1

Med stöd av den 5 februari 1999 utfärdade markanvändnings- och byggnadslagens 13 § (132/1999)stadgas i enlighet med miljöministeriets beslut följande anvisningar om betongkonstruktioner atttillämpas i byggandet.

Anvisningarna har tillkännagivits i enlighet med direktiv 83/189/EEG, ändrad 182/88/EEG, ändrad94/10/EG.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001 och med den upphävs miljöministeriets den 12november 1986 angivna beslut angående betongkonstruktioner inklusive senare gjorde revideringar.Till byggnadstillstånd, som varit anhängig före ikraftträdande av förordningen, kan tillämpas tidigareanvisningar.

Helsingfor den 29 september 2000

Miljöminister Satu Hassi

Överingenjör Jaakko Huuhtanen

B4 FINLANDS BYGGBESTÄMMELSESAMLINGMILJÖMINISTERIET, Bostads- och byggnadsavdelningen

BetongkonstruktionerANVISNINGAR 2001

Miljöministeriets förordning ombetongkonstruktioner

Angiven i Helsingfors den 29 september 2000

2 Innehåll

1 ALLMÄNNA ANVISNINGAR 51.1 Allmänt 51.2 Klassificering av konstruktioner 51.2.1 Allmänt 51.2.2 Projektering 51.2.3 Tillverkning av konstruktioner 51.3 Handlingar 61.3.1 Beräkningar 61.3.2 Ritningar och arbetsbeskrivning 61.3.3 Beslut om typgodkännande 61.3.4 Bruksanvisningar 61.3.5 Övriga handlingar 71.4 Definitioner och beteckningarna 71.5 Enheter 71.6 Ömsesidig erkännande 7

2 KONSTRUKTIONSPROJEKTERINGENLIGT GRÄNSTILLSTÅNDS-DIMENSIONERING 7

2.1 Projekteringens grunder 72.1.1 Allmänt 72.1.2 Materialens dimensioneringshållfastheter 82.1.3 Belastningar 82.1.4 Förhållanden i omgivningen 102.1.5 Betongens materialegenskaper 102.1.6 Armeringens materialegenskaper 132.1.7 Kraftstorheter 142.2 Brottgränstillståndsbetraktanden 162.2.1 Böjning och normalkraft 162.2.2 Skjuvning 172.2.3 Vridning 212.2.4 Kombinerade påfrestningar 222.2.5 Konstruktioners stabilitet 222.2.6 Armeringens förankring och skarvar 242.2.7 Lokalt tryck och spjälkningskrafter 282.2.8 Utmattningsbrottgränstillstånd 292.3 Dimensionering i bruksgränstillstånd 302.3.1 Allmänt 302.3.2 Deformationer 302.3.3 Sprickning 322.4 Konstruktioners provbelastning och

dimensionering genom provning 332.4.1 Allmänt 332.4.2 Provkroppar 342.4.3 Antalet prov 342.4.4 Provarrangemang och utförande av prov 342.4.5 Granskning av provresultat 342.4.6 Säkerhet i provbelastningen och dimensione-

ringen genom provning 352.5 Konstruktiva anvisningar 362.5.1 Armering 362.5.2 Konstruktionsdelar 372.6 Specialanvisningar 402.6.1 Elementkonstruktioner 402.6.2 Förspända konstruktioner 41

3 PROJEKTERING AVKONSTRUKTIONER MEDANVÄNDNING AV TILLÅTNASPÄNNINGAR 42

4 TILLVERKNING AVKONSTRUKTIONER 42

4.1 Material 424.1.1 Betong 424.1.2 Stål 454.1.3 Fogmaterial hos element 464.2 Betongarbete 464.2.1 Allmänt 464.2.2 Formar och deras stödkonstruktioner 464.2.3 Armeringsarbeten 464.2.4 Betongarbeten 484.2.5 Specialanvisningar angående

betongelement 504.2.6 Specialanvisningar angående

förspänningsarbeten 514.2.7 Måttavvikelser 51

5 KVALITETSKONTROLL 535.1 Allmänt 535.2 Kvalitetskontroll av betong 535.2.1 Betongens delmaterial 535.2.2 Förhandsprov av betong 545.2.3 Prov under betongtillverkning 545.2.4 Mottagningskontroll av färdigbetong 545.3 Kvalitetskontroll av tillverkning av

konstruktioner 545.3.1 Mottagningskontroll 545.3.2 Kvalitetskontroll av arbetets utförande 545.3.3 Färdigbetong- och elementfabriker 555.4 Specialkrav för konstruktioner i klass 1 55

6 KONSTATERANDE AVKONSTRUKTIONERS DUGLIGHET 55

6.1 Allmänt 556.2 Byggnadscementens duglighet 556.3 Betongens duglighet 556.3.1 Allmänt 556.3.2 Provplan 566.3.3 Betongens tryckhållfasthet vid normprov 566.3.4 Betongens tryckhållfasthet vid objektprov 586.3.5 Relationshållfasthetsberäkning vid

användning av normprov 586.3.6 Relationshållfasthetsberäkning vid

användning av objektprov 596.3.7 Konstaterande av betongens hållbarhets-

egenskaper och andra egenskaper 596.3.8 Injekteringsmurbrukets duglighet 606.3.9 Dugligheten hos murbruk för

konstruktionsfogar 60

36.4 Armerings- och spännståls duglighet 606.4.1 Armeringsstål och armeringsenheter 606.4.2 Armeringsstängernas svetsskarvar

gjorda på byggplatsen 606.4.3 Mekanisk skarvning av armeringsstänger 616.4.4 Lastöverförande metalldelar och

lyftankare 616.4.5 Spännstål 616.5 Granskning av konstruktionstillverkning

och färdiga konstruktioner 626.6 Åtgärder med anledning av otillfreds-

ställande kvalitet hos konstruktioner 62

7 MINERALISKA TILLSATSMATERIALSOM BINDEMEDEL OCH BALLAST-MATERIAL I BETONG 63

7.1 Tillämpningsområde och allmännaanvisningar 63

7.2 Definitioner 637.3 Kvalitetskontroll av tillsatsmaterial och

deras duglighet 637.3.1 Allmänt 637.3.2 Kvalitetskontroll enligt avtal om kvalitets-

kontroll och granskningar utförda avmyndighet 64

7.3.3 Kvalitetsgranskning av parti 647.3.4 Provtagning 647.3.5 Information om tillsatsmaterial 657.3.6 Åtgärder med anledning av

otillfredsställande kvalitet 657.4 Flygaska 657.5 Mald masugnsslagg 657.5.1 Sammansättningen och egenskaperna hos

mald masugnsslagg 657.5.2 Andvändning av mald masungsslagg 66

7.6 Masugnsslagg och ferrokromslagg somballast i betong 66

7.6.1 Sammansättningen och egenskaperna hosmasugnsslagg och ferrokromslagg 66

7.6.2 Användning av masugnsslagg ochferrokromslagg som ballastmaterial 66

7.7 Silikastoft 667.7.1 Silikastoftets sammansättning och

egenskaper 667.7.2 Användning av silikastoft 667.8 Begränsningar av användningen av

tillsatsmaterial 677.9 Tillverkningskontroll av konstruktioner 67

8 BRANDTEKNISK DIMENSIONERING 688.1 Allmänna anvisningar 688.2 Grunderna för brandteknisk

dimensionering 688.2.1 Konstruktioners brandmotståndsförmåga 688.2.2 Krav på brandmotståndsförmåga 688.2.3 Brandförhållanden 698.2.4 Konstruktioners belastningar 69

under brand och säkerhetskoefficienterna 698.2.5 De termiska och termomekaniska

egenskaperna hos byggnadsmaterial 698.3 Bärande och sektionerande

betongkonstruktioner 708.3.1 Tillämpningsområde 708.3.2 Dimensionering genom beräkning 708.3.3 Dimensionering medels tabeller 72Bilaga 1Definitioner 79Bilaga 2Beteckningar 82

I de anvisningar som gavs 25.8.1993 har ändringar gjorts i följande punkter: 1.2.2, 1.2.3, 1.3.1, 1.3.2, 1.3.4, 1.6(ny), 2.1.2, 2.1.5.3, 2.1.7.1, 2.1.7.4, 2.2.1.2, 2.2.2.8, 2.2.6.2, 2.2.6.3, 2.2.8.1, 2.2.8.2, 2.2.8.3, 2.3.2.2, 2.3.3.3,2.5.1.1, 2.5.2.2, 2.5.2.5, 2.6.1.1, 2.6.1.2.1, 2.6.1.2.2, 2.6.1.3, 4.1.1.1, 4.1.1.2, 4.1.1.3, 4.1.2.4, 4.2.3.2, 4.2.4.4,4.2.4.11, 4.2.5.2, 5.1, 5.3.1, 5.3.3, 5.4 (ny), 6.2, 6.3.2, 6.3.3, 6.3.5, 6.4.1, 6.4.3, 6.4.5, 6.5, 7.1, 7.3.1, 7.3.2.2, 7.3.3,7.3.4, 7.3.6, 7.4, 8.3.2.2, 8.3.3.1 och bilaga 1 ”Definitioner” / ”Godkänd provningsanstalt”.

4

51ALLMÄNNAANVISNINGAR

1.1 Allmänt

I dessa anvisningar beskrivs på gränstillståndsbetrakt-anden baserad dimensioneringsmetod för dimensio-nering av bärande betongkonstruktioner samt en me-tod för tillverkning av betongkonstruktioner. Kon-struktionsdelar fungerande som en helhet dimensio-neras enligt en och samma metod. Konstruktionernasi bestämmelserna förutsatta säkerhetsnivå och bestän-dighet anses vara uppnådd, när konstruktionerna pla-neras och tillverkas samt deras duglighet påvisas ienlighet med dessa anvisningar.

Betongkonstruktionerna kan vara armerade elleroarmerade, delvis eller helt förspända, gjutna på plat-sen eller element. Som ballast i betong används na-turligt stenmaterial eller annan för ändamålet lämpadmineralisk ballast.

Dessa anvisningar gäller planering och tillverkningav konstruktioner som tillhör hållfatshetsklassernaK10…K60. Beträffande hållfasthetsklasserna K70…K100 iakttas allmänt accepterade tilläggsanvisningar,som baserar sig på dessa anvisningar.

Betongkonstruktionerna indelas i tre konstruktions-klasser, som benämns klass 1, 2 och 3. En konstruk-tion får hänföras till en viss klass, då för klassen ifråga gällande anvisningar om projektering och arbe-tets utförande iakttas. Den som projekterar konstruk-tionerna och betongarbetsledaren skall ha den kom-petens som förutsätts i respektive konstruktionsklass.Konstruktionsklassen anges genom beteckning efterbetongens hållfasthetsklass, exempelvis K30–2.

Element av klass 1 och färdigbetong, som används ikonstruktioner av klass 1 skall tillverkas i anläggningunder tillsyn av kontrollant, som godkänts av miljö-ministeriet.

1.2 Klassificering av konstruktioner

1.2.1 ALLMÄNT

Konstruktioner och konstruktionsdelar, vilkas projek-tering anses kräva särskild kompetens eller vilkas till-verkning förutsätter särskild uppmärksamhet för attderas konstruktiva funktion skall kunna säkerställas,utförs i konstruktionsklass 1. Krävande konstruktioneranses vara förspända konstruktioner och till exempel

från normalt avvikande stora elementkonstruktionersamt dylika med flere våningar.

Vid projektering av konstruktion av klass 2 får i be-räkningarna inte högre hållfasthetsklass för betongenän K40 användas och i arbete av klass 3 inte högre ånK20.

1.2.2 PROJEKTERING

Projekterare av betongkonstruktioner bör äga med hän-syn till konstruktionsklassen tillräcklig utbildning förprojektering av betongkonstruktioner samt till utgiftenlämpad och tillräcklig projekteringserfarenhet.

Projekterare av konstruktioner i klass 1 skall ha avlagti teknisk högskola eller i universitets utbildningspro-gram för byggnadsteknik vid studieriktning för kon-struktionsteknik eller motsvarande riktning examen,som innehåller specialkurserna i projektering avbetongkonstruktioner eller en motsvarande utländskexamen. Den som avlagt annan examen bör innehamotsvarande kunskaper i projektering av betong-konstruktioner.

Projekterare av konstruktioner i klass 2 skall ha av-lagt i teknisk instituts eller yrkeshögskolas byggnads-avdelning ingenjörsexamen, i vilken ingår kurserna iprojektering och funktion av betongkonstruktioner,eller en motsvarande utländsk examen eller en högreexamen än denna. Beträffande i teknisk högskola el-ler universitet avlagd examen anses allmänna kurseri projektering av betongkonstruktioner tillräckliga.

Projekterare av konstruktioner i klass 3 bör ha medhänsyn till uppgiftens omfattning och svårhet tillräck-lig utbildning och erfarenhet.

Finns vid byggnadsobjekt flera konstruktörer, skallen av dem utses till huvudkonstruktör, som ombesör-jer, att det uppstår av delplaner en helhet, som upp-fyller kraven.

1.2.3 TILLVERKNING AVKONSTRUKTIONER

Betongarbetsledaren bör äga med hänsyn till kon-struktionsklassen tillräcklig utbildning samt till upp-giften lämplig och tillräcklig praktisk erfarenhet.

I arbeten av klass I skall betongarbetsledaren ha i tek-nisk instituts eller yrkeshögskolas byggnadsavdelningavlagt åtminstone ingenjörsexamen, i vilken ingårkurserna i projektering och funktion av betongkon-struktioner, eller en motsvarande utländsk examen.Den som avlagt en lägre examen bör inneha motsva-rande kunskaper om betongkonstruktioners tillverk-ning och funktion.

6 I arbeten av klass 2 skall betongarbetsledaren ha i tek-nisk instituts byggnadsavdelning avlagt åtminstoneteknikerexamen eller i yrkeshögskolas byggnadsav-delning avlagt åtminstone byggmästarexamen, elleren motsvarande utländsk examen och han skall varaförtrogen med betongteknologi och utförande avbetongarbeten.

I arbeten av klass 3 bör betongarbetsledaren ha till-räckliga kunskaper i tillverkning av betong och om dessegenskaper samt om konstruktiva omständigheter.

1.3 Handlingar

1.3.1 BERÄKNINGAR

I beräkningarna i konstruktionsklasserna 1 och 2anges:– konstruktionsmodellen– lasterna och belastningarna på konstruktio-

nen i enlighet med punkt 2.1.3– de i enlighet med punkt 2.1.7 eller 3.1.3 be-

räknade kraftstorheterna– konstruktionsmått och materialuppgifter– brottsäkerhetsbetraktande i enlighet med

punkt 2.2, och betraktande av brukstillståndeti enlighet med punkt 2.3 eller dimensione-ring på basen av tillåtna spänningar i enlig-het med punkt 3

– uppskattning av förhållandena i konstruktion-ens omgivning och av hänsynstagandet tilldem i enlighet med punkt 4.1.1.2

– betraktande av stabiliteten under byggnads-tiden och hos den färdiga konstruktionen ochvid behov säkerhet mot stjälpning

Till erforderliga delar görs motsvarande betraktandeni konstruktionsklass 3.

1.3.2 RITNINGAR OCH ARBETS-BESKRIVNING

I ritningarna anges:– konstruktionsklassen:– miljöklass och på basen av den bestämda krav

i enlighet med punkt 4.1.1.2– de karakteristiska laster som använts i pro-

jekteringen– de krav som ställts på materialen i de bärande

konstruktionerna: i fråga om betong kon-struktions- och hållfasthetsklass samt vid be-hov slaget av cement, största kornstorlekenoch tätheten i ballasten, vattentäthet och öv-riga eventuella fordringar, i fråga om arme-ring stålets beteckning enligt standard ellerbruksanvisning, vid behov kraven på de öv-riga materialen

– erforderliga toleranser: de som bestäms en-ligt konstruktionsklassen behöver dock inteanges (punkt 4.2.7)

– fullständiga uppgifter om konstruktionernasform och storlek samt om platserna för arbets-skarvar, fästen och inskärningar

– armeringsenheternas diameter, längd, bock-ningar, antal, placering, skarvar, betongskikt;i fråga om spånnstål dessutom typen av spän-ning samt platserna för injekterings- ochhjälprör

– övriga erforderliga uppgifter.

I elementritningarna anges dessutom för elementen– vikten– minimistödytorna– lyftlänkarna– vid behov anvisningar för hantering, stödande

och lyftande

I ritningarna för konstruktioner av klass 1 anges ävenarmeringens stödsätt inklusive stödarmering.

För styrning av tillverkningen av betongkonstruk-tioner uppgörs vid behov en arbetsbeskrivning i en-lighet med punkt 2.1.1.

1.3.3 BESLUT OM TYPGODKÄNNANDE

Typgodkända produkter används i enlighet med be-slutet om typgodkännande och tillverkarens därpåbaserade anvisningar. Produkternas duglighet behö-ver inte skilt för sig påvisas på byggnadsplatsen, omicke i beslutet om typgodkännande annat är sagt.

1.3.4 BRUKSANVISNINGAR

För följande material, delmaterial, varor och meto-der, som används för betongkonstruktioner, skall gil-tig, certifierad bruksanvisning finnas:– tillsatsmaterial till betong (punkt 4.1.1.1)– specialmurbruk och -betong (4.1.1.7)– spännstål (4.1.2.3)– lastöverforande metalldelar och lyftankare

(4.1.2.4)– fogmaterial för element (4.1.3)– förspänningsmetoder (4.2.3.2)– specialskarv i armeringsstänger (4.2.3.2)– specialankare i armeringsstänger (4.2.3.2)

I godkännandebeslut om bruksanvisning kan den er-forderliga kvalitetskontrollen preciseras. Bruksanvis-ningen skall finnas på platsen där produkten används.

71.3.5 ÖVRIGA HANDLINGAR

Övriga nedan förtecknade handlingar uppgörs då såförutsätts i vederbörande punkt:– betongarbetsplan (punkt 4.2.4.1)– forsedeln av parti färdigbetong

(punkt 4.2.4.4)– värmebehandlingsplan (punkt 4.2.4.7)– arbetsbeskrivning för specialmetoder

(punkt 4.2.4.10)– uppgifter om betongelement (punkt 4.2.5.1)– monteringsplan för elementkonstruktioner

(punkt 4.2.5.2)– handlingar angående förspänningsarbeten

(punkt 4.2.6)– planer och anteckningar för kvalitetskontroll

(punkt 5.1)– handlingar för påvisande av duglighet

(punkt 6).

1.4 Definitioner och beteckningarna

Definitionerna och beteckningarna anges i bilagorna1 och 2.

1.5 Enheter

I dessa anvisningar används enheterna enligt SI-sys-temet. Enheterna finns angivna i standarden SFS 2300(ISO-1000-1973).

1.6 Ömsesidig erkännande

Vad i dessa anvisningar har uttalats om SFS-standardoch SFS-märke, gäller även i ett annat Europeiskaekonomiska gemenskapens medlemsstat gällande tillsäkerhetsnivån motsvarande EN-standard eller annanstandard eller kvalitetskontrollsystem. Miljöminis-teriet tillkännager de standarder, som motsvarar i an-visningarna nämnd SFS-standard.

Vad i dessa anvisningar har uttalats om certifieradbruksanvisning eller av myndigheter fordrad provningeller kontroll eller om av miljöministeriet godkäntprovningsanstalt, gäller även i ett annat Europeiskaekonomiska gemenskapens medlemsstat godkänt tillsäkerhetsnivån motsvarande utredning av produkt,provning eller kontroll eller anstalt. Miljöministeriettillkännager de provnings- och kontrollmetoder samtanstalt, som motsvarar i anvisningarna nämnd bruks-anvisning, provning, kontroll eller provningsanstalt.

2KONSTRUKTIONS-PROJEKTERING ENLIGTGRÄNSTILLSTÅNDS-DIMENSIONERING

2.1 Projekteringens grunder

2.1.1 ALLMÄNT

Konstruktionerna skall projekteras så, att deras sä-kerhet med hänsyn till brottgränstillstånd år tillräck-lig och att deras användbarhet är tillräcklig i sådanabrukstillstånd som är väsentliga med tanke på kon-struktionen och att deras hållbarhet överensstämmermed dessa anvisningar under de förhållanden i om-givningen som angetts såsom grund för projekte-ringen.

Böjda konstruktioner skall projekteras så att de blirtillräckligt sega.

Det skall genom beräkningar påvisas, att kon-struktionerna har tillräckliga kapaciteter i följandebetraktanden av brottgränstillstånd– Böjning och normalkraft (2.2.1)– Skjuvning (2.2.2)– Vridning (2.2.3)– Kombinerade belastningar (2.2.4)– Konstruktioners stabilitet (2.2.5)– Armerings förankring och skarvar (2.2.6)– Lokalt tryck och spjälkkrafter (2.2.7)– Utmattning (2.2.8)

Det skall genom beräkningar påvisas, att kon-struktionerna i följande betraktanden av bruksgräns-tillstånd uppfyller de krav som ställts på dem– Förskjutningar (2.3.2)– Sprickning (2.3.3)– Spänningar i spännenheter (2.6.2)

Till form, storlek och placering bör konstruktioner ocharmeringar uppfylla de krav som ställts på dem påbasen av gränstillståndsbetraktanden, konstruktivaanvisningar (2.5) och specialanvisningar (2.6).

Vid projekteringen av konstruktion skall de krav be-aktas som tillverkningstekniken ställer. Om konstruk-tion eller armering är svår att utföra, anges på ritning-arna eller i arbetsbeskrivningen de specialåtgårdergenom vilka de olika arbetsskedena och övervak-ningen av dem kan anses uppfylla de i punkt 4 ställdakraven på utförandet av arbetet.

8 När belastningskombination innehåller olyckslaster,används som dimensioneringshållfastheter för mate-rialen deras karakteristiska hållfastheter.

2.1.2 MATERIALENS DIMENSIO-NERINGSHÅLLFASTHETER

De dimensioneringshållfastheter för material somanvänds vid beräkning av konstruktioners kapaciteterhålls genom att materialens karakteristiska hållfast-heter enligt punkterna 2.1.5 och 2.1.6 divideras medde i tabell 2.1 angivna partialsäkerhetskoefficienterna.

När belastningskombination innehåller olyckslaster,används som dimensioneringshållfastheter för mate-rialen deras karakteristiska hållfastheter.

2.1.3 BELASTNINGAR

2.1.3.1 Allmänt

Dimensioneringslasterna fastställs enligt del Bl ”Kon-struktioners säkerhet och belastningar” av byggbe-stämmelsesamlingen. Dessutom iakttas andra av myn-digheterna utfärdade anvisningar samt de anvisningarom betongkonstruktioner som lämnas i det följande.

Vid beräkning av den egen vikt som armerade betong-konstruktioner med sedvanlig ballast har, användsminst värdet 25 kN/m3 för volymvikten.

2.1.3.2 Lång- och kortvariga laster

Beroende på tiden medför långvariga laster de-formationer i betongkonstruktioner. Som långvarigbetraktas den del av lasternas karakteristiska värdensom framgår av tabell 2.2. De kortvariga lasterna ärav samma storlek som lasternas karakteristiska vär-den.

TABELL 2.2Som långvariga betraktade delar av laster

Last Långvarig delav lasten %

Varaktiga laster 100Laster vid vistelse

ytlast 30punktlaster 0

Last vid församling 30trappor och korridorer 0

Trängsellast 0Varulast enligt prövning,dock minst 50Horisontala lineära och punktlaster 0Snölast 20Av temperaturen föranledd belastning (se punkt 1.3.3) 0Av ojämn temperatur föranleddbelastning 0Vindlast 0Trafiklaster (ej parkering) 30Av betongens krympning ochkrypning föranledda kraftstorheter 100

Den långvariga delen av övriga laster (t.ex. vatten-och istryck) beaktas enligt projektörens prövning.

2.1.3.3 Tvångskrafter

I betongkonstruktioner föranleder bl.a. följande fak-torer tvångskrafter:– temperaturändring (2.1.4.3)– krympning (2.1.5.3)– krypning (2.1.5.4)– spännkraft (2.1.3.5)– stödens sättning

Partialsäkerhetskoefficient Konstruktions- Armerad konstruktion Oarmerad konstruktionför betong klass

γc 1 1,35 2,02 1,50 2,33 1,90 2,7

Partialsäkerhetskoefficient Konstruktions- A500HWför stål klass A700HW Spännstål

B500KB600KXB700KRundstång S235JRG2

γs 1 1,10 1,152 1,20 1,253 1,35 1,35

TABELL 2.1Partialsäkerhetskoefficienter för material i brottgränstillstånd

9Tvångskrafterna beaktas vid dimensioneringen avkonstruktion i brukstillstånd. Efter behov utreds dess-utom vilken inverkan dessa faktorer i brottgräns-tillstånd utövar på kraftstorheterna och deformatio-nerna. Vid projekteringen av oarmerade konstruktio-ner beaktas alltid tvångskrafterna.

2.1.3.4 Dynamiska laster

Betongkonstruktioner kan av bl.a. följande faktorervållas påfrestningar som beaktas vid dimensione-ringen:– transporten och monteringen av element– trafiken– maskiner och anordningar– vinden (stora, höga torn)– sjögång (konstruktioner vid öppet hav)– rörelser i isen.

De dynamiska lasterna kan i vissa fall också utgörautmattningslaster (2.2.8) eller medföra vibrationer ikonstruktion.

2.1.3.5 Spännkraft

Friktionens och krökningens inverkan på spänningeni spännenheten beräknas ur formeln

σpx = σpo e−µ(Σα+βx) (2.1)

därσpx är spänningens värde på avståndet x från σpo

Σα är friktionskoefficienten mellan spännenhetenoch skyddsröret

µ är summan av spännenhetens vinkeländringpå avståndet x och

β är skenbar vinkeländring enligt spännmeto-den.

Spännkraftens spänningsförluster består av omedel-bara och långvariga förluster.

Den långvariga förlusten ∆σp som föranleds av spänn-stålets relaxation beräknas ur formeln

∆σpe = σcp (2.2)

därσcp är betongens spänning av spännkraften vid

spännenhetens tyngdpunkt ochEcj är betongens elasticitetsmodul vid spännings-

tidpunkten.

Då flera spännenheter turvis spännes utan efter-spänning, beräknas den omedelbara förlusten urformeln

∆σpe = σcp (2.3)

därn är antalet spann

Den omedelbara förlust ∆σp som föranleds av för-ankringsglidning eller andra förskjutningar i för-ankringsstycket bestämmes enligt de anvisningar somlämnats i bruksanvisningarna.

De långvariga förlusterna ∆σp, s + c till följd av be-tongens krypning och krympning beräknas enligtpunkterna 2.1.5.3 och 2.1.5.4.

Figur 2.1 Friktionens och krökningens inverkan på spänningen vid förankringsanordningarna.

Eftersläppning I

Eftersläppning II

Spänningsskede I

Spänningsskede II

Ep

Ecj

n – 1 Ep

2n Ecj

10 Den långvariga förlusten ∆σp som föranleds av spänn-stålets relaxation beräknas ur formeln.

∆σp,rel = ∆σp,rel,∞ (1– ) (2.4)

där∆σp,rel,∞ är spännstålets relaxation då initialspänningen

är σpo.Till storlek för relaxationen kan man välja 3gånger värdet enligt 1000 h relaxationsprovdå initialspänningen är σpo.

∆σp,s+c är spänningsförlusten till följd av betongenskrympning och krypning, och

σpo är stålets spänning vid spänningstidpunkteni den punkt som betraktas.

2.1.4 FÖRHÅLLANDEN I OMGIVNINGEN

2.1.4.1 Allmänt

I omgivningen rådande förhållanden, som inverkarpå konstruktionernas hållbarhet, beaktas enligt punkt2.3.3 (Sprickning) och punkt 4.1.1.2 (Beaktandet avmiljöförhållanden).

I omgivningen rådande förhållanden (fuktighet och

2 ∆σp,s+c

σpo

Figur 2.2

Icke värmeisolerade betongkonstruktioners högsta

och lägsta temperaturer

Uleåborg

Jakobstad

Kuopio

Imatra

Helsingfors

temperatur), som föranleder deformationer ochtvångskrafter i konstruktion, beaktas vid behov.

2.1.4.2 Fuktighet

Det är i allmänhet tillräckligt att fuktighetsförhål-landena uppskattas enligt tabell 2.3 (Slutkrympning).Vid behov görs en noggrannare utredning av förhål-landena i omgivningen.

2.1.4.3 Betongkonstruktions temperatur

Icke vårmeisolerade betongskonstruktioners tempe-raturer väljs i enlighet med figur 2.2.

För konstruktion i vatten antas den högsta temperatu-ren vara +20 °C och den lägsta 0 °C.

Då inverkan av ojämn temperatur beräknas, antas denstörsta temperaturskillnaden i oskyddad konstruktioni det fria vara 5 °C.

Artificiellt framkallade temperaturväxlingar samtojämn värmefördelning i konstruktioner skall vid be-hov beaktas i beräkningarna.

2.1.5 BETONGENS MATERIAL-EGENSKAPER

2.1.5.1 Allmänt

Betongen indelas i hållfasthetsklasser enligt tabell 4.5(Mot hållfasthetsklassificeringen svarande hållfast-heter hos olika provkroppar). I beräkningarna användsi det följande anförda värden som materialegenskaper.

2.1.5.2 Hållfasthets- och deformations-egenskaper

Det karakteristiska värdet för tryckhållfastheten hosden i konstruktion ingående betongen beräknas urformeln

fck = 0,7K (2.5)

Det karakteristiska värdet för betongens draghållfast-het beräknas ur formeln

fck = αK2/3 MN/m2 (2.6)

därα = 58 εcu ≤ 0,2εcu beräknas ur formeln 2.8

Betongens spånnings-deformationsdiagram antasöverensstämma med figur 2.3.

11

Figur 2.3

Betongens spännings-deformationsdiagram som

envänds vid gränstillståndsbetraktanden

= 3,5‰

Värdet för betongens elasticitetsmodul Ec, beräknasur formeln

därK är betongens nominella hållfasthet MN/m2

k = ≤ 1,0

ρc är betongens täthet kg/m3.

Betongens brottstukning εcu beräknas ur formeln

εcu = (1,1 + ) ‰ ≥ 2 ‰ (2.8)≤ 3,5 ‰

Kurvorna i betongens spånnings-deformations-diagram kan ersättas med ändamålsenliga enkla, i all-mänhet rätlinjiga delar (t.ex. i enlighet med figur 2.9).

För betongen kan Poissons tal väljas inom gränserna

ν = 0…0,2(Gc = 0,5…0,42 Ec) (2.9)

Vid beräkning av deformationer förorsakade av lång-varig belastning skall inverkan av betongens kryp-ning beaktas.

ρc

2400

ρc

1000

Ec = 5000 k K MN / m2 (2.7)

ρ’ρ

2.1.5.3 Krympning

Om noggrannare metoder inte används, kan den slut-liga krympningen i betong med sedvanlig ballast, varsstörsta kornstorlek är minst 12 mm, räknas ur formeln

εcs = ksh εcso (2.10)

därεcso är den slutliga betongkrympningens initial-

värde, för vilket värdena enligt tabell 2.3 an-tas under olika miljöförhållanden

ksh är en av konstruktionens ekvivalenta tjock-lek he beroende faktor, som erhålls ur tabell2.4. Den ekvivalenta tjockleken beräknas så,att tvärsnittets areal divideras med hälften avdess omkrets.

TABELL 2.3Den slutliga krympningens initialvärde εcso

Konstruktionens Relativ εcso

miljöförhållanden fuktighet% ‰

Vatten 100 0Mycket fuktig luft 90 0,2Luften ute 70 0,4Torr luft 40 0,6

TABELL 2.4 Faktorn ksh

he ksh

(mm)

≤ 50 1,20100 1,00200 0,80300 0,65

≥ 500 0,50

Armeringens minskande inverkan på krympningenkan beaktas genom att εcs multipliceras med värdet(1 –10 ρ) i huvudsakligen tryckta konstruktioner och

med (1 – 0,6 —) i huvudsakligen böjda konstruktio-ner.

Krympningen under tidsavsnittet ti…tn (dygn) kan be-räknas ur formeln

(ksn – ksi) εcs (2.11)

där faktorerna ks väljs i tabell 2.5.

12 TABELL 2.5 Faktorerna ks och kc

Tid ks kc

1d 0,10 0,23d 0,15 0,25

28d 0,40,5a 0,7

1a 0,85≥ 5a 1,0

Vid behov beaktas den ojämna krympningen mellankonstruktionernas ytor.

Krympningen i betong med lätt ballast erhålls genomatt de på ovan angivna sätt beräknade värdena mul-tipliceras med uttrycket

1

0,3 + (2.12)

2.1.5.4 Krypning

Nedan angivna beräkningsformler gäller, om beton-gens brukstillståndsspänning av de långvariga lasternainte överskrider värdet 0,6 fck.

Betongens slutliga krypning beräknas ur formeln

εcc = φεc (2.13)

därεc är den momentana deformation som

långvarig belastning medför i betongenφ är kryptalet.

Om exaktare metoder inte används, kan kryptalet be-räknas ur formeln

φ = ktkchφo (2.14)

därφo är kryptalets initialvärde, för vilket värdena

enligt tabell 2.6 antas under olika miljöför-hållanden,

kch är en av konstruktionens ekvivalenta tjocklekhe beroende faktor, som erhålls ur tabell 2.7,

kt är (2,5-1,5 Kj/K) ≥ 1,0, där K är betongensnominella hållsfashet och Kj betongens tryck-hållfashet vid tidpunkten för belastningensbörjan eller ändring.

Vid behov beaktas den inverkan som andra faktorersåsom cementmängden och vatten-cementtalet utö-var på krypningen.

Armering minskar krypningen ävensom krympningen.

0,7 ρc

2400

TABELL 2.6 Kryptalets initialvärde φo

Konstruktionens Relativmiljöförhållanden fuktighet φo

%

Vatten 100 1Mycket fuktig luft 90 1,5Luften ute 70 2Torr luft 40 3

TABELL 2.7 Faktorn kch

he kch

(mm)

≤ 50 1,20100 1,00200 0,85300 0,75

≥ 500 0,70

Krypningen under tidsintervallet ti…tn beräknas urformeln

(kcn – kci) εcc (2.15)

Faktorerna kc väljs enligt tabell 2.5.

Om konstruktionens belastning förändras under stun-den ti <tj, beräknas krypningens härav föranledda för-ändring under stunden tj ur formeln

∆εcc = ∆εc ⋅ φ (kcj – kci) (2.16)

där∆εc är den momentana deformation som änd-

ringen i belastningen medför.

Kryptalet för betong med lätt ballast erhålls genomatt det på ovan angivna sätt beräknade kryptalet mul-tipliceras med uttrycket

(0,3 + 0,7 ) (2.17)

2.1.5.5 Övriga materialegenskaper

Värmeutvidgningskoefficienten hos betong med sed-vanlig ballast är

αct = 10 ⋅ 10–6 °C–1

Värmeutvidgningskoefficienten hos betong med lättballast är

αct = 8 ⋅ 10–6 °C–1

Som täthet hos betong med sedvanlig ballast användsvärdet 2400 kg/m3. Tätheten hos betong av andra slagbestämmes skilt för sig.

ρc

2400

σc

Ec

132.1.6.3 Spännarmering

Spännstålets spännings-deformationsdiagram kanantas överensstämma med figur 2.5.

Figur 2.5

Spännstålets spännings-deformationsdiagram

Som spännstålens mot 0,2-gränserna svarande karak-teristiska värden används minimivärdena enligt bruks-anvisningen.

Spännstålets elasticitetsmodul är

Ep = 2,0 ⋅ 105 N/mm2 (2.19)

Som elasticitetsmodul för spännenheter, exempelvislinor, används minimivärdena enligt bruksanvisningar-na.

Spännstålens relaxation bestämmes genom provning.Temperaturens inverkan på relaxationen utreds skiltför sig.

Spännlinors mot SFS-standarden svarande egenska-per anges i tabell 2.7.a.

Figur 2.4

Armeringsstålets spännings-deformationsdiagram

2.1.6 ARMERINGENS MATERIAL-EGENSKAPER

2.1.6.1 Allmänt

Armering av betongkonstruktioner kan ske med an-vändning av armeringsstål enligt standarderna i punkt4.1.2.2 och spännstål enligt bruksanvisningarna.

2.1.6.2 Armeringsstål

Armeringsstålets spännings-deformationsdiagramantas överensstämma med figur 2.4. Som karakteris-tiskt värde för sträckgränsen används kravet på denövre sträckgränsen enligt standarderna eller den spän-ning som motsvarar 0,2-gränsen. Armeringsståletselasticitetsmodul är

Es = 2,0 ⋅ 105 N/mm2 (2.18)

TABELL 2.7.aSpännlinors nominella diametrar (Dn), nominella tvärsnittsareor (Ap) hållfasthetsklasser (fp0,2k/fpuk) ochelasticitetsmodul (Ep) samt mot 1000 h tid svarande relaxation enligt relaxationsprovet (∆σp,rel,1000h) förlintyper i enlighet med SFS-standarden.

Hållfasthetsklass RelaxationLintyp Dn Ap fp0,2k/fpuk Ep ∆σp,rel,1000h

0,7fpuk

mm mm2 N/mm2/N/mm2 N/mm2 %

6,4 25Standardlina 9,3 52 1570/1770STD 12,5 93STD-P 195 000 2,5

15,2 139 1470/1670

Speciallina 9,6 55SUP 12,9 100

1630/1860

SUP-P 15,7 150 1570/1770

14 2.1.6.4 Armeringens övriga egenskaper

a) Stålens vårmeutvidgningskoefficient ärαst = 10 ⋅ 10–6 °C–1

b) Armeringens korrosionskänslighet uppskat-tas i enlighet med punkt 4.1.2.1

c) Armeringen indelas på basen av sina vid-häftningsegenskaper i olika klasser.

d) Stålens svetsbarhet överensstämmer med gäl-lande SFS-standarder.

2.1.6.5 Övriga delar av metall som används ibetongkonstruktioner

Materialegenskaperna hos de övriga delarna av me-tall skall utredas. Anvisningar rörande övriga delarav metall lämnas i punkt 4.1.2.4.

2.1.7 KRAFTSTORHETER

2.1.7.1 Allmänt

Konstruktionsmodellen kan bildas av 1-, 2- och 3-dimensionella delar. Konstruktionsmodellens funktionkan beskrivas med tillämpning av elasticitetsteorinoch den icke-lineära teorin samt vid brottgränstill-ståndsbetraktanden dessutom plasticitetsteorin. Närkraftstorheter beräknas enligt plasticitetsteorin bör detkontrolleras, att konstruktionerna äger tillräcklig de-formationsförmåga. Härvid bör man i första handbeakta stålkvaliteters B50OK och B70OK sämre de-formationsegenskaper jämfört med varmvalsade stål-kvaliteter.

När avsteg görs från kraftstorheternas fördelning en-ligt elasticitetsteorin, bör det tillses, att jämvikts-villkoren gäller.

Om sprickbildningen i konstruktion beaktas, kandelarnas stabiliteter beräknas enligt punkt 2.3.2(Deformationer). Påfrestningar som stora de-formationer medför i konstruktionsdelar utsatta förtryck beaktas vid behov enligt punkt 2.2.5 (Kon-struktionernas stabilitet). I bruksgränstillstånd behö-ver dessa påfrestningar i allmänhet inte beaktas.

Kraftstorheterna i oarmerade betongkonstruktionerberäknas enligt punkt 2.1.7.8.

Kuva 2.6

Bildande av konstruktionsmodell

2.1.7.2 Beräkningsantaganden

I beräkningarna används konstruktionernas nominellamått. I allmänhet väljs avståndet mellan stödens mitt-linjer tilI spännvidd hos konstruktion (figur 2.6). Ef-fekten av breda stöd utreds skilt för sig. För slankakonstruktioner under tryck anges de beräknings-mässiga knäckningslängderna, excentriciteterna ochkraftstorheterna i punkt 2.2.5 (Konstruktionernas sta-bilitet).

2.1.7.3 Tvärsnittsstorheter

I beräkningarna kan det i allmänhet antas att kon-struktionens tvärsnitt överensstämmer med punkterna2.1.7.4 (1-dimensionella konstruktionsdelar) eller2.1.7.5 (2-dimensionella konstruktionsdelar). För tvär-snitt av andra slag kan konstruktionsmodellen bildasgenom kombination av deltvärsnitt enligt det ovannämnda.

Tvärsnitt som innehåller arbetsfogar får räknas somenhetliga, om fogarna dimensionerats enligt punkt2.2.2.8 (Arbetsfogs skjuvkapacitet). I annat falI di-mensioneras varje deltvärsnitt skilt för sig. I plattbalkär den tryckta flänsens effektiva bredd (figur 2.7) påena sidan av livet

bef = kLo (2.20)

därk är 0,10 när belastningen består i huvudsak av

punktlaster,k är 0,15 när belastningen består i huvudsak av

fördelade laster,Lo är avståndet mellan momentets nollpunkter.

Om flänsen är ensidig och konstruktionen utan stöd isidriktningen, har den effektiva bredden värdet 0,75bef.

Figur 2.7

Värden som i beräkningarna används för plattbalks

bredd

15Den bredd, som används vid dimensioneringen avkonstruktion

(2.21)bo ≤ 2bef + bw (flänsar på bägge sidorna) ellerbo ≤ 0,75bef + bw (ensidig och i sidriktningen icke

stödd fläns)

behöver vid brottgränstillståndsbetraktanden ej väl-jas större än vad som är nödvändigt med hänsyn tilIkapaciteten.

Vid beräkning av kapaciteterna får det antas att deteffektiva tvärsnittet förändras högst i proportionen 1:3i huvudsakligen böjda konstruktioner och 1:2 i huvud-sakligen tryckta konstruktioner (figur 2.8).

2.1.7.4 1-dimensionella konstruktionsdelar

Som 1-dimensionella räknas i allmänhet kon-struktionsdelar, i vilka

≥ 3, (i konsolbalkar ≥ 1,5)

och bo ≤ 5d

I konstruktioner armerade med stålkvaliteterA500HW, A700HW och spännstål kan i brottgräns-tillstånd stödmoment enligt teorin om kontinuerligakonstruktioners elasticitet reduceras med högst detmindre värdet bland följande:

(0,60 – ) ⋅ 100 % 30 % (2.22)

Figur 2.8

Tvärsnittsförändringens beaktande i beräkningarna

därx är höjden av tvärsnittetts tryckzon vid stödet

i brottgränstillstånd.

Då kallbearbetad armering används är stödmomentetsförflyttning tillåten endast om rotationskapaciteten vidstödet kontrolleras.

Fältmomenten skalI beräknas på basen av de omräk-nade stödmomenten.

Om tryckt konstruktions slankhet λ ≤ 25, får momen-ten ändras med högst 10 %.

Om konstruktion belastas av utmattningslast ellertryckt konstruktions slankhet λ > 25, får momentenej ändras.

Vid beräkningar enligt plasticitetsteorin skalI det kon-trolleras, att konstruktionsdelen har tillräcklig de-formationsförmåga i de punkter som blir plastiska.

Vridningen enligt konformitetsregeln behöver intebeaktas i brottgränstillstånd, om konstruktionens kri-tiska punkter har tillräcklig, av konformiteten förut-satt deformationsförmåga. Den balanserande vrid-ningen skalI beaktas i brottgränstillstånd. Kon-struktionsdelarnas vridningsstyvheter kan beräknasenligt punkt 2.3.2.3.

I bruksgränstillstånd beräknas konstruktions kraft-storheter i allmänhet enligt elasticitetsteorin underantagande av att konstruktionen är ospjälkbar. Harsprickbildning i konstruktionen inte eljest beaktats ibrukstillståndet, kan momenten ändras såsom i falletbrottgränstillstånd, dock med högst 20 %.

2.1.7.5 2-dimensionella konstruktionsdelar

Som 2-dimensionella räknas i allmänhet kon-struktionsdelar, i vilka

≥ 3 (plattor), ≥1,5 (plattkonsoler) och bo > 5d

< 3 (höga balkar)

Förändringen av de enligt elasticitetsteorin beräknademomenten företas såsom i punkt 2.1.7.4 (1-dimen-sionella konstruktionsdelar). Vid beräkning av plat-tor enligt plasticitetsteorin, skalI det kontrolleras, attkonstruktionsdelen äger tillräcklig deformations-förmåga i de punkter som blir plastiska.

Den inverkan som deformationen av konstruktions-delar, som stöder platta, utövar på plattans kraft-storheter, beaktas vid behov. När armeringen ej följerhuvuddragspänningarnas riktning, dimensioneras{

xd

Ld

Ld

LdLd

Ld

16 plattan vid behov också för den vridning som då upp-kommer. Plattas kraftstorheter i brukstillstånd kanberäknas såsom i punkt 2.1.7.4 (1-dimensionellakonstruktionsdelar).

Plattans moment får utjämnas i stödets riktning, omman förvissar sig om att utjämningen inte har skad-liga effekter på konstruktionens funktion.

Höga balkars kraftstorheter beräknas i allmänhet en-ligt elasticitetsteorin. När kraftstorheterna beräknasägnas stödens sättning särskild uppmärksamhet.

2.1.7.6 3-dimensionella konstruktionsdelar

Kraftstorheterna i skal bestäms i allmänhet enligtelasticitetsteorin. Ett brottgränstillstånd som kankomma i fråga är skalets buckling.

När armeringen ej följer huvuddragspänningarnasriktning, dimensioneras skalet vid behov också förden skjuvning som då uppkommer.

2.1.7.7 Övriga konstruktionsdelar

T.ex. kort konsol eller armerad tjock grundplatta kandimensioneras med användning av vektorsumman avden belastande kraften, resultanten av betongenstryckspänningar och armeringens dragkraft.

2.1.7.8 Oarmerade konstruktioner

Oarmerade konstruktioners kraftstorheter beräknasenligt elasticitetsteorin eller enligt icke-lineär analys.Vid behov beaktas de kraftstorheter som tvångskrafter(punkt 2.1.3.3) medför.

2.2 Brottgränstillstånds-betraktanden

2.2.1 BÖJNING OCH NORMALKRAFT

2.2.1.1 Allmänt

Konstruktionens bestämmande tvärsnitt dimensione-ras med användning av enligt punkt 2.1.7 beräknadekraftstorheter så, att tvärsnittets kombinerade böjnings-och normalkraftskapacitet inte överskrids.

2.2.1.2 Tvärsnittets kapacitet

I beräkningarna görs följande antaganden:– Tvärsnittsplanen förblir plana när deforma-

tioner inträffar.– Materialens spännings-deformationsdiagram

överensstämmer med punkterna 2.1.5.2 (Be-tongens hållfasthets- och detormationsegen-skaper) och 2.1.6.2 (Armeringsstål) samt2.1.6.3 (Spännarmering).

– I oarmerade konstruktioner beaktas i allmän-het inte betongens draghållfasthet.

– Betongens stukning i tvärsnittets tyngdpunk-ter får ej överskrida värdet

εc = (0,50 + ) ‰ ≤ 2 ‰ (2.23)

– Betongens stukning i kanten av tvärsnittet fårej överskrida värdet

εcu = (1,1 + ) ‰ ≤ 3,5 ‰ (2.24)

– För armeringens stukning används värdet förbetongens stukning i punkten i fråga.

– Armeringens töjning, beräknad på spännings-löst tillstånd i tvärsnittets dragna kant, fårutgöra högst 10 ‰.

I armerade betongkonstruktioners tvärsnitt får inteplaceras mer dragarmering an jämviktsarmeringen videnbart böjning, då för armeringens töjning användsvärdet εyk. I fråga om förspända konstruktioner kaninom skjuvarmerat område användas överarmeringom konstruktionens tillräckliga seghet i brottgräns-tillstånd konstateras medels allmänt accepterade me-toder.

Fördelningsdiagrammet för betongens tryckspänn-ingar får i allmänhet enligt figur 2.9 ersättas med enrektangel, vars höjd beräknas ur uttrycket kx, där

k = ≤ 0,8 (2.25)

ρc

1600

ρc

1000

εcu

– 0,7 ⋅ 10–3

εcu

Figur 2.9 Betongens spänningsfördelningar

172.2.2 SKJUVNING

2.2.2.1 Allmänt

I punkt 2.1.7 avsedda konstruktionsdelar, vilka räk-nats som l- och 2-dimensionella, dimensioneras förskjuvkraften i enlighet med detta stycke. Som maximi-värde för skjuvkraften betraktas det värde som be-räknats på avståndet d från stödets kant.

När skjuvningskapaciteten beräknas indelas kon-struktionerna i icke skjuvarmerade och skjuvarme-rade.

I beräkningarna används bredden bw, som bestämmerskjuvpåfrestningarnas förhållande i konstruktionensliv. Skjuvkapaciteternas grundvärden preciseras vidbehov i enlighet med punkt 2.2.2.5. För att tryckbrotti livet skall kunna förhindras får skjuvkapaciteten inteöverskrida den övre gränsen enligt punkt 2.2.2.4. Somspecialfall av skjuvning behandlas skjuvning i fläns,genomstansning av platta och dimensionering avarbetsfog.

2.2.2.2 Icke skjuvarmerad konstruktion

Grundvärdet för kapaciteten i konstruktion utanskjuvarmering beräknas ur formeln

Vco = 0,3 k (1 +50 ρ) f ctdbwd (2.26)

därρ = ≤ 0,02

k = 1,6 – d [m] ≥ 1,0 då ρc ≥ 2400 kg/m3

k = 1,0 då1800 kg/m3 ≤ ρc < 2400 kg/m3

k = 0,85 då ρc < 1800 kg/m3

As är dragarmeringens area. I den betraktadepunkten skall dragarmeringen vara tillräck-ligt väl förankrad i enlighet med figur 2.10.

As

bwd

Figur 2.10

Konstruktion utan skjuvarmering

2.2.2.3 Skjuvarmerad konstruktion

Grundvärdet för kapaciteten i skjuvarmerad konstruk-tion är summan av kapaciteterna i betong enligt formeln2.30 och i armering enligt formlerna 2.28 och 2.29

Vu = Vs + Vc (2.27)

Skjuvarmering kan bildas av byglar eller uppbockadestänger. Också spänd armering kan användas somskjuvarmering. Lutningsvinkeln mellan skjuvarme-ringen och konstruktionens längdaxel skall vara ≥ 45 °.I beräkningarna får stålets karakteristiska hållfasthetej antas vara större än

fyk = 500 N/mm2 för kamstängerfyk = 500 N/mm2 för nät, som på ett avstånd lika

med livets höjd har minst 3 svetsade tvär-stänger per bygelns skär med ett mellanrumav högst 250 mm

fyk = 400 N/mm2 för profilerade stängerfyk = 360 N/mm2 för släta stänger

Den i konstruktion jämnt eller i det närmaste jämntfördelade armeringens (figur 2.11) kapacitet beräk-nas ur formeln

Vs = 0,9 fydd (sinα + cosα) (2.28)

därAsv är den sammanlagda tvärsnittsarean av skju-

varmeringens alla skär.

Används som skjuvarmering uppbockade stänger, somi konstruktionens längdriktning sett bockats uppåt iflera än ett tvärsnitt, beräknas skjuvarmeringens ka-pacitet ur formeln 2.28.

Kapaciteten i stänger som uppbockats i endast ett tvär-snitt beräknas ur formeln

Vs = fyd As sinα (2.29)

Kapaciteten i betongen i skjuvarmerad konstruktionberäknas ur formeln

Vc = 0,50 bw b fctd (2.30)

Asv

s

Figur 2.11 Skjuvarmerad konstruktion

18 2.2.2.4 Skjuvkapacitetens övre gräns

Konstruktions skjuvkapacitet får inte överskrida denövre gräns, som beräknas ur formeln

Vumax = k bw d fcd (2.31)

därk = 0,25 (1+cotα) ≤ 0,45 kun ρc ≥ 2400 kg/m3

k = 0,25 då uppbockade stänger användsk = 0,2 då ρc < 2400 kg/m3.

Finns i konstruktions liv hål eller armeringsstänger ikonstruktionens längdriktning och med en diameterφ > 0,13bw, skall som bredd för livet användas värdet

(bw – 0,5 Σφ) (2.32)

2.2.2.5 Tillåggsanvisningar

I konstruktion beaktas inre krafts komponent i skjuv-kraftens riktning då skjuvkraften Vd fastställs. Dy-lika komponenter förorsakas exempelvis av votar ochspännkraft (figur 2.12).

Figur 2.12

Spännkraftens komponent i skjuvkraftens riktning

Om annan konstruktion (figur 2.13) indirekt är stöddpå konstruktionen eller last är upphängd i kon-struktionens nedre kant, insätts vid lasten armeringen

Asv = (2.33)

därFd är den del av lasten som upphängs.

Fd

fyd

Stödreaktionsom upphängs

Figur 2.13 Indirekt stödd konstruktion

Påverkas konstruktion av tryckande normalkraft Nd idess axels riktning, får betongens skjuvkapacitet ökasmed faktorn

β1 = 1 + ≤ 2 (2.34)

därMd = det mot skjuvkraften i den betraktade punk-

ten svarande böjningsmomentetMo = nolltöjningsmomentet, som jämte normal-

kraften Nd skapar spänningslöst tillstånd i denkant av tvärsnittet, där belastningen medfördrag. Mo inverkar i samma tvärsnitt som Md.

Om konstruktion påverkas av dragande normalkraft,som i brottillstånd skall beaktas i konstruktionensjämviktsvillkor, antas betongens skjuvkapacitet varanoll, om inte noggrannare beräkringar görs.

Betongens skjuvkapacitet nära stödet kan ökas medfaktorn

β2 = ≤2 (2.35)

därVd, red är skjuvkraften, vid vars beräkning punkt-

lasterna på ett avstånd av högst 2d från stöd-linjen har multiplicerats med talet a/2d, där aär lastens avstånd från stödlinjen.Dessutom skall följande villkor gälla:– lasten och stödreaktionen inverkar på

olika sidor av konstruktionen så, attsned tryckning uppstår i konstruktionen

– den armering som böjningsmomentetvid lasten påkallar sträcker sig tillkonstrutionens kantstöd och är förank-rad bakom stödet

– den armering som stödmomentet påkal-lar sträcker sig förbi den betraktade las-tens verkningspunkt och är förankradbakom den.

När faktorerna β1 och β2 används samtidigt, beräk-nas deras ökande inverkan på skjuvkapaciteten urformeln

β1β2 Vco ≤ Vumax (2.36)

Mo

Md

Vd

Vd, red

192.2.2.6 Skjuvning i fläns

Om balks fläser räknas som effektiva i böjnings-brottgränstillstånd skall skjuvkapaciteten mellan livoch fläns på en sträcka motsvarande balkens effek-tiva höjd i spännviddens riktning uppfylla villkoret

Vuf = Vcf + Vsf ≥ kf Vd (2.37)

därVd är balkens skjuvkraftkf Vd är skjuvkraften i skjuvningen mellan fläns och

liv

kf = flänsens för erforderlig böjningskapacitetnödvändiga andel av hela tryckzonen närflänsen är tryckt

kf = (eller ),

den andel som resultanten av armeringen iflänsområdet utgör av hela armeringens re-sultant när flänsen är dragen.

Vcf ja Vsf

beräknas i enlighet med punkt 2.2.2.3(Skjuvarmerad konstruktion) varvid värdet hf

används som livets bredd och balkens effek-tiva höjd d som effektiv höjd.

Förutom enligt reglerna i punkt 2.5.1.2 (Projekteringav armering) förlängs den i flänser förankrade huvud-armeringen med sträcka a, där a är den enskilda stång-ens avstånd från livet.

Acf

Acc

Nsf

Ns

Pf

P

betraktattvårsnitt

Figur 2.14 Flänsbalk

2.2.2.7 Plattas genomstansning

När stansningskraften beräknas behöver man intebeakta laster, som befinner inom det område som be-gränsas av tvärsnittet på avståndet d från stödets kant.

För platta beräknas betongens genomstansnings-kapacitet ur formeln

Vc = kβ (1 + 50ρ) udfctd (2.38)

därk = 1,6 – d [m] ≥ 1, då ρc ≥ 2400 kg/m3

k = 1,0 då 1800 kg/m3 ≤ ρc < 2400 kg/m3

k = 0,85, då ρc < 1800 kg/m3

ρx och ρy är de relativa armeringsareor-na i mot varandra vinkelräta tvärsnittpå avståndet 0,5d från stödets kant. Idragen yta skall armeringarna vara för-ankrade utanför nämnda tvärsnitt.

β =

e är genomstansningskraftens excentrici-tet i förhållande till snittområdets tyngd-punkt (figur 2.15)

Au och uär den av snittet på avståndet 0,5 d frånstödets kant begränsade arean samtomkretsen.

ρ = ρxρy ≤ 8 ‰

Au

0,401,5e

1+

20

Om stödets belastade kant ligger nära plattans friakant, väljs till omkrets u den kortare av följande:a) omkretsen på avståndet 0,5 d från stödets kant

ellerb) den omkrets som erhålles genom att ersätta

de delar av den i punkt a) avsedda omkretsen,som ligger nära den fria kanten med normaler-na från denna omkrets till de fria kanterna(figur 2.16).

Vid stora stöd dimensioneras endast hörnen förgenomstansning (figur 2.15). Stöd som har runt tvär-snitt och vilkas diameter ≥3,5 d, dimensioneras förskjuvning.

Finnes i platta hål inom det område som begränsas avsnittet på avståndet 5d från stödets kant, får i omkret-sen u inte de delar inräknas, som ligger mellan linjernafrån hålens kanter till stödets mittpunkt (figur 2.16).

Om skjuvarmering används, beräknas genomstans-ningskapaciteten ur formeln

(0,25 Vc + Vs) ≤ 2 Vc (2.39)

därVs = Asvfyd sinαVc beräknas som i formel 2.38fyd ≤300 N/mm2.

Skjuvarmering kan bestå av antingen slutna byglareller uppbockade stänger. Vinkeln mellan armeringensoch plattans plan skall vara minst 30°. Skjuvar-meringen fördelas jämnt på det område där skjuvningförekommer. Det skall också utanför skjuvarmer-ingens influensområde kontrolleras att betongen i plat-tan har tillräcklig genomstansningskapacitet.

2.2.2.8 Arbetsfogs skjuvkapacitet

Arbetsfogs skjuvkapacitet per ytenhet beräknas urformeln

vu = β1 fyd + β2fctd ≥ (2.40)

därAsv är tvärsnittsarean av arbetsfogens skjuv-

armering, faktorerna β1 och β2 väljs i tabell2.8

s är det genomsnittliga avståndet mellan skjuv-armeringsstängerna i arbetsfogen.

I armeringsarean Asv får de stänger inräknas, som för-ankrats på fogens bägge sidor för en mot dimen-sioneringshållfastheten svarande dragkraft och sominte samtidigt utnyttjas vid beräkningen av övrigakapaciteter. Den armering som konstruktionens skjuv-kapacitet vid arbetsfogen kräver får dock utnyttjasockså då arbetsfogen dimensioneras.

TABELL 2.8Faktorerna β1 och β2. Mellanliggande värden kaninterpoleras lineärt.

Arbetsfog β1 β2

tvättad1) ≤ 0,15 % 0,8 0,6≥ 0,5 % 0,9 0,6

grov1) ≤ 0,15 % 0,6 0,3≥ 0,5 % 0,9 0,3

slät ≤ 0,15 % 0,4 0,2≥ 0,5 % 0,4 0,2

1) Tvättad eller grov arbetsfog skall uppfylla de i punkt 4.2.4.11uppställda kraven.

Verkar i arbetsfog tvärgående tryck, kan skjuvkraftenoverföras också med friktion genom att den tryck-ande kraftens dimensioneringsvärde multiplicerasmed högst friktionskoefficienten 0,6 i fall av slät och0,8 i fall av grov arbetsfog.

På betong- och ståldymlingar baserad arbetsfog di-mensioneras genom specialmetoder.

Figur 2.15 Plattas genomstansning

dimensionering förgenomstansningdimensionering förskjuvning

fri kant

öppning

Figur 2.16 Plattas genomstansning

Asv

sbV

d

bd

Asv

sb

212.2.3 VRIDNING

2.2.3.1 Allmänt

I punkt 2.1.7.4 avsedd endimensionell konstruktions-del dimensioneras för vridning, om vridmomentet be-aktats i jämviktsvillkoren i brottgränstillstånd. Kon-struktionsdelarna dimensioneras för förhindrad vrid-ning i enlighet med punkterna 2.2.1 (Böjning ochnormalkraft) och 2.2.2 (Skjuvning) genom att de avvridningen föranledda påfrestningarna adderas tillövriga samtidiga påfrestningar.

För fri vridning dimensioneras konstruktionsdelarnai enlighet med anvisningarna i det följande.

Konstruktions vridkapacitet består av antingen be-tongens eller vridarmeringens kapacitet ensamt.

Tu = Tc eller Tu = Ts (2.41)

2.2.3.2 Konstruktion utan vridarmering

Särskild vridarmering, utom minimibyglarna enligtpunkt 2.5.2.3 (Balkar) behövs inte, om

Tc = 0,3 fctd Wte ≥ Td (2.42)

därWte är tvärsnittets elastiska vridmotstånd, vid vars

beräkning det får antas att flänsbredden ärhögst tre gånger flänstjockleken.

Normalkraftens inverkan kan beaktas genom beräk-ning av huvuddragspänningen σI, som får vara högst0,3 fctd.

Betongens vridkapacitet antas vara noll, om konstruk-tionen belastas av utmattningslast.

2.2.3.3 Vridarmerad konstruktion

För vridbyglarnas karakteristiska hållfasthet gällersamma begränsningar som i punkt 2.2.2.3 (Skjukv-armerad konstruktion).

Vridarmeringen bildas av längsgående stänger (Asl)och mot dem vinkelräta blindbyglar (Ast). Vrid-armeringens kapacitet beräknas ur formeln

(2.43)

därs är bygelavståndetAef ja uef

är den genom de långsgående stängernastyngdpunktsaxlarna ritade polygonens areaoch omkrets.

Astfytd ⋅ Aslfyld

s uefTs

= 2Aef

Det anses att vridarmeringens placering bestäms en-ligt de långsgående stängernas tyngdpunktsaxlar (fi-gur 2.17).

De längsgående stängernas sammanlagda tvårsnittsytaAsl och byglarnas tvårsnittsyta Ast skall uppfylla vill-koret

(2.44)

De längsgående stängerna bör vara jämnt fördeladepå omkretsen av det område som begränsas avvridarmeringen så, att stång finns åtminstone i varjehörn av bygeln och tvårsnittet. Den längsgående ar-meringen kan också spännas, varvid fyld i formlerna2.43 och 2.44 ersätts med värdet fpyd.

Vridkapacitetens övre gräns kontrolleras ur formeln

Tumax = 0,25 fcd Wtr (2.45)

därWtr är det efter vridningssprickningen bildade

lådtvärsnittets vridsmotstånd = 2Aefhef

hef är lådans tjocklek, som anses vara 30 % avradien av den största möjliga cirkel sominskrivits i ytan Aef

Figur 2.17 Vridarmering

1 Asl fyld s3 Ast fytd uef

≤ ⋅ ⋅ ≤ 3

22 2.2.4 KOMBINERADE PÅFRESTNINGAR

Konstruktionerna dimensioneras i allmänhet så, attsumman av de enligt föregeående punkter beräknadearmeringarna insätts i konstruktionen och att de blirföremål för följande justeringar:

– då tryckning och böjning inverkar samtidigtsom vridning, kan armeringsarean Asl, på dentryckta delen av tvärsnittet minskas med

(2.46)

där Nc är resultanten av betongens tryck-spänningar.

– vid kombinerad vridning och skjuvning kon-trolleras säkerheten med avseende på betong-ens tryckbrott i sned riktning ur formeln

+ ≤ 1,0 (2.47)

– vid kombinerad vridning och böjning kon-trolleras säkerheten med avseende på betong-ens tryckbrott i sned riktning ur formlerna

+ ≤ 1,0 (2.48)

(som 1-dimensionellaräknade konstruktionsdelar)

eller

+ ≤ 1,0 och (2.49)

+ ≤ 1,0

(som 2-dimensionellaräknade konstruktionsdelar)

– utöver minimibyglarna behövs inte vrid- ochskjuvarmering om

+ ≤ 1,0 (2.50)

Vid beräkningen av Vd får i de två sistnämnda punk-terna de inre krafternas komponenter med motsattatecken beaktas i enlighet med punkt 2.2.2.5.

Nc

fyd

Vd

Vu,max

Td

Tu,max

Vd

Vc

Td

Tc

2.2.5 KONSTRUKTIONERS STABILITET

2.2.5.1 Allmänt

I konstruktionsdel som belastas av yttre normalkraftberäknas kraftstorheterna enligt punkt 2.1.7 med be-aktande av anvisningarna i det följande.

Konstruktions totalstabilitet och delarnas stabilitetbestämmes skilt för sig. I fall av konstruktion utansvaj undersöks delarnas stabilitet. Vid behov beaktasde konstruktionsdelar som utsätts för extra momentföranledda av slanka konstruktionsdelars böjning.Konstruktionsdels slankhet anges med talet λ, somdefinieras

λ = (2.51)

därLo är knäckningslängden

betongstvärsnittets tröghetsradie i denbetraktade riktningen

Tryckta konstruktionsdelars knäckningslängder be-räknas ur formeln

Lo = ko L (2.52)

därL är konstruktionens fria spännviddko är en av konstruktionens stödsätt beroende

faktor.

Om inte noggrannare utredningar görs, väljs faktornko i tabell 2.9 eller 2.10.

Lo

i

Ic

Αci =

TABELL 2.91-dimensionell konstruktions ko-värden. De teoretiskavärdena för inspänningsgraden anges inom parentes.

Sido-Stödande förskjutning ko

Led i bägge ändorna Förhindrad 1,0Bägge ändorna inspända Förhindrad ≥ 0,7 (0,5)Den ena ändan inspänd,i den andra leden Förhindrad ≥ 0,8 (0,7)Den ena ändan inspänd,den andra fri Fri ≥ 2,2 (2,0)Bägge ändarna inspända Fri ≥ 1,2 (1,0)

Md

Mu,max

Td

Tu,max

My

Muy,max

Mxy

Muy,max

Mx

Mux,max

Mxy

Mux,max

23TABELL 2.102-dimensionell konstruktions ko-värden. Måttet b itabellen avser den fria kantens avstånd från stabilise-rande konstruktions kant eller det fria avståndet mel-lan stabiliserande konstruktioner. Konstruktioner somstöder 2-dimensionell konstruktionsdel skall vara till-räckligt styva.

Stödande ko

Stödd längs en eller Såsom i tabell 2.9två kanter

Stödd längs tre kanter ≥ 0,3

Stödd längs fyra kanterL ≤ b

Stödd längs fyra kanter iL > b

Vid beräkning av oarmerade konstruktionsdelar an-vänds för faktorn ko värdet 1,0 förutsatt, att kon-struktionernas sidoförskjutningar år förhindrade.

2.2.5.2 Konstruktions totalstabilitet

Vid undersökning av totalstabiliteten hos en konstruk-tion med svaj antas det i beräkningarna, att de verti-kala konstruktionsdelarna bildar vinkeln α med lod-linjen. Om inte noggrannare beräkningar görs, väljs αså, att tanα = 1/150 i konstruktionens kortare riktning

och tanα = . ≥ i konstruktionens

längre riktning (B är konstruktionens bredd och Llängd). I de avvikelser som sålunda uppstår ansespelarnas initialexcentriciter ingå. Vid behov beaktasde tilläggspåfrestningar som konstruktionens til-låggsböjning medför.

2.2.5.3 Styva konstruktionsdelar

Som styva anses l- och 2-dimensionella konstruk-tionsdelar där λ ≤ 25 i den betraktade riktningen.Konstruktionsdelarna dimensioneras för normal-kraften samt för de moment som motsvarar ursprung-

liga excentriciteter och initialexcentriciteten ≤ 50

mm, där h är sidmåttet i den betraktade riktningen.

1

1 + (L / 3b)2

1

1 + (L / b)2

1

2(L / b)

h

20

2.2.5.4 Slanka konstruktionsdelar

Vid dimensioneringen av slanka konstruktionsdelar(λ > 25) beaktas den i formeln 2.53 avsedda initial-excentriciteten ea och den av konstruktionsdelarnasböjning förorsakade tilläggsexcentriciceten e2, Vid be-räkningen av böjningar beaktas betongens ocharmeringens materialegenskaper i enlighet med punk-terna 2.1.5 (Betong) och 2.1.6 (Armering). Kon-struktionernas sprickning och dess inverkan på kon-struktionernas styvhet uppskattas på basen av punk-terna 2.3.3.2 (Sprickningskapacitet) och 2.3.2.2 (Böj-ning).

Normalkraftens initialexcentricitet ea beräknas urformeln

ea = + (2.53)

där

≤ 50 mm

h är sidmåttet i den betraktade riktningenLo är konstruktionsdelens knäckningslängd

Om inte noggrannare metoder används, får tilläggs-excentriciteten beräknas ur formeln

e2 = 2h (2.54)

därh är sidmåttet i den betraktade riktningen

Armerade konstruktioner bör ha λ ≤ 140. Oarmeradekonstruktioner bör ha λ ≤ 90 och den ursprungligaexcentriciteten eo ≤ h/3.

Om Nd > 0,5 Ac fcd, får i armerade konstruktionertillläggsexcentriciteten e2 multipliceras med talet

I konstruktioner med svaj räknas dimensionerings-värdet för excentricitet ur formeln

ed = ea + e2 + eo1 (2.55)

h20

h20

Lo

500

( )λ145

0,5Acf

cd

Nd

B

L

1

150

1

250

24 I konstruktioner utan svaj väljs till dimensionerings-värde för excentriciteten det största bland följande

ea + eo1ed = ea + e2 + 0,6eo1 + 0,4eo2 (2.56)

ea + e2 + 0,4eo1

däreo1 är den till absoluta värdet större och eo2 den

mindre av de ursprungliga excentriciteternai konstruktionsdelens ändor. Om eo1 har annatförtecken än eo2, väljs negativ eo2.

Påverkas konstruktions fria spann av laster, beskrivsden sammanlagda momentytan med en rätlinjigmomentyta på den säkra sidan. Ursprungliga excentri-citeter ökas så, att de motsvarar den beskrivnamomentytan.

I tryckt konstruktionsdel dras armeringen i allmänhetfortlöpande genom konstruktionsdelen. Vid behov kanarmeringen kapas eller påfrestningarna överföras påangränsande konstruktionsdelar.

2.2.5.5 Sned böjning och tryckning

Snett böjd och tryckt konstruktionsdel kan dimensio-neras skilt för sig i samma riktning som tvärsnitts-ytans bägge huvudaxlar, då följande olikheter gäller

≤ 0,2 tai ≥ 5,0 (2.57)

däreox = My/Nd

eoy = Mx/Nd

x-axeln är parallell med sida h och y-axeln parallellmed sida b.

I annat fall beräknas den i den mera påfrestade rikt-ningen (riktningen för sidan h) modifierade excentri-citen ur formeln

eor = 1 + eox (2.58)

{

eox

⋅ be

oy ⋅ h

Den modifierade excentricitetens dimensionerings-värde erd väljs i riktningen för sidan h ur formeln 2.55eller 2.56 varvid värdet eor används som ursprungligexcentricitet.

Om knäckningslängderna Lox och Loy är i det när-maste lika stora, beräknas den modifierade knäcknings-längden i riktningen för sidan h ur formeln

(2.59)

därα = arctan

Konstruktion dimensioneras i riktningen för sidan hmed erd som excentricitet och Lcr som knäcknings-längd och med användning av samma armering perlängdenhet på alla sidor av konstruktionen.

2.2.5.6 Balks vippning

Balks säkerhet mot vippning kontrolleras ur formeln

≥ 2,0 (2.60)

därMcr är det mot vippningslasten svarande momen-

tet.

Om balken belastas av dynamiska laster, såsom vidhantering av element, multipliceras Md ytterligare medfaktorn 1,25.

2.2.6 ARMERINGENS FÖRANKRING OCHSKARVAR

2.2.6.1 Allmänt

I beräkningarna får armeringen beaktas endast om denhar tillräcklig förankringskapacitet.

Armeringen kan förankras enligt dessa anvisningar,när följande villkor gäller:

– armeringens täckskikt överensstämmer medpunkt 4.1.1.2 (Beaktande av miljöför-hållanden),

– stängernas och spännenheternas inbördesavstånd överensstämmer med punkt 4.2.3.2(Tillverkning och insättning av armering).

Av sammanbundna kam- eller profilerade stängersammansatta stångbuntar får användas i armering istället för enskilda stänger. Diametern hos den största

Figur 2.1.8 Sned böjning av pelare

( )eoy

eox

hb

Lo

sin2 α + cos2 αLor

=bh( )2

b 2

heoxeoy( )( )

Mcr

Md

25

stången i bunt får vara högst 1,25 gånger diameternhos den minsta stången i bunten. Tre huvudstängerav kamstål samt två byglar och profilerade stängerkan buntas (figur 2.19). Två vidhäftningsspännenheterkan buntas.

Med avseende på stångbuntar iakttas anvisningarnarörande enskilda stänger så att stångbuntens nomi-nella diameter Øn, vilken motsvarar en enskild stångmed lika stor tvärsnittsyta, används som stångdiameterØ.

Armeringens förankring föranleder spjälkningskrafter,som vid behov beaktas enligt punkt 2.2.7.3.

Med stångs förankringskapacitet åsyftas den störstaberäknade kraft som stången kan uppnå i konstruk-tionen.

Armeringen kan förankras genom att förankrings-kapaciteten hos rak stång (2.2.6.2) vid behov ökas– med kapaciteten hos svetsade tvärgående

stänger (2.2.6.3)– med kapaciteten hos krok (2.2.6.4)– med kapaciteten hos länk (2.2.6.5)– med ankarstyckets kapacitet (2.2.6.6)

Dragarmering med slät yta kan inte förankras medenbart raka stänger.

Anvisningar om förankring av spännarmering läm-nas i punkt 2.2.6.8.

Figur 2.19 Buntarmering

sh

sv

2.2.6.2 Förankringskapaciteten hos rak stång

Förankringskapaciteten hos rak stång beräknas urformeln

Fbu = kb fctd us lb ≥ σs As (2.61)

därus är stångens omkretsmåttlb är stångens förankringslängdkb är en av stålytans beskaffenhet och stångens

läge beroende vidhäftningsfaktor, för vilkenvärdena anges i tabell 2.11

σs är den stålspänning som motsvarar dimen-sioneringslasten i brottgränstillstånd.

Förankringskapaciteten hos rak tryckstång får ökasmed 3 As fcd, om avståndet från stångens ända tillbetongytan i stångens riktning är minst 5 Ø.

Om förankringen utförs enbart med raka stänger, börförankringslängden vara minst 10 Ø.

TABELL 2.11Vidhäftningstaktor kb

Vidhäftningstillstånd A500HW RundA700HW stångB500K S235JRG2

B600KXB700K

I Vinkeln mellan stången 2,4 1,0och horisontalplaneti gjutställningen≥ 45° eller armeringensavstånd från konstruktionensundre yta högst 300 mm.

II Armeringens avstånd 1,7 0,7från undre yta över300 mm eller konst-ruktioner, inom vilkasförankringsområde deförekommer av tvärgåendedrag föranleddsprickbildning.

I konstruktioner, i vilka väsentligt tvärgående tryckförekommer i förankringspunkten, får vidhäftnings-faktorerna ökas med 50 %.

26 2.2.6.3 Svetsade tvärgående stänger

Hållfastheten i förband med tvärgående stänger, sommedels kraftförband hopsvetsats med huvudstänger-na får beaktas vid beräkning av förankringslängder.Från kraften i den förankrade stången, vars diameterär högst 12 mm, får på sträckan lb den av tvärstängernaupptagna andelen subtraheras.

Fbd = 1,8 FL Asfyd/1,25 ≤ 16Asfcdøt/øl (2.62a)

därFL är den relativa hållfastheten i respektive för-

bandsklass enligt standarden SFS 1251-1997(exempelvis F20 motsvarar värdet 0,2)

As är tvärsnittsarea av stången som förankrasfyd är dimensioneringshållfasthet hos stången

som förankrasfcd är betongens dimensioneringshållfasthetøt är tvärstångens diameterøl ≤ 12 mm, är diameter av stången som för-

ankras

Från kraften i den förankrade stången, vars diameterär över 12 mm, får på sträckan lb den av tvärstängernaupptagna andelen subtraheras.

Fbd = 1,8 FL Asfyd/1,25 ≤ LTøtσcc (2.62b)

där

σcc= 10(fctd – σT)(ct/øT)0,5 ≤ 3fcd

ct är skyddskiktet hos stången som förankrasσT är av yttre belastning förorsakad normal-

spänning vinkelrätt mot av kryssförbandetbildad nivå framför den inom längden0…3Øt. Tryckspänningen är negativ (-) ochdrag positiv (+).

s är centralavståndet mellan stängerna.

Om det i kryssförband finns två tvärstänger efter var-andra på samma sida av stången som förankras minstpå avstånd 3 Øt och högst på avstånd 10 Øt från var-andra, är deras sammanlagda kapacitet 1,4 gånger detena förbandets kapacitet. Om tvärstängerna ligger påmotsatta sidor av stången som förankras, kan deraskapaciteter räknas ihop.

2.2.6.4 Krok

Kroken skall uppfylla de krav som anges i figur 2.20.Krokens förankringskapacitet beräknas enligt formeln2.61 varvid för förankringslängden används värdet

lbh = 10 Ø (2.63)

LT = 1,16øt (fyd/σcc) ≤ s

Längden av den raka stångdelen som faller mellanden punkt där förankringen börjar och den punkt därkrokbockningen börjar skall vara minst r.

Vid beräkning av förankringskapaciteten hos bygel-krok får den i formel 2.63 angivna förankringsläng-den fördubblas, om kroken uppfyller kraven i figur2.21 och det dessutom i krokens inre kant finns entvärgående stång vars diameter är av minst sammastorlek som den förankrade bygelns diameter.

Figur 2.21

Förankring av bygel med användning av lång krok

full krok

rätvinklig krok

Figur 2.20

Förankring av stång med användning av kort krok

272.2.6.5 Länk

Länks förankringskapacitet per skär (figur 2.22) be-räknas ur formeln

(2.64)

därr är länkens inre bockningsradies är avståndet mellan bredvid varandra lig-

gande länkars bockningsplan, dock högstbockningsplanets dubbla avstånd från betong-ytan mätt i riktningen vinkelrätt mot länkensplan.

Avståndet mellan den punkt där förankringen börjaroch den punkt där länkens bockning börjar skall varaminst r.

Den spjälkningskraft som länk föranleder antas uppgåtill 25 % av de krafter som sammanlagt verkar i skären.Uppträder i förankringsstället tryckpåfrestning vin-kelrätt mot länkens plan, får dess effekt beaktas närspjälkningskrafterna beräknas.

Fbu = r Ø fcd s / Ø ≤ 3 r Ø fcd

Figur 2.22

Förankring av stång med användning av länk

punkt där för-ankringen börjar

2.2.6.6 Ankarstycke

Ankarstyckes förankringskapacitet beräknas enligtpunkten 2.2.7.

2.2.6.7 Skarvar

Armering kan skarvas med– överlappningsskarvar– svetsning– specialförbindningar, såsom muffar.

Skarvlängden i rak dragen eller tryckt stångs över-lappningsskarv beräknas ur formeln

1j = 0,25 kj Ø (2.65)

därkb väljs i tabell 2.11kj är en av antalet i samma tvärsnitt skarvade

stänger beroende faktor, som väljs i tabell2.12.

Skarvarna anses ligga i samma tvärsnitt, om avstån-det mellan deras mittpunkter är mindre än lj+ 20 Ø.Stängernas dragkrafter anses växa lineärt på skarv-längdens sträcka.

TABELL 2.12Skarvfaktorn kj.Värdena i kolumn a får användas– om skarvarnas fria mellanrum vinkelrätt mot

stängerna är minst 10 Ø– om skarvställets betongtäckskikt i sidrikt-

ningen är minst 5 Ø eller skarven finns ibygelhörn (figur 2.23).

I samma tvärsnitt skarvade kj

stängers andel avtotalarmeringen a b

≤ 1/5 1,0 1,21/3 1,2 1,61/2 1,3 1,8

> 1/2 1,5 2,0

När raka tryckstängers skarvlängder beräknas, får stå-lets hållfasthet fyd i formel 2.65 minskas med 3 fcd,och dessutom är skarvfaktorn kj 1,0 oberoende avantalet stänger som skarvas i samma tvärsnitt.

Används i skarv i punkten 2.2.6.4 avsedd krok, fårskarvlängden 1j minskas med 1bh per krok.

Hållfastheten hos med huvudstänger hopsvetsade tvär-gående stängers förbindning får beaktas när för-ankringslängderna beräknas. På sträckan 1j får stån-gens kraft minskas såsom i samband med förankring.

När byglar skarvas är skarvfaktorn kj = 1,0 om krokaranvänds, om överlappningsskarvar används är kj =1,3.

fyd

kbfctd

Figur 2.23

Villkoren för tillämpning av kolumn a i tabell 2.12

28

Figur 2.24

Skarvning av stångbunt, /i är den enskilda stångens

skarvlängd

Stångbuntar skarvas genom att de enskilda stängernai bunten skarvas enligt figur 2.24 med användning avtilläggsstång.

Om i stångbunt de enskilda stängernas skarvar place-ras med minimimellanrum, används för de olikaskarvarna gemensam tilläggsstång. Vid skarvning avstångbuntar iakttas i övrigt anvisningarna om skarv-ning av enskilda stänger.

Anvisningar om skarvpunkternas fria mellanrum läm-nas i punkt 4.2.3.2 (Tillverkning och insättning avarmering).

2.2.6.8 Spännstål

i fråga om förankring genom vidhäftning upptasspännkraften i betongen i enlighet med figur 2.25 påsträckan

lbp = (2.66)

där faktorn kb väljs i tabell 2.13.

70Økb

Figur 2.25 Förankringen genom vidhäftning

Den förankring av vidhäftningsspännenheterna sombelastningen kräver efter spänningens överförande be-räknas i enlighet med figur 2.25.

Ankarspännenheternas ankarstycken dimensioneras ienlighet med punkt 2.2.7. Förankringskapaciteten ef-ter injektering anses vara tillräcklig, om injekteringenutförs enligt anvisningarna i punkt 4.

TABELL 2.13Vidhäftningsfaktor kb. Vidhäftningstillstånden ärdefinierade i tabell 2.11.

Snabb upp- Långsamtagning av upptagning avspänning spänning

Typ av spännenhet Vidhäftnings- Vidhäftnings-tillstånd tillstånd

I II I II

Släta trådar och stänger 1) 1) 0,5 0,35Profilerade trådaroch stänger 0,6 0,4 0,7 0,5Linor och dylika 1,1 0,8 1,5 1,1Kamstänger 2,2 1,5 2,4 1,7

1) Ej tillåtna

I konstruktioner, där väsentlig tvärgående tryck upp-träder i förankringspunkten, får vidhäftnings-faktorerna höjas med 50 %.

2.2.7 LOKALT TRYCK OCHSPJÄLKNINGSKRAFTER

2.2.7.1 Allmänt

Då tryckande kraft belastar endast en del av kon-struktions yta, får denna kraft inte överstiga den be-lastade ytans lokala tryckkapacitet. Dessutom skallkonstruktionen ha tillräcklig kapacitet med avseendepå spjälkningskrafterna.

2.2.7.2 Lokal tryckkapacitet

Den lokala tryckkapaciteten beräknas ur formeln

(2.67)

därk = 3 och n = 2, då ρc ≥ 2400 kg/m3

k = 2,5 och n = 2,5, då1800 kg/m3 ≤ ρc< 2400 kg/m3

k = 2 och n = 3, då ρc< 1800 kg/m3

Aco är den belastade ytans area = ao ⋅ bo.Acl är arean av lastens fördelningsyta = al ⋅ bl.

Fu = Acofcd n ≤ kAcofcdAcl

Aco

29

Figur 2.26 Lokalt tryck

Det antas att lasten fördelar sig i enlighet med figur2.26 så, att tanα = 0,5.

Förutsättning för tillämpning av formeln är att (figur2.26)– fördelningsytans tyngdpunkt skall ligga inom

den belastande kraftens influenslinje– fördelningsytans sidmått får ej antas vara

större än al ≤ ao + h och bl ≤ bo + h, där h äravståndet mellan fördelnings- och belast-ningsytan,

– i konstruktionen får inte försvagningar fin-nas mellan den belastade ytan och fördel-ningsytan.

2.2.7.3 Spjälkningskrafter

Det anses i allmänhet att spjälkningskapaciteten hosbetongen i konstruktion inte uppnås, om

≤ fcd (2.68)

När lasten är belägen vid konstruktionens kant beak-tas dessutom risken för klyvning.

Den spjälkningskraft som föranleds av lokalt tryckberäknas vid central belastning ur formeln

Ft = 0,25 Fd 1 – (2.69)

därFd är den belastande kraftens dimensionerings-

värdebo är den belastade ytans sidmått i den betrak-

tade riktningenbl är fördelningsytans sidmått i den betraktade

riktningen. Härvid beaktas inte konstruktion-ens flänsar och utsprång.

1,2Fd

Aco

( )bo

bl

Uppträder i konstruktionen tryckspänningar som ärtvärgående i förhållande till den belastande kraften,får deras inverkan beaktas, när spjälkningskrafternaberäknas.

De spjälkningskrafter som stänger och specielltvidhäftningsspånnenheter föranleder i betongen be-aktas vid behov.

2.2.8 UTMATTNINGSBROTTGRÄNS-TILLSTÅND

2.2.8.1 Allmänt

I de konstruktioner, där varierande belastning föran-leder väsentlig utmattning, kontrolleras jämte den sed-vanliga dimensioneringen konstruktionens kapacitetockså i utmattningsbrottgränstillstånd enligt punkterna2.2.1…2.2.7. I beräkningarna används i enlighet medpunkterna 2.2.8.2…2.2.8.3 beräknade reduceradematerialhållfastheter samt med partialsäkerhets-koefficient 1,0 multiplicerad permanent och utmattandelast.

Kraftstorheterna beräknas i enlighet med punkt 2.1.7.Utmattningsbelastningen behandlas som långvariglast.

2.2.8.2 Betong

Dimensioneringsvärdet för utmattningshållfasthetenhos betong under inverkan av tryck erhålles ur formeln

fcnd = 0,5fcd + 0,4σc,min ≤ fcd/1,2 (2.70)

därσc,min är den minsta tryckspänning som föranleds

av de i punkt 2.2.8.1 (Allmänt) avsedda las-terna.

Dimensioneringsvärdet för utmattningshållfasthetenhos betong under inverkan av drag framgår ur formeln

fctnd = 0,33fctd + 0,6σct,min ≤ fctd/1,2 (2.71)

därσct,min är den minsta dragspänning som föranleds av

de i punkt 2.2.8.1 (Allmänt) avsedda lasterna.

30

( )1,5 Ø

r

k1k

2

γs

2.2.8.3 Stål

Dimensioneringsvärdet för stålets utmattningshåll-fasthet framgår ur formeln

fsnd = fno + 0,6σs,min ≤ fyd (2.72)

missäσs,min är den minsta tryck- eller dragspänning som

föranleds av de i punkt 2.2.8.1 (Allmänt) av-sedda lasterna

fno väljs för stålkvalitet A500HW ur figur 2.26bsom funktion av antalet lastcykler.

fno = 0,7 fyk ≤ 250 N/mm2 (släta stänger).För andra än ovannämnda armeringsstål be-stämmes fno genom provning.

k1 = 1– vid huvudarmering och upp-

bockade stänger, r är bockningsradienk1 = 1,0 vid sedvanliga byglark2 = 0,4, då det finns svetsar i armeringen, eljest

1,0.

Figur 2.26b

Utmattningshållfasthetens grundvärde fno hos stålet

A500HW som funktion av antalet lastcykler n.

2.2.8.4 Konstruktiva anvisningar

Konstruktionerna utformas utan abrupta ändringar itvärsnitten. Det fria mellanrummet mellan stängernai huvudarmering får ej vara större än– 10 Ø för långsgående stänger– 15 Ø för tvärgående armering.

Armerings förankring beräknas i enlighet med punkt2.2.6. 1 fråga om kamstänger divideras fctd med talet1.3.

Vid armeringens förankrings- och skarvställen skalldet dessutom finnas tvärgående armering i vilken detfria mellanrummet ≤ 5 Ø.

Ec

1 + φ

L250

Minsta möjliga del av armeringen skarvas och avslu-tas i fältet i samma tvärsnitt.

Högst två stänger får buntas.

2.3 Dimensionering i bruksgräns-tillstånd

2.3.1 ALLMÄNT

I bruksgränstillstånd undersöks, att deformationernai konstruktionen är tillräckligt små och att defor-mationerna inte medför menligt stora påfrestningarpå andra konstruktionsdelar. Betraktande av bruks-gränstillståndet görs med avseende på sprickbild-ningen i konstruktion, då konstruktionernas använd-ningssyfte eller miljöförhållandena ställer krav påkonstruktionens täthet.

När deformationerna och sprickbildningen i konstruk-tion beräknas, beaktas effekten av belastningens var-aktighet (tabell 2.2).

2.3.2 DEFORMATIONER

2.3.2.1 Allmänt

Krypningen kan beaktas genom att värdet för beton-gens elasticitetsmodul reduceras på följande sätt

Ecc = (2.73)

därφ är betongens kryptal.

Tvärsnitt som består av delar och vars fogar dimen-sionerats enligt punkt 2.2.2.8 (Arbetsfogs skjuv-kapacitet) får räknas som ett och samma stycke. I annatfall är tvärsnittets styvhet summan av delarnas styv-heter. Det får antas att tvärsnittet ej spricker, omsprickningskapaciteten inte uppnås.

2.3.2.2 Nedböjning

Om inte andra faktorer begränsar nedböjningarna ikonstruktion, får den totala nedböjningen a vara högst

a = (2.74)

därL är konstruktionens spännvidd eller konsolens

dubbla längd.

31Om konstruktion på förhand ges en överhöjning sommotsvarar minst den av egenvikten föranledda ned-böjningen och om nedböjningen inverkar menligt påandra konstruktioner, får den totala nedböjningen varahögst L/200.

Om konstruktion uppbär väggar som lätt spricker, fårnedböjningen efter monteringen av väggarna varahögst

a = (2.75)

Om konstruktion belastas av dynamisk last, skall vidbehov en noggrannare granskning av nedböjningarnaföretas.

I armerad betongkonstruktion, där ρc ≥ 2400 kg/m3

behöver nedböjningen inte kontrolleras, om kon-struktionens effektiva höjd uppfyller villkoret.

≥ εykL (2.76)

därL är spännvidden eller konsolens längdkm = 1,0. Faktorn kan också beräknas noggrannare

ur formeln

Md är det betraktade brukstillståndets och Mu

brottgränstillståndets momentkρ väljs i tabell 2.14β väljs i tabell 2.15a är konstruktionens största tillåtna nedböjning.

TABELL 2.14Faktorn kρ. Mellanliggande värden kan vid behovinterpoleras lineärt.

ρ (%) kρ

(ρ = ) K20 K ≥ K40

0,2 1,2 1,00,3 2,1 1,20,5 2,9 2,41,0 3,7 3,72,0 – 4,5

L500

dL

km ⋅ kρ

a ⋅ β

1,3 Md

γsM

u

As

bwd

TABELL 2.15Faktorn β

Konstruktionstyp βKonsol 8Fritt stödd 20Kontinuerlig– kantfält 24– mittfält 28

Om det finns mera armering (Aso) än vad som fordrasi brottgränstillståndet (Asu), kan stålets sträckgräns-töjning εyk i formeln 2.76 multipliceras med förhål-landet

I konstruktioner som ej spricker (såsom helt för-spända) behöver nedböjningen inte beräknas, omkonstruktionshöjd h i dem vid det största momentetuppfyller villkoret

h ≥ (2.77)

Beteckningarna är desamma som i formel 2.76.

I konstruktioner med oföränderlig höjd får i varjespann den effektiva böjningsstyvheten beräknas urformeln

Kef = α rEcIc + (1 – α r) Kr (2.78)

därα r = ( )3 ≤ 1,0

EcIc är det ospruckna tvärsnittets böjningsstyvhetKr = AsEs z (d – x) är det helt spruckna tvär-

snittets böjningsstyvhetMr är det böjningsmoment genom vilket tvär-

snittets sprickningskapacitet uppnås (punkt2.3.3.2)

Md är fältets eller konsolens största böjnings-moment i brukstillstånd.

Den tilläggsböjning, som långvariga laster förorsa-kar, beräknas ur formeln 2.78, varvid värdet enligtformel 2.73 används som betongens elasticitetsmoduläven vid bestämning av värdet för storheten x då styv-heten Kr beräknas.

Den av skjuvkraften förorsakade nedböjningen kan iallmänhet lämnas utan beaktande.

Asu

Aso

Lβ

Mr

Md

32 2.3.2.3 Vridvinkel

I enlighet med punkt 2.2.3 (Vridning) dimensione-rade konstruktionsdelars vridvinkel beräknas urformeln

∆Θ = (2.79)

därGC = är den ospruckna konstruktions-

delens vridstyvhet

GC = , när konstruktionsdelen endasthar böjningsspruckit

GC = , när konstruktionsdelen harvridnings- och böjningsspruckit

T är vridningsmomentet per längdenhetCe är betongtvärsnittets elastiska vridstyvhets

tvärsnittsfaktor

2.3.2.4 Övriga deformationer

Övriga deformationer beräknas vid behov med til-lämpning av materialens spännings-deformationsvär-den enligt punkterna 2.1.5 (Betongens materialegen-skaper) och 2.1.6 (Armeringens materialegenskaper).

2.3.3 SPRICKNING

2.3.3.1 Allmänt

I konstruktioner särskiljer man mellan tre spricknings-gränstillstånd– Dragspänningsgränstillstånd, i vilket drag-

spänningar ej får förekomma– Sprickbildningsgränstillstånd, i vilket kon-

struktionens sprickningskapacitet uppnås,– Sprickbreddens gränstillstånd, i vilket sprick-

ans karakteristiska bredd ej får överskrida degränsvärden som angetts för den.

2.3.3.2 Sprickningskapacitet

Om inte noggrannare metoder används, kontrollerasi huvudsak av böjning och normalkraft belastad kon-struktions sprickningskapacitet genom formeln

+ ≤ 1 (2.80)

därk = 1,7, då Nd är tryckkraftk = 1,0, då Nd är dragkraftNr = Acfctk

Mr = 1,7 Wcefctk

Wce är tvärsnittets elastiska böjningsmotstånd, vidvars beräkning armeringens effekt kan beak-tas.

TGC

0,3 EcCe

1 + φ

0,1 EcCe

1 + 0,3 φ

0,05 EcCe

1 + 0,3 φ

Md

Mr

Nd

k ⋅ Nr

När storheterna Nd och Md beräknas, beaktas alla inre(t.ex. spännkraften) och yttre krafter som verkar i tvär-snittet.

2.3.3.3 Begränsning av sprickning

I brukstillstånd skall konstruktion vid de största mo-menten uppfylla villkoren i tabell 2.16.

TABELL 2.16Krav på konstruktions täthet och sprickning i olikamiljöförhållanden. Punkt a) avser kravet vid långva-riga laster och punkt b) vid kortvariga laster. Punktb) betraktas som spänningsskedets krav utom i miljö-klass Yl, där kravet är sprickbildningens gränstill-stånd. Om skyddsskiktets tjocklek är större än kraveti tabell 4.2 (cmin), får den krävda sprickbredden mul-tipliceras med

≤ 1,5.

Miljöklass 1) Korrosions- Annankänslig armering 2) armering

Y1 a) ja b) a) wk ≤ 0,1 mmSvåra Dragspännings-förhållanden gränstillståndet b) wk ≤ 0,2 mm

Y2 a) Dragspännings- a) wk ≤ 0,2 mmVanliga gränstillståndetförhållanden b) wk ≤ 0,1 mm b) wk ≤ 0,3 mm

Y3 a) wk ≤ 0,2 mmLätta b) wk ≤ 0,3 mm –förhållanden

1) Miljöförhållandena definieras i punkt 4.1.1.2.2) Korrosionskänslig armering definieras i punkt 4.1.2.1

Sprickas karakteristiska bredd i konstruktions ytaberäknas ur formeln.

wk = εs (3,5 c + kw ) (2.81)

därc är den tjocklek som huvudarmeringens

betongskikt har i böjningsriktningenØ är stångens eller spännenhetens diameter i

medeltalkw = 0,085 (A500HW, A700HW, B500K,

B600KX och B700K)kw = 0,13 (lina och motsvarande)kw = 0,14(profilerad stång)kw = 0,17 (stång med slät yta)

ρr = , till ytan Ace hänförs det område av tvär-snittets dragzon, som begränsas av de rätalinjerna på avståndet 7,5 Ø från enskild stängseller spännvidds mittpunkt (figur 2.27)

c

cmin

Øρr

As

Ace

33εs är armeringens töjning i brukstillstånd. Ispruckna betongkonstruktioner kan armerin-gens töjning anses vara armeringens genom-snittliga töjning

och i förspända betongkonstruktioner spänn-armeringens motsvarande genomsnittliga töj-ning. Långtidsförlusternas reducerande inver-kan på töjningen kan beaktas.

σs = är stålets spänning vid spricka

σsr = är stålets spänning i sprucket tillståndnär spricka öppnas.

Förankringsspännenheter beaktas i allmänhet inte närarmeringsarean As beräknas.

εsm = 1 – [ ] 2 ≥ 0,4[ ]σs

Es

125 kw

σsr

σs

σs

Es

Md

zAs

Mr

zAs

Figur 2.27

Arean Ace av armeringens influensområde i tvärsnitt

Påverkas konstruktion av dragande normalkraft, mul-tipliceras faktorn kw i formeln 2.81 med faktorn

α = (2.82)

därε1 ja ε2 är töjningarna i kanterna av arean Ace (figur

2.28).

neutralaxel

Figur 2.28

Töjningarna ε1 och ε2 i kanterna av armeringens

influensområde

ε1 +

ε

2

ε1

2.4 Konstruktioners provbelastningoch dimensionering genomprovning

2.4.1 ALLMÄNT

Konstruktions provbelastning kan utföras för att kon-trollera dugligheten med avseende på konstruktionenshållfasthet eller för att dimensionera konstruktionengenom provning.

Kontroll av konstruktions duglighet med provbelast-ning är nödvändig då man i konstruktionens projek-tering, materialen eller utförandet av arbetet konsta-terar felaktigheter, vilkas inverkningar på kon-struktionens funktion i brukstillstånd eller på brott-säkerheten inte genom beräkning kan utredas med till-räcklig noggrannhet. Likadana prov kan göras ocksåvid kvalitetskontroll av element som tillverkas i fort-löpande produktion.

Konstruktion kan i sin helhet eller med avseende pånågra detaljer dimensioneras genom provning. Ge-nom prov kan man också påvisa den anlitade räkne-metodens lämplighet för betraktandet av ifrågava-rande konstruktion och gränstillstånd.

34 Den som planerar provarrangemang, utför prov ochbedömer provresultatens betydelse skall vara väl för-trogen med dimensionering genom provning.

Precisionen hos de anordningar som vid prov användsför mätning av kraft och deformationer skall motsvarakraven på resultatens precision.

För provbelastning och dimensionering genom prov-ning skall en plan uppgöras, i vilken anges bl.a. målenför och en allmän beskrivning av de prov som görs, denormer, anvisningar och standarder som tillämpas,antalet provkroppar, provningsmetoderna, mätningar-na och resultatens behandling.

2.4.2 PROVKROPPAR

De provkroppar som används vid dimensioneringgenom provning kan vara i full skala eller miniatyr-modeller. Konstruktions duglighet påvisas alltid ge-nom belastning av konstruktionerna i fråga. Användsvid prov provkroppar eller miniatyrmodeller, somskiljer sig från normalproduktionen, bör olikheternai tillverkningssättet och materialen samt storlekensinverkningar beaktas när resultaten granskas. Vid di-mensioneringen av elementkonstruktion som kommeratt tillverkas fortlöpande kan resultaten av förhands-proven kontrolleras senare med provkroppar som ta-gits av den fortlöpande produktionen.

Provkropparna vid provning av element kontrollerasföre provningen och tydligt felaktiga provkroppar kas-seras. Vid kontrollen strävas till att följa samma me-toder och kasseringsgrunder som inom normal-produktionen.

2.4.3 ANTALET PROV

Antalet prov beror på den önskade precisionen i re-sultaten och på resultatens användning.

Med enstaka prov kan kontroll av dugligheten eller ivissa fall kontroll av den beräkningsmässiga dimen-sioneringen av konstruktion göras. Vid kontroll avdimensionering genom beräkning görs i allmänhetminst två prov för varje provtyp.

När grundkunskaper föreligger om hur konstruktion,som dimensioneras genom provning, fungerar medavseende på ifrågavarande gränstillstånd eller omkontroll av räknemetoden är i fråga, behövs för be-stämning av kapacitetens medelvärde minst tre prov.När den karakteristiska kapaciteten beräknas uppskat-tas spridningen härvid som värdet vid övre gränsen.

För att i samband med dimensionering genom prov-ning kontrollera konstruktions funktion i bruksgräns-tillstånd behövs vanligen minst två provresultat, i spe-cialfall förslår ett provresultat.

När konstruktion dimensioneras helt eller i huvudsakstatistiskt, behövs minst sex prov.

2.4.4 PROVARRANGEMANG OCHUTFÖRANDE AV PROV

I provarrangemangen beaktas konstruktionens funk-tion under bruksförhållanden så, att provarrange-mangen motsvarar de ogynnsammaste bruksför-hållandena. Särskild uppmärksamhet ägnas åt stö-dandet och belastningen. I fråga om stödandet beaktasinfästningsfallet, stödytans storlek, stödytans beskaff-enhet och lagringen. Belastningen fördelas på elemen-tet så, att lastens statiska effekt motsvarar effekten avlasten i ifrågavarande gränstillstånd.

I början av provet intill brukslasten upprepas lasten 1…10 gånger beroende på det gränstillstånd och fallsom betraktas, varefter lasten höjs i allmänhet i 5…10 etapper till lastvärdet i gränstillståndet i fråga. Vidbehov görs också långtidsprov.

Utöver provbelastningen görs kontroller av kon-struktionens mått och hållfastheter genom tillräckligtantal observationer och prov.

2.4.5 GRANSKNING AV PROVRESULTAT

Måttkontrollerna i samband med prov och resultatenav materialproven jämförs med projekteringsvärdena.Om resultaten avviker från projekteringsvärdena så,att effekten är kapacitetsökande, minskas de ur prov-resultaten beräknade kapacitetsvärdena med de kapa-citeter som motsvarar nämnda skillnad.

Om provkroppens belastning eller stödande skiljer sigfrån motsvarande i den verkliga konstruktionen, upp-skattas olikheternas betydelse genom beräkning ellerpå grundvalen av provresultaten, och olikheterna be-aktas i säkerhetskontrollen.

Konstruktions beständighetsegenskaper uppskattasvid dimensionering genom provning såsom vid di-mensionering genom beräkning, om inte beständig-heten samtidigt utreds genom provning.

352.4.6 SÄKERHET I PROVBELASTNINGENOCH DIMENSIONERINGEN GENOMPROVNING

2.4.6.1 Allmänt

På grundvalen av provresultaten görs en kontroll avkonstruktionens säkerhet med användning av sammasäkerhetsnivåer samt partialsäkerhetskoefficienter förlasterna och materialen som vid dimensionering ge-nom beräkning.

2.4.6.2 Kontroll av konstruktions duglighet medprovlast som är mindre än beräknings-lasten i brottgränstillstånd

Kan konstruktion inte belastas intill brottillståndet,iakttas följande principer och villkor för godkännandevid bedömningarna av konstruktionens duglighet:

1. I fråga om bruksgränstillstånd kan vid pro-ven den långvariga lasten på konstruktionenimiteras med kortvarig last, som är 20 %större än ifrågavarande beräkningslast. Varia-bel last upprepas minst fem gånger. Om denvariabla lastens andel av totallasten är obe-tydlig, kan den imiteras med last som förhöjtsmed 20 % och som upprepas endast tvågånger.

2. Konstruktionens duglighetsvillkor i bruks-gränstillstånd är att– i konstruktionen med ovan avsedd last

i bruksgränstillståndet inte observerassprickor eller spjälkningar eller andraskador, som överskrider den mot kon-struktionens brukssituation svarandegränsen enligt tabell 2.16, och

– nedböjningarna inte överskrider de ipunkt 2.3.2.2 angivna värdena för tillå-ten nedböjning.

3. Konstruktionens brottsäkerhet anses vara till-räcklig, om vid lastvärdet

F = 0,85 (γgG + γqQ) (2.83)därG den permanenta lastenQ är den variabla lastenγg är den permanenta lastens partialsäker-

hetskoefficient ochγq är den variabla lastens partialsäkerhets-

koefficient,

något av följande villkor gäller:

– Nedböjningen efter belastning 24 höverskrider ej värdet

a =

dära är konstruktionens maximala

nedböjningL är konstruktionens spännvidd ochd är konstruktionens effektiva höjd.

– Konstruktionens maximala nedböjningefter 24 h överskrider ovan angivnagränsvärde, men nedböjningens åter-gång efter 24 h från det att last, sominverkat 24 h, avlägsnats, är i armeradbetongkonstruktion minst 75 % och ispännbetongkonstruktioner minst 80 %av det i slutet av belastningen konstate-rade värdet.

– I fråga om armerad betongskonstruktionär vid upprepat prov enligt den förstabelastningen minst 72 h efter det att denförsta provlasten avlägsnats återgångenav den maximala nedböjningen vid denandra provbelastningen minst 80 % avmaximinedböjningens värde vid dettaprov.

4. I konstruktionen får det efter provbe-lastningen inte finnas skador som inverkarmenligt på dess användning och de beståendesprickornas storlek och den bestående ned-böjningen i den får inte överskrida de i punk-terna 2.3.3.3 och 2.3.2.2 i dessa anvisningarangivna tillåtna värdena, som utgör projek-teringsgrunder för konstruktionen i fråga.

5. Under eller efter böjningsbelastningsprovetfår det ej finnas skjuvningssprickor i kon-struktionen.

6. Genom beräkning, separat skjuvbelastnings-prov eller eljest genom uppskattning förvis-sar man sig om att skjuvbrott inte blir bestäm-mande brottgränstillstånd.

2.4.6.3 Dimensionering genom provning

När konstruktion belastas intill brott, preciseras avresultaten bruksgränstillståndens och brottgräns-tillståndens belastningskapaciteter eller såkerhets-koefficienter. Brottkapaciteten bestämmes i enlighetmed flytningskapaciteten.

Vid statistisk dimensionering beräknas den karakte-ristiska kapaciteten med beaktande av 5 % under-skridningsandel och 50 % konfidensnivå.

L2

20000 d

36 Beräkningskapaciteten bestämmes genom att den ka-rakteristiska kapaciteten divideras med kapacitetenspartialsäkerhetskoefficient, som är beroende av gräns-tillståndet och brottsättet och motsvarar partialsäker-hetskoefficienten för det material som avgör brottet.

Kapacitetens partialsäkerhetskoefficient år i olika fallföljande:

I bruksgränstillstånd γ = 1.

I brottgränstillstånd:– när betongens kapacitet är avgörande γ = 1,35

i konstruktionsklass 1 och 1,50 i konstruk-tionsklass 2 och

– när armeringens drag- eller tryckkapacitet äravgörande γ = 1,10 i konstruktionsklass 1 och1,20 i konstruktionsklass 2.

I fall av skört brott används tilläggssäkerhetskoeffi-cienten 1,2. Sådana fall är exempelvis konstruktionsskjuvbrott och brott i armeringens vidhäftnings-förankring eller vidhäftningsskarv eller stabilitetsbrottsåsom knäckning, vippning eller buckling.

Beräkningslasterna bestämmes på samma sätt som viddimensionering genom beräkning.

Dimensioneringsvillkoret är detsamma som vid di-mensionering genom beräkning dvs. beräknings-kapaciteten skall vara minst lika stor som beräknings-lasternas sammanlagda effekter.

2.4.6.4 Kontroll av konstruktions duglighetgenom belastning intill brottillstånd

Belastning intill brottillståndet kan användas somkvalitetskontrollprov för konstruktion som tillverkasi fortlöpande produktion. När konstruktionen belas-tas och dugligheten bedöms tillämpas härvid sammaprinciper som vid dimensionering genom provning. Ispecialfall kan belastning intill brottillståndet använ-das också då färdiga, på platsen tillverkade eller avelement sammansatta konstruktioners duglighet kon-trolleras, när det finns många likadana konstruktio-ner och det för bedömningen av deras brottsäkerhetanses nödvändigt att belasta en eller flera av dem in-till brottillståndet.

2.5 Konstruktiva anvisningar

2.5.1 ARMERING

2.5.1.1 Allmänt

Armeringen planeras så, att den inom toleransernaryms i konstruktionen och uppfyller krav, som ställtspå skyddsskiktet.

Betongskiktets tjocklek c skall överensstämma medpunkten 4.1.1.2 (Beaktande av miljöförhållanden) ochstängernas inbördes avstånd med punkten 4.2.3.2(Tillverkning och insättning av armering). Stängernasbockningsradier anges i tabell 4.6 och spännen-heternas i bruksanvisningarna. Mindre bocknings-radier kan användas för armeringsstänger, ombockningsradien r uppfyller villkoret

r ≥ ( ⋅ – 2,0) Ø (2.84)

därσs = stångens eller spännenhetens spänning i

brottgränstillstånd.

Bockningsradien r får aldrig vara mindre än det dubblavärdet enligt bockningsprovet i standarden för ifrå-gavarande stålkvalitet.

Om spännenheter sammanbuntas, undersöks denminsta krökningsradien eller vinkeländringen och deovanom varandra belägna spännenheternas fria mel-lanrum så, att den tryckkraft i krökningsradiens rikt-ning som spännenheten föranleder i betongen inteöverstiger betongens tryck- eller sprickningskapacitet.

2.5.1.2 Projektering av armering

Dragkraften hos konstruktions armering i den punktsom betraktas är summan av den av böjningsmomentetoch eventuella normalkraften föranledda dragkraftensamt det av skjuvkraften föranledda tillägget ∆Ns. ∆Ns

beräknas ur formeln

∆Ns ≥ ka Vd (2.85)

därka = 1,5 i konstruktioner utan skjuvarmeringka = 1,0 i skjuvarmerade konstruktioner.

I skjuvarmerade konstruktioner får storleken av fak-torn k, även beräknas ur formeln

ka = (1 + cot α) – cot α ≤ 1,0 (2.86)

därα är vinkeln mellan skjuvarmeringen och kon-

struktionens längdaxel.

σs

fyd

fyk

27 fctk

12

Vd

Vs

37Stängernas dragkraft behöver dock inte antas varastörre än de värden som uppträder vid med tanke påböjningsmomentet avgörande skjuvningar (figur2.29).

Fältarmeringen förankras på fria stöd minst för kraf-ten ka ⋅ Vd. Förankringslängden beräknas från stödetskant. I fall av inspända stöd används som förankrings-längd för fältarmeringen minst värdet 10 Ø räknat frånstödets kant.

Förankringslängdens grundvärde lbo beräknas urformeln

1bo = 0,25 Ø (2.87)

därkb år vidhäftningsfaktorn (tabellerna 2.11 och

2.13).

På förankringslängdens sträcka får armeringens drag-kraft antas växa lineärt från noll till sitt projekterings-värde (figur 2.29). Spännarmeringens lbo beräknas ienlighet med punkt 2.2.6.8.

I punkt 2.5.2 lämnas ytterligare anvisningar om ar-meringens kapställen i vissa konstruktionsdelar.

I konstruktionens vikningar, i krökta ytor och inomarmeringens bockningsområde ordnas armeringen så,att förändring av riktningarna för konstruktionens inredrag- eller tryckkrafter inte medför risk för spjälk-ning i betongen. Vid behov skall särskild tvärgåendearmering användas för att förhindra spjälkning.

Armeringen skall vid stöd förankras så, att stödtrycketej medför risk för spjälkning. Vid behov används till-läggsarmering.

2.5.2 KONSTRUKTIONSDELAR

2.5.2.1 Allmänt

I denna punkt lämnas anvisningar rörande vissa sed-vanliga konstruktioner. Vid behov bör anvisningarnatilllämpas också på konstruktioner av annat slag.

Med hänsyn till tillverkningsmetoderna väljs kon-struktionsdelarnas tvärsnittsmått och armeringsstor-lekar så att de blir tillräckligt stora. När små tvärsnitt-smått, stänger med liten diameter och tät armeringanvänds, skall en duglig arbetsmetod utredas och an-visningar lämnas i arbetsbeskrivning och ritningar.

Vid behov skall armering insättas vid konstruktion-ers stöd, som antagits vara fria men i vilka i verklig-heten infästning kan uppkomma. Om infästnings-graden inte undersöks närmare, används armering somutgör 25 % av armeringen vid det största fältmo-mentet. Används inte armering, skall förvissning skaf-fas om att konstruktionen äger tillräcklig defor-mationsförmåga och att förskjutning och sprickbild-ning inte inverkar menligt på konstruktionernas funk-tion.

2.5.2.2 Plattor

Vid projektering av plattor och övriga 2-dimensio-nella böjda konstruktioner iakttas följande anvis-ningar:

– Huvudarmeringen bör i fälten vid de störstamomenten samt vid konsolerna vara minst

= 0,25 (2.88)

– Då armering av stål B50OK eller B70OKmed stångdiameter under 10 mm används,skall stålmängden vara minst lägre av föl-jande värden– 1,5 gånger den ur formeln 2.88 beräk-

nade mängden– mängden, som ger 1,2 faldig säkerhet

mot böjbrott jämfört med sedvanligbrottgränstillståndsdimensionering.

fyk

kb fctd

kapacitetsyta för drag-armeringens dragkraft

stånggruppensdragkraftsyta

av böjnings-momentetföranledddragkraftsytaMd/z

stånggruppens dragkraftsyta

Figur 2.29 Armeringens kapställen

As

Ac

fctk

fyk

38 Detta tilläggskrav gäller dock inte över 100mm tjocka sekundära konstruktioner.

– Avståndet mellan huvudstängerna får vid destörsta momenten vara högst tre gånger platt-ans tjocklek, dock högst 400 mm. Mindre av-stånd än 150 mm behöver inte användas.

– Inom plattas kantområden får avståndet mel-lan stängerna vara högst fyra gånger plattanstjocklek, dock högst 600 mm.– Med plattas kantområde avses vid stödd

kant liggande område vars bredd ärhögst 25 % av plattans kortaste sidmått.

– Minst 30 % av fältarmeringen skall dragastill stöden.

– Fördelningen av centraliserade laster såsompunktlaster i en riktning i armerad plattas tvär-riktning säkerställs och efter behov begrän-sas sprickningen med tillhjälp av fördelnings-armering.

– Skjuvarmeringen som upptar plattans genom-stansning fördelas jämnt på den genom-skärande konens yta (punkt 2.2.2.7 Plattasgenomstansning).

– Beträffande skjuvarmeringens placering iskjuvarmerade plattor iakttas anvisningarnai punkt 2.5.2.3 (Balkar).

2.5.2.3 Balkar

Vid projektering av balkar och övriga 1-dimensionellaböjda konstruktioner iakttas följande anvisningar:

– Huvudarmeringen bör i fälten vid de störstamomenten samt vid konsolers stöd vara minst

= 0,5 (2.90)

Kravet på minimiarmeringar tillämpas dockinte på höga balkar

( < 3)

Till betongtvärsnittets area hänförs i fältenjämte livet dragna flänsar.

– Avståndet mellan armeringsstängerna får vidde största fältmomenten samt vid kontinuer-liga och infästade stöd vara högst 300 mm.Stängernas diameter skall vara minst 8 mm.

– Av fältarmeringen bör minst 30 % föras tillstöden, dock minst två stänger, om balkensbredd år större än 120 mm. I böjd hög balk

( < 3) förankras hela fältarmeringen vid

stöden.– I armerade betongbalkar bör skjuvarmeringen

förankras i huvudarmeringens plan. När byg-lar används som skjuvarmering sker förank-ringen genom att huvudarmeringen omgesmed dem. Skjuvarmering behövs inte inom

område, där betongens skjuv- och vridkapa-citet uppfyller villkoret

+ ≤ 1,0 (2.91)

Om villkoret i formel 2.91 inte gäller, skallförhållandet mellan skjuvarmeringens ståla-rea och arean av livets horisontala tvärsnittvara minst

= 0,2 (2.92a)

– Avståndet mellan skjuvarmeringsstängernafår i balkens längdriktning vara högst 0,7 d,dock högst 450 mm, och i tvärriktningenhögst d, dock högst 600 mm.I vridarmerade balkar skall byglarna vara ver-tikala blindbyglar (figur 2.17) och bygelav-ståndet får vara högst 300 mm.

– Huvudstänger, som utnyttjas såsom tryck-armering, bör bindas med byglar i enlighetmed punkt 2.5.2.4 (Pelare).

– I balkar, vilkas höjd är större än 800 mm ochi vilka den enligt beräkning erforderligahuvudarmeringen ≥400 mm2 placeras i var-dera ytan av livets dragna delar armering ilängdriktningen med högst 300 mm:s fördel-ning. Den del som arean av denna armeringutgör av livets dragna tvårsnittsyta bör, dåbägge ytornas armering adderas, vara minst

= 0,12 (2.92b)

2.5.2.4 Pelare

Vid projektering av pelare och övriga 1-dimensionellatryckta eller dragna konstruktioner iakttas följandeanvisningar:

– Oarmerad pelares sidmått bör vara minst 200mm.

– I armerade pelare bör tvärsnittsytan varaminst 28000 mm2 och det mindre sidmåttet150 mm. Elementpelares minsta sidmått fårvara 140 mm och tvärsnittsyta 22000 mm2. Ibyggnad i en våning får elementpelaresminsta sidmått vara 100 mm.

– Den del som huvudarmeringens area utgörav betongtvärsnittets area enligt erforderligkapacitet bör vara minst

= 1,5 (2.93)

L

d

As

Ac

fctk

fyk

L

d

Vd

Vco

Td

Tc

Asv

Ac

fctk

fyk

As

Ac

fctk

fyk

As

Ac

fctk

fyk

39– Minimiarmeringsarean fördelas jämnt påtvärsnittet. En armeringsstång bör finnas åt-minstone i varje hörn eller vikning av pelaren.Runda pelare bör ha minst 6 armerings-stänger.

– Avståndet mellan huvudstängerna får varahögst två gånger det minsta sidmåttet eller300 mm. I pelare vilkas sidmått är högst 480mm förslår dock i hörnen insatta stänger.Huvudstängernas diameter bör vara minst 12mm, i armeringsenheter sammansatta genomsvetsning dock 8 mm. I byggnader i en vå-ning får i högst tre meter hög pelare huvud-stängernas diameter vara 10 mm.

– Den del som armeringsstängernas area utgörav betongtvärsnittets area får normalt varahögst 6 %.

– Tryckt huvudarmering binds med lösa byglar,svetsade förbindningsstänger eller fortlö-pande spiralbyglar, beträffande vilkas diame-trar och avstånd följande anvisningar iakttas:– Lösa byglars diameter är minst 0,25

gånger och bygelavståndet högst 15gånger huvudstängernas diameter. Enbygel anses binda de huvudstänger vil-kas avstånd från bygelns hörn är högst20 gånger bygelns diameter. Övrigahuvudstänger, vilka utnyttjats somtryckarmering, binds med mellanbyglarmellan vilka avståndet får vara högst tvågånger avståndet mellan huvud-byglarna.

– När enstaka huvudstänger används ärden fortlöpande spiralbygelns diameterminst 5 mm, om bygelarmeringenstotalarea är minst av den storlek somanges i anvisningarna om lösa byglar.Vid användning av knippade huvud-stänger som till totalarean motsvaras avhögst ett 2 Ø 25 mm:s knippe är denfortlöpande spiralbygelns diameterminst 6 mm och spiralbygelarmeringenstotalarea minst av den storlek som an-visningarna om lösa byglar förutsätter.Om spiralbyglarnas totalareal dock ärminst 1,6 gånger ovan nämnda krav, fårspiralbygelns diameter vara 5 mm närovan nämnda huvudstångknippen an-vänds.

– När svetsade förbindningsstänger ellerövriga byglar används, undersöks bygel-diametern och avståndet skilt.

2.5.2.5 Väggar

Vid projektering av väggar och övriga 2-dimensio-nella tryckta eller dragna konstruktioner iakttas föl-jande anvisningar:

– Bärande väggs minimitjocklekar är:– 120 mm, i byggnad i högst två våningar

får dock oarmerad väggs tjocklek vara80 mm.

– Armerad elementvägg i byggnad i högsttvå våningar 80 mm.

– I sandwich-elementvägg får i byggnadi högst två våningar det inre skiktetstjocklek vara 60 mm, om genom ele-mentskiktens samverkan antingen en-bart de mot skiktens plan vinkelrätakrafterna eller dessutom skjuvkraftenmellan skikten upptas.

– Om de vertikala stängerna beaktas som tryck-armering vid dimensioneringen:– Bör i väggens båda ytor såväl i vertikal

som i horisontal riktning armeringen ut-göra minst av betongtvärsnittets areaenligt den erforderliga kapaciteten.

= 0,25 (2.94)

– Får avståndet mellan såväl de vertikalasom de horisontala stängerna vara högst300 mm.

– Skall de horisontala stängernas diame-ter vara minst 0,5 gånger och deras av-stånd högst 30 gånger de vertikalastängernas diameter.

– I konstruktion med flere skikt inkluderandevattensugande isoleringar, skall det yttre skik-tet projekteras som ventilerad. Ventilationenskall fungera också vid öppningar och fogar.Det yttre skiktet i elementvägg med flere skiktskall vara minst 70 mm.

2.5.2.6 Övriga konstruktionsdelar

Konstruktionsdelarnas armering projekteras med till-lämpning av ovan angivna anvisningar.

I skärningar mellan hopsatta skivformade konstruk-tionsdelar (såsom liv och flänsar i lådbalkar), bör detfinnas tvärgående armering, vars relativa stålarea årminst

= 0,17 (2.95)

As

Ac

fctk

fyk

Asvf

Ac

fctk

fyk

40 2.6 Specialanvisningar

2.6.1 ELEMENTKONSTRUKTIONER

2.6.1.1 Allmänt

I planerna påvisas konstruktions och dess delars sta-bilitet under byggnadstiden och såsom färdig kon-struktion. För byggandet uppgörs en element-monteringsplan, som konstruktionernas huvud-projektör för sin del har godkänt. Planen bör inne-hålla de i punkt 4.2.5.2 angivna uppgifterna.

Elementens vippning kontrolleras i enlighet medpunkt 2.2.5.6 (Balks vippning).

När elementplattor används överförs horisontal-krafterna i plattornas plan till förstyvande konstruk-tioner, exempelvis genom armering längs plattplanetskant eller genom armering som inne i element fort-sätter från ett element till ett annat kring i plattornaoch vars kapacitet är minst 45 kN.

Då hålplatta stöds på en balk skall av balkens ochhålplattornas samverkan orsakad tilläggspåfrestningbeaktas vid beräkning av hålplattans skjuvkapacitet.

2.6.1.2 Förband

2.6.1.2.1 Allmänt

Förband dimensioneras mot alla i dem förekommandekrafter. I exceptionella situationer, som behandlas ipunkterna 2.6.1.2.2...2.6.1.2.4 kan som partialsäker-hetskoefficient för laster och material användas vär-det 1,0.

Elementets stödytor projekteras så, att de kan motståfriktionskrafterna i stödytan utan att spjälka.

2.6.1.2.2 Begränsning av fortskridande ras

Förband projekteras så, att av bärande konstruktio-nens skada eller elementets fallande orsakat lokalt ras-område inte utvidgas.

Om noggrannare utredningar ej görs, kan fortskri-dande ras anses bli begränsad, om ras av en kon-struktionsdel inte leder till fortskridande ras eller ele-mentet fästs i annan bärande konstruktion (stöd ellerfält) med förband, vars armeringskapacitet bör vara:– Hos plattelement parallellt med elementets

spännvidd lika med det karakteristiska vär-det för stödreaktionen, dock minst 20 kN/mper plattans breddmeter.

– Hos balkelement i balkens riktning i bäggeändor 20 % av det karakteristiska värdet för

balkens stödreaktion, dock minst 20 kN/m perbalkens längdmeter.

– Hos bärande och förstyvande väggelement iväggens plan, i vertikal- och horisontal rikt-ning 20 % av det karakteristiska värdet förlaster från en våning och väggelementets vikt,dock minst 20 kN/m per väggens längdmeter.Större värde än 100 kN i vertikal riktning och150 kN i horisontal riktning behöver dock inteanvändas. Väggelementet bör fästas ocksåmot kraft vinkelrätt mot väggens plan, varsstorlek är 20 kN/m per väggens längdmeter,men större värde än 150 kN behöver dockinte användas.

– Hos pelare-pelare förband kapaciteten i ho-risontal och vertikal riktning 20 % av vertikal-last.

– Kapaciteten hos ett enskilt platt-, balk- ochpelare-pelare förband behöver inte vara störreän 150 kN.

2.6.1.2.3 Förhindrande av element att falla

Som resultat av storleksvariationen i elementets stöd-ytor verkande friktion, kan rörelserna orsakade avelementets fuktrörelser, krypning och temperatur-ändringar ske ensidigt. Förband bör projekteras så,att elementets fallande från stödet har förhindrats.Som grundlag för dimensionering av förband kan tasden kraft, som motsvarar den största antagna skillna-den i friktionskrafter i elementets stödytor. Om nog-grannare utredningar ej görs, bör som värde för skill-naden i friktionsfaktorer hos förbandsytor väljas minst

k = 0,2, då det i förbandet finns en utjämnings-skiva av gummi, lagerskiva av gummi ellermotsvarande

k = 0,3, då bägge förbandsytor är av stålk = 0,4 då det i förbandsytan finns stål mot

betongytak = 0,5 i övriga fall.

Förbandet dimensioneras mot en kraft i elementetsriktning

Fd = k Rk ≥ 30 kN (2.96)

därRk är det karakteristiska värdet för normalkraften

(stödkraften) i elementets stödyta.k är skillnaden mellan friktionsfaktorer i för-

bands ytor.

Elementet behöver för förhindrande av fallande intefästas mot större kraft än vad den stödande kon-struktionsdelen tål enligt sedvanlig dimensionering ibrottgränstillstånd.

41Ett icke-bärande väggelement fästes i en övertill, un-dertill eller bredvid befintlig bärande konstruktion moten horisontal kraft, vars dimensioneringsvärde ärminst 2 kN/m per väggens längdmeter, om andra or-saker ej kräver större krafter.

2.6.1.2.4 Mot stöt ömtåliga konstruktioner

Förband dimensioneras även mot stötkrafter, som rik-tar sig mot element.

2.6.1.3 Stödytor

Mot varandra stödande konstruktionsdelar projekte-ras så, att det finns tillräckliga kapaciteter inom ra-men för de hos dem förutsatta toleranserna.

Konstruktioner, som ansluts utan eftergjutning stödsmed utjämningsskivor eller dylika, som tillåter erfor-derliga vinkeländringar och horisontala rörelser, ochde projekteras så, att utjämnigsskivans avstånd frånstödets eller elementets kant är tillräckligt stora.

Stödytans bredd, minskad med tillåtna måttavvikelser,bör vara minst 40 mm.

2.6.1.4 Horisontala fogar som eftergjuts

Horisontal fog, som eftergjuts, bör vara minst 20 mmtjock. Om murbruket utbreds före monteringen, börminst 10 mm tjockt murbruksskikt användas.

Tryckkapaciteten hos murbruket i förband behöverinte påvisas, om följande villkor gäller– Hållfastheten hos murbruket i fogning är

minst 70 % av den hållfasthet, som fordras iden anslutande konstruktionen.

– Fogens bredd i förhållande till höjden är minst5,0 och fogens höjd högst 50 mm med undan-tag för stora pelare, där den kan vara högst70 mm.

I övrigt fall beräknas förbandets kapacitet enligt fi-gur 2.30 på basen av den effektiva arean.

Om eftergjutningen fortsätter över förbandets sidor,får hela arean betraktas som effektiv.

2.6.1.5 Elements lyftlänk och lyftankare

Som dimensioneringslast för lyftlänk och lyftankareoch dess infästning avsedd för lyftning av elementanvänds last, vars storlek är minst fyra gånger denlast som förorsakas av elementets vikt. Belastningensojämn fördelning vid lyftning av elementet samt denanvända lyftmetoden skall beaktas.

Vid dimensionering av lyftlänk och lyftankare kon-trolleras de kapaciteter som fordras vid olika han-teringsskeden. Vid beräkning av kapaciteter användssom materialens dimensioneringshållfastheter derasbrotthållfastheter.

2.6.2 FÖRSPÄNDA KONSTRUKTIONER

I förspända konstruktioner bör betongens nominellahållfasthet vara minst K30.

I dessa anvisningar behandlas spännenheten med vilkavidhäftning mellan stål och betong erhålls.

Användningen av spännenheter utan vidhäftning ochav spännenheter utanför konstruktion skall grunda sigpå allmänt godtagna metoder för projektering och till-verkning av konstruktioner.

Stålets spänning får omedelbart efter förspännings-arbetets avslutning inte överstiga någotdera av föl-jande värden

σpo = (2.97)

Under förspänningsarbetet får stålets spänning mo-mentant stiga till det lägre av följande värden

σpo, max = (2.98)

Den anlitade förspänningsmetoden kan i vissa fallbegränsa stålets spänning.

Konstruktionens kapaciteter vid inspänningstillfälletkontrolleras i brottgränstillstånd med tillämpning avbetongens dimensioneringshållfasthet vid den tid-punkten.Figur 2.30

Eftergjuten horisontal fogs effektiva area.

eftergjutningenseffektiva area

{0,80 fpuk0,90 fp0,2k

{0,75 fpuk0,85 fp0,2k

42 3PROJEKTERING AVKONSTRUKTIONER MEDANVÄNDNING AVTILLÅTNA SPÄNNINGAR

I dessa anvisningar anges ingen på tillåtna spänningarbaserad dimensioneringsmetod för bärande konstruk-tioner, utan konstruktioner dimensioneras med an-vändning av gränstillståndsdimensionering enligtpunkt 2.

4TILLVERKNING AVKONSTRUKTIONER

4.1 Material

4.1.1 BETONG

4.1.1.1 Delmaterial

Delmaterial i betong är:a) cementb) ballastmaterialc) mineraliska tillsatsmateriald) vattene) tillsatsmedelf) andra material.

Dematerialen får inte i skadliga mängder innehållaämnen som inverkar försämrande på den färska ellerhårdnade betongens eller stålens egenskaper.

Delmaterialens egenskaper får inte variera i så höggrad, att uppnåendet av de egenskaper som krävts hosbetongen äventyras.

Lämpligheten av de delmaterial som används utredsefter behov genom förhandsprov i enlighet med punkt5.2.2.a) För tillverkning av betong skall CE-märkt

cement användas. Utan separat redovisninganses följande cementkvaliteter, som är i en-lighet med standard SFS-EN 197-1, varalämpliga i finska förhållanden: CEM 1, CEMII/A-S, CEM 11/B-S, CEM II/A-D, CEM II/A-V, CEM II/B-V, CEM II/A-L, CEM II/A-LL, CEM II/A-M, CEM III/A och CEM III/

B. Byggnadscement enligt standard SFS 3165får användas till slutet av övergångsperioden,som skilt utfärdas för CE-märkningen.

b) Som ballastmaterial i betong kan man an-vända naturliga stenmaterial, vilka kan beståav sedvanliga stenmaterial eller tunga, malm-haltiga stenmaterial eller lättgrus.Annat mineraliskt material får användas somballast efter att man i varje enskilt fall skiltför sig har medels sakenliga förhandsprov på-visat, att den betong som kommer att tillver-kas är duglig till det avsedda ändamålet.Ballastmaterialen får ej vara förvittrade elleri fråga om andra egenskaper sådana, att de imenlig utsträckning inverkar försämrande påden färska eller hårdnade betongens egenska-per. Ballastmaterialens klorhalt får inte över-stiga 0,02 viktprocent uttryckt som vatten-löslig klorid (Cl–).Vid tillverkning av betong av klass 1 och 2skall stenmaterialet sorteras i så många de-lar, att graderingen är under kontroll medhänsyn till kraven på den betong som tillver-kas.

c) I betong kan såsom bindemedel och ballast-material användas mineraliska tillsatsmate-rial, till vilka räknas flygaska, mald masugns-slagg, granulerad, pelleterad eller luftkyldmasugnsslagg, luftkyld ferrokromslag ochsilikastoft. Tillsatsmaterialen skall uppfyllakraven i punkt 7 och när de används iakttasdär lämnade anvisningar.

d) Vatten, som används för tillverkning av be-tong far i allmänhet inte innehålla mer än 0,03viktprocent klorider (Cl–). Användning avhavsvatten är dock tillåten med beaktande avde gränser för totalmängderna klorider, sommiljöklassificeringen uppställer i enlighetmed punkt 4.1.1.2. Återvinningsvatten kananvändas, om dess brukbarhet har medelsförprovning kollats.

e) För tillsatsmedel skall, förran det tas i använd-ning, finnas på prov vid godkänd provnings-anstalt baserad utredning om tillsatsmedletsallmänna egenskaper, inverkningar och an-vändbarhet i betongen. På företagna utred-ningar baserad bruksanvisning bör finnas påden plats där betongen tillverkas.

f) Beträffande andra ämnen, såsom färgämnen,iakttas de allmänna anvisningarna i början avpunkt 4.1.1.1.

43

TABELL 4.1Beaktande av miljöförhållanden vid bestämning av betongens egenskaper.

Miljöklass Hållfasthetsklass Vattentäthet Frostbeständighet

Y1 Svåra förhållanden ≥ K40 1) Fordras Skyddsporförhållande 0,25 3)

Y2 Vanliga förhållanden ≥ K 40 1) 2) – Skyddsporförhållande 0,20 3)

Y3 Lätta förhållanden ≥ K15 – –

1) Hos oarmerade konstruktioner är hållfasthetsklasskravet K30.2) Om konstruktionen inte är i en kemiskt aggressiv miljö såsom grundläggningen i allmänhet, är hållfasthetsklasskravet K25.3) Om frostbeständigheten inte påvisas med andra pålitliga metoder. Kravet på skyddsporförhållandet gäller inte om konstruktionen

ej fryser till.

TABELL 4.2 Betongskiktets tjocklek

Miljöklass Betongskiktets tjocklekGrundvärdena (mm)

Y1 35Y2 25Y3 15

TABELL 4.3Ökning av betongskiktet från värdena i tabell 4.2, omkorrosionskänslig armering används eller betongenshållfasthetsklass är mindre än den som fordras i ta-bell 4. 1.

Ökning av betong- Orsak till ökning avskiktet (mm) betongskiktet

5 Armeringen är korrosions-känslig

5 Betongens hållfasthetsklassär 5 MN/m2 lägre än densom fordras i tabell 4.1.

10 Armeringen är korrosions-känslig och betongens håll-fasthetsklass är 5 MN/m2

lägre än den som fordras itabell 4.1.

10 Betongens hållfasthetsklassär 10 MN/m2 lägre än densom fordras i tabell 4.1.

15 Armeringen är korrosion-känslig och betongens håll-fasthetsklass är 10 MN/m2

lägre än den som fordras itabell 4.1.

4.1.1.2 Beaktandet av miljöförhållanden

Betongkonstruktioner skall ha tillräcklig hållbarhetmot karbonatisering, som motsvarar miljöförhållan-den eller mot korrosion orsakad av klorider, mot frost-påfrestning och mot kemisk påfrestning.

Miljöförhållanden delas i klasserna Yl, Y2 och Y3.Förhållandena i miljöklass Yl är stränga och i demingår korroderande ämnen samt frostpåfrestningar.Vid tillverkningen av konstruktioner utsatta för spe-ciellt svåra påfrestningar, såsom starkt korroderandeämnen, övervägs materialen och betonskiktet skilt försig. I miljöklass Y2 kan små mängder korroderandeämnen finnas och konstruktionen kan frysa till i fuk-tigt tillstånd. I miljöklass Y3 anses ingen risk förarmeringens eller betongens korrosion föreligga.

Om noggrannare metoder, vilka beaktar bland annatmängden bindemedel, vattencementtalet och betongenskomprimerbarhet samt arbetsmetoder, som används,anses konstruktioners beständighet normalt vara till-räcklig, om den hårdnade betongen beroende på miljö-förhållandena har de i tabell 4.1 avsedda egenskapernaoch betongskiktet uppfyller kraven i tabell 4.2 ochhalterna av skadliga ämnen inte överskrider de grän-ser som uppställts för dem. Kravet på hållfasthetsklassi tabell 4.1 motsvarar grundvärdet för betongskiktetstjocklek enligt tabell 4.2. Kravet på hållfasthetsklasskan reduceras genom att öka betongskiktets tjocklekmed korrigeringsvärden i tabell 4.3 med undantag förhållfastheten hos betong med lättballast, som kan väl-jas 5 MN/m2 lägre än värdet i tabell 4.1 eller användalägre hållfasthetsvärden i enlighet med en separat ut-redning.

Kravet på betongskiktet gäller all armering. Om arme-ringen har utförts av stålkvalitet B600KX räcker docki alla miljö- och hållfasthetsklasser 10 mm betong-skikt.

Betongskiktet bör dock vara minst av samma storleksom diametern av den stång som skyddas eller hälf-ten av skyddsrörets diameter. Vid betonggjutning motmarken bör betongskiktet vara minst 50 mm.

Om konstruktionerna är utsatta för mekanisk nötning,uppskattas den erforderliga ökningen av betongskiktetskilt för sig.

I armerade konstruktioner får i miljöklasserna Yl ochY2 betongen inte innehålla klorider i mängder somöverskrider de i punkt 4.1.1.1 angivna föroreningarnai delmaterial. Detsamma gäller konstruktioner i vilkadet finns förspänd och annan korrosionskänslig ar-

44

mering. I miljöklass Y3 är den tillåtna totalmängdenklorider 1,0 % (Cl–) av cementets vikt.

I miljöklass Y2 kan projektören dock ge tillstånd tillatt den i klass Y3 tillåtna mängden klorider används ikonstruktioner i vilka det inte finns korrosionskänsligarmering, om det inte medför väsentligt men förkonstruktionens hållbarhet. Detsamma gäller använd-ning av havsvatten vid betongtillverkningen.

I miljöklass Yl samt då korrosionskänslig armeringanvänds och i förspända konstruktioner får havsvat-ten inte användas vid betongtillverkningen.

4.1.1.3 Betongmassa

Betongmassan bör ha sådana egenskaper, att den medkomprimering och behandling med för ändamåletlämpade metoder uppfyller de ställda kraven efter attha hårdnat.

Betongmassans sammansättning väljs så, att den medavseende på bearbetbarheten och sammanhållningenlämpar sig för det tillverknings-, hanterings- ochbetonggjutningssätt som används. Betongmassan börha sådan för den konstruktion som utförs och för detarbetssätt som används lämplig komprimerbarhet ochkonsistens, att betongmassan noggrant fyller formenoch omger armeringen. Ballastmaterialets största

kornstorlek får vara högst 40 % av konstruktionenstjocklek varvid dessutom de krav beaktas som arme-ringen ställer.

På grundvalen av konsistensen klassificeras betong-massan på sätt som anges i tabell 4.4.

4.1.1.4 Hårdnad betong

På grundvalen av tryckhållfastheten indelas betongeni klasserna K10…K60 i enlighet med tabell 4.5. Dessaanvisningar gäller för betong i hållfasthetsklasserK10…K60.

Det kan i projektet förutsättas att tryckhållfasthetenbedöms vid 7, 28 eller 91 dygns ålder. Talet i beteck-ningen för hållfasthetsklassen avser kravet på tryck-hållfasthet. Kvalitetsbedömningsålder som skiljer sigfrån åldern 28 dygn anges med index under beteck-ningen K.

Hållfasthetsklassificeringen baseras på en provkub ivilken kantlängden är 150 mm. Också andra i tabell4.5 avsedda normprovkroppar kan användas.

Hårdnad betong bör ha i projektet avsedda hållfast-bets-, vattentäthets-, hållbarhets- och övriga egenska-per.

TABELL 4.4Betongmassans konsistensklassificering

Konsistensklass Konsistensens ungefärliga gränsvärden

Sättkon VB-apparat, sättkonens Utbredningsmått mmSättning mm deformationstid sVB

Vätskeartad över 150 – över 500Lättflytande 150…100 1…2 400…500Trögflytande 100…60 2…3 –Plastisk 60…30 3…5 –Medelstyv 30…0 5…10 –Mycket styv – 10…20 –Jordfuktig – 20…40 –Tryckvidbrerad – över 40 –

TABELL 4.5Mot hållfasthetsklassificeringen svarande hållfastheter hos olika provkroppar

Hållfasthetsklass K10 K15 K20 K25 K30 K35 K40 K45 K50 K55 K60 K70 K80 K90 K100

Kub kantlängd 150 mm 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 70 80 90 100

Kub kantlängd100 mm 10,5 15,5 21 26 31,5 36,5 42 47 52,5 57,5 63 73,5 84 94,5 105

Cylinder Ø 150 x 300 7 10,5 14,5 18,5 23 27,5 32 37 42 47 52 62 71 80 90

Kub kantlängd 200 mm 9,5 14,5 19 24 28,5 33 38 43 48 52 57

454.1.1.5 Injektionsmurbruk

Injektionsmurbruk är en blandning av vatten och ce-ment eller av vatten, cement och tillsatsmedel. Iinjektionsmurbruk får filler och sand användas somballast endast vid tillräckligt rymliga injektionsobjekt.Murbruket bör ha den konsistens som det tillämpadearbetssättet förutsätter.

För delmaterialen i murbruk och för deras egenska-per gäller anvisningarna i punkterna 4.1.1.1 och4.1.1.2.

Vattencementtalet bör i allmänhet vara ca 0,45. Mur-brukets vattenavsöndring får vara högst 3 volympro-cent. Murbrukets volym får minska med högst 2 %och växa med högst 10 %.

Hårdnad betong bör ha de egenskaper som avses iprojekten.

4.1.1.6 Fogbruk

Konstruktionsfogbruk är i allmänhet en blandning avvatten, cement, eventuellt tillsatsmedel och ballast-material av lämplig kornighet.

För bruket och dessa delmaterial gäller anvisningarnai punkterna 4.1.1.1, 4.1.1.2 och 4.1.1.3. Bruketproportioneras som betong.

Hårdnat fogbruk bör ha de hållfasthets- och övrigaegenskaper som avses i projekten.

4.1.1.7 Specialmurbruk

För delmaterialen i specialmurbruk och -betong gäl-ler fordringarna i punkten 4.1.1.1 med undantag avden nämnda cementstandarden.

För specialmurbruk och -betong bör det finnas en påprov vid godkänd provningsanstalt baserad utredningom egenskaperna. På ställe där specialmurbruk och-betong tillverkas bör det finnas en på gjorda utred-ningar baserad certifierad bruksanvisning.

4.1.2 STÅL

4.1.2.1 Allmänt

Har armeringen beaktats vid beräkningen av kapaci-teten, anses den vara korrosionskänslig, då diameternär högst 4 mm eller då man använder kallbearbetadestål, vilkas långvariga spänning i brukstillstånd över-stiger 400 N/mm2

4.1.2.2 Armeringsstål

Armeringarna tillverkas av armeringsstålkvaliteteroch med svetsfogar enligt gällande SFS-standarder.

Andra stålkvaliteter kan användas, om statens tekniskaforskningscentrals utlåtande om deras lämplighet föranvändning som armering i betong på förhand inför-skaffats.

4.1.2.3 Spännstål

I form av certifierad bruksanvisning rörande spänn-stålen skall tillräckliga förhandsutredningar omspännstålens egenskaper och om omständigheter isamband med deras användning föreligga.

4.1.2.4 Lastöverförande metalldelar, lyftankareoch lyftlänkar

Om egenskaperna hos i kontinuerlig tillverkning be-fintliga metalldelar i betongkonstruktioner, som an-vänds att överföra laster eller som lyftankare vid lyft-ning eller förflyttning av element, bör det finnasförhandsutredningar i form av certifierad bruksanvis-ning. Egenskaperna hos övriga metalldelar, som över-för laster eller används som lyftankare, utreds genomberäkningar baserade på principerna för ifrågavarandematerials dimensionering eller genom provning.

Lyftlänkarna utförs av stålkvalitet S235JRG2 eller avspännsnodd enligt allmänt accepterade anvisningar.Lyftlänkar får utföras också av annan stålkvalitet, ompå prov vid statens tekniska forskningscentral base-rad utredning om deras säkerhet föreligger.

I fästen, som svetsas, ägnas särskild uppmärksamhetåt svetsbarheten hos de metaller som används. Deböjda delarna i lyftlänkar eller ställen som vid lyft-ning utsätts för böjning får ej svetsas. Används lyft-länkar under mycket kalla förhållanden (under -25°C), skall skilt för sig förvissning skaffas om att denfordrade säkerheten uppnås.

Lyftlänkar, som kan orsaka spjälkning eller risk förkorrosion, får inte placeras i yttre skiktet. Ståldelaroch övriga metalldelar, lyftankare och lyftlänkar, vil-kas betongskikt inte uppfyller fordringarna i punkt4.1.1.2, eller som eljest är utsatta för korrosion, skallpå ett tillförlitligt sätt skyddas mot korrosion. I miljö-klasserna Yl och Y2 utförs dylika delar av korrosions-beständigt material. I miljöklass Y2 får dock ståldelar,som kan underhållas, utföras av vanligt stål, som påett tillförlitligt sätt har skyddats mot korrosion. Isandwichelementyttervägg bör spännverkets ram ielementets yttre skikt tillverkas av samma materialsom diagonalen.

46 Som hållfasthet hos delar tillverkade av kallbearbetatmetall betraktas i användning som åsyftas i dennapunkt deras hållfasthet efter glödning.

4.1.3 FOGMATERIAL HOS ELEMENT

Om egenskaperna hos fogmassor och -band som an-vänds i elementfasader bör det finnas på prov vidgodkänt provningsanstalt baserad förhandsutredning.På arbetsplatsen bör det finnas en på utförda utred-ningar baserad certifierad bruksanvisning.

4.2 Betongarbete

4.2.1 ALLMÄNT

Som betongarbete betraktas alla de arbetsskeden sombehövs för tillverkning av i dessa anvisningar åsyf-tade konstruktioner och konstruktionsdelar. Arbetetleds av betongarbetsledaren.

Betongarbetsledaren skall finnas på arbetsplatsenmedan betonggjutningen pågår. Om i arbete i klass 1betongarbetsledare av klass 1 inte hela tiden finns påplatsen, bör underställd honom betongarbetsledare avklass 2 finnas på arbetsplatsen. Härvid bör betong-arbetsledaren av klass 1 utan dröjsmål kunna kallastill arbetsplatsen.

Person som svarar för tillverkningen av färdigbetongbör ha den betongarbetsledarkompetens som motsva-rar betongens konstruktionsklass. Medan betongentillverkas skall på platsen finnas en person vars kun-skaper om betongens tillverkning och egenskaperanses vara tillräckliga. Står betongtillverkningen un-der tillsyn av en av miljöministeriet godkänd kontrol-lant, görs till denna anmälan om vilken person somsvarar för betongtillverkningen. Om betongtillverk-ningen inte står under tillsyn av en av miljöministerietgodkänd kontrollant, skall det på byggnadsplatsen fin-nas en för byggnadsinspektören avsedd utredning omatt den som svarar för betongtillverkningen har denkompetens som konstruktionsklassen förutsätter.

4.2.2 FORMAR OCH DERAS STÖD-KONSTRUKTIONER

Formarna bör vara så täta, att de finfördelade del-materialen och vattnet i betongen inte kan i menligutsträckning läcka från formen. Formarna och derasstödkonstruktioner bör vara sådana, att menligadeformationer inte uppträder i dem under betong-gjutningen och medan betongen hårdnar och att kon-struktionen inom de tillåtna måttavvikelsernas grän-ser (punkt 4.2.7) får den i planerna angivna formen.

I formarna får ej finnas och vid ytbehandlingen avdem får ej användas material, som i skadlig utsträck-ning inverkar försvagande på betongens, stålets ellerkonstruktionens egenskaper.

För formarnas stödkonstruktioner utarbetas plan, omman inte använder allmänt kända form- och stöd-konstruktionssystem, varvid anvisningarna rörandedem iakttas.

När plan uppgörs beaktas också de belastningar somutförandet av arbetet medför, såsom stötar föranleddaav materialen och betongmassan samt vid betong,gjutningen förekommande horisontala belastningar,som uppstår exempelvis vid betonggjutning av lutandekonstruktioner.

Stödkonstruktionerna får rivas, då det på tillförlitligtsätt konstaterats att betongen hårdnat i så hög grad,att konstruktionerna jämte eventuella hjälpstöd uthär-dar de påfrestningar för vilka de utsätts och att deinte undergår för stora deformationer. Betongens håll-fasthet skall vara minst 60 % av den nominella håll-fastheten, om inte annat angetts i ritningarna eller inteannan särskild utredning gjorts.

Formarnas icke bärande delar får vid behov rivas närbetongen har nått en genomsnittlig tryckhållfasthetav 5 MN/m2. När specialmetoder används kan for-marna avlägsnas redan tidigare under förutsättningatt konstruktionen eller betongen inte skadas.

4.2.3 ARMERINGSARBETEN

4.2.3.1 Allmänt

Armeringarna bör hanteras så, att varaktiga defor-mationer inte uppstår i dem.

Armeringsstänger och armeringsenheter skall hållasupplagrade så, att de inte blir utsatta för korroderandeämnen eller andra skadliga inverkningar.

Armeringen får ej vara så angripen av rost, att detinverkar menligt på dess hållfasthets- och vidhäft-ningsegenskaper. Korrosionskänslig armering ochdynamiskt påfrestad konstruktions armering får på sinhöjd vara lätt angripen av rost på ytan, varvid anfrättaställen ej får finnas på ytan. Den övriga armeringenfår ej vara så rostig, att den ej uppfyller fordringarnai standarden.

474.2.3.2 Tillverkning och insättning av armering

Armeringarna tillverkas och insätts i enlighet med rit-ningar och andra eventuella anvisningar.

Har annat inte angetts i ritningarna, används sombockningsradier minst de i tabell 4.6 angivna värdena.Vid bockning av stångbunt i huvudarmering användssom bockningsradie värdena i tabell 4.6 multiplice-rade med 1,5. I konstruktioner av lättgrusbetong an-vänds värdena i tabell 4.6 multiplicerade med 1,5 vidbockning av enskilda stänger och multiplicerade med2 vid bockning av stålbuntar.

På de ställen som anges i ritningarna kan skarvar iarmeringen göras– i form av överlappsskarvar– i fråga om svetsbara stålkvaliteter med svets-

metoder enligt SFS-standarderna– med muffar eller andra specialskarvar.

På prov vid godkänt provningsanstalt baserad utred-ning om egenskaperna hos armeringsstängernasspecialskarvar och specialankaren och om omstän-digheter i samband med användningen samt certifieradbruksanvisning bör föreligga.

Före insättningen i formarna rengörs armeringarnafrån ämnen som försämrar vidhäftningen. Armering-senheterna stöds i formarna med mellanstycken ellermonteringsstål så tätt och förbinds med varandra vidbehov genom monteringsstål så stadigt, att armerings-enheternas läge efter betonggjutningen uppfyller ford-ringarna i punkt 4.2.7.

Det fria avståndet mellan stänger och spännenheter isamma riktning bör överallt, också vid skarvar, varaåtminstone det största av värdena:– Ø, Øn för armeringsstänger och 2 Ø, 2 Øn för

vidhäftningsspännenheter– ballastmaterialets största kornstorlek multip-

licerad med 1,2– 25 mm för stänger och 50 mm för skyddsrör

om annat inte förutsätts i bruksanvisningen.

Vid parallella överlappsskarvar bör det fria mellan-rummet mellan stängerna i de olika skarvarna dockvara minst 2 Ø.

Monteringsstål jämställs med den övriga armeringendå det fria avståndet bestäms.

I form av certifierad bruksanvisning bör det finnastillräckliga förhandsutredningar rörande spännmeto-dens egenskaper och med användningen förenade om-ständigheter, såsom bockningar, ankaren och skarvar.

4.2.3.3 Svetsarbeten

Svetsarbetena på armeringsstål skall utföras så, attsvetsarna och de svetsade stängerna får den fordradehållfastheten och segheten med beaktande av de in-verkningar som svetsmetoderna eventuellt utövar påstålets egenskaper.

När svetsskarvar utförs, anlitas yrkeskunniga arbe-tare. Innan arbetet påbörjas förvissar man sig om attalla förutsättningar för att arbetet skall lyckas finns.Svetsställena skall skyddas mot vind och fukt. För-värmning skall ske om temperaturen understiger -10°C På armeringsenheternas inre svetsfogar tillämpasfordringarna i standarden SFS 1251.

I svetsade armeringsenheter får svetsstället finnasinom bockningsområdet endast om den bocknings-radie, som används i fallet i fråga, angetts i ritning-arna. Avståndet från stängernas svets- och special-skarvar till bockningsbågens område bör vara minst10 Ø om inte bockningsradien är större än 50 Ø.

4.2.3.4 Tilläggsanvisningar rörande ankar-spännenheter

Före insättningen och betonggjutningen kontrollerasskyddsrören och eventuella hål lappas. Skyddsrörenstöds med de mellanrum som bruksanvisningen för-utsätter så, att de inte kan förskjutas under arbetetsgång.

I ändarna av skyddsrören samt på de översta och vidbehov på de understa ställena placeras hjälprör förinjektionsarbetet.

TABELL 4.6Stängers inre bockningsradier

Stålkvalitet Byglar, krokar Huvud-och länkar armerig

A500HW 2,0Ø när Ø ≤ 10 12Ø2,5Ø när 10<Ø≤203,5Ø när Ø>20

A700HW 2Ø när Ø ≤10 17Ø2,5Ø när 10<Ø≤20

B500K 3,0Ø när Ø≤12 12Ø

B700K 4,5Ø när Ø≤12 17Ø

B600KX 3,0Ø när Ø≤12 15Ø

48 4.2.4 BETONGARBETEN

4.2.4.1 Allmänt

För betongarbetena uppgörs en betongarbetsplan, somtill erforderliga delar justeras före varje betonggjut-ning. Efter behov fästes i planen uppmärksamhet vidbl.a. följande omständigheter:– formarna och deras stödkonstruktioner– armeringen– uppdelningen i betonggjutningsavsnitt– grunduppgifterna om betongens egenskaper– betonggjutningsmetoden, förflyttningarna av

betongen, komprimeringen, hur snabbt betong-gjutningen sker, arbetsfogarna

– tidtabellen, betongåtgången, arbetsledningen,arbetskraftens numerär, arbetsskiften, gar-deringen mot störningar, de åtgärder som pro-ven påkallar

– efterbehandlingen, uppföljningen av hållfast-hets- och övriga egenskapers utveckling, riv-ningen av formar och stödkonstruktioner

– åtgärderna i samband med vinterarbete, vär-mebehandling och specialmetoder.

4.2.4.2 Val av betong

Betongkvaliteten väljs med hänsyn till förhållandenaoch de arbetsmetoder som används. Betongens sam-mansättning för en viss betongkvalitet kan väljas pågrundvalen av tidigare kvalitetskontrollresultat. Stårtidigare resultat inte till förfogande, skall förhands-prov göras rörande de egenskaper hos betongen somkommer i fråga.

4.2.4.3 Tillverkning

De fasta delmaterialen i betong av klass 1 och 2 mätsgenom vägning. Vattnet och de flytande tillsatsmedlenfår mätas i volymdelar. Delmaterialen blandas meka-niskt till betongmassa av jämn kvalitet. Noggrann-heten vid mätningen av delmaterial bör vara minstden som avses i tabell 4.7.

TABELL 4.8Minimimängderna cement i på arbetsplatsen tillver-kad betong av klass 3.

Hållfasthetsklass Cement kg/m3

K10 200K15 250K20 300

Delmaterialen i betong av klass 3 får mätas i volym-delar. När betong av klass 3 tillverkas på arbetsplat-sen, används cement i åtminstone de mängder somanges i tabell 4.8.

4.2.4.4 Förflyttning och transport av betong-massa

Betongmassan överflyttas från blandaren till betong-gjutningsplatsen så, att massans egenskaper undergjutningen överensstämmer med de ställda fordring-arna.

För varje sats färdigbetong anges i forsedelna) tillverkaren, beställaren och överlåtelse-

platsenb) konstruktionsklassenc) hållfasthetsklassend) största kornstorlekene) konsistensklassenf) cementkvaliteteng) tillsatsmedlens namn eller tillsatsmedel-

typerna och eventuell retarderande effekt.h) övriga ämneni) mängden betongj) speciella egenskaper och krav, såsom avta-

lad temperaturk) tillverkningstidpunkt och datuml) transportbehållarens typ.

4.2.4.5 Betonggjutning

Betongmassa insätts i formarna så, att den till alla delarblir komprimerad och fast ansluter sig till i formarnatidigare befintlig färsk betong förrän denna börjarhårdna. Vid betonggjutning av vertikala konstruktio-ner begränsas stigningshastigheten så att menligasättningar inte uppstår efteråt. Vid tvärsnittsändringari konstruktion hålls vid behov en paus eller företasefterkomprimering. Sparsten får användas i tillräck-ligt tjocka konstruktioner.

4.2.4.6 Efterbehandling

Efter betonggjutningen skyddas konstruktionerna motmenliga inverkningar av vädret och eventuella övrigafaktorer.

TABELL 4.7Noggrannheten vid mätning av delmaterial i betong,procent

Betongens delmaterial Konstruktionsklass

1 2

Cement 2 % 3 %Ballast 3 5Vatten1) 2 3Tillsatsmedel 5 5Övriga ämnen 3 5

1) vattenmätarens precision

49Betongen bevattnas eller konstruktionerna skyddasmot uttorkning så, att säkerhet om betongens ökandehållfasthet vinnes och sprickbildning till följd av ut-torkning undgås. Betongens bevattning eller skyd-dande får avslutas, då betongen i miljöklass Y3 haruppnått 60 % och i miljöklasser Yl och Y2 70 % avdess nominella hållfasthet. På basen av en separatundersökning kan bevattningen eller skyddandet av-slutas även tidigare.

Konstruktionerna skall vid behov skyddas så, att avsnabb tillfrysning föranledda olägenheter, såsomsprickbildning, undgås.

I början av hårdnandet iakttas nödig försiktighet dåkonstruktionerna hanteras och belastas.

4.2.4.7 Värmebehandling av betong

Med värmebehandling av betong avses uppvärm-ningsmetod med vilken betongens hållfasthetstillväxtökas.

Betong anses vara värmebehandlad, om– betongmassans temperatur är högre än +40

°C vid betonggjutningen eller– temperaturstegringen under hårdningsskedet

är större ån 25 °C eller– temperaturen under hårdningsskedet blir hö-

gre ån + 50 °C.

Värmebehandlingens inverkan på betongens egenska-per utreds på förhand genom prov. Genom prov klar-läggs hållfasthetsutvecklingen och hållfasthetsför-lusten samt om så är nödvändigt också andra egen-skaper hos betongen, såsom frostbeständigheten.

I stället för förhandsprov kan man utnyttja annan meraomfattande utredning, lämplig för den värmebehand-lingsmetod som används.

På basen av utredningen uppgörs en värmebehand-lingsplan. Värmebehandling bör motsvara förhands-proven och utredningarna. Vid behov ägnas särskilduppmärksamhet åt att vattenavgång förhindras underoch efter värmebehandlingen. Genom övervakningmedan arbetet pågår uppföljs värmebehandlingensplanenlighet.

4.2.4.8 Betonggjutning av massivakonstruktioner

Konstruktion anses vara massiv, om den har så storamått att det är nödvändigt att vidtaga åtgärder för attbegränsa sprickbildning föranledd av volymändringartill följd av hydratationsvärme. Speciell uppmärksam-het ägnas åt inverkningarna av temperaturskillnaderoch -ändringar.

Massiva konstruktioner gjuts av betong genom attanvända för ändamålet lämplig cement samt med så-dan sammansättning av betong och sådana till-verkningsmetoder, att de på konstruktionens egenska-per ställda kraven uppnås och menliga påverkningar,bl.a. betongens sprickbildning undviks. Om så inteförfars, utreds massivitetens påverkningar separat el-ler tillämpas förfarande enligt punkt 4.2.4.7.

4.2.4.9 Betonggjutning vid kall väderlek

Vid kall väderlek uppvärms vid behov det vatten ochden ballast, som används för betongen så, att betong-massans temperatur vid gjutningen är minst + 5 °C.Tillfrusen ballast får inte användas för tillverkningav betong.

När betonggjutning sker vid kall väderlek skall dettillses, att betongen hårdnar i enlighet med planerna.Vid behov fortsättes uppvärmning av konstruktionerså länge, att de når den hållfasthet som fordras vidtidpunkten för rivning av formarnas stödkonstruk-tioner. När konstruktionerna belastas tas särskilt hän-syn till att hållfasthetens ökning efter uppvärmningblir långsammare då det är kallt.

Betongen får ej tillfrysa förran den nått tillfrysnings-hållfastheten 5 MN/m2.

Ytor mot vilka betongmassa gjuts, såsom betong, berg,grund och form, uppvärms vid behov på förhand så,att betongmassans tillfrysning förhindras.

Utvecklingen av betongens egenskaper uppföljs ge-nom temperaturmätningar eller på annat tillförlitligtsätt.

4.2.4.10 Specialmetoder

Som specialmetoder betraktas exempelvis:– sprutbetonggjutning– injektering– vakuumbetongarbeten– gjutning med glidformar– gjutning under vatten.

Specialmetoders inverkan på betongens egenskaperskall beaktas och vid behov utredas på förhand.

Skiftlig arbetsbeskrivning av specialmetoderna börfinnas. Betongarbetsledaren bör vara förtrogen medanvändningen av specialmetoden. Materielen bör varalämpad för ändamålet.

För specialmetoder gäller i tillämpliga delar sammaanvisningar som för vanlig arbetsprestation.

50 4.2.4.11Arbetsfogar

Arbetsfogarna uppdelas på basen av deras ytegen-skaper i tre klasser:

– Tvättade arbetsfogar. Till tvättad arbetsfoganses fog, vars yta har rensats till djupet 2…5mm av murbruk genom tvättning eller annanmotsvarande metod.

– Skrovliga arbetsfogar. Skrovligheten hos enskrovlig arbetsfog bör ha ett djup av 2…5mm. Horisontal arbetsfog kan göras skrovligexempelvis genom borstning av betongytanföre bindningen och vertikalt arbetsfog medanvändning av arbetsfogsnät

– Släta arbetsfogar. Arbetsfogar, som icke upp-fyller ovan angivna villkor anses vara släta.

När arbetet fortsätts bör fogen vara ren och särskilduppmärksamhet skall fästas vid betongens kompri-mering.

Arbetsfogarna av konstruktionsklass 1 skall alltid an-ges i ritningarna. Också i fråga om konstruktioner avklass 2 och 3 skall överenskommelse om erforderligskjuvarmering och fogställe träffas med projektören.I tvingande situationer kan skrovlig arbetsfog dockutföras utan egentlig plan. Projektören skall då kon-trollera arbetsfogens duglighet förrän arbetet fortgår.I miljöklass Yl skall tvättad arbetsfog användas omfogen utsätt för drag vinkelrätt mot fogen.

Har täthetskrav ställts på konstruktionen, används iarbetsfog fogband eller skaffas på annat tillförlitligtsätt förvissning om fogens täthet. Då tvättad arbetsfoganvänds, kan fogen anses vara tät.

4.2.4.12 Arbeten i samband med betongarbete

För hål, ursparningar och inläggning eller fastsättningav anordningar nödvändiga arbeten utförs enligt pla-nerna.

4.2.5 SPECIALANVISNINGAR ANGÅENDEBETONGELEMENT

4.2.5.1 Tillverkning

För tillverkning av element gäller i tillämpliga delarsamma anvisningar som för annat arbetsutförande.

Elementen förses med följande upplysningar:a) tillverkarenb) tillverkningsdatum och känneteckenc) elementets viktd) elementets hanteringsställning, lyftpunkter

och -sätt, om risk för missuppfattning före-ligger

e) övriga erforderliga uppgifter.

Vid leveransen skall hållfastheten hos betongen i ele-menten vara med beaktande av belastningen tillräck-lig och normalt minst 70 % av det ställda hållfasthets-kravet. Hållfastheten får vara mindre, dock icke under50 % av det ställda hållfasthetskravet, om elementetskapacitet under transporten och monteringen inteöverskrids och om man speciellt förvissar sig omhållfasthetens fortsatta utveckling.

4.2.5.2 Hantering och montering

Person som leder montering skall känna till kon-struktionens ändamål och funktion.

Elementen lagras och hanteras enligt tillverkarens ochprojektörens anvisningar.

Det bör på arbetsplatsen finnas en elementmonterings-plan, som konstruktionernas huvudprojektör för sindel har godkänt. Planen bör till erforderliga delar inne-hålla följande data:a) monteringsordningb) mätningssystem och toleranserc) minimistödytord) stödandet under monteringen samt under

monteringen kontroller av elementets ochhela konstruktionens stabilitet

e) elementens fastsättningf) fastsvetsningarna jämte materialg) övriga erforderliga upplysningar.

Speciellt tillses, att menliga anhopningar av måttfelinte uppstår vid monteringen.

Vattensugande isoleringsmaterial, som kommer i kon-takt med betong utsatt för frostpåfrestning, skall skyd-das mot regn och annan fuktighet.

Efter monteringen bör man av elementen eller avhandlingar som lokaliserar elementen kunna konsta-tera tillverkningsdatum och kännetecken till desskonstruktionens duglighet konstaterats.

514.2.5.3 Sammanfogning

För utförandet av bärande fog gäller samma fordringarsom för motsvarande betongkonstruktion.

Vid sammanfogning skall sådana material och arbets-metoder användas, att fogen får sina förutsatta egen-skaper under de förhållanden som råder vid respek-tive tillfälle.

Bärande fog bör ha sådana mått, att den med den ar-betsmetod som används blir väl fylld.

Element som fogas direkt mot varandra med eller utantunt skikt av epoxlim i fogen skall utföras med till-räcklig måttprecision och förses med gejd med varstillhjälp delarna kan anbringas exakt på sina platsernär de sammanfogas.

4.2.6 SPECIALANVISNINGAR ANGÅENDEFÖRSPÄNNINGSARBETEN

För förspänningsarbetena uppgörs en förspännings-plan, som innehåller följande uppgifter:a) vidhäftningsspännenheter

– metodbeskrivning– förspänningskrafter och töjningar– spännkraftens upptagningssätt och -ord-

ning samt den hållfasthet som härvidfordras hos betongen

– övriga erforderliga uppgifter såsom för-ankrings glidningar

b) ankarspännenheter– metodbeskrivning, såsom spännen-

heternas typer och egenskaper– insättningsritning– förspänningsordning– förspänningskrafter och töjningar– förankringsglidningar och deras tole-

ranser– reglering och rivning av formens stöd-

konstruktioner under förspänningsar-betet

– betongens hållfasthet under förspän-ningsarbetets olika faser

– övriga erforderliga uppgifter.

Spännkraftens största tillåtna avvikelse från det iförspänningsplanen angivna värdet får i en spännen-het vara högst ± 5 % och i spännenheternas samman-lagda kraft ± 3 %. Om de beräknade töjningarna intenås med nämnda värden för kraften, skall orsakenutredas och ny förspänningsplan uppgöras. Vidförspänningsarbete används kalibrerad materiel. Kali-breringen förnyas efter behov.

Över förspänningsarbete förs protokoll, i vilket föl-jande data antecknas:a) spännenhetens kraft (kalibrerade värden) och

elastiska töjning under förspänningens olikaskeden

b) övriga erforderliga på förspänningen inver-kande omständigheter.

Injekteringsarbete får inledas då projektören har god-känt förspänningsarbetet. Injekteringsarbetet utförsutan dröjsmål och så att bruket fyller skyddsröret.Injekteringsarbetet får uppskjutas till en senare tid-punkt, om erforderliga åtgärder vidtagits för att undgårisk för korrosion i spännenheterna. För injekterings-arbete gäller i tillämpliga delar anvisningarna angå-ende betongarbeten.

Över injekteringsarbete förs protokoll, i vilket följandedata antecknas:– injekteringsobjekten– murbrukets sammansättning– konstruktionens, murbrukets och luftens tem-

peratur– med murbruket utförd prov, såsom konsis-

tens, vattenseparation, volymändring, tryck-hållfasthet

– arbetstid, arbetstryck– murbruksåtgång per injekteringsobjekt– övriga erforderliga data.

4.2.7 MÅTTAVVIKELSER

Armeringens läge och konstruktionens mått skall upp-fylla kraven i tabell 4.9, om inte annat angetts i pla-nerna.

Större måttavvikelser kan godtas, om det påvisas, attde inte inverkar menligt på konstruktionens säkerheteller funktion eller på andra konstruktionsdelar.

TABELL 4.9Tillåtna måttavvikelser i konstruktionstvärsnitts mått och i huvudarmerings läge

Konstruktions-klass

1 5 10 20 302 10 20 30 50

a = tvärsnittets mått i den betraktade riktningen, mm d = tvärsnittets effektiva höjd, mm∆ = tillåten måttavvikelse, mm

≤ 200ad∆ mm

200 < ≤ 500ad

∆ mm

> 2000ad∆ mm

500 < ≤ 2000ad

∆ mm

52 Då konstruktionstvärsnitts mått eller effektiva höjdär mindre än 40 mm, prövar projektören skilt för sigde tilllåtna måttavvikelserna och anger dem i ritning-arna.

Betongskiktets tjocklek får inte med mer än 5 mmunderstiga värdena i punkt 4.1.1.2. Betongskiktet fårdock ingenstädes vara tunnare än 10 mm.

Förankrings-, skarv- och vidhäftningslängderna fårunderskridas med högst 20 mm, då Ø ≤ 16 mm ochmed högst 40 mm, då Ø > 16 mm.

Förspänd balks sidokrökning får ej vara större än0,1 %. Om dock tvärgående förskjutning av balkensbelastade kant är tillförlitligt förhindrad, får sido-krökningen vara 0,2 %.

I pelare eller vägg får axelns krökning vara högst 0,3%. Pelares eller väggs lutning a1/L får vara högst 1/150. Vid mellanbjälklag eller annat tillräckligt sido-stöd får avvikelsen a2 i ovanför varandra belägnapelares eller väggars läge vara högst h/20, där h ärdet mått som pelarens eller väggens tvärsnitt har i denbetraktade riktningen. Positionsavvikelsen a2 behö-ver dock ej vara mindre än 15 mm, och större avvi-kelse än 50 mm tillåts inte. Positionsavvikelserna al

och a2 bör ha en samfälld inverkan som uppfyller vill-koret

a1 + a2 ≤ +L

150h20

Figur 4.1

Pelares lutning a1/L och positionsavvikelse a2

Det skall dessutom tillses, att avvikelserna i vertikalakonstruktioner inte anhopas menligt i samma riktning.

Konstruktionsdelarnas övriga tillåtna måttavvikelser,såsom längd-, form- och monteringsprecisionen, prö-vas skilt för sig och anges vid behov i ritningar ellerandra handlingar.

535KVALITETSKONTROLL

5.1 Allmänt

Kvalitetskontroll skall vid tillverkningen utövas föratt säkerställa betongskonstruktionernas duglighet.Beträffande betongtillverkningen, betonggjutningenoch hanteringen därefter görs i samband med kvalitets-kontrollen anteckningar, på vilkas grundval det ärmöjligt att efteråt klargöra vad som skett under arbe-tets utförande.

Tillverkningen av färdigbetong och betongelementanses vara kontrollerad, om tillverkningskontrollenstår under tillsyn av person som av ministeriet förinrikesärendena godkänts för verkställande av kon-trollen. Kontrollanstaltens uppgifter har angetts ipunkt 5.3.3.2.

I kvalitetskontrollen vid tillverkning av betongkon-struktioner ingår kontroll av betongtillverkningen ochtillverkningen av konstruktioner. Kontrollen avbetongtillverkningen innefattar prov rörande del-materialet, förhandsprov av betongen och prov undertillverkningstiden. Kvalitetskontrollen vid tillverk-ningen av konstruktioner inriktas på form- och stöd-konstruktionerna, armeringen, betonggjutningen,komprimeringen, efterbehandlingen och värme-behandlingen.

Vid tillverkning av l-klass och efter behov 2-klassbetong samt alltid vid anläggningar för färdigbetongbör det finnas en med betongteknologi tillräckligt för-trogen betonglaborant förde laboratorieuppdrag somutförs på tillverkningspplatsen. Den som utför de provvilka på arbetsplatsen bör göras med betongmassanbör vara person inkommen i provtagning och prov-ning med betongmassa.

Alla resultat av kvalitetskontrollproven antecknas.Handlingarna rörande kvalitetskontrollen vid tillverk-ning av färdigbetong uppbevaras minst tre år. De öv-riga handlingarna rörande kvalitetskontroll upp-bevaras minst ett år från det att byggnaden tagits ianvändning. Över tillverkningen av l- och 2-klassbetong görs vid anläggning för färdigbetong eller påbyggnadsplatsen följande anteckningar:– tillverkningstidpunkten– sammansättningen och ändringar i den– de tillverkade mängderna av olika betong-

kvaliteter och leveransadresserna– kontrollen av delmaterial– förhandsproven av betongen

– kvalitetskontroll- och duglighetsproven avbetongen samt deras resultat

– kontroll av apparatur och materiel– övriga erforderliga angelägenheter.

Över tillverkningen av konstruktioner av klass 1 och2 görs följande anteckningar, till lämpliga delar i formav betonggjutningsprotokoll eller genom att hand-lingarna tages i förvar:– uppgifter som anger byggnadsarbetsplatsen

eller elementfabriken, betongarbetsledarna,betonglaboranterna och deras arbetstid

– forsedlar av färdigbetong samt beteckning-arna om duglighetsprovkroppar som görs påarbetsplatsen

– uppgifter om betonggjutningsförhållandenaoch de åtgärder de påkallar

– betongmängderna per gjutningsomgång– betonggjutningssättet– betonggjutningens början och slut, kompli-

kationer som tillstött i arbetet, tidpunkten förrivning av formar och stödkonstruktioner ochpreciseringen av den, betongens efterbehand-ling och värmebehandling, uppföljning avbetongens temperatur

– elementens hantering och lagring– kontrollåtgärder angående formar och arme-

ring– mottagningsgranskningarna av element och

armeringsenheter– byggnadsinspektörens föreskrifter– granskningarna av konstruktionerna– övriga erforderliga angelägenheter.

5.2 Kvalitetskontroll av betong

5.2.1 BETONGENS DELMATERIAL

Kvaliteten hos de delmaterial som avsetts komma tillanvändning vid betongtillverkning konstateras genomprov förrän betongtillverkningen börjar.

Vad cementen vidkommer iakttas bestämmelserna ibyggbestämmelsesamlingen. Cementen testas, om detfinns särskilt skäl att tvivla på dess kvalitet eller dug-lighet.

Ballastens kvalitet kontrolleras under betongtill-verkningen. Vid tillverkning av l- och 2-klass betongundersöks de hos delmaterialen erforderliga egenska-perna så, att klarhet om dem hela tiden föreligger.

I ballasten testas renheten, graderingen, fukthaltensamt vid behov densiteten, vattenupptagnings-förmågan och övriga egenskaper som inverkar påbetongens kvalitet. När porös ballast används skalldensiteten och vattenupptagningen alltid testas.

54 Doseringen av tillsatsmedel klarläggs på förhand ge-nom uppgifterna i bruksanvisningarna och genomprovblandningar. Används tillsatsmedel tillsammansmed något annat tillsatsmedel, utreds genom förhands-prov deras förenlighet med varandra, doseringsord-ningen och verkningarna. Under betongtillverkningenoch gjutningen kontrolleras tillsatsmedlens verkningarmed användning av förfaringssätt som lämpar sig förändamålet.

5.2.2 FÖRHANDSPROV AV BETONG

För att klarlägga betongmassans rätta sammansättninggörs vid behov förhandsprov, genom vilka de i planer-na förutsatta egenskaperna påvisas, såsom tryckhåll-fastheten, vattentätheten och frostbeständigheten.

I förhandsproven tillverkas betongmassan med an-vändning av samma delmaterial som vid självabetonggjutningen. Tillräckligt antal provkroppar görsså, att man får en tillförlitlig uppfattning om betong-ens egenskaper.

I samband med fortgående betongtillverkning, exem-pelvis vid färdigbetonganläggningar och element-tillverkningsanläggningar, kan tidigare uppgifter omproduktionen användas i stället för förhandsprov.

5.2.3 PROV UNDER BETONG-TILLVERKNING

Betongmassans kvalitet kontrolleras dels underbetongtillverkningen, dels under betonggjutningen.Betongmassans konsistens och om så erfordras luft-halten och andra egenskaper kontrolleras med använd-ning av lämpligt mätningssätt. När provkroppar görsmäts betongmassans konsistens och temperatur.

Betongens hållfasthetsutveckling efterföljs till exem-pel genom temperaturmätningar eller genom prov-kroppar. Dessa metoder används för att kontrolleraden i planerna avsedda hållfastheten samt vid behovbland annat vid bestämningen av tillfrysningshållfast-heten, formrivningshållfastheten och tidpunkten förförspänning av förspända konstruktioner.

5.2.4 MOTTAGNINGSKONTROLL AVFÄRDIGBETONG

Forsedeln för levererat parti färdigbetong granskas,och efter ögonmått konstateras att betongen motsva-rar beställningen. I samband med tillverkningen avprovkroppar och eljest med lämpliga intervaller mätsbetongmassans konsistens och vid behov övriga egen-skaper som fordrats hos betongmassan, såsom luft-mängden.

5.3 Kvalitetskontroll av tillverkningav konstruktioner

5.3.1 MOTTAGNINGSKONTROLL

Leveranspartiet och identifieringsdokumentation kon-trolleras. Produkter, vars kravenlighet inte har kon-trollerats får inte användas.

Armeringsstål och armeringsenheter som levererasbör vara certifierade. Buntlapparna bör inneha SFS-märket och tillståndsinnehavarens nummerkod ellercertifikatets nummer då det är fråga om certifieringper parti.

Spännstålet bör vara antingen certifierad eller genombruksanvisningsförfarande styrkt. I fråga om certi-fierad produkt bör som bevis på certifieringen finnasSFS-märket och tillståndsinnehavarens nummerkodi buntlappen eller certifikatets nummer i fråga omcertifiering per parti. Ifall spännstålet inte har certi-fierats, kontrolleras att produkten har gällande bruks-anvisning och att den innefattas av kvalitetskontroll-avtalen.

Det kontrolleras, att lastöverförande metalldelar hargällande bruksanvisning och att den innefattas avkvalitetskontrollavtalen eller vidtas åtgärder enligtpunkt 6.4.4.

Vid mottagningskontroll av element görs okulärgranskning och ytterligare måttgranskning, om det intemed stöd av journal som förts av tillverkaren kan kon-stateras att elementen uppfyller på dem ställda mått-krav. Elementbeteckningarna tillvaratas. Felaktigaeller skadade element och armeringsenheter får an-vändas endast om de på behörigt sätt reparerats ellerom skadan eller felaktigheten är så obetydlig, att denej inverkar menligt på konstruktionernas i planernaavsedda egenskaper.

5.3.2 KVALITETSKONTROLL AVARBETETS UTFÖRANDE

Under tillverkningen av konstruktioner övervakarbetongarbetsledaren att anvisningarna angående for-mar och deras stödkonstruktioner, armeringsarbeten,betongsarbeten, monteringar och sammanfogningarav betongelement, förspänningsarbeten och mått-precisioner iakttas och att tillbörliga anteckningargörs.

555.3.3 FÄRDIGBETONG- OCHELEMENTFABRIKER

5.3.3.1 Allmänt

Färdigbetong- och elementfabriker bör ha ett skrift-ligt beskrivet kvalitetssystem. Delmaterial, utrustning,betongens tillverkningsmetoder, betongens kvalitets-enlighet och leverans bör kontrolleras med beaktandeav krav i denna anvisning. Kontrollen bör beakta be-tydande ändringar, vilka påverkar produktens egen-skaper och leda till erforderliga korrigeringsåtgärder.

Genom kontroll av utrustning bör försäkras, att lager-utrymmena, apparater för vägning och proportionering,blandare och övervakningsanordningar (till exempelmätning av ballasten och vattnet) samt elementenstillverkningsutrustning och produkters lagring är iaccetabelt skick och att de uppfyller kraven i punkt4.2.4.3.

Produktionsutrymmena bör hållas i planerat skick ge-nom underhållssystem som angivits i kvalitetssystem.

5.3.3.2 Kontrollerad tillverkning

Av miljöministeriet godkänd kontrollanstalt utförinitialbesiktningen av färdigbetong- och elementfabriksamt av kvalitetskontrollen hos dem. Avsikten medinitialgranskningen är att konstatera, att personalenoch utrustningen har tillräckliga förutsättningar förkvalificerad tillverkning och kvalitetskontroll.

Utöver detta utövar den ovan nämnda kontroll-anstalten sedvanlig kontroll.

I den sedvanliga kontrollen kontrolleras åtminstonekvalitetssystemet samt tillverknings-, provtagnings-och provningsmetoder, antecknade uppgifter, resul-tat av förhandsprovningar samt av provningar undertillverkningskontroll och observerade brister i kvali-teten under kontrollperioden.

5.4 Specialkrav för konstruktioneri klass 1

Tillverkaren av konstruktioner i klass 1 bör ha en skrift-ligt beskriven kvalitetssäkringssystem, genom vilkenförsäkras, att armeringens och betongtvärsnittets mått-avikelser, som minskar kapaciteten, är högst i enlig-het med i punkt 4.2.7 angivna värden för konstruk-tionsklass 1. För varje gjutning utarbetas en detaljeradbetongarbetsplan, i vilken bör framgå minst de i punkt4.2.4.1 uppräknade sakerna. Över alla arbetsfaser försprotokoll, dit kvalitetskontrollåtgärder som finns ibetongarbetsplanen antecknas.

Protokoll utförs över kontroll av armeringen i plats-gjutna konstruktioner.

6KONSTATERANDE AVKONSTRUKTIONERSDUGLIGHET

6.1 Allmänt

I punkt 6 anges vilka åtgärder som minst skall vidtasför konstaterande av betongkonstruktioners duglig-het.

Betongkonstruktioners duglighet konstateras genompåvisande av materialens kvalitet i enlighet meddärom utfärdade föreskrifter och anvisningar ellergenom bedömning av materialens kvalitet på grund-valen av duglighetsprov i samband med tillverkningenav konstruktionen eller prov som tagits av den fär-diga konstruktionen. Dugligheten hos produkter somomfattas av kvalitetskontrollavtalsförfarande behöverej konstateras skilt för sig. Dessutom granskaskonstruktionerna och skaffas förvissning om att i dessaanvisningar förutsatta granskningar under arbetetsgång gjorts på godtagbart sätt.

6.2 Byggnadscementens duglighet

Byggnadscementens duglighet konstateras i enlighetmed statsrådets beslut (1404/95) om byggnadscement.Dugligheten kan från och med den 1.4.2001 alterna-tivt också konstateras i analogi med den konstaterandeav dugligheten som tillhör CE-märkning av cement ienlighet med standarden SFS-EN 197-1. Konstate-rande av dugligheten enligt förfarandet, som baserarsig på statsrådets beslut upphör då övergångsperio-den för den ovannämnda standarden utlöper för den31.3.2002.

6.3 Betongens duglighet

6.3.1 ALLMÄNT

I konstruktioner av klass 1 och 2 bedöms betongensduglighet genom normprov eller objektprov.

I konstruktioner av klass 3 kan betongens duglighetbedömas utan provkroppar, om man med stöd av till-gängliga data kan beräkna att betongens egenskaperuppfyller de krav som ställts på dem.

Dugligheten hos injekteringsmurbruk och hos mur-bruk för konstruktions fogar konstateras i enlighet medpunkterna 6.3.8 och 6.3.9. För konstaterande avmurbruks duglighet gäller i tillämpliga delar vad somär sagt om konstaterande av betongens duglighet.

56 Bland betongens egenskaper konstateras– tryckhållfastheten– densiteten, om erfordrad– frostbeständigheten (exempelvis skyddspor-

förhållandet), om erfordrad– vattentätheten, om erfordrad– övriga egenskaper, om erfordrade.

Betongens tryckhållfasthet bedöms genom beräkningav varje bedömningspartis relationshållfasthet. Be-tongen är godtagbart, om relationshållfastheten hosbedömningspartin uppfyller det ställda hållfasthets-kravet och om speciellt dåliga enstaka provresultatinte förekommer.

Om emellertid av varje för arbetet använd betongsatseller, vid användning av färdigbetong, av varje lasstillverkas en provkropp, skall satsen eller lasset god-kännas i de fall då provresultatet uppfyller hållfasthets-kravet. Då man på detta sätt bedömer betonggjutnings-helheter som är större än tre satser eller lass, får ettprovresultat per påbörjat tiotal prov underskridahållfasthetskravet, dock inte med mer än 15 %.

Den inverkan som specialbetonggjutningsmetoder,värmebehandling och massiva konstruktioners hård-ningsförhållanden utövar på betongens hållfast-hetsutveckling utreds på förhand genom objektproveller uppskattas eljest med tillräcklig noggrannhetsamt beaktas vid proportionering. I den egentliga till-verkningen får betongens duglighet konstateras medelsnormprov, ifall i förhandsutredning eller annan utred-ning skillnaden mellan normprov och objektprov harkonstaterats. Den medels resultaten av normprov be-räknade relationshållfastheten bör vara på det sätt, somförhandsutredningen förutsätter, högre än det påobjektprovet ställda hållfasthetskravet. Den av värme-härdning föranledd hållfasthetsminskning kontrolle-ras vid behov. Vid anläggning för elementtillverkningkontrolleras skillnaden i hållfastheten minst en gångom året och alltid då värmehärdningsmetoden ellerpå skillnaden i hållfasthet inverkande materialfaktorerväsentligt förändras. Uppgifter om resultaten avförhandsutredningarna och av justeringsproven till-ställs byggnadsinspektören eller den som utför inspek-tion, på samma sätt som resultaten av duglighetsprov-kropparna.

6.3.2 PROVPLAN

För provtagningen och provningarna uppgörs en prov-plan. Den som uppgör planen bör vara förtrogen medfunktionen för de konstruktioner som är föremål förarbetet samt med provens ändamål. I provplanen angesalla de prov som behövs för konstaterande av betong-ens duglighet.

I provplanen ingående provkropp skall testas ochtestningsresultatet skall beaktas i relationshållfasthets-beräkningen, om det inte på goda grunder kan ansesvara sådant, att resultatet av beräkningen blir vilsele-dande.

Om förhållandena för betongtillverkningen ellerbetonggjutningen förändras under arbetets gång ex-empelvis på grund av väsentlig förändring som be-tongens sammansättning eller hantering undergått el-ler till följd av avbrott under längre tid än 2 månader,justeras planen så att den motsvarar de ändrade för-hållandena.

6.3.3 BETONGENS TRYCKHÅLLFASTHETVID NORMPROV

6.3.3.1 Utförande av normprov och prov-kroppar

De provkroppar som avsetts för konstaterande avdugligheten tillverkas vid färdigbetong- och element-fabriken samt på arbetsplatsen.

Vid leverans av betong från kontrollerad färdigbetong-eller elementfabrik behöver normprov inte göras påarbetsplatsen. Vid leverans av betong från icke kon-trollerad färdigbetongfabrik görs normprov både vidfärdigbetongfabrik och på arbetsplatsen.

Vid tillverkning av betong på arbetsplatsen (till-verkningsanläggning på arbetsplatsen) görs normprovenligt anvisningar som gäller för arbetsplatsen. I frågaom kontrollerad tillverkningsanläggning på arbetsplat-sen normprovstycken görs med iakttagande av anvis-ningar som gäller för kontrollerad fårdigbetong-anläggning.

Provkroppar tillverkas, uppbevaras och testas i en-lighet med standarden SFS 4474.

6.3.3.2 Okontrollerad tillverkning

Då färdigbetong levereras av okontrollerad färdig-betongfabrik eller betongen tillverkas okontrolleradpå arbetsplatsen, iakttas följande anvisningar.

Om elementfabriken är okontrollerad eller betongentill elementtillverkningen skaffas från en okontrolle-rad betongfabrik, görs normprov vid elementfabrikenenligt anvisningar som gäller för arbetsplatsen.

Betong, som används till konstruktioner, som gjutspå arbetsplatsen och till tillverkning av element, upp-delas efter konstruktions- och hållfasthetsklass i be-dömningspartier, vid vilkas bildande hänsyn tas tillkonstruktions- och gjutningshelhetena, betongmassans

57

typ, tidtabellen, bedömningsåldern och betongtill-verkaren. För konstaterande av betongens duglighettillverkas på byggnadsplatsen av bedömningspartiernaminst det antal provkroppar, som anges i tabell 6.1.

Flera än en provkropp av varje betongsats eller lassbehöver dock inte tillverkas i något arbete.

Provkropparna provas i en godkänd provningsanstalt.

Okontrollerad färdigbetong- och elementfabrik med-delar arbetsplatsen månatligen resultaten av normprovoch relationshållfasthetsberäkningar för de hållfast-hetsklasser som levererats dit.

Relationshållfasthetsberäkningen per bedömnings-parti för byggnadsplatsen meddelas byggnads-inspektören.

När bristfällig kvalitet yppar sig gör betongtillverkarenomedelbart anmälan härom till byggnadsinspektörenoch mottagaren.

På arbetsplatsen bör finnas uppgifter om betongtill-verkaren och betongpartiernas identifieringsuppgifter.

6.3.3.3 Kontrollerad tillverkning

Betong, som tillverkas i elementfabrik, uppdelas i all-mänhet månatligen efter konstruktions- och hållfast-hetsklass i bedömningspartier, vid vilkas bildandehänsyn tas till konstruktions- och gjutningshelhetema,betongmassans typ, tidtabellen, bedömningsåldernoch betongtillverkaren. Betong, som tillverkas i fär-digbetongfabrik, uppdelas i allmänhet månatligen ef-ter konstruktions- och hållfasthetsklass i bedömnings-partier, vid vilkas bildande hänsyn tas till betong-massans typ och bedömningsåldern. I samband med

tillverkningen görs i varje konstruktions- och hållfast-hetsklass samt kvalitetsbedömningsålder högst medintervaller angivna i tabell 6.2 provkroppar, som pro-vas i en godkänd provningsanstalt.

Av betong som används för tillverkning av elemen-ten tillverkas minst nio provkroppar från varje be-dömningsparti. Då standardavvikelsevärdet baserat påminst 25 resultat används, är minimimängden docksex provkroppar. Om antalet provresultat i månadenblir mindre än nio eller respektive sex, kan bedöm-ningspartiet tidsmässigt utsträckas bakåt så att nämndaminimimängd uppnås, dock inte så att den omfattarlängre period än fyra månader.

Av ovan nämnda provkroppar får vid kontrollerad till-verkning i tillverkarens laboratorium medels beslutav kontrollanten testas en del, som i allmänhet utgörhälften, men som på grund av resultaten av särskildanivåkontroller vilka enligt kontrollantens anvisningarföretagits vid godkänd provningsanstalt också kanfastställas till mer än hälften.

Kontrollerad färdigbetong- och elementfabrik med-delar månatligen sina tryckhållfasthetsresultat till god-kända kontrollanten i enlighet med dennes anvis-ningar.

När bristfällig kvalitet yppar sig gör tillverkaren ome-delbart anmälan härom till byggnadsinspektören, mot-tagaren och kontrollanten.

TABELL 6.2Maximiintervaller vid kontrollerad färdigbetong- ochelementfabrik

Hållfasthetsklass Provtagningsintervall högst

m3 tillverknings-dagar 1)

≤K40 150 3≥K45 100 2

1) Prov behöver dock inte tas oftare än med 20 m3 intervall.

Om kontrollerad elementfabrik anskaffar betongensom den använder från en kontrollerad färdigbetong-fabrik, behöver elementfabriken inte göra normprov.

Om kontrollerad elementfabrik anskaffar betongensom den använder från en okontrollerad färdigbetong-fabrik, iakttas beträffande normprov som görs i ele-mentfabriken de i punkt 6.3.3.2 angivna regler angå-ende byggnadsplats.

TABELL 6.1Bedömningspartier och minimiantal duglighetsprov-kroppar som på byggnadsplats tillverkas per be-dömningsparti

Hållfast- Bedömnings- Antal provkropparhetsklass partins storlek per bedömnings-

V m3 parti 1)

Tillverknings- Byggnads-plats plats

<75 6 6≤K40 75…675 9 9

>675 V/75 V/75

1) Provtagningsintervall högst 3 tillverkningsdagar. I sammabedömningsparti får ingå provresultat högst under fyra till-verkningsmånader.

58 6.3.4 BETONGENS TRYCKHÅLLFASTHETVID OBJEKTPROV

6.3.4.1 Provkroppar

Provtagningsställena väljs i enlighet med provplanenmed iakttagande av slumpmässighetsprincipen var-vid det samtidigt tillses, att konstruktionens funktioninte blir menligt påverkad. Proven lösgörs av sakkun-nig person med ändamålsenliga redskap och meto-der. Efter lösgöringen levereras proven utan dröjsmålomsorgsfullt förpackade till godkänd provningsan-stalt, som tillverkar provkropparna samt uppbevararoch testar dem.

Som objektprovkroppar används i allmänhet cylin-drar vilkas diameter är 100 mm och i vilka förhållan-det mellan diametern och höjden är 1 ± 0,05. Vid be-hov kan också cylindrar med annan diameter använ-das.

6.3.4.2 Bedömningspartier och antalprovkroppar

Konstruktionerna uppdelas i bedömningspartier efterkonstruktions- och hållfasthetsklass och så, att till-verknings-, efterbehandlings- och de eventuellavärmebehandlingsmetoderna för konstruktionerna ibedömningspartiet inte väsentlig skiljer sig från var-andra.

Det erforderliga antalet provkroppar bestäms perbedömningsparti. När behovet av provkroppar be-stäms utgår man från antalen provkroppar enligt ta-bell 6.1. Minimiantalet provkroppar är 6.

6.3.5 RELATIONSHÅLLFASTHETS-BERÄKNING VID ANVÄNDNING AVNORMPROV

Före räkneoperationerna förvandlas de enskilda prov-resultaten till hållfastheter hos kub med 150 mm kantenligt tabell 4.5. De mellanliggande värdena interpole-ras lineärt. Hållfastheterna anges med noggrannheten0,5 MN/m2.

Relationshållfastheten Kk beräknas ur formeln

Kk = fcm – k ⋅ s,

därfcm är provresultatens medelvärdek är en faktors är standardavvikelsen, vars värde framgår av

ut trycket

därfci är enskilt provresultatn är antalet provresultat

Om avvikelseberäkningen baseras på mindre antalprovresultat än 25, får mindre värde än 2 MN/m2 inteanvändas som värde för standardavvikelsen. Rela-tionshållfastheten anges med noggrannheten 1 MN/m2.

Med nedan angivna undantag beräknas medelvärdetoch standardavvikelsen på de provresultat som erhål-lits av bedömningspartiet. Värdet för faktorn k berorpå antalet provresultat i enlighet med tabell 6.4, utomvid kontrollerad tillverkning, då för faktorn k användsvärdet 1,4.

TABELL 6.4Avhängigheten mellan faktorn k och antalet prov-kroppar

n k

6…16 1,65>16 1,50

Om det vid kontrollerad tillverkning när betong-gjutningen av bedömningssatsen avslutas finns minst25 provresultat av ifrågavarande hållfasthetsklass,bland vilka intet är äldre än ett år, får standardav-vikelsen beräknas ur betongtillverkningsanläggning-ens provresultat så, att standardavvikelsen i 25 succes-siva provresultat, som tidsmässigt ansluter sig tillbedömningspartiet så nära som möjligt, betraktas somstandardavvikelse.

Om resultatet för enstaka provkropp underskrider dennominella hållfastheten med mer än 25 %, skall dug-ligheten hos betongen i bedömningspartiet alltid i er-forderlig utsträckning utredas noggrannare, även omrelationshållfastheten skulle uppfylla det krav somställts.

Om relationshållfastheten underskrider kravet medhögst 1 MN/m2, får byggnadsinspektören godkännabedömningssatsen utan åtgärder vidtagna med anled-ning av otillfredsställande kvalitet.

(fci – fcm)2

n – 1

Σi=1

n

s =

59frostbeständighet på förhand utretts exempelvis ge-nom kvalitetskontrollprov vid färdigbetonganlägg-ning, behöver dessa dock inte påvisas på arbetsplat-serna. Betongmassans lufthalt skall dock alltid ob-serveras, om krav ställts på den.

Meddelande om resultaten av prov för konstaterandeav betongens hållbarhetsegenskaper och andra egen-skaper görs i fall av kontrollerad tillverkning tillkontrollanten, som vid förekomst av sekunda kvalitetytterligare gör meddelande därom till byggnads-inspektören. I fall av okontrollerad tillverkning skallpå byggnadsplatsen resultaten av ovan nämnda provföreligga för byggnadsinspektören.

6.3.7.2 Tätheten hos lättballastbetong

Vid bestämning av tätheten används för normprov till-verkade provkroppar. Tätheten bestäms med 28 dgamla provkroppar.

När relationshållfastheten beräknas skall normprov-kropparnas tätheten uppfylla följande villkor:

Medelvärde:

ρ – 150 ≤ ≤ 1,05 ρ

Enstaka provresultat:

ρ – 200 ≤ ρi ≤ 1,15 ρ

ρ är täthetskravet (kg/m3)ρi är tätheten hos betongen i enstaka provkropp.

6.3.7.3 Betongens frostbeständighet

Vid konstaterande av betongens frostbeständighetanvänds i allmänhet bestämningen av skyddsporför-hållandet, men också andra testmetoder, såsom mät-ning av utvidgningen vid tillfrysning och tillfrysnings-smältningsprov, kan användas.

För duglighetsprov som gäller betongens skyddspor-förhållande väljs minimiantalet provkroppar ochmaximiintervallerna för provtagningen i enlighet medpraxis som ansetts godtagbar.

Bestämning av skyddsporförhållandet görs i enlighetmed standard SFS 4475. Provresultatens medelvärdebör motsavara åtminstone det erfordrade skyddspor-förhållandet. Av tre successiva resultat får ett under-skrida kravet med högst 20 %.

6.3.6 RELATIONSHÅLLFASTHETS-BERÄKNING VID ANVÄNDNING AVOBJEKTPROV

När objektprov används beräknas relationshållfasthe-ten ur samma formel som normprovens relations-hållfasthet.

Relationshållfastheten beräknas med användning avobjektprovkropparnas cylinderhållfastheter. Resulta-tet förvandlas på följande sätt till relationshållfasthethos kub med 150 mm kant:– om cylindrarnas diameter är 100…150 mm,

multipliceras den på grundvalen av dem be-räknade relationshållfastheten med talet 1,05

– om cylindrarnas diameter är 50…80 mm,multipliceras den på grundvalen av dem be-räknade relationshållfastheten med talet 1,1

– resultaten för cylindrar, hoplimmade av tvådelar, multipliceras före beräkningen avrelationshållfastheten dessutom med talet1,05.

Bedömningssats skall godkännas, om relationshåll-fastheten i konstruktioner av klass 1 är minst 85 %och i konstruktioner av klass 2 minst 80 % av dennominella hållfastheten och om förhållandet mellanstandardavvikelsen och medelvärdet är mindre än0,15. Om nämnda förhållande är ≥ 0,25, skall rela-tionshållfastheten fullständigt uppfylla det hållfast-hetskrav som ställts. Mellanliggande värden interpole-ras lineärt.

För faktorn k i formeln för beräkning av relations-hållfastheten används på samma sätt bestämda vär-den som i samband med normprovkroppar i tabell 6.4.

Om relationshållfastheten hos bedömningsparti under-skrider kravet med högst 1 MN/m2, får byggnads-inspektören godkänna bedömningspartiet utan åtgär-der vidtagna med anledning av otillfredsställandekvalitet.

6.3.7 KONSTATERANDE AV BETONGENSHÅLLBARHETSEGENSKAPER OCHANDRA EGENSKAPER

6.3.7.1 Allmänt

Betongens hållbarhetsegenskaper eller andra egenska-per, på vilka i planen krav ställts utöver tryckhållfast-heten, konstateras med tillhjälp av antingen normprov-kroppar, som tillverkas på den plats där konstruk-tionerna tillverkas, eller objektprovkroppar.

I miljöklass 2, då fråga är om fortlöpande betong-tillverkning och betongkvalitet vars vattentäthet eller

kgm3

Σρi

nkgm3

60 6.3.7.4 Betongens vattentäthet

För duglighetsprov som gäller vattentätheten tillver-kas minst tre provkroppar, varvid dock anvisningen ipunkt 6.3.7.1 beaktas. Provkropparna får inte tillver-kas ur satser som överstiger 300 m3 betong åt gången.

Proven utförs i enlighet med standard SFS 4476. Be-tongens vattentäthet anses vara godtagbar, om av treefter varandra tillverkade provkroppar högst en utvi-sar större vattenupptagningstal än 1.

6.3.7.5 Andra egenskaper hos betongen

Dugligheten med avseende på andra egenskaper somfordrats hos betongen påvisas med godtagbara meto-der.

6.3.8 INJEKTERINGSMURBRUKETSDUGLIGHET

Av injekteringsmurbruket tillverkas under arbetetprovkroppar för hållfasthetsprov, minst sex prov-kroppar per arbetsobjekt.

I miljöklasserna Yl och Y2 påvisas murbruketsfrostbeständighet med godtagbar metod efter behov.

Kravet på hållfasthet i medeltal hos provkropparna är

16 MN/m2, då provningsåldern är 7 d20 MN/m2, då provningsåldern är 28 d.

Enstaka provresultat får underskrida medelvärdet medhögst 25 %.

Hållfasthetsprovet utförs med cylindrar vilkas diame-ter och höjd är ca 100 mm. Provkropparna tillverkassenast inom 5 minuter från det att blandningen upp-hört och med användning av formar som tätt kan till-slutas. Intill provningen förvaras provkropparna inne-slutna i formarna vid en temperatur av + 20 ± 2 °C.Testningsåldern kan vara 7 eller 28 d. Vid testningenförkortas cylindren upptill så att den får normhöjd ochden tages ut ur sin form omedelbart före bestämningenav tryckhållfastheten.

6.3.9 DUGLIGHETEN HOS MURBRUKFÖR KONSTRUKTIONSFOGAR

Murbrukets hållfasthet bedöms med tillämpning avanvisningarna angående betong. I miljöklasserna Y1och Y2 påvisas brukets hållbarhet med godtagbarmetod efter behov.

6.4 Armerings- och spännstålsduglighet

6.4.1 ARMERINGSSTÅL OCHARMERINGSENHETER

Armeringsstål och armeringsenheter som levererasbör uppfylla för dom i gällande SFS-standarder an-givna krav och de bör vara certifierade.

Dugligheten av armeringsstål och armeringsenheteranses normalt godtagbara, om dugligheten har kon-staterats på endera av följande förfarande:– fortlöpande certifieringsordning– partienligt certifieringsordning

Som bevis på certifiering förses produktbuntarna medSFS-märke med stöd av antingen fortlöpande ellerpartienligt märkningstillstånd.

Inverkan på armeringens egenskaper av rättning avarmeringen som levereras i knippar bör utredas i en-lighet med gällande certifieringsinstruktioner.

6.4.2 ARMERINGSSTÄNGERNASSVETSSKARVAR GJORDA PÅBYGGPLATSEN

Före duglighetsproven görs på den plats där kon-struktionerna tillverkas preliminära bockningsprov,varvid minst tre provstycken per stångstorlek används.När proven har gett godtagbara resultat, sänds av prov-styckena hopsvetsade provkroppar i minst tre exem-plar för dragprov och i tre exemplar för bocknings-prov för testning vid godkänd provningsanstalt.

Har godtagbara resultat vunnits av proven vid prov-ningsanstalten, kan svetsarbetena i skarvarna inledas.

Under arbetets gång testas vid godkänd provningsan-stalt genom bockningsprov minst tre skarvar för varjepåbörjat 200-tal skarvar, dock minst en per arbetsskift,och genom dragprov minst tre skarvar för varje på-börjat 600-tal skarvar. Om vid bågsvetsning extra stålinsvetsas i skarv, behöver bockningsprov inte utfö-ras. Däremot utförs samma antal dragprov. Prov-styckena för provning kapas av för konstruktionernaavsedda färdigt skarvade stänger.

Om i serie på tre provstycken ens ett ger otillfreds-ställande resultat, upprepas provserien, men antaletupprepade prov fördubblas. De skarvar som prov-styckena representerar godkänns endast om resulta-ten av alla dessa upprepade prov överensstämmer medfordringarna.

61På byggnadsplats skall för byggnadsinspektören ochvid kontrollerad elementtillverkningsanläggning li-kaså för kontrollanten finnas resultaten av ovannämnda prov. Också resultaten av provningarna avsvetsskarvarna i armeringen i element tillverkade avokontrollerad elementtillverkningsanläggning skallfinnas på byggnadsplatsen.

6.4.3 MEKANISK SKARVNING AVARMERINGSSTÄNGER

Mekaniska skarvars egenskaper bör framgå avcertifierad bruksanvisning. Dugligheten av special-skarvar i armeringsstängerna anses normalt godtag-bara, om– det har konstaterats, att ett kvalitetskontroll-

avtal rörande dessa har ingåtts med Statenstekniska forskningscentral, eller

– tillverkarens kvalitetskontroll är under kon-tinuerlig tillsyn av kontrollant som godkäntsav miljöministeriet.

6.4.4 LASTÖVERFÖRANDE METALL-DELAR OCH LYFTANKARE

Egenskaperna hos metalldelar, som överför laster ibetongkonstruktioner, och lyftankare bör framgå aven certifierad bruksanvisning.

Dugligheten hos metalldelar, som överför laster ibetongkonstruktioner, och lyftankare anses normaltgodtagbar, om– det konstateras, att med statens tekniska

forskningscentral ingåtts kvalitetskontroll-avtal beträffande dessa eller

– tillverkarens kvalitetskontroll av dessa stårunder kontinuerlig tillsyn av kontrollant somär godkänd av miljöministeriet

I övrigt fall konstateras dugligheten vid godkänd prov-ningsanstalt på grundvalen av prov på den plats därkonstruktionerna tillverkas.

På byggnadsplatsen skall för byggnadsinspektörenoch vid elementtillverkningsanläggningen likaså förkontrollanten finnas uppgifter med stöd av vilka detkonstateras att kvalitetskontrollavtal har ingåtts be-träffande metalldelarna eller det konstateras att till-verkningen av metalldelarna står under kontinuerligtillsyn av kontrollant som godkänts av ministeriet,eller resultaten av ovan nämnda duglighetsprov. Påbyggnadsplatsen skall dessa uppgifter finnas ocksåom lastöverförande metalldelar och lyftankare, somingår i element tillverkade av okontrollerade element-tillverkningsanläggningar.

6.4.5 SPÄNNSTÅL

Spännstål bör antingen uppfylla för dom i gällandeSFS-standarder angivna krav och de bör vara certi-fierade eller de bör ha en certifierad bruksanvisning.Certifierade produkter förses med SFS-märke medstöd av antingen fortlöpande eller partienligt märk-ningstillstånd.

Om det konstateras, att med statens tekniska forsk-ningscentral ingåtts kvalitetskontrollavtal beträffandede spännstål som används, behövs inte duglighets-prov på den plats där konstruktionerna tillverkas.

Om intet avtal finns, konstateras dugligheten pågrundvalen av prov. STF eller av denna auktoriseradtar prov av stålen. På basen av proven konstaterar STFstålens duglighet eller preciserar i sitt utlåtande derasanvändning. När duglighetsprov utförs tillämpas de istandarderna SFS 4010, SFS 4760, SFS 4889 och SFS4890 angivna statistiska principerna så, att man vidpåvisandet av dugligheten når samma statistiska sä-kerhet som i produktion övervakad enligt kvalitets-kontrollavtal med STF. Provet tas av obearbetatspännstål. Provstyckena väljs så, att de så bra sommöjligt representerar det parti som undersöks. Prov-styckena tas av olika knippen, spolar eller buntar samtav olika trådar, stänger och linor. Provstyckena un-dergår de prov som avses i tabell 6.5.

TABELL 6.5Prov som utförs med provstycken av spännstål

Spännstål/Prov Trådar Ø ≤ 8 mm Stänger Ø > 8 mm Linor1. Mått x x x2. Dragprov x x x3. Böjningsprov x4. Böjningsdragprov x5. Bockningsprov x6. Relaxationsprov x x x7. Kemisk sammansättning x x x8. Hållfasthetsegenskaper i höga temperaturer x x x

62 6.5 Granskning av konstruktions-tillverkning och färdiga kon-struktioner

Före gjutningen skall formarna jämte stödkon-struktioner och armeringen granskas med beaktandeav att objektet även i övrigt bör vara färdigt för gjut-ning. Likaså skall fogarna mellan element jämte ståloch förbindningsdelar granskas före gjutningen avfogarna.

Färdiga konstruktioner granskas på behörigt sätt för-rän de på något sätt rättas till eller övertäcks ellergranskningen av dem eljest förhindras.

Om tillverkaren av elementfasad inte ingår under till-syn av kontrollant som godkänts av miljöministeriet,bör av färdig yttre skikt lösgöras provkroppar, ur vilkabestäms tryckhållfasteten i enlighet med punkt 6.3.4och frostbeständigheten med minst tre provkropparper byggnad. Provkropparna för frostbeständighetprovas i godkänd provningsanstalt. Betongskiktet ialla yttre skikt mäts till exempel med magnetmätare,förutom om armering B600KX används. Om resultatenainte motsvarar kraven, utreds fasaders skick medelstilläggsutredningar och tillståndsbesiktning.

6.6 Åtgärder med anledning avotillfredsställande kvalitet hoskonstruktioner

Om konstruktioners kvalitet på grund av prov, somutförts för att konstatera dugligheten, eller avgranskningar av arbetets utförande och färdig kon-struktion ej kan anses vara godtagbar, skall konstruk-tionernas duglighet utredas skilt för sig.

I enkla fall kan man nöja sig med att utreda säkerhe-ten genom kontrollberäkningar.

I övriga fall skall det först genom metoder som ejsöndrar materialet samt på grundvalen av tillgängligtkvalitetskontrollmaterial utredas på vilka områdenotillfredsställande kvalitet uppträder. Om otillfreds-ställande kvalitet hos betongen är i fråga, skall beton-gens faktiska egenskaper utredas med tillhjälp avprovstycken som lösgjorts från den färdiga konstruk-tionen. Samma förfarande skall iakttas, om tillverk-nings- eller efterbehandlingsmetoden är sådan, att deresultat som normprovkropparna lämnat ej kan ansesvara tillförlitliga. Armeringsfel med avseende på stå-lens kvalitet, mängd, placering, skarvar och förank-ring skall undersökas på sätt som är lämpade för än-damålet. Måttavvikelserna i färdiga konstruktionerskall utredas i erforderlig omfattning.

På grundvalen av det erhållna materialet görs en ut-redning om arten av de åtgärder genom vilka kon-struktionen kan försättas i godtagbart skick. Vid be-hov skall en speciell hållfasthetsutredning göras var-vid hänsyn skall tagas till alla faktorer som inverkarpå konstruktionernas hållfasthet, brandsäkerhet ochhållbarhet.

Konstruktionernas hållfasthetsteoretiska duglighetkan också konstateras genom provbelastning.

Alla prov som utförs med anledning av otillfredsstäl-lande kvalitet samt proven i samband med annan test-ning av bärande konstruktioner skall utföras på åt-gärd av godkänd provningsanstalt.

Reparation av konstruktioner får ej inledas förränbyggnadsinspektören har godkänt reparationsplanen.Kommer i fråga begränsning av konstruktions använd-ning avvikande från byggbestämmelserna, skall denalltid baseras på särskild hållfasthetsutredning somgjorts av godkänt provningsanstalt och på beslut avmyndighet som beviljar byggnadslov.

637MINERALISKA TILLSATS-MATERIAL SOM BINDE-MEDEL OCH BALLAST-MATERIAL I BETONG

7.1 Tillämpningsområde ochallmänna anvisningar

Dessa anvisningar gäller följande mineraliska tillsats-material som jämte byggnadscement används sombindemedel eller ballastmaterial i betongen i betong-konstruktioner som är bärande eller som kräver väder-beständighet:– flygaska– mald masugnsslagg– granulerad,pelleterad eller luftkyld masugns-

slagg– luftkyld ferrokromslagg– silikastoft.

För dessa delmaterial i betong anges kvalitetskravenoch begränsningarna av användningen samt lämnasanvisningar rörande kvalitetskontrollen och konsta-terandet av dugligheten.

Angelägenheter i förening med arbetarskyddet harbehandlats i arbetarskyddsstyrelsens beslut 6.4.1984om skyddsinformationsblad angående hälsofarligaämnen (ASSb 451184).

I dessa anvisningar nämnda tillsatsmaterial kan an-vändas i betongkonstruktioner som är bärande ellersom kräver väderbeständighet, om de uppfyller dekrav som uppställts och om kvalitetskontrollen ord-nas och dugligheten konstateras i enlighet med dennainstruktion.

Den som svarar för betongtillverkningen skall ha kom-petens som betongsarbetsledare av klass 1 eller påannat sätt ha styrkt sin kompetens i betongteknologioch användning av tillsatsmaterial.

Betongtillverkare skall när han använder tillsats-material förvara uppgifterna om de platser där be-tongen använts och om de mängder tillsatsmaterialsom använts.

7.2 Definitioner

Flygaska

Puzzolan som uppstår i kraftverk vid förbränning avkolpulver och som avkiljs från rökgaserna.

Masugnsslagg

Vid tackjärnsframställning genom avkylning av imasugn uppkommen basisk silikatfluss erhållen pro-dukt, som har latenta hydrauliska egenskaper.

Masugnsslagg indelas i tre kvaliteter:– Granulerad slagg är i vatten med stor vatten-

mängd snabbkyld slagg vars glashalt över-stiger 75 % och som i allmänhet har goda la-tenta hydrauliska egenskaper.

– Pelleterad slagg är i luft med mindre mängdvatten kontrollerat snabbkyld slagg vars glas-halt i allmänhet är 30…75 % och vars latentahydrauliska egenskaper är sämre än hosgranulerad slagg.

– Luftkyld slagg är på marken uttappad frittavkyld slagg, vars glashalt understiger 30 %och vars latenta hydrauliska egenskaper ärsvaga.

Mald masugnsslagg

Finmald granulerad eller pelleterad masugnsslagg,som har latenta hydrauliska egenskaper.

Ferrokromsslagg

Vid tillverkning av ferrokrom genom avkylning er-hållen produkt.

Silikastoft

Vid framställning av kiseljärn och kisel uppkommandemycket finfördelad puzzolan som avskiljs urrökgaserna.

7.3 Kvalitetskontroll av tillsats-material och deras duglighet

7.3.1 ALLMÄNT

Säkerhetsteknikcentralen är den myndighet som hartillsyn över tillsatsmaterialens kvalitet och över till-verkningen, lagringen, hanteringen och den kontinu-erliga kvalitetskontrollen av dem. Godkänd prov-ningsanstalt utför de materialprovningsuppgifter somsammanhänger med kvalitetskontrollen.

64 Tillsatsmaterialens duglighet kan konstateras på tvåsätt:– Den som tillverkar, använder eller säljer pro-

dukten så som en avtalspart, som nedan kallasproduktens representant, godkänd provnings-anstalt såsom andra och Säkerhetsteknik-centralen såsom tredje avtalspart ingår inbör-des ett kvalitetskontrollavtal, som gäller kon-tinuerlig kvalitetskontroll av produkten ochmyndighets granskningar.

– Om intet kvalitetskontrollavtal har ingåtts,granskas kvaliteten hos varje leveransparti.Den som använder produkten svarar för attkvalitetsgranskningen har skett.

7.3.2 KVALITETSKONTROLL ENLIGTAVTAL OM KVALITETSKONTROLLOCH GRANSKNINGAR UTFÖRDA AVMYNDIGHET

7.3.2.1 Kvalitetskontroll

I kvalitetskontrollavtal preciseras uppgifterna ochskyldigheterna för produktens representant och förprovningsanstalten samt konstateras eventuella jus-teringar i de av myndighet utförda granskningar somnämns i punkt 7.3.2.2 i denna instruktion.

Vid kvalitetskontrollen förvissar man sig om atttillsatsmaterialet uppfyller de krav som i dessa anvis-ningar ställs på det och att tillverkningen, hanteringen,transporten och lagringen av produkten är ändamåls-enlig. Produktens representant kontrollerar kontinu-erligt produktens kvalitet och för bok över resultatenav kvalitetskontrollproven.

Provtagningen, behandlingen av prover, provtagnings-frekvensen och de testningsmetoder som används pre-ciseras i varje förekommande fall särskilt för sig. Omså önskas kan det förfarandet iakttas, att tillverkareneller den som använder tillsatsmaterialet utför en delav testerna och den som använder tillsatsmaterialeten del.

7.3.2.2 Av myndighet företagna granskningar

Säkerhetsteknikcentralen granskar tillsatsmaterialetskvalitet och tillverkarens kontinuerliga kvalitetskon-troll. I granskningarna ingår följande åtgärder:– Kontrollbesök görs minst en gång om året.

Det klarläggs vid kontrollbesök om kvalitets-kontrollen motsvarar fordringarna. Kontroll-besök innefattar översiktlig granskning avkvalitetskontrollmetoderna och kvalitetskon-troll samt granskning av kvalitetskontrollensjournaler.

– Kvalitetsgranskning och nivågranskning ut-förs minst en gång om året. Antalet gransk-ningar beror på den mängd tillsatsmaterialsom produktens representant levererat elleranvänt samt på antalet av kvalitetskontroll-avtalet berörda enheter som tillverkar, använ-der eller lagrar produkten.

Vid kvalitetsgranskning utreds på grundvalen av provvid godkänd provningsanstalt huruvida tillsats-materialet uppfyller kraven i dessa anvisningar.

Vid nivågranskning undersöks huruvida testnings-resultaten från godkänd provningsanstalt och från la-boratorium som ombesörjer produktens representantskontinuerliga kvalitetskontroll är tillräckligt enhetliga.

Provresultaten och provningsanstaltens utlåtande omdem sänds till Säkerhetsteknikcentralen, som på ba-sen av ovan nämnda material konstaterar produktensduglighet.

7.3.3 KVALITETSGRANSKNING AV PARTI

Om intet kvalitetskontrollavtal har ingåtts beträffandetillsatsmaterialet, konstateras dess duglighet varjegång ett parti levereras, varvid man också förvissarsig om att tillverkningen, hanteringen, transporten ochlagringen av produkten är ändamålsenlig. Somleveransparti betraktas parti av tillsatsmaterial somär av samma kvalitet och som levereras kontinuerligtoch kan anses ha tillräckligt jämn kvalitet.

Vid kvalitetsgranskningen av leveransparti konstate-ras det att tillsatsmaterialet uppfyller kraven i dessaanvisningar. Proven görs vid godkänd provningsan-stalt.

Provresultaten sänds till Säkerhetsteknikcentralen,som godkänner leveranspartiet för användning, omdet uppfyller kraven i dessa anvisningar, eller fattarbeslut om andra åtgärder som behövs med avseendepå leveranspartiet.

7.3.4 PROVTAGNING

Inom kvalitetskontrollen enligt kvalitetskontrollavtaliakttas beträffande provtagningen de principer somangetts i punkt 7.3.2.1. Vid kvalitetsgranskning avleveransparti tas prov i enlighet med tabell 7.1.Generalprovet består av delprov, som opartiskt tas avolika delar av det parti som undersöks. Proven tas avprovtagare som godkänts av Säkerhetsteknikcentralen.

65Säkerhetsteknikcentralen lämnar närmare anvisningarom provtagningen.

TABELL 7.1Provtagningsfrekvens vid kvalitetsgranskning avleveransparti

Tillsatsmaterial Leveransparti Antalton generalprov

Flygaska < 50 150 –150 2

150 –300 3> 300 3/300 t

Mald < 150 1masungsslagg 150 –500 2

500 –2000 3> 2000 3/2000 t

Granulerad, < 150 1pelleterad och 150 –500 2luftkyld 500 –2000 3masungsslagg, > 2000 3/2000 tferrokromslagg

Silikastoft < 50 1500 –150 2150 –300 3

> 300 3/300 t

7.3.5 INFORMATION OMTILLSATSMATERIAL

Den som tillverkar eller säljer tillsatsmaterial skallge den som använder produkten tillräcklig informa-tion om produktens kvalitet och variationerna i densamt om hanteringen, transporten och lagringen avprodukten.

Betongtillverkaren skall underrätta konstruktionstill-verkaren om tillsatsmaterialens användning samt getillräcklig information om omständigheter som inver-kar på konstruktionstillverkningen, såsom om efter-behandlingen.

7.3.6 ÅTGÄRDER MED ANLEDNING AV OTILLFREDSSTÄLLANDEKVALITET

Om kvalitetskontrollen eller kvalitetsgranskningen avleveransparti ger vid handen att tillsatsmaterialet inteuppfyller de uppställda kraven, får produkten i all-mänhet ej användas. Användning av sådan produktär möjlig endast med tillstånd från Säkerhetsteknik-centralen efter det att det utretts om användningenkan tillåtas exempelvis genom begränsning av demängder som används eller av bruksplatserna medbeaktande bl.a. av de krav som konstruktionernas bär-förmåga och hållbarhet föranleder.

7.4 Flygaska

Flygaska som uppfyller kraven i standarden SFS-EN450 anses lämpa sig i betong. Provtagnings- ochprovningsfrekvenser i standarden är vägledande. Ikvalitetskontroll i enlighet med kvalitetskontrollavtalkan provningsmängder reduceras för de egenskaper,som kontinuerligt uppfyller kraven. Flygaska av klassA bör uppfylla glödförlustkravet ≤ 5 % i standarden.Glödförlusten far vara högst 7 % för flygaska av klassB.

När flygaska används beaktas dess inverkningar påbetongmassans och den hårdnade betongens egenska-per. Härvid fästs uppmärksamhet vid bland annat föl-jande omständigheter:– de inverkningar som variationerna i flyg-

askans kvalitet utövar på betongens egenska-per

– betongens bearbetbarhet– betongens hållfasthetsutveckling och tempe-

raturens inverkan på den– att cementmängden med beaktande av miljö-

förhållandena är tillräcklig för att garanteralångvarig hållbarhet hos konstruktionen

– den inverkan som flygaskans kolhalt i sam-band med användning av tillsatsmedel, spe-ciellt porbildande tillsatsmedel, utövar pådoseringen av tillsatsmaterialet

– efterbehandlingen– betongens färg.

Om frostbeständighetskrav ställts på betongen, skallvid betongtillverkningen användning av flygaska und-vikas, emedan den betydligt kan försvåra att por-bildningen lyckas. Flygaska av klass A kan dock ienlighet med tabell 7.5 användas vid tillverkning avfrostbeständig betong, om det genom prov på förhandutreds vilka inverkningar det återstående kolet ochvariationerna i det har på doseringen av det por-bildande tillsatsmedlet samt om det tillses att luft-mängden i betongmassan mäts på gjutningsplatsenoch att efterbehandlingen är grundlig.

De tillåtna maximimängderna flygaska beroende påden byggnadscement som används och på övrigatillsatsmaterial anges i punkt 7.8.

7.5 Mald masugnsslagg

7.5.1 SAMMANSÄTTNINGEN OCH EGEN-SKAPERNA HOS MALD MASUGNS-SLAGG

Sammansättningen och egenskaperna hos mald mas-ugnsslagg skall uppfylla de krav som anges i tabell7.2.

66 TABELL 7.2Kraven på mald masugnsslaggs sammansättning ochegenskaper

Testningsobjekt Krav

Aktivitetsindex7d 50 %28 d 75 %

bindningstid ≥ 45 min≤ 8 h

S2– ≤ 2,0 %Cl– ≤ 0,05 %MgO ≤ 16,0 %CaO + MgO + Al2O3 ≥ 1,0

SiO2

7.5.2 ANDVÄNDNING AV MALD MAS-UNGSSLAGG

I enlighet med dessa anvisningar kan mald masugns-slagg tillsammans med byggnadscement användassom bindemedel i betong.

När mald masugnsslagg används skall dess inverk-ningar på betongmassans och den hårdnade betongensegenskaper beaktas. Härvid uppmärksammas bl.a.följande omständigheter:– bindemedelsegenskaperna hos den malda

masugnsslaggen beroende på dess samman-sättning, avkylningssättet och malningen

– betongens bearbetbarhet och vattensepa-rationen

– utvecklingen av betongens hållfasthet speci-ellt vid låga temperatur

– den malda masugnsslaggens inverkan på an-vändningen av tillsatsmedel i betongen

– betongens efterbehandling speciellt med hän-syn till konstruktionens hållbarhet.

De tillåtna maximimängderna mald masugnsslaggberoende på den byggnadscement som använts ochpå övriga tillsatsmaterial anges i punkt 7.8.

7.6 Masugnsslagg och ferro-kromslagg som ballast i betong

7.6.1 SAMMANSÄTTNINGEN OCH EGEN-SKAPERNA HOS MASUGNSSLAGGOCH FERROKROMSLAGG

Luftkyld krossad masugnsslagg, pelleterad ochgranulerad masugnsslagg samt krossad ferrokrom-slagg, som används såsom ballast i betong, skall upp-fylla de krav som anges i tabell 7.3.

TAULUKKO 7.3Kraven på omald slaggs sammansättning och egen-skaper

Testingsobjekt Krav

SO3 ≤ 0,7 %Cl– ≤ 0,02 %svavel totalt ≤ 2,0 %menliga järnföreningar får ej förekommainstabil 2 CaO ⋅ SiO2 får ej förekommatäthet och uppsugning kraven ställsav vatten produktvis

7.6.2 ANVÄNDNING AV MASUGNSSLAGGOCH FERROKROMSLAGG SOMBALLASTMATERIAL

Som ballastmaterial i betong används masugnsslaggi form av luftkylt kross, pelleterat eller granulerat.Ferrokromslagg används i form av luftkylt kross.

När slagg används som ballastmaterial i betong til-lämpas anvisningarna i punkterna 4…6.

7.7 Silikastoft

7.7.1 SILIKASTOFTETS SAMMANSÄTT-NING OCH EGENSKAPER

Silikastoftets sammansättning och egenskaper skalluppfylla de krav som anges i tabell 7.4.

TABELL 7.4Kraven på sammansättningen och egenskaperna hossilikastoft

Testingsobjekt Krav

Glödförlust ≤ 5 %SiO2 ≥ 80 %MgO ≤ 5,0 %Cl– ≤ 0,3 %

7.7.2 ANVÄNDNING AV SILIKASTOFT

När silikastoft används beaktas dess inverkningar påbetongmassans och den hårdnade betongens egenska-per. Härvid uppmärksammas bland annat följandeomständigheter:– de inverkningar som variationerna i silika-

stoftets kvalitet har på betongens egenskaper

67– på grund av sin stora finhet inverkar silika-stoftet på betongens konsistens och medförbehov av användning av tillsatsmedel somökar konsistensen

– att cementmängden är tillräcklig med hänsyntill miljöförhållandena så att långvarig håll-barhet hos konstruktionen försäkras

– utvecklingen av betongens hållfasthet ochtemperaturens inverkan på den med beak-tande av att silikastoft vid rumstemperaturoch lägre temperatur inte inverkar ökande påkorttidshållfastheter

– den inverkan som silikastoftets kolhalt i sam-band med användning av tillsatsmedel; spe-ciellt porbildande medel, utövar på dose-ringen av tillsatsmedlet

– efterbehandlingen.

De tillåtna mängderna silikastoft beroende på denbyggnadscement som används och på övriga tillsats-material anges i punkt 7.8.

7.8 Begränsningar av användningenav tillsatsmaterial

De vid användning av tillsatsmaterial tillåtna maximi-mängderna beroende på den byggnadscement som

1) När frostbeständig betong tillverkas med hjälp av porbildande medel, får flygaska tillsättas endast då cementtyper CEM I eller CEM II Aanvänds. Flygaska bör härvid vara av klass A och dess största tillåtna mängd är 25 % av cementets mängd, dock så, att flygaskans totalamängd (= den tillsatta + flygaskan i cement) ej får överskrida 20 % av bindemedlets (= cement + den tillsatta mängden flygaska) mängd.

TABELL 7.5Maximimägderna tillsatsmaterial vid betongtillverkning i procent av mängden byggnadscement

Byggnadscement

Portland- Portland- Portland- Masugns-cement blandcement A blandcement B cement

Tillsatsmaterial CEM I CEM II A CEM II B CEM III

Flygaska1) 60 % 35 % 10 %

Mald masugns-slagg 350 % 200 % 50 %

Silikastoft 10 % 10 % 5 %

Flygaska och sammanlagt sammanlagt sammanlagtmald masugns- högst högst högstslagg 60 % 35 % 10 %

Flygaska och högst (60–3S) % högst (35–3S) %silikastoft S [%] flygaska och flygaska och

högst 10 % högst 10 %silikastoft silikastoft Tillsatsmaterial används ej

Mald masugns- högst (350–16S) % högst (200–16S) %slagg och silika- mald masugns- mald masugns-stoft S [%] slagg och slagg och

högst 10 % högst 10 %silikastoft silikastoft

används och med beaktande av eventuell gemensamanvändning av tillsatsmaterial samt begränsningarnaav användningen av flygaska i frostbeständig betonganges i tabell 7.5.

När de i tabell 7.5 angivna maximimängderna tillsats-material beräknats har det antagits att cement-kvaliteterna innehåller de maximimängder tillsats-material som tillåts i standarden SFS 3165. Om mäng-derna tillsatsmaterial i den cement som används ärmindre och exakt kända, får vid betongtillverkningenmängderna tillsatsmaterial ökas i motsvarande grad.Det antas att effekten av silikastoftets puzzolanitet ärdubbel jämfört med flygaska.

7.9 Tillverkningskontroll avkonstruktioner

När tillsatsmaterial används övervakas tillverkningenav betongkonstruktioner med iakttagande av anvis-ningarna i kapitel 5. Speciellt ägnas uppmärksamhetåt konstruktionernas hållbarhet i de fall, då kon-struktionerna kommer att utsättas för förhållandensom är svåra med avseende på hållbarheten, åt attbetongens hållfasthetsutveckling säkras särskilt i kalltväder samt åt att efterbehandlingen av betongen äromsorgsfull.

68 8BRANDTEKNISKDIMENSIONERING

8.1 Allmänna anvisningar

En konstruktions eller byggnadsdels brandmotstånds-förmåga bedöms med brandmotståndstiden, som kanbestämmas experimentellt i enlighet med gällandestandard eller med iakttagande av de förfaringssättsom anges i dessa anvisningar.

I dessa anvisningar anges dimensioneringsgrundernaför fastställande av betongkonstruktioners brand-motståndstid genom beräkning och tabelldimen-sioneringen för olika brandmotståndstider.

8.2 Grunderna för brandtekniskdimensionering

8.2.1 KONSTRUKTIONERS BRAND-MOTSTÅNDSFÖRMÅGA

8.2.1.1 Bärande konstuktions brand-motståndsförmåga

Med brandmotståndsförmåga hos bärande konstruk-tion, byggnadsdel eller fog förstås att den bärförmågasom belastningen under brand kräver bibehålls underbranden. Det anses att denna bestäms på grund av dentid som behövs för att uppnå brott- eller böjgräns-tillstånd.

8.2.1.2 Sektionerande konstruktionsbrandmotståndsförmåga

Med brandmotståndsförmåga hos sektionerande kon-struktion eller byggnadsdel förstås att isolerings-förmågan och tätheten bibehålls under brand. Iso-leringsförmågan är konstruktionens förmåga att för-hindra värmespridning och tätheten dess förmåga attförhindra att gaser tränger genom konstruktionen.Som grund för bedömning av isoleringsförmågananvänds temperaturstegringen i konstruktionsytan påmotsatta sidan om branden. Konstaterandet av att tät-heten bibehållas skall baseras på prov.

8.2.2 KRAV PÅ BRANDMOTSTÅNDS-FÖRMÅGA

8.2.2.1 Konstruktions brandmotståndstid

Brandmotsståndsförmåga hos konstruktion ellerbyggnadsdel mäts med brandmotsståndstiden. Här-med avses den vanligen i minuter uttryckta tid undervilken byggnadsdelen uppfyller kraven på brand-motståndsförmåga i punkterna 8.2.2.2 och 8.2.2.3under de brandförhållanden som preciseras i punkt8.2.3.

8.2.2.2 Krav på konstruktions bärförmåga

En konstruktions bärkraft anses ha gått förlorad ochbrottgränstillståndet vara uppnått när konstruktionenrasar. Brottgränstillståndet anses ha blivit uppnåttockså när ökningen av konstruktionens böjning un-der en minut överskrider värdet L2/9000 h, där L ärkonstruktionens spännvidd och h tvärsnittets effek-tiva höjd. Böjgränstillståndet anses ha blivit uppnåttnär konstruktionens böjning överskrider värdet L/30.

Ovan nämnda värden för böjningen och böjhastig-heten kan överskridas under förutsättning att andrabärande eller sektionerande byggnadsdelar inte vilarpå konstruktionen och att konstruktionen vid sin böj-ning inte skadar nedanför belägna konstruktioner avmotsvarande slag. Vid projekteringen av sådana kon-struktioner måste särskild uppmärksamhet ägnas åtkonstruktionens deformeringskapacitet på stöden ochåt att konstruktionshelheten bibehåller sin stabilitetoch bärförmåga samt i fråga om sektionerande kon-struktioner också sin täthet oberoende av att funktions-sättet eventuellt förändrats under brand.

8.2.2.3 Krav på konstruktionsisoleringsförmåga

Vad isoleringsförmågan vidkommer anses sektione-rande konstruktion ha förlorat sin brandmotstånds-förmåga då stegringen av medeltemperaturen i kon-struktionens yta på den motsatta sidan om brandenöverstiger värdet 140 °C eller den största tempera-turstegringen överstiger värdet 180 °C eller då denhögsta temperaturen överstiger värdet 220 °C obe-roende av initialtemperaturen.

69

8.2.3 BRANDFÖRHÅLLANDEN

Tid-temperaturavhängigheten i brandutrymme beräk-nas vid s.k. standardbrand ur formeln

T – T0 = 345 lg (8 t + 1) (8.1)

därT är temperaturen (°C) i brandutrymmet vid tid-

punkten t (min)T0 är temperaturen (°C) vid tidpunkten t = 0.

Tid-temperaturavhängigheten i brandutrymmet kanockså bestämmas genom att undersöka energibalanseni brandutrymmet. Härvid beaktas brandlastens stor-lek och förbränningsegenskaper, inverkningen avöppningar av brandutrymmet, brandutrymmets geo-metri och storlek samt de termiska egenskaperna hosbyggnadsmaterial i de konstruktioner som gränsar motbrandutrymmet.

8.2.4 KONSTRUKTIONERS BELASTNINGARUNDER BRAND OCH SÄKERHETS-KOEFFICIENTERNA

8.2.4.1 Nyttiga laster och naturliga laster

Som nyttiga laster används för projekteringen avkonstruktionerna preciserade karakteriska laster. Somvistelse- och samlingslast får dock värdet 0,75 kN/m2 används, som trängsellast 2,0 kN/m2 samt somvärde för snölast 50 % och som värde för vindlast

30% av den karakteriska lasten. I vertikala konstruk-tioner får dessutom särskilt för sig angivna lastned-sättningar göras i vistelse- och samlingslaster. Vidvalet av belastningskombinationer iakttas de allmänttillämpade principerna med avseende på den belast-ningskombination som vid varje särskilt tillfälle ärfarligast. Det kan vid dimensioneringen antas, att snö-och vindlaster ej förekommer samtidigt.

8.2.4.2 Säkerhetskoefficienter

Som partialsäkerhetskoefficient för last och materialanvänds vid brandteknisk dimensionering värdet 1,0.

8.2.5 DE TERMISKA OCH TERMO-MEKANISKA EGENSKAPERNA HOSBYGGNADSMATERIAL

När byggnadsmaterialens termiska egenskaper (värme-ledningsförmåga, specifik värmekapacitet, emissions-koefficient) och termomekaniska egenskaper (elasti-citetsegenskaper, hållfastheter, värmeutvidgning) iavsevärd grad beror på temperaturen, beaktas ifråga-varande avhängigheter i beräkningarna av brandmot-ståndsförmåga. Fasändringar i byggnadsmaterialen(förgasning, smältning, sintring) beaktas i beräknin-garna av brandmotståndsförmåga.

Figur 8.1

Sambandet tid-temperatur i brandutrymmet vid standardbrand, då initialtemperaturen är + 20 °C

tem

per

atur

(°C

)

tid (min)

70 8.3 Bärande och sektionerandebetongkonstruktioner

8.3.1 TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Dessa anvisningar gäller konstruktioner i vilka dethuvudsakliga ballastmaterialet i betongen består avnatursten, masugnsslagg eller lättgrus. När i huvudsakannat ballastmaterial används skall dess brandtekniskaegenskaper utredas.

8.3.2 DIMENSIONERING GENOMBERÄKNING

8.3.2.1 Grunderna för beräkningar av bärförmåga

Vid dimensioneringen används de allmänt godtagnametoderna för dimensionering av bärande konstruk-tioner. När konstruktionernas brandmotståndsförmågaberäknas, beaktas på grundvalen av tillförlitliga under-sökningar och med tillräcklig noggrannhet– temperaturstegringen i konstruktionen– materialslegenskapernas förändring vid tem-

peraturstegring– samverkan mellan armeringen och betongen

vid temperaturstegring– värmeutvidgningens verkningar– i statiskt obestämda konstruktioner krafternas

omfördelning.

8.3.2.2 Egenskaperna hos stålet

I betongkonstruktioner avses med stålets kritiska tem-peratur Tcr den temperatur hos stålet vid vilken arme-

Figur 8.2

Temperaturens inverkan på armeringsstålets

hållfasthet

fyT = armeringsstålets hållfasthet vid temperaturen T

fyk = armeringsstålets karakteristiska hållfasthet,

som är sträckhållfastheten eller den mot 0,2-

gränsen svarande hållfastheten vid +20 °C.

Figur 8.3

Temperaturens inverkan på kalldraget spännståls

hållfasthet

fpukT = spännstålets hållfasthet vid temperaturen T

fpuk = spännstålets karakteristiska brotthållfasthet

vid + 20 °C.

Figur 8.4

Temperaturens inverkan på armeringsstålets (1)

och spännstålets (2) elasticitetsmodul.

ET = stålets elasticitetsmodul vid temperaturen T

E20 = stålets elasticitetsmodul vid +20 °C.

ringsstålets sträckhållfasthet eller mot 0,2-gränsensvarande hållfasthet till följd av temperaturstegringhar nedgått till den i konstruktionen av belastningenunder brandsituation föranledda armeringsspännin-gens storlek.

På vilket sätt de mekaniska egenskaperna hos betong-och spännstål är beroende av temperaturen anges ifigurerna 8.2, 8.3 och 8.4. Värdena i dessa figurer fåranvändas för armeringsstål A500HW och B50OK.

71

Figur 8.5

Temperaturens inverkan på torr betongs

värmeledningsförmåga, λcT

(1) = vanlig betong

(2) = lättgrusbetong, ρc = 1200 kg/m3

8.3.2.3 Betongens egenskaper

På vilket sätt betongens termiska och mekaniska egen-skaper är beroende av temperaturen anges i figurerna8.5, 8.6, 8.7, 8.8, 8.9 och 8.10. Temperaturstegringeni konstruktion kan också bestämmas med användningav kurvor eller tabeller som grundar sig på tillförlit-liga provresultat. Fuktighetens inverkan på betongenstermiska egenskaper kan beaktas exempelvis genomatt de termiska egenskapernas värden omvandlas inomtemperaturområdet under 150 °C.

Figur 8.8

Temperaturens inverkan på obelastad betongs

värmeutvidgning, εcT

(1) = vanlig betong

(2) = lättgrusbetong

Figur 8.7

Temperaturens inverkan på torr betongs

temperaturledningsförmåga, acT

(1) = vanlig betong

(2) = lättgrusbetong, ρc = 1200 kg/m3

Figur 8.6

Temperaturens inverkan på torr betongs specifika

värmekapacitet, cp

72 8.3.3 DIMENSIONERING MEDELSTABELLER

8.3.3.1 Allmänt

Tabelldimensionering får tillämpas på konstruktioner,som vid dimensioneringen av brukstemperatur-området har projekterats i enlighet med anvisningarnai punkt 2 eller 3. Tabelldimensionering får dock intetillämpas på förspända hålplattor.

De mot olika brandmotståndstider svarandeminimimåtten för tvärsnitt och minimivärdena förmedeltjockleken hos betongskikten på huvudarmeringanges i tabellerna 8.2, 8.3, 8.4, 8.5, 8.6, 8.7, 8.8, 8.9och 8.10. I tabellvärdena skall de korrigeringar görassom de i huvudarmeringen ingående stålens kritiskatemperatur förutsätter.

Om noggrannare utredningar ej görs, och om ande-len bunden last från den totala lasten är högst 80%,kan som kritisk temperatur för stål A500HW ochB60OK samt kalldraget spännstål användas tempe-ratur, där armeringsstålets sträckhållfasthet ellerspännstålets brotthållfasthet har nedgått till 60% avstålets hållfasthet vid temperaturen +20 grader.

TABELL 8.1Stålets kritiska temperatur Tcr [°C], vid vilken ar-meringsstålets sträckhållfasthet eller spännståletsbrotthållfasthet har nedgått till 60 % av stålets håll-fasthet vid temperaturen + 20 °C.

Stålkvalitet Tcr 1)

A500HW, B500K 500Kallgradet spännstål 350

1) Värderna för den kritiska temperaturen kan tillämpas, om denpermanenta lasten utgör högst 80 % av den totala lasten..

Stålets kritiska temperatur kan bestämmas noggran-nare genom att stålspänningen beräknas med använd-ning av belastningarna och säkerhetskoefficienternai punkt 8.2.4. Av figur 8.2 framgår armeringsstålenskritiska temperatur och av figur 8.3 spännstålens kri-tiska temperatur.

Figur 8.9

Temperaturens inverkan på betongens tryck-

hållfasthet.

(1a) = vanlig betong, belastningsgrad 0 % av kub-

hållfastheten vid +20 °C

(1b) = vanlig betong, belastningsgrad 30 % av kub-

hållfastheten vid +20 °C

(2) = lättgrusbetong, belastningsgrad 0…30 % av

kubhållfastheten vid +20 °C

fcT = betongens tryckhållfasthet vid temperaturen T

fc20 = betongens tryckhållfasthet vid +20 °C

Figur 8.10

Temperaturens inverkan på vanlig betongs

draghållfasthet

fctT = betongens draghållfasthet vid temperaturen T

fct20 = betongens draghållfasthet vid +20 °C

73Skyddsskiktets medeltjocklek beräknas ur formeln

c = (8.2)

missäAsi är stångens eller linans tvärsnittsarea [mm2]ci är det minsta avståndet från stångens eller lin-

ans yta till betongytan [mm]n är antalet stänger eller linor.

Om huvudarmeringen består av flera stålkvaliteter,används i formel (8.2) den med stålets karakteristiskahållfasthet multiplicerade tvärsnittsarean fykAsi i ställetför tvärsnittsarean Asi.

Med undantag av det värmeisolerande skiktet på mot-satta sidan om branden kan obrännbara utjämnings-och ytskikt medräknas i konstruktions och skydds-skiktets tjocklek, om värmeledningsförmågan hossådant materialskikt i en brandsituation är högst likastor som hos betongen. Ytskiktets termiska egenska-per får beaktas när temperaturstegringen i konstruk-tionen beräknas. Vid behov bör det genom prov påvi-sas, att ytskiktet hålls kvar i en brandsituation.

Måtten för de i tabellerna angivna konstruktionernaav lättgrusbetong och värdena för skyddsskiktetstjocklek används när betongens torrtäthet är högst1200 kg/m3. Om torrtätheten är större, görs en lineärinterpolation mellan värdena för vanlig betong ochvärdena för lättgrusbetong.

As1c1 + As2c2 + … + Asncn

As1 + As2 + … + Asn

TABELL 8.3Minimivärden för medeltjockleken hos skyddsskiktet på plattas huvudarmering [mm]

Brandmotståndstid [min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betong– i en riktning armerad platta 1) 10 15 25 35 50 60

– korsarmerad plattastödd på fyra sidorLy/Lx ≤ 1,5 10 10 15 20 35 45

stödd på tre sidorLy/Lx > 1,0 10 15 25 35 50 600,7 ≤ Ly/Lx ≤ 1,0 10 15 25 30 40 50Ly/Lx < 0,7 10 10 20 25 35 45

b) lättgrusbetong– i en riktning armerad platta 1) 10 15 25 35 45 50

– korsarmerad plattastödd på fyra sidorLy/Lx ≤ 1,5 10 10 15 15 30 40

stödd på tre sidorLy/Lx > 1,0 10 15 25 35 45 500,7 ≤ Ly/Lx ≤ 1,0 10 15 20 25 35 40Ly/Lx < 0,7 10 10 15 20 30 40

1) Andvänds också i korsarmerade plattor då Ly/Lx > 2,0.

x

y

x

y

x

y

x

y

8.3.3.2 Plattor

Anvisningarna i denna punkt tillämpas i huvudsak påböjda konstruktioner eller de konstruktioner som ut-sätts för brandbelastning genom en planyta.

Massiv plattas minimitjocklek anges i tabell 8.2. Mini-mitjockleken av väggen mellan hålplattas utsida ochhålan är 40 mm, om den fordrade brandmotstånds-tiden är minst 30 min.

TABELL 8.2Massiv plattas minimitjocklek [mm].

Brandmotståndstid[min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betong– plattans tjocklek 60 80 100 120 150 175

b) lättgrusbetong– plattans tjocklek 60 65 80 95 120 140

Hålplattas genomsnittliga tjocklek bör vara minst likastor som minimitjockleken hos en massiv platta medsamma brandmotståndsförmåga. Den genomsnittligatjockleken erhålls genom att plattans betongtvärsnitts-yta divideras med plattans bredd.

Minimitjockleken hos skyddsskiktet på plattas huvud-armering anges i tabell 8.3. Om i korsarmerad, på allafyra sidorna stödd platta, där Lx är plattans mindre

74 och Ly plattans större spännvidd, villkoret 1,5<Ly/Lx<2,0 gäller, erhålls minimitjockleken genom lineärinterpolation mellan värdena för i en riktning ochkorsarmerad platta.

De i tabell 8.3 angivna värdena för skyddsskiktetstjocklek används då de i huvudarmeringen ingåendestålens kritiska temperatur är 500 °C. Skyddsskiktetstjocklek ökas med 1 mm för varje 10-tal °C med vil-ket stålens kritiska temperatur understiger 500 °C. Ärden kritiska temperaturen högre än 500 °C, kan mot-svarande minskning göras i täckskiktets tjocklek.

För kontinuerliga plattor som är armerade i en rikt-ning kan man beakta krafternas omfördelning ochinverkan av den tryckkraft som fasta stöd föranlederpå plattans undre yta. Med anledning härav kan vär-dena i tabellerna 8.4 eller 8.5 i stället för värdena itabell 8.3 användas som minimitjocklek hos huvud-armeringens skyddsskikt.

TABELL 8.4Minimivärdena [mm] för den genomsnittliga tjock-leken hos skyddsskiktet på huvudarmeringen i konti-nuerlig eller inspänd platta under följande villkor:– plattan fungerar som sektionerande konstruk-

tion, varvid såväl fältets som stödets arme-ring inte samtidigt utsätts för brandbelastning

– stödarmeringen sträcker sig 0,05 L längre frånstödet än i brukstemperaturdimensioneringen.

Brandmotståndstid[min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betong 10 10 20 30 45 55

b) lättgrusbetong 10 10 15 25 40 50

De i tabellerna 8.4 och 8.5 angivna värdena förskyddsskiktets tjocklek används när de i huvud-armeringen ingående stålens kritiska temperatur är500 °C. Skyddsskiktets tjocklek ökas med 1 mm förvarje 10-tal °C med vilket stålens kritiska temperaturunderstiger 500 °C. Är den kritiska temperaturen hö-gre än 500 °C, kan motsvarande minskning göras iskyddsskiktets tjocklek.

TABELL 8.5Minimivärdena [mm] för den genomsnittliga tjock-leken hos skyddsskiktet på huvudarmeringen i konti-nuerlig eller inspänd platta under följande villkor:– plattan fungerar som sektionerande konstruk-

tion, varvid såväl fältets som stödets arme-ring inte samtidigt utsätts för brandbelastning

– stödarmeringens mängd är minst lika stor somfältarmeringens mängd

– minst 20 % av stödarmeringen sträcks överfältet

– den övriga stödarmeringen sträcker sig 0, 15L längre från stödet än i brukstempetatur-dimensioneringen.

Brandmotståndstid[min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betong 10 10 10 15 25 35

b) lättgrusbetong 10 10 10 10 20 25

8.3.3.3 Balkar

Anvisningar i denna punkt tillämpas i huvudsak påböjda konstruktioner eller på sådana delar av dem somutsätts för brandbelastning genom två eller flera plan-ytor.

Balks minimibredd vid huvudarmeringens tyngd-punktsaxel, minimivärdena för medeltjockleken hosI-balks fläns och minimibredderna hos I-balks livanges i tabell 8.6. Balkens minimibredder tillämpasockså på ribborna i ribb-, TT-, kupol- eller motsva-rande plattor och på flänsbredden på I-balks dragsida.

TABELL 8.6Balks minimibredd bmin [mm] vid huvudarmeringenstyngdpunktsaxel och minimivärdet bf min [mm] för me-deltjockleken hos I-balks fläns samt minimibreddenbw [mm] hos I-balks liv.

Brandmotståndstid[min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betongbmin, bf min 80 120 150 180 240 280bw 80 100 100 120 140 160

b) lättgrusbetongbmin, bf min 80 100 120 160 180 225bw 80 80 80 100 115 130

75

De i tabell 8.6 angivna minimibredderna bmin och bfmin

används när de i huvudarmeringen ingående stålenskritiska temperatur är minst 450 °C. Balksminimibredd ökas med 4 mm för varje 10-tal °C medvilket stålens kritiska temperatur understiger 450 °C.

Minimivärdena för medeltjockleken hos skyddsskiktetpå balks huvudarmering anges i tabell 8.7, figur 8.11.Mellanliggande värden interpoleras lineärt. Minimi-värdena tillämpas också på medeltjockleken hosskyddsskiktet på huvudarmeringen i ribb-, TT- ochkupolplattor.

De i tabell 8.7 angivna värdena för skyddsskiktetstjocklek används när de i huvudarmeringen ingåendestålens kritiska temperatur är 500 °C. Skyddsskiktetstjocklek ökas med 1 mm för varje 10-tal °C med vil-ket stålens kritiska temperatur understiger 500 °C. Ärden kritiska temperaturen högre än 500 °C, kan mot-svarande minskning göras i skyddsskiktets tjocklek.

Om skjuvkrafter upptas med armering, tillämpas pådenna skjuvarmerings skyddsskikt samma krav sompå huvudarmeringen i platta som är armerad i en rikt-ning, se tabell 8.3.

Beträffande huvudarmeringens skyddsskikt behand-las höga balkar enligt de krav som gäller balkar och iövrigt enligt de krav som gäller väggar.

Vid hål i balk skall det dragna tvärsnittets area varaminst 2b2

min, figur 8.12. Måttet bmin framgår av tabell8.6. Minimivärdena för skyddsskiktets medeltjocklekframgår av tabell 8.7 också på hålets sida. Dessa kravgäller inte hål vilkas största diameter eller sidmått ärhögst b/2.

Minimivärdena bfmin för medeltjockleken hos frän-sen på den dragna sidan av I-balk anges i tabell 8.6,se figur 8.11. På minimivärdena för medeltjocklekenhos huvudarmeringens skyddsskikt inverkar förhål-landet b/bw på följande sätt:

b/bw ≤ 1,4 i tabell 8.7 angivna minimivärdenför skyddsskiktets medeltjocklek

1,4 < b/bw < 3,0 i tabell 8.7 angivna minimivärdenför skyddsskiktets medeltjocklekmultipliceras med talet

Figur 8.11

Balks tvärsnittsmått

b = bredden hos balkens dragsida vid huvud-

armeringens tyngdpunktsaxel

bf = medeltjockleken hos I-balks fläns

bw = bredden hos I-balks liv

ci = minsta avstånd från stångens eller linans yta

till betongytan

f

TABELL 8.7Minimivärdet c [mm} för medeltjockleken hosskyddsskiktet på balks huvudarmering när breddenhos balkens dragsida vid huvudarmeringens tyngd-punktsaxel är b [mm].

Brandmotståndstid[min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betongbmin 80 120 150 180 240 280c 20 35 50 60 75 85

b 120 160 180 240 280 350c 10 30 40 50 65 75

b 160 180 240 280 380 480c 10 25 35 45 60 70

b 180 280 380 480 580 680c 10 20 30 40 55 65

b) lättgrusbetongbmin 80 100 120 160 180 225c 15 35 50 60 75 85

b 120 160 180 240 280 350c 10 25 35 45 60 70

b 160 180 240 280 380 480c 10 20 30 35 50 60

b 180 280 380 480 580 680c 10 15 25 35 45 50

0,85 b/bw.Figur 8.12

Fordringarna vid hål i balk

Snitt A-A

den dragna sidanstvärsnittsarea ≥2b2min

76 Om flänsens tvärsnittsarea är minst2b2

min, bmin i tabell 8.6, kan de itabell 8.7 angivna minimivärdenaför skyddsskiktets medeltjocklekanvändas.

b/bw ≥ 3,0 flänsens tvärsnittsarea skall varaminst 2b2

min, bmin i tabell 8.6.Minimivärderna för täckskiktetsmedeltjocklek framgår av tabell 8.7.

För kontinuerliga och inspända balkar kan man be-akta krafternas omfördelning och inverkan av dentryckkraft som fasta, icke sjunkande stöd föranlederpå balkens undre yta. Med anledning härav kan vär-dena i tabell 8.8 i stället för värdena i tabell 8.7 an-vändas som minimivärden för medeltjockleken hosskyddsskiktet på balkens huvudarmering.

De i tabell 8.8 angivna värdena för skyddsskiktetstjocklek andvänds när de i huvudarmeringen ingåendestålens kritiska temperatur är 500 °C Skyddsskiktetstjocklek ökas med 1 mm för varje 10-tal °C med vilketstålens kritiska temperatur understiger 500 °C. Är denkritiska temperaturen högre än 500 °C, kan motsva-rande minskning göras i skyddsskiktets tjocklek.

8.3.3.4 Pelare

Det minsta sidmåttet för pelare med rektangulärt tvär-snitt och minimivärdet för medeltjockleken hosskyddsskiktet på huvudarmeringen på de sidor avpelaren som är utsatta för brand anges i tabell 8.9.Minimidiametern i pelare med runt tvärsnitt erhållsgenom att den i tabell 8.9 förutsatta sidlängden mul-tipliceras med talet 1,13. Värdena i tabell 8.9, som

TABELL 8.8Minimivärdet c [mm] för medeltjockleken hosskyddsskiktet på huvudarmeringen i kontinuerlig el-ler inspänd balk under följande villkor:– balken är förenad med sektionerande platta,

varvid såväl fältets som stödets armering intesamtidigt utsätts för brandbelastning

– stödarmeringens mängd är minst lika stor somfältarmeringens mängd

– minst 20 % av stödarmeringen dras över fäl-tet

– annan stödarmering utsträcks 0,15 L längrefrån stödet än i brukstemperaturdimensio-neringen.

Brandmotståndstid[min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betongbmin 80 120 150 180 240 280c 10 25 30 40 45 55

b 120 160 180 240 280 350c 10 20 30 35 45 55

b 160 180 240 280 380 480c 10 10 20 30 45 55

b 180 280 380 480 580 680c 10 10 20 30 45 55

b) lättgrusbetongbmin 80 100 120 160 180 225c 10 20 30 40 45 55

b 120 160 180 240 280 350c 10 10 25 35 40 50

b 160 180 240 280 380 480c 10 10 20 25 35 45

b 180 280 380 480 580 680c 10 10 20 25 35 45

TABELL 8.9Rektangulär pelares minsta sidmått b [mm] och detdäremot svarande minimivärdet c [mm] för medel-tjockleken hos skyddsskiktet på huvudarmeringen påde sidor som är utsatta för brand. Sidmåttets minimi-värde är bmin [mm].

Brandmotståndstid[min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betong

ursatta för brand äri tvärsnittets omkrets

tre eller fyra sidorbmin 150 180 240 280 380 450c 15 20 30 40 55 75

b 180 240 280 380 480 580c 10 15 25 35 45 65

två sidorbmin 125 160 200 240 280 380c 10 20 25 35 45 65

en sidabmin 100 120 140 160 200 240c 10 20 30 35 35 35

b) lättgrusbetong

ursatta för brand äri tvärsnittets omkrets

tre eller fyra sidorbmin 150 160 200 240 320 360c 15 20 35 45 55 75

två sidorbmin 125 130 160 180 240 280c 15 20 30 40 45 65

en sidabmin 100 100 115 130 160 180c 10 20 30 35 35 35

77beror på antalet av de sidor som utsätts för brand, kantillämpas också på pelare av annan än rektangulärform genom att motsvarande förhållande mellan denför brand utsatta delen och hela tvärsnittets omkretsanvänds.

De i tabell 8.9 angivna minsta sidmåtten för pelaremed rektangulärt tvärsnitt kan avändas utan särskildkontroll, om minst ett av följande tre villkor gäller:– pelarens mindre sidmått är större än 280 mm– pelarens slankhetstal 1c/b<10, där lc är

pelarens knäckningslängd, dock minst avstån-det mellan stöden, och b är pelarens sidmått iden riktning som granskas

– pelaren belastas av i huvudsak horisontal-krafter.

De i tabell 8.9 angivna värdena för skyddsskiktetstjocklek används när de i huvudarmeringen ingåendestålens kritiska temperatur är 500 °C. Skyddsskiktetstjocklek ökas med 1 mm för varje 10-tal °C med vilketstålens kritiska temperatur understiger 500 °C. Är denkritiska temperaturen högre än 500 °C, kan motsva-rande minskning göras i skyddsskiktets tjocklek.

När kravet på brandmotstånstid är 6…240 minuter,kan man i pelare som medeltjocklek hos skyddskiktetpå varje sida använda det värde som brandmotstånds-tiden 30 minuter förutsätter, om pelaren betraktas somen sådan oarmerad konstruktion i vilken pelarens tvär-snitt har reducerats från varje sida som är utsatt förbrand med det i tabell 8.9 angivna minimivärdet förskyddskiktets medeltjocklek för den brandmotstånds-tid som fordras, och om den så erhållna pelarens ka-pacitet är tillräcklig för den i punkt 8.2.4 avsedda be-lastningen under brand.

8.3.3.5 Väggar

Väggs minimitjocklek och minimitjockleken hosskyddsskiktet på huvudarmeringen i bärande vägganges i tabell 8.10. Minimitjockleken hos väggenmellan utsidan av vägg med håla och hålan är 40 mm,

om den brandmotståndstid som krävs är minst 30 min.Medeltjockleken hos vägg med hålighet skall varaminst lika stor som minimitjockleken hos massiv väggmed samma brandmotståndsförmåga. Medeltjock-leken beräknas på samma sätt som för plattor.

De i tabell 8.10 angivna värdena för skyddsskiktetstjocklek används när de i huvudarmeringen ingåendestålens kritiska temperatur är 500 °C. Skyddsskiktetstjocklek ökas med 1 mm för varje 10-tal °C med vil-ket stålens kritiska temperatur understiger 500 °C. Ärden kritiska temperaturen högre, kan motsvarandeminskning göras i skyddsskiktets tjocklek.

När kravet på brandmotståndstid är 60…240 minuterkan man i vägg som medeltjocklek hos skyddsskiktetanvända det värde som brandmotståndstiden 30 minförutsätter, om väggen betraktas som en sådan oar-merad konstruktion i vilken väggens tjocklek harminskats med det i tabell 8.10 angivna värdet för mini-mitjockleken hos skyddsskiktet för den brandmots-ståndstid som fordras , och om den så erhållna väg-gens kapacitet är tillräcklig for den i punkt 8.2.4 av-sedda belastningen under brand.

8.3.3.6 Dragstångskonstruktioner

Dragstångskonstruktions tvärsnittsyta bör vara minst2b2

min, se tabell 8.6. På dragen konstruktion tilläm-pas kraven på motsvarande rektangulära balk iminimivärdena för det mindre sidmåttet b ochskyddsskiktets tjocklek c, se tabellerna 8.6 och 8.7.

8.3.3.7 Förhindrande av spjälkning

Ifall tjockleken hos den närmast konstruktions yta lig-gande armeringens skyddsskikt är större än 40 mm,skall tilläggsarmering, som minskar spjälkning, an-vändas. Tilläggsarmeringen skall placeras på ett av-stånd av 15…25 mm från konstruktionens yta. Somtilläggsarmering kan armeringsnät eller korslagd ar-mering användas, varvid trådens tjocklek är minst 2,5mm och maskorna 50 x 50.…150 x 150 mm.

TABELL 8.10Väggs minimitjocklek [mm] och minimitjockleken [mm] hos skyddsskiktet på bärande väggs huvudarmering

Brandmotståndstid [min] 30 60 90 120 180 240

a) vanlig betong– sektionerande, icke bärande vägg 60 80 100 120 150 175– bärande vägg 100 120 140 160 180 240– skyddsskikt i bärande vägg 10 15 25 35 50 60

b) lättgrusbetong– sektionerande, icke bärande vägg 60 65 80 100 120 140– bärande vägg 100 100 115 130 160 180– skyddsskikt i bärande vägg 10 15 25 35 45 50

78 På tilläggsarmeringen tillämpas de sedvanliga kravenpå skarv och föränkring av armeringsstänger. I bal-kar förankras tilläggsarmeringen antigen i balkens inredel eller i yta där tilläggsarmering ej fordras, figur8.13.

Skjuvarmering kan användas som tilläggsarmeringeller del av den, ifall skjuvarmeringen uppfyller dekrav som ovan ställts på tilläggsarmering.

full för-ankringslängd

Figur 8.12 Tilläggsarmerings förankring

79Bilaga 1DEFINITIONER

Ankarspännenhet

spännenhet, vars kraft upptages av betongen genomförmedling av ankaren.

Arbetsfog

ställe i konstruktion där betonggjutningen fortgår förstsedan betongen hårdnat.

Armerad betongkonstruktion

konstruktion som har projekterats så, att betongen ocharmeringen tillsammans upptager påkänningarna påkonstruktionen.

Armeringsenhet

av armerings- eller spännstål tillverkad del av arme-ring.

Armeringsstål

stål som används i icke förspänd armering i betong-konstruktion.

Ballast

kornigt och mineraliskt delmaterial, som tillsammansmed cementlimmet bildar betong.

Bearbetbarhet

gemensam benämning på betongmassans konsistens,komprimerbarhet och sammanhållning.

Bedömningsparti

betongparti eller konstruktion som bedöms som enhelhet.

Betong

konstgjord stenart som används som byggnadsmate-rial och som upstår när betongmassa hårdnar.

Betongkonstruktion

gemensam benämning på oarmerad, armerad betong-konstruktion och spännbetongkonstruktion, även medlätt ballast.

Betongmassa

blandning avcement, ballast, vatten och eventuellatillsatsämnen förrän blandningen hårdnat.

Brottgränstillstånd

grännstillstånd, i vilket konstruktionen anses delviseller helt förlora sin bärförmåga.

Bruksanvisning

på utförda prov baserad, bekräftad utredning om egen-skaperna hos material (tillsatsmedel, spännstål o.dyl.),om deras användbarhet och sätten för deras använd-ning eller om omständigheter i samband med tillämp-ningen av viss metod (spännmetod).

Bruksgränstillstånd

gränstillstånd, i vilket konstruktionen upphör att upp-fylla de fordningar som ställts såsom villkor för dessanvändning.

Brukstillstånd

tillstånd, i vilket konstruktionen uppfyller de ford-ningar som ställts såsom villkor för dess användbar-het.

Cement

med standarden överensstämmande byggnadscement.

Delmaterial

gemensam benämning på cement, ballast, vatten, till-satsmedel och andra ämnen som eventuellt används ibetong.

Dilatation

dilatationen anger hur i vatten förvarad provkroppslängdförändring i nedfrysningsskedet avviker från denenligt temperaturkoefficienten beräknade längd-förändringen.

Dimensioneringshållfasthet

materialhållfasthet som tillämpas vid beräkningar ochsom erhålls genom division av den karakteristiskahållfastheten med materialets partialsäkerhets-koefficient.

Dimensioneringslast

last som används vid beräkning av kraftstorheterna igränstillstånd som kontrolleras. Dimensioneringslas-ten erhålls genom att den karakteristiska lasten mul-tipliceras med partialsäkerhetskoefficienten för las-ten.

Dynamisk last

last som medför accelerationspåkänningar i konstruk-tion.

Efterbehandling

åtgärder som efter betonggjutning vidtages för attuppnå hållfasthet och andra egenskaper hos betongen.

Eftersläpp

sänkning av spännkraften under inspänningsarbetet.

Element

prefabricerad konstruktionsdel.

80 Fabriksbetong

betongmassa, som färdigt blandad överlämnas av till-verkaren till mottagaren.

Fogbruk

murbruk som används vid sammanfogning avkonstruktionsdelar och vars hållfasthet beaktas vidberäkningarna.

Fraktion

del av ballast som erhållits genom siktning eller an-nan motsvarande metod och i vilken kornstorlekenvarierar inom vissa gränser.

Frostbeständighet

hårdnad betongs förmåga att bibehålla sina ursprung-liga egenskaper när den utsätts för upprepad tillfrys-ning och upptining.

Förankringsglidning

rörelse i spännarmeringsenhets ända i förhållande tillankare eller delar därav när spännkraft upptages avbetongen eller därefter.

Förhållandet vatten-cement

förhållandet mellan den i betongmassa ingåendevattenmängdens och cementets vikt.

Förspänningsmetod

helhet, som bildas av de spännstål som används,insättningen, låsningen och skyddandet av spänn-armeringen samt därtill hörande anordningar och ar-betsmetoder.

Godkänd provningsanstalt

statens tekniska forskningscentral eller annan avmiljöministeriet godkänd provningsanstalt. Ackredi-terad provningsanstalt likställs med av miljöministe-riet godkänd provningsanstalt.

Gradering

viktförhållande mellan alla fraktioner i torrt, genomsiktning eller annan motsvarande metod erhålletballastprov.

Hållfasthetsklass

beteckning för betong som äger en viss nominell håll-fasthet.

Injekteringsmurbruk

murbruk som används vid injektering i skyddrör ochandra motsvarande trånga ställen och av vilket vissaegenskaper förutsätts.

Kallbearbetat stål

stål vars flytgräns höjts genom plastisk bearbetning.

Kapacitet

förmågan hos konstruktion eller del därav att upp-taga betraktad påkänning i betraktat grästillstånd.

Karakteristisk hållfasthet

hållfasthetsvärde som betecknar sträckgränsen förkonstruktions material och som ej med tillräckligsannolikhet underskrids.

Konsistens, betongmassans

betongmassans förmåga att ändra form under inver-kan av yttre krafter.

Konstruktionsklass

klass till vilken konstruktion hänförs beroende på hurkrävande projekteringen och utförandet är.

Konstruktionsprov

prov vid vilket konstruktionsprovkroppar och preci-serade provningsmetoder används.

Kontrollerad tillverkning

tillverkning av betong kallas kontrollerad, om den avtillvärkningsanläggningen utförda kvalitetskontrollenstår under uppsikt av en av miljöministeriet godkändkontrollant.

Kortvarig last

last som verkar så kort tid, att materialens av tidenberoende egenskaper inte behöver beaktas.

Krympning

av hårdnad betongs torkning och kemiska förändringarföranledd volymminskning, som är beroende av tidenoch torkningsförhållandena men ej av temperatureneller av spänning förorsakad av yttre kraft.

Krypning

av långvarig spänning föranledd och av tiden beroendedeformering.

Last

last eller annan inverkan, som i konstruktion föran-leder spänningar, deformationer eller förskjutningar.

Lättgrus

vid bränning av lera i roterande ugn genom svällningtillverkat rundkornigt ämne, i vilket kornen är fullaav små slutna luftporer.

Nominell hållfasthet

den för betongkvaliteten betecknande tryckhållfasthetsom väljes till grundval för konstruktionens projek-tering.

Normprov

prov vid vilket normprovkroppar och i standard defi-nierade provningmetoder och förhållanden används.

81Normprovkropp

provkropp av viss storlek och form, som tillverkatsav prov av betongmassan, varvid i standard medde-lade anvisningar följts vid provtagningen, tillverk-ningen av provkroppen och förvaringen av den.

Oarmerad kostruktion

kostruktion som har projekterats så, att betongen en-sam motstår påkänningarna på konstruktionen.

Objektprovkropp

provkropp av viss storlek och form tillverkad avbetongprov som lösgjorts från konstruktion.

Okontrollerad tillverkning

ifall tillverkning av betong inte står under uppsikt aven av miljöministeriet godkänd kontrollant, kallas denokontrollerad.

Partialsäkerhetskoefficient för material

koefficient genom vilken i material och vid projekte-ring uppträdande osäkerhetsfaktorer beaktas.

Proportionering

val av förhållandena mellan delmaterialen i betongmed hänsyn till de förutsätta egenskaperna hos betong-massan och betongen.

Prov

sådan del av delmaterial, betongmassa, betong, ar-mering eller konstruktion, som används vid provningareller av vilken provkroppar tillverkas.

Provkropp

kropp som för testning tillverkats av betong-, stål-eller armeringsprov.

Relationshållfasthet

av resultaten vid hållfasthetsprov beräknad teststorhet,som jämförs med den nominella hållfastheten närdugligheten hos betongen bedöms.

Relaxation eller avspänning

med tiden inträdande minskning i spänningen dåtöjningen förblir konstant.

Skyddsporförhållande

förhållandet mellan den luftfyllda porvolymen vidförvaring i vatten och den totala porvolymen.

Skyddsrör

i ankarspann ingående rör, som efter förspänningsar-betet injekteras.

Skyddsskikt

betongskikt som skyddar armeringen.

Spännbetongkonstruktion eller förspänd

betongkonstruktion

armerad konstruktion i vilken armeringen är delviseller helt förspänd.

Spännenhet

armeringsenhet, genom vars förspänning betongenbibringas åsyftat spänningstillstånd. Till spännenhetenhänförs den egentliga spännarmeringen samt eventu-ella skarvar och ankaren.

Spännstål

grundmaterialet i betongkonstruktions förspända ar-mering.

Stångknippe

armeringsenhet som bildats genom sammanbindningav parallella stänger.

Största kornstorlek

maskvidd som motsvarar den punkt på graderingskur-van där genomgångsvärdet är minst 95%.

Tillfrysningshållfasthet

tryckhållfasthet, som betong i början av hårdnads-stadiet skall uppnå för att utan att skadas kunna ut-härda verkningarna av tillfrysning.

Tillsatsmedel

sådant delmaterial i betongen som tillsammans medcementet, ballasten och vattnet används för att fysi-kaliskt eller kemiskt inverka på betongmassans ellerden hårdnade betongens egenskaper.

Tillverkningsparti, stålets

från ett charge vid samma tillverkningsprocess tillsamma nominella mått tillverkat produktparti. I spänn-armeringar kan olika trådar eller stänger tillhöra olikacharge.

Utmattningslast

upprepad last, som föranleder utmattning i kon-struktions material.

Vatteninträngningstal

resultatet av vattentäthetsprovning enligt standarden.

Vattentäthet

betongens förmåga att motstå vattenströmning genombetongen vid ensidigt verkande vattentryck.

Vidhäftningsspännenhet

Spännenhet, vars kraft upptages av betongen genomvidhäftning.

Värmebehandling

förfarande för uppvärmning av betongen genom vil-ket utvecklingen av betongens hållfasthet påskyndas.

82

A areaAc betongtvärsnittets areaAcc area för tvärsnittets tryckzonAce det område av tvärsnittets dragzon som be-

gränsas av räta linjer på avståndet 7,5 ø frånenskild stängs eller armerings tyngdpunkt

Acf den tryckta flänsens areaAco den belastade ytans area vid lokalt tryckAcl arean av belastningens fördelningsyta vid

lokalt tryckAef arean av den del av tvärsnittet som avgrän-

sas av vridarmeringAp spännarmeringens areaAs dragarmeringens areaAs tryckarmeringens areaAsl den längsgående armeringens areaAst area för bygel, tvärgående armeringAsv skjuvarmeringens areaAsvf i snittet mellan flänsen och livet belägna tvär-

gående armeringens areaAu arean av figuren, som begränsas av snittet på

avståndet d/2 från stödets kant vid genom-stansning

C tvärsnittets vridningströghetsmomentCe tvärsnittets elastiska vridningströghetsmomentEc betongens elasticitetsmodulEcc betongens omräknade elasticitetsmodul vid

långvarig belastningEcIc böjningsstyvhet hos osprucket tvärsnittEp armeringsstålets elasticitetsmodulEs stålets elasticitetsmodulF kraft, lastFbu förankringskapacitetFd dimensioneringslastFt tvärgående dragkraft, spjälkningskraftFu lokal tryckkapacitetG glidningsmodulI tröghetsmomentIc betongtvärsnittets tröghetsmomentK betongens nominella hållfasthetKef tvärsnittets effektiva böjningsstyvhetKj betongens tryckhållfasthet vid tidpunkten för

belastningens börjanKk relationshållfasthetKr fullständigt sprucket tvärsnitts böjnings-

styvhetL spännvidd, konstruktionsdels längdL0 knäckningslängd, avståndet mellan moments

nollpunkterLor reducerad knäckningslängd vid sned böjning

Bilaga 2BETECKNINGAR

M böjningsmomentMd böjningsmomentets dimensioneringsvärdeMde böjningsmomentets dimensioneringsvärde

enligt elasticitetsteorinM0 nolltöjningsmomentMr sprickningskapacitet vid böjningMx böjningsmoment kring x-axelnMy böjningsmoment kring y-axelnN normalkraftNc betongens tryckresultant i tvärsnittetNd normalkraftens dimensioneringsvärdeNp spännkraftens komponent i tyngdpunkts-

axelns riktningNr sprickningskapacitet vid centriskt dragNs dragarmeringens resultant∆Ns av skjuvkraft föranledd ökning i armeringens

dragkraftNsc tryckarmeringens resultant i tvärsnittetNsf resultant av dragarmeringen i flänsP spännkraftT vridmoment, temperaturTc betongens vridkapacitetTd vridmomentets dimensioneringsvärdeTs vridarmeringens vridkapacitetTu,max vridkapacitetens övre gränsV skjuvkraft, bedömningspartiets storlekVc betongens skjuvkapacitetVco grundvärdet för betongens skjuvkapacitet i

betongen i en konstruktion utan skjuvarme-ring

Vd skjuvkraftens dimensioneringsvärdeVd,red reducerad skjuvkraftVF av lasten F föranledd skjuvkraftVp spännkraftens komponent i skjuvkraftens

riktningVs skjuvarmeringens kapacitetVu skjuvkapacitet, genomstansningskapacitetVuf Vsf + Vcf = skjuvkapacitet mellan fläns och

livVu,max skjuvkapacitetens övre gräns, genomstans-

ningskapacitetens övre gränsW tvärsnittets elastiska böjmotståndWte tvärsnittets elastiska vridmotståndWtr vridmotståndet hos ett lådbalkstvärsnitt, som

utformats efter vridningssprickningena nedböjning, avståndb tvärsnittets breddbef den tryckta flänsens effektiva breddb0 vid beräkningar använd tvärsnittsbredd, den

belastade ytans sidmått vid lokalt tryck

,

83bw livets breddbl sidmått för lastens fördelningsyta vid lokalt

tryckc tjockleken hos armeringens täckskiktd tvärsnittets effektiva höjdd’ avståndet mellan tryckarmeringens tyngd-

punkt och tvärsnittets tryckta kante normalkraftens excentricitet, genomstans-

ningskraftens excentricitetea normalkraftens initialexcentriciteted beräkningsvärdet för normalkraftens excent-

riciteterd omräknad excentricitet vid sned böjninge01 den till absoluta värdet större av normalkraft-

ens i konstruktionsdelens ändor förekom-mande excentriciteter

e02 den till absoluta värdet mindre av normal-kraftens i konstruktionsdelens ändor före-kommande excentriciteter

e0x värdet för e0 i x-axelns riktning vid sned böj-ning

e0y värdet för e0 i y-axelns riktning vid sned böj-ning

e2 normalkraftens tilläggsexcentricitetf hållfasthetfcd dimensioneringsvärdet för betongens tryck-

hållfasthetfck betongens karakteristiska tryckhållfasthetfcnd dimensioneringsvärdet för betongens tryck-

hållfasthet vid utmattningsbelastningfctd dimensioneringsvärdet för betongens drag-

hållfasthetfctk betongens karakteristiska draghållfasthetfno grundvärdet för stålets utmattningshållfasthetfp0,2k spännstålets mot gränsen 0,2 svarande karak-

teristiska sträckhållfasthetfpuk spännstålets karakteristiska brotthållfasthetfpyd spännstålets dimensioneringshållfasthetfsnd stålets dimensioneringshållfasthet vid ut-

mattningsbelastningfyd armeringsstålets dimensioneringshållfasthetfyk armeringsstålets karakteristiska hållfasthetfyld dimensioneringshållfastheten hos stålet i

längsgående armeringfytd dimensioneringshållfastheten hos stålet i tvär-

gående armeringg permanent lasth tvärsnittets höjdhe konstruktionens omräknade tjocklekhef tjockleken hos låda i lådbalkstvärsnitt som

utformats efter vridningssprickningenhf flänsens tjockleki betongtvärsnittets tröghetsradiek faktor

kb armeringens vidhäftningsfaktorkj skarvfaktorl längdlb förankringslängd1bh av en krok föranledd ändring i förankrings-

längdenlbp spännarmeringens förankringslängdlj skarvlängdlj0 skarvlängdens grundvärden lastväxlingstal, antalq variabel lastr stångens inre bockningsradies avstånd mellan stänger, bygelavståndsh fritt avstånd i sidled mellan stängersv fritt avstånd i höjdled mellan stängert tidu omkretsen av figur som begränsas av snittet

på avstådet d/2 från stödets kant vid genom-stansning

uef omkretsen av figur som begränsas av vrid-armeringen

us stångens omkretsmåttv snitt per längdenhet eller areaenhetw sprickas breddwk sprickas karakteristiska breddx neutralaxelns avstånd från tvärsnittets tryckta

kantz tvärsnittets inre momentarmα vinkel, koefficientα Es/Ec = förhållandet mellan elasticitets-

modulerαct betongens värmeutvidgningskoefficientαst stålets värmeutvidgningskoefficientβ koefficient, vågighetstalγ säkerhetskoefficientγc betongens partialsäkerhetskoefficientγs stålets partialsäkerhetskoefficientε relativ deformationεc betongens stukningεcc betongens slutliga krypningεcs betongens slutliga krympningεcso initialvärdet för betongens slutliga krympningεct betongens töjningεcu betongens brottstukningεcy betongens sträckgränsstukningεp spännstålets töjningεp0,2 spännstålets 0,2-gränsεpu spännstålets brottgränsεs stålets töjningεsc stålets stukningεu stålets brottöjning och -stukningεy stålets sträckgränstöjning och -stukningλ konstruktionsdels slankhetstalρ relativ stålarea

84 ρ’ tryckarmerings relativa stålareaρc betongens täthetρmin relativ minimistålareaρv skjuvarmeringens relativa stålareaσ spänningσc betongens spänningσmax spänningens övre gräns vid utmattningsbe-

lastning som motsvarar dimensioneringslas-ten

σmin spänningens nedre gräns vid utmattnings-belastning som motsvarar dimensionerings-lasten

σp spännstålets spänningσpo spännstålets initialspänningσp∞ spännstålets spänning efter spännförlusterσpo,max största tillåtna värde för spännstålets spän-

ning∆σp spännstålets spännförlustσs stålets dragspänningσsc stålets tryckspänningν Poissons tal för betongenφ betongens kryptalφ0 initialvärdet för betongens kryptalØ stångens diameterØn stångbuntens nominella diameter