Kina - medspelare eller motspelare i klimatkampen? - Karl Hallding (Swedish)

1Kina – medspelare eller motspelare i KlimatKampen?

Kina – medspelare eller motspelare

i klimatkampen?Karl Hallding

4 Kina – medspelare eller motspelare i KlimatKampen?

Kina – medspelare eller motspelare i klimatkampenUtgiven av Global Utmaningtext: Karl Halldingprojektledare: peter KleenForm: Kia larsson lantzstockholm, december 2008

Global Utmaningsveavägen 66111 34 stockholmtel 08-702 [email protected]

Global Utmaning är en oberoende tankesmedja och mötesplats. Vi sprider

kunskap, påverkar policy och skapar dialog kring globaliseringens effekter.


InnehållsförteckningFörord 7

Omförfattaren 7

Författarenstack 7

1.Kritiskafrågor–sammanfattandeslutsatser 8

2.Kinasomaktöridetinternationellaklimatarbetet 13

3.Klimatsäkerhetellerenergisäkerhet? 18

4.Klimathotet 22

5.Utvecklingsbehovet 24

6.Samhällsstrukturochenergianvändning 26

7.Kolutmaningen–vadharKinaföralternativ? 31

8.Detinternationellaklimatspelet 38

9.Slutreflektioneröverdetkinesiskapolitiskasystemetsföreträdenochbegränsningar 42

Lästips 47



FörordKlimatfrågan har seglat högst upp på den globala agendan vid en tid då Kina står inför oerhörda utmaningar. Fattigdomen är utbredd, inkomstklyftorna ökar och utvecklingsbehovet är enormt. För att kunna fortsätta utvecklas måste Kina säkra sin energiförsörjning.

idag kommer över 2/3 av landets energi från kol, och industrin är mycket energiintensiv. det bidrar till att Kina jämte Usa sedan 2007 är världens största utsläppare av växthusgaser. parallellt har kinesiska forskare också visat att Kina tillhör världens mest utsatta länder när det gäller klimatförändringar. Kina har alltså allt att vinna och inget att förlora på att ta krafttag mot klimatförändringarna.

denna skrift av Karl Hallding sätter in Kinas ansträngningar att både öka sin energisäkerhet och samtidigt ta ett ökande globalt ansvar för klimatfrågan i ett större politiskt sammanhang av ekonomisk utveckling, internationella relationer och det globala klimatspelet.

rapporten ingår i en serie skrifter som Global Utmaning publicerar inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009. som oberoende tankesmedja vill vi bidra till ökad kunskap och diskussion i vad vi anser är vår tids mest angelägna fråga.

Carl von Essen Peter Kleen

Chef Projektledare

Om författarenKarl Hallding leder Kinaprogrammet vid stockholm environment institute och har 20 års erfarenhet av internationellt samarbete med Kina inom miljö och hållbar utveckling. Han har skrivit flera rapporter om Kina på uppdrag av Fn och oeCd och samarbetar med ledande kinesiska ekonomer om hur den ekonomiska reformpolitiken kan gagna Kinas klimatarbete.

Karl är Östasienvetare från stockholms Universitet och har även en ingenjörsbakgrund. Han kom till sei år 2000 efter två år som miljörådgivare vid svenska ambassaden i peking. 1990 till 1998 ansvarade han för Kinasamarbetet vid iVl – det svenska miljöinstitutet. 1986 till 1989 tillbringade Karl i Kina som student och journalist och avslutade 1990 sin examensuppsats om vattenresurspolicy i Kina.

Författarens tackdenna skrift bygger på kunskap som jag och mina kollegor på stockholm environment institute (sei) byggt upp inom ramen för en studie om Kinas energi- och klimatpolitik som bekostats av statsrådsberedningens kommission för hållbar utveckling och sei. ett stort tack därför till båda institutionerna som gjort det möjligt att sätta sig in i vidden av Kinas klimatutmaningar.

inom ramen för den studien har vi genomfört ett 40-tal intervjuer med ledande beslutsfattare, tjänstemän och forskare från Kina, från internationella organisationer och från olika länder utanför Kina. dessa intervjuer, som vi på grund av deras informella karaktär hanterar anonymt, har bidragit med insikt om att man måste hitta lösningar på det globala klimatproblemet inom ramen för olika länders nationella prioriteringar.

intervjuerna har också vidgat våra vyer när det gäller Kinas olika roller och handlingsalternativ i en tid av mycket snabba förändringar. ett stort tack till min kollega Guoyi Han utan vars nära samarbete jag aldrig hade lyckats reda ut alla de frågeställ-ningar som den här skriften bygger på. de åsikter och slutsatser som denna skrift är full av är dock helt och hållet mina egna.

Karl Hallding


1. Kritiska frågor – sammanfattande slutsatser

Klimatfrågan och den globala ekonomiska krisen domi-nerar agendan när världens ledare möts i olika konstel-lationer. Kina har kommit att spela en allt större roll i båda fallen. Kinas ekonomiska tillväxt och industriella expansion har resulterat i att landet på kort tid jämte USA seglat upp som världens största utsläppare av koldi-oxid. Ökande exportinkomster har samtidigt lett till att Kina har skapat ett enormt handelsöverskott och den kinesiska ekonomin är väl rustad att gå in i den annal-kande globala recessionen.

I de internationella förhandlingarna om ett nytt avtal för att minska koldioxidutsläppen som inleddes på Bali

2007 har alltmer högljudda röster höjts för att Kina i och med sina stora utsläpp måste ta på sig en mer aktiv och ansvarstagande roll i det internationella klimatar-betet. Kinas aktiva medverkan är helt enkelt avgörande för våra möjligheter att avvärja en klimatkatastrof. I vågskvalpet efter den finansiella kraschen framkom-mer nu också hur beroende den globala ekonomin har blivit av Kinas ekonomiska tillväxt och Kinas betydande utlandsreserv har kommit att ses som en möjlig källa för världen att återhämta sig. Det är uppenbart att världen har blivit mer beroende av Kina men också att det inte finns några lösningar på vare sig klimat eller

Tät trafik i Peking. Foto: Karl HalldinG


ekonomiska problem om vi inte kan hitta konstruktiva samarbetsformer med Kina.

HarKinanågonklimatpolitik?Olympiska spel, spegelklädda skyskrapor och en väx-ande bilburen medelklass till trots är Kina fortfarande ett lägre medelinkomstland med enorma utvecklings-relaterade utmaningar. Klimatfrågan måste därför ses i relation till en lång rad mycket svåra sociala, utveck-lingsekonomiska och miljömässiga utmaningar som den kinesiska ledningen står inför. Icke desto mindre har klimatfrågan kommit att spela en ökande roll i den kinesiska politiken de senaste åren.

Kinas klimatarbete är egentligen en positiv sidoeffekt av den kinesiska ledningens ökande oro över den allt-mer ansträngda energisituationen. Energiförsörjningen är central för fortsatt reform och utveckling, och på så vis också en förutsättning för kommunistpartiets makt-innehav. I och med att klimatfrågan snabbt kommit att bli en global ödesfråga har politiska målsättningar och instrument som ursprungligen utvecklats för att få ner den höga energiintensiteten infogats under ett omfat-tande klimatprogram som lanserades sommaren 2007.

Grunden i den kinesiska energi- och klimatpolitiken är att minska energiintensiteten med 20 procent från 2005 till 2010. Detta är ett djärvt mål som förutsätter ett skifte från en trend under 2000-talets första hälft av ökande energiintensitet. Andra viktiga komponenter i klimatprogrammet är att öka andelen förnybar energi från sex procent 2006 till tio 2010 och 15 procent 2020. Kina är idag jämte Tyskland värden största investerare i förnybar energi och tillväxten inom framförallt vinden-ergi är rasande snabb.

Ödesfrågan är hur väl man lyckas infria målet om 20-procenting minskning av energiintensiteten. Detta kommer att vara avgörande för Kinas självförtroende när det gäller den framtida energi- och klimatpolitiken och spelar stor roll för utsikterna att Kina tar på sig in-ternationella klimatåtaganden.

VarförgörinteKinamer?Kina tycker inte att man får det erkännande man för-tjänar för sin ambitiösa energi- och klimatpolitik. Från ett internationellt perspektiv däremot överskuggas intresset för Kinas klimatarbete av de mycket snabba utsläppsökningarna. Samtidigt har det internationella samfundet all rätt att kräva mer av Kina i takt med att landet blir allt rikare och dessutom står för en allt större del av de totala utsläppen. Det finns tre grundläg-gande problemställningar som både förklarar de höga

utsläppen och de utmaningar som Kinas klimatpolitik

står inför.

• Sedan slutet av 1990-talet har Kina kommit in i en utvecklingsfas av intensiv urbanisering och indu-striell utveckling. Med ökande välstånd och väster-ländska förebilder förändras konsumtionsmönstren mot det moderna samhällets förkärlek för materiell konsumtion och en slit-och-släng-mentalitet som på grund av fattigdom och värderingar inte fanns i det traditionella kinesiska samhället. Inget annat land har lyckats gå igenom denna utvecklingsfas utan kraftigt ökande energiintensitet. Det finns ingen fö-rebild, inga färdiga lösningar för hur man ska göra, bara vår önskan och våra krav att Kina ska klara av

det.

• Med 200 miljoner kineser som lever i absolut misär under en dollar per dag och bortåt halva Kinas be-folkning under eller omkring ett par dollar per dag finns ett ofantligt och legitimt utvecklingsbehov. Utveckling kräver tillväxt och tillväxt kräver energi. Social stabilitet genom fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling är de överskuggande priorite-ringarna för den kinesiska ledningen och kinesiska ekonomer har länge ansett att en tillväxt under sju procent skulle äventyra stabiliteten. Möjligheterna för Kina att göra mer för att minska klimatutsläp-pen är större inom områden där tillväxt och klimat-

hänsyn går hand i hand.

• Kinas kolberoende har låst in den kinesiska utveck-lingen i en energistruktur som det är svårt att kom-ma ur. God tillgång på billigt kol och kolkraft som ett snabbt, enkelt och billigt sätt att få ut mer el på nätet har gjort det extremt svårt för ett land med begränsad ekonomisk och kunskapsmässig kapaci-tet att välja andra energislag, framför allt i ett läge under den senaste tioårsperioden då efterfrågan på energi har ökat med långt över tvåsiffriga procent-tal per år. En viktig anledning till politiken sedan mitten på 2000-talet att minska energiintensiteten är att Kina av olika anledningar börjar nå produk-tionstaket för kolutvinning. Enda vägen framåt är via energieffektivisering och alternativa energikäl-lor.

NärkommerKinasutsläppattbörjaminska?Kinas totala koldioxidutsläpp skulle behöva börja mins-ka mellan 2020 och 2030 för att det ska vara möjligt att hålla den globala medeltemperaturökningen under två grader. Men alla prognoser och scenarier över Kinas framtida utsläpp pekar uppåt och det finns ingen egent-


lig plan för när och hur Kinas utsläpp kan börja minska. Prognoser för de närmaste årens utveckling innebär att Kinas utsläpp skulle kunna vara upp emot dubbelt så höga som USA:s 2012 vilket skulle innebära per capita-

utsläpp i nivå med Västeuropa.

Kinas ökningstakt kan komma att minska om det vi-sar sig att den explosionsartade tillväxten inom tung industri mattas av, vilket det finns vissa indikationer på. Likaså är det omigen avgörande hur väl man lyckas in-fria målsättningen att minska energiintensiteten.

Kinaharalltattvinnaochingetattförlorapåenmeraktivrollidetinternationellaklimatarbetet

De senaste åren pågår en intensiv debatt bland politiska och intellektuella kretsar i Kina om en ny utvecklings-väg som skulle kunna säkerställa en tillräcklig tillväxt för att nå de sociala utvecklingsmålen samtidigt som man förmår minska energi- och föroreningsintensite-ten drastiskt. Detta tillsammans med ökande interna-tionellt tryck på Kina att spela en aktiv roll i klimat-förhandlingarna har lett till att Kina mycket väl kan komma att spela en viktigare roll i det globala klimatar-betet än vad vi trodde för bara något år sedan. Det finns tre huvudsakliga argument för detta:

• Den kinesiska ledningen har fått ökande insikter om att klimatförändringarna kommer att drabba Kina hårt. Man är framför allt oroad över inverkan på den ekonomiska och sociala stabiliteten och hur klimat-förändringarna kan komma att samspela med andra utvecklings- och miljöproblem.

• Kinesiska företag i energibranschen har redan sett möjligheterna, och den kinesiska ledningen och finansiella aktörer håller på att få upp ögonen för att Kina har betydande potential att bli marknadsle-dande inom koldioxidsnål och klimatsmart teknik. Detta skulle kunna påskynda en omställning av Ki-nas energisystem mot väsentligt minskad intensitet av koldioxidutsläpp. Det innebär också utsikter för en omställning av kinesisk tillverkningsindustri mot mer teknik- och innovationsdriven tillväxt med högre värdeinnehåll.

• Den kinesiska ledningen betraktar klimatproblemet i ökande grad som en geopolitisk fråga, där ambitio-nen att framstå som en ansvarstagande global aktör spelar en allt större roll för Kinas handlingsalterna-tiv i de internationella klimatförhandlingarna. I och med Kinas ökande dominans som global utsläppare kan man inte längre hävda att klimatförändring-

Gridded Population of the WorldPersons per km2

0

1 - 4

5 - 24

25 - 249

250 - 999

1,000 +

: Population Density, 2000 GPW [v3]China

0 200km

RUSSIA

KAZAKHSTAN

MONGOLIA

NEPAL

MYANMAR

INDIA

BHUTAN

LAO, PEOPLE'SDEM. REP. OF

VIETNAM

KOREA

TAIW

AN

DPROF

KYRGYZREPUBLIC

Copyright 2005. The Trustees of Columbia University in the City of New York.Source: Center for International Earth Science Information Network (CIESIN),Columbia University; and Centro Internacional de Agricultura Tropical (CIAT),Gridded Population of the World (GPW), Version 3. Palisades, NY: CIESIN,Columbia University. Available at: http://sedac.ciesin.columbia.edu/gpw.NOTE: National boundaries are derived from the population grids and thusmay appear coarse.

Gridded Population of the WorldPersons per km2

0

1 - 4

5 - 24

25 - 249

250 - 999

1,000 +

: Population Density, 2000 GPW [v3]China

0 200km

RUSSIA

KAZAKHSTAN

MONGOLIA

NEPAL

MYANMAR

INDIA

BHUTAN

LAO, PEOPLE'SDEM. REP. OF

VIETNAM

KOREA

TAIW

AN

DPROF

KYRGYZREPUBLIC

Copyright 2005. The Trustees of Columbia University in the City of New York.Source: Center for International Earth Science Information Network (CIESIN),Columbia University; and Centro Internacional de Agricultura Tropical (CIAT),Gridded Population of the World (GPW), Version 3. Palisades, NY: CIESIN,Columbia University. Available at: http://sedac.ciesin.columbia.edu/gpw.NOTE: National boundaries are derived from the population grids and thusmay appear coarse.

Kina

• 10miljonerkm²(~USA)

• Extremvariationiklimatochtopografi

• HälftenavKinas1,3miljarderinvånareborpå1/10avytan(sydöstradelen)

• Kinasbeboeligadelarharextremtbefolkningstryckmedmycketknapparesurser

©2005. the trustees of Columbia University in the City of new York. source: Center for international earth science in-formation network (Ciesin), Columbia University; and Cen-tro internacional de agricultura tropical (Ciat), Gridded po-pulation of the World (GpW), Version 3. palisades nY: Ciesin, Columbia University.

Personer per km2


arna huvudsakligen är den rika världens ansvar. I stället kan en mer aktiv roll där Kina medverkar till att bryta det rådande dödläget skapa internationell goodwill och öka Kinas möjligheter att förhandla till sig så stora fördelar som möjligt.

HurkanKinaageraidetinternationellaklimatarbetet?Det finns ett antal grundläggande förutsättningar och förhandlingspositioner som ramar in Kinas tänkbara agerande i klimatförhandlingarna. Först och främst vill Kina ha ett avtal för perioden efter 2012 och man vet att ett sådant avtal inte är möjligt utan Kinas medver-kan. Kina vill dock inte ses som ett hinder för att nå ett

avtal.

Förutsättningen för att Kina med tillförsikt ska kunna ge sig in i diskussioner om att begränsa sina utsläpp är att man lyckas i sin ambition att minska energiintensi-teten med 20 procent mellan 2005 och 2010. Ju bättre utsikter att nå målet, desto större handlingsfrihet för den kinesiska ledningen.

Det råder en tvehågsenhet och skepsis i Kina om öv-riga aktörers – främst EU:s och USA:s – intentioner och förmåga att reducera sina egna utsläpp. För att Kina ska kunna överväga bindande åtaganden krävs att förutom EU även USA och Japan öppnar upp för åtaganden om 25 till 40 procent till 2020 och 80 till 90 procent till 2050, och att man kan visa en tydlig ambition och resultat i riktning mot dessa åtaganden.

Kinas formella position är att den rika världen för-utom kraftfulla utsläppsminskningar även måste åta sig att bidra med klimatvänlig energiteknik och i stor-leksordningen en halv till en procent av sin bruttona-tionalprodukt för finansiering av klimatåtgärder i ut-vecklingsländer.

Kina vet att man förr eller senare måste ta på sig bin-dande åtaganden att begränsa sina utsläpp, men man vill skjuta detta så långt på framtiden som möjligt. Istäl-let vill man för perioden efter 2012 hitta en lösning där man kan dra fördel av en mekanism för att rika länder ska kunna finansiera klimatåtgärder i utvecklingslän-der och tillgodoräkna sig dessa i sina nationella åta-ganden. Under det nuvarande Kyotoprotokollets Clean Development Mechanism (CDM) har Kina varit det utveck-lingsland som har tagit emot i särklass mest finansie-ring.

HurbörSverige,EUochvärldssamfundetageragentemotKinaiklimatfrågan?

Förtroende för varandras goda intentioner och förstå-else för varandras utgångspunkter, positioner och över-

väganden är grundläggande förutsättningar för att nå avtal där alla parter känner sig som vinnare. Detta sak-nas dock i de pågående klimatsamtalen med Kina. Det finns en grundläggande misstänksamhet från Kina mot både den industrialiserade världens intentioner och kapacitet att leva upp till de avtal och utfästelser som gjorts inom ramen för det internationella samarbetet, och mot dess villighet att ta på sig ansvaret för histo-riska utsläpp. Från det internationella samfundet finns en djupgående skepsis – framför allt från USA – om Ki-nas ärliga uppsåt att leva upp till vad man lovar och en stark oro att man ändå inte kan lita på de siffror som Kina presenterar.

Det är därför av avgörande betydelse för aktörer från EU och det övriga världssamfundet att fördjupa sin för-ståelse för Kinas utgångspunkter och agerande, dels för att skilja retorik och förhandlingstaktik från grundläg-gande begränsningar, dels för att kunna föra en mer ny-anserad diskussion med Kina. För att skapa förtroende i dialogen med Kina måste man ge Kina erkännanden inom följande områden:

Kina har redan gjort mycket för att börja komma tillrät-ta med sina klimatproblem. Man är samtidigt medveten om att man måste göra mer.

Kina har rätt till utveckling. Under det kommande decenniet måste vi därför respektera att klimatarbetet i Kina betraktas som en integrerad del av hållbar utveck-ling. Detta innebär en rätt till ökade utsläpp för utveck-lingsändamål där fokus måste ligga på att utvecklingen ska vara så klimatvänlig som möjlig.

Kina vill bli erkänt som en jämbördig samarbetspart-ner. Kinesiskt deltagande på lika villkor i forskning, ut-veckling och etablering av nya klimatvänliga tekniker är viktigare är tekniköverföring och finansiering i dess traditionella bemärkelse.

Ett förhållningssätt som respekterar Kinas klimat-ansträngningar och utvecklingsbehov innebär inte att man från internationell sida ska lägga sig platt för Kina. Det viktigaste är att vi skapar en grund för samarbete med Kina – annars kommer vi inte att kunna lösa kli-matproblemet.

Samtidigt gäller det att skjuta in sig på att lösa upp sådana fundamentala problemställningar som hindrar möjligheten att skapa globala drivkrafter för minskade utsläpp. En nyckelfråga är i vilken mån Kina kommer att tillåta en oberoende verifiering för att öka säkerhe-ten i och förtroendet för utsläppsdata. Att alla parter är överens om en sådan verifieringsprocess är en grund-läggande förutsättning för att gå vidare med bindande


utsläppsbegränsningar och global utsläppshandel efter 2020.

För Sveriges del finns två viktiga frågor om man vill göra allvar av sina ambitioner att driva på det interna-

tionella klimatarbetet:

• Som ordförande i EU under det andra halvåret 2009 måste Sverige stärka sin kapacitet att föra konstruk-tiva samtal som inbegriper Kina. Detta gäller fram-för allt ambassaden i Peking, men också EU-repre-sentationen i Bryssel och Regeringskansliet.

• Närings- och handelspolitiskt måste vi också förstå att framtiden inte ligger i att sälja svensk miljötek-nik på den kinesiska marknaden. Det är genom sam-arbete med kinesiska företag och kinesiskt kapital som möjligheterna finns, och dessa möjligheter be-gränsar sig inte till den kinesiska marknaden.


2. Kina som aktör i det internationella klimatarbetet

Frågan om klimatsäkerhet har seglat högst upp på den globala agendan vid en tid då Kina står inför oerhörda utmaningar. Behovet av sociala reformer är överhäng-ande för att motverka en ökande social oro och kunna erbjuda den bortåt halva del av befolkningen som lever under eller omkring två dollar per dag rättmätiga ut-vecklingsmöjligheter. Miljö- och resursproblemet har nått en nivå där den både begränsar förutsättningarna för en hållbar tillväxt och samtidigt spär på de sociala motsättningarna. Föroreningar skördar årligen miljon-tals människors förtidiga död och har inom loppet av

det senaste decenniet lett till en 50-procentig ökning av missbildningar hos nyfödda.

Kinas kolberoende och den lika dramatiska som ovänta-de ökningen av energianvändningen sedan 2000-talets början har skapat både internationell uppmärksamhet och oro bland kinesiska ledare.

Inrikespolitiskt är det kopplingen till de mest hög-prioriterade frågorna – inkomstfördelningen, stabilite-ten och den pågående miljökatastrofen – som gör att energifrågan, och via den även klimatfrågan, har ham-nat högst upp på Kinas politiska dagordning. Det pågår


därför en intensiv debatt inom ledarskiktet om hur den ekonomiska utvecklingsmodellen skulle kunna föränd-ras mot sociala reformer, miljövård och ökande resurs-effektivitet – dock utan att kompromissa med den till-växt som krävs för att skapa ekonomiskt utrymme för

de genomgripande reformer som krävs.

Utrikespolitiskt var klimatbegreppet så sent som för något år sedan en känslig diplomatisk fråga begränsad till vetenskapliga kretsar och den kinesiska förhand-lingsdelegationen. Kinas inställning har sedan över ett decennium varit reaktiv och föga konstruktiv. Men under de senaste ett och ett halvt åren har klimatpro-blemet börjat diskuteras öppet samtidigt som mycket

pekar på att Kina söker en konstruktiv dialog.

Objektivt och rationellt sett har Kina allt att vinna och nästan inget att förlora på att vara en aktiv med-spelare i klimatkampen. Omställningen mot en fossilfri ekonomisk utveckling kan hjälpa Kina ut ur den pågå-ende miljökatastrof som landet sedan ett par decennier befinner sig i, samtidigt som det skapar förutsättningar för en balanserad ekonomisk och social utveckling. Medverkan i en global överenskommelse kan ge Kina tillgång till teknik och kapital, och öppna möjligheter

att exportera klimatsmart teknik.

Följderna av att Kina skulle stå utanför vore däremot ödesdigra. Det skulle signalera att Kina inte tar klimat-frågan på allvar, med klimatpolitiska konsekvenser både globalt och inrikespolitiskt och med en väsentligt sämre prognos att komma tillrätta med klimatproble-met. Men utan Kina som en aktiv medspelare i det inter-nationella klimatarbetet minskar också potentialen för global tillväxt genom koldioxidsnål utveckling. Framför allt om det skulle bli verklighet av krav på gränsskat-tejusteringar eller motsvarande mot import från länder som står utanför ett globalt klimatavtal, eller om Kinas snabbt växande industri för koldioxidsnål energiteknik och klimatsmarta produkter hindras att exportera till stora marknader i OECD-länderna.

Kinas möjligheter och vilja att minska ökningstakten i sina utsläpp för att inom det närmaste decenniet börja minska utsläppen är avgörande för ett framgångsrikt globalt arbete att minska växthuseffekten. Därför är det av yttersta vikt att det internationella samfundet ökar sin förståelse för den roll som klimat- och energifrågan spelar i såväl Kinas ekonomiska och politiska utveck-ling som dess framväxt som ett globalt ekonomiskt, po-litiskt och kulturellt centrum.

Denna skrift diskuterar Kinas ambitioner och förut-sättningar att aktivt medverka till det globala klimatar-

Kinas, USA:s och EU15:s koldioxidutsläpp 1985 till 2012

3000

2500

2000

1500

1000

500

1985 1990 1995 2000 2005 2010

MM

TC

E

År

3500

2015

2012

Kina – verkliga utsläpp och prognos från Auffhammer & Carson, 2008, Forecasting the path of China’s CO

2

Emissions Using Province level informationKina – trend 2010 – 2012, författarens egen bedömning baserat på Auffhammer & Carson

USA – verkliga utsläpp baserat på data från Nederländernas Environment Assessment Agency

USA – prognos till 2012 baserat på data US EIA

EU15 – verkliga utsläpp baserat på data från Nederländernas Environment Assessment Agency

EU15 – prognos till 2012 baserat på data från European Enviroinmental Agency Report 9/2006

Kinas koldioxidutsläpp beräknas öka dramatiskt de närmaste åren. Källor: EEA, US EIA, Aufhammer & Carson, Netherlands Environment Assessment Agency.


betet. Genom att sätta in klimatfrågan i några centrala sammanhang – utvecklingsbehovet, samhällsstruktur och energianvändning, kolutmaningen, det globala kli-matspelet, och det politiska systemet – kommer skrif-ten att granska argument för och emot ett mer aktivt och konstruktivt kinesiskt agerande i klimatarbetet.

MedspelareellermotspelareNyckeln till ett konstruktivt klimatsamarbete med Kina är att vi förstår hur Kina ser på klimatfrågan och de av-vägningar som klimathänsyn innebär för det kinesiska samhället både i ett kort och långt perspektiv. Om vi inte förmår förstå de grundläggande förutsättningarna, vilka drivkrafter som påverkar Kinas hållning eller de ytterst svåra avvägningar som den kinesiska ledningen tvingas göra, ska vi heller inte förvänta oss en genuin

dialog med Kina.

Frågan om att vi måste ”få med” eller ”engagera” Kina (och andra stora snabbväxande utvecklingsländer) har blivit alltmer central bland den industrialiserade värl-dens förhandlare – framför allt de från EU-länderna. Men det sätt på vilket frågan är ställd avslöjar djupet av okunnigheten om Kinas roll och position i förhandling-arna. Samtidigt markerar det en uppseendeväckande brist på självinsikt om vilken roll som de rika länderna måste spela som föregångare för att en positiv dialog

ska komma till stånd.

Till att börja med är Kina redan i allra högsta grad med i förhandlingarna och spelade en positivt aktiv roll under klimatmötet på Bali i december 2007 – avsevärt mer konstruktiv än exempelvis USA. Vad gäller engage-manget saknas heller inte längre vare sig saklig expertis eller utvecklad diplomati – förhandlingskapacitet och engagemang var måhända en flaskhals när klimatsam-talen drog igång för 20 år sedan. Christian Azar ställer i sin bok Makten över klimatet den retoriska frågan hur vi skulle ställa oss till att kinesiska regeringsföreträdare krävde att vi i grunden ställde om vårt energisystem. Hur förhandlingsvilliga skulle vi vara om det kom krav på att vi i ett nafs skulle stänga all svensk kärnkraft – en energiform som ju faktiskt innebär avsevärda globala risker?

Problemet med detta förhållningssätt är att det å ena sidan visar på en bristande respekt för och erkännande av Kina som en sofistikerad förhandlingspart, vilket i sig är ett uselt utgångsläge för lyckade förhandlingar. Å andra sidan missar man de frågor och problemställ-ningar som verkligen skulle kunna betyda något för att etablera ett klimatsamarbete där alla parter är vinnare.

Nannan Lundin beskriver i en nyligen utkommen rap-

port från Institutet för Tillväxtpolitiska Studier (ITPS) Kinas klimatpolitik – överblick, hjärtefrågor och internatio-nellt samarbete hur den rika världens fokusering på att få med Kina på kvantitativa åtaganden, och Kinas beto-ning av sin rätt till fortsatt utveckling innan man kan tänka sig bindande utsläppsbegränsningar, riskerar att leda till låsta positioner. Det är istället frågor om hur tillväxt och utveckling faktiskt inte behöver stå i kon-flikt med klimathänsyn som borde genomsyra diskus-sionerna med Kina.

VårbildavKinaHur ser vår bild av Kina ut? Via tidningar, radio och TV ser man oftast spegelklädda skyskrapor som skjuter i höjden och medelklassmänniskor som intervjuas om familjens inköp av en andra bil eller att priset på kött gått upp. I något enstaka fall kanske man zappar in på ett nyhetsinslag eller något program från Utbildnings-radion där fattiga bönder kämpar för sin överlevnad på osannolikt torra jordlotter. Det absoluta flertalet väster-länningar som reser till Kina i jobbet eller på turistresor ser bara en bild av det väldiga landet – ganska välmå-ende men med tydliga spår av den rasande ekonomiska tillväxttakten i termer av ständiga byggarbetsplatser och dålig luftkvalitet.

Kina är enormt och rymmer nära nog oändliga skill-nader, inte bara mellan kuststädernas relativa rikedom och den fortfarande mycket större landsbygdsbefolk-ningens armod. I januari är det 20 plusgrader i södra Kina samtidigt som det är 20 minus i norr. Kinas sydkust får ett par meter regn per år medan det kan gå ett par år utan något regn alls i de inre nordvästra delarna. Ki-nas enorma storlek gör det nära nog omöjligt att skapa sig en helhetsbild. Över 1.3 miljarder människor – vad innebär det? De väldiga dimensionerna gör att varje för-sök att beskriva Kina måste skilja mellan totalsiffror, si-tuationen utslagen per person, medelvärden för landet, men också förmå att ta in de enorma skillnaderna mel-lan olika landsdelar eller sociala grupper i samhället.

Några grundläggande ekonomiska data från 2007 tjänar bra som exempel. Kinas bruttonationalprodukt är omkring 3 500 miljarder dollar vilket gör Kina till världens tredje största ekonomi efter USA och Japan. En ekonomisk stormakt alltså. Men per person blir det mer blygsamma 2 500 dollar, ett lägre medelinkomstland vilket inte ens kvalificerar Kina bland världens 100 ri-kaste länder. Men i och med de enorma dimensionerna och den i internationell jämförelse mycket ojämna in-komstfördelningen finns det både extrem rikedom och utbredd fattigdom. Kina har över 100 dollarmiljardärer


– bara USA har fler – och en växande kinesisk medel-klass om ett par hundra miljoner människor. Samtidigt är den genomsnittliga disponibla inkomsten bland de nästan 750 miljoner som lever på landsbygden endast fyra tusen kronor per år. Den drygt halva miljarden stadsbor tjänar mer än tre gånger så mycket, eller om-

kring 14 000 kronor per år.

Kina är alltså en ekonomisk stormakt totalt sett och har på grund av sin snabba tillväxt betydande ekono-misk styrka. Men utslaget på varje kines är landet fort-farande relativt fattigt. Den ekonomiska styrkan ser och hör man mer och mer om i media och har till stor del att göra med Kinas valutareserv som uppgår till svind-lande 1 700 miljarder dollar. Detta är alltså pengar som ackumulerats i det kinesiska finansiella systemet som resultat av den snabba exportledda tillväxten. En be-tydande del av dessa pengar har lånats ut till USA och andra rika västekonomier genom placeringar i stats-skuldsväxlar, vilket paradoxalt nog innebär att Kina har blivit en viktig intressent i det utsatta ekonomiska läge som USA och andra länder har hamnat i. Utslaget på varje kines blir det dock bara omkring tio tusen kronor och skulle inte räcka långt för att utjämna inkomstklyf-torna. Istället gör den väldiga valutareserven det möj-ligt för kinesiska företag och institutioner att köpa in sig i internationella företag och representerar därför en bild av ett allt mer synligt och aktivt globalt ekono-miskt intresse som vi med all sannolikhet kommer att se mer av i framtiden.

Det begynnande välståndet är dessutom väldigt ojämnt fördelat. Enligt Världsbanken har inget annat land uppvisat en såpass snabb ökning av klyftorna i samhället som Kina under 1990- och början av 2000-ta-let, vilket har lett till kraftigt ökande social oro, med inte mindre än 86 000 upplopp officiellt registrerade under 2006. Den bild av Kina som vi är vana att se i me-dia stämmer bara för en liten lyckligt lottad grupp i de största städerna i östra Kina, där i storleksordningen fem procent av befolkningen lever under OECD-liknan-de förhållanden. Ungefär en fjärdedel lever drägliga liv på en högre medelinkomstlandsstandard – företrädes-vis i östra Kina – medan ytterligare en fjärdedel lever på en nivå som motsvarar ett lägre medelinkomstland. Det är i den här gruppen som de flesta av landets i runda tal 150 miljoner interna migranter ingår – Kinas trasprole-tariat. Resten, ungefär halva Kinas befolkning, lever på landbygden och i landets inre och västra delar under förhållanden som är jämförbara med världens absolut fattigaste länder. 200 miljoner människor lever under en dollar per dag.

Några generella slutsatser kan man i alla fall dra med tanke på koldioxidutsläpp och vem som ska bidra till klimatkampen. En överväldigande del av den kinesiska befolkningen lever på en nivå där de släpper ut försvin-nande små mängder växthusgaser och tjänar så pass lite att de inte har någon som helst kapacitet att vara med och betala för globala klimatåtgärder. Det stora överskottet i valutareserven gör det dock möjligt för kinesiskt kapital att spela en mycket viktig roll som fi-nansiär av investeringar i klimatvänlig teknik. Sternrap-porten uppskattar den merkostnad som investeringar i klimatvänlig teknik skulle innebära för utvecklings-länderna till mellan 20 och 30 miljarder dollar per år. Det kinesiska överskottet i valutareserven skulle i så fall motsvara ett halvt sekel av merkostnader för samt-liga utvecklingsländer. Finansiering har med andra ord kommit att bli ett mindre problem för Kina idag än vad det var för bara tio år sedan.

Förutom det faktum att Kina genom sin storlek är i det närmaste omöjligt att greppa med tanken, gör språkbarriären och Kinas isolering intill modern tid att källorna till information om Kina är begränsade. Fortfa-rande är det bara en bråkdel av befolkningen som kan engelska nog för att tillgodogöra sig internationella ny-heter och antalet ickekineser som pratar kinesiska är försvinnande litet. Det är bara 30 år sedan Kina var ett land inneslutet i och uppslukat av sin egen dramatik, med några få undantag helt otillgängligt för utlänning-ar. Kontaktytorna mot Kina är ännu begränsade och våra bilder fragmentariska. Vad som finns utanför dessa bilder vet vi egentligen väldigt lite om. Och just därför har vi så mycket uppfattningar.

Den västerländska Kinabilden tenderar att ha mer att göra med återspeglingar av våra egna förhoppningar och illusioner om Kina, snarare än verklighetens Kina. Som Ingmar Karlsson argumenterade i en fortfarande mycket aktuell understreckare i Svenska Dagbladet från 1989 är detta egentligen inget nytt. Alltsedan Marco Po-los Kinaresa på 1200-talet har pendeln svängt mellan perioder av Kinadyrkan och Kinaskräck, där förment kinesiska egenskaper använts som argumentation i po-litiska diskussioner som egentligen inte har med Kina att göra. Behovet att se egna förhoppningar förverkli-gade i det mytiska Kina har också gång efter annan fått engagerade västerländska debattörer att svälja utopiska kinesiska målsättningar utan att fundera över landets reella förutsättningar att nå dit, och att blanda ihop po-litisk retorik med verklighetens begränsningar.

Det senaste året har visat på en enorm spännvidd i bilden av Kina som antingen hot mot eller frälsare för


det globala klimatet. Kina målas upp än som världens i särklass största klimatbov, än som landet som har satt upp de mest ambitiösa målsättningarna och som miljö-teknikmässigt håller på att springa om OECD-länderna. Vilken bild är riktig? Faktum är att båda dessa bilder i sig innehåller sanningar om Kina. Därför är det hög tid att vi förmår se verkligheten bakom skräckvisionen av Kinas ökande utsläpp eller drömmen om Kina som klimatfrälsare. Vi måste helt enkelt förstå mer om vilka drivkrafter som styr Kinas klimatarbete för att ha en möjlighet att förhandla fram avtal som gynnar både Kina och oss.


3.Klimatsäkerhetellerenergisäkerhet?

Efter tre decennier av nära tioprocentig årlig tillväxt har Kina nått ett vägskäl i sin ambition att utvecklas till ett harmoniskt och globalt ansvarstagande samhälle och man står inför enorma utmaningar. Frågan om kli-mat- och energisäkerhet står i centrum för dessa utma-ningar. Hur ser förutsättningarna ut för Kina att vara en medspelare i det globala klimatarbetet samtidigt som energisäkerheten är grundläggande för landets utveck-lingsmöjligheter?

FundamentalautmaningarKina står inför tre djupt rotade utvecklingsproblem. Det

första gäller ett ökande befolkningstryck på redan ytter-ligt knappa resurser. Till ytan är Kina ungefär lika stort som USA, men befolkningen är mer än fyra gånger så stor. Långt över 50 procent av Kinas yta är dessutom ber-gigt och oländigt och kan bara föda små befolkningar, så i verkligheten klämmer hälften av Kinas bortåt 1.4 miljarder människor ihop sig på en tiondel av landytan. Men Kina är inte bara fattigt på beboelig och brukbar markyta – detta gäller i stort sett alla naturtillgångar. Samtidigt ökar befolkningen fortfarande. Fram till mit-ten på 2000-talet är osäkerheten i befolkningsprogno-serna plus minus ett par hundra miljoner människor – mer


än hela den amerikanska befolkningen ligger i vågskå-len fram till 2050. Det ökande befolkningstrycket på redan oerhört knappa och ojämnt fördelade resurser är avgörande för Kinas framtida energianvändning och klimatutsläpp.

Det andra problemet gäller den ekonomiska utveck-lingen. Kinas reformpolitik har varit enormt framgångs-rik i att skapa tillväxt och social utveckling för stora de-lar av den kinesiska befolkningen. Men tillväxten har kommit till priset av en snabbt ökande och våldsamt in-effektiv resursanvändning samt omfattande förstörelse av miljö och ekosystem. Kinas ekologiska fotavtryck växer snabbt, manifesterat i landets hastiga uppgång som världens största utsläppare av växthusgaser. Kina står idag för en dryg femtedel av de globala koldioxidut-släppen – ungefär lika mycket som USA – men Kina är det land i världen där ökningstakten i utsläppen är som allra störst. Sedan 1990 står Kina ensamt för hälften av den globala ökningen av koldioxidutsläpp.

Det tredje problemet är en olycksalig kombination av socialistiskt arv och kapitalistisk entusiasm. Priset på många fundamentala varor som vatten, el eller ben-sin är fortfarande subventionerade, vilket skapar lägre kostnader för konsumenter och större vinstutrymme för producenter, vilket i sig leder till överutnyttjande. Med ett auktoritärt system är den kinesiska arbetskraf-ten också mycket disciplinerad. Det är kombinationen av dessa faktorer som har utgjort förutsättningen för den ohämmade exploatering av mänskliga och natur-liga resurser som Kinas tillväxt delvis bygger på.

Samtidigt genomgår det kinesiska samhället en rad fundamentala förändringsprocesser. Det demogra-fiska skiftet förändrar befolkningsstrukturen när man går från hög fertilitet och låg medellivslängd till låga födelsetal och längre förväntad livslängd. Den explo-sionsartade urbaniseringen förändrar det kinesiska landskapet när Kina inom loppet av det närmaste de-cenniet förvandlas till ett i huvudsak urbant samhälle. Den globala konsultfirman McKinsey & Company räknar i en nyligen utkommen rapport med att ofattbara 40 miljarder kvadratmeter golvyta kommer att byggas i Kina fram till 2040. De ekonomiska reformerna föränd-rar den ekonomiska maktstrukturen och innebär ökade motsättningar mellan dem som har och dem som inte har. I den halsbrytande förändringstakten förlorar gamla utgångspunkter snabbt giltighet när ett helt nytt soci-alt landskap växer fram och i grunden ändrar förutsätt-

ningarna för Kinas fortsatta utveckling.

Det är nära nog omöjligt att fatta vidden och konse-kvenserna av denna utveckling. Västvärldens moderni-

seringsprocess tog flera sekel; i Kina sker samma utveck-ling inom loppet av några få decennier. Med drygt 1,3 miljarder människor innebär det en enorm utmaning att hantera var och en av moderniseringsprocessens olika delar, men Kinas verkliga utmaning är att samti-digt och under mycket kort tid hantera ett stort antal omvälvande samhällsförändringar och att göra det mot en bakgrund av ökande sociala klyftor, resursknapphet och pågående miljökatastrofer. Det är också denna pro-blemställning som står i centrum för den nuvarande kinesiska ledningen under president Hu Jintao och pre-miärminister Wen Jiabao i dess politik att genom Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet föra Kina mot det har-moniska samhället – sökandet efter en väg som kan leda Kina mot ett välfärdssamhälle med bibehållen energisä-kerhet och inom ramen för global klimatsäkerhet.

Kinesiskenergisäkerhet–intebaraenangelägenhetförKina

Ekonomisk utveckling, fattigdomsbekämpning och so-cial stabilitet är den kinesiska ledningens huvudpriori-teringar. Efter tre decennier av nära tioprocentig tillväxt har den kinesiska ekonomin växt till världens tredje största. Kinas utvecklingsbehov är enorma. Men ekono-misk utveckling kräver tillväxt, vilken i sin tur kräver energi. Medan det inte råder någon tvekan om Kinas be-rättigade behov av energi för utveckling, är frågan hur denna energi skulle kunna genereras mer effektivt och

i ökande grad baseras på icke-fossila energislag.

Även den politiska stabiliteten är beroende av fortsatt tillväxt och kommunistpartiets legitimitet är intimt förknippad med förmågan att leverera ekonomiska utvecklingsreformer – framför allt att förbättra förut-sättningarna för de mest eftersatta. Ledningens fokus på energisäkerhet är därför inte bara en ekonomisk nödvändighet, utan lika mycket en fråga om politisk överlevnad.

I takt med den ökade tillväxten har Kinas globala betydelse ökat och under det gångna året har Kina bi-dragit med mer global tillväxt än USA. Även Kinas ener-gisituation får konsekvenser även långt utanför landets gränser. Under den akuta energibrist som rådde 2004 började kinesiska företag och institutioner säkra sig mot el-bortfall genom dieseldrivna generatorer, vilket ledde till kraftigt ökade oljeimport, som i sin tur spe-lade en avgörande roll för den snabba internationella oljeprisökningen. Omvänt skulle en ekonomisk upp-bromsning i Kina beroende på energibrist få långtgå-ende konsekvenser för världsekonomin.


Klimat-ochenergisäkerhetsdilemmatEnergisäkerhet har traditionellt setts som en nationell angelägenhet att till ett överkomligt pris säkerställa till-gång till energi för samhällsutveckling och tillväxt. Det är stor variation mellan olika länders förutsättningar att skapa energisäkerhet beroende på naturliga till-gångar, utvecklingsnivå och hur energi används i sam-hället. På grund av globaliseringen, de snabbt ökande och varierande energipriserna och farhågorna att de lättåtkomliga globala oljetillgångarna är på upphäll-ningen finns det en ökande insikt runt om i världen att enbart nationella strategier inte räcker till för att säker-

ställa ett lands energitillgång.

Begreppet klimatsäkerhet är däremot en genuint global angelägenhet med syfte att undvika storskaliga klimateffekter som i sin tur kan orsaka katastrofala konsekvenser för global ekonomi och säkerhet. FN:s kli-matpanel har kommit överens om att den globala med-eltemperaturen inte får höjas med mer än två grader för att global klimatsäkerhet ska kunna vidmakthållas. Samtidigt är det stora skillnader mellan olika länder och regioner i hur utsatta de är för klimatförändringar beroende på geografiska förutsättningar och det lokala klimatet. Den enda realistiska vägen till genuin global klimatsäkerhet går därför via internationellt överens-komna beslut. Enskilda länder – fattiga länder med hjälp av internationellt stöd – kan öka sin lokala kli-matsäkerhet genom att vidta åtgärder för att begränsa skadeverkningarna av framtida klimatförändringar.

Den utmaning som vi står inför idag, globalt såväl som nationellt, är att bygga energisäkerhet inom ramen för de begränsningar som klimatsäkerheten utgör.

Även om klimatfrågan har fått en väsentligt större tyngd i den kinesiska politiken, är det energins roll för den ekonomiska och sociala utvecklingen som sätter gränserna för den kinesiska ledningens syn på klimat-säkerhet. Klimatåtgärder måste alltså passa in i Kinas utvecklingsstrategi och bidra till ökad energisäkerhet. Med andra ord är det huvudsaklighen via insatser för att öka energisäkerheten i den kinesiska utvecklings-processen som det kinesiska klimatarbetet är uppbyggt. Klimatsäkerhet är en positiv sidoeffekt till, istället för en begränsning för Kinas energisäkerhet.

Kina står inför en handfull fundamentala dilemman i sin ambition att utveckla landet inom ramen för kli-mat- och energisäkerhet. Dessa dilemman kommer att

belysas vidare i vart och ett av de följande kapitlen.

• Kina är mer utsatt för klimatförändringar än de fles-ta andra länder.

• Fortsatt ekonomisk utveckling är nödvändigt för att Kina inte ska kollapsa och energisäkerhet är i sin tur

avgörande för en fortsatt ekonomisk utveckling.

• Kina har nått ett mycket energiintensivt utvecklings-stadium som drivs av snabb industrialisering och ur-banisering vid en tid då klimatsäkerheten har blivit en angelägenhet högst upp på den globala agendan.

NordvästOlja & Gas

NordöstOlja

NorrKol

SydvästVattenkraft & Gas

Öst

Svår terräng och långa avstånd mellan energi-resurser och konsumenter gör det dyrt att utveckla Kinas energisystem


• Med kol som bas i energisystemet är det osannolikt att Kina kan transformera sin energistruktur på ett så genomgripande sätt som krävs för att världen ska klara målet om högst två graders ökning av medel-temperaturen.

• Kina kan inte längre hävda att klimatförändringar-na huvudsakligen är den rika världens problem sam-tidigt som man har avancerat till världens största utsläppare och dessutom har en utrikespolitisk am-bition att vara en ansvarstagande nation som inte äventyrar den globala säkerheten.


4. KlimathotetKan en allt starkare känsla hos kinesiska medborgare och beslutsfattare för de avsevärda risker för Kinas framtida utveckling som klimatförändringarna inne-bär, kombinerat med en ökande insikt att Kina självt står för en avgörande del av utsläppen, påverka landets sätt att handskas med klimatproblemet?

KinapåverkasredanavklimatförändringarKina är mycket sårbart för klimatförändringar och har redan drabbats av kostsamma klimateffekter som hu-vudsakligen är resultat av den rika världens industriali-sering sedan mitten av 1800-talet. Men medan USA, följt av Europa, står för det ojämförligt största ackumulera-de bidraget, pekar samstämmiga prognoser på att det är från Kina som – om inget händer – det kommande se-

klets största klimatutsläpp kommer att genereras. Kinas koldioxidutsläpp skulle redan 2012 kunna vara bortåt

dubbelt så stora som USA:s.

Kina har fram till för något år sedan sett klimathotet som en fråga för den rika världen, både ansvarsmässigt men också som problemformulerare. Kinas egen klimat-rapport som lades fram vid årsskiftet 2006-2007 visar dock att Kina kommer drabbas mycket hårt av klimat-förändringarna. Författarna, som kommer från ledande kinesiska forskningsinstitutioner, betonar att det ligger i Kinas eget intresse att delta i ett globalt samarbete för att lösa klimatkrisen och manar kinesiska ledare att be-trakta klimatutmaningen som en konstruktiv drivkraft för utveckling av ny energiteknik, ökad energieffektivi-tet och alternativa energikällor.

Skräp som dumpas i städernas förorter fastnar i träden och förorenar jordarna. Foto: lYnn Yen


Rapporten visar att klimatpåverkan redan satt både tydliga och kostbara spår i Kina. Temperaturerna har ökat den senaste tioårsperioden samtidigt som det har varit ett större antal extrema väderförhållanden. Ökad torka i norr har lett till vattenbrist och lägre skördar för över 50 miljoner människor samtidigt som uppemot en fjärdedel av Kinas yta hotas av ökenutbredning. Ökande nederbörd i söder har lett till fler översvämningar. Hi-malayas glaciärer har krympt med en femtedel vilket på sikt hotar vattentillgången för flera miljarder män-niskor.

KatastrofalaframtidaföljderRapporten ger en mycket oroande bild av hur Kina kom-mer att påverkas av klimatförändringarna. Fram till 2020 kommer medeltemperaturen att öka med mellan 1,3 och 2,1 grader, vilket i realiteten innebär att vissa områden kommer att se drastiska temperaturhöjningar redan under det närmaste decenniet. Fram till 2050 uppskattas medeltemperaturen öka med 3,3 grader. Trots att nederbörden beräknas öka med ett par procent till 2020 kommer detta inte att mildra den kroniska vat-tenbristen i norra Kina, utan snarare öka både antalet översvämningar och torrkatastrofer med betydande på-verkan på Kinas utvecklingspotential.

Andra storskaliga konsekvenser omfattar negativa ef-fekter på jordbruket som allvarligt kommer att påverka säkerheten i livsmedelsförsörjningen, samt ökad sår-barhet från översvämningar, tyfoner, saltvatteninträng-ning och erosion i den extremt tätbefolkade kustzonen, där Kinas ekonomiskt viktigaste regioner inklusive Yangtze- och Pärlflodsdeltana ligger.

Givet Kinas osäkra vattensituation är den utpräglade temperaturhöjningen i Himalaya speciellt bekymmer-sam. Stora vattenmängder kommer att smälta av från de väldiga glaciärerna och öka riskerna för storskaliga översvämningar till dess avsmältningen har nått sin kulmen någon gång mellan 2030 och 2050, då vatten-föringen i Kinas största floder kommer att minska dras-tiskt med stora konsekvenser för all mänsklig aktivitet

längs de mäktiga livsnerverna.

Klimateffekterna, av vilka många kommer att be-gränsa den ekonomiska tillväxtpotentialen även i en nära framtid, utgör i sig starka argument för att Kina ska delta aktivt i det internationella klimatarbetet. Men man måste sätta in klimathotet i ett perspektiv av Kinas vidare utvecklingsproblem. För den kinesiska ledning-en innebär hotet om klimateffekter en ytterligare de-stabiliserande faktor. Det är framför allt påverkan inom jordbruket som oroar eftersom det ytterligare skulle

försämra situationen för Kinas fattigaste och mest ut-satta grupper.

ÖkandemedvetenhetomhotochmöjligheterMedvetenheten om klimatproblemet växer snabbt i Kina, inte minst hos allmänheten som via pressen kopp-lade ihop klimatförändringarna med de extrema och mycket ovanliga snöstormar som förlamade södra och östra Kina under det kinesiska nyåret 2008. Den skakan-de insikten att klimatförändringarna utgör ett avsevärt hot mot det kinesiska samhället är ett nytt men allt högre prioriterat problem för den kinesiska ledningen. Man är framför allt oroade över effekterna på den eko-nomiska och sociala stabiliteten och hur klimatet kan komma att samverka med andra utvecklings- och miljö-problem. Som vanligt är det bland småpåvarna på mel-lan- och lägre nivå i den politiska byråkratin som det verkar brista i insikt om vilka konsekvenser detta kan komma att innebära för Kina.

Men Kina vore inte vad det är om det inte också fanns de som såg möjligheter i klimatproblemet. Kinesiska företag och i växande grad även ledarna ser koldioxids-nål teknik som ett område där Kina har komparativa produktionsfördelar och kinesiska företag har skapat sig ledande positioner inom en rad koldioxidsnåla tek-nikområden.


Ekonomisk utveckling är ingen lyx utan absolut nöd-vändigt för en fredlig och stabil framtid i Kina. Även om Kina har ett betydande antal dollarmiljonärer och en växande urban medelklass så lever en övervägande del av befolkningen i absolut fattigdom. Ekonomisk utveckling innebär möjligheter för eftersatta grupper att få ett drägligare liv. Även om den rikare fjärdedelen har en livsstil som i allt ökande grad innebär koldioxid-utsläpp väl i nivå med den rika världen, lever de flesta kineser på en nivå som genererar endast små mängder växthusgaser. Kina har en legitim rätt till utveckling, så frågan är hur detta kan ske samtidigt som Kina inom ett tiotal år måste börja minska sina totala utsläpp. Klima-tet och världens naturresurser klarar nämligen inte av att Kina skapar amerikanska eller europeiska konsum-tionsmönster.

TillväxtnödvändigförutvecklingochstabilitetDe ökande klyftorna och en internationellt sett mycket skev inkomstfördelning gör det nödvändigt för Kina att upprätthålla en stabil tillväxt för att kunna finansiera fortsatta grundläggande sociala reformer. Kinesiska ekonomer har sedan länge ansett att tillväxten inte får sjunka under sju procent för att inte äventyra den po-litiska stabiliteten. De flesta bedömare är överens om att Kinas tillväxt kommer att sjunka från en nivå väl över tio procent sedan början 2000-talet. Detta beror på att Kinas komparativa fördelar minskas i takt med ökade kostnader och konkurrens från andra låglönelän-der. För att skapa möjligheter till fortsatt tillväxt måste Kina röra sig uppåt i produktionsvärdekedjan och öka sin kapacitet att tillverka produkter med högre värdein-nehåll. Här finns, som nästa kapitel kommer att visa,

5.Utvecklingsbehovet

Smogen ligget tät över Tonghua i Jilinprovinsen. Foto: Karl HaldinG


stora möjligheter för Kina inom produktion av koldiox-idsnål teknik.

Mycket riktigt har också tillväxten mattats av betyd-ligt från uppemot 12 procent under 2007 till prognoser på under nio procent för 2008 och till och med ner mot den enligt kinesiska ekonomer farliga sjuprocentsnivån för 2009. Det finns två huvudsakliga sätt för den kine-siska ledningen att bemöta hotet om minskad tillväxt: att stimulera den privata konsumtionen och att öka de statliga investeringarna i infrastruktur. Vid blotta anblicken låter detta som insatser som innebär ökade kolidioxidutsläpp. Men även om detta i huvudsak är en fråga om stimulanser på kort sikt finns det i detta skede av ekonomiska utmaningar möjligheter för Kina att läg-ga grunden till ett mer koldioxideffektivt samhälle.

Statlig konsumtion kommer säkert också vara en åt-gärd för att hålla ekonomin igång. I och med att man nyligen infört så kallade gröna inköpsregler för alla offentliga institutioner och statliga företag finns nya drivkrafter för mer klimatvänlig konsumtion och pro-duktion. Liknande resonemang kan föras om de inves-teringar i infrastruktur som kommer att genomföras, där nya regler för att minska Kinas energiintensitet kommer att spela en ökande roll för vilka investeringar man gör. I den mån dessa innebär att Kina investerar i en mer klimatvänlig samhällsstruktur så är allt gott

och väl.

Det finns starka argument för att den globala finan-siella krisen och annalkande recessionen innebär möj-ligheter för Kina att slå in på en väsentligt mer klimat-vänlig utvecklingsväg. Grunden till en sådan utveckling har redan påbörjats i och med det starka fokus på mins-kad energiintensitet som nuvarande ledning under pre-sident Hu och premiärminister Wen har lagt fast som en bärande del av Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet. I samtal med den kinesiska ledningen och ledande ki-nesiska ekonomer argumenterade Lord Nicholas Stern under sitt Pekingbesök i slutet av oktober 2008 för att Kina har mycket att vinna på att inrikta en expansiv ekonomisk politik de närmaste åren mot investeringar i klimateffektiv infrastruktur och förnybar energi.

FramtidainvesteringarKina presenterade i november 2008 ett stimulanspaket på totalt 4000 miljarder yuan (1 yuan = ca 1 seK):

Stimulanspaketet ska bland annat användas till följande:

Järnvägar: 703

Vägar: 767

Hamnar i Liaoningprovinsen: 10

Återuppbyggnad efter jordbävningskatastrofen i Sichuanprovinsen: 430

Industriutveckling i Chongqing: 1000

Kolkraft: 140

Kärnkraft: 95,5

Naturgaspipeline: 93

Källa: China Daily 14/11-08

TillväxtsomstimulerarbådeutvecklingochklimatDen kinesiska staten har förmånen att gå in i den annal-kande globala recessionen inte bara med en massiv va-lutareserv (vilket i sig inte är oproblematiskt) utan även ett budgetöverskott på ett par procent av BNP som kan användas som smörjmedel för att hålla tillväxten igång. Många ekonomer argumenterar att Kina borde ta denna chans att bygga upp den sociala välfärden för att på så vis uppmuntra människor att spara mindre och spen-dera mer. Statliga investeringar i sociala välfärdssystem skapar konsumtion med låga koldioxidutsläpp, framför allt i jämförelse med att den kinesiska staten tidigare har sysslat med investeringar i tung industri. Istället är det den underutvecklade tjänstesektorn som borde sti-muleras vilket skulle innebära tillväxtmöjligheter med väsentligt lägre koldioxidintensitet än idag.


6.Samhällsstrukturochenergianvändning

Omställningen mot en fossilfri ekonomisk utvecklings-modell skulle kunna hjälpa Kina ur den pågående mil-jökatastrofen och skapa förutsättningar för fortsatt ekonomisk och social utveckling. Men Kina befinner sig i en utvecklingsfas där inget land tidigare lyckats minska sin energianvändning. I sig lovande exempel på klimatsmart utveckling i Kina drunknar än så länge i en generellt sätt mycket energiintensiv tillväxtmodell. Även om förutsättningarna för klimatsmart utveckling finns är vägen dit inte enkel. Hur snabbt kan man över huvud taget förvänta sig att världens största land ska

kunna omvandlas från hög till låg energiintensitet utan att göra avkall på behovet av social utveckling?

EnergiutvecklingunderKinasreformperiodMellan 1980 och 2000 fyrdubblades Kinas ekonomi sam-tidigt som energianvändningen endast ökade hälften så fort. Vid början av 2000-talet vände denna trend plöts-ligt och energianvändningen började öka väsentligt snabbare än den ekonomiska tillväxten.

De grundläggande reformer som i skarven mellan 1970- och 80-talen drevs igenom under Deng Xiaopings


ledning byggde på ekonomisk decentralisering och en jordbruksreform som omfördelade förfoganderätten till marken från arbetarkommuner till hushållsnivå. Detta skapade en enastående produktivitetsökning inom jordbruket samtidigt som en gradvis stärkning av förfoganderätten skapade förutsättningar för allt effek-tivare jordbruk.

1983 utökades reformerna till att omfatta även lands-bygdsindustri och överskott från jordbruket började investeras i arbetskraftsintensiv lättare tillverknings-industri, vilken kom att utgöra motorn i den kinesiska tillväxten under 1980- och 90-talen. På detta sätt för-vandlades Kinas industristruktur från tung industri till lätt tillverkning med väsentligt högre avkastning i för-hållande till energibehovet.

Vid millennieskiftet förändrades dock oväntat den unika 20-åriga trenden av kontinuerligt lägre energiin-tensitet. Efter tre decennier av halsbrytande tioprocen-tig årlig tillväxt hade Kina kommit in i en utvecklings-fas där snabb urbanisering och industrialisering ledde till expansiv infrastrukturutbyggnad. Detta skapade hastigt ökad efterfrågan på stål, betong, aluminium och liknande tunga insatsvaror. För att stärka den kinesiska ekonomin efter den asiatiska finanskrisen 1998 rullade ledningen ut ett omfattande investeringsprogram för infrastrukturutbyggnad, vilket vid sekelskiftet ledde till ytterligare efterfrågan från på tunga industrivaror. Ungefär samtidigt som Kina blev medlem av Världs-

Kinas andel av global produktion (2006) från China Energy - A Guide for the Perplexed

0% 10% 20% 30% 40% 50%

Planglas 49%

Cement

Stål

Aluminium

Personbilar

Eten

Halvledare

BNP

Patent

48%

35%

28%

11%

8%

7%

6%

0,8%

handelsorganisationen (WTO) 2001 ökade den globala efterfrågan från den kinesiska tillverknings- och sam-mansättningsindustrin, vilket ökade överskottet i ut-rikeshandeln och skapade stora vinster i den kinesiska ekonomin. Med mycket kapital i banksystemet flödade investeringarna till en alltmer lukrativ tung industri som expanderade kraftigt både i total volym och i antal

företag.

Som ett resultat av detta är Kina nu världens störs-ta producent av en rad tunga industriprodukter och stod 2006 för halva världsproduktionen av betong och planglas, en tredjedel av stål- och en fjärdedel av alu-miniumproduktionen. Inom loppet av den senaste tio-årsperioden har Kinas industristruktur förskjutits från lätt, energieffektiv men arbetskraftsintensiv tillverk-ning till tung energi- och kapitalintensiv industri. Det är dessa strukturella förändringar i kombination med en snabb tillväxt som har utgjort den avgörande driv-kraften för att Kina snabbare än vad någon kunnat för-utse har accelererat till världens tillsammans med USA största koldioxidutsläppare.

EnergiintensitetenFör Kinas ledare är energiintensiteten, och i ett större sammanhang även den allmänt höga resursintensi-teten, en central och mycket högt prioriterad fråga. Energi krävs för att generera fortsatt utveckling, men samtidigt kan man inte långsiktigt behålla sin konkur-


renskraft i en värld av ökande energipriser om man inte kan minska energiintensiteten i ekonomin. Det ökande energibehovet och ett alltmer kostbart oljeberoende minskar också energisäkerheten och ökar Kinas sårbar-

het.

Kina använder enormt mycket energi i förhållande till sin BNP. Ekonomin är hela nio gånger mer energi-intensiv är Japans, omkring fem gånger OECD-världens och nästan tre gånger Indiens. Detta visar på stora möj-ligheter för Kina att utveckla sin ekonomi och samtidigt minska energianvändningen. Ett hypotetiskt Kina med Japans ekonomiska struktur skulle alltså bara behöva använda en niondel så mycket energi som idag. Samti-digt är det just på grund av strukturen och utvecklings-nivån hos den kinesiska ekonomin som landet förbru-

kar så mycket energi i förhållande till sin BNP.

Efter ett besök i Peking och Hongkong i oktober 2008 uttryckte Lord Nicholas Stern att den fundamentala ut-maningen för att det ska finnas en möjlighet att avvärja klimathotet fram till 2050 är att Kina måste klara av att halvera sina koldioxidutsläpp samtidigt som ekonomin förväntas tiodubblas. Detta innebär att Kinas koldioxid-

produktivitet skulle behöva öka med en faktor 20. Stern menar samtidigt att man inte ska överdriva kostnaden för en sådan omställning, som till stor del skulle kunna bekostas via en global koldioxidmarknad. Kostsamt el-ler inte, att frikoppla Kinas koldioxidutsläpp från till-växten – det vill säga att skapa en ekonomisk tillväxt som är väsentligt snabbare än utsläppsökningarna – innebär en utmaning som inget land hittills klarat av i det utvecklingsstadium som Kina befinner sig i.

Kinasenergiutmaning–frånindustrileddtillkonsumtionsdrivenefterfrågan

Industrin använder över två tredjedelar av Kinas pri-märenergi – en mycket hög siffra både jämfört med industrialiserade länder och utvecklingsländer. Som jämförelse står industrin för en tredjedel av USA:s en-ergibehov. Hushåll, transporter och tjänstesektorn står

för blotta tio, sju och två procent vardera.

Medan utmaningen idag är energi för att producera stål, betong, glas och asfalt till den urbana expansionen och utbyggnaden av trafiksystemet, kommer framti-dens energianvändning i allt högre grad definieras av

Kinas energiintensitet 1952 till 2006

Ton

kole

kviv

alen

ter

per

milj

one

r yu

an

2006

2003

2000

1997

1994

1991

1988

1985

1982

1979

1976

1973

1970

1967

1964

1961

1958

1955

1952

500

400

300

200

100

0

1958 Det stora språnget

1978 Kinas reformperiod påbörjas

2002 Energiintensiteten börjar öka igen

Kinas energiintensitet sjönk 1977-2003 pga att andelen lätt industri ökade och att flertalet industrigrenar blev energieffektivare. I början av 2000-talet ökade åter energiintensiteten totalt sett, dvs industrin använde allt mer energi i förhållande till BNP. Det beror på en ökning av andelen tung industri (planglas, cement, osv). Här finns en stor potential för energieffektivisering. Källa: China Energy – A Guide for the Perplexed.


de nya byggnadernas behov av uppvärmning, luftkondi-tionering och belysning samt den ökande trafikens driv-medelsbehov. De centrala frågorna är därför vad som kommer att hända med den energi- och kapitalinten-siva tunga industrin och hur den konsumtionsdrivna

energiefterfrågan kommer att utvecklas.

I de flesta länder står hushållen och tjänstesektorn för en bra bit över hälften av efterfrågan på energi – i Kina är det inte ens en tredjedel. Dessa sektorer är mer kon-sumtions- än investeringsdrivna och kommer med väx-ande välstånd att öka sin energianvändning. Hur snabbt detta sker beror på tillväxt och inkomstfördelning, men också på hur energieffektiva dagens och morgondagens investeringar i infrastruktur är.

Som en tumregel börjar tjänster och transporter pas-sera industrins energianvändning vid en per capita BNP på 5 000 dollar. Kina ligger idag på halva den ni-vån, men givet den väldiga befolkningen och de stora inkomstskillnaderna mellan olika regioner finns drygt 30 miljoner invånare i Peking och Shanghai som redan har nått denna nivå med ytterligare 225 miljoner inte långt efter. Det är de val som de allt fler rika gör som i allt högre grad kommer att definiera Kinas framtida energiutveckling.

Men även med de bästa intentioner från framtidens konsumenter finns en avsevärd risk att Kina håller på

att fångas i en mycket energiintensiv infrastruktur. Hit-tills har konstruktionskostnad och korta ledtider varit mycket viktigare än att säkerställa låga drifts- och un-derhållskostnader genom att bygga energieffektivt.

JaktenpåenergieffektivitetMed alla siffror som pekar åt fel håll är det lätt att få intrycket att inget händer i Kina annat än en hänsyns-lös exploatering av energi och andra naturresurser. Man måste dock hålla isär två viktiga fakta. Å ena sidan har Kinas ekonomi mer än tiodubblats sedan reformerna tog fart i början på 1980-talet och är nu inne i ett ut-vecklingsskede som för alla länder har inneburit en kraftigt ökande energianvändning. Å andra sidan har energiintensiteten totalt sett faktiskt mer än halverats under denna period. Att vända trenden med ökande en-ergiintensitet sedan millennieskiftet är högsta prioritet för den kinesiska ledningen och man har satt upp ett mål under den nuvarande 11:e femårsplanen från 2006 till 2010 att vända trenden från början av 2000-talet och minska energiintensiteten med 20 procent. Detta är ett mycket ambitiöst men samtidigt viktigt mål för att den kinesiska ledningen ska känna sig trygg i att sätta upp liknande mål under de kommande femårsplanerna.

Den politiska skärpan bakom dessa ambitioner un-derstryks av att de inte är skrivna som allmänna mål-

Energianvändning för olika sektorer i olika länder

10%

71%

19%

21%

30%

49%

23%

42%

35%

31%

38%

31%

33%

43%

25%

27%

Kina Indien Ryssland Europa USA Japan

34%

39%

Transport

Bostäder/byggnader

Industri

Kinas industri använder betydligt mer energi än övriga sektorer jämfört med andra länder. Källa: Samtliga värden utom Kinas kommer från IEA WEO 2006. Kinas värden är från 2005 kommer från CEIC. Värdena tar inte hänsyn till biomassa och utsläpp.


sättningar utan som bindande åtaganden. Centralre-geringen har via avtal fördelat målet mellan de olika provinserna, som i sin tur avtalat med län och större städer inom varje provins. I och med att industrin står för en så pass stor del av energianvändningen har man utvecklat ett speciellt program för de 1 000 mest en-ergitörstiga kinesiska industriföretagen. Programmet innebär att samtliga industrier signerat avtal om att öka sin energieffektivitet med i genomsnitt 25 procent, samtidigt som man arbetar aktivt med att följa upp att den mest energieffektiva teknik som finns tillgänglig används. Man inför också energibaserade indikatorer för att utvärdera företagsledare.

Men de tuffa administrativa tagen är inte bara en frå-ga om att öka energieffektiviteten i sig. Nya tvingande standarder för konsumentprodukter från 2005 håller på att trimma den kinesiska tillverkningsindustrin att bli världsledande när det gäller energieffektiva vitvaror och hemelektronik.

Byggsektorn är ett område där energieffektivisering med ökande energipriser blir allt lönsammare. Den nya byggstandarden från 2006 kräver att alla nya byggna-der är välisolerade och använder energieffektiva bygg-material, samt att de mest energieffektiva teknikerna utnyttjas för uppvärmning, luftkonditionering och ven-tilation. Detta innebär både utmaningar och möjlighe-ter. Den brittiska tankesmedjan The Climate Group pekar i rapporten China’s Clean Revolution på att energianvänd-ning per kvadratmeter i kinesiska byggnader är dubbelt så hög som inom OECD. Med tanke på att hälften av det globala byggandet sker i Kina utgör detta en marknad på över 200 miljarder dollar. Hittills är det dock en för-svinnande liten del av det kinesiska byggnadsbeståndet som uppfyller standarderna. Globalt sett har byggbran-schen hört till de mest korrumperade och den verkliga utmaningen för kinesiska myndigheter blir att skapa både incitament och kontrollprogram som kan förverk-liga den nya standarden.

Även om transportsektorn ännu står för en liten del av den kinesiska energianvändningen ökar den snabbt. Med tanke på att transporter till största delen baseras på olja – som i allt ökande grad måste importeras – har Kina mycket att vinna på att så snabbt som möjligt skapa förutsättningar för en mindre energi- och oljeintensiv utveckling av denna sektor. Man har därför tagit fram utsläppsstandarder för bilar som är 40 procent striktare än de amerikanska och man straffbeskattar energislu-kande stadsjeepar.

Drivmedelspriserna styrs fortfarande av staten, men det finns starka tecken på att en reform är på gång att

avreglera dessa, vilket skulle ge ytterligare incitament för energieffektiv utveckling av transportnäringen. Pro-blemet är att man inte kan genomföra en sådan reform utan att kompensera exempelvis bönder, fiskare och taxiförare – grupper som redan är mycket utsatta i det kinesiska samhället.

Men marknadskrafterna håller redan på att forma en helt ny transportkultur i Kina med över 60 miljoner el-cyklar som släpper ut en bråkdel så mycket koldioxid som personbilar och som till och med har lägre utsläpp per personkilometer än kollektivtrafik. Utvecklingen drivs av att kinesiska innovationsföretag blivit världs-ledande inom batteriteknik. Kina står för 80 procent av världsmarknaden för dessa nya så kallade e-bikes och erfarenheten från denna utveckling har gjort att kine-siska företag ligger långt framme när det gäller plug-in-hybrider för personbilsmarknaden.

De kraftfulla målen att minska energiintensiteten i kombination med marknadsdriven utveckling av ener-gisnåla apparater, byggnader och transportmedel utgör en signifikant förändring av Kinas energiutveckling. Frågan är dock om kraften i denna förändring är till-räcklig för att inte bara minska energiintensiteten i den kinesiska ekonomiska tillväxten utan att på sikt börja minska den totala energianvändningen. För att nå det globala målet att inte öka världens medeltemperatur mer än två grader måste Kinas totala energianvändning sluta växa under 2020-talet för att sedan minska mot 50 procent till 2050. För att detta ska kunna ske måste Kina inte bara öka sin energieffektivitet matkant utan dessutom komma tillrätta med sitt kolberoende och ut-veckla alternativa energikällor.


7. Kolutmaningen –vadharKinaföralternativ?

Kinas ekonomiska mirakel är baserat på billigt kol på samma sätt som västvärldens makalösa tillväxt under 1900-talet baserats på till synes ändlös tillgång på billig olja. Kinas ledare har definierat kolet som basen i ener-gisystemet och kolberoendet är inbyggt i den kinesiska ekonomin, i planeringsapparaten och i maktstrukturen. Men det är kolet som är det verkligt stora klimatproble-met. Det är inte troligt att vi kan nå målet om max två graders temperaturökning om Kina inte avsevärt mins-kar andelen kol i sin energimix. Är det möjligt att tänka bort kolet när man planerar Kinas framtida energisys-tem eller är det realistiskt att Kina kan göra merparten

av sin framtida kolbaserade energi koldioxidneutral ge-nom en kraftig satsning på att infånga koldioxiden?

Energimixen–merän90procentfossilbaseradenergiKina anses vara väl försett med energiresurser, med bryt-bart kol och vattenkraftpotential som uppgår till 12 och 17 procent vardera av världens totala tillgångar. Men be-tänker man att en femtedel av världens befolkning bor i Kina blir tillgången per capita mer modest även när det gäller kol. Trots detta är Kinas koltillgångar tillräckliga för att ensamma driva fram en klimatkatastrof.

Cyklist från staden Yinchuan i Ningxiaprovinsen. Foto: lYnn Yen


Kol står för mer än två tredjedelar av energianvändning, olja en femtedel, vattenkraft drygt sex och gas knappt tre procent. Kärnkraft och övriga energikällor utgör till-sammans mindre än en procent av energimixen.

DenkoldrivnaekonominKina står för nästan två femtedelar av världens totala kolförbrukning – mer än USA, Ryssland och Indien till-sammans. Detta har inte bara sin grund i de goda koltill-gångarna, utan är än mer resultatet av politiska priori-teringar sedan reformerna tog vid i början av 1980-talet. Enbart sedan början av 2000-talet har kolförbrukningen

ökat med upp emot 50 procent.

Ungefär hälften av kolet går direkt till industrin för användning vid stålproduktion, i ångpannor och för in-dustriell elproduktion. Hushållens andel har på grund av omställningen från kol till gas och el minskat från en femtedel 1980 till under fem procent idag. Den andra knappa hälften används för elproduktion. Fyra femtede-lar av Kinas el genereras via kol. Sedan millennieskiftet har Kinas elproduktion ökat lika mycket som den samla-de elförbrukningen i Tyskland, England och Frankrike. Enbart 2006 adderade Kina 100 gigawatt ny kapacitet vilket motsvarar Afrikas samlade elkraftproduktion.

Den ekonomiska reformpolitiken befäste under 1980- och 90-talen kolets centrala roll i Kinas ekonomi. När reformerna började ta fart i början av 1980-talet ökade energibehovet kraftigt och då det stod klart att man inte kunde öka produktionen från Kinas oljefält drev man istället på reformtakten inom kolindustrin. Detta ledde till en exceptionell tillväxt i den småskaliga, lokalt ägda kolgruveindustrin som dels har stått för merparten av ökningen av kolproduktionen, dels försett ekonomin

med billigt kol.

Liksom inom många andra sektorer har Kina använt sig av ett dubbelt prissystem för kol – ett fast pris för produktion inom planen och marknadspriser för pro-duktion utöver eller utanför planen. De små, lokala gruvbolagen låg utanför planen och med sina låga kost-nader kunde de expandera på basis av växande efterfrå-gan. De statsägda konkurrenterna däremot tvingades sälja med förlust för att förse kolkraftverk och statlig industri med kol inom ramen för vad som stipulerats i femårsplanerna. På så vis samverkade de småskaliga och statsägda kolsektorerna till att dopa den kinesiska industrin med billigt kol.

Den småskaliga gruvindustrin har också spelat en viktig roll för att skapa arbetstillfällen och tillväxt på

Kraftig utbyggnad av elproduktionskapacitetenFrån presentation av Kinas ambassadör till Sverige 30 okt 2008 på Nätverket för Olja och Gas

2000: 1 400 GWh

2007: 3 300 GWh2010: 4 500 GWh

Prognos 2020: 6 500 GWh

Biomassa 0,7%Kärnkraft1,2%Kärnkraft

1,2%

Kärnkraft0,8%

Vind0,6%

Vind0,8%

Vind0,1%

Naturgas4,3%

Biomassa 0,7%

Kärnkraft2,8%

Vind3,5%

Solkraft 2,1%

Kol 70,6%

Kol 77,6%

Kol 74,3%

Fossila bränslen

70,3%

Vattenkraft20,4%

Vattenkraft22,6%

Vatten-kraft

24,8%

Vattenkraft21,2%

Kolets andel ökade markant under 2000-talets första hälft men beräknas nu minska till förmån för förnybar energi och kärnkraft. Prognosen 2020 bygger på uppgifter från ”China’s Clean Revolution” och författarens bedömningar.


landsbygden. Dels sög gruvorna upp övertalig arbets-kraft från jordbruket, dels kunde de små gruvorna över-brygga flaskhalsar i det underdimensionerade trans-portsystemet och förse lokal industri (som även den ofta låg utanför planen) med kol. Idag sysselsätter Kinas kolgruvor fem miljoner anställda av vilka minst en tred-jedel arbetar i den ickestatliga sektorn.

Under 1990-talet började den kinesiska ledningen få upp ögonen för detta och de negativa konsekvenserna på miljö och gruvsäkerhet. Enligt officiell statistik om-kommer årligen 6 000 i gruvolyckor, men den verkliga siffran kan vara avsevärt högre. Kolgruvornas vidriga ar-betsmiljö skördar också offer med en uppskattning från Världsbanken om upp emot 400 000 gruvarbetare som årligen möter en förtidig död. I Kinas kolgruvedistrikt ligger både cancerfrekvens och missbildningar hos ny-

födda långt över genomsnittet.

Paradoxalt nog blev Kina under 2007 – sina rika kol-tillgångar till trots – nettoimportör av kol. Att bryta, transportera, och förbränna kol i massiva kvantiteter, för att sedan distribuera el till slutanvändare vid rätt tidpunkt ställer höga krav på struktur, tillgång till till-förlitliga data, rationella prissignaler, effektiv regle-ring och väl utbyggda transportvägar – allt vilket Kina saknar. Mycket pekar därför på att Kinas importbehov av kol kommer att öka i framtiden, framför allt för att förse de dynamiska östra delarna med el.

Kolberoendet spelar en avgörande roll som förklaring till att Kina utvecklat en så pass energiintensiv sam-hälls- och industristruktur med höga utsläpp av både växthusgaser och andra föroreningar i förhållande till produktionsvolym och produktionsvärde. Kolberoendet är inbyggt i den kinesiska ekonomin, i planeringsappa-raten och i maktstrukturen. Den ekonomiska tillväxten kräver hela tiden mer energi och det kinesiska energi-systemet är inställt mot att tillgodose ökad efterfrågan med ny kolbaserad kraft. Detta är det snabbaste och billigaste sättet att möta behovet givet att man inget betalar för kolets alla nackdelar, såsom miljontals män-niskor som dör eller missbildas i koldistrikten, allvar-liga storskaliga hälsoeffekter av föroreningar samt den explosionsartade tillväxten i Kinas koldioxidutsläpp.

Kinas ledare har definierat kolet som basresurs i ener-gi systemet. Men i och med ett ökande internationellt tryck på Kina att i alla fall minska ökningstakten av kol-dioxidutsläppen finns det idag kinesiska forskare som hävdar att kolet är Kinas enskilt största utrikespolitis-ka belastning och att man måste ställa om sig mot en snabb minskning av kolberoendet.

Övrigfossilenergi–oljaochgasOljans andel av energimixen har bara ökat marginellt sedan början av 1990-talet. I absoluta termer har dock oljeförbrukningen fördubblats över det senaste decen-niet med en mycket stark ökning under 2000-talets första fem år, då Kina som resultat av energibrist och ökande behov inom tung industri stod för en fjärdedel av ökningen i världens totala oljeförbrukning. Det är industrin som tvärt emot de flesta andra länder står för två tredjedelar av oljeförbrukningen. I och med att an-talet fordon har fördubblats den senaste femårsperio-den står dock transporterna för den största ökningen av oljeförbrukningen.

Kina är världens fjärde största oljeproducent utanför Mellanöstern. Trots detta kan man sedan 1994 inte möta det inhemska oljebehovet och Kina täcker idag hälften av sin oljeförbrukning genom import. Givet ökande be-hov från transporter och petrokemisk industri förvän-tas importbehovet öka mot 80 procent 2020.

Naturgas utgör bara fyra procent av energiförbruk-ningen, men andelen växer med den expanderande pet-rokemiska industrin och ökande hushållsanvändning. Regeringen försöker öka gasanvändningen, främst ge-nom att öka den inhemska produktionen men också via import. Kapacitet saknas dock att ta emot och dist-ribuera mer gas.

Renkolkraft–finnsdet?Eftersom kolkraftverk har en livslängd på i storleksord-ningen 50 år kommer de stora investeringarna i kolkraft idag att ha stor inverkan på klimatet intill mitten på seklet. Kol är det smutsigaste av de fossila energislagen. Förutom att det har lägre energiinnehåll i förhållande till sina koldioxidutsläpp är det mer energikrävande att bryta och transportera kol än exempelvis gas och olja. Kol har dessutom en massa andra negativa effekter så-som omfattande försurande svaveldioxidutsläpp och storskaliga hälsoeffekter. En ny rapport om Kinas koldi-lemma The True Cost of Coal uppskattar att de sociala och miljömässiga kostnaderna av kolanvändning enbart under 2007 till ofattbara 1 700 miljarder kronor, vilket motsvarar sju procent av Kinas BNP.

Det finns grader i helvetet också inom kolkraften och de senaste tre åren har den kinesiska kolkraftsindustrin transformerats på ett sätt som innebär väsentligt högre effektivitet i nya jämfört med äldre kolkraftverk. Sedan 2005 kräver myndigheterna att alla nya kraftverk över 600 MW ska bygga på så kallad superkritisk teknik som pressar upp verkningsgraden från den konventionella kolkraftens dryga 30 procent till över 40 procent. Idag


bygger Kina till och med ultrasuperkritiska kolkraftverk med över 45 procents verkningsgrad, vilket jämfört med den konventionella teknik som användes fram till 2006 innebär en 50-procentig effektivitetsökning.

Med 50 procent högre verkningsgrad får man ut 50 procent mer el ur samma mängd kol. Med högre en-ergipriser innebär det en allt sämre affär att ha inef-fektiva kraftverk i drift. Den kinesiska ledningen vill därför driva på omvandlingen mot effektivare kolkraft och stängde under 2007 över 500 kraftverk med en ef-fekt på mindre än 100 MW – en total minskning med omkring 14 000 MW. Liknande direktiv genomförs nu för att minska antalet kraftverk på mindre än 300 MW, vilka idag utgör en tredjedel av Kinas totala elkraftspro-duktion.

Men inte heller ultrasuperkritisk kolkraft utgör en långsiktig lösning på kolproblemet. Istället knyts stora förhoppningar till den nya tekniken för att infånga koldioxiden. Denna teknik finns ännu inte i annat än som mindre försöksanläggningar med Vattenfalls pilot-projekt i Tyskland som det mest kända bland svenskar. Många kritiker anser att tekniken för att infånga koldi-oxid vid förbränningen kommer att vara för dyrbar för att få genomslag, medan tekniken med lagring av stora mängder koldioxid i uttjänta oljefält och under havs-bottnar innebär stora risker för framtida läckage.

Christian Azar menar i sin bok Makten över klimatet att teknik för att fånga in koldioxid kan komma att spela en viktig roll som ett steg mot en klimatvänlig framtid, men att tekniken först måste visa vad den går för och att den bara kan användas på riktigt stora anläggning-ar. Den stora möjligheten i framtiden ligger dock i att infånga koldioxid från bioenergi vilket skulle innebära att man producerar energi på samma gång som man suger ut koldioxid from atmosfären.

Kina har en ambivalent inställning till att fånga in koldioxid. Tekniken innebär en kostnadsökning för att ta bort koldioxiden ur förbränningsgaserna och sedan lagra den. Hur stor denna kostnadsökning är vet man inte ännu men McKinsey & Company hävdar i en rapport från hösten 2008 att denna teknik kommer att bil kon-kurrenskraftig mot andra klimatvänliga energikällor från omkring 2030 och att merkostnaden för att avlägs-na ett ton koldioxid kommer att ligga på 35 till 40 euro. Som jämförelse har Sverige sedan början av 1990-talet en koldioxidskatt på ungefär 1 000 kr per ton. Det är denna typ av merkostnader för koldioxidsnål teknik som Kina i klimatförhandlingarna menar att de rika länderna måste vara med att betala för – annars kom-mer utvecklingsländer inte ha råd att vidta åtgärder.

Men det är inte bara de högre kostnaderna som gör den kinesiska ledningen tveksam. Att infånga koldioxid minskar nämligen även verkningsgraden vid kolför-bränning, vilket gör att det går åt mer kol för att gene-rera en viss mängd energi. Kinas energisäkerhetspolicy och målsättningar att minska energiintensiteten står här stick i stäv med klimathänsyn. Som teknik är me-toden att infånga koldioxid något som hur som helst kinesiska energiföretag är precis lika intresserade av som svenska Vattenfall. Kinas största elproducent, Hua-neng Group, leder ett initiativ kallat Green-gen där man i flera steg kommer att testa denna teknik i kombination med andra avancerade energitekniker såsom vätgas och bränsleceller.

Men frågan är om inte lite väl mycket förhoppningar har knutits till metoden att infånga koldioxid som ett sätt att kunna fortsätta ungefär som förut, bara till en något högre kostnad. Om vi ska klara av att dra ner ut-släppen av växthusgaser i den takt som vetenskapen föreskriver med globala 80-procentiga minskningar till mitten av seklet måste vi börja långt innan nämnda teknik är mogen för storskalig applikation. McKinsey & Company tror inte att tekniken är marknadsmogen för-

rän tidigast 2020.

Asbjørn Torvanger på det norska klimatforskningsin-stitutet CICERO hävdar att givet den relativt korta tid vi har på oss för att minska utsläppen kommer inte tekni-ken att finnas tillgänglig när vi verkligen skulle behöva den, det vill säga nu. Globalt sett måste nämligen en minskning börja mellan 2015 och 2020 för att det ska finnas en möjlighet att nå tvågradersmålet. Torvanger menar att vi måste hitta snabba finansiella lösningar för att kickstarta fullskaleförsök med att infånga och lagra koldioxid för att så snabbt som möjligt nå skalför-delar så att kostnaderna kan minska. Den existerande globala finansieringsmodellen (CDM) under Kyotoavta-let är alltför byråkratisk och långsam för att skapa den finansiering som behövs.

Med sina stora koltillgångar och industriella kunnan-de är Kina ett av de länder där metoden att infånga kol-dioxid faktiskt skulle kunna spela en roll för att ta värl-den ett steg mot en mer klimatsäker framtid. Det gäller därför att undersöka möjligheterna till projekt där oli-ka finansiärer går samman för att driva på utvecklingen av den nya tekniken. Inom ramen för de pågående kli-matsamtalen inför det stora klimatmötet i Köpenhamn 2009 har Kina tydligt aviserat krav på att få vara med i gemensamma forsknings- och utvecklingsprojekt. Ett projekt för att infånga koldioxid, kallat Near Zero Emis-sion Coal, är på gång med brittisk-kinesisk finansiering.


Infångning av koldioxid innebär utsikter för Kina att säkerställa en klimatvänlig kolbaserad utveckling men innebär också kommersiella möjligheter för kinesiska energiföretag. Huaneng Groups och Kinas första ultrasu-perkritiska kolkraftverk i Yuhuan är med sina fyra enhe-ter på en gigawatt vardera världens största anläggning av denna typ – till en kostnad per installerad kilowatt som ligger på ungefär hälften av ett internationellt projekt. Kanske finns potentialen att med rätt typ av in-ternationellt samarbete göra teknik för att infånga kol-dioxid marknadsmässig tidigare än vad McKinsey & Com-pany och andra bedömare tror. Om ingen annanstans bör den möjligheten finnas i Kina.

Vatten-ochkärnkraft–stridbaramenkoldioxidfriaTrots att Kina har upp emot en femtedel av världens vattenkraftspotential förser denna bara sex procent av landets energibehov eller 15 procent av elenergin. En-ligt officiella siffror är den utbyggbara potentialen över 500 GW, medan den installerade kapaciteten 2005 var 117 GW eller omkring en fjärdedel av potentialen.

Kinas vattenkraftsutbyggnad har avtagit betänkligt sedan reformerna tog fart, vilket haft sin grund i be-hovet av stora initiala investeringar i kombination med låga, statskontrollerade elenergipriser, långa ledtider samt kostsamma och tekniskt komplicerade transmis-sionsproblem för att leverera el från vattenkraftspoten-tialen i väst till konsumenterna i kustprovinserna. När reformerna tog fart på 1980-talet gjorde den dåliga lön-samheten jämfört med kol att det lokala intresset för småskalig vattenkraft försvann till förmån för småska-lig kolbrytning. Resultatet är att vattenkraftens andel av den totala kraftproduktionen har halverats.

Trots de höga investeringskostnaderna har den kine-siska ledningen på energisäkerhets- och miljömässiga grunder fortsatt att stödja storskaliga, centralt admi-nistrerade kraftprojekt och enligt nuvarande planer ska kapaciteten byggas ut till 180 GW 2010 och 300 GW 2020.

Även om kärnkraft med sin blygsamma knappa pro-cent av den totala energiförsörjningen spelar en mar-ginell roll, har den betydelse för elförsörjningen i de snabbväxande kustområden som ligger långt från kol-fälten och vattenkraftpotentialen. Enligt nuvarande planer från State Energy Bureau ska kärnkraftens andel av elförsörjningen fördubblas från nuvarande 2,5 till över fem procent 2020, vilket skulle betyda åtminstone 50 GW, motsvarande drygt fem gånger Sveriges nuva-rande kärnkraftsprogram. Enligt ett annat mål som satts upp av NDRC ska den installerade kapaciteten

uppgå till 160GW 2030 vilket givet de långa ledtiderna i kärnkraftsutbyggnad låter orealistiskt. För att infria även de ambitiösa utbyggnadsplanerna till 2020 krävs en avsevärd satsning på utbildning av experter och kva-lificerad personal.

Vindkraftkapacitet i olika länderfrån presentation av Tomas Kåbergerpå Nätverket för Olja och Gas 30 okt 2008

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

20

15

10

5

0

GW

Tyskland

Spanien

USA

Indien

Danmark

Kina

Kina har gjort stora investeringar i vindkraft på senare år.

DenförnybaraenergirevolutionenKina är idag jämte USA världens största utsläppare av koldioxid och många har säkert hört att det beror på att Kina bygger ut sitt energisystem i en takt av två stora kolkraftverk i veckan. Även om detta är en schablon innebär det tyvärr en sann bild av vad som händer i Kina och den snabba ökningen i koldioxidutsläpp kom-mer med all sannolikhet att fortsätta under 2010-talet. Kraften och dynamiken i den kinesiska utvecklingen gör helt enkelt att även om det finns goda möjligheter för alternativa energikällor kommer dessa inte att kun-na utvecklas fort nog för att hålla takt med nuvarande utveckling av tillväxten.

Vad som är mindre känt är att Kina med världens största produktion av vattenkraft och den tredje största av vindkraft i absoluta tal faktiskt redan har världens största installerade kapacitet för förnybar energi. Då ska man emellertid komma ihåg att en betydande del av detta för närvarande är storskalig vattenkraft. Men Kina har en uttalad ambition att bli världsledande inom till-


verkning av förnybar energiteknik och det finns en be-tydande potential. Det är nämligen inte bara inom kol och vattenkraft som Kina har betydande naturresurser – man är även rikt rustat med sol- och vindkraftspoten-tial och det finns möjligheter att odla bioenergi utan att konkurrera med spannmålsodling. Under 2007 in-vesterade Kina 12 miljarder dollar i småskalig vatten-kraft, solvärmepaneler och vindkraftparker, vilket gör att Kina tillsammans med Tyskland är världens största investerare i förnybar energiförsörjning. Utöver detta investerar man årligen mellan sex och tio miljarder dol-lar i storskalig vattenkraftsutbyggnad.

el genom att erbjuda fördelaktiga priser. I kombination med 50-procentiga skattesubventioner för förnybara energiprojekt har detta lett till en stark tillväxt inom dessa marknader.

Om de ambitiösa målen ska kunna infrias krävs en enastående tillväxt inom den förnybara industrin. Men om man ser till utvecklingen de senaste åren finns det goda chanser att Kina till och med kommer att kunna nå dessa mål i förtid. Vindkraften växer mycket snabbt och ökningen 2007 var hela 125 procent. Lagstiftning och skattelättnader har skapat förutsättningar för en mark-nad att etableras. Genom krav på lokal tillverkning har kinesiska företag byggt upp kunskaper och kapacitet inom alla delar av vindkraftskedjan från bedömningar av vindkraftspotential till design, produktion, installa-tion och drift av vindkraftsparker. Kina kommer med stor sannolikhet att vara mycket konkurrenskraftigt på den ökande globala marknaden för vindenergi.

Kina är efter Japan världens näst största producent av solcellsteknologi. Med över 400 företag är Kinas väx-ande solenergiindustri väl positionerad för produktion till mycket konkurrenskraftiga priser, men man ligger också långt fram inom forskning och utveckling av ny och förbättrad solenergiteknik. De fyra största tillver-karna har ett marknadsvärde på över två miljarder dol-lar var. Tillväxten bland de kinesiska producenterna har de senaste åren varit över 100 procent per år. Till skill-nad från vindenergin så sker tillväxten inte i Kina utan på den mycket snabbt ökande världsmarknaden.

Kina dominerar även världsmarknaden för solvärme-paneler. En tiondel av de kinesiska bostäderna får sitt varmvatten från solvärmepaneler och kinesiska företag har 60 procent av världsmarknaden.

Det finns också en betydande bioenergipotential. Kina är redan världens tredje största etanolproducent, men konflikten mellan spannmål och biodrivmedel har gjort att man tillsvidare skrinlagt planer på kraftig utbyggnad av etanolproduktionen. Förhoppningarna står till cellulosabaserad etanol där man skulle kunna använda de stora mängderna jordbruksavfall för att producera drivmedel. Problemet är höga kostnader för de enzymer som behövs i tillverkningsprocessen och intensiv forskning pågår. Än mer intressant är utveck-lingen av vedbaserad biodiesel. Här skulle man kunna kombinera positiva ekologiska effekter av ökad beskog-ning med produktion av klimatneutrala drivmedel. För närvarande finns planer på att plantera över 13 miljo-ner hektar – motsvarande en dryg fjärdedel av Sveriges yta – till 2020, men Kina har uppskattningsvis bortåt

Parallellt med en politik som driver fram ökad energi-effektivitet har man också lanserat lagar och ekonomis-ka styrmedel som gör att kinesiska innovationsföretag håller på att etablera sig bland världens ledande utveck-lare av förnybar energi. Kinas medel- och långsiktiga pro-gram för utveckling av hållbar energi från augusti 2007 har satt upp målet att Kina ska öka sin andel förnybar en-ergi från dagens åtta till 15 procent 2020 varav minst tre procent ska komma från så kallade ”nya förnybara” som omfattar sol, vind och biomassa. För att nå dessa mål föreskriver Lagen om förnybar energi från 2006 och andra statliga direktiv att de statliga kraftnäten, på liknande sätt som man har gjort i Tyskland, ska köpa förnybar

Investeringar i förnyelsebara energikällor 2020

Biogas 13%

Biomassa 12%

Vindkraft34%

Vattenkraft14%

Solkraft11%

Vattenuppvärmningmed solkraft

3,5% Solkraft 2,1%

Bioetanol 3%

Kina investerar totalt 270 miljarder USD i förnyelsebar energi fram till 2020 (exklusive stora vattenkraftverk). Källa: China’s Clean Revolution.


100 miljoner hektar mark som skulle kunna användas för bioenergi utan att konkurrera med spannmålspro-duktion.

IntebaraenkinesiskangelägenhetFör varje nytt kolkraftprojekt bygger världen steg för steg in sig i ett energisystem som blir enormt kostsamt att ta sig ur. Chatham House pekar i den utmärkta rap-porten Changing Climates – Interdependencies on Energy and Climate Security for China and Europe på att det inte bara är Kina som planerar för kraftiga kolbaserade investe-ringar i elproduktion. Medan Kina beräknas behöva bygga ut sin elproduktion med 1 200 GW till 2030 är behoven i EU och USA till samma år nästan lika stora på grund av ökande elbehov samt att gamla anläggningar måste bytas ut (drygt 800 respektive drygt 900 GW). Det bör alltså finnas ett ömsesidigt intresse att hitta nya for-mer för energiproduktion. Och som rapporten tidigare har understrukit är det bråttom.

Kinesiska energiplanerare har gjort bedömningen att Kina skulle kunna täcka 30 procent av sitt energibehov 2050 med fossilfri energi. Men även om detta låter im-ponerande räcker det tyvärr inte för att världen som helhet ska klara av en tillräcklig utsläppsminskning till mitten av århundradet även om den rika världen lyck-as med över 80-procentiga nedskärningar. Det är dock fortfarande långt dit och med den tillväxtpotential som kinesisk förnybar energi har uppvisat de senaste åren kan man bara hoppas att omställningen ska gå fortare. Vad världen behöver är samarbete för att så snabbt som möjligt få ut förnybar energiteknik på marknaden. Tvärt emot den gängse Kinabilden är det kanske med hjälp av kinesisk klimatvänlig teknik som världen ska räddas – inte tvärt om.


8. Det internationellaklimatspelet

Det är uppenbart att det inte finns någon långsiktig lösning på klimatproblemet utan Kinas medverkan. För Kinas del såväl som det internationella samfundet är detta dock en komplicerad diplomatisk fråga som rym-mer många dimensioner och falluckor. Kina måste kla-ra att omvandla sin internationella klimatpolitik från motsträvig till medgörlig. Det internationella samfun-det måste förstå vilka frågor som verkligen är viktiga för Kina. Både Kina och det internationella samfundet måste förstå att ett globalt koldioxidpris som premie-rar koldioxidsnåla varor och klimatsmart teknik är en förutsättning för en global utveckling som kombinerar

tillväxt med minskad klimatpåverkan. Finns det någon fråga som likt ett ”sesam, öppna dig” skulle kunna låsa upp de olika internationella förhandlingarna och skapa förutsättningar för ömsesidigt positiv utveckling?

SträvanefterinternationelltanseendeochrespektKinesisk utrikespolitik faller tillbaks på en doktrin från tidigt 1980-tal där Deng Xiaoping hävdade att Kina såg fram emot en lång period (30 – 50 år) av fredlig global utveckling och att man därför skulle fokusera sina kraf-ter inåt mot att utveckla landet. Man ville kommunicera att Kinas nya reformorienterade utvecklingsstrategi inte


hade geopolitiska ambitioner, att Kina ville dra fördel av en global fredlig utveckling genom att inte behöva satsa på militären, men också att Kina inte avsåg att ta på sig en ledande roll i internationella sammanhang.

Även om denna doktrin ligger fast har den förändrats på ett sätt som innebär en de facto omsvängning från tidigare ståndpunkter. Under utrikespolitiska paroller som ”en ansvarstagande nation” och ”Kinas fredliga uppgång” har Kina det senaste decenniet visat upp en ökad utrikespolitisk aktivitet och påfallande pragma-tism. Kina har blivit medlem i WTO och tillskyndare av FN:s fredsbevarande styrkor. Man har också kompromis-sat med en av sina utrikespolitiska heliga kor om ”icke-inblandning i andra länders angelägenheter” genom att framgångsrikt och med internationellt erkännande ha spelat en konstruktivt medlande roll i både Burma och Nordkorea.

I och med att klimatfrågan nu seglat upp högst upp på den globala dagordningen talar mycket för att Kina i sin strävan att framstå som en ansvarstagande nation är angeläget att agera på ett sätt som i ett internationellt sammanhang i vart fall inte upplevs som reaktivt. För Kina gäller att balansera de två relaterade men i många fall disparata begreppen energisäkerhet och klimatsäkerhet och framstå som ansvarstagande och konstruktiv i båda fallen. Från ett energisäkerhetsperspektiv märks en ökad internationell oro över Kinas energitörst, främst dess ökande importberoende av olja och gas. Detta har föranlett uttalanden från Kina, med syfte att dämpa oron, att man till 95 procent är självförsörjande av sin primära energianvändning. Då denna självförsörjning är en reflektion av Kinas nära 70-procentiga kolbero-ende lugnar dessa uttalanden dock inte den växande globala oron över Kinas accelererande bidrag till växt-

huseffekten.

Med sina snabbt ökande utsläpp håller den roll Kina spelar i det internationella klimatspelet på att skifta från ett oomtvistligt offer till en av de stora skurkarna. För att inte förlora trovärdighet som en ansvarstagande global aktör måste Kina spela upp en mer aktiv reper-toar. Ju snabbare utsläppsökningar, desto mer aktivitet krävs. Kina är väl medvetet om hur Bushadministra-tionens bristande intresse för klimatförhandlingarna har spelat in i den drastiska försämringen av den inter-nationella bilden av USA. Samtidigt har Kina en unik möjlighet just nu att förhandla till sig ett fördelaktigt avtal genom att göra utfästelser om framtida bindande utsläppsbegränsningar – en möjlighet som sannolikt inte kommer att finnas i framtiden. Det kan paradoxalt nog helt enkelt vara mer kostsamt för Kina att inte dis-kutera bindande åtaganden än tvärt om.

PositioneringiBaliprocessenTrots ett grundmurat rykte som reaktivt, på gränsen till destruktivt, i det internationella klimatarbetet har Kina de senaste åren börjat glänta på dörren för en mer konstruktiv hållning. Här finns inte bara internationell goodwill att tjäna utan också möjligheter för Kina att driva på för att skapa internationella mekanismer för finansiering och tekniköverföring av klimatåtgärder från OECD-världen till utvecklingsländerna. Den cen-trala frågan gäller internationella förhoppningar om att Kina ska acceptera att ta på sig någon form av åta-ganden under ett nytt globalt klimatavtal för perioden efter 2012.

Trots att Kina har ändrat tonläge under de senaste ett till två åren och intagit en mer aktiv attityd i kli-matförhandlingarna har den officiella positionen inte ändrats nämnvärt och ligger fortfarande i linje med övriga utvecklingsländer inom FN-systemets så kallade

Kinas andel av dagens globala utsläpp

Kinas andel av samlade globala utsläpp sedan 1900

Kinas andel av global utsläppsökning sedan 1990

Kinas per capita utsläpp jämfört med världs-

genomsnittet

1/4 1/10 1/2 1/1

CO2- UTSLÄPP


G77-grupp. Men det verkar nu som om G77:s position håller på att splittras i och med att Bangladesh med fle-ra låginkomstländer anser att stora utvecklingsländer med snabbväxande ekonomier borde ha kapacitet nog att klara av att minska sina egna utsläpp. Kina kommer sannolikt att söka sig en egen väg mellan utvecklings-ekonomierna och de industrialiserade länderna, där man försöker få ut så mycket som möjligt i linje med sina nationella intressen.

Hur USA agerar kommer att spela en avgörande roll för Kinas handlingsalternativ. Relationen mellan Kina och USA är inte oproblematisk. Till skillnad från EU ser inte USA Kina som ett utvecklingsland utan i första hand som en konkurrent – både ekonomiskt och mi-litärt. Inom EU finns förhoppningar att ett mer aktivt Kina ska sätta press på USA. Samtidigt är aktivitet från USA ett avgörande kriterium för att Kina ska bli mer förhandlingsvilligt. Aktivitet från endera sidan kom-mer därför att sätta press på den andra. Samtidigt finns uppenbara risker att Kina och USA bildar en ohelig al-lians som stjälper det globala klimatarbetet.

USA och Kina kommer att känna sig för var de har varandra så snart Obama-administrationen har kommit tillrätta i Vita Huset. Det är viktigt att EU ger utrymme för och stödjer de informella samtal som måste föras mellan USA och Kina samtidigt som man tydligt driver på för att skapa en bas för fortsatt globalt klimatsamar-bete efter 2012. EU:s problem är samtidigt dess styrka – man har redan spelat sina kort, men man har gjort det på ett sätt som visar ett tydligt ledarskap. Förhopp-ningsvis kan detta ledarskap utmana både USA och Kina till de åtaganden som krävs för att rädda världen från en klimatkatastrof.

Kina vill ha ett avtal för perioden efter 2012 och man vet att ett sådant avtal inte är möjligt utan Kinas medver-kan. Kina vill framför allt inte ses som ett hinder för att nå ett avtal. Man vet dessutom att man förr eller senare måste ta på sig bindande åtaganden att begränsa sina utsläpp men vill skjuta detta så långt på framtiden som möjligt.

EtttänkbartscenarioFörutsättningarna för varje resonemang om kinesiska åtaganden är att Kina uppnår eller känner sig säker på att uppnå sitt nationella mål om 20-procents minskning av energiintensiteten från 2005 till 2010. Givet detta samt att man kan få tillräckligt gehör för sina förhand-lingspositioner skulle Kina kunna öppna för att inom ramen för ett avtal för perioden från 2012 åta sig bin-dande utsläppsbegränsningar någon gång efter 2020.

Nationellt kommer Kina att sätta upp nya mål om 20-procentiga minskningar av energiintensiteten per femårsperiod för perioden från 2011 till 2020. Kina kan därför tänkas erbjuda att dessa mål också blir Kinas åtagande för ett internationellt avtal för perioden 2012 till 2020. Kina kommer dock inte vilja se detta som ett bindande åtagande utan som en övergripande målsätt-ning.

För att stimulera de egna ansträngningarna att öka energieffektiviteten inom olika sektorer kan man också tänka sig att Kina inleder diskussioner om åtaganden, tekniskt samarbete och finansiering inom vissa sektorer som brottas med stora utsläpp, som exempelvis cement- och stålindustrin.

GlobaliseringochhandelHur globalisering och handel kan komma att påverka

klimatet har blivit en allt mer diskuterad fråga. Även här spelas Kinas roll upp som både hot och möjlighet. Förutom olika mekanismer för direkt handel med ut-släppsrätter som ingår i Baliprocessen är Kinas roll intressant ur två handelsrelaterade perspektiv – kli-matrelaterade gränsskattejusteringar och handel med miljövänliga varor och tjänster.

I förlängningen av förhandlingsspelet i Baliprocessen har det höjts röster i USA, Tyskland och Frankrike för så kallade klimatrelaterade gränsskattejusteringar, eller ”koldioxidtullar”. Dessa skulle riktas mot import från de länder som inte tar på sig bindande åtaganden un-der ett nytt globalt klimatavtal, för att på så vis undvika läckage av produktion med bristfälliga klimatprestanda till länder utan åtaganden. Vid en första anblick låter detta som ett sunt förslag som dessutom sätter press på länder som är tveksamma till att ta på sig bindande åtaganden. Idén bygger dock på ett antagande om att länder som Kina och Indien har en koldioxidintensiv produktion av varor som sedan exporteras. Dessutom riskerar denna typ av åtgärder att eskalera till handels-krig eftersom andra typer av handelshinder skulle kun-na användas av Kina och Indien som vedergällning.

Flera studier har på senare år visat på den potentiella komparativa fördel som Kina och andra snabbväxande utvecklingsekonomier har när det gäller att komma igång med storskalig och billig produktion av klimats-mart teknik. Kinesisk miljö- och alternativ energiteknik har också visat på mycket stor tillväxt de senaste åren, bl.a. inom vind- och solenergi. Om denna lovande ut-veckling fortsätter skulle det på ett avgörande sätt kun-na bidra till en global omställning mot en koldioxidsnål


ekonomi, genom att göra det billigare att investera i ny teknik och på så vis samtidigt öka potentialen för global ekonomisk tillväxt.

Men detta förhållande innebär uppochnervända värl-den för många politiker – både i Kina och i väst. I Kina hävdar man att huvudproblemet för Kina och andra ut-vecklingsländer är att man inte får tillgång till sådan avancerad teknik som skulle behövas för att minska ut-släppen av växthusgaser. Huvudanledningen till dessa problem är patent- och licensrättigheter där internatio-nella företag inte litar på Kina. Man talar mindre om det omvända problemet, nämligen att Kina i vissa fall faktiskt hindrats att exportera miljövänliga produkter till marknader i väst på grund av höga strafftullar på va-ror som exempelvis lågenergilampor, där Kina är världs-ledande på billig produktion. Här skulle det globala samfundet tjäna både klimatmässigt och i ekonomisk tillväxt på att underlätta tekniköverföring till Kina och andra utvecklingsländer genom att stärka patent och licensskyddande institutioner och samtidigt förenkla export av billig miljöteknik från Kina.


9.Slutreflektioneröverdetkinesiskapolitiskasystemetsföreträdenochbegränsningar

Det kinesiska ledarskapet under president Hu och pre-miärminister Wen har både engagemang och en klar politisk vision om hur Kina ska utvecklas till ett har-moniskt, resurseffektivt och miljövänligt samhälle. Men även ledarna i Peking har särintressen och grund-läggande ekonomiska lagar att ta hänsyn till. Man har dessutom ett system där bristen på pluralism och ytt-randefrihet sätter gränser för effektiviteten av de flesta

politiska beslut som har med klimat och miljö att göra. Samtidigt vurmas det här och var i västvärlden för Pe-kings upplysta despoter och man imponeras av ledare som pekar med hela handen och en dryg miljard kine-ser som leende följer order. I vilken utsträckning är det politiska systemet i sig ett hinder eller en möjlighet för Kinas förmåga att ta ett stort klimatsprång?


Denfjärdegenerationenledareoch Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet

Kina har en lång tradition av dynastisk samhällsutveck-ling där en ny dynasti föddes ur blodiga bondeuppror och där makten efter konsolidering under den första härskaren gick i arv. Många menar att Folkrepubliken Kina bara är ytterligare en i raden av dynastier och att successionen från far till son ersatts med en alltmer so-fistikerat process, där en ny generations ledare vaskas fram som ett resultat av maktkampen mellan de två linjerna i den kommunist-kinesiska politiska historien. De två linjerna står inte för några absoluta politiska ideologier utan avspeglar snarare olika förhållningssätt till den rådande politiska kontexten. Medan den ena linjen står för egenskaper som tradition, ideologi och inåtvändhet står den andra för förnyelse, pragmatism och öppenhet. Den ansedde pekingologen Cheng Li från amerikanska The Brookings Institution har beskrivit suc-cessionen från en generation ledare till den nästa som ett ständigt pågående intrikat kortspel där balans mås-te råda inom varje högre församling mellan de olika lin-jernas representanter.

Sedan Deng Xiaopings reformer kom igång i slutet av 1970-talet har ett system utvecklats där kinesiska ledare väljs till de högsta ämbetena på femårsperioder där ett omval är tillåtet. Ledarna sitter med andra ord i tio år. Det nuvarande ledarskapet under president Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao utgör den fjärde generationen ledare och maktskiftet 2003 när Hu-Wen-administrationen tillträdde var första gången i Folkre-publikens historia som denna succession skedde under ordnade former. I våras omvaldes både Hu och Wen och sitter alltså till 2013 om inget oväntat inträffar.

Övergången 2003 från den tredje generationens leda-re under den tidigare presidenten Jiang Zemin innebar en tydlig förändring från en utvecklingsmodell med stark betoning av ekonomisk tillväxt till en bredare social utvecklingspallett. Framför allt underströk den nya ledningen under Hu och Wen behovet för Kina att söka sig en ny utvecklingsväg som kunde överbrygga de ökande sociala klyftorna, åtgärda den pågående ekolo-giska och miljömässiga katastrofen och minska Kinas mycket höga energi- och resursintensitet. Man lansera-de begreppet det harmoniska samhället som en vision av en framtida kinesisk välfärdsstat och Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet som kartan över vägen till denna vi-sion. Frågan om hur ekonomisk utveckling skulle kun-na säkerställas samtidigt som energi- och förorenings-intensiteten drastiskt minskade kom att bli en central del av Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet.

Utvecklingenklimat-ochenergipolitikenunder Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet

Det är inte förrän under de senaste åren som Kina har börjat utveckla en samlad klimatpolitik.

Det tidiga 2000-talets snabbt ökande oljeimport gjor-de den kinesiska ledningen uppmärksam på den bris-tande energisäkerheten. Detta blev än mer uppenbart under den omfattande energibrist som utvecklades un-der 2003 och 2004 med återkommande el-bortfall, då industrier och institutioner började installera dieselag-gregat för att försäkra sig om säker el, vilket i sin tur ledde till snabbt ökande oljeimport och ökande världs-marknadspriser. Sent 2004 träffades en grupp ledande kinesiska beslutsfattare i den Centrala Ekonomiska Ar-betskonferensen för att inom ramen för Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet besluta att energisparande skulle utgöra en grundläggande indikator i arbetet med att strukturera om ekonomin.

De 9:e och 10:e femårsplanerna (1996 – 2005) hade långt ifrån nått de energi- och utsläppsmål som satts upp och landets energi- och miljösituation hade av-sevärt försämrats. Inför den 11:e femårsplanen (2006 – 2010) satte därför Hu-Wen-administrationen tyngd bakom en ny politik för att på allvar minska energi- och miljöintensiteten genom att juridiskt binda sig vid att inom femårsplanen minska dessa med 20 respektive 10 procent.

Det var inte förrän under 2006 som klimatfrågan bör-jade komma upp som en viktig fråga för de kinesiska ledarna – samtidigt som Gore-filmen och Sternrappor-ten gjorde klimathotet till den globalt mest debatterade frågan. Kina hade då också börjat få in resultaten från sin egen klimatrapport som visade på de omfattande klimatkonsekvenserna för Kina.

Hu-Wen-administrationen handlade sedan snabbt och 2007 kom att bli året då Kina fick ett sammanhängande klimatprogram, samtidigt som man skapade en natio-nell ledningsgrupp för klimatfrågor under ledning av premiärminister Wen. Det var även från och med 2007 som internationella klimatförhandlare började se en ny, mer konstruktiv och aktiv attityd från de kinesiska förhandlarna.

EnpolitiskgrundförklimatvänligareformerFramväxten av energi- och klimatpolitik under Hu-Wen-administrationen visar på två viktiga utvecklingar. För det första har ett ambitiöst klimatprogram lanserats ge-nom att ompaketera en rad energi- och miljöpolicys som drivits fram under mitten av 2000-talet som resultat av en djup oro över Kinas energisäkerhet och ekologiska


katastrof. Klimatprogrammet passar mycket väl in un-der Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet och Hu-Wen-ad-ministrationens ambition att ”bygga ett resurseffektivt och miljövänligt samhälle”. För det andra har en intern debatt om Kinas utvecklingsväg tagit fart på kinesiska bloggar och debattfora. Detta är en mycket vidare dia-log som omfattar allt från rättigheter till marknadens roll och behovet av social utveckling. Energi och natur-resurser är också en del av denna debatt och begreppet koldioxidsnål ekonomisk utveckling (low-carbon economic development) har börjat användas som ett begrepp för en möjlig utvecklingsväg för Kina.

De starka beröringspunkterna mellan Det Vetenskapli-ga Utvecklingskonceptet och idéerna bakom en koldioxid-snål ekonomisk utvecklingsväg för Kina innebär att Hu-Wen-administrationen kan fortsätta driva på en reform av Kina som ligger i linje med ökad klimathänsyn och minskad ökningstakt av koldioxidutsläppen, men där den grundläggande motivationen är att öka energisä-kerheten, minska miljöpåverkan och skapa möjligheter för det kinesiska näringslivet att röra sig uppåt i den globala produktionskedjan. Det innebär också större utrymme för Kina att vara flexibelt och att aktivt leta efter möjligheter i de internationella klimatförhand-lingarna.

Socialismmedkinesiskaförtecken–denkorporativapartistatensbegränsningar

Under senare år har allt oftare hörts en uppskattande underton när västerländska beslutsfattare och intellek-tuella har pratat om Kinas politiska system. Det är före-ställningen om att när Kina väl har bestämt sig för nå-got (alltså när de kinesiska ledarna har fattat beslut) så genomför man det. Det här gäller också miljöområdet, där Kina inte sällan paradoxalt nog har framställts som ett föregångsland. I och med den tilltagande känslan av att ”vi måste göra något nu för att världen inte ska gå förlorad i klimatkatastrofer” verkar allt fler tveka om det demokratiska systemets förtjänster och sneglar på Kina som ett exempel på politisk handlingskraft. Inte sällan är detta en hållning med schizofrena inslag efter-som man samtidigt är missnöjd med hur Kina handskas med mänskliga rättigheter.

Den huvudsakliga invändningen mot detta resone-mang är att det är en sak att i en totalitär stat besluta om och genomföra ett projekt som exempelvis OS, och en helt annan sak att bygga ett samhälle med förutsätt-ningar för miljö- och klimatvänligt beteende. Många studier pekar istället på hur den ”korporativa partista-ten” som dominerar Kinas totalitära politiska system

Kinas Klimatprogram

Kinas Klimatprogram publicerades i juli 2007 och bygger på flera åtgärder för att minska energiintensiteten. dessa hade redan påbörjats under den 11:e femårsplanen 2006 – 2010. programmet innehåller följande mål för att begränsa utsläppen av växthusgaser: • Minskningavenergiintensitetenmed20procenti

förhållande till Bnp• Ökningavförnybarenergitill10procentav

primärenergianvändningen• Stabiliseringavkväveoxidutsläppfrån

industriprocesser och åtgärder för att kontrollera metanutsläpp

• Ökningavbeskogningtill20procent

Kina räknar med att fram till 2010 undvika totalt 1,5 miljarder ton koldioxid fördelat på följande huvudområden:

programdokumentet innehåller inte någon uppskatt-ning av hur mycket koldioxidutsläpp som skulle kunna undvikas om man når målet att minska energiintensiteten med 20 procent. Överslagsberäkningar visar dock att det kan röra sig om 1,5 miljarder ton koldioxid fram till 2010. detta motsvarar ungefär en tredjedel av Kinas totala utsläpp 2004, vilket är det senaste år som Kina har rapporterat utsläppsdata under Fn:s klimatkonvention. detta gör att Kinas klimatprogram idag är en av de viktigaste klimatåtgärderna globalt sett.

Åtgärd Undvikta växthusgasutsläpp omräknat till miljoner ton (Mt) koldioxidekvivalenter

Vattenkraftutbyggnad 550

Kärnkraftsutbyggnad 50

Teknikutveckling inom kraftindustrin 110

Användning av metan från kolgruvor 200

Utveckling av bioenergi 30

Utbyggnad av vind-, sol- och geotermisk energi 60

Genomförande av tio stora energibesparingsprogram 550


utgör en begränsning för långtgående förändringar ute i den kinesiska verkligheten.

Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD publicerade 2007 i rapporten Environmental Performance Review of China en omfattande utvärdering av Kinas mil-jöarbete där man jämförde Kinas egna målsättningar med de resultat som man uppnått. En av de huvudsak-liga slutsatserna var det enorma gapet mellan politiska intentioner och lagar å den ena sidan, och den faktiska efterlevnaden av dessa lagar å den andra. När inga andra röster tillåts än de som är godkända av partistaten och den lilla människan inte har reella möjligheter att föra talan mot etablissemanget, då finns heller inga mot-krafter som kan hålla emot politiskt och ekonomiskt

mäktiga särintressen.

Även med aldrig så klimatmässigt upplysta despoter i Peking finns inom ramen för dagens politiska system en rad starka särintressen som den politiska ledningen har mycket svårt att bemästra. Kina har en mycket stark energilobby som hittills har motsatt sig varje förslag till marknadsanpassning och verklig konkurrensutsätt-ning. Energilobbyn utgörs av miljontals anställda i ett litet antal ofantligt stora statliga företag som endast till

mindre del konkurrerar med varandra. En annan allt mäktigare påtryckargrupp är den nya övre medelklas-sen som med den egna bilen i centrum värnar om sina nyvunna bekvämligheter. Slutligen finns en enorm cen-trifugal motkraft mot allt vad Peking bestämmer i de allt mäktigare större städerna. Det är här som de verk-liga rikedomarna ackumuleras och det är i den lokala blandningen av politik och affärsintressen som både framtidens vinnare och förlorare finns.

En stark skepsis mot västerländska influenser går som en röd tråd genom hela Kinas historia och så även inom kommunistpartiet. Internationallister har alltid miss-tänkliggjorts och det är än idag behäftat med avsevärda politiska och karriärmässiga risker för kinesiska forska-re och beslutsfattare att driva internationellt samarbete som inbegriper politiska dimensioner. Kommunistpar-tiets interna liturgi sätter sina egna gränser för vad som är möjligt att uppnå i ett internationellt sammanhang.

KanviläranågotfrånKinaspolitiskasystem?Klimatproblemet är vår tids ödesfråga. Ändå har tjugo års internationellt samarbete med avsikt att hindra en klimatkatastrof inte lett längre än till mycket begränsa-


de åtaganden från en grupp industrinationer att inom ramen för Kyotoavtalet minska sina utsläpp med några få procent. Totalt sett ökar istället utsläppen snabbare än någonsin.

Det står allt mer klart att tiden för att agera är nu. Om det internationella samfundet inte kan lägga grunden för ett gemensamt, radikalt klimatarbete med tydliga mål och klara spelregler för perioden efter 2012 kom-mer vi att förlora den sista möjligheten som står till-buds att hindra en annalkande klimatkatastrof – härom är vetenskapen entydig.

Det är i detta sammanhang som tvivel har uttryckts om det demokratiska systemets förmåga att skapa tillräcklig kraft bakom ödesavgörande beslut och det internationella systemets förmåga att samla olika län-der bakom insatser för att lösa globala kriser. Är den kinesiska versionen av upplyst despoti mer effektiv och kommer den att konkurrera ut den västerländska de-mokratin?

Problemet med dessa resonemang är att man blan-dar ihop korten. Det är inte vår demokrati som sådan som hindrar oss att handla utan bristen på former för att prioritera viktiga beslut när det verkligen behövs. På samma sätt är det inte avsaknad av demokrati som gör det kinesiska systemet effektivt när det gäller OS-ar-rangemang. Som visats ovan kräver även den kinesiska politiska processen att man bygger upp konsensus ge-nom omfattande politiska konsultationer för att kunna genomföra beslut. Även om den processen på många vis skiljer sig från en demokrati är likheterna också många. Skillnaden ligger i de mycket större möjligheter som en kinesisk ledning har att driva igenom vissa typer av be-slut.

Det är därför satsningar i Kina för att bygga upp al-ternativa energisystem och en koldioxidsnål och kli-matvänlig industri har större möjligheter till snabbare genomslag än vad som är fallet i större delar av industri-världen. Det kinesiska systemet har en annan betoning av det allmännas intresse på bekostnad av den enskildes intresse. Det finns intressanta paralleller till 1900-talets snabba utbyggnad av vattenkraften i Sverige, där sta-tens rätt till expropriering för det allmännas intresse hade mycket större tyngd än den enskilde bondens rätt till sin mark längs Norrlands dalgångar. Hade vi kunnat bygga ut vattenkraften idag? Om inte, vad hade det haft för klimatmässiga konsekvenser?

För att lösa klimatfrågan måste vi skapa institutioner med mycket större möjligheter att driva igenom det all-männas intresse av att undvika en klimatkatastrof. Men vi måste göra detta utan att kompromissa det grund-läggande demokratiska systemet. Det är nämligen bara genom att kombinera ett tydligt ledarskap i klimatfrå-gan med starka demokratiska rättigheter att delta i den politiska processen och övervaka den exekutiva makten som en verklig förändring kan genomföras.

Kina har den exekutiva förmågan att driva igenom projektlikande beslut, men saknar i och med sina de-mokratiska begränsningar både den drivkraft och den förmåga till övervakning större inslag av demokrati ger och som krävs för att skapa förändring i grunden. Det är därför som den pågående diskussionen om en ny ut-vecklingsväg för Kina är så intressant. Förutom att ener-gi- och naturresursproblem finns med i diskussionen är nämligen rättighetsreformer ett av de centrala ämnena. Många menar att nästa stora reformsteg i Kina kommer att handla om den enskildes rättigheter.


LästipsChatham House & e3G, 2007,

CHAngingCLimAtES–intErdEpEndEnCiESonEnErgyAndCLimAtESECUrityForCHinAAndEUropE, london: Chatham House

pdf-version kan laddas ner från:

http://www.chathamhouse.org.uk/files/10845_1107climate.pdf

lundin, 2008,

KinASKLimAtpoLitiK–övErbLiCK,HjärtEFrågoroCHintErnAtionELLtSAmArbEtE,stockholm: institutet för tillväxtpolitiska studier


http://www.itps.se/archive/documents/swedish/publikationer/rapporter/pm-serien/2008/pm2008_011.pdf

rosen & Houser, 2007,

CHinAEnErgy-AgUidEFortHEpErpLExEd,Washington dC: peterson institute for international economics


http://www.petersoninstitute.org/publications/papers/rosen0507.pdf

the Climate Group, 2008,

CHinA’SCLEAnrEvoLUtion,london: the Climate Group.


http://www.theclimategroup.org/assets/resources/Chinas_Clean_revolution.pdf


FrågAnomKLimAtSäKErHEt har seglat högst upp på den globala agendan vid en tid då Kina står inför oerhörda utma-ningar. Hälften av befolkningen lever nära eller under gränsen för extrem fattigdom och klyftorna ökar. Utvecklingsbehovet är enormt.

mEnUtvECKLingKrävErtiLLväxtoCHtiLLväxt kräver energi. sedan början av 2000-talet har det blivit alltmer klart för den kinesiska ledningen att man måste säkerställa energi-tillgången för Kinas framtid på andra sätt än genom stigande oljeimport och ökande användning av kol. två vägar står till buds: energieffektivisering och ökad användning av alternativa energikällor.

dESEnAStEårEn har kinesiska forskare också visat att Kina tillhör världens mest utsatta länder när det gäller klimatför-ändringar. Kina har allt att vinna och inget att förlora på att ta krafttag mot klimatförändringarna. Hur kan det då komma sig att landet sedan 2000 står för 57 procent av den globala ökningen av koldioxidutsläppen?

dEnnASKriFtSättErinKinASAnSträngningAr att både öka sin energisäkerhet och samtidigt ta ett ökande globalt ansvar för klimatfrågan i ett större politiskt sammanhang av ekonomisk utveckling, internationella relationer och det globala klimatspelet. den ingår i en serie rapporter som Global Utma-ning publicerar inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009.

Kina – medspelare eller motspelarei klimatkampen?

Global Utmaning,

sveavägen 66, 111 34 stockholm, tel 08-702 1027

[email protected]•www.globalutmaning.se

Documents

Kina - medspelare eller motspelare i klimatkampen? - Karl Hallding (Swedish)