MOBILKRANFÖRAREN · 2020. 5. 30. · mobilkranföraren.se 11 FÖRORD 1 HistORik MOBiLkRANEN MOBiLkRANFÖRAREN Förord Den läro- och kompetensbok du nu håller i din hand är den

MOBILKRANFÖRARENLärobok i konsten att köra mobilkran

Utgiven av Svenska Mobilkranföreningens Service AB


Utgiven av Svenska Mobilkranföreningen/Mobilkranföreningens Service ABwww.mobilkranforeningen.se


Utgiven av Svenska Mobilkranföreningens Service AB

mobilkranforaren.se

7mobilkranföraren.se

Innehåll

1 InleDnInG 11Förord 111.1 Mobilkranen 131.2 Kranhistoria 191.3 Yrke: Mobilkranförare 29

2 Krantyper 392.1 Truckkranar 402.2 Terrängkranar 422.3 Allterrängkranar 442.4 Citykranar 462.5 Larvgående kranar 482.6 Mobila hamnkranar 502.7 Lastbilskranar 522.8 Minikranar 542.9 Teleskoplastare 562.10 Självresande mobila kranar 58

3 MobIlKranens KonstruKtIon 633.1 Chassi, ram och stödben 643.2 Krantornet 813.3 Stållinan 1053.4 Hydraulsystemet 1313.5 Elsystem och batterier 153

4 stabIlItet - lyFtKapaCItet - sÄKerhetssysteM 1674.1 Grundläggande om stabilitet 1574.2 Lasttabeller och lyftdiagram 1774.3 Säkerhetssystem 187

5 sÄKerhetsKontroller - uppstÄllnInG 1995.1 Säkerhetskontroller 2005.2 Uppställning av kranen 211

Projektets hemvist:mobilkranforaren.se

Beställningar görs från hemsidan.

Mobilkranföraren – Lärobok i konsten att köra mobilkranAndra upplagan

ISBN 978-91-637-5352-7 Creative Commons licens CC-BY-ND

Utgiven av Svenska Mobilkranföreningen/Mobilkranföreningens Service AB, mobilkranforeningen.seFörsta upplagan utgiven 2014Formgivning och original: Björn Granberg, Maskin Media, maskinmedia.seOmslagsfoto: Flickranvändare ykanazawa1999Fonter: Dispatch från Font Bureau, Open Sans från Google och Aleo av Alessio LasioTryck: Katarina Tryck, Stockholm 2015

Creative Commons är en licens som stöds av Svensk och Internationell lag och är en friare form av upp-hovsrättsskydd än copyright. Detta verk kan användas under följande förutsättningar:1. Att Svenska Mobilkranföreningens Service AB anges som upphovsrättshavare.2. Att verket oavsett media, används i sin helhet. Kopior av enstaka sidor eller delar av boken får inte användas separat. Innehållet får ej heller ändras utanför projektets normala utvecklingsprocess via mobilkranforaren.sePerson eller organisation som bryter mot detta och använder derivat av boken i kommersiellt syfte kommer ombedas att makulera alla derivat samt faktureras med ett belopp på 100 Euro per använd sida, eller del av sida oavsett hur den mångfaldigats eller vilket media som används..

9mobilkranföraren.se 8 mobilkranföraren.se

6 sÄKer KranKörnInG 2336.1 Roller och Ansvar 3346.2 Lyftredskap 2386.3 Lastkoppling 2466.4 Manövrering av lyft last 2526.5 Personlyft 2626.6 Samlyft 2646.7 Lyft på hjul 2686.8 Efter lyftet 268

7 KörnInG på vÄG 273

8 sÄKerhet - servICe - DoKuMentatIon 2898.1 Planering och uppföljning av säkerhetskontrollerna 2908.2 Service, underhåll och periodiska kontroller 2918.3 Besiktning 2958.4 Kranens dokumentation 298

9 laGar - FöresKrIFter - stanDarDer 3039.1 Arbetsmiljölagen 3059.2 AFS:ar 3109.3 Standarder – hierarki och typer 3159.4 Mobilkranen, vägen och lagen 319

10 oM Konsten att FörblI olyCKsFrI 33110.1 Därför sker olyckor 33110.2 De vanligaste olyckorna och hur du undviker dem 33610.3 Konsten att förbli olycksfri 341

11 orDlIsta - bIlaGor 34711.1 Ordlista 34711.2 Bilagor 357

12 InDeX 361

Bokens sponsorerDenna bok är resultatet av ett ambitiöst projekt där ett stort antal personer medverkat och samarbetat. Huvudsponsor och initiativtagare är Svenska Mobilkranföreningen genom sitt servicebolag. Försäkringsbolaget BRIM och Maskinentreprenörerna har gett ekonomiskt stöd.

ProjektledningBjörn Granberg, Maskin MediaLeena Haabma Hintze, Mobilkranföreningens Service

ExpertgranskningJenny Forssell, expert, Mobilkranföreningens ServiceMichael Gerling, utbildare, Ånge Mobilkran UtbildningDick Granberg (kap 10), Svensk Inspection Lyft AB Nikita Hedberg (kap 9), La Wa i Stockholm Dennis Nyberg, utbildare, Kranbolaget i Stockholm Susanne Kilje Ringheim (översättning och intervju) Lars Rydahl (stålkvalitet), HIAB CTEK Sweden (batterier) Samt utbildare, kranägare och partnerleverantörer i hela Sverige

OriginalarbeteBjörn Granberg - tekniska illustrationer, formgivning och copyJan Lennmor - tekniska illustrationerChristoffer Norström - teckningarAnders Rosenberg - bildretusch

Vi tackar fotografernaVi är mycket tacksamma för de flickranvändare som valt att använda Creative Commonslicensen istället för copyright. Utan er hade vi inte haft möjlighet att göra denna bok så rik på bilder som den är. Vi tackar också de företag och de andra privatpersoner som bidragit med bilder. Namn på bildens härkomst finns i anslutning till de bilder ni tagit.

10 mobilkranföraren.se

huvuDsponsor oCh utGIvare:

SvenSka Mobilkranföreningen lyftSpecialiSterna / MobilkranföreningenS Service ab

www.mobilkranforeningen.se


1


FÖRORD HistORik MOBiLkRANEN MOBiLkRANFÖRAREN

FörordDen läro- och kompetensbok du nu håller i din hand är den första i sitt slag, efterlängtad i decennier, och ett resultat av den kraftsamling som bran-schen genom Mobilkranföreningen påbörjat, för breddad kompetens, hög kvalité, ökad säkerhet och bättre arbetsmiljö.

Boken skapar, med våra webbsidor, en stark plattform för ett kompetenslyft i hela branschen. Som lärobok för kranförare under utbildning, för kompe-tensutveckling av kranförare, arbetsledare och företag. Kunderna får en inblick i komplexiteten av ett lyftarbete och ökad insikt om vikten av att rådfråga våra medlemmar om planering, genomförande och kritiska moment.

Branschens företag och intressenter får ett modernt och aktuellt material av hög klass vilket ger förutsättningar att ställa relevanta kvalitets- och kompe-tenskrav även på handledare och utbildare.

Allra mest ser vi fram emot övergripande och kvalitetssäkrade krav på ut-bildningen för mobilkranförare i hela branschen. Arbete pågår med samord-ning av de olika yrkesnämndernas utbildningsplaner. Yrkesbeviset ger en grundläggande förarkunskap medan Mobilkranföreningens kompetensbevis blir branschens krav på en erfaren kranförare.

Bokens innehåll ska vara levande. Synpunkter och tillägg vidareutvecklas på hemsidan - mobilkranföraren.se, där utbildningen för kranförare kom-mer att fördjupas genom välskötta diskussionsforum. God läsning!

Sven Jinert, ordförande Svenska Mobilkranföreningen, www.mobilkranforeningen.se

12 13mobilkranföraren.se mobilkranföraren.se

INLEDNING 1.1 MOBILKRANEN1 1

Fig 1.1.1 TruckkranEtt krantorn som monteras på ett lastbils-chassi kallas vanligen för truckkran och klassas enligt trafikförordningen som motor-redskap eller EG-mobilkran.

Fig 1.1.2 AllterrängkranAllterrängkranen är den vanligaste typen av mobilkran och finns i en mängd olika utfö-randen och storlekar. Ej att förväxlas med truckkranen här intill, den kompakta terräng-kranen eller den smidiga citykranen.

Fig 1.1.4 MinikranEn kompakt kran för speciella lyftsituationer eller i begränsade utrymmen, saknar ofta hytt, går på diesel eller el.

1.1 Mobilkranen

Definition ”mobilkran”Rent allmänt kan en mobilkran beskrivas som en mobil lyftanordning, det vill säga en flyttbar arbetsmaskin som lyfter en krok i vilken man kan förflytta laster av olika slag i vertikal och horisontell led. Vanligen har mo-bilkranen ett torn som kan roteras 360 grader och kan därmed flytta lasten inom en viss arbetsradie.

Krantornet är monterat på ett chassi med hjul eller larver som gör den mobil. De flesta mobilkranar har chassin med hjul för förflyttning på väg. Nästan alla mobilkranar på hjul har stödben på chassit för att öka de stabili-serande momenten under lyft och göra horisontell uppställning möjlig. Vissa mobilkranar har chassin med larver för förflyttning inom ett avgränsat arbetsområde. En mobilkran är inte konstruerad för att transportera last på chassit.

De viktigaste delarna på en kran, förutom chassit och krantornet, är kra-nens krok, lyftlina, linspel, bom, motor, kraftöverföring och förarhytt med manöverorgan. Bommen på en hjulburen mobilkran är vanligtvis konstrue-rad av ihåliga stålprofiler som skjuts in i varandra så att längden kan juste-ras teleskopiskt. De olika sektionerna manövreras med hydraulik och den är därmed snabb att etablera på arbetsplatsen. Larvburna mobilkranar brukar ha en bom av fackverkstyp som tillåter högre laster. Fackverksbommar manövreras med hjälp av linspel.

Manövrering av en mobilkran sker vanligen från kranhytten, men kan också ske från en handburen radiostyrning. Kranföraren får hjälp av last-kopplare/medarbetare på de platser där lasten kopplas på och av kroken. Kommunikationen mellan lastkopplare och föraren sker via handsignaler eller radiokommunikation.

Lyftkranar förekommer överallt där vertikala och/eller horisontella lyft krävs och det finns många specialkranar. Mobilkranar är vanligast förekom-mande där lyftet är av tillfällig art. De är mycket vanliga vid byggande av hus och andra större fasta konstruktioner. De största mobilkranarna har en lyftkapacitet på över 3000 ton. De minsta mobilkranarna saknar hytt och lyfter mindre än ett ton. En mobilkran med en lyftkapacitet som är mindre än 10 tonmeter kallas minikran.

Fig 1.1.5 LastbilskranDetta lastbilschassi är särskilt anpassat för kran. Eftersom den både kan transportera last och dessutom utföra lyft definieras den som lastbilskran.

Fig 1.1.6 Självresande mobil kranFörenar mobilkranens flexibilitet med torn-kranens räckvidd. Kan vara en självresande tornkran på fordonschassi eller som på bilden en mobilkran med fackverksarm.

Fig 1.1.3 LarvkranLarvkranen är mobil inom ett arbetsområde och klarar tunga laster över en stor arbets-radie.

Foto: Liebherr

Foto: flickr Inkknife Foto: Kranlyft AB

Foto: Palfinger Foto: Lars Igelström

Foto: Bert Hagberg


INLEDNING 1.1 MOBILKRANEN1 1Eftersom mobilkranen inte transporterar last på det egna chassit är den klassad som motorredskap i den svenska trafikförordningen. Motorredskap är motordrivna fordon byggda huvudsakligen för att vara arbetsredskap.

Som jämförelse är till exempel en lastbil ett motordrivet fordon avsett for godstransporter. Även en lastbilskran, en lastbil med en monterad hydrau-lisk kran, är klassat som lastbil då man anser att dess primära uppgift är godstransport.

Inom EU är mobilkranar klassade som ett specialfordon inom lastbilsklassen och har beteckningen N3.

För att göra det enklare att registrera mobilkranar från andra länder, även i Sverige och tvärtom, har de svenska fordonsdefinitionerna fått en tilläggs-definition, EG-mobilkran, som är densamma som EU:s definition. Denna klassning gäller alla nya mobilkranar från 2014 och lyder:

”En EG-mobilkran är en tung lastbil som inte är utrustad för godstranspor-ter och som är försedd med en kran vars lyftmoment är minst 400 kNm.”

Standarden SS-EN 13 000Standarden SS-EN 13 000 är en produktions- och säkerhetsstandard som täcker design, konstruktion, installation av säkerhetsutrustning, informa-tion om användning, underhåll och kontroll av mobilkranar. Så här definie-rar standarden begreppet mobilkran: En mobilkran är en självgående kran med bom. Den kan förflytta sig med och utan last, utan behov av specialan-passade banor eller skenor för tillräcklig stabilitet.

• Mobilkranarkanköraspåhjul,larverellerandraanordningarförför-flyttning och mobilitet.

• Iarbetspositionkandevarautrustademedstödbenellerannanutrust-ning för att öka stabiliteten.

• Mobilkranenkanhakrantornmed360gradersobegränsadsväng,be-gränsad svängsektor eller sakna torn.

• Kranensöverdelärnormaltutrustadmedettellerfleralinspelochhy-drauliska cylindrar för höjning och sänkning av bom och last.

• Mobilkranarkanvarautrustademedteleskopbom,ledadbom,fack-verksbom eller en kombination av dessa.

• Lasthanterasmedkrokellerannattillbehör. Fig 1.1.6 Mobilkranens huvuddelar

VindmätareFlygvarningsljusBomhuvud

BomstegRoosterskivaToppkörningsskyddLängdgivarkabelTeleskopbom

LyftlinaKrokblockLyftcylinderLinspelMotvikt

KrantornKranhytt

ChassiStödbensbalkStödbenMotviktsdel

MotorrumHjulChassihytt


INLEDNING1 UPPGIFTER 1Repetitionsfrågor1. Om du skulle definiera en mobilkran med mindre än 25 ord, vad skulle

du skriva då?

2. Vad är ett motorredskap och varför klassas mobilkranar som motorred-skap enligt den svenska fordonsförordningen?

3. Vad är speciellt med en EG-mobilkran?

4. Vilken lyftkapacitet har den största och den minsta mobilkranen? Vad kallas de mobilkranar som lyfter minst?

5. Vad står i SS-EN 13 000?

6. Vilka är mobilkranens huvuddelar?

Foto: Tack till Christopher Capewell, Leeds Engine.

Katalogblad från 1923 med 5-tons ångdriven lastkran


1.2 HISTORIK 11.2 KranhistoriaKranens utveckling är en lång process och sträcker sig över två hundra år. Det är en historia där fysiska begränsningar i form av tillgång till energi, motorer, material och metoder att forma materialen skapat tekniska utma-ningar i varje historiskt ögonblick. Att utveckla en ångkran på 1840-talet var kanske en större utmaning än det är att utveckla en ny kran idag just för att så mycket av det vi har saknades.

Mobilkranen är utan tvekan en av de mer spektakulära maskiner som vuxit fram ur den industriella revolutionen. Rent konkret handlade det till en början om att möta ett växande behov att lasta kol, sten, trä och så vidare på fartyg och fordon. Men industrin behövde också kranar för att flytta mate-rial, liknande de två kranarna på katalogbladet intill. Städerna växte och den fasta kranens roll på byggarbetsplaterna fick arbetet där att gå fortare och bli mer effektivt och pekade ganska snart ut ett behov av en mobil kran.

Dessa drivkrafter tog enskilda människor på allvar. De satte sig vid köksbor-det för att fundera och skissa på idéer. Skjortärmar kavlades upp vid ritbord och med overall och arbetsskor gick dessa människor med sin ritning till verkstaden för att pröva idéerna mot verkligheten.

En sådan sak är bra att ha i tanken när man ser de gamla kranarna och kanske fnissar lite över deras otympliga konstruktioner. Men de förtjänar respekt, för vår kunskap vilar i grund och botten helt på deras erfarenhet.

Människans behov av lyftkraftAtt lyfta tunga saker har människor haft behov av åtminstone sedan vi började bygga hus för 10 000 år sedan. Muskelkraften var den dominerande kraftkällan ända till kolet och ångmaskinen förändrade allt.

Hur kranar och kranutvecklingen såg ut på muskelkraftens tid kan man ana i en artikel ur Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens tidskrift från hösten 1742 där ingenjören Pehr Elvius skriver om sin sina erfarenheter kring en snilleblixt som ledde till att han utvecklade en ny typ av kran.

Saken var den att han fått i uppdrag att bygga ett stenhus till ett vattenverk under sommaren. Problemet var att sten är tungt och ett slitgöra för arbe-tarna och detta skulle göra att bygget drog ut på tiden och blev dyrt.

Det behövdes något smidigare än de vanliga tramphjulsdrivna kranarna,


INLEDNING 1.2 HISTORIK1 1Den vanligaste lyftanordningen genom tiderna är ginpålen som i sin enk-laste form består av en påle som ledas i botten genom att ställas i en grop i marken och stagas med rep. Ginpålen utvecklades till en derrick och finns i ett otal varianter. Idag används ordet derrick mest för fartygskranar av samma konstruktion och i vissa sammanhang för fackverksmast.

Ångkraften förändrar alltKolgruvorna i England gjorde ång-kraften möjlig och det satte fart på utvecklingen av kranar. Den första kranen med motor byggdes 1839 av den då 22-årige pionjären i ingenjörs-konst James Taylor, för att lyfta sten ur ett stenbrott utanför Glasgow. Kranen lyfte 10 ton (den lilla kranen i fig 1.2.4) och blev genast en succé.

Tidigt 1800-tal var derricken en po-pulär krankonstruktion och därför är det inte så konstigt att den första icke-stationära kranen fick namnet “The Travelling Derrick”. Konstruk-tionen gick på räls och principen stod sig ända in på 1900-talet (fig 1.2.5).

Under 1800-talet senare hälft tar industrialismen ordentlig fart och stä-dernas tillväxt är enorm. Efterfrågan på kranlyft ökar i motsvarande takt, liksom möjligheterna att tillverka en så komplicerad maskin.

Storbritannien har flest krantillverkare i slutet av 1800-talet, varav de två största är Engelska Joseph Booth & Bros, och Skotska Clyde Crane. I USA är

Fig 1.2.3 Ginpålar och derricksGinpålen är ursprunglig form av kran. Ginpålen kan kompletteras med en mast som stöd och kallas då derrick. Masten kallas ”Guy”. Ordet ”gin” i ginpåle är en sammandragning av franskans ”machine” och det ursprungliga uttalet är antagligen ”chinn-påle”.

Fig 1.2.4 Den första ångkranen James Taylor konstruerade den första motor-drivna kranen år 1839 (lilla kranen). Samma koncept använder han 1889, 50 år senare, får att bygga en 100-tons kran åt ett varv i Belfast (stora kranen).

Derrick 1 Derrick 2 Derrick 3Ginpåle

tänkte han och ritade en kran i mitten av huset som kunde roteras runt en axel. En handspelad axel med fyra stycken 3 meter långa hävarmar gav den en hävarm på 1:16. Kombinerat med två block med tre linparter gav utväx-lingen 1:48. Ett varv på spelet lyfte kroken 30 centimeter.

Pehr Elvius jämförde sin kran med tramphjulskranen och såg bara förde-lar. Trampdrift är utmärkt när man behöver en konstant kraftkälla men olämplig för kranar eftersom tramparna vilar mellan lyften. Vid handdrift kan den tiden istället användas till att passa stenen i muren. Trampkranens svängning är tung och kräver extra folk som vrider den. Med handspelskra-nen vrider muraren själv lätt kranen samtidigt som det blir lättare att passa stenarna. Tramphjul är dyra. Bygger man ett hus vill man slippa betala för maskiner som ändå är oanvändbara när huset är rest.

Utöver detta konstaterade han att ”arbetskarlarna” arbetat ivrigare med handspelskranen. ”Utan den kranen hade både kropp och kläder blivit utslit-na”, sade de två murare och tre hantlangare som byggde huset.

Huset var 15 meter långt, 14 meter brett och 9 meter högt. Stommen levere-rades vitkalkad och klar på sex veckor. De fem gubbarnas sammanlagda lön var under 300 Daler. Kranen kostade 30 Daler att tillverka oräknat lina och de två blocken eftersom de återanvändes (1 Daler ≈ 50 kronor år 2010).

Fig 1.2.1 High-tech sommaren 1742Med hjälp av denna engångskran byggdes stommen till ett stenhus på 14 x 15 meter och 9 meter högt på bara sex veckor av fem man.

Fig 1.2.2 TramphjulskranDenna krantyp har funnits i tusentals år och var stan-dardkranen på byggena runt om i Europa ända fram till 1800-talet. Sannolikt har alla slott, bor-gar, kyrkor, katedraler och försvarsmurar byggts med trampkranar som den här.

Foto: Chris Daniels


INLEDNING 1.2 HISTORIK1 1

De flesta nya kranar på 20-talet drevs dock av ånga, eftersom ångmaskiner-na fortfarande var starkare och ansågs bättre.

Standarder, kvalitet och säkerhet är mycket viktigt för utvecklingen och 1923 bildas SIS, Svenska Industrins Standardiseringskommission. Motsva-rande organisationer bildas runt om i världen under ungefär samma tid.

Träbänk nyhet på komfortfrontenNågon gång efter sekelskiftet 1900 insåg krantillverkarna att det kanske var dags att öka komforten för förarna. Men det gick långsamt och vad som hände i början var att en liten träbänk sattes in om den fick plats. Ibland inte ens i riktning mot bommen. På 1920-talet kom skålade traktorsitsar av pressad plåt, men de var inte särskilt vanliga.

Orsaken till den sena utvecklingen av hyttkomfort var att ångmaskiner-na krävde att föraren skyfflade kol och att spakarna var för långa för att manövreras sittande. När bensinmotorn kom var spakarna kortare men kopplingarna var å andra sidan så tunga att kranen inte kunde manövreras sittande av den anledningen. Stolen var en plats att äta lunch på, inte mer.

Stabiliteten utvecklasKranens kapacitet avgörs av konstruktionens stabilitet och styrka. De större järnvägskranarna fick tidigt särskilda balkar monterade, dock utan det verti-kala ben vi är vana vid idag.

Permanent monterade stöd utvecklades först på 1920-talet när kranar på lastbilschassi kom, och var från början avsedda att parera svikten i fordo-

Fig 1.2.7 Stockholm år 1935, Medborgarplatsens tunnelbanestation byggs En larvkran står där Björns trädgård senare kommer ligga. Kranen är av fabrikatet Ruston Bucyrus. Både chassi och torn är identiska med företagets lingrävare.

P&H och Link-Belt unga start-ups och i Tyskland finns Dingler-Werke som 1910 kommer att bli Demag.

Ångmaskinens fördelarÅngmaskinen var överlägsen ben-sinmotorn på en viktig punkt, och den var att föraren hade tillgång till motorns hela kraft via ett reglage som kunde finjustera kraftuttaget. Lasten kunde höjas och sänkas fullkomligt ryckfritt och utan att fö-raren behövde träna särskilt på det.

Bensinmotorerna hade inget sådant reglage. Istället hade de usla lamell-kopplingar som fick last- och bomrö-relser att rycka och knycka.

Det tog många årtionden innan dessa problem löstes. Bensinmotorerna var illa omtyckta eftersom de bullrade så mycket då de krävde ett konstant högt varvtal. Ångmaskiner är tysta.

När förbränningsmotorn och svetsning förändrar allt igenDe första mobila kranarna på gummihjul kommer år runt 1918, och 1920 släpper P&H en kran som med lite vilja påminner om dagens mobilkran. Att de kommer just då har att göra med två faktorer. Svetsningen som ersätter nitningen och gör bommarna lättare och starkare, och bensinmotorn som nu var så pass bra att den kunde börja ersätta ångmaskinen.

Fig 1.2.6 Kranen lämnar rälsenUniversal Crane Co. började tillverka denna bensinmotordrivna kranvagn på hjul 1918. En revolution för sin tid. Notera fästet för dragstång och de primitiva stödbenen mellan hjulen, även att kranföraren arbetar stående. Fordon kallades allmänt för ”vagn” på denna tid. En kran på hjul kallades därför för kran-vagn. Det var först när teleskopbommen kom som ordet mobilkran introducerades.

Foto: Historical Construction Equipment Association

Fig 1.2.5 Travelling derrick De första icke-stationära kranarna hade samma konstruktion som denna 62 tons derrickkran på räls. Kran på bilen tillverkades 1914 av Joseph Booth & Bros i England för leverans till ham-nen Santiago i Chile där den står än idag.


INLEDNING 1.2 HISTORIK1 1Byggfirman Skarne var en typisk representant för hur människor både for-mades av tidsandan och själva bidrog till att forma den. Produktionen skulle vara effektiv. Och effektiv betydde i detta fall att uppförandet av ett hus skulle kosta så lite som möjligt samtidigt som det skulle gå fort. Snabbt och billigt var tidens melodi och man ansträngde sig mycket för att göra förenk-lingar i arbetet. Målet var en så ”rationell produktion” som möjligt.

I denna utveckling fick kranen en central roll. Byggelementen började utfor-mas för kranens kapacitet, liksom även monteringsmetoder och leverans-sätt. Kranarnas utveckling drev på byggbranschen och tvärt om.

Ett tydligt exempel på det är att den manuella formgjutningen av grunden kunde ”rationaliseras bort” genom att istället gjuta betongsulorna på fabrik, transportera dem på trailer och med kranen lyfta de direkt till en förberedd pålsula.

Ett annat exempel på hur byggmetoder anpassades till kranen är hur lägen-hetsinredningar som tidigare transporterats och lyfts eller burits till varje lägenhet i separata enheter, på 1960-talet började levereras i färdiga paket, så kallade burar, som innehöll kompletta lägenhetsinredningar med allt från material till mellanväggar, till spackel, snickerier, kök, badrumsporslin, dörrar, dörrhandtag och andra järnhandelsvaror. Buren med innehåll lyftes på plats i varje lägenhet av kranen och därmed var allt som hantverkarna behövde på plats redan när de anlände.

Mobilkranarna blev starkare, större och lyfte allt högre, men när det gällde räckvidd och lyftkraft för enskilda hus, ja där var tornkranen överlägsen. Men husen restes allt snabbare och snart insåg man att kostnaden för att flytta tornkranar var avsevärd.

1960-tal. Hydraulikens genombrottHydraultekniken var inte ny på 60-talet, tvärtom den hade använts i kranar ända sedan 1890-talet. Då handlade det om vattenhydrauliska system och de lämpade sig inte för mobila kranar. Oljehydrauliken fick sitt genombrott först på 1960-talet på grund av att tillverkningsmaskinerna först då kunde hålla tillräcklig hög noggrannhet i massproduktion.

Hydrauliken var en stor teknisk förbättring eftersom den är betydligt effek-tivare än linor och klarar att överföra stora krafter från en central kraft-källa till den plats där den för ögonblicket behövs. Tekniken är dessutom

nets bladfjädrar. Vanligast var då en ihålig balk monterad på tvären under chassit där balkar drogs ut för hand och pallades upp med träkubb. En konstruktion som var vanlig ända in på 1940-talet då manuellt justerbara vertikala skruvstödben blev vanligare.

Kranen påverkar husbyggandet och tvärtomMobilkranar var hänvisade till småjobb ända in på 1960-talet. Byggentre-prenören Allan Skarne beskriver till exempel i sin bok ”Med Kran och Krok” hur bolaget år 1964 efter en ha jämfört en larvkran med fackverk med den då vanliga bockkranen, först då tycker att mobilkranen mognat så pass att den kan ersätta en stationär kran:

”Några av husen i blixten och molnet [två kvarter i Uppsala] monterades på prov med bandburen mobilkran. Den hittills använda bockkranen krävde jämn mark på husets båda sidor samt ”banvall”, sliprar och räler. Mobilkranen behöver bara en hårdgjord yta på husets ena sida och kan hämta betongelementen från lager eller bil på större avstånd från huset. Även här gjordes tidsstudier av de bägge krantyperna. Resultatet blev: Inga nya bockkranar för vår del.”

Fig 1.2.9 En helhydraulisk mobilkran Den första helt hydrauliska mobilkranen byggdes 1948 av Milwaukee Hydraulics Cor-poration och kallades Hydrocrane H-2.Bycurus-Erie köpte hela konceptet och ut-vecklade det till denna femtons Hydrocrane H-3 som kom 1951. Den kunde monteras på vilken lastbil som helst. Lintrumma saknades, istället manövrerades lyftlinan med ett rack av linjära cylindrar och indrag. Gripskopan som hänger baktill är original standardtillbehör.

Fig 1.2.8 Mobilkranen får medvindEn Ruston Bucyrus RB55 larvkran fick visa vad den gick för vid bygget av ett flerbo-stadshus i Uppsala 1964. Ett likadant hus intill uppfördes av en bockkran. När husen var klara kunde byggfirman konstatera att bockkranarnas tid var över.Lägre etableringskostnad och längre räck-vidd var det som gjorde att RB 55:an vann jämförelsen.

Foto: flickr Phil Parker

Foto: Delden CSE Ltd


INLEDNING 1.2 HISTORIK1 11980-tal och allterrängkranens ankomst och tornkranar på hjulÅr 1981 leder en sovjetiskt jättebeställning på 323 kranar till att en helt ny krantyp utvecklas - allterrängkranen. Det var tyska Liebherr som fick beställningen under förutsättning att kraven på hög transporthastighet, vägkomfort, terrängegenskaper och goda lyftvärden kunde tillgodoses.

Den kran man konstruerade kallades Liebherr LTM 1055/S4 och är vad många anser vara den första riktiga allterrängaren, med innovationer som bland annat drift och styrning på samtliga hjul.

På 80-talet började även tillverkare som Lindéns, svenska Tornborgs och holländska Spierings att bygga självresande mobila kranar på fordonschas-sin med en hög lyfthöjd och en god arbetsradie.

Vart tar det vägen nu?Den rälsbundna kranen lämnade sina spår runt sekelskiftet 1900 och ut-vecklades under 1900-talets första hälft till en mobil kran som kom att bli en integrerad del av byggindustrin.

Kopplingen mellan kranens utveckling och nya byggtekniker blev tidigt up-penbar; Allt större bygg- och konstruktionsdelar krävde starkare kranar. En utveckling som de följande femtio åren bara fortsatte och som på 2000-talet även återspeglas inom vindkraften: Ju större vindkraftverk, som nu närmar sig en montagehöjd på 140 meter, desto större blir kranarna.

Hur utvecklingen kommer att se ut framöver är det ingen som vet. Just nu ser de självresande mobila kranarna ut att bli fler, men också små förarlösa minikranar där automatik och sensorer hjälper användaren att lyfta säkert.

Säkert är att lyfttekniken fortsätter utvecklas och då kan man tänka sig att framtiden kan erbjuda något av följande: asymmetrisk stödbensyta, geotekniska sensorer som kontrollerar markens bärförmåga, gyrosensorer i krokblocket så att kranen automatisk häver lastpendling, förbättrade svets-förband, lyftlinor av kolfiber, lyftredskap som kommunicerar med kranen och kanske justerar lastens tyngdpunkt automatiskt.

Samtidigt krymper marginalerna vilket ställer allt högre krav på förarna.

Av utvecklingen att döma verkar någon annan gräns än fantasin inte fin-nas. Det är (fortfarande) en mycket spännande tid vi lever i.

En översikt över olika krantillverkares historia finns på sid 357.

steglöst ställbar med lättmanövrerade ventiler.

Tillverkarna omfamnade tekniken som gav dem många fler möjligheter att bygga maskiner som de inte klarade med annan teknik.

1970-tal Datorstödda beräkningar flyttar fram gränsernaFör att öka kranens styrka var ”större lika med starkare” i stort sett det enda sätt man hade ända fram till 1970-talet då CAD och datorstödd hållfast-hetsberäkning utvecklades. Kranarnas komplexa konstruktion kunde nu beräknas med en ny tillförlitlighet vilket skapade möjligheter att optimera prestandan, vilket ledde till en ny fas i kranarnas historia.

Med starkare konstruktioner förslog inte lastbilschassin längre och man började istället konstruera kranen från grunden och upp: Chassi, hjul, torn, motvikter och bom sågs som en samverkande enhet.

På 1970-talet ökar handeln mellan de Europeiska länderna till följd av flera handelsavtal, bland annat EEG, vilket ledde till att de Europeiska kranägar-na/användarna bildade ett eget gemensamt forum, ESTA.

Foto: yandex.ru alex197409

Fig 1.2.10 Liebherr 1055/S41981 producerades den första allterrängkranen för att möta kraven i en stororder från Sovjetunionen. De ställda kraven var: Hög transporthastighet, goda terrängegenskaper, god manöverförmåga, samt stor lyftförmåga. Kranen på bilden är en av de över 300 kranar som levererades.

Foto: Björn Granberg


1.3 YRKE: MOBILKRANFÖRARE 1 1.3 Yrke: MobilkranförareBehovet av kvalificerade lyfttjänster växer och finns i hela samhället, bland byggare, industri och i offentlig verksamhet, vilket betyder att branschen inte är så konjunkturkänslig. Nya, intresserade mobilkranförare behövs så gott som alltid, trots att de flesta trivs så bra att de stannar kvar i yrket tills de går i pension.

En färdig mobilkranförare ska vara personligt lämpad med god självkänsla, mognad, gott omdöme, socialt anpassningsbar och dessutom färdigutbildad med alla lärlingstimmar klara. Det är en utmaning för branschen, och före-tagen vet att det inte finns någon kö med färdigutbildade mobilkranförare som väntar på att få hoppa in när en arbetstopp kommer. Behov av kranfö-rare finns därför och kommer att finnas.

Yrket som mobilkranförare är ofta mer tillfredsställande, mer utmanande och intressantare än de flesta andra maskinföraryrken.

”Det roligaste med att köra mobilkran är att man sällan står stilla länge på ett ställe, man träffar mycket folk och lyfter allt mellan himmel och jord. Det kan bli jättelånga dagar men det är ett yrke som behövs och man är alltid uppskattad!”

Leif Sjölander på Sjölanders Kranlyft AB

Säkerhetstänkande är oerhört viktigt och därför är en gedigen utbildning som omfattar risker och arbetsmiljö lika betydelsefull som intresse och erfa-renhet. Arbetsgivare och arbetstagare måste vara eniga om vad arbetet som mobilkranförare innebär, och den processen börjar med utbildningen.

Att köra mobilkran är inte svårt i sig, men det krävs vissa egenskaper, inte minst ett lugn och tålamod. Spakar och instrument ska manövreras med ett säkert och tryggt handlag, det är mer finlir i jämförelse med att dra på med en lastbil. Dagens kranar är tekniskt sett mycket säkra. Branschen har även lagt stor kraft på att förbättra säkerheten både vid transporten till/från, vid lyftarbetet på arbetsplatsen. Allvarliga olyckor är sällsynta vilket till stor del beror på att föraren personligen bidrar till en hög säkerhet. Egenskaper som mognad och gott omdöme, förmåga att hantera stress och att tänka efter före ett beslut är mycket betydelsefulla.

Det är vanligt att man börjar inom bygg- och anläggning, till exempel som förare av lastbil med kran, innan man utbildar sig till mobilkranförare.


INLEDNING 1.3 YRKE: MOBILKRANFÖRARE1 1

"För en unik yrkesgrupp som kranförare är det viktigt att utbild-ning, lärlingstid och inskolning sker i samarbete med arbetsgivarna. Dagens kranar är avancerade, högteknologiska och ömtåliga, samti-

digt som arbetet är en riskfylld nyckelfunktion på arbetsplatsen."Dennis Nyberg, utbildare, Kranbolaget AB

Foto: Michael Gerling

Foto: flickr Illustir

Foto: okänd

UtbildningsvägarSvenska regelverk om arbetsmiljö ställer krav på att mobilkranförare har en särskild yrkesutbildning. Inom bygg- och transportindustrin finns avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer som övergripande avgör utbildningens innehåll. Idag finns tre organisationer som bedömer och godkänner utbildningsföretag och grundutbildningar för mobilkranförare, det är Byggnadsindustrins Yrkesnämnd (BYN), Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämd (TYA) och Svenska Mobilkranföreningen. Den som vill bli mobilkranförare har idag några olika vägar att välja mellan.

GymnasieskolaGymnasieskolan har inom fordonsprogrammet och byggprogrammet inrikt-ningar som ger en grundutbildning som maskinförare. Allt färre gymnasier i Sverige erbjuder en särskild inriktning mot mobilkran. Det bästa är att prata med en studie- och yrkesvägledare inför gymnasievalet och försöka hitta ett lämpligt upplägg. Mobilkranföreningen och hemsidan mobilkran-föraren.se kan också ge tips på hur man blir mobilkranförare direkt efter grundskolan.

Företagsförlagd utbildningDet är möjligt att gå som lärling hos ett mobilkranföretag och samtidigt läsa de teoretiska delar som krävs, till exempel på distans eller genom att någon dag i veckan gå en skräddarsydd teoriutbildning. Studieplanen görs då upp mellan företag, utbildare och elev.

Andra utbildareDet finns godkända utbildningsföretag som erbjuder både teoretiska och praktiska grundutbildningar. Kontakta Mobilkranföreningen för råd.

Lärlingstid inom byggindustrinNär den grundläggande säkerhets- och maskinutbildningen är godkänd utfärdas inom byggindustrin ett utbildningsbevis och man kan börja köra kran under handledning. När eleven fått en lärlingsanställning registreras en lärlingsbok där lärlingen och handledaren registrerar lärlingstiden.

Olika utbildningsvägar kräver olika många timmar som lärling, vanligen cirka 30 månader eller ungefär 4 200 timmar. Lärlingstiden är med andra ord mellan 2,5 och 3 år. Efter tiden som lärling utfärdas ett yrkesbevis.





KompletteringsutbildningDen som har jobbat med exempelvis tornkran eller teleskoplastare och redan har ett yrkesbevis för en lyftanordning från yrkesnämderna BYN eller TYA har en bra grund för yrkesbevis för mobilkran, men måste ändå göra en komplettering av utbildningen. Hur lång utbildningen blir beror på tidigare erfarenhet. Yrkesbeviset för mobilkran utfärdas när lärlingen har genomfört sina lärlingstimmar och klarat ett särskilt kompetensprov.

Observera att kompletterande utbildning alltid krävs vid byte av maskin, exempelvis ett annat märke, en annan storlek, eller från hjulburen till larv-gående kran. Detta gäller även erfarna kranförare.

KollektivavtalDe flesta mobilkranföretag har kollektivavtal eller hängavtal med facket. Det är ett avtal mellan arbetsmarknadens parter, arbetsgivarna (i byggindu-strin Maskinentreprenörerna eller Sveriges Byggindustrier) och de fackför-bund som representerar arbetstagarna (till exempel Byggnads, Transport eller Seko).

Lärlingar hos ett kranföretag med kollektivavtal har samma rätt till lön, semester och reglerade arbetsvillkor som övriga arbetstagare på företaget. Som arbetstagare har du också rätt att i förväg bli informerad om stora för-ändringar på arbetsplatsen och att förhandla om förändringar som rör dig.

Yrket och hälsanSom maskinförare och förare av att fordon som en mobilkran är det viktigt att ta hand om sin hälsa. Varför? Jo, för att det är tunga och komplexa ma-skiner som hanteras. En utsövd, mätt, vältränad och välmående kranförare gör bättre bedömningar än den som inte sovit tillräckligt, varit berusad eller påverkad på annat sätt, eller är i allmänt är i dålig kondition.

Koncentrationen blir lidande om man inte sköter om sin kropp. Motivatio-nen brister och bedömningsförmågan försämras. Resultatet blir i bästa fall ett dåligt utfört jobb – i värsta fall sker olyckor. En bra mobilkranförare tar sitt ansvar för arbetet på allvar.

Pappersarbete går inte att komma ifrån, inte ens i ett praktiskt yrke. Att läsa körordrar, sköta tidsrapporteringar, servicescheman, avvikelserapporter och läsa instruktioner är en viktig del av vardagen. Annars kan förare, service eller arbetsgivare missa viktiga punkter som äventyrar säkerheten i arbetet.


INLEDNING 1.3 YRKE: MOBILKRANFÖRARE1 1Special: Utbildning på teleskoplastareTeleskoplastare (teleskoptruck) har utveck-lats snabbt de senaste åren. Maskintypen har, trots samma namn, förändrats så mycket att den är helt annorlunda idag än förr. Det innebär ökade krav på utbildning och förarkompetens.

Dagens teleskoplastare är större med högre lyftkapacitet och har lång räckvidd. Många är, precis som en kran, runtomsvängande. Med ett lyftspel monterat, blir maskinen mycket lik en mobilkran i sitt använd-ningsområde.

De stora förändringarna på maskintypen har gjort att många som arbetar med ma-skinerna inte hängt med kunskapsmässigt vilket resulterat i att tillbuden och olyckorna med teleskoplastare ökat mer än för andra maskintyper.

BYN och TYAs utbildningskrav för yrkesbevis på teleskoplastare har därför skärpts och maskintypen klassas idag som lyftande maskin och inte som förr jordförflyttande maskin. Utbildningen för teleskoplastare ska följa Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2006:4 och AFS 2006:6 som gäller för arbetsutrustning och lyftande maskiner.

BYN och TYA ställer samma grundutbildningskrav på teleskoplastare som övriga lyftande maskiner. Utbildning på denna maskintyp finns även inom TLP 10 Truckläroplanen men den begränsar föraren till att använda maski-nen som truck med pallgafflar på hårdgjorda plana ytor, exempelvis lager-, hamn- eller industriområden.

Utbildningen skiljer sig åt beroende på var man arbetar eller är kollektivan-sluten. Själva yrkesbeviset erhålls först efter att föraren tillgodogjort sig det antal lärlingstimmar som krävs för respektive utbildning. De utbildnings-bevis som BYN och TYA utfärdar är likvärdiga för de maskinslag som är gemensamma.

Foto: flickr Tognum- MTU & MTU Onsite Energy

Stolthet, engagemang och mod att vara motvals är andra viktiga egenska-per hos en mobilkranförare. Att påpeka fel och brister i miljö som kanske är stressad kan ta emot, men i längden undviks olyckor, liv och lidande sparas.

När du har allt detta på plats är mobilkranförare ett yrke att trivas med och stanna kvar i.

KörkortskravFör att köra mobilkran krävs körkort med C-behörighet för tunga fordon. Transportstyrelsen gör en individuell bedömning av att du uppfyller kör-kortslagens personliga krav (nykterhet, hänsyn, omdöme, ålder) och medi-cinska krav (syn, rörelse, sjukdomar, läkemedel etc.) De medicinska kraven i C-körkortet ska förnyas vart femte år.

Arbete i hela EuropaArbetsmarknaden inom Europa är relativt rörlig och omfattas av EES-avta-let som inkluderar Norge, Island och Liechtenstein. Det betyder att du kan arbeta som mobilkranförare i hela Europa, även om du är bosatt i Sverige. Svenska förmåner som sjukförsäkring, föräldrapenning, arbetslöshetsför-säkring etc. behåller du. Skatten betalas i det land du arbetar.

Jobben som mobilkranförare finns främst inom industri, bygg- och anlägg-ning och transport. Branschen behöver fler kvinnliga förare men än så länge är de flesta män. De kvinnor som finns är desto mer uppskattade.

Foto: flickr Fatboyke (Luc)



KranförarenTänker man efter så inser man strax att staden är lyft med kranar. Händer i tusental har smekt knappar och spakar och varsamt lyft tegel, trappor, väggelement och takplåt.

Miljoner lyft som skickligt och försiktigt placerats på exakt rätt ställe.

Gamla hus lyftes av gamla kranar. Nya hus lyfts av moderna kranar med avancerade motorer, stora däck, fintrimmade säkerhetssystem och specialstål som en japansk svärdsmed säkert skulle avundas.

Hus och anläggningar är tunga och utan kranen hade vi inte kunnat bygga högt och stort.

Så sträck på dig kranförare. Känn stolthet över dig själv och teamet omkring dig. Över staden som sträck-er sig mot himlen.

Var stolt för utan dig hade staden varit plattare och broarna mindre.

Foto: flickr Alexandre Prévot


2 Det här kapitlet beskriver tio olika mobilkrantyper med ett uppslag för varje typ. Bilder och en kort text med krantypens speciella egenskaper, använd-ningsområden och utmärkande för- och nackdelar, ger en översiktlig jämfö-relse av de olika krantyperna.

Det har skett en enorm teknisk utveckling som inte förändrat kranen i grunden men däremot lett till mer specialiserade och kraftfulla, både säk-rare och mer ömtåliga, kranar än förr. Även allterrängkranen kan anses vara specialiserad på att inte ha en nisch - den passar där ingen annan kran fungerar men sällan där en annan krantyp passar. Varje kran gör sitt jobb i sin nisch.

Moderna kranar lyfter tyngre och är mer komplexa att köra vilket kräver mer teoretisk kunskap än förr. Kraven på att det ska gå fort är högt ställda liksom kraven på att arbetet utförs säkert och med stor precision.

Det lätt att förstå att en kranförare med erfarenhet från en viss krantyp inte ersätts hur som helst. Att köra in sig på en ny kran tar tid. Att köra in sig på en ny krantyp tar ännu längre tid.

En kranförare som behärskar sin kran har god anledning att känna stolthet över sig själv, sin kunskap, erfarenhet och goda omdöme. Att vara kranföra-re idag innebär ett stort ansvar och kräver en viss personlighet.

Samtidigt som kraven på föraren och yrket i sig, ständigt skärps får kranar-na allt bättre systemövervakning som hjälper föraren att inte göra misstag.

Välkommen till de kompetenta och komplexa lyftens värld!

Krantyperanvändning & egensKaper

KRANTYPER2 2


2.1 TRUCKMONTERADE KRANAR

Foto: fotograf Bengt Dahlberg

Foto: yandex alex197409

Illustration: Liebherr

2.1 TruckkranarTruckmonterade kranar var från början lyftkranar monterade på ett last-bilschassi. Det var en praktiskt lösning, men med många begränsningar. Snart utvecklades specialbyggda chassin med integrerade stödben som bätt-re tålde belastningen från kranen. I vissa delar av landet kallas krantypen på grund av detta för långchassikran.

Generellt för denna krantyp är att motor, växellåda och axlar är standard-komponenter som köps in från lastbilsindustrin. I Europa är den här kranty-pen relativt populär. I Skandinavien har försäljningen av truckkranar länge minskat till förmån för den mer allsidiga allterrängkranen.

Förutom lastbilshytten har truckkranen vanligtvis även ett krantorn med förarhytt. De flesta har teleskopiska bomsystem men det förekommer även truckkranar med fackverksbom. De finns i lyftkapaciteter från cirka 15 till upp emot 90 ton.

AnvändningsområdenI första hand brukar truckmonterade kranar användas för mindre lyftupp-drag där tillgängligheten är god. De är också vanliga på serviceuppdrag inom olika verksamheter, mycket på grund av sin korta riggningstid. Det är sällan dessa kranar står under lång tid på samma uppdragsställe.

För- och nackdelarDen stora fördelen med den här krantypen är god bränsleekonomi och låga driftskostnader. Riggningen är enkel och går snabbt. Vägegenskaperna är goda och normalt är konstruktionen översiktlig och driftssäker.

Till nackdelarna hör att kranen som sådan är lite osmidig då den kräver mer plats jämfört med andra kranar. Med drivning på enbart bakaxlarna och styrning på framaxeln eller det främre axelparet, fungerar den bäst på fast slätt underlag och har sämre framkomlighet i terräng.

Äldre truckkranar har teleskopbomkonstruktioner som är tyngre än nyare kranars bommar, vilket begränsar lyftkapaciteten på längre arbetsradier.

KRANTYPER2 2


2.2 TERRÄNGKRANAR

Foto: flickr wburris

Foto: Lars Igelström

Foto: Terex Demag

Foto: Hounini

2.2 TerrängkranarTerrängkranar är tvåaxliga med drift och styrning på alla fyra hjul. Hjulen är stora och de har låg transporthastighet. Denna krantyp har endast en hytt för både körning på väg och manövrering av kranen.

Konstruktion är kompakt med torn, chassi, stödben och hjulutrustning väl anpassade till varandra.

Bommen är en kort teleskopisk bom som vanligen är utrustad med någon typ av jibb. Lyftkapaciteten är mellan 14 och 120 ton. Dieseldrift är vanligast på terränggående kranar och motorn brukar vara placerad i chassit.

AnvändningsområdenKranen har förhållandevis goda terrängegenskaper och är vanlig på svåråt-komliga uppdrag på ojämna underlag där lasten behöver flyttas hängande i kroken. Krantypen väljs ofta i den tunga industrin eller som extrakran inom bygg- och anläggning för de lyft som ligger utanför de stationära tornkra-narnas räckvidd.

För- och nackdelarGod framkomlighet på fast underlag i terrängen, enkel och snabb riggning och stor smidighet vid uppställning är fördelar hos den här krantypen. Samtliga funktioner sköts vanligtvis från förarplatsen, inklusive stödben. Terrängkranar kräver inte mycket extra uppställningsyta och kan normalt lyfta även på hjul och köra med last i kroken.

Vissa, men inte alla terrängkranar klassas som motorredskap klass 2 med max tillåten hastighet begränsad till 30 km/h. Låg transporthastighet inne-bär att det krävs specialtransport för förflyttningar över stora avstånd.

Eftersom terrängkranar endast har två axlar har de ett högt axeltryck. Terrängkranar med maxlast över 30 ton har för högt axeltryck för vanliga vägar och måste alltid transporteras på trailer.

Trots terränggående egenskaper krävs en fast terräng för att förflyttning och uppställning ska gå enkelt.

Kompaktheten har sitt pris: Det är svårare att komma åt kontrollpunkter än på andra krantyper och den korta huvudbommen kompletteras med fördel med en jibb.

KRANTYPER2 2


2.3 ALLTERRÄNGARE

Foto: Björn GranbergFoto: Dennis Nyberg

Foto: flickr Eldeby

Foto: flickr Eldeby

Foto: flickr Eldeby

Foto: Nordic Crane Group

2.3 allTerrängkranarAllterrängkranen är en mångsidig väg- och terränggående kran och är den dominerande krantypen i Sverige. Chassit kombinerar de bästa egenska-perna hos truckkranen och terrängkranen. Krantypen har två förarhytter, vanligen stora singelmonterade hjul med styrning och drift på flera axlar, stor markfrigång, hydraulisk fjädring och goda vägegenskaper.

Krantypen finns med lyftkapaciteter upp till 1200 ton. Kranar över 500 ton måste vanligen demonteras helt för transport på allmän väg.

Allterrängkranar brukar ha hydraulisk teleskopisk bom och finns i ett otal bomkombinationer. Ofta anpassas bom, bomutrustning och lyftkapacitet för de lyft som kranen är tänkt för redan vid tillverkningen. Det gäller särskilt kranar med en lyftkapacitet i området 300 ton och uppåt.

AnvändningsområdenBeroende på storlek är den lika användbar inom bygg och anläggning, indu-strier samt för att resa och serva vindkraftverk.

För- och nackdelarAllterrängkranens stora fördel är dess mångsidighet. Den går fint på vägen, har bra framkomlighet i terräng och på ojämna underlag och den är smidig att ställa upp.

Kranen är lätt att rigga och särskilt de minsta kranarna är snabbriggade. Vissa kranar kan lyfta utan stödben, vanligtvis bakåt, och förflytta sig med last i kroken. Det är inte ovanligt med allterrängkranar som utrustats med radiostyrning så att föraren kan övervaka lyftet stående bredvid lasten.

Nackdelar med större allterrängkranar är att de kräver stor plats när de ska riggas, både för hjälpkranar och för transportfordon. Bomutrustning och motvikter måste ofta demonteras och fraktas för sig. För att transportera de största allterrängkranarna krävs ett stort antal trailers. En omfattande demontering och monteringen gör att etableringen av en stor allterrängkran blir en process som tar både tid och resurser i anspråk.

De större allterrängkranarna kräver lång och grundlig utbildning både vad gäller körning, uppställning och riggning.

KRANTYPER2 2


2.4 CITYKRANAR

Foto: Dennis Nygren

Foto: flickr Kenjonbro Foto: flickr Kenjonbro

Foto: flickr Aros MobilkranarFoto: Dennis Nyberg

Foto: flickr Kenjonbro

Foto: flickr Eldeby

2.4 ciTykranarCitykranen är en kompakt kran med kort bom precis som terrängkranen men som namnet antyder är den särskilt anpassad för arbeten i tätorter.

Hjulen kan normalt svängas i alla riktningar. Den brukar ha styrning på en axel för transport på väg och flerhjulsstyrning samt krabbstyrning för manövrering på trånga platser. Förarhytten brukar vara placerad på kran-tornet, med samma förarplats för färd på väg och manövrering av kranen.

De flesta citykranar har teleskopiska bomsystem med en lyftkapacitet på upp till 50 ton. De brukar vara klara för lyft med den utrustning som ryms på kranen. De största citykranarna kan behöva placera om motvikterna från transport- till lyftläge.

AnvändningsområdenDet typiska användningsområdet för citykranar är serviceuppdrag, särskilt i trånga stadskärnor. De har god lyfthöjd i förhållande till grundbommen och vissa går att utrusta med fast krok i bomhuvudet vilket brukar vara önsk-värt vid montagejobb och andra jobb med låg lyfthöjd. Citykranar är sällan uppställda på samma plats någon längre tid.

För- och nackdelarCitykranar är enkla att flytta och är tack vare sin kompakthet relativt lätt-körda i stadstrafik. De har korta grundbommar med mindre överhäng och totallängd, vilket förbättrar framkomligheten.

De kan köras i lätt terräng och är fleraxlade, med både drift och styrning på flera axlar. Många kranar av den här typen kan lyfta stillastående på hjul utan stödben. Några kan också köra med last i kroken. Krabbstyrningen gör det möjligt att köra kranen snett åt sidan.

En nackdel kan vara deras komplicerade konstruktion som kräver goda kun-skaper om uppställning, användning och underhåll. Citykranar är förvisso mycket flexibla med många inställningsmöjligheter, men tiden som kan gå åt för att utnyttja denna mångsidighet kan också vara en nackdel. För att fullt ut utnyttja en citykran och dess stora flexibilitet krävs en grundlig typut-bildning och lång erfarenhet.

KRANTYPER2 2


2.5 LARVKRANAR

Fig 2.5.1 Mycket storLarvkran med 800 tons lyftkapacitet vid bygget av Ohashi Junction i Tokyo. Jämför storleken med citykranen i bakgrunden.

Fig 2.5.4 Lång räckviddLarvkran som lyfter in ett brosegment av stål. Cardiff England.

Fig 2.5.2 Många trailers Larvgående kranar transporteras demonte-rade på trailers.

Fig 5.2.3 Rörlig jibb ger flexibilitetJibben ger kranen mycket stor räckvidd.

Foto: flickr ykanazawa 1999

Foto: flickr robives

Foto: Nordic Crane AB

Foto: flickr Capt Gorgeous

2.5 larvkranarLarvgående kranar har ett körbart fundament och normalt behövs inga stödben. Tillåter underlaget kan dessa kranar, med maximalt lyftvärde, förflytta sig med lasten hängande. Larvgående kranar kan även köras delvis riggade för att förflytta sig inom ett arbetsområde, till exempel mellan kraft-verken i en vindkraftspark.

Fackverksbom är vanligast. De har endast en förarhytt och vanligen bara en motor. Banddriften är hydraulisk.

AnvändningsområdenAnvänds främst inom on-shore industrin, tung industri och byggindustrin där arbetsplatsen är stor med många tunga lyft.

De larvgående kranarna har större lyftkapacitet än både tornkranen och allterrängkranen och de används gärna över längre perioder vid mer omfat-tande arbeten. Europas största mobilkran är larvgående Liebherr LR 13 000 som lyfter 3000 ton och har en lyfthöjd på 250 meter. Värdens största är kinesiska XCMG XGC88000 med en lyftkapaictet på 4000 ton.

För- och nackdelarEn stor fördel är kranens höga lyftkapacitet. Fackverksbommen har jämfö-relsevis låg egenvikt med liten nedböjning och klarar stora utligg med hög last.

Stora industrikranar kan köras med stora laster i kroken och har ett arbets-område på 360 grader. Trots lyftkapaciteten är marktrycket relativt lågt tack vara de breda banden. Det finns även larvunderställ med hydraulisk reglering av spårbredden för att förbättra framkomligheten.

Till nackdelarna hör att det krävs ett stort öppet etableringsområde vid riggning, montering och demontering. Riggningskranar kan behövas, och beroende på kranens storlek krävs vanligen ett flertal trailers för transport, vilket för med sig stora kostnader. Liebherrs stora larvkran som nämndes ovan transporteras demonterad på cirka 200 trailers. För en mer normalstor kran brukar det behövas upp emot 20 trailers.

KRANTYPER2 2


2.6 HAMNKRANAR

Foto: Flickr Màrtainn MacDhòmhnaill

Foto: flickr D H Wright Foto: flickr Stefan Eldeby

2.6 Mobila HaMnkranarMobila hamnkranar är byggda på speciella hjulchassin och är ofta utrusta-de med fackverksbom. Några få modeller har hydrauliska teleskopbommar som till exempel den svenskbyggda Essemko. Mobila hamnkranar varierar i storlek väldigt mycket. Bilderna på högersidan ger ett mycket litet urval.

Krantypen skiljer sig från vanliga mobilkranar framför allt genom att de är byggda för tempouppgifter med intensiv användning i repetetiva uppgifter. De är också anpassade för att lyfta från botten av båtskrov vilket märks bland annat på förarhytten som kan höjas och sänkas för att ge föraren god överblick över arbetsområdet som ofta sträcker sig ner i skrovet på fartyg. Räckvidden går ofta ner under uppställningsplan för att kunna nå ner i fartygsskrov när kranen står på kaj.

Hytten har funktioner för körning och annan förflyttning av kranen samt för att sköta själva kranen. Majoriteten av kranarna har bomsystem av fack-verkskonstruktion och en dieselmotor i krantornet för driften.

AnvändningsområdenTypiska användningsområden för mobila hamnkranar ligger i själva namnet på kranen. De jobbar på hamnanläggningar med att lasta och lossa fartyg. I viss mån förekommer dessa kranar också inom industrier med stora utela-ger, där de kan lasta, lossa och provmontera större utrustning.

Mobila hamnkranar löser effektivt tunga speciallyft, bulkhantering och griphantering av fyllnadsmassor eller timmer.

För- och nackdelarFördelarna är stor lyftkapacitet och räckvidd, med liten nedböjning i bom-men. Kranen har 360 graders arbetsområde på stödbenen och är lätt att flytta kortare avstånd, vilket ger snabb upp- och nedriggning. Den rörliga förarplatsen kan ställas in för aktuell arbetshöjd.

Nackdelar är ett stort platsbehov jämfört med många andra kranar med motsvarande lyftkapacitet. Kranen kräver fast och jämnt underlag och kla-rar sig dåligt i terräng.

KRANTYPER2 2


Utbildningskrav för lastbilskranFör lastbilskranar över 5 tm som används för lastning och lossning av gods krävs att föraren har ett yrkesbevis utfär-dat av TYA. Finns för kranar under och över 18 tm.Används kranen vid montering jämförs lastbilskranen med en mobilkran. I det fallet krävs att föraren har ett yrkesbe-vis utfärdat av BYN.Utbildningen för lastbilskran faller under AFS 2006:6 An-vändning av lyftanordning och lyftredskap och AFS 2006:4 Användning av arbetsutrustning.

2.7 LASTBILSKRANAR

Foto: flickr Martainn Foto: flickr Naturalis: dichter bij de natuur

Foto: Björn Granberg Foto: Björn Granberg Foto: Björn Granberg


2.7 lasTbilskranarEn lastbilskran är en helhydraulisk kran som monteras på ett fordon för lastning och lossning av eget gods samt montagearbeten. Som namnet antyder är denna krantyp vanlig på lastbilar. De kan också monteras på ett släpvagnschassi som dras av en lastbil eller dragbil.

Lyftkapaciteten för dessa kranar brukar uppges i tonmeter (tm). Ett mått som beskriver kranens bruttolastmoment enligt kranens lastdiagram och gör det lättare att jämföra olika kranar med varandra. De största lastbilskra-narna har en kapacitet på över 100 tm. Lastbilskranen har tagit över många uppgifter som tidigare gjordes av små och medelstora mobilkranar.

AnvändningsområdenLastbilskranen är en liten och flexibel kran som kan utföra lyftuppdrag på många områden där mobilkranar inte är lämpliga. Den kan byggas på med tilläggsutrustning för en rad ändamål så att den kan lasta och lossa från det egna fordonet, med hydraulisk griputrustning (som gripklo och klämaggre-gat) eller vakuum- och magnetlyftare samt linspel.

Utrustad med hydraulisk jibb klarar lastbilskranar lyftuppdrag som ingen annan krantyp gör, till exempel materialhantering genom fönster flera vå-ningsplan upp från utsidan.

För- och nackdelarLastbilskranens stora fördel är flexibiliteten. Bommens många korta steg gör att den tar liten plats när den inte används. Den bygger inte heller uppåt så mycket vid arbeten med låg lyfthöjd.

Med jibben kan lasten lyftas ut, upp eller ner genom till exempel källardör-rar eller fönster och med radiostyrning kan föraren övervaka lyftet på nära håll eller från en plats där överblicken är god. Vanligtvis används fast krok, men linspel kan monteras.

Större kranbilar lastar lite eller nästan inget alls på det egna flaket då egen-vikten blir för stor.

Kranbilarnas kapacitet och flexibilitet har ökat vilket fått stödbenstryck-et att öka och marginalerna för stabilitet att minska väsentligt. Förarnas kunskapsnivå har inte hängt med vilket lett till ett stort antal olyckor med lastbilskranar.

KRANTYPER2 2


MinikranarSaknar vanligtvis hytt och många kan skifta mellan el- och dieseldrift. I Sverige lider denna krantyp av att utbildningskraven är otydliga. I regel hyrs de ut utan förare och det har gjort krantypen till den i särklass mest olycksdrabbade.Minikranar har annars myck-et fina egenskaper och rätt använda är de fantastiska maskiner.

2.8 MINIKRANAR

Foto: UNIC

Foto: Kranlyft AB

Foto: Kranlyft AB

Foto: Kranlyft AB Foto: flickr ykanazawa1999 Foto: flickr ykanazawa1999

Foto: flickr ykanazawa1999

2.8 MinikranarMinikranar finns i storlekar upp till ca 10 tm. De är vanligtvis hydrauliska med teleskopbom, banddrift och stödben men saknar motvikt och förarhytt. Manövrering sker med en handkontroll via kabel eller radiostyrning. Vissa minikranar är utrustade med stol. Större minikranar kan ha hytt.

Tornet kan svängas 360 grader och lasten lyfts antingen med krokblock eller fast monterad krok. Vissa minikranar kan även utrustas med jibb.

Säkerhetssystemet på minikranar med en lyftkapacitet över 1000 kg är identiskt med det som större mobilkranar har vilket innebär att överlast-skydd, lastindikator med mera finns.

Förare av minikran, ska ha dokumenterade praktiska och teoretiska kun-skaper med avseende på säker användning av kranen. Inom byggindustrins kollektivavtal finns en generell överenskommelse att förare av kranar med en lyftkapacitet över 5 tonmeter ska ha yrkesbevis. Det finns även en branschgemensam läroplan specifikt för minikranar.

AnvändningsområdenOm inte allt för tunga saker ska lyftas inte allt för högt, kan minikranen vara ett alternativ till en större kran. Låg egenvikt gör att den kan lyftas upp på tak eller våningsplan, för att förflytta sig vidare för egen maskin till plat-sen för lyftarbetet. Vid byggnation av höga hus och broar kan minikranen ersätta en mobilkran genom att lyfta uppifrån istället för nerifrån.

Minikranen är utvecklad för inomhusbruk och för etablering på små ytor och låg takhöjd, men används trots det övervägande utomhus.

För- och nackdelarMinikranen är kompakt och behöver mycket liten etableringsyta och den är förhållandevis lätt. Den kan därför komma närmare lasten än en stor mo-bilkran eller en lastbilskran, vilket många gånger gör den till ett kostnadsef-fektivt alternativ till en större mobilkran. Många minikranar kan köras med både el och diesel vilket kan vara bra vid körning inomhus.

Till nackdelarna hör att kranar med lyftkapaciteter under 1000 kg saknar säkerhetsbrytare och överlastdon och kräver därför en van förare. Arbets-radien är mycket liten och vid utomhusarbeten finns ingen hytt.

Foto: Unic Cranes

KRANTYPER2 2


TeleskoplastareHytten på teleskoptruckar är vanligen byggd enligt ROPS som är beteckningen för hytt som är vältsäker och har utrymningsmöj-ligheter, och FOPS som står för hytt med särskilt skydd och konstruktion som skyddar mot fallande föremål.

2.9 TELESKOPLASTARE

Foto: flickr edrabbit

Foto: flickr Travis S


Foto: Rogeland Kranskole

2.9 TeleskoplasTareTeleskoplastaren som ibland kallas teleskoptruck, har sedan den kom ut på marknaden förändrats både vad gäller användningsområden och utrust-ningsmässigt. Från början var den en motviktstruck med lite högre lyfthöjd, vanligen med stel ram och bak- eller allhjulsstyrning. Dagens runtomsväng-ande teleskoplastare är likvärdig en mindre mobilkran om den utrustas med linspel.

Transporthastigheten når upp mot 40 km/t, lyftkapaciteten till 10 ton, lyfthöjden upp mot 25 meter. Den är lätt att flytta och ställa upp eftersom alla funktioner styrs från förarplatsen. Drift och styrning på alla fyra hju-len är standard.

Förutom runtomsvängande teleskoplastare finns terränggående teleskoplas-tare med fast bom som kan utrustas med tillbehör som ändrar maskinens funktion från att vara en gods- och stapelmaskin till en jordförflyttande maskin eller till en kran som liknar en mobilkran eller med personkorg som gör den till en bomlift eller mobil arbetsplattform.

Utbildningskraven på teleskoplastare har skärps i och med att den utveck-lats till en lyftande maskin - alltså kran. Viss okunnighet om detta förekom-mer och därmed också en viss negligering av riskerna med maskinen. Se utbildning i slutet av kapitel 1.3.

AnvändningsområdenTeleskoplastare används i många verksamheter: inom lantbruk, landskaps-vård, industri och bygg- och anläggning för att nämna några och har till-läggsutrustning för många olika specialuppgifter.

För- och nackdelarFördelar med teleskoplastaren är dess smidighet och breda utrustnings-program, en mycket användbar maskin till de flesta arbetsuppgifter. God transporthastighet vid förflyttning på väg.

Till nackdelarna hör att mångsidigheten gör den till en maskin som är komplicerad att arbeta med och som kräver en grundlig utbildning avseende säkert användande. Det råder idag brist på kunskap hos brukare, beställa-re och byggherrar om vilken kompetens som krävs för att kunna hantera riskerna med denna maskintyp. Förutsättningar och reglerna vid personlyft är ett exempel där specifik utbildning krävs.

KRANTYPER2 2


2.11 SJÄLVRESANDE KRANAR



2.10 självresande Mobil kranSjälvresande kranar kombinerar mobilkranens mobilitet med smidigheten, räckvidden och lyfthöjden hos en tornkran. Uppställningen går mycket snabbt jämfört med en tornkran och klaras i de flesta fall av föraren på omkring en timme.

Kranen får sin kraft från egen motor eller tillkopplad elektricitet vid längre uppställningar. Den vertikala masten kan vara av fackverk eller stålprofiler. Den horisontella bommen är av fackverk.

AnvändningsområdenAnvänds på kortare jobb där det finns begränsat med uppställningsutrym-me och/eller jobb som kräver stor arbetsradie över höga tak. Det vill säga där en mobilkran inte är möjlig att använda av utrymmesskäl och en torn-kran inte är lämplig på grund av den tid det tar att montera den.

Dessa kranar ska inte förväxlas med självresande tornkranar, även om själ-va krankonstruktionen är snarlik. Att manövrera en självresande mobilkran när den är upprest kan jämföras med att köra en tornkran.

Självresande kranar finns även med larvchassi.

För- och nackdelarDen självresande mobila kranens kanske största fördel jämfört med en traditionell mobilkran är att den kan stå nära husvägg eller liknande vid lyft över byggnader eller andra hinder. En mobilkran måste vanligtvis stå betydligt längre bort vilket kan medföra krav på avspärrningar med påföl-jande trafikstörningar. En självresande mobil kran har generellt sett större räckvidd med lättare laster jämfört med en allterrängkran.

En annan fördel är att kranarmen inte bara kan vecklas ut över hinder, utan om så skulle behövas kan den även ta sig in under hinder, till exempel en bro.

Kranen har en komplicerad konstruktion som kan vara känslig för snö och isbildning.


KRANTYPER2 2


UPPGIFTER

Repetitionsfrågor1. Beskriv kort de utmärkande egenskaperna, typiskt användningsområde

och minst en nackdel för varje krantyp.

1. Truckkranar

2. Terränggående kranar

3. Allterrängkranar

4. Citykranar

5. Larvkranar

6. Hamnkranar

7. Lastbilskranar

8. Minikranar

9. Teleskoplastare

10. Självresande kranar

2. På en större byggarbetsplats byggs en gammal hamn om till bostads-område. En mobilkran går permanent som hjälpkran på bygget. Vilka krantyper skulle kunna vara aktuella för det jobbet?

3. En telekommunikationsmast ska resas i ett skogsparti. Vilka krantyper kan komma ifråga?

4. Ett lok har spårat ur på en rangerbangård. Vilka krantyper kan komma ifråga?

5. Ett kontorsplan på 11:e våningen i en centralt belägen byggnad reno-veras. Gipsväggar och golv ska lyftas in. Vilka krantyper kan komma ifråga?

Foto: flickr nic0

FÖRORD MOBILKRANEN MOBILKRANFÖRARENFörord1.1 mobilkranen 1.2 Yrke: Mobilkranförare

Krantyper2.10 Självresande mobila kranar2.9 Teleskoplastare2.8 Minikranar2.7 Lastbilskranar2.6 Hamnkranar2.5 Larvgående kranar2.4 Citykranar2.3 Allterrängkranar2.2 Terrängkranar2.1 Truckmonterade kranar3.5 Elsystem och batterier3.4 Hydraulsystemet3.3 Stållinan3.2 Krantornet3.1 Chassi, ram och stödbenSTABILITETLYFTKAPACITET & SÄKERHETSSYSTEM4.1 Grundläggande om stabilitet4.3 Säkerhetssystem

UPPSTÄLLNINGTRANSPORT5.1 Säkerhetskontroller5.2 Uppställning av kranen

SÄKERHETSPLANERINGSERVICEINTERVALLERDOKUMENTATION6.1 Planering och uppföljning av säkerhetskontrollerna6.2 Service, underhåll ochperiodiska kontroller6.3 besiktning6.4 Kranens dokumentation

LAGARFÖRESKRIFTERSTANDARDER7.1 Arbetsmiljölagen7.2 AFS:ar7.3 Standarder – hierarki och typer7.4 Mobilkranen, vägen och lagen

Om Konsten att FÖRBLI olycksfri8.1 Därför sker olyckor8.3 Konsten att förbli olycksfri

9.1 Ordlista

Documents

MOBILKRANFÖRAREN · 2020. 5. 30. · mobilkranföraren.se 11 FÖRORD 1 HistORik MOBiLkRANEN MOBiLkRANFÖRAREN Förord Den läro- och kompetensbok du nu håller i din hand är den