Maran

En fallstudie.

Henry Fuseli

Vad eller vem är Mara?Författare Ebbe Schön berättar att Maran är ett väsen som enligt folktron gav upphov till

ångestfylldasömnupplevelser, särskilt kvävnings anfall.

Både barn och vuxna kunde bli "ridna av maran".I Syd och Mellansverige var maran en kvinna som hade drabbats aven förbannelse.

På dagarna var hon en till synes normal människa,men nattetid blev hon ofta tvungen att flyga ut och söka upp någon människa eller ett djur som hon

kunde le plåga.Hon tog sig in genom minsta nyckelhål eller kvisthål.

Det finns sägner om maror som klagade bittert över sitt öde.

I Liden i Medelpad sade en mara:

Hu, kallt å völet, kallt å völet,

lången väg ti Kankelby.

Maran var oftast osynlig men kunde även uppträda i djurgestalt,t.ex. som en katt. Norrut i landet menade många att maran var en elak

och avundsam kvinna som själv förvandlade sig för att kunna plåga andra.I det området är likheten mellan maror och häxor stor.

Söderut, främst i Skåne och Bohuslän, påstods det ofta att hennes moder bar skulden.Hon ville ha en lätt förlossning och kröp därför genom fosterhinnan till ett föl.

Märrar har lätt för att föda, och precis så lätt blev det nu också för modern,eftersom "lika ger lika".

Hon slapp smärtor, men som straffblev dottern en mara.Hade det varit en pojke hade han blivit en varulv.

I södra Sverige sägs också att maran kan vara gengångaren efter en död kvinna som aldrig har fått gifta sig,

eller att hon är en levande kvinna som inte har gått åt på äktenskapsmarknaden och nu längtar efter karlsällskap.

Söderut i landet kunde maran bl.a. vara ett erotiskt väsen som uppsökte sovande män.Ibland slutade besöket med att mannen låg med maran.

Någon gång blev det äktenskap mellan maran och den hon besökte.Det sägs vanligen i sägner om sådana äktenskap att makarna kunde vara lyckliga en kort tid,

men att känslorna försvann, eftersom förbindelsen inte hade tillkommit på riktigt vis.Bland de djur som maran plågade drabbades särskilt hästar.

Detta märktes tydligt på dem, för de stod svettiga och trötta på morgonen och hade ibland fått toviga "marflätor" i manen.

Maran visste vanligen inte efteråt vad hon hade varit med om under natten.Hennes förbannelse kunde hävas om någon sade till henne att hon var en mara,

just i det ögonblick när hon återvände till sin kropp.

För att skydda sig mot maran satte man skorna framför sängen med tåspetsarna riktade utåt.Linfrö skyddade också bra, så därför strödde man lite runt sängen eller drack ett avkok.

Djur skyddade man genom att hänga en lie eller en död skata i lagårds taket.Utmärkt var att lägga en psalmbok i fönstret, sedan man hade stoppat in mängder med kohår mellan

sidorna.Maran fick i uppgift att räkna alla hårstrån innan hon gjorde något annat,

och det hann hon inte med på en natt och kunde därför inte göra någon skada.Hellre flög hon då till ett annat ställe. Maran kunde också få andra svåra räkneuppgifter:

Mara mara minne du får ej bli här inne

förrän du räknat fåglar i skog fiskar i flod alla ekaträ

och Guds ord.

Även upphängda markvastar - kvastlika ansamlingar av grenar på träd - och marstenar - sländtrissor - gav skydd,

liksom ritade eller målade fem eller sexuddiga kors, som man här och där kallade markors.Tron på maran är internationell.

Detta är ett av de äldsta och mest utbredda av alla folktroväsen.Redan sumererna talade om demoner som kom till folk nattetid och vars omfamningar ingen kunde

motstå,och liknande demoner fanns även i grekernas och romarnas föreställningsvärld.

Ordet mara kommer, enligt många språkforskares mening,från en gammal germansk ordstam som betyder 'pressa' eller 'krossa'.

Ordet har alltså samband med den lidande maran vållar. Men tolkningen är omstridd.

Mara (nordisk mytologi)

Wikipedia....

Mara kallades förut en känsla av kvävning, beklämning eller tryckande tyngd över bröstet, som uppkommer i sömnen.

Den medför ofta ett häftigt uppvaknande med ängslan och oro. Orsakerna kan vara många, ibland allvarliga, såsom hjärtsjukdomar, matsmältningsrubbningar, men ibland kan symptomet vara rent stressrelaterat och sågs t ex förr som ett uttryck för det man

kallade neurasteni.

Av "maran" skapade folktron tidigt ett trolldomsväsen, som omtalas redan i de fornisländska sagorna och som kallades Nattmaran.

I Norden tänkte man sig maran i form av en kvinna som smyger sig in i sovrummet på natten, genom nyckelhålet eller minsta lilla springa, och sedan sätter sig grensle över den sovandes bröst (att "ridas av maran"). Ordet har också givit upphov till uttrycket mardröm för hemska drömmar.

Maran sade ibland vara en människas ande, men behövde inte ha en människas gestalt när den hemsökte folk om natten,

utan kunde se ut som till exempel en katt, hund, apa, mus, fjäder eller garnnystan. Det finns olika uppgifter om vad som gjorde människor till en mara, ibland på grund av avund eller

för att en katt hoppat över ett odöpt barn.

I de gammaldanska landskapen berättades det att havande kvinnor som försökte få en lätt förlossning genom att krypa igenom fosterhinnan från ett föl straffades genom att barnet,

om det var en flicka, blev en mara. Om barnet var en pojke blev det istället en varulv.

Ibland avsågs med maran Lilit, skogsråets mor, och ibland ansågs det vara vissa kvinnor, som under natten -

ofta ovetande eller mot sin egen vilja - blev maror. Eftersom maran inte kunde komma upp i sängen till den sovande utan att först stiga i hans fotbeklädnad,

bjöd försiktigheten att man helst skulle ställa sina skor under sängen med tåspetsarna utåt. Maran troddes "rida" inte bara människor utan också hästar, vars manar hon gärna sammantrasslade till martovor.

Även människor bar marlockar; under 1600-talet blev det till och med mode att bära sådana flätade "kärlekslockar", som ansågs lyckobringande och skulle skydda mot sjukdom.

Kung Kristian IV av Danmark bar till exempel en sådan på vänstra sidan av huvudet. Tron på dessa marlockars betydelse, som antyddes i en svensk bok redan på 1300-talet ("Själinna

thröst"), fortlevde hos allmogen ännu vid mitten av 1700-talet. Slutligen var det maran,

som ansågs orsaka de så kallade markvastarna; ett slags knutar på gran (tall) och björk, som uppkommer genom att en gren växer ihop till en tät risklump.

Maran sades ha ett särskilt nöje av att rida på en sådan "kvast", och hon skulle för sin ritt hellre använt denna än hästen.

Därför kunde man förr på vissa gårdar få se en markvast uppspikad i stallet, för att hästen skulle få gå fri från den besvärliga ryttarinnan.

Markyss kallas blåsor som plötsligt uppstår på läpparna.

Namnet Mara i tiderna

Maran behind the Name: Meaning of Names

MARA (1) GENDER: Feminine

USAGE: Biblical (Ancient Hebrew) מ�ר�א

PRONOUNCED: MAHR-ə (English), MAR-ə (English)

Meaning & History

Means "bitter" in Hebrew.

This is a name taken by Naomi in the Old Testament (see Ruth 1:20).

Maran i gamla testamentet...

Exodus 15

Det bittra vattnet i Mara

Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur.

Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.

Sedan kom de till Mara,

men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert.

Därför kallade de platsen Mara.*

Då knotade folket mot Mose och sade: "Vad skall vi dricka?"

Men han ropade till HERREN, och HERREN visade honom ett slags trä.

Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött.

Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.

Han sade: "Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör det som är rätt i hans ögon

och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar,

skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna,

ty jag är HERREN, din läkare."

Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer.

Och de slog läger där vid vattnet.

FotnotMara betyder "bitter".

Lokalt i SkandinavienMaran före 793 år sedan

Snorre Sturlasson

Snorre Sturlasson (fornnordiska Snorri Sturluson), född omkring 1179, död 23 september 1241, var en isländsk hövding,

historiker, författare och skald. Han betraktas som författare till Den yngre Eddan, Heimskringlavilken är en handbok i skaldekonst och lärobok i nordisk mytologi, författad omkring 1220

Snorre var son till den isländske hövdingen Sturla Tordsson och Gudny Bödvarsdotter. Han gifte sig 1199 med hövdingadottern Herdis Bersedotter från herrgården Borg. De fick

tillsammans barnen Jon och Halbera.

Heimskringla

Heimskringla är det vedertagna namnet på Snorre Sturlassons kungasagor, vilka behandlar dels den svenska ynglingaätten,

dels norska kungar från Halvdan Svarte fram till och med Magnus Erlingsson. Namnet kommer av orden Kringla heimsins (jordens (jordskivans) krets) i början av den första

sagan, Ynglingasagan. Sagorna har även getts ut på svenska under namnet Nordiska kungasagor.

Han skriver i Heimskringla om Maran

”Mara hev dei tenkt seg som eit argt trollkund kvinnfolk, som sette seg paa sovande folk og tyngde og tjaadde deim.”

och

Mara....Isl. tröllkund Grimhildr, det med trollen beslägtade grymma väsendet, d. ä. maran (Huld sjelf?). Isl.

mara, f., kan komma af marr, m., häst

Vanlande

Vanlande eller Vanland (fornvästnordiska Vanlandi) var kung av Svitjod av Ynglingaätten och satt i Uppsala.

Vanlande beskrivs av Snorre som en stor krigare som ofta reste ut i världen. En vinter bodde han hos Snjå den gamle (Snær gamli) i "Finland" och fick hans dotter Driva till

maka. Våren efter for han hem, men lovade att komma tillbaka om tre år. När Vanlande glömde bort detta och inte kom tillbaka på tio år skickade hon deras son Visbur till honom med sejdkvinnan Huld. Hon skulle skicka kungen tillbaka till Driva eller om detta misslyckades skulle hon döda honom.

När hon sejdade fick Vanlande lust att fara till Lappland men hindrades av sina män. Huld skickade då en mara som red honom till döds. Han begravdes sedan på Skutåns strand och

Visbur efterträdde honom som kung.

Snorri om Vanlande.

Vanlande het Svegders son, som riket tog efter honom och rådde öfver Uppsala öd. Han var en stor härmän och for vida om land.

Han tog en gång vintervistelse i Finnland hos Snö den gamle, och fick der hans dotter Drifva . Men åt våren for han bort, men Drifva var qvar, och lofvade han att komma åter efter tre vintrars

frist; men han kom icke på 10 vintrar. Då sände Drifva efter seid-qvinnan Huld, men sände sin och Vanlandes son Visbur till Svithjod.

Drifva tillköpte sig af seidqvinnan Huld , att hon skulle med seid trolla Vanlande till Finnland, eller döda honom i annat fall.

Men när seiden främjades, var Vanlande i Uppsala, då gjordes han lysten att fara till Finnland; men hans vänner och rådemän afrådde honom och sade,

att Finnars trolldom monde vara i hans farlust. Då vardt honom sömntungt, och han lade sig till sömns.

Men när han litet hade sofvit, ropade han och sade, att maran trådde honom, Hans män lupo till och ville hjelpa honom, men när de togo i uppe vid hufvudet, trådde hon

fotläggarne, s

å att de nära brusto; men när de då togo i fötterne, qvafde hon hufvudet, så att der dog han. Svearne togo hans lik, och vardt han bränd vid den å, som Skuta heter: der vordo satte hans

bautastenar.

Så säger Thjodolf:

Vättars vala att visa kom

Vanlande för Viles bror Den trollborna

Grimhild (77) tråda skulle fridens buds fiende

Och han brann vid Skutas bädd, smycke-slösar’n

som maran strypte.

Mara i andra kulturer.

MARA, Mare, MART, Moor, Mora, Morous,Mura, Murawa, Nachtmaennli, Nachtmahr,

Nachtmanndli, Nachtmannlein, Nachtmerrie,Nachtschwalbe, Nachttoter, Nielop, Nightmare,Night Terror, Old Hag, Quauquemaire, RackingOne, Ratzel, Schratlein, Schrattel, Schrattele,

Schratteli, Schrattl, Schrettele, Schrotle,Schrotlein, Schrsttel, Stampare, Stampen,

Stampfen, Stempe, Sukkubus, Toggeli, Trampling,Trempe, Trud, Trude, Trutte, Tryd, Tudd,Vampyr, Walrider, Walriderske, Wichtel

Alb, Alf, ALFEMOE, Alpdaemon,Alpen, Alpes, Alpmann, APSARAS, BOCKSHEXE,

BOCKSMARTE, Cauquemare, Chauche Vieille,Dochje, DOCKELE, Dockeli, Doggi, Druckerl,

DRUDE, Drut, Drutt, ELBE, Fraueli, Inuus, LEETON,Lork, Maar, MAHR, Mahrt, Mahrte, Mar,

flera i wikipedia....

Mar – dröm och nightmare / a

Plågoandar kommer med hästar.....

Mare From Wikipedia, the free encyclopedia

A mare is an adult female horse or other equine. In most cases, a mare is a female horse over the age of three, and a filly is a female horse age three

and younger. However, in Thoroughbred horse racing, a mare is defined as a female horse more than four years

old. The word can also be used for other female equine animals,

particularly mules and zebras, though a female donkey is usually called a "jenny." A broodmare is a mare used for breeding.

A horse's female parent is known as its dam. An adult male horse is called a stallion, or, if castrated, a gelding. Occasionally the term "horse" is

used in a restrictive sense to designate only a male horse.

Henry Fuseli

Henry Fuseli alternativt Johann Heinrich Füssli (den yngre), född 7 februari 1741 i Zürich, Schweiz,

död 16 april 1825 i Putney Hill, utanför London, var en schweizisk-brittisk bildkonstnär och författare.

Fuseli är begravd i St Paul's Cathedral. Till hans mer kända målningar hör Mardrömmen från 1781.

Där framställs en kvinna som i sömnen rids av maran som representeras av en demon hopkurad på hennes bröst.

Fuseli är också känd för sviter av målningar med anknytning till William Shakespeares och John Miltons diktning.

Henry Fuseli

Theresa Bane om Maran

Originating from Germany, this vampiricdemon does not have a single true form. Throughout

the ages the only consistency in its descriptionis that it wears a white hat. Generally the

alp is male, and although there are a scant fewreports of it being female, it should be noted that

this creature has exceptional shape- shifting abilities.An alp can assume the form of any animal

it pleases, but it prefers that of birds, cats, demondogs, dogs, pigs, and snakes. It is very strong,

can become invisible, can fly, and has the uniqueability to spit butterflies and moths from its

mouth. Because of its shape- shifting ability, thealp has been linked to werewolf lore in the

Cologne,

Germany, region

(see GERMAN VAMPIRES)

Typically a demon is an infernal, immortalbeing that was never human, but this is not the

case for the lecherous and ravenous alp. In fact, itbecame what it is through one of a few fairly mundane

acts, such as when a newborn male child dies,when a child whose mother went through a particularly

long and painful childbirth dies, or whena family member dies and his spirit simply just returns

with no further explanation added.At night the alp seeks out its most common

prey, a sleeping woman, although it has beenknown to occasionally attack men and young

boys, as well as cattle, geese, horses, and rabbits.Once the prey is selected, the alp shape- shifts

into mist and slips into the person’s home completelyundetected. Next, it sits upon the victim’s

chest and compresses the air out of their lungs sothat they cannot scream. Then the alp will drinkblood (and milk if the victim is a woman who is

lactating), which will cause her to have both horriblenightmares and erotic dreams. The next day

the victim will have vivid memories of the attackand be left feeling drained of energy and miserable.

The attack event in its entirety is called analpdrucke. It is interesting to note that if a

woman calls an alp to her, then the creature willbe a gentle lover with her.

Henry Fuseli

Maran en hamnskiftare en trollkunnig

arg ande?

….eller en avliden persons en gengångare som fick trollkraft av undervärlden ...möjligtvis en Otherkin *1

alla mänsikorna som fick uppleva en incubus eller succuba får det pga ett förträngt ursprungliga behov

brukar man säga......en själdel som blev dumpat, bort knuffat

får inte leva med ....man förstår kanske

händer det en människa död eller levande

då kan man kanske blir bittert och sur ibland så bittert som tex Drifva att man ber undervärlden / Tartaros

om trollkrafter och blir besatt av att hämnas, eller?

Min Facit...

Mara är en liten arg svartalf-liknande varelse / demon / ickemänskligt / trollväsen .... från underjorden som visar sig mest som mörkhårigt kvinna eller flicka!

En vampyr som inte suga ut livsenergi hon trycka/pressa ut för att få tag i din kraft!

(Rena ondskan!)

Hon kan skiftar sig i allt tänkbart form !(shapeshifter)

Hon rör sig ofta fram i form av en ljusboll (Orb) eller fin dimma / rök.

Hon besöker människor och djur ofta medan de sover och tränger in genom en av de nio kroppsöppningar (Incubus)

(Ögon, öron, näsa, mun, könsorgan, anus)

Sen tar hon makten över drömmarna

(Natt och dag drömmar/tankar)och utbyter alla vackra och fina drömmar / tankar som man har

i negativa drömmar och tankar i en Mar/dröm !

Hon utlöser också en tunghetskänsla och presspå kroppen...

liksom ett tungt last som ligger alltid ovanpåoch ibland får man sömnparalys!

Jorgg

*1 Otherkin From Wikipedia, the free encyclopedia

Otherkin are a community of people who see themselves as partially or entirely non-human. They contend that they are, in spirit if not in body,not human.

This is explained by some members of the otherkin community as possible through reincarnation, having a nonhuman soul,

ancestry, or symbolic metaphor.Scholarship has framed this claim as religious because it is frequently supported by a framework of metaphysical beliefs.

Not all otherkin necessarily share these beliefs; some may simply prefer to identify as non-human.

Källor

http://sv.wikipedia.org/wiki/Portal:Huvudsida

http://heimskringla.no/wiki/Hovedside

http://en.wikipedia.org/wiki/Main_Page

Theresa Bane, Author and Vampirologist

Farsano

Olaš olbmot