Examensarbete

Matte på burk En studie om hur förskollärare väcker, stimulerar

och utmanar talbegreppens olika funktioner hos

barn i förskolan

Författare: Caroline Isaksson

Termin: HT 11

Ämne: Matematikdidaktik

Nivå: Grundnivå

Kurskod: GO7483

Matte på burk

En studie om hur förskollärare väcker, stimulerar och utmanar talbegreppens olika funktioner hos barn i

försklolan

Matte på burk – a swedish teaching method in mathematics

A study about how teachers in preschool arouse curiosity, stimulate and challenge the child’s development and awareness of numbers.

Caroline Isaksson

Antal sidor: 29

Abstrakt Grundläggande taluppfattning är en viktig utgångspunkt i barns matematiska utveckling. Syftet med

studien var därför att ta reda på hur förskollärare arbetar med materialet Matte på burk för att väcka,

stimulera och utmana barns utveckling och förståelse för tal. Genom kvalitativa intervjuer med tre

förskollärare samt observationer av samlingar där man använder Matte på burk kom jag fram till att

materialet Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barnens grundläggande taluppfattning under

förutsättning att förskollärarna kan göra samlingarna med Matte på burk till erfarenheter av tal för

barnen. En förutsättning för detta är att förskollärarna lyckas förena lek, socialt samspel och

utforskande. Barns erövrande av taluppfattning kräver medvetna förskollärare som får möjlighet till

kompetensutveckling i matematik och matematikdidaktik för att kunna utmana barnen i deras

upptäckande av tal.

Nyckelord Förskolan, Lärande, Material Matte på burk, Talbegrepp, Taluppfattning.

Abstract An important basis of a child’s development of mathematics is number sense. The purpose of the

study was to find out how teachers in preschool are working with the Swedish teaching material Matte

på burk to arouse curiosity, stimulate and challenge the child’s development and awareness of

numbers. Through qualitative interviews with three teachers in preschool and observations of meetings

where they are using Matte på burk. I come to the conclusion that the teaching material Matte på burk

arouse curiosity, stimulate and challenge the child’s development of number sense. One important

condition for this is that the teachers in preschool bring together play, social interaction and research.

For the child’s learning of number sense it needs teachers in preschool who get qualifications in

mathematics and didactics so that they can challenge their development of numbers.

Keywords Learning, Number concepts, Number sense, Preschool, Teaching material Matte på burk

1

Innehåll

1. Inledning ............................................................................................................................... 3

1.1 Bakgrund till intresset för materialet Matte på burk ............................................................ 3 1.1.1 Presentation av Matte på burk en arbetsmetod för förskolan .............................................................. 3

1.2 Bakgrund till syftet .............................................................................................................. 4

2. Syfte ....................................................................................................................................... 5

2.1 Frågeställningar .................................................................................................................. 5

3. Teoretisk bakgrund .............................................................................................................. 6

3.1 Hur barn utvecklar förståelse för tal .................................................................................... 6

3.2 Talbegreppets olika funktioner ............................................................................................ 6

3.3 Gelman och Galistels fem räkneprinciper enligt Löwing ........................................................ 7

3.4 Laborativt arbetssätt ........................................................................................................... 8

3.5 Barn lär genom samspel ...................................................................................................... 9

3.6 Förskollärarens roll ........................................................................................................... 10

4. Metod ................................................................................................................................... 11

4.1 Urval ................................................................................................................................. 11 4.1.1 Presentation av förskolan och förskollärarna...................................................................................... 11

4.2 Forskningsetiska principer ................................................................................................. 11

4.3 Datainsamlingsmetod ....................................................................................................... 11

4.4 Genomförande .................................................................................................................. 12

4.5 Validitet och reliabilitet ..................................................................................................... 12

5. Resultat ................................................................................................................................ 14

5.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk? ................................................................................................... 14

5.1.1 Sammanfattning .................................................................................................................................. 15

5.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal? ......................................................................................................................................... 15

5.2.1 Hur väcker Matte på burk barns intresse? .......................................................................................... 16 5.2.2 Hur stimulerar Matte på burk barns intresse? .................................................................................... 17 5.2.3 Hur utmanar Matte på burk barns intresse? ....................................................................................... 18 5.2.4 Sammanfattning .................................................................................................................................. 19

6. Analys .................................................................................................................................. 20

6.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk? ................................................................................................... 20

6.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal? ......................................................................................................................................... 21

7. Diskussion ........................................................................................................................... 23

7.1 Resultatdiskussion ............................................................................................................ 23

2

7.1.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk? ..................................................................................................................................... 23 7.1.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse för tal? . 23

7.2 Metoddiskussion ............................................................................................................... 24 7.2.1 Validitet och reliabilitet ....................................................................................................................... 25

7.4 Fortsatt forskning .............................................................................................................. 25

7.5 Slutsatser .......................................................................................................................... 25

Referenslista ............................................................................................................................ 26

BILAGA 1 ............................................................................................................................... 28

BILAGA 2 ............................................................................................................................... 29

3

1. Inledning I detta examensarbete har jag valt att undersöka hur förskollärare i förskolan arbetar med

materialet Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan. Enligt förlaget som ger ut materialet

är tanken att metoden ska väcka, stimulera och utmana barnens grundläggande taluppfattning.

Jag kommer först att introducera hur mitt intresse för materialet väcktes, därefter ge en kort

presentation av det och slutligen beskriva syftet med min studie.

1.1 Bakgrund till intresset för materialet Matte på burk

Intresset för Matte på burk väcktes vid en workshop under min verksamhetsförlagda

utbildning. En förskola hade då en utställning kring hur de arbetar med materialet Matte på

burk med barnen. Jag tyckte att deras arbetssätt gav inspiration till hur förskollärare kan lyfta

fram tal på samlingar. Min tidigare erfarenhet från arbete i förskolan är att förskollärare kan

ha en rädsla för att hamna i skolmatematiken och därför undviker att fokusera på matematik.

Under kursen Läs-, skriv- och matematikutveckling för verksamhet i skolans tidiga skolår

förstod jag vikten av att ge barnen erfarenheter av tal i förskolan. Jag blev intresserad av hur

lärare i förskolor arbetar med grundläggande taluppfattning.

1.1.1 Presentation av Matte på burk en arbetsmetod för förskolan

Materialet Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan är utgiven av Sveriges

utbildningsradio 2007. Matte på burk är en del av utbildningsradions satsning i matematik

som inleddes 2004. Utbildningsradions satsning riktar sig till både barn och vuxna och vill

presentera olika arbetssätt för matematikundervisningen (Utbildningsradion [www]).

Matte på burk är en arbetsmetod som är utarbetad av Annika Thisner. Hon har arbetat i många

år som förskollärare och har en vidareutbildning i specialpedagogik. Idén till materialet

föddes då hon ville att barnen skulle få lära sig matematik på ett lekfullt sätt (Thisner 2007).

Materialet Matte på burk går att arbeta med i en hel barngrupp, men även enskilt med ett eller

flera barn. Burkarna kan användas på olika sätt utifrån barnens ålder och kunskapsnivå.

Thisner (2007) påpekar att materialet måste användas tillsammans med en vuxen eftersom det

annars förlorar sitt pedagogiska värde. Det är även viktigt att materialet står på en hylla väl

synligt för barnen.

Matte på burk handlar inte i första hand om siffror och räkning, utan om att i lekens form

träna taluppfattning och lära sig grundläggande begrepp. Metoden bygger på att lek och

lärande hör ihop. Barnen måste få leka sig fram och det är viktigt att visa att det finns flera

sätt som är rätt. Matte på burk bygger på kommunikation som ett lärande samspel (Thisner

2007). Thisner (2007) har arbetat fram två olika laborativa arbetsmaterial som ska ge barnen

erfarenheter och möjligheter att utforska tal i olika situationer. Författaren poängterar att det

är viktigt att ge barnen möjligheter att uppleva tal genom alla sina sinnen. De ska få känna,

rita och samtala om tal. Det ena arbetsmaterialet består av tolv matteburkar, en för varje antal

0–10, och en burk med sången En liten båt blir aldrig våt. Varje burk ska symbolisera ett tal

och i burken ligger det lika många föremål som talet burken ska symbolisera. I exempelvis

burk fem ligger det fem kulor i olika storlekar. Till varje burk finns det ramsor, sånger, lekar

och aktiviteter som ska stimulera och ge barnen möjlighet att upptäcka tal. Det andra

arbetsmaterialet är en talrulle. Talrullen är en lång smal duk med talen 1-10 och kan användas

till ramsräkning, matcha tal med burk och lägga rätt antal saker vid varje tal.

Matte på burk är enligt Thisner (2007) en metod för att barn ska utveckla sin taluppfattning.

Thisner (2006) själv anser att det hon har skrivit kan ses som exempel på hur förskollärare

kan arbeta. Materialet kan varieras och det är förskollärarens fantasi som sätter gränser. Matte

4

på burk kan ses som en inspirationsbok för förskollärare som visar på hur man kan arbeta med

barns taluppfattning i förskolan.

1.2 Bakgrund till syftet

Matematik i förskolan är ett högaktuellt ämne. Förskolan har fått en reviderad läroplan som

fokuserar mer på matematik. För barn är matematik en del av vardagen. De använder sig

spontant av matematik när de leker och samspelar med varandra. De räknar för att kunna ta

reda på mängder, för att kunna tala om hur mycket eller hur många det är. Barn kommer

också i kontakt med olika matematiska begrepp i vardagen. Viktiga begrepp för att utveckla

en god taluppfattning är antal, ordningstal, räkneramsa och mätetal (Doverborg & Pramling

Samuelsson 1999). Jag anser därför att det är viktigt att ge alla barn en stabil taluppfattning

som grund redan i förskolan.

Barnens nyfikenhet och intresse ska uppmuntras så att deras egen vilja och lust att lära väcks.

(Skolverket 2010). Erövrandet av matematiken är en ständigt pågående process mellan

lyhörda lärare och barn som är intresserade eller som blir intresserade när de upptäcker

matematiken tillsammans (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). Barn ska få möta

matematiken i meningsfulla sammanhang, där de får möjlighet att utveckla sin förståelse för

grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp (Skolverket 2010).

Förskolans verksamhet ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling

och lärande i matematik. Förskollärarna ska med hjälp av ett varierat arbetsätt stimulera barns

olika sätt att lära och tänka. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel,

utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera (Skolverket

2010).

Det är förskolans lärare som ska utmana barns nyfikenhet och begynnande förståelse för

matematiken. För att kunna stödja och utmana barn i deras lärande i matematik behövs

kunskap om varje barns tidigare erfarenheter, kunnande och intresse. (Skolverket 2010). Hur

kan materialet Matte på burk användas i detta syfte? Det är något som jag tänker undersöka

och delge resultatet av i detta arbete.

5

2. Syfte

Syftet är att undersöka hur förskollärare arbetar med materialet Matte på burk för att väcka,

stimulera och utmana barns utveckling och förståelse för tal.

2.1 Frågeställningar

Vilka erfarenheter av tals olika funktioner, exempelvis räkneramsan, räkneord i

räkneramsan, antal, ordningstal, mätetal samt tal som identifikation, berättar

förskollärarna att barn tränar genom arbetet med Matte på burk?

Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns

intresse för tal?

6

3. Teoretisk bakgrund

Den teoretiska bakgrunden inleds med en skildring av hur barn utvecklar förståelse för tal.

Därefter beskrivs talbegreppets olika funktioner, Gelman och Galistels fem räkneprinciper,

vad ett laborativt arbetssätt innebär, hur barn lär genom samspel och slutligen förskollärarens

roll.

3.1 Hur barn utvecklar förståelse för tal

För att barn ska kunna utveckla en god taluppfattning måste de förstå några grundläggande

begrepp som antal, ordningstal, mätetal, räkneramsan och tals egenskaper. Precis som barn

måste erövra språket måste barn även erövra och utveckla en förståelse för tal. Barn kommer i

kontakt med tal i olika sammanhang där talen kan ha olika betydelse. Erfarenheter av tal gör

det möjligt för barnen att upptäcka de bakomliggande idéerna med räknande långt innan de

möter den formella matematikundervisningen (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999).

Barn måste få tillfällen att skaffa sig erfarenheter av tal på många olika sätt och i olika

sammanhang för att utveckla en förståelse för tal (Johansson & Wirth 2007).

Långt innan barnen kan uttala räkneord kan de urskilja antal. Detta brukar benämnas subitzing

(Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). Enligt Johansson och Wirth (2007) är subitzing

en färdighet som innebär att människor direkt ser, hör och uppfattar ett exakt antal. Enligt

Löwing (2008) har forskningen visat att barn redan kort efter födseln kan skilja mellan ett, två

eller tre föremål. Barn kan lära sig känna igen större antal från mönster exempelvis

tärningsmönster. Vuxna kan uppfatta ungefär 4-5 föremål om de inte ligger i ett mönster. Det

som Johansson och Wirth (2007) anser karaktäriserar denna kunskap är att föremål kan

uppskattas samtidigt och inte i tur och ordning. Kunskapen är oberoende av språket eftersom

den finns långt innan barnet kan tala.

3.2 Talbegreppets olika funktioner

Tal har enligt Malmer (1990) olika funktioner. För att förstå betydelsen av räkneord behövs

kunskaper om räkneramsan, räkneorden i räkneramsan, antal, ordningstal, mätetal samt tal

som identifikation. För att dessa olika betydelser skall synliggöras krävs det att barnet

kommer i kontakt med räkneorden i många olika sammanhang (Björklund 2007).

Talbegreppet har olika funktioner och beskrivs av Malmer (1990) i följande steg:

När barnet har utvecklat språket har det möjlighet att säga talorden i ordning, det vill säga

ramsräkning. Ramsräkning är att lära sig en ramsa som vilken som helst. Ordet ramsa antyder

att barnets räknade endast är en mekanisk färdighet. Barnet kan då endast säga orden i

bestämd ordning och det måste börja med att räkna på ett (Malmer 1990).

Nästa steg som barnet kommer till är räkneord i räkneramsan. Barnet kan lösgöra ramsans

delar från varandra. Det ser ett, två och tre som egna tal och inte som ”ett-två-tre”. Det förstår

även att olika tal har olika värden. Barnet kan nu börja räkna från ett godtyckligt tal och säga

vilket tal som kommer före eller efter. När barnet kan räkna baklänges har det lyckas att

lösgöra räkneorden från varandra (Malmer 1990). Att ha en stabil räkneramsa är viktigt för att

barn ska kunna utveckla en god taluppfattning (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999).

Ytterligare ett steg är att förstå räkneorden som antal eller kardinaltal. Detta förutsätter att

barnet behärskar talets namn och ordningsföljd samt att det vid uppräkning av föremål alltid

startar på talet ett. Barnet kan då med hjälp av pekräknade eller ögonkontakt tilldela varje

föremål ett räkneord och förstå att det sist sagda talet anger antalet (Malmer 1990).

7

Barnet möter räkneorden som mätetal. Vi människor mäter tid, volym, längd etc. Mätetal är

svåra att se eller ta på (Malmer 1990). Doverborg och Pramling Samuelsson (1999) anser att

det är viktigt att barn i förskolan får bekanta sig med icke standardiserade mått för att förstå

mätetal. Barnet ska få tillfälle att mäta och jämföra. Exempelvis hur många hinkar vatten går

det åt för att fylla lådan.

Barnet möter räkneorden som ordningstal. Ordningstalen svarar på frågan, vilken i ordningen.

Ordningstalen anger den ordning ett föremål kommer i förhållande till referenspunkten. Vi

använder oss av ordningstal bland annat vid angivning av datum, våningsplan och när vi

beskriver vem som kom först, sist osv. i sport och lekar (Malmer 1990). Doverborg och

Pramling Samuelsson (1999) anser att vi i dag inte använder oss av ordningstal särskilt ofta.

Det gör det därför svårare för barnet att upptäcka dem.

Barn möter även räkneord som identifikation. Räkneord har inte alltid ett numeriskt innehåll.

Vi använder oss av nummer på hus, bussar, tåg, idrottare etc. Då använder vi räkneord som

identifikation och beteckning. För att räkneordens betydelse ska bli synliga måste barnet få

tillfälle att möta dem i olika sammanhang (Malmer 1990).

3.3 Gelman och Galistels fem räkneprinciper enligt Löwing

Enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) tror många vuxna att barn kan räkna bara

de kan räkneramsan. Men för att kunna säga att de har förståelse för räknandets idé måste de

behärska Gelman och Galistels fem principer; abstraktionsprincipen, ett-till-ett-principen,

principen om godtycklig ordning, principen om talens stabila ordning och antalsprincipen.

Enligt Gelman och Galistel (citerad i Löwing 2008) utvecklas dessa räkneprinciper med

stigande ålder.

Enligt Löwing (2008) är Gelman och Galistels fem principer nödvändiga för att barn ska

bygga upp en taluppfattning. De tre första av principerna är genetiskt nedärvda och utvecklas i

mycket tidig ålder. Men för att barnet ska utveckla dem krävs en miljö som stimulerar till att

principerna används. Den fjärde och femte av principerna utvecklas i sociala kontexter och

kräver mycket övning (Löwing 2008).

Abstraktionsprincipen innebär att det är möjligt att bestämma antalet föremål i en grupp som

ska räknas, oberoende av föremålets egenskaper (Löwing 2008).

Ett- till- ett- principen innebär att barnet genom att ordna föremålen parvis, kan avgöra om två

mängder innehåller lika många eller olika många föremål. Detta förutsätter inga kunskaper

om räkneord eller räkneramsa, men lägger grunden för att förstå hur ett räkneord kopplas

samman med ett räknat objekt. Principen innebär också en strategi för att jämföra och

uppskatta antal (Löwing 2008).

Principen om godtycklig ordning innebär att resultatet blir samma oavsett i vilken ordning

föremålen räknas (Löwing 2008).

Principen om talens stabila ordning innebär att räkneorden har en bestämd ordning och ska

paras ihop med ett föremål vid räkning av antalets mängd. För att kunna ange antalet föremål i

en mängd krävs det en parbildning mellan räkneord och föremål. Detta kräver att barnet lärt

sig talens namn i ordningsföljd och säger räkneorden i samma följd varje gång.

Ordningsföljden förändras inte (Löwing 2008).

8

Antalsprincipen innebär att det sist nämnda räkneordet vid en uppräkning anger antal föremål

i den uppräknade mängden (Löwing 2008).

3.4 Laborativt arbetssätt

Enlig Rystedt och Trygg (2010) är det viktigt att i den begynnande matematiken utgå från ett

laborativt material för att barnet ska få möjlighet att bygga upp språk och skaffa sig

erfarenheter. Avsikten är att konkretisera talen. Redan naturliga tal är en abstraktion. Att två

äpplen och två päron är fyra är exempel på en konkret situation medan 3+5 är en abstraktion

och kan användas i alla situationer oavsett om det är klossar, planeter eller pannkakor. Att lära

matematik är därför en process där målet är att upptäcka och använda abstrakta strukturer och

relationer (Rystedt & Trygg 2010). Laborativa aktiviteter fungerar inte bara som en länk från

det konkreta till det abstrakta utan även som en hjälp för barnet att använda det abstrakta i

konkreta vardagssituationer.

(Rystedt & Trygg 2010:28)

Malmer (1991) anser att ett laborativt arbetssätt förutsätter samtal och diskussioner mellan

förskollärare och barn och mellan barnen. Det är även viktigt att barnen dokumenterar sina

tankar genom att exempelvis rita. Laborativa material är material som man kan vrida och

vända på, plocka isär, omfördela och ordna. Malmer (1990) poängterar att en av vinsterna

med att arbeta med laborativa material är att barn får använda alla sinnen. Laborativt material

kan vara allt från pennor, kottar, leksaker, kulor, tiostavar, miniräknare, datorer, gps m.m. Det

är viktigt att tänka på att barn kan bli engagerade av tilltalande leksaker, men att det kan

hindra dem från att uppfatta det matematiska innehållet. Det laborativa materialet i sig ger inte

eleverna matematiska insikter. Matematiken är ett värde som förskolläraren måste lyfta fram

eller tillföra (Rystedt & Trygg 2010). I de tidiga åren finns det stora möjligheter att utgå från

barnens egna aktiviteter och förståelse (Ahlberg 2000).

Laborativt material används både för att stimulera och för att inspirera till lärande. Enligt

Rystedt och Trygg (2010) innebär ett laborativt arbetssätt att undervisningen tar avstamp från

den informella nivån där barnen befinner sig. Alla barn deltar men kan arbeta med olika

innehåll beroende på vilken förståelse de har för det aktuella begreppet. Laborativt material

ska vara ett stöd för att bygga upp tankeform och språk och något att gå tillbaka till när man

glömt en tankeform. All konkretisering måste ingå i en plan för hur man kan bygga upp ett

språk och tänkande på längre sikt (Rystedt & Trygg 2010). Från den informella nivån med

laborativt arbete fortsätter sedan arbetet i den takt som passar barnet till den formella och

symboliska nivån. Enligt Rystedt och Trygg (2010) ser gången från konkret till abstrakt ut

enligt följande:

I. Konkret. Arbete med laborativa material.

II. Halvkonkret. Den halvkonkreta nivån är en representation av en verklig situation.

Laborativa material byts mot bilder.

III. Halvabstrakt. Den halvabstrakta nivån medför en symbolisk representation av konkreta

föremål, men symbolerna ser inte ut som föremålen utan består av informella symboler som

t ex ringar eller streck.

IV. Abstrakt. Bilder och informella symboler ersätts med formella symboler, räkneregler,

räknelagar och andra konventioner.

(Rydstedt och Trygg 2010:30)

9

Enligt (Rystedt & Trygg 2010) varierar förskollärares inställningar till laborativt material och

arbetssätt. Det är förskollärarens intresse, vad de tycker om det laborativa materialet som

påverkar materialets tillgänglighet för barnen.

3.5 Barn lär genom samspel

Björklund (2007) anser att barn lär sig matematik i samspel med andra människor som ingår i

samma sociala sammanhang. I samspelet och kommunikationen med vuxna kan barnet ta del

av gruppens förståelse och kunskap om ett fenomen. Socialt samspel är viktigt för barnens

lärande. Det är i aktiviteterna tillsammans med andra människor som innehållet upplevs som

meningsfullt (Solem & Reikerås 2004). Barn behöver inte motiveras till matematik. De tycker

att matematik är spännande och roligt. Deras intresse och lärande ökar när de blir engagerade

i meningsfulla aktiviteter i lek, samspel, utforskande och skapande (Bergius & Emanuelsson

2008).

I leken väcks barnets intresse, vilket blir till erfarenheter som sedan utvecklas till kunskap. I

leken lär barn av varandra. Lärandet utmanas av barnens olikheter och ålder. I dag ses leken

och det lustfyllda lärandet som en dimension i barns lärande, vilket gör att man inte kan skilja

lek från lärande. Barnet lär när de i leken utforskar sin omvärld och sig själva (Johansson &

Pramling Samuelsson 2007). Barn upptäcker tal när de får tillfälle att uppfatta och uttrycka

tal. När barnen väl har upptäckt tal blir det en självklar del av deras värld och genom att de

använder sig av matematik i för dem meningsfulla sammanhang skapar det nya utmaningar.

Verksamheten ska utgå från barnens erfarenheter, intressen och behov. Barnens tankar ska tas

till vara och skapa mångfald i lärandet (Doverborg 2000).

Språket är avgörande för matematisk begreppsbildning och därför är det viktigt att tala

matematik i förskolan (Björklund 2008). I samtalen får barnen formulera och prova sina

tankar och resonemang. De egna, kamratens eller lärarens frågor hjälper barnen att reflektera

över situationen för att upptäcka och lära matematik (Bergius & Emanuelsson 2008). Barn vill

förstå och de vill upptäcka samband. Språket är det viktigaste instrumentet för att nå kunskap.

Det talade språket ger barnen möjlighet att förstå andra och att själv göra sig förstådd. Genom

att barnen uttrycker sig i ord får förskolläraren tillgång till hur barnen tänker och förstår och

kan då utmana barnens tänkande (Björklund 2007). När de talar matematik stödjer språket och

matematiken varandra. För yngre barn är teckningar en naturlig utgångspunkt för att samtala

om tänkande. Utifrån bilden kan förskolläraren ställa frågor som hjälper barnet att fokusera på

det som är viktigt (Malmer 1990). Enligt Malmer (1992) är det viktigt att försöka förstå det

barnet säger. När ett barn säger ”tol” tolkar vi det självklart till ”stol”, men när det gäller

barns matematiska språk tolkar vi inte lika självklart.

Vygotsky (citerad i Malmer 1990) anser att språket har stor betydelse för all inlärning. Det är

språket som leder barnets utveckling framåt och att språk och tanke utvecklas tillsammans.

Det är de sociala samspelen i interaktioner mellan människor som är avgörande för barns

begreppsutveckling och förmåga att skapa nya tankestrukturer. I samspel med andra möter

barn kommunikation som fungerar som tillfälliga byggnadsställningar som stöttar och riktar

lärandet under uppbyggnaden.

Barn lär sig matematiska begrepp såsom talbegrepp, ordningstal och mätetal först som bundna

till ett sammanhang. Erfarenheter generaliserar innebörden som ett ord har och gör att barnet

förstår vilken innebörd som gäller i olika sammanhang (Björklund 2007). Barn använder sig

av olika språkuttryck när de ska beskriva tal. Alla har någon gång mött ett barn som visar hur

10

gammalt det är med hjälp av fingrarna. Det språk som barn själv uttrycker brukar benämnas

som språk av första ordningen (Solem & Reikerås 2004). Språk av första ordningen är det

språk vi spontant tolkar och uttrycker. Andra ordningens språk är det språk som inte känns

naturligt för oss att uttrycka och tänka genom (Solem & Reikerås 2004). För barn kan ett

andra ordningens språk vara att uttrycka sin ålder i ord.

För att få den andra ordningen som är abstrakt, att bli konkret, gäller det att förskolläraren tar

sig tid att verkligen förstå varje barn och lista ut hur barnet tänker. Översättningsledet innebär

att förstärka och praktisera andra ordningens språk så att det kan bli första ordningens språk.

För att underlätta och ge barnen erfarenheter kan barnen använda sig av laborativt material.

Barnen får en förståelse för orden och en inre bild av hur det ser ut och då blir även dessa ord

första ordningens språk. Solem och Reikerås (2004) tar även upp att om ett språk är av första

eller andra ordningen beror på våra tidigare upplevelser och erfarenheter. Det ett barn

uttrycker sig lätt genom kan för ett annat barn vara helt oförståeligt.

3.6 Förskollärarens roll

Förskollärare spelar en nyckelroll i barns lärande i matematik. Det är förskollärarna som

planerar och genomför verksamheten för att väcka, stimulera och utmana barns utveckling

och förståelse av tal. De har ett ansvar att ge barnen varierade möten med tal som ger dem

möjligheter att tillägna sig förståelse (Björklund 2007). Förskollärarens barn- och

kunskapssyn påverkar barnets lärandeprocesser. Kompetenta barn kräver en kompetent

förskollärare som handledare (Björklund 2008). Om barnen ska kunna upptäcka matematiken

måste förskollärarna synliggöra den. Det gör de genom att sätta ord på matematiken.

Förskollärarna måste sätta på sig ”matteglasögon” och se matematiken som sker i

verksamheten (Doverborg & Pramling Samuelsson 1999). När förskollärarna gör det ser de

det matematiska barnet. Förskolläraren måste vara klar över vad barnen i barngruppen kan

och hur de tänker annars blir det svårt att lyfta fram matematiken så att den blir synlig för

barnen. Genom att förskolläraren synliggör en mångfald av sätt att tänka som finns hos barnen

kan det hjälpa dem att utveckla sitt tänkande (Doverborg 2000).

Förskollärarens roll är att skapa förutsättningar för barnen att upptäcka och utforska. Barnen

kommer till förskolan med erfarenheter och kunskaper som förskolläraren ska vara lyhörd för.

Barnens upptäckarglädje, fantasi och forskariver ska tas som utgångspunkt för verksamheten.

Björklund (2009) anser att förskollärarnas roll är att stödja barnen i utforskandet. För att

barnens förståelse för antal och mängder ska få tillfälle att växa i den vardagliga

verksamheten på förskolan krävs det lyhörda förskollärare. Det är ett samspel där både

förskollärare och barn är lika viktiga. Det behövs en förskollärare för att guida barnet mot att

utveckla förståelse men utan barnets intresse leder inte guidningen någonstans (Doverborg &

Pramling Samuelsson 1999).

11

4. Metod I metodavsnittet beskrivs vilka metoder som har använts för att få svar på syftet och

frågeställningarna samt varför de valdes. Metodavsnittet inleds med urval. Där presenteras

förskolan och de förskollärare som deltagit i intervjuer och observationer. Efter urval beskrivs

de forskningsetiska principer som råder vid ett examensarbete. Vidare presenteras

datainsamlingsmetoder och genomförande.

4.1 Urval

Enligt Bryman (2002) är det viktigt att först välja en lämpig plats för sin undersökning. En

viktig förutsättning vid val av förskola var att de arbetade med materialet Matte på burk. Det

var därför naturligt att ta kontakt med förskolan som jag hade mött på workshopen. När jag

hittat en plats måste jag sedan göra ett urval av vilka personer som ska ingå i undersökningen.

Jag kontaktade förskolan och frågade om det fanns förskollärare som var intresserade av att

delta i min studie. Det fanns tre förskollärare som var intresserade och som jag därför valde

att intervjua. Jag valde även att göra en observation på en av förskolans avdelningar för att få

en grundläggande förståelse för hur de arbetar med materialet och få bakgrund till de

efterföljande intervjuerna

4.1.1 Presentation av förskolan och förskollärarna

Förskolan ligger i en mellansvensk stad. På förskolan finns tre åldersindelade avdelningar.

Förskolan är Reggio Emilia inspirerad. Enligt förskollärarnas beskrivning försöker de skapa

en miljö som lockar barnen till lek, kreativitet och nyfikenhet. Förskollärarnas mål är att

arbeta medvetet med matematik. Förskollärarna arbetar regelbundet med materialet Matte på

burk i verksamheten.

De intervjuade förskollärarna är alla kvinnor och har tagit sin förskollärarexamen under 1980-

talet. Förskollärare 1 arbetar på en avdelning med barn i åldrarna 3,5-5 år, förskollärare 2

arbetar på en avdelning med barn i åldrarna 2,5–3,5 år och förskollärare 3 med barn i åldrarna

1-2,5 år. Ingen av förskollärarna har någon form av utbildning i förskolebarns lärande i

matematik. Observationerna är gjorda på avdelningen där förskollärare 2 arbetar. Personalen

på den avdelningen var villig att visa upp sitt arbetssätt.

4.2 Forskningsetiska principer

Examensarbetet måste bygga på respekt för de människor som deltar. Vetenskapsrådet (2008)

har utarbetat anvisningar för forskningsetik. De har tagit fram fyra krav som är viktiga att ta

hänsyn till. Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet. Det är forskarens ansvar att informera undersökningsdeltagare om vilka

villkor som gäller för deras deltagande. Alla förskollärare som deltagit i undersökningen har

informerats om syftet och samtyckt till medverkan. De har även informerats om att det är

frivilligt att medverka och de har rätt att avbryta sin medverkan när de vill utan att vara

oroliga för konsekvenser. Det ska vara omöjligt för utomstående att identifiera de

medverkande i examensarbetet. Under examensarbetets gång ska insamlat material förvaras

aktsamt och efter slutfört examensarbete ska alla dokument och inspelningar förstöras.

4.3 Datainsamlingsmetod

Jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod eftersom mina frågeställningar handlar om

att få förskollärarnas bild av hur Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns intresse

för tal. Kvalitativ metod passar bra när man vill få en bild av hur människor tänker och

upplever ett material (Bryman 2002). Johansson och Svedner (2010) anser att för att få en

allsidig och djupare förståelse av det man ska undersöka är det bra att använda sig av

12

observationer och intervjuer tillsammans. Det minimerar risken för vilseledande och ensidiga

slutsatser. Därför har jag valt att använda mig av dessa två metoder. Metoderna kommer att

bidra till förståelse för hur förskollärare arbetar med Matte på burk.

Genom observationer vill jag få en bild av hur förskollärarna arbetar med materialet Matte på

burk. Jag har valt att vara en deltagande observatör. Detta innebär enligt Bryman (2002) att

man deltar i verksamheten men engagerar sig inte till hundra procent, vilket gör att man kan

fungera som forskare samtidigt. Fördelarna med deltagande observationer är att jag kan

studera händelser i ett naturligt sammanhang i samma stund som de inträffar. Den kvalitativa

observationen är en metod för att fånga erfarenheter i barnens värld. Det är frågeställningarna

som styr vad som ska observeras. Observationerna skall vara detaljerade och exakta och de

ska inte innehålla några egna värderingar eller tyckande (Patel & Davidsson 2003). Till stöd

för mina observationer har jag därför använt mig av ett observationsunderlag.

Syftet med kvalitativa intervjuer är att få så utförliga svar som möjligt av de personer som

intervjuas (Bryman 2002). Jag har valt att ha en semi-strukturerad intervju. Enligt Bryman

(2002) innebär det att man har en intervjuguide med öppna frågor. Frågorna kan variera i

intervjun beroende på de svar man har fått av deltagarna. I semi- strukturerad intervju har

intervjupersonen utrymme att fritt utforma sina svar. Både intervjuare och deltagare är

medskapare av intervjun som sker. Intervjun sker i form av ett samtal (Patel & Davidsson

2003). Enligt Johansson och Svedner (2010) finns det risk att kvalitativa intervjuer glider över

till en strukturerad intervju. Detta kan enligt författarna inträffa om man inte lyssnar och

försöker förstå vad den intervjuade säger utan istället försöker att ställa de förutbestämda

frågorna.

4.4 Genomförande

Efter val av förskola kontaktade jag förskollärarna som arbetar på förskolan. Jag berättade att

jag läser till förskollärare vid Linnéuniversitet i Växjö och att jag nu skriver mitt

examensarbete och att jag ville intervjua och observera förskollärare när de arbetar med

materialet Matte på burk. En förskollärare på varje avdelning var intresserad av att bli

intervjuad och en förskollärare var villig att ställa upp på observationer.

Inledningsvis observerade jag hur förskollärare arbetade med materialet Matte på burk i

verksamheten. Jag hade arbetat fram ett observationsunderlag som hjälp vid observationen.

Mina observationer rörde förskollärarens agerande och val av aktiviteter. Observationen

genomfördes genom att jag fick vara med på en samling där materialet Matte på burk

användes. Samlingen varade i ca 30 minuter. Jag deltog i aktiviteterna som genomfördes i

arbetet med Matte på burk men fokus låg på det jag ville undersöka.

Jag informerade de utvalda om undersökningens syfte och om de etiska krav som gällde för

intervjuerna och observationerna. Jag avtalade tid och plats med förskollärarna. Jag

informerade deltagarna om att de skulle avsätta en timme för intervjun. Jag bad även om en

lugn plats att genomföra intervjuerna på. Jag hade i förväg arbetat fram en intervjuguide med

relevanta frågor i förhållande till syftet med undersökningen. Intervjuerna spelades in med

hjälp av videokamera som låg på bordet. Genom att spela in intervjuerna fick jag med

deltagarnas egna formuleringar. Intervjuerna transkriberades sedan ner på papper.

4.5 Validitet och reliabilitet Validitet beskrivs som att man diskuterar om resultatet ger en sann bild av det som undersöks

(Bryman 2002). Enligt Bryman (2002) är den interna validiteten en av styrkorna i den

13

kvalitativa undersökningen eftersom de ger en bild av verkligheten på den plats där

undersökningen är genomförd. Jag anser att observationerna tillsammans med intervjuerna ger

en relativt korrekt bild av hur man arbetar med Matte på burk på den utvalda förskolan.

Bryman (2002) anser att ett av problemen med kvalitativa undersökningar är att de inte kan

generaliseras till andra sociala miljöer och situationer, vilket gör den externa validiteten låg.

Undersökningens resultat kan inte generaliseras utan gäller endast på den undersökta

förskolan.

Reliabilitet betyder enligt Bryman (2002) noggrannhet vid mätning. Därför handlar reliabilitet

om hur stor tillförlitlighet den valda metoden ger. Reliabiliteten kan i praktiken aldrig bli

perfekt eftersom observatörens/intervjuarens uppmärksamhet kan variera och ses ur olika

synvinklar. Bryman (2002) anser dock att den interna reliabiliteten är högre om det är samma

person som genomför intervjuerna och observationerna och tolkar det som ses och hörs. Den

interna reliabiliteten är därför högre eftersom jag själv intervjuade/observerade och tolkade

det insamlade materialet. Enligt Bryman (2002) så är den externa reliabiliteten alltid låg i

kvalitativa studier eftersom det svårt att upprepa undersökningarna. Det är omöjligt att

återskapa sociala miljöer som samlingar och intervjuer.

14

5. Resultat

5.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar

genom arbetet med Matte på burk?

De tre förskollärarna berättar att Matte på burk uppmuntrar till ramsräkning och att det finns

många förslag på olika ramsor till varje tal. En del av ramsorna är sånger och lekar.

Förskollärare 1 och 2 nämner att de tycker att det är viktigt med ramsräkning både fram- och

baklänges.

De tre förskollärarna säger att de ofta använder ramsräkning. Detta gör de både för att barnen

tycker det är roligt och för att de anser att barnen ska få lära sig i vilken ordning talen kommer

och på sikt få en stabil räkneramsa. Även min observation visar att barnen använder

ramsräkning i arbetet med Matte på burk.

Förskollärare 2:

Det är viktigt att barnen får testa att både räkna fram- och baklänges. När vi arbetar med

0:an (burk noll) brukar vi göra raketen ( 10, 9, 8,…0) och barnen tycker det är

jättespännande att räkna baklänges.

Förskollärare 1:

Det är viktigt att barnen lär sig i vilken ordning talen kommer.

Förskollärare 3:

Med de minsta barnen ”ramsräknar” vi mycket, men vi ser det som vilken ramsa som helst.

Det viktigaste är att de lär sig ramsan.

De tre förskollärarna berättar att de använder Matte på burk när de arbetar med antal. De

säger att det är viktigt att ge barnen många olika erfarenheter av antal och de upplever att

barnen tycker om att räkna saker. Förskollärare 1 och 2 berättar att barnen kommer i kontakt

med antal när de tillsammans tar reda på vilken burk de har tagit fram. De räknar alltid hur

många saker det är i burken både när de öppnar den och när de stoppar tillbaka den.

Förskollärare 2 nämner att Matte på burk gör barnen nyfikna på att räkna. Materialet

stimulerar till att räkna andra saker. När de pratar om hur många ben djur har är det naturligt

att också undersöka hur många ben de tillsammans har på avdelningen.

Förskollärare 1 säger att Matte på burk ger henne idéer till hur hon kan ge barnen möjlighet

att uppfatta antal på olika sätt, exempelvis när de bestämmer antal genom att bilda par,

”pekräkna” fram ett antal, dela antalet och börja räkna från olika ställen, vilket ger barnen fler

erfarenheter av antal. Förskollärare 1 och 2 säger att vissa barn har svårt att förstå att antalet

är det som man sist har sagt utan istället säger barnen 1,2,3,4,5 när de menar 5. Förskollärare

3 säger att många av de minsta barnen endast kan räkna till tre och sedan blir det många.

Förskollärare 1 och 2 berättar att barnen genom att arbeta med Matte på burk får erfarenheter

av mätetal t.ex. genom att diskutera ålder. Förskollärare 2 säger att de inte arbetar lika mycket

med mätetal med barnen som med antal och räkneramsor. Förskollärare 1 säger att de

försöker att ge barnen någon upplevelse av mätetal till varje tal. Just nu arbetar de med talet

nio och då arbetar de med hur många år barnen är.

Förskollärare 1:

Vi har låtit barnen bygga sin ålder i mjölkkartonger.

15

Förskollärare 2 säger att när de arbetar med talet 1 får barnen tillfälle att bekanta sig med

klockan och då brukar de mäta tid, exempelvis hur många hopp de kan göra på en minut.

Förskollärare 3 säger att barnen får jämföra längd och vikt och då utgår de från

ostandardiserade mått. Barnen kan då upptäcka att spaden är lika lång som två kottar och att

stenen är tyngre än spaden. Förskollärare 1 säger att de för diskussioner med barnen om hur

det kan komma sig att 10 fjädrar är lättare än en klocka. Observationen visar också att barnen

genom att diskutera vilka byxor som är dyra och billiga kommer i kontakt med kronor.

De tre förskollärarna berättar att arbetet med Matte på burk ger barnen erfarenheter av

ordningstal. Förskollärare 1 och 2 säger att de tycker att det är viktigt att barnen genom lek får

prova på att använda ordningstalen på olika sätt och de arbetar medvetet med att barnen ska få

erfarenheter av ordningstal. Förskollärare 2 tycker att almanackan är bra när man ska arbeta

med ordningstal och det gör man i burk 7.

Förskollärare 1:

Man kan leka med ordningstalen. Man kan ställa skorna på en rad och sedan kan man öva

på ordningstalen. Vilken sko är först? Kan du byta plats på den fjärde och femte skon?

Förskollärare 1 berättar att barnen gärna säger etta och tvåa i stället för första och andra när de

leker men att hon själv medvetet använder sig av ordningstalen. Förskollärare 3 säger att hon

endast använder ordningstalen själv för att lära barnen begreppen genom att sätta ord på dem,

exempelvis vill du ta upp den första saken ur burken.

Ingen av förskollärarna vet vad tal som identifikation innebär. Efter att de har fått en kort

information säger samtliga förskollärare att de inte medvetet arbetar med detta. Förskollärare

1 och 3 är osäkra på om Matte på burk tar upp siffror som identifikation. Förskollärare 2 säger

att det kan gå att arbeta med denna typ av tal och att det låter spännande, men hon måste först

själv skaffa sig mer kunskaper. Förskollärare 1 säger att hon märker att vissa av de äldsta

barnen har upptäckt tal som identifikation själva men att hon som förskollärare inte medvetet

hjälper barnen att upptäcka det.

Förskollärare 1:

Några barn har upptäckt att mobilnummer inte är något tal utan siffrorna är bara symboler.

5.1.1 Sammanfattning

Intervjuerna visar att de tre förskollärarna inte medvetet arbetar med alla talbegreppens olika

funktioner i arbetet med Matte på burk. De är medvetna om att det är viktigt att ge barnen

många erfarenheter av att ramsräkna och att bestämma antal. Detta arbetar de mycket med.

Tal som mätetal och ordningstal får barnen också utforska medan barnens erfarenhet av tal

som identifikation är begränsade i arbetet med Matte på burk. Förskollärarna ger uttryck för

att ökad kunskap skulle leda till att man arbetar mer medvetet med talbegreppen i förskolan

och ger barnen möjlighet att möta de olika talbegreppen i olika situationer. Detta tyder på att

förskollärarna skulle behöva mer utbildning i matematik.

5.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns

intresse för tal?

I resultatet delbesvaras frågeställnigen för att tydligare visa på hur förskollärarna berättar att

de arbetar med Matte på burk. Mina delfrågor är; Hur väcker Matte på burk barns intresse?

Hur stimulerar Matte på burk barns intresse? Hur utmanar Matte på burk barns intresse? I

sammanfattningen av resultatet och i analysen kommer jag sedan att behandla hela

frågeställnigen.

16

5.2.1 Hur väcker Matte på burk barns intresse?

De tre förskollärarna berättar att materialet Matte på burk inte i sig själv väcker barns intresse.

Det handlar istället om vad man gör med materialet tillsammans med barnen. Det är

personalen tillsammans med barnen som gör materialet levande. Ett levande och roligt

material väcker barnens intresse för tal.

Förskollärare 1

Det spelar ingen roll om det är Matte på burk eller balansgång. Barn älskar alla aktiviteter

som vi gör tillsammans. De suger åt sig och blir intresserade

Förskollärare 3 ser sin egen roll som viktig för att barnens intresse ska väckas. Förskollärarens

roll är att låta barnen i meningsfulla situationer och samlingar få upptäcka att tal är något

roligt och lustfyllt. Förskollärare 1 och 2 menar att en intresserad och nyfiken förskollärare

smittar barnen. Om de tycker att det är roligt och spännande att arbeta med Matte på burk

kommer barnen också att göra det. Förskollärare 3 säger också att det är viktigt att barnen får

vara engagerade och själva delta i aktiviteter med Matte på burk.

Förskollärare 1

Vi måste ha ut mattetentaklerna då det är vi pedagoger som måste bli inspirerade och

väckta för att kunna väcka barnens intresse

Förskollärare 1 säger att alla barn är olika och deras intresse väcks på olika sätt. Förskollärare

2 och 3 säger att det gäller att skapa många inkörsportar för att fånga alla barnens intresse.

Det är viktigt att utgå från barnens intressen och sådant som barnen tycker om att göra. Det

kan vara sjunga, måla eller något som de vet att barnen gärna gör. De väljer den burken som

de tycker passar bäst att arbeta med just nu och på så sätt väcker de barnens intresse för tal.

Förskollärare 3 säger att många barns intresse för räkneramsan väcks av roliga och lite tokiga

räkneramsor som exempelvis ”ett, två, tre, fyra alla byxor äro dyra, den som inga byxor har

han får gå med rumpan bar”.

Förskollärare 1 anser att barnens nyfikenhet väcker deras intresse till att vilja lära sig mer om

tal. Att öppna en burk är oftast väldigt spännande och spänningen gör att barnen blir nyfikna

på tal och siffror. Barns nyfikenhet är det som gör att de vill utforska för att få reda på mer.

Nyfikenheten gör att de vill utforska och upptäcka tal. Det gör de genom att ställa frågor och

själva undersöka.

Förskollärare 1

Nyfikenheten hos barnen är det som väcker deras intresse

Förskollärare 2 och 3 berättar att leken är viktig för att barnens intresse ska väckas. Barnen

gillar att leka med ramsor, ordna tävlingar m.m. De båda förskollärarna menar att Matte på

burks arbetssätt bygger på att barnen får leka fram kunskaper om tal. Genom att barnen själva

får delta i leken och vara aktiva så väcks intresset för tal hos barnen. Förskollärare 1 anser att

det lustfyllda lärandet väcker barnens intresse. I det lustfyllda lärandet lyfter hon fram leken,

samtalen och utforskandet som viktiga beståndsdelar. Hon menar att det är viktigt att ha bra

och kreativa samlingar där det finns mycket material som barnen kan utforska och leka med

både själva och i grupp. Barnen väcker i samtalen och lekarna varandras intresse.

Förskollärare 3

Vi måste ge barnen möjlighet att utforska och undersöka själva och tillsammans med andra.

17

Förskollärare 2 berättar att drivkraften som väcker barns intresse för tal är när de själva förstår

att de kan. Det ögonblicket sporrar barnen att vilja lära sig mer. För att de ska upptäcka detta

är det viktigt att dokumentera det som sker i samlingarna med Matte på burk så att de har

något att visa och prata med barnen om så att de kan upptäcka sin egen utveckling.

5.2.2 Hur stimulerar Matte på burk barns intresse?

Förskollärare 3 berättar att hennes intresse för matematik i grunden avgör om hon skapar en

stimulerande mattemiljö på förskolan där barnen får uppleva tal på olika sätt med hjälp av

hela kroppen. Hon tycker att Matte på burk materialet ger henne som förskollärare idéer på

hur hon kan arbeta med materialet på samlingar och aktiviteter. Barnen ska få tillfälle att

förstå tal på många olika sätt. Detta är något som de måste göra hela tiden inte bara under

samlingarna utan Matte på burk måste prägla hela verksamheten. Förskollärare 1 säger att

Matte på burk ger henne teman att arbeta med både ute och inne. Hon berättar att de har varit

i skogen där barnen fick tillfälle att hitta saker som var tunga och lätta. Hon relaterar till ett

barn som tar två ungefär lika tunga stenar och blundar och väger med händerna vilken sten

som är tyngst.

Förskollärare 2

Matte på burk ger mig inspiration om hur jag kan arbeta med varje siffra länge och ge

barnen olika erfarenheter

Förskollärare 1

Vi måste lyfta matematiken i många olika sammanhang och vara medupptäckare med

barnen när barnen upptäcker tal

Förskollärare 2 och 3 betonar att förskolans miljö är viktig för att stimulera taluppfattning

med Matte på burk. Förskollärare 1 och 2 berättar att för att Matteburkarna ska inbjuda till

aktivitet måste de se attraktiva ut och vara på en plats där barnen ser dem. Barnen ska vilja

jobba med burkarna. På samma sätt är det med talrullen. Både förskollärare 2 och 3 berättar

att de använder sig av talrullen som ett material som barnen får leka med i den fria leken. Men

även talrullen måste se rolig ut att leka med och vara på en plats som passar denna sorts lekar.

Förskollärarna säger att det är viktigt att barnen själva och tillsammans med andra får leka

med talen både under samlingar och i den fria leken.

Förskollärare 1 berättar att hon tycker att Matte på burk stimulerar taluppfattning eftersom

barnen får bekanta sig med tal och siffror på olika sätt och där hela kroppen är involverad. Ett

varierat arbetssätt med sånger, lekar, ramsor, skapande och aktiviteter stimulerar barns

taluppfattning. Förskollärare 2 säger att det är viktigt att vid planering av samlingar och

aktiviteter tänka på att barnen får många tillfällen att lyssna, titta, känna och prova.

Förskollärare 1 berättar att barnen brukar få göra siffrorna med kroppen.

Förskollärare 2 berättar att det är viktigt att alla barnen kan vara i arbetet med Matte på burk.

Det gäller att stimulera barnens olika sätt att lära sig. Hon säger att det därför är viktigt att

arbeta med burkarna och talrullen både i storgrupp, liten grupp och med ett barn. Mindre

grupper gör att barnen får vara mer delaktiga och vissa barn tycker det är lättare att uttrycka

sig i mindre grupper. Förskollärare 1 berättar att hon upplever att barnen tycker att materialet

Matte på burk är konkret och hjälper dem att utforska och upptäcka tals olika funktioner.

Förskollärare 3

Det är viktigt att alla barn kan vara med på sina egna villkor

18

5.2.3 Hur utmanar Matte på burk barns intresse?

Förskollärare 2 berättar att för att kunna utmana barnen genom Matte på burk krävs det att

förskolläraren reflekterar och funderar på var barnen befinner sig och hur de kan utmana dem.

Matte på burk kan aldrig ses som ett färdigt material utan blir levande tillsammans med

barnen. Det blir ingen utveckling för barnen om de som förskollärare inte reflekterar över

vilka reaktioner de får från barnen. Om de inte reflekterar över reaktionerna är det svårt att

som förskollärare utmana barnen.

Förskollärare 1

Det är ju bara att följa med och kunna känna av vart det bär av och när det är dags att ta

nästa steg

Förskollärare 2

Om vi inte någon gång tänker utvecklande eller ser barnens behov utan gör som det står i

boken är det svårt att utmana barnen.

Alla tre förskollärarna säger att materialet i sig inte alltid utmanar barnen utan det är samtalen

och samspelen som sker när man arbetar med ett konkret material såsom Matte på burk som

skapar utmaningen. Barn har många föreställningar om vad tal är och därför krävs det

lyssnande förskollärare som förstår vad barnen menar och kan undersöka och sätta ord på

barnens kunskaper och frågor. Förskollärare 3 tycker att det är viktigt att samtala för att

utmana barnen. Det gäller att se barnen som kompetenta. De kan så mycket mer än vad

förskollärarna kanske tror. Inget är för svårt för barnen.

Förskollärare 2

Det är frågorna som utmanar barnens tankar

Barnets språk ser förskollärare 3 som mycket viktigt när man ska utmana barnen. Språket är

en förutsättning för förståelse av tal. Förskollärare 1 och 2 berättar att de låter barnen samtala

och uttrycka sina tankar för att de ska förstå hur barnen tänker. Förskollärarna 1 och 2 låter

barnen själva illustrera talen som de arbetar med på något sätt.

Samtliga förskollärare poängterar att det går att med hjälp av materialet utmana barnen

oavsett kunskapsnivå. Det är fantastiskt att man kan använda samma material med ettåringar

som femåringar. Det gör att alla barnen kan vara med i samma aktiviteter och i samspelen

utmanar de varandra. Många barn blir lockade av de barn som kan mer än de själva. Därför

gäller det att skapa ett lärande samspel mellan barnen så att de kan lära av varandra.

Förskollärare 2 berättar att upprepning av samma aktivitet är ett sätt att kunna utmana barnen.

Det ger barnen möjlighet att befästa sina kunskaper samtidigt som de får en ny chans att

utforska och samtala om sina upptäckter.

Förskollärare 1

Barnen är mycket bättre än vi på att förklara för varandra så att de förstår.

Förskollärare 3

Det finns många sätt att lösa uppgifter på, tänka och lära sig.

Förskollärarna dokumenterar det barnen gör med hjälp av foton, barnens egna bilder och det

barnen säger. Dokumentationen gör att de kan visa barnen olika sätt att tänka och lösa

problem.

Förskollärare 2

Dokumentationen gör barnens lärande synligt både för barnen och oss.

19

Förskollärare 2 säger att förskolläraren måste ha kunskaper i hur man lär ut matematik för att

kunna utmana barnen i deras tankar. Förskolläraren måste veta vad som är nästa steg samt vad

som är viktigt att barnen uppfattar. Det är även viktigt att reda ut felaktiga tankebanor. Förskollärare 2

Vi startar barnens matematikutveckling och det är viktigt att vi ger dem mattetänket

5.2.4 Sammanfattning

Barnens intresse för matematik väcks när de får delta i roliga och meningsfulla aktiviteter som

när förskollärare och barn tillsammans leker och utforskar materialet Matte på burk.

Förskollärarna berättar att det är viktigt att variera aktiviteterna eftersom barnens intresse

väcks på olika sätt. När barnen upptäcker att de kan väcks också intresset att vilja lära sig mer.

Stimulering handlar för förskollärarna om vilka insatser som görs för att framkalla barnens

nyfikenhet och drivkraft att lära sig. Matte på burk ger förskollärarna inspiration till hur de

kan arbeta för att stimulera barns taluppfattning genom ett varierat arbetssätt där sinnena

används. Miljön är viktig för att stimulera barnen till att vilja leka och utforska materialet

Matte på burk. Matteburkarna och Talrullen måste se attraktiva ut och vara placerade så att

barnen ser dem.

Barnen utmanas av Matte på burk när de får sätta ord på vad de har lärt sig samtidigt som de

får pröva om deras föreställningar om tal håller. Det är i samtalen och utforskandet med andra

barn och vuxna som barnens tankar om tal och siffror utmanas.

20

6. Analys I detta avsnitt kommer resultatet att analyseras utifrån de två frågeställningarna.

6.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar

genom arbetet med Matte på burk?

Intervjuerna visar att förskollärarna inte medvetet arbetar med samtliga av talbegreppets olika

funktioner i arbetet med Matte på burk. De är överens om att materialet ger barnen många

tillfällen till ramsräknande. Både förskollärarna och Malmer (1990) beskriver att ramsräkning

handlar om en mekanisk färdighet, där det viktigaste är att barnen lär sig ramsan utantill.

Förskollärarna berättar att de genom ramsräkning vill att barnen skall lära sig räkneorden i

räkneramsan och i vilken ordnig talen kommer. De lägger också ner mycket tid på att barnen

ska få en stabil räkneramsa.

Barnen får erfarenheter av både standardiserade och icke standardiserade mått genom arbetet

med Matte på burk. Materialet utgår från icke standardiserade mått där barnen får arbeta med

att jämföra vikter och längder. Barnen möter även standardiserade mått som minuter, timmar,

kronor, år etc. Doverborg och Pramling Samuelson (1999) poängterar att det är viktigt att

barnen i förskolan får bekanta sig med icke standardiserade mått. De måste få tillfällen till att

mäta och jämföra för att förstå vad ett mätetal är. Genom att arbeta med Matte på burk tränar

barn denna färdighet.

Matte på burk ger barnen erfarenheter av ordningstal. Förskollärarna vill ge barnen förståelse

och ett språk för vad ordningstalen innebär. Detta gör de genom att barnen får leka med

ordningstalen och prata om dem. Enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (1999)

använder vi oss idag inte av ordningstalen i så stor utsträckning utan förskollärarna måste

medvetet prata om ordningstalen med barnen. Detta är något som förskollärarna i

undersökningen är medvetna om och därför lägger stor vikt vid.

Barns möten med tal som identifikation med Matte på burk är begränsade. Förskollärarna har

delade meningar om det beror på materialet eller deras bristande kunskaper om vad tal som

identifikation innebär. Genom att materialet ger barnen möjlighet att möta tal i olika

sammanhang får barnen enligt Malmer (1990) inre bilder av tal och kan då upptäcka tal som

identifikation själva. Förskollärare 1 berättar att några av de äldsta barnen upptäckt att siffror

inte alltid står för ett tal. Mobilnummer, registreringsnummer och personnummer är exempel

på detta. Erfarenheter av tal ger barnen enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (1999)

möjlighet att upptäcka idéerna som räkning bygger på. Matte på burks varierade arbetssätt gör

att vissa barn upptäcker tal som identifikation själva, men en större medvetenhet hos

förskollärarna skulle kunna uppnås genom utbildning inom matematik.

I arbetet med talbegreppets olika funktioner får barnen träna på Gelman och Galistels fem

räkneprinciper. Abstraktionsprincipen handlar om att det är möjligt att bestämma antalet i en

grupp som ska räknas (Löwing 2008). Förskollärarna berättar i intervjun att de tycker det är

viktigt att barnen inser att alla föremål går att räkna, men de påpekar även att detta brukar

vara helt naturligt för barn.

När förskollärarna beskriver hur Matte på burk arbetar med antal tar de upp att de låter barnen

parbilda. Enligt Löwing (2008) handlar parbildning om en strategi att jämföra och uppskatta

antal. Detta benämns ett- till- ett- principen.

21

Principen om godtycklig ordning innebär att man får samma resultat oavsett var man börja

räkna (Löwing 2008). Enligt förskollärare 1 får barnen träna på detta genom att de får börja

räkna från olika ställen. Detta gör hon för att barnen ska få erfarenhet av att antalet är

detsamma oberoende av var man börjar räkna.

När barnen bestämmer antal får de träna på principen om talens stabila ordning vilket innebär

att barnet för att kunna räkna en viss mängd föremål måste behärska parbildning mellan

räkneord och föremål (Löwing 2008). Förskollärarna berättar att de arbetar med att barnen ska

peka på föremål samtidigt som de säger talet.

Enligt Löwing (2008) innebär antalsprincipen att det sist sagda räkneordet anger antalet

föremål. Förskollärarna berättar att de arbetar mycket med att barnen ska upptäcka att det sist

sagda räkneordet är antalet. De upplever att detta är något som tar tid för vissa barn att

upptäcka och de anser därför att detta är viktigt att arbeta med i förskolan.

6.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns

intresse för tal?

Förskollärarna anser att det är lätt att väcka barnens intresse för tal. Nyfikenheten och

spänningen när barnen får öppna burken gör att de vill utforska och upptäcka tal. Bergius och

Emanuelsson (2008) skriver att barn inte behöver motiveras till att arbeta med matematik.

Förskollärarna och Bergius och Emanuelsson (2008) anser att barnens lärande och intresse

ökar när de blir involverade i meningsfulla aktiviteter där lek, samspel, utforskande och

skapande är givna inslag. Arbetssättet med Matte på burk bygger enligt förskollärarna på

leken. Förskollärarna ser leken som viktig och det går inte att skilja lek och lärande åt.

Det laborativa materialet Matte på burk används av förskollärare för att stimulera barnens

taluppfattning eftersom materialet ger barnen varierande möten med tal. Malmer (1990) anser

att en av vinsterna med att arbeta laborativt är att barnen får använda sig av alla sinnena. I

arbetet med Matte på burk får barnen känna, lyssna, titta och prova själva. Materialet bygger

på ett varierat arbetssätt där sånger, lekar, ramsor och skapande är förekommande aktiviteter.

Förskollärarna tycker att det är deras ansvar att barnen i meningsfulla samlingar får många

olika erfarenheter av tal.

Förskollärarna anser att det är bra att alla barn kan delta samtidigt i arbetet med Matte på

burk. De kan arbeta med olika innehåll beroende på vilken förståelse barnen har av det

aktuella begreppet. Detta är något som kännetecknar ett laborativt material eftersom det tar

avstamp där barnet befinner sig (Rystedt och Trygg 2010).

Förskollärarna berättar att förskolans miljö spelar en viktig roll för barnens taluppfattning.

Matte på burk materialet måste vara inbjudande för barnen för att stimulera och väcka lust att

leka och utforska. De tycker att förskolläraren har ansvar att planera en inspirerande miljö

som uppmuntrar barnen att utforska tal. Björklund (2007) anser att den värld som barn deltar

och skapar mening i begränsas av de människor och den miljö som barnet möter.

Förskollärarna anser att Matte på burk bygger på samtal. Malmer (1991) menar att ett

laborativt arbetssätt förutsätter samtal och diskussioner. Det laborativa materialet används för

att barnen ska få möjlighet att bygga upp ett språk och skaffa sig erfarenheter av tal (Rystedt

& Trygg 2010). Arbetet med Matte på burk ger förskollärarna och barnen en gemensam

upplevelse att diskutera. I samspelet och kommunikationen kan barnen ta del av gruppens

förståelse och kunskap om tal. Barnens tankar måste tas till vara och förskollärarna måste visa

22

på en mångfald i lärandet och på hur man kan tänka (Björklund 2007). Barnen får i samtalen

prova sina tankar och resonemang. Frågor hjälper barnen att reflektera över situationen för att

upptäcka och lära matematik. Förskollärarna menar att barnen i samtalen utmanar varandra.

Vygotsky (citerad i Malmer 1990) anser att vi lär oss i sociala samspel och det är samtalen

som är avgörande för barns begreppsutveckling och förmåga att skapa nya tankestrukturer.

Barn lär sig matematiska begrepp såsom talbegrepp, ordningstal och mätetal först som bundna

till ett sammanhang. Barnens erfarenheter hjälper dem att förstå vilken betydelse ett ord har

och vilken innebörd som gäller i vilket sammanhang (Björklund 2007). Nya erfarenheter

hjälper enligt förskollärarna barnen att utmanas i sin begreppsbildning. Förskollärarna och

Björklund (2009) anser att när barnet uttrycker sig får förskolläraren tillgång till hur barn

tänker och förstår och kan därmed utmana barnen i deras tankar. För att kunna utmana barn i

andra ordningens språk krävs det att förskolläraren funderar över var barnet befinner sig och

vad som är barnets nästa steg. Vilket innebär att förskolläraren förstärker och praktiserar

andra ordningens språk genom att ge barnen möjlighet att skapa inre bilder av begreppen

(Solem & Reikerås 2004).

Det är viktigt att ge barnen tid till att dokumentera sina tankar (Malmer 1991). Förskollärarna

anser att det är viktigt att dokumentera det barnen gör med hjälp av foton, barnens egna bilder

och det de säger. Dokumentationen kan användas till att reflektera och lyfta fram barnens

taluppfattning för att kunna utmana dem.

Både förskollärarna och Rystedt och Trygg (2010) anser att det laborativa materialet i sig inte

ger barnen matematiska insikter. Matematiken måste lyftas fram och tillföras av

förskolläraren. Här spelar förskollärarens eget intresse och kunskaper roll. Kompetenta barn

kräver kompetenta förskollärare (Björklund 2008). En förskollärare anser att det är svårt att

medvetet utmana barnen om läraren själv inte har utbildning i matematikdidaktik.

23

7. Diskussion Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar med materialet Matte på burk

för att väcka, stimulera och utmana barns utveckling och förståelse för tal. Diskussionen

inleds med resultatdiskussion. Därefter diskuterar jag den metod jag har valt att använda i min

undersökning. Sedan diskuterar jag vad som skulle vara intressant att fortsätta att forska om.

Slutligen kommer jag att föra en diskussion där jag tar upp det jag tycker är viktigt att ta med

mig in i mitt framtida yrkesliv.

7.1 Resultatdiskussion I resultatdiskussionen kommer jag att diskutera resultatet utifrån mina frågeställningar.

7.1.1 Vilka erfarenheter av tals olika funktioner berättar förskollärarna att barn tränar

genom arbetet med Matte på burk?

Intervjuerna med förskollärarna visar att barnen i arbetet med Matte på burk får tillfällen att

utforska talbegreppets olika funktioner. Resultatet visar att förskollärarna medvetet arbetar

med talbegreppets alla funktioner förutom tal som identifikation. Detta kan förklaras av att

förskollärarna i studien uttrycker att de har bristande kunskaper i matematikdidaktik. Malmer

(1990) anser att barnen upptäcker tal som symboler om de få möta räkneorden i så många

olika sammanhang som möjligt. Förskollärarna som deltog i undersökningen betonar att det är

viktigt för dem att skapa en variation av aktiviteter så att barnen genom variationen kan

urskilja skillnader mellan talens olika funktioner, vilket materialet Matte på burk stimulerar

till. Genom det varierade arbetssättet som förskollärarna beskriver upptäcker även en del barn

tal som identifikation.

I Läroplanen står det att förskolan ska arbeta med att barnen få utveckla kunskaper i

grundläggande egenskaper hos antal, mängder, ordningstal och talbegrepp (Skolverket 2010).

För att förstå och kunna tolka Läroplanen krävs kunskaper i matematik. Förskollärarna i

studien påpekar att förskollärarens egen matematikkunskap påverkar vilka möjligheter och

utmaningar de ger barnen och hur de tolkar förskolans uppdrag. Kunskap gör det lättare att

förstå och konkretisera läroplanens matematiska begrepp för barnen. Det som förvånar mig är

att det inte det läggs ner mer tid till fortbildning i matematik på den aktuella förskolan när

förskollärarna själva vill lära sig mer för att möta de nya kraven som läroplanen ställer på

dem.

7.1.2 Hur anser förskollärarna att Matte på burk väcker, stimulerar och utmanar barns

intresse för tal?

Min studie visar att barnen behöver förskollärare som hittar på roliga och meningsfulla

aktiviteter för att deras lust att lära sig mer om tal ska väckas. Det låter nästan lite för lätt men

både Solem och Reikerås (2004) och Bergius och Emanuelsson (2008) är överens om att det

gäller att skapa meningsfulla sammanhang för barnen att lära i. Barn är i sin natur nyfikna på

världen de lever i. Det gäller att utmana barnens nyfikenhet på tal (Skolverket 2010). Detta

visar på att Matte på burk i sig inte väcker barnens intresse för tal utan hjälper förskollärarna

att skapa meningsfulla aktiviteter.

Förskollärarna och författarna i den teoretiska bakgrunden är överens om att allt lärande är

socialt och bygger på samtal så även arbetet med Matte på burk. Det är i samtal som barnen

har möjlighet att bygga upp ett språk kring tal. Denna studie visar på att samtalet är viktigt

och att arbetet med Matte på burk stimulerar till samtal och diskussion kring tal.

En egen reflektion är att förskolans stora barngrupper gör att förskollärarna medvetet måste

planera in aktiviteter som rör tal med barnen. Matte på burk blir då ett hjälpmedel för att

24

planera meningsfulla aktiviteter. Förskollärarna skulle ändå kunna stimulera tal genom att

använda sig av barnens vardag, t.ex. låta barnen hjälpa till att duka, följa med till affären och

handla m.m. Men för att barnet ska upptäcka tal krävs det en vuxen som har tid att stödja

barnet i sitt utforskande i vardagen. Matte på burk blir därför ett sätt att i förskolan skapa

situationer där hela barngruppen kan vara delaktig och lära samtidigt, eftersom förskollärarna

upplever att det inte finns tillräckligt med tid för varje individ. Detta anser jag även skulle

kunna gälla andra pedagogiska material för förskolan.

Björklund (2007) har i sin avhandling kommit fram till att det är förskollärarna som

tillsammans med barnen skapar förutsättningar för vilka aspekter som tas fram, skiljs ur och

fokuseras på i en lärandesituation. Förskollärarens uppgift är att erbjuda barn möjligheter att

upptäcka många aspekter av tal och att ge barnen tillfällen att möta matematik i många olika

sammanhang och sett ur många olika perspektiv. På detta sätt möjliggörs lärande av tal.

Förskollärare måste därför tillföra materialet ett matematiskt innehåll och vara medveten om

vilka erfarenheter de vill ge barnen för att kunna utmana dem.

Läroplanens beskrivning av hur barns intresse väcks, stimuleras och utmanas stämmer väl

överens med vad förskollärarna i min intervju berättar. Läroplanen, förskollärarna och

författarna i den teoretiska bakgrunden tar alla upp leken som en betydelsefull faktor för

lärande. Förskollärarna berättar att detta även gäller materialet Matte på burk. Detta är inget

som förvånar mig eftersom barn utforskar och försöker förstå världen genom leken. Jag anser

därför att det inte räcker med att använda materialet Matte på burk och göra som det står i

handledningen för att väcka, stimulera och utmana barnen. Förskollärarna måste istället

medvetet arbeta med att förena lek, socialt samspel och utforskande för att barnen ska

upptäcka tal.

7.2 Metoddiskussion

Observationsunderlaget var bra för det fick mig att fokusera på det jag ville undersöka.

Observationen gav mig en tydlig bild av hur man kan arbeta med Matte på burk på en

förskoleavdelning. En svaghet är dock att jag inte har gjort observationer på samtliga

avdelningar, men då syftet med observationen var att få en bild av hur arbetet med Matte på

burk kan se ut på förskolan och få förkunskaper inför intervjuerna bedömer jag att det var

tillräckligt i förhållande till mitt syfte. Det hade varit intressant att observera fler samlingar på

andra avdelningar och förskolor för att se hur de arbetar med materialet Matte på burk för att

se om det finns några skillnader.

Jag ställde liknande frågor i intervjuerna och de genomfördes på likartat sätt. Förskollärarna

har snarlika svar på mina frågor. Det som skiljer svaren åt är vilken åldersgrupp förskollärarna

arbetar med. Jag kan se att det finns en röd tråd mellan avdelningarna. Jag upplevde det som

att förskollärarna tyckte det var roligt att få berätta hur de arbetar med Matte på burk. De

pratade på ett avslappnat sätt om hur de tänker och arbetar med barnens taluppfattning med

hjälp av Matte på burk. Bryman (2002) anser att den kvalitativa intervjun ska efterlikna ett

vanligt samtal för att det ska kunna gå att komma ner på djupet. En av förskollärarna tyckte

att det var lite obekvämt att samtalet spelades in i början av intervjun. Jag spelade in samtalen

med hjälp av en videokamera, vilket jag tyckte fungerade mycket bra. Det blev mycket

material och det tog tid att transkribera allt som sagts i intervjuerna. Mina valda metoder har

gjort att jag har fått svar på mina frågeställningar. Jag tycker att observationer tillsammans

med kvalitativa intervjuer gör att jag har fått en bredare bild av hur den valda förskolan

arbetar med materialet Matte på burk.

25

7.2.1 Validitet och reliabilitet

Jag anser att den interna validiteten är hög eftersom observationerna tillsammans med

intervjuerna ger en bild av hur förskollärarna arbetar med taluppfattning med hjälp av Matte

på burk på den utvalda förskolan. Den interna validiteten skulle varit ännu högre om jag

intervjuat samtliga förskollärare på förskolan och gjort observationer på alla avdelningar. För

att förbättra validiteten ytterligare skulle jag behövt göra intervjuer och observationer på fler

förskolor. Jag bedömer den externa validiteten som låg eftersom resultatet inte går att

generalisera till andra sociala miljöer och situationer samt att undersökningen inte går att

upprepa. Den externa validiteten är enligt Bryman (2002) alltid låg när man använder sig av

kvalitativa metoder. Däremot är den interna reliabiliteten hög då det är jag som har genomfört

samtliga intervjuer och observationer samt tolkat det insamlade materialet. Om jag skulle

tolka samma material igen skulle det med stor säkerhet ge samma resultat.

7.4 Fortsatt forskning

En intressant frågeställning som har dykt upp hos mig är hur förskolor planerar

utbildningsmiljön för att barnen ska kunna komma i kontakt med tal. De tre förskollärarna jag

har intervjuat tog alla upp hur viktigt det är att förskolans miljö stimulerar barnen att leka och

utforska matematik. De sa att miljön kan ses som den tredje pedagogen. Enligt Björklund

(2007) har miljön som ett barn växer upp i stor betydelse för vilka möjligheter till lärande som

erbjuds. Därför tycker jag att det skulle vara intressant att få veta hur förskollärare tänker när

de planerar miljön för att stimulera matematik. Vilka material väljer förskollärarna att barnen

ska få undersöka i sin fria lek och vad för sorts matematik stimulerar materialen? Denna

studie skulle gå att göra på både förskolans inne- och utemiljö.

7.5 Slutsatser

Resultatet av min undersökning visar att förskollärarens kunskaper i matematikdidaktik spelar

en stor och viktig roll för vilka matematiska erfarenheter barnen får med sig från förskolan.

Undersökningen visar att barnen får möjligt att upptäcka talens olika funktioner genom ett

laborativt och varierat arbetssätt. Arbetssättet ger barnen många erfarenheter av tal och det

väcker deras lust att lära. För att barn ska lära sig måste lärandet utgå från leken. Lek är

barnens naturliga sätt att undersöka och pröva sina föreställningar. Även samtal och

diskussioner har stor betydelse för barnens lärande. Det är då barnen får sätta ord och förklara

sina tankar om tal. Därför är det viktigt att ge barnen tid till att både leka och samtala.

Min slutsats är att materialet Matte på burk kan väcka, stimulera och utmana barns

grundläggande taluppfattning under förutsättning att förskollärarna lyckas förena lek, socialt

samspel och utforskande. Matte på burk kan hjälpa och inspirera förskollärarna i sitt arbete

men det är förskollärarnas kunskaper som gör samlingarna med Matte på burk till erfarenheter

för barnen.

26

Referenslista Ahlberg, Ann (2000) Att se utvecklingsmöjligheter i barns lärande I: Ahlberg, Ann & Wallby,

Karin. Matematik från början. 1. uppl. Göteborg: Nationellt centrum för matematikutbildning,

Univ.

Bergius, Berit & Emanuelsson, Lillemor (2008). Hur många prickar har en gepard?: unga

elever upptäcker matematik. Göteborg: Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM)

Björklund, Camilla (2007). Hållpunkter för lärande: småbarns möten med matematik. Diss.

Åbo : Univ., 2007

Björklund, Camilla (2008). Bland bollar och klossar: matematik för de yngsta i förskolan. 1.

uppl. Lund: Studentlitteratur

Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl.

Stockholm: Liber

Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi

Doverborg, Elisabet (2000) Lekens lustfyllda lärande I: Ahlberg, Ann & Wallby, Karin.

Matematik från början. 1. uppl. Göteborg: Nationellt centrum för matematikutbildning, Univ.

Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (1999). Förskolebarn i matematikens

värld. 1. uppl. Stockholm: Liber

Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson (2000) Att utveckla små barns antalsuppfattning

I: Ahlberg, Ann & Wallby, Karin. Matematik från början. 1. uppl. Göteborg: Nationellt

centrum för matematikutbildning, Univ.

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2007). "Att lära är nästan som att leka": lek

och lärande i förskola och skola. 1. uppl. Stockholm: Liber

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen. 5. uppl.

Uppsala: Kunskapsföretaget

Johansson, Bo & Wirth, Michael (2007). Så erövrar barnen matematiken: talradsmetoden ger

nya möjligheter. 1. uppl. Uppsala: Kunskapsföretaget

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Löwing, Madeleine (2008). Grundläggande aritmetik: matematikdidaktik för lärare. 1. uppl.

Lund: Studentlitteratur

Malmer, Gudrun (1990). Kreativ matematik. Solna: Ekelund

Malmer, Gudrun (1991) Språkets roll i matematikeninlärning I: Emanuelsson, Göran (red.)

(1991). Tal och räkning. 1. Lund: Studentlitteratur

27

Malmer, Gudrun (1992). Matematik - ett glädjeämne: synpunkter på

matematikundervisningen : sju föredrag vid matematikbiennalerna 1980-1992. Solna:

Ekelund

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. 3., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur

Rystedt, Elisabeth & Trygg, Lena (2010). Laborativ matematikundervisning: vad vet vi?. 1.

uppl. Göteborg: Nationellt centrum för matematikutbildning, Göteborgs universitet

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl.

Stockholm: Natur och kultur

Thisner, Annika (2006) Locka fram nyfikenheten I: Emanuelsson, Göran & Doverborg,

Elisabet (red.) (2006). Matematik i förskolan. 1. uppl. Göteborg: NCM/Nämnaren, Göteborgs

universitet

Thisner, Annika (2007). Matte på burk: en arbetsmetod för förskolan. Stockholm: Sveriges

utbildningsradio

Utbildningsradion (www) Tillgängligt på internet:

http://www.ur.se/pedagog Hämtad 2011-11-16 klockan 10.55

Vetenskapsrådet (2008) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet

28

BILAGA 1 Intervjufrågor

Bakgrunds frågor till metoden

Vad har du för utbildning?

Har du något utbildning i mattematik för förskolan?

Beskriv ditt intresse av matematik i förskolan?

Berätta hur du tycker att barnen ska få möta matematik i förskolan?

Frågor för att besvara mint syfte

Beskriv hur ni arbetar med Matte på burk?

Berätta hur du arbetar med Matte på burk för att stimulera barns intresse för tal?

Vad anser du väcker barns intresse för tal?

Beskriv hur du arbetar för att stimulera barns talutveckling?

Berätta hur du arbetar för att utmana barnen i deras tankar om tal?

Berätta hur du konkretiserar med hjälp av Matte burkar och talrullen för att barnen

ska bygga upp ett språk och tänkande om tal.

I vilken utsträckning och på vilket sätt upplever du att barnen får möjlighet att

utveckla sin taluppfattning genom matte på burk?

Berätta hur barnen får möta räkneramsan, antal, ordnigstal, mätetal, räkneord som

identifikation i arbetet med Matte på burk

Finns det något som du anser kan begränsa barnens förståelse av tal i arbetet med

Matte på burk?

Berättar när, hur och varför du väljer att arbeta med materialet?

Berättar vad du tycker om materialet?

Hur arbetar ni för att synligöra tal uppfattning för barnen?

29

BILAGA 2 Observation

Observatörens namn……………….. Datum och tid………………….

Plats………………..

Min tanke med observationen är att ta reda på:

Får barnen tillfälle

till

Får barnen möt de olika

räkneprinciperna.

Arbetar och tar läraren hänsyn

till

Reflektion Subitzing Översättning

(Begreppsbildnig)

Iakttagande Räkneramsa Barnens tidigare

erfarenheter

Skapande Antal

Utforskande Räkneord som mätetal

Samspel Räkneord som identifikation.

Leka

Ordnigstal

Sinnena

Spänning

391 82 Kalmar / 351 95 Växjö

Tel 0772-28 80 00

dfm@lnu.se

Lnu.se/dfm