Lars Ahlin-sällskapetMEDLEMSBLAD nr 20, mars 2010

Adresser: Lars Ahlin-sällskapet c/o Åke Svensson, Snickaregatan 33A, 852 39 Sundsvall akesve@telia.com, 060-173744 (ordf), info@larsahlinsallskapet.se, 060-616201 (sekr)

www.larsahlinsallskapet.se Postgiro 110 26 23-4 Årsavgift 150 kr

Ordföranden har ordet

Många arbetsplatser eftersträvar en mångfald bland de anställda. Ett par av de grundläggande målen är att dels ha lika andel kvinnor som män och dels ha en ålderssprid-ning. På arbetsplatsen innebär en mångfald bl.a. att det finns olika erfarenheter, att kompetens kan överföras i båda riktningarna mel-lan olika åldersgrupper och att pensionsavgångar klaras av utan ryckighet i arbetet. En annan sak är att även samtalen vid fikapau-serna kan få något av ”en lärande organisation” över sig. Samtalen kan röra hur ny teknik kan utnytt-jas i mobiltelefoner eller i datorer eller att det fanns en tid då en dag i veckan var TV-fri.

Häromveckan kom diskussionen att handla om hur de första mini-räknarna såg ut. Därefter nämndes att räknestickan snabbt försvann när dessa miniräknare intog klass-rummen. Räknesticka? Vad var det? Hur såg en sådan ut? Jag in-såg att min årgång var en av de sista som använt räknestickan un-der gymnasieåren och som sett in-köpet av räknesticka som en säker investering för ett långvarigt be-hov. Bilder från tonåren och som-marjobben på sulfitfabriken kom framför mig. Min pappa och hans kollegor hade alltid en liten räk-nesticka i bröstfickan på skjortan eller den grå kavajrocken. I dag finns i dessa fickor mobiltelefoner. Dagen efter vår diskussion tog jag med en räknesticka till jobbet.

I fikadiskussionerna på jobbet och i andra diskussioner påminns jag också om att författarskap, och även stora sådana, tämligen snabbt glöms bort när författaren är död (Stieg Larsson är ett undantag). Jag kan höra Ian McEwan, Anne B Ragde, Torgny Lindgren eller Jens Lapidus nämnas, men knappast Ivar Lo-Johansson, Sven Delblanc eller Lars Ahlin.Referenser till de se-nare fungerar inte heller. Fjärsman i Hedebyborna är inte längre känd hos alla.

Hur ska författarskap hållas vid liv? Finns det en risk att viktiga författarskap likt räknestickan förblir okän-da hos nya generationer? Om detta kan vi diskutera på sällskapets kommande årsmöte. Välkomna till årsmötet!

Åke Svensson

PS. Jag ska förresten kolla med någon yngre arbets-kollega om det finns någon grupp på Facebook för Räknestickans vänner. Svar ges på årsmötet. DS.

Om räknestickan

Sällskapets årsmöte 2010Härmed kallas du till Lars Ahlin-sällskapets års-

möte 2010 i Sundsvall, lördag 10 april, kl. 09.30

i Pallas konditori, Strandgatan 16. Dagordningen innehåller sedvanliga årsmötesfrågor,

ss styrelsens verksamhetsberättelse, kassörens ekono-

miska rapport, revisorernas granskning o bedömning,

fråga om ansvarsfrihet för styrelsen, val av ledamöter

och revisorer, övriga frågor. Verksamhetsberättelsen finns på hemsidan.Se även sista sidan: Ahlinstipendiet

Sällskapets historiaÅterkommande funderar vi i Sundsvallsstyrelsen över det ändamål som stadgan föreskriver: att i olika former främja intresset för och studiet av Lars Ahlins författarskap. Som ett led i vårt funderande har vi sammanställt återblickar efter 10 års varande, inblick i verksamheten samt utblick inför framtiden.

Sören Westin om bildandet av Lars Ahlin-sällskapet

När Lars Ahlin dog 1997 satt jag i den jury i Sunds-vall som skulle föreslå Ahlin-stipendiat till år 1998. Jag väckte där frågan om inte ett sällskap för en så betydelsefull författare som Lars Ahlin vore på sin plats. Medlemmarna Sten-Olof Nilsson och Ulf Jo-hansson höll med och vi började så smått med olika förberedelser. Bland annat förtecknade vi namn på personer som vi trodde skulle kunna bli intresserade styrelseledamöter och övriga medlemmar.Därefter började tidsödande sonderingar med ett an-tal av dessa personer och studier av diverse fören-ingstekniska aspekter. Vi bildade så småningom en interimsstyrelse och avsikten var att bilda sällskapet i samband med Lars Ahlin-dagen i Sundsvall. Då vi inte var klara till 1998 sköt vi upp det hela till densamma 2000. Då var vi å andra sidan väl förbe-redda och det hela föll väl ut. Vi hade då haft värde-fullt stöd från litteraturvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, i första hand Gunnar D Hansson.

Örjan Torell om sekreterarperiod 1

När Sören Westin frågade mig om jag ville vara med i interimstyrelsen i ett blivande Lars Ahlin-sällskap, blev jag glad - men också förvånad. Han och jag hade nämligen inte långt dessförinnan råkat i gräl om Lars Ahlins Din livsfrukt. Det inträffade på en spännande studiedag för Sundsvalls svensklärare (ledd av Staffan Bergsten). Sören förstod sig förstås på romanen, medan jag med eftertryck hävdade att den var en i och för sig sympatisk men osmältbar filosofitraktat i fel genre. I sin vidsynthet såg Sören mig ändå tydligen som utvecklingsbar och föreslog till och med att jag skulle bli sekreterare.

Verksamheten var till att börja med intensiv: Sunds-vallsstyrelsens ledamöter (förutom Sören och mig ursprungligen Ewa Groth, Sten Olof Nilsson, Vera Pehrsson och Nils Johan Tjärnlund) träffades ofta och smidde allehanda planer. Dessa realiserades också i rätt hög grad mellan styrelsemötena. Kvan-

Svante Junker om sekreterarperiod 2

När jag 2007 tog över sekreterarskapet efter Örjan Torell hade styrelsen just anlitat Olof Gardell som webmaster. Olof tog sig an uppgiften att visa upp LA-sällskapet på nätet med iver, goda ideer, kun-nighet och hög moral. Många styrelsemöten har haft ”hemsidan” på dagordningen för att ventilera hans förslag eller någon av dess mångfaldiga aspekter. Återkommande inslag i styrelsens uppgifter är med-lemsbladet vår och höst, något slags Ahlin-litterärt program i anslutning till årsmötet varje år och kom-munens LA-stipendium vartannat år. Vidare en års-/medlemsbok, som vi hittills gått i land med, varje år. En fråga som hängt med ända från starten är inrät-

titativt räknat var verksamhetens publika genom-slag kanske ganska måttligt, men kvalitativt och långsiktigt måste man ändå säga att det har varit framgångsrikt. Sällskapet har med tiden samlat en hel rad genuint intresserade medlemmar. Det märks bland annat på att styrelsen har kunnat förnyas på ett särdeles hoppingivande sätt.

Efter Sten Olofs avgång och Sörens flytt från sta-den såg det ett tag mörkt ut, men räddningen fanns då redan i medlemsmatrikeln. Först fattade Åke Svensson ordförandeklubban med säker hand, och inte långt därefter upptäckte vi att en av våra styrel-semedlemmar på ett mycket personkaraktäristiskt sätt höll reda på allt som hände både i och utanför sällskapet. Dessutom släpade han alltid med sig en tjock pärm med alla sällskaps dokument, som vi alltså ständigt kunde gå tillbaka till vid behov. När detta stod klart för mig, som länge hade sökt en ef-terträdare på sekreterarposten, frågade jag under på-gående möte pärmbäraren om han ville ta över. Och det ville han, eftersom han till skillnad från resten av Sveriges befolkning är ja-sägare av naturen. Svante Junker heter han - en sekreterarmotor av det slag som alla litterära sällskap drömmer om, men som bara Lars Ahlin-sällskapet har reell tillgång till.

tandet av ett Lars Ahlin-rum. Under 10 år av under-sökningar, uppvaktningar, överväganden så har det ursprungliga önskemålet gradvis transformerats till ett Sundsvallslitterärt rum, genom tillskapandet av en läshörna med hyllor i Stadsbibliotekets Medel-padrum. Där skall stå litterära skildringar av Sunds-vall och bortemot tjugo skönlitterära författare torde svara mot kravet och erhålla plats på hyllorna. Att presentera Lars Ahlins författarskap utåt - gen-temot möjliga läsare - torde utgöra sk kärnverksam-het. Sedan starten har sällskapet genomfört bl.a. följande: enmansteater/dramatisering av Ahlins romangestalt Sista Rönet, läsning av Ahlintexter från Fria talares tribun under demokratidagarna i Sundsvall, upprepade föredrag om Lars Ahlin, med-lemsträffar och glöggaftnar med novelluppläsning, tävling för bästa filmmanus baserat på berättelse av LA, sommarteater à la folklustspel av Teater Äsch! baserat på LA’s roman Egen spis, litterära promena-der i Lars Ahlins Sundsvall, kaféprogram Sundsvall gestaltat med inslag av Ahlinforskning, Ahlintexter, Sundsvallsvisor, program i samverkan med andra litterära sällskap, flera novelluppläsningar av typen Tesalong med Lars Ahlin, fortsatt litterärt prome-nerande i Lars Ahlins Sundsvall, presentationer av författarskapet på Bokmässan och i programserien ”Sällsapsliv” på Skansen - de litterära sällskapens litterära matinéer - samt presentationer för intresse-rade ”beställare”. Än mer ”kärnfulla” är kanske sällskapets läsecirkel där vi ett par gånger per termin samtalar om en bok av LA, publika seminarier med inbjudna föreläsare och något Lars Ahlin-tema (drygt 20 till dags dato) samt medverkan vid utgivning av opublicerade ma-nuskript, som Landsatt per fallskärm och Som guld i glöd. Inom kort kan vi på nätet presentera en virtuell litte-rär promenad i Lars Ahlins Sundsvall. Är du intres-serad av såväl Lars Ahlin, Sundsvall och promena-der så ska du med datorstöd kunna ägna dig åt allt detta utan att vare sig frysa, bli blöt om fötterna eller rufsig i håret.

Sällskapets historia

Åke Svensson om att hålla liv i ett författarskap

När jag 2006 tillfrågades om att ta över ordföran-deklubban i sällskapet hade jag följt sällskapet från

sidan som medlem och sett mycket positivt på det som åstadkoms. Jag hade dock inte funderat något nämnvärt på frågan om hur ett författarskap kan för-valtas och kanske utvecklas efter författarens bort-gång.

Sedan jag kom in i styrelsen och dess arbete borde kanske denna fråga ha infunnit sig och påkallat fun-deringar. Men som framgått av Svante Junkers text här ovan har sällskapet alltid haft saker och ting på gång. Idéer synes alltid ha funnits och verkar inte sina. Det är också min bestämda åsikt att vi i sällska-pet ska vara stolta över vad som genom många per-soners försorg har gjorts under de första tio åren.

Men faktum är att det var en annan författare som gjorde att jag kom att fundera, nämligen Sven Del-blanc. Han fanns i Uppsala när jag bodde där under andra halvan av 70-talet, han skrev dagspolitiska tidningsartiklar och han skrev böcker av skilda slag. Han fanns i och präglade sin samtid. Men var finns han idag? Måste vi förlika oss med att litteratur är färskvara med bästföredatum? Därifrån tog mina tankar mig åter till Lars Ahlin och sällskapet.

En fråga som naturligtvis kan ställas är om vi i sty-relsen arbetar med rätt saker och om vi alltså sorte-rar rätt bland uppdykande förslag. Kanske ska vi ta itu med annat än att förse medlemmarna med års-böcker, något som styrelsen sett som en självklarhet och angelägen uppgift.

Kanske är det viktigare att under de närmaste åren försöka nå de personer som i olika sammanhang mött Lars Ahlin och har något att berätta om dessa möten. Likaså kan det kanske vara intressant att få ta del av de personer som var samtida med Lars Ah-lin och som minns den tid han skildrar och hans be-tydelse för den tidens offentliga samtal.

En annan fråga som berörts på årsmöten och i sty-relsen är hur vi ska få de unga att bli nyfikna på Lars Ahlin. Hur kan vi göra det? Via dramatik kan vi fånga en ny och ung publik, säger några. De me-nar att det bara gäller att välja texter ur Ahlins digra material som passar att överföras till scen. Låt oss pröva! Eller finns det andra förslag att nå de unga?

ÅRSBOKEN 2009 - 2010

En sammanställning av 27 omtalade och i några fall svåråtkomliga kommentarer till Lars Ahlins författarskap, ur olika aspekter, inklusive hur det har mottagits vid olika tidpunkter.

Årsbokens mottagande i dagspress och annorstä-des finns redovisat på sällskapets hemsida: www.larsahlinsallskapet.se

Har du inte fått årsboken så beror det sannolikt på att du inte betalat årsavgiften. Använd bifogat inbetalningskort.

Läs mig som läser er. Texter om Lars Ahlin 1943-2009.

Vårens seminarier

Ett genomfördes redan i februari (Kanelbiten) och nästa blir tisdag 11 maj (Gilla gång).

Samling kl 18.00 vid Folkuniversitetets entré, Rådhusgatan 34, Sundsvall.

Glöm inte seminariet 10 april om mottagandet av Lars Ahlins författarskap!

Spännande !

Entré till seminariet 80 kronor

Lars Ahlindagen 10 april

Efter årsmötet går vi till Kulturmagasinet och Lars Ahlinseminariet (11.15 - 12.45) där vi med semina-rieledarna Christer Ekholm och Beata Agrell disku-terar mottagandet av Lars Ahlins författarskap, mot bakgrund av sällskapets årsbok 2009-2010, antolo-gin ”Läs mig som läser er: Texter om Lars Ahlin 1943–2009”.

På eftermiddagen (15.00) utdelas 2010 års Lars Ahlin-stipendium av Sundsvalls kultur- och fri-tidsnämnd. Dessförinnan (14.00) berättar årets stipendiat, Björn Runeborg, om sitt författarskap. Efter stipendieutdelningen sker invigning (15.45) i Medelpadsrummet av den nya bok- och läshörnan ”Sundsvall i litteraturen”, som inrymmer just det namnet utsäger.

Arrangörer är Lars Ahlinsällskapet resp. Sundsvalls stadsbibliotek.

Beata Agrell, GÖTEBORGHeidi von Born, RIMBOGunnar D Hansson, GÖTEBORGArvid Höglund, SUNDSVALLUlrika Lif, SUNDSVALL

E-post info@larsahlinsallskapet.se

Ulla Rick-Edin, ALNÖCarin Röjdalen, GÄVLENils Johan Tjärnlund, UPPSALAÖrjan Torell, SUNDSVALLSören Westin, HEDEMORA

STYRELSENOrdförande

Åke Svensson, SUNDSVALLSekreterare

Svante Junker, SUNDSVALLKassör

Ulf Johansson, SUNDSVALLLedamöter

Tidigare stipendiater1992 Björn Ranelid1994 Kjell Johansson 1996 Heidi von Born1998 Gunnar D Hansson

2000 Stewe Claeson2002 Åke Smedberg2004 Anita Salomonsson2006 Peter Kihlgård2008 Birgitta Lillpers