JUSTITIEOMBUDSMANNENS

ÄMBETSBERÅTTELSEafgifven vid lagtima riksmötet år 1915;

Tryckfrihetskommitterades berättelse.

STOCKHOLMIVAR HyEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

1915

INNEHÅLL.

Justitieombudsmannens ämbetsberättelse.Sid'

Inledning............................................................................................................................. 1Redogörelse för åtal, anställda mot:

1) stadsfogden Hj. Reimers, för felaktigt förfarande vid utmätning (forts.från ämbetsber. till 1914 års första lagtima Riksdag, sid. 31 o. f.) ... 2

2) landtmäteriauskultanten Emil Hollenius, för förseelse mot 105 § skiftesstadgan 43) landssekreteraren N. Sunnerholm och tjänstförrättande landskamreraren Lars

Fernqvist, för olagligt beslut om stängande af ett bryggeri.................... 74) kyrkoherden Sven Albert Svenning, för vägran att utfärda intyg................ 185) häradsskrifvaren F. A. Hjort, för fel vid röstlängds upprättande................ 296) öfverdirektören F. Wijnbladh, i fråga om bestraffning af e. o. tjänsteman, i

annan ordning än tryckfrihetsförordningen föreskrifver, för tryckt skrifts innehåll, (forts, från ämbetsber. till 1911 års Riksdag, sid. 89 o. f.) . . 32

7) stadsfiskalen Anton Olsson, i fråga om förbud emot en viss fanas medförandei demonstrationståg (forts, från ämbetsber. till 1914 års andra lagtima Riksdag, sid. 2 o. f.)..................................................................................... 32

8) kyrkoherden K. P. A. Österberg, för obehöriga yttranden vid uppläsandetaf kommunalstämmoprotokoll......................................................................... 33

9) kyrkoherden Erik Anderson, för obehöriga yttranden i kyrka i sammanhangmed gudstjänsten............................................................................................. 40

10) länsmannen Gustaf Lindström, för obehörigt kvarhållande af beslagtagnafisknät................................................................................................................. 46

11) poliskommissarien E. Sohlberg, för olaga expeditionslösen m. m..................... 5312) komministern Erik Modin, för missbruk af tjänstebrefkort............................. 5713) häradshöfdingen H. Joachimsson, i fråga om onödigt uppskof...................... 5814) fjärdingsmannen E. Wedin, i fråga om fel vid utmätning.............................. 61

Olaga edgång..................................................................................................................... 66Statistiska uppgifter angående mål i högsta domstolen................................................... 68Framställningar till Kungl. Maj:t angående:

1) förening af tingslag i:Uppsala läns mellersta domsaga..................................................................... 69Jämtlands västra domsaga............................................................................. 74Norrvikens domsaga......................................................................................... 75Västmanlands södra domsaga......................................................................... 77

2) offentliga föreställningar i hypnotism................................................................. 78Redogörelse för utgången af framställningar hos Kungl. Maj:t:

1) tiden, inom hvilken krigsdomstol skall anställa rannsakning med häktad . . 812) ändring af 36 § i förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

den 11 juni 1868 ............................................................................................. 81

Stf.3) förtydligande af bestämmelserna i 68 § af strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881........................................................................................................ 824) ändring i lagen angående villkorlig straffdom i syfte att sådan dom må

kunna brukas äfven i afseende å förbrytelse efter strafflagen för krigsmakten 825) stämpelskatt för gåfva............................................................................................ 826) bestämmelser om skyldighet för arf- och testamentstagare efter utländsk

undersåte, som i Sverige efterlämnat fast egendom, att till svenska staten utgifva arfsskatt ............................................................................................. 83

7) ändrad lydelse af 1 § i kungl. kungörelsen den 29 januari 1861 angåendeindrifning och redovisning af böter och viten............................................ 83

8) förbud mot försäljning af brännvin, vin och Öl under marknader .... 839) rätt för t. f. domhafvande att mot säkerhet af borgen, hos hvilken länssty­

relse den än ställts, på kredit utbekomma stämplar i statskontoret ... 84Framställning till Riksdagen om åtgärder för åstadkommande af en mera tillförlitlig

värdering af död mans bo..................................................................................... 84Framställning till Riksdagen om pension för sekreteraren i justitieombudsmansexpedi-

tionen K. von Matern................................................................................................ 95Ämbet8resa år 1914............................................................................................................ 98Handlagda klagomål och anställda åtal............................................................................ 98Angående lagförklaring enligt 19 § regeringsformen.....................................................100Angående förteckningar öfver Riksdagens skrifvelser till Kungl. Maj:t.................... 100

Berättelse af kommitterade till tryckfrihetens vård.........................................101

Bilagor till justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

A. Sammanställning af statistiska uppgifter angående mål, afgjorda af högsta dom­stolen åren 1906—4910..................................................................................... 105

B. Förteckningar öfver Riksdagens skrifvelser till Kungl. Maj:t................................ 109I. Förteckning på 1914 års andra lagtima Riksdags till Kungl. Maj:t aflåtna

skrifvelser, jämte anteckningar om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits i anledning af samma skrifvelser.......................................................111

II. Särskild förteckning på sådana i förteckningen under I upptagna ärenden,som vid utgången af år 1914 i sin helhet eller till någon del icke hosKungl. Maj:t förevarit till slutligt afgörande................................................... 161

III. Förteckning på ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrifvelser från Riksdagen före den 1 maj 1914 men vid utgången af april månad samma år varit i sin helhet eller till någon del oafgjorda, jämte uppgifter om den behandling, dessa ärenden undergått under de åtta sista måna­derna nämnda år.................................................................................................165

Tabell, upptagande andra lagtima Riksdagens år 1914 till Kungl. Maj:t aflåtnaskrifvelser............................................................................................................. 206

Till RIKSDAGEN.

Sedan den af senaste lagtima Riksdag förordnade justitieombudsman­nen, häradshöfdingen m. in, filosofie och juris doktorn Ossian Berger den 28 december 1914 aflidit, blef jag, som förut under justitieombudsmannen

1 — Justitieombudsmannens åmbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

2

Bergers sjukdom från och med den 21 samma månad utöfvat justitieom- budsmansämbetet, den 30 december af Riksdagens fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret insatt i ämbetet.

Jämlikt 14 § i den för justitieombudsmannen gällande instruktionen får jag härmed — under erinran att justitieombudsmannen i maj månad 1914 framlade en berättelse angående justitieombudsmansäinbetets förvalt­ning under den då förflutna delen af nämnda år — aflämna berättelse öfver ämbetets förvaltning under den återstående delen af år 1914. Enligt vedertagen ordning kommer berättelsen att först innehålla redogörelse för sådana mot ämbets- eller tjänstemän anställda åtal, som under den tid berättel­sen afser blifvit slutligen afgjorda eller åtminstone i någon instans pröfvade.

Felaktigt förfarande vid utmätning.

I ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag (sid. 31 o. f.) redogöres för ett af justitieombudsmannen efter klagomål af vice härads- höfdingen Karl Magnus Lind, i uppgifven egenskap af ombud för Östby ång- sågsaktiebolag, anbefall dt åtal mot stadsfogden i Sundsvall Hj. Reimers för felaktigt förfärande vid utmätning. Åtalet anställdes vid rådstufvurätten i Sundsvall, som meddelade utslag i målet den 16 maj 1913, hvarefter besvär hos Svea hofrätt anfördes af såväl Reimers som ångsågsaktiebolaget och Lind.

Dessa besvär äro numera pröfvade af hofrätten, som genom utslag den 26 juni 1914 utlåtit sig:

Hvad först vidkomme frågan om behörighet för Lind att såsom måls­ägande föra talan i målet, så enär Lind icke för sin del sökt verkställighet af hofrättens i målet omförmälda dom samt, på sätt rådstufvurätten yttrat, den omständigheten, att Lind kunde hafva fått på sig öfverlåt.en viss andel af ångsågsaktiebolagets ifrågavarande fordran hos Sundsvalls enskilda bank. icke i och för sig för Lind medförde befogenhet att i förenämnda egenskap föra talan mot Reimers, blefve rådstufvurättens utslag i denna del fastställdt.

Beträffande därefter själfva målet, så enär det jämlikt grunderna för stadgandet i 61 § utsökningslagen och sakens natur måste anses hafva ålegat Reimers att vid verkställighet af hofrättens berörda dom, genom hvilken betalningsskyldighet i penningar blifvit Sundsvalls enskilda bank ålagd, i mät taga penningar, därest så kunnat ske, samt i målet vore upplyst, att, äfven om mot all sannolikhet vid utmätningstillfället hos Sundsvalls enskilda bank icke förefunnits medel till betalningsskyldig­hetens fullgörande, sistnämnda bank hos Sundsvalls handelsbank haft nedsatt ett belopp af 180,000 kronor, hvilket kunnat af Reimers utmätas och efter åtta dagar omhändertagas och hvaraf Reimers kunnat tillhandahålla ång-

— 1915 —

3

sågsaktiebolaget betalning, funne hofrätten, att Reirners vid sin behandling af förevarande utinätningsärende gjort sig skyldig till sådant oförstånd i sin tjänst, att han icke kunde undgå att godtgöra ångsågsaktiebolaget den förlust, som genom hans felaktiga förfarande åsamkats bolaget. Ångsågsaktie­bolaget måste anses hafva varit lagligen berättigadt att den 24 september 1912, då bolaget ställt borgen för medlen, hos Reimers lyfta det belopp, hvartill bolagets fordran på grund af hofrättens dom uppgått den 24 sep­tember 1912, eller 178,641 kronor 88 öre, nämligen i kapital 89,334 kronor 50 öre, ränta därå efter afdrag af 2,988 kronor 23 öre 167,745 kronor 10 öre och expenser 700 kronor eller tillhopa 257,779 kronor 60 öre, med afdrag af 27,483 kronor 11 öre jämte ränta därå 51,654 kronor 61 öre eller "tillhopa 79,137 kronor 72 öre. Reimers hade i hofrätten uppgifva, att han den 10 juni 1913 å ångsågsaktiebolaget öfverlåtit det i mät tagna depositionsbeviset med hela dess innehåll, och finge det vid sådant förhål­lande antagas, att bolaget den 19 i samma månad uppburit det depone­rade beloppet 180,000 kronor jämte därå upplupen ränta från depositions­bevisets dag den 15 augusti 1912 till den 19 juni 1913 med 6,080 kronor 4 öre eller tillhopa 186,080 kronor 4 öre. I målet hade Reimers med- gifvit att, därest ångsågsaktiebolaget ofvannämnda den 24 september 1912 erhållit betalning för sin fordran, bolaget kunnat å beloppet förskaffa sig en ränteinkomst af 6 procent om året och således å ofvannämnda belopp 178,641 kronor 88 öre för tiden från den 24 september 1912 till den 19 juni 1913 7,890 kronor 3 öre, och hade följaktligen berörda 178,641 kronor 88 öre jämte därå till sistnämnda dag upplupen 6 procent ränta utgjort sammanlagdt 186,531 kronor 91 öre. På grund häraf funne hofrätten Reimers skyldig godtgöra ångsågsaktiebolaget skillnaden mellan ofvan­nämnda 186,531 kronor 91 öre och 186,080 kronor 4 öre eller således 451 kronor 87 öre och pröfvade förty rättvist att, med ändring af råd- stufvurättens utslag i hufvudsaken, förplikta Reimers att till ångsågsaktie­bolaget utgifva sistnämnda belopp 451 kronor 87 öre.

Vidkommande kostnaderna å målet funne hofrätten ej skäl att göra ändring i öfverklagade utslaget.*

Hofrättens utslag har vunnit laga kraft.

*1 målets afgörande af hofrätten deltogo hofrättsråden G. "W. Hörstadius och T. Strömman samt e. o. assessorerna’G. Grefberg, S. Dahlqvist och B. Wieselgren, af hvilka e. o. assessorn Grefberg förklarade, att han ansåge, att Reimers’ besvär borde före målets afgörande utställas till delgifning med ångsågsaktiebolaget. Hofrättens öfriga ledamöter funno emellertid sådan åtgärd icke erforderlig. Utslaget expedierades i enlighet med den mening, som uttalades af e. o. assessorn Dahlqvist, med hvilken hofrättsrådet Strömman instämde. Skiljaktiga meningar uttalades på följande sätt.

— 1915 —

Förseelse mot 105 § skiftesstadgan.I en hit insänd klagoskrift anförde Olof Axelin Olsson i Dandalen

hufvudsakligen följande:Efter vederbörligt förordnande förrättade landtmäteriauskultanten Emil

Hollenius under sommaren 1912 hemmansklyfning å utsocknefrälsehem- manet x/4 mantal Utgärd i Röra socken, hvilken förrättning afslutades den 29 juli nämnda år. Vid afslutningssammanträdet bestämdes, att skiftes­handlingarna skulle lämnas till förvar hos ene skiftesdelägaren Martin Olsson i Utgärd, hvilken äfvenledes lämnade bevis därom, att han mot­tagit handlingarna. Dessutom tillkännagaf klaganden, att han ämnade anföra besvär öfver förrättningen. Då klaganden några dagar efter afslut- ningssammanträdet inställde sig hos Martin Olsson för att taga del af för- rättningshandlingarna, fick klaganden det besked, att Martin Olsson icke innehade några sådana handlingar. Två eller tre dagar därefter infann sig klaganden åter hos Martin Olsson och begärde få taga del af hand­lingarna, men erhöll nu till svar, att Hollenius vid afresan på morgonen efter förrättningens afslutande medtagit alla handlingarna. Påföljande dag afsände klaganden till Hollenius en skrifvelse med begäran om upp­lysning i nämnda hänseende. Då svar från Hollenius uteblef, sände kla­ganden efter en veckas tid till Hollenius en andra skrifvelse. Härå sva­rade Hollenius, att han medgåfve, att han vid afresan från förrättnings- stället tagit ifrågavarande handlingar med sig, samt uppgaf såsom ursäkt för sitt tillvägagångssätt, att han enligt öfverenskommelse med Martin

E. o. assessorn Wieselgren utlät sig: »Beträffande frågan om behörighet för Lind att såsom målsägande föra talan i målet instämmer jag med e. o. assessorn Dahlqvist. Vid­kommande själfva målet är jag ense med e. o. assessorn Dahlqvist i hvad angår frågan huruvida Reimers vid sin behandling af förevarande utmätningsärende gjort sig skyldig till sådant oförstånd i sin tjänst, att han är pliktig godtgöra bolaget den förlust, som genom Reimers’ felaktiga förfarande åsamkats bolaget. I fråga om skadeståndets belopp finner jag skäl ej vara af bolaget anfördt, som föranleder ändring i rådstufvurättens utslag. Hvad angår kostnaderna å målet instämmer jag med e. o. assessorn Dahlqvist.»

E. o. assessorn Grefberg yttrade: »Vidkommande Linds besvär är jag ense med e. o. assessorn Dahlqvist. I anledning af ångsågsbolagets besvär finner jag ej skäl att göra ändring i öfverklagade utslaget. Hvad angår Reimers’ besvär finner jag mig jämlikt 27 kap. 5 § rätte­gångsbalken förhindrad att i anledning af desamma göra ändring i rådstufvurättens utslag.»

Hofrättsrådet Hörstadius afgaf följande votum: »Lika med rådstufvurätten anser jag, att Reimers’ förfarande vid utmätningstillfället den 16 augusti 1912 icke är att hänföra till tjänstefel men att Reimers genom sin vägran att å ångsågsaktiebolaget öfverlåta det utmätta depositionsbeviset förfarit felaktigt och på sådan grund är skyldig ersätta bolaget dess härigenom vållade förlust. I fråga om skadeståndets belopp instämmer jag med e. o. assessorn Dahlqvist och hofrättsrådet Strömman. Äfven i fråga om kostnaderna i målet är jag ense med sistnämnda två ledamöter. >

— 1916 —

Olsson medtagit handlingarna för att lämna dem till en bokbindare i Uddevalla för inbindning. Samtidigt förklarade Hollenius sig skola inom några dagar tillställa Martin Olsson handlingarna.

Klaganden förmenade, att, därest han dröjt till sista veckan af be­svärstid! med att begära att få taga del af förrättningshandlingarna, han icke skulle blifvit i tillfälle att taga del af dem före besvärstidens utgång, eftersom det dröjde öfver två veckor, innan handlingarna återkommo till Martin Olsson.

Under framhållande däraf, att klaganden genom Hollenius’ tillvägagångs­sätt tillskyndats obehag och besvär, anhöll klaganden, att justitieombudsman­nen måtte mot Hollenius vidtaga de åtgärder, hvartill saken kunde föranleda.

I ärendet hörd, genmälde Hollenius följande:Det ägde sin riktighet, att Hollenius efter hemmansklyfningens af­

silande vid afresan medtagit förrättningshandlingarna. Detta skedde efter öfverenskommelse med Martin Olsson, därvid Hollenius utfäste sig att snart återställa handlingarna ordentligt inbundna. Måhända hade härutinnan någon tid blifvit försummad, alldenstund Hollenius icke bodde i Uddevalla, men Hollenius ville minnas, att han till följd af mellankommande hinder till sist måst återställa handlingarna oinbundna. I hvarje fall tycktes det här icke förefinnas fog för att klaga öfver fara för förlorad klagotid, då denna tid ju vid skiftesförrättningar vore två månader, men uppskofvet med handlingarnas tillgänglighet, enligt klagandens egen uppgift, skulle om­fattat omkring två veckor. Klagandens ordande om klagotidens förlust för det fall, att han dröjt med sin efterfrågan till den sista veckan af besvärs- tiden, kunde val icke behöfva bemötas. Faktiskt hade klaganden i laga tid öfverklagat delningsförrättningen och sedan anfört besvär öfver ägodel- ningsrättens utslag hos Kungl. Maj:t, som den 12 mars 1914 ogillat besvären.

I en insänd påminnelseskrift/vidhöll klaganden sina påståenden samt hem­ställde, att Hollenius för sitt förfarande måtte ställas till ansvar enligt tillämp­ligt lagrum. Därjämte erinrade klaganden, att han funnit sig nödsakad att i ärendet rådfråga en jurist.

Det lagrum, som i förevarande fall var i fråga, eller 105 § skiftes- stadgan, innehåller följande bestämmelser:

»När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt an­visat delägarna deras ägolotter, vare han skyldig att mot lösen, som, i fall den ej genast erlägges, genom kronobetj än ingen, på skiftesmannens rekvisition, uttagas bör, meddela delägarna alla under förrättningen förda protokoll och afslutade föreningar, jämte ägo-, häfde- och delningsbeskrif- ningarna; och skall i protokollet upptagas samt särskildt delägarna härvid tillkännagifvas, att förrättningen är slutad och att den därmed missnöjde

— 1916 —

6

äger, på sätt 129 § innehåller, sina besvär hos ordföranden i ägodelnings- rätten anmäla. Förenämnda handlingar skola, mot bevis, som skiftes­mannen koncepthandlingarna bifogar, lämnas till förvar hos den delägare inom skifteslaget, som öfriga delägare därtill utse, och hos hvilken en hvar, det åstundar, har öppet att handlingarna granska och afskrifter däraf taga. Försummar skiftesmannen att lämna protokoll och handlingar, efter hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för tjänstefel samt gifve handlingarna ut vid nytt, på hans bekostnad därtill utsatt sammanträde; och hafve del­ägarna i ty fall att besvärstiden från denna sammanträdesdag beräkna.»

Hollenius hade medgifvit, att han efter afslutandet af ifrågavarande hem­mansklyfning icke öfverlämnat förrättningshandlingarna till förvar hos den del­ägare inom skifteslaget, som därtill utsetts, i förevarande fall Martin Olsson, utan att han i stället vid afresan från förrättningsstället medtagit handlingarna.

Då Hollenius sålunda i angifna hänseende förfarit olagligt och då klagan­den, som otvetydigt genom Hollenius’ tillvägagående tillskyndats utgifter, på­kallat justitieombudsmannens ämbetsbiträde i anledning af Hollenius’ förfa­rande, aflat justitieombudsmannen till Konungens befallningshafvande i Göte­borgs och Bohus län en ämbetsskrifvelse med anhållan, att Konungens befall­ningshafvande måtte förordna en åklagare att vid vederbörlig domstol i laga ordning väcka och utföra åtal mot Hollenius för hvad denne i föreva- rande hänseende låtit komma sig till last. I åtalet borde åklagaren dels yrka ansvar å Hollenius efter lag och sakens beskaffenhet dels ock, i mån af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk, som klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

I enlighet härmed blef åtal mot Hollenius anställdt inför Orusts och Tjörns häradsrätt, som meddelade utslag i målet den 18 juli 1914. Härads- Tätten yttrade däri:

Då Hollenius erkänt, att han efter afslutandet af en af honom år 1912 å 1fi mantal Utgärd verkställd skiftesförrättning försummat att, så­som honom enligt 105 § skiftesstadgan ålegat, till vederbörande skiftes­delägare utlämna förrättningen rörande protokoll och handlingar, dömdes Hollenius med stöd af 25 kap. 17 § strafflagen att bota 15 kronor. Där­jämte förpliktades Hollenius dels att i ersättning för besvär och kostnad, som klaganden kunde antagas hafva haft till följd af Hollenius’ för­farande, till klaganden utgifva ett skäligt belopp af 30 kronor, dels ock att godtgöra åklagaren i målet honom enligt lag tillkommande rese- och traktamentsersättning, eller, om sådan redan utbetalts af allmänna medel, till statsverket återgälda densamma, hvaremot åklagarens yrkande om ersätt­ning för advokatarfvode lämnades utan afseende såsom saknande stöd af lag.

Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.— 1915 —

Olagligt beslut om stängande af ett bryggeri.7

Handlingarna i ett genom klagomål af C. Th. Berglund härstädesÖ O F5 O

anhängiggjordt ärende utvisa hufvudsakligen följande:Den 28 september 1910 meddelade Konungens befallningshafvande i

Kopparbergs län tillstånd åt Berglund att under tiden från och med den 1 oktober 1910 till och med den 30 september 1911 i bryggeri, beläget i Fjäkelmyra, Stora Tuna socken, tillverka svagdricka.

1 en till hälsovårdsnämnden i Stora Tuna församling ställd, den 5 oktober 1910 dagtecknad skrifvelse anförde öfverkontrollören vid maltdrycks- tillverkningen i Kopparbergs m. fl. län K. V. Dahlheim, att han jämlikt föreskriften i § 34 af »särskilda föreskrifter rörande kontrollen vid malt- drycksbryggerierna» ville, till bevakande af allmänhetens och framför allt konsumenternas intressen ur sanitär synpunkt, för hälsovårdsnämndens in­gripande anmäla bryggeriet Fjäkelmyra för bristande renlighet och snygg­het i och omkring dess synnerligen ruskiga lokaler, där enligt Dahlheims förmenande tillverkningen, till undvikande af en katastrof sådan som den vid Forsa svagdricksbryggeri sommaren 1908, snarast möjligt borde för­bjudas. I berörda skrifvelse förmälte Dahlheim vidare: Oaktadt flera all­varliga påminnelser i berörda hänseende från Dahlheims sida hade ännu ingenting — Dahlheim veterligen — blifvit i sådant syfte åtgjordt. Om­nämnas borde dessutom, att Berglund för länge sedan till Dahlheim uttalat sin afsikt att till hösten 1910 verkställa ombyggnad af sitt bryggeri, men uraktlåtit detta, hvarför Dahlheim hemställde, att hälsovårdsnämnden efter företagen undersökning af anförda ohygieniska förhållanden måtte hos Konungens befallningshafvande göra framställning om det erhållna till- ståndsbevisets återkallande, hvilket enligt nämnda mvndiohets meddelande till Dahlheim komme att oförtöfvadt ske, samt att tillåtelse till fortsatt tillverkning af svagdricka ej lämnades, förr än det styrkts, att bryggeriets sanitära förhållanden blifvit på ett' tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Denna öfverkontrollören Dahlheims anmälan behandlades af kommunal­nämnden i Stora Tuna socken vid sammanträde den 25 oktober 1910. Enligt anteckning i protokollet öfver nämnda sammanträde förklarade sig kommunalnämnden — som i anledning" af ifrågavarande anmälan under- sökt förhållandena — till alla delar instämma i Dahlheims uttalanden. Kommunalnämnden yttrade vidare, att den ansåge, att bryggeriet ej kunde fortgå med sin rörelse i det skick, hvari det befunnes, och beslöt nämnden att ingå till Konungens befallningshafvande med anhållan, att tillstånds- beviset för bryggeriet måtte återkallas och tillåtelse till fortsatt tillverk­ning af svagdricka ej lämnas, förr än det visats, att tillfredsställande sani­

— 1915 —

8

tära åtgärder blifvit vidtagna för bryggeriets vidare drifvande. Utdrag af kommunalnämndens berörda protokoll och afskrift af Dahlheims skrif­velse till hälsovårdsnämnden öfverlämnades af kommunalnämnden till Konungens befallningshafvande med en den 31 oktober 1910 dagtecknad skrifvelse, hvari kommunalnämnden anhöll, att tillståndsbeviset för bryg­geriet genast måtte återkallas.

Med anledning af de sålunda upplysta förhållandena fann Konungens befallningshafvande enligt beslut den 1 november 1910 skäligt återkalla det för Berglund utfärdade tillståndsbeviset, hvarom vederbörande skulle genom utdrag af protokollet underrättas.

öfver detta beslut anförde Berglund besvär hos Kungl. Maj:t med yrkande, att beslutet mätte varda upphäfdt. Vid besvärens föredragning deri 23 februari 1912 förklarade Kungl. Maj:t, att, ehuru Konungens be­fallningshafvande ej enligt förordningen den 7 augusti 1907 angående till­verkning och beskattning af maltdrycker ägt befogenhet att återkalla ifråga­varande tillståndsbevis, funne Kungl. Maj:t likväl, enär den tid, för hvilken detsamma varit afsedt att gälla, dåmera gått till ända, besvären icke för­anleda vidare yttrande.

I en hit insänd klagoskrift påkallade därefter Berglund justitieom­budsmannens ämbetsåtgärd i anledning af hvad öfverkontrollören Dahlheim och Konungens befallningshafvande i saken låtit komma sig till last. 1 klagoskriften anfördes, bland annat:

Genom kontrakt af den 28 april 1910 hade klaganden arrenderat Fjäkelmyra svagdricksbryggeri för tiden från den 1 maj 1910 till den 1 maj 1915, och hade klaganden därstädes bedrifvit bryggerirörelse för till­verkning af svagdricka från och med den 1 maj 1910. Den 10 november 1910 delgafs emellertid helt oförmodadt klaganden ett utdrag af Ko­nungens befaliningshafvandes protokoll för den 1 november 1910, enligt hvilket det för klaganden utfärdade tillståndsbeviset återkallades, och blef klaganden på grund, däraf nödsakad att ‘omedelbart upphöra med sin rörelse.

Vidkommande Dahlheims skrifvelse till hälsovårdsnämnden ville kla­ganden påstå, att densamma innehölle uppgifter, som icke vore med verk­liga förhållandet öfverensstämmande, samt att skrifvelsen vore på ett otill­ständigt sätt färglagd. Dahlheim påstode, att klaganden brustit i renlighet och snygghet i och omkring bryggeriet, men detta ville klaganden på det bestämdaste bestrida. Klaganden både städse hållit bryggeriet rent och snyggt.

Dahlheim, hvilken endast två gånger besökt bryggeriet, sedan klaganden den 1 maj 1910 öfvertog bryggeridriften, hade aldrig vid besöken eller eljest framställt någon anmärkning vare sig emot renligheten och de sani­tära förhållandena eller mot andra omständigheter. Först af Dahlheims

— 1915 —

9

skrifvelse till hälsovårdsnämnden den 5 oktober 1910, af hvilken kla­ganden sedermera fått kännedom, hade klaganden förnummit, att Dahlheim ansett sig hafva något att anmärka mot bryggeriet. Detta vore visserligen 21 år gammalt och därför ej byggdt i modern stil, utan hade jämförelsevis små lokaler med låg takhöjd. Lokalerna vore dock fullt brukbara och i verkligheten lika göda som vid de flesta svagdricksbryggerier af äldre typ å landsbygden. Någon ruskighet förefunnes däremot icke, utan vore på­ståendet därom en oskicklig uppfinning af Dahlheims fantasi. Icke heller förefunnes några ohygieniska förhållanden.

Jämlikt § 34 i > särskilda föreskrifter rörande kontrollen vid malt- drycksbryggerierna» borde öfverkontrollören, när så behöfdes, tillsäga till­verkare att hålla snyggt och rent i bryggeriet samt, om tillsägelsen ej efterföljdes, underrätta vederbörande hälsovårdsmyndighet om förhållandet. I förevarande fall hade emellertid Dahlheim aldrig till klaganden eller hans ombud framställt någon anmärkning emot renhållningen eller lämnat någon föreskrift i berörda riktning. Rätt att göra anmälan till hälsovårdsmyn­digheten i orten förefanns, jämlikt nyss åberopade paragraf, således icke, eftersom någon tillsägelse af berörd art icke förut meddelats klaganden.

Den händelse, Dahlheim åsyftade med uttrycket »katastrof», bestod däri, att fem personer, som vid ett tillfälle sommaren 1908 i någon större ymnighet förtärt svagdricka från Forsa bryggeri i Stora Tuna socken, hastigt insjuknade och afledo under omständigheter, som tydde på förgift­ning. Vid den för öfrigt tämligen ensidiga undersökning, som i anledning häraf anställdes, trodde vederbörande sig kunna fastställa, att sjukdoms­fallen härrörde från det svagdricka, de aflidna förtärt, samt lära hafva ansett det konstateradt, att samma svagdricka vid leveransen varit hälso­vådligt, beroende på någon af bristande renlighet förorsakad infektion. Om denna händelse ville klaganden emellertid i förbigående nämna, att orsakerna till densamma aldrig blefvo fullständigt och sakkunnigt utredda. Det misstänkta svagdrickat hade' visserligen, enligt hvad det uppgifvits, blifvit på något sätt undersökt af en läkare, men en verklig analysering af detsamma genom en sakkunnig kemist blef icke verkställd. Hade så skett, skulle nog den sjukdomsalstrande orsaken hafva befunnits vara något annat än infektion. Huru som helst borde, äfven om man utginge från att ifrågakomna sjukdoms- och dödsfall förorsakats af bristande renlighet eller frånvaron af sanitära anordningar vid bryggeriet, denna händelse gifvetvis icke i någon mån berättiga till framkastande af misstankar mot annat bryggeri.

Då kommunalnämnden haft att handlägga ifrågavarande ärende i sin egenskap af hälsovårdsstvrelse, vore det 27 § 2 mom. samt 28 och 30 §§

2 — Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1915 års Riksdag.

10

af hälsovårdsstadgan, som skolat ligga till grund för handläggningen. I nämnda lagrum vore föreskrifvet, att nämnden skulle, för att vinna rättelse- vid fall af missförhållanden, söka åstadkomma rättelse genom upplysningar, råd, uppmaningar och varningar. När dessa åtgärder ej hjälpte, skulle viten användas för att göra nämnden hörsammad. Först då rättelse ej kunde ernås på omförmälta sätt, skulle anmälan ske till Konungens be­fallningshafvande. I förevarande fall hade nämnden emellertid ej användt de vägar, nyss åberopade lagrum föreskrifva, utan helt omotiveradt och utan att infordra något yttrande från klaganden eller ens meddela sig med honom hos Konungens befallningshafvande vrkat, att klagandens lagliga rätt att tillverka svagdricka skulle fråntagas klaganden.

Någon verklig undersökning af, huruvida missförhållanden förefunnos vid klagandens bryggeri, hade nämnden icke verkställt, utan hade nämnden synbarligen trott sig vara skyldig att kritiklöst efterkomma öfverkontrol- lörens önskan. Innan en så viktig fråga som denna företagits till af­görande, hade väl nämnden bort ombesörja en sakkunnig undersökning i bryggeriet af ortens extra provinsialläkare. Hade en sådan undersökning ägt rum, skulle enligt klagandens öfvertygelse det olycksaliga beslutet aldrig kommit till stånd, utan Dahlheims angifvelse visat sig vara obefogad.

Sedan ärendet omsider den 1 november 1910 inkommit till länssty­relsen, hade vissa felaktigheter förekommit i fråga om dess handläggning. Klaganden ville särskildt påpeka den stora brådska, som varit förhärskande- vid ärendets afgörande. Den 31 oktober afsändes handlingarna från kom­munalnämnden, den 1 november inkommo de till länsstyrelsen och samma dag afgjordes ärendet. Vidare hade ärendet pröfvats, utan att handling­arna först kommunicerats med klaganden och denne lämnats tillfälle att afgifva förklaring. Detta ansåge klaganden vara ett absolut Övergrepp mot hans rätt. Svensk lag tilläte ej, att någon ohörd dömdes eller be- röfvades sin rätt, men detta hade skett i förevarande fall. Konungens befallningshafvandes beslut att fråntaga klaganden det tillstånd, som klag­anden i behörig ordning erhållit för idkande af svagdricksbryggerirörelse, vore jämväl olagligt. Rätt att återkalla tillståndsbevis, som meddelats för tillverkning af svagdricka, ägde Konungens befallningshafvande endast på grund af 32 § 2 mom. i 1907 års förordning och alltså blott då till­verkare underlåtit att inbetala det stadgade bidraget till kontrollkostnaden. På grund af hvad klaganden sålunda anfört, hemställde han, att åtal i ärendet måtte anställas, samt yrkade ersättning och skadestånd af dem, som kunde anses vara ansvariga för hvad som förekommit.

Vid klagoskriften funnos fogade ett instrument öfver en den 4 mars- 1911 företagen besiktning å bryggeriet jämte åtskilliga intyg.

— 1915 —

11

I ett i anledning af klagoskriften infordradt yttrande anförde öfver- kontrollören Dahlheim, bland annat: att Dahlheim före klagandens arren­derande af bryggeriet jämt och ständigt vid sina inspektioner om de bri­stande hygieniska förhållandena påmint klagandens företrädare, bryggeri­ägaren Olsson i Leksand, liksom också vid några tillfällen bryggeriets ägare; att däremot klaganden ej med samma enträgenhet å Dahlheims sida uppfordrats att tillse bättre renlighet och snygghet i bryggeriet, hvilket helt enkelt berodde därpå, att klaganden vid Dahlheims besök i allmänhet ej stod att anträffa; samt att Dahlheim med skärpa ville framhålla, att det från sanitär synpunkt synnerligen otillfredsställande skick, hvari bryggeriet Fjäkelmyra trots upprepade anmärkningar vid tiden för tillståndsbevisets återkallande befann sig, kräfde rörelsens omedelbara upphörande, hvar­

jemte bryggeriet, för att kunna för sitt ändamål användas, tarfvade en så genomgripande — nästan med nybyggnad jämnställd — reparation, att hvarje slags tillverkning därstädes för en afsevärd tid framåt måste inställas.

Vid Dahlheims förklaring fanns fogad afskrift af ett yttrande, som af honom afgifvits i anledning af de besvär, klaganden hos Kungl. Maj:t anfört öfver Konungens befallninghafvandes ifrågavarande beslut. I berörda yttrande framhölls såsom exempel på anmärkt snusk vid bryg­geriet, dels att jäsrummet vore fullt af mögel och svampbildning, dels golfvens, takens och väggarnas jämmerliga utseende, bemängda som de vore af ej alltför tunna smutslager, spindelväf, damm m. m., dels ock att körbanan för användandet af erforderlig hästkraft vore belägen nära nog i jämnhöjd med och strax utanför den långa ventilationsluckan å väg­gen till kylskeppet, hvarigenom den å banan samlade smutsen af häst- spillning m. m. vid minsta vindfläkt infördes på den till kylskeppet öfver- förda vörten.

Vidare både bilagts ett af Axel Forslund den 6 november 1912 ut- färdadt intyg af innehåll, att bryggeriet Fjäkelmyra under den tid, Fors- lund varit tillsyningsman därstädes, nämligen från den 1 oktober 1909 till början af november 1910, vid de flesta besök befunnits orent samt i hygie­niskt hänseende enligt Forslunds förmenande otillfredsställande.

I särskild förklaring anförde landshöfdingämbetet i Kopparbergs län:Till grund för Konungens befallningshafvandes den 1 november 1910

meddelade beslut, hvarigenom det klaganden lämnade tillstånd att tillverka svagdricka vid Fjäkelmyra bryggeri återkallats, hade legat icke blott hälso­vårdsnämndens i skrifvelse den 31 oktober 1910 hos Konungens befall­ningshafvande gjorda framställning om tillståndsbevisets återkallande och samma skrifvelse närslutna utdrag af hälsovårdsnämndens protokoll samt afskrift af öfverkontrollören Dahlheims hos nämnden gjorda anmälan, utan

— 1916 —

12

jämväl af Konungens befallningshafvande under hand vunnen kännedom om de vid bryggeriet rådande sanitära missförhållandena.

De två år förut timade olyckor, då till följd af dylika missförhållanden vid det jämväl inom Stora Tuna socken belägna Forsa bryggeri 5 per­soner ljutit döden och 154 personer mer eller mindre allvarsamt insjuknat, hade för Konungens befallningshafvande inneburit en allvarlig maning och ett tungt vägande skäl att med afseende å nu ifrågavarande bryggeri vid­taga de kraftigaste åtgärder, och torde den rörande de hälsovådliga förhållandena vid Fjäkelmyra bryggeri från hälsovårdsnämnd, länsmannen i orten samt kontroll tjänstemän nu föreliggande utredning ådagalägga, att, till undvikande af en dylik katastrof, som liknande missförhållanden vid Forsa bryggeri föranledt, det skyndsammaste ingripande från Konungens befallningshafvandes sida varit af nöden.

I fråga om orsaken till och omfattningen af denna katastrof hän­visade Konungens befallningshafvande till ett bilagdt utdrag af förste provinsialläkarens årsberättelse öfver hälso- och sjukvården inom länet för år 1908.

För att afvärja den allvarliga fara, som hotade genom tillhanda­hållande åt allmänheten af vid Fjäkelmyra bryggeri tillverkadt svagdricka, hade Konungens befallningshafvande antingen att återkalla tillståndsbeviset eller förbjuda försäljning af vid bryggeriet tillverkad vara.

Då genom ett fbrsäljningsförbud icke kunnat förhindras, att hälso­vådlig vara i större omfattning vid bryggeriet fortfarande kunde till­verkas och under andra former än genom försäljning spridas bland allmänheten, ansåg Konungens befallningshafvande i allmänna hälsovårdens intresse mest betryggande att återkalla det klaganden meddelade tillstånds­beviset, hvartill Konungens befallningshafvande fann stöd uti gällande hälsovårdsstadga och som Konungens befallningshafvande icke ansågO O O o

strida mot föreskrifterna i förordningen angående tillverkning och beskatt­ning af maltdrycker den 7 augusti 1907.o J o

Uti 13 § 3 mom. af nämnda förordning hette det nämligen, att, om tillverkaren ingåfve behörigt kvitto eller af Konungens befallningshafvande godkänd säkerhet, och hinder eljest ej funnes för rörelsens utöfvande, ägde Konungens befallningshafvande meddela tillståndsbevis för malt- krossning och tillverkning af maltdrycker. En motsvarande bestämmelse beträffande svagdricksbryggerier återfunnes i 26 § mom. c, andra stycket.

Flär torde sålunda förutsättas, att Konungens befallningshafvande kunde vägra meddela tillståndsbevis, därest hinder för rörelsens utöfvande skulle föreffnnas. Författningen angåfve visserligen icke uttryckligen sådana hinder, men dit torde väl få hänföras bristande sanitära anord­

- 1915 -

13

ningar, som vederbörande öfverkontrollör och kommunala myndigheter vitsordade. Men om Konungens befallningshafvande sålunda ägde befogen­het att redan från början vägra utfärdande af tillståndsbevis, så ansåge Konungens befallningshafvande såsom själffallet, att Konungens befallnings­hafvande jämväl vore berättigad att återkalla ett redan meddcladt till­ståndsbevis, om efteråt sådana missförhållanden yppades, som, såvidt de från början förefunnits, ovillkorligen hindrat utfärdandet af sökt till­ståndsbevis.

Denna tolkning hade emellertid Kungl. Maj:t funnit icke vara med åbe­ropade förordnings föreskrifter öfverensstämmande.

Äfven om Konungens befallningshafvande sålunda genom tillstånds- bevisets återkallande förfarit formellt oriktigt enligt berörda förordning, torde dock Konungens befallningshafvande haft stöd för sitt beslut i hälso­vårdsstadgan och det klandrade beslutet under alla förhållanden icke billigtvis böra föranleda ansvar eller ersättningsskyldighet.

Af den i ärendet föreliggande utredning angående bryggeriets beskaffen­het vid tiden för tillverkningens inställande framginge jämväl, att bryggeri­lokalerna för att kunna användas för tillverkning af svagdricka, som utan hälsofara kunnat försäljas till och förtäras af allmänheten, måste undergå en reparation eller snarare ombyggnad af den omfattning, att densamma en afsevärd tid framåt hindrat bryggeriets tagande i bruk.

Vid sådant förhållande torde klagandens påstående, att han genom tillståndsbevisets återkallande — i motsats till hvad som varit fallet, om allenast försäljningsförbud meddelats — beröfvats möjligheten att tillverka och för lagring upplägga svagdricka, icke förtjäna afseende.

Så snart klaganden kunnat visa sig hafva försatt bryggerilokalerna uti ett från sanitär synpunkt fullt tillfredsställande skick, torde hinder icke mött för klaganden att efter därom gjord anmälan erhålla tillstånd till tillverkningens återupptagande.

På grund af hvad ofvan anförts och i öfrigt i målet blifvit upplyst, torde framgå, att ett omedelbart upphörande af bryggerirörelsen varit i allmänna hälsovårdens intresse nödvändigt, äfvensom att återkallandet af det klaganden meddelade tillståndsbeviset, hvad klagandens rätt och eko­nomiska intressen vidkomma, icke medfört annat resultat, än hvad genom försäljningsförbuds utfärdande blifvit fallet. Konungens befallnings­hafvande hemställde därför, att af klaganden framställda ansvars- och ersättningsyrkanden icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Vid Konungens befallningshafvandes förklaring funnos fogade särskilda yttranden af länsmannen i orten och af kommunalnämnden i Stora Tima socken. Länsmannen åberopade därvid hvad han tidigare anfört i anledning

— 1915 —

14

af klagandens besvär hos Kung].. Maj:t, då länsmannen yttrat: att det skick, hvari själfva bryggeribyggnaden i Fjäkelmyra befunne sig, ovillkorligen måste anses vara af mindre betryggande art gent emot de vådor, som i sanitärt hänseende kunde uppstå i ett bryggeri, dels därigenom att råttor, hvilka gifvetvis vore både smuts- och smittospridande, hade lätt tillträde till brvggeriet, dels ock därigenom att hästvandringen för kraft till bryggeriets maltkross vore belägen omedelbart utanför kylskeppshusets ena vägg, hvilken vore af bräder och otät, så att vid minsta vindpust torr orenlighet lätt kunde blåsa in och lägga sig i kylskeppet eller i den där förvarade vörten; att bryggeriet, som varit i gång sedan i maj månad 1889, under denna tid, så vidt länsmannen visste, icke nämnvärdt repa­rerats och därför vore ganska förfallet; att det syntes vara oafvisligen nödvändigt, att bryggeriet underginge en grundlig ombyggnad eller repa­ration, innan det ånyo finge tagas i bruk för tillverkning af maltdrycker, afsedda att försäljas till och förtäras af allmänheten; att den olycka, som under år 1908 förorsakades genom förtäring af vid Forsa bryggeri till­verkade maltdrycker, ansågs hafva uppkommit därigenom, att råttor haft tillträde till bryggeriet och på ett eller annat sätt därstädes spridt de sjukdomsfrön, som sedermera förgiftade svagdrickskonsumenterna; samt att länsmannen, då enligt hans förmenande förhållandena vid Fjäkelmyra bryggeri vore mycket sämre än vid Forsabryggeriet, ansåge, att myndig­heterna förfarit alldeles riktigt, då de i tid ingripit och därigenom möj­ligen förebyggt ett upprepande af hvad som hände under år 1908.

Kommunalnämnden för sin del anförde, bland annat:På grund af öfverkontrollören Dahlheims anmälan inspekterades

Fjäkelmyra bryggeri en dag i midten af oktober 1910 af nämndens då­varande ordförande och en af nämndens ledamöter, hvilka funno Dahl­heims anmälan fullt befogad och brvggerilokalerna hälsovådliga, hvarför klaganden uppfordrades att redan dagen därpå inkomma med förslag till restaurering af bryggeriet. Klaganden infann sig också hos nämndens ordförande och förklarade sig villig att igenspika ett par luckor i väggen, genom hvilka det befarades, att smuts från en hästvandring stänkte in i det därunder belägna kylskeppet, men ansåg sig icke hafva råd att bekosta vidare restaurering. På grund häraf fattade nämnden sitt beslut af den 25 oktober 1910 att begära, att tillståndsbeviset för bryggeriet måtte återkallas.

Länsstyrelsen öfverlämnade tillika ett transumt af en i april 1909 dagtecknad handling, utgörande sammandrag af provinsial- och extra provinsialläkarnes samt bergslagsläkarens årsberättelser, hvari lämnades redogörelse för en dagarna närmast före midsommar föregående år vid

- 1915 —

15

Domnarfvet, Forsa och Bullerforsen i Stora Tima socken plötsligt inträffad epidemi med i de allra flesta fall häftiga infektionssymptom. Härom innehöll berörda handling, bland annat: att epidemien kunde omedelbart sättas i samband med en svagdricksbrygd, som lördagen den 20 juni 1908 utkörts från ett bryggeri i Forsa; att samtliga insjuknade under den vid tillfället rådande värmen förtärt mer eller mindre af nämnda dricka; att personer endast i några få fall uppgifvit, att de förtärt af samma dricka utan att insjukna; att i samma familj förekom, att en eller annan af någon anledning ej förtärt af drickat och förblifvit frisk, under det att cte öfriga insjuknat; att i olika familjer i samma byggnad en kunde hafva köpt af detta dricka och insjuknat, under det att en annan köpt dricka från annat bryggeri och förblifvit frisk; att i allt insjuknat 154 personel-, däraf 5 aflidit; att för bakteriologisk och kemisk undersökning insända prof af drickat visat en virulent bakterie, tillhörande de s. k. cofiliknande bakterierna; samt att lifskraftiga bakterier sannolikt genom damm eller smuts inkommit i kylskepp eller jäskar vid den ifrågavarande brygden och där funnit lämplig temperatur och näring för sin utveckling.

lill bemötande af hvad i de afgifna yttrandena sålunda blifvit anfördt, anmärkte klaganden . i en ingifven påminnelseskrift, bland annat: att klaganden ansåge ej blott klandervärdt utan olagligt, att Konungens befallningshafvande handlagt och afgjort ett så viktigt ärende som det ifrågavarande med stöd af »under hand» vunnen kännedom (eller hvad som i dagligt tal kallades skvaller); att Konungens befallningshafvande kunnat låta t. ex. länsmannen i orten först göra undersökning; att Dahlheim indirekt medgåfve, att han icke till klaganden framställt uppmaningar till bättre renlighet och snygghet, men detta därför, att Dahlheim icke vid sina besök träffat klaganden hemma; att Dahlheim, därest skäl till an­märkningar förefunnits, väl bort uttala anmärkningen till klagandens husfolk samt anteckna densamma i journalen; att intetdera emellertid blifvit af Dahlheim gjordt; samt att, om renligheten varit dålig vid

sadant missförhållande väl kunnat afhjälpas utan brvggeriets definitiva stängning;.

1 en i ärendet ytterligare insänd skrift anförde klaganden, bland annat: att kommunalnämndens i ärendet lämnade uppgift, att klaganden en dag i rnidten af oktober 1910 af nämndens dåvarande ordförande upp­fordrats att inkomma med förslag till restaurering af bryggeriet samt att klaganden påföljande dag infunnit sig hos nämndens ordförande, vore mot verkligheten stridande; att klaganden aldrig haft något samman­träffande med nämndens dåvarande ordförande och ej heller på något sätt emottagit eu anmaning i den riktning, nämnden påstode; att klaganden

— 1915 —

16

öfverhufvud taget aldrig erhållit någon som helst uppmaning, tillsägelse eller underrättelse af något slag från Störa Tuna hälsovårds- och kommu­nalnämnd; att nämndens ordförande vid sitt besök vid bryggeriet i oktober 1910 möjligen talat vid klagandens fader; samt att denne icke ens vore äcrare af brvsfferiet, hvilket ägdes af klagandens farfader och arrenderades af klaganden.

I berörda skrift vidhöll klaganden sitt i ärendet förut framställda skadeståndsanspråk, hvilket af klaganden genom en bilagd tablå öfver de förluster, han skulle hafva lidit genom att han förhindrats att fortsätta sin bryggerirörelse, närmare angafs till 6,132 kronor.

* **Vid öfvervägande af hvad i ärendet sålunda förekommit, fann justitie­

ombudsmannen skäl icke föreligga att emot öfverkontrollören Dahlheim vidtaga vtterligare åtgärd med anledning af hans förhållande i saken. Däremot ansåg^ustitieombudsmannen detsamma icke gälla om länsstyrelsens den 1 november 1910 fattade beslut, hvarigenom det klaganden meddelade tillståndet att i Fjäkelmvra bryggeri tillverka svagdricka blef återkalla^.

Justitieombudsmannen uppdrog därför i en till advokatfiskalen vid Svea hofrätt aflåten ämbetsskrifvelse åt advokatfiskalen att inför hof- rätten i laga ordning anställa åtal mot landssekreteraren N. Sunnerholm och tjänstförrättande landskamreraren Lars Fernqvist såsom ansvariga för länsstyrelsens ifrågavarande beslut. I skrifvelsen till advokatfiskalen an­förde justitieombudsmannen följande:

Till att börja med vore att märka, att hvarken i förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker den 7 augusti 1907 eller i någon annan i ämnet gällande författning funnes något lagstadgande, som mechmfve Konungens befallningshafvande en allmän rätt att återkalla ett dylikt redan meddeladt tillstånd. Länsstyrelsens beslut vore därför stri­dande mot härutinnan gällande lagstiftning och följaktligen felaktigt.

Med hänsyn till hvad länsstyrelsen i sin förklaring anfört, funne justitieombudsmannen emellertid nämnda åtgärd icke i och för sig. hafva inneburit ett ämbetsfel af någon svårare art. Men en mera betänklig om­ständighet vore, att länsstyrelsen vidtagit åtgärden utan att dessförinnan höra klaganden, fastän fråga varit om en för honom särskilt viktig ange­lägenhet. Justitieombudsmannen funne sig därför böra lagligen beifra det begångna felet, och detta syntes justitieombudsmannen vara desto mera påkalladt, som klaganden, ehuru hans rätt trädts för nära, ej kunde själf väcka åtal mot länsstyrelsen.

I ärendet hade klaganden sökt ådagalägga, att länsstyrelsens beslut— 1915 —

17

alls icke varit af nöden ur deri allmänna hälsovårdens synpunkt; ocli borde därför klaganden lämnas tillfälle att i åtalet, i den mån han kunde finna sådant nödigt, utföra sin talan i nämnda hänseende. Under målets utred­ning skulle advokat!!skalen därjämte lämna klaganden och hans vederparter det biträde med vittnens åberopande, som af dem kunde påkallas och af advokatfiskalen funnes lämpligt. Med ledning af hvad sålunda och i öfrigt i målet förekomme borde advokatfiskalen ej mindre å landssekreteraren Sunnerholm och tjänstförrättande landska mreraren Fernqvist yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet än äfven i mån af befogenhet under- stödja de ersättningsanspråk, som klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

På det åtal, som på grund häraf blef af advokatfiskalen anställdt, meddelade hofrätten den 15 juli 1.914 utslag, däri hofrätten till en början förklarade sig ej finna skäl att bifalla en i målet framställd begäran om vittnesförhör.

Beträffande själfva målet utlät sig hofrätten:Enär Konungens befallningshafvande icke ägt befogenhet att återkalla

det klaganden meddelade tillstånd att i Fjäkelmyra bryggeri tillverka svag­dricka samt Konungens befallningshafvande vid ärendets behandling för- farit felaktigt därutinnan, att Konungens befallningshafvande meddelat sitt beslut, utan att klaganden lämnats tillfälle att i ärendet afgifva yttrande, tv och då Sunnerholm och Fernqvist vore för beslutet ansvariga, pröfvade hofrätten rättvist döma Sunnerholm i förmågo af 25 kap. 17 § strafflagen samt Fernqvist jämlikt nämnda lagrum och 22 § samma kapitel och lag att för oförstånd i ämbetsutöfning höta en hvar 100 kronor.

Vidkommande de i ärendet framställda skadeståndsanspråk, så enär med hänsyn till Dahlheims och kommunalnämndens ofvan omförmälda yttranden angående förhållandena vid nämnda, bryggeri, hvilka yttranden bestyrktes af det utlåtande, som länsmannen i orten i samma afseende afgirvit, det finge anses utredt, att bryggeriet vid ifrågavarande tid varit i så otillfredsställande skick, att Konungens befallningshafvande ägt fog att tillsvidare förbjuda försäljning af svagdricka från bryggeriet, ty och som följaktligen ersättning icke kunde tillerkännas klaganden för förlust, som denne skolat vidkännas, därest Konungens befallningshafvandes åtgärd inskränkts till dylikt försäljningsförbud, samt med iakttagande häraf den skada, för hvilken klaganden finge anses berättigad till godtgörelse, icke på grund af hvad i målet förekommit kunde skattas högre än till 500 kronor, pröfvade hofrätten lagligt på det sätt bifalla klagandens talan, att Sunnerholm och Fernqvist förpliktades att, hvilkendera gälda gitte, till klaganden utgifva sistnämnda belopp 500 kronor.

3 — Justitieombudsmannens åmbetsberätlelsc till 1915 års Riksdag.

18

I fråga om utgifterna å ärendet kunde klagandens yrkanden icke i vidare mån bifallas, än att Sunnerholm och Fernqvist ålades att, likaledes hvilken gälda gitte, till klaganden i godtgörelse för dennes kostnader här­städes och i hofrätten utgifva 250 kronor.

I hofrättens utslag hafva Sunnerholm och Fernqvist hos Kungl. Maj:t sökt ändring genom besvär, som för närvarande äro beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.

Vägran att utfärda intyg.

I eu hit insänd skrift anförde John Artur Dahlgren klagomål öfver att kyrkoherden i Starrkärrs, Kilanda och Nödinge församlingars pastorat Sven Albert Svenning vägrat att för klaganden utfärda ett för inträde vid folk- skollärarseminarium behöfligt intyg därom, att klaganden vore känd för ett godt uppförande. Härom åberopade klaganden till en början två särskilda i tidningarna »Göteborgsposten» samt »Göteborgs handels- och sjöfarts­tidning» för den 14 juni 1913 förekommande artiklar i ämnet, hvilkas innehåll klaganden förmälte sig kunna styrka. Artikeln i »Göteborgsposten» innehöll under rubriken »Prästerligt godtycke», bland annat: att en 21-årig son till virkeshandlaren Axel Dahlgren inom Starrkärrs socken ämnade söka inträde vid Göteborgs folkskollärarseminarium och därför begärde ett intyg af kyrkoherden Svenning såsom församlingens pastor; att Svenning också utskref ett intyg, som emellertid var ofullständigt, i det att vits­ord om godt uppförande saknades; att seminariets rektor K. A. Westling i anledning häraf satte sig i förbindelse med Svenning, som då uppgå!, att han icke kände familjen, emedan dess medlemmar icke ginge i kyrkan; att ynglingen emellertid tilläts att deltaga i inträdesprofven; att handlan­den Dahlgren nu, fastän tiden var kort, från flera framstående och kända män anskaffade intyg om familjens och särskildt sin sons vandel och an­seende och med dem infann sig i Starrkärrs prästgård; att Svenning ge­nomläste intygen, men vägrade att afgifva det erforderliga betyget; att handlanden Dahlgren då vände sig till den närboende ordföranden i Starr- kärrs sockens kommunalnämnd, hvilken medföljde till prästgården och muntligen intygade, att ynglingen vore känd för en hedrande vandel; att emellertid ingenting hjälpte, utan handlanden Dahlgren fick återvända med oförrättadt ärende; att ifrågavarande intyg, hvilka alla utan undantag vitsordade både sökandens och familjens goda och exemplariska vandel, aflämnades till Westling; att bland intygen märktes sådana af läns­mannen i Ale härad med instämmande från ordföranden i Starrkärrs kom­

— 1915

19

munalnämnd, af ordföranden i Kilanda sockens kommunalnämnd, af ord­föranden i Skepplanda sockens kommunalnämnd samt af rektor och flera lärare vid Wendelsbergs folkhögskola, där sökanden åtnjutit undervisning; att tidningen i ämnet vändt sig till Westling, hvilken i allt bekräftat tidningens framställning af saken; att Westling därvid framhållit, att pastorsämbetena ofta, troligen på grund af obekantskap med seminarie- stadgan, försummade att i fall af förevarande beskaffenhet lämna det behöfliga intyget om hedrande vandel; att Westling på grund häraf, med användande af därför upprättadt formulär, anmodat pastorsämbetet i Starr- kärr att inkomma med ett dylikt intyg; att Svenning i bref svarat, att han icke kunde lämna det begärda intyget, och motiverat sin vägran med att han icke kände sökandens vandel; att. Westling i ett nytt bref till Svenning begärt, att denne måtte föranstalta om en undersökning angå­ende sökandens vandel och därefter lämna ett intyg innan tiden för in- trädespröfningen utginge; att Westling under lärarkollegiets sammanträde för slutligt afgörande af inträdespröfningarna blifvit uppringd i telefon från Starrkärr med hälsning från Svenning, att denne gjort undersökning i saken, men icke kunde frångå sitt förut fattade beslut att ej lämna det erforderliga intyget; samt att, sedan Westling meddelat kollegiet detta, på grund däraf antecknats till protokollet, att sökandens aflagda prof hade kommit att förklaras väl godkändt, därest icke vederbörande pastorsäm­bete ansett sig förhindradt att intyga, att han vore känd för godt upp­förande.

Under rubriken »Prästerskapets ovisa nit» innehöll det insända num­ret af »Göteborgs handels- och sjöfartstidning» en från tidningen »Göte­borgsposten» hämtad redogörelse för ifrågavarande händelse.

I klagoskriften anförde klaganden vidare: Då här tydligen förelåge antingen en ämbetsförseelse eller i lindrigaste fall ett missförstånd rörande de tillämpliga författningarna, ville klaganden hemställa, att justitieombuds­mannen måtte taga ärendet i ompröfning samt därefter vidtaga de åtgär­der, till hvilka Svennings ifrågavarande underlåtenhet i tjänsten kunde föranleda. Klaganden ansåge sig böra nämna, att då Svenning vägrade klagandens fader det begärda intyget för klaganden om godt uppförande, anhöll klagandens fader om ett intyg, sådant det kunde blifva, eller också om ett intyg, innehållande skälen för vägrandet, men att Svenning ne­kade äfven därtill. Något inträde vid seminariet år 1913 kunde klagan­den visserligen ej erhålla, men vore det klagandens afsikt att äfven nästa år söka inträde där. Det vore därför af synnerligen stor betydelse för klaganden att i ärendet erhölles ett prejudikat, tj^ om Svenning äfven framdeles kunde vägra klaganden det för inträde vid seminariet erforder-O o

— 1915 —

20

liga intyget, vore klaganden ju för alltid utestängd från inträde vid dy­likt läroverk.

Vid klagoskriften hade fogats, förutom de båda tidningsnumren, af två personer till riktigheten styrkta afskrifter af följande intyg, hvilka enligt uppgift i klagoskriften samtliga med undantag af Aug. Larssons varit förevisade för Svenning:

1) »Att. sågverks- och kvarnägaren Axel Dahlgren i Dalån, Starrkärrs socken, hvilken jag sedan mer än 18 år tillbaka personligen känner, och med hvilken jag samarbetat i en mångfald värderings- och expropriations- nämnder, är känd för redbarhet, ordentlighet, omutlig rättrådighet och en exemplarisk vandel, samt att dessa för honom utmärkande egenskaper haft till följd, att han erhållit en mängd förtroendeuppdrag; att herr Dahlgrens familj, bestående af förutom honom själf hustru och två vuxna söner, Axel och John, åtnjuter allmän och berättigad aktning i sin ort, samt att hvad särskildt dessa söner beträffar, hvilka jag känner sedan deras barndom, inflytandet af en allvarlig och god uppfostran tydligt röjts i deras synnerligen hedrande uppförande och exemplariska vandel, varder härmed på begäran intygat:

Alfängen den 11 juni 1913.

Emil Lundgren.Kronolänsman i Ale härad, ledamot i kyrko- och skolråd.

1 ofvanstående skrifvelse instämmes till alla delar, betygar,Starrkärr den 11 juni 1913.

J. L. Gustafsson.Ordf. i Starrkärrs sockens kommunalnämnd, v. ordf- i kyrko- och skolrådet.»

2) »Härmed intygas att såg- och kvarnverksägaren Axel Dahlgren, som under tiden 1894—1904 eller under tio års tid varit skogvaktare vid Kilanda säteri och haft tillsyn öfver afverkning och försäljning af skogs­produkter, såväl under denna tid som ock sedermera, då han varit bo­ende i Dalån inom Skepplanda socken, gjort sig känd för redbarhet och rättrådighet, alltid fört en synnerligen hedrande vandel och under denna tid förskalfat sig ett allmänt aktadt namn.

Hans son John har, uppvuxen i ett godt hem, gjort sig känd som en arbetsam, välartad och aktningsvärd ung man, om hvars uppförande ingen anmärkning försports.

Kilanda säteri pr Elfängen 9. VI 1913.John von Schéele.

Kommunalstämmans v. ordförande, direktör.»— 1916 —

21

3) »Sedan jag under en längre tid — omkring 18 är — varit be­kant med numera kvarn- och sågverksägaren Axel Dahlgren å Dalån, kan därför om honom meddela, att han städse gjort sig känd för en i allo hedrande vandel och att han äger allmänt och välförtjänt förtroende och aktning, samt att hans båda söner Axel och John, respektive 22 och 21 år gamla, hvilka äro af mig personligen kända såsom nyktra, ordent­liga och välartade ynglingar, är det mig ett nöje att härmed kunna få på begäran intyga.

Skepplanda, Alfängen den 12 juni 1913.

Rob. Ahlberg.Landstingsman, ordförande i Skepplanda sins kommunalnämnd & st.»

4) »Att hemmasonen herr John Dahlgren från Dalån är här på or­ten känd för att vara en skötsam och stadgad yngling samt höflig mot alla som kommit i beröring' med honom, dessutom har han varit nykter hela sin föregående tid och ständigt visat ett städadt uppförande varder härmed på begäran intygadt.

Torp, Kilanda den 11 juni 1913.

Aug. Larsson.Kommunaln.-ordf. i Kilanda socken.

Att landtbrukaren herr Axel Dahlgren i Dalån, som undertecknad i cirka femton år personligen känt, har under denna tid här på orten gjort sig känd och högt aktad af alla för sin redliga vandel, humana be­mötande mot alla, samt omutliga rättvisa och ärlighet uti skötandet af förtroenden och andra befattningar, varder härmed på begäran intygadt.

Torp, Kilanda den 11 juni 1913.

Aug. Larsson.Kommunaln.-ordf. i Kilanda socken.»

5) »Att kvarn- och sågverksägaren herr Axel Dahlgren, Dalån, Starr­kärrs socken, Elfsborgs län, af mig känd sedan aderton år tillbaka, och med hvilken jag haft förmånen göra affärer, alltid utmärkt sig såsom en hederlig och redbar man samt att han inom orten åtnjuter ett välförtjänt anseende, hvilket också torde bevisas af de många förtroendeuppdrag han erhållit.

— 1916 —

22

Om hans familj, hustrun och båda sönerna Axel och John, har jag aldrig hört annat än godt, utan äro de kända för arbetsamhet och god karaktär, hvilket är mig ett nöje att på begäran kunna meddela.

Elfängen den 11 juni 1913.

Rudolf Olsson.Köpman»(Sigill).

6) »Ynglingen John Dahlgren, som genomgått vinterkursen 1912— 1913 vid folkhögskolan på Wendelsberg, och som där af mig Elgeskog undervisats i modersmålet, geografi och historia samt af mig Aurell i matematik och biologi och repetitionsvis efter kursens slut i samtliga skol­ämnen, har därunder på ett utmärkt sätt tillgodogjort sig undervisningen samt visat synnerligen goda anlag för studier.

Wendelsberg pr Mölnlycke den 25 maj 1913.

Justus Elgeskog, Viktor Aurell,t. f. föreståndare. folkhögskollärare.

Att John Artur Dahlsrren genomgått vinterkursen 1912—1913 vidO o o

folkhögskolan på Wendelsberg, och att han därunder ådagalagt mycket godt uppförande och mycket god flit, betygas.

Wendelsberg pr Mölnlycke den 12 april 1913.

Oskar Lundgren Justus Elgeskogskolans föreståndare. t. f. föreståndare under vårterminen.:»

Slutligen hade bilagts klagoskriften en styrkt afskrift af ett så ly­dande bevis:

»Att John Artur Dahlgren, son af såg- och kvarnägare Karl Axel Dahlgren och h. h. Hulda Lovisa Lenhult i Grolanda af denna förs:g, är född den 23 februari 1892 i St. Malms förs:g af Södermanlands län, är döpt, vaccinerad, konfirmerad med väl godkänd kristendomskunskap, har begått H. H. Nattvard och därtill fortfarande berättigad samt äger medborgerligt förtroende varder härmed på begäran intygadt för hans in­tagande å folkskoleseminarium.

Starrkärr, Elfsborgs län, i pastorsexpeditionen den 13 maj 1913.

S. A. Svenning.Kyrkoherde»

(Sigill).— 1915 —

23

öfver klagoskriften hörd, genmälte kyrkoherden Svenning hufvud­sakligen:

Med bortseende från klagoskriften vidfogade tidningar, som delvis innehölle förvrängda framställningar och osanna uppgifter, ville Svenning först nämna, att han själf genom fadern i vittnes närvaro manat klaganden att taga den nu beträdda vägen för att få vederbörandes uppmärksamhet fästad på behofvet af ändring i ett stadgeuttryck, som vållat prästerskapet åtskilligt bekymmer.

Enligt lag ålåge pastor att i kyrkobok anteckna personers frejd och de förbrytelser, för hvilka de tilläfventyrs dömts förlustiga medborgerligt förtroende, eller enligt förordningarna den 4 maj 1855 och den 29 januari 1861 rättigheten att begå nattvarden (hvarför ock pastor finge meddelande därom från kronofogden), men alldeles icke deras uppförande eller sedliga förhållande i öfrigt. Och då till och med i fråga om prästbetyg för häk­tad person det rent af vore pastor förbjudet att uppgifva andra förhåll­anden än de i kyrkobok antecknade, vore uppenbart att han åtminstone icke hade laglig skyldighet att intyga andra förhållanden i fråga om dem, som ginge lösa. Detta till bemötande af klagandens anmärkning emot Svennings nekande att gifva ett intyg sådant det kunde blifva, eller också ett intyg, innehållande skälen för vägrandet, hvilken anmärkning dock så till vida vore oriktig, som Svenning ju uppfyllt hans begäran enligt första alternativet, då Svenning gifvit klaganden det frejdbevis, som vore fogadt vid klagoskriften.

Däremot kunde Svenning icke neka, att de af Kungl. Maj:t meddelade stadgarna genom sitt kraf, att inträdessökanden vid allmänna läroverk och seminarier skulle förete vederbörande prästerskaps intyg om godt uppför­ande, indirekt uppfordrade prästerskapet att, där så ske kan, lämna så­dant betyg, och att i denna indirekta uppfordran läge ett doldt åläggande, som för prästerskapet medförde moralisk skyldighet att efterkomma det. Emellertid vore äfven denna skyldighet endast villkorlig. Så kräfde kungl. stadgan den 18 februari 1905 intyg af vederbörande prästerskap om inträdessökandes till allmänt läroverk uppförande endast »där så ske kan». Att samma inskränkning icke förekomme i fråga om betyg om godt uppförande åt den, som önskar att såsom elev vinna inträde i semi­narium, torde bero därpå, att han ej i likhet med den förre finge intagas med intyg om godt uppförande af annan än vederbörande präst, men kunde ej innebära någon skyldighet för denne att utfärda sådant betyg äfven i det fall, där så ej kunde ske.

Detta fall vore här för handen. Med bästa vilja i världen kunde pastor i församlingar på flera tusen personer, i synnerhet om hans tjänst­

— 1915 —

24

göring där varit kort, icke känna till hvarje enskilds uppförande. Hvad särskildt beträffade klaganden, hade Svenning veterligen aldrig sett, långt mindre träffat honom mer än den enda gången, då klaganden ute på eu väg begärde få sig tillsändt det klagoskriften vidfogade frej dbetyget, och icke allt, som Svenning om honom förnummit, hade varit ägnadt att för­anleda intyget »känd för ett godt uppförande».

Svenning ville först lägga vikt vid orden »icke känd» och frågade, huru intyget då skulle kunna gifvas. En och annan hade sökt lösa svå­righeten på följande sätt: vore en person icke af pastor känd för ett då­ligt uppförande, finge han anses känd för motsatsen, ett godt uppförande. Men denna slutsats vore i hög grad felaktig och betänklig. Personen i fråga kunde ju icke blott vara en svärjare, en ljugare, en drinkare, en otuktig människa, föra oljud och föröfva våld m. m., utan äfven gorå sig skyldig till förbrytelser, som uppräknades i förordningen den 4 maj 1855, utan att därför blifva inför domstol anklagad och sålunda äfven utan att hans förbrytelse med säkerhet komme till pastors kännedom. Om pastor då i sitt intyg rättade sig efter nyssnämnda regel, skulle han göra sig skyldig till en dubbel lögn.

Men, invände man, i nu förevarande fall funnes ju flera af trovär­diga män afgifna intyg, som styrkte, att klaganden uppfört sig väl. Här­till ville Svenning svara: Skulle intyg af andra än pastor vara afgörande, vore det svårt att inse, hvarför Kungl. Maj:t i sina stadgar icke godkände andras intyg utan hänvisade intygsgifvandet endast till pastor. Enligt Svennings mening berodde hänvisningen till pastor därpå, att Kungl. Maj:t genom andras intyg icke hade så stor garanti för att få den viktiga saken rätt och oväldigt bedömd. Att få intyg af bekanta meningsfränder om godt uppförande vore en mycket lätt sak. Ifrågavarande intyg torde ock af åtskilligt att döma till stor del hafva framgått ur en slutsats liknande den ofvannämnda och kunde icke af Svenning accepteras äfven på den o-rund, att Svenning hade all anledning antaga och till en del bestämdt visste, att intygsgifvarne hade en annan uppfattning i fråga om moral än den, som vore gällande inom svenska kyrkan. Enligt denna senare hörde äfven tredje budet om hvilodagens helgande till sedelagen, och enligt dess i bibeln grundade lära vore hvilodagen »därtill helgad att vi med för­samlingen skola söka vår uppbyggelse i Guds ord och sakrament». Att klaganden aldrig gjort det senare och nästan aldrig det förra sedan första nattvardsgången för 8 år sedan, ehuru han högtidligen lofqväde det vid sin konfirmation, innefattade en fortfarande ogudaktighet och ett fortfarande löftesbrott, som Svenning icke kunde beteckna som ett godt uppförande. Naturligtvis hade klaganden, intygsgifvarne och många med dem icke

— 1915 —

25

samma uppfattning af förhållandet till sedelagens tredje och antagligen ej heller öfriga bud, men Svenning menade (och trodde, att lagstiftaren ock menat så) att, då man begärde en kyrkans tjänares intyg på, att man vore känd för ett godt uppförande, man icke iinge vänta att blifva bedömd efter sin egen utan efter kyrkans uppfattning af hvad som vore eller icke vore ett godt uppförande.

På grund af hvad sålunda anförts bestrede Svenning, att han gjort sig skyldig vare sig till missförstånd af vederbörande författningar eller till ämbetsförseelse.

Slutligen erinrade Svenning, att regeringen, enligt hvad i tidnings­pressen nyligen omtalats, medgifvit inträde i seminarium för en person, som ej begått Herrans nattvard, oaktadt kung], kungörelsen den 9 de­cember 1898 uttryckligen föreskrefve såsom ett första villkor för inträde i seminarium, att sökanden begått nattvarden. I följd häraf ansåge Sven­ning, att klaganden ej saknade utsikt att utan stadgadt betyg varda inta­gen i seminarium.

Till bemötande af kyrkoherden Svennings förklaring anförde klagan­den i en insänd påminnelseskrift hufvudsakligen följande.

Kyrkoherden erkände, att redan bestämmelsen om intyg angående godt uppförande innebure ett doldt åläggande, som det för prästerskapet vore en moralisk skyldighet att efterkomma. Denna moraliska skyldig­het borde väl åtminstone för en präst vara tillfyllest. Då det dessutom hittills af alla Sveriges präster, så vidt klaganden visste, utan undantag uppfattats som en tjänsteplikt, syntes det egendomligt, att Svenning kun­nat vägra det begärda intyget. Då han emellertid trots moralisk förplik­telse och trots allmänt erkänd ämbetsplikt likväl vägrat att lämna om- förmälta intyg, torde detta hafva sin grund dels i en falsk uppfattning af hans egen ämbetsställning och intygets art dels i en felaktig föreställning om klagandens person.

Kyrkoherden sade, att det vore omöjligt för en präst att personligen känna alla sina församlingsbor. En och annan hade sökt lösa svårigheten så, att den, som icke af pastor vore känd för dåligt uppförande, borde anses känd för godt uppförande. Kyrkoherden hade emellertid en helt annan mening. Personen i fråga kunde — sade han — icke blott vara en svärjare, en ljugare, en drinkare, en lättsinnig människa, föra oljud och föröfva våld in. m. utan äfven göra sig skyldig till någon af de i förordningen den 4 maj 1855 uppräknade förbrytelserna utan att därför blifva inför domstol anklagad och af domstol dömd och sålunda äfven utan att hans förbrytelse med säkerhet komme till pastors kännedom. Häraf tycktes kyrkoherden draga den slutsatsen, att alla, som han icke

4 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelie till 191.5 års Riksdag.

26

personligen kände, måste hänföras under nämnda kategori och vägras intyg om godt uppförande. Detta vore emellertid en fullkomligt felaktig uppfattning af såväl den kristliga som den borgerliga lagens anda, som med skärpa framhölle, att man skulle »tyda allt till det bästa» och »i tvifvelaktiga fall hellre fria än fälla». Dessutom vore en på sådana grun­der stödd vägran af intyg om godt uppförande en personlig förolämpning af gröfsta slag, i all synnerhet som kyrkoherden på ett annat ställe i för­klaringen läte påskina, att icke allt hvad han förnummit om klaganden varit ägnadt att föranleda betyget »känd för godt uppförande». Kyrko­herden nämnde emellertid icke, hvari det mindre goda uppförandet skulle bestått, eller ur hvilka »trovärdiga» källor han fått sitt vetande. Kyrko­herden torde veta, att sådant kallades skvaller, och klaganden kunde där­jämte försäkra, att skvallret vore lögn. Gent emot detta, som kyrkoher­den »förnummit», betydde det sålunda ingenting, att klagandens uppför­ande vitsordats af flera namngifna trovärdiga män. Att kyrkoherden äfven underkände dessa utmärkta, allmänt aktade personer, visade hans fullkomligt orimliga uppfattning af hederlighet och godt uppförande. Han sade, att det vore en lätt sak att af bekanta meningsfränder erhålla intyg om godt uppförande. Den fula insinuation, som läge i dessa ord, vore ett tveeggadt svärd, som gåfve en antydan om, efter hvilka grunder kyrkoherden vägrat intyg.

Sedan kyrkoherden sålunda i sin förklaring genom oärlig advokatyr och oärliga insinuationer mot klaganden och dennes intygsgifvare sökt slingra sig undan saken, komme det i slutet af förklaringen ändtligen fram, hvad kyrkoherden själf menade med godt uppförande: flitigt användande af Guds ord och sakrament. Att detta kunde vara det yttre kännetecknet på en ortodox schartauan, torde vara riktigt. Men det vore icke detta saken gällde. Skulle det däremot verkligen vara villkoret för betyget godt uppförande, skulle icke många af Sveriges män och kvinnor hålla måttet. Men äfven om klaganden utginge från kyrkoherdens ståndpunkt, hade kla­ganden rätt att fordra intyg och klagandens intygsgifvare rätt att blifva trodda. Klaganden hade visst icke försummat att höra Guds ord. Visser­ligen hade han ej träget besökt kyrkan, men ville klaganden i förevarande hänseende åberopa särskilda vid påminnelseskriften fogade intyg. Där­jämte ville klaganden framhålla, att klaganden icke af kyrkoherden be­gärde ifrågavarande intyg »ute på en väg», utan skedde detta vid kyrkan, som klaganden samma dag besökt.

Beträffande intygsgifvarne, hvilka enligt kyrkoherdens påståenden skulle hafva en annan uppfattning af moralen än han, före kyrkoherden

— 1915 —

27

med uppenbar osanning. De vore religiöst och sedligt intresserade män, och två af dem besökte hvarje söndag kyrkoherdens egen kyrka.

Af det sagda framginge: att kyrkoherden trots erkänd moralisk för­pliktelse vägrat att uppfylla ett allmänt erkändt ämbetsåliggande, samt att han hämtat stöd för denna vägran genom vantolkning af gällande för­fattning och framställt osanna kränkande insinuationer angående klagandens moraliska och religiösa lif.

Då förevarande fall icke vore ensamt i sitt slag utan utgjorde ett led i en målmedveten sträfvan från prästerskapets sida att göra sig till för­myndare öfver folket icke bara i religiöst utan äfven i politiskt och kul­turellt afseende, vore det af trängande behof, att en gräns sattes för präster­skapets hierarkiska maktpolitik, på samma gång det finge tillfälle och förpliktelse att skaffa sig inflytande med andens vapen.

Vid påminnelseskriften fanns fogadt ett intyg af följande lydelse:»Att seminariesökanden John Dahlgren, Dalån i Starrkärrs församling,

bevistade gudstjänsten i Kilanda kyrka annandag pingst innevarande år samt efter gudstjänstens slut, då kyrkoherde Svenning var på väg till sin skjuts, anhöll av honom om frejdebetyg i och för ansökan till folkskol- lärarseminariet i Göteborg, och att Dahlgren vid flera tillfällen förut och sedan bevistat gudstjänsten i Kilanda kyrka intygas härmed på heder och samvete.

Rågtvet och Kilanda den 30 juli 1913.John Gustavson, Harry Petrén,

arrendator organist och klockare i Kilanda.»

Vidare hade bilagts ett så lydande intyg:»Härmed få vi på heder och samvete intyga att John Artur Dahl­

gren från Dalån i Starrkärrs församling vid flera tillfällen under de senare åren bevistat Gudstjänsterna i Starrkärrs kyrka, samt att han ibland all­mänheten är känd för ett godt uppförande och en hedrande vandel det kunna vi äfven med nöje intyga.

Starrkärr pr Elfängen den 31 juli 1913.S. J. Svensson, A. Wolf Bergkvist,

Hemmansägare. Fattiggårds föreståndare.»

Hvad kyrkoherden Svenning anfört till sitt försvar fann sig justitie­ombudsmannen icke kunna godkänna, och anmodade justitieombudsmannen därför Konungens befallningshafvande i Älfsborgs län att förordna en åkla­gare, som skulle vid vederbörande häradsrätt i laga ordning anställa och

— 1916 —

28

utföra åtal mot Svenning för hvad denne i förevarande hänseende låtit komma sig till last. I en tör åklagaren utfärdad instruktion för åtalets utförande yttrade justitieombudsmannen:

Enligt gällande stadga för folkskollärarseminarierna i riket skulle den, som önskade vinna inträde i seminarium, genom vederbörande pastorsäm­betes intyg styrka, bland annat, att han vore känd för ett godt uppförande.

I förevarande ärende vore utredt, att kyrkoherden Svenning, ehuru för honom företetts flera af trovärdiga män meddelade intyg, utmärkande att klaganden vore känd för ett godt uppförande, vägrat att lämna klagan­den intyg härom. Kvrkoherden hade i sin i ärendet afgifna förklaring närmare utvecklat skälen för sin berörda vägran, och framginge det af denna förklaring, att kyrkoherden ansett sig förhindrad att lämna det begärda intyget på grund däraf, att klaganden sedan sin första nattvardsgång ej vidare begått Herrans nattvard, samt att klaganden endast mycket sällan plägade besöka kyrkan. De af kyrkoherden sålunda anförda skälen för hans ifrågavarande vägran vore emellertid enligt justitieombudsmannens mening icke hållbara, utan ansåge justitieombudsmannen det vara uppen­bart, att då kyrkoherden af nämnda skäl ansett sig förhindrad att lämna klaganden det begärda intyget, han i uttrycket »känd för ett godt upp­förande» inlagt mera, än hvad en naturlig tolkning af samma uttryck tilläte. Det vore ju ett för enhvar bekant förhållande, att många människor fun­nes, som vore kända för hvad som enligt vanligt språkbruk menades med ett godt uppförande, ehuru de aldrig beginge nattvarden och aldrig ginge i kyrkan. Det vore också en alldeles orimlig uppfattning, att pastors in­tyg därom, att en person vore känd för ett godt uppförande, borde anses innebära, att denne person mera eller mindre flitigt beginge nattvarden samt träget besökte kyrkan.

Af Kungl. Maj:ts bref den 13 juni 1913 till domkapitlet i Uppsala framginge, att Kungl. Maj:t i ett särskildt ärende medgifvit, att eu person, som icke vore döpt inom svenska kyrkan och icke begått Herrans nattvard, finge utan hinder häraf vinna inträde vid folkskollärarseminarium. Detta Kungl. Maj:ts beslut, hvilket kyrkoherden i sin förklaring omnämnt, syntes bestyrka riktigheten af hvad justitieombudsmannen ofyan yttrat om be­tydelsen af uttrycket »känd för ett godt uppförande». Ty Kungl. Maj:t hade ingalunda eftergifvit något af sin fordran, att den, som sökte inträde i seminarium, skulle vara känd för ett godt uppförande; och Kungl. Maj:t, som bäst torde kunna tolka sin stadga för folkskollärarseminarierna, hade följaktligen genom sitt förenämnda beslut i själfva verket förklarat, att då berörda stadga för inträde i seminarium fordrade, att sökanden skulle vara känd för ett godt uppförande, så innebure detta icke, att sökanden

— 1916 —

2!)

måste mera eller mindre flitigt hafva begått nattvarden. Af ifrågakomma beslut framginge vidare tydligen, att Kungl. Maj:t ansåge, att den, som icke begått nattvarden, det oaktadt kunde vara känd för ett godt uppförande.

På grund häraf ansåge justitieombudsmannen, att kyrkoherden Sven­ning genom sin vägran att lämna klaganden det begärda intyget visat oförstånd i utöfningen af sitt ämbete, och enligt justitieombudsmannens uppfattning vore det desto mera angeläget att ej lämna detta ämbetsfel utan laga beifran, som klaganden genom kyrkoherdens förhållande i saken tillfogats en kännbar kränkning i sin rätt. För ifrågavarande ämbetsfel borde åklagaren å Svenning yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet äfvensom, i mån af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk, som klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

I enlighet härmed anställdes åtal mot kyrkoherden Svenning vid Ale häradsrätt, som meddelade utslag i målet den 2 juli 1914. Häradsrätten utlät sig däri: Enär Svenning genom sin vägran att lämna klaganden det begärda intyget visat oförstånd i utöfningen af sitt ämbete, pröfvade härads­rätten, jämlikt 4 § i lagen om straff för ämbetsbrott af präst m. m. den 8 mars 1889 och 25 kap. 17 § strafflagen, rättvist döma Svenning att för hvad han sålunda låtit komma sig till last höta 100 kronor. Då klagan­den icke styrkt, om och i hvad mån han genom Svennings förvållande till­skyndats skada, kunde hans yrkande om skadeersättning icke af härads­rätten bifallas. Svenning förpliktades godtgöra klagandens kostnader å saken med 150 kronor.

öfver häradsrättens utslag anförde kyrkoherden Svenning besvär hos Göta hofrätt. I anledning af dessa besvär har hofrätten genom utslag den 3 september 1914 förklarat sig ej finna skäl gorå ändring i häradsrättens utslag.

I hofrättens utslag har kyrkoherden Svenning hos Kungl. Maj:t sökt ändring genom besvär, som för närvarande äro på pröfning beroende.

Fel vid röstlängds upprättande.

1 en hit insänd klagoskrift anförde distinktionskorpralerna vid skån­ska trängkåren Gustaf Strandh och Nils Olofsson följande: Vid utsattval af ledamöter i Riksdagens andra kammare inom Vankifva sockens valdistrikt den 5 april 1914 inställde sig klagandena för utöfvande af den rösträtt, som enligt gällande författningar borde tillkomma dem. Röst­rätt blef klagandena emellertid af vederbörande valförrättare förvägrad af anledning, att klagandena icke funnos upptagna i den till grund för

- 1915 —

30

valet liggande röstlängden. Då i 26 § i lagen om val till Riksdagen stadgades, att i röstlängden skola upptagas alla manliga invånare inom valdistriktet, hvilka vid början af året, i detta fall år 1913, uppnått minst 24 års ålder, och klagandena, såsom födda den ene den 12 november 1884 och den andre den 29 augusti 1888, fyllde denna fordran, samt det vid genomseende af ifrågavarande röstlängd befunnits, att ingen enda af manskapet vid skånska trängkåren, hvaraf ytterligare minst tre bort vara upptagna, funnes i längden införd, och således här förelåge ute­slutande af en hel kategori valmän, förklarade sig klagandena vilja anmäla förhållandet för den åtgärd, som däraf kunde föranledas.

Med anledning af klagoskriften infordrades yttrande af häradsskrif- varen F. A. Hjort, hvilken i afgifven förklaring anförde: Sedan skånska trängkåren förlagts till Hässleholm, mantalsskrefs densamma år 1908 första gången inom Vankifva socken. Därvid uppfördes manskapet, som vore befriadt från utgörande af mantalspenningar, till det antal, som listorna för hvarje kompani angåfve, i kolumnen för »gemenskapen af arméns och flottans värfvade regementen och kårer», utan att hvar och en af manskapet, som utgjordes af 80 till 90 värfvade män, särskildt mantalsskrefs, hvilket ansågs obehöflig!, då de ej hade att utgöra person­liga skatter och inverkan på befolkningssiffran var tillgodosedd. Vid upprättandet af vallängd för val till Riksdagens andra kammare hade emellertid listorna från trängkåren genomgåtts, och de tre till fyra personer bland manskapet, som voro röstberättigade, hade uppförts i röst­längderna; men det vore ju möjligt, att vid utskrifvandet af sista årets röstlängd ett förbiseende härutinnan kommit att äga rum. Ett fögderi med 64,000 personer och så rörliga förhållanden som Göinge fögderi kräfde utom två ständiga arbetsbiträden tidtals åtta till tio extra bi­träden, hvilkas arbeten svårligen kunde till alla delar kontrolleras. En reglering af fögderiet hade länge varit af högsta nödvändighet, men undanskjutits år från år i afvaktan på lösningen af fögderiförvaltnings­frågan. I 1914 års mantalslängd för Vankifva socken vore hvarje person af manskapet vid skånska trängkåren särskildt uppförd, sedan lagen om pen­sionsförsäkring tillkommit och manskapet kunde drabbas af pensionsafgift.

*

Enligt 26 § i lagen om val till Riksdagen den 26 maj 1909 skall röstlängden upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet, hvilkas ålder vid årets början ej understiger 24 år.

— 1915 —

31

I förevarande ärende hade klagandena uppgifvit, att, ehuru på grund af nämnda stadgande i vallagen klagandena jämte minst tre andra af manskapet vid skånska trängkåren bort hafva upptagits i 1913 års röst­längd för Vankifva sockens valdistrikt, hade ingen af dem blifvit där­städes upptagen, och hade klagandena med anledning häraf förvägrats rösträtt vid riksdagsmannavalet den 5 april 1914.

Häradsskrifvaren Hjort hade icke bestridt, att ett förbiseende i berörda hänseende ägt rum vid upprättandet af ifrågavarande röstlängd. Hvad häradsskrifvaren till sin ursäkt andragit finge visserligen anses vara förtjänt af ett visst beaktande; men då det här gällde en viktig medborgerlig rättighet och följaktligen stränga fordringar måste ställas på ett behörigt och nog­grant iakttagande af vallagens föreskrifter, ansåg justitieombudsmannen sig icke kunna underlåta att lagligen beifra den försummelse, hvartill häradsskrifvaren gjort sig skyldig vid upprättandet af röstlängden.

1 enlighet härmed hemställde justitieombudsmannen hos Konungens befallningshafvande i Kristianstads län, att en åklagare måtte förordnas att vid vederbörlig domstol i laga ordning väcka och utföra åtal mot härads­skrifvaren Hjort för hvad denne i förevarande hänseende låtit komma sig till last. Enligt en för åklagaren utfärdad instruktion borde denne ej mindre å häradsskrifvaren yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet än äfven, i mån af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk, som klagandena, i målet hörda, kunde komma att däri framställa. Tillika borde åklagaren söka vinna utredning om antalet af de personer, som genom häradsskrifvarens ifrågavarande försummelse förlorat sin rösträtt.

I enlighet härmed blef åtal mot häradsskrifvaren Hjort anställdt inför Västra Göinge häradsrätt, som meddelade utslag i målet den 5 oktober 1914. Häradsrätten yttrade däri: Det måste anses utredt, att klagandena bort upptagas i den af häradsskrifvaren Hjort för Vankifva kommuns valdistrikt upprättade röstlängd för val till Riksdagens andra kammare år 1913, men att klagandena icke blifvit i samma längd upp­tagna och af sådan anledning vid valtillfället den 5 april 1914 förvägrats att rösta. Åklagaren i målet hade därjämte uppgifvit, att ytterligare sju personer af skånska trängkårens manskap, hvilka bort upptagas i nämnda röstlängd, ej heller blifvit däri uppförda. För den försummelse i tjänsten, häradsskrifvaren vid uppgörandet af berörda röstlängd sålunda låtit komma sig till last, pröfvade häradsrätten rättvist döma honom att jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen böla 25 kronor. Härjämte förpliktades häradsskrif­varen att ersätta klagandena för deras inställelse vid rätten med skäliga ansedda 3 kronor åt dem hvar. Klagandenas anspråk på ersättning för

— 1916

32

inställelsen vid valförrättningen i Vankifva den 5 april 1914 lämnades såsom obefogade utan afseende.

Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.O O

Fråga, huruvida e. o. tjänsteman i annan ordning, än tryck­frihetsförordningen föreskrifver, bestraffats för tryckt

skrifts innehåll.

Åmbetsberättelsen till 1911 års Riksdag innehåller (sid. 89 o. f.) redo­görelse för ett emot öfverdirektören och chefen för väg- och vattenbygg­nadsstyrelsen, öfversten Fridolf Wijnbladh anställdt åtal, för det han i strid mot grunderna för tryckfrihetsförordningen skulle ålagt e. o. tjänstemannen hos styrelsen Nils Élliot bestraffning på grund af hans författarskap till eu i en tidskrift införd artikel. I detta mål hade Svea hofrätt genom ut­slag den 23 december 1910 dömt Wijnbladh att för fel i ämbetet bota 200 kronor samt förpliktat honom att ersätta Elliots kostnader härstädes och i hofrätten med 500 kronor.

Sedan öfversten Wijnbladh hos Kungl. Maj:t anfört besvär i målet, har Kungl. Maj:t genom utslag den 5 augusti 1914 förklarat sig ej finna skäl göra ändring i hofrättens utslag.*C c o

Förbud emot en viss fanas medförande i demonstrationståg.

På sätt framgår af justitieombudsmannens senast afgifna ärnbetsberättelse (sid. 4), hade stadsfiskalen i Arvika Anton Olsson i Svea hofrätt anfört besvär öfver ett af Jösse häradsrätt den 20 december 1913 meddeladt utslag, hvar-

* I målets afgörande hos Kungl. Maja deltogo fem justitieråd, af hvilka tre omfat­tade den i Kungl. Maj:ts utslag uttalade meningen, hvaremot två justitieråd voro skilj­aktiga.

Sålunda yttrade ett justitieråd: »Som, på sätt hofrätten funnit, hvad i målet före­kommit icke kan anses innebära, att Elliot ålagts bestraffning för innehållet i omförmälda tidskriftsartikel, samt vid sådant förhållande Wijnbladh icke genom hvad i målet lagts honom till last kan anses hafva gjort sig skyldig till förfarande af beskaffenhet att böra föranleda ansvar för tjänstefel, pröfvar jag rättvist att med upphäfvande af hofrättens ut­slag ogilla den mot Wijnbladh i målet förda talan.»

Ett annat justitieråd anförde: »Som hvad i målet förekommit icke är af beskaffenhet att kunna till ansvar för Wijnbladh föranleda, varder med ändring af hofrättens utslag den mot Wijnbladh förda talan ogillad.»

— 1916 —

33

igenom Olsson dömts till ansvar och ersättningsskyldighet för ett förbud af ofvan angifna beskaffenhet.

Dessa besvär äro numera pröfvade af hofrätten, som genom utslag den 2 oktober 1914 utlåtit sig:

Enär Olsson genom det förfarande, som i målet lagts honom till last, icke kunde anses hafva gjort sig skyldig till tjänstefel, pröfvade hofrätten lagligt att, med ändring af öfverklagade utslaget, befria Olsson från an­svar och ersättningsskyldighet.

Vid hofrättens utslag har justitieombudsmannen ansett sig icke böra låta förblifva, utan har uppdragit åt advokatfiskal vid Svea hofrätt att hos Kungl. Maj:t anföra besvär i målet. Äfven vederbörande målsägare hafva för sin del öfverklagat hofrättens utslag. De sålunda anförda besvä- ren äro på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.

Obehöriga yttranden i kyrka vid uppläsandet af kommunal-stämmoprotokoll.

Folkskolläraren och organisten Anton Ekström insände hit en klago-O Ö

skrift af följande lydelse:»I eu kyrka på södra Gottland tilldrog sig sistlidne nyårsdag följande:Efter slutad gudstjänst uppläste kyrkoherden å predikstolen proto­

kollet från en några dagar förut hållen kommunalstämma. När han kom till den §, där det hette »till valdag af landstingsmän 1914 bestämdes en­hälligt Marie bebådelsedagen», stannade han med uppläsningen och utbrast med vredgad stämma: »Jag får på det bestämdaste protestera mot ett så­dant beslut. Hur kan H . . ., som är en kristen församling, vara med på något sådant? Och huru kan en lärare undervisa barn i 3:dje budet om sabbatens helgande och sitta som ordförande vid en sådan stämma utan att reservera sig mot ett sådant okristligt beslut? Det är beklagligt». Därefter fortsattes uppläsandet af protokollet till slut. — Med anledning däraf frågas:

1) Hade kyrkoherden rätt att å detta ställe och vid detta tillfälle an­märka och protestera mot ett lagligt stämmobeslut?

2) Hade han rätt att utpeka en särskild medlem af stämman och ut­tala sitt misshag öfver honom därför att han deltagit i nämnda beslut?

3) Om så icke är fallet, kan han anmälas för tjänstefel och lagligen därför fällas?

Om svar å dessa frågor anhålles vördsamt.Anton Ekström

Burgsvik den 3 januari 1914.» Burgsvik.5 — Justitieombudsmannens åmbelsbe,rättelse till 1.915 års Riksdag.

34

I anledning af denna klagoskrift aflat iustitieombudsmannen till Ko- nungens befallningshafvande i Gottlands län en ämbetsskrifvelse, däri justi­tieombudsmannen anhöll att Konungens befallningshafvande — därest det icke redan skulle vara för Konungens befallningshafvande bekant, hvilken- prästman klagoskriften åsyftade — måtte låta anställa undersökning därom; och hemställde justitieombudsmannen tillika, att Konungens befallnings­hafvande måtte ej mindre från den sålunda åsyftade prästmannen infordra yttrande öfver klagoskriften än äfven så snart ske kunde hit öfversända berörda yttrande.

På grund häraf insände Konungens befallningshafvande ett från kyrkoherden i Öja och Hamra församlingars pastorat K. P. A. Öster­berg infordradt yttrande i ärendet äfvensom en af klaganden till Konung­ens befallningshafvande ingifven skrift. I sin förklaring anförde kyrko­herden Österberg hufvudsakligen följande.

Ehuruväl klaganden syntes hafva afsett att i ärendet erhålla allenast en tillförlitlig upplysning under hand, ville kyrkoherden, därtill uppford­rad, afgifva den äskade förklaringen. Kyrkoherden ville sålunda först er­känna, att han vore den med klagandens framställning afsedde präst­mannen, och att förloppet af ifrågavarande händelse vore af klaganden rätt återgifvet: efter slutad gudstjänst lästes från predikstolen kungörelserna äfvensom stämmoprotokollet, hvarvid uttalandet ägde rum.

Vidkommande själfva uttalandet så kunde kyrkoherden icke medgifva att det vore af klaganden rätt återgifvet ord för ord. Så menade kyrko­herden, att han icke börjat med en protest, om ock en sådan jämväl före­kom, utan med orden »jag beklagar på det djupaste detta beslut». De till klaganden riktade orden — ty kyrkoherden lyfte till och med därvidsina blickar upp till klaganden, där han stod å läktaren vid orgeln —lydde enligt kyrkoherdens mening snarare så: »Och huru kan en lärare, som skall undervisa barnen i 3:dje budet om sabbatens helgande, varamed på detta och sitta som ordförande utan att sätta sig däremot eller reservera sig mot ett sådant beslut». Om kyrkoherden användt ordet »okrist­ligt» ville han lämna därhän, i öfrigt godkände han uttalandets form.

Hvad anginge klagandens skildring af sättet, på hvilket uttalandet ägde rum, kunde det synas, som om uttalandet varit ett obehärskadt vredes­utbrott eller något dylikt. Så var det dock icke. Visserligen gjordes ut­talandet med harm och höjd röst, såsom när kyrkoherden annars i pre­dikan vore gripen af ifver mot något, men det var icke desto mindre för- beredt och öfvertänkt. Redan innan gudstjänsten begynte hade kyrko­herden i sakristian slagit upp protokollet för att se, huru man beslutit angående landstingsmannavals hållande i församlingen. Snart nog fick

— 1915 —

35

kyrkoherden klart för sig, att han icke kunde stå tyst inför det skedda, enär det skulle varit ett förräderi mot hans ämbetsplikt såsom vårdare af församlingens andliga väl. Kyrkoherden öfvervägde, om han skulle säga något i själfva predikan, men fann detta af flera skäl mindre lämpligt. Kyrkoherden var framför allt angelägen, att hans ord skulle göra verkan, och detta trodde han sig vinna bäst genom några ord med den omhand- lade paragrafen till bakgrund. Kyrkoherden bestämde också inom sig ordalagen för sitt uttalande och vädjande till församlingen; orden till klaganden gåfvo sig själfva.

Hvad vore det nu, som påkallat kyrkoherdens uttalande? Beslutet var tillkommet i laga ordning och ägde visst stöd i gällande lag; hade icke så varit, hade det kunnat häfvas genom besvär, då kyrkoherden själf ägde rösträtt i församlingen. Mot lagen hade kyrkoherden ej heller vändt sig, ehuru han lika litet som någon annan präst på Gottland, för att icke säga i riket, vore nöjd med den. De kristna högtiderna hade varit förr än svenska staten tagit sig an dem, och de skulle förblifva äfven om denna icke längre ville veta af dern. Kyrkoherden hade icke heller någon svårig­het att böja sig under ifrågavarande lag, ty han insåge, att genom den hade i Marie bebådelsedagens officiella karaktär inträdt en förändring. Marie bebådelsedag hade blifvit något som den aldrig förr varit i Sverige — ett slags half helgdag såsom det funnes i andra länder. Hade folket nu förstått detta, så hade kyrkoherden icke heller haft något att erinra. Men det vore just detta som församlingen icke förstått eller förstode, och klaganden hade vid samtal med kyrkoherden uttryckligen sagt, att detta förstode han icke. Och trots detta hade man nu gått an, som om det gjorde detsamma med alla helgdagar. Och det läge i beslutet. Hvad vore det då i sak annat än ett förtrampande af sabbatshelgden eller ett för­anledande därtill? Genom beslutet hade ohelgandet af sabbaten lik­som fått offentligt stöd och berättigande. I alla händelser bidroge det till att rifva ner heliga skrankor i folkets hjärta och lif. Kyrkoherden kunde icke med lugn se sådant gripa omkring sig. Antingen skulle man nu deltaga i valet med kränkande af sin samvetskänsla eller också måste man känna sig utestängd från valet, och hvarken det ena eller andra vore nödvändigt, då lagen icke ovillkorligen fordrade val å helgdag, och ej ens från arbetarhåll hade någon yrkat därpå — i socknen tunnes blott ett par tre handtverkare och lika många jordbruksarbetare, men ingendera af dessa plägade deltaga i stämmor eller val. Hvad kyrkoherden sålunda vändt sig emot vore beslutets innebörd och lagens tillämpning, att man icke utnyttjat de möjligheter, som lagen gåfve till folkets fromma, ty dessa möjligheter'stode icke i lagen såsom en tom fras, utan såsom lika allvar­

— 1916 —

36

ligt menade bestämmelser som det öfriga och vore synnerligen väl läm­pade för öfvergångstider.

Så mycket smärtsammare måste kyrkoherden känna detta, som det skett under ledning af församlingens ende lärare, hvilken stode kyrkoher­den närmast i arbetet och som blott behöft göra en antydan om hvad som här kunde vara tryggast, för att de åtta närvarande stämmoleda- möterna skolat besluta därefter.

Och klaganden hade icke varit okunnig om kyrkoherdens mening, då denne flera gånger för klaganden framhållit det olämpliga i att hafva Marie bebådelsedag till valdag i församlingen. Det hade varit kyrkoherdens afsikt att deltaga i stämman och afstyra saken, men hade han af snöstorm hindrats att komma tillstädes. Hade beslutet på stämman gått kyrkoher­den emot, skulle protokollet fått upptaga som reservation hvad som nu uttalades å predikstolen.

Nu hade emellertid klaganden icke ens aktat kyrkoherdens mening- värd att omnämnas å stämman, som i sådant fall säkerligen fattat ett annat beslut.

Klaganden ansåge sig vara »utpekad» genom kyrkoherdens ord till honom. Detta vore ett förhatligt uttryck och afsåge något nedsättande, De ord kyrkoherden riktat till klaganden vittnade om något helt annat. Kyrkoherden hade icke skymfat klaganden eller smädat honom, kyrko­herden hade icke talat något nedsättande om hans person eller läraregär­ning, klaganden hade icke kunnat tillvita kyrkoherden ett ohöfviskt upp­trädande. Det vore också så behändigt att mäta ut det där måttet »vred-Ogad». Men kyrkoherden hade tillsport klaganden, huru han skulle kunna förena sin ställning som församlingslärare med sitt åtgörande i stämman, Därmed hade kyrkoherden velat ställa klaganden inför ansvaret i hans lärareuppgift och vädjat till hans ansvarskänsla. Men klaganden såge blott på sin ställning som medborgare och sin formella rätt att besluta. Detta hade kyrkoherden aldrig förmenat klaganden, men kyrkoherden vore af den meningen, att klaganden i första hand vore församlingslärare, och liksom kyrkoherden såsom präst måste i allt sitt görande och låtande taga hänsyn till denna sin ställning och själffallet gjorde det i samma män som han vore besjälad af sin uppgift, på samma sätt förhölle det sig ock med klaganden såsom lärare. Allenast detta läge i kyrkoherdens vädjan till klaganden. Och detta vore icke blott kyrkoherdens rätt, for­mellt och reellt, utan det vore äfven kyrkoherdens plikt emot klaganden som människa och lärare. Och därtill hade kyrkoherden begagnat första, tillfälle.

Intet fel var begånget i skolan, kyrkoherden kunde icke draga saken— 1915 —

87

inför skolrådet, intet fel var heller begånget i det kyrkliga, saken kunde därför ej hänskjutas till kyrkorådet, och enskildt hade kyrkoherden redan förgäfves talat vid klaganden. Antingen skulle kyrkoherden då »låta honom fara» eller ock försöka hvad ett offentligen uttaladt, ord kunde förmå.

Kyrkoherden visste ej, om något annat tillfälle kunnat vara lämpli­gare. Vid närmare eftertanke funne kyrkoherden emellertid, att det icke kunde vara korrekt att göra ett uttalande midt i ett protokoll, och kyrko­herden böjde sig för det klander, som i denna punkt kunde träffa honom. Men denna sak torde klaganden alls icke tänka på, utan syntes blott hafva en känsla af att det kom så offentligt och påtagligt, hvilket var klaganden »obekvämt». Och nog hade kyrkoherden kunnat finna ord och uttrycks­sätt, som klargjort kyrkoherdens mening i denna sak och som varit hållna i oantastbar allmänhet, men då hade också deras udd tvifvelsutan varit afbruten och kyrkoherden förfelat afsikten.

Det vore icke lätt att säga, huru långt man i hvarje fall borde gå,. Måhända hade klaganden känt detta, då han stannat med en förfrågan och icke kommit med en direkt anklagelse.

Skulle kyrkoherden nu befinnas i förevarande fall hafva gått för långt i nitälskan för sin församling, så vore han redo att beklaga detta och villig att underkasta sig skälig näpst, men i tro att så ej kunde befinnas vara förhållandet, utan att kyrkoherdens åtgörande varit påkalladt af situa­tionens beskaffenhet, hemställde kyrkoherden, att klagoskriften icke måtte föranleda vidare åtgärd. Kyrkoherden ville därjämte tillägga, att förhål­landet emellan honom och klaganden alltid varit godt.

I den ofvannämnda till Konungens befallningshafvande ingifna skrif- ten i ärendet anförde klaganden bland annat:

att klaganden för sakens utredning äfven ville redogöra för den fort­sättning af uppträdet i kyrkan, som omedelbart därefter ägde rum i sakristian, dit kyrkoherden begifvit sig, åtföljd af klaganden och två kyrkovärdar;

att kyrkoherden då i förebrående ton yttrat, att det vore skamligt att bestämma Marie bebådelsedag till valdag;

att klaganden för att försvara sig och kommunalstämman genmält: »Det står i lagen, att Marie bebådelsedagen skall vara valdag»;

att kyrkoherden i anledning häraf invändt, att lagens bestämmelse ej vore ovillkorlig, och att Hamraborna bort fatta beslut i annan riktning;

att klaganden därefter med tanke på, att kyrkoherden själf många gånger å söndag hållit val af kassör och vice ordförande i skolrådet m. m. erinrat, att stämma kunde hållas äfven på söndag;

— 1915 —

*

38

att kyrkoherden då emot klaganden utfarit i opassande tal;samt att kyrkoherden därefter aflägsna! sig utan någon afskedshälsning.

* **

Genom lagen den 13 juni 1913 om ändrad lydelse af vissa uppräk­nade paragrafer i landstingsförordningen är i 5 § 2 mom. punkt c) af nämnda förordning stadgadt, att " val af landstingsmän skall förrättas å Marie bebådelsedag eller, om ordinarie kommunalstämma i december månad året innan valet skall äga rum med minst två tredjedelar af de i omröst­ningen deltagandes röster efter röstvärdet så beslutar, å annan dag under senare hälften af mars månad.

Handlingarna i ärendet utvisade, att inom Hamra socken hållits kom­munalstämma den 30 december 1913 under klagandens ordförandeskap, äfvensom att kommunalstämman då enhälligt beslutat, att landstingsmanna- valet år 1914 skulle förrättas å Marie bebådelsedag.

I ärendet var tillika utredt, att kyrkoherden österberg efter hållen högmässa i Hamra kyrka nyårsdagen 1914 från predikstolen upplåst pro­tokollet vid kommunalstämman och därvid ej mindre uttalat sitt ogillande af kommunalstämmans förenämnda beslut än äfven emot klaganden fram­ställt förebråelser, för hans deltagande i beslutet. I sin förklaring sökte kyrkoherden göra gällande, att valets hållande å nämnda helgdag inne­fattade ett ohelgande af sabbaten, och att kyrkoherdens uttalanden såväl rörande stämmans beslut som till klaganden i anledning af dennes del­tagande i beslutet därför varit befogade.

Denna kyrkoherdens mening kunde justitieombudsmannen ingalunda dela, utan ansåg att kyrkoherdens ifrågavarande uttalanden, hvilka gjorts vid gudstjänsten och från predikstolen, varit obehöriga och ägnade att väcka för­argelse. Med all rätt hade också klaganden känt sig kränkt genom kyrko­herdens uttalanden, i hvilka klaganden obestridligen varit särskildt utpekad. Kyrkoherden måste alltså anses hafva genom sitt förhållande vid ifråga­varande tillfälle gjort sig skyldig till ett fel i sitt ämbete och därtill ett fel, som, enligt hvad förklaringen gaf vid handen, ej tillkommit i ögon­blickets uppbrusning, utan af kyrkoherden begåtts efter föregående öfver- läg^ning.O O Ö ^

Med afseende på beskaffenheten af ifrågavarande ämbetsfel fann justitie­ombudsmannen detsamma icke böra lämnas utan laga beifran och ställde därför kyrkoherden under tilltal inför domkapitlet i Visby stift jämlikt 5 ^ i lagen om straff för ämbetsbrott af präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889, med yrkande att, sedan klaganden blifvit i målet hörd,

— 1916 —

39

domkapitlet, för hvad kyrkoherden i förevarande hänseende låtit komma sig till last, måtte döma honom till det ansvar, som i nämnda lagrum blifvit stadgadt och domkapitlet funne hans fel förskylla.

På detta åtal meddelade domkapitlet den 13 maj 1314 utslag, däri domkapitlet yttrade:

Vid det förhållande, att kyrkoherden Österberg med sina ifrågavarande i Hamra församlings kyrka nyårsdagen 1914 gjorda uttalanden, hvilka domkapitlet funne hafva skett från predikstolen men efter högmässoguds­tjänsten, torde få anses hufvudsakligen hafva afsett att dels erinra för­samlingen och särskildt dess folkskollärare om att landstingsmannavals hål­lande å sön- eller helgdag i det allmänna föreställningssättet innebure minskande af sådan dags helgd dels ock varna för att i något fall låta lag- stiftningen föranleda till ringaktande af sabbatshelgden, samt då all anled­ning vore att antaga, det österberg vid sin omförmälda framställning låtit leda sig af, låt vara ovist, kristligt nit, funne domkapitlet icke skäligt att för hvad österberg i saken låtit komma sig till last döma honom till an­svar efter lagen om straff för ämbetsbrott af präst m. m. den 8 mars 1889. — Men då merberörda uttalanden genom sin olämpliga form och de omständigheter, hvarunder de skett, likväl varit ägnade att väcka för­argelse samt klaganden därvid obehörigen blifvit särskildt utpekad, pröf- vade domkapitlet rättvist att för detta tillvägagående tilldela kyrkoherden en allvarlig föreställning med tillagd förmaning att för framtiden iakttaga större varsamhet vid utöfningen af sitt prästerliga kall.

Med den utgång målet erhållit genom domkapitlets utslag fann justitie­ombudsmannen sig icke kunna åtnöjas, utan uppdrog åt advokatfiskal vid Svea hofrätt att hos hofrätten anföra besvär i målet och därvid yrka, att hofrätten måtte, med ändring af domkapitlets utslag, döma österberg för hvad han i målet låtit komma sig till last till ansvar jämlikt lagen om straff för ämbetsbrott af präst m. in. den 8 mars 1889.

På de besvär advokatfiskal i enlighet härmed anfört, har hofrätten den 14 oktober 1914 meddelat utslag, däri hofrätten utlåtit sig:

Enär kyrkoherden österberg genom sina yttranden i sammanhang med uppläsandet af omförmälda utaf kommunalstämman meddelade beslut- måste anses hafva visat oförstånd i sitt ämbete, pröfvade hofrätten lagligt att, med ändring af öfverklagade utslaget, jämlikt 5 § i ofvannämnda lag, döma österberg för hvad han sålunda förbrutit till varning, som genom domkapitlets försorg skulle honom meddelas.

öfver hofrättens utslag har kyrkoherden Österberg anfört besvär hos Kungl. Maj:t. Dessa besvär äro på pröfning beroende.

— 1916

40

Obehöriga yttranden i kyrka i sammanhang medgudstjänsten.

Tidningen »Dagens nyheter» för den 30 mars 1914 innehöll under rubriken »Högerns kampmetoder» ett meddelande från Uddevalla för före­gående söndag af denna lydelse: »Efter predikan i Bokenäs kyrka i Lane härad i dag på middagen, därvid församlingens vice pastor officierade, framträdde församlingens kyrkoherde, Erik Anderson, som för tillfället var tjänstledig, på gången i kyrkan och höll ett tal af ungefär följande ly­delse: Nästa söndag är valdag. De, som då rösta med de frisinnade och socialisterna, arbeta därmed på att få bort konungen och kyrkan. Det blir ett stort ansvar på domens dag, då ni där aflägga redogörelse för hur ni röstat. I den stilen fortgick talet, som på församlingen gjorde ett myc­ket pinsamt intryck. En af de kyrkobesökande, hemmansägare i orten, steg då upp från sin plats och gick fram på gången för att bemöta kyrko­herden och tillbakavisa beskyllningarna mot de# frisinnade. Kyrkoherden Anderson hade emellertid då begifvit sig in i sakristian, men tjänstförrät- tande pastorn gick i stället fram till hemmansägaren och yttrade att »en­dast pastorn får tala i kyrkan». Så uppstod eu replikväxling mellan de två och för att få slut på densamma anmodade pastorn församlingen att aflägsna sig ur kyrkan, hvilket också skedde».

I anledning af innehållet i denna artikel infordrade justitieombuds­mannen yttrande af kyrkoherden Anderson, hvilken i afgifven förklaring hufvudsakligen anförde:

Söndagen den 29 mars 1914 efter gudstjänstens slut i Bokenäs kyrka ansåg kyrkoherden sig böra med några ord inskärpa vikten af det nära förestående riksdagsmannavalet och gick därför fram på gången i kyrkan samt bad församlingsborna stanna kvar, enär kyrkoherden hade något att säga dem, hvilken uppmaning församlingsborna efterkommo. Kyrkoherden framhöll då i sitt tal till dem ungefär följande: då socialisterna satt på sitt program »ned med altaret», d. v. s. med Guds ord och kyrka, »ned med konungadömet» och »ned med militarismen», så kunde åtminstone ingen omvänd människa rösta på dem. I motsats till socialisterna ställde så kyrko­herden fram, utan att nämna något partinamn, dem, som fylkade sig om­kring altaret, omkring konungadömet och dess helgd samt omkring landets försvar och lade så förmaningens ord på åhörarnas hjärtan, att de måtte rösta så, att det lände dem själfva och deras efterkommande till fromma

— 1916 —

41

samt framför allt så, att de kunde svara därför en gång på domens dag, enär, såsom kyrkoherden uttryckte sig, »I veten, att alla våra gärningar skola fram för domen, ehvad de äro onda eller goda». Kyrkoherden slutade så sitt tal med att öfver församlingen nedkalla Herrans välsignelse. När kyrko­herden vände sig om för att gå tillbaka till sakristian, hörde han en person höja upp sin röst och — enligt uppgift af församlingsbor, ty själ!’ kunde kyrkoherden icke höra det — ropande säga: »stanna du, stanna!» När ifrågavarande person alltjämt stormande och pratande gick allt längre och längre fram i kyrkan, tillsade kyrkoherden sin vice pastor, Erik Hansson, som förrättat gudstjänsten, att gå in och tysta på den rasande mannen samt bedja honom lämna kyrkan, hvilket pastorn också gjorde.

»Dagens nyheters» uppgift, att pastorn därvid skulle hafva sagt, att ingen, utom prästerna, finge tala i kyrkan, vore oriktig. Pastorn fram­höll endast att, om mannen ifråga hade något att säga kyrkoherden och pastorn, finge han söka dem i deras bostad.

Med det ofvan sagda hade kyrkoherden gifvit tillkänna sitt förhållande och tillvägagående i ifrågavarande sak. Kyrkoherden stode för hvad lian sagt, ty detta hade icke varit annat än hvad Gud i sitt ord lärer och bjuder, alltså det ord, som kyrkoherden i sin ämbetsed besvurit att förkunna för sina åhörare, och underkastade sig kyrkoherden därför villigt den dom, som kunde komma att drabba honom för hans berörda yttrande.

Sedan kyrkoherden Andersons yttrande hit inkommit, förekom i tidningen »Dagens nyheter» för den 5 maj 1914 eu mot kyrkoher­dens förklaring riktad kritik, författad af förre riksdagsmannen Sven Olsson i Åsen. Sven Olsson förklarade i nämnda artikel, att kyrko­herden i sitt förenämnda tal i kyrkan uttryckligen sagt ifrån, att den, som vid riksdagsmannavalet röstade med de frisinnade eller socialisterna, ville störta tronen, altaret och försvaret. I öfrigt uppgaf Sven Olsson i samma artikel, hurusom kyrkoherden vid ett sammanträde med skol­rådet i Bokenäs församling, hvilket sammanträde skulle hållits på mor­gonen förenämnda den 29 mars, sökt förmå skolrådet att återkalla ett af denna myndighet tidigare fattadt beslut, hvarigenom Sven Olsson med- gifvits att hålla ett politiskt föredrag i ett af socknens skolhus, och uttalade Sven Olsson den förmodan, att kyrkoherden, när han icke kunde hindra, att det politiska mötet komrae att hållas, i stället genom sitt upp­trädande i kyrkan senare på dagen sökt göra hvad han kunde för att för­störa effekten af mötet.

Med anledning af hvad sålunda och i öfrigt i ärendet förekommit, anhöll justitieombudsmannen hos Konungens befallningshafvande i Göte-

6 — Juniilicombudsmänne.ni äinbeishcrälteUe till 1,91,5 urs Riksdag.

42

borgs och Bohus län, att Konungens befallningshafvande ville låta genom lämplig person anställa undersökning i ärendet till utrönande af ej mindre hvad kyrkoherden Anderson i sitt tal i kyrkan ifrågavarande den 29 mars hufvudsakligen'; yttrat, ån äfven huruvida talet hållits efter det gudstjänsten fullständigt afslutats och kungörelserna blifvit upplästa eller ej, och borde vid undersökningen tillika göras till föremål för utredning kyrkoherdens förhållande ifråga om skolhusets upplåtande äfvensom hvad i öfrigt kunde vara af beskaffenhet att inverka på ärendets bedömande.

Vid den undersökning, som Konungens befallningshafvande i anled­ning af berörda framställning lät anställa i ärendet, förekom hufvudsakli­gen följande:

Kyrkoherden Anderson beklagade, att han i sin förklaring till justitie­ombudsmannen vid refererandet af sitt tal till församlingsborna utelämnat orden »de frisinnade». Som kyrkoherden emellertid sedermera blifvit upp- märksamgjord därå, förklarade han numera, att han i sitt tal yttrat: då­de frisinnade eller socialisterna satt på sitt program etc. — möjligen hade dock kyrkoherden sagt »de frisinnade och socialisterna». I öfrigt vidhöll kyrkoherden, sin afgifna förklaring, hvilken han sade innehålla hvad han hufvudsakligen vid tillfället yttrat. Talet hade hållits efter predikans afsittande och sista psalmversens afsjungande, men innan kun­görelserna för dagen upplästs. Kyrkoherden ville emellertid göra gällande, att enligt bestämmelserna i kyrkohandboken gudstjänsten måste anses afslutad efter det den sista psalmversen afsjungits, äfven om icke kungörel­serna upplästs. Det hade sedan gammalt varit sed i församlingen att, dä vederbörande pastor velat meddela sig med församlingen utom gudstjänsten, detta skett före kungörelsernas uppläsande, enär de, som bevistat guds­tjänsten, eljest aflägsnade sig från kyrkan. — Vid skolrådssammanträdet ifrågavarande den 29 mars hade kyrkoherden närvarit, ehuru icke såsom ordförande, och därvid yttrat, att skolsalen icke i allmänhet borde upp­låtas för politiska eller liknande föredrag, utan borde de, som önskade att sådana föredrag hölles, för sådant ändamål upplåta sina egna bostäder. Kyrkoherden bestred, att han med detta yttrande, hvarmed han endast afsett att uttala sin mening i saken i allmänhet, afsett att söka hindra upplåtande af skollokalen för hållande af ifrågakomna föredrag, hvilket enligt kyrkoherdens åsikt varit omöjligt, enär beslut därom redan fattats samt tillkännagifvande om föredragets hållande redan förut anslagits.

Vice pastorn Hansson vitsordade, att kyrkoherdens ifrågavarande tal hufvudsakligen haft det innehåll och hållits å sådan tid, som af kyrkoherden angifvits. Äfven enligt pastorns förmenande måste gudstjänsten anses hafva varit afslutad vid talets hållande, oaktadt kungörelserna då icke

— 1916 —

43

upplästs. Beträffande frågan om upplåtande af en skollokal till Sven Olsson för hållande af politiskt föredrag anförde pastorn: Han hade ut­lyst skolrådssammanträde att hållas någon dag i mars månad 1914, tro­ligen den 22, för behandling af vissa ej hithörande ärenden. Vid detta sammanträde yttrade ledamoten i skolrådet Axel Eriksson i Eriksberg ordagrannt följande: »En person i församlingen har bedt mig göra eu framställning till skolrådet, om Sven Olsson i Åsen får hålla ett politiskt föredrag i en af församlingens skolsalar, men det kan hända, att det ej blir något af härmed.» På tillfrågan om skolrådets åsikt härutinnan sva­rade de fem ledamöter, som voro närvarande — skolrådet bestod af åtta ledamöter — att de icke hade något emot, att Sven Olsson finge tala i skolsalen. Till den 29 mars utlyste pastorn ett nytt skolrådssammanträdc för att höra dels de vid det förut omnämnda skolrådssammanträdet icke närvarande ledamöterna om deras åsikt i saken och dels skolrådet i sin helhet, sedan det dåmera bestämts, att Sven Olsson skulle hålla sitt tal. Vid detta sammanträde uttalade sig två af de tre skolrådsledamöter, som ej närvarit vid föregående sammanträde, emot och den tredje för förslaget, att Sven Olsson skulle få tala. De öfriga ledamöterna vidhöllo sin förut uttalade mening. När man fått klart för sig, att majoriteten vore för bifall till skolsalens upplåtande för berörda ändamål, yttrade kyrkoherden Anderson, som var vid sammanträdet närvarande, såsom sin mening un­gefär följande: Kyrkoherden vore ledsen öfver att skolrådets medlemmar med den kännedom, de borde hafva om Sven Olsson, ville tillåta skol­salens upplåtande till denne för hållande af politiskt föredrag. Den, som önskade, att Sven Olsson skulle hålla sådant föredrag, kunde ju upplåta sin egen bostad för ändamålet. Pastorn afslutade därefter skolrådssam­manträdet med orden: »alltså har skolrådet beslutat upplåta skollokalen för Sven Olssons föredrag».

Skolrådets ledamöter, som samtliga åhört kyrkoherdens förutnämnda tal i kyrkan, vitsordade riktigheten af kyrkoherdens hos justitieombudsmannen afgifna förklaring med det af kyrkoherden sedermera gjorda tillägg. De vitsordade ock riktigheten af vice pastorn Hanssons berättelse om hvad som förelupit vid ifrågavarande skolrådssammanträden; dock sade sig ledamoten Axel Eriksson ihågkomma, att kyrkoherden vid skolrådsammanträdet den 29 mars anfört bland annat, att k}?rkoherden ville upplysa skolrådet om, att Sven Olsson vore revolutionär, samt att en sådan person icke borde få hålla föredrag i en skolsal, där barn undervisades i kristendom.

Kyrkoherden Anderson bestred emellertid, att han sagt, att Sven Olsson vore revolutionär. Möjligen hade kyrkoherden yttrat, att skolhuset icke bort upplåtas till någon politisk talare och ej heller till några revolutionsmän.

— 1915 —

44

Hemmansägaren Johannes Jakobsson i Stale sade sig vara den person, som i kyrkoherdens förklaring uppgifvits hafva efter talet i kyrkan tillropat kyrkoherden: »stanna du, stanna». Jakobsson bestred, att han yttrat sig sålunda. Han hade endast uttalat en önskan att komma till tals med kyrkoherden. Jakobsson förklarade vidare, att han, som i po­litiskt hänseende tillhörde det frisinnade partiet, i följd däraf känt sig sårad af kyrkoherdens tal i kyrkan.

Af de personer, som i öfrigt hördes vid undersökningen i ärendet, förklarade vidare en, att kyrkoherdens tal i kyrkan enligt hans uppfatt­ning varit opassande; en annan sade sig hafva rönt ett starkt intryck af och blifvit upprörd öfver kyrkoherdens tal, däri förkastelsedom uttalades öfver det frisinnade partiet, till hvilket nämnda person hörde; en tredje person förklarade, att kyrkoherdens tal på honom icke gjort något godt intryck; en fjärde åter ville hafva uttalat såsom sin mening, att talet varit till mindre nytta; slutligen förklarade tre personer, att de förenade sig om det uttalandet, att kyrkoherdens tal på dem gjort snarare ett godt intryck än motsatsen.

* **

I ärendet var sålunda upplyst, att kyrkoherden Anderson söndagen den 29 mars 1914, i omedelbart sammanhang med den i Bokenäs kyrka under honom beviljad ledighet af vice pastor förrättade gudstjänsten, på kyrkogången hållit ett förmaningstal till församlingen med anledning af det då förestående valet af riksdagsmän till andra kammaren. Och hade kyrkoherden i detta tal, jämte det han uttalade klander mot de frisinnade och socialdemokratiska partierna, gifvit sina åhörare en tydlig anvisning att vid det stundande valet rösta med högerpartiet. Kyrkoherden hade tillika erinrat åhörarna därom, att de på den vttersta domens dag skulle få ansvara för, huru de vid riksdagsmannaval röstat.

Det var sålunda partimannen, som här talade och fann det passande att i kyrkan i sammanhang med gudstjänsten drifva partipolitik. Ett så­dant uppträdande af en församlingslärare måste betecknas såsom i hög grad ovärdigt, och justitieombudsmannen ställde därför kyrkoherden Anderson under tilltal inför domkapitlet i Göteborgs stift jämlikt 5 § i lagen om straff för ämbetsbrott af präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889, därvid justitieombudsmannen under erinran, att kyrkoherden uppen­barligen hållit sitt ifrågavarande tal i sin egenskap af församlingens kyrko­herde, yrkade, att domkapitlet, för hvad kyrkoherden i förevarande hän­seende låtit komma sig till last, måtte döma honom till det ansvar, som i nämnda lagrum vore stadgadt och domkapitlet funne hans fel förskylla.

— 19X5 —

45

På detta åtal meddelade domkapitlet den 23 september 1314 utslag, däri domkapitlet utlät sig: Enär kyrkoherden Anderson enligt eget er­kännande söndagen den 29 mars 1914 i omedelbart sammanhang med gudstjänsten i Bokenäs kyrka från kyrkogången inför den församlade kyrko- menigheten uppträdt med ett tal, i hvilket han gifvit församlingsmed­lemmarna tydlig anvisning att vid det förestående riksdagsmannaval rösta med ett visst parti, funne domkapitlet, att kyrkoherden Anderson, som genom nämnda uppträdande begagnat sin ämbetsställning i den politiska partitäflingens tjänst, visat oförstånd i sitt ämbetes handhafvande, och pröfvade förty rättvist, jämlikt 5 § i lagen om straff för ämbetsbrott af präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889, döma honom till varning.*

Domkapitlets utslag har vunnit laga kraft.

* I målets afgörande af domkapitlet deltogo stiftets biskop och sex domkapitlets leda­möter, af hvilka biskopen och fyra ledamöter förenade sig om den mening, domkapitlets utslag innehåller, hvaremot två ledamöter uttalade särskilda meningar.

Sålunda yttrade en ledamot: »I ärendet är upplyst,l:o) att kyrkoherden Anderson söndagen den 29 mars 1914 i omedelbart samman­

hang med gudstjänsten i Bokenäs kyrka hållit ett politiskt tal med anledning af de då förestående riksdagsmannavalen,

2ro) att han i detta tal med afseende på två namngifna politiska partier yttrat, att »åtminstone ingen omvänd människa kunde rösta på dem»,

3:o) att han vidare »utan att nämna något partinamn» omnämnde med hvilka man borde rösta, samt

4:o) att han till slut erinrade sina åhörare om, att de på domens dag skulle få svara för huru de nu röstade.

Redan den omständigheten, att kyrkoherden Anderson missbrukat sin ämbetsställning till att i sammanhang med gudstjänsten hålla politiskt föredrag i kyrkan synes vara af sådan beskaffenhet att den bort medföra ansvar enligt af justitieombudsmannen åberopade lagrum.

Härtill kommer, att kyrkoherden Anderson här uppenbarligen enligt hvad handling­arna upplysa handlat mot hvad han själf anser vara rätt och riktigt. Han har nämligen — enligt hvad han själf uppger — yrkat på, att icke ens skolhusen >; skulle upplåtas till något parti som helst för hållande af politiska föredrag», och detsamma borde väl enligt hans egen mening i lika hög grad gälla kyrkan.

Slutligen har tydligen hans politiska tal i kyrkan varit af synnerligen ovärdig beskaf­fenhet och har också, enligt hvad handlingarna upplysa, åstadkommit förargelse bland åhörarna.

Jag finner således, att kyrkoherden Anderson gjort sig skyldig till groft oförstånd i sitt ämbete, och pröfvar därför lagligt att med bifall till hvad justitieombudsmannen yrkat döma Anderson för hvad han sålunda låtit komma sig till last till ansvar enligt det af justitieombudsmannen anförda lagrum och finner på grund af anförda förhållanden skäligt »It fastställa straffet till mistning af ämbetet i tre månaders.

46

Obehörigt kvarhållande af beslagtagna fisknät.

Handlingarna i ett genom klagomål af hemmansägaren Erik Gavelin härstädes anhängiggjordt ärende utvisade, bland annat, följande.

Till lagtima vintertinget med Åsele lappmarks tingslag den 12 januari 1911 instämde länsmannen Gustaf Lindström å tjänstens vägnar Gavelin med påstående om hans fällande till ansvar för olaga fångande af fisk. Enligt hvad af åklagaren vid målets handläggning inför häradsrätten an­fördes, hade den åtalade förseelsen bestått däri, att Gavelin strax ofvanför Laxbäckens utlopp i sjön Malgomaj sedan lång tid tillbaka brukat hafva nät utlagda öfver bäckens hela bredd från den ena stranden till den andra, och hade näten räckt från vattenytan ända ned i bäckens botten. Bäcken hade alltså blifvit helt och hållet afstängd. Utläggandet af näten hade i allmänhet ägt rum allt ifrån det bäcken efter vårflodens upphörande fallit ned till sitt vanliga vattenstånd och ända till dess isbildningen vid vin­terns början inträdde. Vidare hade Gavelin efter den 15 september haft nät, i allmänhet tre till antalet, utlagda öfver Laxbäckens hela bredd det ena ofvanför det andra och på kort afstånd sinsemellan, i uppenbar afsikt att såmedelst fånga laxen, då den vore på väg uppför Laxbäcken för att leka i mindre sjöar å Blajkfjället. Till följd däraf hade laxen, då den hoppat öfver det nedersta nätet, kommit att fastna i något af de ofvanför utlagda.

I målet företedde åklagaren ett tryckt exemplar af en utaf Konung­ens befallningshafvande i Västerbottens län den 19 maj 1881 fastställd stadga angående villkoren och sättet för fiskets utöfvande i länets lapp­mark. Enligt § 1 i nämnda stadga skulle allt fiske efter lax och andra därmed besläktade, i stadgan uppräknade fisksorter vara förbjudet från den 15 september till årets slut. I fjällsjöar skulle emellertid sådant fiske få idkas till den 15 oktober.

Slutligen anförde en ledamot: »Af handlingarna i målet framgår, att kyrkolierdea Anderson den 29 mars 1914 i sammanhang med gudstjänsten framträdt på gången i kyr­kan och med hänsyn till det förestående valet af riksdagsman i andra kammaren varnat församlingen för att rösta på de kandidater, som uppställts af det liberala och det socia­listiska partiet, och därvid användt skarpa ord om dem, som komme att afgifva sina röster på dessa kandidater, och då kyrkoherden Anderson därigenom synes mig på ett betänkligt sätt hafva åsidosatt den varsamhet, som kyrkolagen ålägger prästen, då han vid gudstjänst­en har att yttra sig om politiska eller andra värdsliga frågor, anser jag mig till följd af justitieombudsmannens åtal böra döma honom i ötverensstämmelse med § 5 i lagen om ämbetsbrott af präst till varning för oförstånd i det prästerliga ämbetets handhafvande».

— 1915 —

47

Gavelins ombud i målet medgaf riktigheten af hvad däri lagts Gavelin till last, men anförde, att icke allenast Gavelin utan de flesta af Malgoviks och Laxbäckens byamän gjort sig skyldiga till enahanda förseelser. Åkla­garen genmälte, att åtminstone på senare tid det hufvudsakligen varit Ga­velin, som idkat fiske på det i målet angifna sättet.

Genom utslag den 2 juni 1911 yttrade häradsrätten, att enär Gavelin vidgått, att han under den tid åtalet afsåge, vid upprepade tillfällen låtit utlägga nät öfver Laxbäckens hela bredd på kort afstånd från bäckens ut­lopp i sjön Malgomaj, hvarigenom fisk afhållits från att inkomma i annans fiskvatten; ty och som Gavelin med användande af berörda fiskesätt i strid emot bestämmelse i 1881 års stadga bedrifvit fångst af lax senare på året än den 15 september, dömdes Gavelin för hvad som i angifna afseenden läge honom till last, jämlikt 24 kap. 14 § strafflagen, 22 § af fiskeristad- gan den 17 oktober 1900 samt 4 kap. 1 och 3 §§ strafflagen, att höta 100 kronor.

Detta utslag vann laga kraft.Utdrag af häradsrättens protokoll i målet lät Gavelin sedermera hit

ingifva. I en bifogad klagoskrift anförde Gavelin, bland annat, följande.Ehuru utslaget vore något otydligt affattadt, syntes innebörden af

detsamma allenast vara, att Gavelin, såsom förvunnen att hafva haft nät uti Laxbäcken efter den 15 september, gjort sig skyldig till brott emot den i målet åberopade, af Konungens befallningshafvande fastställda stad­gan. Detta vore så mycket tydligare, som det icke blifvit i någon mån visadt, att hinder skulle förefinnas mot att före berörda datum hafva nät utestående.

Vid två särskilda tillfällen, natten emellan den 24 och den 25 augusti 1908 samt natten emellan den 28 och den 29 i samma månad, bortkommo emellertid för Gavelin på obekant sätt sex i Laxbäcken utestående nät, fem den första natten och ett den senare. Sedermera hade Gavelin erfarit, att länsmannen Lindström låtit upptaga och bortföra dem. Vid det första tillfället hade Lindström själf varit tillstädes, och vid det senare tillfället hade det då upptagna nätet bortförts af två personer, synbarligen på upp­drag af Lindström. Enligt hvad som vidare kommit till Gavelins kännedom, hade Lindström sedermera till och med utbjudit näten till salu för en summa af 240 kronor. Lindström syntes heller icke vilja återställa näten till Gavelin.

Hvarken före eller efter häradsrättens ifrågavarande utslag hade Gavelin blifvit tilltalad eller fälld till ansvar för olofligt fiske. Af protokollet fram- ginge, att åklagaren ej yrkat, att några af honom beslagtagna nät skulle dömas förbrutna, och det vore vidare att märka, att ansvaret grundade

— 1915 —

48

sig på fiske efter den 15 september, under det att länsmannen Lindström låtit borttaga näten redan den 24 och den 28 augusti. Det syntes Gavelin därför uppenbart, att Lindström saknade all rätt till ifrågavarande nät, och att ej blott hans fortsatta innehafvande af näten eller eventuella för­säljande af dem utan redan hans tilltag att bortföra näten utgjort ett lag- stridigt förfarande och innebure en mycket svår kränkning af Gavelins rätt. Gavelin hemställde därför, att justitieombudsmannen i anledning af hvad som passerat måtte mot Lindström vidtaga de åtgärder, som saken kunde anses påfordra. Skulle rättegång komma att anhängiggöras mot Lindström, förbehölle sig Gavelin rätt att i målet göra gällande de anspråk på skadestånd och ersättning, hvartill han kunde vara befogad.

Sedan justitieombudsmannen i ärendet infordrat yttrande från läns­mannen Lindström, anförde denne i afgifven förklaring hufvudsakligen följande.

Såsom framginge af en vid förklaringen fogad kartskiss, hade Lax­bäcken sin upprinnelse från sjöar, belägna på Blajkfjället. Dessa såväl som andra så kallade fjällsjöar utmärkte sig för sitt klara, rena och väl­smakande vatten, härutinnan väsentligen afvikande från mer eller mindre stillastående eller från myrländta och sänka marker kommande vattendrag.

Laxbäcken hade sitt utlopp i den flera mil långa och mer än en half mil breda sjön Malgomaj. I nämnda sjö funnes flera arter af laxsläktet, af hvilka särskildt märktes grålax, röding och, ehuru i mindre myckenhet än nämnda två arter, blanklax. På hösten gingo dylika fiskar från Mal­gomaj upp efter Laxbäcken till sjöarna på Blajkfjället för att där lägga sin rom. Att de valt just denna bäck och dess hufvudkällor till lekplatser, torde enligt sakkunnigas utsago bero på vattnets utmärkta beskaffenhet,.

Då det blifvit Lindström kunnigt, att i Laxbäcken fångades fisk på olaga sätt, verkställde han vid ett lämpligt tillfälle en natt hösten 1908 undersökning härom. Lindström fann då några laxnät där så utlagda, att dessa sträckte sig tvärsöfver bäcken från strand till strand. Då dylikt fångstsätt var olagligt, i det att fiskens fria uppgång efter bäcken hindrades, omhändertog Lindström, sin plikt likmätigt, de utsatta näten. Någon tid därefter fick Lindström meddelande, att ett nät på enahanda sätt som förut var utlagdt i samma bäck. Som Lindström själf var hindrad att taga reda på detta nät, beordrades kronofjärdingsraannen att upptaga och till Lind­ström öfverlämna detsamma.

Hvem som egentligen vore ägare till dessa nät, vore för Lindström okändt. Ingen hade hitintills anmält sig såsom nätens ägare, således icke heller Gavelin. Lindström vore villig att utlämna näten till rätte ägaren, när denne lagligen styrkte sin äganderätt.

— 1916 —

49

Hade det varit för Lindström kändt, att Gavelin vore ägaren till ifråga­varande nät, skulle Lindst.öm gifvetvis vid häradsrätten, där Lindström stä It Gavelin till ansvar för olaga fiskfångst, tillika yrkat, att näten måtte förklaras förbrutna. 1 målet hade Gavelin till sitt försvar uppgifvit, att de flesta af Malgoviks och Laxbäckens byamän gjort sig skyldigå till ena­handa förseelser. Vore denna hans uppgift sann, kunde ju°näten lika väl vara någon annans, och Gavelin hade icke ens visat, att han förlorat några nät.

1 å grund häraf och då Gavelins anmälan uppenbarligen tillkommit för att skada Lindström, hemställde denne, att ifrågavarande anmälan måtte lämnas utan afseende.

Vid förklaringen voro fogade, jämte den däri omförmälta kartskissen, tre särskilda vittnesattester.

Till bemötande af förklaringens innehåll anförde Gavelin i en inmfven påminnelseskrift, bland annat:

att Lindströms uppgift, att det skulle hafva varit för honom obekant, hvem som vore ägare till näten, vore minst sagd t oriktig;

att detta framginge af ett vid påminnelseskriften fogadt intyg af fjär­dingsmannen And. Wikner;

att denne omförmält, att han och S. P. Malström af Lindström an­modats att vara behjälpliga med att borttaga Gavelins nät;

. samt att J- A- Kanon intygade, att Lindström vid ett tillfälle, då han utbjudit näten till salu, uppgifvit, att Gavelins namn funnes på ett af dem.

Vid påminnelseskriften funnos fogade sju vittnesattester, bland dem två af Wikner och Kanon undertecknade intyg.

Sedan handlingarna i ärendet ånyo delgifvits länsmannen Lindström, anförde denne i förnyadt yttrande, bland annat:

.1 sin förra förklaring i ärendet hade Lindström uppgifvit, att ägaren till ifrågakomna nät vore för Lindström okänd. Nu upplystes emellertid i företedda intyg, att Lindström förr uppgifvit, att näten voro Gavelins. Att Lindström så sagt, ville han ingalunda bestrida. Lindström hyste nämligen då den uppfattningen, att näten, som på angifvet sätt utlagts utanför Gavelins ägor, vore honom tillhöriga. Men då Gavelin, ehuru därom tillfrågad, sagt sig aldrig hafva förlorat några nät, och det hittills icke lyckats Lindström att leda i bevis, hvem som vore nätens ägare, måste hans uppfattning i ämnet betraktas som den rätta.

Vid sin andra förklaring i ärendet hade Lindström fogat tre särskilda intyg.

Lill bemötande af den senare förklaringens innehåll anförde Gavelin i en i ärendet ytterligare ingifven skrift:

7 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

50

Gavelin hade aldrig förnekat, att nät blifvit tagna från honom, men däremot vore möjligt, att Gavelin på någon fråga, om Lindström tagit nät ifrån honom, svarat undvikande eller möjligen nekande, enär Gavelin befarat, att ett annat svar, då Gavelin icke hade bevis för sina misstankar, skulle kunna ådraga honom ansvar för ärekränkning. Det var först se­dan Gavelin skaffat sig full visshet om saken, som han vågade draga fram densamma. Att Lindström däremot vetat, att näten tillhörde Gavelin, framginge af särskilda, af Gavelin nu ingifna intyg. Anledningen till,, att Lindström ändå ej yrkat, att näten skulle förklaras förbrutna, kunde uppenbarligen ej vara någon annan, än att lagligt skäl ej fanns att bort­taga eller konfiskera näten. Gavelin hade full rätt att hafva dem utlagda, och Lindströms tilltag kunde Gavelin ej finna vara annat än ett öfver- grepp.

Vid denna Gavelins skrift voro fogade ett flertal handlingar, bland dem de af honom i skriften omförmäla intyg.

1 ärendet var sålunda upplyst, att läsmannen Lindström i augusti 1908 låtit upptaga och till sin bostad hemföra sex i Laxbäcken ut­lagda, Gavelin tillhörande laxnät, samt att Lindström ännu icke mera än fyra år därefter vidtagit någon åtgärd för att till Gavelin återställa näten, och detta utan att näten vare sig af domstol förklarats förbrutna eller af Lindström behållits för att i rättegång emot Gavelin angående olaga fiske tjäna såsom bevismedel i fråga om gärningen eller pant för skadestånd. Till sin ursäkt hade Lindström enständigt förnekat, att han ägt behörig kännedom om, att näten tillhörde Gavelin. Denna ståndpunkt torde emellertid icke visa sig hållbar vid en närmare undersökning. Med hänsyn till innehållet af de i ärendet af Gavelin åberopade vittnesintygen syntes det nämligen vara ställdt utom allt tvifvel, att Lindström väl vetat om, att de af honom omhändertagna näten tillhörde Gavelin.

I eu till Konungens befallningshafvande i Västerbottens län aflåten ämbetsskrifvelse anhöll justitieombudsmannen därför, att en åklagare måtte förordnas att vid vederbörlig domstol i laga ordning anställa och utföra åtal mot länsmannen Lindström för hvad denne i förevarande hänseende låtit komma sig till last. I särskild instruktion för åtalets utförande an­modade justitieombudsmannen åklagaren att efter behörig utredning hvarunder åklagaren hade att vid domstolen påkalla vittnesförhör i den utsträckning, hvari sådant förhör kunde visa sig behöfligt å Lindström yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet. Tillika borde åklagaren ej

— 1915 —

51

mindre hemställa, att näten måtte till Gavelin återlämnas, än äfven i mån af befogenhet understödja de ersättningsanspråk, som Gavelin, i målet hord, kunde komma att däri framställa.

I enlighet med justitieombudsmannens ifrågavarande uppdrag blef åtal mot länsmannen Lindström anställdt inför Åsele lappmarks tingslags hä­radsrätt, som den 2.9 april 1.914 i målet meddelade följande utslag:

Genom hvad i målet förekommit hade häradsrätten inhämtat, att Lind­ström under augusti 1908 tagit i beslag och till sin bostaddhemfört sex stycken i Laxbäcken utlagda, Gavelin tillhöriga, laxnät, att efter af Lind­ström vid häradsrätten den 12 januari 1911 å tjänstens vägnar anhängig- gjord rättegång Gavelin blifvit genom häradsrättens utslag den 2 juni samma år dömd till ansvar, för det han vid upprepade tillfällen låtit ut­lägga nät öfver Laxbäckens hela bredd på kort afstånd från bäckens ut­lopp i sjön Malgomaj, hvarigenom fisk afhållits från att inkomma i annans fiskevatten, att Lindström icke under nämnda rättegång vare sig framställt yrkande om, att de af honom beslagtagna näten skulle förklaras förver­kade, eller visat, att näten af honom behållits för att tjäna såsom bevis­medel i fråga om det brott, hvartill Gavelin genom olofligt fiskande gjort sig skvldig, eller såsom pant för skadestånd, samt att Lindström icke hel­ler i den ordning, 30 § 2 inom. i fiskeristadgan den 17 oktober 1900 föreskrifver, låtit om beslaget af näten verkställa kungörelse. Detta och hvad mera i målet förekommit hade häradsrätten tagit i öfvervägande; och enär på grund af den i målet förebragta bevisning måste anses styrkt, att Lindström, ehuru Gavelin vid flera olika tillfällen och inför olika per­soner förnekat, att han förlorat några nät, dock haft skälig anledning an­taga, att näten varit Gavelins tillhörighet; ty och som det vid sådant för­hållande väl icke ålegat Lindström att om beslaget utfärda kungörelse, men Lindström dock genom sin underlåtenhet att under den genom härads­rättens utslag den 2 juni 1911 afslutade rättegång framställa yrkande om att näten måtte förklaras förverkade gjort sig skyldig till tjänstefel; alltså pröfvade häradsrätten rättvist jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen döma Lindström att för försummelse i tjänsten höta 50 kronor. Enär Gavelin icke på något sätt visat, att näten blifvit genom Lindströms förvållande förstörda, samt Lindström förklarat sig villig att till Gavelin återställa näten, funne häradsrätten Gavelins yrkande om ersättning för nätens värde icke kunna bifallas, utan förpliktades i stället Lindström att till Gavelin genast återställa näten. Vidkommande därefter Gavelins yrkande om skade­stånd, så enär Gavelin såväl vid flera olika tillfällen förnekat, att näten varit hans tillhörighet, som ock underlåtit att af Lindström söka återfå desamma, och Gavelin sålunda själf måste anses hafva föranledt, att nä­

— 1915 —

52

ten icke blifvit till honom återställda, funne häradsrätten Gavelins yrkande om skadestånd icke kunna bifallas. Vid denna utgång af målet förplik­tades Lindström att dels ersätta statsverket förskjutna vittneslöner dels ock betala Gavelins rättegångskostnader med skäligen ansedda 800 kronor, jämte hvad Gavelin visade sig hafva erlagt i lösen för häradsrättens pro­tokoll i målet.

Öfver häradsrättens utslag, som den 7 september 1914 hit inkom, hafva såväl Lindström som Gavelin anfört besvär hos Svea hofrätt.

I anledning af dessa besvär meddelade hofrätten utslag den 14 de­cember 1914, däri hofrätten utlät sig:

Enär Lindström genom sin underlåtenhet att uti omförraälda, genom häradsrättens utslag den 2 juni 1911 afgjorda mål framställa yrkande om att ifrågakomna nät måtte förklaras förverkade icke kunde anses hafva gjort sig skyldig till tjänstefel, pröfvade hofrätten lagligt att, med änd­ring af häradsrättens öfverklagade utslag i ansvarsfrågan, befria Lindström från honom af häradsrätten ådömda böter, men då Lindström, som för sin åt­gärd att ur Laxbäcken upptaga näten kunnat hämta stöd allenast af stad- gandena i 14 och 17 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, icke förebragt någon omständighet, på grund hvaraf han vore berättigad be­hålla näten, samt desamma, enligt hvad i målet blifvit utredt, tillhörde Gavelin, blefve häradsrättens utslag i hvad därigenom Lindström förplik­tats att till Gavelin återställa näten af hofrätten fastställdt. Beträffande Gavelins anspråk på ersättning för liden skada funne hofrätten ej skäl att göra ändring i öfverklagade utslaget.

I fråga om kostnaderna å målet vid häradsrätten funne hofrätten skäligt på det sätt ändra häradsrättens utslag i denna del att dels Lind­ström förklarades skyldig att med sammanlagdt 569 kronor ersätta Gavelin för dennes och hans rättegångsbiträdes inställelser vid häradsrätten, för af Gavelin åberopade vittnena Viktor Haglunds, Amandus Kanons. Samuel Edmans och J. F. Bäckströms inställelse vid häradsrätten, för nämnda vittnens inkallande samt för lösen af häradsrättens protokoll, dels ock Lind­ström befriades från honom af häradsrätten ålagd skyldighet att ersätta statsverket förskjutna vittneslöner; och skulle hvad af allmänna medel utgifvits eller kunde komma att utgifvas i ersättning till på åklagarens begäran i målet inkallade vittnen stanna å statsverket.

Gavelin, som fordrat ersättning för kostnaderna å målet i hofrätten,. skulle själf vidkännas samma kostnader.

— 1916 —

Olaga expeditionslösen m. m.

I en hit insänd klagoskrift anförde N. P. Fagerland å Sundbvbergs ungsocialistiska klubbs vägnar hufvudsakligen följande.

För vidtagande af de åtgärder, som kunde synas lämpliga, ville klubben bringa till justitieombudsmannens kännedom, att poliskommissarien E. Sohl- berg vid utfärdande af tillståndsbevis i anledning af klubbens den 8 sep­tember 1913 och den 14 påföljande oktober till polismyndigheten i Sund­byberg gjorda anmälningar om afhållande af offentligt möte i »Folkets hus» i Sundbyberg med föredrag, affordra! klubben en afgift af en krona 50 öre, hvilken klubben äfven erlagt. Vid alla under föregående år före­kommande anmälningar af dylika sammankomster äfvensom vid särskilda anmälningar år 1913 hade Sohlberg däremot utgifvit tillståndsbevis utan lösen. Till bestyrkande häraf ville klaganden bilägga ifrågavarande an­mälningshandlingar.

Ehuru klubben gifvetvis icke tillmätte någon större betydelse åt det ringa penningbelopp, som Sohlberg sålunda tillfört sig, ansåge klubben likväl sig höra till beifran anmäla Sohlbergs handlingssätt, då dels en vacklande praxis ingåfve den föreställningen, att en relativt underordnad tjänsteman ägde förfara godtyckligt vid utöfvandet af sina åligganden, och dels förfarandet gåfve stöd åt eu under sociala brytningstider väl motiverad uppfattning, att utkräfvande! af afgift berott på, att antingen klubben eller eventuellt den föredragshållare, för hvars föredrag anmälan gjorts, råkat ådraga sig Sohlbergs misshag.

Vid klagoskriften fanns fogad en till polismyndigheten i Sundbyberg ställd, den 8 september 1913 dagtecknad anmälan, däri klaganden enligt uppdrag af Sundbybergs ungsocialistiska klubb meddelat, att Hinke Berge- gren från Stockholm komme att söndagen den 14 september i »Folkets hus» i Sundbyberg hålla ett offentligt föredrag öfver ämnet: »Hvar ha vi våldtäktsmännen — bland de unga arbetarna eller bland öfverklassens fina herrar?» A denna handling hade Sohlberg den 10 september tecknat en med lösen och stämpel till sammanlagdt belopp af eu krona 50 öre försedd resolution af följande lydelse:

»Till denna ansökan meddelas bifall under villkor att ingenting mot lag stridande eller mot myndigheter eller enskilde ohöfviskt eller förargelse­väckande förekommer».

Vidare hade bilagts en med lösen och stämpel till belopp af samman­lagdt en krona 50 öre belagd handling af följande lydelse:

— 1915 -

54

»På därom gjord ansökan meddelas resetalaren 0. Ljungdahl härmed tillstånd att söndagen den 19 dennes, med början kl. 11,30 f. m. i Folkets hus, Sundbyberg, vid offentligt möte därstädes, hvarvid allmän­heten mot afgift äger tillträde, hålla föredrag öfver ämnet »År bibeln Guds ord»; under villkor dock att ingenting mot lag stridande eller mot myndigheter eller enskilde ohöfviskt förekommer, allt vid äfventyr af åtal och förbud att vidare uppträda.

Sundbyberg i poliskominissariekontoret den 14 oktober 1913.E. Sohlberg.»

Slutligen hade vid klagoskriften fogats två särskilda till poliskommis­sarien Sohlberg ställda anmälningar om offentliga föredrag, som af klag­anden å klubbens vägnar gjorts dels den 20 mars 1913 rörande ett föredrag af Axel Holmströrn dels ock den 16 april 1913 beträffande ett föredrag af O. Ljungdahl. Å båda dessa handlingar hade Sohlberg utan lösen tecknat särskilda bevis, att polismyndigheten i Sundbyberg icke hade något att erinra mot anmälningarna.

1 ärendet hörd genmäle poliskommissarien Sohlberg:Enligt 13 § 3 mom. i ordningsstadgan för rikets städer skulle an­

mälare af tillställning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som af polismyndigheten meddelades. Vid de flesta af Sundbybergs ungsocia- listiska^ klubb anordnade offentliga sammankomster med inträdesafgift och föredrag hade inga särskilda föreskrifter ansetts erforderliga, hvarför Sohlberg, då sökanden vid sådant förhållande icke hade skyldighet att lösa bevis, icke åsatt lösen eller stämpelafgift.

Efter uppträdande den 25 mars 1913 af Axel Holmström och den 20 april samma år af O. Ljungdahl ansåg Sohlberg nödvändigt, att vissa föreskrifter meddelades, och beläde därför den 10 september och den 14 oktober 1913 bevisen med lösen och stämpel såsom för bevis tecknadt å företedd handling enligt förordningarna angående stämpelafgiften den 18 september 1908 och angående expeditionslösen den 7 decem­ber 1883.

Enär Sohlberg förmenade sig vid behandling af dessa ärenden icke hafva öfverskridit sin befogenhet eller förfarit i strid mot lagens före­skrifter, anhöll Sohlberg, att klagomålen icke måtte föranleda till vidare åtgärd.

Till bemötande af förklaringens innehåll insände klaganden en på­minnelseskrift, däri klagomålen vidhöllos. Klaganden anförde därvid, bland annat, att poliskommissarien Sohlberg icke gjorde något försök att

— 1915 —

55

antyda, hvilka särskilda föreskrifter skulle hafva blifvit nödvändiga i anledning af Axel Holmströms och O. Ljungdahls föredrag.

* *

I anledning af ifrågavarande klagomål aflat justitieombudsmannen till Konungens befallningshafvande i Stockholms län en äinbetsskrifvelse med anhållan, att en åklagare måtte förordnas att vid vederbörlig domstol anställa åtal mot poliskommissarien Sohlberg för hvad sålunda lagts ho­nom till last. I en särskild instruktion för den blifvande åklagaren an­förde justitieombudsmannen, bland annat:

I ärendet vore upplyst, att klaganden för Sundbybergs ungsocialistiska klubb till poliskommissarien Sohlberg ingifvit en den 8 september 1913 dagteck- nad anmälan, att den 14 september skulle i »Folkets hus» i Sundbyberg hållas ett offentligt föredrag med uppgifvet ämne, samt att Sohlberg den 10 septem­ber å handlingen tecknat en med lösen och stämpel till belopp af en krona 50 öre belagd resolution af innehåll att till avsökningen meddelades bifall.

Poliskommissarien Sohlberg hade sålunda betecknat klagandens berörda anmälan såsom en ansökning om tillstånd till föredragets hållande, hvilken ansökning Sohlberg funnit sig kunna bifalla. Emellertid hade enligt 13 § i ordningsstadgan för rikets städer, hvilken stadga ägde tillämpning å köpingen Sundbyberg, ej erfordrats något tillstånd för hållandet af ifrågavarande föredrag, hvarom allenast, på sätt som ock skett, behöft göras en anmälan hos polismyndigheten. Sohlberg hade sålunda öfver- skridit sin befogenhet, då han meddelat ett tillstånd, som icke varit erfor­derligt och som ej heller blifvit sökt, och tillika hade Sohlberg vid det förhållande, att klaganden ej begärt något bevis i saken, utan laga skäl utkräft lösen en krona 50 öre för den ifrågakomna resolutionen.

Till närmare belysning af ifrågavarande ämne hänvisade justitie­ombudsmannen i öfrigt till den redogörelse, som i justitieombudsmannens ämbetsberättelser till 1886 och 1887 årens Riksdagar funnes införd angå­ende ett af justitieombudsmannen emot polismästaren friherre N. E. A. Raab anställd t åtal för ämbetsfel.

Handlingarna i förevarande ärende utvisade tillika, att poliskommis­sarien Sohlberg den 14 oktober 1913 utfärdat en särskild med lösen och stämpel till belopp af en krona 50 öre belagd resolution, hvarigenom resetalaren O. Ljungdahl »på därom gjord ansökan» meddelats tillstånd att söndagen den 19 oktober i »Folkets hus» i Sundbyberg, vid offentligt möte därstädes, hålla föredrag öfver ett uppgifvet ämne.

Den handling, soin till poliskommissarien Sohlberg ingafs rörande sistnämnda föredrag, vore icke i ärendet företedd, men all anledning vore

— 1915 —

56

att antaga, att samma handling vore affattad på samma sätt som de skrifter klaganden i dylika ärenden tidigare ingifvit till Sohlberg. Att klagandens framställning af Sohlberg i särskild tillståndsresolution kallats en ansökning hade i detta hänseende intet att betyda, vid det förhållande att Sohlberg gifvit den tidigare framställningen af den 8 september 1913, som af klaganden uttryckligen betecknats såsom en anmälning, namnet ansökning. Med skäl torde sålunda kunna påstås, att Sohlberg i detta senare fall på alldeles samma sätt som då han meddelade tillståndet af den 10 september 1913 öfverskridit sin befogenhet, äfvensom att han jämväl i det senare fallet obehörigen utkräft en expeditionslösen af en krona 50 öre.

På sätt ofvan anförts, hade poliskommissarien Sohlberg i båda de fall, hvarom fråga vore, uppställt vissa villkor för det lämnade tillståndet, och till resolutionen af den 14 oktober 1913 hade han fogat det särskilda tillägget, att dessa villkor borde uppfyllas, vid äfventyr af förbud för vederbörande talare att vidare uppträda. Detta tillägg innefattade uppen­barligen ett otillbörligt hot mot den person, som fått tillståndet, och Sohlberg hade icke ägt befogenhet att för denne stadga ett äfventyr af förenämnda beskaffenhet.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge justitieombudsmannen, att poliskommissarien Sohlberg i sin tjänst förfarit felaktigt i ofvan utveck­lade hänseenden. För det af Sohlberg sålunda begångna tjänstefel borde åklagaren å Sohlberg yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet. Til­lika borde åklagaren i mån af befogenhet understödja de ersättningsanspråk, som klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

I enlighet med justitieombudsmannens ifrågavarande uppdrag blef åtal mot poliskommissarien Sohlberg anställdt inför Södra Roslags dom­sagas häradsrätt, som den 15 juli 1914 i målet meddelade följande utslag:

I målet vore upplyst, att sedan N. P. Fagerland för Sundbybergs ungsocialistiska klubb till Sohlberg ingifvit en den 8 september 1913 dagtecknad skriftlig anmälan om föredrag, som komme att den 14 i samma månad af Hinke Bergegren hållas i »Folkets hus’ A-sal» i Sundbyberg öfver uppgifvet ämne, Sohlberg å nämnda anmälan den 10 september 1913 tecknat en med lösen och stämpel till sammanlagdt belopp af en krona 5Ö öre belagd resolution, hvarigenom till ansökningen meddelats bifall under villkor, att intet emot lag stridande eller mot myndigheter eller enskilda ohöfviskt eller förargelseväckande vid föredraget förekomme; äfvensom att Sohlberg den 14 oktober 1913 utfärdat en särskild med lösen och stämpel till belopp af en krona 50 öre belagd resolution, hvar­igenom resetalaren O. Ljungdahl på därom gjord ansökning meddelats tillstånd att söndagen den 19 i samma månad i »Folkets hus» i Sund-

— 1915 —

57

byberg vid offentligt möte därstädes hålla föredrag öfver uppgifvet ämne under villkor, att intet emot lag stridande eller mot myndigheter eller enskilda ohöfviskt därvid förekomme, vid äfventyr af förbud för veder­börande talare att vidare uppträda; och enär Sohlberg icke ens påstått, att den handling, med anledning hvaraf sistnämnda resolution utfärdats, åsyftat annat än stadgad anmälan af föredraget; samt Sohlberg vid angifna förhållanden hvarken i 13 § af ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 eller eljest i lag ägt stöd för sin åtgärd att utfärda med lösen och stämpel belagda resolutioner rörande tillstånd till ifrågavarande före­drag, af hvilka intetdera hållits å ställe, som enligt omförmälda lagrum varit att anse såsom allmänt; ty och då Sohlberg likaledes saknat fog för meddelandet af ofvannämnda vid resolutionernas utfärdande uppställda villkor och äfventyr; alltså pröfvade häradsrätten rättvist döma Sohlberg för det tjänstefel, han genom berörda åtgärder låtit komma sig till last, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, att höta 25 kronor.

öfver häradsrättens utslag har poliskommissarien Sohlberg anfört besvär hos Svea hofrätt. Dessa besvär äro på hofrättens pröfning beroende.

Missbruk af tjänstebrefkort.

På sätt framgår af ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag (sid. 94) hade komministern Erik Modin hos Svea hofrätt anfört besvär öfver ett af Sollefteå tingslags häradsrätt den 24 november 1913 meddeladt utslag, hvarigenom Modin dömts till ansvar för det han öfver- trädt det i 7 § 1 mom. i förordningen angående ändrade bestämmelser för utgörandet af postafgifter för försändelser i tjänstärenden den 15 juni 1900 stadgade förbud för tjänstebrefkorts användande för andra försän­delser än i tjänstärenden.

Dessa besvär äro numera pröfvade af hofrätten, som genom utslag den 18 december 1914 funnit ej skäl göra ändring i häradsrättens utslag, i hvad detsamma blifvit öfverklagadt.*

* Vid målets afgörande af hofrätten yttrade ett hofrättsråd följande särskilda mening:»Jag finner väl Modin icke hafva varit berättigad att för meddelanden, som han i

egenskap af ordförande i biblioteksnämnden och kommittén för kyrkans restaurering afsända använda tjänstebrefkort, men då hvad i nämnda hänseende lagts Modin till last, enligt min mening, icke är af beskaffenhet att föranleda till ansvar, pröfvar jag lagligt att, med ändring af häradsrättens utslag, befria Modin från honom i målet ådömdt ansvar.»

8 — Justitieombudsmannens ämbetsberätielse till 1.913 års Riksdag.

58

Onödigt uppskof.Till den 27 oktober 1913 uttog A. J. Jansson i Uddnäs stämning till

Finspånga läns häradsrätt å direktören Paul Radmann i Skrumpetorp under yrkande, att Radmann måtte åläggas till Jansson utgifva ogulden hyra för en af Radmann förhyrd bostadslägenhet å Springsta säteri i Kärrhö socken af Västmanlands län, hvarjämte fordrades ränta och ersättning för rätte­gångskostnaden. Vid första rättegångstillfället, den 27 oktober 1913, framställdes å svarandesidan invändning mot krafvet och begärdes af kä­randen uppskof i målet för vidare utredning, hvilken begäran af härads­rätten bifölls. När målet den 19 januari 1914 åter förekom till behand­ling, anhöll svarandens i rättegången använda ombud om uppskof, hvilket mot kärandens bestridande af häradsrätten beviljades. Den 16 mars 1914 handlades målet ånyo, men blef äfven nu på begäran från svarandesidan uppskjutet. Vid det därpå följande sammanträdet den 14 april 1914 till- kännagaf häradsrätten, att som ej något mera var att då anteckna, utslag skulle få afvaktas den 11 påföljande maj. Å sistnämnda rättegångsdag meddelade häradsrätten, under ogillande af Janssons yrkande om ersättning för rättegångskostnaden, ett i hithörande delar så lydande utslag: Enär Janssons talan afsåge hyresersättning för en till Radmann upplåten lägen­het å Springsta säteri i Kärrbo socken, samt denna fastighet icke läge inom häradsrättens domvärjo', alltså och jämlikt »14 § samt 29 § 4 mom. rättegångsbalken» förklarade sig häradsrätten icke vara behörig att upp­taga målet till pröfning. Samtliga häradsrättens beslut afkunnades under ordförandeskap af häradshöfdingen H. Joachimsson.

I en till justitieombudsmannen ingifven klagoskrift anförde därefter Jansson klagomål öfver häradsrättens åtgörande i berörda mål. Klaganden anförde hufvudsakligen: Genom målets handläggning upprepade gånger och vid en långt ifrån klagandens hemvist belägen domstol hade klagan­den förorsakats betydande kostnader för resor och protokollslösen, hvilka kostnader undvikits, därest häradsrätten, sin plikt likmätigt, omedelbart jämlikt lagens föreskrift i 10 kap. 29 § rättegångsbalken visat målet ifrån sig. Redan vid målets första handläggning borde det stått fullt tydligt för häradsrätten, att det vore fråga om sådant mål, som domstolen ex of- ticio skulle visa ifrån sig. Åt föreskriften i sistnämnda lagrum: »Anhängig- göres vid underrätt mål, som rätten ej är behörig att upptaga, skall den, ehvad invändning göres eller icke, visa målet ifrån sig» kunde, då invändning om forum enligt lagens föreskrift skulle göras vid första rätte- o-ånwstillfället, icke gifvas annan tolkning, än att domstolen vore skyldig

— 1915 —

59

redan vid första handläggningen meddela dylikt beslut, i händelse målet vore af beskaffenhet, som i lagrummet angåfves. I alla händelser borde häradsrätten hafva på ett tidigare stadium af målets handläggning, än efter det målet å ömse sidor öfverlämnats till dom, kommit underfund med dess beskaffenhet och visat det ifrån sig. Klaganden anhöll därför, att justitieombudsmannen måtte förordna om åtal mot häradshöfdingen Joachimsson, samt yrkade, att denne måtte åläggas ersätta klagandens kostnader för onödiga inställelser och protokollslösen.

Uti infordradt yttrande anförde häradshöldingen Joachimsson: Under .handläggningen af ifrågavarande mål var häradshöfdingen tveksam, om tvisten rörde »jord och gods å landet», såsom i 10 kap. 14 § rättegångs­balken sågs, eller borde betraktas såsom ett vanligt civilt krafmål — något, hvarom meningarna säkerligen kunde vara delade. 1 början omfattade häradshöfdingen den senare uppfattningen, men under målets fortgång och sedan parterna utvecklat sin talan och förebringat utredning, kom härads­höfdingen alltmera till den förra uppfattningen, tills det slutligen för häradshöfdingen framstod klart och tydligt, att hyresaftalet stode i ett så oskiljaktigt sammanhang med fastigheten, hvarå den förhyrda bostaden funnes, att målet icke lagligen borde eller lämpligen kunde handläggas och pröfvas af häradsrätten utan tillhörde forum rei sitae. Ehuru målet dä vid häradsrätten förevarit vid fyra särskilda rättegångstillfallen samt af käranden — men icke af svaranden, som fortfarande begärde uppskof — öfverlämnats till slutligt afgörande, fann häradshöfdingen vid nämnda förhållande häradsrätten jämlikt 10 kap. 14 § och 29 § 4 mom. samt 16 kap. 5 § rättegångsbalken vara icke allenast oförhindrad utan äfven plik­tig att visa målet ifrån sig. 1 enlighet härmed affattades häradsrättens utelag den 11 maj 1914. Enligt häradshöfdingens mening hade härads­rätten vid sin behandling af målet icke gjort sig skyldig till något fel­aktigt förfarande. Vid målets första handläggning var det, såvidt härads­höfdingen förstode, ingalunda uppenbart, att häradsrätten skulle enligt lag vara obehörig att upptaga målet till pröfning. Och att häradsrätten, innan den visade målet ifrån sig, ville hafva saken utredd och erhålla öfvertygande skäl för sitt beslut härom, finge väl icke klandras, äfven om det skulle hafva varit önskvärdt, att häradsrätten kunnat träffa sitt afgö­rande på ett tidigare stadium af målet. I 16 kap. 3 § rättegångsbalken stadgades, att rätten, så snart ske kunde, skulle gifva beslut öfver invänd­ning, som af part framställdes. Det förutsattes således icke, att rätten ovillkorligen skulle gifva beslut samma dag, som invändningen gjord.es, utan- finge rätten låta därmed anstå, till dess invändningsfrågan blifvit utredd. Någon afvikelse härifrån syntes ej rimligen böra äga rum beträf­

— 1915 —

60

fande de behörighetsfrågor, rätten hade att ex officio upptaga och afgöra, oafsedt om invändning gjordes eller icke. Häradshöfdingen hemställde slutligen, att den gjorda anmälan icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda.

I afgifven påminnelseskrift bestred klaganden afseende å hvad härads­höfdingen Joachimsson till sitt fredande anfört samt hemställde, att justitie­ombudsmannen måtte bifalla hans i klagoskriften gjorda framställningar.

Den af häradshöfdingen Joachimsson i ärendet afgifna förklaringen fann justitieombudsmannen icke vara tillfredsställande, utan ansåg justitie­ombudsmannen, att häradshöfdingen i förevarande sak gjort sig skyldig till fel i sitt ämbete. Justitieombudsmannen uppdrog fördenskull åt advo­katfiskal vid Göta hofrätt att inför hofrätten anställa åtal mot härads­höfdingen för berörda tjänstefel. I den skrifvelse, hvarigenom detta upp­drag lämnades åt advokatfiskal^!, anförde justitieombudsmannen följande.

I ärendet vore upplyst, att Finspånga läns häradsrätt under ordförande­skap af häradshöfdingen Joachimsson vid fyra rättegångstillfällen handlagt ett mål, hvilket häradsrätten jämlikt 10 kap. 29 § rättegångsbalken varit pliktig att visa ifrån sig. Med hänsyn till målets enkla beskaffenhet hade detta enligt justitieombudsmannens uppfattning bort ske åtminstone vid det andra rättegångstillfället. Genom häradsrättens dröjsmål härutinnan hade klaganden åsamkats ej obetydliga kostnader, för hvilka han måste anses berättigad till godtgörelse. På grund af det anförda skulle advokat- fiskalen yrka ansvar å häradshöfdingen Joachimsson efter lag och sakens beskaffenhet. Tillika skulle advokatfiskalen i mån af befogenhet under­stödja de ersättningsanspråk, som klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

På det åtal, som i enlighet härmed blef af advokatfiskalen anställd t, meddelade hofrätten utslag den 18 december 1914,

Hofrätten utlät sig däri: Enär hvad mot häradshöfdingen Joachimsson förekommit icke vore af beskaffenhet att detsamma borde för honom för­anleda ansvar, blefve den emot häradshöfdingen Joachimsson i målet förda talan af hofrätten lämnad utan bifall.*

* Den mening, hofrättens utslag sålunda innehåller, omfattades af hofrättens presi­dent och tre dess ledamöter. En ledamot var skiljaktig och yttrade: »Enär antagas måste att, därest Joachimsson ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt i stämningsansökningen upp­giga förhållanden beträffande såväl målets beskaffenhet som den förhyrda bostadens be­lägenhet, Joachimsson redan vid målets första handläggning på samma skäl, som af honom sedermera i häradsrättens utslag angifvits, funnit anledning förklara häradsrätten ej vara.

— 1915 —

Fel vid utmätning.<u

Handlingarna i ett genom klagomål af lärarinnan Lovisa Hult här­städes anhängig»] or dt ärende utvisa följande.

Vid likvid för brandskada den 22 december 1911 innehöllos 7 kronor HO öre såsom afgift för brandstodsåret 1911—1912 för en af Lovisa Hult innehafd försäkring, och det sålunda innehållna beloppet kvitterades samma dag å Västernorrlands läns brandstodsbolags vägnar af kronofogden Axel Dahlin. I en för Lovisa Hult utfärdad debetsedel för år 1912 upptogs icke desto mindre brandstodsafgift från den 1 maj 1911 till samma dag 1912 med ett belopp af 8 kronor. Denna debetsedel, hvars slutsumma utgjorde 20 kronor 17 öre, var försedd med ett af kronofogden Dahlin undcrtecknadt kvitto å ett belopp af 12 kronor 17 öre.

Den 19 december 1912 verkställde fjärdingsmannen E. Wedin hos Lovisa Hult utmätning för uttagande af det å omförmälta debetsedel icke kvitterade beloppet 8 kronor, och utmättes därvid en till 30 kronor vär­derad symaskin.

öfver denna utmätning anförde Lovisa Hult besvär hos Konungens befallningshafvande i Västernorrlands län i eu den 2 januari 1913 dag- tecknad skrift, däri Lovisa Hult yrkade utmätningsförrättningens upp­häfvande. I en senare skrift anhöll Lovisa Hult tillika, att utmätnings- förrättaren måtte förpliktas att gälda hennes kostnader. 1 ärendet före­tedde Lovisa Hult, jämte andra handlingar, ett från fjärdingsmannen. Wedin till Lovisa Hults advokat aflåtet, den 1 januari 1913 dagtecknadt bref, hvari Wedin förklarade, att han på grund af närmare kännedom »härmed» inställde utmätningen.

I anledning af besvären infordrade Konungens befallningshafvande yttrande från Wedin och utlåtande från kronofogden Dahlin. Tillika för­

behörig upptaga målet till pröfning; alltså och då Joachimssons uppgift om den vikt, han tillmätt under målets handläggning förebragt utredning angående sambandet mellan ifråga- komna hyresaftal och ett mellan Jansson och Nordiska Fältspatsaktiebolaget upprättadt kontrakt angående brytning af fältspat å Springsta säteri, ej kan, såsom hafvande saknat betydelse i förevarande fall för afgörande af frågan om häradsrättens behörighet, förtjäna afseende; finner jag Joachimssons åtgärd att, oaktadt han vid redan första rättegångstill- fället eller senast det därpå följande bort afvisa målet, gång efter annan uppskjuta det­samma hafva . varit emot lag stridande, samt dömer förty Joachimsson att, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, för det oförstånd i domarämbetets utöfning, hvartill han sålunda gjort sig skyldig, bota 25 kronor; och som genom Joachimssons felaktiga förfarande skada tillskyndats Jansson, ity att ej obetydliga kostnader åsamkats honom, pröfvar jag lagligt ålägga Joachimsson att till Jansson härför utgifva ersättning med skäliga ansedda 200 kronor.»

— 1015

02

ordnade Konungens befallningshafvande, att vidare exekutiva åtgärder i ärendet skulle afstanna i afbidan på besvärens pröfning.

I afgifven förklaring öfver besvären förmälte Wedin, att Lovisa Hult vid utmätningsförrättningen till en början underlåtit att förete kvittot å brandstodsafgiften, samt att Wedin efter kvittots företeende meddelat Lovisa Hult, att någon vidare åtgärd icke skulle företagas. Då utmät­ningen sålunda kommit till stånd uteslutande genom Lovisa Hults obenä­genhet att före förrättningen uppvisa kvittot, hemställde Wedin, att be­svären icke måtte föranleda någon åtgärd. Tillika bestred Wedin yrkan­det om kostnadsersättning, enär åtgärden att öfverklaga förrättningen varit alldeles obefogad, då Lovisa Hult, så snart Wedin erhållit kännedom om råtta förhållandet, meddelats besked om att någon vidare exekutiv åtgärd icke skulle förekomma.

Kronofogden Dahlin förklarade i sitt utlåtande, att han funne besvä­ren icke förtjäna afseende, då Wedin i sin förklaring, hvars sanningsen­lighet kronofogden saknade anledning betvifla, förmält, att han efter för­rättningens verkställande, sedan Lovisa Hult ändtligen för honom uppvisat behörigt bevis, att ifrågavarande brandstodsafgift kommit försäkringsbola­get tillgodo, lämnat henne besked att förrättningen vid sådant förhållande förfallit. Att ifrågavarande belopp upptagits i restlängden berodde åter därpå, att afgiften icke erlades vid uppbördsstämman, och att Lovisa Hult icke heller då lämnade ifrån sig beviset om beloppets gäldande. Krono­fogden ansåg därför riktigast, att beloppet inflöt i restlängden, viss om att Lovisa Hult skulle vid en blifvande indrifning utlämna beviset eller -en afskrift däraf till indrifvaren att af honom användas vid hans redo­visning.

Dessa yttranden bemöttes sedermera af Lovisa Hult i en till Konun­gens befallningshafvande ingifven påminnelseskrift, vid hvilken fanns fo­gad en af Lovisa Hult afgifven utförlig redogörelse för huru vid den öfverklagade utmätningsförrättningen tillgått. Enligt denna redogörelse hade Wedin genast vid förrättningens början fått. taga del af kvittot å brandstodsafgiften, men icke desto mindre verkställt utmätningen. Å handlingen fanns tecknadt ett af fyra personer under edsförpliktelse under- skrifvet intyg, af innehåll att den i handlingen lämnade redogörelsen vore i alla delar sann.

I anledning af de sålunda anförda besvären meddelade Konungens befallningshafvande den 19 mars 1913 utslag, däri Konungens befallnings­hafvande med hänsyn till hvad i målet förekommit upphäfde den öfver- klagade utmätningsförrättningen men tillika förklarade, att Lovisa Hult skulle själf vidkännas sina kostnader å målet.

— 1915 —

«3

I cn hit insänd klagoskrift hemställde därefter Lovisa Hult, att justi­tieombudsmannen måtte mot fjärdingsmannen Wcdin vidtaga den åtgärd, som kunde finnas af omständigheterna påkallad, för att klaganden måtte förhjälpas till utbekommande af skäligt skadestånd af Wedin för kostnader och obehag i saken.

öfver klagoskriften hörd åberopade fjärdingsmannen Wedin sin för­klaring till Konungens befallningshafvande i anledning af klagandens be- svär. Wedin förmäl te sig på det bestämdaste vidhålla sin i berörda för­klaring lämnade uppgift, att klaganden icke vid förrättningens början företedde bevis, att brandförsäkringsafgiften guldits. Då klaganden under­låtit detta, samt Wedin genast efter kvittots uppvisande meddelat klagan­den, att utmätningen icke skulle komma att föranleda till någon fortsatt åtgärd, vid hvilket förhållande klaganden icke heller haft någon anledning att draga saken under öfverexekutors pröfning, hemställde Wedin, att klagoskriften måtte lämnas utan afseende.

Kronofogden Dahlin, som äfven hördes i ärendet, anförde, bland annat:Med den personliga kännedom, som Dahlin hade såväl om Wedin

som om klaganden, hölle Dahlin före, att klagandens återgifvande af hvad som förekommit vid utmätningsförrättningen måste vara färglagdt och ensidigt. Enligt hvad handlingarna innehölle, hade Wedin i allt fall innan tiden för besvär öfver utmätningen gått till ända och före den dag, då klagandens besvärsskrift daterats, skriftligen meddelat klaganden, att utmätningen gått åter. På grund häraf och då Konungens befallnings­hafvande i sitt utslag, som torde hafva tagit åt sig laga kraft, förklarat, att klaganden skulle själf vidkännas sina kostnader för utmätningens öf- verklagande, syntes klagoskriften icke böra föranleda någon åtgärd.

För egen del ville Dahlin tillägga, att anledningen till att ifrågava­rande belopp 8 kronor måst restföras vid uppbördsstämman varit, att klaganden då vägrat att till Dahlin öfverlämna brandstodsbolagets kvitto. Å debetsedeln hade beloppet icke kunnat kvitteras, emedan det då sett ut, som om klaganden erlagt beloppet två gånger, och utan kvittot hade Dahlin icke kunnat få beloppet afkortadt i kronoräkenskaperna.

I afgifvet utlåtande öfver klagoskriften anförde Konungens befall­ningshafvande, att klaganden icke visat sannolika skäl för att i utsök- ningsärendet förfarits orätt eller för att klaganden eljest skulle vara be­rättigad till skadestånd. Härutinnan yttrade Konungens befallningshaf­vande :

Till grund för klagandens skadeståndsanspråk läge hennes af vittnes- intyg stödda uppgift, att Wedin vid ifrågavarande tillfälle verkställt ut­mätning för gäldande af den klaganden påförda brandstodsafgiften, oak-

— 1915 —

64tadt klaganden omedelbart vid förrättningens början företett bevis, att samma afgift redan varit gulden. Emellertid hade Wedin såväl i sitt ytt­rande öfver klagoskriften som i sin förklaring öfver besvären bestämdt uppgifvit, att det af klaganden åberopade betalningsbeviset icke blifvit för Wedil! företedt förr än utmätningsförrättningen redan varit afslutad. Emot Wedins sålunda lämnade uppgift hade klaganden åberopat ett intyg af Kristina Carlstedt, H. Bergström, K. Aug. Ombergh och L. P. Selin, hvilka ansett sig kunna intyga riktigheten af klagandens berättelse öfver för­loppet vid utmätningen. I fråga om detta intyg, hvars värde minskades därigenom att det icke utgjorde en själfständig berättelse af intygsgif- varne, syntes det kunna sättas i fråga, huruvida intygsutfärdarne haft förutsättningar att med bestämdhet afgöra, om betalningsbeviset uppvisats före utmätningsförrättningens början eller, såsom Wedin uppgifvit, först efter dess afsilande. Någon anledning att betvifla sanningsenligheten af hvad Wedin härvidlag uppgifvit torde så mycket mindre förefinnas, som Wedin tillförene under en synnerligen lång tjänstgöring som fjärdingsman städse ådagalagt pålitlighet och redbarhet.

Till bemötande af hvad i de afgifna förklaringarna och Konungens befallningshafvandes utlåtande blifvit anfördt insände klaganden två sär­skilda påminnelseskrifter, af hvilka den ena innehöll följande.

Konungens befallningshafvande hade ifrågasatt, huruvida de af klagan­den åberopade intygsutfärdarne haft förutsättningar att med bestämdhet afgöra, om betalningsbeviset uppvisats före utmätningsförrättningens början eller först efter dess afsilande. Intygsutfärdarne hade emellertid efter noggrannt genomläsande af klagandens detaljerade berättelse förbundit sig att med ed betyga, att berättelsen vore till alla delar riktig. Och två af vittnena hade, på sätt framginge af en bilagd handling, betygat, att Wedin vid tillfället genomläst betalningsbeviset och sagt sig icke taga hänsyn till detsamma, att Wedin därefter börjat skrifva utmätningsprotokollet, att ut~ mätningsvittnet Ombergh, medan Wedin skref, hänvisat till betalningsbe­viset och anmärkt, att Wedin gjorde sig lönlöst arbete, att Wedin, som uppfattat anmärkningen, ånyo sagt sig icke fästa afseende vid betalnings­beviset, samt att Wedin först därefter sagt sig skola utvälja hvad han skulle »panta». Någon särskild kompetens för att uppfatta dessa detaljer torde icke erfordras. Sedan Wedin därefter lämnat klaganden ett i proto­kollsform affattadt bevis öfver den verkställda utmätningen, hade det icke vidare stått i Wedins makt att upphäfva utmätningen. För att trygga sig själf hade klaganden därför med företeende af protokollet öfver ut­mätningen anfört besvär hos Konungens befallningshafvande, som äfven upphäft förrättningen.

— 191ö

65

Då det icke tillkommc Konungens befallningshafvande att, i annat fall Jln dar Konungens befallningshafvande funne sökandens ratt uppenbar, ådöma förrättningsinannen att utgifva skadestånd, kunde klaganden icke finna, att hennes talan om skadestånd skulle vara försuten. Frågan kunde naturligtvis alltid pröfvas af domstol.

Klaganden vidhölle sin anmälan och hemställde om bistånd för utbe­kommande af skadestånd och för Wedins fällande till ansvar.

Tillika insände klaganden ett af H. Bergström och Kristina Carlstedt undertecknadt intyg af det innehåll sistnämnda påminnelseskrift angaf.

* **

Hvad fj ärdingsmannen VVedin åtgjort i förevarande hänseende fann min företrädare i justitieombudsmansämbetet icke böra lämnas utan laga beifran, och i en till Konungens befallningshafvande i Västernorrlands län aflåten ämbetsskrifvelse anhöll därför min företrädare, att en åklagare måtte förordnas att vid vederbörlig domstol i laga ordning väcka och ut­föra åtal mot Wedin för hvad denne vid utöfningen af fjärdingsmans- befattningen härutinnan låtit komma sig till last. I en för åklagaren ut­färdad instruktion rörande åtalets utförande yttrade min företrädare huf­vudsakligen :

Handlingarna i ärendet gåfve vid handen, att fjärdingsmannen Wedin hos klaganden utmätt en symaskin för gäldande af en brandförsäkrings- afgift, som redan varit af klaganden gulden. Att utmätningsförrättningen vant i sak obefogad, torde vara ostridigt, och förrättningen hade också, efter besvär af klaganden, blifvit undanröjd af Konungens befallningshaf­vande. Emellertid syntes det vara sannolikt, att Wedin vid utinätnings- tillfället haft kunskap om att ifrågavarande afgift då vore erlagd, och att Wedin följaktligen förfarit felaktigt vid utförande af uppdraget att uttaga samma afgift. Full visshet härom torde emellertid icke kunna vinnas an­norledes än genom vittnesförhör med de personer, som voro tillstädes vid förrättningen. 1 åtalet borde åklagaren, efter det erforderligt vittnesför­hör blifvit i laga ordning anställdt, ej mindre Yå Wedin yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet än äfven, i mån af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk, klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri fram­ställa.

I enlighet härmed blef åtal mot fjärdingsmannen Wedin anställdt in­för Ångermanlands södra domsagas häradsrätt, som meddelade utslag i målet den 30 december 1914.

Häradsrätten utlät sig däri:9 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

66

Som afbörda vittnena Fredrik Viktor Sellstedt, Beda Bergström och Lars Petter Selin icke, såvidt visats, finge anses af målets utgång kunna vänta nytta eller skada, blefve, med ogillande af ett mot bemälda vittnen framställdt jäf, deras vittnesberättelser bibehållna vid verkan af laga bevis; och enär åklagaren icke, mot Wedins bestridande, lagligen styrkt, att före eller under ifrågavarande utmätningsförrättning, därvid Wedin efter vederbörligt uppdrag haft att hos klaganden uttaga 8 kronor, utgörande henne i debetsedel för år 1912 påförd brandstodsafgift för tiden den 1 maj 1911 till samma dag 1912, för Wedin förevisats det i målet åberopade, den 22 december 1911 af kronofogden Dahlin utfärdade kvitto å 7 kronor 60 öre, hvilket belopp enligt kvittot utgjort brandstodsafgiften för nämnda tidrymd, ty och då vid förrättningen ej heller, såvidt visats, annorledes styrkts, att den i debetsedeln påförda brandstodsafgiften, 8- kronor, redan blifvit gulden, funne häradsrätten åklagarens i målet förda talan icke kunna bifallas; likasom häradsrätten med hänsyn till omständig­heterna i målet lämnade utan bifall Wedins och Lovisa Hults hvar emot annan i målet framställda ansvars- och ersättningsyrkanden; och skulle statsverket vidkännas den af allmänna medel i målet förskjutna vittnes- kostnaden.

Olaga edgång.

Vid den granskning af rådstufvurättens i Skellefteå dombok för år 1913, som justitieombudsmannen under 1914 års ämbetsresa företog, fäste justitieombudsmannen uppmärksamheten vid innehållet af n:r 118 i dom­boken för den 2 juni 1913, vid hvilket rättegångstillfälle borgmästaren Carl Oqvist fört ordet i rådstufvurätten.

Nämnda domboksnummer lydde sålunda:»S. D. Lät Disponenten Nils Wikander ingifva följande skrift:

»Till Skellefteå Rådstufvurätt.Härmed få vi vördsamt anhålla att följande personer, nämligen: Arbetaren Johan Ulrik Westin från Öhrviken,Brynolf Olsson från Nyhamn,Viktor Sellman från Nyhamn,Karl Svanborg från Nyholm,Frans Enmark från Kusmark,Nils Rosendahl från Furunäs, ochJohan Granström från Furunäs, alla i Skellefteå socken, hvilka an­

tagits såsom räknare af den pappersved, som kommer att under inne-— 1915 —

67

varande år upplyftas från vatten och uppläggas å land vid öhrvikens Sulfitfabrik, måtte få aflägga ed på att de rätt och samvetsgrannt, utan vald eller mannamån för någondera parten köpare och säljare af veden, äfvensom för utbetalandet af arbetslönerna för landrullningen till entre­prenören må räkna och följa de instruktioner, som af öhrvikens Aktie­bolag meddelas dem.

öhrviken d. 24A> 1913.för Öhrvikens Aktiebolag

Nils Wikander.»Efter uppläsandet häraf fingo de i skrifvelsen åberopade personerna

företräda samt aflägga ed på, att de redligen och utan försumlighet skulle fullgöra de uppdrag, som de i egenskap af räknare af pappersved för öhr­vikens Aktiebolags räkning åtagit sig; och skulle bevis om den aflagda eden genom utdrag af protokollet meddelas.»

Justitieombudsmannen ansåg det vara uppenbart, att rådstufvurätten öfverskridit sin befogenhet genom att utan något stöd i gällande lag tillåta en dylik ed, och infordrade därför sedermera från rådstufvurätten ytt­rande om, på hvilken grund rådstufvurätten ansett sig böra medgifva den ifrågavarande edgången.

Uti afgifven, af borgmästaren Oqvist på rådstufvurättens vägnar under­tecknad förklaring anförde rådstufvurätten följande:

Rådstufvurätten hade icke haft annan grund för sin ifrågavarande åt­gärd än att det, före borgmästarens tillträde af sitt ämbete, förekommit att af enskilda personer eller bolag tillsatta mätare af hvarjehanda slags varor fått aflägga ed, innan de tillträdde sysslan.

Dylika edgångar hade, efter hvad rådstufvurätten erfarit, äfven fått ske inför Skellefteå tingslags häradsrätt, väl ej under den nuvarande dom- hafvandens tid, men därförut.

Skälet till att sådana eder fått afläggas antoges hafva varit, att ut­ländska köpare af exempelvis tjära fordrat bevis af edsvurna personer om varans mått och beskaffenhet.

Då nu ifrågakomna edgång af rådstufvurätten tilläts, hade dess leda­möter ej kommit att tänka på, att de därigenom gjorde sig skyldiga till något lagstridigt förfaringssätt, men hade de sedermera, inseende det orik­tiga i åtgärden, alltjämt afvisat framställningar af enahanda art som den, hvarom nu vore fråga.

Vid pröfning af ärendet fann justitieombudsmannen skäligt låta bero vid den afgifna förklaringen.

— isig —

68

Statistiska uppgifter angående mål i högsta domstolen.

I de ämbetsberättelser, som afgifvits till Riksdagen åren 1893, 1898, 1903 och 1907 hafva framlagts resultaten af verkställda undersökningar angående den inbördes likheten eller olikheten i domstolarnes beslut i de mål, som från underrätterna och hofrätterna fullföljts samt i högsta dom­stolen afgjorts under åren 1887 — 1891, 1892 — 1896, 1897—'1901 och 1902—1905. Då det ansetts önskvärdt att erhålla en dylik sammanställ­ning äfven för tidsperioden 1906—1910, har min företrädare i justitie- ombudsmansämbetet låtit verkställa en undersökning för dessa år. Resul­taten af denna undersökning återtinnas i en vid denna berättelse fogad bilaga, innehållande sex tabeller, upprättade efter enahanda källor och en­ligt samma grunder som de förut offentliggjorda.

1 afseende på de i tabellerna förekommande sifferuppgifterna torde böra erinras om följande:

Tab. I upptager de mål, i hvilka hofrätt och högsta domstolen (H. D.) fastställt underrätts beslut. Hit hafva jämväl förts s. k. deserta mål.

Tab. II omfattar de mål, i hvilka hofrätt ändrat underrätts beslut samt högsta domstolen fastställt hofrättens beslut eller målet hos högsta domstolen blifvit desert.

Tab. III upptager de mål, i hvilka högsta domstolen upphäft hofrätts beslut och fastställt underrättens.

Tab. IV omfattar de mål, i hvilka underrätt och hofrätt kommit till samma slut, men högsta domstolen ändrat detta.

Tab. V utvisar antalet af de mål, som fått olika utgång i alla tre instanserna.

Tab. VI upptager de mål, i hvilka hofrätt dömt såsom första domstol.Af tabellerna framgår, bland annat följande:Bland 5,618 af hofrätterna meddelade beslut hafva 4,564 blifvit af

högsta domstolen fastställda, hvilket utgör omkring 81 procent. För hvart och ett af de år, tabellerna afse, utgör denna procent: för år 1906 81 procent, för år 1907 83 procent, för år 1908 82 procent, för år 1909 80 procent och för år 1910 81 procent.

Svea hojrätts beslut hafva fastställts i 2,609 fåll af 3,195 eller om­kring 82 procent. För hvart och ett af ifrågavarande år blir resultatet: för år 1906 82 procent, för år 1907 84 procent, för år 1908 82 procent, för år 1909 80 procent samt för år 1910 82 procent.

Göta hofrätts beslut hafva fastställts i 1,095 fall af 1,373 eller om­kring 80 procent. För hvarje år blir denna procent: för år 1906 79 pro­

— 1915 —

69cent, för år 1907 83 procent, för år 1908 81 procent, för år 1909 78 procent och för år 1910 78 procent.

Af beslut, meddelade af ko fr ätten öfver Skåne och Blekinge, har högsta domstolen fastställt 860 af 1,050 eller omkring 82 procent. För hvart och ett af ifrågavarande år utgör procenten: för år 1906 81 procent, för år 1907 82 procent, för år 1908 81 procent, för år 1909 81 procent samt för år 1910 84 procent.

Jämföres förhållandet mellan civila och kriminel In mål uti ifråga­varande afseende, visar sig, att medan hofrätternas beslut i civila mål fast­ställts i 2,535 fall af 3,224 eller omkring 79 procent, hafva besluten i kriminella mål fastställts i 1,962 fall af 2,292 eller omkring 86 procent.

Underrätternas beslut hafva af högsta domstolen fastställts i 3,284 fall af 5,516 eller omkring 60 procent. För hvart och ett af ifråga­varande år blir resultatet: för år 1906 62 procent, för år 1907 61 pro­cent, för år 1908 59 procent, för år 1909 58 procent samt för år 1910 58 procent.

Högsta domstolen har fastställt häradsrätternas beslut i 1,854 fall af 3,206 eller omkring 58 procent och radstufvurätternas beslut i 1,430 fall af 2,310 eller omkring 62 procent.

Underrätternas beslut i civila mål hafva fastställts i 1,826 fall af 3,224 eller omkring 57 procent och i kriminella mål i 1,458 fall af 2,292 eller omkring 64 procent.

Underrätts och hofrätts sammanstämmande beslut hafva af högsta domstolen fastställts i 3,002 fall af 5,516 eller omkring 54 procent. För hvart och ett af åren blir denna procent: för år 1906 56 procent, för år 1907 56 procent, för år 1908 55 procent, för år 1909 52 procent samt för år 1910 53 procent.

I 282 fall af 5,516, eller omkring 5 procent, har hofrätt ändrat, men högsta domstolen fastställt underrätts beslut.

Antalet mål, i hvilka olika beslut meddelats i alla tre instanserna utgör 269 af 5,516 eller omkring 5 procent.

Framställningar till Kungl. Maj:t angående förening af tingslag.

Uppsala läns mellersta domsaga.

I detta ämne (jfr ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riks­dag, sid. 155 o. f.) har justitieombudsmannen den 7 juli 1914 till Kungl. Maj:t aflåtit följande skrifvelse:

— 1915

70

»Sedan jag i underdånig skrifvelse den 8 december 1913 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida Tiunda tings­lag och Lagunda härad må varda förenade till ett tingslag med tingsställe i Uppsala, samt yttranden i detta ärende infordrats från vederbörande myndigheter äfvensom från befolkningen i orten, hafva dessa yttranden nu inkommit.

Häradshöfdingen i domsagan har för sin del bestämdt afstyrkt den ifrågasatta sammanslagningen af de båda tingslagen, och domsagans in­vånare hafva likaledes motsatt sig det väckta förslaget. Konungens befall­ningshafvande i Uppsala län, som åberopat de af häradshöfdingen anförda skälen, har förklarat sig anse sammanslagningen icke för närvarande böra äga rum. Och Svea hofrätt har i sitt utlåtande anfört, att hofrätten, som ansåge de af häradshöfdingen i domsagan anförda omständigheter vara i den mån förtjänta af beaktande, att med sammanslagningen af domsagans tingslag ännu någon tid borde få anstå, funne sig förty icke kunna till­styrka bifall till den ifrågavarande framställningen.

-lag anhåller nu att med några ord få bemöta de hufvudsakliga skäl, som i ärendet anförts emot bifall till den gjorda framställningen.

Häradshöfdingen erinrar i sitt yttrande, att i Tiunda tingslag de all­männa tingssammanträdena redan för närvarande äro sju om året, samt att inom Lagunda härad, där allenast tre ting om året hållas, befolkningen så godt som uteslutande sysselsätter sig med jordbruk, hvilken omständighet med däraf följande lugna och mera stillsamma förhållanden i hög grad är ägnad att minska behofvet af en eljest önskvärd snabbare rättsskip­ning. För min del betviflar jag visserligen ej, att behofvet af tätare tings- sammanträden mindre gör sig gällande inom Lagunda härad än å vissa andra orter inom landet, där ännu allenast tre ting om året hållas. Men det måste dock enligt mitt förmenande betraktas såsom synnerligen efter- sträfvansvärdt, att en sådan tingsordning inom alla delar af landet, där så ske kan, införes, att i öfverensstämmelse med stadgandet i 2 § af för­ordningen den IT maj 1872 angående tingssammanträden tio allmänna tingssammanträden om året hållas. Rättsskipningen bör inom hvarje del af landet om möjligt så ordnas, att begångna brott någorlunda snabbt kunna följas af straff, och att tvisterna ej behöfva alltför mycket förlängas. För öfrigt gäller det här icke allenast den egentliga rättsskipningens snabb­het, utan af största vikt är jämväl, att för befolkningen ej allt för sällan återkommande tillfällen erbjuda sig att få lagfarts-, intecknings- och andra ansökningsärenden af domstol pröfvade, och jag anhåller att i detta sammanhang få påminna därom, att nya lagberedningen i sitt den 6 juni 1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning föreslog,

— 1915 —

71att landsrätten i regeln ärligen skulle hålla icke mindre än 21 lagtima sammanträden för pröfning af ansökningsärenden.

I sitt yttrande i ärendet gör häradsköfdingen vidare detta uttalande:»Lagunda härad har sina intressen och kommunikationer inriktade

icke åt Uppsala till utan helt och hållet åt Enköpingshållet. Från Ör- sundsbro, som ligger vid häradets norra gräns, är det blott omkring 1 V2 mil till Enköping, men 2 1/2 mil till Uppsala. Lagunda härad hör därför naturligare samman med länets södra domsaga, som har sitt tings­ställe i Enköping, och det måste anses alldeles stridande mot ortsbefolk­ningens önskningar och verkliga behof att förlägga häradets tingsställe till Uppsala.

Med den ojämna fördelning af domsagornas områden inom länet, som för närvarande råder, i det att, enligt senaste uppgifter, norra domsagan har 52,113, mellersta domsagan 24,642 och södra domsagan 21,311 in­vånare, vore det enligt mitt förmenande riktigast, att Lagunda härad fördes till den södra domsagan och någon del af norra domsagan lades till mel­lersta domsagan. Då emellertid frågan om domstolarnes omorganisation för närvarande är föremål för ompröfning, är det dock knappast troligt, att den rätta tiden ännu är inne för upptagande af frågan om eu* om­delning af domsagorna. Hänsynen till förut nämnda förhållanden synes i allt fall böra föranleda aktsamhet vid afgörandet, om Lagunda härad nu bör tvingas att uppoffra sitt tingshus och åläggas kostnader för inlösen af andel i Tiunda tingshus för att kanske om en del år underkastas ytter­ligare förändring och få sin rättsskipning förlagd till annat håll.»

Jag vill vid denna punkt först göra den anmärkningen, att det vore egendomligt, om icke den omständigheten, att Uppsala är säte för läns­styrelsen och ett i öfrigt i flera hänseenden betydande samhälle, skulle medföra åtminstone någon tvekan hos Lagunda häradsbor, om det nu verkligen gällde ett val i ifrågavarande hänseende mellan Uppsala och En­köping. Ty afståndet från Lagunda härad till Uppsala är ju endast obe­tydligt större än mellan samma härad och Enköping, och järnväg finnes åt båda hållen. Härmed vare emellertid huru som hälst, jag tror i allt fall, att man ej har mycken anledning att blanda in frågan om den blif­vande stora rättegångsreformen i den nu föreliggande frågan om upphäf- vandet af den särskilda jurisdiktionen för Lagunda härad. Ingen vet, hvarken när rättegångsreformen kan komma till stånd eller huru densamma kommer att genomföras. Det föregripande af den blifvande rättegångs­reformen, som ett bifall till förevarande framställning kan anses innebära, lärer nog ej ens i vidrigaste fall komma att leda till några alltför menliga konsekvenser i framtiden. Och att nu underlåta att vidtaga den tidsenliga

O O

— 1915 —

72

åtgärden att förena Lagunda härad med Tiunda tingslag därför, att det möjligen kan hända, att vederbörande om några årtionden komma att anse, att det varit bättre, om nu ifrågavarande angelägenhet ordnats på ett annat sätt, synes mig ej vara riktigt. Jag erinrar för öfrigt därom, att hofrätten ej fäst någon afgörande vikt vid nu berörda betänkligheter. Hofrättens utlåtande går ju nämligen ut därpå, att Tiunda tingslag och Lagunda härad om någon tid böra sammanslås till ett tingslag.

Uti sitt yttrande i ärendet anför häradshöfdingen ytterligare följande:»Då år 1900 den omständigheten, att Lagunda häradsbor låtit 189G

med afsevärd kostnad uppföra ett nytt tingshus, ansågs utgöra ett skål emot Lagunda härads förening med de öfriga häradena, synes mig denna omständighet fortfarande böra tillmätas betydelse, enär det ännu är hufvud­sakligen samma personer, som få bära kostnaderna, och den föreslagna föreningen icke torde kunna verkställas utan ekonomiska uppoffringar för häradet. Föreningens genomförande skulle göra det nödvändigt för Lagunda härad att lösa till sig andel i Tiunda tingshus i Uppsala och för detta ändamål försälja tingshuset i örsundsbro, men eu sådan försäljning kan svårligen ske annat än med stor förlust. Byggnadens inredning måste, för att tjäna andra ändamål, betydligt omändras, och köpare till en sådan byggnad lärer ej vara lätt att få. Härtill kommer, att häradet icke torde kunna utan vidare förfoga öfver den mark, hvarå tingshuset står och som utgör ett område om 24 kappland, hörande till förra komministerbostället Knyllinge n:r 2 om 1/2 mantal. Enligt kungl. brefvet den 15 december 1893 har nämligen då lämnats nådigt medgifvande, att till byggnadstomt för nytt tingshus för Lagunda härad finge för alltid afsöndras ifrågavarande område. Det kan knappast antagas, att Lagunda härad skulle kunna nu realisera sitt tingshus på så förmånliga villkor, att ett öfverskott öfver skulden skulle räcka för vinnande af andel i Tiunda tingshus.

Lagunda härad inrymmer en så godt som uteslutande jordbrukande befolkning och har icke till stöd för allmänna och kommunala utgifter att påräkna någon industri såsom skatteobjekt. Med hänsyn till de steg­rade skatterna och äfven med afseende fästadt på de jämförelsevis stora skulder, vissa kommuner inom detta härad nyligen måst ikläda sig för Uppsala—Enköpings järnväg, lärer det vara allt skäl att gå synnerligen varsamt till väga i fråga om ökade pålagor.»

Det måste ju medgifvas, att i ärenden af förevarande beskaffenhet från statens sida några obilliga anspråk i ekonomiskt hänseende icke böra mot ortsbefolkningen framställas. För min del kan jag ej heller finna, att det blifvit ådagalagdt, att några synnerligen afsevärda ekonomiska olägenheter skulle uppstå för Lagunda härad i följd af den ifrågasatta

— 1916 —

73

sammanslagningen. Af handlingarna i ärendet synes ju framgå, att tings­husförvaltningen därstädes har en mycket god ekonomi, och den omstän­digheten, att tingshusets byggnadstomt upplåtits allenast till tingshus, lärer nog i händelse af tingsställets indragning i realiteten ej komma att få den ledsamma påföljden, att häradsborna ej vidare skulle få förfoga öfver tom­ten, utan gå i mistning af densamma. Ty skulle Kungl. Maj:t genom beslut om förening af de båda tingslagen föranleda en ändring af tings­husets användning, lärer nog Kungl. Maj:t ej underlåta att på vederbörlig framställning härom ordna tomtfrågan på ett för häradsborna fullt tillfreds­ställande sätt. Hvad åter angår kostnaden för den andel i Tiunda tings­hus, som Lagunda häradsbor i händelse af en förening af de båda tings­lagen finge tillösa sig, så finnes visserligen i handlingarna ingen bestämd uppgift om denna kostnad. Men Tiunda häradsbor torde hafva all anled­ning att vid en uppgörelse härom vara billiga i sina anspråk, ty dels hafva de en gifven fördel af tingslagens förening genom den snabbare rättsskip­ning, som därigenom beredes dem, och dels torde det ersättningsbelopp, som de finge uppbära för den ifrågakomna andelen af tingshuset, böra af dem betraktas såsom i viss mening utgörande en ren vinst för dem. Och utan tvifvel skulle nog en för Lagunda häradsbor tillfredsställande upp­görelse härutinnan utan svårighet komma till stånd.

På grund af hvad jag sålunda anfört, och då staten enligt min me­ning i frågor om ordnandet af landets rättsskipning bör göra sin myndighet gällande gent emot mera eller mindre ensidiga bygdeintressen, samt någon slags lokal själfstyrelse på det området ej bör tillstädjas, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte bifalla min ifrågavarande framställning och sålunda förordna, att Uppsala läns mellersta domsaga skall utgöra ett tings­lag, benämndt Tiunda tingslag, med tingsställe i Uppsala, samt att Eders Kungl. Maj:t måtte anbefalla vederbörande länsstyrelse att, sedan uppgörelse träffats mellan Tiunda tingslag och Lagunda härad i fråga om häradets andel i Tiunda tingshus, och Lagunda häradsbor lämnats tillfälle att gå i författning om ett ordnande af förberörda tomtfråga, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med yttrande om den tid, då den nämnda regleringen lämpligen borde träda i verket.

Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t vid ärendets pröfning finna, att den utredning, som däri förebragts angående den ifrågasatta sammanslag- ningens ekonomiska konsekvenser för Lagunda härad, är otillräcklig, så att i följd däraf hinder anses möta för ett omedelbart bifall till framställningen, så tillåter jag mig under framhållande däraf, att förevarande ärende gäller ett. viktigt statsintresse, anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte, innan ärendet

10 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1015 års Riksdag.

74

afgöres, anbefalla länsstyrelsen att genom lämplig person låta verkställa en fullständig utredning angående *berörda ekonomiska förhållanden.

För att biläggas handlingarna i ärendet öfversänder jag dels en be­styrkt afskrift af det förenämnda kungl. brefvet den 15 december 1893 och dels två med skrifvelse från domsagans häradshöfding den 27 oktober 1913 till mig öfverlämnade ärendet rörande handlingar.»

Jämtlands västra domsaga.

Om sammanläggningar af tingslag i denna domsaga har justitieombuds­mannen den 20 augusti 1914 till Kungl. Makt aflåtit en så lydande skrifvelse:

»Jämtlands västra domsaga består af fem tingslag, nämligen Unders­åkers, Sunne, Ovikens, Hallens och Offerdals tingslag, och hafva dessa sina tingsställen Undersåkers tingslag i Hjärpen, Sunne tingslag i Våglod på Frösön, Ovikens tingslag i Borgen, Hallens tingslag i Ytterhallen samt Offerdals tingslag i Ange.

I ett hvart af dessa fem tingslag hållas endast två lagtima ting om året. Häraf följer ej allenast att rättsskipningen i Jämtlands västra dom­saga är till ytterlighet långsam, utan ock att befolkningen därstädes ej har tillräckligt många tillfällen att vid domstolarna få sina lagfarts-, in­tecknings- och andra ansökningsärenden pröfvade. Med beräkning att de lagtima tingen i domsagan afslutas på särskilda sammanträden, erbjuda sig nämligen för handläggning af dylika ärenden i hvarje tingslag allenast fyra tillfällen om året, hvilket ej gärna kan anses vara tidsenligt. De missförhållanden, som sålunda i nu nämnda hänseenden råda inom Jämt­lands västra domsaga, måste anses påkalla en snar ändring af den för­åldrade tingsordningen därstädes. Vid öfvervägande af hvad härutinnan, lämpligen skulle kunna nu åtgöras har det synts mig knappt kunna med fog ifrågasättas, att samtliga de fem tingslagen skulle förenas till ett enda tingslag, ehuru uppenbarligen stora fördelar för rättsskipningen inom dom­sagan genom en sådan åtgärd skulle åstadkommas. De stora afstånden inom domsagan synas lägga mycket afsevärda hinder mot en så genom­gripande åtgärd. Däremot torde hela domsagans uppdelning på två tings­lag kunna genomföras utan alltför stora olägenheter, och torde en sådan uppdelning lämpligen kunna åvägabringas på det sättet, att det ena tings­laget bildas af Undersåkers och Offerdag tingslag samt det andra af Sunne, Ovikens och Hallens tingslag. Vid en sålunda bestämd fördelning åt dom­sagans tingslag borde utan tvifvel tingsstället i det sistnämnda tingslaget förläggas till Östersund; och hvad anginge frågan om den rätta platsen

— 1915 —

75

för tingsstället i Undersåkers och Offerdals tingslag, synes detsamma lämp­ligen böra förläggas till Mörsil.

Af en sålunda anordnad sammanläggning af domsagans fem tingslag till allenast två skulle enligt gällande lag följa, att i båda de nybildade tingslagen skulle komma att årligen hållas ett vårting med tre samt ett höstting med två allmänna sammanträden, och därjämte skulle i regeln komma att i hvardera tingslaget årligen hållas två särskilda sammanträden för tingens afstötande. Om en sådan tingsordning infördes i Jämtlands västra domsaga, skulle därigenom visserligen ofvanberörda missförhållanden ej blifva fullständigt undanröjda, men den därstädes nu rådande långsam­heten vid rättsskipningen skulle dock genom en dylik förbättring af tings- ordningen blifva i ej ringa mån afhjälpt, likasom ock därigenom skulle beredas ett ökadt antal tillfällen för befolkningen att få sina ansöknings- ärenden af domstolarna handlagda.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida tingslagen i Jämtlands västra domsaga må varda sålunda förenade, att ett tingslag bildas af Undersåkers och Offerdals tingslag med tingsställe i Mörsil, samt att ett annat tingslag bildas af Sunne, Ovikens och Hallens tingslag med tingsställe i Östersund.»

Norrvikens domsaga.Om förening af tingslagen i denna domsaga har justitieombudsmannen

den 12 september 1914 till Kungl. Maj:t aflåtit en så lydande skrifvelse:»Norrvikens domsaga i Bohuslän består af två tingslag, af hvilka det

ena utgöres af Vätte härad samt det andra af Kville, Tanums och Bulla­rens härad, och hafva dessa tingslag sina tingsställen det förra i Ström­stad samt det senare i Hede. Tingshuset i Hede är gammalt samt, enligt hvad allmänt anses, otjänligt för sitt ändamål. I följd häraf har det på senare tider blifvit ifrågasatt att uppföra ett nytt tingshus för Kville, Ta­nums och Bullarens härads tingslag. Meningarne lära vara delade därom, huruvida i sådan händelse det nya tingshuset borde uppföras i Hede eller annorstädes; såsom lämpliga platser hafva äfven nämnts Gräbbestad och Orrekläpp.

Innan den sålunda aktuella frågan om uppförandet af ett nytt tings­hus inom sistnämnda tingslag kominer till ett slutligt afgörande, synes det mig vara af synnerlig vikt, att en undersökning företages af ett annat med nämnda fråga nära sammanhängande spörsmål. Det nuvarande tings­huset i Hede är, på sätt ofvan anförts, i så dåligt skick, att detsamma

— 1916 —

76

snarast möjligt torde böra utdömas. Men däraf följer ingalunda med nöd­vändighet, att ett nytt tingshus i det gamlas ställe bör uppföras. Här finnes nämligen en annan utväg. Den dryga kostnaden för en nybyggnad kan inbesparas, om de båda tingslagen i Norrvikens domsaga förenas till ett tingslag med tingsställe i Strömstad. Vätte härad har i Strömstad ett modernt inrättadt tingshus, hvilket är i godt stånd. Kunde nu en sam­manläggning af de båda tingslagen komma till stånd, samt det gemen- samma tingsstället blefve förlagdt till Strömstad, så hnge naturligtvis mellan de båda tingslagens invånare träffas en uppgörelse, hvarigenom Kville, Tanums och Bullarens härad tillerkändes äganderätt till viss andel af tingshuset i Strömstad. Vätte härads invånare kunde vid en sådan upp­görelse påräkna att erhålla godtgörelse för den andel i tingshuset, som de sålunda skulle afhända sig, och Kville, Tanums och Bullarens härads in­vånare skulle å sin sida genom tingslagens förening göra den vinsten, att de befriades från kostnaden för byggandet af ett nytt tingshus, eu vinst som utan tvifvel skulle mycket öfverstiga hvad de på grund af den nämnda uppgörelsen kunde få utgifva.

Man torde sålunda kunna påstå, att en förening af de båda tings­lagen skulle medföra ej obetydliga ekonomiska fördelar för innebyggarne i hela domsagan. Af ännu större vikt är emellertid, att en förening af tings­lagen skulle bereda de rättssökande fördelen af en snabbare rättsskipning inom domsagan. 1 enlighet med bestämmelse i förordningen den 17 maj 1872 om tingssamman träden hållas nu i hvartdera tingslaget allenast fem allmänna tingssammanträden om året. Blefve emellertid de båda tings­lagen förenade, skulle enligt samma förordning tio allmänna tingssamman­träden årligen komma att hållas i det gemensamma tingslaget. Och att detta vore en utomordentlig förmån icke blott för den egentliga rättsskip­ningen inom domsagan utan äfven för handläggningen af därstädes före­kommande lagfarts-, intecknings- och andra ansökningsärenden, är uppen­bart.

Enär afstånden inom Norrvikens domsaga ej äro mycket störa, samt kommunikationerna därstädes äro ganska goda, synes en förening af dom­sagans båda tingslag kunna utan allt för afsevärda olägenheter genom­föras. I hvarje fall är det enligt min uppfattning nödvändigt, att en all­sidig pröfning af frågan om tingslagens förening nu företages. Ty få Kville, Tanums och Bullarens häradsbor nu bygga ett nytt tingshus i Hede eller annorstädes inom tingslaget, ligger det i sakens natur, att där­med frågan om en förening af de båda tingslagen är undanskjuten för år­tionden.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed hemställa, det- 1916 —

77

täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida Norrvikens domsagas båda tingslag må varda förenade till ett tingslag med tingsställe i Strömstad.»

Västmanlands södra domsaga.Om förening af tingslagen i denna domsaga har justitieombudsmannen

den 26 september 1914 till Kungl. Maj:t aflåtit en så lydande skrifvelse:»Genom förordningen den 17 maj 1872 om tingssammanträden har

såsom regel stadgats, dels att i tingslag, som ensamt utgör en domsaga, häradsrätten årligen skall hålla tio allmänna sammanträden, dels ock att, där två tingslag äro till en domsaga förenade, fem allmänna sammanträden skola årligen hållas i hvarje tingslag. Det är sålunda med hänsyn till rättsskipningens snabbhet och domstolarnas tillgänglighet af stor betydelse, att de på två tingslag fördelade domsagornas områden, i den mån sådant låter sig göra, sammanläggas till ett tingslag. Åtskilliga domsagor finnas emellertid, som ännu bestå af två tingslag, ehuru dessa utan afsevärda olägenheter skulle kunna förenas till ett enda. Till sistnämnda slag af domsagor synes med allt fog kunna räknas Västmanlands södra domsaga, hvars ena tingslag utgöres af Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härad samt det andra af Snefringe härad. Dessa två tingslag hafva sina tings­ställen det förra i Västerås samt det senare i Kolbäck.

I sitt den 6 juni 1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsen­dets ombildning föreslog nya lagberedningen, att förenämnda fyra härad, hvilka äfven då tillsammans bildade Västmanlands södra domsaga, men af hvilka etthvart då ännu utgjorde ett tingslag, måtte jämte två andra till en angränsande domsaga hörande härad förenas till ett tingslag med tings­ställe i Västerås. Några år därefter hemställde en t. f. domhafvande i Västmanlands södra domsaga i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 18 juni 1889, att domsagans samtliga fyra härad måtte förenas till ett tingslag med tingsställe i nämnda stad. Denna framställning blef emellertid af Kungl. Maj:t afslagen den 22 maj 1891. Men sedermera förordnade Kungl. Maja genom beslut den 13 maj 1893, med bifall till en af flera invånare i domsagan gjord framställning, att domsagan skulle delas i två tingslag, omfattande det ena Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härad med gemen­samt tingsställe i Västerås samt det andra Snefringe härad med tingsställeO c*> O

i Kolbäck. Och hvad sålunda bestämts gäller fortfarande.Det har emellertid synts mig på goda grunder kunna ifrågasättas,

huruvida icke ifrågavarande domsagas båda tingslag nu borde förenas till ett enda tingslag med tingsställe i Västerås. Afstånden inom domsagan

1916 —

78

äro ej stora, och kommunikationerna därstädes äro göda, så att från dessa synpunkter borde hinder ej kunna möta mot en dylik förening. Och de utomordentliga fördelarna af de båda tingslagens förening äro obestridliga. Däraf skulle följa, icke allenast att rättsskipningen inom domsagan blefve betydligt snabbare än hvad nu är fallet, utan äfven att domsagans befolk­ning erhölle ett väsentligen ökadt antal tillfällen att få sina lagfarts-, intecknings- och andra ansökningsärenden pröfvade.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida Västman­lands södra domsagas båda tingslag må varda förenade till ett tingslag med tingsställe i Västerås.»

Framställning till Kungl. Maj:t angående offentliga föreställ­ningar i hypnotism.

Den 31 oktober 1914 har justitieombudsmannen till Kungl. Maj:t i detta ämne aflåtit en skrifvelse af följande lydelse:

»Af handlingarna i ett genom klagomål af Aug. Steiner i Värnhem härstädes anhängiggjordt ärende har jag inhämtat följande.

Den 21 april 1913 beslöt hälsovårdsnämnden i Västervik att, sedan till nämndens kunskap kommit, att Steiner påföljande dag ämnade å logen Tjusts lokal i Västervik hålla föreläsning och uppvisning i hypnotism och magnetism, och då det från sakkunnigt håll påvisats, att dylika seanser menligt inverkat på folkhälsan, ingå till polismyndigheten i staden med hemställan, att Steiner måtte vid vite förbjudas hålla föreläsning i sam­band med hypnotiska experiment.

Den 22 april 1913 ingå!" Steiner till magistraten i Västervik en skrift, hvari han anhöll att samma dag i förenämnda lokal få hålla en föreläs­ning om hypnotism och magnetism samt därvid utföra några mindre experiment med dem af publiken, som sådant önskade, och anhöll Steiner tillika, att därest hans begäran att få utföra experiment skulle afslås, han måtte få hålla föreläsningen utan hypnotiska experiment. Magistraten beslöt förbjuda hållandet af ifrågavarande föreställning.

1 magistratens protokoll för nämnda den 22 april 1913 hade anteck­nats, dels att hälsovårdsnämndens ofvanberörda hemställan delgifvits magi­straten, dels ock att å stadens gator utdelats en tryckt skrift så lydande:

»Aldrig förr har en sådan föreställning förekommit i Västervik. Det •är den store hvpnotisören herr August Steiner som tisdagen den 22 april

— 1915 —

79

kl. 8 e. m. å Tjusts lokal i Västervik håller föreläsning och uppvisning i hypnotism och magnetism. Det är för herr S. en lätt sak att på en enda minut försänka en person i djup hypnotisk sömn. Många mycket vackra hypnotiseringar och magnetiseringar utföras med de af publiken som så önska.»

Steiner ingaf sedermera till mig eu klagoskrift, hvari han anförde, att magistratens beslut vållat honom en stor ekonomisk förlust, samt på­stod, att magistraten öfverskridit sin befogenhet, enär han haft rätt att hålla den ifrågavarande föreläsningen utan några experiment, och anhöll Steiner, att jag måtte vidtaga de åtgärder, hvartill sakens beskaffenhet kunde föranleda.

Under den skriftväxling, som därefter i ärendet härstädes fördes emellan magistraten och Steiner, åberopade magistraten ett intyg af lasa- rettsläkaren O. Michaelsson i Västervik, hvari han, som deltagit i hälso­vårdsnämndens ofvanberörda beslut, förklarade sig anse, att äfven en utan experiment af annan än läkare hållen föreläsning öfver hypnotism, som icke hade till afsikt att afråda allmänheten från att företaga hypnotiska experiment, med största sannolikhet på en del åt denna allmänhet måste verka skadligt.

I och för nödig utredning af ärendet anhöll jag, att medicinalstyrelsen måtte däri afgifva utlåtande, och är det med hänsyn till innehållet af det utlåtande, hvithet i anledning häraf medicinalstyrelsen hit öfverlämnat, som jag trott mig böra till Eders Kungl. Maj:t ingå med förevarande framställning.

Medicinalstyrelsen anförde i sitt utlåtande hufvudsakligen följande:»Ehuru Kungl. styrelsen icke har sig bekant, hvilka insikter klagan­

den kan hafva i det ämne, han valt för sitt föredrag, så synes dock det af honom begagnade reklamsättet, hvarvid han utgifvit sig som »den store hypnotisören, hvilken på en enda minut kan försänka en person i hypno­tisk sömn», ingalunda borga för, att den af honom annonserade under­hållningen är att räkna till det slag af lärorika och upplysande föredrag, hvaraf allmänheten kan väntas få en nyttig behållning och ett ofarligt nöje. Snarast torde man på grund af klagandens sätt att tillkännagifva sitt föredrag kunna befara, att han är en person utan kompetens att gifva en sådan framställning, som utesluter möjligheten af vilseledande och skad­liga verkningar. Redan länge är man från sakkunnigt håll ense därom, att offentliga med experiment beledsagade underhållningar om hypnotism kunna göra ett ohälsosamt och på mera mottagliga individer rent af far­ligt intryck. Kännedomen om de följder, hvartill den posthypnotiska sug­gestionen kan leda, och möjligheten för en brottslig vilja att på denna

— 1916 —

80

väg betjäna sig af den hypnotiserade som ett viljelöst medel är nog att en gång för alla stämpla hypnotismen såsom en under vissa förhållanden samhällsfarlig företeelse, som ej bör begagnas till lek och tanklös förströelse.

Det fanns som bekant en tid, då dylika föreställningar voro på modet och då icke så liten skada vållades genom offentliga seanser i hypnotism, gifna af icke sakkunniga personer. Röster höjdes också då för vidtagande af lagstiftningsåtgärder, åsyftande att förhindra dylika föreställningar. Lyckligtvis upphörde detta mod på grund af en bättre insikt om hypno- tismens väsen och våda. Tanken på skärpt lagstiftning kunde därför tills­vidare lämnas åsido. I våra dagar faller det näppeligen någon sakkunnig och fullt vederhäftig person, som känner ej blott den visserligen starkt begränsade nytta suggestionen kan göra, om den rätt handhafves, utan också de vådor, som därmed kunna vara förknippade, om hypnotisören icke besitter nödiga etiska och vetenskapliga förutsättningar för suggestio­nens meddelande, in att göra dessa invecklade psykiska problem till före­mål för offentliga experiment.

Att klaganden säkerligen icke äger förutsättningar att öfverhufvud- taget syssla med suggestion och än mindre att anordna och utföra före­ställningar i hypnotism på sådant sätt, att de icke blifva till obotlig skada för en och annan af hans åskådare eller rent af propagera ett tillväga- gående, som i vissa fall kan låta sig brukas i brottsliga syften, torde vara uppenbart. Redan det reklammässiga sätt, på hvilket han inbjuder till sina seanser, antyder, såsom styrelsen redan framhållit, att ändamålet med dessa ligger sensationen närmare än upplysningsverksamheten.

Medicinalstyrelsen kan således icke finna annat, än att det vore i hög grad önskligt, om klagandens liksom öfriga liknande föreställningar, med hänsyn till de vådor de utgöra för folkhälsan och i betraktande af de kriminella möjligheter de innebära, kunde förhindras.

Huruvida ordningsstadgans för rikets städer § 13 eller något annat lagrum härvid är tillämpligt, tillkommer det icke styrelsen att afgöra. Skulle emellertid nu gällande lagbestämmelser icke lämna myndigheterna medel att förhindra anordnandet af föreställningar af ofvanberörda art, torde, när nu det offentliga experimenterandet med hypnotism synes vara på väg att åter uppblomstra, kunna ifrågasättas, om det icke vore skäl att vidtaga åtgärder för att dylika bestämmelser snarast möjligt måtte komma till stånd.»

Det synes vara otvifvelaktigt, att icke 13 § i ordningsstadgan för rikets städer lämnar myndigheterna den rätt till förhindrande af offent­liga föreställningar i hypnotism, som medicinalstyrelsen, enligt hvad dess utlåtande gifver vid handen, anser vara för vissa fall nödvändig, och då

— 1915 —

81

ej heller gällande stadganden i fråga om hälsovården synas vara tillräck­liga för ändamålet, utan en ny allmän stadga i ämnet torde vara af be- hofvet påkallad, har jag, med stöd af 19 § i den för Riksdagens justitie­ombudsman gällande instruktion, ansett mig böra för Eders Kungl. Maj:t framlägga ofvanberörda förhållanden till den uppmärksamhet, Eders Kungl. Maj:t må finna saken förtjäna.»

liden, inom hvilken krigsdomstol skall anställa rannsakningmed häktad.

I skrifvelse år 1909 till Kungl. Maj:t (jfr ämbetsberättelsen till 1910 års Riksdag, sid. 216 o. f.) framhöll justitieombudsmannen, att olägen­heter uppkommit däraf, att den gällande lagstiftningen icke lämnade några bestämmelser angående den tid, inom hvilken krigsdomstol hade att an­ställa rannsakning med häktad.

Denna bristfällighet är af hjälpt i den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes. I 15 § af nämnda lag är nämligen följande bestämmelse meddelad: »Då rannsakning med häktad eller i förvarsarrest intagen person skall förekomma inför krigsrätten, utsättes sammanträdet att hållas sist inom åtta dagar från den dag, då krigsdomaren erhållit underrättelse om åtalet.»

Ändring af 36 § i förordningen om krigsdomstolar och rätte­gången därstädes den 11 juni 1868.

Såsom synes af ämbetsberättelsen till 1910 års Riksdag (sid. 235 o. f.) framhöll justitieombudsmannen uti en år 1909 till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, att stadgandet i 36 § af förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868 — enligt hvilket det ålåg veder­börande auditör att, sedan slutligt utslag i krigsrättsmål afkunnats, oför­dröjligen tillsända den tilltalades befälhafvare ett exemplar däraf — visat sig medföra missförhållanden i form af obehörigen förlängd häktningstid.

I den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes har ifrågavarande framställning till fullo beaktats. I 61 § af nämnda lag är nämligen stadgadt: »I mål angående häktad äfvensom i mål, däri någon, som icke hålles häktad, dömts till frihetsstraff, skola angående tiden för

II — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

82

öfversändande af krigsrättens utslag de bestämmelser tillämpas, som gälla- rörande utslag meddelade af underrätt i stad.»

Förtydligande af bestämmelserna i 68 § af strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.

På sätt framgår af ämbetsberättelsen till 1910 års Riksdag (sid. 196o. f.) framhöll justitieombudsmannen i en till Kungl. Maj:t år 1909 afbiten skrifvelse, att i praxis skiljaktiga meningar yppat sig om rätta tolkningen af gällande bestämmelser angående rymning och olofligt undanhållande, samt fäste jämväl Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vissa andra brister, hvarmed enligt justitieombudsmannens mening strafflagen för krigsmakten vore behäftad.

Syftet med skrifvelsen har tillgodosetts i den nya strafflagen för krigsmakten.

Ändring i lagen angående villkorlig straffdom i syfte att sådan dom må kunna brukas äfven i afseende å förbrytelse

efter strafflagen för krigsmakten.

På sätt framgår af ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag (sid. 156) aflat justitieombudsmannen under år 1912 till Kungl. Maj:t en framställ­ning i förevarande ämne.

Under år 1914 utfärdades lag om ändrad, lydelse af 4 och 6 §§ i la^en angående villkorlig straffdom den 22 juni 1906. Enligt den nya lagen får villkorlig dom användas vid brott, för hvilket straff adömes efter 8 kapitlet i strafflagen för krigsmakten.

Stämpelskatt för gåfva.

I‘ skrifvelse år 1910 (jfr ämbetsberättelserna 1911, sid. 211 o. f. samt 1912 sid. 424) fäste justitieombudsmannen Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på, att bestämmelserna i stämpelförordningen, enligt hvilka afhandling om gåfva af lös egendom skulle förses med stämpel, på olika sätt kringgåtts.

I den nya förordningen om arfskatt och skatt för gåfva har justitieom­budsmannens framställning till fullo beaktats. Skattskyldighet äger enligt

— 1915 —

83

förordningens 34 § rum vare sig skriftlig handling om g&fvan upprättats eller icke.

Bestämmelser om skyldighet för arf- eller testamentstagare efter utländsk undersåte, som i Sverige efterlämnat fast

egendom, att till svenska staten utgifva arfskatt.

1 detta ämne aflat justitieombudsmannen år 1912 till Kungl. Maj:t en skrifvelse (jfr ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag, sid. 179 o. f.).

Syftet med i skrifvelsen gjord framställning har tillgodosetts i den .nva förordningen om arfsskatt och skatt för gåfva.

Ändrad lydelse af 1 § i kungl. kungörelsen den 29 januari 1861 angående: indrifning och redovisning af

böter och viten.

Såsom framgår af ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riks­dag (sid. 130 o. f.) hemställde justitieombudsmannen uti en år 1913 till Kungl. Maj:t aflåten ämbetsskrifvelse, huruvida det icke vore lämpligt, att Till kungörelsen den 29 januari 1861 angående indrifning och redovisning af böter och viten fogades ett tillägg med bestämmelse om skyldighet för häradshöfding och rådstufvurätt att i saköreslängd särskildt angifva, då talan mot där anmärkt beslut skulle fullföljas vadevägen.

I anledning af justitieombudsmannens berörda framställning har Kungl. Maj:t förordnat, att 1 § af nämnda kungörelse skall erhålla föl­jande tillägg: »Där enligt meddelad hänvisning talan mot beslut, hvari­genom böter ådömts, skall fullföljas efter vad eller genom revisionsan- sökning, varde ock det i längden anmärkt.»

Förbud mot försäljning af brännvin, vin och Öl undermarknader.

På sätt framgår af ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag (sid. 225 «. f.) gjorde justitieombudsmannen i skrifvelse år 1911 till Kungl. Maj:t •eu framställning i detta ämne.

1916 -

84

I eu af Kungl. Maj:t till 1914 års andra lagtima Riksdag aflåtea proposition med förslag till förordning angående försäljning af alkohol­haltiga drycker hade justitieombudsmannens framställning beaktats. Frå­gan förföll emellertid vid Riksdagen.

Rätt för t. f. domhafvande att mot säkerhet af borgen, hos hvilken länsstyrelse den än ställts, på kredit utbekomma

stämplar i statskontoret.

I skrifvelse år 1910 till Kungl. Maj:t (jfr. ämbetsberättelsen till 1911 års Riksdag sid. 239 o. f.) hemställde justitieombudsmannen om rätt för t. f. domhafvande att emot borgen eller annan säkerhet, hos hvilken länsstyrelse den än ställts, på kredit utbekomma stämplar i statskontoret. Sedan statskontoret yttrat sig öfver justitieombudsmannens ifrågavarande framställning, aflat justitieombudsmannen år 1911 till Kungl. Maj:t ånyo en skrifvelse i ämnet (jfr ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag, sid. 431 o. f.).

I den nya förordningen angående stämpelafgiften har förfaringssättet för stämplarnas tillhandahållande helt och hållet omlagts. 1 förordningens 29 § stadgas: »Har stämpelförsäljare, hvarmed i denna förordning förstås såväl ämbets- eller tjänsteman, som jämlikt 28 § utöfvar stämpelförsälj­ning, som ock ämbets- eller tjänsteman, hvilken har att å tjänstens vägnar stämpelbelägga utgående expeditioner, hos generalpoststyrelsen för sin uppbörd ställt af styrelsen godkänd borgen eller ock nedsatt obligationer eller aflämnat försäkringsbref i enlighet med därom gällande föreskrifter, äge han efter rekvisition hos generalpoststyrelsen erhålla stämplar i räk­ning inom det belopp, för hvilket säkerhet blifvit af honom ställd».

Framställning till Riksdagen om åtgärder för åstadkommande af en mera tillförlitlig värdering af död mans bo.*

Angående upprättandet af bouppteckningar efter aflidna personer är i 9 kap! 1 § ärfdabalken stadgadt, att om boet lyder under stadsdomstol

* Den framställning i ofvan angifna ämne, som justitieombudsmannen härmed jämlikt § 100 regeringsformen öfverlämnar till Riksdagen, aflämnades i fullt utarbetadt skick till justitieombudsmansexpeditionen af justitieombudsmannen Berger innan han frånträdde ut- öfningen af ämbetet.

— 1916 —

85

eller egendomen är fastighet i stad, skall boets uppteckning och värdering i regel förrättas af två eller flera gode män, utsedda af borgmästare och råd, men att om boet lyder under annan domstol, eller egendomen är fastighet å landet, stärbhusdelägarna äga kalla gode män, som förrätta upp­teckningen och värderingen. Sistnämnda, frihet har emellertid genom sär­skilda föreskrifter blifvit utsträckt att gälla jämväl beträffande en mängd städer. Bouppteckningarna få alltså i de flesta fall ombesörjas af boupp­teckningsman, som stärbhusdelägarna genom fritt val själfva tillkalla.

Under äldre tider betraktades allmogens rätt att utse boupptecknings­man såsom ett allmogen tillerkändt privilegium, som man ogärna ville rubba, ehuru denna gamla rättighet ej alltid synes hafva utöfvats på ett tillfredsställande sätt. Under år 1800 ingåfvo åtskilliga häradshöfdingar till Kungl. Maj:t eu ansökning, hvari de hemställde, om icke till före­kommande af de otaliga och ofta förstörande tvister, hvilka härflöte åt okunniga och oförfarna bouppteckningsman vållande, boupptecknings- och arfskiftesförrättningar å landet borde, likasom med ögonskenlig nytta för stärbhusens delägare i städerna alltid skett, ställas under domarens befatt­ning och vård att därtill utse och förordna män af erforderliga kunska- per och känd redlighet. Öfver denna ansökning hördes rikets hofrätter. Svea hofrätt fann det betänkligt, att bouppteckningar och skiften å landet skulle ställas under domares befattning, åtminstone icke utan det villkor, att häradshöfdingarna blefve förbundna att vid valet af boupptecknings­man göra behörigt afseende å allmogens förslag, hvarmed stärbhusdel­ägarna borde få inkomma. Abo och Vasa hofrätter afstyrkte häradshöf- dingarnas framställning, hvaremot Göta hofrätt förklarade sig anse, att det skulle lända till ordning och redighet vid stärbhusutredningar på landet, om bouppteckningars och skiftens upprättande koinme att besörjas af häradshöfdingarna genom därtill utsedda redliga män, hvilka likväl borde för en sådan befattning vara lagligt ansvar underkastade. Särskilda kommitterade, till hvilka ifrågavarande ärende för närmare utredning blifvit öfverlämnadt, anförde uti afgifvet utlåtande, att ehuru all anledning vore att förmoda, det mera ordning och redighet vid bouppteckningar och skiften å landet skulle vinnas, om dessa förrättningar blefve lämnade under häradshöfdingarnas närmare befattning, hade kommitterade likväl, i anseende till de allmogen lämnade flera nådiga försäkringar att till boupp­tecknings- och skiftesmän få antaga dem, som ägde dess förtroende, icke vågat tillstyrka någon ändring uti denna allmogen förunnade rättighet; hvarvid kommitterade likväl trött menighetens säkerhet och bästa fordra, att häradshöfdingarna undfinge befallning att vid bouppteckningars och skiftens emottagande noga tillse, att icke okunniga och oskickliga personer

— 1915 —

86

finge med sådana förrättningar sig befatta. Genom kungl. brefvet den 27 maj 1801 till samtliga hofrätterna blef häradshöfdingarnas ifrågavar­ande framställning afslagen. I öfverensstämmelse med kommitterades för­slag tillädes det emellertid i det kungl. brefvet, att häradshöfdingarna borde förständigas att noga tillse, att icke okunniga och oskickliga per­soner finge befatta sig med omförmälta förrättningar.

Då lagkommittén sedermera utarbetade sitt förslag till ny ärfdabalk, blef frågan om utseendet af bouppteckningsmännen noga uppmärksammad, och yttrade lagkommittén i sina motiver till 6 kap. ärfdabalken härutinnan följande:

»Enligt 1 § i 9 kap. ärfdabalken, må till uppteckning af egendom å landet, eller sådan, som ärfves efter landsrätt, gode män af arfvingar kallas, efter deras eget val.

I stället för att bereda åsyftad fördel, har denna frihet ofta åstad­kommit stora olägenheter. Arfvingar hafva stundom lämnat sitt förtro­ende åt personer, som icke varit skickliga att verkställa det dem gifna uppdrag.

Då uppteckning af död mans bo icke förrättas med urskilning, för­felas dess ändamål att, så vidt ske kan, grundlägga en säker kännedom om stärbhusets tillhörigheter samt dessas beskaffenhet och värde; och de, som hafva del eller anspråk i boet, sakna den nödiga vägledning, hvari­genom oredor och tvister för framtiden kunna förekommas. Erfarenheten vittnar, att ganska många bland de vid domstolarna å landet förekomne rättegångar ledt sitt ursprung från felaktiga bouppteckningar och därpå grundade oriktiga arfskiften, samt att det ofta varit svårt, att, efter längre tids förlopp, erhålla tillförlitliga upplysningar om boets tillstånd vid dödsfallet.

Genom kungl. brefvet den 27 maj 1801, blef väl stadgadt, att härads­höfdingarna skulle, vid boupptecknings- och skiftesinstrumenters emotta­gande, noga tillse, att icke okunniga och oskickliga personer finge med sådana förrättningar sig befatta; men då denna tillsyn förutsatt en för­tidig granskning, som, utan närmare kännedom om boet, icke kunnat blifva fullständig, har någon påföljd däraf sällan ägt rum i andra fall, än där uppenbara fel i formen genast visat sig. Att förordna ny bouppteck­ning, bär ofta funnits leda till betänkliga följder, i synnerhet då stärb- huset varit obemedladt eller med gäld besväradt.

Kommittén har ansett ändamålet kunna vinnas, om till bouppteck­ningars förrättande inom hvarje domsaga, vissa för skicklighet och red­lighet kända personer blifva tillsatta, h vilka, i följd af förordnandet, böra .ansvara för tillförlitligheten af sin förrättning.

— 1916 —

87Man har likväl trott, att stärbhusdelägarnas val ej borde ovillkorligen

bindas vid de sålunda konstituerade personer, och därföre gifvit stärb- husdelägarna frihet, att själfva nämna andra, åt hvilka de ville ett sådant förtroende lämna, med förbehåll likväl af domstolens godkännande; och har, till undanröjande af allt tvång, som för ändamålets befordran ej är nödigt, den föreskrift jämväl blifvit meddelad, att domstolarna ej äga ett sådant godkännande vägra, i annat fall, än om den föreslagne bouppteck- ningsmannen pröfvas till befattningen ej skicklig vara.

Då dessa föreskrifter åsyfta allmän nytta, böra de ock blifva allmänt gällande. Lagskipningens enhet skulle utan nödvändighet störas, om man för särskilda samfundsklasser medgåfve undantag från den allmänna regeln. Den säkerhet, som för städernas innevånare varit åsyftad med stadgandet, att borgmästare och råd borde för hvarje tillfälle nämna boupptecknings­man, vinnes sannolikt i större mån, då stärbhusdelägarna hafva alternati­vet, att kunna vända sig till sådana personer, som äro eu gång för alla förordnade, eller att andra skickliga förrättningsmän själfva utse.»

I öfverensstämmelse härmed föreslog lagkommittén, att 6 kap. 3 § ärfdabalken skulle få denna lydelse:

»Så å landet, som i stad, skola kunniga och redliga män tillsatta vara, att boutredningar inom domsagan hålla. Af dessa kallen stärbhusdelägare en, att bouppteckning förrätta. Åsämjas stärbhusdelägare, att låta boupp­teckning förrättas af annan person, den de hafva förtroende till; anmälen det hos rätten; och varde han förordnad, där ej rätten pröfvar honom till den befattning ej skicklig vara. Den, som bouppteckning förrättar, tage sig till biträde tvenne andra män, som ojäfviga äro.»

Vid den granskning, som lagberedningen sedermera ägnade åt lag­kommitténs förslag till ärfdabalk, vann lagförslaget i ifrågavarande hän­seende ej lagberedningens gillande, utan införde lagberedningen i sitt för­slag till ärfdabalk i 6 kap. 4 § följande stadgande:

»Till bouppteckningsman ägen stärbhusdelägare välja den de hafva förtroende för: sämjas de ej om valet; varde, då anmälan därom sker, bouppteckningsman af rätten förordnad. Den, som bouppteckning för­rättar, tage sig till biträde två ojäfviga män.»

Lagberedningen yttrade i motiveringen till detta förslag, att ehuru ganska många skäl talade för ett sådant stadgande, att i hvar ort vissa personer skulle vara tillsatta att förrätta boutredningar, hade beredningen dock trött det vara rådligast att icke nu inskränka den frihet i val till sådana befattningar, hvilken dittills ägt rum. Skulle det framdeles, för­menade lagberedningen, allmännare erkännas vara för vårt land lämpligt,.

— 1916 —

88

att vissa personer förordnades till sådana förrättningar, kunde lätteligen blifva genom särskild lag därom förordnadt.

De förslag till ändring af gällande lag, hvilka, på sätt nu omförmälts, väcktes dels under år 1800 af åtskilliga häradshöfdingar dels ock därefter af lagkommittén, ledde icke till något resultat. Också torde man hafva skal antaga, att anledningarna till sådana klagomål, som af såväl härads- höfdingarna som lagkommittén framfördes öfver bouppteckningsmännens oskicklighet, alltmera minskats i den mån som den allmänna tolkbildningen stigit. Under senare tider har emellertid tillkommit ett viktigt skäl för öfvervägande, huruvida det må anses vara klokt att fortfarande låta bo­uppteckningarna besörjas af enskilda personer. Numera uttager ju staten i arfsskatt mycket stora belopp hos stärbhusen under form af stämpel å bouppteckningarna, och vid uträknandet af denna stämpel ligga stärb- husens i bouppteckningarna upptagna behållningar till grund. Vid sådant förhållande är det tydligen af stor vikt, att bouppteckningarna i fråga om värderingen af boets tillgångar äro fullt tillförlitliga. Och det synes kunna ifrågasättas, om ej för sådant ändamål borde stadgas någon inskränkning i stärbhusdelägarnas befogenhet att utse bouppteckningsman.

Huru otillförlitliga bouppteckningarna i äldre tider varit i fråga om värderingen af till kvarlåtenskapen hörande fastigheter, framgår af Riks­dagens skrifvelse till Kungl. Maj:t angående stämpelpappersafgiften vid 1874 års riksdag. Riksdagen anmälde i denna skrifvelse, att Riksdagen i fråga om stämpel å bouppteckning beslutat, att om bland kvarlåtenskapen äfven fast egendom inginge, finge denna i afseende å bouppteckningens förseende med stämpelpapper icke beräknas lägre än till det ä egendomen vid dödsfallet gällande taxeringsvärde. Och anförde Riksdagen i motive­ringen till detta beslut, att flerestädes det missbruk ägde rum, att vid upp­rättande af bouppteckningar fast egendom, som bland tillgångarna i boet förefunnes, utan afseende å dess verkliga värde upptoges till ett mer eller mindre oskäligt lågt sådant. Hvad sålunda härutinnan stadgades vid 1874 års riksdag har sedan blifvit i viss mån ändradt, och gäller nu, att vid etämpelbeläggningen värdet af den fasta egendomen icke får upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde.

Då år 1894 "bestämmelser infördes om progressiv arfsbeskattning, och arfsskatten därvid väsentligen höjdes, var uppmärksamheten också fäst vid frågan om tillförlitligheten af de i bouppteckningarna å egendomen satta värden. I det betänkande och förslag angående utvidgning af arfsbeskatt- ningen m. in., som den 27 oktober 1893 afgafs af särskilda kommitterade, yttrade dessa härutinnan följande:

>Då bouppteckningen i regel är den handling, som skall ligga till— 1916 —

8!>grund för arfsskattens utgörande, <:ir det tydligen af stor vikt, om man vill ernå. eu likformig och effektiv beskattning, att den värdering, som vid. uppteckningen af boet äger rum, må verkställas med insikt och största möjliga omsorg. Detta är isynnerhet af vikt beträffande den lösa egen­domen, då ju den värdering af fastigheterna inom riket, som i och för den allmänna bevillningens fastställande äger rum, kan lä""as till "rund äfven för stämpelafgifter, som i förhållande till detta värde skola utgöras. I gällande stämpelförordning är ju ock stadgadt, att då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, detta icke må upptagas lägre än näst­föregående årets taxeringsvärde. Annat är förhållandet med den lösa egendomen. Här har man endast egendomens bouppteckningsvärde att hålla sig till. Eu känd sak är emellertid, att lös egendom ofta vid för­rättandet af bouppteckningar uppskattas vida under sitt verkliga värde. Om arfsskatten höjes, är tydligt, att frestelsen att på denna väg i större eller mindre mån komma undan skatten skall blifva än större än nu, samt att i följd däraf den fasta egendomen törhända skulle komma att i verk­ligheten af skatten träffas vida hårdare än den lösa. Det synes därför vara nödvändigt att vidtaga anordningar, ägnade att förebygga ett sådant missförhållande, och kommitterade hafva därför, såsom ofvan blifvit nämndt, ansett nödigt uppgöra förslag till förordning angående värdering af död mans bo.

— — — A de orter, där rätten har att utse bouppteckningsförrättare, synes häruti tillräcklig garanti förefinnas för att egendomens värdering skall ske enligt riktiga grunder. Införandet af enahanda ordning i hela riket synes dock knappast vara erforderligt. Ändamålet torde nämligen kunna vinnas genom en föreskrift, att vid bouppteckning värderingen skall förrättas af personer, som af domstolen i orten erhållit förordnande att vara värderingsman vid bouppteckningar.»

Kommitterade hade i öfverensstämmelse härmed upprättat ett förslag till lag angående värdering af död mans bo. Detta lagförslacr innehöll hufvudsakligen,

att den i 9 kap. 1 § ärfdabalken föreskrift^ värdering af död mans bo skulle förrättas af två eller flera af domstol utsedda värderingsman,

att dessa skulle värdera egendomen så, som de efter bästa förstånd och samvete pröfvade den vara vård, därvid värdet af aktier, obligationer och dylika handlingar skulle bestämmas med ledning af den vid dödstill- fället för hvarje slag af sådana handlingar gällande kurs eller eljest gängse pris. samt värdet af fordringar, som ej ansåges säkra, efter hvad skäligt pröfvades,

12 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

90

att för hvarje kommun å landet och hvarje stad underrätten årligen- skulle nämna minst två gode män att under nästföljande år vara värde­ringsman vid bouppteckningar,

att värderingsman skulle äga att för värderingsförrättning af till-o o o Ogångarna i boet åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning, dock att, därest boet vore vidlyftigt eller så beskaffad^ att värderingsman med nämnda ersättning ej kunde anses skäligen godtgjord, rätten ägde be­stämma högre ersättning,

samt att hvad i lagförslaget vore stadgadt ej skulle äga tillämpning i de fall, då borgmästare och råd enligt 9 kap. 1 § ärfdabalken för egen­domens uppteckning och värdering ägde nämna två eller flera män, och ej heller med afseende å vissa mindre stärbhus, därom närmare bestäm­melser föreslogos.

Statskontoret och kammarrätten, som hördes öfver ifrågavarande lag­förslag, afstyrkte detsamma på grunder, hvarom här nedan närmare för- mäles.

Kungl. Magt framlade emellertid lagförslaget med vissa mindre väsent­liga ändringar för 1894 års riksdag, och yttrade statsrådet och chefen för finansdepartementet vid det tillfälle, då propositionens framläggande be­slöts, följande:

»Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt den 22 sistlidne januari afgifna utlåtande öfver kommitterades förslag till förordning angående stämpelafgiften uttalat den åsikt, att den af kommitterade föreslagna vär­deringen af död mans bo skulle blifva så väl för det stora flertalet döds­bon onödigt betungande som för tillgodoseende af statens skatteintresse i det hela obehöflig. Hvad fast egendom anginge, syntes nuvarande bestäm­melse, enligt hvilken sådan egendom icke finge beräknas till lägre värde än nästföregående årets taxeringsvärde, vara tillfyllestgörande, och hvad lös egendom beträffade, skulle det enligt ämbetsverkens mening säkerligen vara för det ändamål, hvarom här vore fråga, i det stora hela tillräckligt, om det t. ex. föreskrefves, att vid beräkningen af stämpeln för värdet å aktier, obligationer och öfriga dylika värdepapper i ett dödsbo detta icke finge upptagas lägre än till det vid tiden för bouppteckningen i allmänhet gällande, och att angående detta värde skulle vid bouppteckningen fogas- intyg af med saken förtrogna personer.

Den af ämbetsverken sålunda uttalade åsikt om obehöfligheten af den föreslagna lagen angående värdering af död mans bo kan jag icke dela. Äfven om enligt regeln de värdefullaste beståndsdelarna i ett bo utgöras af fastigheter samt aktier, obligationer och andra dylika papper, ligger ofta ett icke ringa värde i yttre och inre inventarier af olika slag, såsom kreaturs­

— 1916 —

91besättningar, maskiner vid fabriker med mera dylikt. Att vid bouppteck­ning lösegendom ofta upptages med allt för låga värden är vidare ett kändt förhållande. Då nu förslag framlägges till en på förändrade grunder fotad, väsentligen utsträckt arfsbeskattning, vore det tvifvelsutan att anse såsom eu brist i den nya lagstiftningen, därest beträffande betydande delar af kvarlåtenskapcn bestämmandet af de värden, som skola ligga till grund för skattens utgörande, skulle helt och hållet undandragas all offentlig kon­troll. Då härtill kommer, att enligt lagförslaget minst två värderingsman skola utses för hvarje kommun å landet och hvarje stad samt att lagen icke skulle äga tillämpning å de minsta stärbhusen, vid hvilket förhållande den föreslagna värderingen icke torde komma att för dödsbodelägarna kännas synnerligen betungande, anser jag hvad ämbetsverken anfört icke böra föranleda till lagförslagets förkastande.»

Lagförslaget blef emellertid af Riksdagen afslaget. Men i fråga om värderingen af värdepapper infördes i 1894 års förordning om stämpel - afgiften ett så lydande stadgande: »Afliden persons lösa egendom, i denmån densamma utgöres af aktier, obligationer och öfriga dylika värde­papper, må vid bouppteckningens stämpelbeläggning icke beräknas till lägre värde än det vid tiden för bouppteckningen i allmänhet gällande; börande detta värde bestämmas enligt intyg af med saken förtrogna personer.» Denna föreskrift har sedan blifvit ändrad, och gälla nu i ifrågavarande hänseende bestämmelserna i 5, 6 och 9 §§ af förordningen om arfsskatt och skatt för gåfva den 19 november 1914. Enligt berörda 9 § erfordras fortfarande intyg af med saken förtrogna personer.

Vid 1910 års riksdag verkställdes en revision af skattesatserna för bouppteckningsstämpeln, och resultatet däraf blef, att arfsskatten betydligt höjdes. Arfsskatten utgår alltså numera i sin helhet med ett ganska stort årligt belopp. Den är i statsregleringen för år 1915 beräknad till sex millioner kronor.

Det föreligger enligt min uppfattning anledning att befara, att under nuvarande förhållanden afsevärda skattebelopp för staten förspillas däri­genom, att egendomens värdering i bouppteckningarna ofta är för lag. Hvad beträffar värderingen af stärbhusens fastigheter, torde denna i all­mänhet kunna anses tillfredsställande, då ju, på sätt ofvan omförmälts, är stadgadt, att värdet å fast egendom vid stämpelbeläggningen ej får upp­tagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde. Men äfven beträffande värderingen af fastigheterna torde nog understundom skäl förefinnas för anmärkning. Om t. ex. en landtegendom sista tiden före ägarens frånfälle

— 1915 —

92

betydligt förbättrats genom uppförandet af dyrbara byggnader, genom ny­odlingar eller dylikt, så att det verkliga värdet betydligt öfverstiger förra årets taxeringsvärde, så borde utan tvifvel värdet å en sådan egendom i bouppteckningen upptagas högre än nämnda taxeringsvärde. Men antag­ligt är nog, att bouppteckningsmännen i regeln utan närmare undersök­ning äfven i dylika fall upptaga värdet till just föregående årets taxerings­värde. Emellertid torde, såsom nyss nämndes, fastighetsvärderingen i det stora hela få anses vara tillfredsställande. Och detsamma torde gälla jäm­väl värderingen af aktier, obligationer och dylika värdehandlingar, ty dessas värden böra, enligt hvad ofvan anförts, bestämmas enligt intyg af med saken förtrogna personer. Däremot är det hufvudsakligen när det gäller värderingen af sådan lösegendom, som ej består af värdehandlingar, som värderingen af död mans bo enligt vunnen erfarenhet visat sig otillfreds­ställande. Det torde vara en ganska allmän åsikt hos dem, som haft an­ledning att sysselsätta sig med det förevarande ämnet, att bouppteckning­arnas värden å dylik lösegendom måste betecknas såsom i regeln alltför låga. Jag erinrar i detta hänseende om hvad härutinnan yttrades af 1893 års ofvannämnda kommitté samt af statsrådet och chefen för finansdeparte­mentet i propositionen till 1894 års riksdag om förslaget till lag angående värdering af död mans bo.

Enligt min uppfattning vore det i själfva verket egendomligt, om ej den ofullkomliga lagstiftning, som på det ifrågavarande området ännu gäller, skulle föranleda för låga värderingar i bouppteckningarna, särskildt af den lösa egendomen. Bouppteckningsmännen äro ju i de flesta fall själfständigt och utan någon domstolarnas medverkan utsedda af stärbhusdelägarna, i hvilkas intresse det ligger, att bouppteckningsvärdena blifva låga, och bouppteckningsmännen hafva sig väl bekant, att det är eu allmän sed, att värdena vid dessa förrättningar sättas lågt, i den mån sådant kan ske utan strid mot tydliga föreskrifter. Det är vid dessa förhållanden knappast att förvänta annat, än att bouppteckningsmännen allmänneligen skola utan tvekan följa den nyssnämnda allmänna seden, och att de skola vara ganska beredvilliga att vid sina värderingar förfara i enlighet med stärbhusdel- ägarnas intressen. Bouppteckningsmännen äro utan tvifvel vid sina låga värderingar i regeln i god tro. Att sätta låga värden i bouppteckningarna har blifvit dem en vana, med hvilken de anse sig ej böra bryta, helst de aldrig erfara, att domstolarna emot deras värderingar göra någon erinran i annat fall, än då dessa äro i strid mot bestämda föreskrifter. Betänker man vidare, att arfsskatten under den senare tiden betydligt höjts, torde det kunna förutses, att då redan från gammalt förefunnits en benägenhet att sätta låga värden i bouppteckningarna, denna benägenhet för framtiden

— 1915 -

93

under det ökade trycket af arfsskatten snarare skall komma att tilltaga än minskas. Och då staten här har ett betydande ekonomiskt intresse att tillvarataga, torde tillräckliga skäl förefinnas för Riksdagen att taga under öfvervägande, huruvida ej det reformarbete, som på det ifrågavarande om­rådet begynte under det förra århundradet, bör ju förr desto hellre fort­sättas.

Den reform, hvilken här torde vara af nöden, synes mig böra gä i den riktning, som lagkommittén anvisat, så att ingen må godkännas såsom bouppteckningsman, som ej erhållit domstols förordnande därtill. Och torde det tillika böra i lagen uttryckligen utsägas, i enlighet med hvad i 1894 års ofvannämnda lagförslag var föreslaget beträffande värderingsrnänneu, att bouppteckningsmännen skola värdera egendomen så, som de efter bästa förstånd och samvete pröfva den vara värd. Därjämte synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke bouppteckningsmännen borde vara underkastade laga ansvar, därest de göra sig skyldiga till fel vid utförandet af sitt upp- drag. — Utöfver de grundläggande stadgande^ som vid den ifrågasatta reformen rätteligen finge sin plats i den allmänna lagen, vore utan tvifvel åtskilliga andra bestämmelser behöfliga, Indika lämpligen kunde samman­föras i en särskild instruktion för bouppteckningsmännen. En dylik in­struktion med tillhörande formulär för bouppteckningar skulle otvifvel­aktigt blifva af mycken nytta för vinnande af reda och ordning inom bo- uppteckningsväsendet, och därigenom skulle domstolarna helt visst besparas mycket besvär, som nu förorsakas dem af vissa i bouppteckningarna före­kommande bristfälligheter.

Äfven om man bortser ifrån bouppteckningarnas betydelse för arfsbe- skattningen, synes det ligga i sakens natur, att en legal förrättning af sådan art och af sådan vikt som uppteckningen och värderingen af död mans bo bör besörjas af personer, Indika hafva att härleda sitt uppdrag härutinnan från statens myndighet och icke från stärbhusdelägarna. Men detta synes vara desto mera nödvändigt som bouppteckningarna nu ligga till grund för arfsbeskattningen. Vid sådant förhållande måste det anses vara prin­cipiellt oriktigt, att bouppteckningsmännen få godtyckligt utses af stärbhus­delägarna, således just af dem, som skola gälda arfsskatten. Tvärtom böra bouppteckningsmännen intaga en fullt oberoende ställning gentemot stärbhus­delägarna. Då bouppteckningsmännen går till sitt värf, bör han göra detta i känsla däraf, att han i främsta rummet är en statens tjänare, som är pliktig ej mindre att vaka däröfver, att, så vidt möjligt är, all boets egen­dom blir anmäld och upptecknad, än äfven att efter bästa förstånd och samvete värdera denna egendom, så att staten kommer i fullt åtnjutande åt sin rätt till skatt. Hans ställning bör vara sådan, att han icke känner

— 1916 —

94

sio- vara i främsta rummet en stärbhusdelägarnas hjälpare, utan bör han tvärtom vara redo att i det ena eller andra stycket vägra att göra dem till viljes, där statens berättigade intresse fordrar sådant af honom.

De män, som hos oss för närvarande syssla med boutredningar och därmed sammanhängande göromål, hafva, så vidt jag har mig bekant, vetat att genom redbarhet och skicklighet förvärfva sig förtroende såväl hos dom­stolarna som hos allmänheten, och det kan helt visst icke blifva fråga därom, att de nuvarande bouppteckningsinännen för framtiden skulle ut­bytas mot personer med andra kvalifikationer, utan finge domstolarna rätt att utse bouppteckningsman, skulle säkerligen den stora mängden af red­bara och skickliga bouppteckningsman, som nu finnas, blifva af domsto­larna därtill förordnade. Hufvudsaken är här, att bouppteckningsmännen få eu annan ställning, än de nu hafva, samt en ändrad uppfattning af sitt kall: nya män behöfvas i regeln icke. Dock förekommer det nog undan­tagsvis, att bouppteckningar för närvarande få opåtalt upprättas af mindre väl kvalificerade personer. Det är under nuvarande förhållanden icke all­tid så lätt för domstolarna att från sysslandet med bouppteckningar af­stånga sådana personer, som synas vara mindre passande för dylika göro­mål, sårskildt om deras bouppteckningar äro till formen oantastliga. Finge emellertid domstolarna den nämnda rätten att utse bouppteckningsman, komrne domstolarna gifvetvis att anse sig förpliktade att vid valet af bo­uppteckningsman utesluta sådana personer, hvilka skäligen icke kunna anses hålla måttet i fråga om skicklighet och lämplighet i öfrigt. Den ifrågasatta reformen skulle alltså utan tvifvel medföra den påföljden, att vissa mindre väl kvalificerade personer för framtiden blefve förhindrade från att syssla med upprättandet af bouppteckningar, hvilket vore till uppenbar båtnad för såväl samhället som allmänheten.

Den reform, hvarom här ordats, berör icke omedelbart frågan om bo- uppteckningsarfvodet, men med några ord må emellertid här framhållas önskvärdheten däraf, att i sammanhang med den ifrågasatta reformen lag­bestämmelser kunde utfärdas i syfte att väsentligen begränsa den ersätt­ning, som bouppteckningsman understundom pläga räkna sig till godo för sitt arbete. På detta område förekomma för närvarande vissa miss­förhållanden. Det är en ej alldeles ovanlig företeelse, att boupptecknings- förrättare veta att förskaffa sig eu orimligt stor godtgörelse för sitt ifråga­varande arbete. Det vore därför synnerligen önskvärdt, att en bestämd taxa för upprättandet af bouppteckningar kunde komma till stånd. I så­dant syfte väcktes vid 1898 års riksdag en motion, hvilken emellertid ej rönte någon framgång, utan efter ett enhälligt afstyrkande i lagutskottet afslogs af båda kamrarna. Af lagutskottets betänkande i ämnet framgår

— 1916 —

väl, att frågan om en taxa för ifrågavarande förrättningar är en ganska svår fråga. Men utan tvifvel linnes här ett verkligt behof af någon lag­stiftning i och för undanröjandet af berörda missförhållanden och till skydd för oerfarna och godtrogna stärbhusdelägare.

Deri revision af den allmänna lagen, som för närvarande pågår i vårt land, skall helt visst i sinom tid komma att omfatta jämväl ärfdabalken, och när den tiden kommer, skall utan tvifvel frågan om tillförlitligheten af den värdering af död mans bo, som fastställes i bouppteckningarna, göras till föremål för pröfning. Det kan emellertid komma att dröja mycket länge, innan tiden är inne för denna pröfning. Jag har därför härmed velat underställa saken Riksdagens omedelbara öfvervägande. Skulle näm­ligen den ifrågasatta reformen befinnas hafva fog för sig, torde densamma ej böra uppskjutas till en oviss framtid, utan af statsfinansiella skäl snarast möjligt komma till stånd.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, ägnade att åstadkomma ökad garanti för tillförlitligheten af de värden, som i bouppteckningarna efter aflidna per­soner åsättas deras kvarlåtenskap samt sålunda ligga till grund för gällande arfsbeskattning.

95

Framställning till Riksdagen om pension för sekreteraren i justitieombudsmansexpeditionen K. von Matern.

I en den 14 december 1914 till justitieombudsmannen ingifven skrift har vice häradshöfdingen Knut von Matern anhållit att på grund af ögon- sjukdom undfå afsked från sin befattning såsom sekreterare i justitie­ombudsmansexpeditionen samt tillika hemställt, att justitieombudsmannen måtte till Riksdagen göra framställning om beviljande af skälig pension åt von Matern.

Vid ansökningen var fogadt ett läkarbetyg af följande lydelse:»Att Herr Häradshöfding Knut von Matern på grund af ögonsjukdom (cborioiditis

centralis oc. amb. H. Ö. med. — 9.soc — 1.50 c. 90° S£0.4. v. 6/a S — B'g), är oför­mögen att sköta sin tjänst som sekreterare i Justitieomlnidsinansexpeditionen och med

— 1915 —

96

sannolikhet ej heller i framtiden kommer att kunna sköta denna befattning, intygar på heder och samvete.

Stockholm den 12. 12. 1914.

IT. Kellgren,Med. Dr.»

I en senare ingifven skrift har von Matern, som på grund af samma sjukdom åtnjutit tjänstledighet från och med den 15 juli 1914, vidare anhållit, dels att frågan om hans afsked måtte få hvila till dess Riksdagen fattat beslut beträffande pensionen, dels att ledighet från sekreterare christen måtte meddelas honom för den tid, som kunde komma att förflyta till afskedets beviljande.

Af en utaf von Matern ingifven meritförteckning inhämtas, att von Matern, som är född den 12 juni 1864, den 14 september 1889 aflagt juris utriusque kandidatexamen samt därefter antagits till e. o. notarie i Svea hofrätt den 16 berörda september och till auskultant i hofrätten öfver Skåne och Blekinge den 29 augusti 1890. Under tiden september 1890—mars 1893 tjänstgjorde han såsom tingsbiträde samt blef, efter att hafva hållit sju allmänna tingssammanträden och förvaltat häradshöfding- ämbete sammanlagdt 99 dagar, den 31 maj 1893 af sistbemälda. hofrätt utnämnd till vice häradshöfding. Från den 22 juli 1895 till den 31 på­följande augusti uppehöll han brottmålsrådmanstjänsten vid rådstufvurätten i Uppsala. Den 21 december 1895 antogs von Matern till sekreterare i justitieombudsmansexpeditionen, och från oktober 1899 till juni 1901 tjänstgjorde han därjämte såsom sekreterare i den s. k. egnahemskommittén. Vidare må nämnas, att von Matern företagit utländska studieresor, nämligen mars—juli 1890 till universiteten i Berlin och Leipzig samt maj—juli 1894 till universiteten i Leipzig och Mftncben, att han tidtals tjänstgjort i kammarkollegium och i Svea hofrätt, samt att han vid två under 1905 års lagtima Riksdag företagna val af suppleant för justitieombudsmannen erhållit vid det ena valet 14 och vid det andra 10 röster.

I en skrifvelse från juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala till kanslersämbetet den 15 maj 1894 med hemställan om ett reseanslag åt von Matern såsom understöd för vistelse vid främmande universitet framhåller fakulteten det stora intresse och den begåfning för teoretisk verksamhet, von Matern visat under sina studier vid universitetet, samt de synnerligen goda kunskaper, han genom sin aflagda juris utriusque kandidatexamen ådagalagt. Beträffande hans tjänstgöring såsom sekreterare i justitieombudsmansexpeditionen föreligga särdeles fördelaktiga intyg af föregående justitieombudsmän; och torde i detta sammanhang jämväl

— 1915 —

S)7

böra erinras om de vitsord, som i Riksdagens första kammare gåfvos von Matern den 28 april 1909 vid behandlingen af frågan angående löne­reglering för tjänstemän och vaktmästare vid justitieombudsmansexpeditionen.

m *

Tjänstemän och vaktmästare vid justitieombudsmannens expedition hafva icke fått sig tillförsäkrad rätt till pension och lärer anledningen härtill vara att söka i det förhållande att de, såsom det beträffande kansli­personalen heter i instruktionen för justitieombudsmannen, »icke för denna befattning innehafva någon beständig tjänst på stat och kunna af honom efter behag ombytas». För sådana fall, då en tjänsteman trots anställ­ningens osäkra beskaffenhet kvarstått i tjänsten en längre tid, kan det anförda skälet dock knappast tillmätas fullt samma giltighet. Föreligga beträffande en tjänsteman vid justitieombudsmansexpeditionen omständig­heter, som skulle berättiga en innehafvare af civil tjänst i allmänhet till pension, synas starka billighetsskäl tala för, att enahanda rätt inedgifves den ifrågavarande tjänstemannen. Riksdagen, som år 1884 efter enskilda motioner beviljade dåvarande justitieombudsmannen N. A. Fröman pension till belopp af 8,000 kronor, har äfven vid ett senare tillfälle i ett ärende, som angått justitieombudsmansexpeditionen, behjärtat de af mig nu fram­hållna billighetssynpunkterna, nämligen då Riksdagen år 1902 på fram­ställning af justitieombudsmannen beviljade vaktmästaren vid expeditionen C. E. Blomqvist en pension å 700 kronor.

Enligt gällande lönestat för justitieombudsmansexpeditionen uppbär von Matern lön såsom sekreterare med 6,000 kronor jämte två ålders- tillägg, hvartdera å 500 kronor, eller tillhopa 7,000 kronor. Då tjänst- göringspenningar eller ortstillägg icke ingå i aflöningen, borde alltså enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907, därest denna lag vore tillämplig i förevarande fall, hel pension till von Matern utgå med två tredjedelar af sist nämnda belopp. Lämpligare synes dock att utgå från de bestämmelser, som i pensionshänseende gälla beträffande sekreteraren i justitiekanslersämbetet. Enligt den anförda lagen äger sistnämnde tjänsteman komma i åtnjutande af hel pension vid uppnådda sextiosju lefnadsår och trettiofem tjänstår, och uppgår hans pension därvid till 4,600 kronor. Såsom af förut antecknade data framgår, räknar emellertid von Matern allenast femtio lefnadsår och tjugufem tjänstår; hel pension lärer alltså icke kunna för honom ifrågasättas. Af- kortad pension för en sekreterare i justitiekanslersämbetet med sistnämnda antal tjänstår skulle enligt 4 och 7 §§ i sagda lag utgå med 3,290 kronor.

13 — Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1915 års Riksdag.

98

Då af det åberopade läkarbetyget framgår, att von Matern är oför­mögen att vidare sköta sin befattning såsom sekreterare i justitieombuds- mansexpeditionen, hemställer jag på grund af det ofvan anförda vördsamt,

att Riksdagen måtte bevilja sekreteraren i justitie- ombudsmansexpeditionen Knut von Matern pension till belopp af 3,290 kronor att utgå årligen under hans återstående lifstid från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från sin befattning.

Jag anhåller, att denna berättelse, i hvad angår förevarande fram­ställning, måtte hänvisas till bankoutskottet.

Ämbetsresa år 1914.

Justitieombudsmannens ämbetsresa under år 1914 har omfattat Norr­bottens och Västerbottens län. Under denna resa hafva besök gjorts hos länsstyrelserna i Umeå och Luleå, domkapitlet i Luleå, municipalstyrelsen i Haparanda, rådstufvurätter och häradshöfdingar äfvensom å krono-, stads och häradshäkten. Under resan har jämväl åt domstolarnas arkiv ägnats behörig uppmärksamhet.

Redogörelse för hvad under nämnda resa förekommit lämnas i det därunder "förda diariet, hvilket, jämte justitieombudsmansexpeditionens diarium och registratur, kommer att för granskning öfverlämnas till Riksdagens lagutskott.

Handlagda klagomål och anställda åtal.

Vid 1914 års början voro af förut inkomna klagomål fortfarandeunder handläggning härstädes ...........................•..................................... 29

Under året hafva inkommit klagoskrifter till ett antal af............ 278Summa 307

Af dessa ärenden hafva såsom återkallade afskrifvits....................till annan myndighet öfverlämnats.............................................................efter vederbörandes hörande fått förfalla ............................... ^7

» annorledes verkställd utredning eller utan åtgärd afskrifvits .... 140Transport 238

— 1915 —

90

Transport 238till åtal hänvisats ....................................................................................... 14på "rund däraf, att klaganden erhållit godtgörelse eller eljest rättelse

vunnits, afskrifvits................................................................................ , 13vid årets slut varit hvilande i afbidan på förklaring eller påminnelser 16

» » » » »af annan anledning .................................. 5> > » » på pröfning beroende........................ ........................ 21

Summa 307

Under år 1914 hafva 18 åtal anställts mot ämbets- och tjänstemän, nämligen:på grund af förd klagan ........................................................................... 14

» » anmärkning vid ämbetsresa.................................................. 2-af annan anledning............................................................. ............. .......... 2

Summa 18

Sålunda har justitieombudsmannen under år 1914 för nedan angifna fel eller försummelser i ämbete eller tjänst förordnat om åtal mot:

1) poliskommissarie, för olaga expeditionslösen m. m.;2) kyrkoherde, för obehöriga yttranden i kyrka vid uppläsandet af

kommunalstämmoprotokoll;3) landtmäteriauskultant, för förseelse mot 105 § skiftesstadgan;4) borgmästare, för obehörigt förbud att anslå en valaffisch;5) rådstufvurätt, för felaktigt beslut rörande vittnesförhör;6) häradsskrifvare, för fel vid röstlängds upprättande;7) kyrkoherde, för obehöriga yttranden i sammanhang med guds­

tjänsten;8) häradshöfding, i fråga om onödigt uppskof;9) rådstufvurätt, för vägran att tillåta vittnesförhör vid annan domstol;10) häradshöfding, för det han obehörigen tagit ersättning för inställelse­

kostnad vid extra förrättningar;11) kyrkoherde, för obehöriga yttranden i sammanhang med guds­

tjänsten ;12) borgmästare, för uraktlåtenhet att i lagstadgad tid tillhandahålla

part protokoll;13) borgmästare, för uraktlåtenhet att afsända underrättelsebref jäm­

likt 28 § vallagen;14) t. f. ordförande i häradsrätt, för oriktiga anteckningar i saköres­

längd angående utdömda bötesbelopp m. m.;— 1915 -

100

15) magistrat, för obehörigt förbud emot ett visst föredrags hållande;16) t. f. domhafvande, för oriktig debitering af lösen för grava­

tionsbevis;. 17) häradsskrifvare, för fel vid röstlängds upprättande;

18) häradshöfding, för underlåtenhet att meddela utslag i rätt tid.

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet har på förfrågan tillkännagifvit, att sedan början af senaste lagtima riksmöte någon för­klaring af lag, i den ordning 19 § regeringsformen bestämmer, icke blifvit af Kungl. Maj:t meddelad.

För fullgörande af den i 14 § af instruktionen för justitieombuds­mannen lämnade föreskrift om afgifvande af redogörelse för behandlingen af Riksdagens hos Kungl. Maj:t anmälda beslut och gjorda framställningar hafva från de särskilda statsdepartementen införskaffats uppgifter, ej mindre om hvilka åtgärder blifvit vidtagna i anledning af 1914 års andra lagtima Riksdags skrivelser, än äfven — beträffande sådana genom föregående Riksdagars skrivelser hos Kungl. Maj:t anhängiggjorda ärenden, hvilka vid utgången af april månad 1914 voro i sin helhet eller till någon del oafgjorda — om hvilka åtgärder blifvit med samma ärenden vidtagna under de åtta sista månaderna af nästlidna år.

De sålunda vunna upplysningarna, som angifva samtliga ifrågavarande ärendens ställning vid utgången af år 1914, innefattas i tre särskilda, i bilagan till denna berättelse intagna förteckningar. Denna bilaga inne­håller därjämte en tabell öfver de skrifvelser 1914 års andra lagtima Riksdag aflåtit till Kungl. Maj:t.

Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen i januari 1915.

AXEL ÖSTERGREN.

St. Centerwall.

— ibis —

Berättelse af kommitterade till tryckfrihetens vård;afgifven år 1915.

Till RIKSDAGEN.

Under den tid, som förflutit sedan kommitterade i maj 1914 senast afgåfvo berättelse, hafva kommitterade haft att pröfva åtskilliga från chefens för justitiedepartementet ombud inkomna anmälningar om tryckta skrifters indragning jämlikt 4 § 12 mom. tryckfrihetsförordningen.

Beslut om indragning hafva af vederbörande ombud meddelats dels beträffande tidningen »Brand» n:rs 45, 46, 47, 48 A och B, 49 samt 50, dels beträffande tidningen »Republiken», hvilken var betecknad såsom sär­tryck ur tidningen »Stormklockan», dels ock beträffande följande broschy­rer, upprop eller andra flygskrifter, nämligen: »Vägra mönstra! Vägramobilisera!»; »Proklamation till Sverges värnpliktsskyldige arbetarungdom» (indragen två gånger); »Försvarsdillet och arbetarklassen»; »Ungdom vakna» (indragen tre gånger); »Du skall icke dräpa!» (indragen två gånger); »An- timilitaristisk katekes af Einar Ljungberg» (indragen två gånger); »Det befästa fattighuset»; »Militarismens vanvett i ord och bild»; »Kamrat! Skall du lyda dem?»; »Den socialdemokratiska ungdomsrörelsen»; »Låt ryssen ta oss!» (indragen fyra gånger); »Pansar och kanoner» (indragen två gånger); »Om jag vore mor...» (indragen två gånger); »Soldater»; »På väg till regementet»; »Upp till kamp mot militarismen!» samt »Det stora blodbadet» (indragen två gånger).

Indragning af berörda skrifter har ägt rum vid Göta trängkår (två gånger), Västernorrlands regemente (två gånger), Skånska trängkåren, Södermanlands regemente, Jönköpings regemente (två gånger, däraf fyra skrifter vid ett tillfälle), Upplands infanteriregemente (två gånger, däraf två skrifter vid ett tillfälle), Andra lifgrenadjärregementet, Smålands ar­tilleriregemente, Upplands artilleriregemente (åtta gånger, däraf tre skrifter vid ett tillfälle), Hälsinge regemente, * Bodens ingenjörkår, inom Boden- Karlsborgs artilleriregementes kasärnområde i Boden, vid Alfsborgs rege-

102men te, Svea trängkår, Västmanlands trängkår, inom Flottans stations om­råde i Stockholm samt vid Svea ingenjörkår (två skrifter).

Samtliga af chefens för justitiedepartementet ombud meddelade för­ordnanden om skrifts indragning, med ett undantag, hafva kommitterade efter pröfning af de insända handlingarna funnit böra äga bestånd, hvarom kommitterade i hvarje särskildt fall lämnat ombudet underrättelse genom skrifvelse.

Med berörda undantag förhöll sig på följande sätt. I skrifvelse af den 16 augusti 1914 anmälde chefens för justitiedepartementet ombud i Sköfde, generallöjtnanten C. A. M. Nordenskjöld hos kommitterade, att om­budet, efter framställning af chefen för Göta ingenjörkår, jämlikt 4 § 12 mom. tryckfrihetsförordningen förordnat om indragning af n:r 15 af tid­ningen »Naggen» för år 1914. Vid granskning af denna skrift under ett den 17 september 1914 hållet sammanträde funno kommitterade, att det meddelade förordnandet icke skulle äga bestånd, hvarom underrättelse omedelbart afsändes till ombudet.

Stockholm i januari 1915.

AXEL ÖSTERGREN.

OSCAR MONTELIUS. TEOFRON SÄVE. E. A. KARLFELDT.

JOH. HELLNER. ERNST TRYGGER. SIXTEN von FR1ESEN.

St. Centerwall.

BILAGOR

till

JUSTITIEOMBUDSMANNENS ÄMBETSBERÄTTELSE

till 1915 års Riksdag.

t*

SA MMANSTÄLLNING

AF

STATISTISKA UPPGIFTER ANGÅENDE MÅL, AF- GJORDA AF HÖGSTA DOMSTOLEN

ÅREN 190B—1910.

106

Mål, afgjorda af högsta dom-——

I II in

M å 1H. D. ej ändrat

domstolarnas beslutHofrätt ändrat underrätts beslut, H. D. ej ändrat

hofrätls

Hofrätt ändrat underrätts beslut, H D. fastställt

underrätts

fullföljda från Härads­rätt

Råd­stufvu­

rättcntf

Härads­rätt

Råd­stufvu­

rättCOtf3

Härads­rätt

Råd­stufvu­

rättCOtf

och vidare från:OcT

WB

Op-

K3

5p

O<'cT

2s

2p*

-1B

3pQ

sr*-<B

sp4

w5

tfp

Svea hofrätt.

(År 1906) ............................. 98 102 92 59 351 55 44 41 21 161 26 8 6 5 45

( » 1907) ............................. 94 67 69 59 289 47 41 49 18 155 6 2 12 2 22

( k 1908) ............................. 83 76 92 67 318 65 43 32 19 159 12 3 8 4 27

( » 1909) .............................. 104 89 103 54 350 114 37 40 23 214 25 3 8 1 37( » 1910) ............................. 93 105 87 76 361 76 49 49 29 203 10 3 15 2 30

Summa 472 439 443 315 1,669 357 214 211 no 892 79 19 49 14 161

(År

Göta hofrätt.1906) ............................. 45 55 22 25 147 20 14 21 12 67 2 3 3 1 9

( » 1907) ............................. 51 41 29 28 149 26 16 16 10 68 6 2 2 10

( » 1908) ............................. 26 38 33 23 120 19 21 14 11 65 4 3 3 10

( » 1909) ............................. 35 56 38 32 161 30 28 22 8 88 7 2 4 2 15( » 1910) ............................. 56 35 34 23 148 32 18 12 6 68 10 4 5 — 19

Summa 213 225 156 131 725 127 97 85 47 356 29 14 17 3 63 ]

Hofråtten öfver Skåne och Blekinge.

(År 1906) ............................. 36 39 28 18 121 18 9 17 9 53 6 4 1

|

11

( » 1907) ............................. 21 46 31 23 121 11 8 14 12 45 4 2 5 3 14

(J> 1908) ............................. 30 31 29 14 104 19 9 9 7 44 4 — 1 3 8

( » 1909) ............................. 41 29 43 27 140 12 8 12 7 39 11 - 3 1 15

( » 1910) ............................. 26 32 37 27 122 21 17 16 12 66 4 2 4 — 10

Summa 154 177 168 109 608 81 51 68 47 247 29 4 17 8 58

Slutsumma 839 841 767 555 3,002 565 362 364 204 1,495 137 37 83 25 282— 1915 -

107

stolen åren 1906—1910.

IV V VI

Hofrätt fastställt under­rätts beslut, H. D. ändrat

domstolarnasOlika beslut af underrätt,

hofrätt och H. D.Hofrätts

omedelbarabeslut :S l ut -

Härads­rätt

liåd-stufvu-

rätt050

Härads­rätt

Råd­stufvu­

rätt02O5

42.P:3

p:OOa•-*Ul03

summa

Civila

Kriin.

Civila

Krim

.

5p

Civila

Krim

.

Civila

Krim

.

cp

-spOaa>POaCD 5

p

Svea hofrätt.3 14 17 1 35 16 8 5 <2 31 5 6 ii 634 (År 1906).

11 17 7 6 41 6 5 5 5 21 9 4 13 541 ( b 1907).19 9 21 4 53 13 4 4 — 21 10 9 19 597 ( » 1908).22 13 21 6 62 26 6 7 3 42 14 — 14 719 ( » 1909).20 14 14 7 55 12 7 12 8 39 10 6 16 704 ( » 1910).75 67 80 24 246 73 30 33 18 154 48 25 73 3,195 Snmma.

Göta hofrätt.

10 4 8 8 30 7 1 5 3 16 5 4 9 278 (År 1906).8 4 6 5 23 6 1 4 1 12 4 — 4 266 ( » 1907).4 8 3 i 16 7 4 5 1 17 3 — 3 231 ( ® 1908).

13 8 8 ii 40 6 — 6 <2 14 2 — 2 320 ( * 1909).8 3 8 7 26 9 1 3 i 14 — 3 3 278 ( * 1910).

43 27 33 32 135 35 7 23 8 73 14 7 21 1,373 Summa.

Hofrätten öfverSkåne och Blekinge.

2 4 8 4 18 3 4 4 — 11 — 1 1 215 (År 1906).7 5 3 1 16 2 2 3 — 7 2 — 2 205 ( » 1907).6 4 9 3 22 — 3 - 1 4 1 — 1 183 ( » 1908).

— 7 4 5 16 2 1 3 4 10 — — — 220 ( B 1909).9 3 3 — 15 2 2 4 2 10 2 2 4 227 (» 1910).

24 23 27 13 87 9 12 14 7 42 5 3 8 1,050 Summa.

142 in 140 69 468 117 49 70 33 269 67 35 102 5,618 Slutsumma.— 1915 —

FÖRTECKNINGAR

ÖFVER

RIKSDAGENS SKRIFVELSER TILL KÖNGL. MAJ:T.

/

I.

Förteckning på 1914 års andra lagtima Riksdags till Kungl. Majd a flatna skrivelser, jämte anteckningar om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits i anledning af samma skrivelser *

1. Justitiedepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 8 juni 1914, angående af Riksdagen beslutad ändring af § 12 riksdagsordningen. (11.)

1914 den 19 juni meddelades härå svar å rikssalen.

2. af den 30 juni, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag­om inskränkning i inmutningsrätten (18.)

Lag i ämnet utfärdad den 24 juli 1914.

3. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition^med förslag till lag om ändrad lydelse af 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken samt lag om ändrad lydelse af 11 § i lagen om handräckning för fordrans utfående den 26 april 1907. (19.)

Lagar i dessa ämnen utfärdade den 24 juli 1914.

4. af samma dag, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister den 17 oktober 1900. (20.)

Lag i ämnet utfärdad den 24 juli 1914.

5. af den 1 juli, angående val af Riksdagens justitieombudsman^och hans efter­trädare (21.)

1914 den 17 juli i regeringen anmäld och lagd till handlingarna.

6. af den 17 juli, i anledning af väckt motion om beredande af rätt för gift kvinna att föra annans talan vid domstol eller hos annan myndighet. (70.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

* Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i fjor­tonde samlingen af bihanget till Riksdagens protokoll.

— IBIS —

112

7. Riksdagens skrifvelse af den 17 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts pro­position med förslag till lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse af 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt lag om ändrad lydelse af 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899. (72.)

Lagar i dessa ämnen utfärdades den 7 augusti 1914.

8. af den 18 juli, i anledning af uppkommen fråga om åtgärder till skydd för rösträtten i sådana fall, där röstlängd förkommit. (74.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af samma dag, i anledning af inom Riksdagen väckt fråga om åtgärder till tryggande af röstlängdens vid andrakammarval offentlighet. (73.)

Lag i ämnet utfärdad den 24 juli 1914.

10. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 9 § i lagen om val till Riksdagen den 26 maj 1909. (77.)

Lag i ämnet utfärdad den 7 augusti 1914.

11. af den 5 augusti, i anledning af väckt motion angående antagande af lag om anstånd med betalning af gäld. (115.)

Lag i ämnet utfärdad den 5 augusti 1914.

12. af den 11 augusti, i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om inställande för häradsrätt af personer, som häktats för brott. (139.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

13. af den 21 augusti, i anledning af väckt motion om ändring i 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen. (192.)

Sedan lagrådet blifvit hördt öfver det af Riksdagen för dess del antagna förslag till lagi ämnet, har Kungl. Maj:t utfärdat lag däri den 4 september 1914.

14. af den 26 augusti, angående anordnande af arbete i det fria för tvångs­arbetsfångar och straffångar. (209.)

öfver berörda framställning har Kungl. Maj:t den 11 september 1914 infordrat fång­vårdsstyrelsens yttrande.

15. af den 4 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utsträckt anstånd med betalning af gäld, (248.)

Lag i ämnet utfärdad den 4 september 1914.— 1915 —

113

16. Riksdagens skrifvelse af den 4 september, i anledning af Kungl. Maj:tsproposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af sjölagen. (203.)

Efter det lagrådet hörts öfver det af Riksdagen för dess del antagna lagförslaget, bärKungl Maj:t den 16 oktober 1914 utfärdat lag i förevarande ämne.

17. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag tilllag om ändring i 3 kap. sjölagen samt om ändrad lydelse af 294 § samma lag. (206.)

Sedan lagrådet hörts öfver de af Riksdagen för dess del antagna lagförslag, har Kungl.Maj:t den 16 oktober 1914 utfärdat lag i förevarande ämnen.

18. af den 16 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med för­slag till lag angående förordnande om anstånd med betalning af gäld (mora­torium). (270.)

Efter det lagrådet hörts öfver ifrågavarande förslag, har Kungl. Maj:t den 18 septem­ber 1914 utfärdat lag i ämnet.

19. af den 19 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslagtill ändrad lydelse af §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20,32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o tryckfrihetsförord­ningen. (271.)

1914 den 9 oktober i statsrådet anmäld samt lagd till handlingarna.

20. af den 18 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. (2.)

1914 den 9 oktober i statsrådet anmäld samt föreskrift meddelad vederbörande.

21. af den 22 september, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverks­propositionen under andra liufvudtiteln gjorda framställningar. (275.)

1914 den 9 oktober i statsrådet anmäld samt lagd till handlingarna.

22. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upphäfvande af befintligafamilje fideikomisstiftelser m. m. (279.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

23. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till strafflag för krigsmakten, lag om krigsdomstolar och rättegången där­städes, lag om införande af den nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt hvad i af­seende därå iakttagas skall, lag om ändrad lydelse af 26 § i 8 kap. straff­lagen, lag om ändrad lydelse af 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen, lag om ändrad lydelse af 4 och 6 §§ i lagen angående villkorlig straffdom

15 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

114

den 22 juni 1906 samt lag om ändring i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde åt liäktad den 14 september 1906, dels ock i anled­ning däraf väckta motioner. (268.)

Sedan lagrådet hörts öfver de af Riksdagen för dess del antagna lagförslag, har Kung!.Maj:t den 23 oktober 1914 utfärdat lagar i förevarande ämnen.

24. Riksdagens skrifvelse af den 30 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handels- balken. (293.)

1914 den 9 oktober i statsrådet anmäld samt lagd till handlingarna.

25. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhindrande af oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara dels ock i ämnet väckta motioner. (294.)

Sedan lagrådet hörts öfver det af Riksdagen för dess del antagna lagförslag i ämnet, bleflag däri utfärdad den 9 oktober 1914.

26. af den 29 augusti, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lättnader i stängselskyldighetens fullgörande. (190.)

Öfverlämnad från jordbruksdepartementet. 1914 den 31 december i statsrådet anmäldsamt remitterad till utlåtande af Konungens samtliga befallningshafvande.

2. Utrikesdepartementet.

27. Riksdagens skrifvelse af den 26 augusti 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående eu deklaration med Frankrike rörande upphäfvandet af den svenska konsularjurisdiktionen i franska intresseområdet af Marocko. (213.)

1914 den 7 oktober föredragen, hvarvid Kungl. Maj:t beslöt att för Sveriges del rati­ficera sagda deklaration och förordna, att ratifikationsinstrumentet i vanlig ordning skulle utfärdas för att mot franska regeringens ratifikationsinstrument utväxlas.

28. af den 29 augusti, i anledning af väckt motion om statsbidrag för invigning af ett fredsmonument på svensk-norska gränsen. (220.)

1914 den 11 september föredragen, hvarvid Kungl. Maj:t anbefallde statskontoret att förskottsvis af under händer varande medel till utrikesdepartementets personal- och räken-

— 1815 —

115

skapsafdelning utbetala det anslagna beloppet samt sedermera, dä anslaget blefve till­gängligt, göra sig betäckt för utgiften.

29. Riksdagens skrifvelse af den 27 september, angående regleringen af utgif­terna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Vid föredragning den 13 november 1914 meddelade Kungl. Maj:t erforderligt beslut ärendet.

3. Landtförsvarsdepartementet.

30. Riksdagens skrifvelse af den 19 juni 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp af nytt öfningsfält för Karlskrona grenadjär- regemente. (13.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 19 juni 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvaltningens fortifikationsdepartement att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar inköpa det uti handlingarna med litt. C. betecknade markområde, innefattande egen­domarna Rosenholm och Silletorp, i enlighet med de uti sådant afseende upprättade preliminära köpeaftal för en sammanlagd köpeskilling af 270,000 kronor, hvarjämte Kungl. Maj:t förordnade, att detta belopp skulle gäldas från landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål, samt att ägarna af ifrågavarande områden eventuellt tillkommande ersättning för vårutsäde in. m. skulle utgå från arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen.

31. af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående er­sättande från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar af åtskilliga kost­nader för vissa nya byggnader vid armén. (65.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 24 juli 1914 föreskref Kungl. Maj:t, att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar skulle tagas i anspråk dels 3,060 kronor 90 öre till täckande af brist i anslaget till Vendes artilleriregementes kasern- etablissement, dels ock 143,500 kronor till ersättande af i skrifvelsen berörda, för uppförande af kasernetablissement för Västernorrlands regemente och en tvättinrättning för Norrbottens regemente förskjutna kostnader.

32. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ersät­tande från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar af vissa förskottsvis utgifna medel. (66.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 24 juli 1914 föreskref Kungl. Maj:t,— 1915 —

116att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af 182,660 kronor 78 öre skulle tagas i anspråk till gäldande af omförmälda förskottsvis utgifna medel.

33. Riksdagens skrifvelse af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts propo­sition angående uppförande af ett vinterstall vid Norrlands artillerirege­mentes kasernetablissement i Östersund m. m. (67.)

Vid ärendets föredragning den 24 juli 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvalt- ningens fortifikationsdepartement att låta uppföra ett vinterstall af trä vid ifråga­varande kasernetablissement samt utföra omboningsarbeten å vissa delar af etablissemen- tets sommarstallar, och skulle häraf föranledda kostnader, tillhopa högst 102,000 kronor, gäldas af tjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

34. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ång- panneanläggning m. m. för Göta lifgarde. (68.)

Vid ärendets föredragning den 24 juli 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t arméför­valtningens fortifikationsdepartement att gå i författning om anordnandet af ifråga­varande ångpanneanläggning m. m., och skulle häraf föranledda kostnader, högst 11,400 kronor, bestridas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

35. af den 28 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående åter- uppförande af vinterstallar vid Smålands artilleriregementes kasernetablis­sement i Jönköping. (101.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 4 augusti 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvaltningens fortifikationsdepartement att under hand träffa aftal om återupp- förande af ifrågavarande vinterstallar. Samtidigt föreskrefs, att kostnaderna härför, tillhopa högst 109,850 kronor, skulle gäldas af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

36. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående er­sättande från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar af vissa förskotts­vis utgifna medel. (100.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 föreskref Kungl. Maj:t, att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af 6,139 kronor 13 öre skulle tagas i anspråk till gäldande af omförmälda förskottsvis utgifna medel.

37. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för tyghaudtverkaren O. F. Eriksson att för åtnjutande af ålderstillägg till­godoräkna sig viss tjänstgöring. (102.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 förklarade Kungl. Maj:t Eriksson berättigad att från och med den 1 april 1913 komma i åtnjutande af ett

— 191ö —

117

första ålderstillägg å lönen, att med 150 kronor årligen utgå från fjärde hufvud- titelns anslag till ålderstillägg.

38. Riksdagens skrifvelse af den 31 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts pro­position angående försäljning af Karlbergs kungsgård m. m. (103.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 21 november 1914 anbefallde Kungl. Maj:t arméförvaltningens fortifikationsdepartement att, efter det erforderliga åtgärder vid­tagits, inkomma med förnyadt förslag i ämnet samt att därvid taga i öfvervägande och afgifva en så vidt möjligt fullständig utredning i fråga om krigsskolans förflytt­ning och användningen af de utaf krigsskolan nu disponerade delar af Karlbergs kungsgård med särskildt fästadt afseende å hvad statsutskottet i sitt utlåtande den 12 juni 1914 anfört.

39. af den 5 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande af värmeledning och vattenklosetter inom generalstabens byggnad m. m. (128.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 anbefallde Kungl. Maj:t öfverintendentsämbetet att gå i författning om anordnande af värmeledning och vatten- klosetter inom generalstabens byggnad m. m. enligt i ärendet uppgjordt förslag för en sammanlagd kostnad af högst 33,405 kronor, hvaraf 16,200 kronor skulle gäldas från det för vidtagande af eldsäkerhetsanordningar i krigsarkivets lokaler i samma byggnad å extra stat för år 1913 anvisade anslaget samt återstoden från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

40. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående an­ordnande af elektrisk belysning m. m. i vissa truppförbands kaserneta- blissement. (127.)

Sedan priset för elektrisk ström för skånska trängkårens etablissement i Hässleholm nedbragts under det i nämnda proposition angifna belopp, anbefallde Kungl. Maj:t vid föredragning af denna skrifvelse den 11 september 1914 arméförvaltningens fortifikationsdepartement att gå i författning om anordnande i enlighet med upp­gjorda förslag af elektrisk belysning m. m. för Karlskrona grenadjärregemente och Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompani i Karlskrona för en sammanlagd kostnad af högst 33,900 kronor samt för Skånska trängkåren i Hässleholm för en kostnad af högst 14,000 kronor. Samtidigt föreskrefs, att nämnda belopp, tillhopa högst 47,900 kronor, skulle gäldas af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

41. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­förande af en tvätt- och badinrättning för arméns intendenturförråd i Boden. (129.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvaltningens fortifikationsdepartement att i enlighet med en i ärendet

— 1915 —

118

ingifven ritning jämte tillhörande kostnadsförslag låta uppföra ifrågavarande tvätt- och badinrättning. Samtidigt föreskrefs, att häraf föranledda kostnader, högst 14,000 kronor, skulle gäldas af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

42. Riksdagens skrifvelse af den 6 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af förutvarande Västgöta-Dals regementes mötesplats Grunnebohed. (112.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 anbefallde Kungl. Maj:t arméförvaltningens fortifikationsdepartement att enligt de i propositionen angifna grunder på de för kronan fördelaktigaste villkor försälja ofvannämnda mötesplats Grunnebohed på det sätt, att lämpliga områden kring proviantbyggnaden och förvaltarbostaden jämte dessa byggnader skulle försäljas särskildt för sig och att återstoden skulle för­säljas till Yästgöta-Dal-Bohus trafklubb. Härjämte föreskrefs, att försäljningssumman för hela mötesplatsen — utom köpeskillingen för kronans å området kvarvarande byggnader — ej finge understiga 11,150 kronor, äfvensom att hvad genom försälj­ning af marken och byggnaderna inflöte skulle, efter afdrag af kostnader för upp­mätning och värdering af mötesplatsen samt andra kostnader i och för försäljningen, tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

43. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vid­tagande af vissa ändringsarbeten i arméförvaltningens ämbetsbus. (114.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvaltningens fortifikationsdepartement att gå i författning om utförande af ifråga­varande ändringsarbeten enligt det i propositionen omförmälda förslag, hvarjämte före­skrefs, att häraf föranledda kostnader, högst 8,200 kronor, skulle gäldas af fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

44. af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition med förslag till förordning om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar. (179.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 13 augusti 1914 utfärdade Kungl. Maj:t förordning i ämnet.

45. af den 14 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående beredande af medel till bestridande af kostnader, som i 63 § regerings­formen afses. (180.)

Ärendet, som är öfverlämnadt till finansdepartementet, kommer, i livad landtförsvars­departementet angår, icke att blifva föremål för pröfning.

46. af den 19 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående reglemente för arméns aflöning under krigstjänstgöringstid m. in. (183.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 utfärdades reglemente för arméns aflöning under krigstjänstgöringstid samt kungörelse angående förändrad

— 1915 —

nolydelse af §§ 1, 4 och 6 i förordningen angående arméns förplägnad vid mobili­sering och i krig den 16 juli 1906.

Med hänsyn till hvad Riksdagen i nämnda skrifvelse anfört hafva sakkunniga tillkallats för omarbetande af berörda reglemente.

47. Riksdagens skrifvelse af den 27 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts pro­position angående öfverlåtelse till landtförsvaret af viss del af det till förra majorsbostället Gudhem n:r 1—9 med Holmäng n:r 1 Hulegård i Skaraborgs län hörande utskiftet Helle. (94.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 25 september 1914 föreskref Kungl. Maj:t, att omförmälda område skulle, räknadt från den 14 mars 1914, för angifvet ända­mål från domänstyrelsen öfverlåtas till landtförsvaret; och skulle framdeles meddelas beslut rörande ersättning till eller nedskrifning i statens domäners fond till följd af ifrågavarande markupplåtelse till landtförsvaret,

48. af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till landtförsvaret af mark från förra häradsskrifvarbostället Störa Vänsberg n:r 1 i Värmlands län. (142.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 25 september 1914 föreskref Kungl. Maj:t, att omförmälda områden skulle vid utgången af nu löpande arrendetid den 14 mars 1915 från domänstyrelsen öfverlåtas till landtförsvaret för att tilläggas Värmlands regementes öfningsområde, dock med rätt för domänstyrelsen att efter öfverflyttningen låta från ifrågavarande områden afverka behöfligt virke för de under den närmaste tiden erforderliga reparations- och nybyggnadsarbetena vid hufvudgården; och skulle framdeles meddelas beslut rörande ersättning till eller nedskrifning i statens domäners fond till följd af omförmälda markupplåtelse till landtförsvaret.

49. af den 9 september, i anledning af väckt motion om bestridande i vissa fall genom statsmedel af kostnaden för resa, som till krigstjänstgöring inkallad värnpliktig måste företaga för deltagande i riksdagsmannaval. (256.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 9 oktober 1914 förordnade Kungl. Maj:t, att till militärtjänst inom armén inkallad värnpliktig, som för deltagande i riksdags­mannaval under september månad 1914 erhållit permission, skulle, i den mån fri resa icke annorledes erhållits, åtnjuta sådan resa på truppbiljett från förläggnings­orten till den järnvägs- eller ångbåtsstation, som läge närmast den plats, där valet förrättats, och åter, hvarjämte föreskrefs, att häraf föranledda kostnader skulle gäldas af de till bestridande af kostnaderna för landtförsvaret på krigsfot anvisade medel.

50. af den 14 september, i anledning af Kungl. Majrts propositioner i fråga om ordnandet af rikets försvarsväsende. (1.)

— 1915 —

120Vid föredragning af denua skrifvelse den 17 september 1914 beslöt Kungl. Maj:t,

beträffande puukterna I, II, V, VII och Vill, attdels, med godkännande af Riksdagens beslut om antagande af ny härordning, fast­

ställa den af Riksdagen för dess del antagna värnpliktslag äfvensom förordna, att samma lag skulle i vanlig ordning genom trycket utfärdas;

dels, med stöd af § 52 samma lag, föreskrifva, att förordning angående inskrifning af värnpliktiga, som äro födda 1894, skulle i vanlig ordning genom trycket utfärdas;

dels anbefalla chefen för generalstaben att i samråd med chefen för marinstabeu och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse afgifva yttrande, huruvida ej bland de värnplik­tiga icke vapenföra studenter och likställda må kunna inskrifvas såsom dugliga för viss tjänst eller befattning vid krigsmakten i stället för att hänföras till kategorien icke vapenföra, äfvensom till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, hvartill omständig­heterna kunna föranleda;

dels anbefalla chefen för generalstaben att i samråd med chefen för marinslaben verkställa utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag dels till omläggning af inskrifningsförfarandet i sådan riktning, att detsamma bättre än för närvarande möjliggör en lämplig fördelning af de värnpliktiga och en uttagning till olika truppslag, tjänster och befattningar af de därtill lämpligaste, dels ock till sådana bestämmelser rörande in- skrifningen, att inskrifningsskyldiga icke kunde undandraga sig inskrifning genom att eu viss tid hålla sig undan;

dels anbefalla sjukvårdsstyrelsen att i samråd med chefen för generalstaben och chefen för marinstaben till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag till bestäm­melser i syfte, att den, som blifvit inskrifven såsom icke vapenför värnpliktig men sedermera befunnes hafva en sådan kroppskonstitution, att han rätteligen bort betecknas såsom vapenför, skulle såsom sådan fullgöra sin tjänstgöring;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga personer för att inom nämnda departement biträda med verkställande af utredning, huruvida sådana för förseelser mot den militära strafflagen upprepade gånger straffade värnpliktiga, hvilka kunde antagas öfva ett demoraliserande inflytande å öfriga värnpliktiga, lämpligen kunde, afskrida från öfriga värnpliktiga, vapenöfvas för sig själfva eller användas till lämpliga för statens räkning erforderliga arbeten, äfvensom utarbeta det förslag, hvartill nämnda utredning kunde gifva anledning;

dels, med godkännande af Riksdagens beslut rörande utbetalande af penningbidrag och penningtillskott åt värnpliktiga, anbefalla arméförvaltningeus civila departement att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till häraf påkallade ändringar i reglementet för

arméns aflöning under fred;dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla eu

sakkunnig person för att inom departementet biträda med utarbetande af förslag till er­forderliga nya bestämmelser rörande officers- och reservofficersutbildning vid armén;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla en— 1915 —

i

121

sakkunnig person för att inom departementet biträda med verkställande af den omarbet­ning åt de vid Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:r 58 angående ny bär­ordning fogade öfvergångsplaner, som föranleddes af de utaf Riksdagen beslutade änd­ringarna i det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvardepartementet att tillkallahögst fyra sakkunniga personer för att inom departementet verkställa utredning angående de omständigheter, under Indika personal i underbefäls ställning vid armén och marinen vid yngre år kunde vinna befordran till officer och reservofficer, äfvensom afgifva det förslag, hvartill nämnda utredning kunde gifva anledning;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvardepartementet att tillkallahögst tre sakkunniga personer för att inom departementet biträda med verkställande af utredning, huruvida väg- och vattenbyggnadskåren lämpligen borde omorganiseras i syfte att böja dess militära användbarhet och göra den till en vid krigstillfällc duglig officers- reserv till fortifikationen, äfvensom afgifva det förslag, hvartill nämda utredning kunde gifva anledning;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkallahögst tre sakkunniga personer för att inom departementet biträda med utarbetande af förslag till sådan omorganisation af arméns musik, att kostnaderna för densamma kom- me att uppgå till högst två tredjedelar af statsverkets nuvarande utgifter för densamma;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkallahögst tre sakkunniga personer för att inom departementet biträda med verkställande af utredning och utarbetande af förslag dels i syfte, att från kavalleriet och artilleriet ut­rangerade stamhästar skulle, i den män de för ändamålet kunde befinnas lämpliga, för fortsatt användning öfverföras till infanteriet och trängen, dels ock ej mindre i hvad män och enligt hvilka grunder officerare, som tillhörde generalstaben, öfriga staber och kavalleriet och som åtnjöte lönetillägg och furageersättning för tjänsthästar, kunde göras beridna på kronan tillhöriga stamhästar, än äfven, huruvida och enligt hvilka grunder det för statsverket kunde befinuas fördelaktigt att för artilleriets behof anskaffa kronan tillhöriga draghästar;

dels förordna, att kungörelse om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 1 juni 1912 om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd) skulle i vanlig ordning genom trycket utfärdas;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla två sakkunniga personer för att inom departementet biträda med utarbetande af för­slag till de bestämmelser, som erfordrades med anledning af Riksdagens beslut om upprättande af reservstater vid armen;

dels förordna, att kungörelse om ändrad lydelse af punkterna 6, 7 och 8 i de al Kungl. Maj:t med Riksdagen antagna grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för afgång ur tjänst skulle i vanlig ordning genom trycket utfärdas.

16 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till, 1915 års Riksdag.

122

Vid föredragning af samma skrifvelse den 9 oktober 1914 beslöt Kung], Maj:t, beträffande punkterna XII, XIII och XIV, att

dels, med afseende å engångskostnaderna för landtförsvarets ordnande, anbefalla arméförvaltningens vederbörande departement och sjukvårdsstyrelse att till Kungl. Maj:t inkomma med uppgift på den materiel af ifrågavarande slag, som redan an­skaffats eller vore under anskaffning, äfvensom den materiel, som kunde återstå att anskaffa;

dels anbefalla fortifikationsdepartementet att till Kungl. Maj:t inkomma med rit­ningar och kostnadsförslag för utförande af de byggnadsföretag vid armén, hvartill Riksdagen anvisat medel för år 1915;

dels ock slutligen förordna:att subalternofficerare och sergeanter i infanteriregementes reserv äfvensom öfver-

taliga subalternofficerare och sergeanter vid infanteriregemente, hvilka år 1915 vid infanteriet tjänstgjorde under första tjänstgöringen med värnpliktiga, tillhörande års­klassen 1914 yngre, skulle åtnjuta lön och dagaflöning samt dagtraktamente, där så­dant utginge, med samma belopp, som fast anställd personal af motsvarande grad i lägre löneklassen inom graden vid liknande tjänstgöringstillfällen ägde åtnjuta, lönen beräknad för dag med 1/365 af årsbeloppet;

att underbefäl af manskapet i infanteriregementes reserv, hvilka år 1915 vid infanteriet tjänstgjorde under första tjänstgöringen med värnpliktiga, tillhörande års­klassen 1914 yngre, skulle åtnjuta, förutom manskap tillkommande naturaförmåner, lön och dagaflöning med samma belopp, som fast anställd personal af motsvarande grad och löneklass vid liknande tjänstgöringstillfällen ägde åtnjuta, lönen beräknad för dag med 1/30 af månadsbeloppet; samt

att till högst 560 volontärer vid infanteriet skulle för tjänstgöring såsom befäl och instruktörer under år 1915 utbetalas tillägg för vicekorpralsbeställning i lön under högst sju månader 5 kronor i månaden samt i dagaflöning i högst 214 dagar 10 öre om dagen eller särskilda befälsarfvoden å motsvarande belopp; och skulle häraf betingade kostnader bestridas af värnskattemedel från anslaget för år 1915 till bestridande af kostnaderna för öfning vid armén af årsklassen 1914 yngre.

51. Riksdagens skrifvelse af den 14 september, angående familjeunderstöd åt sådant stamanställdt manskap, som fullgör tjänstgöring till rikets för­svar. (265.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 14 oktober 1914 föreskref Kungl. Maj:t, dels att till fast anställdt manskap vid armén, vare sig indelt eller värfvadt, finge under den tid, då detsamma tjänstgjorde vid mobiliseradt truppförband, stab eller formation eller eljest fullgjorde tjänstgöring, för hvilken detsamma på grund af sär­skilda bestämmelser ägde åtnjuta krigsaflöning enligt krigsaflöningsreglementet, utgå. familjeunderstöd efter enahanda grunder, som stadgades i förordningen den 13 augusti.

— 1815 —

123

1914 om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar, dels ock att bestämmelserna i kungörelsen den 14 augusti 1914 angående tillämpning af samma förordning skulle i tillämpliga delar lända till efter­rättelse beträffande de villkor, enligt hvilka ifrågavarande familjeunderstöd skulle utgå.

52. Riksdagens skrifvelse af den 13 september, angående rätt för arméns man­skap med fast anställning att åtnjuta dagaflöning vid sjukdom. (266.)

Ärendet är beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.

53. af den 29 augusti, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående öfver­låtelse till landtförsvaret af visst område för att tilläggas Gottlands infan­teriregementes Odlingsfält. (228.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 9 oktober 1914 förordnade Kungl. Maj:t, att omförmälda område skulle från och med den 15 mars 1915 för angifvet ändamål från domänstyrelsen öfverlåtas till landtförsvaret. Samtidigt förklarade Kungl. Maj:t sig vilja framdeles meddela beslut rörande ersättning till eller nedskrufning af statens domäners fond till följd af ifrågavarande markupplåtelse till landtförsvaret.

54. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfver­låtelse till landtförsvaret af vissa kronoegendomar för att tilläggas öfnings- fältet för i Linköping förlagda truppförband jämte en i ämnet väckt motion. (230.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 11 december 1914 förordnade Kungl. Maj:t, att den kronan i vederlag mot Linköpings hospitals indragna första jordskifte filbytta jord inom Linköpings stads område, hospitalets indragna andra jordskifte inom samma] stads område äfvensom inom S:t Lars socken och Hanekinds härad belamra kronolägenheten Djurgården och till 1/8 mantal Berga n:r 3 Lillgården hörande del af f. d. Berga grenadjärtorp n:r 12 skulle den 14 mars 1915 för angifvet ändamål från domänstyrelseu öfverlåtas till landtförsvaret, med rätt för arméförvaltningens fortifika- tionsdepartement att med nyttjanderätt upplåta lägenheten Backaberg till viss angifven person under dennes lifstid och, om han vore gift, äfven under hans hustrus lifstid, dock med den begränsning, som kunde betingas af behof för kronan att delvis förfoga öfver detta område under längre eller kortare tid.

Härjämte förklarade sig Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela beslut rörande er­sättning till eller nedskrufning i statens domäners fond till följd af ifrågavarande mark­upplåtelse till landtförsvaret.

55. af den 23 september, angående anvisande af extra rekryteringsbidrag för­fallande af 1915 års stater. (280.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 1 oktober 1914 föreskref Kung!. Maj:t, att för ifrågavarande ändamål skulle från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar dels utgå tillfälligt rekryteringsbidrag i enlighet med bestämmelserna i brefvet den 6

— 1915 —

124

september 1907 angående anvisande af medel för underlättande af manskapsrekryte- ringen, dels därutöfver till vissa truppförband utbetalas belopp af tillhopa 25,000 kronor, dels ock för utbetalande af anställningspremier till vissa truppförband utbe­talas belopp af tillhopa 56,000 kronor.

I sammanhang härmed föreskref Kungl. Maj:t i fråga om användningen af ofvau- nämnda belopp af tillhopa 25,000 kronor,

att vederbörande regements- och kårchefer skulle tillse, att de respektive trupp­förband tilldelade beloppen användes till bestridande af kostnader för rekryteringen en­dast under den förutsättning, att det ordinarie rekryteringsbidraget och ofvanberörda tillfälliga rekryteringsbidrag enligt grunderna i brefvet den 6 september 1907 därtill icke lämnade tillgång,

att det till vederbörande chefs förfogande ställda beloppet skulle i förhållande till den aftalade tjänstetidens längd lika fördelas mellan det manskap, som anställdes till fyllande af 1915 års stat, vare sig genom nyanvärfning eller rekapitulation, och

att vid dispositionen af detta belopp jämte de för rekryteringen anvisade ordinarie anslagsmedel äfvensom det tillfälliga rekryteringsbidraget enligt grunderna i 1907 års bref skulle tillses, att det belopp, som sammanlagdt tilldelades rekryt eller rekapitulant, i intet fall finge öfverstiga 135 kronor;

samt beträffande de till utbetalande af anställningspremier för de olika regemen­tena anvisade beloppen,

att, så långt de sålunda anvisade beloppen lämnade tillgång, anställningspremier till belopp af 100 kronor för hvarje finge, förutom rekryteringsbidrag enligt ofvan angifna grunder, utbetalas till värnpliktiga, hvilka år 1914 fullgjorde tjänstgöring vid infanteriet och hvilka toge volontäranställning på minst två år, därest de vunnit sådan mognad, att de efter repetitionsöfningens slut kunde beordras att omedelbart undergå korpralsutbildning (genomgå korpralsskola).

56. Riksdagens skrifvelse af den 23 september, angående regleringen af utgif­terna under riksstatens fjärde hufvudtitel, innefattande anslagen till landt­försvarsdepartementet. (4.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 28 september 1914 fastställde Kungl. Maj:t till efterrättelse Riksdagens i punkterna l:o—63:o af nämnda skrifvelse fattade beslut-

57. af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riks­statens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- ochindrag- ningsstaterna. (10.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 6 november 1914 föreskref Kungl. Maj:t, att Riksdagens i punkterna 6:o samt 12:o—18:o meddelade beslut skulle del- gifvas vederbörande myndigheter för kännedom och efterrättelse.

Härjämte utfärdades kungörelse angående förhöjning i gratial från Vadstena, krigsmanshuskassa.

— 1915 —

125

4. Sjöförsvarsdepartementet.

58. Riksdagens skrifvelse af den 28 juli 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffning af tre 75 mm. kanoner med lavettage. (98.)

Anmäldes den 7 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, och meddelades därvid erforderlig föreskrift.

59. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till höjande af jagarnas stridsvärde m. m. (99.)

Vid föredragning den 7 augusti 1914 meddelade Kungl. Måj:t erforderliga föreskrifter.

60. af den 5 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anställande af dels en extra föredragande inom sjöförsvarsdepartementet och dels en mariningenjörsstipendiat öfver stat. (130.)

Anmäldes den 21 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, och beslötos därvid erforderliga åt­gärder.

61. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anord­nande af viss telefonförbindelse. (131.)

Anmäldes den 28 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, och meddelades därvid erforderliga föreskrifter.

62. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående användande af ett till anställande af försök med minraateriel beviljadt belopp. (132.)

Anmäldes den 15 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, som därvid meddelade erforderlig föreskrift.

63. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående använ­dande af medel från fonden för krigsfartygs byggande till reparation af ångpannorna från sjunkna kanonbåten Urd och deras insättande i kanonbåten Rota m. m. (133.)

Vid föredragning den 28 augusti 1914 har Kungl. Maj:t meddelat erforderlig föreskrift.

64. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående använ­dande af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel till anskaffning af undervisningsmateriel för sjökrigsskolan m. m. (134.)

Anmäldes den 28 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, och meddelades därvid erforderliga föreskrifter.

65. af den 14 september, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner i fråga om ordnandet af rikets försvarsväsende. ( 1.)

Vid föredragning af ifrågavarande skrifvelse, i hvad den angår sjöförsvaret, den 17 sep­tember 1914 har Kungl. Maj:t förordnat om erforderliga åtgärder förutom i fråga om

— 1915 —

126

följande ärenden, h vilka skulle på förnyad anmälan framdeles tagas under ompröfning, nämligen: angående nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande af det fasta kust- försvaret samt om anvisningar af medel för sjöförsvaret för år 1915 i enlighet med Riksdagens beslut i skrifvelsen äfvensom beträffande ifrågasatt utredning rörande löne­reglering för marinens personal och om upprensning af östra inloppet till Karlskrona.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom bref den 1 december 1914 uppdragit åt sak­kunniga att uppgöra plan för nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande af det fasta kustförsvaret; och äro dessa sakkunniga sysselsatta med fullgörandet af ifråga­varande uppdrag.

Genom bref sistnämnda dag har Kungl. Maj:t äfven fattat beslut om anvisande af de medel, som enligt 1911 års Riksdags beslut blifvit beviljade för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

66. Riksdagens skrifvelse af den 23 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående reglemente för marinens aflöning under krigstjänst- göringstid. (281.)

Anmäldes den 25 september 1914 inför Kungl. Maj:t, som därvid meddelade erforder­liga föreskrifter.

67. af den 9 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, afdelningen: Handeln. ( 5 B.)

Vid föredragning den 1 oktober 1914 af denna skrifvelse i sammanhang med den under nästföljande punkt omförmälda riksdagsskrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat om erfor­derliga åtgärder.

68. af den 23 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet, med undantag af anslagen till "Handeln». ( 5 A.)

Anmäldes inför Kungl. Maj:t den 1 oktober 1914 i sammanhang med den under näst­föregående punkt omförmälda skrifvelse, och förordnades därvid om erforderliga åtgärder.

69. . af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatenstionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstar terna. (10.)

Anmäldes den 30 oktober 1914 inför Kungl. Maj:t i de på sjöförsvarsdepartementets handläggning beroende delar af ärendet, och meddelades därvid beslut af Kungl. Maj:t.

5. Civildepartementet.70. Riksdagens skrifvelse af den 9 september 1914, angående regleringen af

utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

— 1916 —

127

Anmäldes den 1 oktober 1914, utom hvad angick punkterna 8, 11, 15 och 20, där­vid beträffande punkten 15, angående anslag för befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen, socialstyrelsen anbefalldes inkomma med förslag till grun­der för användning af förenämnda anslag.

Sådant förslag har ännu icke inkommit.Beträffande öfriga af skrifvelsens ifrågavarande delar beslötos erforderlig,!,

åtgärder.Punkten 11, angående ändring i afseende å de för beviljande af understöd Mm

förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa gällande grunder m. m., hvilar i afbidan på infordrade utlåtanden i ärendet från medicinalstyrelsen och folkskolöfverstyrelsen.

[ fråga om punkten 8, angående inrättande af ett farmaceutisk! laboratorium vid statsmedicinska anstalten, och punkten 20, angående anslag för bestridande af på staten belöpande kostnad för pensionstillägg m. m., hänvisas till hvad under Riksdagens särskilda skrifvelser här nedan meddelas. (Jfr nedan 95 och 107.)

71. Riksdagens skrifvelse af den 27 juni, i anledning af Kungl. Maj:ts propo­sition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om vissa postafgifter. (16.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

72. af den 7 juli, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående tillstånd för underläkaren vid Kristinehamns hospital, medicine kandidaten Axel Boo Erik Wahlström att söka och erhålla befattning såsom biträdande läkare vid statens hospital och asyler med förordnande tillsvidare. (24.)

Anmäldes den 17 juli 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

73. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående dispo­nerande af anslag till uppförande af vissa ny- och tillbyggnader vid kust­sanatoriet vid Apelviken för skrofulösa barn samt två i ämnet väckta mo­tioner. (25.)

Anmäldes den 24 juli 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

74. af den 10 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning, punkt 6, gjorda framställning om anslag till ny rullande materiel för statens järnvägar. (26.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

75. af den 17 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 2, 5, 25, 48,77, 99, 101, 110—124, 126—128, 134, 139, 144 och 164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och till lag innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903. (71.)

Lagar utfärdade den 4 september 1914.— 1916 —

128

76. Riksdagens skrifvelse af den 18 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposi­tion angående bildande, för renskötselns upphjälpande i Västerbottens och Norrbottens län, af två fonder, benämnda Västerbottens lappfond och Norr­bottens lappfond. (75.)

Skrifvelsen bar öfverlämnats till jordbruksdepartementet.77. af den 27 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstående

af lägenheten Ljutigebo till staden Västervik. (93.)Anmäldes den 7 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

78. af den 6 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bemyn­digande för vattenfallsstyrelsen att försälja till statens kraftverk hörande elektriska ledningsnät m. m. (104.)

Anmäldes den 11 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.79. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfver­

förande af visst belopp till den i 19 § af lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond. (105.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.80. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående använ­

dandet af öfverskott å medel, som anvisats till stambanan genom öfre Norr­land. (106.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.81. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag af

statens järnvägars trafikmedel till svenska järnvägsmännens hvilohemsför- ening samt till rekreationshemmet för Sveriges lokomotivmän. (107.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.82. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående årligt

understöd åt förre stationsinspektoren vid statens järnvägar Carl Edvard Jungbergs änka Ida Erika Jungberg, född Engströmer. (108.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.83. af samma dag, i anledning af väckt motion om förhöjd pension åt förre sta-

tionsmästaren P. Tollstedt. (1< >9.)Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

84. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående årligtunderstöd åt poststationsföreståndaren Emma Grahnberg. (110.)

Anmäldes den 14 september 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.85. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående understöd

åt ångbåtsbefalhafvaren O. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt åt smedsförmannen O. F. Wikströms änka. (111.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.— 1915 —

129

8G. Riksdagens skrifvelse af den 6 augusti, i anledning af Kung!. Maj:ts propo­sition angående upplåtelse af två områden å Kungl. Djurgården till Stock­holm—Rimbo järnvägsaktiebolag. (113.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid järnvägsstyrelsen anbefalldes afgifva yttrandei ämnet. Sedan detta yttrande inkommit, bar Kungl. Maj:t den 6 november 1914 be­sluta erforderlig åtgärd.

87. af den 8 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring af § 7 i aflöuingsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket. (123.)

Kungörelse utfärdad den 14 september 1914.

88. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående faststäl­lande af telegrafverkets stat för driftkostnader år 1915. (124.)

Anmäldes den 23 oktober 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

89. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i aflöuingsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfalls- verlc. (125.)

Kungörelse utfärdad den 16 oktober 1914.

90. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i grunderna för upplåtelse af tomträtt samt utlämnande af byggnadslån inom tjänsteraannasamhället vid Mörby m. m. (126.)

Anmäldes den 31 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

91. af samma dag, angående val af deputerade att jämlikt § 54 regeringsformen och § 50 riksdagsordningen med Konungen öfverlägga. (136.)

Anmäldes den 10 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

92. af den 11 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa åtgärder mot utbredning af lungsot. (140.)

Lag utfärdad den 4 september 1914.

93. af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående be­myndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter i Älfsborgs samt Göteborgs och Bobus län m. m. (155.)

Anmäldes den 11 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

94. af den 21 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts 'proposition med förslag till lagar om ändrad lydelse af §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 och om ändrad lydelse af § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40 och 41 i förordningen om kom­munalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 och till lag om ändrad lydelse af § 2 mom. 6, §§ 16 och 52 samt § 58 mom. 2 i förordningen om

17 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1913 års Riksdag.

180landsting den 21 mars 1862 äfvensom införande i § 2 i sistnämnda för­ordning af tillagda mom. 7, 8 och 9. (189.)

Fyra lagar utfärdade den 25 augusti 1914.

95. Riksdagens skrifvelse af den 22 augusti, i anledning af Kung! Maj:ts un­der punkt 7 af sjätte hufvudtiteln i statsverkpropositionen gjorda framställ­ning om inrättande af ett farmaceutiskt laboratorium vid statsmedicinska anstalten. (194.)

Anmäldes den 4 september 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

96. af den 26 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfvei- låtelse å statens järnvägar af viss del af det för fjärde arméfördelningen afsedda öfningsfältet vid Järfva m. m. (196.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

97. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ökning af fonden för att underlätta åstadkommandet af bibanor inom vissa delar af riket. (197.)

Anmäldes den 7 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

98. af samma dag, i anledning af väckta motioner om ökning af allmänna järnvägslånefonden. (198.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anbefalldes verkställa utredning i de i skrifvelsen angifna hänseenden. Sedan väg- och vattenbygg­nadsstyrelsens yttrande inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

99. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m. (199.)

Lag och kungörelse utfärdade den 24 september 1914. Kungl. Maj:t har därjämte an­befallt järnvägsstyrelsen dels att inkomma med yttrande och detaljeradt förslag beträf­fande öfvergångsbestämmelser rörande tillämpningen af de nya aflöningsbestämmelserna, dels ock att inkomma med förslag till de ändringar i instruktionen för styrelsen, hvilka kunde anses påkallade af berörda bestämmelser.

Sedan järnvägsstyrelsens förslag inkommit, har Kungl. Maj:t den 19 november 1914 dels meddelat erforderliga öfvergångsbestämmelser dels ock utfärdat ny instruk­

tion för styrelsen.

100. af samma dag, i anledning af väckta motioner om dyrtidstillägg och till­fälligt lönetillägg åt viss personal af lägre grad vid statens järnvägar.

(200.)Anmäldes den 7 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

— 1915 —

101. Riksdagens skrifvelse af den 26 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts pro­position angående arfvodesförhöjning för stationsskrifvaren vid statens järn­vägar Hjalmar Samuel Holm. (201.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

102. af samma dag, i anledning af väckt motion om utredning angående aflö- ningsförhällandena i vissa fall vid extra befattningsliafvares vid telegraf­verket befordran till ordinarie tjänst vid verket. (202.)

Anmäldes den 17 september 1914, därvid telegrafstyrelsen anbefalldes afgifva utlåtande i ärendet. Sedan sådant utlåtande inkommit, liar ärendet öfverlämnats till kommittén för reglering af vissa löneförhållanden vid statens järnvägar för att tagas i öfvervä­gande vid fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag.

103. af samma dag, angående åtgärder för beredande af bättre vård i vissa fall åt barnsängskvinnor jämte nyfödda barn. (207.)

Anmäldes den 30 oktober 1914, därvid medicinalstyrelsen och socialstyrelsen anbefall­des verkställa utredning i ämnet. Nämnda myndigheter hafva ännu icke inkommit med sina utlåtanden.

104. af samma dag, angående semester åt arbetare och med dem likställda per­soner med stadigvarande sysselsättning vid statsförvaltningen. (210.)

Anmäldes den 23 december och anbefalldes därvid vederbörande ämbetsverk att öfver Riksdagens skrifvelse afgifva yttrande. Sådana yttranden hafva ännu icke inkommit.

105. af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas. (223.)

Lag och kungörelse utfärdade den 14 september 1914.

106. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag dels till lag om ändrad lydelse af 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock till lag­om tillägg till 37 § samma lag. (224.)

Lag utfärdad den 11 september 1914.

107. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts under punkt 19 af sjätte hufvudtitelu i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till pensionsförsäkringens genomförande, dels ock Kungl. Maj:ts proposition an­gående förvaltningen af den i 11 § af lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond samt angående disponerande af anslag för vidtagande af åtgärder till förebyggande och häfvande af invaliditet. (225.)

Anmäldes den 14- september 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos och pensions- stvrelseu anbefalldes inkomma med förslag till föreskrifter rörande användningen af de till styrelsens förfogande ställda medel för vidtagande af åtgärder till förebyggande och häfvande af invaliditet.

131

— 1915 —

132

Sedan sådant förslag inkommit, har Kungl. Maj:t den 30 oktober 1914 meddelat föreskrifter i ämnet.

108. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts pro­position med förslag till lag angående befogenhet för pensionsstyrelsen att provisoriskt bevilja sådant understöd, som omförmäles i 33 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913. (226.)

Lag utfärdad den 11 september 1914. i

109. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bemyn­digande för vattenfallsstyrelsen att bereda nuvarande tomträttsbafvare i Trollhättan viss förmån vid öfvergång till af Kungl. Maj:t medgifvet nytt tomträttssystem. (229.)

Anmäldes den 23 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

110. af den 9 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fast­ställande af postverkets stat för driftkostnader år 1915. (245.)

Anmäldes den 23 oktober 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

111. af den 31 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud mot lufttrafik öfver svenskt område. (247.)

Lag och kungörelse utfärdade den 7 september 1914.

112. af den 18 september, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar i afseende å utgifterna för kapitalökning, i hvad dessa angå under civildepartementet hörande utlåningsfonder. (269.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

113. af den 22 september, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen äfvensom i särskilda till Riksdagen aflåtna propositioner gjorda framställ­ningar angående utgifterna för kapitalökning, i hvad dessa afse statens under civildepartementet hörande affärsdrifvande verk. (272.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid beträffande punkten 23, angående vissa än­dringar af spårsystemet vid centralstationen i Stockholm m. m., erforderliga åtgärder beslötos, äfvensom, i anledning af öfverlåtelse å statens järnvägar af områden, tillhörande Karlbergs kungsgård, till landtförsvarsdepartementet öfverlämnades frågan om huru Karl­bergs krigsskolas behof af öfningsfålt må efter nämnda områdens öfverlåtande å statens järnvägar kunna utan allt för stora ingrepp i de bestående förhållandena tillgodoses. Beträffande öfriga af skrifvelsens ifrågavarande delar beslötos erforderliga åtgärder.Beträffande punkten 9, angående anslag till ny rullande material för statens järnvägar, hänvisas till hvad under Riksdagens särskilda skrifvelse här ofvan meddelas. (Jfr ofvan 74.)

— lots —

133

114. Riksdagens skrifvelse af (len 18 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af mark, tillhörande kronolägenheten Duf- vedals kvarn i Motala socken. (274.)

Öfvcrlämnad från jordbruksdepartementet. Anmäldes den 23 oktober 1914. därvid er­forderlig åtgärd beslöts.

115. af den 23 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag att utan iakttagande af förut stadgadt villkor försända viss kvantitet malm från Gällivara till Riksgränsen. (277.)

Anmäldes den 7 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

116. af den 25 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för understödjande af arbetslösa. (283.)

Kungörelse utfärdad den 28 september 1914.

117. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till resekostnader för medellösa arbetssökande. (284.)

Kungörelse utfärdad den 28 september 1914.

118. af den 27 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående visst medgifvande i fråga om framtida låneunderstöd af staten till järnväg mellan Gånghester och Ulricehamn. (290.)

Anmäldes den 30 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

G. Finansdepartementet.119. Riksdagens skrifvelse af den 25 september 1914, i anledning af Kungl.

Maj:ts propositioner dels med förslag till förordning angående försäljning af alkoholhaltiga drycker m. m., dels ock om ersättning till vissa försäljare af brännvin samt vin och Öl i anledning af införandet af förordningen an­gående försäljning af alkoholhaltiga drycker. (3.)

Den 9 oktober 1914 har denna skrifvelse blifvit inför Kung]. Maj:t anmäld och lagd till handlingarna.

120. af den 26 augusti, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. (7.)

Vid föredragning den 18 september 1914 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens beslut rörande anslagen under sjunde hufvudtiteln, i hvad besluten skilde sig från Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet, förordnat, att Riksdagens ifrågavarande skrifvelse skulle delgifvas statskontoret till kännedom och efterrättelse, i hvad på detta ämbetsverk ankomme, äfvensom att innehållet i de delar, som rörde andra ämbetsverk och myndigheter, skulle meddelas dessa.

— 1915 —

121. Riksdagens skrifvelse af den 27 september, angående regleringen af utgift­erna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pen­sions- och indragningsstaterna. (10.)

Tid föredragning den 6 november 1914 af denna skrifvelse bar Kungl. Maj:t förordnat, att skrifvelsen skulle i de delar, som tillhörde handläggning af annat departement än finansdepartementet, för sådant ändamål öfverlämnas till vederbörande departement samt att innehållet af skrifvelsen i öfrigt skulle meddelas statskontoret till kännedom och efterrättelse.

122. af den 19 juni, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under punkt 11 af sjunde liufvudtitelu gjorda framställning i fråga om bidrag till en internationell byrå i Bryssel för handelsstatistik. (14.)

Vid föredragning den 18 september 1914 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret att utbetala det af Riksdagen beslutade bidraget.

123. af den 1 juli, i anledning af Riksdagens år 1913 församlade revisorers be­rättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1912. (15.)

Den 24 juli 1914 bar Kungl. Maj:t förordnat, att utlåtanden öfver ifrågavarande skrif­velse skulle inhämtas i vederbörliga delar från justitiekanslersämbetet och öfverintendents- ämbetet.

124. af den 27 juni, i anledning af väckt motion om upphäfvande af tullen å kalciumnitrat (norgesalpeter). (17.)

Den 23 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.125. af den 21 juli, i anledning af väckt motion om ändring i 13 § mom. 1 c)

i förordningen med tulltaxa för inkommande varor. (78.)Den 30 oktober 1914 har Kung]. Maj:t utfärdat förordning i ämnet,

126. af den 8 augusti, i anledning af dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionengjorda framställning om ökning af fonden för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre industri, dels ock Kungl. Maj:ts proposition an­gående anvisande af anslag för täckande af förvaltningskostnaderna för nämnda lånefond år 1915. (117.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t dels utfärdat kungörelse dels ock förordnat, att innehållet i skrifvelsen i öfrigt skulle meddelas statskontoret till kännedom.

127. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter­skänkande af kronans rätt till danaarf efter landtbrukaren Jons Johnssons i Kyllingaröd hustru Anne Kerstine, född Nilsson. (118.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att denna skrifvelse skulle meddelas vederbörande till kännedom.

— 1915 —

135

128. Riksdagens skrifvelse af den 8 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts pro­position angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter smeden Victor Engman från Sturehof. (119.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Magt förordnat, att denna skrif­velse skulle meddelas vederbörande till kännedom.

129. åt samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter­skänkande af kronans rätt till danaarf efter förre folkskolläraren Carl Johan Carlstens i Bonäs hustru Anna Kristina Carlsten, född Malmgren. (120.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att denna skrifvelse skulle meddelas vederbörande till kännedom.

130. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter­skänkande af kronans rätt till danaarf efter Johan Vilhelm Johanssons iMycklinge hustru Johanna Lovisa Johansson, född Larsdotter. (121.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Magt förordnat, att denna skrifvelse skulle meddelas vederbörande till kännedom.

131. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter­skänkande af kronans rätt till danaarf efter änkan Hedda Jansson frånLindby. (122.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att denna skrifvelse skulle meddelas vederbörande till kännedom.

132. af den 11 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i förordningen angående utvidgad näringsfrihet. (141.)

Den 21 augusti 1914 utfärdade Kungl. Maj:t förordning i ämnet.

133. af den 12 augusti, i anledning af Kung], Maj:ts proposition angående för­säljning af den tullverket tillhöriga fastigheten Vs mantal Hamngården nr 1 i Västergarns socken af Gottlands län. (171.)

Vid föredragning den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen att försälja fastigheten i fråga.

134. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försälj­ning af den till Lunde förra tullstation hörande fastigheten med därå befint­liga byggnader m. m. (172.)

Vid föredragning den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen att försälja fastigheten i fråga.

135. af samma dag, angående val af två fullmäktige i riksbanken och tre supp­leanter för Riksdagens fullmäktige i nämnda verk. (173.)

Den 21 augusti 1914 har denna skrifvelse blifvit inför Kungl. Maj:t anmäld och lagd till handlingarna.

— 1915 —

136

136. Riksdagens skrifvelse af den 12 augusti, angående val af två fullmäktige i riksgäldskoutoret jämte tre suppleanter för samtliga fullmäktige i nämnda verk. (176.)

Den 21 augusti 1914 kar denna skrifvelse blifvit inför Kungl. Maj:t anmäld och lagd till handlingarna.

137. af den 14 augusti, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition angående be­redande af medel till bestridande af kostnader, som i § 63 regeringsformen afses. (180.)

Den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande ämne beslutit skulle meddelas statskontoret till kännedom och efterrättelse.

138. af den 21 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående be­redande af löneförhöjning åt vissa befattningshafvare hos generaltullstyrel­sen. (181.)

Den 24 september 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande ämne beslutit skulle meddelas generaltullstyrelsen till kännedom och efterrättelse.

139. af samma dag, i anledning af Kungl. Majtts proposition angående ersätt­ning af statsmedel för utbetalda skattefrälseräntor från hemmanen Västra Älfsala n:r 1 och Västra Älfsala n:r 2 i Värmdö socken. (182.)

Den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande ämne beslutit skulle meddelas Konungens befallningshafvande i Stockholms län till kännedom.

140. af den 19 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående statens öfvertagande i vissa fall af ansvar för krigsrisk för fartyg och last. (188.)

Den 17 augusti 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

141. af den 21 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om användande af andra än metriska mått vid virkeshandel och trävarurörel­sen. (193.)

Vid föredragning den 31 december 1914 har Kungl. Maj:t beslutit utfärda kungörelse i ämnet.

142. af den 26 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående an­vändande af öfverskott i Djurgårdskassan till vissa byggnads- och reparations­arbeten vid Ulriksdals, Haga och Drottningholms slott. (195.)

Vid föredragning den 25 september 1914 hafva riksmarskalksämbetet och öfverintendents- ämbetet anbefallts att ombesörja de i skrifvelseu omförmälda arbeten.

143. af den 22 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillsyn å fartyg. (204.)

Den 16 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat lag i ämnet.— 1915 —

137

144. Riksdagens skrifvelse af den 4 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande af utvidgad statskontroll å fartygs sjö­värdighet m. m. (205.)

Sedan Kungl. Maj:t förordnat, att i kommerskollegium tillsvidare från och med 1915 skall vara inrättad en fartygsinspektionsafdelning samt förordnat innehafvare af befatt­ningar såväl å nämnda afdelning som oek vid den lokala tillsynen å fartyg, har Kungl. Maj:t den 31 december 1914 beslutit utfärda en kungörelse angående tillsyn å fartyg jämte instruktioner för kommerskollegii sjötekniska biträde samt sjöåklagaren.

145. af den 26 augusti, i anledning af väckt motion om ändring i 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning. (211.)

Den 23 december 1914 bar Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

146. af samma dag, i anledning af väckt motion om ändring af rubriken n:r 555 i tulltaxan. (212.)

Den 23 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

147. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af mom. 1, 3 och 4 i § 13 af gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor. (214.)

Den 18 september 1914 har Kung]. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

148. af samma dag. i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fogande af ett nytt moment till § 13 i gällande förordning med tulltaxa för in­kommande varor. (215.)

Den 18 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat två kungörelser i ämnet.

149. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande tulltaxa. (216.)

Den 18 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

150. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition med förslag tillförordning om ändrad lydelse af § 4 i förordningen om provianteringsfri- lager den 15 november 1912. (217.)

Den 5 december 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat en förordning och två kungörelser i ämnet.

151. af samma dag. i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 an­gående bevillning af fast egendom samt af inkomst och till förordning om ändrad lydelse af 50 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxe­ringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. (218.)

Den 18 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat två förordningar i ämnet.18 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

138

152. Riksdagens skrifvelse af den 26 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af § 4u) i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor. (219.)

Den 14 oktober 1914 bär Kungl. Maj:t utfärdat en förordning och en kungörelse i ämnet.

153. af den 9 september, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag till nytt aflöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken. (221.)

Den 25 september 1914 bär Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet samt fastställt aflöningsstat för postsparbanken.

154. af den 29 augusti, angående stadgande af skatteplikt till stat och kommun för vissa därifrån nu fritagna utlänningar. (222.)

Jämlikt bemyndigande den 18 september 1914 tillkallades den 7 oktober 1914 två sakkunniga personer att verkställa utredning i det i skrifvelsen angifna syfte.

155. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897. (246.)

Den 31 augusti 1914 bär Kungl. Maj:t utfärdat lag i ämnet.

156. af den 9 september, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af i, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i- för­ordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905, äfvensom en i ämnet väckt motion. (249.)

Den 25 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat en förordning och en kungörelse i ämnet.

157. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af 1, 23 och 29 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af socker äfvensom till ändrad lydelse af anm. 1 under rubriken 160 och anm. under rubriken 161 i gällande tulltaxa. (250.)

Den 15 december 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat eu förordning och en kungörelse i ämnet.

158. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om arfskatt och skatt för gåfva. (251.)

Den 19 november 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

159. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående stämpelafgiften. (252.)

Den 19 november 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.— 1915 —

139

1G0. Riksdagens skrifvelse af den 9 september, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ samt 0 kap. i förordningen den G november 1908 angående eu särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper. (253.)

Den 19 november 1914 bar Kung!. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

.161. af samma dag. i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag tillförordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20 april

* 1906 angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och rom. (254.)

Den 19 november 1914 bar Kung! Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

162. af den 11 september, med reglemente för riksbankens styrelse och förvalt­ning. (258.)

Den 30 oktober 1914 har Kung! Maj:t med anledning af Riksdagens beslut utfärdat kungörelse i ämnet.

163. af samma dag, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 an­gående civila tjänstinneliafvares rätt till pension. (260.)

Den 17 december 1914 bar Kung!. Maj:t med anledning af Riksdagens beslut utfärdat lag och två kungörelser i ämnet.

164. af den 12 september, i anledning af dels Kung! Maj:ts proposition med för­slag till förordning angående statsrnonopol å tobakstillverkningen i riket samt förordning om hvad iakttagas skall i afseende å införande af statsrnonopol å tobakstillverkningen i riket in. in., dels ock åtskilliga i anledning af pro­positionen väckta motioner. (261.)

Sedan Kung! Magt den 15 december 1914 utfärdat två förordningar och eu kungörelse i ämnet, är ärendet i vissa delar fortfarande beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.

165. af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående anslag af lånemedel för gäldande af kostnader för införande af statsrnonopol å to­bakstillverkningen i riket. (262.)

Den 15 december 1914 bar Kung!. Majrt förordnat, att innehållet i förevarande skrif­velse skulle meddelas statskontoret till kännedom.

166. af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af rubrikerna n:r 195—197 för tobak i gällande tulltaxa m. in. (263.)

Den 15 december 1914 bär Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

167. af den 13 september, angående böjning af gällande tullsatser å tobak. (267.) Den 13 september 1914 har Kung! Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

— 1915 —

140

168. Riksdagens skrifvelse af den 23 september, angående de i 63 § rege­ringsformen föreskrifna kreditivsummor. (27 6.)

Den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande ämne beslutit skulle meddelas statskontoret till kännedom.

169. af den 22 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ur­sprungsbeteckning och saluhållande af oriktigt märkta varor samt lag om ändrad lydelse af 18 § i lagen den 4 juli 1913 angående förbud mot införsel tilll riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning. (278.)

Den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat två lagar i ämnet.

170. af den 23 september, angående beräkning af bevillningarna för år 1915. (282.)

Den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att Riksdagens beslut skulle meddelas statskontoret till kännedom och efterrättelse.

171. af den 26 september, angående ändrade bestämmelser angående tullrestitu- tion vid utförsel af tobaksfabrikat. (285.)

Den 30 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

172. af samma dag, angående förslag till förordning om utförsel af socker till Korge under viss tid utan erläggande af sockerskatt. (286.)

Den 1 oktober 1914 bar Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

173. af den 27 september, angående statsregleringen för år 1915. (287.)Den 14 oktober 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande ämne beslutit skulle i erforderliga delar meddelas statskontoret till kännedom.

174. af den 28 september, med öfverlämnande af ny riksstat. (288.)Vid anmälan den 23 oktober 1914 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat, att berörda riksstat skulle tillställas statskontoret till kännedom och efterrättelse.

175. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående föränd­rade bestämmelser med afseende å statens meddelande af sjöförsäkring mot krigsfara. (289.)

Den 28 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning om ändrad lydelse af 4—8 §§ i förordningen om statens meddelande af sjöförsäkring mot krigsfara.

176. af den 29 september, med reglemente för riksgäldskontoret. (291.)Den 20 oktober 1914 har denna skrifvelse blifvit inför Kungl. Maj:t anmäld och lagd till handlingarna.

141

7. Ecklesiastikdepartementet.

177. Riksdagens skrifvelse af den 19 juni 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts under punkt 44 af åttonde lmfvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda fram­ställning om inköp af visst område af ön Björkö i Mälaren. (12.)

Konungens befallningshafvande i Stockholms län anbefalldes den 19 juni 1914 att vidtaga åtgärder för inköpet samt att efter fullgörande däraf inkomma med anmälan. Sådan anmälan har ännu icke inkommit.

178. af den 17 juli, i anledning af väckta motioner angående visst tilläggtill lagen om reglering af prästerskapets aflöning. (69.)

Ärendet öfverlämnades deu 29 juli 1914 till prästlöneregleringssakkunniga.

179. af den 18 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag'till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863. *(76.)

Kungl. Maj:t meddelade den 14 augusti 1914 slutligt beslut i ämnet.

180. af den 8 augusti, i fråga om åtgärder till främjande af vetenskaplig'forskning och undervisning i publik och privat internationell rätt. (137.)

Universitetskanslern anbefalldes den 21 augusti 1914 att i ärendet afgifva yttrande. Sådant yttrande har ännu icke inkommit.

181. af deu 11 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts dels i vissa punkterunder åttonde hufvudtiteln af statsverkspropositionen, dels ock i särskild pro­position n:r 145 gjorda framställningar. (135.)

Kung]. Maj:t har deu 21 augusti, den 14 och 17 september, den 8 oktober samt den 5, 11 och 15 december 1914 slutligen afgjort skilda delar af ärendet. Dock äro punk­terna 1, 7 och 10 ännu icke slutbehandlade.

Punkten 1, angående ändringsarbeten inom nationalmuseibyggnaden.Kungl. Maj:t ställde den 19 november 1914 en del af anslaget till förfogande af

öfverintendentsämbetet. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 7, angående ny stat för läroverksöfverstyrelsen.Ärendet är, hvad angår ändring af instruktionen för öfverstyrelsen, beroende på

Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 10, angående ny stat för folkskolöfverstyrelsen.Ärendet är, hvad angår ändring af instruktionen för öfverstyrelsen, beroende på

Kungl. Maj:ts pröfning.— 1915

142

182. Riksdagens skrifvelse af den 12 augusti, i anledning af Kung!. Maj:ts pro­position angående uppförande af en byggnad för vaktmästarbostäder vid naturhistoriska riksmuseets nybyggnad å Djurgårds-Frescati. (138.)

Kung!. Maj:t har den 14 augusti 1914 fattat slutligt beslut i ämnet.

183. af den 19 augusti, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående Söder­tälje samskolas ombildning till realskola för gossar. (187.)

Kung! Maj:t bär den 21 augusti och den 5 december 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

184. af den 26 augusti, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde lmfvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Kungl. Maj:t bar den 14 och 17 september, den 19 november samt den 15, 17, 23 och 31 december 1914 slutligen afgjort skilda delar af ärendet. Dock äro nedan om- förmälda punkter ännu icke slutbehandlade.

Punkten 16, angående ändringsarbeten inom uationalmuseibyggnaden.Se bär ofvan under 181, punkten 1.Punkten 17, angående iståndsättande af nationalmuseibvggnadens fasader.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 20. angående skådesamling för naturhistoriska riksmuseets botaniska

afdelning.Kungl. Magt bar den 19 november 1914 ställt eu del af anslaget till förfogande

af vetenskapsakademien. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 21, angående fortsättande och afsilande af inredningen af naturhistoriska

riksmuseets nybyggnader vid Frescati.Kungl. Maj:t bar den 19 november 1914 ställt en del af anslaget till förfogande

af vetenskapsakademien. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Majrts pröfning. Punkten 32, angående resestipendier åt prästmän.Kungl. Maj:t bar den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipen­

diernas utdelning skall tills vidare anstå.Punkten 44, angående reparationsarbeten å det i närheten af Vreta klosters kyrka

belägna klosterhuset.Kungl. Haj:t bar den 14 september 1914 anbefallt Konungens befallningshafvande

i Östergötlands län att inhämta yttrande i vissa hänseenden af Vreta klosters och Stjär- norps församlingar. Sådant yttrande har ännu ej inkommit.

Punkten 45, angående inköp af ett å ön Björkö i Mälaren beläget jordområde.Se här ofvan under 177.Punkten 48, angående ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Kungl. Maj:t har den 19 november 1D14 meddelat beslut i ärendet utom hvad

angår disposition af eu del af det utaf Riksdagen beviljade anslaget, i hvilket hänseende ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1915 —

14:j

Punkten 70, angående utgifvande i tryck af Carl von Linnés bref.Ärendet ur beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 73, angående bidrag till täckande af kostnaderna för uppförande vid

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund af nya byggnader för de medicinska och obstetrisk-gynekologiska afdelningarna in. in.

Kungl. Maj:t liar den 19 november 1914 anbefallt universitetskanslern att, efter vederbörande» börande, inkomma med förslag till vissa kontrollföreskrifter. Sådant för­slag bär ännu ej inkommit.

Punkten 81, angående arfvode åt eu föreståndare för eu ortopedisk poliklinik vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 99, angående röntgeninstrumentarium för medicinska kliniken vid sera- fimerlasarettet.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 107, angående skåp och skåpbord för patologisk-anatomiska museet vid karolinska institutet.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 113, angående anslag till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm.Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt öfverståthållarämbetet att

från stadsfullmäktige i Stockholm infordra och öfverlämna yttrande, huruvida de äro villiga uppfylla ett vid anslaget fäst villkor.

Sådant yttrande har ännu ej inkommit.Punkten 119, angående resestipendier åt ordinarie lärare och vissa andra tjänste­

män vid rikets universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipen­

diernas utdelning skall tills vidare anstå.Punkten 120, angående utgifvande i tryck af föreläsningar, hållna inom juridiska

fakulteterna vid rikets universitet.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 125, angående stat för läroverksöfverstyrelsen.Se här ofvan under 181, punkten 7.Punkten 139, angående undersökningar rörande munhygien vid de allmänna läro­

verken.Ärendet är beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.Punkten 144, angående understöd för högre handarbetslärarinneseminariet vid

Maria Norden felts kvinnliga yrkesskola i Göteborg.Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt läroverks- och folkskolöfver-

styrelserna att inkomma med förslag till vissa bestämmelser i ämnet.Sådant förslag bar ännu ej inkommit.

— 1915 —

144

Punkten 145, angående understöd för dels Andrea Eneroths handarbetsskola och seminarium i Stockholm samt dels föreningen Handarbetets vänners och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm.

Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt läroverks- och folkskolöfver- styrelserna att inkomma med förslag till vissa bestämmelser i ämnet.

Sådant förslag har ännu ej inkommit.Punkten 146, angående resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter.Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipen­

diernas utdelning skall tills vidare anstå.Punkten 147, angående resestipendier och studieunderstöd åt föreståndarinnor och

lärarinnor vid lärarinneutbildningsanstalter i huslig ekonomi äfvensom åt skolkökslära- rinnor vid andra läroanstalter.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipen­diernas och understödens utdelning skall tills vidare anstå.

Punkten 149, angående resestipendier åt lärarpersonalen vid kommunala mellan- skolor.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipen­diernas utdelning skall tills vidare anstå.

Punkten 150, angående stat för folkskolöfverstyrelsen.Se här ofvan under 181, punkten 10.Punkten 155, angående anslag till inköp af tomt samt uppförande af nya

byggnader för folkskoleseminariet i Uppsala.Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 ställt en del af anslaget till öfver-

intendentsämbetets förfogande. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

Punkten 156, angående anslag till inredning och möblering af de nya bygg­naderna för folkskoleseminariet i Uppsala.

Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 ställt en del af anslaget till veder- börandes förfogande. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 157, angående anslag till uppförande af gymnastikbyggnad samt till­byggnad af lärohuset för folkskoleseminariet i Strängnäs.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 158, angående anslag till uppförande af nya byggnader för folkskole­

seminariet i Lund.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 166, angående anslag till fortbildningskurser för lärare och lärarinnor

vid folk- och småskolor.Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att

efter vederbörandes hörande inkomma med förslag till anslagets användning.— 1915 -

145

Detta förslag har ännu ej inkommit.Punkterna 170—173, angående dels resestipendier åt rektorer samt öfriga

lärare och lärarinnor vid folkskoleseminarierna, dels resestipendier åt lärarpersonalen vid högre folkskolor, dels resestipendier åt folkskollärare och folkskollärarinnor, dels ock resestipendier åt lärare och lärarinnor vid småskoleseminarier samt mindre folkskolor och småskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för ut­delning af dessa stipendier skall tills vidare anstå.

Punkten 177, angående anslag för beredande af möjlighet till skolgång för fattiga, på längre afstånd från skola boende skolpliktiga barn inom Vilhelmina m. 13. församlingar.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 178, angående anslag för beredande af möjlighet till skolgång för

fattiga, på längre afstånd frän skola boende skolpliktiga barn inom Hotagens för­samling.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 183, angående anslag till pristäflan om normalritningar för folkskole-

byggnader å landsbygden.Kung]. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt öfverintenaentsämbetet att

inkomma med förslag till närmare bestämmelser rörande anordnandet af pristäflan och användningen af anslaget.

Sådana förslag hafva ännu ej inkommit.Punkten 189, angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 190, angående anslag till föreläsningskurser, som från universiteten

i Uppsala och Lund hållas utom universitetsstäderna.Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 ställt delar af anslagen till förfogande

af rektorerna, vid nämnda universitet. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 191, angående anslag till föreläsningskurser vid Göteborgs högskola.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 193, angående understöd för utgifvande af en ordbok för döfstumma.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 199, angående anslag till uppförande af byggnader för drottning Sofias

stiftelse.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 200, angående resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid

rikets abnormskolor.Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för sti­

pendiernas utdelning skall tills vidare anstå.19 — Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1.913 ars Riksdag.

146

Punkten 202, angående anslag till nybyggnad m. m. för tekniska högskolan.Anslaget har ännu icke ställts till vederbörandes förfogande.Punkten 204, angående anslag för uppehållande af verksamheten vid tekniska

skolan i Stockholm.Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt öfverståthållarämbetet att

från stadsfullmäktige i Stockholm infordra utlåtande, huruvida de ikläda sig upp­fyllandet af utaf Riksdagen satt villkor för anslagets åtnjutande.

Detta utlåtande har ännu ej inkommit.Punkten 211, angående anslag till provisorisk lönereglering åt befattnings-

hafvare vid tekniska skolan i Stockholm.Kung]. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt öfverståthållarämbetet att

från stadsfullmäktige i Stockholm infordra utlåtande, huruvida de ikläda sig upp­fyllandet af ett utaf Riksdagen satt villkor för anslagets åtnjutande.

Detta utlåtande har ännu ej inkommit.Punkten 214, angående resestipendier åt föreståndare och facklärare vid lägre

tekniska läroanstalter.Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för sti­

pendiernas utdelning skall tills vidare anstå.Punkten 218, angående anslag till understödjande af idrotten.Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 ställt en del af anslaget till veder­

börandes förfogande. Ärendet är för öfrigt beroende på Kungl. Majrts pröfning.Punkten 219, angående anslag till understödjande af skididrotten bland ung­

domen.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 227 och 228, angående anslag till systematisk undersökning af svenska

folkmål samt angående insamling, förteckning och undersökning af svenska folkminnen.Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt universitetskanslern att

efter vederbörandes hörande inkomma med förslag till användning af dessa anslag.Dylika förslag hafva ännu ej inkommit.Punkten 231, angående fortsatt utgifvande af verket »Sveriges kyrkor, konst­

historiskt inventarium».Kungl. Maj:t har den 31 december 1914 ställt en del af anslaget till veder­

börandes förfogande. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 234, angående beredande af tillfälle för svenska forskare till veten­

skapligt arbete vid utländska biologiska stationer.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 235, angående resestipendier åt journalister.Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 i öfverensstämmelse med i ämnet

utfärdad kungörelse anmodat centralstyrelsen för svenska journalistföreningen, styrelsen för publicistklubben och styrelsen för svenska tidningsutgifvareföreningen att hvardera

— 1915 —

147

välja två personer att vara ledamöter af den nämnd, som skall afgifva förslag till utdelning af ifrågavarande stipendier, och två personer att vara suppleanter för de utsedda ledamöterna samt före den 1 februari 1915 till Kungl. Maj:t inkomma med uppgift å de sålunda valda personerna.

Dessa uppgifter hafva ännu ej fullständigt inkommit.Punkten 238, angående bidrag till bestridande af kostnaderna för en antark­

tisk expedition åren 1915—1919.Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.Punkten 239, angående anslag dels för utarbetande af en historisk-statistisk

handledning i studiet af befolkningsförhållandena i Sverige m. m. under äldre tid, dels ock till inlösen för statsverkets räkning af docenten K. A. Edins för enahanda arbete åvägabragta samlingar.

Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 beslutat rörande anslaget till inlösen af ofvannämnda, af Edin åvägabragta samlingar. I öfrigt är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

185. Riksdagens skrifvelse af den 15 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående aflöning åt lärare vid folkskolor och vissa andra skolor under tjänstgöring till rikets försvar m. m. (264.)

Kungl. Maj:t har den 17 september 1914 fattat slutligt beslut i ämnet.186. af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riks-

statens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och in- dragningsstaterna. (10.)

Kungl. Maj:t har, i hvad på ecklesiastikdepartementets föredragning ankommer, den 9 oktober 1914 meddelat särskilda beslut i olika delar af ärendet. Dock äro punk­terna 2 och 4 ännu icke slutbehandlade.

Punkten 2, angående bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa.Kungl. Maj:t har den 9 oktober 1914 anbefallt direktionen öfver folkskollärarnas

änke- och pupillkassa att, sedan folkskolinspektörstjänsterna i riket blifvit för tiden från 1915 års ingång tillsatta, inkomma med utredning om storleken af det stats­bidrag, som med anledning af folkskolinspektörernas upptagande i kassan bör till­komma densamma.

Denna utredning har ännu ej inkommit.Punkten 4, angående bestämmelser i nytt reglemente för döfstumlärarnas pen-

sionsanstalt.Kungl. Maj:t har den 9 oktober 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att, efter

vederbörandes hörande, inkomma med utlåtande öfver dels det under denna punkt omförmälda förslag till nytt reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt, dels ock ett i samband därmed utarbetadt förslag till kungörelse angående delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för döfstumlärare m. fl.

Dessa förslag hafva ännu ej inkommit.— 1915 —

148

8. Jordbruksdepartementet.

187. Riksdagens skrifvelse af den 18 september 1914, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. (9.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid följande kungörelser utfärdades, nämligen angående villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i stat för landtbruksstyrelsen för ordinarie befattningar upptagna aflöningar, angående villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i stater för skogshögskolan för ordinarie befattningar upptagna aflöningar, angående villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i stat för statens skogsförsöksanstalt för ordinarie befattningar upptagna aflöningar, angående villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten för Sveriges geologiska undersökning för ordinarie befattningar upptagna aflöningar, angående ändrad lydelse af 15 och 19 mom. af kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande af odlingslägen- heter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen samt angående ändrade villkor för utbetalande af det innehafvare af skogstorp å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län tillkommande statsbidrag, hvarjämte af skrifvelsen i öfrigt föranledda åtgärder beslötos.

188. af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riks­statens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Öfverlämnades från finansdepartementet i de delar, som tillhörde jordbruksdeparte­mentets handläggning, och anmäldes i dessa delar den 30 oktober 1914, därvid beslöts, att skrifvelsen skulle i dessa delar delgifvas vederbörande ämbetsmyndigheter.

189. af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af förra militiebostället Narveryd n:r 3 i Östergötlands län. (27.)

190. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Saxtorp n:r 13 i Malmö­hus län. (28.)

191. af samma flag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Fjärrestad n:r 1 och 2 i Malmöhus län. (29.)

192. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af visst område från förra länsmansbostället Stora Hammar n:r 14 i Malmöhus län. (30.)

— 191 é —

149

193. Riksdagens skrifvelse af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af kronolägenheten Nykvarn n:r 1, en vattenmjölkvarn, i Uppsala län. (31.)

194. af samma dag, i anledning åt Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af eu lägenhet från förra militiebostället Sörby n:r 1 i Öster­götlands län. (32.)

195. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af vissa områden från förra militiebostället Mårtenstorp n:r 1 i Jönköpings län. (33.)

196. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af förra militiebostället Vare n:r 3 Västergård i Kronobergs län. (34.)

197. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Agnäs n:r 1 i Krono­bergs län. (35.)

198. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Ljungbv n:r 5 i Kalmar län. (36.)

199. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af ett område från förra häradshöfdingbostället österarp n:r 1och 2 i Kalmar län. (37.)

200. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra landshöfdingbostället Hossmo n:r 1 med Dunö n:r 1 i Kalmar län. (38.)

201. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Skramstad n:r 1 m. m. i Kalmar län. (39.)

202. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Gladsax n:r 15 och Järrestad n:r 17 i Kristianstads län. (40.)

203. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Gräsma n:r 1 i Kristian­stads län. (41.)

204. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Eskilstorp n:r 1 i Malmö­hus län. (42.)

— 191& —

205. Riksdagens skrifvelse af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af en lägenhet från förra militiebostället Pjälie n:r 22 i Malmöhus län. (43.)

206. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Rågåkra n:r 1 i Malmö­hus län. (44.)

207. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande i särskilda lägenheter af förra militiebostället Eggelstad n:r 10 i Malmöhus län. (45.)

208. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af områden frän förra häradshöfdingbostället Henniuge n:r 3 och 7 i Malmöhus län. (46.)

209. af samma dag, i anledning .af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället 1/2 mantal Sälelund m. m. i Göteborgs och Bohus län. (47.)

210. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militieboställena Säm öster n:r 1 och Säm Söder n:r 3 i Göteborgs och Bohus län. (48.)

211. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Välan n:r 1 i Göteborgs och Bohus län. (49.)

212. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Ormo n:r 1 m. m. i Göteborgs och Bohus län. (50.)

213. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af en lägenhet från förra militiebostället Stommen n:r 1 i Ålfs- borgs län. (51.)

214. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Silboholm med under­lydande i Skaraborgs län. (52.)

215. af samma dag. i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af en lägenhet från förra militiebostället Anderstorp n:r 1 i Skaraborgs län. (53.)

216. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af det till kronopark^ Västra Hillet i Skaraborgs län hörande skiftet Galgmossen. (54.)

— 1915 —

150

151217.

218.

219.

220.

221.

222.

223.

224.

225.

Riksdagens skrifvelse af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af vissa delar af de till kronoparken Kungsskogen i Värmlands län hörande hemmanen Kungsskogen, Gräs och Sorkedalen. (55.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af kronans andel i ett soldattorp å ägorna till Tjugesta n:r 1 och 2 i Södermanlands län. (56.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af förra länsmansbostället Hummelsta n:r 3 i Uppsala län. (57.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra kronofogdehostället Eckerud eller Eckre n:r 1 med Eckre n:r 2 i Ålfsborgs län. (58.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Blinneberg n:r 1 i Skara­borgs län. (59.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af en lägenhet från förra militiebostället Vrånghult n:r 1 Kampegården i Skaraborgs län. (60.)

af samma dag, i anledning af Kungl Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Hallebo n:r 2 i Skara­borgs län. (61.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Äversta n:r 2 i Örebro län. (62.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Bredgården n:r 1 i Västmanlands län. (63.)37 skrivelser anmäldes den 14 augusti 1914, därvid förordnades, att

hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till känne­dom och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

226. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Skörpinge n:r 20 i Kristianstads län. (64.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riks­dagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse, hvar­jämte erforderligt beslut i öfrigt fattades.

— 1916 —

Sistberörda

152

227. Riksdagens skrifvelse af den 18 juli, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående bildande för renskötselns upphjälpande i Väster­bottens och Norrbottens län af två fonder, benämnda Västerbottens lapp­fond och Norrbottens lappfond. (75.)

öfverlämnad från civildepartementet. Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid Konungens befallningshafvande i Västerbottens och Norrbottens län anbefalldes in­komma0 med förslag till föreskrifter rörande användningen af de i Riksdagens skrif­velse omförmälda lappfonder. Dessa utlåtanden hafva ännu icke inkommit.

228. af den 27 juli, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upp­låtande af vissa områden från förra militiebostället ibyn nrr 16 i Gäfle-

borgs län. (79.)Anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Majrt och Riksdagen beslutat i ärendet skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efter­rättelse, hvarjemte erforderligt beslut i öfrigt fattades.

229. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående för­säljning af förra militiebostället Ångsholmen nrr 1 med Borghaga nrr 1 i Stockholms län med visst undantag. (80.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Majrt och Riksdagen beslutat i ärendet skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efter­rättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

230. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upp­låtande af en lägenhet från förra skogvaktarbostället Stora Söderby nrr 3 i Stockholms län. (81.)

231. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Brédevik nrr 1 och 2 samt Skjunnaryd nrr 1 i Jönköpings län. (82.)

•232. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Götestorp nrr 1 jämte Götestorp nrr 2, en utjord, i Kalmar län. (83.)

233. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Ljung nrr 1 i Göteborgs och Bohus län. (84.)

234. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Kattarp nrr 9 i Malmö­hus län. (85.)

— 1915

153

Riksdagens skrifvelse af den 27 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts pro­position angående upplåtande af lägenheter från förra häradsskrifvarbo- stället Torpa n:r 4 Måns Jonsgården och n:r 5 Arvid Snickargården i Skaraborgs län. (86.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från Hunnelundstorp under Visborgs kungsladugård i Gottlands län. (87.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af en lägenhet från förra militiebostället Tofta n:r 1 och 2 Söder- och Västergård i Kronobergs län. (88.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Sälsbög n:r 7, 11 och14 med Sälshög n:r 12 i Kristianstads län. (89.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af en lägenhet från förra militiebostället Väster Bitterna n:r 2Kartegården i Skaraborgs län. (90.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af vissa områden från förra militiebostället Kong n:r 3 Storegård i Skaraborgs län. (91.)

Sistberörda 11 skrivelser anmäldes den 1 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till känne­dom och efterrättelse.

241. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af viss till statens domäners fond hörande kronoegendom. (92.)

Anmäldes den 1 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom.

242. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ålders- tillägg åt visssa kronojägare. (95.)

Anmäldes den 15 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse samt för vederbörandes underrättande.

243. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstå­ende eller upplåtande i vissa fall af mark från kronoegendomar. (96.)

Anmäldes den 25 augusti 1914, därvid förordnades, att, hvad Kungl. Maj:t och Riks­dagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen, kammarkollegium och stuteriöfversty- relsen samt styrelserna för landtbruksinstitutet vid ITltuna, för landtbruks- och mejeri- institutet vid Alnarp och för veterinärinrättningen i Skara till kännedom.

20 — Justitieombudsmannens ämbelsberätlelse till 1!) 15 års Riksdag

235.

236.

237.

238.

239.

240.

154

244. Riksdagens skrifvelse af den 27 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts pro­position angående uppförande af vissa byggnader å hemmanet Brogården samt försäljning af tomter från samma hemman m. m. (97.)

Anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas styrelsen för veterinärinrättningen i Skara till kännedom, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

245. af den 8 augusti, i anledning af en inom Riksdagen väckt motionangående utredning och förslag i fråga om minskning eller afskrifningaf den afgäld, som utgår från de hemman, som varit delägare i Ätrans åsänkningsföretag. (116.)

Anmäldes den 25 augusti 1914, därvid domänstyrelsen anbefalldes verkställa den i Riks­dagens skrifvelse begärda utredning. Sådan utredning har ännu icke inkommit.

246. af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af en lägenhet från den till kronopark afsätta delen af förra häradskrifvarbostället Viksjö n:r 2 i Uppsala län. (143.) f

247. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af viss del af förra militiebostället Ryssvi n:r 1 i Uppsala län. (144.)

248. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af förra länsmansbostället Balingstaby n:r 5 i Uppsala län. (14;>.)

249. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Åraslöf n:r 15 i Kristian­stads län. (146.)

250. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Abullaberga n:r 1 i Kristianstads 4än. (147.)

251. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Karup n:r 2, 3 i Kris­tianstads län. (148.)

252. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Kjällsby nedra n:r 1 med Kyrkotegen n:r 1 i Göteborgs och Bohus län. (149.)

253. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället örby n:r 2 Bossgård med Kungsfors n:r 1 i Ålfsborgs län. (150.)

— 1915 —

155

254. Riksdagens skrifvelse af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostäl 1 et Flo n:r 4 Björn Anundsgård i Skaraborgs län. (151.)

255. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Karstorp n:r 1 i Skara­borgs län. (152.)

256. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från kungsladugården Horn n:r 1 i Kalmar län. (153.)

Sistberörda 11 skrivelser anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

257. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter­skänkande af viss del af kronans fordran af inspektören A. Carleson i Hedtorp för å auktion inköpt björkved. (154.)

Anmäldes den 15 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse samt för vederbörandes underrättande.

258. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af en lägenhet från förra militiebostället Jönninge n:r 1 i Upp­sala län. (156.)

259. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtelse af lägenheter från förra militiebostället Grytaby n:r 1 m. m. i Uppsala län. (157.)

260. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af förra militiebostället Torsberga n:r 1 med underlydande i Södermanlands län. (158.)

261. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Störa Yxhult n:r 1 i Östergötlands län. (159.)

Sistberörda 4 skrivelser anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till känne­dom och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

262. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Olseröd n:r 11, 12 med Olseröd n:r 14 i Kristianstads län. (160.)

— 1915 —

156

Anmäldes den 1 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kung!. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse.

263. Riksdagens skrifvelse af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostället Haglösa n:r 18 i Malmöhus län. (161.)

264. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Humlekärr Väster n:r 1 och Hammar Väster n:r 1 i Göteborgs och Bohus län. (162.)

265. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Tånga n:r 1 i Göteborgs och Bohus län. (163.)

266. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Götala n:r 1, 2 i Skara­borgs län. (164.)

267. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Hafstena n:r 9 Store- gården i Skaraborgs län. (165.)

268. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Timmersdala n:r 4 Munka- gård med Timmersdala n:r 7 i Skaraborgs län. (166.)

269. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från till Vassgårda kronopark i Värmlands och Öre­bro län hörande fastigheter. (167.)

270. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället lista n:r 3 och 5 i Örebro län. (168.)

271. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Mälbv n:r 3 och 4 i Västmanlands län. (169.)

272. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning till Grängesbergs bostadsförening u. p. a. af visst område af Björnhyttans kronopark i Kopparbergs län. (170.)

— 1916 —

157

Sistberörda 10 skrivelser anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att livad Kung!. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

273. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kung], Maj:ts proposition angående reglering af utgifterna för kapitalökning i hvad angår jordbruksärendena. (184.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid Kungl. Maj;t godkände de i skrifvelsen anmälda besluten i hvad de ginge utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit samt för­ordnade, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat skulle meddelas veder­börande, hvarjämte kungörelse angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande af lån från allmänna nyodlingsfonden utfärdades samt i öfrigt erforderliga beslut fattades.

274. af samma dag, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion angående lånefond till understöd åt kommuner för inköp af skogsmark för varak­tigt skogsbruk. (185.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid beslöts, att skrifvelsen skulle öfverlämnas till skogslagstiftningskommittén. Kommitténs utlåtande har ännu icke inkommit.

275. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner angående drift­kostnaderna för statens produktiva fonder i hvad angår jordbruksärendena. (186.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas vederbörande, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

276. af samma dag, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion angående lättnader i stängselskyldighetens fullgörande. (190.)

Öfverlämnad till justitiedepartementet.

277. af samma dag, i anledning af inom Riksdagen väckt motion angående utredning och förslag i fråga om rätt att till fullgörande af skyldighet att underhålla enskild väg taga väglagningsämnen å annans mark. (191.)

Anmäldes den 31 december, därvid beslötos remisser till Konungens befallnings­hafvande i samtliga län ocji till domänstyrelsen.

278- af den 28 augusti, i anledning af inom Riksdagen väckt motion an­gående förvärfvande för statens räkning af ön »Jungfrun» i Kalmar­sund såsom fridlyst nationalpark. (208.)

Anmäldes den 10 september 1914, därvid vetenskapsakademien anbefalldes verk­ställa utredning i ärendet. Sedan sådan utredning numera inkommit, är ärendet be­roende på Kungl. Majrts pröfning.

— 1916 —

158

279. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition med förslag till lag om hingstbesiktningstvång. (227.)

Anmäldes den 9 oktober 1914 och beslöts remiss till stuteriöfverstyrelsen. Sedan utlåtande inkommit från nämnda styrelse, anmäldes ärendet ånyo den 23 december 1914, därvid lag och kungörelse i ämnet utfärdades.

280. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående be­frielse för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgifva viss del af till återbetalning utdömda extra lönetillägg till byråns personal. (231.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riks­dagen beslutat skulle meddelas kammarrätten till kännedom och för iakttagande i hvad på ämbetsverket berodde.

281. af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för erhållande och tillgonjutande af statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget. (232.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.

282. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från allmänna afdikningsanslaget. (233.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.

283. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af områden från kungsladugården Skälbv med Yärsnäs i Kalmar län äfvensom i ämnet väckta motioner. (234.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid Kungl. Maj:t dels förordnade, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat om upplåtelse af viss mark skulle meddelas domän- styrelsen till kännedom och efterrättelse, dels ock anbefallde nämnda styrelse gå i författning om verkställande af sådan utredning, hvarom Riksdagen i skrifvelsen an­hållit, hvarjämte erforderligt beslut i öfrigt fattades. Sådan utredning har ännu icke inkommit.

* 284. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ersättning till landsting- och vissa städer samt hus­hållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel. (235.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid förordning i ämnet utfärdades.

285. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående än­dring i gällande bestämmelser i fråga om fördelning af odlingslån. (236.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid lag och kungörelse i ämnet utfärdades.— 1916 —

159

28G. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostället Pålsboda n:r 1 och Polkasboda n:r 2 i Örebro län. (237.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid Kungl. Maj:t dels förordnade, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat i fråga om viss lägenhet skulle meddelas domänsty­relsen till kännedom och efterrättelse samt för vederbörandes underrättande, dels ock anbefallde nämnda styrelse att inkomma med yttrande, huruledes de af Riksdagen i skrifvelsen angifna syftemål syntes styrelsen lämpligast kunna vinnas samt i fråga om de åtgärder och föreskrifter, som för sådant ändamål kunde finnas erforderliga, hvarjämte erforderligt beslut i öfrigt fattades. Sådant yttrande har ännu icke inkommit.

287. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från kronoegendomen Stora och Lilla Avesta i Kopparbergs län. (238.)

288. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från förra militiebostället Lådberga n:r 2 med Eknö n:r 2 i Västmanlands län. (239.)

289. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från Ivungsörs kungsladugård i Västmanlands län. (240.)

Sistberörda tre skrifvelser anmäldes den 9 oktober 1914, därvid förordnades, att skrif- velserna skulle öfverlämnas till domänstyrelsen för att tagas i beaktande vid afgif­vande af det under 286 här ofvan omförmälda, från nämnda styrelse infordrade yttrande, skrifvelsen 240 i hvad densamma afsåge förslag till upplåtande af bostadslägen­heter, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades. Yttrande från domänstyrelsen har ännu icke inkommit.

290. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostället Jursla n:r 1 i Öster­götlands län, äfvensom en inom Riksdagen väckt motion. (241.)

291. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående upp­låtande af lägenheter från Älfkarleby kungsgård i Uppsala län. (242.)

Sistberörda två skrifvelser anmäldes den 9 oktober 1914, därvid Kungl. Maj:t god­kände Riksdagens beslut i hvad desamma afveke från hvad Kungl. Maj:t föreslagit och förordnade, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat skulle med­delas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse, hvarjämte erforderligt beslut i öfrigt fattades.

— 1915 —

160

292. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från odlingslånefonden. (243.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.

293. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förekommande och släckning af skogseld. (244.)

Anmäldes den 15 september 1914 och beslöts remiss till lagrådet. Sedan lagrådets yttrande inkommit, anmäldes ärendet ånyo den 14 oktober 1914, därvid lag i ämnet utfärdades samt beslöts remiss till domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen för utred­ning. huruvida och på hvad sätt särskilda lagbestämmelser skulle kunna meddelas till förebyggande af faran för skogseld genom antändning till följd af järnvägsdrift, Sådan utredning har ännu icke inkommit.

294. af den 9 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lån till statens lifsmedelskommissions förfogande. (255.)

Anmäldes den 15 september 1914, därvid Kungl. Maj:t godkände Riksdagens beslut i hvad det skilde sig från hvad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit, hvarjämte erforder­liga beslut i öfrigt fattades.

295. af den 11 september, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner angående ordnande af det mindre jordbrukets kreditförhållanden. (257.)

Anmäldes den 1 december 1914, därvid beslötos remisser till pensionsstyrelsen och styrelsen för postsparbanken. Svar å remisserna hafva ännu icke inkommit.

296. af den 18 september, i anledning af inom Riksdagen väckta mo­tioner om skrifvelser till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om ändrade villkor för upplåtelser af odlingslägenheter å krono- parker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m. (273.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

297. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp­låtande af mark, tillhörande kronolägenheten Dufvedals kvarn i Motala socken. (274.)

Öfverlämnad till civildepartementet.

— 1916 —

II.

Särskild förteckning på sådana i förteckningen under I här ofvan upptagna ärenden, som vid utgången af år 1914 i sin helhet eller till någon del icke hos Kungl. Maj:t förevarit till slutligt afgörande.

Justitiedepartementet.

6. Riksdagens skrifvelse af den 17 juli 1914, i anledning af vackt motion om beredande af rätt för gift kvinna att föra annans talan vid domstol eller hos annan myndighet. (70.)

8. af den 18 juli, i anledning af uppkommen fråga om åtgärder till skydd för rösträtten i sådana fall, där röstlängd förkommit. (74.)

12. af den 11 augusti, i anledning af justitieombudsmännens framställning till Riksdagen om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om inställande för häradsrätt af personer, som häktats för brott. (139.)

14. af den 26 augusti, angående anordnande af arbete i det fria för tvångs­arbetsfångar och straffångar. (209.)

22. af den 22 september, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upphäfvande af befintliga familjefideikommisstiftelser m. m. (279.)

26. af den 29 augusti, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lättnader i stängselskyldighetens fullgörande. (190.)

Landtförsvarsdepartementet.

38. Riksdagens skrifvelse af den 31 juli 1914, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående försäljning af Karlbergs kungsgård m. m. (103.)

21 — Justitieombudsmannens ämbetsberiittelse till 1915 års Riksdag.

162

46 Riksdagens skrifvelse af den 19 augusti, i anledning af Kung!. Maj:ts pro­position angående reglemente för arméns aflöning under krigstjänstgöringstid m. m. (183.)

50. af den 14 september, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner i frågaom ordnandet af rikets försvarsväsende. (1.)

Sjöförsvarsdepartementet.

65. Riksdagens skrifvelse af den 14 september 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner i fråga om ordnandet af rikets iörsvarsväsende. (1.)

Civildepartementet.

70. Riksdagens skrifvelse af den 9 september 1914, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

98. af den 26 augusti, i anledning af väckta motioner om ökning af allmänna järnvägslånefonden. (l 98.)

102. af samma dag, i anledning af väckt motion om utredning angående aflö- ningsförbållandena i vissa fall vid extra befattningsbafvares vid telegraf­verket befordran till ordinarie tjänst vid verket. (202.)

103. af samma dag, angående åtgärder för beredande af bättre vård i vissa fall åt barnsängskvinnor jämte nyfödda barn. (207.)

104. af samma dag, angående semester åt arbetare och med dem likställda per­soner med stadigvarande sysselsättning vid statsförvaltningen. (210.)

Finansdepartementet.123. Riksdagens skrifvelse af den 1 juni 1914, i anledning af Riksdagens år

1913 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1912. (15.)

154. af den 29 augusti, angående stadgande af skatteplikt till stat och kommun för vissa därifrån nu fritagna utlänningar. (222.)

164. af den 12 september, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för­slag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt

— 1915 —

163

förordningen om livad iakttagas skall i afseende å införande af statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m., dels ock åtskilliga i anledning af propositionen väckta motioner. (261.)

Ecklesiastikdepartementet.

177. Riksdagens skrifvelse af den 19 juni 1914, i anledning af Kung]. Maj:ts under punkt 44 af åttonde liufvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning om inköp af visst område af ön Björkö i Mälaren. (12.)

178. af den 17 juli, i anledning af väckta motioner angående visst tillägg till lagen om reglering af prästerskapets aflöning. (69.)

180. af den 8 augusti, i fråga om åtgärder till främjande af vetenskaplig forsk­ning och undervisning i publik och privat internationell rätt. (137.)

181. af den 11 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts dels i vissa punkter under åttonde liufvudtiteln af statsverkspropositionen, dels ock i särskild propo­sition n:r 145 gjorda framställningar. (135.)

184. af den 26 augusti, angående regleringen af utgifterna under liksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

186. af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningssta- terna. (10.)

J or dbruks departementet.

227. Riksdagens skrifvelse af den 18 juli 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bildande för renskötselns upphjälpande i Västerbottens och Norrbottens län af två fonder, benämnda Västerbottens lappfond och Norrbottens lappfond. (75.)

245. af den 8 augusti, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion angående utredning och förslag i fråga om minskning eller afskrifning af den afgäld, som utgår från de hemman, som varit delägare i Ätrans åsänkningsföretag. (116.)

274. af den 29 augusti, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion angå­ende lånefoud till understöd åt kommuner för inköp af skogsmark för var­aktigt skogsbruk. (185.)

— 1915 —

164

277. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af inom Riksdagen väckt motion angående utredning och förslag i fråga om rätt att till fullgörande af skyldighet att underhålla enskild väg taga väglagningsämnen å annans mark.(191.)

278. af den 28 augusti, i anledning af inom Riksdagen väckt motion angående förvärfvande för statens räkning af ön »Jungfrun» i Kalmarsund såsom fridlyst nationalpark. (208.)

283. af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för­säljning af områden från kungsladugården Skälby med Värsnäs i Kalmar län, äfvensom i ämnet väckta motioner. (234.)

286. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostället Pålsboda n:r 1 och Polkasboda n:r 2 i Örebro län. (237.)

287. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från kronoegendomen Stora och Lilla Åvesta i Kopparbergs län. (238.)

288. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostället Lådberga n:r 2 med Eknö n:r 2 i Västmanlands län. (239.)

289. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af lägenheter från Kungsörs kungsladugård i Västmanlands län. (240.)

293. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om förekommande och släckning af skogseld. (244.)

295. af den 11 september, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner angå­ende ordnande af det mindre jordbrukets kreditförhållanden. (257.)

296. af den 18 september, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner om skrivelser till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om ändrade villkor för upplåtelser af odlingslägenheter å kronoparker och öfver- loppsmarker i de sex nordligaste länen m. m. (273.)

— 1*14

III.

Förteckning på ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängig gjorts genom skrifvelser från Riksdagen före den 1 maj 1914 men vid utgången af april månad samma år varit i sin helhet eller till någon del oafgjorda, jämte uppgifter om den behandling, dessa ärenden undergått under de åtta sista månaderna nämnda år.*

Justitiedepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1893, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 105 § i skiftesstadgan. (7.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

2. af den 5 maj 1893, om åtgärder till motverkande af osedlighet. (90.) Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

3- af den 11 maj 1894, om utredning rörande bolags förvärf af jordegendom i vissa delar af landet. (119.)

Det i senaste ämbetsberättelsen infordrade utlåtandet från kammarkollegiet har ännu ej inkommit. Den utredning, som uppdragits åt i sistberörda berättelse omnämnda sak­kunniga, fortgår.

4. af den 8 maj 1897, angående beredande af ordnade förhållanden med af­seende å vissa kringvandrare, i synnerhet de s. k. tattarna. (80.)

Förslag härutinnan har ännu ej afgifvits af den kommitté, till hvilken ärendet öfver- lämnats.

5. af samma dag, angående vidtagande af åtgärder för kontroll öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet. (82.)

Ärendet har under år 1914 icke undergått någon behandling.

* Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i tionde (fjortonde) samlingen af bihanget till vederbörande Riksdags protokoll.

— 1915 —

166

6. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898. med begäran om utarbetande af förslag till ny legostadga. (102.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.7. af den 10 maj 1899, i anledning af väckta motioner angående ändrad

lagstiftning om skillnad i trolofning och äktenskap. (90.)Sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver det af lagberedningen afgifua förslag till lag omäktenskaps ingående och upplösning och därmed sammanhörande lagförslag, är ärendetföremål för fortsatt behandling inom justitiedepartementet.

8. af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jord- ^ afsöndring samt 6 § i lagfartsförordniugen. (127.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.9. af den 8 maj 1900, i anledning af väckt motion angående tillägg till 11

kap. strafflagen. (65.)Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

10. af den 9 maj 1900, i anledning af Riksdagens år 1899 församlade revi­sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898. (81.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.11. af den 20 mars 1901, i anledning af väckt motion angående ändring af

117 § i skiftesstadgan. (27.)Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

12. af samma dag, i anledning af väckt motion angående ändring af 26 kap. 4 § byggningabalkeu i syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lo­kaler för häradsrätternas sammanträden. (28.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.13. af den 1 maj 1901, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revi­

sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899. (64.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.14. af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående lagstiftnings­

åtgärder för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne. (128.)

Ärendet har under år 1914 icke undergått någon behandling.15. af den 15 april 1902, i anledning af väckta motioner om åstadkommande

af förbättrade bestämmelser till skydd för omyndigas egendom. (41.)Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1915 —

167

16. Riksdagens skrifvelse af den 26 april 1902, angående allmänna bestäm­melser, afseende skydd för djur vid deras transporterande. (48.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

17. af den 7 maj 1902, i anledning af väckt motion om ändring af vissa delar af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896. (62.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

18. af den 8 maj 1902, angående offentliga revisorer. (83.)De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omnämnda sakkunniga hafva ännu ickeafgifvit sitt betänkande.

19. af den 10 maj 1902, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revi­sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900. (80.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

20. af den 11 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och till lag om ändrad lydelse af 19 kap. 20'§ och 20 kap. 3 § straff­lagen. »(87.)

Ärendet har under år 1914 ej varit föremål för behandling.

21. af den 13 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken m. m., så vidt angår den vid behandlingen af propositionen inom Riksdagen väckta frågan om ett vidsträcktare användande af fyllnadsed. (94.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

22. af den 20 maj 1902, i anledning af väckt motion med förslag dels till lag, innefattande särskilda bestämmelser i afseende å vissa bolag, dels till lag angående ändring af vissa paragrafer i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895. (135.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

23. af samma dag, angående tryckfrihetsförordningens föreskrifter om bok­tryckerier och om tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande. (139.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 4 mars 1903, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldighet. (20.)

I fråga om denna skrifvelse hänvisas till hvad ofvan under 18 meddelats.— 1915 —

168

25. Riksdagens skrifvelse af den 18 mars 1903, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 9 kap. 1 § giftermålsbalken m. m. (33.)

Lagberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

26. af den 28 mars 1903, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m. (41.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits pröfning.

27. af den 22 april 1903, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser om sammanträffande af brott m. m. (58.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits pröfning.

28. af den 15 maj 1903, i anledning af väckta motioner om ändrade bestäm­melser rörande förekommande och släckning af skogseld. (107.)

Kungl. Maj it har den 14 oktober 1914 utfärdat lag i ämnet.29. af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad

lydelse af 17 kap. 7 § handelsbalken. (24.)Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Majits pröfning.

30. af den 7 april 1904, i anledning af väckt motion om ändring af 136 § i skiftesstadgan m. m. (34.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits pröfning.31. af samma dag, i anledning af väckt motion angående undansättande i

mindre bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns underhåll och uppfostran. (37.)

Lagberedningen har ännu icke afgifvit förslag i ämnet.32. af samma dag, i anledning af väckt motion om tillägg till 14 kap. 45 §

strafflagen. (38.)Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämnats, har ännu ej däri afgifvit förslag.

33. af den 13 april 1904, i anledning af dels justitieombudsmannens fram­ställning om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om för brott häktade personers inställande för domstol dels ock två i liknande syfte afgifna motioner. (65.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.34. af den 10 maj 1904, i anledning af väckta motioner angående ändringar

i gällande vattenrättslagstiftning. (97.)Ärendet har under år 1914 varit föremål för fortsatt behandling inom justitiedeparte­

mentet.35. af den 19 maj 1904, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till

Kungl. Majit dels med begäran om framläggande af förslag till lag angå-

— 1915 —

169

ende geraensamhetsskogar för kommuner, korporationer och enskilda dels ock i fråga om viss ändring i förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903. (166.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

36. Riksdagens skrifvelse af den 31 mars 1905, angående åtgärder för in­skränkning af kungörelsers uppläsande i kyrkorna. (50.)

Ärendet har varit föremål för behandling inom civildepartementet samt har delvis tagitsi beaktande vid den utredning rörande förändrade bestämmelser med afseende å läns-kungörelserna, som afgifvits af inom nämnda departement tillkallade sakkunniga.

37. af den 6 maj 1905, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser i syfte att bereda innehafvare af förlagsinteckning större trygghet mot förlust i de fall, då rörelsen öfverlåtes å annan person eller flyttas från ort till annan. (117.)

Ärendet har under år 1914 ej varit föremål för någon behandling.

38. af den 12 maj 1905, i anledning af väckt motion angående utarbetande af förslag till lag om försäkringsaftal. (132.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

39. af den 19 maj 1905, i anledning af väckta motioner om skrifvelse tillKungl. Maj:t angående inrättande af ett nytt statsdepartement för handel, industri och sjöfart. (182.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Majrts pröfning.

40. af den 20 februari 1906, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till lag rörande invallning. (4.)

Ärendet är fortfarande föremål för behandling inom justitiedepartementet.

41. af den 28 mars 1906, i anledning af väckt motion angående revision afskiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar. (40.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts pröfning.

42. af den 2 maj 1906, i anledning af väckt motion angående skrifvelse tillKonungen med begäran om framläggande af förslag till lag om dödande afbortkomna handlingar. (97.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts pröfning.

43. af den 8 maj 1906, i anledning af väckta motioner angående dels revision af konkurslagen m. m. dels ock tillägg till 73 § i samma lag. (104.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts pröfning.

22 — Justitieombudsmannens ämbctsbcrättelse till 1915 års Riksdag.

170

44. Riksdagens skrifvelse af den 12 maj 1906, om ändring eller upphäfvande af mom. 7 i kungl. bvefvet den 17 oktober 1778 m. m. (136.)

agberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

45. af den 25 maj 1906, i anledning af ifrågasatt inskränkning af de ordinarie häradshöfdingarnas tjänstledighet samt skärpta kompetensvillkor för erhållande af domarförordnande. (188.)

Ärendet har under år 1914 icke varit föremål för behandling.

46. af den 15 mars 1907, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till lagbestäm­melser mot användande af mutor eller bestickning vid ekonomiska uppgö­relser. (31.)

Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämuats, har ännu ej däri afgifvit förslag.

47. af den 20 mars 1907, angående sociala regeringsärendeuas sammanförande under ett statsdepartement in. m. (59.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

48. af den 19 april 1907, i anledning af väckta motioner i fråga om utomäktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning. (75.)

Lagberedningen har ännu icke inkommit med förslag i ämnet.

49. af den 23 april 1907, i fråga om skogslikvider vid laga skiften ochhemmansklyfningar. (78.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

50. af den 30 april 1907, i fråga om ändring af lagen den 27 juni 1902,innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. (93.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

51. af den 19 februari 1908, i anledning af justitieombudsmannens framställ­ning om ändring af vissa bestämmelser i 24 kap. strafflagen. (13.)

Ärendet har under år 1914 icke undergått någon behandling.

52. af den 3 mars 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående behörighet för gift kvinna att under vissa villkor vara för­myndare för siu man, som förklarats omyndig. (24.)

Lagberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

53. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungenangående lag om adoption. (25.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.— 1916 —

171

54. Riksdagens skrifvelse af den 24 mars 1908, i anledning af väckta motio­ner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om förekommande af olägenheter i följd af bebyggande af områden, som därtill äro ur hälsosynpunkt otjänliga. (38.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

55. af den 4 april 1908, angående vidtagande af åtgärder för införande af för­enklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok rörande från utlandet återinflyttade svenskar, särskild! med afseende på deras äktenskapsförhållau- den. (51.)

Sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver det af lagberedningen afgifna förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning samt därmed sammanhörande lagförslag, är ären­det föremål för behandling inom justitiedepartementet.

56. af den 8 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid. (56.)

Medicinalstyrelsens i ärendet infordrade utlåtande har ännu icke inkommit.

57. af den 25 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående revision af gällande bestämmelser om bötesstraffet m. m. (62.)

Professorn J. C. W. Thyréns arbete i anledning af det honom i ärendet lämnade upp­drag har under året fortgått.

58. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i gällande lag, att gift person må kunna erhålla lifförsäkring, med trygghet att försäkringssumman kommer hans familj till godo. (63.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

59. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående öfvervakande af villkorligt dömda och villkorligt frigifna förbrytare m. m. (68.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omnämnda sakkunniga hafva ännu ej afgifvit förslag i ämnet. •

60. af den 6 maj 1908, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21 och 22 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896. (108.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

61. af den 15 maj 1908, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till strafflag för krigsmakten, lag om införande af den nya strafflagen för

— 1916 —

172

krigsmakten samt hvad i afseende därå iakttagas skall, lag angående änd­ring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången där­städes den 11 juni 1868, lag angående ändring af 1 och 4 §§ i förord­ningen angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den 30 maj 1873 samt lag angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901. (123.)

Kungl. Maj:t har den 23 oktober 1914 utfärdat lagar i ämnet. (Jfr I: 23.)

62. Riksdagens skrifvelse af den 22 maj 1908, angående rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom valsedels insändande till valförrättaren. (137.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

63. af samma dag, angående åtgärder för tillgodoseende af krafvet på eu mera enhetlig och sakkunnig behandling af de ärenden, som angå kommunikatio­ner och allmänna arbeten. (138.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

64. af samma dag, angående ifrågasatt ändring af 4 § tryckfrihetsförordningen. (139.)Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

65. af samma dag, angående ifrågasatt ändring af 5 § 2 och 3 mom. tryck­frihetsförordningen. (140.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

66. af den 1 juni 1908, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående stämpelafgifteu. (215.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

67. af den 9 mars 1909, i anledning af väckta motioner dels om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående vidgad rätt för medlem af svenska kyrkan att därur utträda dels ock om ändrad lydelse af 4 § i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd. (26.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

68. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående borttagandet ur strafflagstiftningen af påföljden förlust af medbor­gerligt förtroende. (29.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omnämnda sakkunniga hafva ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

69. af den 16 mars 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung]. Maj:t med begäran om framläggande af förslag i fråga om rätt att för­ändra fideikommiss i fast egendom till penningfideikommiss. (47.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

— 1915 —

173

iO. Riksdagens skrivelse al den 16 mars 1909, i anledning af väckt motion om ändring af 5 kap. 3 § strafflagen. (48.)

Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämuats, hav ännu ej däri afgifvit förslag.

71. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t om villkorlig doms användande utan inskränkning beträffande fylleri eller därmed sammanhängande förseelser. (49.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omnämnda sakkunniga hafvaännu ej afgifvit förslag i ämnet.

72. af den 27 april 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående afskaffande af edgång m. m. (98.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

73. af den 13 maj 1909, angående bestämmelser mot onödigt plågande afhus-_ djur vid slakt. (152.)Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

74. af den 22 maj 1909, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, till lag om ändrad lydelse af 79 och 104 §§ utsökningslagen, till lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet samt till lag om ändrad lydelse af 1 § andra styc­ket och 2 § andra stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttar-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckning * stamhemmanet, dels ock en i samband därmed stående motion. (21 7.)

Ärendet har under år 1914 icke varit föremål för någon behandlingo Ö

75. af den 4 mars 1910, i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen angående lag om husrannsakan. (25.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

76. af den 11 mars 1910, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående rätt för kvinna att innehafva klockarbefattning.(29.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

77. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!. Maj:t angående beredande af möjlighet för vissa samhällen att på mindre betungande villkor med full äganderätt komma i besittning af gatumark, som upplåtits till allmänt begagnande. (31.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

78. af den 30 april 1910, i anledning af Kungl. M^j:ts proposition angående

- 1915 —

174

försäljning af den till Hanekinds häradsbor anslagna kronolägenheten Mås- hult n:r 1 i Skeda socken. (76.)

Ärendet beror fortfarande på Kung]. Maj:ts pröfning.79. Riksdagens skrifvelse af den 30 maj 1910, i anledning af Kungl. Maj:ts

propositioner n:r 50—53 angående ändrad lydelse af vissa §§ i grufve- stadgan m. m. (153.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.80. af den 16 februari 1911, i anledning af justitieombudsmannens framställ­

ning till Riksdagen om upphäfvande af adelsmäns rätt till särskilt forum i vissa mål. (13.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.81. af den 1 mars 1911, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående bättre förmånsrätt för kommunalutskylder m. m. (25.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.82. af den 17 mars 1911. i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

I § i lagen om inteckning i fartyg. (33.)Landtbruksstyrelsen har ännu icke afgifvit infordradt utlåtande i ärendet.

83. af den 21 mars 1911, i anledning af väckt motion om tillägg till 37 § ilagen angående stadsplan och tomtindelning. (47.)

Ävendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.84. af den 7 april 1911, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

II § i lagen angående äganderätt till skrift. (55.)De i senaste ämbetsberättelsen omnämnda sakkunniga hafva den 28 juli 1914 afgifvit förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk m. m. Öfver förslaget in­fordrade utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

85. af den 20 maj 1911, i anledning af väckta motioner rörande ändringar i den proportionella valmetoden. (138.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.86. af den 20 februari 1912, i anledning af justitieombudsmannens framställ­

ning till Riksdagen angående ändring af bestämmelserna om danaarf. (19.)1 ärendet infordradt utlåtande har ännu ej inkommit.

87. af den 24 februari 1912, i anledning af dels utaf justitieombudsmannen dels ock af enskild motionär hos Riksdagen väckta förslag om vissa ändringar i lagen angående villkorlig straffdom. (24.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omnämnda sakkunniga hafva

ännu icke afgifvit förslag i ämnet.— 191» —

175

Riksdagens skrifvelse af Jen 24 februari 1912, i anledning af justitieombuds­mannens framställning till Riksdagen om ändring i 1 § af förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om ärsstämning. (29.)

föremål för behandling inom justitiedepartementet.

af samma dag, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kung!. Maj:t angående afsöndring af lägenheter från prästerskapets löneboställen under löpande arrendetid. (30.)

beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

af den 6 mars 1912, i anledning af väckta motioner om ändring i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning. (34.)

beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

af den 15 mars 1912, i anledning af väckt motion om åvägabringande af utredning och förslag i fråga om ägande- och dispositionsrätten till såväl allmän väg som förutvarande sådan väg. (39.)

Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.

92. af den 17 april 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning i visst syfte rörande bysamfälligheter. (63.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

93. af den 1 maj 1912, angående utredning om langelseläkares kompetens i rättspsykiatrisk! afseende. (81.)

1 ärendet iufordradt utlåtande från medicinalstyrelsen har ännu ej inkommit.

94. af den 17 maj 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om viss ändring i gällande lagstiftning angående förvärfvande och förlust af medborgarrätt. (132.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

95. af den 28 maj 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring af 12 kap. 3 § rättegångsbalken. (230.)

Kung]. Maj:t har den 24 juli 1914 utfärdat lag i ämnet.

96. af den 4 mars 1913, i anledning af väckt motion om ändring i G kap. 4 § strafflagen. (21.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

97. af den 8 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående anordnande af tillsyn öfver förvaltningen af donerade medel och stiftelser. (22.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

- 191# —

88.

Ärendet är

89.

Ärendet är

90.

Ärendet är

91.

176

98. Riksdagens skrifvelse af den 13 mars 1913, i anledning af Täckt motionangående ändring i 27 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lap­parnas rätt till renbete i Sverige. (30.)

Det från Konungens befallningshafvande i Norrbottens län i ärendet infordrade utlåtandethar ännu ej inkommit.

99. af den 21 april 1913, angående utredning och förslag i fråga om beredande af möjlighet för utom äktenskapet födt barn att erhålla kännedom om sill fader. (56.)

Lagberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

100. af den 26 april 1913, i anledning af väckt motion om utarbetande ochframläggande af förslag till ändrade bestämmelser om internationella rätts­förhållanden rörande äktenskap. (58.)

Sedan lagrådet afgifvit utlåtande, är ärendet föremål för behandling inom justitiedeparte­mentet.

101. af samma dag, i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riks­dagen angående vidtagande af åtgärder för ernående af en snabbare rätts­skipning i högsta domstolen. (59.)

Sedan lagrådet afgifvit utlåtande i ärendet, är detsamma föremål för behandling inomj ustiti edepartem entet.

102. af samma dag, i anledning af väckta motioner om dels ändring af 24 kap. 3 § strafflagen dels ock skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om inskränkning i rätten att plocka skogsbär å annans mark. (60.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

103. af den 6 maj 1913, angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods af viss beskaffenhet. (72.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

104. af den 28 maj 1913, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om lagstiftningsåtgärder för åstadkommande af aflösning i vissa fall af marken till lägenhetsinnehafvares besittningar på ofri enskild grund. (161.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

105. af den 30 maj 1913, angående utredning och förslag åsyftande rätt för enskilda fastighetsinnehafvare att för tillgodogörande af vatten till husbehof öfver annans fastighet framdraga ledning. (194.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majtts pröfning.— 1915 —

177

106. Riksdagens skrifvelse af den 27 februari 1914, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under andra hufvudtiteln gjorda fram­ställningar. (2.)

1914 den 8 maj i statsrådet anmäld och föreskrifter i ämnet vederbörande meddelade.

Af dessa ärenden äro således de under 28, 61, 95 och 106 upptagna slutligen afgjorda, de under 3, 4, 7, 18, 24, 25, 31, 32, 33, 34, 36, 40, 44, 46, 48, 52, 55, 56, 57, 59, 62, 68, 69, 70, 71, 75, 80, 82, 84, 86, 87, 88, 92, 93, 98, 99, 100, 101 och 102 omförmälta föremål för behandling af särskilda kommitterade eller sakkunniga, lagberedningen eller annan myndighet eller ock föremål för annan ut­redning samt de öfriga på pröfning beroende.

Landtförsvarsdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 14 maj 1899, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret. (63.)

Ärendet är hvilande i afvaktan på vidare utredning och afgörande i sammanhang medfråga om ny inkvarteringsförordning.

2. af den 24 februari 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af den i värnpliktslagen föreskrifna mön­string med de värnpliktiga m. m. (31.)

Ärendet är hvilande i afvaktan på vidare utredning.

3. af den 5 mars 1912, i anledning af väckta motioner om åvägabringande af utredning i syfte att åstadkomma förenkling i sammansättningen af inskrif- ningsnämnd. (33.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

4. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktiges skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 30 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående be­stämmelser för användningen af kronans område å viss del af Yaxön jämte en i ämnet väckt motion. (265.)

Ärendet hvilar i afvaktan på fastställande af stadsplan för Vaxholms stad.23 — Justitieombudsmannens ämbelsberältelse till 1915 års Riksdag.

1786. Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition angående öfverlämnande till landtförsvaret af viss del af förra majorsbostället Gudhem n:r 1—9 jämte Holmäng n:r 1 Hulegård i Skara­borgs län i och för användning till remontdepå m. m. (100.)

Ärendet, som är öfverlämnadt till finansdepartementet, kommer, i hvad landtförsvarsde­partementet ^ngår, icke att blifva föremål för vidare pröfning.

7. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvarsdepartementet. (4.)

Vid föredragning -af denna skrifvelse den 18 juli 1913 anbefallde Kungl. Maj:t, bland annat, arméförvaltningen att afgifva förslag till en mera rationell uppställning af ut­gifter under fjärde hufvudtiteln. Sådant förslag har ännu ej inkommit.

Af dessa ärenden är det under 6 upptagna öfverlämnadt till annat departement, de under 1, 2, 5 och 7 omförmälta föremål för behandling af annan myndighet eller sär­skild utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

Sjöförsvarsdepartementet.1. Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1898, angående åtgärder till höjande af

den svenska sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters alsättning i utlandet. (120.)

De sakkunniga, åt Indika på grund af nådigt bref den 20 juni 1913 uppdragits att verkställa omarbetning af upprättade förslag till skeppsmätningsförfattningar m. m., hafva ännu icke fullgjort detta uppdrag.

2. af den 14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde (tionde) hufvudtitel. (hO.)

Ärendet har under ifrågavarande tid ej undergått någon särskild behandling och är fort­farande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

3. af den 24 maj 1911, i fråga om ändrade grunder i vissa fall för sjöaflöning ra. fl. förmåner, tillkommande personalen vid flottan under sjökommendering. (166.)

Detta ärende, som under ifrågavarande tid icke varit föremål för någon särskild behand­ling, är fortfarande beroende på pröfning i sammanhang med andra frågor.

4. af den 30 maj 1911, angående rätt för ägare till krouolotshemman att verkställa afsöndring från hemmanet. (210.)

Från lotsstyrelsen infordradt utlåtande i ärendet har ännu ej inkommit.

5. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet. (5.)

— 1915 —

17!)

Den kommitté, som don 2 april 1914 erhållit uppdrag att verkställa den i Riksdagens ifrågavarande skrifvelse omförmälda utredning rörande utvidgning ocli modernisering af flottans varf i Karlskrona, är fortfarande sysselsatt med fullgörande af detta uppdrag.

6. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1914, angående vissa utgifter under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och in- draguingsstaterna. (10.)

Anmäldes den 8 maj 1914 inför Kungl. Maj:t i de på sjöförsvarsdepartementets hand­läggning beroende delar af ärendet; och meddelades därvid beslut af Kungl. Maj:t.

Af dessa ärenden äro således det under 6 upptagna slutligen afgjordt, de under 1, 4 och 5 omförmälta föremål för behandling af särskilda kommitterade eller sakkunniga eller ock föremål för annan utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

Civildepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 11 mars 1902, i anledning af väckt motion om förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen. (11.)

Ärendet är beroende på utredning inom socialstyrelsen.

2. af den 8 maj 1902, i hvad den angår förslag till praktiska utbildningskurser för läkare för behörighet till vissa tjänstläkarbefattningar äfvensom i sam­band därmed förslag till vissa ändringar angående medicinska examina. (82.)

Kungl. Maj:t har den 24 november 1914 anbefallt kanslern för rikets universitet att, efter hörande af de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, afgifva utlåtande i ämnet.

Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.

3. af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens järnvägar och öfriga verk. (53).

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

4. af den 6 maj 1903, angående korapetensvillkoren för lokomotivpersonalen vid järnvägarna. (80.)

Sedan väg- och vatten byggnadsstyrelsen inkommit med det i senaste ämbetsberättelse omförmälda utlåtandet, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 11 maj 1903, angående åtgärder mot smittosamma könssjukdomars spridning. (87.)

Dt utlåtanden, som infordrats öfver den s. k. reglementeringskommitténs betänkande och förslag, hafva ännu icke fullständigt inkommit.

6. af den 9 mars 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen— 1915 —

180gjorda framställning om anslag för anordnande af inspektion å enskild* järnvägars rullande materiel. (14.)

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommit med infordradt utlåtande öfver den s. k. trafiksäkerhetskommitténs betänkande och förslag, hvari afgifvits yttrande i detta ärende, har Kungl. Maj:t den 31 december 1914 uppdragit åt sakkunnig att inom departementet biträda med upprättande af förslag till erforderliga lagar och författningar i ämnet.

7. Riksdagens skrifvelse af den 12 maj 1905, i anledning af väckt motion an­gående ändringar i lagen om försäkringsrörelse. (128.)

Kungl. Maj:t har den 13 maj 1914 aflåtit proposition i ämnet. (Jfr ofvan 1:75.)

8. af den 12 maj 1906, angående en allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter. (135.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af den 19 februari 1907, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropo­sitionen gjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten. (15.)

Ärendet i hvad det angår anslag till iståndsättande af hamnen i Abekås, är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

10. af den 28 mars 1907, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder till betryggande af aftal rörande leverans af elektrisk energi m. m. (62.)

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke inkommit med sitt betänkande.

11. af den 30 april 1907, med begäran om utredning och förslag rörande in­rättandet af en statens arbetsförmedlingsanstalt till tjänst för utomlands bo­satta svenskar. (91.)

Socialstyrelsen har ännu icke inkommit med utlåtande i ärendet.

12. af den 11 maj 1907, angående utredning, huruvida läkare må såsom straff­påföljd eller af annan orsak kunna fråntagas rätten att utöfva läkarverk­samhet. (133.)

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta utredningen genom professorn T. Engströmer är ännu ej slutförd.

13. af samma dag, angående nedsättning i afgiften för växelprotest. (134.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

14. af samma dag, angående ordnandet af apoteksväsendet efter utgången af år 1920. (135.)

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta kommittén bar ännu icke afgifvit sitt betänkande i ämnet.

— 1915 —

181

15. Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1907, i anledning af väckt motion omskrifvelse till Kung]. Maj:t angående rättegångsbiträde åt genom olycksfall iarbete skadad arbetare. (217.)

Ålderdomsfbrsäkringskommittén har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

16. af den 2 juni 1908, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande sjätte punkten, angående lönereglering för landsstaterna i länen ni. m., har Konungens befallningshafvande i Stockholms län inkommit med infordradt utlåtande i fråga om möjligheten af Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet, hvar­efter ärendet öfverlämnats till finansdepartementet för infordrandet af lönereglerings- kommitténs yttrande.

17. af den 3 mars 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.Maj:t angående revision af lagen om fosterbarns vård. (23.)

Fattigvårdslagstiftningskommittén har ännu ej afslutat den begärda revisionen.

18. af den 6 maj 1908, angående vidtagande af åtgärder för den nomadise­rande lappbefolkningens vidmakthållande. (113.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

19'. af den 28 maj 1908, angående ändringar i nu gällande föreskrifter rö­rande skyddskoppympning. (182.)

Sedan från vederbörande myndigheter m. fl. infordrade utlåtanden i ärendet inkommit, har chefen för civildepartementet, jämlikt bemyndigande den 19 november 1914, upp­dragit åt sakkunniga att inom departementet biträda vid granskning och omarbetning af de i ärendet afgifna utlåtandena.

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

20. af den 20 maj 1909, i anledning af väckt motion om anslag till rätte- gångsbiträden att tillhandagå genom olycksfall i arbetet skadade arbetare eller deras efterlefvande för utbekommande af dem enligt lag tillkommande ersättning. (192.)

Ålderdomsförsäkringskommittén har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

21. af den 25 maj 1909, angående ändrade bestämmelser rörande automobil- trafik. (245.)

Chefen för civildepartementet har jämlikt bemyndigande den 1 oktober 1914 uppdragit åt sakkunniga att biträda departementschefen vid granskning och omarbetning af de utaf förut tillkallade sakkunniga upprättade förslag till lag angående ansvarighet för skada i följd af automobiltrafik m. m. De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

22. af den 29 mars 1910, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående söndagshvila inom vissa arbetsområden. (40.)

— 1915 -

182

Ärendet, som under år 1912 slutligen afgjorts i fråga om handels idkande å viss tid af Sön- och helgdag, är i öfriga delar beroende på utredning inom socialstyrelsen.

23. Riksdagens skrifvelse af den 9 april 1910, i anledning af Riksdagens år 1909församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af stats­verkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1908. (66.)

Ärendet, i hvad detsamma rör det centrala arkivväsendets ordnande i Stockholm så vidt angår civildepartementet äfvensom i hvad det afser utgallring ur de reviderade läns- räkenskaperna, är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 3 maj 1910, angående utredning i fråga om mindre kostbara järn­vägars med 0,6 meters spårvidd betydelse för den ekonomiska utvecklingen.(91.)

Järnvägsstyrelsen har ännu icke inkommit med anbefalld utredning i ämnet.

25. af den 31 maj 1910, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar m. m. (145.)

Sedan statskontoret inkommit med yttrande och förslag rörande sättet för bestridande af kostnaden för pensionering af statens järnvägars personal, har Kungl. Maj:t den 10 februari 1914 anbefallt järnvägsstyrelsen att afgifva utlåtande i ämnet.

Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.

26. af den 30 maj 1911, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande nionde punkten i skrifvelseu, angående omreglering af förste provinsialläkar- och provinsialläkarväsendet har Kungl. Maj:t under år 1914 lastställt ny indelning af provinsialläkardistrikten inom Hallands, Älfsborgs och Västmanlands län.

27. af samma dag, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. (9.)

Ärendet i hvad det rör hamnanläggningen vid Torekov är fortfarande beroende på Kungi.

Maj:ts pröfning.28. af den 28 april 1911, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!.

Maj:t angående rätt för kommuner att upplägga fonder för vissa ändamål. (74.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

29. af den 27 maj 1911, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående om- och tillbyggnad af Stockholms hospital in. m. (190.)

Medicinalstyrelsen har ännu icke inkommit med infordrad! yttrande i anledning af hvad Riksdagen i omförmälta skrifvelse anfört i fråga om verkställande af utredning rotande

— 1915 —

183det inom riket befintliga antalet för omgifningen vådliga eller synnerligen störande idioter m. m.

30. Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1911, angående åvägabringande af ut- redning rörande åtgärder mot faran af kronisk arsenikförgiftning. (205

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med den begärda utredningen.

31. af samma dag, i fråga om med sjukvård sysselsatta kvinnors arbetsför­hållanden. (206.)

De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

32. af den 31 maj 1911, angående åvägabringande af utredning rörande demindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden. (208.)

De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

33. af samma dag, i anledning af Riksdagens år 1910 församlade revisorersberättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1909. (242.)

Generalpostslyrelsen har ännu icke inkommit med anbefalld utredning i hvad mån de i poststadgan förekommande bestämmelserna angående försäkring af värdeförsändelser borde omarbetas i syfte att för allmänheten bereda större frihet vid och ökad möjlighet till sådan försäkring m. m.

34. af den 30 maj 1912, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande fyrtioförsta punkten, angående utredning i fråga om erforderliga åtgärder för tillgodoseende af behofvet af ökad sinnessjukvård i riket, har medicinalstyrelsen ännu icke inkommit med infordradt förslag rörande nya sinnessjukanstalter.I fråga om sextiofjärde punkten, angående inköp af vissa områden i Sorsele och Do­rotea socknar för nomadlapparnas behof af renbete m. m., har Kungl. Maj:t på gifven anledning ännu icke meddelat beslut.

35. af den 13 april 1912, angående förkortande af stadgade tider för inläm­nande af ansökning och öfverklagande af förslag till vissa tjänster. (58.)

Den i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omförmälta sakkunnige har ännu icke inkommit med förslag i ämnet.

36. af den 24 maj 1912, angående ändring i sättet för redovisning af genom exekutiv myndighet indrifna allmänna kommunala utskylder. (214.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kung], Maj:ts pröfning.

— 1915 —

184

37. Riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1912, angående visst tillägg till bygg­nadsstadgan för rikets städer. (226.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med infordradt utlåtande.

38. af den 28 maj 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung! Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till en svensk utvandringslag. (229.)

Kung! Maj:t har den 5 december 1914 uppdragit åt socialstyrelsen att inkomma med utredning och förslag till förändrad lagstiftning rörande emigrationen äfvensom till de därmed sammanhängande åtgärder i öfrig!, Indika kunde finnas påkallade.

Sådant förslag har ännu icke inkommit.

39. af den 30 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår civildepartementsärenden. (232.)

Trettioförsta punkten, om verkställande af utredning angående lämpligheten af att upp­lägga eu statens lånefond för finansiering af företag, hvilka afse utbyggande af statens vattenfall förmedelst vattenfallsrätt.

Chefen för civildepartementet har jämlikt bemyndigande af den 8 december 1914 uppdragit åt sakkunniga att inom departementet biträda med verkställande åt

ifrågavarande utredning.De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

40. af den 28 maj 1912, angående utredning om åtgärder för bekämpande af spetälskesjukdomen i Sverige. (233.)

Det från medicinalstyrelsen infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

41. af samma dag, angående undanröjande af i gällande författningar förefintliga hinder för producenter af lifsförnödeuheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter att i huru små partier som helst direkt till konsumenterna försälja sina alster. (244.)

Sedan det från medicinalstyrelsen infordrade utlåtandet i ärendet inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

42. af den 29 maj 1912, angående sådan planläggning af statens och kom­munernas arbeten, att största möjliga antal arbetare beredes arbete under tider och perioder, då större arbetslöshet inträder. (262.)

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omförmälta myndigheter inkommit med infordrade utlåtanden, har socialstyrelsen den 17 november 1914 anbefallts afgifva yttrande i

.ärendet.Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.

x — 1915 —

185

43. Riksdagens skrifvelse af den 30 maj 1913, angående regleringen af ut­gifterna under riksstatens sjätte lmfvudtitel, innefattande anslagen till civil­departementet. (6.)

Punkten 21, angående anslag till anläggande af enklare vägar i Norrbottens, Väster- kottens och Jämtlands län.

Kungl. Maj:t har den 3 juli 1914 beslutit erforderlig åtgärd.

44. af den 13 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen i fråga om utarbetande och framläggande af förslag till bestäm­melser rörande utseende af suppleanter för stadsfullmäktige. (24.)

Ärendet är fortfarande beroende på särskild utredning inom civildepartementet.

45. af den 29 mars 1913, angående lindring i de mindre bemedlades kost­nader för hospitalsvård. (31.)

De från vederbörande myndigheter infordrade utlåtandena hafva ännu icke fullständigt inkommit.

46. af den 8 april 1913, angående åstadkommandet af en effektiv tandvård, särskildt vid landsbygdens små- och folkskolor. (52.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med utredning och förslag i ämnet.

47. af den 24 april 1913, angående åtgärder till förekommande af oordningar å de svenska järnvägarna, som föranledas särskildt af berusade personer. (57.

Sedan järnvägsstyrelsen inkommit med infordradt utlåtande i ärendet, har Kungl. Maj:t den 19 augusti 1914 beslutit erforderliga åtgärder,

48. af den 30 april 1913, i anledning af väckt motion om införande i förord­ningen om landsting af bestämmelser angående inskränkning i visst fall af tjänstgöringstiden för landstingsman och deras suppleanter. (67.)

Kungl. Maj:t härden 12 juni 1914 aflåtit proposition i ämnet. (Jämför ofvan I: 94).

49. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående viss ändring i gällande bestämmelser om kommunal rösträtt i stad. (68.)

Kungl. Maj:t bar den 12 juni 1914 aflåtit proposition i ämnet. (Jämför ofvan 1: 94).

50. af den 6 maj 1913, angående förbud mot vilda djurs kringförande till förevisning. (71.)

Sedan från vederbörande myndigheter infordrade utlåtanden inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

51. af den 9 maj 1913, angående utredning och förslag i fråga om åläggande för arbetsgivare vid större tillfälliga arbetsföretag att till gagn för sina arbetare vidtaga vissa anordningar. (80.)

24 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

186

Den i Embetsberättelse!! till 1914 års första lagtima Riksdag omförmälta utredningen har ännu icke inkommit.

52. Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1913, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående förbättrade pensionsvillkor för viss personal, som i an­ledning af statens inköp af enskilda järnvägar öfvergått i statens järnvägars tjänst. (101.)

Kung! Maj:t har den 24 januari 1914 beslutit erforderliga åtgärder.

53. af den 26 maj 1913, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behandling af alkoholister samt till lag om ersättning i vissa fall af allmänna medel till vittnen i mål enligt lag om behandling af alkoholister, dels ock i anledning däraf väckta motioner. (136.)

Öfverlämnad från justitiedepartementet i hvad angår frågan om anordnande af sådan stats- anstalt för alkoholister, som afses i 2 § af lagen om behandling af alkoholister den 13 juni 1913.

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga fullgjort sitt uppdrag, hav Kungl. Maj:t den 12 juni 1914 aflåtit proposition i ämnet. (Jämför ofvan I: 70, punkt. 18.)

54. af den 1 juni 1913, i anledning af väckta motioner angående utredning och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad af inre farleder i Bohusläns skärgård. (146.)

Kungl. Maj:t har den 11 december 1914 anbefallt väg- och vattenbygguadsstyrelsen och lotsstyrelsén att inkomma med förslag rörande sättet för utredningens verkställande.

Sådant förslag har ännu icke inkommit.

55. af den 28 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ls proposition med förslag till lag angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas. (163.)

Kungl. Maj:t bar den 8 april 1914 aflåtit proposition i ämnet. (.Jfr ofvan 1:105).

56. af den 1 juni 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande af ett hospital å biskopsbostället Sundby n:r 1 jämte i ämnet väckta motioner. (240.)

Sedan medicinalstyrelsen inkommit med infordradt förslag, har Kungl. Maj:t under punkt 29 i sjätte hufvudtiteln af statsverkspropositionen till 1914 års första lagtima Riksdag gjort framställning i ämnet. (Jfr nedan 61 punkt 24.)

57. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar m. m. (241.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med förslag i ämnet.

— 1916

187

58. Riksdagens skrifvelse af den 31 maj 1913, i anledning af Kung!. Maj:fcs i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i livad angår civildepartementsärenden. (252.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta utredningar beträffande förbättring af Hapa­randa nuvarande uthamn Salmis m. m. hafva ännu icke inkommit.

Beträffande punkten 2 a, angående inköp af tomt och uppförande af byggnad i Ldddevalla för post- och telegrafverkens behof, har öfverintendentsämbetet ännu icke inkommit med infordradt utlåtande.

59. af den 2 mars 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående utgifter för kapitalökning i afseende å post- och telegrafverket. (4.)

Skiifv elsen har varit föremål för Kungl. Maj:ts pröfning utom beträffande punkterna 2 a rörande tillbyggnad och ändring af posthusbyggnad inom kvarteret Riddaren i Stock­holm och 2 b angående anslag till inköp åt vissa tomter i Uddevalla samt uppförande därå af posthusbyggnad.

60. af samma dag, i anledning af väckta motioner angående åvägabringande af sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestäm­melsen om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrka borttages. (5.)

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omförmälta utstånden inkommit, hafva handlingarna i ärendet öfverlämnats till landssekreteraren D. Ekelund för beredning i sammanhang med det honom den 12 september 1913 lämnade uppdraget att utarbeta förslag till ändrade bestämmelser rörande det administrativa besvärsförfarandet m. m., hvilket upp­drag ännu icke fullgjorts.

61. af den 27 februari 1914, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda framställningar äfvensom åt­skilliga inom Riksdagen väckta motioner rörande utgifter under samma lmfvudfcitel. (6.)

Punkten 20, angående ortstillägg för provinsialläkaren i Pajala distrikt, anmäldes den 24 april 1914 och punkten 22, angående tilläggsarfvode åt extra provinsialläkaren i Bjurholms och Örträsks extra provinsialläkardistrikt, den 18 april 1914, därvid er­forderliga åtgärder beslötos.

Skrifvelsen anmäldes i oafgjorda delar den 27 juni 1914, utom hvad angick punkten 24, därvid beträffande punkten 33, angående anslag till resestipendier åt läkare för studier i tuberkulossjukvård, medicinalstyrelsen anbefalldes inkomma med för­slag till bestämmelser i fråga om utdelandet af omförmälta stipendier m. m.

Sedan sådant förslag inkommit, har Kungl. Magt den 28 november 1914 utfärdat bestämmelser i ämnet.

Beträffande punkten 38, angående anslag för bidrag till resor för vanföra, an-— 1915 —

188befalldes medicinalstyrelsen att inkomma med förslag till bestämmelser för åtnjutande af bidrag till de vanföras jämte vårdares resor.

Sedan sådant förslag inkommit, har Kungl. Maj:t den 1 december 1914 utfärdat bestämmelser i ämnet.

Beträffande punkten 45, angående anslag till stipendier för vissa läkare för bevistande af medicinska fortsättningskurser, anbefalldes medicinalstyrelsen att inkomma med förslag till bestämmelser i fråga om utdelandet af omförmälta stipendier m. m.

Sedan sådant förslag inkommit, har Kung]. Maj:t den 28 november 1914 utfärdat bestämmelser i ämnet.

Beträffande öfriga af skrifvelsens ifrågavarande delar beslötos erforderliga åtgärder.

Punkten 24, angående uppförande af en anstalt för sinnessjuka å biskopsbostället Sundby n:r 1 i Strängnäs socken, anmäldes den 31 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

62. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1914, angående vissa utgifter under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indrag- ningsstaterna. (10.)

Anmäldes den 8 maj 1914 i de delar, som hörde till civildepartementets handläggning, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

63. af den 2 mars 1914, i anledning af väckt motion om gratifikation åt professorn Gustaf Sundbärg. (53.)

Anmäldes den 8 maj 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

64. af samma dag, angående rätt för ordförande i pensionsnämnd att i tjänst­ärenden använda tjänstefrimärken och tjänstebrefkort. (55.)

Anmäldes den 8 maj 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.65. af den 1 mars 1914, i anledning af väckta motioner om dels ändring i

lagen om förbud mot handels idkande under vissa tider af dygnet, dels ock meddelande af lagbestämmelser i syfte att på lämpligt sätt begränsa den tid å sön- och helgdagar, under hvilken matvara-, frukt- och blomster­butiker må hållas öppna. (56.)

Socialstyrelsen har ännu icke inkommit med i senaste ämbetsberättelsen omförmälta ut­redning och förslag.

Af dessa ärenden äro sålunda de under 7, 43, 47, 48, 49, 52, 53, 55, j6, 62, 63 och 64 upptagna af Kungl. Maj:t slutligen afgjorda, de under 1, 2, 5, 6, 10, 11, 12, 14—17, 19 — 22. 24, 25, 29—35, 37—40, 42. 44, 45, 46, 51, 54, 57. 58, 60 och 65 omförmälta föremål för behandling af annan myndighet eller sär­skild utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

— 1915 —

18»

Finansdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1884, angående regleringen af ut­gifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel. (49.)

Anmäld i sammanhang med propositionen den 28 mars 1913 med förslag till lag­om allmän pensionsförsäkring m. m.

Någon ytterligare åtgärd är sedermera ej vidtagen.

2. af den 5 maj 1888, angående omarbetning af förordningen den 12 februari 1864 om hvad i afseende å passagerarångfartygs byggnad, ut­rustning och begagnande iakttagas bör. (46.)

Ärendet är i samband med frågan om ny sjöfartssäkerhetslagstiftning beroende på Kungl. Majrts pröfning.

3. af den 16 maj 1895, om utarbetande och framläggande af förslag till lärlingslag. (91.)

Kommerskollegium och socialstyrelsen, dit de sakkunnigas betänkande remitterats, hafva ännu icke afgifvit utlåtande.

4. af den 5 maj 1897, i anledning af väckt motion om ändrade grunder för den kommunala beskattningen. (65.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 10 maj 1899, i anledning af Riksdagens år 1898 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1897, i hvad skrifvelsen afser fråga om ersättning af järnvägstrafikmedel till tullverkets personal för öfvertidsarbete. (103.)

Järnvägsstyrelsen har ännu icke afgifvit utlåtande.

6. af den 11 maj 1900, angående förbättradt sätt för sjöfolks pensione­ring. (96.)

Anmäld i sammanhang med propositionen den 28 mars 1913 med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring m. m.

Någon ytterligare åtgärd är sedermera ej vidtagen.

7. af den 27 februari 1901, med anhållan om förslag till bestämmelser om arfsskatts utgörande i vissa fall. (22.)

Ben 29 maj 1914 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen. Ärendet är i viss del fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning. (Jfr ofvan I: 158.)

— 1915 —

190

8. Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1901, angående åtgärder med hänsyn till transport af timmer sjöledes m. m. (Bo.)

Sedan kommorskollegium den 26 juni 1914 inkommit med utlåtande öfver ett af sakkunniga afgifvet betänkande, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af den 12 maj 1902, angående beskattning af tobak och tobaks- fabrikat. (98.)

Den 20 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 164— 167.) *

10. af den 11 april 1903, angående åtgärder mot de olägenheter, som för­orsakas genom vissa slag af fabriksdrift. (52.)

Den med anledning af skrifvelsen tillsatta kommittén har ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

11. af den 13 maj 1904, angående undersökning rörande antalet vanföraoch lytta i Sverige. (102.)

Ärendet är under handläggning af statistiska centralbyrån.

12. af den 17 maj 1904, i anledning af väckta motioner angående änd­ringar i gällande sjöfartslagstiftning. (155.)

Den 29 maj 1914 atlätos propositioner i ämnet. (Jfr ofvan I: 143, 144.)

13. af den 11 mars 1905, angående lagstiftningsåtgärder för ståtande afillojal konkurrens. (20.)

Patentlagstiftningskommittén har ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

14. af den 18 maj 1905, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angå­ende inredande i fastigheten n:r 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikesdepartementet m. in. samt angående uppförande af nr byggnad för Kungl. Maj:ts kansli, (170.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

15. af den 3 mars 1906, i anledning af väckt motion angående åtgärdermot tobaksförbrukning bland ungdom. (28.)

Sedan medicinalstyrelsen den 26 juni 1914 afgifvit utlåtande, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

16. af den 27 april 1906, i anledning af Riksdagens år 1905 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904, i hvad skrifvelsen afser frågan om regleringen af den till vissa stapel­städer utgående tolagsersättningen. (87.)

Kommunalskattekommitterade, åt hvilka ärendet öfverlämnats, hafva ännu icke full­gjort sitt uppdrag.

— 1915 —

J 91

17. Riksdagens skrifvelse af den 11) maj 1906, i anledning af väckt mo­tion om afskrifning af återstående köpeskillingen för hemman och lägen­heter, som få tillskatte lösas. (133.)

Kammarkollegium har ännu icke afgifva utlåtande.

18. af den 8 mars 1907, angående sättet för verkställande af stämpelbe­läggning af stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå. (28.)

Den 29 maj 1914 aflat Kung], Maj:t proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 159.)

19. af den 6 april 1907, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angå­ende försäljning af egendomen n:r 1 i kvarteret Sjöhästen i Klara försam­ling i Stockholm samt ett inom Riksdagen väckt förslag i ärendet. (64.)

Någon åtgärd utöfver den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta haricke vidtagits.

20. af den 8 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse tillKungl. Maj:t angående skyldighet för staten att erlägga skatt till kom­mun för staten tillhörig fastighet eller industriell anläggning. (55.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

21. af den 25 april 1908, i anledning af väckt motion om förbud motdrift af sulfitfabrik eller annat industriellt verk, som genom förorenande af luft eller vatten orsakar olägenheter för kringliggande bygd och dess befolkning. (61.)

Den med anledning af skrifvelseu tillsatta kommittén har ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

22. af den 3 juni 1908, angående utredning af kommunernas bärkraft iförhållande till dem åliggande skattebördor m. m. (226.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

23. af den 2 mars 1909, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition medförslag till förordning angående tullverkets och varuemottagares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i fall, då tullafgift för inkommen vara oriktigt uppdebiterats m. m. (22.)

Ärendet är beroende på Kung], Haj:ts pröfning.

24. af den 18 maj 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse tillKungl. Maj:t med anhållan om förslag till lagbestämmelser i syfte att för vissa personer försvåra åtkomsten af starka däcker in. m. (161.)

Den 24 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)

25. af den 22 maj 1909, i anledning af väckt motion om stämpel å be­vis om tillstånd att köra med automobil å allmän väg eller gata m. m. (197.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.— 1915 —

192

26. Riksdagens skrifvelse af den 9 april 1910, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin. (71.)

Den 24 juli 1914 aflåta till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)Sedan nykterhetskommittén den 12 december 1914 inkommit med förnyadt

betänkande, är ärendet beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

27. af den 22 april 1910, i anledning af dels Kungl. Haj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 4! och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, dels ock i ämnet väckta motioner. (74.)

Den 29 maj 1914 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen. (Jfr. ofvan

I: 159.)

28. af den 2 juni 1910, angående åtgärder mot användande af denatureradt brännvin såsom berusningsmedel. (159.)

Nykterhetskommittén har i den fråga skrifvelsen afser ännu icke afgifva betän­

kande.29. af den 9 juni 1910, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt åt in­komst, dels ock i ämnet väckta motioner. (198.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.30. af den 21 mars 1911, med begäran om utredning och förslag angående

ändrade bestämmelser för beviljandet af de i 16 § af gällande bränn- vinsförsäljningsförordning omförmälda rättigheter. (46.)

Den 24 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)

31. af den 7 april 1911, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående fullt genomfördt kommunalt veto beträffande för­säljning af vin och Öl. (56.)

Den 24 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)

32. af den 6 maj 1911, i anledning af väckta motioner afseende utredning rörande undanröjande af en på äktenskapsfrekvensen menligt inverkande oegentlighet i skattelagstiftningen. (108.)

Utredning och förslag i ämnet hafva ännu icke fullbordats af kommunalskattekom-

mitterade.33. af den 20 maj 1911, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af egendomen n:r 2 i kvarteret Päronträdet i Ulrika Eleo­nora församling i Stockholm m. m. (130.)

Det från öfverintendentsämbetet infordrade förslag till villkor, under hvilka försälj­ning af egendomen borde äga rum, har ännu icke inkommit.

— 1915 —

\

193

34. Riksdagens skrifvelse af den 25 maj 1911, i anledning af Kungl.Maj:ts proposition med förslag till förordning med tulltaxa för inkom­mande varor. (202.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

35. af den 27 maj 1911, i anledning af väckta motioner om ändringar igällande förordning angående försäljning af brännvin. (226.)

Den 24 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)Sedan nykterhetskommittén den 12 december 1914 inkommit med förnyadt

betänkande, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

36. af den 29 maj 1911, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bankrörelse och till lag om ändrad lydelse af 10 § i lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker dels ock i ämnet väckta motioner. (237.)

Det af sakkunniga afgifna betänkandet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

37. af den 31 maj 1911, i anledning af Riksdagens år 1910 församladerevisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1909. (242.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta utredning har ännu icke fullbordats af öfverintendentsämbetet.

38. af den 24 februari 1912, i anledning af Kungl. Majtts i punkterna 11 och 27 under sjunde hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda fram­ställning angående tullverket. (22.)

Jämlikt bemyndigande den 24 juli 1914 hafva den 2 september 1914 sakkunniga tillkallats för utredning rörande förslag till omorganisation af tullverket.

39. af den 9 mars 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande af stadgande om efterbeskattning i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst. (37.)

Den 3 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 151.)

40. af samma dag, angående beredande af möjlighet för municipalsamhälleri att erhålla lån från vissa pensionsanstalter och kassor. (100.)

Ärendet är beroende på, Kungl. Maj:ts pröfning.

41. af den 7 maj 1912, i anledning af väckt motion om utredning i fråga om utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett centralt förvaltningsbiblio- tek m. m. (102.)

De verk och myndigheter, till hvilka de sakkunnigas betänkande remitterats, hafva ännu icke afgifvit utlåtanden.

26. — Justitieombudsmannen!! ämbetsberältelse till lft!5 års Riksdag.

194

42. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1912, i anledning af väckt motion med begäran om ntredning och förslag angående utlämnande af lån åt kommuner från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa m. m. samt om anslag till utredningens verkställande. (125.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

43. af den 24 maj 1912, angående utredning rörande skogsarbetarnas i Norrland och därmed jämförliga landsdelar ställning och lefnadsförhållanden. (147.)

Kommerskollegium har ännu icke besvarat den aflåtna remissen.

44. af samma dag, angående åtgärder i syfte att sjömanshusen må sättas i tillfälle att i större omfattning än för närvarande lämna tillfälliga under­stöd åt behöfvande arbetslösa sjömän. (170.)

Det från kommerskollegium infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

45. af den 22 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering af distriktsveterinärer. (204.)

De sakkunniga, till hvilka ärendet öfverlämnats, hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

46. af den 28 maj 1912, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återut- försel af utländsk vara, dels ock en i ämnet väckt motion. (220.)

Generaltullstyrelsen har i vissa af skrivelse!! föranledda frågor ännu icke afgifvit utlåtande.

47. af den 24 maj 1912, angående utredning rörande möjligheterna för eu inhemsk tillverkning af mineraloljor och svafvel m. m. (227.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

48. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktiges skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag på grand af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Den 31 december 1914 anbefalldes löneregleringskommittén att verkställa utredningoch afgifva utlåtande i ärendet.

49. af samma dag, angående utfärdande af vissa bestämmelser, afseende lätt­nader vid inbetalning af kronoutskylder. (261.)

Statskontoret har ännu icke afgifvit utlåtande i ämnet.

50. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expropriation i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitionshemman m. m. (271.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

51. af den 3 maj 1913, angående Kungl. Djurgårdens bevarande i största möjliga utsträckning såsom naturlig park. (69.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.— 1915 —

195

52. Riksdagens skrifvelse af den 17 maj 1913, angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m.m. (82.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.53. af samma dag, i anledning af Kung! Maj:t proposition med för­

slag till förordning om ändrad lydelse af §§ 7, 8 och 12 i förord­ningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fäll vid återutförsel af utländsk vara. (115.)

Den 3 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 148.)

54. af samma dag, angående utfärdande af enhetliga bestämmelser för kom­munernas bokföring. (116.)

Sedan sakkunniga för utredning rörande statens och kommunernas skuldsättning af­gifva infordradt utlåtande, är ärendet numera beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

55. af den 20 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlämnande till landtförsvaret af viss del af förra majorsbostället Gudhem n:r 1 — 9 m. m. (100.)

Öfverlämnadt från landtförsvarsdepartementet. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

56. af den 30 maj 1913, i anledning af väckt motion om ändring i 7 § 2:o) b) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. (140.)

Ärendet är föremål för utredning inom finansdepartementet.57. af samma dag, i anledning af väckt motion om upphäfvande af tullen

å ris, risgryn och rismjöl. (164.)Den 3 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 147.)

58. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts två särskilda pro­positioner med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, den ena afseende jämväl ändring af de vid nämnda förordning fogade formulär, dels ock eu i ämnet väckt motion. (251.)

Skrifvelsen, i hvad den innefattar begäran om utredning i visst afseende, är föremål för behandling inom finansdepartementet.

59. af den 24 februari 1914, angående tullfrihet för nickeloxidul och nic­keloxid. (43.)

Sedan generaltullstyrelsen afgifvit utlåtande, har den 13 maj 1914 utfärdats kun­görelse i ämnet.

Äf dessa ärenden äro således de under 9, 12, 18, 24, 27, 30, 31, 39, 53,56 och 58 upptagna slutligen afgjorda, de under 3, 5, 10, 11, 13, 16, 17, 21, 28, 32, 33, 37, 38, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 55 och57 upptagna föremål för behandling af särskilda kommitterade eller sakkunniga eller ock föremål för annan utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

— 1915 —

196

Eckl esiastikdep artementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898, i anledning af Riksdagens år1897 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning' under år 1896. (84.)

Yttrande öfver af direktören Sven Nissvandt och förste revisorn K. Beckman upprät- tadt förslag till nytt formulär för Uppsala universitets hufvudbok har under år 1910 afgifvits af kanslern för rikets universitet. Därefter hafva statskontoret och kammar­rätten anbefallts att i ärendet afgifva utlåtanden. Dessa utlåtanden hafva ännu icke inkommit.

2. af den 8 maj 1900, angående undervisning i teknisk hygien m. m. vidrikets tekniska läroverk. (61.)

Sedan Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 tillsatt en kommitté för afgifvande af ut­låtande och förslag, huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen bör ordnas, öfverlämnades ärendet till denna kommitté. Den 11 juni 1912 afgaf kommittén utlå­tande och förslag, och därefter hafva åtskilliga myndigheter m. fl. anbefallts att afgifva yttranden öfver kommitténs förslag. Dessa yttranden hafva ännu icke fullständigtinkommit.

3. af den 3 juni 1901, om utredning rörande vissa ecklesiastika boställen.(130.)

Sedan Riksdagen, på Kungl. Maj:ts framställning, för hvart och ett af åren 1903—1915 beviljat anslag till ifrågavarande utredning, som alltjämt fortgår, kommer förevarande skrifvelse icke att vidare anmälas för Kungl. Maj:t.

4. af den 26 april 1902, angående ändring i folkskolestadgan. (49.)Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens järnvägar och öfriga verk. (53.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

6. af den 22 maj 1903, angående ny katekesutveckling för skolans behof. (158.)

Kungl. Maj:t har den 24 mars 1911 för eu tid af tre är tillsatt en nämnd med uppdrag att granska förslag till läroböcker i den kristna tros- och sedeläran och den 19 december 1913 medgifvit, att nämndens verksamhet må fortsätta tills vidare under ytterligare tre år, räknadt från och med den 1 maj 1914. Enligt inkommen redo­görelse har nämnden verkställt fullständig granskning af sjutton till nämnden insända läroboksförslag.

— 1915

197

7. Riksdagens skrifvelse af den 27 april 1905, i anledning af väckt motion angående grunderna för aflöning af lärare vid fortsättningsskolor. (101.)

Sedan folkundervisningskommittén den 1 augusti 1914 afgifvit utlåtande i ärendet, hafva åtskilliga myndigheter anbefallts att däröfver afgifva yttranden. Dessa yttranden hafva ännu ej fullständigt inkommit.

8. af den 30 maj 1907, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 33, angående uppförande af byggnader för landsarkivet i Östersund. Ärendet är fortfarande beroende på Kungi. Maj:ts pröfning.

9. af den 1 juni 1908, angående regleringen af utgifterna under riksstatensåttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 30, angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid högre folkskolor. Ärendet är beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

10. af den 6 maj 1908, i anledning af väckt motion om upphäfvande af be­stämmelsen om kapellförsamlings skyldighet att deltaga i moderkyrkans byggnad och underhåll. (109.)

Kammarkollegium har anbefallts att anmoda Konungens befallningshafvande i samtliga län och domkapitlen att efter vederbörandes hörande afgifva yttranden i detta ärende samt med dessa yttranden jämte eget utlåtande till Kung! Maj:t inkomma. Detta uppdrag är ännu ej tillgjordt.

11. af den 31 maj 1910, angående åtgärder för skolungdomens fostran tillsparsamhet. (150.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

12. af den 20 maj 1911, angående åvägabringande af utredning huru vårdenaf rikets fornsaker bäst bör ordnas. (136.)

Kungl. Maj:t bar den 29 september 1911 utfärdat kungörelse i viss del af ämnet samt beträffande den återstående delen af ärendet, efter det vitterhetsakademien däri afgifvit infordradt utlåtande, den 21 november 1913 uppdragit åt en kommitté att under sam­arbete, i den mån frågan rör öfverintendentsämbetet, med de den 29 oktober 1913 till­kallade sakkunniga för behandling af frågan om öfverintendentsämbetets omorganisation m. in. afgifva utlåtande och förslag till omorganisation af fornminnesvården i riket samt att undersöka möjligheten af och, i den mån omständigheterna därtill föranleda, afgifva förslag till ekonomiskt understödjande af fornminnesmuseerna.

Sådant utlåtande och förslag har ännu ej inkommit.

13. af den 31 maj 1911, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

— 1915 —

198

Punkten 5, angående ändring i staten för universitetet i Uppsala i fråga om pro­fessuren i fysik.

Kungl. Maj:t bar den 21 augusti 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

14. Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1911, angående regleringen af utgif­terna under riksstatens tionde kufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Punkten 7, angående viss ändring i § 11 af nu gällande reglemente för små- skollärares m. flis ålderdomsunderstödsanstalt.Utlåtande i detta ärende bar ännu icke inkommit från lärarlönenätnnden.

15. af den 26 april 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp af vissa delar af ön Björkö i Mälaren. (78.)

Kungl. Maj:t har den 13 maj 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

16. af den 30 april 1912, angående åtgärder för motarbetande af missbruk af tobak och kaffe. (80.)

Ärendet har, i hvad det angår åtgärder för motarbetande af missbruk af tobak, öfver- lämnats till finansdepartementet.

Sedan utlåtande i ärendet inkommit från medicinalstyrelsen, har Kungl. Maj:t den il oktober 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att afgifva yttrande angående åtgärder för motarbetande af missbruk af kaffe. Sådant yttrande liar ännu ej inkommit.

17. af den 24 maj 1912, angående utredning beträffande en planmässigt bedrif- ven nykterfcetsundervisniug såväl inom som utom skolan. (213.)

Efter det socialstyrelsen den 18 december 1913 inkommit med utlåtande i ärendet, har statsrådet ocli chefen för ecklesiastikdepartementet, på grund af Kungl. Maj:ts den 27 juni och den 23 oktober 1914 gifna bemyndigande, tillkallet sakkunniga för afgifvande af utlåtande och förslag i ärendet. Sådant utlåtande och förslag har ännu ej afgifvits.

18. af den 28 maj 1912, angående utredning i fråga om beredande af stats­bidrag för å epileptikerhem vårdad, icke sinnesslö fallandesjuk. (236.)

Kungl. Maj:t har den 18 november 1912 anbefallt medicinalstyrelsen att afgifva utlå­tande i detta ärende. Detta utlåtande har ännu icke inkommit.

19. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktigas skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majtts pröfning.20. af den 30 maj 1912, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)Punkten 162, angående anslag till bestridande af kostnaderna för nya byggnader

för tekniska högskolan m. m.— 1016 —

109

Kung]. Maj:t hav genom särskilda beslut den 30 januari, den 23 maj och den 2 september 1914 ställt det för år 1913 beviljade anslaget till vederbörandes förfogande.

21. Riksdagens skrifvelse af den 13 mars 1913, i anledning af väckt motion angående ändring i vissa delar af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. (23.)

Kung!. Maj:t har den 14 augusti 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

22. af den 29 mars 1913, angående utfärdande af vissa föreskrifter i fråga om utarrendering af prästerskapets löneboställen. (32.)

Ärendet är beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

23. af den 28 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung]. Maj:t angående utredning och förslag rörande ändrade grunder för bisko­parnas aflöning. (39.)

Ärendet är beroende på särskild utredning inom ecklesiastikdepartementet.

24. af den 12 april 1913, angående vidtagande af åtgärder för åstadkommande af undervisning i skogsvård jämväl vid andra statsunderstödda skolor än folk­skolor och med dem jämförliga läroanstalter. (54.)

Sedan utlåtanden i detta ärende afgifvits af åtskilliga myndigheter, har yttrande den 12 juni 1914 infordrats äfven från folkskolöfverstyrelsen. Detta yttrande har ännu ej inkommit.

25. af den 9 maj 1913 angående åstadkommande af läkarundersökning af små- och folkskolebarn. (79.)

Sedan medicinalstyrelsen afgifvit utlåtande i ärendet, har detsamma den 30 juli 1914 remitterats till folkskolöfverstyrelsen, som ännu ej inkommit med det infordrade yttrandet.

26. af den 27 maj 1913, angående vidtagande af åtgärder för anordnande af skolbad vid landsbygdens folkskolor. (144.)

Kung], Maj:t har den 5 februari 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att afgifva utlåtande i ärendet. Detta utlåtande har ännu icke inkommit.

27. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 42, angående utredning rörande ecklesiastika boställen.Kung!. Maj:t har den 14 september 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.Punkten 56, angående bidrag till restaurering af Vreta klosters kyrka.Kungl. Maj:t har den 23 maj 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.Punkten 167, angående ökade anslag till folkskoleseminarierna.Kungl. Maj:t har den 1 maj 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

— 1915 —

200Punkten 170, angående stipendier åt elever i parallellklasserna vid folkskole-

seminariet i Göteborg.Kungl. Maj:t har den 29 maj och 11 december 1914 meddelat slutligt beslut i

ärendet.Punkten 172, angående folkskolinspektionens ordnande.Proposition i ärendet bar den 29 maj 1914 aflåtits till Riksdagen. (Jfr ofvan 1:

184 punkten 174 och I: 181 punkten 14).Punkten 218, angående anslag till nybyggnad m. m. för tekniska högskolan.Det för år 1914 beviljade anslaget har ännu icke ställts till vederbörandes för­

fogande.Punkten 234, angående förbättrande af gymnastikundervisningen vid landsbygdens

folkskolor.Kungl. Maj:t har den 13 november 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att in­

komma med utlåtande i ärendet.Detta utlåtande har ännu ej afgifvits.

28. Riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1913, angående regleringen af utgif­terna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Beträffande den i punkten 16 omförmälda frågan angående förändringar i affattningen af de utaf Riksdagen godkända grunderna för döfstumlärarnes pensionsanstalts inrättande och för vissa delägares rätt till inträde däri har proposition den 29 maj 1914 aflåtits till Riksdagen (Jfr ofvan I: 186, punkten 4.)

29. af den 2 mars 1914, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för församling att utse ordförande i skolrådet. (8.)

1 ärendet hafva utlåtanden infordrats från öfverståthållarämbetet och Konungens befall­ningshafvande i länen äfvensom från samtliga ecklesiastika konsistorier. Dessa utlåtan­den hafva ännu icke fullständigt inkommit.

3D. af samma dag, angående åtgärder för beredande af ökad trygghet åt folk- och småskollärarinnor, som hafva sin bostad i ensamt liggande skolhus. (54.)

I ärendet hafva utlåtanden infordrats från samtliga Konungens befallningshafvande i länen och domkapitel i riket. Dessa utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

Af dessa ärenden äro alltså de under 3, 13, 15, 20, 21 och 28 upptagna af Kungl. Maj:t slutligt afgjorda, de under 1, 2, 6, 7, 10, 12, 14, 16, 17, 18, 23, 24, 25, 26, 27, 29 och 30 omförmäla föremål för behandling af annan myndighet eller sär­skild utredning samt de öfriga beroende på pröfning.

— isig —

‘20 i

J ordbruksdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 17 mars 1885, om ändrade stadganden angående den s. k. allmänna strömrensningen. (20.)

Ärendet är fortfarande under beredning inom justitiedepartementet.

2. af den 11 maj 1896, angående utredning rörande fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bolius län huvarande bostadsförhållanden. (66.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

3. af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion om ändringar i gällande lagstiftning rörande fattigvården. (126.)

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke inkommit med förslag i ämnet.

4. af den 14 maj 1900, i fråga om ändring af gällande föreskrifter an­gående hvad iakttagas bör till förekommande och hämmande af smitt­samma sjukdomar bland husdjuren. (120.)

Det från medicinalstyrelsen och landtbruksstvrelsen genom remiss den 18 maj 1900 infordrade utlåtandet rörande de delar af ärendet, i fråga om hvilka Kungl. Maj:t icke förut fattat beslut, har ännu icke inkommit.

5. af den 19 april 1901, i anledning af väckt motion om utarbetande af skärpta lagbestämmelser för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till underhåll af oäkta barn. (38.)

6. af den 17 maj 1901, i anledning af väckt motion om ändring i för­ordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 i syfte att undan­röja vissa med densamma förenade olägenheter för gränskommunerna. (88.)

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke inkommit med förslag i de två sistnämnda ärendena.

7. af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående lagstift­ningsåtgärder för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbyg­derna i Norrland och Dalarna. (128.)

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke afgifvit utlåtande i den del ärendet angår ändring i vissa delar af flottnings- stadgan den 30 december 1880.

8. af den 12 april 1902, i anledning af väckt motion om ändring af 15 § i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871. (32.)

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke inkommit med förslag i ärendet.

26 — Justitieombudsmannens åmbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

202

9. Riksdagens skrifvelse af den 10 maj 1902, angående vissa förhållandenvid Malmberget och Kiruna. (85).

Det i ämbetsberättelsen till 1914 års andra lagtima Riksdag omförmälta, från Ko­nungens befallningshafvande i Norrbottens län infordrade utlåtande bar ännu icke in­kommit.

10. af den 22 maj 1903, angående skogslagstiftning och därmed i sam­band stående ämnen. (136.)

Sedan Kungl. Maj:t den 12 juni 1914 med anledning af kommitterades förslag be­slutat proposition med förslag till lag om förekommande och släckning af skogseld, är ärendet i öfriga delar beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

11. af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion om ändring af§ 5 i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894. (28.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta skogslagstiftningskom- mittén har ännu icke afgifvit förslag i ärendet.

12. af den 12 april 1905, i anledning af väckt motion om tillägg till 5 § i förordningen angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven af­vikning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län den 24 juli 1903. (60.)

Se under 10 här ofvan.

13. af den 14 april 1905, angående åtgärder till förekommande eller lin­dring af olägenheterna för skärgårdsbefolkningen af sjöfarten inomskärs vintertiden. (65.)

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta, inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande väghållningsbesvärets utjämnande m. m. hafva ännu icke afgifvit förslag i ärendet.

14. af den 12 maj 1905, i anledning om väckta motioner om revision af fattigvårdslagstiftningen m. m. (131.)

15. af den 20 maj 1905, med anhållan om utredning angående den en­skilda och kommunala sinnessjukvårdens förbättrande. (169.)

Den i ämbetsberättelsen till 1 908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke inkommit med utlåtande i sistberörda två ärenden.

16. af den 31 mars 1906, i anledning af väckt motion med begäran omframläggande af förslag till ändring af förordningen angående åtgärder

— 191-5 —

203

till förekommande af öfverdrifven aftorkning å ungskog i Västerbottens och Norrbottens lön den 24 juli 1903. (55.)

Se under 10 här ofvan.

17. Riksdagens skrifvelse af den 23 maj 1906, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående disposition af den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord. (173.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

18. af den 23 april 1907, angående användande af skogsvårdsafgifter tillinköp af allmänningsskogar. (77.)

Se under 11 här ofvan.

19. af den 24 maj 1907, i anledning af väckt motion om skrifvelse tillKungl. Maj:t angående upphäfvande af kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar. (185.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta skoglagstiftningskom-mittén har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

20. af den 25 april 1908, i anledning af väckta motioner dels om ändradlydelse af 6 § i lagen om vård af enskildes skogar den 24 juli 1903dels ock om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående revision af lagstift­ningen om vården af enskildes skogar. (64.)

Se under 19 här ofvan.

21. af den 30 mars 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung]. Maj:t med anhållan om förslag till lag angående obligatorisk kontroll å beredda kraftfodermedel m. m. (58.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

22. af den 1 april 1909, i anledning af väckt motion om åvägabringande af lagbestämmelser för betryggande af skogens)återväxt å område, hvar­est afverkningsrätt upplåtits åt utlänning. (63.)

Se under 19 här ofvan.

23. af den 21 april 1909, med begäran om utredning och förslag i fråga om anordnande af landtbrukshögskolundervisning. (92.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 15 maj 1909, i anledning af väckta motioner om begränsning af rösträtten å vägstämma. (153.)

Se under 13 här ofvan.

25. af den 24 maj 1909, angående bestämmelser rörande skyldighet att vid allmän flottled uppföra bostäder för flottningsmanskapet. (234.)

Se under 7 här ofvan.— 191» —

204

26. Riksdagens skrifvelse af den 23 april 1910, angående tjänstårsberäk- ning för länsjägmästare vid anställning inom skogsstaten. (75.)

Se under 19 här ofvan.27. af den 25 maj 1910, i anledning af väckt motion om åvägabringande

af lagändring i syfte att bereda större trygghet för en bättre vård af och hushållning med enskildes skogar. (112.)

Se under 19 här ofvan.28. af samma dag, i anledning af väckt motion angående omläggning af

förvaltningen af de allmänna skogarna i södra och mellersta Sverige (114.)

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta sakkunniga för utredning angående förvaltning och skötsel af kronans och andra allmänna skogar i mellersta och södra delarna af riket hafva ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

29. af den 24 maj 1912, i fråga om utredning och förslag angående upp­låtande till försäljning af vissa kronoegendomar. (121.)

Ärendet, som beror på ändring i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, ar fort­farande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

30. af den 29 maj 1912, i fråga om åtgärder för vinnande af större öfver- skådlighet angående de verkliga inkomsterna från statens jordbruksdomä- ner m. m. (253.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års andra lagtima Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke afgifvit förslag i ärendet.

31. af den 24 maj 1912, angående åtgärder till förekommande af vissskadegörelse å ungskog. (119.)

Se under 19 här ofvan.

32. af den 29 maj 1912, angående åtgärder mot jordkulturens ödeläggelse genom försumpning. (263.)

Skogshögskolans och skogsförsöksanstaltens styrelse har ännu icke inkommit med infordradt utlåtande i ärendet.

33. af den 24 maj 1912, i fråga om den norrländska fiskarbefolkningensbostads- och fiskerättsförhållanden. (120.)

Ärendet år fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

34. af den 27 mars 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse tillKungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för skogs­ägare till väg öfver annans mark för skogsprodukters framforslande. (44.)

Samtliga Konungens befallningshafvande hafva ännu icke inkommit med infordrade utlåtanden.

1915 —

35. Riksdagens skrifvelse af den 26 april 1912. i anledning af Riksdagensår 1911 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och för­valtning under år 1910. (48.)

Sedan den i ämbetsberättelsen till 1914 års andra lagtima Riksdag omförmälta. från domänstyrelsen infordrade ytterligare utredning inkommit, remitterades ärendet till samtliga Konungens befallningshafvande utom Konungens befallningshafvande i Gott- lands län äfvensom till statskontoret. Samtliga de infordrade utlåtandena hafva ännu icke inkommit.

36. af den 30 maj 1913, angående interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma vanvård af samfälld skog. (275.)

Sedan det i ämbetsberättelsen till 1914 års andra lagtima Riksdag omförmälta. från Konungens befallningshafvande i Kopparbergs län infordrade yttrande den 6 juni 1914 inkommit, remitterades ärendet till domänstyrelsen och skogslagstiftningskommittén. Sedan dessa utlåtanden inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

37. af samma dag. angående ändring i gällande bestämmelser rörande fördel­ning af odlingslån. (276.)

Anmäldes den 12 juni 1914, därvid beslöts, att proposition i ämnet skulle aflåtas till Riksdagen. (Jfr ofvan I: 285).

38. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Majrts proposition med för­slag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar af förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, förordning om ersättning till städer, vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel samt förordning om stats­verkets fond af rusdrycksmedel, dels ock i ämnet väckta motioner. (168.)

Anmäldes den 20 juni 1914, därvid beslöts, att proposition i ämnet skulle aflåtastill Riksdagen. (Jfr ofvan I: 284).

39. af den 3 mars 1914. angående vissa utgifter under riksstatens tiondehufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Öfverlämnades från finansdepartementet i de delar, som tillhörde jordbruksdeparte­mentets handläggning, och anmäldes i dessa delar den 8 maj 1914. därvid beslöts, att skrifvelsen i dessa delar skulle delgifvas vederbörande ämbetsmyndigheter.

Af dessa ärenden äro sålunda de under 37. 38 och 39 upptagna af Kungl. Maj:t slutligen afgjorda, de under 1. 3, 4. 5. 6, 7. 8, 9. 11. 13. 14. 15. 18. 19. 20, 22, 24. 25, 26, 27. 28. 30, 31, 32. 34 och 35 omförmälta föremål för behandling af annan myndighet eller särskild utredning samt de öfriga beroende på pröfning.

20f*

— 1915

206

Tabell,

utvisande under hvilka nummer åtgärderna i anledning af andra lagtima Riksdagens år 1914 aflåtna, i fjortonde samlingen af bihanget till Riksdagens protokoll införda skrifvelser finnas upptagna i den under I här ofvan införda förteckningen.

(Första siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i ofvannämnda samling och det senare talet angitver numret i förteckning I.)

1 50, 65 49 211 99 59 149 252 199 99 247 in2 20 50 212 100 36 150 253 200 100 248 153 119 51 213 101 35 151 254 201 101 249 1564 56 52 214 102 37 152 255 202 102 250 1575 A 68 53 215 103 3S 153 256 203 16 251 1585 E 67 54 216 104 78 154 257 204 143 252 1596 70 55 217 105 79 155 93 205 144 253 1607 120 56 218 106 SO 156 258 206 17 254 1618 184 57 219 107 81 157 259 207 103 255 2949 187 58 220 108 82 158 260 208 278 256 49

inf29, 57, 69, 59 221 109 83 159 261 209 14 257 295lu|121, 186, 188 60 222 no ,84 160 262 210 104 258 16211 1 61 223 in 85 161 263 211 145 259 *#*12 177 62 224 112 42 162 264 212 146 260 16313 30 63 225 113 86 163 265 213 27 261 16414 122 64 226 114 43 164 266 214 147 262 16515 123 65 31 115 11 165 267 215 148 263 16616 71 66 32 116 245 166 268 216 149 264 18517 124 67 33 117 126 167 269 217 150 265 5118 2 68 34 118 127 168 270 218 151 266 5219 3 69 178 119 128 169 271 219 152 267 16720 4 70 6 120 129 170 272 220 28 268 2321 5 71 75 121 130 171 133 221 153 269 11222 * 72 7 122 131 172 134 222 154 270 1823 * 73 9 123 87 173 135 223 105 271 1924 72 74 8 124 88 174 * 224 106 272 11325 73 75 76, 227 125 89 175 * 225 107 273 29626 74 76 179 126 90 176 136 226 108 274 114, 29727 189 77 10 127 40 177 * 227 279 275 2128 190 78 125 128 39 178 * 228 53 276 16829 191 79 228 129 41 179 44 229 109 277 11530 192 80 229 130 60 180 45, 137 230 54 278 16931 193 81 230 131 61 181 138 231 280 279 2232 194 82 231 132 62 182 139 232 •281 280 5533 195 83 232 133 63 183 46 233 282 281 6634 196 84 233 134 64 184 273 234 283 282 17035 197 85 234 135 181 185 274 235 284 283 11636 199- 86 235 136 91 186 275 236 285 284 11737 199 87 236 137 180 187 183 237 286 285 17138 200 88 237 138 182 188 140 238 287 286 17239 201 89 238 139 12 189 94 239 288 287 17340 202 90 239 140 92 190 26, 276 240 289 288 17441 203 91 240 141 132 191 277 241 290 289 17542 204 92 241 142 48 192 13 242 291 290 11843 205 93 77 143 246 193 141 243 292 291 17644 206 94 47 144 247 194 95 244 293 292 **45 207 95 242 145 248 195 142 245 no 293 2446 208 96 243 146 249 196 96 246 155 294 2547 209 97 244 147 250 197 9748 210 98 58 148 251 198 98

* Utfärdade förordnanden. — ** Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontoret. — *** Skrifvelse till fullmäktige i riksbanken.