Upload
eric-palmer
View
226
Download
0
Embed Size (px)
DESCRIPTION
A book based on gradients, a kidnapping and disagreements.
Citation preview
MITT I VÄRLDENS UTKANT
ÄNTLIGEN
TEXT OCH BILD: ERIC PALMÉR
GRAFISK FORM: ERIC PALMÉR
2012/05/01
GÖTEBORG
SVERIGE
TRYCK HDK
©
ERIC PALMÉR
TYPER
INLAGA: DIN NEXT LT PRO
FRAMSIDA: SCULPTURA CT
Han såg nästan ingenting. Georges ögon var
skadade.
Skriv så här: ögonen var trasiga med svagt
svidande.
11:52
Han var sönder någonstans.
Helt klart trasig, vi ökar obehaget.
Det rann i tinningen, han anade vad det var.
11:53
Blod, det var blod som rann, blod överallt!
Kanske inte riktigt så dramatiskt?
Just blod hade han varit med om tidigare.
11:53
Allt annat var nytt, särskilt rädslan. George var
riktigt riktigt rädd.
Han borde inte vara där. Det luktade kemiskt.
Surrande ljud.
Kanske industrilokal?
11:54
Han stod upp från golvet av cement och
industrilokal karaktär. Fortfarande suddiga och
svidande ögonen, men han såg vad han antog
var en öppning ut.
11:54
George steg ut ur den lokala öppningen. Han
visste att han hade färdats länge, men inte så
här långt. Detta var uppenbarligen en helt annan
sorts plats.
11:58
Jag tänker nog att ett staket slöt sig runt området
så att det känns lite hopplöst.
Det kändes hopplöst, det måste vara helg,
området var helt tomt.
Utan hopp.
11:58
George anade en helt vanliga gata på andra sidan.
Ända alternativet är nog att han klättrar.
Försiktigt tog han sig till staketet och kikade på
den vanliga gatan. Han såg ingen.
12:03
Bilarna stod snett parkerade som om de var
uppställda för ett klassfoto.
Vi kan inte ha massa onödiga beskrivningar, vi
måste ha tempo!
Jaja. Lugn.
George gick fram till staketet och började klättra.
12:03
Måste det vara så torftigt, kan vi inte lite beskrivningar?
Staketet kändes kallt och hårt, vingligt och
osäkert, som ett nätstaket känns. Det var så svårt
att klättra att George fick försöka ett par gånger.
12:11
Det är ingen jävla kärleksroman vi skriver! Det är
en deckare! Snabbt och hårt!
George klättrade snabbt över staketet, rev upp
benet men landade på gatan och tittade runt.
Det var mörkt, han såg inte mycket.
12:12
Vadå mörkt?! Vi skulle ju bestämma tillsammans.
Måste du alltid ta över?! Så här var det förra
gången också. Du bara förstör allt.
Det var dag, sol och trevligt.
Det fattar du väll? Vi skrev ju det förut.
12:21
Men du är så jälva dum! Det skrev vi inte alls! Jag
tog bort det! Förresten ser han knappt någonting,
så det spelar ju ändå inte roll! Det är bättre om
det är mörkt för då blir det mer spännande.
12:25
Svart som natten var vägen George fann sig på.
Det berodde på att det var natt. En riktigt riktigt
mörk natt. En sådan natt man inte vill vara själv
på. Men det var George. Riktigt mörk och själv
var han. Ensam.
12:28
En främling skymtade fram under en av
gatlyktornas dunkla sken. Det var ingen vanlig
främling. George var förvirrad men säker på sin
sak, han behövde trotts allt någon from av hjälp.
Med raska kliv steg han fram. Främlingen var
obehaglig, det var trotts allt natt.
12:28
Nu får du sluta jobba dig! Du bara förstör allt!
Det var dag. George landade i gräset under
staketet. Det var varmt och fuktigt, som efter
ett sommar regn. Han drog försiktigt handen
genom de höga stråna och kände sig trygg.
Gatan var tom och ljus.
12:28
Jag orkar inte lyssna på din skit längre! Fult
skriver du också! Du är säkert ful i verkligheten
också! Drömmer dig bort till någon som inte
finns! Det är ju för fan mörkt ute! I alla fall
här! Varför skall vi skriva om San Francesco
förresten? Skriv om verkligheten!
12:28
Du är så himla elak. Nu skriver jag klart det här
själv. Min George har det i alla fall bra, jag skiter i
hur din har det.
George gick en kort bit på vägen. Där fann
han en vän som körde honom hela vägen hem
till Sverige där han levde lycklig i sin trea i
Masthugget. Och ögonen, de blev också bra.
12:35