1K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Tema Livets resorNaw Naw flydde från Burma

En tidning från Svenska kyrkan i Luleå • Nr 2 2013

Eila möter finsk-talande luleborSidan 8

Magnus vågar äntligen vara sig självSidan 6

Lennart skrev om ut -vandringen till AmerikaSidan 14

2 K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Livets resorÄr du en flyttfågel eller en stannfågel – en som gärna reser bort, eller en som hellre möter morgondagen i dina trygga kvarter? Kanske är du en blandning av båda sorterna. Oavsett vilket är det inte alltid egna självständiga val utan ibland olika omständigheter som avgör om det blir på det ena eller andra sättet.

Naw Naw från Burma är en av Luleås många flyktingar. Hon kom till Sverige med sin familj för sex år sedan. För henne blev resan in i det nya landet lättare när hon lärde känna andra invandrartjejer i Svenska kyrkans internationella tjejgrupp i Luleå.

Magnus Borgs resa började i utanförskap. På mellanstadiet fick han höra att han var ”tjejig” och på högstadiet att han var ”bög”. Tidigt kände han sig annorlunda. När han var 21 befann han sig vid vägs ände och bestämde sig för att berätta för sin närmaste vän.

Eila Kastu, diakon för Svenska kyrkans sverigefinska arbete i Luleå, ser som sin livsuppgift att finnas till för dem som pratar finska. Hon vet hur värdefullt det är för många finsk- och meänkielispråkiga lulebor att få mötas, prata, sjunga och fira gudstjänst på sitt eget modersmål.

Lennart Johanssons körverk Den Oändliga Resan speglar den resa som över en miljon svenskar gjorde till Amerika under 1800-talet och början av 1900-talet.

I det här numret får du även möta krematorievaktmästare Anders Stefansson som låter oss få en inblick i sitt arbete, ett arbete som lett honom in på en egen inre resa.

Trevlig sommar! önskar redaktörerna Eva Bergman och Karin Holmgren Tyskling

Innehåll

I detta nummer

Sverige är mitt hem ________________________________________________________________ sid 3

Min resa börjar i utanförskap ____________________________________________ sid 6

Himla välkommen till Eila _____________________________________________________ sid 8

Den sista resan _______________________________________________________________________ sid 10

Charterturist och pilgrim __________________________________________________ sid 12

Notiser ________________________________________________________________________________________ sid 12

Kultur___________________________________________________________________________________________ sid 14

Sommarkrysset _____________________________________________________________________ sid 16

KN-Kyrknyckeln är en tidning från Svenska kyrkan i Luleå. Tidningen utges av Luleå domkyrko församling och Nederluleå församling med fyra nummer per år och delas ut gratis till alla hushåll i församlingarna. Tidningen finns även att läsa på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/lulea

Ansvarig utgivare: Kyrkoherde Richard Marklund, Nederluleå församling. Ställföreträdande ansvarig utgivare: Domprost Peder Jonson, Luleå domkyrkoförsamling.

Redaktörer: Eva Bergman (Nederluleå församling) Karin Holmgren Tyskling (Luleå domkyrkoförsamling) I redaktionen: Anders Alm, Ulf Boström, Catrine Kostenius, Anna-Stina Svedberg.

Hör gärna av dig via e-post till kyrknyckeln.lulea@svenskakyrkan.se

Vi ansvarar inte för inskickat material som vi inte har beställt. Däremot tar vi gärna emot alla redaktionella tips.

Redaktionens postadress: Nederluleå församling, att. Kyrknyckeln, Box 42, 954 21 Gammelstad.

Luleå domkyrkoförsamling, växel 0920-26 48 00Nederluleå församling, växel 0920-27 70 00

Tryckt på miljövänligt papper hos Lule Grafiska AB.

Nästa nummer av Kyrknyckeln kommer i september 2013.

Vi finns på FacebookHar du hittat till församlingarnas sidor på Facebook? Där kan du ställa frågor, diskutera, delta i tävlingar, ge svar, lära känna nya personer, få tips om konserter, gudstjänster och mycket annat. Luleå domkyrkoförsamling: www.fb.com/luleadomkyrkoNederluleå församling: www.fb.com/nederlulea

inoPÅ

DJUR-GÅRDEN

TROLL-KARLAR

PAR

MODERNTEKNO-

LOGI

GLÖDKOSTYM

FISKE-REDSKAP

KNUT

JODAV

LITIUM FORA***

INATTINGET

SPELARYO-YO MAKAN ÅSNA

TESLASKA DRA

LJUDBÅT

BAK-VERK

KOMMERÅTER

SÅNGARE

OPERASTÄMMA

BÄRBLÅBÄR

EFTERTOLV

VÄTETRÄD

STRUP-HUVUD

TIMADIKT

FÖRE FI SÄCK

GAS-MOLN

SPENSLIG

O.K.RÖNTGEN

BRYDDFNYS-NING

KROSSADSTAD IKINA

MÅSVASSBÅT

COLONAVISA

BOTAKALIUM

DRYCKEFTER-

APA

VALUTA+++++

STEN-PELARE

ÄVJAÖSTER-

GÖTLAND

BESKBÄSTFÖRR

VE!

DAMICKE

TRÄDFÖRE-NING

KVÄVENATT-DRÄKT

DROGSVOR-DOM

KADA-VRET

INFALLkcal

FÖREDETTA

SÄNKT A

METALLPAPPERS-

KONST

SOL-GUD

FLUORVÄXTENUTSLAG

HALV-ÅSNATRÄD

SPRÅK-STÖR-NING

NORGEMIN

SVAVELSKATT

KINKIGA

RELIGIONI JAPAN

SMEKASSKYNDA

RÖKKRAFT

STOR-STAD

SEGRA

KRAFT

SKAPUCKEN

KARETDAGLIGT

TAL

CERE-MONIMUNK

VIRKETHURMAN

DAMMÅLTID

HOVMANTYSKSTAD

RYSSJAKUDDE

VÄRM-LANDS

LÄN

EJ UTFÖRE U

HINDERMAT-RÄTT

TRÄDEJ VÅR

FÖRE OLÖGNER

TRÄDEKER

RED-SKAP

TADLAT

FÖRSTVÄXT

SAGO-KUNG

KÄRVEFÖRST

OCH SISTHÄST

KÄRRSAMS

VÄNDE-ROTKÄRR

DRICKERBRITT

FÖRE C

EFTER QGER

AMMA

FYRA-HUNDRA

KIKAR

YTAKORV

FÖRE S

NEONLERA

TORKARIGEN

PIPPIURAN

ANFALLFÖRE S

ACKORDTUSEN

INTEINNE

VID

JÄTTE

sid. 3–5 sid. 6–7

sid. 10–11sid. 8–9

sid. 16sid. 14

omslagsbild: Anders Alm

Den längsta resan är resan inåt.

Ur Dag Hammarskjölds bok Vägmärken.

” ”

3K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Tema Livets resor

Sverige ärmitt hem

Den enda bild Naw Naw hade av Sverige var en förbiflimrande TV-reklam med en märklig byggnad av is, inbäddad i ett magiskt snölandskap. Men då, i flyktinglägret, kunde hon inte drömma om att just detta exotiska land skulle bli hennes nya hem. Naw Naw har gjort en lång resa från Burma till Sverige. I dag praktiserar hon som butiksbiträde på Coop Forum på Storheden.

– Jag vill leva som en normal människa och det är möjligt tack vare Sverige som gett mig en framtid.

4 K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Tema Livets resor

Det vimlar av folk på Coop Forum, trots att det är mitt på dagen. Naw Naw har lunch-

rast och hinner sitta och samtala en stund på kaféet. Hon är inte den enda i Luleå som har haft en drama-tisk resa genom livet. Ingenstans i Sverige bor det så många flyktingar från Burma som i Luleå. På Tunasti-gen, Hertsön, Örnäset och Malmud-den lever det omkring 300 männ-iskor som upplevt den burmesiska regimens förtryck på nära håll och som funnit en fristad i Luleå. Naw Naw tillhör folkslaget karen, som länge slagits för sin självständighet

mot den burmesiska armén. Hennes pappa var gerillasoldat och de första åren i gerillalägret var fyllda av ljusa minnen.

– Där sken solen varje dag. Barnen sprang runt omkring i skogen och ber-gen, fulla av liv och skratt. Jag trodde att vi skulle leva där resten av livet.

Naw Naw var tre år när den bur-mesiska armén gjorde en offen-siv 1994 och familjen tvingades fly för livet. Hennes far stannade kvar i befrielsearmén.

– Vi gömde oss i skogen, fyllda av rädsla och jag som var ett barn för-stod inte vad vi hade gjort som var fel.

Efter en oviss och mödosam vand-ring genom djungeln som aldrig ver-kade ta slut kom de till slut fram till ett flyktingläger i Thailand där mis-ären var stor. Det var trångt om ut-rymme och stor brist på vatten. Efter ett par månader kom de till ett bättre läger och sedan tillbaka till pappas gerillaläger. Nu trodde Naw Naw att det skulle vara för evigt.

– Varje kväll eldade vi, pratade, skrattade och det var som om det ald-rig skulle ta slut. Men vem vet, livet leker hela tiden med oss.

Allt blev svartSå gjorde Burmas armé ytterliga-re en framryckning och ockuperade gerilla lägret. Naw Naws familj hann nätt och jämt undan. Fem minuter till och det hade varit för sent.

– Det lät från kriget hela natten och ingen kunde sova för rädslan var hos alla.

Nu började en tung tid för Naw Naw, hennes mor och två syskon. Skilda från pappan fick de byta läger ett flertal gånger, innan de hamnade i det sista flyktinglägret där de levde under många år. Utan framtid, utan trygghet, utan möjlighet till utbild-ning. När de sedan nåddes av beske-det att pappan blivit dödad, blev allt bara svart. Ändå gick livet vidare.

– Sedan kom FN och berättade att det fanns en möjlighet att flytta till ett annat land där man får leva som en normal människa.

SverigeNaw Naw och hennes familj flyttade till Sverige för sex år sedan och där-med började resan in i ett nytt och okänt land. Efter ett tag fick hon tips om en grupp invandrartjejer som träffades varje vecka i Svenska kyr-kan. Det var flickor från nio olika länder som Naw Naw lärde känna i den internationella tjejgruppen.

– Vi gick och badade och jag fick lära mig simma på Helex badhus, minns Naw Naw.

Karenerna, ett folkslag med mong-

Hsa Naw Naw Moo, som är hennes hela namn, ser till att varorna kommer i rätt datumordning på mejeriavdelningen.

5K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Tema Livets resor

Fakta BurmaBurma bebos till 70 % av burmaner, det vill säga majoritetsfolket i Burma. Resten av befolkningen är en mångfald av etniska minoritetsgrupper, bland annat karenerna.

Karenerna i Burma har slagits för självständighet sedan 1949.

oliska rötter, blev kristnade av bap-tistmissionärer från USA under an-dra världskriget. Här i Luleå går Naw Naw ofta i Baptistkyrkan på Björkskatan. Att hon samtidigt är med i Svenska kyrkans internatio-nella tjejgrupp, ser hon inte som nå-got konstigt.

– Det spelar ingen roll, det är ju samma Gud vi tror på.

SydafrikaFör två år sedan var hon iväg på en resa till Sydafrika tillsammans med två andra från internationella tjej-gruppen. Med på resan var hennes bästa vän som är muslim, Fatia från Somalia.

– Vi säger inte min Gud är bättre än din, vi säger tänk på mig när du ber.

Under resan blev hon särskilt be-rörd av människorna som bodde i kåkstäderna i Kapstaden.

– Det påminde mig om tiden i flyk-tingläger. När nöden är stor kom-mer folk nära varandra på ett speci-ellt sätt.

Fortfarande känner hon starkt en-gagemang för sitt folk i Burma. Hen-nes dröm är att utbilda sig till baptist-pastor i Örebro. Och sedan, när tiden är mogen, på något sätt vara med och göra en insats för det karenska folket.

Naw Naws väg in i samhället bör-jade med Välkomsten, skolan för ny-anlända barn i Luleå. Sedan individu-ellt program på gymnasiet och däref-ter komvux.

– Men jag hoppade av komvux, jag kämpade och kämpade men klarade det inte. En lärare rekommenderade att jag skulle ta en liten paus, en eller två terminer.

Så Naw Naw gick till arbetsför-medlingen som erbjöd henne en ut-bildning inom handel och nu är hon alltså på åtta veckors praktik.

– Det är jättekul, från början var jag på frukt och grönt, chark och kött, men nu är jag också på mejeriavdelningen.

Jukkasjärvi ishotellLunchrasten är slut och vi följer med henne in i varuhuset. Vi stannar till vid charken och Naw Naw frågar

butiksbiträdet Kjell var hon ska vara. Han pekar mot mejeriavdelningen.

– Duktig tjej det där, säger han till mig när vi passerar och nickar mot Naw Naw. Man behöver aldrig säga till henne vad hon ska göra, det ser hon själv.

Naw Naw går och hämtar en fleece-tröja innan hon hemvant börjar sor-tera varor i hyllorna. Det är kallt på mejeriavdelningen, kallt som i Juk-kasjärvi ishotell.

För en månad sen fick Naw Naw äntligen se de märkliga byggnaderna av is som hon sett flimra förbi på TV en gång när hon var barn. Den inter-nationella tjejgruppen gjorde för ett tag sedan en studieresa till Jukkas-järvi ishotell.

– Det var jättevackert där inne i is-hotellet. Jag gillar ju Sverige, naturen, isvägarna. Sverige är en del av mig. Sverige är mitt hem.

Ulf BoströmFoto: Anders Alm

Naw Naw tillsammans med butiksbiträdet Tina Sundström.

Naw Naw i iskyrkan i Jukkasjärvi.

Foto

: Mon

a Er

iksso

n

6 K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

7K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Tema Livets resor

Jag är 10 år och går mellanstadiet. Här är stämningen rätt hård och de killar som på rasterna inte vill spar-ka boll på lerig fotbollsplan är ”tjeji-ga”. Jag är en av dem. Kanske är jag ”tjejigast” av alla för jag leker alltid med tjejer, föredrar syslöjd framför träslöjd och är tystlåten. Allt jag vill är att inte utmärka mig. I min strä-van efter att vara anonym stryker jag längs skolväggarna och hoppas att mina plågoandar inte ska upptäcka mig, men på något sätt ser de mig alltid och glåporden haglar.

I högstadiet byttes ordet ”tjejig” ut mot ”bög” och jag blev snabbt killen som knuffades runt i korridoren, blev upptryckt mot väggar och förlöjligad för mina kläder eller vad nu än mina plågoandar tyckte var fel med mig. Men vad var det egentligen som var ”fel” med mig? Jag vände mig till Gud med frågan. Om jag bara fick ett svar skulle det vara lättare att förstå var-för andra betedde sig som de gjorde och varför jag kände mig så annor-lunda. Jag kommer inte från ett tro-ende hem, men tidigare hade jag va-rit med på öppna barntimmar i både Svenska kyrkan och EFS. För mig var Guds existens en självklarhet.

När jag var 14 år och gick högstadiet kom Svenska kyrkan på besök och berättade om möjligheten till konfir-mation. Jag anmälde mig till ett al-ternativ som gick ut på att man träf-fades gruppvis varannan lördag un-der vinterhalvåret. Att åka iväg på

läger var för mig otänkbart. Mobb-ningen hade gjort mig skygg. Att till-bringa lördagar i en mindre grupp kändes tryggare. Min fråga till Gud, om varför jag var annorlunda, ut-vecklades under den här tiden till fler frågor: Varför just jag? Varför känner jag dragning till andra killar?

Upplägget med konfirmandperio-den innebar bland annat att vi skulle delta i ett visst antal gudstjänster och jag gick ofta ensam till olika kyr-kor. Ibland dröjde jag kvar i kyrkan och väntade på det gyllene tillfället när kyrkan var tom. Då knäböjde jag framför altaret och bad: ”Herre, rena mig från min synd.” Jag önskade så gärna att jag fick vara som alla andra.

Jag konfirmerade mig med vissheten om att Gud fanns och bestämde mig också för att dragningen jag kände till andra killar bara var en fas. I en ungdomstidning hade jag nämligen läst att det var vanligt att under pu-berteten känna sig sexuellt förvirrad. I tron om att ångesten skulle vän-das till klarhet lade jag locket på och utgick ifrån att jag var heterosexu-ell. Det var då mina problem bör-jade på riktigt. Några år senare satt jag i väntrummet hos en psykotera-peut i väntan på min tur. Panikång-est och sömnproblem hade tagit över mitt liv. I den stunden kände jag mig så långt borta från Gud, trots att jag läst hela Bibeln och memorerat mina favoritverser.

Människor jag mötte under den här

tiden fick aldrig hela sanningen om mig, om än jag antydde att jag var an-norlunda. Jag sökte efter en glimt av godkännande i lyssnarens blick, ett ljus som sade att det var okej att vara annorlunda. När jag var 21 år orkade jag slutligen inte mer. Jag berättade för min närmaste vän och svaret löd: Äntligen! Från den stunden när min vän omfamnade min historia fann mitt hjärta ro.

Idag har jag accepterat att jag alltid kommer vara annorlunda. Det finns en stor missuppfattning om att vi ho-mosexuella bara kommer ut en enda gång, men jag menar att vi kommer ut i varje nytt möte med en männis-ka som antar att vi är heterosexuel-la. Sedan jag berättade sanningen om vem jag är har jag börjat vända mig till Gud i det tysta. Längtan efter att be infinner sig när jag är ute och går med hunden. I stunder när jag kän-ner mig lugn men samtidigt på väg efter stadens gator eller längs strand-kantens vackra utsikt tackar jag Gud för att jag faktiskt får vara jag.

När jag var 14 år och livet dränkte mig med frågor hade jag aldrig kun-nat tro att framtiden skulle bli så ljus. I sommar gifter jag mig i Svens-ka kyrkan med min sambo, Elias. Vi har varit tillsammans i sju år och det är häftigt att veta att vi snart börjar en ny gemensam resa.

Magnus Borg Foto: Maria Fäldt

Min resa börjar i utanförskap

8 K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Läs artikeln på finska på vår hem- sida www.svenskakyrkan.se/lulea

Tema Livets resor

I dagsläget är Eila på heltid och hennes kollega prästen Roland Wälivaara på halvtid, kyrkans

sverigefinska resurs för luleborna. Det senaste året och fram till denna vår har de haft en förstärkning i ar-betslaget genom Pia Fridesjö som ar-betat som assistent på deltid.

Församlingsarbetet vänder sig till finsk- och meänkielispråkiga lulebor i alla åldrar.

Förutom kyrkans anställda finns det dessutom 20 ideella medarbetare.

– De är oerhört viktiga och jag hop-pas kunna utbilda fler. De har olika uppgifter, allt ifrån att skjutsa och hämta dem som inte kan ta sig till olika verksamheter själva, till att ordna med fika.

MötesplatsenI Örnäsets centrum finns samlings-lokalen Mötesplatsen. Hit kan man komma – framför allt på förmidda-gar – om man vill slå sig ner och pra-ta, dricka kaffe, äta lunch, vara med på en sångstund eller helt enkelt bara

få lite lugn och ro. Här finns ock-så verksamhet särskilt anpassad för finskspråkiga. Det är träffar för dag-lediga och en ekumenisk bönegrupp.

– Vi har verksamhet på andra plat-ser också. Vännernas hållplats i Ör-näsgården är till för anhörigvårdare. Där finns också Alpha- och Beta-kurser för dem som är nyfikna på kristen tro. I Hertsökyrkan finns en bönegrupp och en kör. Gudstjäns-ter firar vi i Örnäsets kyrka, Nederlu-leå kyrka och Luleå domkyrka. Firan-det av Finlands självständighetsdag och finska Mors dag lockar många, men mest välbesökt är De vackraste julsångerna i domkyrkan. Det är så viktigt att få sjunga, samtala och be på sitt eget modersmål, understryker Eila.

Samtal och hembesökPå Mötesplatsen tar Eila emot dem som vill tala enskilt med henne. Hon är utbildad psyko- och familjetera-peut och har lång erfarenhet av stöd-jande samtal. Varje vecka gör hon flera hembesök och hennes dröm är att ha ännu mer tid för uppsökande verksamhet. Behovet är stort.

– Jag möter många äldre som tap-

pat bort svenskan och inte längre kan kommunicera med ord. Finska kö-ren brukar besöka äldreboenden och sjunga kända finska sånger och psal-mer. På en gång märker man på de äldres ansikten att de känner igen melodierna och börjar stämma in i sången.

Många finländare kom till Luleå under den stora arbetskraftsinvand-ringen på 60-talet. Järnverket var en av arbetsplatserna som behövde anställa.

– Många av dem som kom lärde sig inte svenska ordentligt. De hann inte! De jobbade skift, hade många barn, och fick läsa svenska för invandrare på fritiden.

Förvaltningsområde för finska I Luleå kommun finns 12 000 invå-nare som har finska som modersmål och utöver det finns flera tusen me-änkielispråkiga. Över 400 barn får hemspråksundervisning på finska. Se-dan den 1 februari i år ingår Luleå kommun i förvaltningsområdet för finska. Det innebär bland annat att kommunen ska erbjuda förskoleverk-samhet och äldreomsorg helt eller delvis på finska. Enskilda medbor-

Himla välkommen

till EilaFår störas! Saa häiritä! och Himla välkommen står det på dörrskylten till Eila Kastus kontor. Hon är diakon för Svenska kyrkans sverigefinska arbete i Luleå och brinner för alla minoriteters rätt att använda sitt hjärtas språk.

– Det är min livsuppgift att finnas till för dem som pratar finska. Jag vill underlätta deras vardag genom att lyssna på, se och bekräfta den enskilda människan, säger hon.

Eila Kastu, diakon för Svenska kyrkans sverigefinska arbete i Luleå.

9K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Fakta SverigefinsktSvenska kyrkan är idag den organisation som har flest sverigefinska medlemmar i landet. Svenska kyrkans sverigefinska arbete i Luleå drivs gemensamt av Luleå domkyrkoförsamling och Neder luleå församling.Kontakt: Eila Kastu, 0920-26 49 34 eila.kastu@svenskakyrkan.seRoland Wälivaara, 0920-26 48 67 roland.walivaara@svenskakyrkan.seMötesplatsen, 0920-23 20 54 Telefonjour på finska, 020-26 25 00. Telefontid varje kväll kl. 21–24.

Tema Livets resor

Hon har att göra, denna Eila, med alla sina omsorger. De känns lika varma och innerliga som muminmammans.

Eva Bergman Foto: Anders Alm

gare har också möjlighet att använda finska i kontakter med kommunen och med myndigheter. Kommunen får statsbidrag för de merkostnader som beslutet innebär.

– Luleå kommun ska anställa en koordinator för ett år som ska kart-lägga vilka behov som finns hos dem som talar finska, säger Eila förväntansfullt.

– Jag möter många som har blivit missförstådda på grund av språkpro-blem vilket lett till att de hamnat i ut-anförskap och isolering.

Själv har Eila bott i Sverige i när-mare 30 år. Det började med en se-mesterresa. Hon bilade hit från Fin-land när hon var 18 år och på den vä-gen är det.

Humor och troHennes engagemang i kyrkan och det sverigefinska arbetet går inte att

ta miste på. När hon reser utomlands så försäkrar hon sig först om att res-målet har en skandinavisk kyrka, inte om hur långt gångavståndet är till stranden.

Den senaste resan gick till Gran Canaria med en resväska fullproppad med finska julsångshäften som gladde de finskspråkiga på semesterorten.

– Alla sjöng med och var så glada! Det finns gott om både glädje och

allvar i Eilas liv. På en av bokhyllorna i sitt arbetsrum har hon två peruker. Hon fick dem av sitt fadderbarn när hon tappade allt hår på grund av can-cer. Någon gång innan jul blev hon friskförklarad.

– Jag brukar ta på mig en peruk och skoja med mina kolleger, skrattar hon och viftar med en av dem.

Hon kastar en hastig blick på mobiltelefonen.

– Oj, åtta missade samtal!

Kirsi Riikola (längst till höger) startade Vännernas hållplats för åtta år sedan när hon arbetade som diakon i Luleå. Vid en av vårens träffar medverkade hon med en bildvisning som lockade till många skratt.

10 K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Det skulle bli fem veckors sommarjobb var det tänkt. Nu har det gått nästan fyrtio

år sedan den där första sommaren och Anders Stefansson arbetar fortfa-rande kvar på kyrkogården.

– Det kan man inte tro, jag ser ju så ung ut, säger Anders och skrattar. Men kyrkogården är en väldigt bra arbetsplats, vi tenderar att bli lång-randiga, vi som jobbar här.

Idag ansvarar han för kremato-rieanläggningen på Örnäsgriftegår-den. Anläggningen servar stora delar av Norrbottens kustland, från Hap-

aranda i norr till länsgränsen i söder. Begravningsbilarna kommer och går, lämnar av kistor och återkommer nå-gon vecka senare för att hämta urnor med stoft.

– Vi har nog det största upptag-ningsområdet i Sverige.

Ny rökgasreningsanläggningDen sista resan kan se ut på många sätt. Allt fler väljer kremering som al-ternativ, särskilt i städerna. Anders visar inte utan stolthet upp den nya krematorieugnen invid den gamla, som också genomgått en renovering.

Nästan allt är automatiserat, även om Anders eller någon annan all-tid övervakar processen. Med hjälp av digitala touch displayer kan kre-meraren ha fullständig kontroll över förbränningen. En hypermodern rök-gasreningsanläggning ser till att inga gifter släpps ut i atmosfären.

– Det primära är att rena från kvicksilverutsläpp, berättar Anders.

Rökgasanläggningen har också ökat kraven på att inga främmande föremål läggs med i kistan under för-bränningen. Vare sig plast, glas eller ens böcker får följa med in i ugnen.

Hur kan man jobba med döda? Frågan har han fått många gånger, krematorie-vaktmästare Anders Stefansson. Konsekvent svarar han alltid på samma sätt.

– Jag jobbar inte med döda, jag arbetar med levande.

Den sista resanAnders Stefansson övervakar en kremering i den nya ugnen.

11K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Tema Livets resor

– En del vill ju lägga mormors gamla bibel eller psalmbok i kistan. Men det blir så väldigt mycket flyg-aska som slår igen filtren.

Nytt anhörigrumI anslutning till krematoriet ligger ett anhörigrum, alldeles nybyggt, med ett panoramafönster mot kremato-rieugnarna. Här är det tänkt att an-höriga kan sitta och vara med när kistan skjuts in i ugnen.

– Det här är en kultur som är vanli-gare i södra Sverige och i Danmark, vi har inte haft så mycket efterfrågan än. Men det finns ett behov för en del att följa hela processen.

En egen resaNej, Anders Stefansson jobbar inte med döda, han arbetar med de le-vande. Genom åren har han övat upp en lyhördhet inför mötet med de sör-jande. Arbetet har lett honom in på en egen inre resa. Att varje dag möta död och sorg gör något med en som

människa. Dessutom har Anders ge-nom åren tagit emot mängder med studiebesök och fått frågor om allt från lagar och paragrafer till om han själv tror på Gud. Han har fått kon-fronteras med hur han själv vill ha det när det en gång blir dags.

– Jag struntar fullständigt i vad de gör med min kropp, men jag vill ligga i minneslund. Det ska inte hänga på en sten om folk ska minnas mig.

En tendens som blivit tydlig är ett ökat antal direkta kremeringar, att man har inte någon begravningsakt alls, utan kroppen kremeras direkt.

– Det tycker jag är en lite sorglig utveckling.

Ingen konstig verksamhetOm det är något han verkligen vill förmedla så är det att det här är ing-en konstig verksamhet. Det är livets gång. Och att man som anhörig har möjlighet att påverka en begravning.

– Det är ju inte kyrkans förrättning, det är de anhörigas förrättning. Det är också viktigt att poängtera att det här är en verksamhet för alla trosupp-fattningar, oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte.

De vanligaste frågorna han får av anhöriga är: Hur gör man? Vad bru-kar vara vanligt?

– Vi är så himla rädda för att det ska bli fel. Men det finns inget som är fel.

Begravningen är i första hand till för de levande, de sörjande, påpekar Anders.

– Det kan hända att någon frå-gar: Min väninnas man har dött, hur mycket blommor ska man köpa. Räcker det med en bukett för 500 kronor? Då brukar jag säga, köp blommor för 250 kronor och ägna den andra hälften på din väninna. Det behöver hon.

Ulf BoströmFoto: Anders Alm

Den nya krematorieugnen är i bruk. Här övervakar Anders

kollega krematorievaktmästare Petri Sova processen. Till höger

syns det nya anhörigrummet.

När kremeringen är färdig rakas askan ur ugnen.

12 K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Krönika Richard Marklund

Charterturist och pilgrimAlla gör sina resor. Vissa resor åker vi på frivilligt, men de flesta resor styr vi inte över. Vi kan i bästa fall ha livsinrikt-ningar, men det är så många val varje dag som påverkar våra liv och vart resan för oss. Att få vara och bli den man är, är kanske den viktigaste resan. Respekten för sin egenart och för andras är inte lätt och självklar. En del människor kommer ur garderoben och en del bär den med sig. Det är inte lätt att hitta sig själv och känna rätten att få vara den man är. Det finns alltid förrädiska osyn-liga normer som styr samspelet mellan män och kvinnor, ho-mosexuella och heterosexuella, svenskar och nysvenskar.

Ibland blir våra resor ofrivilliga gruppresor där olika intres-sen står mot varandra. Jag är ibland rädd för att vårt land blir mer och mer definierat av grupper som känner avsmak för varandra. Det svartvita tänkandet leder till debatt och hätsk-het istället för dialog och förståelse. Det mångkulturella sam-hället är vackert först när människorna i det lever i ett utbyte med varandra.

Finns det något som kan hjälpa oss till en bättre livsresa? Jag tror det. Dag Hammarskjöld uttryckte det så här: ”Den längsta resan är resan inåt.” Personligen känner jag ofta hur olika faktorer styr mig åt fel håll. Det kan vara ambitioner, positioner, materialism, ytlighet och vilja att framstå som smart, rolig och intelligent.

Min egen livsresa har gått genom både glädje och sorg, yta och djup, tro och tvivel, missar och fullträffar. Det jag har börjat ana är att resan till mitt innersta, fullt av känslor som skam, rädsla och ofullkomlighet, är början på en ny resa som gör mig nyfiken. Nyfiken på vem jag innerst inne är och mer nyfiken på vem du är. Jag har rest mycket och det har varit givande, men jag hoppas också på att hitta livsresan där jag inte är en charterturist som duttar hit och dit för att få snab-ba kickar, utan i bästa fall blir en pilgrim. Pilgrimens viktigaste mål är att komma hem.

Jag har inga käcka råd att ge dig om din livsresa annat än att jag hoppas att du tar den på allvar. Jag tror också att Gud är med oss på vilka resor vi än företar oss. Så här skrev Au-gustinus redan på 300-talet: ”Allt för sent har jag börjat älska dig. Skönhet så gammal och så ny, allt för sent har jag börjat älska dig! Ack, du var inuti mig och jag var därute; där sökte jag dig och mot sköna ting skapade av dig, vände jag mitt vilseledda sinne. Du var hos mig, men jag var inte hos dig. Ting som inte skulle vara till, om de inte vore i dig, höll mig långt borta från dig. Men du har lyst och strålat och du har förjagat min blindhet…”Lycka till på din resa!

Richard Marklund, kyrkoherde i Nederluleå församling

Tema Livets resor

Foto

: And

ers A

lm

Stödgrupper för ungaUnder hösten startar två stödgrupper, en för barn 7–12 år och en för ungdomar 13–18 år. Grupperna är till för dig som har någon i din närhet, till exem-pel förälder eller mor- och farförälder, som dricker för mycket eller använder andra droger. I en Till-sammansgrupp träffar du andra som har samma erfarenhet som du. Gruppledarna har tystnadsplikt och det som sägs i gruppen stannar där. Det är gratis att vara med.

Vill du veta mer, kontakta Ulrika Enström, diakon, telefon 27 70 83, ulrika.enstrom@svenska-kyrkan.se eller Inger Asplund, församlingspedagog, tel. 27 70 34, inger.asplund@svenskakyrkan.se

Gabriel Forss på Luleå PrideInför festivalen Lu-leå Pride som äger rum 14–16 juni har Neder-luleå församling, Luleå domkyrkoförsamling och Luleå stift bjudit in körledaren och artisten Gabriel Forss. Med sin biografi ”Äntligen” som grund föreläser han fre-dag 14 juni kl. 16.00 i Luleå domkyrka om hur han lyckats förena tre viktiga g:n i sitt liv: Gud, Gabriel och gay. På söndag 16 juni kl. 16.00 firas regnbågsmäs-sa i domkyrkan. Kyrkan är även öppen dagtid under pridehelgen för besök och ljuständning. I stadsparken, som under festivalen får namnet Pridepark, finns möjlighet att mingla i Svenska kyrkans caféhörna.

Gabriel Forss biografi Äntligen. foto: joakim palm karlsson

SommaraktiviteterSvenska kyrkan ordnar uteaktiviteter på Arcus bad och Arcus camping, Aronsbadet och Lulsunds-badet i sommar. Håll utkik efter Sommarkyrkans aktiviteter på Luleå domkyrkoförsamlings hemsida www.svenskakyrkan.se/luleadomkyrko

Foto

: And

ers A

lm

13K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Träffpunkt i HertsökyrkanEn mötesplats för barn, föräldrar och andra vuxna skapas i som-mar i Hertsökyrkan: Måndagar kl. 13.30–16.00, med en sångstund kl. 15.00.

Kalender MUSIK4 juni kl. 18.00Kör- och orgelkonsert i samband med kyrko-musikerforum. Fri entré. Luleå domkyrka.

15 juni kl. 16.00Konsert med Bodö Kammarkör. Fri entré. Örnäsets kyrka.

16 juni kl. 16.00Församlingseftermiddag med sommarmusikcafé. Mjölkuddskyrkan.

18 juni kl. 10.30Barn- och babysång i Stadsparken med Ewa Grahn-Rosell.

27 juni kl. 18.00 Konsert med Piteå sommarakademi. Fri entré. Luleå domkyrka.

29 juni kl. 18.00”Går åt rätt håll”. Folkmelodier och visor av bl.a. Edwall, Hambe, Adolphson och Vreeswijk framför-da med känsla och stadigt spelmanssväng. Anna Cederquist, sång och blockflöjter, Jens Ulvsand, bouzouki. Fri entré. Nederluleå kyrka.

4 juli kl. 20.00Orgelkonsert med Christopher Young, professor i orgel vid Indiana University of Music, USA. Fri entré. Nederluleå kyrka.

7 juli kl. 20.00 Sommarkonsert med Maria Sidorova, harpa. Fri entré. Luleå domkyrka.

10 juli kl. 20.00Sommarmusik med Bambi Elinsdotter Oskarsson. Fri entré. Ljusets kapell på Örnäsgriftegården.

11 juli kl. 20.00Gitarrkonsert med Jakob Henriques. Musik av J.S. Bach och Carlo Domeniconi. Fri entré. Nederluleå kyrka.

13 juli kl. 12.00Lunchkonsert med Markus Wargh, orgel. Konser-ten ingår i Stadsfesten. Fri entré. Luleå domkyrka.

13 juli kl. 13.30Barn- och babysång på Luleå hamnfestival med Ewa Grahn-Rosell på scenen i Stadsparken.

17 juli kl. 20.00Sommarmusik med Carina Stenberg, Monica Wasberg och Anders Rydberg. Fri entré. Ljusets kapell på Örnäsgriftegården.

18 juli kl. 20.00”Louise Nordgren”. Visor från olika tider ur ett perspektiv från idag. Louise Nordgren, sång och piano, Kenneth Bakkelund, gitarr, piano och drag-spel, Jonas Nordqvist, gitarr, banjo och lap steel. Nederluleå kyrka.

24 juli kl. 20.00Sommarmusik med Maria Ruottinkoski och Monica Wasberg. Fri entré. Ljusets kapell på Örnäsgriftegården.

25 juli kl. 20.00”Så ock på jorden”. Visa och psalm i jazzton. Ange Turell, gitarr, Henry Svahn, bas, Simon Carlén, trummor. Fri entré. Nederluleå kyrka.

28 juli kl. 20.00Sommarkonsert med Robert Pauker, orgel. Fri entré. Luleå domkyrka.

31 juli kl. 20.00Klassiska och oklassiska pärlor, Katarina Fallholm och Monica Wasberg. Fri entré. Ljusets kapell på Örnäsgriftegården.

1 augusti kl. 20.00Konsert. Sånger av bl.a. John Dowland och Adolf Fredrik Lindblad samt folkliga melodier. Jessika Grape, sång och Jakob Grubbström, gitarr. Fri entré. Nederluleå kyrka.

7 augusti kl. 20.00Familjen Grahn-Rosell musicerar. Fri entré. Ljusets kapell på Örnäsgriftegården.

8 augusti kl. 20.00Kammarkonsert. Maria Sjöstedt, violin och Lars Sjöstedt, cembalo och orgel. Fri entré. Nederluleå kyrka.

14 augusti kl. 20.00Helt barockt. Maria och Lars Sjöstedt, violin och cembalo. Fri entré. Ljusets kapell på Örnäs grifte gården.

15 augusti kl. 20.00Körkonsert i samband med Luleå körfestival. Fri entré. Nederluleå kyrka.

GUDSTJÄNST6 juni kl. 10.30Vardagsgudstjänst för de minsta. Mjölkuddskyrkan.

9 kesäkuuta (9/6) klo 14.00Kansanlaulukirkko Örnäsetillä. Folksångs-gudstjänst i Örnäsets kyrka. Korvgrillning utomhus efter gudstjänsten.

21 juni kl. 10.00, 12.00, 14.00Konfirmationsmässa. Nederluleå kyrka, Gammelstad.

21 juni kl.14.30Midsommarandakt. Maria Eby Notini, Lennart Johansson. Hägnan, Gammelstad.

6 juli kl. 12.00Skärgårdsgudstjänst i Gamla skolan på Hindersön. Sommarkyrkan medverkar med sång och musik.

7 juli kl. 12.00Gudstjänst i Småskärs kapell. Avresa från norra hamn med M/S Laponia kl. 9.30. Kostnad 250 kr. tur och retur, barn under 16 år gratis. Anmälan till båtresa, tel. 0920-120 84. Servering ombord. Ta med matsäck om du vill ha picknick på ön.

13 juli kl. 12.00 Skärgårdsgudstjänst i Brändöskärs kapell. Sommarkyrkan medverkar med sång och musik.

20 juli kl. 12.00 Skärgårdsgudstjänst i Rödkallens kapell. Sommar-kyrkan medverkar med sång och musik. Avfärd från Södra hamn kl.9.00, åter ca 16.00.

21 juli kl. 15.00Gudstjänst. Maria Eby Notini, Benzeliuskören under ledning av Göran Lindgren. Ta med fikakorg. Biskopshällan, Bensbyn.

27 juli kl. 12.00 Skärgårdsgudstjänst i muséet på Junkön. Sommarkyrkan medverkar med sång och musik.

28 juli kl. 12.00Gudstjänst i Småskärs kapell. Avresa från norra hamn med M/S Laponia kl. 9.30. Kostnad 250 kr. tur och retur, barn under 16 år gratis. Anmälan till båtresa, tel. 0920-120 84. Servering ombord. Ta med matsäck om du vill ha picknick på ön.

Tema Livets resor

Har du det tungt ekonomiskt?Det är inte alltid så lätt att få eko-nomin att gå ihop. För dig som bor i Nederluleå församling eller Luleå domkyrkoförsamling finns möjlighet att söka bidrag från diakonikassorna. Kontakta någon av församlingens diakoner för mer information, ring via växeln 0920-27 70 00 (Neder-luleå församling) eller 0920-26 48 00 (Luleå domkyrkoförsamling).

Grillkvällar I ”Paradiset”, trädgården vid Ör-näsets kyrka, blir det grillkvällar under perioden 27 juni–15 augusti. Grillningen börjar vid 19.30 tors-dagskvällar, efter mässan i kyr-kan som börjar kl. 19.00. Även vid Mjölkuddskyrkan blir det samling runt grillen, 19 juni–14 augusti, onsdagskvällar kl. 18.30, efter mässan i kyrkan som börjar kl. 18.00.

En sommar för alla åldrarDen 26 juni–3 augusti: Porsökyrkan, onsdag-fredag kl. 10.00–14.00. Vi leker och umgås, bakar mjukkaka, sjunger, provar på olika pyssel och hantverk. Vi bjuder på enkelt fika. Lördagar kl. 11.00–15.00 gör vi veckans utflykt i närområdet. I Petri-gården, Gammelstad bjuder vi in till musikcafé den 9, 16 och 23 juli kl. 19.00.

Nytt om namnAnna-Carin Roos är ny diakon i Sör-byakyrkan. Magnus Sveder slutar sin tjänst som kyrkvaktmästare i Neder-luleå kyrka och efterträds av Mika Aheinen.

Anna-Carin Roos Mika Aheinen

Foto

: Han

na W

allen

berg

14 K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Att längta och önska, ge sig iväg, lämna sitt gamla liv för att bygga upp ett nytt. Sedan sakna någon och hoppas på att ses igen.

Den Oändliga Resan är ett körverk som rymmer ett livs historia och en glimt av evigheten dessutom.

Jag träffar en omtumlad och glad Lennart Johansson, ett par dagar efter premiären i Stadsökyrkan i

mitten av april. Det tog honom när-

mare tre år att skriva musiken och texterna och nu när hans körverk bli-vit så väl mottaget, är han djupt rörd och tacksam.

– Telefonen ringer hela tiden. Till och med folk som jag knappt känner ringer och tackar och gratulerar.

Även en av lokaltidningarnas recen-

Mariakören, instrumentalister och solisten Eva Plumppu framförde körverket Den Oändliga Resan i Stadsökyrkan. Lennart Johansson (till vänster) ackompanjerade och dirigerade.

Lennartsoändliga resa

Kultur

15K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

senter tycks ha smält för det känslo-samma verket.

Den Oändliga Resan speglar den resa som över en miljon svenskar gjorde under 1800-talet och början av 1900-talet. De lämnade ojämlik-het, fattigdom och ibland ren svält i Sverige och gav sig ut på en mycket lång och riskfylld båtresa över At-lanten, för de hade hört talas om ett land där de kunde få det bättre: Ame-rika. Vi känner igen att sådana re-sor görs även i vår tid, om än i andra riktningar.

– Det är ingen skillnad, säger Len-nart Johansson, på de svenskar som lämnade det fattiga Sverige och de människor som idag ser Sverige som det förlovade landet, en möjlig plats att få ett värdigt liv.

Jag var själv och lyssnade på ur-uppförandet av Den Oändliga Resan i Stadsökyrkan. Min mamma sjunger i Mariakören så jag brukar komma och lyssna på dem ibland, men den här gången var speciell. Min mam-mas morfar var en av dem som emi-grerade från Norrbotten till Amerika för ungefär hundra år sedan. Nu stod mamma där och sjöng med mormors halsband om halsen, halsbandet som mormor fick av sin pappa den enda gång han återvände till Sverige. Hon var en liten bebis när han for och runt 35 år när han kom tillbaka för att be-söka henne.

Aldrig merMen många som emigrerade återvän-de aldrig och fick aldrig mer se sina nära och kära i Sverige. Det skild-ras så gripande i Lennart Johanssons körverk.

Inledningen består av mjuka strå-kar i folkmusikton som omedelbart manar fram bilden av timmerstu-gor, ängar och gärdesgårdar – och där i den första sången står en mor vid grinden och ska ta avsked av sin son som ska fara till Amerika. Solis-ten Eva Plumppu ger röst åt mam-man som våndas över att släppa iväg sin son och samtidigt säger ”Jag un-nar dig allt gott…”. För det var ju ett bättre liv som sonen hoppades finna där på andra sidan Atlanten. Vi får höra hennes hjärtas innerliga böner

om att ”Tag hand om mina kära som är mitt allt”.

Sedan följer ett pärlband av sånger som fångar emigrantens olika upplevelser.

En del textrader skildrar arbets-lusten och optimismen hos de ny-anlända; ”Sätt plogen i marken, här finns ej stenig jord”.

– Tänk på emigranterna från Små-land som var vana vid att åka slalom mellan stenarna på sina små åkrar därhemma. I Amerika kunde de plöja raka fåror.

Men arbetet var ofta mycket hårt och många gånger tog det en hel ge-neration att bygga upp en ny tillvaro. Då gällde det att ha någon som stod vid ens sida om man skulle orka.

– Sångerna handlar mycket om att inte ge upp i svåra stunder, om att hålla ihop och stå vid varandras sida. Texterna kan tolkas som att de hand-lar om trofasthet mot sin livskamrat, men även som att de handlar om att Gud finns vid vår sida och inte sviker. Sångerna har inte dubbla budskap, men en dubbel innebörd.

Många av emigranterna hade en stark gudstro och tog med en bibel i Amerikakofferten, beskriver Lennart Johansson.

– Jag har sett många sådana gamla biblar, som nu förvaras i vitrinskåp. Barnbarnen visar att det här var min farfars eller farmors bibel.

Starka bandDet mesta som skildras i Den Oänd-liga Resan har Lennart Johansson fått berättat för sig av alla hundra-tals svenskättlingar som han mött på sina resor till USA. Inte mindre än 19 gånger har han varit där, på kör-resor och privat, ofta till svenskbyg-derna i Minnesota och Wisconsin, där många av farmarna har namn som Svensson och Andersson. Jag undrar om USA är Lennart Johans-sons drömland?

– Inte för de fina bilarna och stora husen, utan för de storartade männis-korna som jag känner där, svarar han.

Vänskapsbanden har växt sig starka genom åren och en del ameri-kaner som velat söka sina rötter i Sve-rige har Lennart Johansson kunnat

hjälpa, genom att göra lite efterforsk-ningar och sedan skjutsa runt dem till deras förfäders hemtrakter. Det har varit starka ögonblick då han kun-nat säga: Härifrån kommer du och din släkt.

Solnedgångens rikeFör några som inte har kvar några släktband här har han fått bli länken till det gamla hemlandet.

– Jag och min familj får vara deras familj i Sverige.

Lennart Johansson har även själv släktingar på sin mors sida som emigrerade, först till USA och se-dan vidare till Canada. I höst ska han till USA för 20:e gången, inbju-den av Svenskamerikanska institu-tet i Minnesota. Då är hans förhopp-ning att kunna göra Den Oändliga Resan tillsammans med amerikan-ska körer. Och innan dess har vi lule-bor en chans att höra verket, då det blir en konsert fredag 16 augusti i domkyrkan.

Var beredda med näsdukarna, för i den sista sången ”I solnedgångens rike” får vi möta emigranten när han som gammal sitter och tänker tillbaka på tiden som runnit iväg. Han inser att nästa resa blir till himlens land och inte till Sverige. Löftet om att komma tillbaka har inte gått att uppfylla.

– I det sista stycket känner man oändligheten. Då är han hemma, men hemma hos Gud. Och då fortsätter resan, så den är verkligen oändlig.

Text: Karin Holmgren TysklingFoto: Anders Alm

Kultur

Lyssna på sången ”Möt mig vid grinden” ur Den Oändliga Resan På hemsidan www.svenska-kyrkan.se/lulea/kyrknyckeln hittar du länk till låten!Ett snabbt sätt att komma till YouTube-klippet är att scanna QR-koden här intill med din smarta mobil, om du har en app för läsning av QR-koder.

16 K Y R K N YC K E L N 2 · 2 0 1 3

Info

rmat

ion

till a

lla h

ushå

ll.

inoPÅ

DJUR-GÅRDEN

TROLL-KARLAR

PAR

MODERNTEKNO-

LOGI

GLÖDKOSTYM

FISKE-REDSKAP

KNUT

JODAV

LITIUM FORA***

INATTINGET

SPELARYO-YO MAKAN ÅSNA

TESLASKA DRA

LJUDBÅT

BAK-VERK

KOMMERÅTER

SÅNGARE

OPERASTÄMMA

BÄRBLÅBÄR

EFTERTOLV

VÄTETRÄD

STRUP-HUVUD

TIMADIKT

FÖRE FI SÄCK

GAS-MOLN

SPENSLIG

O.K.RÖNTGEN

BRYDDFNYS-NING

KROSSADSTAD IKINA

MÅSVASSBÅT

COLONAVISA

BOTAKALIUM

DRYCKEFTER-

APA

VALUTA+++++

STEN-PELARE

ÄVJAÖSTER-

GÖTLAND

BESKBÄSTFÖRR

VE! DAMICKE

TRÄDFÖRE-NING

KVÄVENATT-

DRÄKT

DROGSVOR-DOM

KADA-VRET

INFALLkcal

FÖREDETTA

SÄNKT A

METALLPAPPERS-

KONST

SOL-GUD

FLUOR VÄXTENUTSLAG

HALV-ÅSNATRÄD

SPRÅK-STÖR-NING

NORGEMIN

SVAVELSKATT KINKIGA

RELIGIONI JAPAN

SMEKASSKYNDA

RÖKKRAFT

STOR-STAD

SEGRAKRAFT SKA

PUCKEN

KARETDAGLIGT

TAL

CERE-MONIMUNK

VIRKETHURMAN

DAMMÅLTID

HOVMANTYSKSTAD

RYSSJAKUDDE

VÄRM-LANDS

LÄN

EJ UTFÖRE U

HINDERMAT-RÄTT

TRÄDEJ VÅR

FÖRE OLÖGNER

TRÄDEKER

RED-SKAP

TADLAT

FÖRSTVÄXT

SAGO-KUNG KÄRVE

FÖRSTOCH SIST

HÄST

KÄRRSAMS

VÄNDE-ROT

KÄRR

DRICKERBRITT

FÖRE C

EFTER QGER

AMMA

FYRA-HUNDRA KIKAR

YTA KORVFÖRE S

NEONLERA

TORKARIGEN

PIPPIURAN

ANFALLFÖRE S

ACKORDTUSEN

INTEINNE VID JÄTTE

SommarkryssetKryssa med Kyrknyckeln i sommar! Den först öppnade rätta lösningen får två båtbiljetter till skärgårdsgudstjäns-ten på Småskär den 28 juli. Två vinnare får Frälsarkransen och boken ”Livets pärlor”. Lösningen vill vi ha senast den 17 juni till Kyrknyckeln, Nederluleå församling, Box 42, 954 21 Gammelstad. Det går också bra att mejla lösningen i de gula rutorna tillsammans med namn, adress och tele-fonnummer till kyrknyckeln.lulea@svenskakyrkan.se

Lycka till!

Namn: _________________________________________________________________________________

Adress: ________________________________________________________________________________

Postnummer: ____________________ Ort: _____________________________________________

Telefon: _______________________________________________________________________________

Foto

: And

ers A

lm