Icke-regressiv schizofreni En sammanfattning tillagnad Eberhard Nyman GORAN EBERHARD, JAN-OTTO OTTOSSON

Eberhard G . , Ottosson J. 0. Icke-regressiv schizofreni. En sammanfattning tillagnad Eber- hard Nyman. Nord Psykiatr Tidsskr 1988;42:275-280. Oslo. ISSN 0029-1455.

The concept son-regressive schizophrenia. was introduced more than ten years ago by Eb- erhard Nyman, who recently retired as a professor of psychiatry at the Department of Psy- chiatric Research, S:t Lars’ Hospital. University of Lund, Sweden, and to whom this paper is dedicated. From a clinical point of view, <<borderline schizophrenia>> is a vague and ambi- guous description of the borderland between schizophrenic psychoses and different neuro- ses-like states characterized by narcissistic traits and a lack of secondary gain in a psychody- namic meaning. During recent decades, different designations have been proposed for des- cribing this borderland region; latent, ambulatory and pseudoneurotic schizophrenia as well as early schizophrenia have been used to underline the mutual connexion to schizophrenic psychoses. The concept *non-regressive schizophrenia>>, however, seems to be the most adequate denomination hitherto proposed in characterizing the nosological affinity to schizophrenia in a narrow sense. In the present paper the historical background, the clinical picture, principles of treatment, and nosological implications of non-regressive schizophre- nia are discussed. 0 Borderline schizophrenia, Early schizophrenia, Non-regressive schizophrenia, Pseudoneurotic schizophrenia.

Goran Eberhard, tf professor i psykiatri vid Lunds Universitet, overllkare vid psykiatriska kliniken, Malmo allmanna sjukhus, S-214 01 Malmo. Jan-Otto Ottosson, professor i psykiatri vid Goteborgs Universitet, overlakare vid psyki- atriska kliniken I, Sahlgrenska sjukhuset, S-413 45 Goteborg; Akseptdato: 3.2.19X8.

Begreppet <(schizofrenin har, anda sedan det in- fordes av Bleuler (l) , varit foremil for mer eller mindre standiga diskussioner betraffande dess avgransning f r h andra kliniska syndrom och sjukdomstillstind. I olika delar av varlden har olika diagnostiska traditioner utvecklats, vilket medfort att forskningsresultat varit svira att <(oversattan f r in ett land till ett annat. Mest p i - taglig har skillnaden varit mellan europeisk och amerikansk avgransning av schizofreni. Medan man i Europa, framfor allt i Storbritannien, Skandinavien och Centraleuropa, vinnlagt sig om en relativt snav definition, har man i USA anvant sig av betydligt vidare kriterier. I sjalva verket har man i USA ofta skilt mellan <<nuclear* och <<reactive schizophrenia., av vilka den forst- namnda beteckningen ganska val ansluter sig till den vasteuropeiska definitionen, medan begrep- pet .reactive>> i detta sammanhang torde utgora en heterogen grupp av sival psykotiska som icke-psykotiska manifestationer. Till de psykot- iska kan hanforas olika affektiva syndrom, slval uni- och bipoara som cykloida (2) och psykogena

psykoser, medan de icke-psykotiska omfattar ett flertal neurosliknande storningar och personlig- he tsavvi kelser (3).

Orsakerna till dessa diagnostiska divergenser ar med all sakerhet flera. En vasentlig orsak tor- de vara svhigheten att utifrin enbart kliniskt ob- serverbara symptom - utan sakra vare sig biolo- giska eller experimentalpsykologiska korrelat - finna enighet om vilka kriterier, som skall anses vara - om inte patognomona - s i itminstone av central betydelse for diagnostiken. Bleulers ur- sprungliga primar- och sekundarsymptom har se- dermera p i minga hill kommit att ersattas av Schneiders (4) forstarangs- och andrarangs- symptom, och under senare decennier har andra diagnostiska system successivt kommit att dom- inera i forskningssammanhang, t ex R D C (Re- search Diagnostic Classification) enligt Spitzer e t al. (5) och DSM-I11 R (Diagnostic and Statistical Manual of Mental disorders), som lanserats av American Psychiatric Association (6).

Det fohlllandet, att schizofreni sannolikt bor uppfattas som ett samlande begrepp for en grupp

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cMas

ter

Uni

vers

ity o

n 11

/05/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

216 G . Eberhard. .I-0. Oiiosson NORD PSYKIATR TIDSSKR 424 (1988)

olika sjukdomsformer med vissa gemensamma drag, har knappast underlattat forutsattningarna att finna centrala kriterier, som kan tillampas p i sjukdomstillstind med olika forlopp, svi- righetsgrad, behandlingsmojligheter och prog- nos. Med denna heterogenitet a r det narmast forvinande, att den kliniska samstammigheten vad galler diagnostiken av karnschizofreni ar s l hog som 90% (7).

Betydligt lagre siffror uppnis for reliabiliteten mellan olika bedomare, d i det galler areactiven schizofreni, b ide for dess psykotiska och dess icke-psykotiska rnanifestationer. Med all san- nolikhet minskar interbedomarreliabiliteten allt mer, nar man avlagsnar sig frin karn-schizofreni mot mer perifera omriden i det schizofrena spektret.

Begreppet <<schizofrent spektrum,,, som ur- sprungligen torde ha praglats av fnouye (8), har beskrivits som uttryck for ett tankt kontinuum mellan karnschizofreni och dess yttersta grans- omride. Detta har benamnts <<borderline schizophrenia)>, ett uttryck som foreter uppenba- ra likheter med uttrycket aborderline persona- lityo och som ofta forvaxlas harmed. Avsikten med denna uppsats ar att belysa de granspsykot- iska och ickepsykotiska manifestationerna av det schizofrena spektret. Detta sammanfaller till sto- re delar med en oversikt over den kliniska forsk- ning, som under de senaste i ren bedrivits och in- spirerats av Eberhard Nyrnan.

Historik Termen <<borderline>> torde ha praglats redan under forra seklet. Stern (9) talade om .border- line neurosis>), Knight (10) om <<borderline sta- tes>> och Kernberg (11) om aborderline persona- lity.. Enligt Vanggaard (12), som konsekvent anvander uttrycket <<schizophrenic borderline states>> (aven om han gor en klar boskillnad mel- Ian denna patientgrupp och kroniskt schizofrena) var denna patientkategori val kand i USA under 1940- och 1950-talen, inte minst i psykoanalyti- ska kretsar, och han hanvisar darvid bl a till Eiss- ler (13) och Frornm-Reichman (14).

Eftersom uttrycket <<borderline. kommit att anvandas i olika sammanhang (15), sisom vid beskrivning av psykiska utvecklingsstorningar, av schizofreniliknande tillstdnd samt av en per- sonlighetsorganisation, kannetecknad av jag- svaghet, har termen kommit att bli vag, kontra-

diktorisk och vilseledande. Den anvandes num- era inte sallan i psykiatrisk jargong for att be- teckna sddana tillstdnd, om vars diagnos man ar osaker, och bor darfor om mojligt undvikas.

Parallellt med inforandet av d e olika border- linebegreppen har andra beteckningar lanserats med det gemensarnma syftet att markera en no- sologisk samhorighet med schizofreni. Redan Bleuler (1) talade darvid om latent schizofreni, och Zilboorg (16) praglade uttrycket .<ambula- torisk schizofreni,) som beskrivning av en sjuk- domsform med mera benignt forlopp och mindre socialt stigmatiserande symptom an den <<klas- siska, schizofrenins.

Forst i och med Hoch och Polatins (17) ofta ci- terade artikel: <<Pseudoneurotic forms of schizophrenia>> med dess utforliga kasuistiker kom emellertid det vetenskapliga intresset att p i allvar fokuseras kring en mera distinkt under- grupp av granstillstind med schizofrena drag. Hoch och Polatin plpekar bl a athe autistic and dereistic life approach, the withdrawal from re- ality, the ambivalence or polyvalence, and the inappropriate emotional connections>> som ut- markande drag, liksom forekomsten av pan- ingest, pan-neuros, polymorft perversa sexuella manifestationer och anhedoni. De understryker den frekventa forekomsten av mikropsykotiska episoder liksorn det forhlllandet, att Btskilliga av dessa patienter (cirka 10%) utvecklar en <<klas- siskw schizofreni med kroniskt forlopp (Hoch et

I en rad arbeten sedan mitten av 1950-talet har Vanggaard (19,20) narmare utvecklat skillnader- na. inte minst ur psykodynamisk synpunkt, mel- Ian aakta,, neuroser och pseudoneurotisk schizo- freni (eller .schizophrenic borderline states,,, som han foredrar som benkmning). I en mono- grafi (Vanggaard, 12) redogor han detaljerat for symptombild, differentialdiagnostik, forlopp, psykodynamik och terapi. Som sarskilda kriteri- e r p i pseudoneurotisk schizofreni framhiller han bl a den bristfalliga primarvinsten och konse- kvenserna darav samt avsaknaden av e n se- kundarvinststravan, som inte minst i patient-la- karrelationen kan vara pitaglig.

Ytterligare bidrag till symptombeskrivningen har Iamnats av Conrad (21) och Chapman (22), som bida publicerat arbeten om tidiga symptom vid schizofreni. Conrads studie bygger p i en fe- nomenologisk analys av mer an hundra nyin- sjuknade soldater under andra varldskriget, och

al. 18).

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cMas

ter

Uni

vers

ity o

n 11

/05/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

NORD PSYKIATR TIDSSKR 4214 (1988) Icke-regressiv schizofreni 277

han soker darvid urskilja olika faser i sjukdoms- forloppet, dar den initiala sk tremafasen bl a praglas av katastrofkansla och cWahn- stimmungn. Chapman, som baserar sin studie p i en likaledes noggrann analys av upprepade inter- vjuer med fyrtio nyligen insjuknade unga schizofrena patienter, beskriver bl a forekoms- ten av karakteristiska visuella perceptionsstor- ningar, desautomatisering av motoriska funk- tioner och <<blocking phenomenan (i nlgot annorlunda och vidare betydelse an sparrning).

Under i rens lopp har silunda betydande kli- nisk information rorande schizofrenins olika ma- nifestationer och tidiga symptom successivt lag- rats. Den vaga och ofta vilseledande termen <<borderline,, har kunnat ersattas med konkreta fenomenologiska beskrivningar, baserade p i sys- tematiska observationer. E Nyman (23) har fore- slagit termen <<icke-regressiv schizofreni* som beteckning p i de tillstind, som utan att forete nlgra i klassisk mening schizofrena symptom lik- va1 har pitagliga likheter med schizofreni. Att han valt denna beteckning istallet for <<tidig schi- zofrenin har sin grund i att dessa tillstind llngt ifrln alltid utvecklas i regressiv-psykotisk rikt- ning, aven om ett s ldant forlopp, periodiskt eller konstant, kan iakttagas i cirka 40% av fallen (24). Icke-regressiva schizofrena syndrom kan plvisas, dels som forstadier till regressiv schizo- freni i cirka 20%, dels som ingiende i det schizofrena spektrum, som ses hos enaggstvil- lingar och andra primarslaktingar till regressivt schizofrena.

Den kliniska bild, som E Nyman (23) beskri- ver, a r tamligen specifik och omfattar - forutom en karakteristisk premorbid personlighet och eventuella mikropsykotiska episoder - fem hu- vudgrupper av symptom, namligen perceptuell deshabituering, anhedoni, ingest, hypokondrier och pseudoneurotiska symptom. D e tre sist- namnda ar kliniskt klart itskilda frin motsva- rande symptom vid <<akta, neurotiska tillstlnd.

Klinisk bild Foljande symptom och premorbida personlig- hetsdrag kannetecknar det icke-regressiva schizofrena syndromet:

1 . Perceptuell deshabituering

Normalt sker en habituering av inkommande sinnesimpulser, s l att man e j medvetet percipier- ar banala stimuli utan kan agna uppmarksamhe- ten i t de for ogonblicket nya ock viktiga. En deshabituering kan ses som en defekt i e n central filterfunktion, sorn hor till de storningar som uppfattats som fundamentala vid schizofrena syndrom. Deshabitueringen kan galla alla sinnes- modaliteter. En auditiv deshabituering kan yttra sig i att vanliga ljud f i r en besvarande intensitet, en optisk i att enskilda bokstaver och ord upp- marksammas istallet for textens innehill, en tak- ti1 i obehagligt tryck av t ex armbandsur eller ring, en proprioceptiv i att i vanliga fall automa- tiska rorelser, sisom att gb i trappor, cykla, kla sig, ata, kraver beslut och koncentration, inte bara for att komma iging utan i hela deras for- lopp. Nar banala impulser stjal s i mycket av uppmarksamheten, blir funktionen i arbete och studier dilig. Det upplevs som koncentrations- svirigheter, som ar det vanligaste klagomilet, nar icke-regressivt schizofrena soker hjalp. Sedan deshabitueringen beskrivits som ett ka- rakteristiskt symptom vid icke-regressiv schizo- freni, har det visat sig, att den ar vanlig aven vid regressiva syndrom. Den perceptuella deshabitu- eringen kan sagas utgora en vidareutveckling av Chapmans (22) bida koncept om perceptions- storningar respektive desautomatisering av motoriska funktioner sitillvida, att Nyman upp- fattar dessa fenomen som analoga (for visuell re- spektive proprioceptiv perception) och genera- liserbara (gallande samtliga sinnesmodaliteter).

2 Anhedoni

Darmed avses likgiltighet eller lustloshet, ofor- miga att kanna njutning eller noje och gladje. Det som annars ger positiva kanslor, slsom mat, nojen, erotik, hobbies, kanns enbart likgiltigt. Samtidigt upplevs likgiltigheten pligsam. Frln- varon av engagemang kan vara kortare stunder eller langre perioder. Symptomet liknar den emotionella hamning som ses vid depressiva syn- drom (anestesia dolorosa) men vid anhedoni finns ingen hamning i ovrigt, e j heller ringhets- kanslor eller nlgon allmant depressiv fargning av tankeinneh lllet .

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cMas

ter

Uni

vers

ity o

n 11

/05/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

278 G. Eberhard, J - 0 . Ouosson NORD PSYKIATR TIDSSKR 4214 (1988)

3 ;Ingest

Denna upptrader i tre varianter, alla skiljaktiga frin ingesten vid neurotiska syndrom:

Fritt flytande ingest som ar av en mer intensiv och genomsyrande ka- raktar an den neurotiska (harav beteckningen .pan-ingesb). Den kan delvis forklaras av den defekta filterfunktionen, som bide okar det af- ferenta inflodet och staller individen infor ideliga beslutssituationer.

Paroxysmal ingest har ett <<rektangulart>> forlopp med karakte- ristiskt momentant intradande och momentant slut. Nar attacken ar slut, foreligger en emo- tionell amnesi; patienten bagatelliserar sin inten- siva ingestattack, i motsats till den inlevelsefulla beskrivning som brukar ges av en Angestneuroti- ker.

Morulisk ingest ar bunden till fantasier och impulser av primitivt driftsbetonad karaktar: sexuella perversioner, mordimpulser och dylikt. Drommar och psy- koanalytiska erfarenheter visar, att sidana fan- tasier och impulser finns aven hos neurotiker, sannolikt hos alla manniskor, men ar borttrang- da. Till skillnad frin en antiaggressiv karaktars- neurotikers radsla att skada nigon eller bete sig blasfemiskt, upplevs vid icke-regressiv schizo- freni e j dessa impulser och fantasier som fram- mande utan som en ny sida hos den egna per- sonligheten. Deras uppdykande kan darmed ses som uttryck for otillrackliga fiirsvar. I psykoana- lytiska termer kan det uttryckas s i , att den icke- regressivt schizofrena inte f i r neurotikerns pri- marvinst, som best& i att konflikterna blir omedvetna och ingesten darmed reduceras.

De icke-regressiva schizofrenierna har en polymorf, tidvis kaotisk bild av perversa fantasi- er och impulser. Ibland finns medvetna i n - gestvackande incestfantasier, som ocksi ar ut- tryck for de brackliga forsvaren. Det ar en oskarp grans mellan fantasier och verklighet. Fantasier och drommar behandlas som verkliga handelser, som f i r ett avgorande inflytande p i livsstilen. De perversa tendenserna stannar dock vanligen vid fantasier i samband med masturbati-

on, nigon ging ansatser till eller sporadiska sexuella handlingar med partner.

4 Hypokondner

Ocksi har ar en skillnad mot neurotiska hy- pokondriska besvar som ar lokaliserade till or- gan och funktioner, dar ingesten tar sig vegeta- tiva uttryck: hjarta, svalg, tarm, urinblisa. Vid icke-regressiv schizofreni ar klagomilen koncen- trerade till .atopiska>>, vegetativt stumma omri- den, t ex hjarnan, som kanns knottrig, skelettet som kanns skort; smartor i njurar och lever och stickningar i genitalia.

5 Pseudoneurotiska symptom

Alla neurotiska symptom kan finnas: ingest, ob- sessioner, kompulsioner, fobier och hysteriska konversionssymptom (darav beteckningen pan- neuros). Obsessiva-kompulsiva och sociofoba symptom ar vanligast. Det mest sarskiljande fr in akta neuroser ar en kaleidoskopisk bild av olika neurossymptom som finns samtidigt eller avloser varandra med eller utan fria intervall. Symptom- bilden hos en neurotiker a r i motsats hartill tam- ligen konstant. Den visar karakteristiska sam- band med personligheten, som pseudoneurosen saknar. D e enskilda symptomen kan ocksi ha en speciell karaktar. Medan tvingsneurotikerns tvatt-tving brukar galla hela kroppen, a r pseu- doneurotikerns begransat t ex till anus eller va- gina.

Vid icke-regressiva schizofrena syndrom fore- ligger en stark sjukdomskansla och symptomen beskrivs med en precision, saklighet och distans, sorn for tankarna till skildringen av en kroppslig sjukdom. Pifallande a r vidare radslan for en emotionell kontakt i undersokningssituationen. Det finns inget av dramatisering eller vadjan om forstielse eller empati eller andra uttryck for en sekundar sjukdomsvinst, som kannetecknar minga neurotiker. Det galler ocksi relationen till andra manniskor, exempelvis i ett aktenskap dar en person kan f i en emotionell vinst av ett neurotiskt symptom av sin partner. En sddan ut- veckling forekornmer inte vid icke-regressiv schi- zofreni (12).

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cMas

ter

Uni

vers

ity o

n 11

/05/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

NORD PSYKIATR TIDSSKR 42/4 (1988) Icke-regressiv schizofreni 279

6 Mikropsykotisku episoder

Detta uttryck anvands for att beteckna episoder av otvetydigt schizofren pragel, som patienten formitt dolja for omgivningen. Det kan rora sig om tillfallig horselhallucinos, upplevelser av en uppluckrad grans mellan jaget och yttervarlden, t ex i form av tankelasning, hansyftnings- eller for- foljeseideer, somatiska piverkningsideer som ut- vecklat sig till hypokondriskt grubbel. Det ar svirt att avgora, hur vanliga sidana kortvariga overgingar i en regressiv schizofreni ar. Sakert ar, att frekvensen okar med tryggheten i Iakar-pa- tientrelationen och intensiteten i sokandet efter dem. Deras narvaro ar ett av de sakraste diagnostiska tecknen p i icke-regressiv schizo- freni.

7 Premorbid personfighet

Den premorbida personligheten kan vid icke-re- gressiv schizofreni med en bred overgripande term beskrivas som pseudokonformistisk. En ty- pisk beskrivning innehiller attribut sorn reser- verad, passiv, icke aggressiv. Patienten har inte sokt sig ut utan nojt sig med familjekretsen och nigon enstaka god van. Anpassningen och fram- gingen i skolan har ofta varit god och patienter- na har som barn betecknats som snalla och duk- tiga. De har inte etablerat sexuella relationer utan blivit ensamvargar, som haft svirt att forma sin identitet. Ofta har de sokt sig till olika ext- rema ideologiska grupper utan att rota sig ni- gonstans. Militartjansten med dess statiska hi- erarki och lattforstieliga regelsystem kan ha upplevts som en bra tid.

Forlopp Insjuknandeildern, konsfordelningen och konse- kvenserna for social funktion, vad avser arbete och relation till andra konet, a r som vid regressiv schizofreni. Som visats av K Nyman (24) ar pro- gnosen avseende b ide klinisk och social funktion tamligen dblig. De flesta patienterna har antingen fastnat i det icke-regressiva syndromet eller utvec- klat regressiva symptom. Det kan ha funnits pe- rioder av forbattring, men i det perspektiv som efterundersokningen tacker, ar andelen varaktigt forbattrade tamligen ringa. Trots detta har de flesta en tillfredsstallande social funktion, sarskilt bland dem som har kvarstiende icke-regressiva symptom. De kan siledes, trots avsevart lidande

for sig sjalva och omgivningen, med stod frin olika virdinstanser fungera i samhallet. Jamfort med regressivt schizofrena ar de anhorigas be- kymmer och belastning av samma valor. Forsok har gjorts, att utifrin bl a syrnptombilden vid icke- regressiv schizofreni predicera en regressiv ut- veckling ( 2 5 ) , men nigra signifikanta sidana sam- band har e j kunnat pivisas, vilket torde vara ett uttryck for att regressiva och icke-regressiva schizofrena syndrom utgor en nosologisk enhet.

Behandling De neurosliknande symptornen, liksom de brackliga forsvaren, som leder till att sexuella och aggressiva driftsimpulser ligger nara medvet- andet, verkar ofta uppfordrande till att inta samma konfliktcentrerade hillning som ar regel vid neurotiska syndrom. Detta vacker emellertid e j gehor hos patienterna och kan leda till dra- matiska akutiseringar av ingesten. Den korrekta hillningen infor pseudoneurotiska patienter ar istallet symptomcentrerad. Patienten upplever sina besvar som en sjukdom och kanner Iattnad over att mota fortrogenhet och empati, nar symptomfloran penetreras. Sjukdomens ka- raktar av nigot kroppsligt, icke-personligt, p i det vis patienterna sjalva upplever den, bor ac- cepteras av undersokaren (23). Det blir huvud- innehillet i en stodjande kontakt som ofta strac- ker sig over i r .

Antipsykotika tolereras samre an vid regres- siva syndrom och har inte samma symptomredu- cerande effekt. Vid perioder av intensiv ingest har dock antipsykotika med sederande profil en odiskutabel effekt. I andra fall reagerar patient- en ofta negativt p i sedering. I sidana lagen har Iigdosbehandling med antipsykotika med sti- mulerande effekt rapporterats framgingsrik, t ex pimozid 2-10 mg, flufenazin 0.25-1 mg, flupen- tixol eller trifluoperazin 1-5 mg per dygn. Uttit- rering av den lampliga dosen kan ofta overlitas i t patienten, eftersom marginalen mellan symp- tomlindring utan biverkningar och multipla be- svarande biverkningar, som overskuggar symp- tomlindringen, ar ovanligt snav. Det ar osakert, om antipsykotika kan hindra en overging till en regressiv symptombild.

Preliminara erfarenheter tyder p i , att amfeta- min kan ge symptomlindring. Behandling av icke-regressiv schizofreni bor forbehillas specia- lister.

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cMas

ter

Uni

vers

ity o

n 11

/05/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

280 G. Eberhard, I - 0 . Ottosson NORD PSYKIATR TIDSSKK 42/4 (19x8)

Genetiska forhillanden Incidensen av regressiva schizofrena syndrom bland foraldrar och syskon ar densamma vid re- gressiv och icke-regressiv schizofreni (26). vilket utgor ett starkt stod for en gemensam arvsbiolo- gisk grund.

Diagnostic Criteria. Rationale and Reliability. Arch Gen Psychiatry 1978;35:773.

6. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 3rd editi- on, nyligen reviderad, DSM-I11 R. 1987.

7. Zubin J. Classification of the behavior disorders. Annu Rev Psycho1 1967;18:373-406.

8. lnouye E. Similarity and dissimilarity of schizo- phrenia in twins. In: Proceedings of the Third World Congress of Psychiatry. Montreal: Univ To- ronto Press, 1961;1;524.

9. Stern A. Psychoanalytic investigation of and the- rapy in the borderline group of neuroses. Psy- choanal Q 1938;7:464-89.

10. Knight R P. Borderline states. Bull Menninger Clin 1953;17: 1-12.

11. Kernberg 0. Borderline personality organization. J Am Psychoanal Ass 1967;15:641-85.

12. Vanggaard T. Borderlands of sanity. Kopenhamn: Munksgaard, 1979.

13. Eissler K. Limitations to the psychotherapy of schizophrenia, Psychiatry 1943;6:381-91.

14. Fromm-Reichman F. Principles of intensive psy- chotherapy. University Chicago Press, 1950.

15. Grinker R R. Warble 8, Drye R. The borderline syndrom. A behavioral study of Ego functions. New York: Basic Books, 1968.

16. Zilboorg G . Ambulatory schizophrenia. Psychiatry

17. Hoch P H, Polatin P. Pseudoneurotic forms of schizophrenia. Psychiatr Q 1949;23:248-76.

18. Hoch P H, Cattell J P, Strahl M 0, Pennes H H. The course and outcome of pseudoneurotic schizophrenia, Am J Psychiatry 1962;119:106-115.

19. Vanggaard T. Om schizophrene graensetilfaelde. Nord Psykiatr Tidskr 1955;9:1-16.

20. Vanggaard T. The diagnosis of schizophrenic bor- derline states. Acta Psychiatr Scand 1978;58:213- 30.

21. Conrad K. Die beginnende Schizophrenie. 2 Aufl Stuttgart, 1958.

22. Chapman L J. The early symptoms of schizophre- nia. Brit J Psychiatry 1966;112:225-51.

23. Nyman G E. The clinical picture of non-regressive schizophrenia. Nord Psykiatr Tidsskr 1975;29:249- 58.

24. Nyman A K. Non-regressive schizophrenia. Clini- cal course and outcome. Acta Psychiatr Scand suppl 272, 1978.

25. Jonsson H, Nyman A K. Non-regressive schizo- phrenia: prediction of regressive course. Acta Psy- chiatr Scand 1986;74:440-45.

26. Nyman G E. Nyman A K, Nylander B I. Non-re- gressive schizophrenia, I: A comparative study of clinical picture, social prognosis, and heredity. Acta Psychiatr Scand 1978;57: 165-92.

27. Nordgren L. Synpunkter p i diagnostik och be- handling av schizofreni. Nord Psykiatr Tidsskr

28. Ottosson J - 0 . Psykiatri. Uppsala: Almqvist &

1941 ;4: 149-55.

1976;30:583-97.

Wiksell. 1983.

Nosologisk stallning Likheterna mellan regressiv och icke-regressiv schizofreni vad betraffar arvsbiologi, forlopp och prognos motiverar en vidgning av schizofreni- begreppets innehill (27), s i att det innefattar vad som tidigare benamnts <<latent schizofreni., cschizofrena granstillstindn etc. Beteckningen <<pseudoneurotisk. anger, att symptomen liknar dem vid neuroser, vilket bl a innebar, att de e j ar av psykotisk valor. Beteckningen uicke-psyko- tiska schizofrena s y n d r o m vore darfor ocksi tankbar (28).

I DSM-I11 R (American Psychiatric Associati- on, 6 ) ar begreppet icke-regressiv schizofreni otillrackligt intackt. Syrnptombilden iterfinnes delvis under rubriken <<schizotypal personality disorder,, och i nigon mbn ocksi under rubriken <<borderline personality disorder,, (identitetsstor- ning och anhedoni). kski l l iga av de centrala dragen redovisas emellertid ej. Det ar ocksi uppenbart, att begreppet icke-regressiv schizo- freni bor klassificeras som ett syndrom och e j som en personlighetsstorning.

Det ar att forvanta, att de grundlaggande ar- beten over schizofrenins nosologi, som inspi- rerats av Eberhard Nyman, kommer att iter- speglas i kommande revisioner av sjukdomsklas- sifikationerna.

Litteratur 1. Bleuler E. Dementia Praecox oder die Gruppe der

Schizophrenien Leipzig, 191 1. 2. Leonhard K. Aufteilung der endogenen Psycho-

sen. Jena: Akademie Verlag, 1957. 3. Kendell R. Cooper J. Gourlay A, Copeland J.

Sharpe L. Gurland B. Diagnostic criteria of Ame- rican and British psychiatrists. Arch Gen Psychiat- ry 1971;25:123-30.

4. Schneider K. Psychischer Befund und psychiatri- sche Diagnose. Leipzig. 1944.

5. Spitzer R L, Endicott J . Robins E. Research

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cMas

ter

Uni

vers

ity o

n 11

/05/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.