerrran f u l i t t'iirtliga. irilrkta U 0th t r i i t tadv. n U

Egen Tciitt- och Strykierattning jemtc Kngnlungc~. n K M. LUNDBERG, u c1

Stureplan. U

z5ZZEZdf

Laderplastik. Alla slags verktyg f G r ~iidGrplastik siiljas bi!?igast 110s

P E R FROM. Stockholm. 526 I M & m t e r s a m u e l s g ; ~ t t a n S6.

OBS! S a x a ~ 0 1 4 lrnifoar slipas. 3 1+'1at~t71all:tr-l$1ac~1)1 ti)*- l.'iir*l. t t 1 4 (lets iby~vi 454 T h w t t -

~z i~lggrrtcr~z . ) m f trrps ft 11 141 i i l r r i ~ r f / t r I t i / / .int1*ilr7c? i Fij+ btoztltts

Sjukkassa.

- -

Sjukskoterskor riled g o ( h h t yg iif\-el' :;.~r:f~~~i,!ritii;.~~;i liirt,li111.~iI1- 4 t r ] , i l t i i f v a i l

t s i i t i I ! :I F ~ + ~ t / ~ ~ i l i ; \ - ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ < ~ ~ * - ~ i i ~ . - bwdctts HpG. 54 l )~o t t~ l i~~g ;~ ; i t : \ ! l . I 11: - .\1!111. T i - I , 4s I t ; ,

Riks Tel. 27 (i?.

Stsr IQealisationT

Pariser-, Londoner- o. Berliner-Modeller i alla nya facc1-1~ OCII ~ t < - > i = I ~ k a l . ~ I . % I ! el11ili3:;te t i i l mest eleyanti~.

Skinnkragar och CPpes, akta, i alla langder, nllt tlil otroligt lug1 priser.

F ~ S P kapitalister, sars kildt fruntinliner, liar det liinge varit ett onskningsnlB1 a t t kunna Sfverlamna v%rden af sina vardepapper

och skotseln af sina affarer %t ilkgon person eller institution, som med absolnt sakerhet forenade punktlighet och noggrannliet 'i ~itforandet af det anfolltrodda nppdraget afvensom prisbillighet. E n shdan institution 8r

S tockhalms Enslrilda Banks Notariatafdelning (LiCZa ATyygatnn 2 Y, expeditionstid 70-4), - -

so111 nnder garanti af Stockllolms E~iskildo Bank %tag& sig vird ocll forvaltning af enskilda personers 0611 kassors vardepappei.

Exem pel 1. Om 'en person 110s Notariatafdelaingell deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna knpon- ger och tillhaiidahkller' deponenten influtna medel. Vidare efterser Notariatafdelningen utlo,ttningar af obligationer och nndsrrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillliorig obligation blifvit atlottad, samt lamnar forslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.

Exempel 2. Om inteckningar deponeras 110s Notariatafdelningen, underrat ta~ Notariatafdelningen galdeaaren clirom att rantorna h in- teckningarna skola till afdelningen inbetales, hvarefter de medel, soln inflyte, till deponenten redovisas. Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederborlig tid fornyade. Oin en 110s afdel- ningen deponerad inteckning genom nnderlkteii forngelse skulle forfalla, ersatter Stockllolins Ei~skilda Bank darigenom uppkomlnen skada.

Piirvnringsafgift: 50 ore for Br pr. 1,000 kronor af deposi- lionens varde. dock ei under tvB kronor.

Praktisk tidning for kvinnan. Redigerad af ,

- Nanna Wallensteen; . .

~ i d n i n ~ e n utkommer hvarje Lord ag med undantag af tiden. frgn .

16 Juni-31 Augusti. '

Ppis f6r helar endast 1: 20. Prenume~ation skep endast d posten: ~ e d a k t i o n s b ~ r ~ : H.0 rns gat all. 3 2.

STOCKHOLM. .

Allm. Telefon: Maria 404.

Aug. Magnusson STOCKHOLM.

(Etablerad 1860.)

Storsta lager i Norden a f

Kul6rta och Svarta Kltiduingstyger i Siden och Ylle,

Bomullsvaror, Kapptyger och Schalar.

AfdeZmingen for B egen fabrik eonfectionerade artiklar, in- rattad efter utlandskt monster, erbjuder ett

storartadt urval af fardiggjorda Promenad- och SaZlskca.pskZad~~i~aga~~~

BZusZif och KjoZa~~ Reg-, Rid-, VeZociped- o, Gr;ymnastikdwXk- ter, Morgonrockar och Uqzde~kjolala ma m.

Allt efter senaste modellere g 26.

" T ~ M ~ ~ ~ ~ ~ Profver p i begaran,:$,",61 "'4 relefOna sl

. kostnadsfritt. b\\aa

Kvinnans iirhundrade. -

Reflexioner vid sekelslutet.

Det Brhundrade, som berommer sig af att ha upptackt kvin- nan, lutak mot sitt slut. ~ n n u nigrgra korta mhader och vi iiro inne pB det nyn sekel, soln skall gora andra lika genialiska upptiickter,

"

kariske den att kvinnan, nar allt kommer omkring, var med friin rnanniskoslaktets barndom och att hennes . identitet ej kan bort- resonneras ur historien och kulturen, sB lange species homo existe- rar pB denna Bt foranderligheten och forgiingelsen hemfallns jord.

Egentligen forefaller det som en blodig ironi att kalla det 19:de. Brhundradet kvinnans. Hon har dragits fram nr 2 det stora okanda~, det &r sannt, hon har stiillts pB en piedestal och det har brannts

.. rokoffer till hennes ara., hon bar forklarats ha en sjal, t. o. m. for- nuft, ja ibland intelligens; hvad sedan? &nu den dag som i dag &r tvista de larda om inneborden af kvinnans viisen, annu ar den stallning hon intar till sa~uhallet och ntvecklingen llngt ifrln klar, annu anses hon i viss mBn sorn en inkraktare, hvilken val tolereras i humanitetens nnmn, men som semhallet, .liksom drifvet af en slags sjiilfbevarelsedrift, med all gewalt mh te hWa stlngen. Och andB skulle 1800-talet vara kvinnans tidehvarf?

LBt oss emellertid gB in pii att ha blifvit aupptacktai, 1At oss tanka oss att vi ha det nu tillandalupna seklet att tacka for att.vi iiro till, med desto storre ratt kunna vi dB till detta stalla den frlgan: ))Hnr har du tillgodogjort dig din upptackt?~ Och frBgan tar for- men af en uppgorelse, en sldan sf .fruktansviirdt allvar, diir bok- slutets vinst och forlust riiknas i'miinniskoviirden och dar balans- kontot inbegriper vBra djupaste lifsintressen.

d

Hvad har det siiledes gifvit oss detta v&rt hhundrade? Det svarar : D Jag har uppviickt er till tankande, reflekterande, kannande varelser, jag har gjort er medvetna om hvad som ar er ratt och er

plikt, jag har lart er hvad ni bora fordrz, hvad ni sakna, hvad ni vilja. Finnes det en period i manniskosliiktets historia, som kan uppvisa en harligare, skonare vinst for er kvinnor?~

Med tacksamhet erkanna vi sanningen af seklets vitnesbord. Det att vi z~pptir'ckt oss sjtilfva liinder den tid, sorn gatt, till ormsk- lig a r a och utplHnar tusenfaldt dess mHnga missgrepp och missrak- ningar. Hvad mer om vi dyrt kopt monopolet till dennrt upptackt med forlusten af den omedvetnas ro och den oreflekterandes stilla lycka? Vi ha lart oss att skatta vdrt nyvunna lif, *en d l det brakt oss pl&ga, hogre Bn det tillstbnd, som varit krinnans fiire den stora upptackten, ett tillsthd, som af somliga prisas sorn lyoksalig- hetens, men dit ingen nutidsmanniska, hnr tungt hon iin trjckes af tillvarons borda, langtar tillbaka.. T i ha 161-t oss leha, och dtri ligger ju en vinning.

Men om s%ledes kvinnans medansverighet i Brhundradets stora slutuppgorelse ar ett. erkandt faktum, sb iir det forst genom att granska blad for blad, kolulnn efter kolumn i den hufvudbok, sorn bar orden histolien och ~ntinniskol~vat i guldskrift inristade p i ptir- mama, sorn man k in doma om slutresultatet. Och vataliga sifEror mota oss pH hvarje sida, hvarje konto utmarker ett nytt, viktigt skede p& kvinnans utvecklingsvag. Det finnes ej ett land i den civiliserade varlden, som ej h&r ar medintressent. Kvinnororelsen ar om nigon en internationell skapelse. Den ar en brand, sorn g&tt renmde, luttrande fram ofver landerna utan att hejdas af nigru granser, ehuru den for visso flammat med mer och mindre intensiv liga allt efter sorn brbhnmaterialet den mijtt p i sin riig rarit 18tt- antandligt och viil forberedt.

Hvar borjade farst den tandande gnistan, och hvem ~aclr te den tik lif? De anglosachsiska folken beromma sig af stt ha skapat den moderna kvinnororelsen, och en Spencer, en Stuart E l l niimnas soru de impulsgifvande andarna, liksom det alltid varit tankens, icke hand- lingens man, som satt de stora kulturboljorna i g h g . Men hvarje land hsr haft sina heroer inom tankens riirld, som g a t i elden fiir tron p i kvinnans rattvisa sak, och alltid har tidens iidlaste andw raknats bland dem. S i s8g Geijer hos oss med snillets fjiirrblick hiin mot den tid, dH enligt historiens glng kulturen skulle rakna med andra varden an styrkans och traditionens, och s& blef rirt lands storsts tankare en forkgmpe for kvinnosaken, llngt innan det s& illa anskrifna ordet vunnit burskap i srenska spri.ket.

I stort sedt har det dock varit kvinnorna sjalfva, sorn dB. det gallt handling tagit sin egen sak i sin hand. 0c.h med stolthet kan hvarje land visa han pH sin kvinnoemancipations pionierer, p i namn som for alla tider skola st; inristade p& kulturhistoriens blad. Hvilken lysande rad har ej Amerika att uppvisa, frBn Lu- cretia Mott, den modiga banbryterskan, sorn vid sene& Falls, platsen for det forsta kvinnomotet, oppnade det korst&.g, sorn Stuart Mill predilrat ; och Harriet Beecher-Stowe, hvars svaga kvinnohand ut- slungat den brandfackla som tande den strid, sorn slutade med negerslafveriets upphafvande, den skonaste seger sorn nHgonsin vun- nits for m5insklighetens salr; till Frances Willard, den stors nyk- terhetskiimpen, som gaf varlden exemplet pB hur en stor id6, om, satt i en fast organiserad form, kan blifva en varldsmakt, dar mo- ralen, icke vAJdet, dikterar lagen.

Och moderlandet England, diir personlighetens ratt erkHnnes och vordas mer an annorstades, hur mBnga harliga kvinnonamn bilda ej dar epok i follcets utvecklingshistoria; namn, hvilkas barare

. i lif sorn handling utgjort en den maktigaste faktor for undanro- jandet af de sekelgamla fordomar, som omgardat kvinnans varld. Dar se vi vid sidan a£ seklets storsta man nawn sfidana sorn Florence Nightingales och Josephine Butlers, och f B manliga sam- hiillsforbattrare torde ha utrattat storre ting for sin samtid 8n dessa

. svaga kvinnor.

Och far tsnken och minnet stiger bild bild af upphiijda kvinnogestalter, vi finna dem i alla land, verkande pB skilda om- Aden, an hijjmde sig i intelligens eller moralisk ofverlagsenhet markbart ofver sina medsystrm, an utgorande den tysta kraft, som ligger i hvarje trogen pliktuppfyllelse, hvarje arlig strafvan att gora det basta mojliga af det nnfortrodda pundet. Vi finna mlngen tiinkare, mlingen rikt ' utrustad ande bland 19:de seklets kvinnor, men framfor allt mlnga arbetare. Det har ej varit ett kontempla- tionens sliikte detta Brhundradets, utan ett handlingens, och kvinnan har varit ett barn af sin tid.

SB omsatte, for att taga ett esempel, det for oss dyrbaraste och narmast liggande, Fredrika Breluer de idker, sorn vuxit sig starka inom henne, i forverkliga.ndets fasta foim och blef skaparen af vdr kvinnororelse, en foreteelse i vfirt folks kulturlif, sorn p i en gBng stiiller idealerna hogt ooh vet att framvisa sti mlinga ojiif- alrtiga praktiska resultat. Fredrika Bremer var i ssnning ett barn af detta Brhundrade, hon foddes i dess barndom och hennes lefnad

rackte nkgot bortom dess rnidt eller till den tidy sorn inledde de stora reformernas skede, hvilket hon genom sitt ofortrutna arbete i idbernas tjBnst s% val forberedt. Och en Ware, kvinligare, upp- bojdare exnancipationsifrare har intet land agt, Bnnu bar den svenska kvinnorijrelsen den stampel som Fredrika Bremer och hennes nar- maste eftertraderska Sophie Adlerspnrres personlighet satt diirpH, det adelsmarke, som, hnr an opinionerna viixla, ingen kan berSfva den.

iifren af de f%, men valtalige exempel, sorn vi pH dessa korta rader kunnat aifora, skulle det val synns sorn om kvinnan redan erofrat varlden, sorn om frh den beroelides, undangomdas, ringakta- des stkndpunkt hon vunnit en stallning med niistan obegransad mnkt och inflytande. I statens och finansviirldens tjanst har hon f&tt en plats; hon kan tillgodogora sig alla vetandets skatter, ej blott dem som bjudas hvar och en i den stilla studerkammaren, ntan i hog- skolornas och akademiernas salar ; i komnlunernas angelagcnheter har hon en rost och inom konsten och litteraturen en erkand plats; hen- nes ord har auktoritet i etiska, estetiska och samhalleliga frigor, ja, ofver sin person och sin egendom ager hon i viss rndn rBtt att .fokfoga, skulle ej infor dessa odisputabla sanningar hrarje tvekan rorande 17dr och arhundradets samhorighet forsvinna ?

Och dock, trots de oskattbara vinster sorn redan omsatts i forrerkligandets klingande mynt och hora till de kapital, som iiro rantebsrande for a h tider, st& vi vid sekelslutet infiir fragan, och i frigan ligger ett tvifvel: har det forflutnu hlllit hvad det lofvat? har det i allt infriat sina forbindelser'? Den glada frimodighet sorn vid seklets midt och ett par Qrtionden efterdt kiinnetecknade vir v%g, den lyftniug sorn kandes i sinnena, det forhoppningsfulla blickan- det in i framtiden, arbetsgladjen och verksamhetsifvern, hvarfor ha de efterfoljts af missriikningens missmod? Ar det darfsr att vi kommit att stiilla vira fordringar for hogt soln milet synes s& f~grran, iir det emedan lederna betgnkligt borja glesncl af dem man varit van se gti i spetsen for v%r arbetsskara? Orsakerna kunna helt visst sokas har och pH mdnga an& h a , visst iir att vid slutuppgiirelsen med seklet mingen vinst motvages af en forlust, sorn utan att forringa vardet sf de forra lilter vinst- och forlustkontot tiimligen jiimt balansera.

Du har mycket p% ditt samvete, o tid! du har varit de stora loftenas och de stora missrakningarnas. Du har gifvit med e m

handen obh tagit jfrBn med den andra. Och inom alla omrBden, diir kvinna.n tillerkilnts en plats, phttraffar man samma foreteelse. Det samhiille, sorn stallde sina ambetsverk och affiirsinriittitingar till deri kvinliga a.rbetskraftens forfogande, hiller kvinnan kvar i en under- ordnads blygsamma stiillning, och for ett lika drygt mHtt af arbete sorn den manliga kamratens bjudes heme en dubbelt k n a p ~ 1on och foga utsikt till en sorgfri Q1derdo'm.- PH den lards banaa, diir mer an en kvinna i v&r tid forviirfvat lagrar, ej blott de pBtagliga sorn vinnas med hoga akademiska l%rd~&~rader , .utan sidana som endast ett djupare intrangande i 'vetenskal?en forlanar, stiilles, afven dB full jiimbordighet med mannen i liirdom och intelligens erkiiunes, for henne' ett obevekligt: hit skall dn gH. och icke vidare!

Som sirnhiillsmedIern, iifvkn p& de omrdden diir lagen skiinkt henne en afgorande rest, Hr tininhi hemis inflytande begrbsadt, och dH, det giiller stiftandet af lagdr, sorn ang l hennes eget hon och dess viktigaste intressen, fHr aldrig hennes stimma *gGra sig hiird. Annu den dag som i dag iir, i detta kvinnornas Arhundrade, bedahas %ken hogt st&ende konstverk, som utf6rts af kvinnohand mer efter konssynpunkt, an efter det konstn?rliga viirdet; och for att ofvergQ till de etiska li fsfrBgorna, till den stora sedlighetska mpen, i hvilkea s% ,m&nga kvinnor cbndligen forblodt eller fysiskt g i t t under, hiir siitter samhallet alltjamt en hlrdnackad Eijrdom eller en sl6 likgiltig- het sorn rnotvarn mot kvinnans ~ t r~fvanden .

Samma f6rhBllanden m6ta hos alla natioher. I det fria Ame- rika, kvinnornas forlofvade land, hvars dottrar sedan en lBng foljd af Qr uppfostrats till socialt och politiskt vederhaftiga personer, ar den politiska jiimlikheten med mannen annu blott sorn undantags- fall tillerkand nggra f& amerikanska rnedb~r~ai innor ; jh, i sjalfva England, diir kvinnan under Bratal utfort ett socialt arbete, hvars. varde icke . i siffror kan uppinatas, nekas t. o. m. en Florence ~ i i h t i n ~ a l e , efter hvad en . engelsk . tidning nyligen med bitterhet framhtillit, den kvinna hvars snille och sj&lf;ppoffring riiddat tusen- tals och Bter tusentals manniskolif, sate och stiimma i de administra- tioner, hvilka hafva beslutanderatt i frQgor, sorn ligga siirskiidt inom iten kvinliga erf arenhetens o ch intelligensens . omrgde.

.

Vi behofva ej gd langre an till v h t eget land, hvilket p8 'de kvinhoviinliga reformernis v g gdtt liingre iin de flesta europeieka nationer, och hvars lagstiftare med en beromvard frikostighet haft de kvinliga intressena fb;r ogonen, f6r att framvisa exemplet p& hur staten sjiilf prutar ner den fattiga summa, som nBgra i dess

e

tjanst utslitna arbeterskor begara for att knnna gH en nfigorlunda sorgfri Alderdom till motes, for att nu ej tala, om det fornedrande ornyndighetstillstfind, hvari lagen annu hkller den srenska makan och modern bunden!

& det for mycket sagdt, med dessa fakta for dgonen, att det iir en ironi att kalla detta firhundrade vdrt Brhundrade?

Men afven om vi kunna piivisa, att har eller dar ligger skul- den, sjalfva tyngdpunkten i de ~nissforhillanden och orattvisor, sorn trycka tiden, sA har den ena hdften af miinniskosliiktet ej ratt att upptrada sorn den andras anklagare. G;Tundmotivet till de bakslag, sorn hvarje maktig kulturrorelse momentant underkastas, ligger vis- serligen djupare an att det kan sokas vare sig hos den ena indivi- dens tyranni och afundsjuka eller den andras ofornojsamhet och obefogade frihetsbegar. Rar st& man infor den obevekliga lag, sorn beharskar kulturboljornas gHng, infor ett foljdriktigt hojande och sankande, som manniskan, afven om hon ej viljelost lHter sig ryckas med a£ strommen, icke kan hejda.

SH har Bfven kvinnororelsen under detta sekels sista firtionde fHtt vidkannas det for alla, stora 0mdaninga.r af samhalls- och tids- andan gemensamma odet, att ett reaktionens skede foljt pH refor- mernas. Infor detta faktum kunna vi, for hrilka h k i r i r a vikti- gaste lifsintressen ligga inbegripna, ej blunda. Men afven om det framkallar ett tillfdligt missmod, ha alla de sorn tro pb rbr saks ovanskliga sanning intet skal att misstrostande blicka den kom- mande tiden tillmotes.

Det forflutna Hrhundradet har varit en viickelsens tid. Det har vackt frihetsbegaret, sjiilfst~ndighetslusten, handlingskraften till lif inom oss, men maktigast af allt ansvarskansEan. Det ar denna sorn besjiilat vlr tids mest dugande kvinnor, och det ar pH tron att denna kiinsla i en framtid skall v k a sig stark hos hela det kvinliga slaktet, att den skall verka uppfostrande och hojande, vi bygga hop- pet om en lycklig losning af kvinnofrigan.

Det ar alltid med vemod man blickar tillbaka p& det o&ter kalleligt f orflutna.

Hur ofta holl va1 aftonen fullt hvad morgonen lofvat? Inne- biir ej manniskolifvet, vare sig det ar ditt och mitt peraonliga lif eller en he1 generations jordiska tillvaro, forst en morgonrodnad med hopp' och loften i sin klars strimma, sH en middagsh6jd med kamp

och taflan i solglod och hetta och till sist en aftonrodnad med det forg8ngnas vemodiga itersken af morgonens gackade hopp och mid- dagens flfanga aflan ?

Men den har framstallda bilden, den gamla, evigt nya bilden, ger en annan, den af en ny dag, sorn oforanderligt foljer p i hvarje afton. Det Br mot en sddan dag vi forhoppningsfullt blicka vid seklets slut, mot en framtid sorn i rikt mitt skall infria det g h g n a irhundradets annu ouppfyllda loften.

L. D-n.

Det kan nog handa, att det ar ett misstag, men det har fore- fallit mig som om en otrolig massa m h i s k o r skulle do just i ir. Jag tycker, att jag ej kan siitta foten pB gatan utan att mota lik- vagnen. Det ar omojligt att l i ta bli att tanka p i alla dessa, sorn

. draga ut till kyrkogiirdarna. Jag har alltid en kansla af att det ar synd om de doda, sorn

skola bli 'begrafna i staderna. Jag kan hora dem huru de klaga nere i sina kistor. Somliga jBmra sig ofver att de ej hafva fbtt panascherna p l likvagnen. Somliga riikna ofver kransarna och aro ej nojda. Och st% ar det n%gra, sorn foljas af bara en tv8, tre vag-

nar och kanna sig shade diirofver. SAdant borde aldrig de doda behofva kanna och erfara. Men

manniskorna i staderna forstii alls icke huru de bora hedra dem, sorn skoln intrada i den eviga hvilan.

Niir jag riktigt tanker efter, s% vet jag ej niigot stalle, dar inan forstk det biittre an hemma i Svartsjo.

Om ni dor i Svartsjo socken, 'si vet ni, att ni skall f & en kista lika med dem, som best& alla andra, en arlig, svart kista, sorn iir lika med de kistor, hvari haradsdomaren och lansmannen begrofvos haromhet. Ty samma snickare gor alla kistor, och han har bara en modell, ingen blir biittre eller siimre an den andra. Och ni vet, ocksti, ty ni har ju sett det s% mZinga ghger , att ni skd l bli kord till kyrkan pB en arbetsvagn, som'man strukit svart for tillfallet. Ni behofver alls icke tanka p l nHgra panascher. Och ni vet, att hela byalaget skall fara rned er till kyrkan och atjt man skall kora lika lhgsamt och hogtidligt for er sorn for en hemmansagare.

' DIen n i skall alls ej behofva forarga er ofver att ni ej fir nog m%nga kransar, ty det lagges icke en enda blomma p% kistan, den skall st& svart och glansande, och ingenting skall skymma bort den. 'Och ni behofver ej tanka p i att ni ej skall hafva nog stort folje, ty de, sorn bo i er by, de skola nog fiilja er allesamman. Och icke haller skall ni tvingas att ligga och hora efter om det ar grdt eller klagan kring er b&r. Det grdtes aldrig ofver de doda, dB de st% pb kyrkbacken utanfor Svartsjo kyrka.

Nej, det grBtes lika litet ofver en nng, blomstrande karl, sorn fallit for doden, just dB han kunde borja siirja fiir sinafattiga gamla foraldrar, som det kommer att griitas ijfver er. Si skall bli stglld p% ett par svarta bockar utanfor sockenstugudorren och en he1 hop folk skd l sii smbingom samlas omlrring er, och alla kvinnorna skola hafva niisdukar i hiinderna. Men ingen skd l griita, alla niisdnkarna skola hUns h h d t hoprullade, ingen skall siittas fiir ogonen. Ni be- hofver ej tiinlca p& att manuiskorna skola ge er lika miringa tBrar, som andra doda. De skulle grdta om det passade sig, men det passar sig ej.

' Ni kan ju forstti att om det vore rnycken sorg vid ew graf, skulle det se illa ut for den, sorn ingen sorjde. De veta hvad de gora i Svartsjo. De bara sig At s&, sorn det varit sed och skiclr darstiides nu i m&nga, hundra fir.

l ien medan ni stBr dar p& kyrkbacken, ar ni en miiktig och stor vrrrelse, fastiin ni hvarken f i r blomnlor eller tlrar. Ingen kom- mer till kyrkan utan s t t frlga hvem ni ar. Och sB gl de tyst upp till er och stdla sig och betrakta er. Och det faller ingen in att siira den dode med att beklaga, honorn. Ingen fiiller nilgot annat yttrande an att det &r godt for den, sorn f%tt sluta.

Det ar alls inte sorn i en stad, diir ni skulle bli begrafven p i hvilken dag som halst. I Svartsjo skall ni bli begrafven p t en sondag, s& att ni kan ha hela socknen omkring er. Diir skall ni ha. bredvid er kista b%de den flickan, sorn ni dansade med p& sista midsornmarsvakan, och den niannen, som ni bytte hiistar med pb sista marknaden. Ni skall ha skoll~raren, sorn r&rdade sig om er, dk ni var liten pojke, och som glomi; er, fast n i s t riil kom ihig honom, och ni skall ha den gamle riksdagsmannen, som aldrig forr gitte halss p l er. Detta iir ej som i en stad, diir skulle man- niskor knappast se efter er, d& ni fordes fiirbi.

DB man kommer med de llnga biirkladena och liigger dem under kistan, sB ax det ingen, sorn ej foljer med i handlingen.

. Ni lzan ej tro hvillren lryrkvaktare det finnes heinma i Svait- ajo. . Han ar en gamma1 soldat och han ser ut soin en faltmarskalk. Ran liar kortklippt, hvitt h&r och vridna mustascher och spetsigt .hakskagg,..han ar' smiirt och hog och gBr rak med en k t t och siiker

g h g . Om sondagarna bar han en nyborstad bonjour af fint klijide. Hart ser verkligen a t soin den finaste gamla herre man kan rBka pB Och det ar han, soin gilr forst-i spetsen for processionen. EMer honom lrommeli prestafven. , Det ar ej' sagdt, ntt prestafven tar sig ndgot ut' i jamforelse med kyrkvaktaren. Det kan h k d a , att ham kyxkhatt ar for stor ;eller gammalmodig. Han 3ir nog generad ocks8, men nar ar ej en prestaf generada?

'S% kommer ni sjalf i er kista med de sex bararna och s% lrom- mer. priisten 'och lrlockaren och. byalaget och hela socknen. Allt kyrkfollret foljer er in p i kyrkogbden, det kan ni. vara viss pi.

-Ifen jag skaU saga. er nigot. De se s% smB och fattiga ut .de som folja er. Det Br jn inga stttliga. stadsbor, det 5i.r bara enkelt tarfligt Svartsjjjfolk. Det ar. som fulines dar ba.ra en, som ar stor .och vordnadsviird, och det j i ~ ni i er kista, ni som iir dod.

- . De 'andra; de skola nasta dag . st&. upp till tungt och groft ar-

'bete,. de skola sitta i gamla, fattiga stugor och bara gamla, lappade rockar. De andra . de skola alltjamt pinas. och plAgsis och fortryckas och forodmjukas af fattigdomen.

Den, som g i r med . er fram till. er graf, blir lbngt mera vemo- 'dig vid att' se de .maaniskor, som lefva, fin vid tanken pB er, som ar dod. Ni behofver aldrig mer syna sammetskragen pi% rocken for att .se. om den borjar blelma'i kanternd, ni behofver ej gijra ett siir- .skildt veck pB Glkeduken for a t t dolja, att den hiller p i att brista. Ni skall . aldrjg mer behofva be landthandlaren att f B varor pB. lzredit, .ni skall ej kanna bur arbetskraften flyr, ni skall ej g& och vanta :p& den dag, dB ni faller socknen till last. . .

Medan de folja . er till. grifven, g&r hvar och. en och tanker, att det ar bast att vara dod, biittre att svafva upp till himmelen buren pB .fiirmiddagens hvita rnoln an att al1tjamt:profva det mbn.gvidriga lifvet.

. DA man kommit bort till kyrkogBrdsmuren, dar grafven iir upp- kastad, blifva barkliidena' utbytta 'mot starka. rep, och folk stiga upp pB de losa jordhogarna och sapka ned er.

Och dB detta Sir gjordt, kommer lzlockaren fram'till grafranden ;dch borjar sjunga: r Jag g i r diet dodens.

Han sjunger psalmen sllldeles ensam, inte prasten och .ingen

12

af forsamlingen hjalper honom. Men klockaren mgste sjunga, och hur h h d nordanvind och hur skarp sol, sorn ligger honom i ansiktet, sB sjunger han.

Klockaren ar for' rasten ganslra gammal, och han har ej myc- ken sBngrost kvar. Han vet nog, att det ej lAter s& vackert nu sorn forr, dB han sjunger folk i grafven, men han gor det h d d , eftersom det k r till ham Wbete.

Ty den dag, forstir ni, dii rosten alldeles sviker, sii att han icke kan sjunga mer, dB mdste han tag8 afsked frdn sitt ambete, och detta blir detsamma sorn att sjunka ned till riktig fattigdom.

Darfor s t h hela ftksamlingen i iingslan, medan gamle klockaren sjunger, och undrar om rosten skall h U a hela versen igenom. Men ingen sjunger med, ingen enda, ty det g l r ej for sig, det brukar man inte. Man sjunger aldrig vid grafven i Svai~tsjo. Man sjunger inte i kyrkan heller mer an den forsta psalmen i jnlottan.

Dock om nBgon horde eft& riktigt noga, skulle han miirka att klockaren ej sjunger ensam. Det iir verkligen en rost sorn foljer med, men den ljuder sB precis lika, att de tvii rosterna blanda sig, sorn om de vore en enda.

Den diir andre, sorn sjunger med, ar en liten gubbe i I$.ng, gr4 vadmalsrock. Han iir annu aldre an klockarn, men han satter till allt hvad rost han har for att hjalpa honom.

Och rosten iir som sagdt af alldeles samma slag sorn klockarns, de aro s4 lika s t t man ej kan lbta bli att forvlna sig.

Men ser man narmare efter, sB ar ocksii den lilla grH gubben alldeles lik klockarn, det iir samma nass och haka och mun, indast nBgot iildre och likasom vtirre fwna i lifret. Och sH forsth man, att den lille fattige ar klockarns bror. Och s l vet man jn ocksb hvarfor han hjdper. honom.

Ty se, det har aldrig g l t t bra for honom ha.r i varlden, och .han har s thdigt haft otur och en ging gjorde han konkurs och drog dB klockarn med sig i olyckan. Han vet att det ar hans fel, att brodern alltid mBst ha det svgrt.

Och klockarn har ju forsokt hjalpa honom p i fotter igen, men det har ej lyckats, ty han har ej varit sldan, att man kunnat hjiilpa honom. Han ha.r jamt haft olycka med sig, och s l har det ej varit den riitta kraften i honom.

Utan klockarn har varit det skinande ljuset i sliikten, och det har varit att taga emot och taga emot for den andre, och alls ingenting har han haft att ge igen.

' ~ e r r e ' Gud, bara tala om att ge igen! Han som iir sB fattig. Ni skulle se skogstorpet, dar han bor.

Han vet, att- han alltid varit tung och sorgsen och bara till en plfiga, bara till en plBga for sin bror och for andra manniskor.

Men se nu pB sista tiden har han blifvit en maktig man, nu s t h han och ger igen. Det gor han. Nu hjiilper ban sin bror klockarn, som varit ljuset och lifvet och gladjen for honom i alla ham dar. Nu hjalper ban honom att sjhnga, sB att hnn skall fH behala sitt ambete.

Han gar ej i kyrkan, ty han tycker, att alla stirra p i honom, som ej har svnrta, sondagsklader. Men hvarje sondag g8r han npp till lnyrkan for att se om det stBr nagon kista p% de. svarta bockarna utanfor sockenstugan. Och om diir s t i r nBgon, dB foljer .ban med till grafven"och dB ger han sig sjDf till spillo i sin garnla grB rock

'

och hjalper brodern med den dar elandiga rosten sin. Den lilla gubben hor mycket va1 hur 'illa han sjunger, han

staller sig bakom de andra och tranger sig ej fram till grafven. Men sjunger gor han, det vore ej sB farligt om kloclzarns rost skulle svika pa en eller annan ton. Hans bror Br dar och stoder honom.

PA kyrkogbrden skrattar ingen H t sbngen, men dB folk korn- mit hem och fBtt skaka af sig andakten, sB tala de om hur det varit vid kyrkan, och dB skratta de At klockarns sang, skratta bBde &t hans och A t h a m brors. Klockarn bryr sig ej om s%dent, han Br ej af det lynnet, men brodern lider af det och tanker p i det. Hsn ryser for sondagen hela veckan, men han kornmer iind8 punktligt dit upp pB kyrkogBrden och gor sin plikt.

Men ni darnere i er kista, ni tycker ej s% illa om ,singen. Ni tycker att det ar god mosik. & det ej sannt att man skulle vilja bli begrafven i Svartsjo bara for den sBngens skull?

Det stBr i psalmen, att allting iir en vandring mot doden, och dB de tvB gubbarna sjunga det, de tvB, som lidit for hvarandra hela lifvet, dB kanner man s% som aldrig forr hur besvkligt det ar a.tt lefva och .man blir sB dldeles nojd att vara dod.

Och st% slutar sangen, och prasten hdler mull p l kistao och laser ofver er.

DarpH sjunga de tv& gamla rosterna: ))Jag gBr mot himlen>). Och de sjunga ej denna versen battre fin den forra. Deras roster bli svagme och mera gnallande ju langre de sjunga.

Men for er utbreder sig db en stor vid rymd, och ni svafvar upp dlir med iingslsnde lycka, och allt det jordiika f6rsvimer och forbleknar.

Men det sista, som ni hor af det jordiska, Br dock nagot af trohet och karlel. Och midt under er bafrande flykt skall den arma s%ngen vacka minnet af allt sldant, som mott er harnere, och detta skall b&ra er uppbt. Det skall genomstrlla er som en ljus- glans och gora er skon som en angel.

SeZnzn Lagertiif.

E;&gra synpunkter.

I detta nfidens tir 1898 har ett decenniuru forflutit sedan q k t e t n%dde oss om en lika god som sympatisk norrmans dod. Bakom det pistolskott, som gjorde slut p& Ole Richters 6de, ldg en tid af lramp och brytningar - en tid, under hvilken den liberala oppo- sitionen i korge viixte upp till en maht, som gick med seger ur striden. I d e ~ a oppositions leder, som partiets forare och mar- kesman, stodo Johan Sverdrup, en kraftig politiker, slug och enrin, men icke alltid nogriiknad om medlen, och den fine, hiins~nsfidle, adle och dock Bfven han s% storslagne Richter, skriftstdlme, sedan borgmastare och, niir den forsta liberala regeringen bildades, excellens och statsminister i Stockholm. Som det anstir en dylik frBn parti- hat och fanatism i grunden sB fjiirran natur rille han ena cle skilda elementen, sammanjamka fraktionerna, aftrubba alla stotande kan- tigheter och gora Norges folk till ett folk med gemensnmma intres- sen och karaktarsdrag.

Detta var val knappast de ofrige statsrddens mening. Excel- lensen blef oense med Sverdrup, de bbda chefernas olikartnde lynne aoch uppfattning rorande ml1 och verktyg framkallade en och annan skarp ko~flikt, dar Srerdrups roll gent emot Richter Tar lika tre- tydig som hans stallning till arligare prrrtiviinner. Icke desto min- dre ar det Richter, som den 2 februari 1888 - man trodde pC konungens bega.ran - i stortinget varnar sin oarlige kollega, bland annat yttrande, att sB lange Johan Srerdiup stode i spetsen for regeringen, behofde ingen frukta, rare sig reaktion eller splittring, ty han samlade och enade folket och hans a f g h g skulle giira obot- .lig skada.

- Kort efter denna B ena sidan tadlade, ii andra sidan beundrade bragd skarptes situationens allvar. Spiinningen mellnn Sverdrup och Richter tillspetsades darhiln, att '~ ichter , som iifven under stor- tingsdebatten hade sin clfskedsansokan fardig, plotsligt tradde ut u r ministaren, dels pB grund sf nya tvetydigheter; som Sverdrup lat komma sig till last, dels darfor att Richters van, Bjornstjerne Bjornson, tamligen indiskret yppat och utkolporterat vissa oriktigt .

gjorda eller Btminstone vanstallande oitat ur fortroliga meddelanden om de 'bBda statsmannens inbordes stallning.

Det var ett htirdt slag for den noble, omttilige, af alla dessa wpprifvande konflikter och kabaler nervijst ofverretade politikern. Hans sjuka sinne gjorde honom sii kanslig, att han med ett trodde sitt lif odelagdt. Hans hopp om en ny framtid grusades; minister- gosten i London, hvilken han onslzat sig, gick forlorad, och pressen kastade sig ofver bytet med det kannibaltjut, som ar betecknande for plebejen, nar han ser en sjalsaristokrat blottad pB forsvarsvapen och reducerad till en plats, dit iifven dylika intelligensens blodhon- dar kunna striicka sina hvass? tander. Man fortiiljer, a t t en k v h a spelat med i tragedien; man fiirtaljer Btskilligt, som okar den poesi, hvilken omstrBlar Richters person. Och slutet born, dramats upp- losning, den kula som andade hans lif. - - -

~ i o k efter dessa hiindeleer publioernr Richters viin, den i hans ode komprometterade Bjornson, ett drama, som till punkt, och pricka A.terger dessa handelser. Redan detta - att amnet sti att saga tillhor Norges nloderna historia - borde forsiikra Paul Latzge och Torn Pamberg en ator och ovanlig succhs. Men det vore. oratt, om man ur fnbelns beskaffenhet ville harleda grundea.til1 en litterar skapelses varde. SBdant k n ~ handa - och hander; amnet gor tyvkr ofta allt, bara ingredienserna behandlas med en viss rutinerad kok- konst, men det far ej, det bor ej vara sii. Hade Bjornsons drama intet annat varde iin att i dikt omgestalta Richters saga, skulle det vara glomdt och viirdelost, n8r tiden sopat igen sptiren efter dessa handelser och ett nytt Norge betraktar det gnmla med ett -kyligt Izudturhistoriskt intresse. Blott i sii fall, att dikten kan forstBs och viirderas ur sig sjalf, pii.grund a.f sina egenskaper som dikt, som roman, som drama, har .den konstvarde - oafsedt de .betingelser, nr hvilka den i ohigt framggtt. Och detta iir fallet med. Bj6m- sons verk. - . . . . . .

3

Paul Lnrige och Tora Parsberg krafver ingalunda en sb sensa- tionell, en nyfikenheten, skandalhungern och de politiska lidelserna s& eggmde forhistoria, som den ofvan relaterade verklighetsbilden. Det iir ett val bygdt skgdespel, siirdeles forsta och tredje akterna. Det lefver and&, man fattar och njuter af det afven utan dess reela atmosfar, och det v b e r under Bjornsons hand till ett drama, hvars lnft iir s% akta norsk, hvars karaktiirer aro sB typiska, att vi i det- samma kunna studera ett godt stycke af det moderna unga Norges ps ykologi.

MBste vi betrakta dikten som ett slags restauration af .en diid mans minne eller sorn ett sjiilfforsvar, blir den nog mindse tillfreds- stallande. Paul Lange - Richters portratt - hjiilper oss visser- ligen att forklara mycket, att forat& eller Btminstone att ana det invecklade &pel& i den nervose excellensens psykologiska maskineri, men'det forefaller nastrtn, sorn ville Bjornson v&l starkt betona, hur Richters d6d vore en offerdad, hur det satt, hvarp% han afklippte sin . lifstrid, vore en af situationen framtvingad nodvgndighet, en forsoningsgtrd &t det folk, han tillhorde, och ett medel fijr detta att byggs vidare p% sin framtid. Bjornson vill betone, att iinnu sB l u g e mdste de goda, de finare g& under. De iiro skapade till mar- tyrer - vi ha icke kommit dit annu, att de duga till chefer - Htminstone ej i Norge. Om darfor en man sorn Lange upptriider p& de politiska cirkusspelens arena, behofver han icke gora fiasko - men han ar domd att f d a , han iir redan f r h ungdomen in- snarjd i en s%dan vafnad af hansyn - ja, af dllusioner - s& skriitlul rent ut for att lefva hiinsynslijst uppriktigt, sorn Bjornson t. ex., a;tt han vid hvarje steg fruktar att sbra eller skada eller endast att gora andra fortret. Denna aristokratiska finhet binder hans hsndlingskraft. Han iir i grund och botten en poet, sorn drommer om ljus och frihet for andra, om sol och lycka for sig och den iililskade. Musiken och belysningen i Tora Parsbergs eleganta villa under festens larm och karlekens rus iiro nog for att gora den obotlige illusionisten till en vek yngling, sorn glommer allt, men hvilken ilr sB ytterligt liittsl)£d, att den ringaste pfiminnelse om serkligheten drifver upp blodet i haus hjiirna, drifver ut Adam ur eden och' kommer honom att i gZisterna se idel glupske rofdjur. ~Vilddyrojne, katteojne, ormeojne, alle spillet de i grusom lyst mod os to,. Och han vtigar icke ens kungore sin forlofning med Tora Parsberg.

Lange ar alltsii forsonaren, det offer sorn lider och korsfgstes,

men iifver hvars .mime de andra bygga vidare. Det iir en viil tankt och, ganska val utford tanke. Men det gar ett obehagligt int-ryck, det kommer oss att for starkt' erinras om den, trots allt, i praktiken sH hansynslose skalden-agitatorn, niir dennes andra jag, Arne Kraft, Langes ungdomsvan, som han lofvst att icke forsvara statsministern, pi% Toras fest upptrader bland det ohyfsade politiska hundkopplet och med stora gester - och lika bdlstora fraser - till att borja med haler ett loftal, dar Lange prisas sorn en man utan like, sforsinnad, adel, hansynsfull, en man ntom partierna, en man, hvars i kampen lidna oforratter blott gjort honom karare for nationen, och hvars seger eller nederlag ar detsamma som hela fol- kets triumf eller nesn - det verkar, sager jag, storande, nar skal- den efter detta loftal ofver en kar och beimdrad van afkunnar hans moraliska dodsdom - ~ d e t gjor mig ondt, men det er ikke langer ti1 B hjzelpe.~

andra sidan. forsvagas detta obehagliga intryck a£ den analys Tora Parsberg underkastar en sB fin adelsnatur sorn Langes. Tora soker hiifda, att det just ar dylika kanslans och intelligensens aristo- krater, sbm danas till forare och miirkesmiin. Den starkaste ar icke den, sorn segrar, men den, .Dsom st&r i pagt med fremtiden 9,

den alltsii, ur hvars sBdd de nya skordarna skola vaxa, den sorn i ..lara och lefverne hlir ett exempel, vardt att efterlikna, den, hvars personliga storhet, hvars adla afsikter, hvars nobla sjal gBr ofver i folkets salnvete - och fortplantas genom kvinnorna, genom dem, hos hvilka ,rasens .instinkt ar s tarkast~. Det ar just svagheten, sorn bildor Langes storhet och kommer Tora att alska honom. De svaga karilen, de omhndade och samvetsomma utviiljas till att bara fram idkerns och - gifva sliiktet hvad dat kriifver -.kkedom. At dem betros initiativerna -. Bt dem, ))som av egen lidelse Imte respekt for .ulykken )).

0fver hufvud ar Tora Parsberg en sallsynt vacker foreteelse. - Hon blir en norsk Portia, en kvinna af samma anlaggning. sorn

John Gabriel Borkmans svagerska, medan Paul Lange har drag, . hvilka niirma honom till Rosmer. Tora a r ' en faorsk Portia. Och i

hvad? Hon ar de stora ordens hj8ltinna. Det liiter kanske eget att just i detta se ett specielt norakt drag. Men det kan inte .

hjalpas. Det forefaller, sorn hade norrmannen stirrat sig blinda p l Ibsens storslagna nianniskor och lart sig deras tviirhuggna fraser. Antingen iir detta fallet, eller ock stHr det verkligen en kompakt majoritet bakom Ibsen.,. en. miljo, ur hvilken de i hans verk for-

made perioderna med deras saregna terminologi s& att saga kommit till honom i form af ett slags obearbetadt rgmaterial. Det ar Brand och hans efterfoljares sannings- och personlighetskraf, tilliimpadt ofverallt, i dikten och lifvet, pH alla forhlllanden och i alla fall.

Allt detta ar p% sin plats hos Tora Parsberg, ty hos heme st l r en personlighet bakom orden, en manniska, sorn k m hvad hon vill - det forefaller iitminstone sH - en kvinna, sorn dessa prydnader forskona. Huru gkta norska aro ej fraser sorn denna: sDu ved, jeg har altid svsermet for det umulige~, eller denna: >)Skal de beste boje sig, ja, hvordan skal det s& g l ? u Och hvar skulle det egent-

ligen forekomma, i hvilket land eller hos hrilket folk, att en af societetens ledande stjarnor, kanske den rnest lysande bland firma- mentets alla lysande stjarnbilder, siisom grundprincipen i sitt lif, villkoret for mojligheten af den stiillning, hon intager, predikar X B v m e oprigtig 9 3 Hennes lifsluft ar ~r l ighe t e~ l . , den fria, oppna, hiin- sgnslosa %digheten - i allt och ofverallt, snizni~lgskrqfvet med andra ord. Hon af skyr a halvdunkel moral og halvdunkel intelligens s , hon vill tranga anda ned till botten i arligt, blandande solljus, och hon fattar ej, vill icke fatth, behofver det kanske icke heller si llinge hon stannar i Norge, att all sallskaplig tillvaro, all civilisation i umgiingeslif och rned andra ytterst hvilar pti ett risserligen mycket stiidadt, ofta alldelis oskyldigt och omedvetet, men stiidse nodvan- digt bedkigeri, i hvars frimurareluft sanningsklimpen sknlle g6ra samma trgkiga effekt sorn Alceste, missntropen, i rarldsdnmen Celimbnes salong. Det kan nu inte hjalpas, men det ar s$. Hiin- syn och hgnsyn i oiindlighet, det ena mer klafbindande an det andra - h i n s p , hvilka en Brand ellei en Tora eller en Arne Kraft helt enkelt skulle ~t&mpla sorn moraliska loaner.

Men, som sagdt, hos Tora farhoja dessa norsk-norske fraser det individuella behag, sorn g8r heme; rasen mer i n tilldragande. Ingen ksn, sorn hon, saga: %Ti stille: jeg elsker dig! Jeg er den lykkeligste i gamle Norge ! B

Hvad som - hos Tora rerkar forskonande blir rent af motbju- dande hos dramats ofriga figurer. Vi riika hiir midt upp i det po- litiserande Norges kretsar - och hvilka politisera icke i Xorge! Vi 'instamma fullt och helt i repliken: ~ D e t dejligste land p l jor- den! - Bare her ikke vur s& megen politik!n 31en det rir en na- tionaldygd - eller rgttare: en nationell liandspl4ga.

Och dock - afven politiken f i r sitt norska siirmiirke genom Ibsens terminologi. Hvar .i all varlden skuUe det hiinda, att man

c

holle sbdana politiska diskussioner, som dem hvilka forekomma i Bjornsons drama - hvar annorstiides an i Norge? Och hver skulle en minister falla ph shdana grunder, som dem hvilka storta Paul Lange? I politiken forhandlas viil narmast och oftast om mycket reela frggor, om jarnvagar, tullar, skatter m. m. En politiker ror sig rned fakta, rned siffror, forordningar, lagparagrafer, rned handels- och niiringsstatistik, rned anslag till pansnrbhtar och kaserner, nlgon ghg . Ged humanitara och filantropiska sporsm&l. Ioke sh i den .krets Bjornson tecknar. Evad det ha]: galler ar sanni~zgsk~afvet - forst och sist och nteslutande. Lang6 har fijrrBdt nationen, dB ban i stortinget forsvarade den man, som han visste Vera oalig och ovardig. Lange her fowir;mrat nationen, han kompromissar rned san- ningen, han gor sig skyldig till en moralisk logn - han sanker den moraliska nivB, dit folket strafvat och strtifvar - )?for os gjel; der ingen erobringsmoral, ingen krigslove. Vi kan intet ved magt. Skal vi.vinde respckt, mh det vEre ved det eksempel, et sundt folk gir. 2

Stora ord och grcznna ord - men, ack, sB innehAllstomma! Forverkliga dem i politiken, i det .offentliga och enskilda lifvet, ph alla de omrhden, dar de - om manniskorna vore en idealislz att - skulle kmna forverkligas. Men i himlens namn bruka dem icke d l s - ellgr Atminstone rned forsiktig sparsamhet - om de icke be- tyda mere iin de 'gora hos drnmats norrman - och hos verklighe- tens! Ty trots Ibsen lgra dessa vArt broderlands hjaltar knappast andh: vara battre an vi andra syndiga nutidsbarn - varelser, som vilja ett och kunna ett annat, svaga kanslo- och stamniqgsmanniskor eller hansyuslost egoistiska yankee-typer.

Det verkar ouekligen drastiskt, nar Bjornson, utan att tanka pB den sjiilfkritik han omedvetet underkastar sig och sin alter ego, Arne Kraft, blottar tomheten i de bhlstora sanningsfraserna. En af de upptriidande sager, att tidningarna fara rned logn, att de be- ljuga Lange. Svclr: ))Rvad faen gjor det, nbr det virker! )) En annan tror, att ogonblickets seger hiinmar sig pB den enskilde, giir ))slemt ud over den enlrelte)), om man hyllar satsen, att alla medel a.ro goda. Svar.: ))Den enkelte? Hvad faen er den enkelte, n l r han er i vejen? Selv om han er den storste! ))

Detta ar resonemanger, som aga motstycken i verkligheten - vi mhste erkanna det. Bjornson har en forklinsla af, att icke allt mhtte st& sil ratt till, niir det giiller det diir pe&onlighets- och san- ningskrafvet. . Ty hur definierar han den .politilz, sdm realiter be- drifves? Som ett evigt slagsmHl om ma.t och malrt, folk och par-

tier emellan. De politiska storheterna iiro sgdana, att om det funnes en kvast, nog stark att sopa bort dem f r h jorden, s% - - ja, allt nog, for dem betyda orden icke detsamma som for oss. De iiro schackbrickor; arlighet, frihet, fosterland aro pjeser, hvilka flyttas fram och Qter nar de behofvas - nar de duga till att vinna med. ~El le rs ligger de rolig i skuffen.~ Utan att vara Brands styfbarn kunna vi s e a : ~Politiken uppdrager ings ii.nglar D .

Bjornson tyckes dela Ibsens tanke, att den strid, som utktim- pas, gor manniskorna o d a . her maa, fred og glaede og forsoning ind i sindene~. Och han kommer med en figur soln Paul Lange, med den ideale, nervbse, omtaige, for allt vibrerande sjalsaristokra- ten, hvilken stupar enzedan han ar olirlig - Bjornson vill jn ha det s l - men hvars bild verkar som ett stort och starkande exempel, emedan han agde nog hhe t , nog delikiatess, nog bansynsfullhet att

.icke tala sanning - att icke offra At Ibseas kraf. . Det ligger en motsagelse i detta - likssom i mycket b%de i

dramat och i verkligheten - men just denna kontrast fir det kanske, som gor 'dikten st5 intressevackande och hojer den upp i en idealare rymd - om vi nadigen vAga saga, att ideal icke ar .frcrser. Paul Lange hardar ej ut i den politiska atmosfar, han mQste andas i sin tids moderna Norge. ' Han forkroppsligar ett element, sorn diir annu, likasom i alla nya samhiillen, endast liingsamt arbetar sig fram. Men det ar tyvarr sA, att nar detta element en g&ng kommer till sin ratt, har visserligen folket stigit, plebejen vuxit bort och aristokraten format sig i blodet, men samtidigt ar kraften bruten, den unga, splinstiga, jiblande kraften, det stolta, alla hinder ofverspringande. alla murar krossande, alla fjgll bestigande ungdomsmodet och yng- lingatrotset. Det ar om icke glomdt, Btminstone forsvagadt och re- dnceradt till ntigot A la P a d Lange. D D ~ hele mennesker, de er foran, de stormer p%, de erobrer for slaegten~, sager Storm i Bjorn- sons drama. ,Men disse, usselryggene, sentimentalisterne, de Arker ikke. - - Deres tanker er sygestuens tanker, og deres program: niir kommer kroblingernes tid? D

SB viixer svagheten fram ur styrkan, medan sinnet odlas och horisonten vidgas. Det iir lifvets oandliga tragedi, en logik, mera jarnhkd an skaldernss. Och dock - huru sjong Viktor Rydberg?

Ur kanslor varma och ur tadcar rene Skall, sorn ur marmorn Anadyomene, Det m&jslas ut en bilttre mblnskostam.

Tv% visor om saknaclen. '

s When we two parted .in silence and tears, haw brokenhearted, to sever for years, - -

Dd var dageri ldng och lyckan ldg pd vagen, lifvet var en sdng .

och diden var en .sagen.

Ji var varlden vid och allting stod i glans dar, och de tvd i frid dgde allt som fanns dar..

Jet cir skymningskallt och -ai=modSfrdngt och mulet, en gaf bort sitt allt,

, den andres allt. blef stulet. .

Be ha skilts i hasf . skyggf som rymda tralar,

men den lank ar fast, . . som kea'jar der& sjdar. .

,If I should m e t thee

. - .. . afer long years, ' - how shozdd I greet thee? - . .

- With silence and tears., .- . . '. .

. . Yanms ormor, lurande och /6m;ko, . -

. . . skola kvayva i s i n halafamn . deras lyckas minne och med glomska - - . . . - . . tacka deras namn.

, Begge sko/a btra dd inom sig som en vansk6tt och forvi/dad graf. jWen mci ingen frdga hur det kom sig - def vet ingen of.

jYar de motas, skaN en aning vakna om forflufna och f6rgitna dar, och de undra hvad det ar de sakna, finna infef svar.

Ylara ]ohanson.

Den svenska konsten har genolv Elisabeth Keysers bortghg ' forlorat en af sina mest framstiende kvinliga representanter, och

dodsbudet har inom den stora kiets af viinner, hon sb val genom sitt konstniirskap som genom sina personliga egenskaper vunnit, framkallat bestortning och en djupt kand sorg.

Hilda Elisabeth Keyser, dotter af grosshandlaren Gustaf Theo- dor Keyser och hans maka i andra giftet, Hilda Almstedt, var fodd i Stockholm den 22 januari 1851. Redan vid tvA och ett halft i r s Uder forlortide hon sin far, och hennes fiirsta uppfostran leddes af modern, den genom sina historiskt romantiska skildringar f r h unionstiden kanda forfattarinnan. Elisabeths barndom forflot under mycket lyckliga forhalanden, och hemmet var en samlingsplats for Stockholms litterlira formiigor, bland hvilka Bfven mer an en g h g syntes v k t h s k a broderlands frejdade skald, J. L. Runeberg.

Till hennes gladaste barndoms- och ungdomsminnen horde afven besoken i det Munktellska hemmet, dilr vinskapsbandet med den sedermera s&som begifvad mglarinna erkgnda Emma Sparre, f. Munktell, knots allt fastare.

Redan tidigt rbojde Elisabeth Keyser utprgglade konstniirliga anlag, hvilka hon efter slutad skolging fick tillfillle att odla. Sin

' forsta undervisning i maning erholl hon af professor Malmstrom i Stockholm och professor ~ o e d i Kopenhamn. h e n :874-78 idkade Bon studier vid konstakademien i Stockholm.

& 1878 begaf hon sig till Paris,'d&r hon med korta afbrqtt vistades till Br 1889 och dar hon studerade under ledning sf ~ & r - tois och Bonnat. Den senare i synuerhet intresserade sjg i hog grad for sin begHfvade elev, hvilkens fargsinne han prisade sBsom nHgot alldeles ovanligt, och han forespidde heme en lysande framgHng. Hon exponerade flitigt pH Salongen och var blanade mest bemiirkta utstdlarne p& 1'Exposition des femmes ktistes.

Bland hennes under dessa Br utforda och af kritiken rned varmt e~kbnande mottagna arbeten mB siirskildt namnas: E~istus-

' h~fvud, La prenzihe comnzudante, E n violinspelerska (froken Frida Schytte). Hon mBlade afven At~killiga portratt. N h g a af dessa alster af hennes flitiga pensel inkoptes af amerikanska konstvanner och hafva sdedes aldrig varit exponerade i Sverige.

Vid den stora varldsexpositionen 1889 utstallde hon ett por- tratt af sin mor, hvilket tilldrog sig mycken uppmarksamhet och belonades rned medalj. Detta portratt, som utmiirker sig genom en ..

sardeles fin komposition och ett karleksfullt utforande, bar tydliga spilr af den innerliga sympati, som rldde mellan mBlare och modell. Siirskildt aro de fina fhrgofvergHngarna beundransvarda. Det ar ett fullodigt konstverk, som bor ntgora en prydnad for Goteborgs museum, rned hvars samlingar det sedan ett &r ar inforlifvadt;

Under sin mlnghiga vistelse i Paris gjorde hon narmare be- kantskap' med de flesta af vHra framstsende svenska konstniirer, hvilka ofta samlades i salongen hos Madame ~ i s i i e r , i hvars af skandinaver mycket besokta pension Elisabetll Eeyser var sjiilen och d n s stora favorit. I sin atelier samlade hon allt emellanAt de for olika slag af studier till varldsstaden lockade skandinaver, rned hvilka hon kommit i intimare beroring. De, som gastat heme diir, minnas garna dessa glada samkvam och den alskvarda viirdinnan med de friska, rosiga kinderna, det vackra leendet och den prak- tiga hhflatan pH ryggen. Ungdomsfriskhet i lynne och utseende bibeholl hon i det sista. ,.

Under det senaste decenniet efter Hterkomsten till hernlandet arbetade Elisabeth under vintrarna i Stockholm, diir hon hade en mycket anlitad mtllarskola.

. Hon kom nu mer och mer 'att agna sig Bt portriittgenren, for hvjlken hon ocksd hade, de basta forutsattningar: en stor latthet at+, traffa likhet och oppen blick for det vnckra och tilltalande i ett an-

sikte samt ej minst formlga att genom en Zilskviird konversation lifva modellen, st% att seancerna, sorn gljes bruka motses med fasa, ofta i hennes sallskap blefvo efterlangtade stunder och kara minnen. Till det goda resultatet - siirskildt niir det ggllde eleganta dam- portriitt .- bidrog i ej ringa m h hennes utvecklade skonhetssinne och goda smak vid valet af accessoarer.

Bland de mera bemarkta af de under Stockholmsperioden ut- forda portratten markas det a£ kapten @. E. Casparsson, bestdldt for landstingssalen i Upsala, samt ett duktigt mlladt portriitt af riidman Hhd a£ Segerstad m. fl.

Under sommarm%nadesna vistades hon Ar efter Ir i det heme s& kart vordna lilla, obeshifiigt pittoreskt belitgna Arilds liige, dar Skeldervikens vatten pCi ett underbarti sgtt tterspeglar himmelens bl& i fBrger sB djupa, sorn man aljes blott Aterfinner dem vid Medel- hafvets kuster. Elisabeth alskade att i det klara vattnet vid Kulla-

- bergets fot se reflexerna af den hogt ijfver h e ~ e sig hvalfvande himlen och liita tankarna foras h8n bortom tid och rum till urbil- den for allt, sorn hBr blott blir en spegelbild.

Har njot hon i fulla drag a€ naturens skonhet och poesi, bar arbetade hon traget, millade sjiilf och invigde andra i sin konsts hemligheter, har vederkvicktes hon af det angeniimaste kamratlif9 och minga iiro de glada upptAg hon kunde minnas frBn dessa, som- marbesok. ~ M o r Cillas~ bok - den sorn blott framtages p l sgr- skild begaran - bar i sin m h vittne darom.

Forsta Aret var hon ensam liirarinna, de foljande tre Bren hade hon miilarskola tillsammans med Ingeborg Westfek, och efter dennas giftermd var Mina Bredberg i tvenne 6r hennes hjalp vid hand- ledandet af de ganska talrika eleverncn. De sista somrarna var Elisabeth Keyser dar egentligen for att hvila efter anstrangande vinterarbete och meddelade dlirfor ej vidare nigon undervisning.

I Arild liksom ofverallt forvkfvade hon sig vanner bland hogs och liiga, och visst ar, att hennes bortghg m&st kiinnas sorn ett hiirdt slag for nastan hvar enda en aP det lilla ~lejetsw invlnare. De voro s i vanas att for hvarje l r Bterse heme - s v h froken~, svAr Keyser n , w Masters, sorn hon kallades under mUarskolans dagar - alltid lika vanlig och god, alltid lika intresserad for folket, men i synnerhet for sina form modeller, sorn i sin tur visade heme en med vordnad blsndad tillgifvenhet. SB mottes hon af barnen rned blombnketter, d% hon Qterkom for att bland dem tillbringa sin andm sommar.

Bbde Elisabeth oskiljaktiga - hade de an uppehollo sig. vid besok hos dem

Keyser och hennes mor - hvilka voro nastan en sallsynt formBga att ~ k s p a hemtrefnad, hvar

SB var forhilllandet afven i A d d : man fick .

intryck af ett behagligt hem, som bar prageln - af deras egen personlighet, ej af en for tillfallet forhyrd bostad:. Och mgnga voro de, som drogos till det hemmet! Den, som haft Iden gladjen att se det pil nara hill, kan knappt tanka sig, hur .Arild skal1,vara utan dem, sB tomt, sB odsligt!

.Under sommarvistelsen i SkBne utforde hon mBnga portratt- bestahingar: Professor Odenius i Lund, friherrinnan Gyllenstierna pil Erapperup'och hennes barn, den unga grefvinnan Wmhtmeister p& Eulla-Gunnarstorp m. f.

SB mycken flit skulle f B sin lon: vsren 1895 kunde hon Bndt- -

ljgen fB styra kosan till konstens forlofvade land, mBlet for hennes langtan och hennes drommar. Denna resa till Italien raknade hon .som ett af sin& skonaste minnen.

Vintern 1897-98 var hon i Helsingfors och i Petersburg, dar hon mBlade val lyckade portratt clf framstaende personer, af hvilka mB namnas prinsessan af Oldenburg och den Iiua prinsessan a€ Leuchtenberg. ~ f v e n af dessa furstliga personer och deras hofstat .omfattades hon med den storsta valvilja och vanskap, sarskildt bevisad nu vid hennes frlnfalle genom telegram och. kransar.

I Petersburg deltog hon i de af Akademien och la Cercle de dames artistas ,anordnade utstdlningarna och vann afvendar erkan-

Sallan fBr man se nBgon sl harmoniskt utvecklad .som Elisa- 'beth Keyser, hvilken med en fin konstnarlig beg%fning forenade de basta personliga egenskaper, adlade genom en hog och ren lifs- 4skiidning. Hon hade ' en varm religios tro utan att vara det ringaste trbngbrostad. Afven hon fick nog mBngen g h g erfara, att wlifvet a r en strid,, den omvanda satsen ~ s t r i d ar ]if)) vann dikemot hos henne ingen genklang. OcksB stod hon frammande for paeistriderna inom konstens varld, om hon ocksB genom omstandigheternas makt kom att under olilza perioder tillhora olika lgger.

Hon 1at sig aldrig nedbojas af de svbrigheter, som motte: hon visste, att bakom molnen skiner.. solen standigt lika klart; hvad hon sjalf kunde gora for att drifva undan de skymmande molnen, det gjorde hon, och sB hoppades hon pil 1jusa.re tider.

Hennes varma hjiirta och deltagande sinne kom henne att omma for andras bekymmer och racka; en hjiilpsam hand, sH l h g t den kunde nl, och hon blef ett s t ~ d for mlnga. Lugn och prak- tiskt anlagd blef hon i allmanhet den s t~rande, detta till allas be-

* liitenhet och utan att man hos henne sjdf kunde spkra det ringaate anlag for despotism. Aldrig var hon utan planer for egen ellei* andras rakning, det var ett funderande och ett kombinerande, hvilket nastan alltid ledde till ett lyckligt resultat.

Bled hennes glada lynne och hjiirtevinnande satt var det natur- ligt, att - hon skulle f l mhga, viinner och goda vanner: man knnde ej komma henne niira utan att hHlla af henne. 0cksk hade hon en viinkrets som f l och en forunderlig fiirmgga att racka till for alla.

I oktober I898 iltervande Elisabeth Keyser till Stockholm, dar hon amnade anordna en utstdlning af aldre och nyare taflor - de sena.re portratt af general B. och af hennes nara vgn, generalskan V. - men for ofrigt hvila sig for att nasta sommar taga i tu med nya bestallningar.

E t t par dagar blott hade hon varit i sitt hem, d% hon sjuknade i blindtarmsinflammstion, blef efter nigon tid battre, sil att hon till och rued var ute, men fick snart recidiv, hvarfor operation ans%gs nodvandig. Man skulle blott vanta, till dess hon fHtt mera krafter, men dessa ville ej- hterkomma, och s& mbste ma,n s l fort som moj- ligt skrida till verket. Dagarna fore affarden till sjukhuset tog hon afsked af sina vanner blde nar och fjarran, ordnade om allt, tankte pil allt och alla; hon kande sig sil forunderligt lugn, sade hon, sil nojd med att gil bort, om hon skulle befinnas mogen.

Sondagen den 11 december, en hiirlig, solig vinterdag, fordes bon i bilr till Seraherlasarettet, diir operationen foljande dag fore- togs. Men njurlidande stotte till, krafterna aftogo mer och mer, och fredagen den 16 i den tidiga morgonstunden somnade hon bort for att ofvergil till det lif, for hvilket hon - manskligt att doma - var sb val beredd.

Elisn beth Carlson.

Litteratur;

Resebokkn. Novel1 er af Per Hallsk.om. Publiken motte 'Per Hallstrom en dag i en tradglrd med

blommande lindar. Han gjorde solen s l gul och himlen s& bl5i och satte smb stromoln precis dar det passade, och inte nog med det, han forde fram en hop alskvardt folk, som han hade kostymerat

. blde utvandigt och invhdigt, s& att de p% ett h&r nar liknade 1820- talsmanniskor, och 1at dern uppfora mytologiska festspel och smb nZitta alskogstrageaier. Publiken blef ifr&n sig af fortjusning -. man kunde niistan med ett starkt och arkaistiskt uttryck benamna det entusiasm -, den appllderade och stampade och ropade . ~ d a capos. Den tryckte Per Hallstroms hander, lade bort titlarna med honom och hoppades att allt framgent f% vara tillsarnmans med en a l treflig karl.

Hvad man kan ta fel p& folk ibland! Hvarfor kunna de inte hala pb med att vara soin de ha brukat,' nar det Hr s& orntyckt? Det dar sattet att foriindra sig och ,utveckla sig och g l vidare, som .en del manniskor ha, ar verkligen irriterande. Utom att det iir sB .hiinsyi~slost. Nen det &ir godt att veta, att sldant aldrig blir ostraf- fadt haller. Nu hiilsar publiken litet stelt, litet generadt p l Per. Hallstrom, koinmer mycket v d ihlg, att de ha r&kats forr, men 'har en. srnula brldtoin och ropar p5i sin hojd i forbifarten : ))Ge oss .en ny gamma1 historia!)) Se det ar nu sii, att Per Hallstrom inte just iir sb upplagd for att roa folk, och det var kanske mest en triiff, att llan lyckades s i brn med det en ging. Jag har ofta undrat hvad han gor for mjn, nar han betraktar sina lagrar frln den tiden.

Det hnr blifvit mod att plocka i siir Per Hdlstrom och fram- lagga kostnadsforslag ofver de sarskilda ingredienserna i ham diktar- natnrs komposition. Men det &r nog sakrast cztt uppfatta Hall- strom icke som en kitslig rebus eller en sinnrik charad med m h g a lijsuingar utan som poet, hur ytlig denna synpunkt an m l fifrefalla tidningspsykologer och spaltrnetafysici. Jag skulls ogarna vilja vara den lasare, till ,hvilken -ban adresserat sit t korta och nddiga foretal framfor novellerna i )) Reseboken a och kom han hogdraget

' medlidsarnt %nar for att lzomma med nlgra gissningar och nna- Jyser, i synnerhet i tryck.

nReseboken~ iir en Badeker for dem, som vilja fiirdas i fanta- siens rike, en Bzedeker, dar stjiirnorna aro nyclrfullt placekade, all- %id pb de stiillen, dar inte du skulle ha satt dem. Den sorgligaste historien heter ,wHumor)), den lifsvarrnaste handlar om en antik .mar-

. morurna och en vissnande ros. Ochingenting i hela boken har s& fasta och piitagliga former som drommen.om Delphicns, fast den drorn- .men verkligen 3ir dromd och inte diktad. En Bkta dram kiinner man igen p% pe t , att den pointerar, ibland nastan karrikerar verklig-

' hetens mankr att stalln tillsaminans saker pb ett satt, som verkar i forsta taget sjalfklart och nodvandigt, sedan kapriciost och obe-

fogadt, men sorn vi i hvarje fall aldrig kunnat hitta pb sjalfva. Nar en skald har lyckats att vid dagens vakna ljus Bterse somnens syner, kan han visa oss forunderljga ting, sorn drormvens oberiikne- liga genius hsr ordnat skickligare iin hvad verkligheten pliigar vara arrangerad.

Det ar underligt men faktiskt, att det Per Hallstom skrifver, hur tungsint ironiskt, hnr forstelnadt sorgmodigt det an ibland kan vara, aldrig verkar svart och hopplost, annu mindre gr5tt och hopp- losare, utan ungt och strdlande och solgult. Det ar det intrycket, sorn drojer kvar hos mig, sedan alla detaljerns i hans backer flutit ihop i minnet till en helhet. K. J .

Fridolins visor och andra dikter af Erik Axel Karlfeldt. Detts ar en ny visbok af vildmarkens och kiirlekens allvarligt

skamtsanime bard, han sorn kan locka versraderna att dansa sorn ungt och lustigt bondfolk pA ett knaggligt loggolf och kan lura rim- men att skratta iit hvarandra. Men sorn ocksit ibland kan bldsa lllngtansfagra melodier pH en videpipa, skuren ~i den ljnsa safnings- tidenrp, och ibland kan f i versfotterna att stampa en tung, trygg .tnkt till vardiga dalmasars resoluta g h g . Sldan larde vi kanna Karlfeldt i hans forsta dikthiifte for tre l r sedan, och sidan ter han sig i denna dag, rned tilliigg af den-utveckling, som nlgra ung- domsir - och ungdomsdr aro langre an andra - kunna iistadkomma: hos en diktare.

Nu ar det mycket troligt, att om ndgon hvem sorn helst bladdrar i boken och pii milfi slhr upp en visa, sH skall han forarga sig i sitt sinne och tiinka, att han fiitt tag i en ny liten Froding. Det ar niimligen sii, aft svenska folket beslutit hiilla sig rned tre lyrici och kommit ofverens om att hvad sorn gdr darutofver Iatt kan bort- resonneras. SAledes, om n&gon diktar sdngbara saker i friska rytmer och med otadlig form, sA heter det, att Froding har fAtt en epigon. Skrifver han hedniskt och rapsodiskt och syntaktiskt nonchalant, ar det Heidenstams fana 'han foljer, och formar han trln- sjuka strofer rned kulturellt katolsk fargliiggning och pifallande tal- rika stockholmsrim, d i ar det Levertin, sorn tagit honom till fiinga.

Et t nigorlunda uppmiirksamt studium visar emellertid, att Karl- feldt icke ar Froding mera skyldig an hvad naturnodvandigt en yngre diktare ar skyldig. en aldre, hvilken i den grad sorn vkr ofverste lyriker har vidgat den poetiska horisonten och skapat om de poetiska uttrycksmedlen. Man kan dock inte begiira, att hvarje senfoddare poet skall strypa sin musa, darfor att hon rdkar vara i ndgon mHn slakt rned Frodings. Karlfeldt ar alltigecom en starkt utpraglad och sympatisk diktarindividualitet, sorn forstir att rned en siillsynt takt och beharskning handskas rned det burleska s l i form sorn innehilll och gora poesi af det, sorn forefeller minst poetiskt gifvande af allt, namligen halfkulturen.

Jag af~tBr f r h det meningslosa varfvet att klistra namnlappar pi% alla de olika strangarna a£ hans lyra och vill bara till slut fiista uppm&rksamheten p& det fagraste och mest melodiosa af alltsammans, en liten bit, sorn heter ~ I n t e t ar som viintanstider)). Dar iir en bol- jande klang och ett snarjande valljud, och den lilla dikten i sin helhet priiglas af denna naturgifna afrundning och koncentrerade knapphet, sorn ar den aktn centrallyrikens marke. Hela samlingen stBr hogt, men intet ar sorn den visan om )>viintnnstider, v&rflods- veckor, knoppningstider )> . . . ..

K. J.

Foreningsmeddelanden.

Ett studiestipendium B 120 kr. har af Fredrika-Bremer-Forbundet tilldelats fil. stud. i Uppsala Elida Andersson, viirml.

I stallet for blommor till fru Ankarsvards begrafning har fru TherCse Anderson, f. Soanberg, sktlnkt 100 kr. till Fredrika-Bremer-Fo~bun- det och 100 kr. till dess sjukvhrdskomit6 for beframjandet af s jukvld p% landsbygden.

8

Fredrika-Bremer-Forbundets bokkomite har som vanligt till julen geoomgltt och bedomt den for barn och ungdom afsedda litteratur, sopl utkommit under loppet af t 1898. De granskade bockerna tilliki med tryokta kritiker ijfver desamma hafva dagarna fore jul vnrit tillgilng- liga for allmanheten & Forbundets byrh. .

Q

Pi% F. V. 0. Centralbyrii samlades pB aftonen den 5 dec. leda- moterna i Foreningens olika afdelningar och komiteer jiimte skyddskomi-, tdernas ordforande samt en del andra inbjudna, for att diskutera hyad som liimpligen bor gores for att underliltta sj%lfhjtilps-strafvandena hos arbets-. klassen samt for att befordra sparsamhet inom densamma.

Man ans8g sig glsdjande nog kunna konstatera, att under de senare. Bren en allt klarare uppfattning af sjukkassornas vikt och betydelse fore- fanns hos dem, som vande sig till F. V. O., och att anbalet af dem som ingingo i sjukkassor med hvarje %r okades. En naturlig foljd huaf iir emellertid att en mangd sjukkassor bildas, af hvilka ej alla &.ro fotade p i siiker grund. Myndigheterna hafva visserligen sokt motverka detta genom. att utlofva forvaltningsbidrag %t de sjukkassor, som l%ta registrera sig och shledes underkasta sig granskning, och enligt den nya fiirordningen harom har nu bidraget satts s& hogt, att det verkligen bor utgora en lockelse,. men annu kan ej giirna nlgon verkan forsporjas. Mhnga, som ej forst%. att bedoma grunderna for en kassa, g l in som medlemmar i en mindre. siiker shdan, antingen dbfor att afgiften synes ringa eller darfor att man. kan vinna intrade utan liikarebetyg. Det ligger i oppen dag hvilken ned-.

sliiende och forlamande verkan det skall utofva p& sjiilfhjiilps-striifvandena, dB en sidan kassa forr eller senare visar sig insolvent. Det framholls hvilken oerhord vinst det skulle vara om alla dessa smi kassor kunde sakmansmiilta till nfigra storre eller iinnu hellre till en stor: men nigra Htgiirder till beframjande af detta onskemil anssgos ej kunna vidtagas. Nan enades dufor om att utse en komit8, som skulle utgallra och till centralbyrln llmna en forteckning p i sldana sjukkassor, som kunde anses siiikra och i hvilka man silledes kunde tillstpka intrlde.

Rorande frigan om eggande till sparsamhet redogjordes for n&gra af de iitglirder, som i detta afseende med stor framghg vidtagits i Eng- land och som man skulle kunna uttrycka s i , att dB folket ej g i r till s p a - banken, s% gbr sparbanken till folket. Att forsaka niigot liknande hBr i

Stockholm forordades af flere talare och ansiigs tidpunkten att borja, nu lsmplig, db arbete finnes i riklig mBngJ och afloningarna &YO jhforelse- vis hoga. En numare utveckling af sjllfva id811 och arbetsplanen, for hvilkas forverkligande man &r beroende af att frivilliga arbetskrafter er- bjuda sig. skall sedermera inflyta i Dagny.

For ofrigt framholls betydelsen af konsumtionsforeningar och olika talare meddelade hvad i detta afseende redan ar gjordt. I snmmanhang darmed pipekades att en valvillig hyresvlrd i ett stiirre.arbetarehus skulle kunna gore mycket for att skaffa sina hyresgiister en del nodvandighets-

' varor billigare och af biittre slag! om han ville gora sig modan att mot- taga deras penningebidrag och for deras gemensamma rakning uppkopa t. ex. en sknta ved eller ett storre parti potatis. Om ett sidant forslag delgifves arbetarna pii vlren, kunde de under sommaren, dB inkomsten vanligen ar storre, afsiitta medel for andamQlet till hiisten, dii inkiipet skulle ske.

Intresset for mindre diskussionsmoten af detta slag syntes vara lif- ligt och Centralbyrh amnar darfor under vintern soka anordna flere dylika.

Till F; V. 8. Centralbyrii har till julen rikliga bidrag influtit och efter gi£varnas onskan utdelats. Ehuru denna vinter pi, det hela taget iir god for arbetsklassen - utom hvad bostader betraffar - sL iir dock i minga hem nod i alla fall r%dande, till foljd af sjukdom och arbetsofor- miiga: ooh di-irfor h j ap behoflig, ehuru d g o n verlilig forbattring af stW- ningen i m h g a fall knappast iir mojlig.

- 0

Handarbetets Vanners arbeterskepris for iire t utdelades vid styrelsesamrnantradet den 15 dec. till frokeii Xaria Ignell shom erkiln- nande af fortjiinstfullt arbete al l t i frh foreningens begpnelse.

... I Handarbetets Vanners Botteri iigde draping rum den 20 dec.

Vinsternas antal voro 50 till ett sammanlagdt vhde af 1,W0 kr. I)e tvenne hogsta vinsterria utgjordes af portiirer v a d a 400 och 165 kronor. de ofriga af en vacker samling olikartade textilforemiil, siisom borddukar, mattor, skjntgardin, h&ngkladen i allmogemonster, kuddar i gobelin\-afnad etc.

Snis- och P(;n&iekebrod

~ i s e u i t s och Cakes

. Nyhetc Nyhet! 6jaffelputsaren

biir vara en viilkoin- Inen nghet f . hvnrjc l i~isl~~odcr tifveilsom for I ' C E ~ ~ Z I I ~ ~ I ~ ~ C I ' O. IiotelIsr etc.Br s t i ~ - bar f i i r olika grofva gnfflar. Pris kr.2:;50 pr st.

SBljes i hvasje v&l- sortwad jern- o. bo- s:~ttningsaff&r saint i parti 110s

0. A. Hjorth & C:o, Klara Norra Kyrkog. 5.

Sto~lil~olln. A. !I.'. : J< .-'I1. :

Tiont. 1 85. 4405. : I . 1.119.

Fredrika-Bremer-Forbundets

lamnar i t kvinnor rid och upplysningar i juridiska och ekonomiska a~gelagenheter.

hl] S& OED

D c c ~ N ~ , sow 18.98 bb'rj(d m )?,I/ $JX. .4w7/, (7G ( 7 ~ betyd- ,,- Jig f uf vidgade form, i It ~i7kel/, tit?sPr(fkrt ,t;w I I tfriirlf. ~rtt::/ . I I ~ ~ I 1m- .- -p+= .- 4 trcrru7e ,tYi7ci7j(~ ~mttayi fs (!I' U I ~ M % / ~ I ~ . ~ C I + (ir IcY.09 ttfy jf iws ($/(;r

r 1 , I f I . ]hy/,/w)~. .wa, irty(f i-cs ( [ f oc.1. iir .- = L P. 8 organ for Fredrika-Bremer-Forbundef skall forffarande ha till sin '13 a 6 hufvuduppgift aft verka for en sund och lugn ufveckling of arbefet

6 kvinnans hojande i sedligf och infellektuelt, sivcil som i socialt c/;,dZ a - och ekonomiskf hanseende.

~ 3 2 2 1)iirjiinltc iir I)cr!/zt!/ stisont organ afuen f5r Foreningen for m W - 'r la Yiilgorsnhetens Ordnande och Foreningen Hnndarbetefs Yiinner i till- = mF

i. ,fiille ntt s ~ l i k i i n n ~ ( 7 0 ~ j2jr h I t I 2 w . k ~ ~ ) ~ - .' 0 F E* .'; he/, 11 cilli(4 ~.ry)~rwrf n.trp n f' r h I v t , t%w i i / t p r. - ?# ,o S O 2 a l t sjukskii ferskornas in frsssen of-1, urdru l - ikf ip, . ~ ~ i ; ~ w t i 7 ,

SOIN h~ror(!. k r ; ~ m i / l , S ~ I I / / y)11wr7i!/ / ! ] ~ ) ~ / ) t ; i , , ~ ~ . ~ ~ ~ ! ~ ~ i / ~ t ~ f i ; ! ] /ws : ~P.?.G-

gd ; utow (it lifterafurens fiirateelser i hem- och utlandef, j;nrr~,tiYr d 7 . t 0

% 1 scirln~ci. litteriir(( ctlstt~, m r r 7,c.l/ntm(7I(r ki-i,,~tori;~.rl.\*f!~/ or/, rliimrtvl scm- - rZ3 .r( g p, s,nnkii1ypz(7c frtp-. ~fvers ik ter orlr nofiser, korfam beritfelser,

minnesteckningar, resebref, biogra fiska och bis!oriska utkast, k b -

51 r ie r tw . m. sl;o7a dl@iintt ~ i k I i q f i ti(Islx(flt11 i~?//yt(!.

""''''''''''''''''''''''''''''''''''''Zj Dctg~zy ~-cOipr-czs u f .fi67icu Loffen Dahlgren, fi77 hri77L'~n, .- x ?int7er E'iil.blil1r7ets ( i ( 7 1 - e ~ ~ ~ ~177~. 7)it71w~ t i R ot4 wf~tlt7e!(t 32de32 i*i i lo(de

I t i ~ 7 s k r $ f m bur(& sfii17us. $z 0" Dccgrzy .t[f/iOll/)W'l' I$$#,') med 20 h!iffen, ~!f!/;rr(wdt~ i j ~ i ) i $ t 28

E'iil.bzi1zr7sr1~er77enlnzcc1. 2)1-e)zlfrltelmei*ci. ti E;.P~/~.~/(.~~-OI.~~I~I~JI.-%'GI'L~IIZ- c: + c7ets byrd, 54 Drott~z iqq!j(ttrl a, pr~:son7iy~u cVvr wt7~7,r.t pos,+r/r cisning.

d t a b p IC~X jZ/'d,ttla(7seler71~11111t~ti~ ktojacb ~ P ) I I I I W I Y . ~ U 11d.q rid t dl(t postmz- 2 ," stalter i n k t , (7e7s p& ji3*btc~clsby*d1z, dd,x i(ti:rrl 710s IT b07;I1(~,2d7~m:. B ' E fie

Losnummer kunna erha"1las a" Fredrika-Bremer-Forbundets byrdi &;-5 till eff pr is a f 30 ore for enkelhiifte. si -- .a a2

$2 2: Adresser: Mzzs Fredrika-Bremer-F6r6undet: Drottninggatan 54. h 5 2 2 Rikstelefon 2 i 02. FGrbundats byr& iipptbn 11 -1. A l h , t ~ ? , 49 16.

o q -- 4 bas F. V. 0. CentraJ6yrB: Stora Nygatan 36 " " 5 ,a$ Rikstelefon 15 46 - Allm. telefou 27 15 iir under vintern ijppen alla helgt'ria dagar. ntoiu liirtlqpr, kl. 10-4.

-5 Fiir ltj/ilp~iili~~tde kl. Jl-11. A u: - -

.2 fl -d 24 ca

Fhningen Handar6etets Vdnner : Brun ke bergs torg 18. oPpet 10-4.