Nr 3 2007Årgång 12

MedlemsNytt för Riksförbundet

Finska Krigsbarn

Var vi brickor i ett maktspel? Se sidan 7!

Gamla brev väckte svåra minnenEn låda gamla brev som legat

glömda i över femtio år har fun-nit sin väg till bröderna Matti ochPekka Laine i Uppsala.

– Vanmakten över att ha blivithanterad av andra utan att ha kun-nat göra någonting åt det gör sigän en gång påmind, skriver PerElfström (Pekka).

– Det hav som jag trodde varslutet har öppnat sig med allkraft och jag befinner mig istället i orkanens öga.

Historien om ”brevlådan”och dess innehåll, med en mängdbrev från fadern som stred vidfronten långt inne på sovjetisktområde, återfinns på

Sidorna 4, 5 och 6.Per Elfström blev rörd och tagen av den korrespondens från fosterför-äldrarna till brödernas biologiska mor. Foto: Kai Rosnell

Om vikten av att få behålla sitt språk”Människans modersmål är i hennes hjärta.”Brita Stenius-Aarnialas (bilden) föredrag med den rub-

riken vid Riksmötet i Höör i maj väckte berättigad upp-märksamhet.

– När jag läser krigsbarnsberättelser om de hemvän-dande, nu svensktalande barnen tycker jag att Finland ver-kar ha varit totalt oförberett på språkproblematiken ellerhelt ignorerat den, sa hon.

– Det tvåspråkiga Finland tar hem tiotusentals svensk-språkiga barn, och verkar inte ha gjort någonting alls föratt hjälpa och stödja dessa barn och deras familjer.

Läs hela föredraget på Sidorna 9,10,11,12.

Från redaktionen 2Ordföranden har ordet 3Heikki Salminens bok klar 3En låda gamla brev... 4Brödernas skiftande öden 5Vissa dörrar går aldrig att stänga 6Världens bästa mödrar 6Mödrarna blev manipulerade! 7Ett hedersuppdrag 8Människans modersmål är i hennes hjärta 9-11Utredningen om vanvård 12Hittar flyktingbarn åter till sin miljö? 13Årsmötesprotokoll 14Info RFK och lokalföreningarna 15Juha Hankkila, författare, guldmedaljör 16

2

Kai Rosnell, chefredaktör kai.rosnell@comhem.se

Direktanslutna till RFKMedlemsavgiften för direktanslutning till RFK är 150

kr. per år. Tidningen ingår i priset.

sidan

Detta nummer av MedlemsNytt är tryckt hos Knivsta Tryckeri AB, Knivsta, i september 2007..

Från redaktionenOrganisationsnummer: 878001-7862

Riksförbundets hemsida: www.krigsbarn.se

Redaktionen för MedlemsNytt:Matts Imhagen, ansvarig utgivare, Lundmansg. 11 B,761 45 Norrtälje. Tel: 0176-12029.E-post: matts_imhagen@hotmail.comKai Rosnell, chefredaktör (redigering, layout),Kölängsv. 10, 741 42 Knivsta. Tel: 018-380009.E-post: kai.rosnell@comhem.seDoris (Gui) Emanuelsson, Mjölnerbacken 15, 4 tr,174 48 Sundbyberg. Tel: 08-7333187.E-post: gui.sture@bredband.netPentti Käppi, Östra Skansg. 10, 413 02 Göteborg.Tel: 031-291688. E-post: pentti.kappi@telia.comTapani Rossi, Frejgatan 3 D, 243 34 Höör.Tel: 0413-24236. E-post: tapani@rossi.se

UtgivningNästa nummer av MedlemsNytt utkommer i början

av december 2007. Deadline 19 november..

Årsprenumeration SEK 100:-- (för icke-medlemmar)till RFK:s pg 424 54 97 - 5.

I Finland (och övriga världen) 14 Euro till Kai Rosnell,bankkonto (Porin Osuuspankki) 570081 476 212, ellerRFK:s konto ovan. Glöm inte ange namn, adress och vadbetalningen avser.

Prenumeration

När man kommit till ett skede i livet då man tror att ensgamla liv och bakgrund är glömt för alltid – om man då plöts-ligt konfronteras med sitt förflutna genom en bunt brev kandet framkalla en flod av känslor som kanske inte är så ange-näma.

Det är inte utan att jag fick lite dåligt samvete när jagupptäckte vilka smärtsamma minnen som de gamla brevenväckte till liv hos Per Elfström (sidorna 4,5,6).

– Det ska du absolut inte ha, försäkrade han.Men ändå… Känslorna är lite blandade här också.Att som Alli Mikkolainen få en inbjudan att hålla fest-

talet på hembygdsföreningens nationaldagsfest i den gamlahembyn i Sverige är stort. Hon måste ha gjort ett mycketgott intryck på folket i Häggum, som enda finska krigsbarni byn. Och att acceptera invitationen och klara av festtalet(sidan 8) är starkt. Att svenskan inte var helt perfekt tror jagatt festdeltagarna hade överseende med.

Jag fick för två år sedan en liknande inbjudan att hållaett festtal i min finska hemkommun på hembygdsdagen. Jaghann inte åstadkomma ett manuskript att glutta i, bara stol-par. Men de accepterade min ursäkt för min knaggliga fin-ska, att ”det var ryssens fel”.

Vi var alltför många som förlorade vårt modersmål re-dan under det första året som krigsbarn i Sverige. Även omambitionen till att börja med var den bästa, med finsksprå-kiga skolor för att vi skulle kunna behålla språket, blev verk-ligheten en annan. Skolorna fanns bara på vissa orter medsärskilt många krigsbarn, alla vi andra lämnades åt vårt ödeoch fosterföräldrarnas önskan att vi så snabbt som möjligtskulle lära oss svenska.

Det var väl därför vi krigsbarn helst inte skulle prata fin-ska? Och syskon sällan fick träffas?

Samma fenomen förekom i Danmark, som Juha Hank-kila berättar (sista sidan).

Brita Stenius-Aarniala talade vid riksmötet i Höör omvikten av att behålla modersmålet.Hennes föredrag är så viktigt att vi pu-blicerar det i sin helhet i denna tid-ning. Hon berör alla tänkbara aspek-ter på språkproblematiken.

Riksförbundets hemsida har adressen www.krigsbarn.se– där finns även länkar till andra webbplatser.

Centralförbundet i Finland har en hemsida med adres-sen www.sotalapset.fi som är väl värd att besöka, bl a medengagerad debatt.

Hemsidor

I detta nummer:

Ordföranden har ordet:

3

”En imponerande forskargärning”, skrev IrjaOlsson i MedlemsNytt nr 4, 2001.

Omdömet gällde Heikki Salminens licentiat-avhandling om finska krigsbarn (Turun Yliopisto2001).

Nu har Salminen just utkommit med en bok,”Lappu kaulassa yli Pohjanlahden” (”Med lapp omhalsen över Bottenhavet”) där han på ett mer lätt-tillgängligt sätt presenterar sina forskningsrön.Dessutom innehåller boken mycket nytt material. Vi har väntat på denna bok eftersom Salminensavhandling inte gått att få tag på annat än via lån.

Han planerade först att bygga ut den till endoktorsavhandling men valde en annan väg.

En hastig bläddring visar många hänvisningar tillMedlemsNytt. Men ett nummer av tidningen harSalminen tydligen missat, nr 1-2004, där sidan 10ägnas åt de väntade spanska krigsbarnen sommaren1937 som inte kom till Sverige. Här sprider Salminenmissuppfattningen vidare att Sveriges skulle ha tagitemot cirka 500 barn från spanska inbördeskriget. Allt var förvisso förberett att ta emot dem, men destannade i Frankrike!

Vi återkommer när vi hunnit läsa boken.Kai Rosnell

Heikki Salminen: Lappu kaulassa yli Poh-janlahden. Suomalaisten sotalasten historia.415 sidor. Siirtolaisuusinstituutti 2007.

Heikki Salminenshistoriebok klar

Norrtälje i augusti 2007”Har ni glömt bort mig?””Nej, vi har inte glömt dig.” Den lilla flickans ledsnad

och förtvivlan i frågan när hon kom ut ur porten, och papp-ans lena, kärleksfulla svar – Nej, vi har inte glömt dig.

Frågan, svaret följde mig när jag lämnade parkeringenoch gick hem. Flickans förtvivlan i frågan och pappans kär-leksfulla tonläge i svaret. Var det så här vi kände när vi krigs-barn skildes från våra närmaste, kära, inför evakueringen? Tänk att en vardaglig händelse på en parkeringsplatsväcker känslor och tankar tillbaka när jag var i flickans ål-der, 3 år. Svaret från pappan värmde gott. Jag log mot pap-pan och fick ett glatt leende tillbaka. Le och hela världenler mot dig.

Leendet är centralt för människans utveckling. Ett avdet mänskliga beteendets kraftfullaste redskap (prof. DeckerKeltner , University of California).

Det här var sista sommarsemestern. Nästa år behöverjag inte skriva semesteransökan vilket har sina poänger. El-ler som en god vän sa till mig för några år sedan införsommarsemestern; ”Du har det bra du, som får semester.Jag får ingen semester”. Det var bara det att han var sjuk-pensionär efter en svår trafikolycka. Det låg både humor

och en aning saknad i hans uttalande.Visserligen hade jag redan kunnat gå på den långa se-

mestern redan förra året, men valde att gå över för att varamed om avslutningen på ett projekt. Klokt eller inte, mendet har känts bra.

Det blev naturligtvis en finlandsresa, men den i fjol tänktaresan ”I okänd soldats fotspår” fick stå tillbaka för släktenoch födelsedagar. Semesterns höjdpunkt blev när sönernamed familj kom upp till ön, fritidshus i Gävlebukten. I årfick jag sällskap vid morgondoppen av äldsta barnbarnet,Hampus 8 år. Kul!

Nu ser jag fram emot nästa sommar då kanske även Emil ,nu 6 år, kommer med. Det är viktigt att skapa sig framtids-vyer även om de inte alltid infrias.

Finland 90 år – ett mycket beundrat, ofta beklagat menaldrig avundat land.

Finlands möjligheter att bli ett fritt, självständigt land,kom när tsarregimen störtades. Självständighetsförklaringenkungjordes den 6 december 1917.

Lenin erkände Finlands självständighet nyårsafton 1917.USA och Storbritannien, liksom Frankrike (för andra gångenefter att återkallat första erkännandet) 1919.

Demokratin i Finland var stark.Landet stod emot vågen av antidemo-kratiska krafter, kommunistiska ochnazistiska. Finland hade starka kultu-rella och ekonomiska band till Tysk-land men motstod, med ett fåtal un-dantag, nazismen.

Vi kan vara glada över vårt Finlandoch med stolthet fira 90 årsdagen den6 december.

4

Det kom ett mail från Pertti Ka-vén: kunde jag leta upp två finskabröder som sändes hit som krigsbarn?

En kvinna i Jämsä hade kontaktathonom om en låda brev som hon tänktkasta. Men så tänkte hon att kanskepojkarna i Sverige ville se breven, fördär fanns många brev från pojkarnasfosterföräldrar till modern i Finland.

Pojkarna hette Matti och PekkaLaine.

Kände igen namnenJag studsade till. De namnen kände

jag igen. Jag hade sett dem när jag letadeefter uppgifter om en annan Laine vidett av mina många besök på Riksarkivet.

Jag fann dem i mitt gamla anteck-ningsblock: de hade vistats som krigs-barn i Eskilstuna där de blivit adop-terade. Jag kände till deras nya namn. Jag visste att Matti Laine numeraheter Mats Eklöf , samme man somskrivit bl a ”Triangelns tredje sida”,en roman med krigsbarnsmotiv.

Men den yngre brodern Pekka? Enenkel sökning nu ledde mig till PerElfström (f d Pekka Laine) i Uppsala.

Kunde han vara intresserad av enlåda gamla brev?

Jodå, det var han.Pertti Kavén lovade se till att lådan

kom med till riksmötet i Höör, och jagtog med dem hem.

Brev från frontenTillsammans med Per Elfström

gick vi igenom lådans innehåll.Där fanns förmodligen alla brev

som brödernas fosterföräldrar skickattill modern i Finland. Men där fannsockså en tjock bunt brev från fadernHelge Laine vid fronten till modern,med nästan dagliga brev fråninryckningen i juni 1941 fram till hansdöd.

Det sista brevet var daterat 1november 1941, men officiellt stupadehan den 31 oktober.

Åter till avsändarenFaderns brev skrevs på finska, och

ingen av bröderna klarar det språketlängre.

I lådan fanns också två brev somkommit i retur till modern Hilja. .

Det ena var adresserat till hennesbror Hugo, men han stupade sammadag som brevet skickades. (Ytterligareen bror stupade under kriget) Det andravar ställt till maken Helge men retur-nerades eftersom han hade stupat.

Att översätta alla dessa brev tillsvenska har varit en mentalt påfres-tande uppgift.

Oro för familjenHär finns hans ständiga oro för att

pengarna inte ska räcka till för hustrunoch sonen Matti, och ideliga upp-repningar att inte gå hungriga, ”bättredå att låta bli att betala hyran…”

När andre sonen Pekka födsbeklagar han sig över att han inte fårpermission.

Han får till sist ett dygns per-mission och får se sin andre son förförsta och sista gången.

I början skriver han att ”du ska inteoroa dig för mig, jag klarar mig”.

Dröm som blev sannI sitt näst sista brev, skrivet dagen

innan han stupade, berättar han om endröm: ”vi var tre i en patrull som råkadeut för ett bakhåll, och två skulle klarasig, en skulle dö, och den olycklige varnaturligtvis jag. Jag fick panik att nu får

jag aldrig mer träffa dig och Matti ochPekka, och jag hade börjat skrikavåldsamt där i tältet och jag skrek åt deandra att hälsa till Hilja eftersom jagnu måste dö. När jag vaknade var jag påandra sidan tältet och sex-sju gubbarhöll fast mig i nacken… De undradeom jag fått dille.”

I det sista brevet lovar han att snartkomma hem. Det gjorde han också,men i en kista.

En okänd halvbrorVem var det som hade haft dessa

brev?Det visade sig att Hilja haft en son

före sitt äktenskap med Helge. Denneson hade adopterats av Hiljas syster,men han dog för många år sedan.

Bröderna hade inte haft en aning omatt de hade haft en halvbror.

Nu var det denne ”okände” brodersänka som ville bli av med “barnensbrevlåda”. Hon kände mycket väl tillMatti och Pekka som sändes tillSverige.

Text och foto: Kai Rosnell

Per Elfström kunde inte hålla tårarna tillbaka när han läste igenom brevenfrån sin adoptivmor hem till modern i Finland.

Läs Per Elfströms egna funderingar: sidan 6!

En låda gamla brev väcktesmärtsamma minnen till liv

5

Bröderna Matti och Pekka Lainekom som krigsbarn till Eskilstuna imars 1944. Fadern Helge hade stupathösten 1941 och modern Hilja hadesvårt att ensam försörja familjen.

Matti, fem år, hamnade hos GustafEklöf , Pekka, två och ett halvt, hosRolf Elfström , och kom att bo nästangrannar, med möjlighet att träffas sågott som dagligen.

– Vi fick det bra, materiellt sett,berättar Pekka, eller Per Elfström somhan heter sedan han blev adopterad. Stroke tog talcentrum

Det är främst Per som får berättaom brödernas öde. För Matti, somockså adopterades och nu heter MatsEklöf , drabbades 1992 av en strokesom slog ut talcentrum. Han harvisserligen återfått talförmågan, menhan klarar inte att läsa eller skriva.

I hans fall är det särskilt tragiskt,för han hade just påbörjat ett mycketlovande författarskap, som i ett slagfick ett abrupt slut.

Bröderna behöll kontakten medmor Hilja även efter adoptionen, mende förlorade snart språket och blev heltförsvenskade.

Begåvade barnI skolan klarade de sig bra, Mats

hade särskilt lätt för sig och betraktadessom klassens ljus.

Båda tog studenten med goda betyg.Mats fick all tid i världen att ägna sigåt böckerna, Per fick hjälpa till i pappasaffär och fick inte lika mycket tid överför studier.

Pojkarnas förhållande till sinaadoptivföräldrar skilde sig markant.Mats kom väl överens med dem, ävenom han någon gång kände sig besväradöver pappans lindriga nazistsympatier.

– Men han var alltid mycket månom mig, tog mig alltid i försvar, på-pekar Mats..

Per hade ett bra förhållande tillpappan, som emellertid drabbades avpolio vilket gjorde honom handikappadför resten av livet. Per fick vistas hossläktingar i Västergötland tidvis.

– Det var nog min räddning,funderar Per så här efteråt.

För mamman kom han inte överensmed. Per anser att hon ofta var grymoch okänslig för barns behov.

DoktoreradeMats studerade på Uppsala

universitet där han till slut doktoreradei litteratur. Per utbildades tillreklamman men har sedan 1971 arbetatsom konstnär med sidoarbete inomskola och psykvård.

Mats gifte sig med sin skolkamratLeena.

– Då hade jag ingen aning om atthan var ett finskt krigsbarn precis somjag själv, säger Leena. På mig märktesdet ju direkt för mitt finska efternamn,Perilä.

Leena kom också till Eskiltunatillsammans med tre syskon, två blevkvar i Finland. De tre andra restetillbaka till Finland efter kriget, Leenasom var duktig i skolan fick stanna. – Det kändes lite snopet när jag ha-de gift mig och fick namnet Eklöf. Jagbehövde inte längre dra mitt livs his-toria varje gång, inte förklara namnet,säger Leena.

– Det enda finska jag har kvar äratt jag stavar Leena med två e.

Per gifte sig med Ing-Charlottesom har en annan koppling till Finland.Hennes far var finlandsfrivillige IngeSjöholm från Lomma i Skåne, som dogvid Hangö-fronten i oktober 1941 –tolv dagar innan brödernas far Helgestupade i Fjärrkarelen. Hon fick aldrigse sin far: hon föddes ett halvår efterhans död.

FörfattarkarriärNär far Helges ungdomsvän en dag

sökte upp bröderna ”för att överlämnaen påse karameller”– som han hadelovat Helge innan denne stupade –innebar det en vändpunkt för Mats.

Han hade arbetat som lärare, menbeslöt sig för att skriva en bok om sinfar. Nu hade han ju fått höra hanshistoria.

Det blev ”Sländans dag” (LT:sförlag 1986) med omslag av brodernPer Elfström.

Den följdes upp av ”Triangelnstredje sida” (1987) med krigsbarns-

forts på nästa sida

Mats har återfått en del av talförmågan men är fortfarande delvis förlamadefter en stroke för femton år sedan. Hustrun Leena är ett ovärderligt stöd.

Brödernas skiftande öden:

Mats författarbana fick ett abrupt slutPer, konstnär, planerar att inleda sin

6

motiv. När jag läste den insåg jag attförfattaren måste vara krigsbarn självoch letade efter honom utan att finnahonom.

Ytterligare två böcker hann hanskriva, ”Borgen” (1988) och ”Pojkensom blev Simson” (1991), innan handrabbades av en stroke.

Nu planerar Per Elfström att skrivaen bok, en självbiografisk ” fiction”med sina egna erfarenheter som grund.

Han har redan prövat på skrivandetskonst också. 1977 gav han ut en dikt-och bildbok, Excellensen. Och han harvunnit andra pris i en novelltävling påinvandrarradion...

Modern besökte pojkarna i Sverigenågon gång strax efter kriget, pojkarnai sin tur besökte modern i Dickursby(Helsingfors) 1990. Hon dog en korttid därefter.

Kai Rosnell

forts från föregående sida

När min bror och jag hade besöktvår mor i Helsingfors 1990 och medtolkars hjälp försökt säga någontingviktigt trots att vi inte hade haft någotgemensamt liv sedan 1944 (förutomtvå kortare besök på 40-50-talen)kände vi i alla fall att vi gjort någotsom var betydelsefullt för oss alla.

När sedan vår mor dog ett par årsenare upplevde jag det som om havetvar slutet och att jag kunde läggadenna del av min historia bakom mig. Så en majdag ringer en man vidnamn Kai Rosnell och talar om att han

kommer att få tillgång till en samlingbrev som vår far skrev till vår mor framt o m den höstdag han stupar i Ryssland.Dessutom finns det brev till vår mor iFinland från både min brors och minaadoptivföräldrar (vi växte upp i olikafamiljer i Eskilstuna).

Det hav som jag trodde var slutethar öppnat sig med all kraft och jagbefinner mig i stället i orkanensöga.

Den sorg som jag alltid bär på blirdjupare och de sår som jag krafsar i bliråter infekterade.

Vissa dörrar går aldrig att stänga…Per Elfström:

Vanmakten över att ha blivit han-terad av andra utan att ha kunnat göranågonting åt det gör sig än en gångpåmind.

Men sedan måste jag säga att detarbete som utföres av RiksförbundetFinska Krigsbarn är värt all uppskatt-ning.

Jag har fått tillgång till ett materialsom tydligare kan belysa frågor jaghaft angående mina första år i Sverige.

Och breven från vår far till vår morblir i all sin tragik en värdefull skatt.

Per Elfström (Pekka Laine)

Då min biologiska mor Siiri varhelt blind de sista två åren och vårdadesi ett privat vårdhem i Tammerfors komjag på ett överraskande besök utan attkontakta henne före.

Jag visste att hon inte var på sitt rumutan troligen i matsalen. När jagkommer in i matsalen ser jag min morsitta med ryggen mot mig. När jagnärmar mig hennes bord vänder hon sigom och utbrister:

– Är det du, Antero?Hur hon kunde känna min närhet står

oklart för mig ännu i dag.Samma under inträffade en andra

gång då hon var intagen på sjukhus. Allabarnen och barnbarnen hade hälsat påhenne, men jag som företagare kundeinte bestämma vilken dag jag skulle åkatill Tammerfors från Vasa.

Jag åkte tidigt en onsdagmorgon tillsjukhuset. När jag öppnar dörren tillrummet där mor ligger i tredje sängen,så vänder hon ansiktet mot dörren ochsäger :

– Du kom ändå, Antero!Två dagar senare ringer min syster

och säger att mor har somnat bort förevigt.

Min svenska mamma Annie, somomkom i en trafikolycka, fick mig attkänna hur mycket jag betydde förhenne; jag var ju hennes första barn. Den kvinnliga prästen sade i sitt talvid jordfästningen som första ord:

“Mamma Annie hade två söner, Anterooch Arne”.

Pappa Sven som var helt bruten avsorg bad oss två söner att stödja honomdå han skulle gå fram och på tradi-tionellt svenskt vis nedlägga en ros påkistan.

Att få äga så stor moderskärlek fråntvå mödrar gör att jag kan säga att jaghar ägt två av världens bästa mödrar.

Antero Valkama, Vasa

Antero Valkama hadevärldens bästa mödrar

Antero Valkama hann inte slutföra sittföredrag om ”mina två mödrar” vidRiksmötet i Höör på grund av tids-brist.Här är ”slutklämmen” på Anteros”föredrag”.

Brödernasskiftandeöden...

En TV-dokumentär hållerpå att spelas in om en grupp krigsbarni Hälsingland, ansvarig är YlvaHemstad. TV-fotografen Sven-ÅkeVisén (alias Svenokey) berättar omarbetet i sin blogg under adress:

http://svenokey.sprayblog.se/blog.php?id=61

Kaija Olausson: Finska krigsbarn. B-uppsats, Stockholms universitet, ekonomisk-historiska institutionen. Internationella rela-tioner. 2006. Se även: www.krigsbarn.se Kaija Olausson: ”Nu åker ni dit ochså säger ni tack och adjö”. Magister-uppsats, Stockholms universitet, Internatio-nella relationer. 2007.

Jag har just tagit del av två uppsatserav Kaija Olausson, Stockholm.Framför allt den första, en B-uppsatsmed titeln Finska krigsbarn, ärmycket intressant. Den behandlarkrigsbarnsfrågan ur en helt ny syn-vinkel: Hon ser det hela som enmaktkamp om de finska barnen.

Hon tillämpar teorierna om”aktörer” och ”makt”. Aktörerna i spe-let om barnen var dels de individuella:de biologiska föräldrarna och foster-föräldrarna, dels de kollektiva: finskaoch svenska staten, och de organi-sationer och myndigheter som arbetademed frågan. De hade olika grader avmakt (direkt, indirekt och manipulativmakt).

”Makten has av den part som får denandra parten att göra vad den annars intehade gjort.”

Sverige erbjöd Finland hjälp underkrigen genom att ta emot finska barn.Finland ville inte skicka sina barn utanföredrog hjälp i annan form. MenFinland var i underläge, i nöd, och tvin-gades ta emot hjälp i den form som denerbjöds.

De finska mödrarna/föräldrarnaville inte, i början, skicka bort sina barn.Men myndigheterna/organisationerna iFinland manipulerade dem att viljasända dem, bl a genom att kritiken motbarntransporterna hölls borta fråntidningarna genom censur – de varalltså inte medvetna om riskerna för attbarnen aldrig skulle återvända.

Kaija Olausson hänvisar till enforskare, Pierre Bourdieu, att ”rike-domar är den ultimata grunden förmakt. Givandet blir ett sätt att äga:genom att ge en dyrbar gåva som intekan återgäldas pacificerar man mot-tagaren och tvingar denne att inta enfredlig, samarbetsvillig attityd motgivaren.”

Makt vid adoptionernaMakten kom till synes också när

det gällde adoptionerna av finskakrigsbarn. ”I Sverige var de individuellaaktörerna mäktigare än i Finland, i allafall de som efter kriget ville adopterabarnen. De visste hur man skulle talaoch föra sig… De hade tillgång tillnätverk av mäktiga personer som kundehjälpa dem…

De svenska föräldrarna, till skillnad

från de finska, var resursstarka förutomi socialt och ekonomiskt kapital, ocksåvad gäller utbildning”, skriver KaijaOlausson och hänvisar till en uppsatsav Suvi Virkamäki om finska krigs-barnsadoptioner i Stockholm 1946-1947 (presenterad i MN nr 1, 2005).

Virkamäki visar att argumentet”utbildning” användes till de svenskaföräldrarnas fördel och de finskasnackdel, så att adoptionerna i de allraflesta fall godkändes. De finskaföräldrarnas argument vägde lätt,framför allt som domstolarna dömdeenligt svensk lag och alltid skulle ha”barnets bästa” som ledstjärna.

Kontroversiellt?Kaija Olaussons uppsats har en del

brister, men är mycket välskriven medett utmärkt språk. Och framför allttillför den ett nytt sätt att se påkrigsbarnshanteringen, utan egnakänslomässiga bindningar.

Synsättet är tydligen kontro-versiellt. När en man, icke-krigsbarn,vid en träff hos Stockholmsföreningeni våras framförde liknande teorier (attde finska mödrarna blev manipuleradeatt vilja sända iväg barnen) blev hannästan utbuad!

Så var finns haken i resonemanget?Med det här synsättet behöver

krigsbarnen inte längre anklaga möd-rarna för deras beslut: de blev ”lurade”av myndigheterna…

Kaija Olausson är 36 år, fil. mag,hon har studerat arkeologi ochsocialantropologi, internationella

relationer, hon har sysslat bl a medsläktforskning, hon är också politiker.Hennes mor är född i Finland strax efterkriget. Morföräldrarna deltog i kriget,morfar som soldat, mormor i arbets-tjänst.

– Jag är nyfiken på varför man sändebort barnen till Sverige: vad fanns detför förklaringar till det då? Kan manse andra förklaringar i dag? skriver honi sin inledning.

Krigsmedvetande?I sin magisteruppsats (”Nu åker ni

dit och så säger ni tack och adjö”) villhon ta reda på hur krigsbarnen tänkte,hur de själva såg på sin situation, ochhur de tänker nu. Hon har intervjuat tiokrigsbarn och har, naturligtvis, fått tioolika synsätt som resultat.

Hon tycker sig ha upptäckt en sortskrigsmedvetande speciellt hos krigs-barn, något som kan ta sig olikauttryck: rädsla för höga ljud, smällare,rädsla för flygplan, ekorrmentalitet,driften att samla på sig saker,svårigheter med närhet till andramänniskor.

Hjälp på plats!När det gäller situationen i dag är

de intervjuade ganska eniga:”Krigsbarnens råd till makthavare

är att i första hand hjälpa barnen påplats, i sin egen familj. Måste deskickas bort ska de helst få sällskap aven anhörig. De måste få hjälp både medtolk till och från svenska, och med attbehålla sitt eget språk,” skriver KaijaOlausson.

Det visar vad krigsbarnen är mestkritiska till när det gäller deras egenresa.

Med de här två uppsatserna harKaija Olausson fått blodad tand. Nuvill hon forska vidare i ämnet finskakrigsbarn. Det är bara att önska lyckatill! Många aspekter är fortfarandeoutforskade.

Text och foto: Kai Rosnell

Kaija Olausson vill forska vidare.

7

Ny teori: Mödrarna blev manipulerade!

8

Jag var krigsbarn i den lilla lands-byn Häggum utanför Skövde tre år,1944-1947. Jag hade det mycket braoch kontakterna dit har varit varma ochtäta alla dessa över 60 år. Vi har gästatvarandra nästan årligen.

I våras fick jag en inbjudan att hållafesttalet vid nationaldagsfirandet i mingamla ”hemby”. Kanske för att jag varenda finska krigsbarnet där, alla kändetill mig.

Det var en mycket stor ära och enuppskattning från hembygdsförening-ens sida gentemot ett krigsbarn.

Jag tackade och lovade komma.Nationaldagsfirandet ägde traditio-

nellt rum på gräsplanen utanför kyrkanonsdagen den 6 juni, i vackert fest-väder. Ungefär 250 bybor och derasvänner och bekanta deltog. Det var fintatt träffa gamla bybor från barndomen.

Finlands flagga bredvid de svenskahedrade mitt besök.

Hedersuppdrag för krigsbarnet Alli

Alli Mikkolainen från Tammerfors inbjöds att hålla festtalet i Häggum. Dräk-ten är från byn Johannes i Karelen, den by Allis familj kommer från. –Jaghar sytt den själv, men inte vävt tyget.

Ärade Häggummare, vänner ochsläktingar. Ett hjärtligt tack för inbju-dan att komma hit i dag. Jag skall hälsaer alla från Finland.

Jag vill komma så gärna hit, ty i årkan vi fira 60 år sedan jag reste hemtill Finland efter att ha varit här tre årsom krigsbarn. Jag var bara treåring dåmina föräldrar i Finland skickade mighit till Sverige bort från kriget år 1944.Jag kom till Häggum, till Backgården,till familjen Thorell. Mina två systrarkom samtidigt till Sverige somkrigsbarn, de bodde i Vedum ochstannade bara ett år. Jag flyttade tillbakstill Finland först i juli år 1947.

---Mina minnesbilder börjar först från

den dagen jag kom till Backgården påhösten 1944. Jag har inga minnesbildertidigare från Finland utan bara djupakänslor.

Då man frågar mig hurudan barn-dom jag haft så kommer först fram dentiden jag var här i Sverige, fastän denvar bara tre år, bara en liten bit av helabarndomstiden, men den tiden har varitså viktig i mitt liv.

Här var det bra för mig i familjenThorell, jag hade kärleksfull familj,

syskon och föräldrar och morfar. Deälskade mig som eget barn, kanskemera, ty jag var liten och de egnabarnen var fullvuxna och tonåriga. Jaghade kusiner att leka med, samt grann-barn och jag kände mig vara godkänd ihela släkten och i hela byn Häggum. Jag minns många fina solskensda-gar i Backgården, fina åkrar runt gårdenoch djur som går ner till gärdet ochhästar som drar räfsamaskin. Jag fickge namn till nya kalvar och de ficknamn enligt mina FinlandssystrarPirkko, Ritva och Eira. Och de namnvar länge i Thorells stambok medmånga nummer till exempel Pirkko 3eller Ritva 2, de var fina kossor de.

Det var riktiga vintrar också då medmycket snö och snölekar. Jag minns attjag fick sätta risgrynsröt ut på trappanoch jultomten kom och åt allt bort.

---Familjen Thorell höll kontakt till

Finland till min familj som jag inte allskom ihåg. Och sedan kom tiden att jagskulle börja skolan. Då var det tid attfara tillbaks till Finland. Jag fick en finavskedsfest med alla lekkamrater.

Jag kände att det var svårt förMamma och Pappa att skicka mig

tillbaks till de riktiga föräldrarna.Återkomsten till efterkrigs-Finland

var inte utan svårigheter. Min familjhade varit tvungen att lämna sitt hemoch hela egendom i Karelen och flyttatill andra delar av Finland. De hadeflyttat till närheten av Åbo, och lärdesig leva där i Egentliga Finland. Jaghade fem syskon som jag inte allskände, ingen kunde tala svenska och jagkunde ingen finska. Familjen var fattigoch hemmet var litet. Jag var ettunderligt krigsbarn, som släktingarkom för att se och förundra.

Jag längtade hem till Sverige, tillHäggum, till Mamma och Pappa. Jagvar ledsen och grät och packade minasaker i en kappsäck och gick ut tillvägen för att gå tillbaks till Sverige. Dethände gång efter gång.

På sommaren 1950 kom jag hit föratt fira semester här. Jag hade glömtsvenskan men jag lärde mig det på nytt.Det var en härlig sommar igen medsvenska släktingar och lekkamrater. Vi har haft goda kontakter helatiden under de gångna årena.--- Vi harbesökt varandra både hit och därifrån

Alli Mikkolainens festtal i Häggum 6 juni 2007

forts på nästa sida

9

till Finland. Alltså vi har haft fastakontakter alla de 60 år. Våra barn ochbarnbarn har varit med. ---

Jag lärde mig leva i Finland ochsamtidigt kände jag att jag varkrigsbarn, en underlig människa somlängtade alltid dit där man inte var justnu. Jag visste inte hör jag hit eller hörjag dit. Längtan har varit alltid när-varande.

Men livet har gått bra för mig ochjag har byggt egen familj och har barnoch barnbarn . Kontakter bara ökar till

Sverige ty ett barnbarn bor i Täby.I dag tycker man att kanske allt är

för bra och självklart för människor iFinland. Folk kommer inte ihåg hur detvar då för 60 eller 70 år sedan efterkriget. De yngsta generationerna vetinte hur det var att lämna sitt hem ochfara till ett främmande ställe. Man fickofta känna sig som skyldig till krigetnär vi karelska kom till andra delar avFinland. Och fick den lilla biten av landatt bygga sitt hem och odla sin näring.

För några år sedan var min son iKosovo som fredseskort och då han

kom hem berättade han till minmamma, till sin mormor, att nu förstårhan lite hurudant det har kunnit vara dåunder kriget. Han hade sett kosovoborgå med sina saker och gråtande barnsom lämnat sitt hem och blivitevakuerade.

Jag får tacka en gång till de svenskafamiljer som hjälpte oss finska barn dåvi hade det dåligast.

---Tack att jag fick komma hit, ha det

så bra.Jag utbringar ett fyrfaldigt leve för

Sverige!!!!Alli Mikkolainen

Alli Mikkolainens festtal...forts från föregående sida

”Människans modersmål är i hennes hjärta.”Föredrag av Brita Stenius-

Aarniala vid Riksmötet i Höör.

Rubriken är ett citat av den finländ-ske författaren och professorn i histo-ria, Zachris Topelius. Han skrev dettarunt 1870, inte som man skulle tro somett försvar för svenskan i Finland, utansom ett argument varför skolor ochuniversitet borde införa undervisningpå finska.

Vad är egentligen modersmål – el-ler förstaspråk, som många forskareanvänder? Det kan inte alltid definie-ras som det språk man lärde sig först,eller som mammas eller pappas språk,eller familjens hemspråk. Definitione-rna på ”modersmål” är ofta luddiga meninnehåller vanligen något av följande:

Modersmålet är det språk på vilketman bäst uttrycker känslor och käns-lomässiga behov, abstrakta tankar ochvärderingar. Det är det språk på vilketman helst läser skriven text, räknar, el-ler ber sin aftonbön. Minoritetsspråk-forskare har mött människor som be-kräftar hur underbart det är att åter-komma till sitt eget språk: Moders-målet är ett språk med färg, smak ochdoft, medan andra språk är grå och lukt-lösa.

För mig själv är modersmålet detspråk där jag känner mig mest hemma,som jag tar till när jag är arg, vilar i närjag är trött, och jo absolut: räknar på! Det är också helt klart att man medtiden kan övergå från ett modersmål,eller förstaspråk, till ett annat, eller haflera på samma gång.

Anpassningen till ett nytt språk varen del av krigsbarnens vardag. Man kanlite grovt dela upp oss i grupper när detgäller byte av språkomgivning.

Barnen som bytte språk en gång, desom bytte språk två gånger, de somgjorde det många gånger, samt de sominte alls bytte språk.

Väldigt många tappade bort detspråk de lämnade bakom sig, inte bara

en gång utan i vissa fall en gång i slutetav varje resa. Men som vi vet fanns detockså barn som lärde sig ett nytt språkoch behöll det gamla.

Låt oss lämna all problematik medseparation och bombskräck och fun-dera lite på det där med språkbyte. Detfinns en massa forskning om hur dettapåverkar ett barns utveckling eller

forts på nästa sida

Brita Stenius-Aarniala höll ett intressant föredrag vid Riksmötet i Höör imaj. Det publiceras här i sin helhet. Foto: Kai Rosnell

10

forts på nästa sida

forts från föreg sida

framtida inlärningsförmåga eller någotannat mätbart, men jämförelsevis liteforskning om hur det känns.

I det följande baserar jag migfrämst på några teorier av kända språk-forskare, och på individuella berättel-ser jag har läst, men det är bara ett skrappå ytan av allt tillgängligt material. Hurkänns det att inte förstå och inte bliförstådd, att det språk man kan tala ärtotalt värdelöst, obrukbart? Hur kännsdet att vakna upp till insikten om attman tappat bort ett språk som man engång kunnat?

Åldern gör skillnadDet som blir klart när man läser

krigsbarnens berättelser är att barnetsålder påverkar upplevelsen av språk-bytet. Ett mycket litet barn har ett be-gränsat ordförråd och ett begränsatbehov av verbal kommunikation. Manpekar, gråter eller ser nöjd ut allteftersituationen, och tillägnar sig snabbt ettnytt basordförråd. Jag vågar anta, att deflesta av de små barnen övervann självaspråksvårigheterna mycket fort.

Barn i mellanåldern, kanske 4-10år, har redan ett behov av verbal kom-munikation och ett stort ordförråd närdet gäller att uttrycka känslor och an-dra abstrakta begrepp. Krigsbarnet för-lorade inte bara den trygga famnen utanockså själva tankeutbytet med familjenoch vännerna.

Alla känner vi något barn i den s.k.frågeåldern, kanske en fyraårig prat-kvarn med tusen frågor och en filosofisom inte står de stora tänkarna efter.Hur skrämmande måste det inte vara atthamna i en miljö där man inte kan ställaen enda fråga, inte förstå ett enda ord?

”Alla talade förbi varandra”Berit Lindholm beskriver sin

hemkomst efter en trygg och lyckligkrigsbarnstid.

Och nu när jag citerar detta ber jager tänka på, att det inte är någon sensa-tionshungrig tv-reporter som gjort be-skrivningen, utan ett minne av hur ensaklig tioåring tänkte.

”Jag märkte hur lätt det hade varitför mig som svenskspråkig. Jag stodännu kvar på däck och tittade på detsom hände på kajen. Där stod mammoroch väntade på sina barn och barnen

skrek och försökte slita sig loss för attfå komma tillbaka ombord. Alla taladeförbi varandra, mammor och barn vartotala främlingar för varandra, främ-lingar, som pratade ett obegripligtspråk och alla grät.”

SpråkförbistringenHur hade minnet sett ut om alla på

kajen hade förstått varandra? Säkertinte bara solsken och glada miner, menoändligt mycket ljusare.

Den här och hundratals andra lik-nande berättelser får mig att tro att, åt-minstone när det gällde de lite äldrebarnen, var det själva språkför-bistringen som gjorde att många upp-levde flytten till det nya landet som enså total katastrof i början.

Tolvåring klarar språketDet blev ju livsviktigt att så fort som

möjligt tillägna sig värdfamiljensspråk. Många har vittnat om hur dettagick med blixtens hastighet. Samtidigtglömdes det gamla språket bort.

Forskning har visat att man måstevara runt tolv år gammal för att kunnabehålla ett redan inlärt språk någonlängre tid i en ny språklig omgivning.Bland de lite äldre barnen fanns mångasom klarade av att behålla sitt medhavdaspråk, genom att upprätthålla brev-kontakt med familjen på andra sidanoch i bästa fall få varierande uppgiftersom tolk. Många har vittnat om hurglada och stolta de var över detta, bådei Sverige och hemma i Finland.

Förnedrande situation Många har också berättat om hur

de var duktiga i läsning och skrivning idet land de kom ifrån, men vid ompla-ceringen inte klarade av den enklasteuppgift i skolan. Olika reaktioner be-skrivs vid denna förnedrande situation.

Några blev stumma, aggressiva el-ler ångestfulla. Andra har beskrivit enfenomenal inlärningsförmåga. De blevsnabbt lika duktiga i den nya skolan somde varit i den föregående. De insåg heltenkelt med ett brådmoget förnuft, attden enda vägen till att känna sig tryggoch accepterad och få tillbaka själv-känslan var att illa kvickt lära sig detnya språket.

Krigsbarnen lärde snabbtEnligt den finländska forskaren

Tove Skutnabb-Kangas behöver ettbarn i skolåldern ungefär två år för att

lära sig behärska ett ledigt talspråk, dets.k. ytflytet. Vanligen tar det ännulängre tid att lära sig de s.k. språkligatankeverktygen, eller få ett fungerande,som hon säger, skolframgångsspråk.

Jag vågar påstå att många av de fin-ska krigsbarnen slog dessa tids-angivelser med många hästlängder, ochdetta i slutändan på varje resa till an-dra sidan.

Vänligt bemötandeDet måste väl anses självklart att

den miljö barnet hamnade i hade bety-delse för hur smärtfritt språkbytetgick.

Pauli Lampinen har skrivit etttrevligt kåseri där man anar betydel-sen av ett vänligt bemötande:

”Jag öppnade av misstag dörren tillett rum fullt av kvinnliga patienter. Närjag gick in började kvinnorna kackla påsvenska, ett språk som jag ännu inteförstod. Det jag förstod var, att alla varvänliga. Jag blev omkramad och mångagav mig karameller.”

”Andraklass-språk”I tio-tolvårsåldern kan man redan

ha en kärlek till språket i sig, utan attförknippa det med en speciell person.Då blir det särskilt hemskt att märkaatt ens modersmål plötsligt är totaltvärdelöst och obrukbart. Om omgiv-ningen dessutom är ovänlig blir ju dethela ännu värre.

Språkforskarna säger att det ärförödande för jaguppfattningen omman får signaler om att ens språk är”andraklass”, sämre än omgivningensspråk.

Asfaltblomman Den finskfödde författaren Antti

Jalava har i sin bok ”Asfaltblomman”skrivit en skakande skildring av enmisslyckad anpassning till ett nyttspråk.

Jalava är inte krigsbarn och hanflyttar tillsammans med sin familj tillSverige. Han utsätts alltså inte för se-paration, och det är just därför jag tarhonom som exempel. Familjen är tyst-låten och har annat att tänka på än hurbarnen klarar sig.

Antti Jalavas alter ego, folkskole-eleven Hannu, blir svårt mobbad. Fasthan klarar av att säga det viktigaste kän-ner han, att han varken är enspråkig, två-språkig eller halvspråkig; han är språk-lös.

Människans modersmål...

11

forts på nästa sida

Han blir stum, och anses helt obe-gåvad i skolan. Han blir deprimerad, fårraserianfall, han hör inte ihop med sinfamilj längre, och drar sig in sin tystaensamhet. Hans far försöker tvingahonom att läsa för att komma in i gym-nasiet.

Hopplöst, omöjligt...”Men när han ska läsa en text på

svenska blir det hopplöst och omöjligt.Texten döljer något för honom, han kaninte bända upp den. Det flammar ettvåldsamt hat inne i hans kropp. Någotär fel! Han kan bara inte förstå. Och hankan än mindre lära sig nya främmandespråk. De har dödat hans modersmål,och nu ska han dessutom lära sig skrivaoch tala tyska! Hatet nästan kväver ho-nom, och han måste samla alla krafterför att inte bli vansinnig, för att inte gåut på gatan och slå första bästa män-niska eller kasta sig framför en bil.” En förklaring

Lika häftiga känslor relaterade tillspråkbyte har jag läst i många krigs-barns berättelser. Nu förstår jag åtmins-tone en av orsakerna till att några barnblev så aggressiva och omöjliga, attmottagarfamiljen gav upp och skickadeungen till barnhem, eller att familjen iFinland satte värstingen på första bästabåt tillbaka till Sverige.

Antti Jalava lyckades i slutändan.Han blev en fin författare som skriverpå svenska. När jag insåg detta blev jagså förbryllad att jag måste ringa uppAntti Jalava och fråga hur det hade gåtttill. Svaret jag fick har jag tänkt mycketpå.

– Ja, sa Antti, jag lärde mig finskapå nytt, jag studerade det i tjugoårsål-dern och såg till att jag kunde det. Förstdå kunde jag skriva på svenska.

Beredskap...Hur hade då värdlanden och moder-

landet förberett sig på att ta emot ettenspråkigt barn, som fosterbarn ellersom hemvändande familjemedlem? Nu har jag inte fakta när det gällerNorge, men i Sverige och Danmark vardet så här: Mottagarfamiljen visste juatt barnet som kommer inte talarsvenska. Man var mentalt förberedd.Det fanns tolkhjälp att ringa till. Manhade fått lexikon eller ordlistor.Svenska Dagbladet publicerade under

en lång tid finska ordlistor och enklagrammatikregler. Många barn har vitt-nat om hur de envist upprepade ett ordpå finska och hur Sverigemamma ellerPappa tog reda på vad ordet betydde.

Sirkka-Lisa Westergård berättarhur hon vaknade av flygplansljud pånatten, i panik sökte sig till foster-föräldrarnas säng och skrek:

– Lentokone, lentokone!Den kloka Tant Hulda slog upp or-

det och kunde göra klart för detskrämda barnet att flygplan i Sverigeinte var farliga.

...saknades helt?Finland då? När jag läser krigs-

barnsberättelser om de hemvändande,nu svensktalande barnen tycker jag attFinland verkar ha varit totalt oförberettpå språkproblematiken eller helt igno-rerat den.

Jag har läst otaliga berättelser, intebara om språksvårigheter, utan om svåranegativa reaktioner från familjens sidaöver att barnet inte kunde finska längre.Det verkar som om många hemma-familjer inte hade förstått att barn kanglömma språk.

Man förväntade sig många gångeratt kommunikationen skulle vara opro-blematisk med det barn man en gångtalat finska med. De finska familjernahade inte fått några som helst verktygför att tackla den överraskande situa-tion som uppstod.

Väldigt många barn måste, ovanpåden nya separationens sorg och saknad,möta besvikelse eller aggression i denegna familjen för att man inte dög tillatt prata med på det sätt familjen hadeväntat sig.

OkunnighetI Sverige och i många andra länder

var man väl på den tiden rätt okunnigom vikten av att hjälpa ett barn att be-hålla det gamla språket medan det lärsig ett nytt.

Många kan berätta om hur de hind-rades från att träffa andra finska krigs-barn eller sina syskon för att de så fortsom möjligt skulle lära sig svenska.Detta kan jag kanske förstå, för om vibortser från gränsregionerna varSverige vid denna tid väldigt en-språkigt. Detsamma kan man väl sägaom Danmark.

Men i Finland hade man en lång er-

farenhet av tvåspråkighetsproblematik.Här kan jag bara förundras! Det

tvåspråkiga Finland tar hem tiotusen-tals svenskspråkiga barn, och verkarinte ha gjort någonting alls för att hjälpaoch stödja dessa barn och deras famil-jer.

Börda, inte resursNågot som kunde ha blivit en ovär-

derlig resurs, får i stället bli ytterligareen börda och ett problem för de redanhårt prövade barnen och deras famil-jer.

Ofta fanns det varken i omgivningeneller i skolan en enda människa, somkunde hjälpa i språkförbistringen.

Om det fanns en svensk skola i när-heten tog den emot krigsbarnen, javisst,om föräldrarna så ville. Skolorna fannsnärmast kring kusten och i Tammerforsoch sålunda långt borta för de flesta.

Svensk skola räddningenOm man fick gå finskt läroverk

fanns ju förstås undervisningen isvenska, där barnet först lärde sig fin-ska på ett omvänt sätt, och senare kan-ske kunde lysa med sina kunskaper isvenska.

Visst förekom mobbning i de fin-landssvenska skolorna också, menmånga har berättat att den svenska sko-lan var räddningen i nöden, åtminstonenär man vant sig vid den finlandssven-ska dialekten.

Jag kan försäkra er, att ett barn frånSkåne eller Danmark inte hade det lätti en skola där kompisarna talade t.ex.Närpesdialekt!

Också andra problem fanns. Självhar jag upplevt, hur Kotka Svenska Sam-skola svämmade över av hemvändandekrigsbarn. Ett år hade vi i min klass 45elever. Mina kamrater från helt finskahem var ofta snälla, tysta barn, som ta-lade en i mina öron styv och lustigsvenska. Men mobbning förekom intei vår skola i Kotka – vi krigsbarn var såmånga, vi skulle haft övertaget!

SpråkbegåvningarI dag vet man, att det språk som man

redan kan, ibland tillfälligt försvagasunder en intensiv period av språk-inlärning. Och ibland blir språk-utvecklingen ohjälpligt hämmad för enlång tid.

Jag minns en flicka som vistatslänge i en älskande familj i Sverige och

Människans modersmål...forts från föreg sida

12

FRED – FRÅN RÖRSBY TILL AFRIKAär titeln på ännu en bok skriven av s.k. finskt krigsbarn

Boken är utgiven på eget förlag och kan beställas frånFred Nyman

Gymnasiegatan 6, 54332 TIBRO, SverigeE-mail: fred.nyman@telia.com

Pris 170:- + porto

Fred Nyman med nummer 6760 kom till Halmstad men har mycket mer att berätta om sitt liv ochsina upplevelser, inte minst som missionär i Afrika. Har rönt stort intresse!

Utredningen om vanvård i den so-ciala barnavården har lämnat sin förstadelrapport. Den har fått stort utrymmei medierna.

– Vårt samlade intryck från de in-tervjuer som hittills genomförts är attvi blir upprörda över vad barn har fåttstå ut med, står det i ett pressmedde-lande.

– Vi har lyssnat till erfarenheter ombarns maktlöshet, om barn som inte vetvarför de omhändertas och flyttas frånen familj till en annan, om barn somutsätts för fysiskt och psykiskt våldoch sexuella övergrepp av de personersom är satta att vårda dem.

Även krigsbarnMycket av detta är tillämpligt också

på finska krigsbarn. Och faktiskt har re-dan en handfull finska krigsbarn inter-vjuats, fler står i kö.

Även från krigsbarn bosatta i Fin-land har märkts intresse att komma ochberätta om de övergrepp och den krän-kande behandling de anser sig ha varitutsatta för i fosterhem eller på institu-tioner.

Över 70 intervjuer har utförts, mendet kan bli flera tusen när den här möj-ligheten blir mer känd. Hittills har in-formationen varit bristfällig. (En utför-lig information fanns i denna tidning,nr 1, 2007.) För närvarande är det full-bokat fram till februari 2008.

ständigt längtade tillbaka. Hennes språkblev med tiden styvt och långsamt, honbörjade stamma, och fick dåliga betygi både finska och svenska. Så förblevdet tills våra vägar skiljdes i femton-årsåldern.

Men flera av mina kamrater blevmed tiden oerhört duktiga, med topp-betyg inte bara i finska och svenska utani alla språk de fick läsa i skolan. Tänkså många sådana potentiella språk-begåvningar som aldrig fick tillfälle attvisa vad de kunnat bli!

Miss av myndigheternaMan kan ju kanske förstå att man i

Finland på den tiden hade annat att tänkapå än de hemvändande barnens språk-liga stödundervisning. Det är lätt attvara efterklok, och jag är inte ute eftersyndabockar. Men eftervärlden måstevåga erkänna, att språkfrågan var en avmånga frågor som inte gavs tillräckligeftertanke under den stora barn-förflyttningen.

SpråkrättigheterFN:s barnkonvention om barnets

rättigheter säger (i korthet, inte orda-grant citerat) så här:

– vederbörlig hänsyn skall tas tillbarnets språkliga bakgrund.

– ett barn skall inte förvägras rät-ten till att använda sitt eget språk.

Den konventionen fanns inte när vivar barn, och den efterföljs helt säkertinte i dag heller.

Hos många på båda sidorna omBottenviken har jag mött en längtanefter ett förlorat språk, en vemodigsaknad som når djupt ned i hjärteröt-terna: En gång kunde jag känna ochälska på ett språk som sedan togs ifrånmig.

Behålla sitt hjärtas språkNär vi i dag flyttar barn och vuxna

till främmande språkområden, måste vise till att de får möjlighet att behållasitt hjärtas språk.

Jag vill avsluta med att relatera vadAntti Jalava säger om sitt finska mo-dersmål, många av oss vill kanske skrivasvenska eller danska i stället:

”Finskan är min hud, min luft, mittsnöfall, mitt raseri och min sorg; detär det språk med vilket jag läker minadjupaste sår och i det utformar jag ochplanterar mina känslor. Mitt finskaspråk är själva ursprunget och grundentill mitt jag.”

Brita Stenius-Aarniala

forts från föreg sida

Människans modersmål...Utredningenom vanvård

och övergrepprapporterar

Utredningen har begärt ett års för-längning av utredningstiden eftersomman inte räknar med att hinna fram till1 juni 2008. Det kan bli ytterligareförlängning.

Delrapporten, som främst beskri-ver hur arbetet fortskrider, innehållerskakande läsning. Den finns att laddahem på utredningens hemsida:www.sou.gov.se/vanvard

E-postadressen till utredningen:vanvard@vanvard.se och telefonnum-ret: 08-405 56 80.

K.R.

Skakande läsning

På den finska systerorganisa-tionens hemsidor www.sotalapset.fifinns grundmaterial för krigsbarn, somska berätta om verksamheten.

Materialet är fritt tillgängligt ochkan tjäna som stomme för de egnaerfarenheterna.

Pertti Kavén svarar för materialet. K.R.

Föredragsmaterial

13

Från 1942 till 1944 bodde jag påett hem för flyktingflickor i Göteborg.Vi var omkring 30 flickor. Någon endagång kom det en ny flicka.

Några av flickorna fick flytta tillfosterhem för att ibland skickas till-baka till hemmet några månader se-nare.

Den yngsta av oss var 7, den äldsta16. De flesta av oss hade judisk bak-grund; vi hade alla flytt undan nazistiskförföljelse i Tyskland, Österrike ochTjeckoslovakien.

Föräldrarna försvunnaVi hade inget hopp om att åter fara

hem när kriget en gång tog slut. Tillskillnad från de finska flyktingbarnenhade vi inte heller några föräldrar somväntade på oss.

Våra föräldrar var försvunna; deflesta hamnade i koncentrationslägerfrån vilka bara ett försvinnande fåtalkom undan med livet i behåll. Några fåhade lyckats fly: pappan till en av flick-orna hade tagit sig till England; föräld-rarna till två systrar på barnhemmetkom på många omvägar till Portugaloch därifrån till New York.

Jag var en av de lyckligt lottade.Båda mina föräldrar hade kommit medtill Sverige där min mor dog 1942. Minfar fanns i Göteborg men var inte istånd att ta hand om mig och jag boddealdrig mer tillsammans med honom.

Skilda förhistorierTrots att vi alla slets upp från våra

rötter utan möjlighet att komma till-baka till vår ursprungliga värld tror jagatt de flesta av oss har hittat tillbakatill det samhällsskikt och den miljö vikom ifrån.

Med utgångspunkt från dettamycket begränsade material har jagformulerat teorin att barn som rycksupp, även vid mycket unga år, hittarhem, i vidaste bemärkelse. Denna teoristämmer dock inte alls med de finskaflyktingbarnens erfarenheter.

En bidragande orsak kan vara att dejudiska flyktingbarnen och finskaflyktingbarn hade helt skilda för-historier. Vi kom, utan undantag, frånstadsmiljö.

Våra föräldrar hade bott i bekväma

våningar med rinnande vatten, värme,orientaliska mattor, mahognymöbleroch allsköns borgerliga bekvämlighe-ter. De hade varit tjänstemän, akademi-ker, lärare, jurister och köpmän. I deflesta hem hade det funnits tjänstefolk. Franska och piano

Några av flickorna var rikemansbarnvars föräldrar ägt fabriker eller varu-hus. I deras hem hade det funnits bilar,en stor lyx på trettiotalet; ett par gångeri veckan hade det kommit en mademoi-selle för att lära ut franska och finamaner. De hade fått, eller tvingats, lärasig att spela piano; senare fick dedanslektioner och drömde om en ännubättre, än mera ombonad framtid.

Ingen av oss kom från bondlan-det. Ingen av oss hade känt till fattig-dom eller brist på mat. Vi visste ingen-ting om den brist på den mest elemen-tära bekvämlighet som varit många avde finska barnens lott innan de kom tilldet rika Sverige.

BortskämdVi räddades till livet i Sverige, men

Sverige framstod aldrig som ettbibliskt paradis av mjölk och honung.Tvärtom. Maten var klen på barn-hemmet. Jag som haft eget rum skulledela rum med sju andra flickor. Detfanns plötsligt ingen som borstademina skor, en bortskämd flickas själv-klara förväntan.

Mina erfarenheter från barn-hemmet är smärtsamma och förned-rande. Ändå fick jag gå i skolan ochlyckades ta studenten 1944, en storförmån som bara kom två andra avflickorna till godo.

De andra erbjöds utbildning sombarnsköterskor, hårfrisörskor, koker-skor... yrkesvägar som varit otänkbaraom de hade varit kvar i sina föräldra-hem.

Det tycksnästan självklart att definska barnen ville till något annat,bättre och större än vad de upplevthemma i Finland. De judiska barnenhade däremot haft det bra och försökteåterskapa vad de känt till.

Min far var redaktör för en ekono-misk veckotidning. Jag blev skribentoch gifte mig med en läkare – ungefär

den levnadsbana jag hade haft om jaginte ryckts upp från en trygg och bor-gerlig miljö i Wien.

Rikemansbarnen hittade tillbaka tillförmögenheter, delvis genom att fa-miljerna återfick en del av vad som ta-gits ifrån dem, men också genom attgifta sig med förmögna män.

Dottern till en jurist från Wiensom tog studenten i Göteborg samti-digt som jag blev så småningom jour-nalist i USA, tjänstemannadottern blevlärare. En av flickorna blev kemist, enblev optiker, allt solida, borgerliga yr-ken.

Det finns undantag, men såvitt jagvet är de få. Min bästa kompis från dentiden, dotter till en hög tysk jurist somomkom i Auschwitz, blev gravid vid 17,gifte sig och blev sin småborgerligaman trogen livet ut.

Forskning efterlysesMina teorier baserar sig på ett yt-

terst begränsat material. Men jag harofta undrat om det finns någon forsk-ning på området, om någon har brytt sigom att titta efter vad som hände medflyktingbarnen inte bara psykologisktutan socialt. Man vet att många lider avlivslånga depressioner, jag ibland dem.

Men hur har vi hanterat våra depres-sioner? I bekväma hem, omgivna av denrelativa lyx vi hade som barn eller un-der helt andra och materiellt mer be-gränsade omständigheter?

Materialet från barnhemmet i Gö-teborg är kanske för litet som under-lag för en akademisk studie. Annars ärdet ett bra studiematerial, klart avgrän-sat i tid och rum och relativt lätt attfölja.

Jag skulle välkomna en vidare dis-kussion.

Madeleine Lundberg

Hittar flyktingbarn återtill sin ursprungsmiljö?

Madeleine Lundberg har skrivit enbok om sin uppväxt, ”En lektion isvenska” (se MN 1-2007).

14

Protokoll från årsmötet 19 maj 2007, Frostavallen,Höör.Närvarande: Ett 30-tal medlemmar från olika delar avSverge, samt styrelsemedlemmar, ersättare och adjung-erade: Matts Imhagen, ordf, Pirkko Ahlin, Jean Cronstedt,Maija Liisa Hedgren, Jouko Rajaniemi, Doris Emanuels-son, Leila Ulvemo, Sven-Olof Larsson, Tapani Rossi, SenjaRolandsson, Hilkka Mälarstedt, Rauli Ahonen, Kai Rosnell,Evans Olsson.

§ 1. Öppnande. Matts Imhagen hälsade samtliga välkomnaoch förklarade RFK:s årsmöte öppnat.§ 2. Val av årsmötesordförande. Börje Dahl, Ystad, val-des till ordförande för årsmötet.§ 3. Val av sekreterare för årsmötet. Till sekreterare val-des Kaarina Rundström-Skoog, Örebro .§ 4. Val av protokolljusterare och rösträknare. KerttuBjörk och Raili Johansson, Örebro, utsågs till att justeradagens protokoll.§ 5. Kallelse till årsmötet. Mötet ansåg att kallelsen sketti behörig ordning.§ 6. Dagordning. Dagordningen godkändes.§ 7. Fastställande av röstlängd. Deltagarlistan godkän-des som röstlängd.§ 8. Verksamhetsberättelse. Verksamhetsberättelsen varej upptryckt. Matts Imhagen läste upp verksamhetsberät-telsen. Med följande tillägg godkändes verksamhetsberät-telsen:• RFK:s skrivelse till Socialdepartementet har resulte-

rat i en ”utredning om vanvård i den sociala barn-omsorgen”. Utredningen är utförligt redovisad iMedlemsNytt nr 1-2007 .

• Ersättare i valberedningen – K. Rundström-Skoog.§ 9. Ekonomi. Balans- och resultaträkning samt budget förår 2007 utdelades på mötet. Kassören Rauli Ahonen sva-rade på frågor vad gäller kontot 6990 Diverse kostnader.En del av kostnaderna härrör sig till diverse uppvaktningar,blommor, kransar mm. Redovisades att även ersättare kal-lades till RFK:s styrelsemöten. Samåkning till RFK:sstyrelsemöten var vanligt. Styrelsen kommer att se överkontoplanen. Balans- och resultaträkningen godkändes ochlades till handlingarna. Budgeten godkändes.§ 10. Revisorernas berättelse. Revisionsberättelsen, somförordade ansvarsfrihet, lästes upp av revisor Evans Ols-son. Revisionsberättelsen godkändes och lades till hand-lingarna.§ 11. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen. Mötet bevil-jade styrelsen ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2006.§ 12. Medlemsavgiften. Medlemsavgiften beslöts oför-ändrad.§ 13 Val av förbundsordförande. Matts Imhagen återval-des till förbundsordförande.§ 14. Tillkännagivande av styrelserepresentanter ochersättare. Matts Imhagen presenterade de lokalaföreningarnas representanter och ersättare. Bilaga 1. Lis-tan över 2007 års styrelse lades till handlingarna.§ 15. Val av revisorer och ersättare. Sammankallande ivalberedningen Matti Nevalainen föreslog omval till ordi-

narie revisorer Evans Olsson, Gävle, och Erik Netz, Väs-terås. Som ersättare föreslog mötet Börje Dahl. Årsmötetvalde enligt förslaget.§ 16. Val av valberedning. Till valberedning återvaldesMatti Nevalainen, Stockholm, Raimo Berglund, Västerås,och Annikki Nilsson, Sydsverige. Som ersättare utsågsKaarina Rundström-Skoog, Örebro. Sammankallande: M.Nevalainen.§ 17. Behandling av motioner och förslag väckta av sty-relsen. Fanns ej några motioner eller förslag att föreläggamötet.§ 18. Behandling av motioner och förslag väckta av en-skilda medlemmar. Till RFK:s styrelse har inkommit föl-jande motioner :1. Behovet av ett gemensamt äldreboende för finska krigs-barn (Soile Lingman, Stockholm). Bilaga 5.2. Möjlighet till rehabilitering och stöd för utomståendemedborgare i fäderneslandet (Gävle-Dala). Bilaga 6.3. Borttagande av avgift för finska krigsbarn i Sverige vidsökningar i finska arkiv (Mellansverige). Bilaga 7.4. Befrielse från avgift för finska krigsbarn som vill ansökaom dubbelt medborgarskap (Gävle-Dala). Bilaga 8.Motion nr 1 Äldreboendet. RFK:s förslag att överlämnabehandlingen av motionen till Stockholmsföreningen god-kändes.Motion nr 2 Rehabilitering . Leila Ulvemo informeradeatt Finland ej kommer att ta in fler grupper vilka kräver re-habilitering. Leila Ulvemo skriver i alla fall ytterligare enmotion till UFP (Utlandsfinländarparlamentet) om dettaärende.Motion nr 3 Borttagande av avgift för sökningar i fin-ska arkiv. RFK:s förslag att frågan tas upp i UFP av KaiRosnell och Leila Ulvemo. Mötet godkände förslaget.Motion nr 4 Befrielse från avgift vid ansökan om dub-belt medborgarskap. En livlig diskussion uppstod natur-ligtvis – ett yttrande var att vi borde kunna bli medborgarenär som helst och avgiftsfritt oavsett nuvarande tids-begränsningar. Mötet beslöt att Kai Rosnell motionerar tillUFP. Kai föreslår följande lydelse på motionen: ”RFK an-modar Utlandsfinländarparlamentet att verka för att allakrigsbarn som av någon anledning förlorat sitt finska med-borgarskap återfår det genom ett enkelt anmälnings-förfarande även efter tidsgränsen 31 maj 2008 och att av-giften slopas helt.”§ 19. Nästa årsmöte 2008. Jouko Rajaniemi, Gävle-Dala,hälsar att vi är välkomna till Gävle.§ 20. Övriga frågor. Gui Emanuelsson, Stockholm, har föl-jande frågor. Vad händer med statyn i Haparanda? Vem ägerden? Finns något avtal med kommunen vad gäller skötsel mm? Mötet föreslog att RFK:s styrelse undersöker och sertill att omtanken om statyn säkerställs.Matts Imhagen uppvaktade med en Haparanda-kruka ochtackade för nedlagt arbete i RFK:s styrelse Jouko Rajaniemi,Gävle-Dala, Karina Bolinder, Sydsverige, och EilaWictorzon, Ostkusten.§ 21. Avslutning. Matts Imhagen tackade att åter få förtro-

Riksförbundet Finska Krigsbarn

forts på nästa sida

15

Riksmötet 2008 kommer att ar-rangeras av Gävle-Dala lokalförening.Datum ännu inte bestämt.

På gång i lokalföreningarna RFK-infoGävle-Dala

Hoforsgruppen träffas sista ons-dagen varje månad, start 26 sept. RingJouko Rajaniemi, 0290-24917, för be-sked om lokal.

Gästrikegruppen träffas den an-dra tisdagen i varje månad kl 13 i Gävlepå Studiefrämjandet, Norra Köpman-gatan 12 A. Mötesdagarna i höst blir11 sept, 9 okt, 13 nov och 11 dec. Hardu frågor, ring Eva Andersson 026-195417.

Hälsingegruppen fortsätter träf-fas varannan tisdag, jämna veckor, kl 13på Studiefrämjandets lokal, Björk-hamregatan 32, Bollnäs. Kontaktpersonär Arja Rohlin, 0278-40407.

Leksandsgruppen; NBV-kursenHälsosamt fortsätter under hösten.Viplanerar att träffas en gång i månaden,med start i september. Ni är hjärtligtvälkomna att besöka oss. Ring MarjaHellstenius 0247-34649 eller OiliMoberg 0247-13366.

Gävle-Dalas julfest blir i Soller-ön.Tid och plats meddelar Leksands-gruppen senare.

Göteborg Tisd 25 sept: Bussresa till Köpen-hamn. Anmäl till Eero Ahlbäck, tel0520-444837.

Onsd 5 dec kl 15: Julfest, brf Al-berts lokal, Östra Skansgatan 8.

MellansverigeSönd 9 sept kl 12: styrelsemöte hos

Margit Fransson, Linköping. Därefterträff med Linköpingsgruppen.

Tisd 13 nov kl 19: Kura skymningpå stadsbiblioteket i Karlstad. Åretstema är ”Kvinnor i litteraturen”. Hög-läsning ur verk av Astrid Lindgren ochSigrid Undset.

Eskilstunagruppen fortsättermed sin studiecirkel i sept. Startdatummeddelas senare.

I oktober studiebesök på RadioSörmland. Tid meddelas senare.Ostkusten

Medlemsmöte i Landsbro, Espla-naden 1 den 17 oktober kl 13.00Anmälan till Ilmari Leino, tel. 0383-60793.Gotland

Medlemsmöte i Kafé Björkstugan,Visby, 24 sept kl 18.00. Anmälan tillLiisa Raita, 0498-33118.

Julfest på Strand Hotell, Visby, 25nov kl 14. Anmälan till Liisa Raita,.0498-33118.Sydsverige Lörd 13 okt kl 12: Höstmöte och15-årsjubileum, restaurang Borgen (vidMedborgarhuset), Osby.Stockholm

Medlemsmöten i regel första tis-dagen i månaden på Kristinehov, Kris-

ende att vara ordförande och förklarade 2007 års riksmöteför avslutat.

Vid protokolletKaarina Rundström-Skoog Börje DahlÅrsmötessekreterare Årsmötesordförande

Justeras:Kerttu Björk Raili Johansson

Bilagor till protokoll: Bilaga 1 Lista över RFK:s styrelseår 2007-05-21. Bilaga 2 Verksamhetsberättelse. Bilaga 3Ekonomisk berättelse. Bilaga 4. Revisionsberättelse. Bila-gor 5-8 motioner.

Årsmötesprotokoll...forts från föreg sida

Bästa krigsbarn!Kommer du som jag från

Suojärvi, en församling nordostom Ladoga?

I så fall vill jag komma i kontaktmed dig. Hör av dig per brev, e-posteller telefon. Jag väntar med spän-ning.

Hellevi Gripvall , Adamsv.8,296 32 Åhus, 044 – 12 75 81, ellere-post: hellevi.g@telia.com

Kommer du frånSuojärvi?

Slumpens skördarPå en gammal träbänk i Höör sitter ett gammalt

krigsbarn och väntar på tåget.En yngre kvinna kommer med raska steg och sätter sig

bredvid. Inom några minuter har krigsbarnet berättat om atthon deltagit i en krigsbarnsträff, ett nordiskt krigsbarnsmötepå Frostavallen.

– Men min mamma är också krigsbarn! utbrister kvinnanmed förvåning.

De tolv minuter som går innan tåget kommer hinner viberätta om hur krigsbarnen kom till Sverige, hur livet blevoch också hur lilla mamma hade det och familjernassituation i Finland.

Så kort är avståndet när vi möts och vågar visa oss somde vi är. Doris Emanuelsson

Tammerfors 2008De nordiska krigsbarnsdagarna i

Tammerfors har nu fått ett slutgiltigtdatum: 5-7 september 2008.

Programmet i korthet (prelimi-närt):

Fredag 5 sept: Seminarier. Barn-förflyttningen och krigsbarnen – nyaforskningsrön. Tammerfors stadsmottagning.

Lördag 6 sept: Äventyr i Tammer-fors och dess omgivningar. Festmiddag.

Söndag 7 sept: Jubileumsfest.Centralförbundet för krigsbarns-

föreningar i Finland och Birkalandskrigsbarnsförening (Pirkanmaansotalapsiyhdistys) firar gemensamt 10-årsjubileum.

tinehovsg. 2 kl 14, med början 4 sept.Anmäl tre dagar före till Hillevi Näs-ström, tel 08-58017823, Soili Anders-son, tel 08-822242, eller AnneliLithovius, tel 08-6554393.

4 sept: Höstsamling. Räkor ochost.

2 okt: Föredrag om Alvar Aalto-biblioteket i Viborg av arkitekt Jan-Krister Boman. Egen matsäck.

6 nov: Visning av filmen Löftet, omlottornas arbete under kriget.

Lördag 8 dec kl 13.30: Julfestmed traditionellt julbord, 120 kr.

Debatteramera!!!

Portobetalt

Avs: RFKc/o Kai RosnellKölängsvägen 10741 42 Knivsta B-POST

Juha Hankkila har en mångskiftandelevnadsbana att se tillbaka på när hannu framlever en ”lugn” pensionärs-tillvaro i Knivsta.

Det mest traumatiska var nog denära fem åren som krigsbarn i Dan-mark, nära Holbæk på Sjælland.

– Jag minns inte mycket av självaresan, bara att vi gick mellan repen, minbror Helge och jag. Han var tre år äldreoch stannade bara två år. Vi kom framjust före jul 1941 och jag fyllde fyraår nån dag efter ankomsten.

Träffades en enda gång– Jag visste att Helge fanns där

nånstans, men inte var. Vi träffades baraen enda gång. Det är ofattbart att mankunde hålla syskon åtskilda så, filo-soferar Juha.

Han har ofta hälsat på i Danmarkefteråt. Helge har aldrig återvänt dit. Juha kom till en lantbrukarfamilj,modern var strängt religiös, disciplinenhård, aga brukades flitigt. Där fanns tvåäldre barn i familjen, och en pojke,Karsten, föddes 1943. Juha tyckte ombarn redan då och fick sköta honom. De träffas fortfarande ofta.

Grannarna tyckte synd om honomoch gav honom pengar till glass.Bagaren gav honom bakelser, snicka-ren gjorde leksaker till honom.

– Jag blev hyggligt behandlad ändå. Åter till skolstarten i Imatra hös-ten 1946, efter två år i dansk skola. – Det var jobbigt i början, kunde juingen finska.

Kallt och fattigtSå småningom gick det bra, Juha

fick gå i realskolan. Men så dog pappaAaro och mamma hade inte råd attbekosta fortsatta studier. Det var fat-tigt, ont om jobb, en vinter gick hansom hantlangare på byggen.

– Jag har aldrig frusit som då, vihade inga riktiga kläder, gummistövlar

i tjugo graders kyla… Och det var för-nedrande att gå till socialen och be ompengar.

Juha ville bli radiotelegrafist. Hanskrev till fosterföräldrarna i Danmarkoch ville ha hjälp med jobb i enmekanisk fabrik där han hade kompisar,för att få ihop pengarna. Men de lovadebort honom som dräng hos en annanbonde.

– Jag hade inget val, fick skrivakontrakt på ett halvår. Det var en storbesvikelse, jag hade fått nog av lant-bruk.

Diskade för mat och logiHan kom in på radiotelegrafist-

utbildningen i Köpenhamn, bodde påett missionshotell, diskade 35 timmari veckan kvällstid för enbart mat ochlogi, och gick i skolan dagtid.

– Jag gick upp tio kilo, men eftertre månader skaffade jag ett eget rumoch tappade de där kilona igen.

Med kursen klar fick han jobb påfraktbåtar och fick se stora delar avvärlden: Medelhavet, Nordafrika,Svarta Havet, Karibien, De StoraSjöarna i Nordamerika…

Efter fyra år till sjöss insåg han attdet inte var hans framtid. Efter en tidhos L M Ericsson i Stockholm fick hanarbete som hörselingenjör, sysslademed bullermätningar, akustik, tekniskahjälpmedel för döva.

– Det höll jag på med i 24 år, 22 avdem i Uppsala. Där läste jag in en filkand i statistik, fonetik och pedagogikpå fritiden, jag kunde ha nytta av det ijobbet med hörselskadade.

Idrotten i blodetUnder sin tonårstid i Finland

idrottade han mycket, spjut, kula ochdiskus framför allt passade hans kraf-tiga kropp.

Nu tävlar han flitigt och har samlatpå sig ett stort antal medaljer från

veteran-SM, däribland tre guld. Detsenaste i spjut nu i augusti.

Minns du, vapenbroder?En stor del av hans tid de senaste

åren har ägnats åt faderns krigsdagbok.– Jag fick överta den av min lilla-

syster, läste och förvånades över hansmålande språk.

Fadern arbetade som sotare, medarbetsplats ibland100 meter upp ifabriksskorstenarna. Han läste mycket,och hans dagbok från fortsätt-ningskriget, där han var kompani-fältväbel och ansvarig för sjukvården,visar att han också studerat latin.

Nu har den kommit ut på finska, påförlaget Pilot, under titeln ”Muistatkoaseveli?” (”Minns du, vapenbro-der?”). Den ger en fängslande inblicki livet vid fronten och utgör ett vär-defullt tidsdokument.

Juha tänker ge ut den även påsvenska – han har själv svarat för densvåra översättningen. Han kompletterarmed sin egen krigsbarnsberättelse.

Det är ingen billig hobby. Även i denenkla utformningen (häftad, 225 sidor)har den hittills kostat honom 35 000kronor.

Kai Rosnell

Guldmedaljör, författare

Juha Hankkila har fullt upp som pen-sionär. Foto: Kai Rosnell