4544

”Ljusgunga”, installation och foto: Monica Sand

Av Monica Sand

FILMFOTO:MY

SAND

33Metod – om att gå tillväga

På väg

Metod kan beskrivas som ett tillvägagångssätt –att gå tillväga. Frågan är hur vi ska skaffa en över-blick över den vidsträckta situation, det till storadelar okända fält som i Sverige fått benämningenkonstnärlig forskning? Var befinner vi oss? Hur komvi hit? Vilka problem har vi att handskas med?Hur tar vi oss fram? Situationen har vissa likhetermed att ge sig ut på vandring i stiglös terräng utankarta. Om vi uppfattar metod – att gå tillväga –utifrån

en bokstavligt talat rumslig verklighet, betyderdet att den mänskliga kroppen går medan denanpassar sig till och påverkar vägens underlag.1

Det innebär att både vara i rörelse och förankrad,att pendla mellan att ha en fot i marken och varapå väg med den andra, balansera mellan det somvarit och det som ska komma, att i samma rörelsebåde inta och förlora plats. Tänkandets första

handling innebär att skapa utrymme för dessutsträckning.2 Språkets rumsliga tillhörighet visarömsesidigheten mellan rum och tänkande, vilketkonstpraktikens rumsligt påtagliga metoderutnyttjar medvetet.Vid konstens inträde i akademin blir frågan om

metod framträdande. Det beror inte enbart pådet faktum att metod definierar vetenskap somsådan, utan även på att konst under lång tid fun-gerat som en metodproducerande praktik. Konst-praktikens rumsliga engagemang och produktionhar genererat angreppssätt, strategier och meto-der inom konstinstitutionernas välordnade ramar,men även sökt sig ut till mer differentierade rums-ligheter, undanskymda platser, mellanrum ochövergivna byggnader. Dessa förflyttningar harfungerat som viktiga gränsöverskridanden, somförändrat både konst- och platsbegrepp.3

I andra fall har konstens metodutvecklande

47

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

46”Kan gravitationen upphävas?”, gunga i Älvsborgsbron,

installation: Monica Sand

FILMFOTO: PAMELA ERICSSON

ILLUSTRATIO

N: IS

TOCK

åt denna rumsliga organisations beroende av attden individuella kroppen och dess funktionerrationaliseras och kontrolleras.5

När konstinstitutionens ramar inte längre räck-er till för att härbärgera konstens uttryck för des-sa samhällsförändringar räcker inte heller konst-objektet som uttrycksform. I en rumslig vändningfrån museets och galleriets omslutande ram gjor-des stadsrummet till en plats för aktioner och ettkonstobjekt i sig, där erfarenheter av hastighet,rörelse och förflyttningar kunde anta nya former.Som ett sätt att handskas med stadens och med-borgarens rationella förflyttningar omformadesmodernitetens kontrollerade rörlighet i olika konst-närliga gå-strategier där förlusten av kontroll hyl-lades. Olika ismer –dadaister, surrealister och situ-ationister – genomkorsade Paris stadsrum genomatt utveckla synonymer till att gå – irra, ströva, van-dra, driva och flacka omkring – med tillägg somplanlös, drömlik, hypnotisk, desorienterad, slump-artad, omedveten, förvirrande och lekfull.6Konstenplacerar sig mitt i de förändringar som pågår, experimenterar med dem och påverkar dem.

Här handlar det inte enbart om metoder föratt inta utrymme, utan i lika hög grad om vilka ut -rymmen som är värda att uppmärksamma. Sta-dens undermedvetna genomkorsas som en prag-matisk-psykologisk undersökning. Urban Explo-rers tar sig, liksom det kollektiva subjektet Stal-ker, ner under stadens yta och till områden somövergivits eller förfaller mitt i stadens centrum.Bokstavligen dolt under ytan, dit där ingen upp-lysning når, existerar stadens mörka utrymmentillsammans med en mångfald uttryck för stadenskonflikter, berättelser och meningsskapande. Under senare år har konstpraktikens tendens

att uppfatta överblivna och osäkra utrymmensom meningsbärande och möjlighetsskapandeförskjutits. Från att ha försiggått i perifera om -råden utanför stadens yttre gränser pågår dennu i osäkra områden mitt i stadens egna upp-byggda konstruktioner.7 Själva pulsen i förflytt-ningarnas konstruktion – trafiknätverket medsina motorvägar, tunnelbanor, järnvägar, broarmed sin mängd osäkra utrymmen, hinder ochgräns områden – får modernitetens kontrollerade

49

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

48

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

”Att beskriva världen räcker inte, att befinna sig i den är något helt annat.”

skett i direkt dialog med olika forskningsfält. Demetoder som konsten har upparbetat och bear-betat är i flera fall ”lån” från humaniora, somibland transformerats till mer eller mindre oigen-kännlighet.4 Med konstens inträde i akademinuppstår den intressanta situationen att de av kon-sten inlånade metoderna återvänder till akade-min i annan form för att återigen omarbetas,men nu inom det tvärdisciplinära forskningsfältdär konstnärlig forskning växer fram. Det här betyder inte att konstpraktikens meto-

der per automatik blir forskningsmetoder enbartgenom att byta arena. Vikten av att ta tillvarakonstens metodproduktion handlar inte enbartom att ta kontrollen över konstens egen kun-skapsbildning. Konstens akademiska vändninghandlar snarast om en mer genomgripande onto-logisk vändning. Genom att uppfatta konstnär-lig forskning som en ontologisk problemställ-ning är inte heller ”konstnärlig forskning” enbartett område för konst, utan pågår redan i och mednya samarbetsformer där syftet visserligen kanvara konst, men också teknisk problemlösning

eller kunskapsutveckling inom så spridda fältsom pedagogik, etnologi och ekologi. Att beskrivavärlden räcker inte, att befinna sig i den är någothelt annat. Med sitt bokstavligt rumsliga an -greppssätt tillför konsten produktiva och experi -mentella metoder för att handskas med dessaoavbrutet föränderliga rumsliga förutsättningar.Frågan är hur det är möjligt att gå tillväga idag?

Att vara på väg är en central erfarenhet i detmoderna samhället, ett resultat av den rumsligaorganisation som separerar konst och vetenskapi olika byggnader. Skillnader sorteras rumsligtoch skiljer ut, delar upp och sorterar funktioner,ålder, hälsotillstånd, arbetsliv och fritidssysslori olika institutioner och sammanhang. Det är enorganisation som kräver ett väl utbyggt vägnätför förflyttningar mellan dessa skilda verksam-heter. Rörlighet, förflyttningar och hastighet pre-mieras samtidigt som de kontrolleras. Vägarnaär också utstakade – motorvägar, järnvägar, flyg-rutter – präglade av allt högre hastigheter ochalltfler kontrollfunktioner. Modernitetens be -grepp om framsteg och framgång skapar mening

FILMFOTO: MY SAND

50 51

”Jordbunden”, Galleri Passagen, Linköping. Installation, foto och collage: Monica Sand

begrepp, skalor och kartor som han själv skaparlängs vägen.9

Ett annat exempel är hur Mikael Lundbergutnyttjar nutida teknik för kontroll av förflytt-ningar men förändrar dess funktion. Under drygtett år bar han en gps på kroppen som var 10:esekund registrerade hans liv som en serie geo-grafiska positioner (Lifeline). I det filmade resul-tatet komprimerades 300 dagar till 80 minuteroch den röda punkt som symboliserade Lund-berg förflyttades över ytan i ett raskt tempo, med-an en linjerik kartbild drogs upp.10

Ytligt sett liknar Lundbergs Lifeline Australiensaboriginers Songlines.11 I myten sjöng Skaparenupp landet under sin vandring. Dessa sånglinjerhar därefter förts över mellan generationer, lin-jerat upp ägor och organiserat förflyttningarutifrån tillgång på vatten och föda. Sånglinjernafungerar som en perceptiv karta, där detta attorien tera sig i landskapet innebär att bokstavligttalat gå igenom sin historia. Från utsidan finnsingen möjlighet att ta kontroll över sånglinjerna,de måste ageras ut samtidigt som man går. I Life-

line är det kontrollverktyget – en gps – som ståri centrum och det är inte heller själva rörelsensom registreras utan de med jämna mellanrumlokaliserade punkter där kroppen befinner signär den registreras. Rörligheten i den väster-ländska nomadens jakt efter arbete och föda, defi-nieras av den teknik individen bär med sig – gps,mobiltelefon och dator – som samtidigt innebäratt förflyttningar, gränsövergångar och positio-ner kan kontrolleras från utsidan. Genom att sätta en gps på kroppen under en

längre tid, förlorar den sin huvudfunktion att hittafram till ”rätt plats”. Istället uppstår en spänningmellan överblickande kontroll och rytmisk följ-samhet. Linjerna kan enbart påverkas i de var-dagliga förflyttningarna. Styrkan i dessa metoder ligger i att de oavbru-

tet måste omformuleras för att kunna uttryckahur gåendets villkor förändras i ömsesidig rela-tion till hur dess krafter rumsligt organiseras i enkultur. Situationisternas slumpvisa drivande kaninte upprepas på samma vis idag. Metodernaskonstnärliga potential har förändrats på grund av

53

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

52

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9 förflyttningar att existera i en ständig symbiosmed det okontrollerbara.

Längs vägen

Även begreppet metod i sin tidiga form förut-sätter en aktör på väg. Det grekiska ordet métho-dos – sammansatt av begreppen meta (längs med)och hódos (väg) – betyder längs vägen. Tidiga väg-beskrivningar utgick ifrån resenärens perspektiv,beskrev rastplatser och städer, men var i likhetmed vår tunnelbanekarta varken skalenliga ellergeografiska. Utan karta måste den som färdaslokalisera relationer ur ett hodologiskt perspek-tiv. Det vill säga istället för överblick och hel-hetsplan är det längs vägen med sina knutpunk-ter, korsningar och avstånd som resenären ori-enterar sig. Perceptiv uppmärksamhet och ryt-misk följsamhet blir viktigare än att försöka kon-trollera rummet visuellt. Att steg för steg intautrymme skärper kroppens sinnen, som utanöverblick följer subtila spår i terrängen. Konstnärliga gå-metoder genererar trots det-

ta en rad olika kartläggningsstrategier, så pass

frekvent att de i princip förutsätter varandra, allt-ifrån surrealismens idé om att markera frånstö-tande och tilldragande platser på Pariskartan, viasituationisternas psykogeografi till nutida ”mis-guides”.8 Kartan som fenomen omformuleras ioch genom dessa aktioner samtidigt som de fäs-ter uppmärksamheten på hur kartor utgör ett red-skap för att föreställa sig och strukturera världen.En överblickskarta implicerar att karta, plats, kart-läggaren och den som använder kartan fungerarsom distinkta komponenter oberoende av varan-dra, medan det hodologiska perspektivet pågårmellan kropp, plats och karta. Det är en orsaktill att det finns en stark relation mellan förflytt-ningar och kartläggningsstrategier inom konst-närlig praktik. Kartan skapas samtidigt somkonstnären förflyttar sig. Sambandet mellan attundersöka och strukturera världen tydliggörRobert Smithson när han i rollen som konstnär-lig geolog-arkeolog placerar egna spår i terräng-en och modifierar översiktskartan i sitt sökandeefter olika tidslager. Under resan orienterar hansig i omgivningen via de speglar, reflektioner,

FILMFOTO: MY SAND

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

”Skapas kunskap utefter vägen med alla dessavvägar och genvägar och är det överhuvud-taget möjligt att i förväg ange ett slutmål,som en GPS förutsätter?”

5554

”Ljusgunga”, installation och foto:

Monica Sand

”Konsten placerar sig mitt i de förändringarsom pågår, experimenterar med dem ochpåverkar dem.”

att konsumtionens produktion av begär redan hyl-lar en liknande förlust av kontroll.12 Idag är detkanske mer produktivt att ”gå vilse med punkt-lighet och precision”, för att kunna ”finna en ter-räng mellan det rörliga och det specifika”.13 Om”gå vilse” antyder en rumslig förvirring, indike-rar ”punktlighet och precision” full kontroll övertid och rum. I kombinationen av dessa till synesmotstridiga aspekter av befintlighet, uppstår enförskjutning; att gå vilse är nödvändigt för att trä-na upp förmågan att orientera sig i det okända,medan medlen för kontroll – en karta eller en gpsexempelvis – reducerar komplexa rumsliga rela-tioner till en serie rationella geografiska punkter.Sammansättningen ställer oss inför ett metodisktkunskapsproblem: Skapas kunskap utefter vägenmed alla dess avvägar och genvägar och är detöverhuvudtaget möjligt att i förväg ange ett slut-mål, som en gps förutsätter?

Vandra i andras fotspår

Att gå igenom en stad innebär att bokstavligt talatfoga samman den steg för steg. I en vardaglig

verklighet sker det i och genom en komplex pro-cess; att fångas av och fånga rytmer, ingå i democh påverka dem, ett intrikat samspel mellankropparnas rörelser och stadens alla övriga ingå-ende komponenter. Rytmerna utgör de kraftersom håller samman och organiserar det samman-hang där de kan uppstå. I försöket att göra en rytm-analys14 visas all forsknings paradoxala begräns-ning. Rytmer kan inte analyseras mitt i en pågå-ende situation, medan en analys utanför rytmenflyr dess meningsskapande kraft. De rytmiskakrafter inom vilka gåendet får mening, liknarspråk, musik och dans; att ingå i en kultur betyderframförallt att uppta rytmer och bli ett med demi en rörlig relation mellan kroppens perception,platsens topografi och kartans föreställningar. Den kanadensiska konstnären Janet Cardiff

går ytterligare ett steg. Sedan 90-talet har honproducerat komplexa vandringar –Walks–genombyggnader, stadsdelar, parker, gator i olika stä-der över världen. Hon utnyttjar att rytmen i envandring från en plats till en annan aktualiserarkroppens sinnen, minnen och upplevelser, lager

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

56

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

57

av fiktioner, men även relationer mellan det för-flutna och framtiden.15 Likheterna med Songlinesär slående men här är det Cardiff som ”sjunger upplandet” med sin röst medan hon vandrar.Cardiffs värld aktualiseras dock inte förrän åhö-

raren sätter på sig hörlurarna och följer i hennesfotspår där ljud i realtid blandas med inspelningarfrån andra platser som kombineras med historier,röster och musik från olika tider. Känslan av attha sällskap växlar med känslan av att vara förföljdnär andra röster, steg och Cardiffs andning trängersig in i åhörarens egen rytm. Den värld Cardiffskapar mellanden fysiska verkligheten och de ljudman vandrar med gör vandringen osäker: Vart ärvi på väg? Sinnena skärps när kusliga samman-blandningar mellan de inspelade ljuden och om -givningen sker. Synens överlägsenhet sätts ifråganär åhöraren väjer för osynliga ljudgestalter somplötsligt tornar upp sig.Cardiff skapar en ny verklighet mellan det rör-

liga och det specifika. Ljud från olika tider, till-sammans med den gående kroppens rytm kom-binerar gator med tider, tider med minnen,

minnen med kroppens rytmiska rörelse. Detutrymme i tiden där det förflutna och det närva-rande överlappar varandra, aktualiserar –utan attkunna upprepas – det ännu osedda och ohörda,som åhöraren går igenom.

Kunskapande steg för steg

Konstpraktiken har under lång tid utvecklat enpraktisk erfarenhet av att forma, att låta sig for-mas av och att formulera samhällsförändringarrumsligt. Detsamma gäller vid inträdet i akade-min. Konstnärlig forskning är inte orsaken till,utan en konsekvens av att politiska, ekonomiska,sociala och tekniska förändringar har spridit utkonst och forskning rumsligt och gjort nya kom-binationer och strategier möjliga och nödvändi-ga.16 Om kunskap enbart vore en fråga om attlogiskt motsvara eller representera världen, dåblir metodens centrala uppgift att generera enteori, en uppsättning begrepp och formler sombeskriver verkligheten genom logisk bevisföring.Krafterna i pågående rumsliga förändringar kandock ingen praktik undgå och om kunskap även

FILMFOTO: MY SAND

Summary

59

ÅR

SB

OK

KO

NS

TNÄ

RLI

G F

oU 2

00

9

58

handlar om hur vi agerar i och förhåller oss tilldessa förändringar, tillför konsten praktiska meto-der för att pröva och ompröva verkligheten i pro-jekt, processer och olika uttrycksformer. Frågor om metod är avgörande för vad konst-

närlig forskning kan tillföra på ett kunskaps-praktiskt plan. I exemplen har jag visat hur kon-stens bokstavligt talat rumsliga förhållningssätttill omvärlden har skapat en uppsättning intres-santa och produktiva metoder för kunskapspro-duktion, där ömsesidigheten mellan rum ochbegrepp prövas och omprövas. Potentialen för enmetodutveckling inom konstnärlig forskning lig-ger bland annat i en bokstavlig ansats att gå till-väga utifrån ett hodologiskt perspektiv, där kom-plexa relationer produceras mellan kroppensrörelse och plats, mellan kartläggning och ny tek-nik, mellan aktioner och teori. Överblick inne-bär att distansera sig från det man undersöker vil-ket ger en känsla av kontroll, medan en dynamisktkonstnärlig process innebär att experimenteramed situationer innan de kan formuleras. I ochmed att rumsliga relationer får en möjlig existensgenom att aktivt produceras blir forskaren bådeen producent av ny empiri och aktör i dessa nyahändelser. Ontologiskt betyder det ett specifikt

sätt att forska på, ett kreativt sätt att vara i värl-den, påverkas av den och påverka den. Varje forskningspraktik måste börja med att orga-

nisera ett utrymme för sin verksamhet, staka ut ettområde, dra upp gränser, etablera ett fält, inom vil-ket frågeställningar kan formuleras, experimentutföras och teorier grundas. Rumsligheten i begrep-pen ovan röjer inte enbart ordens rumsliga ursprung;konsten att forska är kanske ytterst en fråga omrumslig tillhörighet och beroende.17 I diskussionenom konstnärlig forskning har en rad nya rumsligabegrepp använts för att i någon mån ringa in dessnya utbredning; landskap, spelplan, zon, plattform,gränsområde. Vad händer med detta rumsliga bero-ende när ett nytt område formas, när konsten attforska blir en konst med rumsliga dimensioner?Rytmerna definierar ett fält; relationer mellan

dem som trampar upp stigar och sjunger uppbegrepp. Att ta sig fram i det okända kräver enuppsättning pragmatiska metoder, även intuiti-va, utan att det är möjligt att definiera hur det skagå till i förväg. Alla dessa kriterier pekar ut enforskning som oavsett former, uttryck och väg-val kan positioneras och lokaliseras, om inte i för-väg så i de förflyttningar och vägval som utförsunder arbetets gång.

Methodological issues are crucial to what artistic practicecan provide in terms of practical knowledge. In the text, it isshown how the literally spatial attitude of art to the outsideworld has created a set of interesting and productive methodsfor knowledge production, in which the interrelatedness ofspace and concepts is assessed and reassessed. The poten-tial for development of methods in artistic research lies in, forexample, a literal attempt to go about it from a hodologicalperspective, in which complex relationships are producedbetween the body’s movement and a place, between mappingand new technology, and between actions and theory. Given that spatial relationships gain a possible existence bybeing actively produced, the researcher becomes both a producer of new empiricism and an agent in these newevents. The strength of artistic methods lies in the fact thatthey must be incessantly reformulated in and through physicalmovements, spatial conditions, meaning creation and socialchanges. Describing the world is not enough. Ontologically,this means a specific way of conducting research — a creative way of being in the world and of being influenced byand influencing it.

Method: going about it

“Can gravity be reversed?” Swing on Älvsborg Bridge, Sweden – an installation by Monica Sand

PHOTO: PAMELA ERICSSON