En webbtidning som behandlar och bemöter

dans inom olika kulturer.

Innehållsförteckning Innehåll

• Inledning

• ”Vad är dans?”

• Västafrikansk dans

• Intervju: Sara Galán

• Nordamerikansk dans

• Intervju: Sabina Forsberg

• Sydkoreansk pop

• Jämförelse & avslut

Sidnummer

• 3

• 4

• 12

• 22

• 28

• 39

• 46

• 52

Inledning

Dans är något som funnits i vår kultur sedan urminnes tider, alltid någonting som fört människor samman. Vi bestämde oss därför under vårt tredje år på gymnasiet att ta reda på varför det är så – vad är det som gör dans till det ultimata uttryckssättet människor emellan?

Vi hoppas att ni ska finna arbetet lika intressant och roande som vi har haft under arbetsprocessens gång. Vi hoppas även på att inspirera er till att pröva på någon av alla de uttrycksformer som finns inom dans. Det finns något för alla.

”Tiga är guld” säger man, dans är det perfekta sättet att ljudlöst berätta en historia.

3

”Vad är dans?”

Dans enligt Svenska Akademins ordlista: [DANS 1]

1) med afs. på rytm o. hastighet bestämd af en l. flera personer vanl. till musik l. sång utförd, af vissa steg, hopp, vändningar o. d.

bestående kroppsrörelse, hos många naturfolk o. forntida folk utgörande bl. a. en beståndsdel i den religiösa kulten o. hos

kulturfolken, särsk. de moderna, förekommande än som konstprestation än som sällskapsnöje i många växlande former;

ifrågavarande kroppsrörelse betraktad som konst l. som yrke; handlingen att dansa, idkandet af dans.

4

”Vad är dans?”

Förståelig beskrivning? Tveksamt skulle vi säga. Här nedan har vi istället intervjuat ett antal personer och bland annat frågat vad de tycker att dans är. Såhär löd frågorna de svarade på:

1. Vad är dans för dig?

2. Vilken roll spelar dansen i samhället tror du?

3. Om du skulle få gå på ett valfritt danspass idag, vilken dansstil skulle du välja då?

4. Vad är viktigast för att få dig att dansa?

5

Sandra, 19 år. 1. Rörelse till musik men även ett budskap som förmedlas med kroppen.

2. Dans kan vara en slags revolt, hiphopen kom ju till exempel på senare tid som ett motstånd mot samhället.

3. Salsa!

4. Musik. Gärna en grupp också, alltså att det är några andra där som dansar med mig.

6

Mikaela, 15 år. 1. Det jag känner när jag dansar är att jag är glad. Genom dansen kan man uttrycka sig på så många olika sätt. Det är också kul med olika stilar, man kan då variera sig och uttrycka sig i varierande former.

2. Det beror på vilken dansstil det handlar om. Balett var till exempel ett slags finkultur som hade med teater att göra medan hiphopen mer handlar om livet på gatan, ”the street”, och att man ska ha en slafsig dansstil.

3. Modern nutida dans. 4. Roliga människor, bra låtar och bra koreografi.

7

Malin, 21 år. 1. En rolig hobby! 2. Man får utlopp för energi i dansen, man får tillfälle att visa känslor. Dansen är också viktig när det gäller att fira, det skulle ju aldrig gå att ha fest utan dans, precis som det inte heller skulle fungera utan musik.

3. Riktigt renodlad jazz.

4. Ett bra humör från mig själv och andra.

8

William, 20 år. 1. För mig handlar dans om att försöka uttrycka en känsla, en rytm eller sin personlighet genom att röra sig till musik. Dans binder samman många olika aspekter från konst, musik och lek. Personligen står Breakdance mig närmast hjärtat. Jag breakar för att det är en väldigt vacker dansstil och samtidigt så satans roligt och riktigt utmanande.

2. Jag tror att dans alltid har haft en stor kulturell betydelse. Många använder dans för att släppa loss och riva sociala barriärer på fester, medan vissa intresserar sig för specifika stilar och ser det mer som konst eller idrott. I ett större perspektiv har nog dansen hjälpt att forma identiteten hos många grupper i samhället, allt från vilken typ av musik man gillar till vilken nationalitet man tillhör.

3. Beror såklart på läraren och nivån på klassen, men om det var en workshop i Breaking med någon av mina idoler eller en vanlig klass med några polare skulle jag lätt ta det före alla andra dansstilar!

4. Allt som krävs är bra musik, lite utrymme och ett par snygga skor.

9

Här är en video som William skickade med i sitt

mejl. Ta dig tiden att se videon, den förklarar

dans och dess storhet på ett helt annat sätt:

http://www.youtube.com/watch?v=guJMIvc8DKA

10

”Vad är dans?”

Alltså:

Sammanfattningsvis kan vi dra slutsatsen att det inte finns något konkret, generellt svar på vad dans är. Vad det är istället är något subjektivt och vi hoppas att du som läser detta kan få en egen uppfattning om vad du tycker att dans är.

11

Västafrikansk dans

Bakgrund Ordet ”dans” existerar inte på många

afrikanska språk. Istället finns termer som förklarar hela dansupplevelsen. Alltså, kombinationer av exempelvis musik, drama, kostymer och dansmasker.

Trots själva ordets icke-existens så har

dansen i Västafrika alltid haft en essentiell roll i samhället. Dansen följer nämligen afrikanen genom hela livet, i och med att dans alltid finns med i övergångsriter i livet, såsom övergången från barn till vuxen och begravningsceremonier. Det är inte heller bara övergångsriter som uttrycks med dans, utan också skapelsemyter, förberedelser för krig, historiska händelser med mera.

De riter och tillhörande danser som har djup betydelse och symbolik förändras väldigt långsamt. Vad som ändå har förändrats är att de har blivit mindre betydelsefulla bland annat på grund av urbaniseringen, man har alltså inte fört med sig de rituella danserna från landsbygden till städerna i någon större utsträckning.

I samband med det att dansen ständigt finns

med genom livet så ingår det i afrikanska barns uppväxt att lära sig att dansa på ett korrekt sätt, precis som de måste lära sig att uppföra sig rätt i sociala situationer. Barnen härmar de äldres dansande och utvecklar därmed ett dansspråk, precis som ett talspråk. Genom detta grundläggs barnens identitet samt självrespekt i tidig ålder.

12

Kännetecken Den västafrikanska dansen har väldigt komplexa rörelsemönster, rytmer

och attityder. Till exempel används vissa kroppsdelar för att följa vissa trumrytmer samtidigt som andra kroppsdelar följer andra rytmer. Detta kallas polycentrik (fler rytmcentra samtidigt i kroppen) och polyrytmik (samtidig användning av olika rytmer med kroppen) till skillnad från monocentriken, ett rytmcenter i kroppen, som används i de flesta västerländska danser. I dansen används rörelser inspirerade av vardagen och hela kroppen arbetar när man dansar.

13

Gemenskap Nästan alla som är närvarande vid en

västafrikansk ceremoni deltar aktivt i den, genom att till exempel sjunga, klappa händerna, göra rörelser med kroppen eller något liknande. Det är dock inte säkert att alla deltagare dansar, i vissa ceremonier med djup religiös och psykologisk betydelse har endast ett visst antal kvalificerade dansare möjligheten att dansa. Hursomhelst är afrikanen nästan aldrig bara en passiv åskådare. Under de få tillfällen då den västafrikanska dansen ändå enbart är en uppvisningsdans så är syftet inte bara underhållning utan det finns också moraliska och pedagogiska syften. Det att afrikanen ändå oftast inte är en passiv åskådare ger en stark social gemenskap bland deltagarna och ensamhet och isolering i och med dansen förekommer inte.

Många försöker dock hitta sin egen identitet i dansen genom att utmärka sig och synas, men man dansar ändå aldrig ensam. För att förklara detta kanske till synes lite motsägelsefulla, kan en kvinna från Swazilands svar när hon fick frågan om hon någonsin dansar ensam nämnas: ”Man dansar alltid ensam men man står tillsammans med andra.”. Hon fick även frågan om hon ibland dansade ensam i sin hydda för nöjes skull och då replikerade hon: ”Om jag skulle få lust att dansa när jag är ensam hemma, skulle jag förstås gå utanför hyddan så att folk kunde se mig.”

Sammanfattningsvis är både det att

endast vara en åskådare för dans och att dansa ensam för sig själv inga utbredda fenomen i Västafrika. Här dansar man tillsammans för att känna gemenskap och kanske även förmedla ett budskap, se mer under rubriken Historia.

14

och i dessa ceremonier har dansen en mycket betydelsefull roll. Idag har dock riterna minskat i betydelse på grund av moderna värderingar. Ceremonierna kan behandla många olika ämnen, till exempel mytologi, hövdingdyrkan, skörd och krigiska framgångar. Oftast har danserna endast en betydelse, så som en hyllnig av en bortgången person. I vissa fall kan danserna innefatta flera betydelser, som när en skördedans både hyllar avlidna människor och symboliserar återfödelsen till nytt liv.

Inverkan på samhället Dansen i Afrika söder

om Sahara har alltid spelat en stor roll i samhället, speciellt på landsbygden.

Rituella ceremonier var

ett ständigt återkommande inslag i livet på den västafrikanska landsbygden,

15

Samhällets påverkan på dansen Ju närmare nutiden desto mer har

den västafrikanska dansen påverkats av västerländsk teknologi och värderingar. Traditionerna har försvunnit mer och mer sedan storstäder har uppkommit. Merparten av dagens välutbildade afrikaner betraktar de uråldriga traditionerna som gammalmodiga och vidskepliga kulthandlingar. Detta kan troligtvis bero på västerländska värderingar om vad som är civiliserat och vad som inte är det. Dessa välutbildade afrikaner anser även att de här traditionerna inte är möjliga att kombinera med en modern skola och utbildning. Ett exempel på detta är att de så kallade bushskolorna, där man tränar dans och använder den i initiationsriter, har minskat i popularitet och i stort sätt inte finns längre.

I dagens storstäder i Västafrika förekommer mest internationell popmusik och de moderna artisterna använder inte den traditionella musiken och dansen för att till exempel nytolka, utan de använder istället traditioner från utlandet. Men som vi kommer att beskriva i nästa avsnitt har den afrikanska traditionen förts vidare från Afrika till Amerika i och med slavhandeln och därmed händer det ofta att denna tradition återförs till Afrika i form av popmusik, jazz och modedanser. Ibland omformas dock den västerländska stilen till en afrikansk stil när den återvänder till sin ursprungskontinent. För att nämna ett exempel på detta kan sällskapsdansen Highlife, som uppstått i Ghana med omnejd, tas upp.

16

Inverkan på andra dansformer Den afrikanska dansen

tillsammans med baletten utgör grunden till den absolut största delen av den moderna västerländska dansen såsom jazz och street. Detta beror på att afrikaner som skeppades till Amerika under 1500- talets början för att arbeta som slavar tog med sig den afrikanska dansen över Atlanten. Under den tre månader långa resan över havet låg människorna väldigt tätt bredvid varandra och hade inte tid att röra på sig. Några gånger under färden fick de dock motionera uppe på däck, detta fenomen kallades ”dancing the slaves”.

De som överlevde resan fick slita hårt på plantager i USA och de dansade och sjöng för att hålla humöret uppe. Då upptäckte de europeiska slavdrivarna att afrikanerna kunde underhålla och därmed startades danstävlingar för dem. På det viset utvecklades de sociala pardanserna Charleston och Lindy Hop (läs mer om dessa i avsnittet Amerikansk dans) och därefter jazzdansen och hip hopen.

En nutida dansstil som finns i

Afrika idag, närmare bestämt i Angola, är Kuduro. Kuduro uppstod på 1980- talet och är en självständig dansstil men har fått mycket inspiration av den traditionella afrikanska dansen.

17

Musiken som används är till exempel en blandning av traditionell musik från Angola samt techno och house. I dansen förlöjligas steg från balett, afrikansk dans och andra stilar. Andra steg är inspirerade av afrikanska djur såsom kameleonten. En skillnad från den afrikanska dansen är dock att helfötter i golvet sällan används, istället är hälarna fria från marken.

En grupp Kudurodansare från

Angola var i Stockholm i september 2012 och lärde ut sin dans. Såhär såg det ut då nybörjare försökte lära sig:

Här testar Petra Rosenius, Fanny Hernmarck och Linnéa Cardestam på dansstilen Kuduro när gruppen besökte House of Shapes hösten 2012: http://www.youtube.com/watch?

v=KhziC7gecIM http://www.youtube.com/watch?

v=MMOFkr1eYUE http://www.youtube.com/watch?

v=iA4hvikgbaM

18

Dansen i Sverige idag Idag är afrikansk dans, som oftast

kommer från Ghana och Kongo i Västafrika, en populär motionsform i Sveriges alla gym- och idrottsanläggningar. Den afrikanska dansen som utövas på motionsanläggningarna är dock en simplare form och allt det spirituella i dansen är borttaget, även om många av stegen från början hade en andlig betydelse. På gymmen är dansen ej heller på en avancerad nivå på grund av det faktum att det ska vara lättförståeligt om man ska få mycket motion. Redan på 1700- talet, då européerna för första gången tog sig an uppgiften att resa till Afrika och skriva ned den afrikanska dansen, eftersom den aldrig hade funnits i skriftlig form, hade de svårt att förstå den, bland annat på grund av dess olika rytmer (polycentriken).

Men det finns även dansskolor i Sverige idag vilka fokuserar mer på själva dansen och tekniken även endast motionen och glädjen.

19

Framtidsutsikter I slutet av 1950- talet blev många

afrikanska länder självständiga från sina kolonisatörer och då skedde ett antal förändringar vad gäller dansen. Det uppstod nationella dansensembler som bland annat turnerade i utlandet, det organiserades regelbundna nationella tävlingar i dans och det anordnades även stora panafrikanska kulturfestivaler, som visade upp den enorma kvalitén och bredden vad gäller afrikanska dansformer. Många av besökarna på dessa kulturfestivaler kom från Amerika, Europa och Oceanien och på festivalerna syntes också dansens utomordentligt betydelsefulla roll i det afrikanska samhällslivet.

Här uppträdde nämligen ensemblerna med traditionella folkdanser men även moderna koreografier vilka vanligtvis var inspirerade av gamla folklegender, historiska eller politiska händelser som till exempel de vitas kolonisering och exploatering av Afrika och kampen för självständighet.

I och med detta relativt moderna

uppsving för den västafrikanska dansen då den uppmärksammades och åter blev populär tror jag att denna djupt rotade tradition kommer att finnas kvar länge, kanske minst lika länge som den redan funnits.

20

Tiderna förändras och eventuellt kommer dagens välutbildade afrikaner att ändra sin nuvarande uppfattning och inte längre tycka att de traditionella danserna inte är ociviliserade, gammalmodiga kulthandlingar utan istället respektera dem och försöka se deras stora påverkan på det nutida samhället men fortfarande granska dem kritiskt.

Källor • Hjort, Madeleine: Dans i

världen(Carlssons, 1993) • Danslektion Danscenter, 23/8- 2012 • Danslektion i Kudoru på House of

Shapes, 16/9- 2012 • http://www.tv4play.se/program/nyhe

tsmorgon?title=ambra_succi_visar_upp_den_hetaste_dansen_just_nu&video_id=2218442&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

• Undervisning av Sabina Forsberg på Norra Real, vårterminen 2011

21

Sara Galan, Sveriges nästa drottning

Jag kliver nervöst innanför dörren på Skeppargatan 28 på Östermalm. Namnet på dörren skvallrar om att det hålls poledancingklasser här. Helt fel forum för mig, som ska möta en afrodancehalldrottning. Nervositeten försvinner så snart vår drottning Sara Galán rusat förbi mig. ”Skynda skynda!” får hon ur sig innan hon styr mot danssalen med bestämda steg. Inne på golvet i danssalen har Galán slagit sig ned för att stretcha. Jag slår mig ned bredvid henne och genast lägger sig lugnet. Sara är klädd i mönstrade tights, en oversize t-shirt och platta tygskor, håret som sitter i en boll på huvudet spretar åt alla håll – hon ser inte alls sådär farligt galen ut som hon gör på alla foton. Hon tittar upp och ler. ”Vi kan börja!”

Namn: Sara Galán Ålder: 32 år Bosatt: Stockholm Yrke: Dansare/koreograf 22

Sara, hur många år har du varit aktiv som dansare?

”Jag började dansa när jag var väldigt liten… Jag tror jag var ungefär två år när jag började dansa. Så jag har varit aktiv dansare i ungefär 30 år.”

Vilka danskompanier har du dansat för?

”Jag har dansat för många olika danskompanier som bjudit på många olika stilar. Jag vidareutbildade mig som dansare på Balettakademiens yrkesförberedande linje här i Stockholm. Sedan har jag även gått det internationella studieprogrammet vid Broadway Dance Center i New York och där fokuserade vi på hiphop, house och afrikanskt. Sedan har jag även dansat mycket i Afrika, där jag mött och dansat för många ”legender” som folk skulle uttrycka det.”

Hur kommer det sig att du har börjat dansa?

”Min pappa är musiker, så jag har vuxit upp med musiken vilket gjort att dansen alltid har legat nära. Sedan bidrog det väl kanske att min mormor älskade att dansa när hon fortfarande var i livet. Det är från mormor jag har fått det tror jag: dansa snabbt på snabba fötter. Intresset för musik, rytmer och dans ligger nog i släkten.”

23

Vilka dansstilar har du provat på? ”Jag har nog dansat det mesta. Allt från balett, showjazz, streetjazz och modernt till flamenco, salsa, hiphop och house. Jag har nog valt att testa allt för att se hur man förhåller sig till respektive dans. Vad det är som faller mig bäst i smaken, vad det är som passar mig som människa, beror på (?)vilket uttryckssätt jag vill ha. Det är viktigt att dansen representerar mig som människa, antingen som den jag är eller som den jag väljer att presentera/uttrycka på scen.”

Hur kommer det sig att du fastnade för dancehall?

”Tjejerna jag umgicks med dansade dancehall. Precis som killar spelar boll tillsammans så började vi dansa tillsammans, det var så det började. Främst är det musiken som får mig att gilla dancehall, det är väl därför jag är fast. Ja, dancehallmusiken har överlag väldigt grova texter och ja, det ligger en översexuell underton men det är det som fått mig att fastna. På mina klasser när det gäller elever i övre tonåren (jag undervisar bara dancehallklasser som är 15+) jobbar jag aktivt för att de ungdomar som dansar där ska förstå att man kan dansa och ha roligt i dancehall utan att man behöver klä sig på ett visst sätt eller bli för vulgär. Utöver det så innehåller dancehall t.ex. en massa roliga steg!”

Sara flyger upp och visar ett par steg där armar och ben flyger åt alla håll. Hon sätter sig ner och öppnar en banan, tar en tugga och ser på mig.

”Jag tror det är därför dancehall faller mig väldigt bra i smaken.”

När slog tanken dig att du skulle vilja undervisa i dans? ”Jag visste redan i tidig ålder att jag ville bli dansare. Har alltid strävat efter det sedan jag var väldigt liten. Men att bli danslärare var ingenting jag bestämde mig för att jag ville göra från en början. Det var något som växte fram när jag assisterade en annan dansare på hennes dansklasser under ett flertal år. Där lärde jag mig grunderna om hur man hanterar en klass på ett pedagogiskt sätt. När hon sedan var borta från klassen så vikarierade jag lite åt henne till en början. Sedan, i takt med att jag utvecklade min egen stil: Afro vs. Dancehall började jag att få egna klasser. Så att bli danslärare var ett beslut som kom stegvist, i naturlig takt. Idag är jag glad att jag är danslärare. Det är en sådan enormt härlig känsla när eleverna får AHA-upplevelser i en klass och förstår vad man som lärare verkligen är ute efter med ett steg eller en koreografi. Sedan är det fantastiskt att med sitt arbete få inspirera människor varje dag.”

24

Stödet hemifrån, hur har det sett ut angående ditt val av arbete?

”Till en början, efter att jag hade slutat gymnasiet var mamma och pappa inte direkt glada över mitt val av yrke. Inga universitetsstudier eller någon direkt utbildning att plugga vidare på – bara dans, dygnet runt i en osäker bransch. Men jag var ihärdig. Jag har alltid haft en inre glöd, en röst som sagt åt mig att kämpa lite till – hela tiden. Kämpa. Till slut lossnade det, jag satte min fot på danskartan och blev en etablerad dansare och danspedagog. Nuförtiden är mamma och pappa jätteglada över att jag varit så ihärdig och bestämd med vad jag velat göra med mitt liv. Stöttat mig har de i och för sig alltid gjort, men till en början var de som sagt inte överlyckliga över mitt val av karriär. Men idag är de stolta och stöttar mig till hundra procent!”

Sara ler glatt, det glittrar i ögonen…

”Sedan har nog mamma alltid hejat på mig. I smyg tog hon mig till min första, riktiga dansklass när jag var sex år gammal. Hon har alltid kämpat på, jobbat hårt för att ha råd att betala mina dansklasser när jag växte upp.”

25

Vad det är som är mest fantastiskt med dans? Sara tar tid på sig. Fundersamt sätter hon upp håret i en ny knut innan hon svarar på frågan.

”Det bästa med dans är att så fort jag går in i danssalen lägger sig lugnet hos mig. Så fort jag börjar dansa glömmer jag bort allt annat runt omkring mig. När jag dansar känner jag mig stark. Bekväm. Hemma. Dansen har alltid varit min trygga punkt, ett andra hem. Dansen finns där när jag är glad, ledsen, arg eller lycklig.”

Sara avbryter sig själv fundersamt och fortsätter sedan allvarligt.

”Dansen fungerar som en terapi för mig när jag mår som sämst, eller när jag gått igenom svåra perioder i mitt liv. Med dans kan jag vända det svåra i livet till kreativitet. Med dans kan jag beskriva mina inre känslor utan att behöva prata. Uttrycka det inre med rörelser. Dansen håller mig fokuserad och på rätt spår i livet. Samtidigt som dansen hjälper mig att uttrycka det svåra som inte går att uttala så erbjuder den också en otroligt stor glädje. Den har alltså hjälpt mig igenom många stunder i mitt liv.”

Inom din genre av dans möter du många olika typer av människor och kulturer.

”Jag möter alla möjliga kulturer. Jag möter helt otroliga människor. Det är det som är det fina, man lär sig något av alla om man bara är öppen. Jag har rest väldigt mycket, sett många olika kulturer. Man lär sig att uppskatta det man har. Man lär sig saker som man kanske inte visste innan. Man bygger kontakter man annars kanske aldrig haft chansen att bygga annars. För min afrodancehalls utveckling har alla dessa internationella kontakter varit viktiga. Jag är tacksam för att jag har fått den chansen i mitt liv.”

Sara, du pratar hela tiden om denna afrodancehallmixen. Kan du berätta för oss vad det är?

”Absolut. Det är en stil som jag har tagit fram och som heter ’African v.s dancehall’. Den har inslag av stilar såsom afrikansk dans, dancehall och orientalisk dans. Sedan innehåller den även danssteg från vilken stil som helst som jag blir inspirerad av. Afrodancehall är en kraftfull, energisk stil som verkligen reflekterar min passion för dans. Afrodancehall kan dansas till båda dancehallmusik men även till trummorna från Djembe och Sabar.”

26

En sista fråga Sara: vilka är de

viktigaste egenskaperna hos en dansare?

”Att vara öppen för nya stilar, att inte bli inrutad i att bara dansa den stilen som man behärskar bäst. Att vara lyhörd musikaliskt. Att vara öppenhjärtad. Att dansa med känsla och hjärtat. Men framför allt, att aldrig glömma varför man dansar: passionen!”

Kvinnan som uppfann afrodancehall är en upptagen människa. Så snart jag rest mig upp och tackat för intervjun strömmar hennes elever in i salen. Det är dags att hålla ett svettigt, om än energiskt danspass. Sara ler emot mig och skriker sedan åt den stora, pratglada dansklassen att ”idag dansar vi med mer känsla än föregående vecka”. Så snart jag hunnit ut i foajén drar de afrikanska rytmerna igång från danssalen. Den energisprudlande Sara Galán slår till igen!

Vill du dansa för Sara Galán i vår hittar du hennes klasser på: https://www.facebook.com/events/130362507123286/

Av Petra Rosenius och Linnéa Cardestam 27

Nordamerikansk dans (lindyhop)

Bakgrund Vad menas med nordamerikansk

dans? Det skulle kunna innebära spirituella och ceremoniella danser kontinentens ursprungsinvånare ägnade sig åt innan européerna anlände likväl som det skulle kunna betyda streetdance och alla dess undergenrer som uppstod på 1970- talet. Men de nordamerikanska danserna vilka kommer att beskrivas här är de sociala sällskapsdanserna Charleston och Lindy Hop, även kallade jitterbugg.

Dessa två uppstod som en följd av slavhandeln från Afrika till Nordamerikas plantager. Slavhandeln började under 1500- talet och fortsatte in på 1900- talet. Afrikaner skeppades nämligen till Amerika för att arbeta som slavar och dessa tog med sig den afrikanska dansen över Atlanten. Under den tre månader långa resan över havet låg människorna väldigt tätt bredvid varandra och hade inte tid att röra på sig. Några gånger under färden fick de dock motionera uppe på däck, och detta fenomen kallades ”dancing the slaves”. De som överlevde resan fick slita hårt på plantager i USA och de dansade och sjöng för att hålla humöret uppe.

28

Då upptäckte de europeiska slavdrivarna att afrikanerna kunde underhålla och därmed startades danstävlingar för dem. På det viset utvecklades Charleston och Lindy Hop.

Charleston sägs ha uppkommit i

staden Charleston i South Carolina redan år 1903. Vidare spreds sig dansen i USA och nådde Harlem, New York på 1920- talet. Då uppnådde dansen stor popularitet eftersom den visade den rebelliska hedonismen som var populär under Det glada 20- talet. På klubben The Savoy Ballroom i New York samlades de mest nytänkande,experimentella dansarna för att tävla i och utveckla stilen. Här utvecklades Lindy Hopen i och med att fler sparkar i dansen infördes.

Kännetecken Charleston är ett mellanting

mellan den mer traditionella foxtroten och den spralligare Lindy Hopen.

Båda stilarna symboliserade dock

livligare dans och musik än den tidigare marschliknande pardansen, i och med häftigare tempon och kvickare rytmer.

Lindy Hopen består av ett

bassteg, ett synkoperat steg(ett steg som inte infaller på ett taktslag, istället mellan två slag) och sedan frihet för dansarna att göra i stort sett vad de önskar, till exempel lyft och kast i luften.

29

Gemenskap • Aristokrater och arbetare. Vad

har de gemensamt? Jo, de dansade Charleston! För första gången kom nämligen en dansstil i USA som involverade alla socialekonomiska samhällsklasser. Andra gränser var också raderade, nämligen de mellan danser vilka var populära att titta på och danser som var populära att dansa. Lindy Hopen fortsatte på samma sätt som dess föregångare att omfatta alla samhällsklasser och att vara en dans som både tittades på och dansades. De bästa dansarna på The Savoy, där Lindyn utvecklades, kom från gatan i New York.

The Savoy Ballroom

30

I och med att dessa danser är pardanser(i ovanliga fall kan de även dansas i större grupp eller solo) dansar man naturligtvis aldrig ensam, även om man i vissa moment kan släppa sin partners händer och utföra ett steg på egen hand. Pardanser utövas ofta på sociala tillställningar på dansklubbar där man bjuder upp och bjuds upp av olika människor. På så sätt träffar man många nya människor. Det är ett lätt sätt att umgås i och med att man har ett gemensamt intresse samt att det är naturligt att bjuda upp människor man inte träffat tidigare i en miljö där alla gör detsamma.

Vad som skulle kunna betraktas som ett problem med pardanser är att könsrollerna är ganska bestämda. Mannen har sin styrande roll i dansen medan kvinnan har sin följande. Om någon skulle vilja ha de ombytta rollerna eller om till exempel en man skulle vilja bjuda upp en man under en danskväll skulle det anses som ovanligt och det skulle krävas en del mod för att genomföra det hela. Dessa bestämda könsroller skulle alltså tyvärr kunna orsaka problemet att alla inte känner sig bekväma i danssalongen. Detta skulle dock kunna åtgärdas i fallet att flera människor vågade bryta könsrollerna.

31

Inverkan på samhället Under slutet av 1920- talet, då

dessa danser precis hade blivit bekanta i dess fosterland drabbades USA av en djup ekonomisk kris. Många blev därav betungade och fick mer bekymmer i det vardagliga livet. Medan somliga ”löste” detta problem genom att hoppa ifrån höga skyskrapor och ta sitt liv, löste andra detta genom att dansa. Charleston och Lindy Hop är glada, pigga dansstilar där det är fullt tillåtet att löjliggöra sig och vara glad. Att sysselsätta sig med detta attraherade många som ett medel för att för en stund fly den bistra verkligheten.

Frankie Manning och partner dansar Lindy Hop

32

Samhällets påverkan på dansen Som tidigare beskrivit uppstod

Charleston och Lindy Hop som en följd av slavhandeln och slaveriet. Utan detta fruktansvärda historiska händelseförlopp hade kanske inte dessa danser uppstått. Alternativt skulle de uppkommit på en annan plats och en annan tid.

Inverkan på andra dansformer Så tidigt som år 1925

introducerades Charleston i Europa i och med att shower utformade av dansösen Josephine Baker visades upp på scener i Paris.

Josephine Baker 33

Lindy Hopen kallades tillsammans med andra swingdanser nedsättande nog för jitterbugg när de kom till den europeiska kontinenten. Detta eftersom att vissa tyckte att de svarta dansarna såg ut som skakiga insekter, ”jittery bugs”, när de dansade. Namnet jitterbugg har, som man hör, givit upphov till namnet på den svenska pardansen bugg. Buggen är likt Charleston och Lindy Hop en pardans där man endast håller sin partner i händerna i stället för att ha sina kroppar tätt intill varandra som i foxtrot, tango, med flera. En skillnad mellan buggen och de nordamerikanska danserna är att man i den förra har fyra slag i varje takt och utför grundstegen på dessa medan det i de senare är åtta slag i varje takt.

Dessa två nordamerikanska danser dansades till swing- och jazzmusik, innehållande blåsinstrument såsom trumpet och trombon men även slagverk och stråkar. Lite missvisande har denna jazzmusik gett upphov till namnet jazzdans. Jag säger missvisande eftersom jazzdans inte dansas till jazzmusik med de ovan nämnda instrumenten, utan snarare med populärmusik med fler elektroniska instrument såsom syntar och elgitarrer. Dock härstammar själva jazzdansen från de afroamerikanska danserna såsom Lindy Hop och Charleston tillsammans med den klassiska baletten.

34

Dansen i Sverige idag • Som tidigare nämnt kallades

både Lindy Hop, Charleston med flera swingdanser för jitterbugg när de kom till Europa. Trots det nedsättande namnet i kombination med en väldigt rasistisk tid blev de två nordamerikanska danserna populära i den europeiska världsdelen. De höll sin stora popularitet ändå till de mer individuella danserna jazz och disco gjorde sitt intåg på 60- och 70- talen.

Då inleddes en tidperiod då man skulle gå på dansklass i en dansstudio och lära sig teknik istället för att dansa i par på helger och kvällar. Idag har Charleston och Lindy Hop upplevt något av en renässans i Sverige, då ungdomar inspirerats av gamla swingfilmer, retrostilen med mera och börjat ägna sig allt mer åt dessa danser. Den svenska och numera internationellt världskända Lindy Hop- gruppen Harlem Hot Shots kan också med sina fartfyllda och färgglada uppvisningar ha inspirerat yngre till att dansa dessa danser.

35

Harlem Hot Shots

36

Denna välkända Lindy Hop- grupp började år 2005 göra om den gamla biografen Chicago på Hornsgatan i Stockholm till en danslokal med kurser och sociala danskvällar, och nu har denna danssalongs popularitet blivit för stor för dess kapacitet.

Här är en länk till ett

videoklipp från en nybörjarkväll på Chicago då Lindy Hop testas:

• http://www.youtube.com/watch?v=e0x3LsNk2A8

37

Framtidsutsikter Eftersom Lindy Hop och Charleston på senare

år upplevt ett uppsving är mina gissningar att det kommer fortsätta att vara populärt åtminstone ytterligare ett par år. Detta att man ska tycka om 30- och 40- talens klädstil och kultur är en trend, en trend som såklart inte omfattar alla människor, det finns naturligtvis de som verkligen inte attraheras av denna, eftersom vi alla är olika. Hursomhelst finns det en risk att den här trenden försvinner om ett antal år, eftersom trender kommer och går, men troligtvis kommer den att återkomma när en ny generation får vetskap om den. Det finns nämligen en tendens att en ny generation inte gör så som deras föräldrar gjorde utan istället som deras mor- och farföräldrar. Sålunda tror jag att dessa amerikanska sällskapsdanser kommer att komma och gå, men att de ändå alltid kommer att bestå.

Källor • Driver, Ian: A century of dance(Cooper

Square Press, 2001) • Manning, Frankie och Cynthia R. Millman:

Frankie Manning: Ambassador of Lindy Hop (Temple University Press, 2007)

• Undervisning av Sabina Forsberg på Norra Real, vårterminen 2011

• Danslektioner i Charleston och Lindy Hop på Chicago, 8/11- 2012

• http://sv.wikipedia.org/wiki/Jazzdans • http://sv.wikipedia.org/wiki/Bugg_(dans) • http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskodans • http://sv.wikipedia.org/wiki/Lindy_hop

38

Vardagshjälten Sabina Forsberg

Brommaplan. Jag blir stående utanför tunnelbaneingången och ser mig omkring. Fruktstånd trängs med folk som börjat sälja julstjärnor och dörrkransar. På en bänk sitter två män och delar på en öl. Över deras huvuden sitter skylten. ”Växtverket”. Jag tar trappan upp till gallergrinden och ger mig in i Kulturskolans lokaler. Väl innanför dörren hittar jag danspedagogen Sabina Forsberg omgiven av en skara unga tjejer. Danslektionen är precis avslutad. Fnittriga och glada ropar de ”Hej då!” till Sabina innan de försvinner ut genom dörren. Sabina ler mot mig och visar mig in i personalrummet. ”Jag måste få äta en yoghurt under tiden, annars kommer jag vara mördande trött under nästa lektion. Slå dig ner!” säger hon och pekar på ett av borden. Hon är snabb tillbaka, slår sig ner på stolen mitt emot och tittar på mig. ”Vi kan börja!” säger hon samtidigt som hon öppnar sin yoghurt.

Namn: Sabina Forsberg Ålder: 36 år Bosatt: Stockholm Yrke: Dansare/koreograf och producent

39

Hur gammal var du när du började dansa? ”Jag var fyra år gammal. Det var mamma som anmälde mig till en balettklass för barn när vi bodde i Nynäshamn.”

Vilka dansstilar har du prövat på genom åren?

”Jag har prövat på balett, jazz, stepp, karaktärsdans, modernt, street, flamenco, orientaliskt, indiskt, salsa och zumba. Utbildat mig i karaktärsdans och street.”

Vilka dansstilar faller dig bäst i smaken? Beror detta på rytm, steg, musik eller något annat?

”Musiken har alltid varit viktigt för mig när det gäller dans. Älskar klassiskt och balett. Men även storbandsjazz och hiphop med influenser av afrikanska rytmer. Rytmer och trummor överlag är viktigt, musiken ska inte bara höras - den ska kännas i kroppen.”

Hur kom du underfund med att du ville jobba med att undervisa i dans?

”Jag lekte dansfröken som barn och min bror fick agera elev.” Sabina skrattar vid tanken. ”När jag sedan blev äldre undrade jag vad jag ville göra med mitt liv, vad ville jag plugga? Vad ville jag jobba med? Visste att jag ville arbeta med barn på något sätt. Eller rädda världen, men det vill väl alla i den åldern?”

Sabina skrattar igen.

”Så jag började med att söka till Lärarhögskolan. Tänkte undervisa 1-7:an i svenska och samhällsorienterade ämnen. Mamma var inte speciellt lycklig, hon är själv lärare, därför tyckte hon att jag skulle satsa på något annat. Sedan visade det sig att jag inte trivdes speciellt bra på Lärarhögskolan, jag kände att jag behövde få vara mer kreativ. Funderade på om jag skulle söka någonting dansrelaterat istället, så det fick bli Danshögskolan med inriktning balett. Jag kom inte in, så jag fortsatte att plugga på Lärarhögskolan för något måste jag göra. Men så bestämde jag mig för att söka till Danshögskolan igen, men med barndans som inriktning istället. Då kom jag in!”

40

Hur var danshögskolan då? ”Allt föll på plats när jag började på Danshögskolan. Där var folk precis som mig – spralliga, galna, kreativa. Jag säger inte att lärarhögskolan är dålig på något sätt, men för mig var det inte rätt. Jag behövde få vara mer kreativ, vilket jag fick på Danshögskolan. Det var som att hitta hem!”

Stödet hemifrån, hur var det?

”När jag var tonåring sökte jag svenska balettskolan, jag var bland de tio i sista utgallringen men kom inte in. Hela familjen flyttade till Stockholm för att jag skulle ha chans att satsa på dansen, vilket jag ser som ett stort stöd. Sen har de alltid skjutsat mig till diverse träningar och uppvisningar, sytt danskläder, sett föreställningar och då stöttat mig på alla sätt de kan. Däremot stöttade de inte mitt val av karriär, de har alltid tyckt att jag ska satsa på någonting mer akademiskt – som jurist.

’Finns det några jobb inom dansen?’ har alltid varit en fråga som återkommit hemma hos oss.”

Sabina tar den sista skeden yoghurt och lägger ifrån sig skeden. ”Däremot var de väldigt positiva och stöttande när jag

kom in på Danshögskolans utbildning. Men det är för att de fortfarande tycker att jag har mer att ge. Men nu jobbar jag ju även som koreograf och producent vid sidan av, så jag hoppas att de nu tycker att jag ger allt jag har. Jag vet att mamma är stolt över mig i alla fall.”

Sabina ler. Nu ska jag ställa en fråga som jag vet att dansare i princip omöjligt kan svara på. Men försök förklara vad det är som är fantastiskt med dans!

”Det måste vara att man får uttrycka sig med kroppen. Att man inte behöver prata, för att dans är ett språk i sig. Att dans är någonting som man kan göra tillsammans, energin som återfinns av att dansa i par eller som grupp. Sedan tycker jag att det är häftigt att se hur man utvecklas genom dansen, hur kroppen blir smidigare, starkare och mer uthållig. Dans är fysiskt – det handlar om känslor och musik. Dansen är oändlig, ett oändligt uttryck. Det som är fantastiskt med dans är att det aldrig tar slut, något kan alltid utvecklas: man blir bättre som dansare, man hittar nya steg eller nya uttryck. Sedan har vi det jag älskar, att underhålla med dans. Att dansa och få kontakt med publik, förmedla vad man känner. Det tycker jag är magiskt!”

41

Så vad är det för människor och kulturer du möter

genom dans? ”Man träffar alla möjliga typer av människor genom dans. Till skillnad från musikens värld behövs här inget dyrt instrument för att du ska kunna delta – allt du behöver är din kropp. Därför öppnar det upp möjligheten för fler människor, vilket gör dansvärlden otroligt stor. I dans behöver du inte använda ord, som jag ska tidigare så är det kroppen som pratar åt dig. Kroppen och rytmerna tillsammans bildar ett språk som alla över hela världen förstår. När man dansar delar man erfarenhet med varandra. På mitt arbete i somras mötte jag en ung tjej som var döv, men vi dansade tillsammans ändå eftersom hon känner musiken och ser hur andra rör sig. Jag tror dans är viktigt för dem som ’inte är som alla andra’. Sedan är första mötet med till exempel en ny dansgrupp alltid speciellt, jag försöker få alla att känna att de är på samma kunskapsnivå för att de ska känna en gemenskap från början. Det gör att fler människor vågar ge sig själva chansen att uttrycka sig.”

42

Allt det du beskriver låter helt fantastiskt. Men om vi istället säger att jag var en person som aldrig i hela mitt liv dansat, men ändå bestäm mig för att dans är tråkigt och att jag inte kan dansa, hur skulle du då övertala mig till att försöka?

”Ja du, att få folk att ändra åsikt om dans brukar vara svårt. Men om jag skulle försöka så skulle jag säga att dans gör människan medveten om hur denne rör sig, hur kroppen rör sig. Man får bättre kroppsspråk och hållning. Du kan se det ute på stan, dansare går med en helt annan pondus och medvetenhet. En dansare har helt enkelt koll på var varje kroppsdel befinner sig. Sedan tränas motoriken genom dans, så det är ett bra sätt för klumpiga att öva upp sig. Hjärnan mår bra av att motoriken tränas, precis som du och din kropp kommer göra när endorfinerna släpps lösa. I dans får du chansen att jobba väldigt konstnärligt med uttryck, till skillnad från gymmet till exempel. Sedan lär man sig rumslig uppfattning och att uppfatta avstånd, något som är speciellt bra för små barn. Sedan är ju en dansare alltid poppis på klubben!” tillägger Sabina med glimten i ögat.

Nu när vi ändå pratar om barn, vad är den mest påtagliga skillnaden mellan att undervisa barn, ungdomar och vuxna?

”Jag personligen tycker att det är svårast att undervisa barn, eller nybörjare, för de är så individuella. Å andra sidan ger barn mest feedback också, de berättar vad de tycker var roligt eller tråkigt. Barnen både ger och tar energi. Tonåringar däremot är väldigt blyga. Vuxna brukar inte säga så mycket – då undrar jag alltid ifall de ens tycker om mig?”

43

Sabina sträcker på sig och jäspar innan hon fortsätter.

”Att till exempel undervisa tysta tonårsgrupper är ofta väldigt krävande energimässigt, för att man måste ge så mycket av sig själv hela tiden. Därför tycker jag att det är bra att ha en jättebabblig person i en annars tyst grupp, för då hjälper den personen till att dra gruppen framåt. Man ska kunna slappna av och känna sig bekväm i gruppen, även som lärare. Det gör stämningen bättre.”

Vad tror du är viktigt att tänka på för att uppfattas som

en bra lärare/pedagog? ”Många av de elever jag har haft brukar vilja testa någon annan dansklass efter ett par år på Kulturskolan, men det slutar oftast med att de kommer tillbaka därför att Kulturskolan är mer personlig än de flesta andra forum som finns. Som ung vill man inte träna för vem som helst, jag vill fortfarande inte det. Jag är väldigt kräsen när jag väljer till exempel yogaledare. Annars tror jag på att se alla, både som individer och grupp men även på att uppmärksamma de blyga i en grupp. Alla ska vara och känna sig sedda. Alla ska ha en plats!”

Sabina tar en tugga äpple och fortsätter

fundersamt.

”Jag bodde i New York under antal år i min ungdom, både för att plugga och dansa. Finns det något amerikanerna kan, så är det att undervisa. De är duktiga. I USA höjer man alla, framhäver de extra duktiga till skillnad från här i Sverige där jantelagen styr allt. Är du extra duktig på något, då ska du ha beröm för det. Det är amerikanernas motto, någonting jag valt att jobba efter.

44

På mina lektioner får varje elev beröm för det steget eller kombinationen som de utför extra väl. Jag har som mål att försöka berömma alla under en lektion. Kanske berömmer jag mer än andra för att jag hade en väldigt sträng danslärarinna som ung, min största mardröm är att bli som henne.”

Sabina skrattar till.

”Nä förresten, jag har ytterligare en mardrömslärarinna. Hon kunde inte namnet på en enda elev i vår grupp, trots att vi bara var fem stycken. Hur hemskt är inte det? Jag lovar att jag kommer dra mig tillbaka när jag börjar glömma alla mina elevers namn.”

Tonåringarna vandrar förbi fönstret, det är dags

för Sabina att hålla sin sista lektion. Hon tackar för sig och går ut till sina elever, hälsar på dem med samma entusiasm och energi hon har haft sedan jag först såg henne. ”Sabina är den där vardagshjälten som försöker lyfta barn och ungdomar varje dag!” tänker jag när jag virar halsduken om halsen och lämnar lokalen där skratt och småprat hörs. Förhoppningsvis får Sabina fortsätta att glädja unga i Västerort i många år framöver.

Av Petra Rosenius och Linnéa Cardestam 45

Sydkoreansk dans

Bakgrund Korea har en lång historia av dans.

Man kan se tecken på dansen i målningar från 400- och 500- talet. Men den klassiska dansen ska inte vi fokusera på här, utan istället den moderna sydkoreanska popen. Första gången populärmusik uppstod i Sydkorea var 1925 då det första popalbumet gavs ut i landet. Efter att Sydkorea blivit självständigt från Japan 1945 och efter Koreakriget på 1950- talet hade USA stort inflytande i landet och därmed tog Sydkorea till sig mycket av den amerikanska populärkulturen.

Den riktigt moderna sydkoreanska popen uppstod dock på 1990- talet, närmare bestämt 1992 då gruppen Seo Taiji & Boys blev populära. Seo Taiji & Boys och liksinnade artister tilltalades av den västerländska musiken och ville skapa ett liknande, sydkoreanskt alternativ till den. Så uppstod den så kallade k- popen(den koreanska popen). Vad som var nytt med Seo Taiji & Boys´ musik jämfört med tidigare populärmusik i landet var nya beat, melodiska raptexter som tog upp samhällsproblem och lättillgängliga refränger. Denna pop, som ursprungligen bara omfattade musik, har idag utvidgats till att bli en hel typ av kultur där dansen är en väldigt viktig del.

46

Gemenskap Den koreanska musiken och dansen framförs

i de allra flesta fall av grupper bestående av minst fyra medlemmar. Duogrupper och soloartister förekommer också, men inte alls i samma utsträckning. Detta beror sannolikt på önskan om att vara med i en gemenskap och att människan ofta känner glädje när hon är med flera människor. Dock är grupperna ofta uppdelade med killar för sig och tjejer för sig. Detta kan eventuellt leda till en segregation mellan kvinnor och män och det kan också anses vara stereotypt där man målar upp bilder om hur idealtjejen och idealkillen skall vara.

Inverkan på samhället Som tidigare nämnt var gruppen Seo Taiji &

Boys de första inom populärmusiken att kritisera samhället de levde i. Andra artister gjorde därefter likadant och detta kan ha gett konsekvenserna att ungdomar blev mer insatta och intresserade av samhället och politiken, såväl på lokal som global nivå. Ungdomarna blev mer uppmärksamma på att de kunde ta ställning och göra någonting åt problemen.

Kännetecken Några speciella grundsteg finns inte i k-

popen, det är istället upp till respektive dansare att uppfinna och kopiera steg som passar till musiken och storyn. Storyn är för övrigt väldigt essentiell vad gäller k- popen, det är inte ett musiknummer med en text och en ensamstående slarvigt utförd koreografi, utan allting är en helhet där musik, dans med mera hänger ihop och där det ofta är en historia som berättas. Den musik som det dansas till är elektronisk musik, hiphop, syntmusik, rockmusik samt R’n’B. Det finns även ett antal undergenrer till k- popen, bland annat tuggummipop, tonårspop och syntpop.

Seo Taiji & Boys

47

Med åren har samhällskritiken i låtarna fått mindre betydelse. Numera kanske budskapen i uppträdandena snarare är att man ska ha roligt.

Sannolikt är även det att den sydkoreanska popen har fått resten av världen att få upp ögonen mer för Sydkorea. Landet har fått en större roll i den internationella underhållningsbranschen. Förenta Nationernas generalsekreterare, sydkoreanen Ban Ki-moon, lär ha sagt att han nu är världens näst mest kända sydkorean och att den mest kända nu är k- popartisten PSY (läs mer om honom i stycket Dansen i Sverige idag).

Samhällets påverkan på dansen Det är mestadels det västerländska

samhället och dess kultur som inspirerat k- popen till att bli vad den är. Mest har hiphopen och dess steg inspirerat. Sydkorea har varit väl sammanlänkat med USA sedan Koreakrigets slut och Sydkorea tar antagligen därmed mycket inspiration från supermakten. De båda samhällena är på vissa sätt ganska lika, vad det gäller till exempel teknologi och industri, trots att det är stora avstånd mellan de båda länderna samt att Sydkorea ligger i Asien där man traditionellt har andra typer av kulturer än den nordamerikanska.

Inverkan på andra dansformer Eftersom den sydkoreanska popen är

en så pass ung dansform har den ännu inte givit upphov till några andra dansstilar.

48

Dansen i Sverige idag I och med Internets och de sociala

nätverkens framfart på 2000- talet spreds k- popen över hela världen via Youtube och andra hemsidor. Idag är k- popen känd i övriga Asien, Europa, Nordamerika, delar av Sydamerika och norra Afrika och många producenter för de sydkoreanska banden är amerikaner eller européer. 2012 eskalerade k- popens popularitet i Västvärlden och Sverige i och med att låten Gangnam Style av artisten PSY lanserades och gjorde succé. Den videon är nu med över en miljard visningar den mest sedda på Youtube någonsin, trots att den lades upp nyligen, nämligen i juli 2012. Den har även lett till att många dansgrupper och dansare i Sverige imiterat stegen och visat upp dansen. Här är till exempel ett klipp från en flashmob på Sergels torg i Stockholm i september 2012 då originalkoreografin dansas av ett hundratal entusiaster.

Några ungdomar från 2012s ung08 festival i Kungsträdgården framför k-pop: http://www.youtube.com/watch?v=X0E

whDNCrl0 Flashmob Gangnam-style Sergelstorg i september 2012: http://www.youtube.com/watch?v=K3aN

RiEpjuo

49

Här är ett klipp då en av Kulturskolans organiserade dansgrupp övar på refrängen i låten:

http://www.youtube.com/watch?v=Z

g4DBR_yiVM http://www.youtube.com/watch?v=7

VbcBKU5C0g

Framtidsutsikter Eftersom den sydkoreanska

popen drastiskt ökat i popularitet de senaste åren och det faktum att den har spridits över nästan hela världen tror jag att den i den i närmaste framtiden kommer att öka i popularitet ännu mer, kanske kommer man starta undervisning av den här typen av dans på dansskolor. Varför vi i västvärlden tagit till oss den koreanska popen väldigt väl kan troligtvis bero på att vi känner igen oss i musiken vad gäller instrument, rytmer med mera. Texterna har vi dock svårt att förstå men de är inte av väldigt stor vikt för oss, men vi kan ändå förstå på musiken och dansen att budskapet oftast är glatt.

50

Dock är ju denna dansstil väldigt ung, därav finns risken att dess popularitet endast är tillfällig och att människor kommer att tröttna på genren och att den inom en snar framtid kommer att ersättas av en ny stil. Stilens målgrupp är i huvudsak barn och ungdomar och när dessa är vuxna kommer eventuellt nyare generationer inte förstå k- popen. Man kan även fråga sig om k- popen kommer att smälta samman för mycket med den västerländska jazz- och showdansen i och med globaliseringen och att det kommer att bli svårt att skilja den sydkoreanska popen från till exempel den amerikanska. Därmed förlorar k- popen lite av sitt egenvärde.

Källor • Malborg, Kim: Korean Dance(Ewha

Womans University Press, 2005) • http://sv.wikipedia.org/wiki/K-pop • Norra Reals K- popförening • http://en.wikipedia.org/wiki/K-pop • http://en.wikipedia.org/wiki/Seo_Taij

i_%26_Boys • http://www.youtube.com/watch?v=9

bZkp7q19f0

51

Jämförelse & avslut Finns det något som dessa tre dansstilar, den västafrikanska, den nordamerikanska och den sydkoreanska, har gemensamt? Och vad skiljer dem åt? Dessa frågor ska vi försöka besvara i den här jämförelsen. Först och främst är anledningen till att vi valde just dessa danser en skillnad. De uppkom under olika tidsepoker och i olika geografiska områden. Ytterligare en skillnad är att de dansas till olika musikstilar. Den västafrikanska utövas mest till trummor och slagverk, den nordamerikanska till jazzmusik innehållande blåsinstrument och den sydkoreanska till elektronisk populärmusik till stor del skapad av syntar och datorer.

52

Danserna attraherar även olika åldersgrupper. Medan k-popens största utövargrupp är ungdomar, kanske på grund av dess elektroniska musik, dansas Charleston och Lindy Hop idag av både unga och gamla. Detta gäller även västafrikansk dans, bland annat eftersom den utförs i byar vid ceremoniella tillfällen då alla ska vara med. Själva stegen som danserna innehåller är även olikartat utformade. Det faller sig också så att Lindy Hop och Charleston är de danserna där man i större utsträckning kan tävla, därav är de mer av en idrott än de andra.

Något som är gemensamt för just dessa tre dansgenrer var svårt att hitta. De enda likheter vi kunde finna var sådana vilka är gemensamma för nästan alla världens dansformer. Exempelvis det att de innehåller rörelser och dansas till musik, att de på något vis har påverkat samhället de uppkom i och att de spridits till större delar av världen. Som en följd av deras spridning finns de alla i någon form i Sverige idag, där vissa har fler utövare än andra.

53

I och med spridningen har de även utvecklat nya former och eventuellt även undergenrer. Ett exempel på hur de har förändrats är att den afrikanska dansen har gått från en religiös ceremoniell dans till en motionsform på de svenska gymmen, utan något som helst andligt innehåll och tillhörande utsmyckningar såsom kroppsmålningar. Sedan är det ju på det viset att de övriga två dansstilarna inte förändrats lika mycket som den västafrikanska, naturligtvis beroende på det faktum att den västafrikanska funnits under mycket längre tid.

I alla dansformerna dansar man med flera människor runt omkring sig och vi tror att alla danser starkt har bidragit till en förbättrad gemenskap hos de som utfört danserna. I dansen har man roligt tillsammans och kommer närmare varandra, bland annat i och med att man har kroppskontakt på ett naturligt sätt. Olika kulturer och samhällsklasser kan också på ett lätt sätt mötas i dansen, till exempel eftersom man inte behöver särskilt mycket resurser för att kunna dansa, det som behövs är i stort sätt den egna kroppen. Dansen är ett språk som alla talar och den är ett uttrycksmedel för många känslor. Den känslan som är mest förkommande vad vi har observerat då vi besökt olika danspass är helt klart glädjen.

54