Kristofer Stålberg

2

Kapitel 1

Det är jag och mina kompisar, vi ska till Australien. Jag och Måns går till toaletten. När vi går tillbaka från toaletten så står hon där vacker som alltid, jag tänkte i mitt huvud, Clara, du är den finaste på jorden. Jag går förbi henne, hondet luktar så gott. om henne. Måns och jag sätter oss ner och känner att det skakar lite. Måns är jätte rädd för att åka flygplan. Jag lugnar ner honom, och han blir lättad. Vi pratar om vad vi ska göra i Australien. Precis när Måns ska berätta om sina resedrömmar så skakar det till rejält i planet, syrgasmaskerna faller ner och bälteslyset tänds i taket. Jag och Måns sätter på oss bältena och sen syrgasmaskerna. Vi känner hur planet välter över åt ena sidan. Vi ser en bergssida komma närmare och närmare. Vi håller varandras händer, hårt. Vi hör när vår undersida på planet skrapar i berget. När smällen kom-mer så är det kört flämtar Måns.Nu är det kört. Nu är berget nära.

Kapitel 2

Jag vaknar upp av att det kommer en våg. Jag reser mig sakta upp och känner att jag är törstig och hungrig. Jag går sakta längre ut i vattnet och känner att det är väldigt var-mt. Jag smakar på det, det är salt. Jag rotar i min ficka och hittar ett tändstål. Jag går sakta upp för en backe, det är så jobbigt i den heta solen på ön. Ön är stor och täckt av en stor djungel. När jag kom-mer uppför backen så ser jag ett stort och härligt ställe under en sten som sticker ut från ett stup.Jag gör upp en eld och springer ner till stranden igen. Jag hämtar vatten i en gammal kokosnöt som jag hittar på marken under en palm. Jag går sakta upp för backen igen. Jag häller vattnet i kokos-nöten. Jag sätter på en eld med några löv och några pinnar. Jag kokar upp vattnet så det blir söt vatten. Jag dricker upp så fort jag kan. Sen går jag till palmen nere vid det varma havet. När jag kom-mer ner så skakar jag på stammen en kokosnöt ramlar ner. Jag tar

3

den och går upp mot elden. Jag kastar kokosnöten mot stentaket. Den går itu, jag äter den med en pinne som jag pillar upp kokosen med.Mörkret börjar tränga sig på och jag kryper in under stenen. Det kommer en kall vind mot mig trots det varma och fuktiga klimatet. Jag lägger mig ner och blundar. Jag hör vinden susa i mitt öra. Jag säger till mig själv godnatt och somnar sakta..

4

5

Kapitel 3

Jag vaknar upp i min lilla koja under stentaket. Jag går ut och kän-ner solen steka mot mitt ansikte. -Idag ska jag bli en så kallad nomad. -Jag ska gå långt och hitta ett ställe där jag kan övernatta inatt, säger jag bestämt för mig själv, som för att ge mig själv ett mål och mening med dagen.Jag packar ihop det lilla som jag fått med mig från planet. Jag börja gå och känner mig dålig jag får ont i huvudet och i benen det känns som om jag krampar. Jag lägger mig ner och det svartnar framför mig. Jag hoppar till och sätter mig upp. Jag känner hur någon har varit där och tagit mitt tändstål, jag utbrister för mig själv,-Hur kan jag inte ha vaknat? Någon har ju varit här. Det finns mer människoliv på denna ö, säger jag. Jag skrämmer nästan mig själv när jag säger så där. Jag börjar springa i skogen. Jag möts av ett litet trähus. Jag stannar upp och går sakta fram till huset. Jag bankar på dörren. En stor gammal tant öppnar. Jag tror hon väger över 100 kilo. Hon är väldigt kort, kanske 140 centimeter. - Hej, säger hon kort. - Hej, svararr jag. - Vad gör du här? frågar hon. - Det här kanske låter lite konstigt, men jag kraschade med ett per-sonflygplan. Vi startade på Arlanda och skulle till Australien, fast vi kraschade här, berättar jag.- Okej, men vad vill du mig? säger hon.- Du låter som en sur tant, utbrister jag.- Vad sa du alldedes nyss till mig!?, skriker hon tillbaks- Inget, säger jag väldigt lågt.- Okej, skit i det säger tanten bestämt. Vad gör du här och vad vill du mig? - Jag undrar om jag får sova här i natt? - Klart du får det, säger hon vänligt men lite på spänn. Jag stiger in i hallen i det lilla huset. Tanten leder mig in i ett rum. Rummet är litet och känns lite spök-likt och kusligt.Det börjar bli sent och jag lägger mig i sängen. Jag är så trött att det

känns som jag ska svimma. Jag rycker till och vaknar upp, jag ser suddigt men jag ser att någon sår vid min säng. Jag sätter på mig glasögonen som jag lagt på en liten bänk när jag kom in i rummet igår eftermiddag.Nu ser jag, det är tanten som står där med en pistol riktat mot mitt huvud. Jag ligger där alldeles tyst. Jag är så rädd, jag börjar gråta inombords. -Du suger jag, lurade skiten ur dig och nu ligger du här med en pistol riktat mot ditt huvud. Tanten väser fram orden. Jag reser mig upp sakta.-Varför, varför gör du så här mot mig säger jag, och tårarna börjar sakta trilla. Tantens ögon vandrar upp mot mitt ansikte. -Jag gör det för att jag hatar främlingar på denna ö, så stick här i från eller dö. Jag tar mina grejer och spiger så fort jag kan ut ur huset. Efter mig hör jag tanten skrika.-Kom aldrig hit igen, jag vill aldrig se dig igen! Jag kom till en plats längs stranden jag började göra upp en eld. Sedan badade jag vattnet var fridfullt. När jag gick upp ur vattnet kände jag hur ljungen reste sig upp mot mig. Jag la mig ner vid elden och somnade sakta det kändes osäkert men till slut sov jag som en stock.

6

7

Kapitel 4

Jag vaknar upp under den klarblå himlen. Ljuset är så starkt att mina ögon har svårt att vänja sig viddet. Det börjar bli dags för frukost och jag beger mig ut i djungeln. Först tar jag en kokosnöt sen tar jag några frukter. Jag börjar äta mina saftiga frukter och min kokos nöt. Kokosnöten är svår att få upp. Till slut får jag upp den och jag kastar den mot en sten och vips så är den öppen jag äter den svåröppnade nötten. Idag ska jag göra nyttor. Men plötsligt när jag äter kokosnöten så kommer det en orm ur den, jag släpper den och backar ett par meter. Ormen slingrar segt och det går sakta för den att komma in i ljungen igen. Jag hämtar min fiskelina och går ner till vattnet jag kastar ut linan med det lilla blenket och kroken längst fram på linan. Man ska låta det sjunka en bit. Nu....nu har jag fisk utbrister jag jag drar in linan. Fisken är ganska lätt att dra inte det är ingen kamp mellan mig och fisken. När jag tar upp fisken vet jag inte vad det är jag lägger den i handen och vipps AAAJJJ den biter mig. Nu ser jag det är en piraya, det sprutar blod jag tar ett löv och lindar den om handen det slutar blöda ganska fort. Men det gör förfärligt ont det är svårt att beskriva hur ont det gör. Jag.... Tror jag sssvim......

Kapitel 5

Jag vaknar upp av att någon kommer och tar på min panna. Det är en apa som tar på min panna jag har jätte ont i huvudet. Jag klap-par apan på huvudet han springer iväg in i ljungen. Jag har märkt att det har flygit något här över natten. Jag ska lägga ut stenar så man ser om dom åker över här. Just nu vill jag bara här ifrån. Jag går ner till vattnet för att skölja av allt torkat blod från handen. Jag går upp mot ljungen för att börja lägga ut stenarna tills inatt. Jag tar en sten i taget stenarna är rätt så tunga så det är svårt att bära. Det ska stå SOS när jag lagt klart stenarna. Så nu har jag hämtat alla stenar och det står SOS. Det är dags för lunch och jag ska äta mus-lor. Jag har plockat musslor och nu ska jag grilla dem. Jag lägger musslorna på grillen. Jag tar ett bad tills musslorna är klara. Nu ska jag äta musslor jag tar en mussla öppnar skalet och stoppar i mig musslan. Det börjar bil lite sent jag lägger mig ner och tittar på solnedgången den är obeskrivligt vacker. Jag somnar när sol en har lagt sig. Tuuuutt jag vaknar till jag ser att det är en helikopter. - Han skriker vill du ha hjälp? -Ja kan du hjälpa mig till Australien säger jag.- Han svarar ja det kan jag eller vill du till Sverige för jag ska dit.-Ja tack gärna, svarar jag. Jag packar ihop mina saker han hissar ner en stege och jag klättrar upp för den. Vi beger oss till Sverige, och jag är övertygad att de hemma kommer bli glada att se mig och jag kommer bli jätte glad över att se dem.

Hemma igen.

- Hej säger de med en glad röst som nästan känns lite annorlunda. - Hej säger jag med en ännu gladare röst.Alla i familjen bildar en bamsekram.Och är glad att jag är oskadd.

8