Västmanlands läns museumKulturmiljöavdelningen rapport A2004:A61

Krusbär eller måbär-Vem bryr sig?

Lillhärads sockenVästmanland

Josefina Sköld och Elisabeth Åman

Krusbär eller måbär-Vem bryr sig?

Lillhärads sockenVästmanland

Josefina Sköld och Elisabeth Åman

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUMKulturmiljöavdelningen Rapport A

2004:A61

Utgivning och distribution:Västmanlands läns museumSlottet, 722 11 VästeråsTel 021-15 61 00Fax 021-13 20 76E-post lansmuseet@ltvastmanland.se

© Västmanlands läns museum 2004

Omslagsfoto: Josefina Sköld

Kartor ur allmänt kartmaterial © Lantmäteriet Gävle 1998. Dnr 507-99-498

ISSN 1651-7334ISBN 91-85395-13-7

Tryck: Just Nu, Västerås 2004

InnehållsförteckningSammanfattning........................................................................................................... 5

Introduktion ................................................................................................................. 6Inledning .................................................................................................................... 6Bakgrund.................................................................................................................... 6Syfte och målsättning ............................................................................................... 8

Metod ............................................................................................................................. 9

Resultat och diskussion............................................................................................ 10Upplägg.................................................................................................................... 10Beskrivning av torpen och deras omgivningar .................................................. 10

Liljanstorp ............................................................................................................ 10Nedervi soldattorp eller Närtorpet .................................................................. 13Vitmossen............................................................................................................. 16Björnmyran .......................................................................................................... 19Hjulsätra/Djursätra............................................................................................ 22Kolartorp.............................................................................................................. 25Rönningstorp....................................................................................................... 28Smedstorp ............................................................................................................ 31Svarvartorp.......................................................................................................... 35Gräsmyran ........................................................................................................... 38

Beskrivning av växter............................................................................................. 41Fruktträd .............................................................................................................. 41Bärbuskar ............................................................................................................. 41Vårdträd............................................................................................................... 43Prydnadsväxter ................................................................................................... 43Buskar................................................................................................................... 46Nyttoväxter.......................................................................................................... 47

Jämförelse av växtligheten på äldre och yngre torp .......................................... 48Slutsatser .................................................................................................................. 49Hur går man vidare? .............................................................................................. 50Följder av växtinventeringen ................................................................................ 50

Bilagor

Bilaga 1: ........................................................................................................................ 51Bilaga 2: ........................................................................................................................ 52Bilaga 3: ........................................................................................................................ 53Bilaga 4 ......................................................................................................................... 55

Förkortningar.............................................................................................................. 56

Referenser ................................................................................................................... 56

4

Figur 1. Lillhärads socken i Västmanland. Utsnitt ur Gröna kartan 11G SO Västerås,1999. På kartan är de tio torpen markerade med rött.

5

Krusbär eller måbär -Vem bryr sig?

Josefina Sköld och Elisabeth Åman

Sammanfattning

Som en följd av olika frågor som uppkom i samband med Skog & Historia-projektet i Västmanlandkom detta projekt igång. En fråga var hur gamla torpen var. Insikten hade väckts omkulturväxternas stora betydelse för helheten. Frågan var om det var någon ide att bry sig om detbiologiska kulturarvet när kunskapen var så begränsad. Vad visste vi egentligen om kulturväxter itorpmiljö?

Unika fotografier på Lillhäradsbor hade observerats i museets arkiv. De visade sig vara tagna avEva Timm kring sekelskiftet 1900. Fotografierna gav oss möjlighet att få svar på en del av våragamla frågor lika väl som de väckte nya sådana: Vilka var personerna på bilderna? Vad hade de förhistoria? Fanns några av torpmiljöerna med sina växter kvar idag?

För att försöka svara på några av alla dessa frågor valdes tio övergivna torp i Lillhärads socken ut.De historiska kartorna studerades för att finna ett äldsta belägg för torpen. Väl i fält vidtog arbetetmed att försäkra sig om att det verkligen var rätt ställe för torpet på bilden. När detta var klarlagtbörjade inventeringsarbetet.

Förvånansvärt många av torpen kunde fornminnesklassas. Färre kulturväxter än väntat hittades vidtorpen. Berodde det på att skogen konkurrerat ut dessa eller var det helt enkelt så att man förr i tideninte hade trädgårdsodling på samma sätt som idag? En del gamla, ursprungliga arter av fruktträdoch perenna växter hittades dock och dessa har ett klart bevarandevärde.

Men hur ska dessa miljöer kunna räddas för framtiden? Och finns det verkligen något intresse föratt bevara dem? Är det verkligen någon som bryr sig?

Tack till:

Makarna Morell för att vi fick titta i ert fotoalbum.Stig Rudberg för all hjälp med sökandet efter fakta i Dingtuna-Lillhärad Sockengilles arkiv.Stefan Thulin, dels för arbetet med bearbetningen av Eva Timms fotografier, dels förfotograferandet av torpställena av idag.Elisabeth Ögren, Länsstyrelsen Västmanlands län, för hjälpen med bestämningen av äppelsorterna.Västerås-Badelunda Trädgårdsförening och Västerås Trädgårdssällskap för hjälpen medbestämningen av plommonen.Och alla andra som på olika sätt bidragit till denna rapports tillblivelse.

6

Introduktion

Inledning

Följande projekt har som ambition att levandegöra ett stycke kulturhistoria utifrån ett antal gamlafotografier tagna på torpare i Lillhärads socken kring sekelskiftet år 1900. Tonvikten har lagts på dekulturväxter som förekommer i anslutning till bebyggelsen och med fotografierna somutgångspunkt har jämförelser gjorts mellan dåtid och nutid.

Bakgrund

Inventeringsprojektet Skog & Historia bedrevs i Västmanlands län under delar av åren 2001-2002.Projektet gick ut på att inventera kulturhistoriska lämningar i skogsmark och utfördes avarbetssökande inom Västerås kommun. Dessa inventerade i socknarna Lillhärad, Haraker,Romfartuna, Sevalla och Skultuna. Under senare delen av 2003 ägnades tid till att kvalitetsgranskade registrerade lämningarna som inventerats fram inom projektet. Under granskningsarbetet dökflera frågor upp kring lämningarnas faktiska bredd på innehåll, utöver de rent fysiska. Enfördjupning kring några av frågorna skulle förutom det antikvariska värdet eventuellt även kunnabidra till att göra lämningarna mer intressanta i allmänhetens ögon.

En av frågorna gällde torpens ålder: hur skulle man kunna fornminnesklassa dessa utanförberedande studier av de historiska kartorna? Detta var något som det aldrig fanns tid och pengarför att göra medan projektet pågick. För att kunna registrera torplämningar som fasta fornlämningarkrävs enligt Riksantikvarieämbetets gällande praxis att stället ska ha tillkommit 1799 eller tidigare.

En annan fråga gällde växtligheten kring torpen. Deltagarna i Skog & Historia skulle förutom attbeskriva lämningarna även anteckna vårdträd och de olika kulturväxter de kände igen vid deövergivna torp- och gårdsmiljöerna som de kartlade och registrerade. Den vanligaste och mestförekommande växten var förstås syren. Förutom prydnadsbuskar hade man även noterat bärbuskarså som krusbär och vinbär, men vilka senare, i de flesta fall, visade sig vara måbär. Här var bristenpå botaniska kunskaper ledsam eftersom vi insåg att dessa växter var precis lika viktiga för torpetshelhetsbild som de döda lämningar vi registrerade i form utav grundmurar efter bostäder och uthus.Var det någon idé att redogöra för växter vars namn vi inte var helt säkra på?

En biolog som klart kunde ange namnet på växtens familj och släkt, liksom om den skulle räknastill nyttoväxterna eller prydnadsväxterna och vad den eventuellt hade använts till kändes som merän önskvärt. Hur var trädgårdarna disponerade och är det korrekt att tala om trädgårdar i vår tidsbemärkelse? Vilka växter tycks särskilt livskraftiga? Kan man se någon skillnad i förekomst avkulturväxter beroende på om torpet övergivits tidigt eller sent? Finns hamlade träd i anslutning tilltorpen? Vad kan man göra för att bevara en eventuell artrikedom? Ja dessa var några av de frågorsom sattes upp som önskvärda att få besvarade.

Intresset för och insikten om växternas betydelse som levande rester från en förgången tid har intebara väckts i Västmanland utan snarare i de flesta län som bedriver Skog & Historia-projekt. Dessaväxtinventeringar har var och en sitt eget syfte och är inte lika strama i sitt upplägg som Skog &Historia-projekten.

Ytterligare en fråga dök upp under senare delen av Skog & Historia-projekttiden. Det var attintervjua lokalbefolkningen om de kände till några lokala smånamn. Namn på ängar, hagar, skogar,

7

terrängformationer med mera är exempel på namn som är på väg att glömmas bort.

Med dessa frågor som grund formulerades några förslag på utvecklingsprojekt inom projektet Skog& Historia som lämnades in till Länsstyrelsen i Västmanlands län hösten 2003. Länsstyrelsen gavsitt medgivande till att en del av de beviljade 28:26-medlen för kulturmiljövård frånRiksantikvarieämbetet skulle gå till ett pilotförsök. Försöket utformades som ett projekt medframför allt inriktning på växtinventering, men även äldsta kartbelägg för ett antal torp. I händelseav förekomst i kartmaterialet skulle även lokala smånamn nedtecknas. Eftersom Lillhärads sockenvar färdiggranskad var det materialet så bekant att det bestämdes att studierna skulle göras här.Dessutom kände vi till att det fanns unika fotografier från sekelskiftet 1900 på många av detorpställen som vi hade registrerat. Fotografen var Eva Timm (född Mellgren 1873-1965) som varprästdotter i Lillhärads socken och sedan från år 1911, också prästfru i andra socknar runt om iVästmanland. De äldsta fotografierna som hon tagit är från 1895 och visar gårdar, torp ochmänniskor runt om i bygden kring Lillhärad. I bilderna finns en förutsättning att urskilja olikaväxter och träd, eventuella rabatter och köksträdgårdar. Här uppdagades en stor möjlighet attstudera växternas livskraft, ibland trots en idag tilltagande beskogning. Platsen där Eva Timm ståttoch fotograferat skulle kunna lokaliseras och göra platsen än mer levande idag.

Eftersom Skog & Historia-projekten hitintills har varit samarbetsprojekt skulle även detta så vara.Skogsvårdsstyrelsen anställde natur- och miljövetare Josefina Sköld, med stöd frånArbetsförmedlingen i Västerås och projektansvarig blev Elisabeth Åman, antikvarie påVästmanlands läns museum. En referensgrupp med personer från Länsstyrelsen i Västmanlands län,Riksantikvarieämbetet, Skogsvårdsorganisationen och Västmanlands läns museum diskuteradeprojektets upplägg. En viktig del i projektet var att ha ett nära samarbete med hembygdsföreningenDingtuna-Lillhärad Sockengille, som har lagt ner mycket tid på att samla in fakta kring torpen ochdess invånare. I detta sammanhang bör nämnas att år 1840 brinner Lillhärads kyrka och med denalla kyrkböckerna, förutom de som prästen hade hemma hos sig själv.

Då växtinventeringen var den huvudsakliga tanken med projektet var det viktigt att starta tidigtunder våren så att det fanns möjlighet att upptäcka tidiga vårväxter, då möjligheten att finna dessaavtar ju längre in på sommaren man kommer. Återkommande besök skulle göras på sommaren ochhösten. Så blev tyvärr inte verkligheten, utan projektet kom att påbörjas i fält först i mitten av junimånad och avslutades i september. Josefina arbetade med växtinventeringen och Elisabeth med denhistoriska delen. Båda har ansvarat för sina egna delar av rapporten men gemensamt sammanställtdenna.

8

Syfte och målsättning

De förväntade resultaten av projektet var att om möjligt få en korrekt bedömning av torpens ålderoch bebyggelseutveckling samt att få en klarare uppfattning om växtlighetens omfattning kringtorpen. En lista på vilka kulturväxter som förekommer och varför de har odlats skulle berika vårkunskap om torparens liv i Lillhärad. Att finna rara och hotade arter liksom numera bortglömdafruktsorter var också möjligt. Vi lånar några rader ur Jan Danielssons bok ”Bondeboken” för att påett talande sätt beskriva hur vi tänkte inför denna del av projektet:

”Synintryck från forna tider har bevarats på fotografier och målningar. Ljudintryck är det sämremed, men det finns trots allt gamla inspelningar. Men dofter och smaker från det förgångna kan viinte framkalla på annat sätt än att ta vara på de gamla sorter av frukter, bär och grönsaker somman odlade i det gamla bondelandskapet. Detta är mångdubbelt viktigare i dessa dagar då EU-bestämmelser har utfärdats som snabbt gör att alla gamla sorter försvinner ur kommersiellhantering. Snart har vi i handeln bara ’röda äpplen’ och ’gröna äpplen’. Då är det en sublimnjutning och en mild form av civil olydnad att hugga tänderna i en Sommarkalvill, en Vaxgyllingeller en Menigasker”.

Förutom information och föredrag om projektets resultat för markägare och sockenbor skullelättillgängliga torp kunna skyltas upp med Eva Timms fotografier och tillsammans med torpensväxtinventering och historik göras mer levande för allmänheten. Om vi skulle lyckas med dennaintention, att fånga allmänhetens intresse, skulle kanske ett upprop kring lokala smånamn geresultat.

9

Metod

Utgångspunkten var alltså de bilder som Eva Timm fotograferade vid sekelskiftet år 1900. Bildernaförvaras i Västmanlands läns museums topografiska arkiv under respektive gårdsäga, varförsamtliga mappar över Lillhärads gårdar gicks igenom. Fotografierna studerades och ju merväxtlighet det fanns kring torpen desto intressantare. Alla dessa är inte övergivna idag vilketgivetvis är ett måste. Utifrån fotografierna på de torp som idag är övergivna och belägna tillräckligtisolerade från nuvarande bebyggelse, återstod drygt tio olika ställen. Avgörande var att vara heltsäker på vilket torpställe som var fotograferat. Vid genomgången av bilderna visade det sig att deninformation som fanns i bildtexten oftast endast bestod av ett namn, antingen torpets eller familjenssom var med på bilden. Någon relation till en karta fanns alltså inte, vilket förstås försvåradeidentifieringen.

De tio torpställen som studien bygger på är belägna inom gårdsägorna Nedervi; med torpenLiljanstorp, Nedervi soldattorp eller ”Närtorpet” och Vitmossen, Skästa; med torpen Björnmyranoch Hjulsätra, Slagårda; med torpen Kolartorp, Rönningstorp, Smedstorp och Svarvartorp ochslutligen på Tuhundra häradsallmänning torpet Gräsmyran. Hälften av de övergivna ställena ligger iskogsmark, ett par i betesmark och övriga i skogsbrynet intill öppen mark.

För att få fram ett äldsta belägg för torpen, dess bebyggelseutveckling, liksom för att säkerställabebyggelsens lokalisering vid fotograferingstillfället, studerades de historiska kartorna dels påLantmäteriets arkiv i Västerås, dels via Lantmäteriverkets skannade kartor på Internet. Se bilaga 2,sidan 52. Uppgifterna kring de personer som finns med på Eva Timms fotografier, liksom vilka somvar sista brukare av torpen, har hämtats från Dingtuna-Lillhärad Sockengilles arkiv i Dingtuna.

Inför fältarbetet skannades och kopierades fotografierna på de utvalda torpen. Med dessa i handenbesöktes varje torpställe, varefter ett ibland mödosamt arbete vidtog för att finna den exakta platsensom Eva Timm stått vid när hon fotograferade. Ett digitalt foto har sedan tagits från samma platsoch får visa på hur området ser ut idag. Generellt för alla torpbilderna gäller att Eva Timm har haftnågot mera vidvinkel på sitt objektiv än vad vi har haft på vår kamera. Platsen från vilkenfotograferingen skett är markerad med en kameraikon. Växterna på bilden har identifierats ocheftersökts.

En ungefärlig situationsplan behövdes över varje torplämning. Flertalet fick upprättas och restenkunde vi använda de som sockengillet hade skissat upp. På denna markerades de olika typer avkulturväxter som förekommer idag. Observera att dessa inte gör anspråk på att vara exakta, vid ettpar ställen har vi varit tvungna att skjuta ihop planen av utrymmesskäl.

De tio torpen har besökts vid minst tre tillfällen vardera. Det första besöket skedde i mitten av junidå träd, buskar och tidiga sommarväxter inventerades. Vid andra besöket i slutet av juli,inventerades sommarväxterna och hamlade träd eftersöktes i terrängen runt torpen. Vid det tredjebesöket i början av september inventerades senblommande växter och mogen frukt samlades in förbestämning. Bestämning och namngivning av växterna följer Krok & Almquist 1994, 28:eupplagan.

10

Resultat och diskussion

Upplägg

Vi inleder med en beskrivning av de olika torpen. Först kommer de tre torpen på Nedervi; därefterde två torpen på Skästa; följt av de tre torpen på Slagårda. Slutligen kommer torpet på Tuhundrahäradsallmänning. För teckenförklaring till situationsplanerna över torpen, se bilaga 1, sidan 51.

Därefter går vi vidare med en beskrivning av de växter som hittats vid torpen under inventeringarnaunder sommaren och början av hösten. Beskrivningen omfattar fruktträd, bärbuskar, vårdträd,prydnadsväxter, buskar och avslutas med nyttoväxter. För sammanställning av vilka växter somhittats vid vilka torp, se bilaga 3, sidan 53.

På detta följer en jämförelse mellan torpen beroende på om de övergivits tidigt eller sent under1900-talet. Detta gjorde vi för att se om det finns någon tydlig skillnad i växtmaterialet som kanvara daterande. Avslutningsvis redogör vi för våra slutsatser samt försöker svara på hur man kan gåvidare.

Beskrivning av torpen och deras omgivningar

LiljanstorpDen kvinna som vi kan se på Eva Timms bild är förmodligen Carolina Frid (född 1849), fru till LarsPetter Person (född 1840). Familjen flyttade in i torpet år 1903, men när de ska ha avflyttat är intekänt. Den som sist bodde i stugan var dock Harald Jansson vilken dog 1986. Stället brinner straxdärefter och är därmed det enda torp i denna studie som existerat efter år 1950. Någon elektricitettill torpet installerades aldrig, däremot fanns en vattenledning med självtryck från en källa i skogen.Torpet finns belagt på Generalstabskartan från år 1852, där det är markerat med en hussymbol ochtexten ”Torp”.

Terräng: Lämningarna efter torpet är belägna i svagt västsluttande, delvis blockrik moränmark.Området är öppet vilket delvis beror på att det övergavs så sent som 1986, men även att manschaktat här. Söder respektive väster om hustomten är gamla åkerytor beskogade respektiveåkerytor som brukas idag.Beskrivning: Grunden efter stugan, som är cementerad, är 10x5 meter, med längdriktningen i öst-väst. Ingången har varit i söder och spismursröset är beläget intill och mitt på norra långväggen.Norr om stuggrunden är dels en källargrop, dels ett utedass som rasat ihop. Grunden efter uthusetsom syns i bilden finns inte kvar idag.Skador: Området är schaktat och skräpigt.Växter: Körsbär, trädgårdsvinbär (röda), svarta vinbär, brandlilja, trädgårdsstormhatt, toppklocka,lupin och syren.

Växtligheten runt källargropen och utedasset domineras av måbär och skogstry. I kanten finns tvåkörsbärsträd på vilka det i år endast observerades ett körsbär under inventeringen. Öster omtorpgrunden finns rester av en rabatt eller liknande, med trädgårdsstormhatt, toppklocka och rödaoch svarta vinbär. Strax bakom finns syrener och brandliljor. Vägen till torpet kantas av syrener påhöger sida och ett par bestånd av lupin på vänster sida. I väster och öster finns två större områdenmed nässlor som troligen är spår efter gödselstack respektive höstack. Träjon saknas helt.Trädgårdsstormhatten är av intresse för POM och perennuppropet och kommer att om möjligtdelvis flyttas till Vallby friluftsmuseum.

11

Figur 2 och 3 Liljanstorp: Kvar idag finns syrenbuskarna, till höger bakom kvinnan. Längst tillvänster i bild skymtar vad som kan vara gödselstacken och mellan bostadshuset och uthuset synshöstacken. På båda dessa platser finns idag stora bestånd av nässlor.

12

Figur 4: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

13

Nedervi soldattorp eller NärtorpetPå Eva Timms bild ser vi soldat Erik Alfred Blad Näär (född 1845) och hans hustru Edla KristinaHögberg (född 1842). Torpet övertas av sonen, soldat och lantbrevbärare Karl Erik Näär (1872-1949). Denne är siste brukare av torpet och avflyttar år 1922. Enligt kartmaterialet har det funnitstvå soldattorp samtidigt och detta fotografi föreställer det södra utav dessa. Äldsta kartbelägg är viden skattläggning av Nedervi från år 1714. Vid storskiftet år 1792/94 står ”Soldattorp” och visar tvåtorp med sammanlagt fyra byggnader. Vid en rågångsutstakning år 1871/72 finns inte det norratorpet kvar och i akten står det ”Soldatbostället”. På gamla ekonomiska kartan från år 1907, är detåterigen två torp markerade och frågan är om denna uppgift är helt riktig eller om man haft ettgammalt underlag. Om det fanns två torp, varför har Eva Timm inte fotograferat det andra, eller vardet övergivet och så förfallet att det inte var värt att fotografera? På den ekonomiska kartan från år1990 står namnet ”Närtorpet” vid platsen för den södra torpgrunden.

Terräng: Lämningarna är belägna dels på krönet, dels i svag sydsluttning från en låg moränhöjdmed uppstickande berghällar. Intill och väster om lämningarna ligger dagens odlade åkerytor. Iöster vidtar ett vidsträckt skogsområde med steniga och blockrika backar. Området är delsigenbuskat, dels granplanterat.Beskrivning: Det norra och förmodligen äldsta av de två torpen ligger högst i terrängen och beståridag endast av ett fundament till spismuren, ca 2x2 meter stort. Ett tjugotal meter väster om dettaoch strax intill åkermarken är en terrasskant, 12x2,5 meter med längdriktningen i norr-söder. Dennaär förmodligen en del av en uthusgrund. Det yngre torpet, vars grund man hittar djupt inne i en tätgranskog och förmodligen detsamma som fotografiet visar, är beläget ca 25 meter sydsydöst om detförstnämnda. Denna husgrund, liksom uthusgrunden söder därom, ger ett modernare intryck genomde borrade och tuktade stenblocken som utgör stenfoten. Denna har måtten 8x5 meter medlängdriktningen i norr-söder. Fundamentet till spismuren är beläget intill den östra väggen.Anmärkningsvärt för båda dessa torplämningar är att tegelstenar saknas nästan helt ispismursfundamenten. Förmodligen har man tagit tillvara dessa och använt dem på annat håll. Debåda torpen hade en gemensam källare norr om hustomterna.Skador: I samband med en granplantering, för cirka trettio år sedan, har man markberett området,främst runt den södra husgrunden, varvid lämningarna delvis skadats, samt växtlighet i form av attfruktträd mejats ner. Fårornas djup uppgår till 0,7 meter.Växter: Päron, krusbär, kaukasiskt fetblad, storrams, syren och snöbär.

Den äldre bebyggelsen domineras av en stor ask med dubbla stammar, som troligen är ett gammaltvårdträd. I dess skugga står syrener kvar och norr om dessa breder ett stort buskage med snöbär utsig bort mot den gamla källaren. Flera krusbärsbuskar finns i området. På stenhällen under askenväxer kaukasiskt fetblad i stor mängd. Några exemplar av storrams finns bland granarna mellan debåda husgrunderna. Vid den yngre bebyggelsen finns inte mycket av växtligheten kvar på grund avgranplanteringen. Ett delvis nermejat päronträd sträcker trotsigt grenarna mot skyn och ettståndaktigt syrenbuskage blommar högt ovan granarnas kvävande grenar. Päronträdet har slutatbära frukt varför sortbestämning varit omöjligt. Träjon saknas helt. Öster om den äldre bebyggelsenoch norr om den yngre, finns en stenrik höjd, med flera krusbärsbuskar. Denna är inte utsatt påsituationsplanen.

14

Figur 5 och 6 Närtorpet: Päronträdet, framför vilket paret Näär sitter, finns fortfarande kvar idag,trots att det blivit omkullvält vid markberedningen av torpområdet.

15

Figur 7: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51

16

VitmossenVid tiden för Eva Timms fotografering av Lillhäradsborna, finns det många olika brukare av torpetVitmossen. De flesta stannar bara ett par år och vid flera tillfällen står det till och med tomt, så vilkade tre flickorna på bilden är, går inte att säga. Den senaste torparen hette Gustaf Teodor Björk (född1899) och hans fru Märta Sofia Konstantina Danielsson (född 1906). De flyttar in 1934, efter attVitmossen stått tomt i tio år och flyttar därifrån 1944 till Västerås. 1947 arrenderas stället ut menrivs strax efteråt.Äldsta kartbelägg är från en geometrisk avmätning av torpet ”Witmåsen” år 1753, vilket visar på attdet då skattlagts. Två generationer byggnader på två olika platser har funnits vid Vitmossen. Denstuga vi ser på bilden är den äldsta och efter denna finns ingen husgrund kvar idag, bara enupphöjning i markytan visar var stugan har stått. Uthusgrunden liksom källargrunden finns däremotkvar. Ungefär 75 meter norrut byggs det nya bostadshuset, liksom ny källare och uthuslänga någongång mellan åren 1910-20.

Terräng: Lämningarna ligger i flack moränmark öster om och i kanten av en kuperad, blockrikmoränhöjd. I norr, öster och söder är åkermark som fortfarande delvis brukas.Beskrivning: Lämningarna efter den södra och äldsta torpstugan syns idag endast som en ca 7x7meter stor upphöjning i markytan med längdriktningen i norr-söder. Grundstenar liksomspismursröse saknas helt. Tio meter åt väster finns däremot uthusgrunden kvar, med måtten 18x5,5meter i norr-söder. Den norra och yngsta husgrunden är 9x8 meter, med längdriktningen i öst-väst.Stenfoten består av tuktade stenar och mitt i grunden är ett stort spismursröse. Intill södra väggenfinns grunden efter en förstukvist. Den tillhörande ladugårds- och uthusgrunden ligger 60 meter motnorr, denna finns inte med på situationsplanen på grund av utrymmesbrist.Skador: Den yngsta ladugårdsgrunden har nya skador efter plöjning av åkern intill.Växter: Äpple, svarta vinbär, krusbär, berberis, kanadensiskt gullris, höstaster, såpnejlika,åkervinda, snöbär, syren och humle.

Växtligheten runt den äldre bebyggelsen i söder, domineras av syrener och krusbär. Öster omboningsgrunden står ett äppelträd och bakom den slingrandes i buskaget, finns ett par plantor avhumle. Det är troligen frågan om honplantor som odlats för öltillverkning. Kanske finns det här ettsamband mellan vårt fynd av humle och det faktum att torpet en gång i tiden skattlagts? Vid dennya husgrunden finns ett stort buskage med snöbär och syrener. I husgrunden återfinns såpnejlikaoch åkervinda. Vitmossen är det enda torpet med vita syrener, på alla de andra finns den blålilabondsyrenen. Sammanfattningsvis kan sägas att det finns mer växtlighet runt den äldre än den yngrelämningen. Runt den äldre lämningen finns stora mängder av träjon och likaså mot skogen i västerhela vägen bort mot och förbi den yngre delen. Äppelträdet är av sorten Trogsta, som har dragitsupp av Karl Erik Johansson, Trogsta, Enköpings Näs församling. Detta skedde någon gång undersenare delen av 1800-talet. Johansson som avled 1907, hade en plantskola och förökade där blandannat Trogstaäpplet. Han försökte på alla sätt att få folk att plantera fruktträd. Det berättas att hangick omkring i Enköpingstrakten och bar sina fruktplantor i en ryggsäck. Vare sig folk ville eller ej,så planterade han fruktträd åt dem. En son till honom startade Enköpings plantskola (Nilsson,1986). Äppelträdet är av intresse för Vallby friluftsmuseum och ympris kommer att tas så att de kanbevara sorten för framtiden. Höstastern är av intresse för POM:s perenna upprop och plantor avastern kommer att flyttas till Vallby.

17

Figur 8 och 9 Vitmossen: Stenen som delvis finns med längst till vänster i bild finns kvar idag,liksom stenen längre fram i bilden, vilken återfanns under en stor gran. Ytterligare bevis på varvedbacken låg ges av att sågen finns kvar än idag, inväxt i ett träd strax till vänster, utanför dagensbild.

18

Figur 10: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

19

BjörnmyranEva Timm besökte tydligen detta torp vid två olika tillfällen. På det äldsta fotografiet, som är tagetföre år 1903, ser vi Fru Larsson, förmodligen med sina två söner. Fru Larsson hette som barn AnnaKristina Ekbom och var född 1866. Hon gifte sig 1892 med torparen Carl Johan Larsson (född1867). De brukar torpet till 1903. På nästa bild som är tagen omkring år 1907 ser vi torparen ErnstConrad Lindström (född 1876) med sin fru Eugenia Maria Larsdotter Albeström (född 1879) ochderas barn. Familjen övertar torpet 1903 och stannar till 1916. Siste brukaren av torpet är FritsBertil Berglund (född 1900) och Margareta Viola Eriksson (född 1906) vilka flyttar in 1932. Närdessa avflyttar är okänt. Vid Björnmyran har det funnits två torp, varav det ena finns kvar och ärbebott. Det senare är beläget ca 100 meter nordnordväst om denna studies lämning. På ensockenkarta över Lillhärad daterad 1688 (LMV J. Carlsten. T34-1:T8:14) finns ett torp”Börnmyran” markerat, men vilket av dessa båda torp som avses är osäkert. Äldsta säkra belägg blirdärför på generalstabskartan år 1852.

Terräng: Husgrunden är belägen i en kraftig västsluttning intill och nedanför en storblockigmoränhöjd. Hustomten är tämligen öppen och i söder och väster finns åkermark som idag ärbevuxen med energiskog.Beskrivning: Husgrunden, som består av natursten, är 8x5,5 meter, med längdriktningen i norr-söder. Spismursröset ligger intill och mitt på östra väggen. Ladugårds- och källargrunder ligger isöder i flackare terräng.Växter: Äpple, päron, körsbär, svarta vinbär, parksmultron, hassel, brandliljor och kirskål.

I och väster om husgrunden finns ett kraftigt bestånd av kirskål, som mot äppelträdet sydväst omgrunden, uppblandas med parksmultron. Cirka 10 meter söder om husgrunden finns ett stortpäronträd som kan ha tjänat som vårdträd. Mellan hus- och ladugårdsgrunderna finns resterna av enfruktträdgård med 15-20 körsbärsträd, av vilka endast ett fåtal bar frukt vid inventeringen. Mellandessa finns svarta vinbär. Väster om källaren breder ett stort område med nässlor ut sig, därförmodligen hö- och gödselstack har legat. Öster om husgrunden uppe på branten finns ett beståndmed hassel. Björnmyran är enda torpet utan syren. Ett fåtal plantor av träjon finns i öster motbranten till, i höjd med päronträdet.

20

Figur 11, 12 och 13 Björnmyran: Inga av växterna på de gamla bilderna har återfunnits.

21

Figur 14: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

22

Hjulsätra/DjursätraDen krumma gubben på bilden lär vara torparen Carl Gustaf Pettersson, född 1835 i Lillhärad, somvar allmänt känd som ”Hjulsäter-Kalle”. Förutom att sköta torpet och göra dagsverken på Skästagård, skall han ha varit en duktig, självlärd urmakare (Ljungberg, 1880, s. 190). Det är okänt närhan dog, men torpet lär ha funnits in på början av 1900-talet. Ser man på fotografiet slås man avhusens ålderdomliga utseende, speciellt taktäckning och fönster, men även gyttret av byggnader påhustomten. Utbyggnaden på bostadshuset, kan det vara en väl tilltagen förstuga? Eller mindretroligt, låg ingången till stugan på dess norra sida? Enligt generalstabskartan gick nämligen vägenfrån Skästa gård och österut strax norr om torpstället. Hur det än var så visar detta fotografi attHjulsätra var ett unikt ställe vid sekelskiftet 1900. Torpet finns belagt på generalstabskartan från år1852, där det är markerat med en hussymbol och texten ”Torp”, men förmodligen är det betydligtäldre än så. På 1907 års ekonomiska karta är torpet övergivet och på 1962 års ekonomiska karta harnamnet Hjulsätra förvanskats till Djursätra.

Terräng: Husgrunden ligger på en liten låg moränhöjd i flack åkermark. Området nyttjas idag sombetesmark.Beskrivning: Torpgrunden, som är av natursten, är 9x5,5 meter, med längdriktning i öst-väst.Spismursröset ligger intill och mitt på norra väggen. Grundstenarna till utbyggnaden på stuganssödra sida visar att denna var 5x3 meter. Några lämningar efter uthuset bakom det stora flyttblocketfinns inte kvar, men däremot finns rester efter en förmodad uthusgrund närmare 20 meter i nordvästfrån husgrunden räknat.Växter: Krusbär och en död syren.

Krusbärsbuskar finns längs husgrundens kortsidor, samt mellan grunden och den igenlagdabrunnen. Ingen av buskarna bar vid inventeringen bär. Busken mellan grunden och brunnen kapasvarje år vid slåttern. En död syren står fortfarande kvar söder om brunnen. Träjon saknas helt.

Figur 15: Den döda syrenbusken vid den av sprängsten igenfyllda brunnen.

23

Figur 16 och 17 Hjulsätra: Stenen till vänster i bild är idag söndersprängd och kvar finns endasten stor grop som visar var den en gång legat. Till höger i bild syns ett syrenbuskage av vilket detidag endast återstår en död buske. Till vänster om syrenen skymtar brunnen som numera ärigenfylld med bitar från den sprängda stenen. Vid huset, där det på fotot skymtar buskar av någotslag, finns idag rester av krusbärsbuskar.

24

Figur 18: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

25

KolartorpÅr 1894 flyttar torparen Lars Erik Larsson (född 1826) med sin maka Lovisa Lindbom (född 1827)till Kolartorp. Möjligen är detta fotografi som Eva Timm tagit ungefär från denna tid. När deavflyttar är okänt men mannen dör år 1906 och frun år 1909 och någon ny torpare flyttar aldrig in iKolartorp. Äldsta kartbelägg är från skattläggningen av Slagårda år 1695, ”Kåhlartorp”. På 1907 årsekonomiska karta finns ett par byggnader markerade på platsen, men inget av dessa är avsedda tillboningshus, så vi kan räkna med att torpet övergivits innan dess.

Terräng: Lämningarna ligger i östsluttning från en småkuperad, stenig och blockrik moränhöjd. Härväxer gammal blandskog, medan det på den igenplanterade före detta inägomarken i öster, växer40-åriga granar.Beskrivning: Husgrunden, som är byggd av natursten, är 10x6 meter, med längdriktningen i norr-söder. Intill och mitt på västra sidan är ett kraftigt spismursröse bevuxet med två stora granar. Runthusgrunden är en tydlig gårdsplan som begränsas av en terrasskant i öster. Två källargrunder, enäldre och en yngre, ligger i anslutning till torpgrunden, medan uthusgrunderna finns på andra sidaninägomarken i nordöst.Växter: Äpple, körsbär, spirea och syren.

Öster och söder om husgrunden finns spireabuskage, liksom ett mindre sådant norr om grunden.Vid den yngre källaren finns ett mindre buskage av hassel. Syren finns dels öster om husgrunden,dels söder därom. Ett par stora askar finns i området, varav den största med dubbla stammarsannolikt är ett vårdträd. Söder om grunden finns ett äppelträd och även två körsbärsträd, som vidinventeringen bar ytterst sparsamt med frukt. Runt källaren samt i södra delen finns flera bestånd avträjon.

26

Figur 19 och 20 Kolartorp: Till höger om mannen på bilden skymtar en häck. Detta är troligenursprunget till det stora spireabuskage som idag syns vid torpet. Till höger närmast kameran synsäven syrener vilka återfinns på samma plats idag.

27

Figur 21: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

28

RönningstorpPå bilden ser vi torparen Gustaf Bernhard Kolén (född 1868) med familj och häst. Hustrun heterSofia Vilhelmina Sahlen (född 1866). Dessa brukar torpet mellan 1901 och 1912. Den siste torparenvar dock Oskar Pettersson (född 1877) och dennes maka Anna Charlotta Bergström (född 1889).Familjen flyttar till Dingtuna år 1923, varefter huset rivs. Bostadshuset och småhusen lär ha flyttatstill Fullerö där de blev sommarstugor, medan ladugården flyttades till torpet Axelborg, ellerSlängrompan som det hette tidigare. Äldsta kartbelägg är från skattläggningen av Slagårda år 1695.

Terräng: Lämningarna efter torpbebyggelsen ligger i småkuperad, mycket stenig och blockrikmoränmark. Området är skogbevuxet idag och mycket nerskräpat av slöa bilister. I norr och söderligger åkermarken som fortfarande brukas.Beskrivning: Husgrunden som är byggd av natursten är 8x5,5 meter stor, med längdriktningen inordöst-sydväst. Spismursröset ligger intill norra väggen och i söder är ingången markerad med entrappsten. Strax norr om denna husgrund, finns ytterligare en diffus grund med spismursrest, sommöjligen kan härröra från ett tidigare, äldre boningshus. Källar- och ladugårdsgrunder finns 40-60meter i sydöst och i söder.Växter: Plommon, krusbär, snöbär och syren.

Öster om husgrunden finns ett stort snöbärsbuskage som österut övergår i syrener. I kanten växerkirskål. Nordöst om grunden står en skogsalm med flera krusbärsbuskar under. Ingen av dessa barvid inventeringen några bär. Här finns även stubben efter ett gammalt fruktträd. Minst ettplommonträd finns inklämt i vegetationen och det är troligen frågan om Mälarplommon, en sortsom var vanlig på 1920-30-talen. Den har haft stor utbredning i Mälarområdet och har benämntsSvartsjölandsplommon, Upplandsplommon, Mälardalens gulplommon och någon gång Mirabeller.Namnet Mälarplommon har använts sedan 1927 och på 1930–talet var den en av de viktigastesorterna i Stockholmshandeln. Där var den ett tag så vanlig att den pressade ner plommonpriserna(Nilsson, 1989). Söder om husgrunden finns ett ståndaktigt syrenbuskage som trots granplanteringhärdat ut. Här finns även en mindre stubbe från en alm, troligen den som på fotot är behängd medliar. Sydväst om ladugårdsgrunden finns nässlor, troligen spår efter gödselstacken. Flera bestånd avträjon finns vid ladugården, källaren samt husgrunderna.

29

Figur 22 och 23, Rönningstorp: Stenarna i framkant finns kvar även om den stora till högersprängts. Av almen till höger i bild finns idag endast stubben kvar. Syrenen framför pojken vidhästens mule står kvar än idag. Almen som skymtar till höger bakom huset finns kvar och likaså denstora stenen till höger om almen med liarna.

30

Figur 24: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

31

SmedstorpVem kvinnan och den lille pojken framför stugan på bilden är, är okänt. Mellan åren 1893 och 1913bebos torpet nämligen av tillfälliga kolare och skogshuggare. Måhända är kvinnans make sysselsattmed den tjärdal som ligger ett stycke norrut i skogen, när Eva Timm kommer med sin kamera föratt fotografera. På nästa bild ser vi Eva Timm själv sittande bredvid kvinnan och pojken. Den sistetorparen är Johan Allan Andersson (född 1875) och dennes maka Hilma Lovisa Karlsson (född1877). De flyttar 1921 och därefter är det bara tillfälliga boende på torpet fram till 1938 då det rivs.Äldsta kartbelägg är från skattläggningen av Slagårda år 1695, ”Smestorpet”.

Terräng: Husgrunden ligger på en bred avsats i svag sydsluttning, av en något stenig och blockig,låg moränhöjd. I öster till väster är åkermark som nyttjas som betesmark idag.Beskrivning: Husgrunden, av natursten, är 9x6 meter med längdriktning i öst-väst och medspismursröset intill norra väggen. Den generösa gårdsplanen begränsas i öster till söder av en bitvismeterhög terrasskant. I övrigt finns ett flertal uthusgrunder, liksom ladugårdsgrund som samtliga ärbelägna intill åkermarken i söder. En äldre källargrund finns söder om gårdsplanen, medan en delvisgjuten och intakt jordkällare ligger norr om stuggrunden.Växter: Äpple, krusbär, berberis, syren och lungrot.

Öster om husgrunden finns ett gammalt äppelträd som idag är ihåligt men fortfarande bär frukt.Sydväst om husgrunden står ännu ett äppelträd och öster om brunnen ytterligare ett. Ingen aväppelsorterna kunde bestämmas. Äppelträdet vid brunnen bar inte tillräckligt med frukt för att enbestämning skulle vara möjlig och frukten på trädet vid uthuset var vid sista fältbesöket ännu intemogen. Syrener finns på flera ställen runt om husgrunden. Berberis finns vid den intaktajordkällaren liksom flera bestånd med träjon. Lungrot finns på ett par ställen, likaväl som krusbär.Ask är det dominerande trädslaget runt torpet och flera kraftiga träd står på området. Vid brunnenfinns ett större bestånd med nässlor, troligen efter gödselstacken.

32

Figur 25 och 26, Smedstorp boningshuset: Till höger i bild skymtar stammen på ett fruktträd.Detta finns inte kvar idag. Däremot finns äppelträdet som är förbundet med det första trädet meden planka och vars grenar hänger ner i bild, kvar. Till vänster om huset skymtar växtlighet. Därfinns idag både syrener och en stor ask.

33

Figur 27 och 28, Smedstorp uthusen: Stenen nere till höger i bilden finns kvar idag, liksom askenvars grenar hänger ner i överkant på fotot.

34

Figur 29: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

35

SvarvartorpPå bilden, som är tagen år 1905, ser vi familjen Wetter. Från vänster är Mathilda (född Söderberg1842), dotterdotter Ebba, dotter Lovisa och fadern Johan Gustaf (född 1842) med hatt och häst.Familjen inflyttar till torpet år 1893 och avflyttar år 1908. Ett interiört fotografi finns på familjendär Eva Timm fotograferat dem framför spisen i köket (VLM: A 4602). Den siste torparen heterKarl Gustaf Johansson (född 1870) med hustrun Karolina Elisabet Jansson (född 1875). De brukartorpet mellan åren 1912 och 1917. Därefter rivs torpet, men redan 1913-14 har ett nytt ställe, mednamnet Söräng, byggts upp ca 100 meter norr om Svarvartorp. Detta blir skogvaktarboställe. Äldstakartbelägg är från skattläggningen av Slagårda år 1695, ”Svarfvartorpet”.

Terräng: Husgrunden ligger i svag västsluttning från en låg moränhöjd. Området är skogbevuxetidag, liksom den forna inägomarken som ligger i öster och väster.Beskrivning: Husgrunden, som består av natursten, är 9x6 meter, med längdriktningen i öst-väst.Spismursröset ligger invid den norra väggen. Uthusgrunderna, som finns ett fyrtiotal meter i öster,är svåra att få någon uppfattning om på grund av mycket hög och tät gräsvegetation (dessa är ejmarkerade på situationsplanen). Här kan det eventuellt finnas en grund efter ett äldre bostadshus.Växter: Äpple, krusbär, gullris, syren, kaprifol, kärleksört och akleja.

Väster om husgrunden finns ett bestånd av mörkblå/lila akleja som är av intresse för POM:sperenna upprop, varför delar av beståndet kommer att flyttas till Vallby friluftsmuseum. Nordöstom husgrunden är marken mer eller mindre täckt av kaprifol. Flera krusbärsbuskar finns påområdet. Sydöst om grunden finns ett stort syrenbuskage och i anslutning till dessa finns två lönnarsom tillsammans med ytterligare en lönn tjänat som vårdträd. Söder om husgrunden finns tvåäppelträd. Inget av dessa har kunnat sortbestämmas. Trädet längst i söder bar inte tillräckligt medfrukt. Kärleksört finns på en stor sten vid stenmuren och i samma område återfinns även två beståndav gullris. Flera stora lönnar och almar finns i området och ett flertal av de sistnämnda har dött.Träjon saknas helt.

36

Figur 30 och 31, Svarvartorp: Bakom lönnen till höger i bild, syns på det gamla fotot syrener.Dessa har idag brett ut sig så mycket att lönnen skyms. Mittlönnen med stenen framför, står kvaroch till vänster om denna står äppelträdet nu precis som då. Den vänstra lönnen har fallit ochstammen ligger i gräset.

37

Figur 32: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

38

GräsmyranPå bilden syns Dr Jakob Billström, som tycks inspektera det förmodligen övergivna torpet. Damensom håller i stegen är fotografen själv, Eva Timm. Fotot är, liksom de övriga i denna studie, tagetomkring år 1900. År 1872 flyttade ”löskarl” Erik Magnus Apelgren, med sin familj, in påGräsmyran, som vid den tiden tillhörde gården Åby. Med löskarl menades en person som var enskicklig mångsysslare och som gick omkring i gårdarna och gjorde småjobb (muntl. Stig Rudberg,Dingtuna-Lillhärad Sockengille). Siste brukaren skall ha varit Axel Teodor Pettersson frånSkultuna, som arrenderar torpet till 1916. En bild på stugan som uppges ha tagits år 1937 finns isockengillets arkiv. Obekräftade källor säger att stugan skall ha varit bebodd in på 1940-talet.Torpet finns belagt på 1907 års ekonomiska karta, ”Gräsmyren”.

Terräng: Lämningarna ligger dels i småkuperad moränmark dels i sluttningen från en mindrebergshöjd. Området är skogbevuxet idag, liksom den gamla inägomarken i norr och öster.Beskrivning: Husgrunden är 8x5 meter, med längdriktningen i nordöst-sydväst. Stenfoten består avnatursten och spismursröset ligger invid och mitt på den nordvästra väggen. Omkring tjugo meternorr om husgrunden ligger källar- och uthusgrund.Skador: Inägomarken är sönderkörd av skogsmaskiner.Växter: Päron, äpple, spirea, syren och kungsljus.

Öster, söder och väster om husgrunden breder ett stort spireabuskage ut sig, liksom ett mindre österom husgrunden, där det även finns syrener. Vid uthusgrunden finns några plantor av kungsljus.Väster om husgrunden finns ett päronträd och strax intill syrenerna ett äppelträd. Inget avfruktträden bar vid inventeringen någon frukt, varför sortbestämning varit omöjlig. Träjon finns runtkällaren.

39

Figur 33 och 43, Gräsmyran: Stenen ungefär mitt i bild finns kvar.

40

Figur 35: För teckenförklaring se bilaga 1, sidan 51.

41

Beskrivning av växter

FruktträdÄpple, Malus domestica, är en mycket uppskattad frukt och är det vanligast förekommandefruktträdet på torpen som inventerats. Äpple finns på sex av de tio torpen. Äppelodlingen tros hakommit till Sverige med klosterväsendet på 1100-talet, då munkarna kunde konsten att ympa, vilketvar en förutsättning för odling. Päron, Pyrus communis, har i Sverige påträffats som frö i gravarfrån yngre stenålder och odling är känd sedan medeltiden. På 1600-talet fanns fler päronsorter änäpplesorter i Sverige. Virket var förr populärt och utnyttjades till finare snickerier (Carlberg, 1988).Päronträd finns på tre av torpen, varav det på Björnmyran troligen tjänat som vårdträd. Plommon,Prunus domestica, är känd från svenska klosterträdgårdar sedan 1400-talet. Frukten äts färsk, ellerkokas till kompott, sylt och marmelad, men kan även torkas (Carlberg, 1988). Plommon har barahittats på ett av torpen, Rönningstorp och det är troligen frågan om Mälarplommon, en mycketgammal plommonsort. Körsbär, Prunus avium, finns på tre av torpen, på Björnmyran i rikligmängd. Förr var det vanligt att man hämtade hem fågelbärsplantor som man hittade i skogen ochplanterade vid torpet. Bären är söta och det var en fördel på den tiden då socker var en dyr lyxvara(Danielson, 1998).

Figur 36: Plommon, Prunus domestica. Figur 37: Äpple, Malus domestica. Figur 38: Körsbär, Prunus avium.

BärbuskarTill bärbuskarna räknas buskar med bär som kan användas som de är eller till saft, sylt, gelé ochliknande. Hit hör till exempel krusbär, Ribes uva-crispa, även kallad stickelbär, som är den endaarten i släktet ripsar (Ribes) som har tornar. Den har odlats hos oss åtminstone sedan 1600-talet(Lindman, 1974, band 5) och är vanlig vid äldre torplämningar (Carlberg, 1988). Svarta vinbär,Ribes nigrum, har även kallats solbär och tistron. Det senare ingår i namn på platser i Stockholmsskärgård, till exempel Tistronskär. Både blad och bär kan användas som brännvinskrydda. Bladenanvänds också i inläggningar och till te (Holmberg et al, 1999). Svarta vinbär utnyttjades förr inommedicinen, bladen användes då som svettmedel och bären ansågs vara kylande och antiseptiska.Vinbärslikör sades vara bra mot rabies (Carlberg, 1988)!! Trädgårdsvinbär (röda), Ribes rubrum,har funnits i odling sedan 1500-talet och används till sylt, gelé, saft och vin (Carlberg, 1988). De ärinte lika aromatiska som svarta vinbär och blandas därför ofta med andra bär och frukter, tillexempel i billig lingonsylt. Bären utnyttjades förr inom farmakologin och ansågs vara "lösande,kylande, stillande och antiseptiska" (Nyman 1868). Vinbär påträffas ofta vid yngre torplämningar.Olika arter av rosor, eller nypon, Rosa sp, har påträffats vid flera av torpen. Ingen närmarebestämning av dessa har dock gjorts. Rosor används för framställning av rosenolja tillparfymindustrin och av de C-vitaminrika nyponen görs nyponsoppa.

42

Hallon, Rubus idaeus, har påträffats i anslutning till flera av torpen, men har inte markerats ut dådet med största sannolikhet handlar om vilda hallon. Parksmultron, Fragaria moschata, är ingenbuske, men tas med under denna rubrik på grund av sina bär. Den kallades innan dagens jordgubbarintroducerades för jordgubbar. Parksmultron var under 1700- och 1800-talen vanlig i odling, menersattes under slutet av 1800-talet av jordgubbe (F. x ananassa), troligen på grund av denförstnämndas ofta dåliga fruktsättning. Parksmultronets frukter är också mindre än jordgubbarnasoch har en lite säregen smak, vilket också kan ha bidragit till att man övergick till jordgubbsodling.Parksmultron återfinns främst på tomter som har anknytning till större gårdar och herrgårdar.Torparna fick ta med sig plantor hem, men man tog bara honplantan eftersom man sett att den barbär, hanplantan ansågs oduglig och fick stå kvar, eller drogs upp. Men utan hanblommor blev detheller inga bär… (Carlberg, 1988).

Figur 39: Nyponros, Rosa sp. Figur 40: Berberis, Berberis vulgaris. Figur 41: Krusbär, Ribes uva-crispa. Figur 42: Måbär, Ribes alpinum.

Även andra bärbärande buskar har påträffats under inventeringen. Den vanligaste av dessa ärmåbär, Ribes alpinum, eller degbär som den också kallas, som man påfallande ofta finner i sällskapmed skogstry (Lonicera xylosteum). Måbär är mycket tålig och har god skottskjutningsförmåga ochredan under 1700-talet propagerades det för att använda måbär till häckar (Carlberg, 1988). Bärenär ätliga, men kan inte mäta sig med vinbärens (Lindman, 1974, band 5). En, Juniperus communis,är en annan buske där man dragit nytta av bären som använts som pikant viltkrydda och tillenbärsdricka. Bären är kolhydratrika och innehåller höga halter av eteriska oljor. Barr och skott kanjäsas med socker och jäst till en dryck (Holmberg et al, 1999). Även hassel, Corylus avellana, är enbuske som man utnyttjat för dess bär (i detta fall nöt). Hasseln nämns redan i Upplandslagen år1295. Namnet ingår också i medeltida ortsnamn som Hæslaby, nuvarande Hässelby. Att plockahasselnötter ingår inte i allemansrätten, så om man vill plocka nötter måste man först hamarkägarens tillstånd. Redan på medeltiden var det förbjudet att plundra hasselskogar, men 1879skriver Hildebrand i Sveriges medeltid att "man hade dock så pass mycket undseende med denbegärelse, som anblicken af nötklasarne måste väcka, att det, enligt Östgöta- och Skånelagarne varvandraren medgifvet att plocka så mycket, att han dermed kunde fylla hatten ända upp tillhattbandet eller vanten ända upp till öppningen för tummen". Berberis, Berberis vulgaris, är enbuske som kallats för surtorn eftersom busken har tornar och sura bär. Den fördes till Europa avmorerna då den ansågs vara en värdefull läkeväxt. Berberis användes förr både som läkeväxt, somersättning för citron, som färgväxt och till häckar. Barken betraktades som laxerande, men användesockså till färgning av tyg, läder, papper och trä och gav olika gula nyanser (Lindman, 1974, band 4).Hela växten, utom bären är giftig och innehåller alkaloiden berberin (Olsson, 1982). Berberis ärmellanvärd för rostsvampen svartrost (Puccinia graminis) som angriper stråsäd. År 1976 kom enlag som stadgade utrotning av berberis, denna lag upphävdes dock 1994 eftersom de modernasädessorterna inte är lika mottagliga för svartrost som de äldre och man därför inte längre anser attberberis är något större problem för jordbruket (Carlberg, 1988).

43

VårdträdTräd som planterats i anslutning till huset och som tilldelades övernaturlig, beskyddande verkanbenämns vårdträd. Ett träd står ofta framför huset för att beskydda dess invånare eller också harman planterat ett träd på vardera sidan om grinden (Carlberg, 1988). Ett vanligt vårdträd är ask,Fraxinus excelsior, som har otaliga sägner förknippade med sig. Vid världsträdet Yggdrasils trerötter fanns källan där nornorna spann och klippte av människornas livstrådar. Yggdrasil uppgesdock vara evigt grön och flera författare påpekar att 'askr' också kan tolkas som idegran (Taxusbaccata). Ask används om spjut vars skaft ska ha tillverkats av ask (Carlberg, 1988). Den förstemannen hette Ask och ska ha skapats av ett askträd. Fösta kvinnan, Embla ska på samma sätt ha sittursprung i alm, Ulmus glabra (Carlberg, 1988). I äldre tider då nöden stod för dörren eftermissväxt, användes vilda växter för att dryga ut det lilla mjöl man hade. Innebarken av alm ansågsge det bästa barkbrödet, vanligast var dock att man använde tallens innebark (Holmberg et al,1999). Förr skördades löv till ett omtyckt kreatursfoder och det hårda, sega och lätta virketanvändes till redskap och som möbelvirke (Lindman, 1974, band 7). Som vårdträd ansågs almenkunna skydda mot onda makter (Carlberg, 1988). Ett annat vårdträd är lönnen, Acer platanoides,som är väldigt vanlig i Bergslagen och har odlats åtminstone sedan 1700-talet. Löven användes tillkreatursfoder och virket till slöjd och finare snickeriarbeten, som musikinstrument och intarsia(Carlberg, 1988). Barken har använts som gult och rött färgmedel. Stammens saft är undersavstigningen på våren mycket riklig och kan liksom den nordamerikanska sockerlönnen inkokastill socker (Lindman, 1974, band 6). Arten odlas ofta för sina vackra höstfärgers skull.

Figur 43: Träjon, Dryopteris filix-mas. Figur 44: Ask, Fraxinus excelsior. Figur 45: Lönn, Acerplatanoides.

En annan växt som inte är ett träd och som förvisso växer vild i Sverige är träjon, Dryopteris filix-mas. Den förekommer så ofta vid gamla husgrunder att man kan börja fundera på om den inteavsiktligt hamnat där, då den ansågs ge skydd mot häxor och onda makter (Olsson, 1982). Träjonanvändes förr mot inälvsmask, en mycket diskutabel kur, eftersom man idag vet att den ärcancerframkallande och mycket giftig (Carlberg, 1988).

PrydnadsväxterEn prydnadsväxt som syns på långt håll när man kommer genom skogen är den tåliga brandliljan,Lilium bulbiferum, som även kallas brandgul lilja och kejsarkrona. Det senare namnet används idagendast på arten Fritillaria imperialis. Benämningen getarsel förekommer också, kanske på grund avden inte helt angenäma lukten (Carlberg, 1988). Brandlilja har odlats som prydnadsväxt sedan1500-talet och var mycket spridd även bland fattigt folk (Danielson, 1998).

44

Akleja, Aquilegia vulgaris, kallas även tyska klockor och innehåller blåsyra. I den nordiskagudasagan sägs den ha varit alvernas växt och helgad åt himlagudinnan. På 1600-talet ansågs den ha11 dygder; mot gulsot, rubbningar i lever och mjälte, njursten, hjärtebäva, skörbjugg, sår, skabb,maktlöshet, kräkningar och fallandesjukan (Beyron, 1977). Linné underkände dock dess medicinskaegenskaper då kloka gummor hade ordinerat så stora doser mot skabb att barnen avled (Carlberg,1988). Den ska även ha använts som afrodisiakum (Olsson, 1982), men numera pryder den baravåra rabatter.

En av våra kanske giftigaste trädgårdsväxter är stormhatten, som även kallats munkhatt,munkmössa, häst och vagn, venusvagn och duvvagn. Växten uppstod enligt sägen då underjordensvakthund Cerberus för första gången fick se dagsljuset. Han blev då så rädd att han fick fradga imunnen och ur denna uppstod stormhatten (Carlberg, 1988). Asaguden Tor använde sig avstormhatt i strider med vargarna och ännu heter växten wolf’s bane på engelska och samerna kallarden vargdöd (Beyron, 1977). Växtens avkok har också använts av allmogen som medel mot ohyrapå boskap och hundar (Lindman, 1974, band 4). De gamla gallerna och germanerna doppade sinaspjut och pilar i ett extrakt av stormhatt. Akonitin, den giftiga alkaloid som växten innehåller, harvarit känd sedan historiens gryning och verkar som ett krampgift. Den har använts för att förgiftafolk till döds och det var till följd av det ökande modet att giftmörda folk som kejsar Trajanusförbjöd odlandet av stormhatt i romerska trädgårdar 117 e Kr. (Vetvicka, 1980). I Kina användes enblandning av stormhatt och hampa som bedövning vid trepanationer (öppning av hjärnan). På 1700-talet användes den även i västerlandet, som smärtstillande och lugnande medel, likaså vid frontenunder första världskriget. Stormhatt odlas än idag för läkemedelsframställning, i Italien, Spanienoch på Balkan (Olsson, 1982). En ofta odlad variant är trädgårdsstormhatten, Aconitum xstoerkianum, som påträffades vid Liljanstorp.

Figur 46: Akleja, Aquilegia vulgaris. Figur 47: Brandlilja, Lilium bulbiferum. Figur 48:Trädgårdsstormhatt, Aconitum x stoerkianum.

Gullris, Solidago sp, är en annan prydnadsväxt med mycken folktro knuten till sig. Namnetanspelar på en grundmurad folktro på begravda skatter i mark där det växte gullris, både sådanasom lagts ner av mänskliga händer och av älvor (MacFayden & Westrup, 1982). I Sverige finns trearter av Solidago-släktet; Den vilt växande Solidago virgaurea, kan användas vid problem vidurinering, gikt, reumatism, ödem, åderbrock, hemorrojder, svullna underben och bensmärtor(Holmberg et al, 1999). Gullris har en sårläkande förmåga som gjorde den till värdefull handelsvarai England, innan man mot slutet av 1500-talet upptäckte att den växte vild i Hampstead och bottenföll ur marknaden (MacFayden & Westrup, 1982). De kraftiga stjälkarna ansågs en gång i tidenfungera lika bra för att leta källådror som hasselgrenar. De två andra är Kanadensiskt gullris, S.canadensis, och höstgullris, S. gigantea.

45

Figur 49: Kanadensiskt gullris, Solidago canadensis. Figur 50: Toppklocka, Campanulaglomerata. Figur 51: Gullris, S. virgaurea.

Några andra perenna växter som klarat sig kvar, men som det inte finns så mycket kuriosa skrivetom är toppklocka, Campanula glomerata, vilken odlats sedan 1700-talet. Enligt Linné kallas den iDannemora för Moses rosor och i några trakter i norrland kallas den för gammaldags blåklocka(Carlberg, 1988). Storrams, Polygonatum multiflorum, kallas också kungskonvalj och kungSalomos sigill. Den har använts för invärtes bruk eller i salvor mot sår och benbrott, bulnader ochblåmärken (MacFayden & Westrup, 1982). Även mot diabetes sades den vara bra, men på senare tidhar den visats innehålla hjärtglykosider och är alltså giftig (Vetvicka, 1980). Höstaster, Aster novi-belgii, tillhör samma familj som prästkrage, Chrysanthemum lacustre, som började odlas på 1800-talet (Holmberg et al, 1999), men är troligen inhemsk i den Nordiska floran (Lindman, 1974, band9). Lupin, Lupinus polyphyllus, har odlats som prydnadsväxt sedan mitten av 1800-talet, men blevpopulär på allvar först en bit in på 1900-talet (Carlberg, 1988). I gamla örtaböcker prisas lupinensom magmedicin och maskmedel, framför allt hos barn. I det senare fallet skulle man bereda ensalva av lupinmjöl och bittermandel och stryka det runt naveln på den lille, varefter maskarna såsmåningom skulle krypa fram den vägen, döda eller levande (MacFayden & Westrup, 1982). Förranvändes lupiner som föda under namnet vargbönor. Lupinerna finns i många färgvarianter, menden blåa är den mest ålderdomliga (Danielson, 1998).

Figur 52: Åkervinda, Convolvulus arvensis. Figur 53: Kaprifol, Lonicera caprifolium. Figur 54:Höstaster, Aster novi-belgii.

46

Några slingerväxter återfinns bland torpväxterna. Den första är åkervinda, Convolvulus arvensis,vilken är ett åkerogräs som förr odlades för sin vackra blommas skull (Lindman, 1974, band 7) ochdär roten har haft viss betydelse som laxermedel (Carlberg, 1988). Den andra, kaprifol, Loniceracaprifolium, odlas än idag som trädgårdsväxt och har gjort så sedan 1800-talet (Carlberg, 1988).Den odlade kaprifolen skiljs från den vilda genom att bladen är hopväxta runt stjälken medan de påden vilda varianten är fria (Mossberg et al, 1992). Några slingerväxter återfinns bland torpväxterna.Den första är åkervinda, Convolvulus arvensis, vilken är ett åkerogräs som förr odlades för sinvackra blommas skull (Lindman, 1974, band 7) och där roten har haft viss betydelse somlaxermedel (Carlberg, 1988). Den andra, kaprifol, Lonicera caprifolium, odlas än idag somträdgårdsväxt och har gjort så sedan 1800-talet (Carlberg, 1988). Den odlade kaprifolen skiljs frånden vilda genom att bladen är hopväxta runt stjälken medan de på den vilda varianten är fria(Mossberg et al, 1992).

Två suckulenta perenner har påträffats under inventeringen: Kärleksört, Sedum telephium, kallasäven fetblad, käringkål och St. Hansknopp. Artnamnettelephium ska syfta på Telefos, kung i Mysien, som då hansårats svårt av Akilles, botade sig genom att lägga blad avkärleksört på såren. Det svenska namnet kärleksört har dentroligen fått för att den ansågs kunna spå i kärleksfrågor.Som medicinalväxt användes den mot liktornar ochbrännsår. Örten rekommenderas som salladsväxt och fräst ilite smör eller olja är den utmärkt till fisk (Holmberg et al,1999). Kaukasiskt fetblad, Sedum spurium, benämns ävengravfetblad och har odlats i Sverige sedan 1800-talet, menblev inte vanlig i trädgårdarna förrän på 1900-talet(Carlberg, 1988).

Figur 55: Kaukasiskt fetblad, Sedum spurium.

Gränsen mellan prydnadsväxter och nyttoväxter är ibland lite luddig då man ibland använtprydnadsväxter till fler saker än att bara njuta av deras utseende och doft. Andra växter ärursprungligen vilda i Sverige och har först använts inom exempelvis medicinen, för att sedan bliuppskattad som prydnadsväxt. Exempel på en sådan är kungsljuset, Verbascum thapsi. Torkadeblad har använts som fnöske, den filtaktiga beklädnaden till ljusvekar och hela den torkade växtenindränkt med brännbara ämnen användes som fackla (Carlberg, 1988). Växten har i torkad formfunnits på apoteken som bot mot katarrer, sår och svullnader. De giftiga fröna, lagda i vatten ansesbedöva fisk (Lindman, 1974, band 8).

BuskarEtt antal prydnadsbuskar har hittats vid torpen. Det är häckspirea, Spiraea salicifolia, som förökarsig med rotskott och därigenom bildar stora bestånd. Den har odlats i Sverige sedan tidigt 1700-tal,men blev vanlig först på 1800-talet (Carlberg, 1988). Snöbär, Symphoricarpus albus, kallas iblandsnöbärsbuske eller smällbär och odlas ofta som häckväxt. Den upptäcktes i Amerika runt år 1800och kom till Sverige 50 år senare (Carlberg, 1988). Syren, Syringa vulgaris, har odlats i Sverigesedan 1600-talet (Carlberg, 1988). Dess hårda ved har använts till att göra räfspinnar på höräfsor(Hamilton, 1995). Syren återfinns på nio av de tio torpen och i alla fall utom ett rör det sig om denblålila bondsyrenen. På ett torp, Vitmossen, finns vita syrener. Skogstry, Lonicera xylosteum, ärantagligen ingen odlad buske, men påträffas ofta tillsammans med måbär (Ribes alpinum). Den haräven benämnts benved och bentry. Det förstnämnda används numera endast på arten Euonymuseuropaeus. Vedens hårdhet gjorde att den i äldre tider användes bland annat till harvpinnar ochvävskedar.

47

Figur 56. Syren, Syringa vulgaris. Figur 57: Snöbär, Symphoricarpus albus. Figur 58: Häckspirea,Spiraea salicifolia.

NyttoväxterHumle, Humulus lupulus, har funnits vild i Sverige sedan forntiden. För odling infördes den under1300-talet av cisterciensermunkar som medicinalväxt (Carlberg, 1988). Det är en bitter harts,lupulin, som endast finns i honblommorna, som ger ölen dess smak och ökar dess hållbarhet. Inorden användes ursprungligen den vilda växten, men på 1400-talet påbjöds odling i lag. Varjehemman skulle enligt 1734 års lag ha humlegård och varje sådan hålla tuhundra stänger. Humleingick även i det tionde man var skyldig att leverera till kyrkan (Lindman, 1974, band 3). Vidmitten av 1800-talet upphävdes de sista bestämmelserna om humleodling (Carlberg, 1988). Numeraär humleodling sällsynt i Norden. Dess huvudområde är Bayern och Böhmen, och den storahumlemarknadens medelpunkt är Nürnberg. De svenska bryggerierna importerar humle frånsydtyskland (Lindman, 1974, band 3). Humlets innehåll av olika alkaloider har gjort att den använtssom stoppning i sömngivande humlekuddar. Humlens stjälkar är rika på fibrer och har därför ocksåanvänts som spånadsväxt till enklare grova vävar. Rotskotten lär ha använts som besk sparris(Carlberg, 1988). En annan växt som de flesta känner till är nässla, Urtica dioica. Brännässlan ärden ätliga växt som plockas mest i vårt land och som alla lär sig redan som barn, inte minst för attman bränner sig på den. Nässlan är rik på C-vitamin och mineraler och är dessutom relativtproteinrik. Nässlan har använts för sina urindrivande egenskaper, till att rena blod och mot lungsotoch skörbjugg. Färsk rot kokad i vatten användes förr för att färga ägg till påsk, men kan ocksåanvändas till växtfärgning. I äldre tider utnyttjades stjälkens starka bastfibrer till att göra ett fint tyg,nättelduk (Lindman, 1974, band 3). Nässlor påträffas idag runt torpen där hö-, och gödselstackarnavar placerade förr i tiden, eftersom marken där är kväverik.

Figur 59: Humle, Humulus lupulus. Figur 60: Honblomställning, humle. Figur 61: Såpnejlika,Saponaria officinalis. Figur 62: Lungrot, Chenopodium bonus-henricus.

48

Kirskål, Aegopodium podagraria, benämns även kers, djurkål, qualler och skvallerkål. Det senarenamnet kommer sig av dess förmåga att sprida sig (Carlberg, 1988). Det latinska namnet fickväxten av att munkarna och nunnorna som införde den till Norden på medeltiden (Lindman, 1974,band 7) flitigt rekommenderade den mot podager, gikt i stortån. Den sjuke fick med sig en plantahem för att kunna genomföra sin giktkur. Kanske är det därför som ogräset är så allmänt spritt(Holmberg et al, 1999). På 1700-talet rekommenderades kirskål som grönsak och odlades somsådan fram till 1800-talet (Carlberg, 1988). Lungrot, Chenopodium bonus-henricus, heter ävenlungmålla eller gode Henriks målla. Roten har använts till att bota hosta hos får, vilket numeraavråds från på grund av naturvårdsskäl. I Sverige finns ett 20-tal mållor som alla går att äta ochlungrot är en utmärkt spenatväxt (Holmberg et al, 1999). Såpnejlika, Saponaria officinalis, haräven kallats tvålnejlika och är känd i kryddgårdar sedan 1500-talet, då munkarna tog med den frånsödra Europa och odlade i trädgårdarna (Beyron, 1977). Om rötterna rivs eller skrapas i vatten blirdet löddrigt som av tvål och kan användas till att skura träfat, tenntallrikar och textilier. Detlöddrande ämnet i roten heter sponin och är giftigt. Som medicinalväxt användes roten mot gikt ochreumatism och som slemlösande vid katarrer i luftrören. I folkmedicinen ingick den i en ofta användkryddblandning, så kallade blodrenande kryddor (Lindman, 1974, band 4).

Jämförelse av växtligheten på äldre och yngre torp

Till de äldre torpen räknas de fyra torpen på Slagårda: Kolartorp som övergavs före 1907,Rönningstorp som övergavs 1923, Smedstorp som övergavs 1938 och Svarvartorp som revs 1917-18. Hjulsätra under Skästa övergavs i början av 1900-talet och Närtorpet under Nedervi övergavs1922. Till de yngre torpen räknas Björnmyran under Skästa som övergavs någon gång efter 1932och de två torpen under Nedervi: Vitmossen som revs 1950 och Liljanstorp som brann 1986.

Päronträd finns på två yngre torp, Björnmyran och Gräsmyran, samt på yngre delen av Närtorpet.Äpple och körsbär finns i lika stor utsträckning på äldre och yngre torp. Detta tyder på att päron inteblir så gamla som övriga fruktträd eller att det är en nyare företeelse att odla dessa träd. Krusbärhittas på de äldre torpen Hjulsätra, Närtorpet, Rönningstorp, Smedstorp och Svarvartorp och på denäldre delen av Vitmossen. Däremot återfinns de inte på något av de yngre torpen. Vinbär finnsdäremot på de yngre torpen Björnmyran, Liljanstorp och Vitmossen. I samtliga fall rör det sig omsvarta vinbär förutom på Liljanstorp där det även finns röda trädgårdsvinbär. På Vitmossen finnsvinbären på gränsen mellan den yngre och den äldre bebyggelsen. Detta stämmer överens mediakttagelserna i boken ”Gömda växter i glömda trädgårdar” (Carlberg, 1988), där man konstateraratt krusbär ofta hittas på äldre torp, medan de på yngre torp ersätts av vinbär. Berberis finns påSmedstorp och äldre delen av Vitmossen. Att den bara finns på äldre torp kan bero på att manupptäckte att berberis är mellanvärd för svartrost och att man därför försökt utrota den i modern tid.Brandlilja liksom de flesta perenna växterna återfinns bara på de yngre torpen, men i så ringa antalatt en ordentlig jämförelse inte kan göras.

Samtliga fruktträd har undersökts i jakten på spår efter ympningar. I samtliga fall har resultatetuteblivit. Detta kan antingen bero på att trädet är en vildapel som flyttats in på området och såledesinte är ympat, eller på att ympningen utförts så långt ner på trädet eller så tidigt att det idag intefinns några spår efter det. Hamlade träd har eftersökts i terrängen i och omkring torpen. Dock harinte ett enda sådant påträffats. Detta beror troligen på att de hamlade träden ofta låg på utmarkernaen bit från själva torpen. Dessa träd finns i dag inte kvar eftersom skog planterats runt de flestatorpen.

49

Slutsatser

Genomgången av de historiska kartorna har visat att av de tio torp, eller snarare lämningarna efterdessa, som studerats, är åtminstone sex stycken klara fornlämningar som är etablerade före år 1754.Dessa är Vitmossen och soldattorpet på Nedervi ägor och samtliga torp på Slagårda ägor.Skästatorpen, Björnmyran med en eventuell etablering redan före 1688 och Hjulsätra med dessålderdomliga karaktär på bebyggelsen, har tyvärr ännu inte kunnat beläggas före år 1800 ikartmaterialet.Lämningar med modernt utseende utesluter inte ett tidigare och äldre bebyggelseläge där tydligarester efter en husgrund saknas, så som vid Vitmossen.Studien belyser problematiken kring fornlämningsbegreppet där 1799 satts som övre gräns för attkunna betrakta torplämningar som fasta fornlämningar. Därmed är forskning om och kringhistoriska kartor och andra källor helt nödvändigt för att fastställa äldsta belägg.

Värdet av Eva Timms fotografier kan inte nog betonas. Utan dessa hade detta projekt inte fåttsamma omfattning. Med hjälp av bilderna kunde vi med säkerhet identifiera flertalet av torpen.Framför allt vid torpet Vitmossen stod det snart helt klart att det rörde sig om äldre bebyggelse påannan plats än de grunder som finns där idag. Upplevelsevärdet av en bild förstärks genom närvaronav människorna i den. Lägger vi dessutom till personernas namn och historia ökar detta värdeytterligare. Att slutligen kunna jämföra fotografierna med hur det ser ut idag, i verkligheten, görupplevelsen total. Men trots all information som bilderna ger oss har de tyvärr visat sig odugligasom ett redskap för att se vilka växter som finns kvar idag. Fotot visar bara ett utsnitt av torpetshelhet och vad som fanns utanför bilden kan vi idag bara gissa oss till med hjälp av de växter vihittar.

Inventeringen har resulterat i att kulturväxterna på varje torp kartlagts. För samtliga torp gäller attbuskar som syren, spirea och snöbär verkar vara de stora vinnarna. Inte många perenner harpåträffats. Detta kan bero antingen på att man inte hade trädgårdar på samma sätt som vi har idagmed rabatter dignande av blommande växter. Ett litet undantag utgör Smedstorp, där man på fotothar solrosor framför huset. Eller kan det vara så att perennerna tynar bort när skötseln försvinneroch skogen tränger sig på? Tendenser i inventeringsmaterialet visar på att krusbär förekommerframför allt på de äldre torpen medan de på de yngre torpen ersatts av vinbär.

Några av torplämningarna uppvisar skador efter dagens moderna jord- och skogsbruk. Inte baralämningarna utan även kulturväxternas miljö påverkas negativt av plöjning i olika former ochgranskogens kvävande täthet. Detta faktum gör att vi kommer tillbaka till problematiken kringfornlämningsbegreppet.

Via Staffan Nyström på Riksantikvarieämbetet har mer fakta om platserna och deras namnframkommit. Tyvärr var tiden alltför knapp för att studiet av dessa skulle komma med i dennarapport. I händelse av fortsatt projekt kommer detta att vidare studeras och presenteras ikompletterande rapport.

50

Hur går man vidare?

Att på något sätt åskådliggöra några av torpen i undervisningssyfte och för allmänheten är önskvärt.Förslag på hur detta kan genomföras är att man på exempelvis turistbyrån får kvittera ut kartor ochEva Timms foton, för att man i fält själv med hjälp av dessa ska kunna se vad som finns kvar idag.Någon form av uppmärkning av platsen där Eva Timm stått och fotograferat kan underlätta detta.Torp som är lämpliga för torpvandringar är Närtorpet, Vitmossen, Björnmyran, Rönningstorp ochSmedstorp. Ytterligare skogliga lämningar i torpens närmiljöer, såsom tjärdalar, kolbottnar medmera, kan ingå i en sådan vandring. Röjning på och omkring flera av torpen är en förutsättning förovan nämnda torpvandringar och för att kunna bevara dessa miljöer i sin helhet för framtiden.

Trots försök kunde endast ett av äppelträden sortbestämmas. Det är äppelträdet på äldre delen avVitmossen som visade sig vara av sorten Trogsta. Flera av äppelträden på de andra torpen bar rikligtmed frukt, men kunde inte bestämmas eftersom dessa träd alltför länge varit utan skötsel i form avbeskärning och gödsling. En del av dem har tyvärr redan slutat bära frukt. För att bestämning avdessa träd ska bli möjlig krävs att det röjs runt träden så de inte har konkurrens från andra träd, samtatt träden beskärs av någon kunnig person så att ljus och luft kommer in i kronan. Detta är åtgärdersom inte görs endast under ett år, utan måste följas upp under flera år framöver, innan maneventuellt kan se något resultat.

En inventering av vårväxter för att komplettera årets inventering i Lillhärad, så den sträcker sig överhela växtsäsongen, är önskvärt. En tidig vårinventering skulle kanske förutom vårväxter även visapå lågväxande kulturväxter och lämningar som senare på säsongen döljs av kraftig vegetation. Enförhoppning inför framtiden är även att gå vidare med bestämning av krusbärssorter och de olikanypon- och rossorterna.

En utveckling av projektet skulle kunna vara att utöka antalet torpställen för att utröna om vissaväxter kan indikera torpbebyggelse. Kan man kanske rent av säga något om torpets ålder och hurlänge det har varit övergivet? För att kunna verifiera detta är studier av historiska kartor även i dettafall nödvändigt. Valet av torpen är förstås beroende av att de inte är belägna i planterad granskog.Prydnadsbuskar som syren, spirea och snöbär förökar sig med rotskott och breder ut sig när skötselnupphör. Kan man kanske med ledning av hur fort utbredningen sker få en uppfattning om hur längede varit utan tukt?

Följder av växtinventeringen

Redan nu märks effekter av denna studie genom att vissa av fruktsorterna är intressanta för Vallbyfriluftsmuseum, som har en viss odling av gamla lokala fruktsorter. Detta är fallet medplommonträdet på Rönningstorp, om det visar sig att det verkligen är Mälarplommon, samtäppelträdet Trogsta på Vitmossen.

Tre av de funna prydnadsväxterna, aklejan vid Svarvartorp, höstastern vid Vitmossen ochträdgårdsstormhatten vid Liljanstorp, är av intresse för POM och perennuppropet som bedrivs ideras regi. Dessa växter har dokumenterats och registrerats i POM:s perennregister. Ett framtidamål är att dessa växter ska bevaras och kanske kunna visas för allmänheten, varför även dessakommer att flyttas till Vallby friluftsmuseum.

Eventuella narcisser, om det påträffas några sådana vid en tidig vårinventering, skulle kunna vara avintresse för POM:s narcissupprop? Kan humleplantan på Vitmossen vara intressant för Julitaherrgård, där odling av gamla humleplantor bedrivs?

51

Bilagor

Bilaga 1:Teckenförklaring med vetenskapligt namn och svenskt namn för växterna funna vidtorpinventeringarna.

52

Bilaga 2:Tabell 1: Torpens förekomst i kartmaterialet samt referenser till lantmäteriakter

Nedervi Liljanstorp Generalstabskartan 1852. ”Torp”Rågångsutstakning 1871/72. LM: akt 37. ”Liljas torp”1907 års ekonomiska karta. ”Lilljanstorp”1962 års ekonomiska karta. ”Liljanstorp”

Nedervisoldattorp/Närtorpet

Skattläggning 1714. LM akt 5. ”Soldat torp”Storskifte 1792/94, L. Horneman och J. Boman. LMV T34-9:4 ochLM akt 20. ”Soldattorp”Generalstabskartan 1852. ”Torp”Rågångsutstakning 1871/72. LM akt 37. ”Soldatbostället”: Det norra av de tvåsoldattorpen är borta.1907 års ekonomiska karta. Två hussymboler.1962 års ekonomiska karta. -1990 års ekonomiska karta. Endast namnet ”Närtorpet”.

Vitmossen Geometrisk avmätning av torpet Witmåsen 1753, A. Upling. LMV T34-9:2.Storskifte 1792/94, L. Horneman och J. Boman. LMV T34-9:4 och LM akt 20.”Hvitmossen”Generalstabskartan 1852. ”Torp”Rågångsutstakning 1871/72. LM akt 37. ”Hvitmosstorpet”1907 års ekonomiska karta. ”Hvitmossen”1962 års ekonomiska karta. Endast namnet ”Vitmossen” och en uthusbyggnad.

Skästa Björnmyran Generalstabskartan 1852. ”Torp”Rågångsutstakning 1862. LM akt 34. ”Björnmyran”1907 års ekonomiska karta. ”Björnmyren”1962 års ekonomiska karta. -

Hjulsätra/Djursätra

Generalstabskartan 1852. ”Torp”Rågångsutstakning 1862. LM akt 34. ”Hjulsätra”1907 års ekonomiska karta. Hus, ej avsett till boningshus, markerad.1962 års ekonomiska karta. Endast namnet som förvrängts till ”Djursätra”.

Slagårda Kolartorp: Skattläggning 1695. LM akt 4. ”Kåhlartorp”Arealavmätning 1823. LM akt 23. ”Kohlar torpet”.Generalstabskartan 1852. Hussymbol vid terrängnamnet ”Vargmyren”1907 års ekonomiska karta. Två hus, ej avsedda till boningshus, markerade.Laga skifte 1913-17. LM akt 48. ”Kohlartorpet”, dock inget bostadshus markerat.1962 års ekonomiska karta. Endast namnet ”Kolars”.

Rönningstorp Skattläggning 1695. LM akt 4. Namnet otydbart i akten.Arealavmätning 1823. LM akt 2. ”Rönnings torp”Generalstabskartan 1852. ”Rönnings Tp”1907 års ekonomiska karta. ”Rönningstorp”Laga skifte 1913-17. LM akt 48. ”Rönningstorp”1962 års ekonomiska karta. Endast namnet ”Rönningstorp”.

Smedstorp Skattläggning 1695. LM akt 4. ”Smestorpet”Arealavmätning 1823. LM akt 23. ”Smeds torp”Generalstabskartan 1852. ”Smedstorp”1907 års ekonomiska karta. ”Smedtorp”Laga skifte 1913-17. LM akt 48. ”Smedtorp”1962 års ekonomiska karta. Endast namnet ”Smedstorp”.

Svarvartorp Skattläggning 1695. LM akt 4. ”Svarfvartorpet”Arealavmätning 1823. LM akt 23. ”Svarfvar torp”.Generalstabskartan 1852. ”SvarfvarTp”1907 års ekonomiska karta. ”Svarfvartorp”Laga skifte 1913-17. LM akt 48. ”Svarvtorp”1962 års ekonomiska karta. -

Tuhundrahärads-allmänning

Gräsmyran 1907 års ekonomiska karta. ”Gräsmyren”1962 års ekonomiska karta. Endast namnet ”Gräsmyran”.

53

Bilaga 3:

Tabell 2: Tabell över de olika växterna och de torp de återfunnits vid.

Växter Liljans-torp

När-torpet

Vit-mossen

Björn-myran

Hjul-sätra

Kolar-torp

Rönnings-torp

Smeds-torp

Svarvar-torp

Gräs-myran

DryopteridaceaeTräjon X X X X X X

LiliaceaeBrandlilja X X

ConvallariaceaeStorrams X

CorylaceaeHassel X X

UlmaceaeAlm X

CannabaceaeHumle X

UrticaceaeNässlor X X X X

ChenopodiaceaeLungrot X

CharyophyllaceaeSåpnejlika X

RanunculaceaeAkleja XTrädgårds-stormhatt

X

BerberidaceaeBerberis X X

CrassulaceaeKärleksört XKaukasiskt fetblad X

GrossulariaceaeKrusbär X X X X X XMåbär X X X X X X X XTrädgårdsvinbär(röda)

X

Svarta vinbär X X X

54

Växter Liljans-torp

När-torpet

Vit-mossen

Björn-myran

Hjulsätra Kolar-torp

Rönnings-torp

Smeds-torp

Svarvar-torp

Gräs-myran

RosaceaePäron X X XÄpple X X X X X XPlommon XKörsbär X X XParksmultron XNypon X X X X X XSpirea X X

FabaceaeLupin X

AceraceaeLönn X

ApiaceaeKirskål X X

OleaceaeSyren X X X X X X X X XAsk X X X X

ScrophulariaceaeKungsljus X

ConvolvulaceaeÅkervinda X

CaprifolaceaeSkogstry X X XKaprifol XSnöbär X X X

CampanulaceaeToppklocka X

AsteraceaeGullris XKanadensisktgullris

X

Höstaster X

55

Bilaga 4

Referenslista foto:

Sid 11, figur 2: foto Eva Timm, Liljanstorp, Nedervi. VLM: A 4598.Sid 11, figur 3: foto Stefan Thulin, Liljanstorp.Sid 14, figur 5: foto Eva Timm, Soldattorp, Nedervi. VLM: A 4607.Sid 14, figur 6: foto Stefan Thulin, Nedervi.Sid 17, figur 8: foto Eva Timm, Vitmossen, Nedervi. VLM: A 4625.Sid 17, figur 9: foto Stefan Thulin, Vitmossen.Sid 20, figur 11: foto Eva Timm, . Björnmyran, Skästa. VLM: A 4612.Sid 20, figur 12: foto Eva Timm, Björnmyran, Skästa. VLM: A 4608.Sid 20, figur 13: foto Stefan Thulin, Björnmyran.Sid 22, figur 15: foto Josefina Sköld, Död syren, Syringa vulgaris, Hjulsätra.Sid 23, figur 16: foto Eva Timm, Hjulsätra, Skästa. VLM: A 4596.Sid 23, figur 17: foto Stefan Thulin, Hjulsätra.Sid 26, figur 19: foto Eva Timm, Kolartorp, Slagårda. VLM: A 4590.Sid 26, figur 20: foto Stefan Thulin, Kolartorp.Sid 29, figur 22: foto Eva Timm, Rönningstorp, Slagårda. VLM: A 4632.Sid 29, figur 23: foto Stefan Thulin, Rönningstorp.Sid 32, figur 25: foto Smedstorp, Slagårda. VLM: A 4568.Sid 32, figur 26: foto Stefan Thulin, Smedstorp.Sid 33, figur 27: foto Eva Timm, Smedstorp, Slagårda. VLM: A 4569.Sid 33, figur 28: foto Stefan Thulin, Smedstorp.Sid 36, figur 30: foto Eva Timm, Svarvartorp, Slagårda. VLM: A 4601.Sid 36, figur 31: foto Stefan Thulin, Svarvartorp.Sid 39, figur 33: foto Eva Timm, Gräsmyran, Tuhundra häradsallmänning. VLM: A 4628.Sid 39, figur 34: foto Stefan Thulin, Gräsmyran.Sid 41, figur 36: foto Josefina Sköld, Plommon, Prunus domestica, Rönningstorp.Sid 41, figur 37: foto Josefina Sköld, Äpple, Malus domestica, Vitmossen.Sid 41, figur 38: foto Josefina Sköld, Körsbär, Prunus avium. Björnmyran.Sid 42, figur 39: foto Josefina Sköld, Nyponros, Rosa sp, Kolartorp.Sid 42, figur 40: foto Stefan Thulin, Berberis, Berberis vulgaris, Vitmossen.Sid 42, figur 41: foto Josefina Sköld, Krusbär, Ribes uva-crispa, Smedstorp.Sid 42, figur 42: foto Josefina Sköld, Måbär Ribes alpinum, Kolartorp.Sid 43, figur 43: foto Josefina Sköld, Träjon, Dryopteris filix-mas, Smedstorp.Sid 43, figur 44: foto Stefan Thulin, Ask, Fraxinus excelsior, Närtorpet.Sid 43, figur 45: foto Josefina Sköld, Lönn, Acer platanoides, Vitmossen.Sid 44, figur 46: foto Josefina Sköld, Akleja, Aquilegia vulgaris, Svarvartorp.Sid 44, figur 47: foto Josefina Sköld, Brandlilja, Lilium bulbiferum, Liljanstorp.Sid 44, figur 48: foto Josefina Sköld, Trädgårdsstormhatt, Aconitum x stoerkianum, Liljanstorp.Sid 45, figur 49: foto Josefina Sköld, Kanadensiskt gullris, Solidago canadensis, Vitmossen.Sid 45, figur 50: foto Josefina Sköld, Toppklocka, Campanula glomerata, Liljanstorp.Sid 45, figur 51: foto Josefina Sköld, Gullris, S. virgaurea, Svarvartorp.Sid 45, figur 52: foto Josefina Sköld, Åkervinda, Convolvulus arvensis, Vitmossen.Sid 45, figur 53: foto Josefina Sköld, Kaprifol, Lonicera caprifolium, Svarvartorp.Sid 45, figur 54: foto Josefina Sköld, Höstaster, Aster novi-belgii, Vitmossen.Sid 46, figur 55: foto Josefina Sköld, Kaukasiskt fetblad, Sedum spurium, Närtorpet.Sid 47, figur 56: foto Stefan Thulin, Syren, Syringa vulgaris, Kolartorp.Sid 47, figur 57: foto Josefina Sköld, Snöbär, Symphoricarpus albus, slottet, Västerås.Sid 47, figur 58: foto Josefina Sköld, Häckspirea, Spiraea salicifolia, .Kolartorp.Sid 47, figur 59: foto Josefina Sköld, Humle, Humulus lupulus, Vitmossen.Sid 47, figur 60: foto Josefina Sköld, Honblomställning av humle, St. Månslyckans koloniområde, Lund.Sid 47, figur 61: foto Josefina Sköld, Såpnejlika, Saponaria officinalis, Vitmossen.Sid 47, figur 62: foto Josefina Sköld, Lungrot, Chenopodium bonus-henricus, Smedstorp.

56

Förkortningar

LM= Lantmäteriet, Västerås.LMV= Lantmäteriverket, Gävle.VLM= Västmanlands läns museum, Västerås.POM= Programmet för Odlad Mångfald

Referenser

Otryckta källor

Dingtuna-Lillhärad Sockengilles arkiv

Litteratur

Beyron, U. 1977. Blommor från mormors tid. LTs förlag Stockholm ABCarlberg, B. 1988. Gömda växter i glömda trädgårdar. Wahlström & WidstrandDanielson, J. 1998. Bondeboken. Norstedts.Hamilton, H. 1995. Arvet – Bilder och röster från ett fjärran land. Skogens hus, Täby.Holmberg, P., Eklöf, M-L., Pedersen, A. 1999. Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso- ochkroppsvård. Svenska turistföreningen, Bokförlaget PrismaKrok, Th.O.B.N. & Almquist, S. 1994. Svensk flora – fanerogamer och ormbunksväxter. 28:eupplagan, Liber AB.Lindman, C.A.M. 1974. Nordens flora Wahlström & WidstrandLjungberg, P.A. 1880. Westerås stifts herdaminne. Ny följd 1800-1880. Örebro.MacFayden, D. & Westrup, J. P. 1982. Blommor ur örtagården. Bokförlaget TreviMossberg, B., Stenberg, L., Ericsson, S. 1992. Den Nordiska floran. Wahlström & WidstrandNilsson, A. 1989. Våra päron-, plommon- och körsbärssorter. Nordiska Genbanken. KarleboFörlag AB.Nilsson, A. 1986. Våra äppelsorter. Nordiska museet, Stockholm. AB Allmänna förlaget,Stockholm.Olsson, S. (Projektledning). 1982. Örtmedicin och växtmagi. Reader´s Digest AB, StockholmVetvicka, V. 1980. En handbok i färg om vilda blommor på åker, äng och i skog. Nybloms förlag

Länkar

POM med perennuppropet www.pom.info Kart- och arkivmaterial