119

Intressanta tendenser i ny litteraturOm MKVs plats i forskningen om nya medier

TOBIAS OLSSON

Institutionen för informationsvetenskap, Uppsalauniversitet, Box 513, 751 20 Uppsala, tobias.olsson@dis.uu.se

Lievrouw, L. & S. Livingstone (red.) (2002)The Handbook of New Media: Social Shapingand Consequences of ICTs. Sage.

Ilshammar, L. (2002) Offentlighetens nya rum– Teknik och politik i Sverige 1969-1999.Avhandling. Örebro universitet.

Willim, R. (2002) Framtid.nu: Flyt och friktioni ett snabbt företag. Avhandling. Brutus Östlingsbokförlag Symposion.

Webster, F. (2002) Theories of the InformationSociety. Andra upplagan. Routledge.

Internet culture. Så kunde man frankt beskriva livetpå och runt internet för bara några år sedan. Då vardet fortfarande accepterat inom forskningen, att seden nya informations- och kommunikationstekniken(IKT) som något helt nytt och tidigare osett. Da-torn och internet kom att beskrivas som katalysa-torn för skapandet av en ny värld – eller en ny kul-tur – där alla den gamla världens spelregler tillintet-gjorts.

Den nya IKT:n gav därför spelrum åt spekula-tiva tankar. Den bidrog till att skapa en idéernas fri-zon där hänsyn inte behövde tas till hävdvunna be-grepp och tankar om människan, samhället och kul-turen. Mark Poster, en amerikansk historiker, ut-nyttjade friheten till att beskriva samtiden som denandra medieåldern (1995): efter skriftåldern tar deelektroniska medierna över och med datorn ochinternet övertar de slutgiltigt formandet av männis-kan och samhället. De nya medierna skapar post-

moderna människor och samhällen istället förskriftspråkets moderna, hävdade Poster (se ocksåPoster, 1997;1999).

Även på andra områden tillvaratogs friheten. I cy-berspace, hävdade feministiska författare som DonnaHaraway (1991) och Roseanne A. Stone (1991), ska-pas nya förutsättningar för konstruktionen av genus.Därför kommer tekniken och den kultur som denunderbygger att upplösa de etablerade konstruktione-rna till förmån för ett friare, mer jämlikt och själv-ständigt skapande av könsidentitet.

Ett ytterligare exempel på hur friheten nyttjadesför att presentera spekulativa idéer utgör HowardRheingolds redan klassiska tankar om den nya tek-niken som en undergörare för olika typer av gemen-skaper (Rheingold, 1994/1999). Internet, hävdadeRheingold, skapar förutsättningar för att etablerabättre och mer jämlika gemenskaper, som är obero-ende av geografins och det existerande samhälletstvingande band (se också Jones, 1994;1997;1998).De här och idéerna om datorn och internet som ska-pare av en ny kultur och nya sociala förutsättningarkom att bli normbildande för de tidiga, samhällsve-tenskapliga diskussionerna runt datorn och internet.Trots deras uppenbara brister – till exempel deteknikdeterministiska dragen i analyserna av tekni-ken och deras inte sällan utopiska drag – kom idé-erna att bli en viktig del i etablerandet av en akade-misk diskurs runt datorn och internet. Och det var iden här diskursen det blev möjligt att prata om nå-got så märkligt som en internetkultur med kapacitetatt i grunden förändra världen.

Efter en initial eftersläpning har också de mertraditionella perspektiven successivt närmat sig dennya informations- och kommunikationstekniken.1

Konsekvensen har blivit en delvis ny inriktning påfältet. Istället för artiklar om texten i cyberspace,vilket blev ett favoritområde för tidiga, postmoderntinspirerade internetstudier, kommer böcker om

120

internets politiska ekonomi (Sussman, 1997; Sch-iller, 1999). Hellre än antologier om hur datorn ochinternet vänder upp och ned på våra begrepp ompolitik (Holmes, 1997) kommer avhandlingar ominternets betydelse för den lokala demokratin (Ny-gren, 2001). Kort sagt: sakta med säkert skrivsockså datorn och internet in i de mer etablerade dis-kurserna om samhället, kulturen och medierna. Etttydligt tecken på att så är fallet utgör flera kapitel iantologin The Handbook of New Media: Social Sha-ping and Consequences of ICTs, som sammanställtsav redaktörerna Sonia Livingstone, professor i soci-alpsykologi vid London School of Economics, ochLeah Lievrouw, professor vid UCLA, Kalifornien.

The Handbook of New MediaPå vilket sätt märks det att de traditionella perspek-tiven successivt närmat sig den nya informations-och kommunikationstekniken? Ja, bland annat ge-nom att mer än hälften av bokens 31 artiklar (32 omman inkluderar den inledande introduktionen och 38om man också räknar med introduktionerna till deolika delarna) tar avstamp i en kritisk diskussionomkring den tidiga forskningen om datorn ochinternet. Ibland via en kritik av den tidiga forskning-ens teknikfokus, andra gånger via en beskrivning avden tidiga forskningens okänslighet för teknikensvarierande position i olika kulturer och ytterligareandra gånger via en diskussion om tendensen i de ti-diga studierna att i alltför hög utsträckning se tekni-ken som ett instrument. Alltså: först rensar vi brä-det från gamla pjäser och sedan ställer vi upp till ettnytt parti.

Handboken är omfattande – 564 tätt skrivna,mestadels tvåspaltiga sidor. Men omfattningen ärnödvändig med tanke på redaktörernas ambition: attskapa en tydlig bild av läget på fältet för studier avnya medier. Var går fältets gränser? Vad vet vi i dag?Och vad behöver vi veta mer om?

Redaktörernas ambition spaltas upp i sex olikadelar, som fokuserar olika nejder av fältet för sam-hällsvetenskapliga studier av nya medier. Bokensförsta del – The changing social landscape – bestårav sju kapitel och introduceras av den ena av de tvåredaktörerna, Sonia Livingstone. I den gemensammaintroduktionen påpekar hon att de olika kapitlen idelen har det gemensamt att de argumenterar för attde nya medierna alltid måste förstås med hänsyn ta-gen till deras plats i det sociala landskapet, vilketbåde föregår, formar och överlever de olika tekni-kerna.

Ett exempel på det ger Nicholas W Jankowski,kommunikationsvetare från Nijmegen. Han fångar i

sitt kapitel väl den flyktiga debatten om de nya me-dierna och deras betydelse för olika former avgemenskaper. Han pekar samtidigt på historiska pa-ralleller till diskussionen: hellre än att se den somnågot nytt, som ska kopplas till de nya medierna,ser han diskussionen som en del av en lång traditionav studier av medier och gemenskaper.

Givetvis har också den nya informations- ochkommunikationsteknikens plats i det politiska land-skapet uppmärksammats. Det visar Sara Benti-vegna, professor i masskommunikation vid univer-sitetet i Rom. I sitt kapitel Politics and new mediager Bentivegna en bra översikt över diskussionernaom de nya mediernas politiska potential och påpe-kar det uppenbara, men ofta bortglömda: teknikenblir ett demokratins verktyg först när dess använ-dare gör den till ett sådant.

Att policyfrågor är viktiga när det gäller de nyamedierna, påtalar den brittiska pedagogen DavidBuckingham. Hans kapitel, The electronic genera-tion? Children and new media, utmynnar i en upp-maning till policyskapare om att i högre utsträck-ning än vad som nu är fallet uppmärksamma olikaungdomars olika tillgångar till de resurser som krävsför att hantera den nya tekniken. Hans kapitel rym-mer också en föredömlig uppmaning till forskar-samhället: fler forskare, och särskilt de som fokuse-rar de nya medierna, borde hämta näring från ochtydligt adressera policyfrågor. Uppmaningen är svåratt invända mot. Det gör inte heller DouglasKellner, då han i den första delens sista kapitel på-pekar, att nya medier kräver en ny litteraritet. Deväxlar Kellner drar på detta faktum är omfattande:han föreslår en rekonstruktion av den samtidapedagogiken. Det om något är väl att adresserapolicyfrågor?

En jämförelse mellan två framträdande perspek-tiv i forskningen om nya medier är temat för ett avde fyra kapitlen i antologins andra del. Leah Liev-rouw jämför där diffusionsforskningen (Rogers,1962) med SST-forskningen (Social Shaping ofTechnology). Lievrouw konstaterar, att den storaskillnaden mellan de olika perspektiven är att diffu-sionsforskningen i mindre utsträckning än SST-forskning betraktar IKT som öppna för alternativatolkningar av vad tekniken är och av hur den ska an-vändas. Men hon påpekar också att de båda per-spektiven har en hel del gemensamt, till exempel enbakgrund i Chicagoskolans interaktionistiska per-spektiv.

I samma del, Technology Design and Develop-ment, ger den franske sociologen Patrice Flichy enutmärkt beskrivning av sitt perspektiv på teknik-utvecklingen, som betonar ekonomiska och sociala

121

faktorers inflytande. För Flichy är teknikutveck-lingen alltid social – den involverar socialt influeradeval vid olika utvecklingsskeden. Socialt influeradeval påverkar också utformningen av infrastruktur,hävdar Susan Leigh Star och Geoffrey C. Bowker ibokens nionde kapitel. De två amerikanska kom-munikationsforskarna påpekar bland annat att ut-formningen av infrastruktur alltid rymmer etiska ochpolitiska dimensioner, varför designprocessernabakom infrastrukturen bör vara öppna – öppna förinflytande från många intressenter och flexibla försenare förändringar.

Skillnaden mellan att beskriva en bok somuppslagsrikt mångfacetterad och att beskriva denmed det mindre tilltalande epitetet spretig är natur-ligtvis hårfin. Men att denna antologi befinner signärmare det sistnämnda än det förstnämnda har för-modligen redan blivit uppenbart. Kapitlen i bokenstvå första delar berör allt från utbildning till infra-struktur, med politik och diffusionsteori däremellan.Det blir onekligen så, att alla dessa tankar, som sam-lats inom en gemensam pärm, drar åt lite olika håll.

Och det blir mer av den varan. För ett av kapit-len i antologins tredje del, New media and organi-zing, handlar om smarta agenter och kärnfrågan är:”vad händer med nätverksorganiseringen när dessanätverk befolkas av smarta agenter”? Frågan flanke-ras av en diskussion som gör tydligt att KathleenM. Carleys tankar om de nya medierna och organi-sering är mer än lovligt okänsliga för tekniken somen social och kulturell artefakt, något som ställerhenne vid sidan av många andra av bokens förfat-tare.

Bättre är då att de övriga av den tredje delens bi-dragsgivare är noggranna med att betona att forsk-ningen om organisationskommunikation borde in-rikta sig mer på kommunikation och organisation änpå teknik, en passning som nämnde Carley tydligenmissat. I ett av kapitlen blir det dock kanske förmycket av det goda. Francois Bar och CarolineSimard konstaterar efter en översikt över studier avimplementeringen av nya medier i industriella orga-nisationer, att implementeringen får olika resultat iolika organisationer. Det hade de inte behövt skrivaen artikel för att konstatera. Intressantare är då ka-pitlet av amerikanerna Michele Jackson, MarshallScott Poole och Tim Kuhn. Efter en initierad ge-nomgång av konstruktivistiska idéer om teknikadresserar de det aktuella fältet knowledge manage-ment. De konstaterar att det inom detta fält finns entendens att tillskriva tekniken i sig för stor, själv-ständig vikt. Istället, menar de, borde sociala ochkulturella faktorer i organisationerna uppmärksam-mas i högre utsträckning.

Med några lysande undantag bidrar ocksåantologins fjärde del, Systems, industries and mar-kets, mer till yvighet snarare än uppslagsrikedom.För det är inte oproblematiskt att ge ekonomitungaartiklar så stort utrymme i en annars samhälls-vetenskapligt orienterad bok. Klusterdynamik (ka-pitel 17), handels- och industripolicy (kapitel 19),teorier om industriell förändring (kapitel 20) ochelektronisk kommers (kapitel 21) är obekväma part-ners till perspektiv som betonar kommunikation,kultur och samhälle. Givetvis är delen intressantsom en orientering i de vidsträckta frågor som denya medierna väckt, men det finns också en risk attkartan blir för stor och därmed mindre användbarsom en förenklad avbild av en komplex forsknings-verklighet – kartan blir för lik verkligheten.

Icke desto mindre rymmer delen ett par kapitelsom är värda att särskilt uppmärksamma, främstPablo Boczkowskis artikel om utvecklingen och an-vändningen av tidningar on-line. Artikeln utgör delsen förtjänstfull översikt över forskningen på områ-det, dels en argumentation för viktiga steg framåt förframtida studier – Boczkowski argumenterar förmer etnografi på såväl produktionssidan som påanvändarsidan. Heather Hudsons kapitel väcker dennästan alltid aktuella frågan om access, men med endelvis ny tvist: Istället för det gamla begreppet uni-versal service argumenterar hon för det nya begrep-pet universal access. Medan universal service i storutsträckning hör hemma i den era som hade telefo-nen som dominerande kommunikationsmedel ochdärför i första hand har använts för att adressera frå-gor om rättvis tillgång till grundläggande telefon-teknik, är begreppet universal access mer anpassattill de samtida omständigheterna, menar Hudson.Universal access, påpekar Hudson, kan till exempelrymma såväl frågor om infrastruktur och utbudet avtjänster som kostnadsaspekter och tillförlitlighet.Begreppet är således mer omfattande än den obso-leta släktingen universell service.

Heather Hudsons kapitel kommer nära policy-diskussionerna runt de nya medierna och föregriperdärmed antologins femte del: Policy and regulation.I den femte delens introduktion slår de tre ameri-kanska forskarna Bella Mody, Harry M. Trebingoch Laura Stein fast, att marknaden är en otillräckligregleringsmekanism. Därför ska inte policyfrågorhandla om huruvida nya medier ska regleras poli-tiskt eller inte, utan om på vilka sätt de ska blir fö-remål för politisk reglering – onekligen ett välkom-met argument efter det sena 1900-talets avregle-ringsiver.

Alla delens artiklar skriver också under på dettaargument. Dwayne Winseck inleder delen med en

122

hård och välriktad anklagelse mot WTO, Världshan-delsorganisationen:

[…] I argue that the WTO is integral toefforts to create a global order based on limiteddemocracy, where governance is aboutmanaging the technical and legalinfrastructure of the global economy ratherthan promoting democracy. This is evidentin the absence of normative issues from theWTO’s telecommunication policy regime andby the chasm between this framework andthe most vital human rights document of ourtimes, i.e. the Universal Declaration of Hu-man Rights (1948) and the InternationalCovenant on Civil and Political Liberties(1966).

Världshandelsorganisationen, som har varit en le-dande aktör i utformandet av 1980- och 1990-taletsregelverk för den globala kommunikationsordningen,har bidragit till att de nya medierna blivit ekonominstekniker på demokratins bekostnad, hävdar Win-seck. En väg ut ur dilemmat ser den Ottawabaseradeforskaren i en förening mellan WTO:s ekonomiskaambitioner och grundläggande mänskliga rättigheter.Föreningen kan bli verklighet om WTO i högre ut-sträckning än vad som nu är fallet uppmärksammaratt de nya medierna har en särställning – att de intebara är viktiga för globaliseringen av ekonomin utanatt de också rymmer förmågan att bidra till en globalutbredning av de mänskliga rättigheterna.

I Laura Steins kapitel, New global media andcommunication policy: the role of the state in thetwenty first century, presenteras tre framträdandepolicydiskussioner, åtminstone som sammanhangetser ut från Steins amerikanska horisont: de omprivacy, upphovsrätt och yttrandefrihet. Därpå föl-jer en gedigen genomgång av tre policyprinciper:marknadsreglering, nationell reglering och internatio-nell reglering. Artiklen avslutas med en appell tillforskningen om att i högre utsträckning uppmärk-samma och studera den globala regleringen av nyamedier. Givetvis kan man önska sig mer av ett kapi-tel i en bok som gör anspråk på att samla upp dis-kussioner och peka ut nya vägar – Steins förslag fårknappast någon att gå i taket, varken av glädje ellervrede.

Det gör nog däremot Oscar H. Gandys angelägnaoch provocerande artikel, The real digital divide:citizens versus consumers. När begreppet digitalklyfta har använts så många gånger att det riskeraratt bli en kliché, laddar Oscar Gandy den med nyttinnehåll: den verkliga klyftan i det framväxandesamhället är inte den mellan de som har och de som

inte har tillgång till den nya tekniken. Den verkligaklyftan finns istället mellan två av människans rol-ler – rollen som konsument och rollen som medbor-gare. Konsekvent, hävdar Gandy, är det konsument-ens intressen snarare än medborgarens som gynnatsi den samtida medieutvecklingen. Gandys kapiteluppmanar därför forskningen att dels uppmärk-samma medborgarens situation, dels försöka influerapolicyskapare till att i högre utsträckning än vadsom nu är fallet forma de nya medierna till medbor-garnas och demokratins tekniker.

Del fem innehåller två ytterligare kapitel. Ett ka-pitel av den mediejuridiske experten Stefaan Ver-hulst om regleringsfrågor relaterade till innehållet påinternet. Ett annat om arbetsmarknaden (GwenUrey), vilket inte direkt bidrar till att minska in-trycket att antologin i sin helhet är lite för mångfa-cetterad.

Intrycket förstärks onekligen av inledningen tillbokens sjätte del, Culture and New Media. För sålångt kommen i antologin har de nya medierna variten infrastrukturell angelägenhet, arbetsredskap, po-litikens tekniker, tekniker för gemenskaper, teknikerför kunskapsutveckling och verktyg för skapandetav en ny ekonomi. De har med andra ord antagitmånga olika skepnader. Men i Mark Posters inled-ning till del sex blir de plötsligt något ytterligare an-nat och mer spektakulärt – tekniker som tar oss in ien ny era!

Dessvärre har Mark Poster fått till uppgift attintroducera antologins del om nya medier och kul-tur. ”Dessvärre” för att delen under hans ledningomedelbart kläs i vad som med en viss förenklingkan beskrivas som postmodern skrud. Poster säger isin inledning ungefär det som han brukar säga omnya medier (jfr. Poster, 1995; 1997; 1999): de ska-par nya subjekt, upplöser gränserna mellan maskinoch människa och deras kulturella effekter kan inteförstås med hävdvunna begrepp och idéer; de nyamedierna måste förstås som postmoderna. Dess-utom påpekar han också, att studiet av de nya me-dierna kräver tvärvetenskaplighet och en historiskmedvetenhet om tidigare nya medier – en viktigtmen så klart inte helt oväntad synpunkt från en his-toriker som argumenterar för sitt ämnes vikt.

Mest intressant av kapitlen i antologins sista delär den brittiska sociologen Don Slaters artikel, kan-ske för att han är den av bidragsgivarna som minstdelar Mark Posters utgångspunkter. Don Slater ar-gumenterar att de nya mediernas betydelse, liksomradions, tevens och telefonens före dem, måste för-stås utifrån hur de uppfattas och tillvaratas i olikasociala och kulturella kontexter, något han anser attforskningen om de nya medierna till dags dato varit

123

slarvig med att uppmärksamma. Don Slater marke-rar också avstånd från idéerna om en internetculture, han påpekar i artikelns inledning:

The very idea of approaching the new mediain terms of a sharp distinction between theonline and the offline has given research inthis area a peculiar profile […] The researchagenda from this point of view focuses noton the characteristics and uses of these newmedia as means of communication but ratheron the kinds of social life and cultures thatthey are capable of sustaining, and how thesespecifically online socialities relate to the’offline world’ (s. 533).

Antagandena om en internetkultur bygger på tvåmisstag, hävdar Slater. Förutom tendensen att skapaen skarp distinktion mellan livet online och denverkliga världen, vilken han adresserar i citatet, ärdet ett också ett misstag att betrakta internetkul-turen som en kultur. Det borde snarast vara fleraolika kulturer som i sin tur måste ses som att varadelar av den verkliga världens sociala och kulturellavillkor.

Jennifer Daryl Slacks och J. Macgregor Wisesgemensamma kapitel är en gedigen genomgång avkopplingen mellan teknik och kultur. De bådateknikintresserade amerikanerna, med rötter icultural studies, ger dock en överdrivet tilltagen in-troduktion av kulturstudier som fält före det att denärmar sig tekniken. Väl där argumenterar de blandannat, att allt för få studier har gjorts av olika tekni-ker från cultural studies-horisont. För culturalstudies – hävdar Slack och Wise – erbjuder en braplattform för kritik och utveckling av befintligauppfattningar om teknik.

RespektRespekt. Redan i sitt inledande kapitel påpekar debåda redaktörerna Sonia Livingstone och LeahLievrouw att ett viktigt argument för att ge ut anto-login har varit att den ska höja anseendet för studierav nya medier. De nämns sällan, eller aldrig, medrespekt i den akademiska världens prestigepublika-tioner, menar redaktörerna. Kommer då handbokenatt bidra till ökad respekt för det framväxande fäl-tet?

Givetvis väcker en så skrymmande volym somThe Handbook of New Media respekt i sig. Denlockar säkerligen till sig en del nyfikna blickar på bib-liotekens nyförvärvshyllor. Dessutom är volymenockså början på en kanonisering och en sådan tende-rar att höja ett fälts anseende – på gott och på ont.

Men samtidigt är antologins stora bredd och där-med volym också dess problem. Inte någon skulleha kommit på idén att i en och samma bok samla ar-tiklar om tevens kulturella betydelse, tevens bety-delse för politiken, Tv-tittandets konsekvenser förföretagens organisering, infrastrukturell policy påteveområdet, tevens betydelse för vår förståelse avplats samt tevens betydelse som länk mellan produ-center och konsumenter av varor (Tv-shop). Åt-minstone inte på ett sådant sätt att det grundläg-gande perspektivet på vad Tv är varierar så mycketmellan de olika bidragen. Ifråga om respekt hade nogfältet vunnit på att redaktörerna Livingstone ochLievrouw vågat vara mer selektiva och arbetat medtydligare utgångspunkter i valet av vilka perspektivpå och idéer om de nya medierna som ska inklude-ras. Ska företagsekonomiska ansatser dela utrymmemed kulturinriktade?

Om nu ambitionen ändå har varit att satsa merpå bredd än på fokusering finns det skäl att väckafrågan, om antologin inte är för smal, trots sitt om-fång. För mot bakgrund av ambitionen att vara bredkan en rad olika områden beskrivas vara saknade.Varför får inte pedagogiken större utrymme? Var äralla de många psykologerna som studerar människa-datorinteraktion? Finns det inga forskare som stude-rar informationssökning på internet som är intres-santa?

Dessa tillkortakommanden till trots svarar anto-login mot flera av de förväntningar som kan ställastill den. Dels ger den inblick i och sammanfattar ak-tuella diskussioner på fältet, dels – framförallt – fö-reslår den vägar framåt för forskningen, både uttalatoch mellan raderna.

Vägar framåtIfråga om vägar framåt är det särskilt fyra spår somär värda att uppmärksamma. För det första att detsnart måste vara dags att kasta ut diskussionen omteknikdeterminism, åtminstone ur forskningen. Detär onekligen tröttsamt att i studie efter studie ochartikel efter artikel tvingas läsa om hur forskare fören diskussion med en tekniksyn (”tekniken bestäm-mer samhället”) som knappt ens finns represente-rad inom forskningsdebatten (den tar dessutomtextutrymme från viktigare resonemang). Diskussio-nen har kanhända sin plats i policydiskussioner ochi den allmänna debatten. Men att vi har sett tillräck-ligt av den inom forskningen föreslår inte minst dessöverdrivna närvaro i denna antologi.

För det andra behövs det mer etnografi. Det fö-reslår en rad olika av antologins författare från enrad olika utgångspunkter. När en kulturinspirerad

124

forskare föreslår mer etnografi kan det betraktassom en partsinlaga, ett argument för det egna per-spektivet. Men det går knappast att avfärda argu-mentet som en partsinlaga när det kommer från såmånga olika håll som i denna antologi. Företagseko-nomer, organisationsforskare och policyforskare äralla rörande överens om att forskningsfältet runt denya medierna skulle må bra av fler etnografiskt in-spirerade studier. Då skulle nog bland annat en delvidlyftiga antaganden om den nya teknikens konse-kvenser nyanseras.

Intimt kopplad till argumentet att det behövs fleretnografiska studier är också en uppmaning till flerempiriska studier i stort. För trots att de nya medi-erna egentligen inte är så nya längre är de empiriskastudierna relativt få, åtminstone vid en jämförelsemed i vilken utsträckning tidningar, radio och Tvblir föremål för studier. Det finns till exempel fåmedievetenskapliga studier av de nya mediernasform och innehåll. Få är också studierna om använd-ningen av och uppfattningen om dem i olika använ-darkontexter, med några aktuella undantag (Livings-tone, 2002; Sjöberg, 2002). Lika få är produktions-studierna runt till exempel internetportalerna –tidningsredaktionernas yngre släkting.

En ytterligare gångbar väg för forskningen påområdet framöver är att tydligare adresseras policy-frågor. Det föreslår framförallt antologins del omjust policy. Frågan är bara vilken typ av policy-studier som ska uppmuntras.

Ett forskningsområde med policykoppling som de-finitivt borde vara på uttågande, åtminstone i dessmest förenklade form, är frågan om tillgång till de nyamedierna. Givetvis är det en viktig fråga, något annat ärdet inte tal om. Däremot har kanske frågan om fysisktillgång till den nya tekniken renderats väl mycketuppmärksamhet på bekostnad av andra, viktigapolicyfrågor. Önskvärt är att mer energi läggs på att tillexempel studera kunskaper om och användningen avde nya medierna bland olika grupper av användare, föratt utifrån sådana kunskaper adressera policyfrågor.Ett annat, relaterat tema är att tydligare adressera med-borgarrollen. Detta genom att utifrån studier ställa frå-gor om till exempel vilka ytterligare policyåtgärdersom skulle krävas för att de nya medierna ska bli med-borgarens hellre än konsumentens tekniker. Iförlängningen av sådana studier ligger så klart också enmöjlighet att formulera en idé om public service på denya mediernas område – hur ska tillgången till och möj-ligheterna till användning av de nya medierna reglerasför att de ska bli medborgarens verktyg?

Mot bakgrund av dessa fyra övergripande för-slag om vägar framåt för forskningen om nya medierhar årets bokutgivning på området lämnat en del

glädjande besked. Policyfrågor adresseras i örebro-historikern Lars Ilshammars avhandling Offentlig-hetens nya rum – Teknik och politik i Sverige 1969-1999. En etnografisk studie av såväl internets formsom den kultur som präglade IT-erans företag harpresenterats (Robert Willim, Framtid.nu: Flyt ochfriktion i ett snabbt företag). Dessutom har den brit-tiske sociologen Frank Webster givit ut en upp-daterad upplaga av boken Theories of the Informa-tion Society.2

Tre böckerLars Ilshammar: Offentlighetens nya rum– Teknik och politik i Sverige 1969-1999

Lars Ilshammars bok om offentlighetens nya rumformerar sig runt en paradox. Samtidigt som de nyamediernas möjligheter till insyn och deltagande i sam-hällslivet hyllas av den politiska retoriken, har lag-stiftningen dragit åt motsatt håll – mot mindre statligtansvar för medborgarens tillgång till ny teknik ochmot fler restriktioner vad gäller tillgången till offentliginformation, hävdar Lars Ilshammar. Den demokrati-undergrävande politiska praktiken har också innebu-rit ett brott mot traditionen. Tidigare har deninformationspolitiska arbetsdelningen i Sverige rymtatt staten både agerar garant för alla medborgares lik-värdiga tillgång till informationstekniker och verkarför medborgarnas insyn i samhälleliga besluts-processer genom en omfattande offentlighetsprincip.De senaste 30 årens politik har avslöjat minskandeambitioner på området, menar Ilshammar.

Hur och varför har detta offentlighetens förfallkunnat ske? Förfallet har haft ”dels tekniska, dels po-litiska och ideologiska orsaker”, svarar Lars Ilsham-mar med utgångspunkt från fyra svenska fallstudier:de politiska processerna runt i tur och ordning data-lagen, 1969-1973, där offentlighets- och sekretes-slagskommittén (OSA) hade en viktig roll, person-uppgiftslagen (PuL) 1995-1999, kabellagstiftningen1982-1985 och den nya telepolitiken, 1988-1991, därpost- och teleutredningen (PTU) ingick.

De tekniska orsakerna först: den snabba tekniskautvecklingen på data-, tele- och medieområdet harfört med sig att teknisk expertis kunnat inta enframträdande roll i beredningsarbetet före politiskabeslut. Expertinflytandet har bidragit till att göra dei grunden ideologiska frågorna om teknikens roll isamhället till tekniska frågor. Här är också politi-kerna skyldiga, då inte heller de har förmått lyftafram teknikutvecklingens politiska dimensioner.Även mer övergripande, ideologiska stämningar harbidragit till förändringen. Den nya politiska inrikt-

125

ningen på teknikområdet rimmar väl med dennyliberala världsåskådningen, som vurmar för eko-nomisk avreglering och privatisering av statlig infra-struktur. Dessutom har besluten påverkats av enrädsla för att en utbredd tillgång till digital, offentliginformation ska skapa ett Orwellskt storebror-samhälle.

För den som har följt Lars Ilshammar i IT-debat-ten under de senaste åren är detta inga nya tankar.De stigar han trampar är till exempel välbekanta frånboken Net.wars: kampen om nätet (tillsammansmed kollegan Ola Larsmo, 1999). Avhandlingensstora poäng blir istället att den genom sina välfor-mulerade beskrivningar av de politiska processernafyller ut bilden av den offentlighetsfientliga utveck-lingen, en bild vars konturer många skissat men ald-rig fyllt ut.

Avhandlingen har dock ett par viktiga brister: medsitt fokus på den nya tekniken och på just politiskaprocesser kan Ilshammar sägas missa andra, viktigakomponenter i offentlighetens kris. För det första attförfallet är mer omfattande än frågorna om medbor-garnas tillgång till de nya medierna och möjlighet attta del av information i digital form. Även andra delarav medievärlden bidrar starkt till undergrävandet avutrymmet för debatt. Begrepp som kommersialiseringoch tabloidisering kan nämnas bara för att indikeranågra av de offentlighetsproblem som Ilshammar medsin problemställning inte adresserar. Dessutom – fördet andra – har kanske inte just politiska processervarit den viktigaste drivkraften bakom förändring-arna. En rad andra debattörer har till exempel betonatde ekonomiska intressenas betydelse för utvecklingen(se Schiller, 1999).

Därför är risken så klart stor, att verklighetensoffentlighetskris överträffar den som Lars Ilshammarberättar om. För om förfallet bara handlat om poli-tiska beslut, kan det ju stoppas, och berättelsen kanfå ett lyckligt slut. Men berättelsen om ekonominskolonisering av offentligheten lämnar däremot ingamotsvarande öppningar. Tyvärr.

Robert Willim: Framtid.nu: Flyt och friktioni ett snabbt företag

Även Robert Willims bok Framtid.nu: Flyt och frik-tion i ett snabbt företag är en doktorsavhandling, ietnologi. Boken är ett viktigt steg på vägen mot enförståelse för kulturen i och den så småningomfalnande retoriken runt IT-företagen i den tidigare”nya” ekonomin.

”Kapitalet dansar, tekniken uppgraderas och desom omhuldar snabba förändringar känner sighippa. I denna jordmån växte Framfabs profil som

ett snabbt företag fram. Image och utseende var cen-tralt.” Så tilltalande presenteras några av RobertWillims analytiska poänger och skarpa iakttagelser.Detta – de välformulerade och skarpa iakttagelserna– är något som är genomgående i Willims tredeladestudie, som dels är en studie av kulturen i företagetFramfab (den svenske IT-gurun Jonas Birgerssonsföretag), dels en studie av retoriken runt den tidigareså heta IT-branschen och dessutom en genomlys-ning av datorns och internets form.

Willims studie ger många så kallade aha-upple-velser, det är en stor behållning av boken. Men kan-ske bjuder den på för många av dessa små igen-känningens insikter; den riktigt sammanhållande ra-men saknas. Till exempel så hänger avsnittet somfokuserar datorns form bara löst ihop med analy-serna av Framfabs kontorsmiljö och organisations-kultur. Dessutom stannar de analytiska poängernaofta vid identifierandet av dem, utan att de senarevävs samman till en mer övergripande syntes. Dettydliga greppet om boken – ”vad betyder då alltdetta som vi ser och känner igen oss i?” – saknas.

Här hade Robert Willim kanske varit hjälpt avRaymond Williams klassiska och till svenska nyli-gen översatta studie ”Tv: teknik och kulturell form”(2001). Den brittiska litteraturprofessorn, som vi-sar hur medieutvecklingen och mediernas former kankopplas till det omgivande samhället, hade nog kun-nat inspirera till att skapa sammanhållande länkarmellan de många sporadiska iakttagelserna. Dess-utom hade Robert Willims kritiska udd blivit litespetsigare med hjälp av Williams idéer.

Men det är en både spännande och viktig studiesom Robert Willim presenterar. Den ger onekligenperspektiv på vår samtidshistoria med ”ny eko-nomi”, IT-bubblor och bredband.

Allra mest intressanta är dock Willims analyserav IT-visionärernas retorik och alldeles särskilt i lju-set av deras minst sagt marginella position i dag,bara några få år efter det att de hyllats som den nyatidens hjältar. Willim beskriver hur IT-visionärernasåg framför sig en arbetsplats där alla kollegor varkompisar och hur de frammanade bilder av en ut-veckling som skulle spränga alla nationalekonomersmått. De utgjorde – som Willim träffande beskriverdet – en förhoppningsfabrik. Men fabriken lade sombekant ner produktionen innan den ens hade börjatleverera.

Frank Webster: Theories of theInformation Society

Frank Webster har en imponerande produktionbakom sig. Han har bland annat skrivit boken Infor-

126

mation Technology: A Luddite Analysis tillsammansmed Kevin Robins (1986) och på senare tid har hanvarit redaktör för boken Culture and Politics in theInformation Age. Men hans mest omskrivna bok ärförmodligen Theories of the Information Society från1995. Och nu, bara sju år senare, åtar han sig ännuen gång uppgiften att försöka besvara frågan: Hurstor skillnad krävs för att det ska vara en skillnad?

”Informationssamhället” har blivit en kliché i or-dets rätta bemärkelse, en utnött och uttömd fras. Attden tömts på innehåll görs om inte annat tydligt avdess förmåga att fungera som förklaring i alla upp-tänkliga sammanhang. Bland annat har vi hört hurinformationssamhället är att skylla för den stress somleder till utbrändhet och att informationssamhälletställer högre krav på social kompetens. ”Det är dethär informationssamhället”, kan också en tågresenärmumla och få medpassageraren att nicka instäm-mande. Båda tror att de vet vad den andre syftar på,fast egentligen menar de helt olika saker.

Det är mot den här bakgrunden som Frank Web-ster presenterar ambitionen med sin bok: att kri-tiskt diskutera informationens plats i det samtidasamhället. Boken handlar därför inte om ”informa-tionssamhället”, trots sin titel – den syftar inte tillatt beskriva eller förklara ”informationssamhället”.Istället utgör boken ett kritiskt ifrågasättande avidén om det samtida samhället som ett informa-tionssamhälle.

Utgivningen av en andra, omarbetad upplagaväcker givetvis förväntningar på omfattande upp-dateringar, särskilt som bokens tema diskuterats fli-tigt sedan sist. Den kan förväntas rymma referensertill de senaste årens debatter på fältet, och den kanockså avkrävas en del mer omfattande förändringar,som att tanketraditioner som inte längre är särskiltväl representerade i debatten tonas ned till förmånför andra. Riktigt så genomgripande är dock inteuppdateringen, avslöjar en jämförelse mellan inne-hållet i den nya och den gamla upplagan.

Upplägget i de båda upplagorna är detsamma.Efter en introduktion där Frank Webster förklararsig kritisk till idén om ”informationssamhället”,markerar det numera obligatoriska avståndstagandetfrån teknikdeterministiska förklaringar av samhälls-utvecklingen och arbetar sig igenom olika definitio-ner av informationssamhället, startar en belästguidning genom teoretiska landskap.

Redan i det första kapitlet blir ett uppdaterings-problem tydligt. Websters omfattande presentationoch kritik av sociologen Daniel Bells (1973) tankarfrån det tidiga 1970-talet är inte helt aktuell, efter-som Bells tankar om det postindustriella informa-tionssamhället redan har varit föremål för många kri-

tiska betraktelser och inte utövar något betydandeinflytande på den samtida forskningen. Detsammagäller regleringsteorin, som Webster introduceraroch kritiserar i det följande kapitlet. Det krävs ettomfattande sökande i nyutgiven litteratur för atthitta skolbildningens samtida språkrör. Någon sådansökning har Webster för övrigt inte gjort.

Däremot ger regleringsteorins yngre kusin en meraktuell förståelse för det informationstäta samhället– idéerna om samtiden som den flexibla speciali-seringens era. Den flexibla specialiseringens intellek-tuella företrädare, som David Harvey (1989) medhans tankar om tids- och rumskompression samtScott Lash och John Urry (1994), vilka betonar denstörre organisatoriska flexibilitet som den nyainformationstekniken underbygger, lämnar viktigabidrag till en förståelse för samhället och kulturen.De här idéerna introducerar Frank Webster för-tjänstfullt.

Också den på senare år så omtalade spanskekulturgeografen Manuel Castells betraktar informa-tionen som central i samhället. I vidare likhet med denflexibla specialiseringens protegéer undviker han dockatt ställa sig bakom samtidsbeskrivningen ”informa-tionssamhälle”. Utifrån en utomordentligt noggrannläsning av Castells trebandsverk The InformationAge: Economy, Society and Culture argumenterarWebster, att Castells bild av samtiden rymmer bådekontinuitet och förändring. Kontinuiteten utgörs avden fortfarande rådande, eller till och med eskalerandekapitalismen, medan den informationstekniska ut-vecklingen driver fram förändringarna inom kapitalis-mens ramar. ”Informationell kapitalism” är en merprecis beskrivning av samtiden, hävdar Castells, ochger därför ytterligare bränsle till Frank Webster kri-tiska genomlysning av ”informationssamhället”.

Att kapitalismen fortfarande är den dominerandesamhällsformaren håller den kritiska teorin med om.Frank Webster ger en gedigen introduktion till denneo-marxistiska bilden av samtiden. Enligt denna harden nya informationstekniken inte skapat något ”in-formationssamhälle”. Den kritiska teorin föreslår is-tället att tekniken är skapad i den transnationella ka-pitalismens intressen och bidrar till att utvidga dessdominans. Resultatet blir: mer av detsamma, ingetnytt. Kapitlet lämnar dock en hel del i övrigt attönska ifråga om referensramarnas uppdatering. Ensamtida författare som amerikanen Robert McChes-ney (1999) får till exempel stå i skuggan av HerbertSchiller, trots att det mellan Schillers tankar om in-formation och samhälle och samtidens mediesitua-tion ligger närmare 20 år av data- och telekommu-nikationsutveckling. Den klyftan borde Frank Web-ster ha lagt mer energi på att överbrygga.

127

Två av bokens kapitel är egentligen märkliga, förvarken den tyske filosofen Jürgen Habermas ellerden brittiske sociologen Anthony Giddens har ve-terligen haft särskilt mycket att säga om just”informationssamhället”. Nu plockar Webster ändåfram deras idéer om information och samhälle ge-nom att läsa mellan raderna, och det gör han medden äran. På litet utrymme ger han en god bild avAnthony Giddens idéer på området: vilken roll spe-lar informationen i skapandet av och utvecklingen idet moderna samhället? På lika få rader introducerarhan också Habermas tankar om information och of-fentligheten. Men även i de här kapitlen kan egentli-gen mer omfattande uppdateringar avkrävas Web-ster. Den giddensinspirerade James Slevins (2000)tankar om internet och samhället borde renderatsstörre uppmärksamhet och till exempel Roza Tsaga-rousianous (m.fl., 1998) studier av internet som of-fentlighet förtjänar åtminstone ett omnämnande.

Efter att ha vandrat bokens alla teoretiska lederär det inte utan att man är beredd att hålla mednågra av kritikerna till den förra upplagan: varförskriver Frank Webster så mycket om en idé han intetror på? Svaret på den frågan kan bara Webster självge, men tänkbart är att han en gång för alla vill visaatt idén om ett ”informationssamhälle” helt enkeltinte håller, inte från någon utgångspunkt. Sammanta-get lyckas han onekligen bra med det, även om demånga perspektiven och infallsvinklarna gör textenbitvis rörig. Bland annat är det svårt att alltid ur-skilja vad som är Frank Websters tankar om andrastankar och vad som bara är återgivande av andrastankar.

En mer allvarlig invändning mot boken är, att denuteslutande fokuserar makroperspektiv i sin kritik av”informationssamhället”. Den uppfylls av ekonomi-och tekniktunga teorier. Därmed utelämnas en rad an-dra intressanta perspektiv. Boken är till exempel helti avsaknad av den kritik mot idéerna ominformationssamhället som till exempel culturalstudies-forskningen erbjuder genom författare somamerikanen Jonathan Sterne (1999) och den brittiskemedieforskaren Roger Silverstone (1994). Nog bordeockså denna tradition beredas tillfälle att få reflekteraöver idén om informationssamhället, i alla fall om detockså skulle bli en tredje upplaga.

Men hur stor skillnad krävs då för att det skavara en skillnad? Ja, åtminstone oerhört mycket merän att det finns mer information i omlopp. I grun-den är inte skillnaden så stor mellan samhället idagoch samhället för, låt säga, 50 år sedan, menar FrankWebster. Åtminstone är den inte tillräckligt stor föratt det skulle vara relevant att ge samtiden den nyaetiketten ”informationssamhälle”.

En uppmaning till MKV

Sammantaget visar de fyra böckerna – de tvåsvenska avhandlingarna, Frank Websters teoretiskaöversikt samt Sonia Livingstones och Leah Liev-rouws antologi – på intressanta tendenser i densamtida forskningen runt de nya medierna, eller merallmänt de nya informations- och kommunikations-teknikerna. Mest intressant är, vilket också indike-rades i artikelns inledning, att de så tydligt markeraravstånd från det tidiga teoretiserandet omkring denya medierna.

Borta är därför idéerna om nya medier som ska-pare av en ny kultur. Frank Webster vänder onekligenupp och ner på de allra flesta idéer i denna riktningmed sin kritiska genomlysning av begreppet informa-tionssamhälle. Borta är även tankarna på de nya me-dierna som världsförändrare som gör våra etableradebegrepp och tankar om världen föråldrade. Till exem-pel så visar Robert Willim med all önskvärd tydlighetatt det går utmärkt att förstå också den ”nya” världenmed hjälp av etnologins tradiotionella, kultur-analytiska verktyg. Och borta är också förhoppning-arna på de nya teknikerna som självklara världsför-bättrare. Lars Ilshammar visar definitivt att det liggeren hel del politik och ideologi bakom de nya informa-tions- och kommunikationsteknikernas utveckling.

Kort sagt: utrymmet för att leka fria associatio-ner runt de nya teknikerna har starkt begränsats.

Hur ska det sammanhanget betraktas från enMKV-utgångspunkt: är det bra att det numera är demer traditionella frågorna och perspektiven som ärde dominerande på fältet? Ja, definitivt. För nu blirvad som redan varit tydligt yttermera uppenbart:medie- och kommunikationsvetenskapen, med sinasamlade kunskaper om produktionen, konstruktio-nen och konsumtionen av symboliska former, ärbättre skickad än de flesta discipliner att härbärgerastudier om de nya medierna och deras sociala ochkulturella betydelse.

Man skulle till och med – för att göra det extratydligt – kunna dra det så långt som till att säga attmedie- och kommunikationsvetenskapen är i posi-tion att helt enkelt bara göra den typen av studiersom den brukar göra, men med ett tydligare fokuspå de nya medierna, då skulle den vara som allramest nyttig för forskningen om nya medier. Denlyxen är få andra ämnen förunnade på detta område.För den som är osäker på rimligheten i påståendet,eller fortfarande är osäker på exakt hur detta skullegå till, kan James Slevins bok The Internet and So-ciety (2000) rekommenderas. Den ger en inkörsporttill forskningsfältet som nog inte ens de mest tviv-lande medievetarna kan invända emot.

128

Dessvärre har ämnet fram tills nu varit relativtsvagt representerat på fältet för de ”nya medierna”.Så här långt har framförallt andra samhällsvetare, tillexempel statsvetare och sociologer, varit mer fram-trädande i diskussionerna, även om det så klart finnslysande undantag. Men också forskare som närmatsig de nya medierna från det systemvetenskapligahållet har varit mer röststarka än medie- ochkommunikationsvetare, och kanske alldeles särskiltpå ett så traditionellt medievetenskapligt områdesom medier och demokrati (se t. ex. Ohlin, 1999;Ranerup, 2000; Grönlund, 2001). Man behöver inte

vara ämnesimperialist för att se nackdelarna i dettaförhållande – ska frågor om medier och demokratidomineras av forskning som bottnar i flödessche-man och variabelanalyser?

”Helst inte”, måste väl svaret bli. Därför hoppasjag att denna översiktsartikel bidrar till att identi-fiera möjligheter. Möjligheter till fler medieveten-skapliga studier av de nya medierna med utgångs-punkt i traditionellt medievetenskapliga frågeställ-ningar. Då gör vi nämligen det befintliga, fortfarandeframväxande forskningsfältet en stor tjänst.

Noter

1. Kort om några begrepp: Begreppen de nya medier-na, ny informations- och kommunikationsteknikoch IKT kommer i denna artikel att användas sy-nonymt, av flera skäl. Främst för att böckernasförfattare tenderar att använda dem på det sättet– alldeles särskilt de olika författarna i antologinThe Handbook of New Media. Men också för attskapa en mer varierad språkanvändning. Med deolika begreppen syftar böckernas författare i förstahand på datorer och internet, men ibland också pådigitala medier i mer allmän bemärkelse. Om ingetannat påpekas eller tydligt framgår av samman-hanget är det också i denna text datorer och inter-net som avses med de olika begreppen. Sporadisktanvänds också kortformen ”teknik”. I första handi de fall där böckernas författare själva använderbegreppet (se särskilt avsnitten om Ilshammarsoch Willims studier), men ibland också som enkortform för informations- och kommunikations-teknik.

2. Delar av texterna om dessa böcker har tidigarepublicerats som recensioner. Ett stort tack riktasdärför till Sydsvenska Dagbladets kulturredaktionför tillåtelse att använda dem i detta sammanhang.

Referenser

Bell, D. (1973) The Coming of Post-Industrial Society:A Venture into Social Forecasting. Penguine: Pere-grine Books.

Castells, M. (1996/1999) The Information Age:Economy, Society and Culture. Vol. 1: The Rise ofthe Network Society. Blackwell Publishers.

Castells, M. (1997/1999) The Information Age:Economy, Society and Culture. Vol. 2: The Powerof Identity. Blackwell Publishers.

Castells, M. (1998/1999) The Information Age: Eco-nomy, Society and Culture. Vol. 3: End of Millen-nium. Blackwell Publishers.

Grönlund, Åke (2001) IT, dekomkrati och medbor-garnas deltagande. Vinnova.

Haraway, D. (1991) Simians, Cyborgs and Women: theRe-invention of Nature. Routledge.

Harvey, D. (1989) The Condition of Postmodernity: AnEnquiry into the Origins of Cultural Change. Black-well.

Holmes, D. (1997) ‘Introduction: Virtual Politics –Identity and Community in Cyberspace’. I D. Hol-mes red. Virtual Politics: Identity and Communityin Cyberspace. Sage.

Ilshammar, L. & O. Larsmo (1999) net.wars: kampenom nätet. Andra upplagan. Atlas.

Jones, S.G. red. (1994) CyberSociety: Computer-Mediated Communication and Community. Sage.

Jones, S.G. red. (1997) Virtual Culture: Identity andCommunication in Cybersociety. Sage.

Jones, S.G. red. (1998) CyberSociety 2.0: RevisitingComputer-Mediated Communication and Commu-nity. Sage.

Lash, S & J. Urry (1994) Economies of Signs and Space.Sage.

Livingstone, S. (2002) Young People and New Media.Sage.

McChesney, R. (1999) Rich Media, Poor Democracy:Communication Politics in Dubious Times. Uni-versity of Illinois Press.

Nygren, G. (2001) Medier och medborgare i den digitalakommunen: en undersökning om lokal politiskkommunikation i medier och på kommunalawebbplatser. Lic.avhandling. JMK.

Ohlin, T. (1998) Samhällsdialogen: kontakter mellanmedborgare och samhälle; nya former för politisktdeltagande. Kommunikationsforskningsberedning-en (KFB): Fritze.

Poster, M. (1995) The Second Media Age. Polity Press.

129

Poster, M. (1997) ‘Cyberdemocracy: internet and thepublic sphere’. I D. Porter red. (1997) InternetCulture. Routledge.

Poster, M. (1999) ‘Underdetermination’. I New Mediaand Society. Vol 1 (1). Sage.

Ranerup, A. (2000) ‘On-line Forums as an Arena forPolitical Discussions.’ I T. Ishida & K. Isbister red.Digital Cities. Technologies, Experiences, and Fu-ture Perspectives. Springer.

Rheingold, H. (1994/1999) The Virtual Community. IH. Mackay & T. O’Sullivan red. The Media Reader:Continuity and Transformation. Sage i samarbetemed The Open University.

Schiller, D. (1999) Digital Capitalism: Networking theGlobal Market System. MIT.

Silverstone, R. (1994) Television and Everyday Life.Routledge.

Sjöberg, U. (2002) Screen Rites: A Study of SwedishYoung People’s Use and Meaning-making of

Screen Based Media in Everyday Life. Avh. LundStudies in Media and Communication.

Slevin, J. (2000) The Internet and Society. Polity Press.Sterne, J. (1999) ‘Thinking the Internet: Cultural Studies

Versus the Millennium’. I S.G. Jones red. DoingInternet Research: Critical Issues and Methods forExamining the Net. Sage.

Stone, R. A. (1991) ‘Will the Real Body Please StandUp: Boundary Stories about Virtual Cultures. I M.Benedict red. Cyberspece: the First Steps. MITPress.

Sussman, G. (1997) Communication, Technology andPolitics in the Information Age. Sage.

Tsagarousianou, R., D. Tambini & C. Bryan red. (1998)Cyberdemocracy: Technology, Cities and CivicNetworks. Routledge.

Webster, F. & K. Robins (1986) Information Technolo-gy: A Luddite Analysis. Routledge.

Williams, R. (2001/1974) TV: teknik och kulturell form.Övers. Gunnar Sandin. Arkiv Förlag.

Ny bok från NORDICOM

Mångfald i medieforskningenNordiska medieforskare reflekterar 4Red: Ulla Carlsson164 sidor, 2003, ISBN 91-89471-17-2200 SEK exkl moms & porto

Beställ från: NORDICOM, Göteborgs universitet, Box 713, SE 405 30 Göteborgfax: + 46 31 773 46 55, e-post: anja.ryne@nordicom.gu.se

Innehåll

Ulla CarlssonNågra inledande ord 7Madeleine KlebergVälkomna till 25 år med SMASSK 11Sverker SörlinDe osynliga medieforskarna. Några tankar ommediesamhället, makten och forskningens uppgift 25

Peter EsaiassonOmedvetna kommunikationsforskare? 35Erik HedlingFilmvetenskapliga utvecklingstendenser. Exemplet”High Concept” 41Malin ÅkerströmOm en sociologs användning av medier 49

Lennart WeibullForskaridentitet i förändring. Några personliga reflexionerkring svensk medieforskning 57Birgitta HöijerMångfald i medievetenskapen 63Göran BolinMedieforskning mellan kultur och samhälle. För enintegrativ medievetenskap 71

Jesper FalkheimerJag tänker kommunikation, alltså är jag 89André JanssonTids nog märker man att man vill göra något eget.Om forskarens självförverkligande och fältets förvandling 99Anna Maria JönssonMångfaldens välsignelse och förbannelse 109

Amanda LagerkvistMedie- och kommunikationsvetenskapens privilegierade position 119Annika SjölanderKärnproblemen och medie- och kommunikations-vetenskapen 129Dino ViscoviKommunikation och praxis. Eller min svenskaMKV-historia 147

Författarna 163