Mjöldryga och LSD

Under tidig medeltid fanns det en fruktansvärd sjukdom, som man kal- lade Antoniuseld. Fingrar, händer och fötter föll bokstavligen av. Ingen visste varför. Det enda hopp som fanns för dem som insjuknat på detta sätt var, ansåg man, en pilgrimsresa till den helige Antonius grav i Egypten. Denna sjukdom finns fortfarande, men den uppträder nu säl- lan, eftersom vi känner orsaken. Det rör sig om en svamp, Claviceps purpurea, mjöldrygan, - tillhörande askomyceteinas grupp - som fram- förallt parasiterar i rågaxen.

Det unga fruktämnet hos gräset infekteras av svampsporerna. Svam- pen övervintrar på marken i form av halvmånformigt krökta, svartvio- letta sklerotier (hårdnad form av svampen). Vi känner till dessa mörka skenfrön i rågen. De förintar fullständigt fröna i axet. Och vi förundrar oss kanske över att det än i dag finns bönder som avsiktligt infekterar sin råg med dessa farliga sporer. Men de har säkra avnämare till mjöl- drygan, svampens övervintringsform, som plockas ut ur axen. Och denna "brand" är det som ger upphov till Antoniuseld, om den genom oför- siktigt eller oansvarigt handskande med skörden till sist hamnar i män- niskofödan. Vetenskapen kallar sjukdomen ergotism.42 Från 900- till 1200-talet var epidemier av ergotism rätt vanliga och mycket fruktade.

Långt innan man kände till faran av att äta mjöldryga visste Europasbarnmorskor besked om en annan egenskap hos mjöldrygan. De användemycket små, söndermalda mängder av den för att underlätta barnsbör-den och minska blodförlusten under och efter förlossningen. Mjöldrygainnehåller bl a alkaloiden ergometrin, som åstadkommer en samman-dragning av livmodern. Denna egenskap utnyttjades i gamla tider iblandav flickor eller kvinnor som ville bli befriade från ett barn som var påväg, ett farligt och ofta rentav ödesdigert företag. Många läkare ordi-nerar dess användande i samband med barnsbörd först efter fullbordad

Peyotl-kaktusen, Lo-phophora williamsii.(Foto Finn Sandberg)

En indian från Huatla de Jiménez i Mexiko befinner sig i extatiskt tillstånd efter att

ha intagit teonanácatl. (Foto Alan Richardson)

Trollsvampen teonanácatl, Psilocybe mexicana. (Foto SMS)

Mayaprinsen Cocóm Mojóm har tillgång till ämnen som gör normala människor galna

och galna människor normala. Sin glaskula använder han som komplement till peni-

cillinbehandling, men trollvindan bara när ingen iakttar honom. Han behärskar urgamla

hallucinogenbruk, och det står i hans makt att överbrygga klyftan mellan förrgår och

övermorgon. (Foto författaren)

Vallmon, Papaver somniferum, ar en

källa till både ont och gott. Mjölk-

saften är vit vid insnittet (ovan),

men mörknar och blir tjockflytande

(till vänster). Sedan skrapas den av

och utgör i torkat tillstånd råopium.

(Foto SMS)

Hippies överstepräst Timothy Leary predikar och bredvid honom sitter hans lärjunge

John Griggs i yogaställning inför studenter i Long Beach i Kalifornien, USA. Sam-

tidigt demonstrerar kristna ungdomar med plakat mot Learys drog- och kärleks-"reli-

gion". (Foto SMS)

Under en popfestival i USA pågår försäljning av LSD och psilocybin helt öppet.

(Foto SMS)

Drömmar är viktigare än sömn — det har psykedelikerna gjort till maxim.

Felix Labisse har målat hur man går genom en vägg. "Hur är det möjligt?"

frågade Louis Aragon, den franske diktaren. Han gav själv svaret: "Man måste

naturligtvis tränga in i det oändliga."

Mjöldryga, som drog kallad Secale cornu-tum, ar ascomyceten Claviceps purpureasom parasiterar på råg. Längst upp till

vänster ett rågax som är angripet av mjöl-

dryga, därintill isolerad mjöldryga. Här ne-

dan syns överst ett infekterat fruktämne, på

vars yta bildats konidier, dvs svampens för-

ökningskroppar. Därunder sklerotium med

skaftade sporfrukter, och längst till vänster

tvärsnitt av en skaftad sporfrukt med peri-

thecier (fruktkroppar) under ytan.

förlossning, för att hejda efterföljande blödningar. Medicinsk använd- ning av mjöldryga leder inte till ergotism, om den försiggår under läkar- kontroll. Klåda i de yttersta extremiteterna - till följd av sammandrag- ning av blodkärlen - är ett av de första tecknen på att medicinen inte längre får användas. Till fullständigande av sjukdomsbilden må nämnas att det finns tre former av ergotism: en kallbrand med bortdöende extre- miteter, en form som kännetecknas av kramper och sammandragningar av böjmusklerna samt en som leder till förlamningar och psykoser.

Vi har här att göra med en farlig svamp, men jag vill genast tillägga att den i riktig dosering av några av dess alkaloider har blivit till en mänsklighetens välgörare.

En av mjöldrygans alkaloider, dihydroergotamin, är det viktigaste läkemedlet mot den fruktade migränen. 5 á 10% av den civiliserade världens människor lider av denna sjukdom, vars uppkomst ännu inte är klarlagd. Man förmodar att det rör sig om störningar i ämnesomsätt- ningen. 9 av 10 migränpatienter och 90 av 100 av deras migränanfall behandlas framgångsrikt med denna mjöldrygealkaloid. Ett slutgiltigt botemedel är dihydroergotaminet inte, men man kan åtminstone för- hindra de outhärdliga smärtorna.

Vid sidan av dihydroergotamin har man utvunnit en annan alkaloid ur mjöldryga, ergometrin, som verkar mindre starkt, men i gengäld också uppvisar mindre biverkningar på mage och tarm.

Som motmedel mot en hotande mjöldrygeförgiftning används medframgång papaverin, en opiealkaloid, och atropin (belladonna). Attemellertid mjöldrygealkaloider spelar en allt viktigare roll visar den om-ständigheten att enbart i USA 1/2 miljon kilo mjöldryga insamlas per år.Största delen av denna råvara används till framställning av ergometrin,den alkaloid, som används vid förlossningar. Den man som utfördepionjärarbetet på vägen mot vetenskaplig användning av mjöldryga isamband med barnsbörd, var amerikanen David Hosack, som efter1790 grundade den första botaniska trädgården i staden New York. Pådessa marker, där i dag Rockefeller Center står, odlade David Hosackmjöldryga för försöksändamål. I våra dagar har en annan halvsyntetiskmjöldrygealkaloid blivit till en allvarlig fara för Amerika: LSD.

Albert Hofmann, LSD:s "fader"

Under årtionden undersökte Albert Hofmann och hans medarbetare iSandoz-fabrikens farmaceutisk-kemiska laboratorier i Basel mjöldryge-

alkaloiderna. Man utvecklade en metod för att "delsyntetiskt" fram- ställa den oxytociskt verkande (livmodersammandragande) mjöldryge- alkaloiden metylergobasin (Methergin), som i Skandinavien och England kallas metylergometrin, i USA metylergonovin. Enligt denna metod uppbyggdes ett stort antal syreamidavkomlingar av lysergsyran, där- ibland dietylamid. Denna framställdes i avsikt att få fram ett andnings- stimulerande medel (analeptikum). Den strukturella släktskapen mellan en del av mjöldrygealkaloidernas struktur (lysergsyrans ring D med sido- kedja) och det bekanta analeptiska medlet "Coramin" gav förhoppning- ar om framgång.

När Albert Hofmann 1938 förband en grupp dietylamider med lyserg- syran, visste han ännu inte att han hade byggt upp en substans som kunde inverka på det mänskliga medvetandet. Först fem år senare, år 1943, upptäcktes denna verkan genom en tillfällighet.

Vid framställning av lysergsyre-dietylamid-tartrat upplevde Hofmannett egenartat, inte obehagligt, kortvarigt rustillstånd, som han tillskrevnågon förgiftning utifrån. Han noterade i sin dagbok vad han hade upp-levt. Han kände sig nervös. Hans huvud tycktes vrida sig. När han komhem från laboratoriet lade han sig ner och råkade i ett delirium, fylltav visioner som hade sin särskilda retning. I ett slags trans, med slutnaögon - då dagsljuset bländade honom - hade han fantastiska syner. Dehade en häpnadsväckande klarhet och förändrades som i ett kaleido-skop, i livliga färger, i ständig förvandling. Efter två timmar var "deli-riet" över. Han försökte komma underfund med vad som hade försiggåtti laboratoriet. Han hade lyckats få fram några milligram lysergsyre-dietylamid-tartrat i form av kristaller som var lättlösliga i vatten. Desymptom som han just hade upplevt, motsvarade på intet sätt dem somergometrinet framkallar. Han var besluten att experimentera vidaremed självförsök. Substansen måste vara otroligt verksam, eftersom deni så ytterligt små mängder kunde framkalla så starka symptom. Hof-mann tog nu in 250 mikrogram av substansen (vilken efteråt fick denförkortade benämningen LSD). Det visade sig att denna dos var femeller tio gånger för stor! 250 mikrogram (eller 0,25 mg) hade motsvaratden mängd som är vanlig vid intagande av ergometrin.

Fyrtio minuter efter intagandet av LSD noterade Hofmann: "Lättsvindel, upphetsning, oförmåga till koncentration, synstörning och okon-trollerbar skrattlust." Sedan upphörde hans anteckningar i försöksrap-porten . . . De sista orden hade han endast med stor möda lyckats klottraned. Han var emellertid fortfarande i stånd att be en medarbetare följahonom hem, där det väntade honom upplevelser som var likartade dem

från första gången. Han måste ta cykeln (det var krig och ingen bensin fanns till bilen). Snart såg han världen som i ett skrattspegelkabinett, trodde att han inte kom ur fläcken (medan han i själva verket cyklade mycket fort!). Hofmann kunde inte längre skriva ner sina intryck när han låg hemma och lät tillkalla läkare.

Ur minnet rekonstruerade han sedan dessa intryck: När läkaren kom,var höjdpunkten just passerad. Han hade svindel och visuella förvräng-ningar. Kollegernas ansikten föreföll honom som groteskt målade mas-ker. Upphetsning omväxlande med avslappning, köldkänsla och växlan-de förlamningskänslor i olika kroppsdelar. Metallsmak i munnen, torkai halsen, stickande känslor, insikt om situationen men omväxlande klaroch oklar. Ibland tog han sig samman till en iakttagande hållning, hördesig mumla eller skrika högt. Läkaren konstaterade svag puls, men i all-mänhet normal blodcirkulation. Efter sex timmar kände sig Hofmannåter någorlunda bra. Men medvetandesstörningarna hade fortfarandeinte upphört. Allting tycktes vara i rörelse, i vågor. Proportionerna hosföremålen omkring honom var förvridna som på en speglande vattenyta.Allting antog en obehaglig färgton med blå och grön dominans. Närhan slöt ögonen bestormades han av fantastiska mångfärgade, ständigtväxlande bilder. Särskilt gjorde det intryck på honom att toner förvand-lades till färgstarka bilder. Varje buller utlöste en färgbild, som tycktesmotsvara just det bullret.

Efter en natt med lugn sömn kände Hofmann sig återställd, menganska trött.

Djurförsök är bara villkorligt giltiga

LSD är, som det sedan visade sig, det ojämförligt mest verksamma och specifika av alla hallucinogener.43 Den verksamma dosen för en män- niska är 0,02 till 0,05 mg (intaget genom munnen). LSD är också vikt- mässigt 5 000 till 10 000 gånger verksammare än meskalin, och 150 till 300 gånger så verksamt som psilocybin.

Man gjorde djurförsök, framför allt för att komma underfund medhur LSD sprider sig i en levande kropp och genom vilka kanaler det ut-skiljs eller genom vilka organ det omvandlas. Man har fått fram intres-santa siffror: Den dödligt verkande mängden LSD varierar starkt fråndjurart till djurart. Den uppgår hos möss till 46 mg/kg (alltså 46 milli-gram per kilo kroppsvikt), hos råttor till 16 mg/kg och hos kaniner, somett stort undantag, till 0,3 mg/kg. Döden inträder genom att andningen

upphör. Den verksamma dosen hos människan (inte den dödliga dosen), dvs den verkan som ger sig specifikt tillkänna genom medvetandesänd- ringar, uppgår till endast 0,0005 mg/kg. En jämförelse mellan giftverkan hos djur och effekten hos människan är inte utan vidare möjlig att göra. Trots detta kan man av dessa siffror sluta sig till alldeles enastående och egendomliga psykiska verkningar.

Man hade väntat att LSD i första rummet skulle samlas i hjärnan, men måste konstatera att hjärnan tvärtom tar upp den minsta delen av det LSD som tillförts kroppen. Desto mer betonar detta LSD:s osanno- lika verksamhet i ytterligt små mängder.

Man injicerade LSD direkt i blodomloppet och konstaterade att det mycket snabbt försvann ur blodet för att därefter påträffas i olika organ. Koncentrationen i dessa, som når sin höjdpunkt efter 10-15 minuter, avtar mycket snabbt. Endast tunntarmen utgör ett undantag. Här stiger aktiviteten under två timmar till maximum. Utsöndringen sker till största delen - omkring fyra femtedelar - över levern och gallan genom tarmkanalen. Två timmar efter tillförandet av LSD till kroppen fann man i de olika organen endast 1 till 10% av aktiviteten i form av oför- ändrat LSD. Resten bestod av vattenlösliga produkter av LSD. Hofmann fann att "höjdpunkten av den psykiska verkan inte inträder förrän största delen av LSD är försvunnen ur organen, så att av dessa försök med stor sannolikhet kan slutas att redan minimala mängder LSD för- mår utlösa en reaktionskedja, vid vars slut de psykiska symptomen upp- står".

Det framställdes talrika derivat av LSD för att man genom försökskulle kunna komma underfund med om verkan på psyket av något avderivaten ytterligare översteg effekten av LSD. Vid denna tidpunktöverträffades emellertid inte LSD i sin specifika verkan. Man utarbe-tade en metod, som i dag medger att man på grundval av den farmakolo-giska analysen av en substans kan förutsäga om denna förening är psy-kotomimetiskt verksam eller ej.

Är rusupplevelsen enbart inspiration?

Tusentals människor har efter Albert Hofmann företagit resan med LSDtill jagets skenbart vidgade rike. Facit har hittills blivit: Drogupplevel-sen med LSD (och andra hallucinogener) hämtar inte ut mer ur en män-niska, ens för henne själv, än vad som redan finns där. Man kan tvistaom inte de "psykedeliska"44 upplevelserna i och för sig är en värdefull

erfarenhet. Skulle man vilja vara elak, kunde man också fråga om en människa som har sett döden i vitögat har sökt en viktig erfarenhet för återstoden av sitt liv, eller om en person som råkat ut för en matförgift- ning är överlägsen en som lyckats undvika att bli förgiftad. Vi skulle kunna ställa oräkneliga frågor och vi kommer till en mycket enkel lös- ning: LSD är inte mer än en bland de talrika erfarenheter, som bidrar till att forma vårt själsliga och andliga liv. Jämfört med vissa intensiva upplevelser, t ex förälskelse, avgrundsdjupt hat eller gränslös ångest, för- svinner effekten av ett LSD-rus för den som inte i likhet med "primitiva" indianer uppfattar denna upplevelse som en beståndsdel av sitt kosmos, utan inkopplande av vilja och tanke. Naturligtvis är det möjligt att män- niskor inom vår kulturkrets eller vår civilisation integrerar LSD-ruset, att de hänger sig åt det så som en verkligt troende kristen hänger sig åt Den helige ande. Detta bör i så fall värderas på samma sätt som bildan- det av sekter inom en religiös gemenskap.

Vi skall inte genast gå in på de höga sfärer där de LSD-adepter rör sig, vilkas rusupplevelse i grund och botten bara betyder inspiration, närmast förevändning för egenartade tankegångar, som normalt inte skulle ha utlösts hos dem. Låt oss i stället vända oss mot en nykter men livsbejakande och ärlig människa, som företog resan: Jacques Mous- seau,45 som har offentliggjort en värdefull översikt över fenomenet LSD. Han ville inte stå vid sidan av, utan underströk sitt tilltag med ett själv- försök.

Mousseau är en människa som måste veta vart han är på väg, om han beger sig på en resa, säger han själv. Inga dunkla vrår fick förbli obe- lysta. Han hade dagar i förväg diskuterat ämnet med en vän och psyko- log, och trodde sig vara förberedd. Detta tog sig uttryck i att den inre spänningen uteblev.

Vid 2-tiden på dagen tog Mousseau 70 mikrogram LSD, 1 mikrogramför varje kilo kroppsvikt. Det var alltså en miljondels gram och bordeenligt Mousseau göra homeopatins motståndare betänksamma; inomhomeopatin laborerar man ju också med oändligt små substansmängder.Denna mängd LSD, 70 mikrogram, gäller som maximaldos för en ny-börjare. Man kan inte förutsäga hur den kommer att påverka försöks-personen fysiskt eller psykiskt, när LSD väl börjar verka. I detta hänse-ende påminner LSD om alkohol; det finns människor som blir berusadeav ett glas vin samtidigt som andra kan hälla i sig hela flaskor utan attförlora sin andliga friskhet. Med "säkerhetsdosen" ett mikrogram perkilo kroppsvikt kan man vänta sig vad som helst, från en första banalkontakt till en mättad upplevelse. "Efter 20 minuter var mitt LSD näs-

tan försvunnet genom ämnesomsättningen", säger Mousseau. "Men vil- ket biokemiskt kugghjulsmaskineri hade det inte redan satt igång i mitt inre!"

Klockan 15 dominerade luktsinnet hos Mousseau. Det var pipröken från den psykolog som övervakade honom, som utlöste detta. Från hjäs- san till fotabjället ingenting annat än rök. . . och doften av ljus tobak. Alla föremål sveptes i en slöja. Det var en följd av pupillutvidgningen. Mousseau förnam nu en lätt darrning kring munnen. Det ryckte i finger- spetsarna och kröp i benen på honom. Hans rygg och axlar, som var spända av arbetet vid skrivbordet, började "knyta upp sig". Därefter följde det tillstånd i vilket "man är lycklig att bara vara till".

Jag frågar mig: Är man inte alltid det, även om man inte alltid är så medveten om det? Är detta inte en analys som i sista hand kan göra en olycklig?

Nu följde musikupplevelsen. Mousseau erkänner att han hör till de människor som inte kan höra musik någon längre stund utan att sträcka sig efter en bok. Den grammofonmusik som nu ljöd tycktes ha en ny egenskap, som inte var av emotionell art. Orkesterns enstaka instrument kom fram starkare, individualiserade sig. Han kunde låta dem framträda vart och ett för sig, så att de övriga blev till ackompanjemang. Efter det att luktsinnet hade dominerat var det nu hörseln som rådde.

Klockan 16. Två timmar hade gått sedan han intog medlet. Puls 74. Mousseau förnam nu inte bara kroppslig utan också psykisk likgiltig- het. "Armodet i mina idéer gör mig olycklig. Ja, det förnedrar mig inför mig själv. Än mister jag greppet om orden, än om syntaxen. Tankelättja. Jag känner mig som en drucken. Jag kan inte längre räkna om dollar till francs. Droger som vidgar anden - vilken usurpation! Tillbakagång för tanken."

Dessa yttranden har han gjort i en känsla av att han höll på att kvävas.När han efteråt hörde dem från ljudbandet lät de ganska normala. Un-der själva upplevelsen svek honom till och med det egna språket. Hantrodde att han talade stötigt och tvekande: "Min inre klocka stämdeinte längre med armbandsuret, som jag kontrollerade ofta."

Klockan 17. "Jag har nu så länge varit offer för dessa intryck att jagfrivilligt accepterar dem. När jag vill lagra dem i mitt medvetande för-svinner de." Sedan läste han böcker av Baudelaire och Verlaine efteratt först på ett sällsamt vis ha glatt sig åt volymer med avbildningar avgrekiska skulpturer. Då började de närvarande störa honom. Vilkenfolksamling! Där satt folk som betraktade honom som en försökskanin.Där satt folk som ställde frågor till honom, folk som föreföll honom

lika likgiltiga som frågorna själva. Fullständig inåtvändhet. Narcissism? Klockan 18. "Jag känner mig på något sätt förrådd. Jag deltar i en

måltid, sväljer vad jag kan, tänker inte på de andra och överlåter rester- na åt dem." Det tycks bekräfta att ego dominerar, att visioner i reli- gionsstiftarnas mening inte alls kunde uppstå.

Klockan 21. "Jag kan bara tala om vad jag har upplevt." 48 timmar befann han sig i detta tillstånd. Han var emellertid medveten om att hans upplevelse bara var en början. Han såg bara fram till en gränslinje, men skulle gärna ha velat se längre. Han var besviken. De dolda möjlig- heter som ännu kunde finnas på andra sidan hade varit ett eftersträvans- värt mål för honom.

Mousseau försökte efteråt rättfärdiga sitt tilltag, som han uppfattade som misslyckat. Han frågade sig om inte andra som gjort längre resor kanske bara berättade vad de hade väntat sig att finna . . . "Man får inte bara låta dem tala, som talar i emfatisk ton. Kanske kommer man kla- rare underfund med fenomenet om man inte hänger sig åt det helt och hållet?" Han trodde att hans upplevelse snarare närmade sig de feno- men som professor Leuner 46 från Tübingen betecknar som "psykolytisk behandling", i motsats till "psykedelisk upplevelse", som uppstår genom nedstigande i det innersta av jaget. "Den mentalsjuke vet inte att han är annorlunda än sina medmänniskor förrän han är. . . botad." Ja, men hur kan han, sedan han botats, veta att han har varit mentalsjuk? Hur väl förstår ändå inte själen att dra sig utom räckhåll för själens speku- lationer!

Mousseau var överraskad av att han inte hade haft de ringaste ero-tiska känslor, inte ens i förhållande till erotisk lektyr och erotiska bilder.Kanske ligger förklaringen däri att en Narcissus knappast kan älskanågot annat än sig själv, inte ens en kvinna. Vår självexperimentatorsteg från frestelsens håla upp på förklaringens berg med orden: "LSD-kemin är kanske mindre ansvarig för de skador man tillskriver den, änden psykologiska kategorin som ägnar sig åt denna substans. Måste manklandra de allvarliga vetenskapsmän som längtar efter LSD:s död i detoffentliga livet, för att därefter i all tysthet åter få se denna drog dykaupp i sina laboratorier?"

Efter denna nyktra självrapport skall vi än en gång vända oss tillRudolf Gelpke. Utom sina psilocybinförsök har han också företagit enrad LSD-försök. Det kommer inte att vara lätt att hålla isär verkning-arna av de två drogerna, i synnerhet inte på det psykiska området.

Gelpke intog 0,150 mg LSD och märkte att verkan av denna dos, sommåste betecknas som hög, inträdde snabbt, efter en halvtimme. Han för-

nam stark inre upphetsning, "gåshud", handskakningar och metallsmak på tungan. Omvärlden i rummet förvandlade sig till fosforescerande vågor. Växande upphetsning hindrade i det följande varje klar tanke. "Som om någon annan hade tagit mig i besittning", noterade Gelpke och erfor ett fortskridande främlingskap inför sig själv och en känsla av vanmakt. Tavlorna på väggen framträdde, och han såg hur de andades som levande väsen. Ett barn som inte ville avlägsna sig ur rummet ut- löste dock en tendens till den för LSD typiska "litenhetsupplevelsen", som i sin tur medförde "återvändande till den egna barndomen". Hans hustru började, under inflytande av LSD, att rita och tala så som hon gjort som barn.

Senare föreföll Gelpke sig själv vara "liten och avskyvärd". Han såg "projektionen av det onda inom sig själv". Efter omkring två timmar inträdde det som Gelpke betecknar som rusets "eftertrupp". Under de följande två timmarna upplevde han "regnbågar som följde på ovädret".

Intressant är vad han har att säga som jämförelse med det föregående psilocybin-experimentet: "Psilocybinexperimentet var en enda brant högflygning av storartad slutenhet. LSD-ruset visade i all sin kluvna problematik ett stycke av den annars fördolda insidan av den egna själs- pälsen."

Med anledning av ett senare försök, också med 0,150 mg LSD, tycksGelpke ha försökt att hålla tillbaka verkningarna med viljekraft. Efteren timme märkte han fortfarande ingen verkan, utan arbetade på enöversättning från arabiska till tyska. Efter en timme och tre kvart värjdehan sig fortfarande vid skrivbordet, och fem minuter senare kände hansig åter normal. Efter ytterligare fem minuter "hade det tag i mig", note-rade han. "Tingen började andas" och detta förefaller Gelpke vara enför hans försök väsentlig iakttagelse. När han knappast betraktade sinhand föreföll den honom jättestor. Fixerade han den emellertid så blevden liten igen. En liten tråd på hans byxor drog därefter till sig all hansuppmärksamhet. I spegeln såg den normal ut. Han rökte oavbrutet.Efter tre och en halv timme skrev han inte längre upp någonting. "Jaghar varit mycket: en sjöjungfru med fjäll, en orm . . . man och kvinna påen och samma gång och ingendera delen längre! . . . Livets hemlighetligger i 'omkoppling' och 'omsättning' av krafterna från en uppenbarel-seform till en annan - dvs odödlighet." Efter över fem timmar tonaderuset bort.

Ett försök med normaldosen 0,075 mg LSD var intressant så till vida som Gelpke ännu en gång gick i sitt rus på gatan, träffade bekanta i en bokhandel, "som inte alls intresserade mig". Dock "tillät jag mig inte

att säga något om det". Han märkte framförallt senare ett successivt andligt bortdöende som inte hade något skräckinjagande över sig. Gelp- ke yttrade i detta sammanhang: "Jag kan tänka mig att det i 'övergångs- fasen' till vissa mentalsjukdomar - naturligtvis utbrett över större tid- rymder - utspelas en alldeles likartad process: så länge som 'minnet' av den egna existensen en gång i människornas värld ännu finns där, kan den förbindelselöse sjuke ännu finna sin väg tillbaka till den. Men se- nare, när dessa minnen förbleknar och slutligen dör bort, förlorar han denna förmåga helt och hållet."

Till sist fängslades hans uppmärksamhet av gardinen för hans fönster,vilken rörde sig med luftdraget. Han skriver om detta: "Detta är 'gardi-nen', och den själv, denna gardin är denna hemlighet, det 'yttersta' somden döljer. Alltså, varför riva sönder den? Den som gör det, river barasönder sig själv. Ty 'därbakom', bakom gardinen, är 'intet'." Vi frapperasav de många citationstecknen i texten. De står för det svåruttalade ellerdet outsägbara.

Är resan till det inre en illusion?

Många frågar sig om inte resan till det inre med hjälp av droger är en illusion, och inte det som man upplever i ruset. Låt oss höra på det facit som en förespråkare för LSD drar, Richard Alpert.47 Under loppet av fem år intog han hallucinogener 328 gånger (marijuana ej medräknad). Sedan vände han sig till en orientalisk mystiker, Meher Baba, emedan han "sökte nya tecken". Meher Baba sade honom: "Som medel att nå den högsta medvetandesnivån lämpar sig inte LSD och de andra hallu- cinogerna."

Och Sidney Cohen48 kommer till denna slutsats: "Jag tvivlar på att hallucinogenerna förmår att stegra de skapande krafterna hos en män- niska." Han fortsätter: "De människor som jag tack vare LSD har lärt känna, har för mig varit minst lika värdefulla som experimentet med LSD självt."

Forskarteamet A Cerletti, E Schlager, F Spitzer och M Taeschler frånBasel har i en lärorik skrift om psykofarmaka - närmare bestämt ompsykodysleptika - jämfört verkningarna av LSD med symtomen påschizofreni. Av deras uppställning kan man utläsa viktiga skillnader.

LSD SCHIZOFRENI

Varseblivningsstörning

Övervägande visuell. Övervägande akustisk. Kroppsschemastörning

(förnimmelse av den egna kroppsligheten) Ofta förekommande. Sällsynt.

Tänkande

Insikt om situationen bibehållen. Insikten förlorad eller starkt för- Tvångsidéer är, när de uppträder, virrad. Tvångsidéer ofta irratio- åtminstone delvis ordnade och me- nella, förvirrade och bedrägliga. ningsfulla.

A f f e k t

Labil. Ytlig och inadekvat. Störning av förhållandet till omvärlden

Subjektiv och uppfattad som så- I regel upplevs förändringen av dan. omvärlden som objektiv verklig-

het.

Beteende

På grund av den bevarade insikten Motivet till ett irrationellt hand-i sin situation kan försökspersonen lande hos en schizofren är för detför det mesta ge en åtminstone mesta obegripligt och därmed allt-delvis rationell förklaring till sitt igenom skiljaktigt från en LSD-abnorma beteende. betingad irrationell handling.

Forskarna kom fram till ett viktigt konstaterande: Modellpsykosen ärinte identisk med schizofrenin. Frestelsen kvarstår att fortsätta att sökaefter ett "schizofrenigift". Modellpsykosen kan inom vissa gränser tjänasom testmaterial för antipsykotika, dvs för substanser som kan användasvid terapeutisk behandling av psykoser, av själsliga lidanden.

Noter

1 Psykotropa ämnen, på psyket specifikt verkande substanser. 2 Psykofarmaka, läkemedel med i allmänhet övervägande impulsstegrande, retande

eller lugnande verkan, som påverkar människans stämning och beteendemönster. 3 Albert Hofmann, kemist, ställföreträdande chef för firman Sandoz kemisk-

farmaceutiska forskningslaboratorier i Basel. Känd framför allt på grund av sina studier om mjöldrygealkaloiderna ergometrin och ergotamin samt som upptäckare av LSD.

4 Walter Pöldinger, överläkare för psykofarmakologi vid psykiatriska universi-tetskliniken i Basel.

5 Peyotl, den ursprungliga beteckningen på trollkaktusen Lophophora williamsii Lem. De spanska erövrarna ändrade ordet till Peyote, som de hade lättare att uttala.

6 Meskalin är det hallucinogent verksamma ämnet i peyote, som sedan länge kan framställas syntetiskt.

7 Professor Louis Lewin, i sitt grundläggande verk Phantastica, se litteraturför-teckningen.

8 Tesquino, alkoholhaltig dryck framställd av jäst majs. 9 Zenit: de betraktar den högsta punkten på himlen över betraktarens huvud som det

femte väderstrecket. 10 Tequila, stark spritdryck som destilleras ur vissa Agave-arters stjälkar, som

innehåller en sockerhaltig saft. 11 Lewin, a A. 12 Alkaloider, organiska, kvävehaltiga basiska föreningar i vissa växter. I hög dos ofta

giftiga, i låg dos utgör de en viktig grupp läkemedel. 13 Mamillaria, vårt- eller kulkaktus med spiralformigt ordnade vårtor, som på sina

spetsar bär ulliga eller filtartade dynor som omger taggarna. 14 Mer härom i standardverket om peyote-kulten bland nordamerikanska indianer, La

Barre, W, The Peyote cult. Hamdon, Conn 1964. 15 E Merck, Darmstadt, framställer meskalinsulfat i form av glänsande prismor. 16 Lewin, a a. 17 Beringer, första gången i ett föredrag för en psykiatergrupp 1922. 18 Ringger, Das Problem der Besessenheit, i: Neue Wissenschaft. Zürich 1953.

19 Aldous Huxley. Boken utkom år 1954. Samma år kom den i svensk översättning: En port till andra världen.

20 Ringger i Parapsychologie. Zürich 1957. 21 Michaux, se litteraturlistan. 22 Se vidare Däniken, E von, Erinnerungen an die Zukunft. Ungelöste Rätsel

der Vergangenheit. Düsseldorf 1968. 23 Zapotekerna, indiannation som hade skapat en högtstående kulturkrets i

södra Mexiko, vilken vid spanjorernas ankomst ännu stod i blomning. Deras centra var Monte Albán och Mitla, i dag välbevarade ruiner.

24 Eliade, se litteraturlistan. 25 Professor Tadeusz Reichstein, chef för organisk-kemiska institutionen vid

universitetet i Basel. Nobelpristagare 1950 för utveckling av cortisonet. 26 Psilocybin är ett indol-derivat, hittills det enda i naturen påträffade i 4-

ställ-ning hydroxylerade indol-derivatet. En andra överraskning för kemisten: psilocybin är det enda hittills kända naturligt förekommande indol-derivat som innehåller fosfor.

27 Dysforisk förstämning, ångestbetonat stegrad, olustig förstämning. 28 Professor Rudolf Gelpke, känd orientolog från Basel, hedersledamot av

der-vischorden Meium e Divané, se litteraturförteckningen. 29 Watts i Psychedelic Review, 1964: 1-3. Cambridge, Mass. 30 Romberg, att stå med fötterna tillsammans och slutna ögon. Positiv

Romberg: osäkerhet, vacklan, eventuellt faller vederbörande omkull. Jämviktstest.

31 Gnirss har i detta sammanhang offentliggjort ett verk om "Ångest, psykiska och somatiska aspekter", i vilket han går in just på denna "tunna vägg". Se litteraturlistan.

32 Gnirss, se litteraturlistan. 33 Psykolys, som sådan betecknas en psykoterapi som använder sig av

hallucinogener (kemoterapi). Professor Leuner nämner en framgångskvot på 65 % vid de svåraste neuroserna.

34 Albert Hofmann och Werner Hügin, den senare chef för anestesiavdelningen vid Basler Bürgerspital, kontrollerade självförsöken.

35 Professor Hans Heimann, schweizisk psykiater och chef för psykopatologiska forskningsinstitutet vid psykiatriska universitetskliniken i Lausanne.

36 Utvanns först som spjälkningsprodukt vid den alkaliska hydrolysen av mjöl-dryge-alkaloider och nyligen också extraherat ur kulturer av mjöldrygesvam-pen Claviceps paspali, som parasiterar på det vildväxande gräset Paspalum distichum.

37 Solms, känd psykoterapeut i Geneve, som är skeptisk mot användandet av hallucinogener i psykiatrisk praxis.

38 Hypnagoga hallucinationer skiljer sig från narkotikans effekter genom att reflexerna inte upphävs och att verkningarna på hjärtat mer eller mindre bortfaller.

39 Se avsnittet om scopolamin i kapitlet "Bolmört och spikklubba". 40 Peter Seidmann, psykoterapeut i Zürich, känd för sina arbeten Der Weg

der Tiefen-Psychologie in geistesgeschichtlicher Perspektive och Moderne Jugend, eine Herausforderung an die Erzieher.

41 Wasson hoppas också att få uppgifter från annat håll under kommande år,

och cuicatekerna, två andra indianstammar inom mazatekernas land och de angränsande områdena av östra Sierra Madre, använder profetsalvians blad för ceremonier.

42 Ergot är den engelska och franska beteckningen för mjöldryga. På franska betyder ergot också "vissen gren", möjligen med tanke på de eventuella verkningarna av mjöldryga.

43 Många forskare föredrar beteckningen psykotomimetikum, dvs "psykosefter-härmande".

44 Psykedelisk, ett begrepp som har blivit vedertaget i USA (mind manifesting, mind expanding eller mind opening drugs) och kan översättas ungefär med "medvetandesvidgande". "Medvetandesförändrande" skulle väl med den syn man numera har på företeelsen vara mer adekvat.

45 Jacques Mousseau, chefredaktör för tidskriften Planete i Paris. 46 Leuner, se litteraturlistan. 47 Richard Al pert, förutvarande professor i psykologi vid Harvard-universitetet. 48 Professor Sidney Cohen, chef för neuropsykiatriska kliniken i Los Angeles. 49 Lewin, a a. 50 Charles Baudelaire, Elevation ur Les fleurs du mal (Ondskans blommor).

Svensk översättning av Dan Andersson i: Samlade skrifter, 2, Stockholm 1930. De följande prosacitaten av Baudelaire är ur hans Du vin et du haschisch compares comme moyens de multiplication de Vindividualité (Om vin och haschisch jämförda som medel till mångfaldigande av individualiteten), som han publicerade i mars 1851. Översättning av Vera M Nelhans.

51 I: Kohn A, Sibirien und das Amurgebiet. Leipzig 1876. 52 Denna krets kring Carl Gustav Jung hade såtillvida kontakt med afrikana,

som den ingående befattade sig med den atavistiska konstens fenomen. 53 I: Lewin, L, Die Gifte in der Weltgeschichte, 1920. 54 Lewin ibid. 55 Hartwich, se litteraturlistan. 56 Martinez, M, Plantas medicinales de Mexico. Mexico 1959. 57 Ximénez, se litteraturlistan. 58 Carl von Linné (1707-78), skapare av sexualsystemet för växtriket, som

baserar sig på indelning efter ståndare och pistiller. 59 Hughes, P, Witchcraft. London 1952. 60 Scott, R, Discoverie of witchcraft. London 1584. 61 A J Clark i bilaga till Murray, M, The witch cult in western Europe.

Oxford 1921. 62 Guazzo, FM, Compendium maleficarum. Milano 1608. 63 Konrad, E, Zur physiologischen und therapeutischen Wirkung des

Hyoscinum hydrochloricum, Zbl. Nervenheilk. Psych., 11 Jg., 1888: 18: 529.

64 Mannheim, M J, Die Scopolaminwirkung in der Selbstbeobachtung, Z. Neurol., 1925: 93: 555.

65 I en bilaga till Monatsschrift für Psychiatrie und Neurologie. 66 Georg Schweinfurth, känd Afrika-forskare (1836-1925). 67 Peters, D WA, Kat. The pharmaceutical journal, 1952: 5: 7.

versitetet. Efter sina psilocybin-försök ägnade han sig 1963 åt LSD och måste lämna Harvard.

70 Sidney Cohens arbete The beyond within hör till hallucinogenkunskapens klassiska verk.

71 Confinia Neurologica, "Neurologins gränsområden". Basel/New York 1952. 72 Prinzhorn, H, Bildnerei der Geisteskranken. Berlin 1922.

Noter av Finn Sandberg, professor i farmakognosi

I Enligt E F Anderson (Brittonia 1969:21:299) innefattar Lophophora williamsii vad som tidigare beskrivits som L. lewinii. Det är sålunda varieteter av samma art.

II Adrenokrom är dock inte den huvudsakliga nedbrytningsprodukten av adrenalin. Dess patofysiologiska roll är mycket osäker.

III Av de nämnda släktena finns arter även i Sverige, t ex den stora kragskiv-lingen, Stropharia depilata, och tuvad mörkskivling, Psilocybe spadicea.

IV Leuenberger gör sig här i sin upptäckariver skyldig till en självöverskattning. Ouabain upptäcktes ett sekel före honom.

V Även annan indelning, så att Humulus och Cannabis hör till familjen Canna-binaceae.

VI Felaktigt påstående av författaren. Under en vacker sommar i Sverige, t ex 1969, bildades cannabinoider i hampa. VII Felaktigt påstående av författaren. Bladen av han- och honblommor innehåller ungefär lika mycket cannabinoider, beräknat per torrvikt. VIII Även i andra områden, t ex Anatolien, enligt egen erfarenhet. IX Tveksamt påstående. Calotropis innehåller hjärtaktiva glykosider av samma slag som Digitalis.

X Det verksamma ämnet är ∆1-tetrahydrocannabinol (THC), och dess meta-bolit 7-hydroxi-∆1-tetrahydrocannabinol. Främst har professor Mechoulam i Jerusalem klarat ut kemin hos haschisch. XI De hallucinogena substanserna är nu isolerade och strukturbestämda: muci-mol och ibotensyra.

XII Detta antal är mycket lågt räknat. Det skall väl observeras att antalet gäller endast toxisk effekt, medan medicinalväxternas antal är hundrafaldigt större och ständigt ökas.