Mamma, mamma, barn… · 2010. 3. 23. · Att få vänta i timmar på akuten är en sak – jag inser att en fraktur i en hand inte prioriteras särskilt högt. Men jag kan inte vara

Foto

: TE

RJE

ÖS

TLIN

G

RFSL erbjuder hbt-certifiering till

vårdcentraler och andra arbetsplatser

– en utbildning som ska göra bemö-

tandet bättre och fördomarna färre.

– När man söker vård är det för

att antingen man själv eller någon

nära anhörig är sjuk. Då är det

tröttsamt att behöva svara på frågor

om sin sexuella läggning, säger

Kicki Renberg, här tillsammans med

hustrun Petra (till höger) och dottern

Edith, 3 år.

SIDORNA 6–7

Ändrade vanor sparar miljoner TEMA MILJÖ & ENERGI – SIDORNA 3–5

En dag med Sten, ambulanssjukvårdare SIDORNA 8–9

Konstkonsulenten blickar framåt SIDAN 16

no 2 | 2010

Mamma, mamma, barn… – inte vad vården väntar sig

NR 2 · MARS 20102

Redaktör:Ulrika Englund0920 – 28 43 64070 – 32 55 750

Ansvarig utgivare:Lars Tyskling

Grafisk form:Tor-Arne Moe, Moe Media AB

Besöksadress:Norrbottensläns landstingskansli, Roberts-viksgatan 7, Luleå

Postadress:Landstings-tidningenNLL971 89 Luleå

E-post:ulrika. [email protected]

Upplaga: 12 500 ex.

Teknisk produktion:Tryck i Norrbotten AB, Luleå

Distribution: NSD

Detta nummer är presslagt 25 mars 2010Årgång 39

Prenumeranter gör anmälan om ändrad adress till: NSDAbonnemang0920 – 26 30 00

Innehållet i Landstings-tidningen får gärna citeras om källan anges.

Nästa nummer av Landstings-tidningen utkommer

8 maj 2010

N AV LANDSTINGETS

chefer kom för ett tag

sedan in och lånade

gamla nummer av Lands-

tingstidningen. Hon ville

kopiera en del artiklar för att kunna visa med-

arbetarna hur mycket som egentligen hänt de

senaste tio åren.

– Man jobbar på och har fullt upp. Det är

först om man tittar några år bakåt i tiden som

förbättringarna blir tydliga, konstaterade hon.

I detta nummer

berättar vi om

två områden där

mycket – om än

inte tillräckligt –

förändrats på rela-

tivt kort tid. Det ena handlar om energi, det

andra om bemötandet av homosexuella, bi-

sexuella och transpersoner.

VAD MAN ÄN HAR för personliga åsikter om

klimatpåverkan och regnbågsfamiljer är det ett

faktum att vissa beteenden inte längre anses

okej. Nyligen kom en förordning som säger att

landsting och kommuner måste se över sin

energiförbrukning; det är inte längre frivilligt.

Det blir också vanligare med hbt-certifiering av

offentliga och privata verksamheter.

Inom landstinget är Porsöns vårdcentral först

ut med att vidareutbilda sin personal i ett res-

pektfullt bemötande av patienter utifrån ett hbt-

perspektiv.

I en intervju berättar Kicki Renberg hur det

känns att som nybliven mamma mötas av

vårdpersonalens privata funderingar om homo-

sexualitet. Hon refererar inte till erfarenheter

från den norrbottniska vården, men jag är över-

tygad om att hennes synpunkter är intressanta

även för NLL:s medarbetare.

IBLAND KAN ÄVEN SMÅ förändringar göra

skillnad för hur man som patient upplever vår-

den. Efter en natt på akuten i Sunderbyn med

en hungrig tolvåring kommer här ett litet men

högst konkret förbättringstips: Ordna så det går

att växla sedlar till mynt på varje sjukhus och

jourcentral där det finns en godis- och smörgås-

automat.

Att få vänta i timmar på akuten är en sak –

jag inser att en fraktur i en hand inte prioriteras

särskilt högt. Men jag kan inte vara den första

som inte fått med mig annat än sedlar till aku-

ten! Och inte den första som inte haft en tanke

på att ordna en matsäck innan vi åkte hemifrån.

Nu blev vi räddade av en sjuksköterska som

framåt småtimmarna gick runt och frågade kol-

legor och räddningspersonal om NÅGON möj-

ligen hade några mynt i sin privata börs för att

hjälpa en allt mer håglös tolvåring. Hur det hela

slutade? När tjugosedeln äntligen var växlad,

lyckades jag av ren trötthet trycka fram två påsar

Filiduttergodis i stället för den nyttiga mackan.

Gissa vem som blev glad…

FORTSÄTT TIPSA Landstings-

tidningen om sådant ni

tycker att vi ska lyfta fram.

Nästa nummer kommer

i början av maj.

Energi, hbt – och två påsar Filidutter

ULRIKA ENGLUND, redaktör

tidningen om

tycker att v

Nästa num

i början a

ULRIKA ENGLUND d ktö

Barnhälsovården är på väg in i Vas. Hertsöns barnavårds- central har på prov börjat med elektronisk journalföring.

– Det ger en helt annan över-blick, säger Annika Eriksson, bvc-sköterska.

Det vårdadministrativa systemet Vas infördes i början av 1990-talet. Under de snart 20 år som gått har barnhälso-vården fortsatt att föra journal på pap-per. Nu är en förändring på gång.

Kenneth Widäng, distriktsläkare i Boden, är en av dem som på uppdrag av primärvårdsledningen har tittat på hur barnhälsovården ska kunna använ-da sig av Vas.

– Pilotprojektet på Hertsöns vård-central ska utvärderas under våren, men jag hoppas på en spridning till övriga vårdcentraler i länet redan under detta år och början av nästa. Jag ser bara fördelar, både för vården och patienterna, säger han.

När Vas lanserades fanns vissa gra-fiska begränsningar, vilket gjorde det svårt att arbeta med de tillväxtkurvor som har en central roll i barnhälso-vården. I dag finns de tekniska förut-sättningar som krävs.

En fördel med att få in barnens jour-naler i Vas är tillgängligheten. När ett barn blir sjukt och hamnar på barnkli-niken kan specialistvården snabbt och enkelt ta del av nödvändiga uppgifter. Personal på olika vårdcentraler i länet kan också, om behörighet finns, ta del

av eller föra in uppgifter. I dag skickas pappersjournalerna fysiskt runt till olika vårdgivare inom landstinget.

– Så fort man har informationen på papper är den isolerad, konstaterar Kenneth Widäng.

Vas minskar dessutom risken för att journaler ska försvinna, hamna på fel ställe eller i orätta händer. Ytterligare en fördel är att möjligheten att ta ut statistik och andra data förenklas avse-värt. I dag sammanställs en hel del uppgifter manuellt, exempelvis om amning, vaccinationer och föräldrar-nas rökvanor.

Annika Eriksson, distriktssköterska och bvc-sköterska, och Agneta Lind-ström, distriktssköterskebarnmorska, arbetar vid Hertsöns vårdcentral. I snart två månader har de fört in samtliga journaluppgifter i datorn och, som tidigare, på papper – dubbelarbe-

tet är nödvändigt eftersom det hela fortfarande är på projektstadiet.

Förutom ökad tillgänglighet ser de flera vinster med en övergång till elek-troniska barnjournaler:� Större tydlighet. Dels minskar risken

för missförstånd när handskriften försvinner, dels slipper de göra över-strykningar när inaktuella uppgifter, exempelvis adresser, ska ersättas.

� Mindre krångel. De behöver inte längre gå och hämta journaler utan kan enkelt kontrollera olika uppgif-ter oavsett i vilket rum de sitter.

� Ökad kvalitet. De får en bättre över-blick i datorn jämfört med när de ska bläddra i ett antal papper.

� Mindre extraarbete. Vissa uppgifter från pappersjournalen förs redan in i Vas.

Båda anser att det är lika enkelt att arbeta med kurvor i dator som på pap-per. Uppgifterna är dessutom enkla att skriva ut på en skrivare.

Däremot krävs ett nytt arbetssätt när det inte finns en journal att följa. För att komma ihåg vad de ska ta reda på i mötet med barnet, uppgifter som varierar mellan olika åldrar, har de plastat in mallar som de använder sig av som stöd för minnet.

Om två månader ska projektet utvärderas. Bvc-personalen på Hertsön hoppas på en permanent övergång till Vas.

– Det skulle faktiskt kännas svårt att gå tillbaka till papper igen, säger Anni-ka Eriksson. ULRIKA ENGLUND

Röda korsets behandlingscenter i Skellefteå riktar sig till flyk-tingar eller asylsökande som har utsatts för tortyr eller drab-bats av andra krigsskador.

På tisdagar har behandlings-centret mottagning i Röda korsets lokaler i Södra hamn i Luleå.

Norrbottens läns landsting bidrar till driften av centret, vilket innebär att det är fritt att remittera patienter dit.

– De som har utsatts för tortyr ska ha rätt till särskilt stöd, säger Jennie

Karlsson, utredare och flyktingsam-ordnare på primärvårdsstaben.

NLL går in med 500 000 kronor för 2010 och 750 000 kronor för 2011. Västerbottens läns landsting gick 2009 in med ett driftsbidrag på en miljon kronor och har lovat att bidra med lika mycket för 2010.

Enligt Gunny Bertilsson, verksam-hetschef vid behandlingscentret, har många som lider av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) lättare att söka sig till Röda korset än till den ordinarie sjukvården.

– Som det är nu har vi kö i Luleå, så

visst är behovet stort. En del åker även till Skellefteå men de allra flesta vill kunna få behandling där de bor.

Hon utesluter inte att mottagnings-tiderna i Luleå, om resurserna räcker till, utökas i framtiden.

JOHANNA HÖVENMARK

FOTNOT: Den 14 april håller Röda kor-sets behandlingscenter i en informa-tionsträff på Sunderby sjukhus. För att så många som möjligt inom primärvår-den och psykiatrin ska kunna delta kom-mer den även att sändas via videolänk till Piteå, Kalix, Gällivare och Kiruna.

Torterade får hjälp i Luleå

Barnens journalerkan bli elektroniska

Marina Johansson är på fyraårskontroll och får sin hörsel undersökt. ”Det är betydligt enklare att söka uppgifter i datorn i stället för i papper”, säger Agneta Lindström.

Agneta Lindström och Annika Eriksson vid Hertsöns barnavårdscentral lämnar gärna pappersjournalerna bakom sig för gott. Även verksamhetschefen Margareta Stjerna, till höger, ser det som ett viktigt steg för att utveckla säkerheten och patientnyttan. Foto: MARIA ÅSÉN

3NR 2 · MARS 2010

… Linnea Hed-man, beteende-vetare och nybliven medicine doktor. Efter snart åtta års arbete med Olin-studierna varav två år som doktorand har du disputerat vid Umeå universitet och kan numera titulera dig medicine doktor. Hur känns det?

– Stort! Men några större föränd-ringar blir det inte, mitt arbete i Olin-studierna fortsätter som vanligt. På sikt kommer jag att ta större ansvar i projektet, hitta min egen forsknings-linje och driva egna projekt.Hur var det att disputera?

– Det var nervöst men mycket roli-gare än jag hade väntat mig.Vad gör du just nu?

– Jag befinner mig på en skola på Bergnäset i Luleå där vi allergitestar elever i årskurs fem och sex. Olin är en forskningsverksamhet som stude-rat luftvägssjukdomar i Norrbotten under 25 års tid. Studierna i avhand-lingen omfattar närmare 3 500 barn från Luleå, Piteå och Kiruna, som vi återkommit till varje år mellan 1996 och 2007. Nu har vi en ny grupp med närmare 3 000 barn i samma kom-muner som vi undersökte första gång-en 2006. Hur skulle du sammanfatta resultatet i din avhandling?

– När det gäller rökning är föräld-rarna viktiga förebilder. Barn till rökande föräldrar hade fler luftvägs-symtom och började dessutom röka i större utsträckning än andra barn. Mamman har större påverkan än pappan i det sammanhanget. Varför är det så?

– Trots allt arbete med jämställdhet är det vanligare att mamman arbetar deltid och tillbringar mer tid hemma med barnen. I studien rökte fler mam-mor än pappor och en större andel flickor än pojkar. Det finns en stark koppling mellan mammors och deras döttrars rökande, ett samband som är betydelsefullt att känna till om man ska kunna bryta trenden. Min forsk-ning visar även att rökprevention fort-farande är viktigt och inte bör glöm-mas bort i folkhälsoarbetet.Har du själv rökt?

– Nej, jag har inte ens provat att ha en cigarett i munnen!

ULRIKA ENGLUND

Brist på läkare trots ökad tillgångTillgången på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor ökade mellan 1995 och 2007. Trots det är efterfrågan fortsatt stor på läkare och tandläkare medan arbetsmarknaden är i balans för sjuk-sköterskor och tandhygienister, visar Socialstyrelsens årliga rapport.

Särskilt stor brist råder det på spe-cialistläkare trots att tillgången inom kardiologi, psykiatri och allmänmedi-cin har ökat kraftigt under tidsperio-den. Flera landsting uppger att de har svårt att rekrytera läkare med specia-listkompetens på ögonsjukdomar samt inom röntgen, patologi och neurologi.

Strokerisk kanmätas med testPersoner som har dåligt minne eller andra kognitiva svårigheter kan ha ökad risk att få stroke, oavsett om de fått demensdiagnos eller inte. En stu-die vid Uppsala universitet visar att personer i riskzonen för stroke troligen kan identifieras med ett enkelt test. 930 friska män i 70-årsåldern deltog i tre olika tester. De 25 procent som hade sämst resultat när det gällde ett enklare siffer- och bokstavstest löpte mer än tre gånger så stor risk att få hjärninfarkt jämfört med de 25 procent som presterade bäst i testet.

Hallå där…

Miljö och energiTEMA

Under de senaste åren har landstingets värmeförbrukning sjunkit rejält, medan det varit svå-rare att komma till rätta med den höga elkonsumtionen. Energijägarna vill därför få med sig landstingets alla medarbetare – ändrade vanor kan spara miljoner.

Vatten från Luleälven kyler Sunderby sjukhus. Nu diskuteras även en satsning på vindkraft.

Tonvis med miljöfarlig lustgas har sipprat ut i länets sjukhus varje år, bland annat i operationssalar. Nu har läckagen identifierats och åtgärdats.

För att ytterligare minska ut-släppen får blivande mammor i Gällivare lära sig hantera lust-gasmasken på rätt sätt.

Lustgas är en effektiv smärtlindring som främst nyttjas av födande kvinnor. När förlossningskliniken vid Kalix sjukhus stängde upptäckte Landstingsfastigheter att förbrukningen inte upphörde.

– Sjukhuset är stort med många och långa ledningar. Vi förstod att det rörde sig om ett omfattande läckage och stäng-de systemet, säger Per Björkman, teknisk controller.

Men problemen fanns inte bara i Kalix; alla länets fem sjukhus var drabba-de. Totalt försvann cirka 3,5 ton lustgas varje år utan förklaring, enligt statistik från åren 2002 till 2005.

En kartläggning visade på otätheter i ledningar och tryckutsatta uttag, varav en majoritet aldrig varit i bruk. Bland annat läckte det vid en del av pendlarna i opera-tionssalarnas tak, vilket betyder att opera-tionspersonal troligen andats in lustgas under arbetets gång.

– Klart är att merparten av den lustgas som förts in till sjukhusen inte har kom-mit patienterna till godo.

I nästa steg stängdes de centrala gasled-ningarna helt i Piteå och delvis i Kiruna, vilka i likhet med Kalix inte har några

förlossningar. På Sunderby sjukhus fanns redan ett begränsat lustgasnät vilket tät-hetskontrollerades och utrustades med övervakning och larm. Vid Gällivare sjuk-hus kommer förlossningsavdelningen att förses med lustgas via ett lokalt system. Andra verksamheter som behöver gasen, exempelvis tandvård och anestesi, får använda sig av lösa tuber.

– NLL var bland de första i landet att belysa problematiken. Vid flertalet av Sveriges landsting har man nu fått upp ögonen och är i färd med att åtgärda problemen, säger Per Björkman.

De läckande ledningarna har inne-burit onödiga kostnader för landstingen. I Norrbotten försvann gas för drygt två miljoner kronor per år till ingen nytta under 2002 till 2005.

Nu har förbrukningen minskat, från sex ton 2004 till 2,3 ton förra året. Målet för 2010 är att komma ner under två ton, vilket räcker till de cirka 2 400 förloss-ningarna i länet och övriga behov.

I Gällivare har de blivande mödrarna involverats för att reducera utsläpp av lustgas. Hösten 2007 deltog tre av med-arbetarna vid kvinnosjukvården i ett lust-gasseminarium på nationell nivå. Ett år senare kom Arbetsmiljöverket med en rapport av vilken det framgår att det är

Sjukhusen läcktemiljöfarlig lustgas

hälsovådligt att under lång tid vara utsatt för höga halter av lustgas. Långvarig expo-nering kan bland annat leda till balans-problem och minskad fertilitet.

I väntan på kontrollmätningar somma-ren 2009 sågs rutinerna i Gällivare över.

– Det framkom att vi gjorde på olika sätt när vi instruerade patienterna, säger Anna-Karin Lindmark, enhetschef och barnmorska.

Numera är personalen noga med att kvinnan verkligen förstår att masken måste sitta tätt över näsa och mun. När värken släpper ska hon andas ut i masken innan hon tar bort den. Det är inte längre tillåtet att ta av masken och suga i sig gasen direkt från handtaget, vilket kunde förekomma tidigare.

Ett halvår efter dokumenteringen av rutinhanteringen visade mätningar att varken korttidsvärden eller nivågränser för exponering av lustgas överskreds i Gällivare.

– Det hade varit intressant med en mätning även innan förbättringsarbetet inleddes. Vi är säkra på att våra tydliga rutiner bidrar till att minska halterna.

I fortsättningen ska medarbetarna årli-gen gå igenom rutinerna för att hålla dem levande. Syftet är att behålla en god arbetsmiljö för personalen, men även miljöaspekten väger tungt. Ett kilo lust-gas har samma påverkan på växthuseffek-ten som 300 kilo koldioxid.

– Vi kan inte göra något åt all klimat-påverkan, däremot kan vi ta ansvar för vår bit, säger Inger Malmgren, barnsköterska och undersköterska. ULRIKA ENGLUND

”Merparten av den lust-gas som förts in till sjuk-husen har inte kommit patienterna till godo.”

I Gällivare får kvin-nor som ska nyttja lustgas vid förloss-ningen numera en-hetliga instruktio-ner av personalen. Inger Malmgren demonstrerar hur masken ska sitta.

Foto: TOMAS BERGMAN

Lustgasförbruk-ningen i länet har minskat rejält. ”Det är en mycket kraftig klimatgas”, säger Per Björk-man.

NR 2 · MARS 20104

Miljö och energiTEMA

0

5

10

15

20

1,4 0,9 1,4 2,7 4,1 4,1 11,7 18,9

Belysning/verksam

hetsutrustning

Ventilation

Kyla

Motorvärm

are

IT/Kontor

Övrigt

Hissar

Utom

husbelysning

Landstingets elkostnader 2009

Under 2009 köpte NLL in el för 45 miljo-ner kronor. Diagrammet visar hur kostna-derna fördelade sig.

mkr

Ny förordning � Det är inte längre frivilligt för landstingen att se över sin

energiförbrukning. Enligt en ny förordning ska varje svensk myndighet genomföra minst två av sex fastställda åtgärder. Det kan vara att köpa in utrustning med effektiv energian-vändning i alla lägen eller att utnyttja energibesiktningar.

� Syftet är att få kommuner och landsting att föregå som goda exempel, samtidigt som insatserna ska bidra till att nå nationella och internationella energi- och klimatmål.

� Norrbottens läns landsting skriver i dagarna ett avtal med Statens energimyndighet där man anger vilka två – eller flera – punkter man bestämt sig för.

� Därefter finns möjlighet att få del av statliga stimulanspeng-ar, för NLL:s del ett stöd på 345 000 kronor per år i fem år.

Källor: Förordning 2009:893, Svensk författningssamling (SFS) och Landstingsfastigheter, NLL

Landstingets miljöpolicyMiljöarbetet fokuseras på tre huvudområ-den – energi, transporter och produkter. Åtgärder i fråga om energi:� Effektivisera all användning av energi

i landstingets lokaler och utrustning.� Öka användningen av förnybar energi

i egna verksamheter.� Låna naturens tillgångar som snö och

kallt vatten för att kyla lokaler och ut-rustning.

� Medverka i partnerskap för att ta vara på länets fördelar i fråga om förnybar energi som biobränsle, sol och vind.

� Motivera personal att ta ett energian-svar. Ur NLL:s miljöpolicy

fakta

fakta

Energi – inte bara en fråga om pris

Landstinget använder mindre energi i dag än för tio år sedan.

Effektiviseringsåtgärderna berör både ekonomi och miljö.

– Hade vi inte gjort något hade kostnaden på värmesidan varit sex miljoner kronor högre under 2009, säger Per Björkman, tek-nisk controller.

Energi handlar mycket om kronor och ören, men inte enbart. I sitt miljö- och energiledningsdokument har Landstings-fastigheter inskrivet att landstinget ska verka för en långsiktigt hållbar utveckling och för ett bevarande av den biologiska mångfalden.

När Per Björkman föreläser börjar han ofta med ett fotografi och en egen iaktta-gelse för att få åhörarna att fundera över landstingets klimatpåverkan. På bilden står en isbjörn med tufsig päls, ett hung-rigt djur han mötte på en av sina resor till Vitön, norr om Spetsbergen.

– Jag har varit till Svalbard vid tre till-fällen; 2005, 2007 och 2009. Bara under de åren har det hänt mycket. Glaciärer har dragit sig tillbaka och betydligt mer land är framme, berättar han.

När isen försvinner minskar möjlighe-ten för isbjörnen att fånga sälar. De försö-ker överleva på kadaver och fågelägg, men får ofta svälta.

Per Björkman och de andra 19 anställda vid Landstingsfastigheter har de senaste åren arbetat mycket med energikartlägg-ningar och effektiviseringsprojekt. Exem-pel på teknik som införts är behovsstyrd ventilation, energisnål belysning och styr-utrustning som ger en effektivare upp-

värmning och jämnare inomhustempera-tur. En annan åtgärd är förbättrad värme-återvinning av ventilationsluft.

– Vid nybyggnationer har vi ett medve-tet energitänkande; på Sunderby sjukhus används exempelvis älvvatten för att pro-ducera kyla. På andra sjukhus nyttjas kyl-fångare på taken för att skapa kyla av kall luft.

Totalt har landstinget 540 000 kva-dratmeter bruksarea, benämningen på ytor som kräver uppvärmning. 2001 värmdes landstingets lokaler upp med 77 gigawattimmar per år, en siffra som 2009 sjunkit till 62 gigawattimmar.

Förra året var landstingets kostnad för uppvärmning 29 miljoner kronor. Sum-man hade varit betydligt högre om inget gjorts.

– I pengar har landstinget sparat drygt 20 miljoner kronor mellan 2001 och 2009. Under den tiden har i och för sig Bodens centrallasarett stängts, men den minskade värmeförbrukningen beror till största delen på energieffektiviseringar, säger Per Björkman.

När det gäller elektricitet har det varit svårare. Trots övergång från el till främst fjärrvärme, trots satsning på energisnål, modern belysning och trots teknik där motorvärmaruttag styrs med timer eller dator, har minskningen inte blivit lika stor som förväntat. De 58 gigawattimmar

Per Björkman är teknisk control-ler med energi som sitt special-område. Vid tre tillfällen har han tagit tjänstledigt från landstinget och mönstrat på som maskinchef på expeditions-fartyget m/s Origo. På re-sorna runt Sval-bard har han kunnat följa hur den globala upp-värmningen drabbar isbjör-narna.

”Man ska komma ihåg att den mest miljövänliga kilowattimmen är den som inte används.”

elektricitet som landstinget använde 2001 hade 2009 sjunkit till 53 gigawattimmar.

Orsaken är att vården under samma tid fått ny och mer energikrävande utrust-ning, exempelvis datortomografer och magnetröntgenkameror. Dessutom har antalet datorer ökat kraftigt – det finns i dag 6 700 datorer i organisationen. Med alla elektriska apparater följer ett ökat kyl-behov.

– Det har varit svårt att minska på elektriciteten, men arbetet fortsätter. Man ska komma ihåg att den mest miljövänliga kilowattimmen är den som inte används, säger Per Björkman.

ULRIKA ENGLUND

Fotnot: En gigawattimme, GWh, är lika med en miljon kilowattimmar, kWh.

Foto: TOMAS BERGMAN

Broschyren Energismart i norr är fylld med tips och tar dessutom död på en del myter om elanvändning. Den går att ladda ner via landstingets miljöportal eller www.energismartinorr.se

t l ä d i

5NR 2 · MARS 2010

På värmesidan har landstinget lyckats väl, medan det varit be-tydligt svårare att minska på el-förbrukningen.

Många tekniska lösningar finns redan – nu hänger det på medarbetarna.

– För att nå vårt mål måste alla hjälpa till, säger Bertil Frankkila, landstingets miljöledare.

Norrbottens läns landsting deltar i en gemensam energikampanj tillsammans med Västerbotten, Västernorrland och Jämtland, där målet för varje landsting är att minska elförbrukningen med fem procent mellan januari 2009 och decem-ber 2010.

Förra året stannade minskningen på 1,5 procent för Norrbottens del; med det leder man tävlingen. För att nå målet måste minskningen i år uppgå till 3,5 procent.

– Det blir tufft, men jag tror att vi ska lyckas. Det gäller bara att vi får alla med oss, säger Bertil Frankkila.

Tillsammans med ett 15-tal andra ingår han i ett miljönätverk som samlar perso-ner från olika divisioner. Via miljödagar, utbildningsdagar och informationsmate-rial försöker de att inspirera till ett med-vetet miljötänkande.

I december 2008 genomfördes en omfattande energirond i landstingshuset i Luleå, där 229 rum kontrollerades.

När ronden upprepades en kväll i de-cember 2009 hade antalet påslagna dato-rer minskat från 70 till 23. De påslagna bildskärmarna var också färre, 124 jäm-fört med 149 året innan. Däremot var betydligt fler skrivare igång, 41 jämfört med 18. Fler ventilationsluckor stod också öppna, 32 jämfört med 12 vid ronden året innan.

– Det är glädjande att fler slår av dator och bildskärm när de går hem för dagen, även om vi naturligtvis vill att alla ska

Ett vindkraftverk kan bli verklig-het vid Sunderby sjukhus.

– Vi har presenterat våra tankar för ett antal politiker, säger Dan Sundén, fastighetsförvaltare.

På Sunderby sjukhus finns mycket tek-nisk utrustning på en relativt liten yta, apparatur som alstrar mycket värme. Tack vare lånad kyla från Luleälven har lands-tinget ändå låga kostnader för att klara kylbehovet.

Via ett pumphus vid älven tas vatten upp som i rör leds in till de två kylcentra-lerna i sjukhusets källare. När kylan väx-lats av skickas vattnet tillbaka i älven igen, några grader varmare. Systemet beskrivs i enkla termer som omvänd fjärrvärme.

När temperaturen i luften stiger under sommarhalvåret ökar kylbehovet i sjuk-

komma ihåg att göra det. Däremot är det trist med det försämrade resultatet för skrivare och ventilationsluckor, summe-rar Bertil Frankkila.

Problemet med öppna ventilations-luckor är att elementen drar mer värme för att kompensera den kalla luft som kommer in. Rådet till den som tycker att det är för varmt i arbetsrummet är enkelt: Skruva ner elementet i stället.

Frankkilas energitips kan annars sam-manfattas i två ord: Stäng av! Datorer, bildskärmar, skrivare, kopiatorer, belys-ning, laddare och arbetsplatsbelysning – allt ska slås av när det inte ska användas.

– Det gäller naturligtvis inte vid dyg-net-runt-öppna verksamheter eller på

platser som av säkerhetsskäl behöver vara väl upplysta, men på övriga ställen ska det inte stå på apparater eller vara tänt i onödan.

Resultatet från ronden är troligen inte unikt för landstingshuset, utan berättar något om hur det ser ut på många håll inom landstinget och på arbetsplatser i övrigt.

– Jag skulle tro att vi är rätt lika som människor, oavsett var eller vad vi jobbar med, konstaterar han.

Själv nyttjar han en grendosa för att enkelt kunna slå av den elektriska utrust-ningen i sitt arbetsrum. Fler råd presen-teras i en broschyr som tagits fram och spridits i de fyra landsting som deltar i kampanjen.

”Alla måste hjälpa till”Så ska landstinget nå energisparmålen:

huset, samtidigt som vattnet i älven blir varmare. Ekvationen går inte ihop – den älvvattenkyla som produceras täcker inte sjukhusets hela behov.

– Vi kan inte plocka ut mer kyl effekt ur älven till de två kylcentraler vi har. Man kan säga att sjukhuset kyls med älvvatten tio månader per år och med motordrift under två månader, alltså med eldrivna kylkompressorer, säger Dan Sundén.

Verksamhetens elanvändning tenderar att öka från år till år, bland annat beroen-de på mer energikrävande utrustning. Inom de närmaste åren ska dessutom sjukhuset byggas ut med i första hand cirka 9 400 kvadratmeter, något som kommer att kräva ännu mer elektricitet.

Frikylan från älven motsvarar 2,5 till 3,0 megawatt. Det ökande kylbehovet har fått de inblandade att börja fundera på ett vindkraftverk med en effekt på 1,5 till 2,0 megawatt.

– Sunderbyn är fortfarande ett av Sveriges modernas-te sjukhus och är byggt så energisnålt som det bara går i vårt klimat. En vindsnurra kan bli nästa steg. Vi har lobbat för idén och fått positiva reaktio-ner.

Planeringen av om- och utbyggnaden av Sunderby sjukhus har pågått sedan 2007. Exakt hur långt fram ett beslut om ett vindkraftverk ligger är svårt att säga, enligt Dan Sundén.

– Vi ska anlita konsulter för att göra en ordentlig utredning. Innan ett eventuellt bygglov är många myndigheter inblanda-de.

Utifrån ett EU-direktiv har Sverige satt upp ett nationellt mål att andelen förny-bar energi år 2020 ska vara minst 50 pro-cent av den totala energianvändningen i landet.

En satsning på vindkraft ligger även i linje med landstingets egen miljöpolicy, som slår fast att nyttjandet av förnybar energi ska öka i egna verksamheter.

Det är öppet och slätt runt Sunderby sjukhus, något som innebär goda förut-sättningar för ett vindkraftverk.

– Att sjukhuset ligger där det ligger är en fördel. Att kunna presentera ett sjuk-hus med både älvvattenkyla och vindkraft skulle få genomslag i hela landet.

Däremot tror Dan Sundén inte lika mycket på solenergi.

– Det är möjligt med solceller, men kostnader för underhåll och drift måste vägas mot den vinst man gör. Med vårt klimat, med mycket snö och kyla, kan det bli en del kostsamma reparationer.

ULRIKA ENGLUND

Vindkraftverk i Sunderbyn ska utredas

Dan Sundén, fas-tighetsförvaltare

Folke Bergmark, drifttekniker, ser till att ventilation och kyla i Sunderby sjukhus fungerar som det ska. Älvvattnet används till värmeväxling i två olika kylsystem, KB1 och KB2. De sex kylkom-pressorerna på bilden drivs med elektricitet när kylan från älven inte räcker till. Foto: ANDERS ALM

Energi är ett av tre prioriterade områ-den i landstingets miljöarbete. Bertil Frankkila, miljö-ledare, vill att vädringsluckor ska hållas stängda nattetid. Foto: ANDERS ALM

Landstinget köpte elektricitet för 45 mil-joner kronor under 2009 (se diagram). Den största andelen, 18,9 miljoner, gick till belysning och verksamhetsutrustning. Kostnaden för ventilation var 11,7 miljo-ner. På dessa områden borde det gå att minska elförbrukningen, något Lands-tingsfastigheter försöker förmedla till medarbetarna. Ett sätt är att alltid medde-la drift- eller fastighetssidan aktuella öppettider, exempelvis i semestertider.

En förändring som gläder Per Björk-man, teknisk controller, är att vårdperso-nal har blivit bättre på att planera efter de patienter som är inbokade, i stället för att slå på alla apparater av slentrian när de kommer till jobbet på morgonen.

– Kan vi hålla utrustning avstängd när den inte används minskar vi dessutom behovet av kylning, som ofta sker med elektricitet. ULRIKA ENGLUND

Landstingsfastigheter har köpt in grendo-sor till arbetsrummen i landstingshuset.

NR 2 · MARS 20106

Kicki Renberg är gift med en kvinna som hon har barn ihop med. Hon tycker det är bra att vårdcentralerna utbildar sig i hbt-frågor.

– Det behövs. Jag vet många som undviker att söka vård för att de inte orkar förklara sig hela tiden. Däribland jag själv.

Kicki Renberg är uppvuxen i Älvsbyn. Efter gymnasiet flyttade hon söderut för att studera.

– Jag tror det är ganska vanligt att homosexuella flyttar från mindre orter till större städer, där det finns fler mötes-platser för hbt-personer och möjlighet att träffa andra människor med samma vär-deringar.

I dag bor hon i Malmö med sin fru Petra Mölstad och deras dotter Edith, 3 år.

Klimatet i Malmö är överlag öppet och tolerant mot regnbågsfamiljer, tycker hon.

– Vi hade till exempel en helt underbar bvc-sköterska när Edith var nyfödd.

Ändå har hon många gånger upplevt jobbiga situationer när hon har varit i kontakt med vården. Det hon blir mest förvånad över är att människor i sin pro-fessionella roll som vårdgivare har så svårt att hålla tillbaka sina privata funde-ringar.

– När man söker vård är det för att antingen man själv eller någon nära anhörig är sjuk. Då är det väldigt trött-samt att behöva svara på frågor om sin sexuella läggning och hur man lever.

Hon har själv som nybliven mamma sut-tit på barnavårdscentralen och fått frågan hur det känns att befinna sig i en så ovan-lig situation – att ha fått barn tillsam-mans med en annan kvinna.

– Det är ju otroligt omvälvande för alla att bli föräldrar och då vill man inte sitta där och prata om hur det är att vara homosexuell. Jag tycker att de kunde fokusera på de frågor jag vill ta upp i stäl-let.

Som patient är man extra sårbar både för att man är sjuk och för att man befin-ner sig i en beroendeställning, men många gånger känner Kicki Renberg att

Kicki Renberg, till vänster, tycker det skulle vara positivt om fler vårdinrättningar utbildade sig i hbt-frågor. Till-sammans med Petra Mölstad har hon dottern Edith.

hon har fått fungera som en informa-tionsbank för frågeställningar om homo-sexualitet i största allmänhet.

– Det är samma sak om det kommer någon från till exempel Irak och söker för ont i halsen. Den personen vill inte be -höva diskutera frågor om läget i Irak. Det är inte relevant för sjukdomen.

Samtidigt kan det vara svårt att värja sig mot frågorna just på grund av den utsatta situationen.

”Bra att vård-personal får utbildning”

”Jag sa flera gånger ”hon” om min partner. Ändå kom hela tiden frågan om barnets pappa upp.”

Edith, 3 år, är dot-ter till Kicki Ren-berg och Petra Mölstad. Som mamma i en regn-bågsfamilj anser Kicki Renberg att det är viktigt att alla myndigheter har en öppen och tolerant syn på alla människor.

Foto: TERJE ÖSTLING

Ett annat problem kan vara att folk har svårt att ta till sig att hon faktiskt lever med en kvinna. Hon minns en gång när hon ringde för att ställa frågor till en amningsrådgivare.

– Jag sa flera gånger ”hon” om min partner. Ändå kom hela tiden frågan om barnets pappa upp och hur han kunde hjälpa till för att få amningen att fungera.

I det läget kan hon välja att vara väldigt tydlig och säga att hon är gift med en kvinna och homosexuell.

– Samtidigt är risken att folk blir helt ställda om man är övertydlig. Just då orkade jag inte börja förklara mig, jag tappade helt fokus på samtalet och det blev pannkaka av alltihop.

En sådan situation går att undvika om vårdpersonalen i stället använder ordet partner, som kan omfatta både män och kvinnor.

Ibland är det också ren okunskap som sätter käppar i hjulet. Så var det till exem-pel när Kicki Renberg och Petra Mölstad skulle ställa sig i kö för insemination på sjukhuset i Malmö. De slussades runt till alla möjliga människor innan de till slut var tillbaka hos samma person igen.

Det var år 2005 när det nyss hade bli-vit lagligt för lesbiska par att inseminera med donerad sperma och hon kan förstå att personalen på sjukhuset vid den tiden inte var fullt insatta. Men fortfarande vet

hon att det är likadant för vänner som varit i kontakt med sjukhuset.

– Det är konstigt. Vid det här laget handlar det om ganska många kvinnor som blivit föräldrar genom insemination vid just det sjukhuset.

Hur vården fungerar i Norrbotten vet hon inte för hon har aldrig behövt söka. Men om Edith skulle bli sjuk när de är på besök i Älvsbyn så att de måste uppsöka vårdcentralen tror Kicki att hon skulle undvika att berätta att hon var gift med en kvinna.

– Vi är i grunden alltid öppna, men inte övertydliga. Samtidigt är det en avvägning, för Edith ska aldrig behöva känna att hon behöver dölja något.

Överlag är de mer försiktiga när de befinner sig i nya miljöer.

– Det beror på alla negativa erfaren-heter vi har. Petra och jag går sällan och håller varandra i handen bland okända människor. Folk stirrar och rätt som det är kan någon ropar saker bakom ryggen på oss i stil med ”Fy fan, vad äckligt!”

Kicki Renberg hoppas att fler ska göra som Porsöns vårdcentral och lära sig mer om både hbt-frågor och mångfaldsfrågor överlag.

– Det behöver inte vara så svårt. Det handlar om att ha ett öppet förhållnings-sätt till andra människor och inte sortera in dem i fack.

ULRIKA VALLGÅRDA

k b ll k d k ll

7NR 2 · MARS 2010

Porsöns vårdcentral ska bli den första i länet som hbt-certifieras.

– Här möter vi dagligen nya människor med olika bakgrund från hela världen och då gäller det att ha ett professionellt bemötan-de, så att ingen känner sig utanför, säger Anna-Lena Zakari, verksamhetschef.

Personalen vid Porsöns vårdcentral i Luleå har samlats i foajén för en roll-spelsövning. Ledare är Anette Sjödin från RFSL:s kansli i Stockholm, förbundet för homosexuellas, bisexuellas och trans-personers rättigheter.

Var och en har fått en lapp där det står vilken person de ska tänka sig vara. Nå-gon är en nybliven förälder på 17 år. En annan är en vit kille på 25 år som pluggar på Handelshögskolan. En tredje är en gömd flykting, en fjärde är rullstolsburen och ytterligare någon är en ung mus-limsk tjej med starkt troende föräldrar.

Anette Sjödin läser upp en rad på - ståenden och för varje gång deltagarna känner att det stämmer in på deras karak-tär får de ta ett steg framåt.

”Jag kommer in i en byggnad även om jag måste ta mig uppför en trappa.” ”Jag känner att människor lyssnar på mina åsikter.” ”Ingen skulle ifrågasätta mig som förälder.” ”Jag kan gå hand i hand med den jag älskar, utan att få konstiga blickar.”

Några i personalgruppen kliver fram ett steg nästan varje gång, medan andra blir stående långt bak i ledet.

Efteråt diskuterar de hur det kändes, om det var en positiv eller en negativ lapp de hade fått och vilka faktorer som avgjor-de det. Listan blir lång: hudfärg, kön, kön-sidentitet, klass, arbetssituation, ekonomi, tolerans och trygghet i uppväxtmiljön, språkfärdigheter, kultur, funktionsför-måga, sexuell läggning och personlighet.

– Jag kände påtagligt hur min själv-känsla påverkades av att stå kvar när alla andra gick fram, berättar Anna-Lena

� Från 1 juli 2005 får assisterad befrukt-ning med donerade spermier utföras i svensk sjukvård också beträffande en kvinna som är registrerad partner eller sambo med en annan kvinna. Partnern eller sambon betraktas tillsammans med den befruktade kvinnan som förälder till det barn som föds. Föräldraskapet ska fastställas genom bekräftelse eller dom.� Från 1 maj 2009 har en persons kön inte längre betydelse för möjligheten att ingå äktenskap. Äktenskapsbalken och andra författningar som angår makar har gjorts könsneutrala och lagen om regist-rerat partnerskap har upphävts.

Källa: JUSTITIEDEPARTEMENTET

I en rollspelsöv-ning på Porsöns vårdcentral läser Anette Sjödin från RFSL upp en rad påståenden. På lappar som delta-garna har fått står det vilken karaktär de ska identifiera sig med. Den som känner igen sig får ta ett steg framåt.

Foto: ANDERS ALM

Hbt-certifiering - förproffsigt bemötande

Zakari, som fick lappen med den 17-åriga mamman.

– Det är lätt att inbilla sig att vi här i Sverige har ett stabilt system som är lika för alla, men i själva verket har vi ganska olika förutsättningar, konstaterar Anton Rönnblom, AT-läkare.

Sedan 2008 erbjuder RFSL hbt-certi-fiering till både vårdcentraler och andra arbetsplatser.

Hbt är en förkortning av homosexuella, bisexuella och transpersoner. I utbild-ningen ingår det att lära sig fakta om hbt-frågor. Vad är skillnaden mellan en trans-vestit och en transsexuell person? Hur går en könskorrigering till? Hur ser familjelagstiftningen ut för samkönade par? Hur fungerar den svenska diskrimi-neringslagstiftningen?

Utöver den rena faktainlärningen får gruppen jobba med bemötande av både arbetskamrater och patienter.

– Det är lätt hänt att man helt oreflek-terat bedömer människor olika beroende på deras egenskaper. Det handlar om vårt eget normativa tänkande, att vi bedömer alla enligt en osynlig norm som vi omges av, säger Anette Sjödin.

Fördomar och föreställningar om andra människor kan leda till krockar i möten mellan vårdgivare och patienter, som minskar möjligheterna till god vård. Men de kan också uppstå i relationer med arbetskamrater.

– Om man till exempel sitter i fika-rummet och pratar om vad man gjort i helgen ska ingen behöva avstå från att berätta med vem man gjort det, säger Anette Sjödin.

En viktig del i certifieringen är att syn-liggöra kompetensen, så att personer som söker sig till vårdcentralen redan när de tittar på hemsidan vet att de vågar

vara öppna, till exempel med sin sexuella läggning eller könsidentitet, utan att bli fördomsfullt bemötta. Vid certifieringen som äger rum den 20 maj kommer Porsöns vårdcentral att få dekaler och inramade certifikat att sätta upp i vänt-rum och entré.

Redan efter första utbildningsträffen började personalen reflektera mer över hur de bemöter människor med olika bakgrund.

– Det är inte bara på jobbet, utan i alla olika situationer där man utgår från en norm. Och inte bara i hbt-frågor, säger Sara Bäckman, barnmorska.

På mödra- och barnavårdscentralen är de noga med att använda ordet partner istället för att förutsätta att alla som kom-mer dit lever i heterosexuella förhållan-den.

– Vi ska också försöka få till en ändr-ing i förlossningsjournalen Partus, så att den går att fylla i även när det handlar om samkönade föräldrar, berättar Sara Bäck-man.

I väntrummen finns information, tid-ningar och broschyrer som berör hbt- frågor. De har även lagt ut broschyrer på toaletten, där besökarna kan läsa dem utan att någon ser det.

För att få en hbt-certifiering krävs att hela arbetsplatsens personal deltar i en utbildning. Den består av en heldag och tre halvdagar utspridda över ett halvår.

– Det är spännande för oss att jobba ihop över en längre tid. Då hinner det sätta igång en process av tankar och reflektioner, säger Anette Sjödin.

På Porsöns vårdcentral har en speciell hbt-grupp utsetts och efter certifieringen ska en av de anställda ansvara för att arbetsplatsen fortsätter att hålla frågan vid liv. ULRIKA VALLGÅRDA

”Det är lätt hänt att man helt oreflekterat bedömer människor olika beroende på deras egenskaper.”

fakta

09.51

Ålder: 52 år. Familj: Fru och två barn, 27 och 23 år. Bor: Hus i Gammelstad. Yrke: Ambu-lanssjukvårdare. År i yrket: 30 år, bara en kollega har jobbat längre. Lön: 26 000 kro-nor i månaden. Om yrkesvalet: ”Liksom många andra ungdomar drömde jag om att bli brandman. Under lång tid var jag både brandman och ambulansförare. Men när jag var tvungen att välja valde jag ambulansen.

Jag tycker om när det händer saker och am-bulansen rycker ju oftare ut än räddnings-tjänsten”. Bakgrund: ”Jag började som for-donsmekaniker på Bil & Traktor i Luleå efter gymnasiet. Vid 23 års ålder bestämde jag mig för att bli brandman. 1980 till 1995 arbetade jag både som brandman och am-bulansförare. Från 1995, då landstinget tog över ambulansverksamheten, har jag jobbat

som ambulanssjukvårdare”. Fördelar med yrket: ”Bra schema. Vi jobbar intensivt under ett dygn men sedan är vi lediga flera dagar i sträck”. Nackdelar med yrket: ”Alla lyft sliter på nacke och rygg. Dessutom är vi utsatta både i trafiken och när vi träffar på drogpåverkade och våldsamma människor”. Nödvändiga egenskaper: ”Man måste vara flexibel och snabbt kunna hitta lösningar”.

Sten Vuopio

MinARBETSDAG

rån sin arbetsplats har Sten Vuopio en strålan-de utsikt över den snö-täckta isen i Norra hamn och Norrbottens teatern.

Det är en av Luleås vackraste vyer och han är själv för vånad över att räddningstjänsten,

ambulansen och SOS Alarm har fått vara kvar i lokalerna inne i centrum.

Klockan är halv nio på morgonen och arbetspasset på 24 timmar har just börjat. I dag ska Sten Vuopio jobba med sjuksköterskan Fredrik Lidén. De går ige-nom utrustningen till ambulansen tillsam-mans. Det är en lång checklista som ska prickas av.

De senaste åren har det blivit allt mer avancerad teknik i bilarna. Vid hjärtstopp används hjärtupplivningsapparaten Lucas och en defibrillator som ger elchocker. I andningsvårdsväskan finns syrgastuber. Läkemedelsväskan har också blivit tjockare.

– Vi har fått mer potenta läkemedel som till exempel propplösande trombolyser som vi ger vid hjärtinfarkt och stroke efter sam-råd med läkare i Sunderbyn. Om det inte går att injicera i armvecken har vi en liten borr som vi borrar med i benet eller axeln, säger Sten Vuopio.

Ambulanspersonalen kan också kontrol-lera blodtryck, syresättning och EKG på patienterna och skicka uppgifterna direkt till sjukhuset via datasystemet Mobimed.

– Förut körde vi bara patienterna. Men eftersom vi kan göra mer i ambulanserna har vi fått mer ansvar. Problemet är att utrustningen har blivit mycket tyngre. Väs-korna som vi ska ta upp vid ett hjärtstopp väger 53 kilo, båren 30 kilo och patienten ända upp till 100 kilo. Jobbet har blivit mycket mer slitsamt.

Det är Fredrik Lidén som är medicinskt ansvarig i ambulansen, men i praktiken delar han och Sten Vuopio ganska lika på jobbet. De turas om att köra ambulansen och att sitta hos patienten.

De har precis hunnit ser-vera sig varsin kopp kaffe när larmet går. En digital röst i högtalaren meddelar att en 85-årig man på Sunds-backens äldreboende har bli-vit dålig. På 90 sekunder drar de på sig de gula jackor-na och överdragsbyxorna och åker i väg. En remsa med adressen och uppgifter om patienten skrivs ut i ambulansen.

Under tiden är de två andra ambulanserna i Luleå ute på andra uppdrag. En tioårig flicka på en sko-la har fallit och kanske spräckt sin mjälte.

Sten Vuopio och Fredrik Lidén kör 85-åringen till Sunderby sjukhus. När de kommer tillbaka till stationen kallas de ut på ett Prio 1-larm. En ung kvinna har fått akuta smärtor i magen. De befarar att det rör sig om ett utomkvedshavandeskap och när de kommer in i lägenheten frågar de om hon är gravid.

– Det är litet känsligt att komma in till en främmande person och ställa sådana frågor, men det ingår i jobbet.

Sten Vuopio har fått vara med om betyd-ligt värre saker. Vid den svåra bussolyckan i Råneå med 22 skolbarn var han i led-ningsambulansen.

– Bussen hängde ut över räcket på via-dukten ovanför E4:an. Barn och anhöriga

Foto: ANDERS ALM

Ambulanssjukvårdare Sten Vuopio vet aldrig vad som ska hända under hans arbetsdag.

Han kan kallas ut till svåra trafikolyckor, rädda hjärtpatienters liv och hamna mitt i familjedramer.

- Det gäller att hela tiden behålla sitt lugn, vara flexibel och hitta lösningar, säger han.

Sten vet aldrig hur dagen blir

”Förut körde vi bara patienterna. Men eftersom vi kan göra mer i ambulanserna har vi fått mer ansvar.”

sprang överallt och det var svårt att veta vilka som hade varit med i bussen. Två barn avled. Det var fruktansvärt.

De senaste åren har det talats mycket om debriefing för att bearbeta svåra händelser. Men Sten Vuopio tycker att det nästan blir värre att prata om händelsen i efterhand.

Arbetet som ambulanssjukvårdare ger också starka, ljusa minnen. Med hjälp av en defibrillator lyckades han rädda livet på en man med hjärtstillestånd.

– När vi kom in i lägenheten var han död. Dagen efter besökte vi honom på sjukhuset och då satt han upp i sängen och sa glatt: ”Är det ni som har räddat livet på mig!” Sådana gånger känns det fantastiskt att ha det här jobbet.

På vägen hem från Sunderby sjukhus

08.03

08.34

17.02

stannar Sten Vuopio och Fredrik Lidén till på Korvgubben för att äta en sen lunch. Sten har med sig potatisbullar och bacon i en matlåda, men det sparar han till kvällen.

Mellan tuggorna berättar han om under-liga situationer och människor som han har stött på i jobbet. Ibland hamnar ambu-lanspersonalen i uppslitande familjebråk och ser barn fara illa.

– I sådana situationer inser jag att jag inte kan lösa deras problem utan fokuserar på att ta hand om dem medicinskt.

Men ibland måste han hitta lösningar. Som när en pappa fick en hjärtinfarkt och det inte fanns någon som kunde passa hans små barn.

– Jag ringde till polisen och socialtjäns-ten utan att få någon hjälp. Till sist fick jag tag på barnens dagisfröken som kom dit. Jag kunde ju inte lämna barnen ensamma.

Klockan 16.50 har de en inbokad kör-ning. En kvinna som är gravid i vecka 28 ska hämtas på Sunderby sjukhus och köras till ambulansflyget på Kallax. Vattnet har gått och barnet måste födas på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Efter transporten är det lugnt och Sten Vuopio kan koppla av framför tv:n och titta på OS.

Men det blir en hektisk natt. Från klock-an 21.00 till 5.00 arbetar Sten Vuopio oav-brutet. En man i Gäddvik har fått en miss-tänkt propp eller hjärnblödning. Sedan drabbas en drogpåverkad man av kramper

sta

09.59

12.26

på ett uteställe i Luleå. Han är aggressiv och i ambulansen spyr han ner både Fred-rik Lidén och bilen.

– Det har blivit vanligare att ungdomar använder olika typer av narkotika som de köper på internet. Ofta vet de inte ens vilka droger de har tagit och de blandar dem i farliga kombinationer. Det här är ett pro-blem som har blivit värre under 2000-talet.

Halv två på natten måste en man på Porsön, som sedan tidigare lider av en bukåkomma, köras akut till sjukhuset. Halv fyra drabbas en äldre dam på Berg-viken av astma.

Inte förrän fem på morgonen kan Sten Vuopio gå till vilorummet.

– Det är tur att jag har flera dagars ledighet mellan varje arbetspass. Annars skulle jag nog inte orka med det här job-bet, säger han.

ANN-KATRIN ÖHMAN

NR 2 · MARS 2010

08.03 Morgonmöte med sjuksköterskan Fredrik Lidén som han ska åka med i ambu-lansen i dag, och sjuksköterskan Kent Lång (med ryggen mot kameran).

08.34 Kontrollerar utrustningen tillsam-mans med Fredrik Lidén. Det är mycket att gå igenom – läkemedelsväska, syrgas- och lustgastuber, defibrillator och EKG-kablar med elektroder. Allt måste fungera och finnas med i ambulansen.

09.51 Förbereder båren för att kunna lyfta över mannen från sängen på äldre- boendet.

09.59 Talar lugnande till patienten i am-bulansen. Mannen syresätter sig dåligt och

får extra syrgas. Plötsligt verkar han må bättre.

12.26 Väntar på Fredrik Lidén för att bära upp båren till en kvinna som har buksmär-tor och är illamående.

12.47 Kör till Sunderby sjukhus med kvinnan och rullar in henne på ett under-sökningsrum. Fredrik Lidén skriver sedan journal i ambulanssjukvårdarnas arbetsrum på akutmottagningen.

13.26 Stannar till på Korvgubben på väg tillbaka till stationen. ”Det blir tyvärr mycket skräpmat i det här jobbet. Jag har med mig matlåda, men jag måste ju få två måltider under 24 timmar”, säger Sten.

14.35 En kvinna från ett äldreboende på Mjölkudden körs till Sunderby sjukhus.

17.02 Hjälper en gravid kvinna ombord på ambulansflyget på Kallax. Vattnet har gått redan i vecka 28 och hon måste snabbt till Umeå för att föda barnet där.

19.32 Fredrik Lidén och Sten Vuopio pas-sar på att se Anja Pärsons störtlopp på tv. Men det visar sig bli en hektisk natt. De måste åka ut på fyra Prio 1-larm och kan inte lägga sig förrän klockan fem på mor-gonen. Klockan 7.00 stiger Sten upp och en timme senare slutar han sitt 24 timmar långa arbetspass.

Sten Vuopios arbetsdag

12.47

14.3519.32

13.26

NR 2 · MARS 201010

.

*) Med hjälp av gatuaffischer med kluriga budskap vill ungdomarna i föreningen Loesje ändra världen till en bättre plats att leva på.

Loesje*

� Forskning som utförts på uppdrag av Bollerups lantbruks-institut och Jordbruksverket har visat att lösgående hästar mår bättre än de som går ensamma i hagen och sedan tillbringar natten i stallet.

� Hästar i lösdrift har ett bättre hälsoläge och drabbas mer sällan av magsår och luftvägsinfektioner jämfört med hästar som står i boxar under natten.

� I Tyskland har antalet stallar för aktivt frigående hästar gått från noll till 200 på fem år.

� Det finns också tävlingsstallar som valt systemet, bland annat ett galoppstall på Irland.

fakta

Aktiv lösdrift för hästar är en kon-kurrenskraftig satsning som kan locka fler elever till Grans natur-bruksskola. Borta är de tunga trista jobben i stallet.

I stället kan personalen och eleverna ägna mer tid åt ridning och utbildning.

Hästarna vandrar fritt i den gemensam-ma hagen på Grans naturbruksskola i Öjebyn. De rör sig i sakta mak mellan foderstationerna, vattenautomaten och ligghallen, som skyddar mot kalla vindar, sol och kyla.

Hästen är ett flockdjur som vandrar och betar under dygnets alla timmar. Trots vetskapen om hur arten beter sig i vilt tillstånd är det vanligt att ställa in hästarna över natten i inomhusboxar med minimal yta att röra sig på. Ibland får de gå i en hage med hästkompisar. Men många djur tillbringar sina dagar i en liten paddock.

Om Grans hållit fast vid sin tidigare plan att bygga ett traditionellt stall med boxar hade skolan valt gamla, förlegade och arbetsamma rutiner för sin hästhåll-ning. Men tanken på en modernare anläggning hann slå rot innan bygget kom igång. I augusti i fjol rullade gräv-maskinerna in på stallgården intill rid-huset och vid årsskiftet stod anläggning-en färdig.

Om fyra till fem år minskar antagning-arna av tonåringar, födda 1994–1996, på landets gymnasieskolor. I fyrkanten-området – Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn – innebär minskningen 1 000 färre elever.

Bo Wiberg, verksamhetschef och rek-tor, hoppas att Grans naturbruksskola trots svikande elevunderlag ska kunna locka ungdomar från alla håll i landet.

– Vi bygger om och bygger nytt för att bli mer attraktiva. Bland annat har vi byggt om slaktgrisstallet. Korna går på lösdrift i en allvädersanläggning och nu har vi byggt ett nytt stall för frigående hästar.

Tio fler elever betyder intäkter på 1,6–1,7 miljoner kronor. Det säger en del om hur viktiga eleverna är för skolan som mist 60 elever de senaste åren.

– Nu har vi 200 jämfört med 260 ele-ver 2008, säger Bo Wiberg, vars förhopp-ning är att en bättre miljö för både djur och människor ska innebära fler sökande till skolan.

Sedan den nya anläggningen togs i bruk är det slitsamma arbetet med att dagligen mocka 18 hästboxar borta – nu används en traktor för att mocka i hagen och byta ut halm i ligghallen. Datorstyrda foder-automater ger varje häst rätt mängd grov-foder och kraftfoder med hänsyn tagen till hur mycket hästen rids, körs och till-godogör sig. Automaterna ersätter det manuella arbetet med utfodring morgon, middag och kväll.

– Den tid som gick åt till att mocka, fodra och vattna hästarna kan nu läggas på ridning och utbildning. Man kan utnyttja personalens kompetens på ett bättre sätt och höja kvaliteten på utbild-

ningen, säger Kristina Alderheim, drifts-ledare på hästanläggningen.

I aktiv lösdrift ingår ett funktionellt stall för hästarnas omvårdnad. Stallet innehål-ler sjukboxar, sadel- och selkammare, skötselspiltor, demonstrationsplats, lek-tionssal och ett rum för datorn som styr foderautomaterna via en transponder på hästens grimma.

– Vi programmerar datorn som både styr mängden foder individuellt för varje häst och visar vad varje häst har ätit.

Foderstationen är en smal spilta. När hästen går in läses transpondern av.

I grovfoderautomaten mäts hur lång

Fria hästar med aktiv lösdrift

tid varje häst får äta. När hästen går in i spiltan åker plåtluckan i automaten upp och när hästen ätit tillräckligt med hö för den här gången faller luckan ner igen.

– Hästarna kan rutinerna. När luckan går ner, går hästen ut ur grovfoderautoma-ten och vandrar iväg till kraftfodret i stället, säger Kristina Alderheim.

I kraftfoderautomaten handlar det om hur många kilo pellets varje häst ska ha per dag.

Fördelen med automaterna är inte bara anpassningen till varje häst. De gör också att ranghöga hästar inte kan köra undan andra hästar och äta upp det mesta fodret själv. BARBRO LINDBERGH

Foto: TOMAS BERGMAN

Aktiv lösdrift ger hästarna frihet att gå in och ut ur ligghallen när helst de vill. I hallen har de skydd för kalla vindar och kan lägga sig och vila på en djup ströbädd av halm.

Under överinseende av läraren Liselotte Jarneland skapar Isa Larsson en fin frisyr på en häst i en av stallets skötselspiltor.

I foderstationerna portioneras hö, havre och kraftfoder ut. Mängden är anpassad till varje häst.

Kristina Alder-heim, drifts-chef för häst-verksamheten på Grans, lov-ordar den nya anläggningen.

Tung MR-satsning i NorrbottenEn avancerad magnetresonanskamera har tagit i bruk i Gällivare. I slutet av maj får även Sunderby sjukhus en ny MR-kamera.

Magnetresonans används inom sjuk-vården för att med hjälp av starka mag-netfält skapa bilder av inre organ. De två nya MR-kamerorna ingår i den radiolo-giska verksamhetens ordinarie investe-ringsplan. Satsningen på 24 miljoner kro-nor innefattar såväl teknisk utrustning som kliniska/diagnostiska mjukvaror, lo-kalanpassningar och utbildning.

MR-kamerorna innehåller en ny gene-rations teknik som ger bättre bilder och snabbare undersökningar, samtidigt som det användarvänliga gränssnittet förenklar för personalen. Division Diagnostik hop-

DEN FEM TON TUNGA MR-kameran lyftes in genom ett hål i väggen och rullades sedan på plats på röntgenkliniken, Gällivare sjukhus. En likadan kamera levereras till Sunderbyn senare i vår.

Foto: KRISTER LARSSON

pas även på länsgemensamma synergief-fekter, vilket på sikt kan påverka kostna-derna.

11NR 2 · MARS 2010

faktaGreta Hjelte, Eva Glavhammar och Bjarne Olsson är de enda psykologerna inom vuxenpsykia-trin i Norrbotten som jobbar med DBT, dialektisk beteendeterapi.

De har lyckats hjälpa många unga kvinnor som skadat sig och försökt ta sitt liv.

Sedan 2007 har DBT-teamet arbetat med sju kvinnor som har en lång historia av självskadebeteende och självmordsför-sök. Dessa kvinnor har en borderline per-sonlighetsstörning. Innan patienterna började med terapin hade de tillsammans 400 vårddygn på Sunderby sjukhus under ett år.

– Det är enormt mycket med tanke på att det krävs att patienterna mår riktigt då- ligt för att bli inlagda, säger Bjarne Olsson.

Det är viktigt att förstå att personer med borderline reagerar på sina egna känslor och inte har för avsikt att oroa eller förstöra för andra. Om en kvinna säger till sin man: ”Jag tar livet av mig om du går ut i kväll”, handlar det inte om utpressning utan om att hon har en käns-lomässig sårbarhet som gör att hon verk-ligen känner så.

– De har ofta svårt att sätta gränser och säga nej, vilket leder till komplicerade relationer, säger Greta Hjelte.

Deras tillstånd kan ha förvärrats av en oförstående omgivning under barn-domen. Många har också varit med om övergrepp eller levt under svåra förhållan-den i missbruksmiljöer.

Patienterna har mycket starka känslor och reagerar på små stimuli. Ofta är deras inre ett enda kaos. De kan upplevas som besvärliga och manipulativa av omgivningen.

– Det handlar om ett samspel mellan medfödd känslomässig sårbarhet och miljöfaktorer, säger Eva Glavhammar.

De som lider av borderline har ofta svårt att känna igen och sätta ord på sina känslor. De blir överväldigade av styrkan i dem och vet inte hur de ska lugna ner sig.

Psykologerna Greta Hjelte, Eva Glavhammar och Bjarne Olsson har sedan 2007 arbetat med sju kvinnor som har en lång historia av självskadebeteende och självmordsförsök. Foto: TOMAS BERGMAN

DBT – behandling somhjälper unga kvinnor

För att stå ut och dämpa den inre smärtan kan de ta till drastiska medel som att överdosera alkohol och mediciner eller skada sig själva.

Förut har psykiatrin haft svårt att hjälpa kvinnor med borderline personlighets-störning.

Patienterna har avbrutit behandlingar i förtid och kommit i konflikt med vård-personalen.

På 1980-talet utvecklade professor Marsha Linehan i USA dialektisk beteen-deterapi, eftersom vanlig kognitiv beteen-deterapi inte ledde till några tydliga fram-steg i behandlingen av borderlinepatien-ter.

En av hennes elever, Alan Fruzzetti, kom till Sverige och utbildade Bjarne Olsson, Greta Hjelte och Eva Glavham-mar i DBT hösten 2006. Nu behandlar de kvinnor mellan 19 och 30 år.

– Vi lär dem att ta kontrollen och bli chef över sina handlingar. De kan accep-tera sina känslor utan att automatiskt reagera och handla efter dem, säger Greta Hjelte.

Behandlingen består av fyra delar: individualterapi, färdighetsträning i grupp, telefonstöd och teamarbete.

I individualterapin börjar man med att jobba med stabilitet och säkerhet. Det gäl-ler att i första hand minska självskadebe-teenden.

– Vi skriver kontrakt med patienterna där det tydligt framgår vad de ska göra och vad vi måste göra. Om en patient inte dyker upp fyra gånger i rad avbryts behandlingen, säger Eva Glavhammar.

I andra hand riktar man in sig på be -teenden som försvårar terapin och arbe-tar för att kvinnorna ska komma i tid,

göra hemuppgifter och hålla överenskom-melser.

Traumatiska händelser i det förflutna börjar inte bearbetas förrän patienten är mer stabil.

I färdighetsträningen i grupp tränar patienterna att vara medvetet närvarande i nuet, hantera relationer, reglera sina känslor och stå ut när det är svårt.

På ett veckokort får kvinnorna skatta sina känslor av ångest, depression, själv-mordstankar och självskadeimpulser mellan varje träff. De får också göra en kedjeanalys av vad som ledde fram till känslorna och skriva ner vad de har gjort för att må bättre varje dag.

Om de behöver akut hjälp kan de ringa alla dagar året om, mellan klockan 8 och 21, till sin individualterapeut. Men de måste ringa innan de har skadat sig annars avsäger sig terapeuten all kontakt under 24 timmar för att inte förstärka ett destruktivt beteende.

– Vi tröstar inte utan ställer väldigt konkreta frågor som var är du, vad gör du, vad kan du göra i stället och försöker ge förslag på några färdigheter som kan vara till hjälp för patienten. Vid varje tele-fonkontakt har vi lyckats avstyra att pa-tienterna skadar sig, säger Greta Hjelte.

Det är tungt att jobba med självskadepa-tienter. En viktig del av DBT är teamarbe-tet. Alla tre psykologer är lika ansvariga för alla patienter. För att undvika utbränd-het har de möte varje vecka då de skattar hur de själva mår.

Två patienter är nu färdigbehandlade. De har inte varit inlagda efter avslutad behandling och deras öppenvårdsbesök har minskat med hela 95,2 procent. Ett år efter att terapin startade hade ingen av patienterna gjort några självmordsförsök.

Greta Hjelte, Bjarne Olsson och Eva Glavhammar tycker att DBT ger dem red-skap att jobba med. De kan lättare hjälpa patienterna och det känns meningsfullt att använda en metod som verkligen fungerar.

ANN-KATRIN ÖHMAN

� 30 procent av patienterna inom den psykiatriska öppenvården upp-fyller kriterierna för borderline person-lighetsstörning.

� En undersökning visade att 40 pro-cent av patienterna på den psykiatriska kliniken på Karolin-ska sjukhuset led av borderline.

� Även män drab-bas av borderline men de kommer inte i kontakt med psykvården i lika stor utsträckning. De kan i stället hamna i våldsbrott och kriminalitet.

”Vi lär dem att ta kontrollen och bli chef över sina handlingar. De kan acceptera sina känslor utan att automatiskt reagera och handla efter dem.”

Låg sjukfrånvaroinom landstingetSjukfrånvaron för anställda inom Norrbottens läns landsting var 4,6 procent under förra året, en minsk-ning med 0,6 procentenheter sedan 2008. Med den siffran hamnar NLL på en delad femteplats – bara fyra andra landsting hade lägre sjukfrån-varo under 2009.

Även vad gäller långtidssjukfrån-varo ligger landstinget i Norrbotten bra till. Andelen långtidssjuka med frånvaro i mer än 60 dagar uppgick till 46,4 procent av den totala sjuk-frånvaron, vilket är en minskning med 6,9 procentenheter sedan 2008. Endast landstinget i Värmland hade färre långtidssjuka, 43,9 procent, en-ligt statistik från Sveriges Kommuner och Landsting.

Män och kvinnorfår olika frågorKvinnor får oftare frågor om familj och livsbekymmer när de söker läkare på vårdcentralen. Män får frågor om job-bet. Läkarens kön spelar också roll för hur lång sjukskrivning patienten får, enligt en granskning som Sveriges Kommuner och Landsting har gjort.

Manliga läkare svarar för fler och kortare sjukskrivningar än sina kvinn-liga kollegor. Totalt sett hade kvinnliga patienter längre sjukskrivningar och oftare för psykisk ohälsa. Mäns sjuk-skrivningar rör oftare kroppsliga be-svär, skriver Dagens Medicin.

Medalj till årets AT-handledareAnders Österlind, överläkare på infek-tionskliniken, har av AT-läkarna utsetts till årets AT-hand- ledare 2009 vid Sunderby sjukhus.

Motivering till utmärkelsen: ”För att han alltid, även vid den allra kortaste telefon- eller korridors-konsultation, bjuder på tydliga och välformulerade svar, spontant åtföljda av väl valda och klargörande ord kring resonemang och vägen dit vilket inte bara löser dagens problem utan även förbättrar våra möjligheter att lösa morgon-dagens problem själva”.

Utöver äran får Anders Österlind 5 000 kronor att använda till studier i någon form och dessutom ett vackert diplom och en medalj, tillverkade av före detta AT-läkaren Anton Rönnblom.

Konkurrensen om priset var hård. Övriga nominerade var Mattias Andersson, Ulf Cannerfeldt, Anna- Karin Fahlén, Stephan Osthaus, Sam Runeberg, Malin Strand, Susanne Tollqvist och Bastian Ullmer.

Idrottens effekterär överdrivna Att idrotta i en förening har ingen större betydelse för barns och ungdo-mars psykiska och sociala utveckling. Det visar en studie vid Karlstads uni-versitet. Drygt 1 200 barn och ungdomar (10–16 år), följdes under två års tid, där de med ett års mellanrum fick skatta sin självkänsla, sin fysiska

och sociala förmåga, sin hälsa, hur ofta de dricker alkohol och röker samt hur ofta de agerar moraliskt.

NR 2 · MARS 2010

års tid, där de med ett års mellanrfick skatta sin självkänsla, sin fysis

och sociala förmåga, sinhälsa, hur ofta de drickalkohol och röker samtofta de agerar moralisk

NR 2 · MARS 201012

da, 85 år, har ramlat i hemmet. Hon lyckas ringa ambulans och kommer på

så sätt till akutmottagningen. Nu startar en process där många olika parter blir inkopp-lade: akutmottagning, lab, röntgen, opera-tion, uppvakning, vårdavdelning, sjukgym-nastik, hemresa, kommunens hemtjänst och så vidare.

Ida är inte den första som råkar ut för detta; en bruten höft efter att ha snubb-lat på hallmattan hemma. Trots att hon är unik som person, är hon i själva verket en mycket vanlig typ av patient.

Det är inte första gången en sådan som Ida tvingas åka ambulans till akuten där man konstaterar en bruten höft. Inte hel-ler är det första gången som mattorna där hemma är boven i dramat. Och tyvärr inte heller första gången som den brutna höf-ten blir starten på ett förlopp där Ida blir allt mera hjälpbehövande.

Det Ida varit med om kan lyftas till ett generellt plan. När det finns många gemensamma återkommande inslag för en patientgrupp brukar man tala om en vårdprocess. En vårdprocess bör också ha gemensamma mål, det vill säga mått för vad som är en god vård.

Vårdprocessen har en början och ett slut, ur patientens perspektiv börjar så klart det hela med den eländiga hallmat-tan och slutar gör det kanske aldrig i Idas ögon. Men för sjukvården kan vi hitta gränsytor där vårt ansvar övergår till någon annan. Svårigheten är att göra överläm-ningen så bra som möjligt och hitta stan-dardiserade rutiner som underlättar livet för Ida och andra patienter.

Men även inom sjukvården är Idas pro-cess fylld av överlämningspunkter: från ambulansen till akuten, från akuten till röntgen, från röntgen tillbaka till akuten, från akuten till operation och så vidare.

Vissa av dessa ”övergångsställen” inne-håller tydliga och standardiserade överl-ämningsrutiner. Men vid andra är det otyd-ligare. Hur säkerställs till exempel att Ida inte får ligga för länge på akuten med sin onda höft? Vem ska se till att alla prover är tagna inför operation? Hur säkerställer man att Idas hallmatta är borttagen då hon kommer hem? Och vem följer upp att allt detta fungerar ur Idas perspektiv, det vill säga i hela vårdprocessen?

Det är just detta som är det stora proble-met i vår verksamhet idag – patienten rör

sig horisontellt mellan olika enheter och funktioner medan det sätt vi leder, styr och följer upp verksamhet istället följer vertika-la linjer. Vi har alla bra koll på hur våra res-pektive enheter fungerar men hur funge-rar hela kedjan ur patientens perspektiv? Och hur följer vi upp att allt det vi säger behöver göras i våra rutiner faktiskt blir gjort?

I ärlighetens namn vet vi för lite, vi har inte det faktabaserade underlag som vi borde ha. Den stora utmaningen är att hitta sätt att leda och styra optimalt utifrån patientens behov.

Inom division Opererande har vi som ett av våra fokusområden ”effektiva vårdpro-cesser”. Varje verksamhetsområde ska defi-niera sina större/mera betydande vårdpro-cesser. Man ska också identifiera mål och mått för vad som karaktäriserar en effek-tiv vård i olika dimensioner med hjälp av Värdekompassen, en metod som be skriver värdet av vården ur fyra perspektiv: patient-tillfredsställelse, klinisk status, kostnader och funktionell hälsostatus.

För att kunna åstadkomma en heltäck-ande vårdprocess måste flera olika kompe-tenser delta i arbetet. Med andra ord måste

det bildas tvärprofessionellt sammansatta processgrupper. En mycket viktig förutsätt-ning för att arbetet med vårdprocesserna ska vara meningsfullt och leda till konkreta resultat är att skapa stor delaktighet bland dem som arbetar med just den patient-gruppen. Därför måste vi ha en strategi och handlingsplan för spridning och för-ankring av mål och resultat

I min värld är man effektiv först då resul-taten är bra i alla fyra perspektiv. Eftersom det ytterst är det samlade resultatet för patienten som räknas. Och det är precis vad Ida har rätt att förvänta sig av oss.

HANS RÖNNKVISTdivisionschef Opererande specialiteter

Det är resultatet som räknas

KRÖNIKAN Hans Rönnqvist

Ur museets samlingar

Predikantens piphuvudKyrkoherden och predikanten Lars Levi Laestadius lär ha varit en flitig tobaksrökare. I den bo-uppteckning som upprättades efter hans död 1861 nämns fyra pipor, värderade till en halv riks-daler. En pipa som uppges ha tillhört Laestadius finns på Norr-bottens museum. Pipan, eller snarare piphuvudet, är gjort av brunbetsad masurbjörk och är nästan 20 centimeter långt. Pip-hålet är skott med järnplåt och pipmunstycket saknas.

Tobaken kommer ursprung-ligen från Amerika, men spreds till Europa i samband med de stora upptäcktsresorna runt år 1500. I början av 1600-talet spred sig rökningen, eller bruket att supa tobak som det då kalla-des, även i Sverige.

Mellan 1724 och 1964 odlades tobak i Sverige. Tobak har fak-tiskt odlats så långt norrut som i Piteåtrakten. Men då hade nog nordgränsen för dess odling pas-serats. Landshövdingen kunde konstatera att ”Desse växter under denne kalle Climat äga ej någon särdeles trevnad”.

ROBERT POHJANEN

Fotnot: Läs mer om piphuvudet på www.nll.se. Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens föremål.

Piphuvud som tillhört Lars Levi Laestadius.

Foto: GÖRAN DAHLIN, Norrbottens museum

Länets diabetessjuksköterskor vidareutbildar sig.

- Mer kunskap om pedago-giska tekniker ska göra oss bättre på att hjälpa patienten till nödvändiga livsstilsför- ändringar, säger Beatrice Pirak, initiativtagare.

Kursen Patientcenterad handledning vid diabetes och livsstilsrelaterade till-stånd ger 7,5 högskolepoäng, vilket motsvarar fem veckors heltidsstudier. Den har funnits vid Umeå universitet under flera år. Under våren deltar 26 diabetessjuksköterskor i den distans-kurs som förlagts till Norrbotten.

Beatrice Pirak arbetar till vardags vid Jokkmokks vårdcentral men är

även samordnare för länets diabetes-sjuksköterskor. Hon är glad över att kursen till slut blev verklighet – de första kontakterna togs redan för ett år sedan. Med sig i arbetet har hon haft Eva Nyström från Länsgruppen diabetesvård och Karin Zingmark vid FoU-enheten.

– I stället för att 26 personer ska åka till Umeå kommer universitets-lektor Åsa Hörnsten och doktoran-den Lena Jutterström till Luleå. Det gör att fler har möjlighet att delta.

Kursen inleddes i början av mars med tre utbildningsdagar i Luleå och avslutas med två dagar i maj. Mel-lan kursstarten och examinations-tillfället har deltagarna både teoretis-ka och praktiska uppgifter att klara.

Sjuksköterskorna är indelade geogra-fiskt i grupper och kommer att träffas under kursens gång.

Det finns stora skillnader i hur diabetespatienter behandlas på olika håll i landet. Av de nya nationella riktlinjerna framgår att gruppbase-rad utbildning under ledning av per-sonal med dels ämnesspecifika kun-skaper, dels pedagogisk kompetens, ska prioriteras.

Den pedagogiska handledning som diabetessjuksköterskorna lär sig på kursen kan både användas på grupper och enskilda individer.

I kursen tas exempelvis behavioris-tiska och kognitiva teorier upp. Dess-utom ingår träning i samtalsmetoder,

däribland Motiverande samtal.– Den fråga vi ständigt ställer oss

är varför vi har svårt att nå vissa män-niskor. Det är en enormt komplex fråga. En del patienter tar direkt till sig det vi säger angående livsstil och kost, medan andra har svårt att ändra sina vanor. Genom att möta patien-ten där han eller hon befinner sig har vi större chans att lyckas.

Pengar till kursen söktes ur Läke-medelskommittén, vilka beviljades. Det är därmed landstinget som beta-lar för utbildningen, 13 000 kronor per person.

– Det här innebär en viktig kompetenshöjning för norrbottnisk diabetesvård, säger Beatrice Pirak.

ULRIKA ENGLUND

Diabetesutbildning på hemmaplan

Hälften av länets cirka 50 diabetessjuksköter-skor deltar i kursen. Stående från vänster Eva Köhler, Anna Gus-tafsson, Ruth Krekula, Eva Nordlund, Marita Wälivaara (skymd), Beatrice Pirak, Anna-Karin Kieri, Karolina Carlsson, Åsa Pääjärvi, Mona Bergeros, Inger Johansson, Katarina Alsén, Siw Krispins-son, Ann-Christin Ylvin, Eva Bergdahl, Erika Wahlberg, Helena Sandberg, doktoranden Lena Jutterström och uni-versitetslektor Åsa Hörnsten. Sittande från vänster Britt-Inger Backman, Margareta Nilsson, Anna-Maria Pittja Åhren, Sari Väisänen, Asta Öhman, Gunnel Kuoppa, Monica Gustafsson, Gun-Britt Gard och Elaine Isaks-son.Foto: ANDERS ALM

13NR 2 · MARS 2010

UtställningarT.o.m. 2 majFace meEtt konstprojekt för ungdomar. Hur det är att vara ung just här och nu.

T.o.m. 2 majVanja Lindbäck - måleri

T.o.m. 11 aprilFair fashion?En utställning om textil-produktionens baksidor och alternativ för en mer hållbar framtid

Tills vidareKring fi nska kriget 1808-1809

Tills vidareSom man bäddar får man liggaOm sängar, sängkläder & godnattsagor för stora och små

T.o.m. 30 majBonader – från förr & nu

27 mars - 13 juniÅtervinningscaféKöp stolen du sitter på eller inspireras i vårt second-hand-möblerade café

24 april - 13 juniSunderby konstskolaUtställning med avgångs-elever från Sunderby Folkhögskola

8 maj - 30 majMedieprogrammets vårutställningFotoelevernas årliga avslutningsutställning

ProgramTema återvinning & rättvisemärkt27-28 marsNaturskyddsföreningen medverkar under helgen

Lördag 27 mars kl 14Vernissage: ÅtervinningskaféKöp stolen du sitter på, eller inspireras i vårt second-handmöblerade café. Utställningen invigs till -sammans med personal från Återvinningsmark naden

Lördag 27 mars kl 13Vad är rättvisemärkt?Föreläsning med Roger Malmberg, ambassadör för Rättvisemärkt närvarar och informerar under dagen

Lördag 27 mars & söndag 28 mars kl 12-16Tygkasse-verkstadSy en hållbar kasse med återbrukstyger från loppis.

Barnens SöndagSöndag 28 mars kl 12-16Vi gör tygkassarSlöjd för barn med Eva Öhrling och Katrine Sandström

Söndag 28 mars kl 14Norrbottniskt stål – redan för 2300 år sen!Carina Bennerhag, arkeo log, Norrbottens museum, berättar om ny arkeologisk kunskap, och de fynd som gjorde 2009

Lördag 10 april kl 14Drömmen har ett meddelande till digKarin Löfstedt berättar om nattens drömmar och vad de kan betyda.Program till utställningen ”Som man bäddar får man ligga”

Barnens Söndag11 april kl 12.30-15.15

Det var en gång...Berättarstunder för barn i utställningen ”Som man bäddar får man ligga” med Björn Elgerd.

Barnens Söndag18 april kl 14

TrollspöetEn illustrerad musiksaga för barn av P-G Råberg,framförs av Dagbarn-vårdarnas Musikgrupp

Torsdag 22 aprilArkivkväll på Norrbottens minneAdress: Björkskatan, Höstvägen 7, Luleå

Lördag 24 april kl 14Vernissage: Sunderby konstskolaUtställningen invigs. Eleverna närvarar hela dagen.

Barnens Söndag25 april kl 13-16Vi gör drömfångare & blomsterkransarSlöjd för barn med Eva Öhrling och Katrine Sandström

Lördag 8 maj kl 14Vernissage: Mediaprogrammets vårutställningUtställningen invigs. Eleverna närvarar under dagen

Storgatan 2, Luleå

Mån stängt0920-24 35 02

www.norrbottensmuseum.se

0920-23 66 66 | norrbottensmusiken.se

Aktuellt från Norrbottens museum

© Vanja Lindbäck

LongKalsong Musikerna Tomas Edelgård och Marcus Sigvardsson bjuder på underfundiga och trallvänliga låtar 3-5 år. Skolkonserter 12-23 april i Piteå, Jokkmokk, Arvidsjaur, Älvsbyn, Boden, Haparanda, Över kalix, Luleå

Kraja – platsen dit man längtar Folksångens fantastiska värld av naturlyrik, humor, dröm-mar, kärlek, sorg och svek!Högstadium och gymnasium. Skolkonserter 19-22 april i Kiruna, Kalix, Luleå, Piteå

Piteå Krokodilonsdag 21 april kl 19.00

Norrlands-Operans symfoni-orkester”Tiempo tolkar Rachmaninovs tvåa”Rumon Gamba dirigent, Sergio Tiempo piano.

Malcolm Arnold 4 skotska danser, Sergej Rachmaninov Piano-konsert nr 2 c-moll, Ralph Vaughan Wil-liams Londonsymfoni 2Piteå Studio Acusticum Fredag 21 maj 19.00 Luleå Kulturens hus Lördag 22 maj 19.00

Double Sextet Polarmusikprisvinnaren Steve Reich’s verk ”Double Sextet” från 2008Capitol, Stockholm 9 maj 19.00

Fesivalproduktion GAS Göteborg Art Sounds – med fokus på ljudkonst, konst-, improvisations- och annan experimentell musikPiteå Acusticum 5 maj 19.00Luleå Konsthallen 6 maj 19.00Göteborg 7 maj 19.00 och 24.00

Ljudvågorfesivalen Visby 13 och 15 majGotlands Tonsättarskola har specialiserat sig på enbart komposition! Och i maj genomströmmas Visby av ny musik!

New Sweden Rykande färska verk !Piteå Acusticum 28 maj Lunchkonsert

The Avatar Sessions Randy Brecker, Peter Erskine, George Garzone, Tim Hagans, Dave Liebman, Rufus Reid och Norrbotten Big Band

Dark Thoughts Sigurður Flosason, Daniel Nol-gård och Norrbotten Big Band

– läs mer, lyssna, beställ pånorrbottenbigband.com

Erik Westbergs Vokalensemble Norrbottens Kammarorkester

Dirigent Erik Westberg

Bjørn Andor Drage: Klag-Lied för kör a cappella Arvo Pärt: Psalom för orkester

James MacMillan: Seven Last Words from the Cross för kör, soli och orkester

LULEÅ Domkyrkan Mån 29 mars kl.19.00UMEÅ Stadskyrkan Tis 30 mars kl.18.00SJÄLEVAD Kyrkan Tor 1 april kl.20.00

SUNDSVALL Gustav Adolfs kyrka Fre 2 april kl.18.00HORTLAX Kyrkan Lör 3 april kl.18.00

Norrbotten Big Bands senaste 2 CD:ar

QUALITY TIME MED NORRBOTTEN BIG BANDNorrbotten Big Band bjuder på kryddstark jazzbuffé under ledning av Håkan Brostöm

Quality Hotel Luleå - Lördag 17 april kl 16.00Buffé serveras16.00-18-00 · Bordsbokning 0920-20 10 00

Nästa Quality Time med Norrbotten Big Band lördag 8 maj!

Gråt inga tårar”Gnistrande text, rolig musik. Bra skådespeleri … ” NK

”En intelligent fars … skratten kommer ofta, ofta.” NSD

” Både rörande och skrattframkallande …

helheten kan knappast bli bättre.” PT

NR 2 · MARS 201014

RÄKNING

RASERA

SUTUR

VAPEN

FOSFOR

MAN

SPARAS

DIKT

FLOD

VÄXT

SLADD

FÖRST

ALFA

KIKA

SOBO

FÖRE M

LUGN

GOJA

RÖNTGEN

SPELAS

SNARAN

SÄNKT A

RÖST

NR 2

SPETS

KÄMPADE

JOD

FÖRE

TEG

DEPPIG

KUNG

FÖRE U

TÖS

STRÅ

TRÄNATS

IQ-TEST

FLOD

VERKA

FÖRE EU

2+2=4

HUSTRUN

LEV

RYGG

KÄRESTA

GOSSE

KÄNGA

HÄST

MILITÄR

VALUTA

LAMM

BÖNAR

DANS

ÄTA

ISBANA

KLÄMMOR

EJ UPP

KLO-APOR

APA

TEATERI JAPAN

GUNST

SEGER-TECKEN

500

KÄNDBARACK

EJ VÅR

HELENINDE

GUD

SORGE-SPEL

EFTER DOIDKAR

STUTERI

FÖRE S

STADI ÖST

LSD

SAGTI FRÅN

SKIVA

UPP-RÖRDA

HÄLSNING

ADELS-MÄRKE

GAMMAT

LONODN-AVISA

RÄTT

ANGERTID-

PUNKT

HARTURBO-

JET

EJ VI

SÄLG

SIFFRA

RAS

FETT

PARAT

HÅN

GAS

LITIUM

INSEKT

SKYN-DADE

FILM-RICHARD

FILM-FIGUR

BIBEL-GESTALT

STYR-MEDEL

FIENT-LIGA

DANSKÖ

RUT FROM

POSTOM POST

SPANIEN

DEJANEIRO

SLÄT

INSTRU-MENT

GRIS

INTEGAMMAL

NOBEL

VATTEN-DRAG

LJUDA

SATS-MÄRKE

IRLAND

BÄSTFÖRR

400

SKAVITS HA

FÖREBILD

VÄSENT-LIG

DAM

LÄR-JUNGE

LITER

DEL AVÅLAND

TORK

RASANDEKÄMPE

FEMTIO

VOLVO-MODELL

SPEL

SAMLARBÖNDER

Lösning på KRYSS nr 01|10

ino

N I O O S I SR LÖ R L OE B O N I

O L A T E R M O L LH AR A

O RG A L A P A G O S Ö A R N AA T A X ITP IP O RÄ L G

E NO T I TA N T A R K T I SU N GU VAR UO N TA S

K RS E M I N O LÖ D L A

R O V ARO N E G AO R R EI PON I G AE G I N AA G

G A R D E R O B E RK KU N G ER AM A NR Ä L

KS I N A TA F G A N I S T A NR O IP O L OÖ R T

TS T J Ä R N S K Å D A R EÅ R

M Ö R K E R S E E N DA B E R D E E N O E

U V ?N IE LI T A L I E N S K A

B E R L O L I T A

A

RSA

KP

AS

S E

A L Å F Ö

B

I Kryssvinnare MAJ-BRITT NILSSONTornedalsvägen 25, Pajala

TOINI WÄRSKOGIdrottsvägen 8 B, Kalix

IRENE ISAKSSONHemvägen 6 A, Töre

INGA-BRITT WAHLSTRÖMSergeantsgatan 2 E, Boden

MÄRTA-GRETA GUTHCentrumvägen 35, Kalix

Trisslotter kommer med posten. Grattis!

KRYSS nr 2Senast den 29 april 2010 vill vi ha ditt korsord.Skicka till: Landstingstidningen, NLL, 971 89 LuleåMärk kuvertet ”Kryss 2”. Lycka till!

Namn..............................................................................................................

Adress..............................................................................................................

Postnummer och ort ......................................................................................

INGRID NORDIN,Kiruna

Dålig munhygien bland 19-åringarSvenska 19-åringar måste bli bättre på att sköta sina tänder. Sju av åtta ungdomar har oacceptabel mun-hygien, vilket ökar risken för framtida tand problem. Det visar en ny studie från Sahlgrenska akademin, i vilken 500 ungdomar i Västra Götaland undersök-tes. Bakteriebeläggningar och plack var vanligt till följd av den dåliga munhygie-nen, liksom tandköttsinflammation.

t sköta sina tabel mun-dproblem. kademin, undersök-

15NR 2 · MARS 2010

let blev han ihjälkörd av ett rattfyllo. Mitt i storstan. Kan du tänka dig? Han hade överlevt de värsta strapatserna och så hän-der en sån sak. Jag borde ha lärt honom att folk är farligare än fjäll”, viskar Edvin mellan sina få tänder.

”I alla fall så hittade hans familj min gamla termos bland grabbens kvarlåten-skap. Där fanns också en sida i grabbens testamente som talade sitt tydliga språk. Texten inbegrep minsann ett äldre full-korn som levde kring Nikkaluokta. Gissa vem? Jojomän, och efter byråkratitjafset med myndigheterna stod det klart att grabbens sista önskan skulle uppfyllas. Så det bar sig inte bättre än att jag fick tillbaka korktermosen. Begravningsgub-ben i Kiruna körde hit den. Så efter att jag hade levt nästan åttio år under fjället fick jag till slut äta upp min dryghet. Grab-ben hade gett sig fan på att ge mig ären-de till toppen. Om det så var det sista han gjorde. Och det blev det också”, avslutar han.

När jag lämnat Edvin och kör hemåt tänker jag att jag har nått insikt om hans stora visdom. Och jag håller med honom. Man måste ha ett ärende. Man kan inte gå på stan utan att köpa

något.

torrkött åt honom. Jag ville ju inte att han skulle skära sig på kniven. Det hade ju grumlat lyckan den dagen”, menar Edvin.

”Där satt vi hela natten och surra. Och för första gången fattade jag hur mycket jag själv kunde se i naturen som kanske inte så många andra kunde. Sen diskute-rade vi om värdet av en upplevelse som inte leder till något produktivt, men där kunde vi inte enas riktigt”, flinar Edvin.

”Sen skiljdes vi åt i gryningen och grabben fick min gamla korktermos och jag fick en tub kaviar av honom. Vad du gör, så håll dig torr, varm och mätt. Det var det sista jag sa till honom”.

”Jo, sen blev han ju berömd äventyrare, lillgrabben. Han har varit på tv flera gång-er. Och han har skickat vykort hela tiden, jajamän. Kolla här, jag har hela köksväg-gen full”. Edvin går fram till väggen och pekar. ”Här finns från vulkaner och djungler och öknar. Men dom flesta, det är 457 stycken, är från blåskimrande glaciärer och vita berg som är fyra gånger högre än Kebnekaise”.

Edvin blir tyst en stund. Med vattniga ögon sätter han sig ner igen och ser ut genom fönstret.

”Jo, sen blev det som det blev. Tjugo-fyra år efter den där dagen nedanför fjäl-

Fjällnära fullkornsskröna kåseriet patrik wargSÖNDAG 21 MARS 2010

an behöver inte alltid köpa nåt när man passerar en affär.

Det brukar min kära hustru framhålla när jag kommer hem med en ny gitarr, en oumbärlig spänn-rem till takräcket eller bara en cool mojäng.

Men för länge sedan hörde jag en his-toria om en hurtig turistyngling som hade mött en äldre renägare på leden mot Kebnekaise. Turisten förstod att här fanns god kunskap att hämta om berget och frå-gade förstås hur många gånger gubben varit uppe på toppen? ”Dit har jag aldrig haft nåt ärende”, svarade renägaren.

Många i länet har hört den berättelsen. Men vad de flesta kanske inte vet är vad som hände sedan. Men jag hade (förstås) turen att springa på den nu åldrande ren-ägaren:

”Jo, jag kände mig skamsen direkt”, säger Edvin när vi slår oss ner vid köks-bordet.

”Det går inte att se ner på folks önsk-ningar, även om det är obegripligt att vilja knalla upp på en fjälltopp utan anledning. Dessutom tänkte jag att det nog var bäst att stanna i närheten. Fjället kan få för sig att svälja folk ibland, vettu”.

nytt om namn

Edvin drar sig till minnes en dag för över fyrtio år sedan:

”Jag såg att det fanns farliga skiktning-ar i snötäcket. Det var varmt och om solen skulle bryta igenom skulle det bli ännu värre. Så jag bestämde mig för att ropa tillbaka grabben. Han tyckte nog att fjället var lite större än i STF:s broschy-rer”, skrockar Edvin.

”Det drev från sidan och man kunde inte urskilja toppen i dimman. Så jag gjorde en liten eld, hällde upp renbuljong och sa: Kom ska jag berätta om fjället. Åsså beskrev jag snön och vindarna och gav instruktioner om vilken väg han skulle ta, hur fort det skulle gå och vad han skulle undvika”.

Edvin ritar upp fjället i luften med pek-fingret.

”Sen gick han iväg på skidorna och jag sa att om han kom ner igen levandes så skulle jag berätta mer”.

”Efter några timmar avtog vinden. Mol-nen skingrades och solen strålade över sydtoppen. I kikaren såg jag den lyckli-gaste vällingsupare jag nånsin sett. Sen kom han nerför fjället igen, efter att ha gjort precis som jag sagt. Han var helt överlycklig och tårarna rann. Jag hällde upp mer buljong ur min termos och skar

konstverk berättar

PATRIK WARG ärinte känd från Idol, Robinson eller Big

Brother. Däremot är han glad över

att vara läkare

i Norr-botten.

kovemmegraSåtillbehajabd

mM

nå

-

läkare i Norr-botten.

JOHN SANDSTRÖM är ny projektinformatör för Vital i Norr, Norrbottens läns landstings samlade satsning för att åstadkomma förbättringar inom vården för äldre. John har tidigare arbetat som webbkommunikatör vid Vinter kommunikations-byrå i Luleå.

JOHAN NILSSON är ny upphandlare inom verk-samhetsområdet Upphandling, division Service. Johan kommer närmast från en tjänst som eko-nom vid HSB Norr.

THERESA HÄGGLUND är ny upphandlare inom verksamhetsområdet Upphandling, division Ser-vice. Före det arbetade hon som projektledare vid Norrbottens handelskammare.

MONICA FORSBERG är tjänstledig från jobbet som sjuksköterska på infektionskliniken avdelning 35, Sunderby sjukhus, och arbetar nu som pro-jektledare för förbättringsarbetet Vårdprevention etapp tre. Uppdraget är att införa systematiska riskbedömningar på vårdavdelningarna i Norrbot-ten för att förebygga fall, trycksår och undernäring.

MARCUS CLAESSON, personalspecialist inom division Opererande specialiteter, övergår från 1 april till ett jobb som läkarrekryterare/personalspe-cialist inom division Primärvård.

NICKLAS VOUTILAINEN är från 1 mars anställd som personalspecialist inom division Opererande specialiteter. Han kommer närmast från socialför-valtningen, Luleå kommun.

KRISTINA JONSSON har utsetts till chef för divi-sion Länsteknik, en befattning hon tillträder den 1 april. Hon har arbetat tolv år inom landstinget, bland annat som chef för IT-konsultenheten och som IT-strateg. Kristina Jonsson har varit tillför-ordnad chef för Länsteknik sedan april 2009.

Karl Axel Pehrson (1921-2005) har utfört denna färglitografi som också ingår i landstingets konstsamling. Titeln är Tidig morgon vid Yenosjön. Jag har tidi-gare skrivit om några av 1947 års män, de som tillsammans ställde ut just det året. Pehrson var en av dessa. Han kom, liksom de andra, att bli mycket erkänd med stora åtföljande framgångar.

Ett av Karl Axel Pehrsons stora intres-sen var insekter och då särskilt skalbag-gar. Han hade en stor samling varav många exemplar från fjärran länder. Pehrson reste själv omkring och samla-de insekter under många år. Intresset gjorde honom till en av landets främsta skalbaggsexperter. Det han är mest känd för beträffande skalbaggar är den välkän-da, av konstnären formgivna, Guldbag-gen som sedan 1964 delas ut som pris till framstående personer inom film-branschen.

Tidig morgon vid Yenosjön är från 1995. Ett tropiskt landskap bevuxet med fantasiväxter och märkliga blommor. Vattenytor finns i flesta fall som en del av landskapet. Man tycker sig nästan känna av den fuktiga och doftande atmosfären. På andra bilder finns det främmande insekter och djur. Rent spontant kan man tycka att bilden är väl-digt vacker och tilltalande, men så små-ningom kanske intrycket förändras till något gåtfullt och giftigt skrämmande.

Karl Axel Pehrsons surrealistiska fan-tasilandskap som nästan finns i verklig-heten bär tydligt konstnärens signum.

Man kan se att det originella sättet att arbeta bär spår av Henri Rousseau och Hieronymus Bosch.

En egenhet som konstnären hade var hans förtjusning för ordlek. Växter och djur fick egenkomponerade latinska namn och landskapsnamnen bar ofta en exotisk prägel. På Gällivare sjukhus finns några färglitografier som heter Vyer från Nirak. En annan bild heter Vyer

från Negalsor. Lista ut hur han har kom-mit fram till dessa titlar.

En stor målning av Pehrson från 1951 vill jag också nämna. Den hängde från början på Garnisonssjukhuset i Boden men finns numera på Sunderby sjukhus och visar en helt annan sida av konstnä-ren. Bakgrunden är helt vit med små enkla spolformer påminnande om fiskar i ett stim. TORSTEN WIKSTRÖM

© KARL AXEL PEHRSON/BUS 2010 Foto: DARYOUSH TAHMASEBI, Norrbottens museum

”Jag vill utveckla det fria måleriet, ett improviserat måleri där fantastiska figurer kan dyka upp.”

Ålder: 58 år. ”Jag börjar bli lite äldre, men känner mig ofta som 10”.Familj: Singel med katten Rufus, pappa till två samt bonus-pappa till tre. Yrke: Bildkonstnär.Aktuell: Ny på tjäns-ten som länskonst-konsulent i Norr-botten.Bakgrund: Född och uppvuxen i Boden, yngst i en barnaskara på fyra. Pappa var under- officer och föräld-rarnas umgänges-krets bestod till stor del av militärer. Utbildning: Mate-matik 40 p, nume-risk analys 60 p, Grundskolan för konstnärlig utbild-ning i Stockholm ett år, ABF:s målar-skola Umeå två år.Vad gör dig lycklig: ”De ögonblick och stunder då ängslan gett vika och jag är närvarande och glad över att helt enkelt finnas till”.

Bengt Frank – konstkonsulent med fokus på framtiden

Bengt Frank

Utanför fönstret till Bengt Franks sommarstuga på Hamnholmen landar en talltita på fågelbordet. Intill stugan ligger ateljén där han skapar sin egen bildvärld av fåglar, figurer, symboler och tecken. Lite längre ner på tomten har Bengt lagt ut renfoder åt rådjuren.

På andra sidan älven, på Norr-bottens museum, har han sin nya arbetsplats som länskonstkonsu-lent.

– Nu när jag har en arbetsplats i stan, har känslan av att Hamn-holmen är en oas förstärkts.

Vägen till konsten har varit allt annat än rak. Bengt blev tidigt fascinerad av dato-rer och sökte efter lumpen till en data-utbildning i Västerås. Så småningom fick han jobb åt Kommundata i Stockholm och några år senare på SJ:s systemavdel-ning. I takt med att databranschen mog-nade blev Bengts kunskaper allt mer begärliga på arbetsmarknaden och han fick ett välbetalt arbete på Försvarets radioanstalt, FRA. Han befann sig mitt i smeten.

– Men efter ett år undrade jag ”Vad gör jag här?”. Området var instängslat, allt var hemligt. Vi fick aldrig riktigt veta till vem vi gjorde saker.

Samtidigt knackade 30-årskrisen på dör-ren. Bengt hade plockat fram vattenfär-gerna och började upptäcka ett språk långt från nollor och ettor. En majdag 1981 drog han ensam iväg till en lånad sommarstuga för att få svar på vad han skulle göra av sitt liv. Återigen kom samma fråga till honom: Vad gör jag här?

– Det regnade och var kallt. Jag hade svårt att somna, hörde ljud som gjorde mig rädd.

Till slut somnade han och vaknade upp till sol och värme. I luften hördes rödhakar och lövsångare.

– Jag fylldes av en eufori, började skri-va dikter om livet och gick omkring i skog och mark i tre dagar. Det var fullständig orädsla, jag släppte taget om något.

– Sedan gick jag ut i fattigt konstnär-skap, en blandning av a-kassa, utbildning och måleri.

Samtidigt rann energin ut ur äktenska-pet och Bengt skilde sig under odramatis-ka former, med delad vårdnad om de två barnen. Han fick en ateljé på Kulturaku-ten i Luleå och tid att fördjupa sitt måleri.

– Det jag vill utveckla är det fria måle-riet, det är ett improviserat måleri där fantastiska figurer kan dyka upp. Ofta är det fåglar.

Det är något med Bengt och fåglar. Han artbestämmer säkert varje ny gäst på fågelbordet utanför och pratar om magis-ka möten med gloende ugglor. Intresset grundlades när pappa tog honom till en myr bakom travbanan i Boden. När de smög sig fram landade två tranor.

– Det var som två änglar som landade. Där ser man hur komplext livet är, den stränga pappan kom med gåvor också.

Bengt träffade konstnärinnan Marianne Öqvist hösten 1995. Han blev förälskad i en kvinna fylld med energi, livslust och värme. Efter några år fick Marianne can-cer, vilket gjorde livet tillsammans ännu intensivare. Hamnholmen blev deras plats på jorden. När Marianne dog 2005 blev sorgen efter henne en smärtsam pro-cess och en övning i närvaro.

– Det tog nästan fyra år att gå igenom sorgen efter Marianne.

Ute ur tunneln igen ligger jobbet som länskonstkonsulent rätt i tiden.

– Jag har klivit upp från sorg och ensamhet, barnen har dragit, nu kan jag ta plats igen.

Den första tiden har han ägnat åt nät-verkande och att hitta sin roll, och åt att se vilka vägar man kan ta. Han har redan skapat två hemsidor som verktyg: bd-konstkonsulent.se och knork.se. Den för-sta webbadressen går till hans egen sida, knork.se är en anslagstavla för konstnärer i Norrbotten.

– Jag är jätteivrig på att det ska hända saker i konstvärlden. Samtidigt vet jag att jag måste bli bättre på tålamod; jag vill kunna jobba långsiktigt.

ULF BOSTRÖM

Efter några tunga år blickar Bengt Frank framåt igen. Som länskonstkonsulent ska han stödja konstnärer och konstnärsgrupper, och även ta initiativ till projekt som kan förnya det offentliga konstlivet. Foto: MARIA ÅSÉN

Den nya upplevelsen pekade med hela handen mot en annan väg. Bengt sökte till Grundis, Grundskolan för konstnärlig utbildning, och kom in. Dörren mot konstvärlden öppnade sig, men den var inte som han föreställt sig.

– Jag tycker att som konstnär är jag själv instrumentet. Jag trodde att vi skulle lära känna oss själva, men vi fick bara måla akvareller.

Bengt började gå i terapi, vilket han fortsatt med i olika perioder och former sedan dess.

– Jag vill ta reda på vad det är som hindrar mig att vara människa fullt ut. Jag är gitarren som ska spela, och då är det bra om den är stämd.

80-talet blev en tid av familjebildande och växelbruk mellan programmerings-

arbete vid Umeå universitet och förkov-ran i måleriet, som 1990 utmynnade i en första separatutställning. Han hade börjat måla indianer och utställningen kom att handla om uppgörelsen med fadern, den auktoritäre militären. Under utställning-en fick han veta att hans far låg döende i Boden.

– Jag minns färden upp i en gul Saab 900, hur jag ropade i bilen att han skulle vänta tills jag kom fram. När jag fann honom liggandes på rygg med sin stora indiannäsa såg jag plötsligt kriga-ren, inte uppfostraren som jag var så för-baskad på. Jag kysste honom på pannan; sedan dog han.

År 1991 flyttade familjen till Luleå. Från början varvade Bengt hemmapappasyss-lan med programmering som brödjobb.

Bengt Frank har ägnat mycket tid åt att lära känna sig själv, inte minst genom sitt skapande.

Documents

Mamma, mamma, barn… · 2010. 3. 23. · Att få vänta i timmar på akuten är en sak – jag inser att en fraktur i en hand inte prioriteras särskilt högt. Men jag kan inte vara