LvRB 68 vid F 8, Barkarby · 2019. 12. 1. · 2011-11-18 Sida 2(33) Arboga Robotmuseum LvRB 68 vid F 8 Underlag: Dag N H Malmström.. robotlastbil med lavett och robotsläp med robot

2011-11-18 Sida 1(33)

Arboga Robotmuseum LvRB 68 vid F 8 Underlag: Dag N H Malmström

LvRB 68 vid F 8, Barkarby

Några bilder från F 8, Barkarby vid världspremiären av visningen av ett Bloodhound II-förband

som ägde rum onsdagen den 12 maj 1965. Tidigare hade endast en enstaka Bloodhound I visats

upp på Farnborough-utställningen 1957.

.. en nästan komplett robotgrupp med 4 rb på lavett, 20-mannatält, simmast, verkstadsvagn

något skymd, kfe, belysningsradar och robotgruppcentral.

.. en närmare titt ..

2011-11-18 Sida 2(33)


.. robotlastbil med lavett och robotsläp med robot.

Från pressvisningen finns det referat i tio olika dagstidningar, t ex:

Dessutom en artikel i Elektronik nr 5/1965:

2011-11-18 Sida 3(33)


2011-11-18 Sida 4(33)


2011-11-18 Sida 5(33)


2011-11-18 Sida 6(33)


2011-11-18 Sida 7(33)


Anm: Första tekniska kontrollskjutningen i Sverige genomfördes vid Vidsel 1968-05-19.

2011-11-18 Sida 8(33)


2011-11-18 Sida 9(33)


Fyra avvägningsbultar monteras på lavettfästena. (bild 1)

2011-11-18 Sida 10(33)


Lavetten lyfts på de fyra bultarna för avvägning (bild 2)

Roboten lyfts på lavetten (bild 3)

2011-11-18 Sida 11(33)


Denna bild är tagen inför ett besök av CFV på F 8. då denne skulle flyga hkp över en uppställt

mtrlgrp RB 68.

2011-11-18 Sida 12(33)


RB 68 Bloodhound – första svenska provskottet – eller två ... av Klas Gröndahl

(f -42, off FV -66, övlt FV -86, pens FV -02)

Robotförbandet vid F 8 Barkarby genomförde, under cirka fem veckor i april-maj 1968 (!), den

första tekniska kontrollskjutningen i Sverige, med det till flygvapnet införskaffade

luftvärnsrobotsystemet Bloodhound från Storbritannien. ”Skottet”, där F 8 var först ut 1968-05-

19-kl vet ej, ingick i ett utvärderingsprogram i FMV regi och skulle sedan följas av ett tiotal andra

skott från övriga robotförband.

På F 8, som hade två robotdivisioner, organiserades under lt Tomas Warmings ledning ett

”provskottsförband” med främst robotpersonal från F 8, inkl värnpliktiga samt åtföljda av ett antal

experter från FMV.

Under ständig kontakt med SÄPO drog i april en lång karavan med fordon upp mot Vidsel; en resa

på mer än 120 mil. Väl uppe på Vidsels robotskjutfält (RFN) inkvarterades flertalet av oss

officerare från F 8 i Kåbdalis, på cirka en timmes färd från skjutplatsen – ”Punkt C”. Här

grupperades belysningsradar, robotgruppcentral, lavetter med robotar samt ett flertal

övervakningsfunktioner.

Drygt 500 m akter om lavetten grupperades en optisk kikare – modell Lskikare. Dess funktion var

att med optiken följa roboten från starten till träffen i syfte att meddela om roboten avvek i sidled

från sin snäva utskjutningsriktning. Jag vill minnas att vi hade en snäv ”bana” om plus minus två

grader från utskjutningsriktningen. Vi kom sedan i samband med provskottet att se träffen med

blotta ögat på cirka 20 km avstånd. Avfyringen skedde, vill jag minnas, på 42 km avstånd.

För att testa att vi med vår kikare kunde följa roboten även under dess accelerationssnabba

startfas, gjordes ett antal prov. Sålunda riggades upp intill lavetten en avskjutningsanordning med

arak, möjligen jrak, som sedan avfyrades i 34 graders elevation, varefter vi snabbt eleverade

kikaren och följde raketen uppåt. Rakettestena följdes också av några test, där ett Venomflygplan

flög in bakom oss och tog upp över lavetten i c:a 34 graders elevation; den utskjutningselevation

som rb 68 sedan skulle ha. Att sedan följa den riktiga roboten kom senare att visa sig vara lättare

än dessa olika ”accelerationstester!”

”All vår väntan bliver lång”; var det inte dåligt väder – alla teodoliter ute i markerna, alla

följeinstrument i övrigt skulle ha erforderlig sikt – så var det andra tekniska fel, som gjorde att

testperioden förlängdes.

Vid det aktuella provskottet, tryckte lt Christer Köhler på avfyringsknappen, vi stod beredda med

ögonen i kikaren och på roboten men ”inget hände!” Åtminstone inte som vi och alla åskådare

kunde se! Men vid avfyringen hade flertalet steg i avfyringssekvensen fungerat. Dock inte alla! Det

2011-11-18 Sida 13(33)


första som sker vid avfyring är att robotens termobatterier (ger ström under flygfasen) tänds (2-3

sek före ”lift off”). Sedan tänds rammjetmotorerna, varvid de främre väderskydden över

luftintagen skjuts bort. Därefter tänds startraketerna och roboten lämnar lavetten, varvid det

bakre väderskyddet på rammjetmotorerna rycks bort. Sådan var startsekvensen i sammandrag.

MEN, de främre väderskydden lossnade inte, varför trycket från rammjettändarna fortplantades

bakåt genom motorerna mot det bakre väderskyddet, som slog bort den 191- poliga kabeln –

”robotens navelsträng” - från roboten och startraketerna hann aldrig få sin tändsignal, varför

roboten sålunda stod kvar på lavetten med i bakkroppen brinnande termobatterier!!!

Det märkligaste i detta var inte denna felfunktion utan det faktum att detta var känt för

engelsmännen men inte hade meddelats svenskarna!! Det var mycket lååånga trettio minuter

innan ”faran över” blåstes; man visste ju inte vad som hade hänt eller om roboten med

startraketerna skulle gå iväg eller …

Bortom vår observations/följeplats stod flertalet av förbandets värnpliktiga. När fadäsen insågs och

då det stod klart för alla, att det skulle bli ”förlängning” av vistelsen ”in the middle of nowhere”,

gick ett hörbart sus av besvikelse genom leden!

När ”alla experter” så småningom var eniga om vad som dels hade hänt, dels borde göras,

återupptogs testerna och vid det slutliga avskjutningstestet, hade det främre väderskyddet tagits

bort och allt gick enligt planerna.

F 8s provskott (se video) gick mot ett icke störande mål – en målrobot från RFN – på rakbana utan

några kursavvikelser eller andra manövrar. Det var således knappast ett taktisk fall för rbstriled!

Under engagemanget - radiokontakten med STRIL, i det här fallet provledningen, som skedde

med målsökningsmod ”K 4”, genomfördes en normal invisning och orientering från rbled (kn

Chrona/Råneby) och systemled och rbstriled vidtog de gängse åtgärderna. Efter avfyringen skedde

”upptoppning” av robotens minne enligt rutin och träff indikerades genom att brr tappade

mållåsning.

Ett intressant faktum som senare i och med mod 15- standardinförandet kom att visa sig, var ju

att denna ”normala och periodiska upptoppning”, inte skulle genomföras på detta sätt, då

minnesfunktionen härigenom kunde få felaktig information! Men det visste vi inte då!

Klas Gröndahl, stf ”provskytt”

2011-11-18 Sida 14(33)


En bild från Tommy Gabrielsson, vpl rrman 66/67 vid F 8 och med på nedan nämnda SÖF med 84.

lvrbkomp 68/R.

2011-11-18 Sida 15(33)


Några bilder från Erold Viklund:

2011-11-18 Sida 16(33)


2011-11-18 Sida 17(33)


2011-11-18 Sida 18(33)


2011-11-18 Sida 19(33)


Kursfoto F 8:

Vilka är de på bilden som gick vpl sövakkurs på F 8 1970: Thomas Gundmark står i mitten i bakre

raden. Främre raden: Bo Lindberg F 10, Ulf Brandels F 8, C Skoldiv Sune Karlsson F8, Bertil Olsson

F 17 samt Sverker Eriksson F 17.

2011-11-18 Sida 20(33)


Luftvärnsrobotsystem 68

av P A Perming (f-19, fk -45 FV, mj -72, pens –74 FV)

(utdrag ur F 8-boken 1973) Genom olika beslut i försvarsfrågan under senare delen av 1950-talet och i början av 1960-talet

kom flygvapnet att tillföras det engelska luftvärnsrobotsystemet BIoodhound 2, i Sverige benämnt

luftvärnsrobotsystem 68.

De viktigaste milstolparna i systemets svenska historia är: 1958 års försvarsbeslut som bl a

innebar att »luftvärnsrobotar anskaffas som komplement till jaktflyget så snart det blir tekniskt

möjligt».

I juni 1961 föreslår försvarsledningen anskaffning av luftvärnsrobotsystem Bloodhound 2 (rb 68)

till flygvapnet bl a »för att bibehålla och förbättra luftförsvarets möjligheter att infria

målsättningen enligt gällande försvarsbeslut. . .».

Bemyndigande till flygvapnet att beställa sex luftvärnsrobotdivisioner (varav tre med

avbeställningsrätt kom något senare i juni 1961. Först i samband med 1963 års försvarsbeslut

fastställdes antalet divisioner till sex och beslöts, att de två första divisionerna skulle förläggas till

F 8, Barkarby.

Det CFV-beslut om luftvärnsrobotverksamheten som följde på försvarsbeslutet, innebar, att F 8

blev luftvärnsrobotsystern 68:s »vagga» i Sverige. Organisationen vid F 8 omfattade nämligen en

robotavdelning i kårstaben med en robotchef som förutom ansvaret för de två robotdivisionerna

även ansvarade för föredragning av robotfrågor i FS ända till mitten av 1968. Alla

materielleveranser skedde till F 8 för, att i samverkan med representanter för tillverkarna, FMV-F,

TUStril och F 8 personal för första gången sammankopplas till ett system för kontroll av systemets

funktion och av tillverkarna givna specifikationer samt vapensystemets anpassning till Stril 60.

Robotåldern på F 8 började den 1.7.1963 då embryot till F 8 robotavdelning och robotdivisioner

samlades i byggnad 97 för att påbörja planläggningen av den förestående verksamheten.

Personalen, som vintern 1962-63 genomgått grundutbildning i Storbritannien vid de brittiska

industriföretag som utvecklat, konstruerat och tillverkat materielenheterna i systemet, avlöste

sektorstab och strilbataljon 05 tillhörig personal.

Den första uppgiften omfattade utarbetande av planer för grundutbiln1ningen av den

förbandspersonal som vid materielleveransen hösten 1964 skulle överta ansvaret för materielen.

Utbildningen genomfördes vintern 1963-64 och har sedan fortlöpande bedrivits vid F 8 robotskol-

division med avsteg för de värnpliktigas grundutbildning där ansvaret under 1969 överfördes till

respektive robotdivision. överföringen motiverades av då rådande personalbrist vid f 8

robotdivisioner.

Intresset och verksamheten för systemet ökade helt naturligt hösten 1964 när den första

robotgruppen provats och levererats till robotskoldivisionen. Med tillgång till materiel och ökade

insikter om materielens funktion samt under åren genomförda modifieringar på systemet har na-

turligt nog de ursprungliga utbildningsplanerna kontinuerligt anpassats till de ökade kunskaperna

om systemets funktion och handhavande.

Parallellt med denna utveckling har även teknisk, taktisk-teknisk och taktisk utprovning av

systemet genomförts i samverkan mellan FMV-F, FS och robotdivisionerna. Denna verksamhet har

resulterat i fastställda bestämmelser och anvisningar för robotsystemets användning i krig. F 8

robotdivision har i samverkan med F 13 ansvarat för den taktiska utprovningen vad beträffar

robotledning, robotstridsledning och systemets anpassning till Stril. Övningsdivisionen F 8 var

2011-11-18 Sida 21(33)


också det förband som våren 1968 vid RFN genomförde den första kontrollskjutningen av rb 68

med lyckat resultat.

Organisatoriskt har förutom nedläggningen av Rv 8, sommaren 1967, inga större förändringar

inträffat förrän personalläget vid divisionerna 1971 motiverade ett CFV-beslut om

Övningsdivisionens uppdelning och överföring till andra robotdivisioner. Uppdelningen påbörjades

hösten 1971 med utlåning av ett robotkompanis materiel till F 17 och planerad utlåning av det

andra kompaniet till F 13 hösten 1972. Då den senare delen av dessa planer ännu ej kunnat

genomföras finns fortfarande tre robotkompanier kvar vid F 8.

Över vapensystemet och dess personal vilar något av flygvapnet i början på 40-talet. Antalet

enheter är inte stort, personalen känner varandra väl oberoende av divisions tillhörighet.

Sammanhållning och kamratskap är gott. Detta är dessutom speciellt märkbart kanske just vid F 8

robotförband och framför allt vid robotskoldivisionen som har ansvarat för all grundutbildning av

vid robotdivisionerna placerad fast anställd, operativ och teknisk personal.

Då nu Kungl Svea flygkår utgår ur flygvapnets organisation påverkas givetvis

luftvärnsrobotsystem 68. Frågan är bara hur? Svar kan nu, i februari 1973 ej ges eftersom beslut

om fredsgrupperingen av de två robotdivisioner som efter 1974.07.01 skall kvarstå i organisatio-

nen, ännu ej fattats av högre myndighet.

2011-11-18 Sida 22(33)


RB 68 gruppering i Uppland, från norr till söder RT 38, RH 00

262 6706950 1598520 20 149 6703230 1607100 30

186 6694200 1604250 42 267 6669000 1629520 30

170 6665120 1638040 35 292 6622420 1628230 25

273 6617550 1634400 40 248 6609000 1647930 60

Spl 262

2011-11-18 Sida 23(33)


Spl 149

2011-11-18 Sida 24(33)


2011-11-18 Sida 25(33)


Spl 186

2011-11-18 Sida 26(33)


Spl 267

2011-11-18 Sida 27(33)


Spl 170

2011-11-18 Sida 28(33)


Spl 292

2011-11-18 Sida 29(33)


Spl 273

2011-11-18 Sida 30(33)


Spl 248

2011-11-18 Sida 31(33)


Under den 15-åriga RB 68-eran gjordes mer än 15 000 robotlyft på de fem olika flottiljerna. En

gång misslyckades ett lyft:

2011-11-18 Sida 32(33)


Från Klas Gröndal (stf rbsky 1968, se ovan) kom ett mejl;

Jag hade nöjet att vara en månad i Florida på senhösten (2009) och gjorde naturligtvis ett besök

vid Cape Canaveral/Kennedy Space Center. Jag hade turen att vara där när rymdfärjan Atlantis

sköts upp! Det var ett härligt ljud- och ljusspel! "Mightest man-made sound ever made" som

reklamen säger! Det slog faktiskt våra RB 68 uppskjutningar från "Punkt C!"

2011-11-18 Sida 33(33)


F 8 kamratförening

http://www.f8kamratforening.nu/

Documents

LvRB 68 vid F 8, Barkarby · 2019. 12. 1. · 2011-11-18 Sida 2(33) Arboga Robotmuseum LvRB 68 vid F 8 Underlag: Dag N H Malmström.. robotlastbil med lavett och robotsläp med robot