nr 2 2013

Teknologföreningens nationstidning

2 MODULEN NR 1 2013

MINGEL OCH VINGEL

MODULEN 3

4 Chefredaktörens hälsning

5 Ordförandets hälsning

6 Georgs kluriga

7 Pajes pajasiga plasera pokstäver pussel

8 Nationen informerar

9 TF:s visionsarbete: Q&A

10 På andra sidan muren

12 Pysselhörnan

14 En tophsphux bekännelser

16 Undercover i Hanken

18 Tjänster i Otnäs vol 1: Alepan

20 En dag vid Nyagamla

22 Trip report: Ylonz

24 TF from an international student’s perspective

26 En sida för att fira att Modulen är för första gången printad i färg

UTGEs aV Teknologföreningen

vid Aalto-universitetet

aNsVarIG UTGIVarEJonas Berg

CHEfrEdakTörOtto Luukkanen

rEdakTION Hanna KaukonenAndreas Nyman

Oskar HenrikssonAnna Af Hällström

Johnny BoxströmPatrik Nybergh

GrafIk OCH LayOUTMya Rydman

fOTOGrafPietu Roisko 2013

kONTakTChefredaktören:

chefredaktor@teknolog.fiRedaktionen:

modulen@teknolog.fi

www.teknologforeningen.fi

INNEHaLL

4 MODULEN

CHEfrEdakTörENs HÄLsNING

Innan man märker det så har sommaren tagit slut, och man föds på hösten till ett nytt studieår, med välkomstfester, inledande sitz och dylikt. Huset fylls av oskyldiga phuxar och erfarna phisar. Man har inte ens hunnit kolla vilka alla kurser man ska gå då det redan är dags för första tentperioden. Höstens regn och mörker anländer och man väntar på att första snön ska komma. Ett säkert tecken på årets slut är alla valmöten, och man försöker se till att det nu på riktigt var sista gången man ställde upp för ett förtroen-deuppdrag.

Juldekorationerna anländer igen en vecka tidigare en föregående år, och man börjar bli taggad för julfesterna. Första snöstormen slår till och kolle-ktivtrafiken är i kaos. Solen blir blott ett minne om varmare tider. Nyårs-planer diskuteras med kompisarna, och man svär att i år ska man hitta på något riktigt najs för en gångs skull. Traditionella slutet-av-terminen ån-gesten kommer igen när man inser hur mycket man måste få gjort innan man får öppna julklapparna. Efter att ha beslutat att flytta några tenter till januari går man glatt på alla julfester, för att sedan säga hej till vännerna när man flyr hem till släkten för att fira jul. Facebookflödet fylls av julhälsnin-gar. Nyåret kommer också, och det blir samma average-fest som vanligt trotts alla galna planer. Efter att ha återhämtat sig i några dagar inser man att det visst var några tenter man skulle avklara. Skolan börjar stressa igen, vad hände med jullovet?Glatt vandrar man till Urds igen för att äta spaghettin, och det känns som man aldrig lämnat nygamla mötesbordet. Alla styrelser, kommittéer och andra diverse grupper firar sina byten av förtroendevalda. Känslan då man inser att man ska delta i fyra olika byten, eftersom man inte kunde låta bli att sätta upp handen på höstens valmöten. Whatever, nästa år ska jag på rikigt studera.

Sommarjobbruljansen börjar igen, och diverse trollkarlar försöker lära dig vilken abrakadabra-ramsa du ska använda dig av för att hitta någon som vill ge pengar åt dig. Vintervädret blir behagligt, och det åks pulka på fastlagstisdagen. Årsfestsäsongen kör för fullt, och snart sitter man igen på TF:s födelsedag. På sillisen dansar man till Sommar och Sol. SNART ÄR DET YLONZ.

Snön börjar smälta. Phuxmajoren besluter i sin stora vishet att det ordnas en Wapp, och i Otnäs börjar uråldriga krafter vakna till liv för att mobil-isera phuxarna och teknologerna till årets höjdpunkt. Vinterjackan sätts i garderoben och solbrillorna grävs fram. Den magiska eldbollen i himlen har uppenbarat sig igen.

Wappen kommer och går, phuxarna blir teknologer och de gamla phisarna blir ännu äldre. Post-wappen depressionen anländer, ”Är det slut igen?”. På något sätt har man lyck-ats fixa ett skapligt jobb åt sig till sommaren. Tyvärr har man igen en sista slutspurt framför sig innan man kommer åt de feta lönecheckarna. Årets varmaste dag anländer och man är inlåst i en datasal. Plöt-sligt inser man att man just skrivit sin sista tent för i år och man fylls av euforisk frihet. Ett till år har avslutats, och nu får man rena sig i sommarlo-vets skärseld för att återvända på hösten igen. Vem vet, kanske man nån gång lyckas uppnå nirvana och befria sig från (studie)livets eviga cirkel. Men den dagen är inte ännu här.

Modulen önskar läsarna en glad sommar. Innan ni ens märker det så syns vi igen, så njut för fullt.

Otto Chefredaktör

MODULEN 5Ordf

öraN

dEs

HÄLs

NING

Solen har börjat visa sig, snön har äntli-gen försvunnit och styrelsearbetet har kom-

mit igång på heltid. Utvecklingsarbete inom alla sektorer har påbörjats och man har t.o.m. redan fått se

konkreta resultat av årets sektorarbete inom bl.a. StälM-sektorn. Förutom det aktiva arbetet inom Urdsgjallars väggar så har styrelsen även mobiliserat sig och representerat på otaliga års-fester, inte minst på vårbalen som ordnades av Elektrosektionen vid Kungliga Tekniska Högskolan i slutet av april där hela TF:s styrelse var representerad.

Styrelsearbetet har många järn i elden för tillfället och trots att sommaren kommer emot och medlemsaktiviteten på TF minskar så fortsätter styrelsen sitt arbete i kulisserna på många fronter även under sommarmånaderna. För verksamhetens del handlar det bl.a. om att under maj månad ordna workshoppar för varje sektor för att fundera på frågor som t.ex. ”vad gör vår sektor om 5 år” och ”hur kan samarbetet mellan sektorer och olika föreningar förbättras”. Meningen är att man under sommaren kunde sammanställa det material man fått från workshopparna för att sedan på hösten kunna konkretisera TF:s vision, Träff-punkt Aalto, ur verksamhetens synvinkel.

Med dessa ord önskar jag alla en trevlig sommar och hoppas att alla hinner vila ut sig till hösten då vi kör igång nästa läsår.Jag vill även passa på att gratulera alla phuxar för era fint förtjänta teknologmössor och jag önskar er alla en lång och lärorik teknologkarriär – den har just börjat!

Johnny ”Boxxy” BoxströmStyrelseordförande

6 MODULEN

Följande lilla problem förekom i fjol i ut-tagningen till TF:s matematik-täfling, så en del av höstens inkommande phuxar har sett den. Men nationsmedlemmarna kan ju roa sig med att också attackera den ...

Teknologen Svatta hade bjudit sina goda vänner teknologen Svakar och hankeiten Pelle till urpremiären av Teknologföreningens jubileumsspex “Robin Hood” och gossarna tänkte tacka henne genom att i gengäld bju-da henne på Nachspex. Tyvärr blev Nach-spexet utsålt på bara några minuter, så de blev utan biljetter och bestämde sig för att i stället bjuda Svatta på en sexa efter spexet. “Vi kan vara hemma hos mig.”, föreslog Pelle. “Då kan jag stå för starkvarorna.”, sade Svakar. “Två vita och en brun per person blir väl lagom. Och jag har också ett litet matematiskt problem gällande detta.” “Du och Dina matematiska problem!”, snäste Pelle (som hade gjort bort sig ett otal gånger, då Svakar hade kommit med små problem), samtidigt som han tänkte att om det blir två nubbar och ett glas cognac per

person, blir det nog en stadig slatt i vardera flaskan, som Svakar knappast tar med sig tillbaka hem. “I så fall kan jag inhandla en sixpack, laga till en Jansons frestelse och bjuda på kaffe och kaka efteråt.”, tillade han.

Efter urpremiären, då större delen av publik-en for till TF:s nationshus Urdsgjallar i Otnäs för ett hejdundrandes Nachspex, for Pelle, Svatta och Svakar till Grankulla.Medan Pelle satte frestelsen i ugnen, plock-ade Svakar fram en tygpåse. “Ikväll är det två vita och en brun som gäller!”, sade han. “Här i påsen har jag 9 miniflaskor med samma form, 6 med brän-nvin och 3 med cognac. Först får Svatta ta tre flaskor ur påsen, därefter Pelle och sedan tar jag de tre som finns kvar. Men hur stor är sannolikheten att vi alla råkar få rätt, så vi inte behöver byta?” “Löjligt!”, sade Pelle, medan Svakar ska-kade om påsen. “Det inses ju omedelbart att cognacsflaskorna kan fördelas på tre olika sätt: någon får alla tre flaskorna och de två andra blir utan, någon får två flaskor och en blir utan eller vi får alla varsin flaska. Sanno-likheten är alltså 1 på 3 eller lite drygt 0.3, om Du vill ha det decimalt!”

Vad är sannolikheten att alla plockar två miniflaskor brännvin och en miniflaska co-gnac ur Svakars påse?

tExt: GEORG MEtsaLO

GEOrGs kLUrIGa

MODULEN 7

PaJEs PaJasIGa PLasEra POksTÄVEr PUssEL

8 MODULENtext: Patrik Nybergh & Hanna kaukonenBild: rasmus Zetter

NaTIONEN INfOrMErar

NaTIONsMöTEN

StÄlM-avgiften slopas för resten av året fr.o.m. 18.3.2013. Det finns nu ingen orsak att inte bli StÄlM.

Hedersmärke i silver utdelas till teknolog Marcus Granér, DI Peter Kenttä, lektor Georg Metsalo, DI Erik Palmén och DI Erica Roselius.TF:s förtjänsttecken utdelas till teknologerna Christian Arrhenius, Malin Ek-man, Johnny Finnholm, Sofia Julin, Andreas Nyman, Tanja Pihl, Andreas Svarvar, Patrik Waenerberg och Jonas Öhman. Rätten att bära TF:s knall tilldelas Teemu Halme

Stavans kamratskapsmärke tilldelades Oskar ’Ozzee’ Ehnström på Teknologföreningens årsfest den 23 mars 2013. VTOØ-stipendiet tillde-lades Alexander Grotenfelt.På nationsmötet i mars grundades en ölförening, sTÖFeL, och en ret-roteknikförening, Faxföreningen

PErJaNTaIPULLa

Perjantaipulla (på svenska: fredagsbulle) är en söt bakelse, munk eller bullalängd. Ryktet säger att den ursprungliga fredagsbullen kom från ett bageri i Berghäll, därav det helfinska namnet. Bullen har sedermera spritt sig från styrelserummet till nyagamla mötesbordet, Facebook och resten av TF. Bullen verkar ha en positiv effekt på sinnesstämningen samt förbät-tra motivationen till studentlivsaktivitet. Efter en god gärning eller presta-tion nationen till gagn kan bullen också hitta till dina händer.

aaLTO-UNIVErsITETETs sTUdENTkÅrs dELEGaTIONsVaL 5-6.11.2013 – sTÄLL UPP sOM kaNdIdaT

Studentkårens viktigaste uppgift är att se till att studerandes röst hörs i Aalto-universitetet, och delegationen är det organ som styr studentkåren. Delegationen är alltså studentkårens högsta beslutsfattande organ, och består av 45 medlemmar av studentkåren som väljs till en två års man-datperiod. Delegationen gör de viktigaste linjedragningarna och besluten gällande stundetkårens verksamhet. Exempel på delegationens verksam-het är t.ex. beslut om storleken på medlemsavgiften, val av studentkårens styrelse och beslut om byggandet av nya studentkårsbostäder.

Polytekarna är den svenskspråkiga delegationsgruppen vid delegationen, och har 2012-2013 tre mandat i delegationen. Polytekarna tillhör teknol-ogernas samarbetsorgan Jämerä-Ratas, och har goda förutsättningar att påverka det högsta beslutsfattande i studentkåren!

Är du intresserad av att påverka viktiga, relevanta saker som berör alla studerande i Aalto? Oberoende om du är en gammal phis som lever på studiepolitik, eller en ung phux som inte vet vad mötesteknik är, så är du välkommen med i Polytekarnas verksamhet! Vi söker som bäst kandidater till delegationsvalet i höst, så ta chansen att säga hur DU vill att student-kåren, Otnäs och Aalto-universitetet skall se ut!

Kontakta polytekarna@teknolog.fi och kom med i studiepolitik – det är sexigare än vad de flesta tror!

MODULEN 9Tf:s

vis

ions

arbe

te: Q

&a

TF ordnade i samband med basturberingen 2013 ett seminarium kring verksamhetsutveckling. Där ställde deltagarna några frågor som här bes-varas för alla medlemmar.

Vad Är ”TrÄffPUNkT aaLTO”?

“Träffpunkt Aalto” är TF:s vision för hur man bör säkerställa sin framtid som en livskraftig och öppen svenskspråkig nation vid Aalto-universitetet. Vi-sionen bygger på nationens aktiva strategiarbete under senaste 10 åren, som bl.a. lett till att TF öppnat sig för alla Aalto-studerande med intresse för svenska språket (NaMö, 08/2008). Visionen godkändes av nationen i slutet av 2011 (NaMö, 08/2011).

I korthet innebär visionen att TF vill vara en central och öppen träffpunkt för alla aaltoiter, samt locka med sin tvärvetenskaplighet och sitt kvali-tativa utbud. Visionen ska utforma hur TF med tiden utvecklar sin egen verksamhet.

Visionens krav på att TF utvecklar sin verksamhet kan i sin tur leda till att vi måste göra något åt verksamhetens skal, dvs. huset, exempelvis i samband med en renovering. Det viktiga är vad TF vill uppnå med sin verksamhet, inte i vilka faciliteter TF verkar.

MaN Har TaLaT OM EN Ny PLaTs för NaTIONEN. HUr sEr dET UT för TILLfÄLLET?

TF äger sitt hus och den tomten vi är på nu. Nationen har beslutat (NaMö, 05/2012) att söka konkreta och jämförbara alternativ, men tillsvidare har ingen annan plats utpekats för TF eller för studerandebruk. Detta arbete fortsätter enligt uppskattning hela år 2013. Följaktligen har inga beslut gjorts vare sig om att bygga nytt eller renovera Urdsgjallar. Mycket arbete har satts ner på att konkretisera de olika handlingsalternativen, men trots idéer om alternativa platser, så är en renovering av Urdsgjallar tillsvidare TF:s enda konkreta handlingsalternativ.

VEM Gör VIsIONsarBETE?

TF:s beslutande organ är nationsmötet och styrelsen. Inom styrelsen leds visionsarbetet av styrelseordförande. Sedan finns det ett antal mer eller mindre officiella organ som stöder de beslutande organen.

Visionsarbetsgruppen (VArG), bestående av både ordinarie medlemmar och StÄlMar, bistår styrelsen i frågor kring konkretiseringen av handling-salternativ, kommunikation och finansiering. VArG är tillsatt av styrelsen och dess ordförande är hedersmedlem Uffe Cederqvist. Arbetsgruppen har flera undergrupper som sköter specifika uppgifter, exempelvis In-fogruppen som bl.a. sammanställer StÄlM-infobladen.

Själv är jag av styrelsen anställd som projektledare. Till mina uppgifter hör bl. a att föra diskussioner gällande campus med diverse intressenter, t.ex. övriga studentorganisationer, upprätthålla en helhetsbild av campu-sutvecklingen och dela informationen med berörda parter.

Det viktigaste till sist: ”Träffpunkt Aalto” betyder en utveckling av TF:s verksamhet, och den kan göras bara av TF själv, dvs. av ”dig och mig”. Därför önskar jag att så många som möjligt deltar i diskussionen. Vi-sionen handlar ju om att bygga en ljus framtid för hela nationen, dvs. för ALLA medlemmar!

Christian ”Chrisu” Arrhenius

10 MODULEN

.att bo i en stad som är ca 800 år äldre än Helsingfors, 3370 km2 större, men med 21 657 642 fler invånare – invån-artätheten är alltså 3141.61 pers per kvadratkilometer högre än man är van vid – är en upplevelse, så att säga. Vad förväntade ni er? Och vad förväntade jag mig, egentligen?

MODULEN 11

Visste du det här?• En av fem i världsbefoolkningen är kineser• kineserna uppfann bl.a. krut, kompass, glass, papperspengar... • det kinesiska skriftsystemet innehåller över 40 000 tecken; har du gått

universitetet antas du kunna ca 4000 av dem• 2016 är året som kina förutspås gå om Usa som världens största ekonomi• Världens längsta kvinna är kines: yao defen är 233 cm lång• Världens längsta man är också kines:

Bao Xishun är 247cm lång

MÄnniskorSom ni hoppeligen förstod, smarta teknologer som ni är, lever det ganska många fler människor här än en hufvud-stadsmetropolbo är van med och det är något som ibland märks väldigt tydligt. Som i metron. Eller när man försöker köpa tågbiljett. Helt enkelt i avstånden i staden. Bredden på gatorna och kom-plexiteten i att navigera sig igenom en korsning med cykel. Kanske lite i utbu-det av tjänster, varor och annat av liv-ets nödvändigheter. Men till sin natur verkar folk vara ganska lika världen över: människorna arbetar hårt och gör sitt bästa för att klara sig. Under vecko-slutena är det vanligare tt se människor skriva essäer vid campuscaféet än dric-ka öl (fast det också är en vanlig syn) och min lägenhet är mycket tystare än min lägenhet vid JMT5 var för många år sedan. Studenterna är aningen yngre och lite tystare än hemma, men annars är Tongji-universitetet utseendemässigt ganska likt Otnäs. Området är gröns-kande och utspritt så de flesta har cykel för att ta sig omkring här, folk sitter med kaffekoppen i handen på gräsmattorna och chillar med sina vänner, en fredag-skväll kanske någon sitter i parken och dricker öl. Då deltagarna i de flesta av mina kurser är andra internationella studerande är det ganska svårt att lära känna lokalbefolkningen och inte blir det lättare av att boendet ordnas i ”In-ternational Dormitory nr 2”, lokala Aal-to Design Factoy är så nära och det är så lätt att spendera alldeles för mycket tid däri, finländarna ordnar så mycket program...listan på ursäkter kan göras hur

lång som helst. Men imorgon skall jag nog ta kontakt med den lokala student-kåren och ta reda på lite om deras Chi-nese Buddy-program där man kan lära känna kinesiska studerande.

MatKinesisk mat är något av det bästa männskligheten hittat på, utvecklat och förfinat. Bredden, djupet och nyan-serna av alla olika köksinrikningar, från fiskrätterna i öst till kötträtterna i norr samt söderns sötma, för att inte glömma västkinas kryddighet, är helt otroligt. Då studentboendet inte har kök i rummet så är det grillpinnar eller nudlar från gatuköken som vanligtvis gäller som middag – lunchen avnjutes i campuskantinen, såsom man blivit van med i Otnäs. Restaurangbesök har blivit lite väl vanliga här, så få se hur man anpassar sig när hemlandet kallar – inte minst i bordsskickshän-seende. Det är svårt att äta snyggt med pinnar. En speciellt fascinerande kutym är sättet att äta i restaurangerna, där alla runt bordet beställer ett visst antal rätter och sedan äter samma mat – man bara tar från de gemensamma skålarna och äter från sin egen tallrik. Mycket trevligare än hemma! Om du är vegetarian i Kina kan du ha en intressant tid framför dig då kött används, om inte som huvud-ingrediensen, så för det mesta som en smakförstärkare i många maträtter och många har problem med konceptet ”äter inte kött”, speciellt om man är västerländsk. Så klart att man klarar sig, men ibland får man intressanta överraskningar då man trodde att beställningen innehöll ”tofu med stekta bönor” och resultatet är ”tofu med stekta bönor och malet kött, i köttsås”.

MiljöOch det var tiden av plast. Vattnet gick inte att dricka så man köpte filtrerad dricka i plastflaskor. Då luften inte gick att andas, köpte man ansiktsmasker i plast. Engångsbestick, plastpåsar, kaffekoppar, matbehål-lare...allt verkar vara engångsvarianter och ofta plastiga. Då de kinesiska storstäderna blir allt större och det rör sig mera människor i dem blir antalet bilar också större - jag har hittills bara rört mig i Shanghai där PM2.5-tal på närmare 90 är vanliga (gränsen för ”ordentligt ohälsosamt” är 100). PM 2.5 är alltså minipartiklarna i smog som gör det så ohälsosamt och som accumuleras i kroppen och så dör man och ingen är glad. Men milljön i Kina är otrolig och det finns tusen och en saker att se, uppleva, smaka och höra. Närlig-gande Hangzhou är världsberömt för sin vackra West Lake, Kinesiska muren i Beijing är värd en promenad, Guilins oförstörda scenerier hör till listan på saker man måste se och terrakota-soldaterna i Xi’an är otroliga. Då tågnätverket i Kina fungerar bra är det lätt att ta sg utanför Shanghai för ett förlängt veckoslut eller över semes-tern – Arbetets Dag firades här med en tredagars semester, till exempel.

Överlag är Kina en upplevelse. Människorna är härligt sociala, bara man hittar dem, maten är fantastisk och själva landet otroligt. Så klart att man saknar Finland ibland, speciellt chokladen, brödet och lonkeron, men om man skall spendera ett halvår utomlands är Kina absolut att rekom-mendera.

TEXT & BILD: ANNA AF HÄLLSTRÖM

12 MODULEN

Pyssel hörnan

För varje tal i ledtråden ska det finnas en obruten rad av färgade rutor på raden. De färgade raderna ska placeras i samma ordning som motsvarande tal i ledtråden. Av detta följer att antalet färgade rader blir lika med antalet tal i ledtråden. Mel-lan de färgade raderna ska det finnas en eller flera ofärgade ru-tor.1

T.EX.

Nu när sommarlovet har börjat och du (förhoppningsvis) fått årets studier avklarade kan sommardagarna bli lite långtråkiga. Modulen har kommit på en lösning för dagarna då arbetsuppgifterna känns omotiverande och du behöver något annat att tänka på. Ta en förlängd lunchpaus och lös dessa pyssel ute i solskenet!

MODULEN 13

Pyssel hörnan

23

Hjälp Svakar Teknolog att hitta fram till Kajsaniemi med rätt buss. Men akta dig: endast en av rut-terna för Svakar till buss 102. Resten av rutterna för honom på villovägar: Ullis, Alko (som för övrigt är stängt på första maj) och Casa. Hjälp Svakar att hitta Impedansen i tid!

1. BILISH2. SVAKAR3. KNALL4. TOFS5. HUMPSVAKAR6. SVATTA7. SPAGHETTI8. STAVANS9. URDSGJALLAR10. YLONZ11. TEKNOLOG12. PHUXPOÄNG13. SPEX14. PREPKURS15. STÄLM16. WAPPEN

102

14 MODULEN

ETT År sOM PHUX PÅ Tf Är NÅGOT sOM INTE aLLa fÅr MöJLIGHETEN aTT Vara MEd OM. PHUXÅrET fÅr MaN Bara UPPLEVa EN GÅNG, OCH dEN Är aLLTId UNIk – för VarJE ÅrskUrs OCH för VarJE PHUX. JaG försökEr HÄr skIssEra UPP EN LITEN saMMaNfaTTNING aV VÅrT PHUXÅr GENOM aTT sE TILLBaka PÅ Vad HÄNT UNdEr dET GÅNGNa ÅrET.

Den 3.9.2012 kom vi första gången till Otnäs som phuxar. Efter gillenas välkomsttillställning togs vi emot av våra rödklädda TF-storasyskon, som vi redan tidigare läst om i phuxblaskan. Det var via storasyskonen vi första gången kom åt att stifta bekantskap TF. Den första rundturen i Urdsgjallars, det trogna nationshusets, betongiga labyrinter var en något förvirrande up-plevelse, men dessa labyrinter skulle under påföljande månaderna bli, om inte mindre förvirrande, desto kärare.

Vår första vecka på TF medförde även en grillkväll på betonggården samt den inledande sitsen, som lärde oss grunderna i akademiskt bordsfes-tande.

Men hur förvandlar man en nyanländ phux till en äkta TFare? Det enda sättet phuxintagningen, ett äventyr som sätter aspirantens teknologanda på prov. För oss innebar detta i år att vi, utrustade för apokalyps, tog oss till den östliga hamnstaden där en zombieinvasion spred skräck och förstörelse. För att överleva måste vi genomföra en rad hemliga uppgifter (som antagligen roade föripasserande) samt införskaffa en flaska ädelt finskt vatten med tiggda medel. Tillbaka i Otnäs var det dags för intagningsceremonin, en viss ring-

lek, och det hela firades med en rad mer eller mindre yra phuxspex. Av da-gens skräcker fick vi på kvällen sedan återhämta oss på en intagningssits tillsammans med våra medhjälpare, storasyskonen. Efteråt kunde vi kon-statera att vi haft en oförglömlig dag, från tidig morgon till sen natt, och att vi nu kommit en bra bit på vägen till teknologskapet.

Åt phuxarna ordnas det mycket skoj, fick vi märka under hösten, däribland tfifs phuxsits och fest1. Men i decem-ber var det dags för phuxarna att visa att de minsann fixa roligt för sig själv, utan phuxkommitteers och andra utomstående. En grupp aktiva phuxar bestämde sig för att ordna en julsits, enbart för phuxar. Den 5 december bänkade vi oss ner i ölkken för att till-

MODULEN 15

sammans fira en den gångna hösten och ankommande julen. Stämningen var i topp, och skrattet och sången ekade förmodligen genom hela Urdsgjallar då festdeltagarna åt och drack och turvis tog in sina favor-itsånger. Kvällens höjdpunkt nåddes då julgubben traskade in för att dela ut sina julhälsningar – som av någon outgrundlig anledning visade sig alla börja på bokstaven H. Det behöver väl ej tilläggas att vi var som barn på julafton. Den varma, fartfyllda festen fortsatte sedan långt in på självstän-dighetsdagsnatten.

Under större delen av phuxåret var avsaknaden av adekvat representa-tionsuniform, den vackert teknikröda TF-halaren, en ständigt återkommande källa till missnöje. Känslan av avund är obeskrivlig då man som phux på halarevenemang, iklädd gilleshala-ren (i värsta fall har man inte ens en sådaå), ser de äldre studerande gå förbi i sina snitsiga nationsoveraller. Lyckligtvis åtgärdades problemet i mars, då HaKo äntligen hade fått sitt arbete arbete slutfört och kunde med-dela att det var dags för halarjakt. Halarna jagades i grupper: vi gick från kontroll till kontroll i vilka vi skulle visa vår halarduglighet i uppgifter av varierande slag. Till dessa hörde gamla favoriter, som uppochned ölhävning och säcklöpning, samt nyare bekantskaper, som struthuvad potatissökning. Efter att knäckt den kluriga bokstavsgåtan, som avslöjade var halarna var gömda, fick vi äntli-gen dra på oss dem: våra blänkande nya, utomordentligt stiligt designade och ännu svagt av målfärg luktande halaren. Och så var det än en gång dags för sits. Den hejdundrande sitsen urartade sig i en ännu mer hejdun-drande efterfest, som i sin tur urartade sig i… Ja, det minns väl ingen.

Våren framskred med stormfart, i takt med att den phuxaktigt ivriga studi-emotivationen för mångas del sinade mot den för en teknolog mer typiska. Stora och små evenemang, allt från Ylonz och årsfest till mårckislänckar och påskäggsjakt, piggade upp tillvaron på ett trevligt sätt. Innan vi ens märkte det stod vi vid ändan av vårt år som phuxar. Därför ordnades phuxodus, som kulminerade i att det högtidligt förkunnades att vår tid som phuxar nu är slut; phuxarna hade nu blivit dödade. Då är frågan: vad är

vi nu, om vi inte längre är phuxar, men inte ännu teknologer? Denna förvirrande tillvaro varade ännu några dagar till, fram till vappen, som phux-majoren, tack vare årskullens utomor-dentliga teknologanda, än en gång bestämt att låta ordnas.

Tidig morgonstund på vappenafton samlades hela den stora skaran phuxar utanför amfin, där phuxkap-tenerna och phuxmajoren väntade på oss för att inleda mössutdelning-sceremonin. Det var framgången i phuxarnas valborgstävling fuksipeijai-set som skulle avgöra i vilken ordning gillena och nationen får sina mössor. Då phuxmajoren presenterade resul-taten hade vår glädje knappast några gränser: tack vare det hurtigt roliga phuxspexet Svakar Unchained samt yöjäynälagets heroiska prestationer fick vi TF-phuxar motta våra mössor som andra, med endast Raksa framför oss. Detta är den bästa placeringen TF haft sedan vi varit med i den för gillena gemensamma mössutdelnin-gen! Våra ansikten lyste av glädje när vi i den klara morgonsolen vandrade i väg från amfin med våra nya mössor på axeln. Men gladast av alla var väl ändå vår phuxivator.

Den härligt soliga vappenaftonen fortsatte med att vi phuxar tradition-senligt tackade vår phuxivator genom att kasta honom i havet, och resten dagen tillbringades på mössjakt. Efter att vi sett Havis Amanda få sin mössa på Salutorget var det dags att börja dra sig till Otnäs för wappen-phets. Stämningen var i topp, och i hela huset sitsades det muntert. När midnatten närmade sig samlades hela festsällskapet utanför betonggården för att till takterna av den högtidligt allvarsamma Teekkarihymni tillsam-mans utföra mösspåläggningen. Det jublades högljutt när de vita mössorna äntligen prydde var och ens huvud, och bland oss phuxar var stämningen rentav extatisk: från och med dennna stund kunde vi nu kalla oss teknolo-ger! Firandet fortsatte i livliga tecken, och stämningen förblev lika glad när vi till förmiddagen förflyttade oss till Kajsaniemiparken för att ta in som-maren med wappensillis.

Och nu då, när man som nybliven teknolog sitter ute och njuter av vår-solen, med den lysande vita mössan på huvudet och den svartblänkande,

släta tofsen vilande på axeln, vad är slutsatsen av allt detta? Mycket roligt har vi fått vara med om, men insam-landet av de nödvändiga phuxpoän-gen har även krävt insatser av oss. Dels har det varit hårt arbete: vi har svettats i köket med PK som servin och utfört diverse mindre och större sysslor som det är praktiskt att låta phuxarna göra. Vi har lärt oss teknologkultur genom att besöka teknologmuseet och att lära oss teknologvisan (vi utkl-assade hankeiterna med vår briljanta sång på fest 1). Vi har bekantat oss med nationsbyråkratin genom timtal av NaMö-sittande. Många av oss har dessutom offrat en del av sin tid för nationens väl i form av en funkispost eller kommitteplats. Mössan har med andra ord krävt en hel del. Men tack vare den har vi blivit tvingade att på ett mångsidigt och roligt sätt bekanta oss med nationen och teknologkul-turen, vilket har inspirerat många att på ett eller annat sätt aktivera sig inom nationen – troligtvis även sådana som kanske annars inte hade gjort det. Teknologernas studentkultur torde vara den livskraftigaste av alla – och där spelar den välbekanta tof-smössan en större roll än man kanske kunde ana.

TEXT: ALEXANDRA ANDERSSON

16 MODULEN

På senare tid har det blivit allt viktigare för företag att ha ingenjörer som förstår sig på ekonomi och ekonomer som kan den tekniska biten. Behovet av detta bilateral-kunnande märks i studielivet genom att linjer så som KITA och TUTA har kommit till Otnäs och Teknologer har börjat studera vid Hanken. Jag är en av de många Teknologer som blivit förförd av denna ”andra skola” och således skrivit in mig där. Vid samtal med vänner vid båda skolor har jag märkt att det från båda hållen finns vissa fördo-mar gentemot de andra. Detta är inte på något vis gynnsamt för endera eftersom vi kommer att troligen behöva sammarbeta allt mer i framtiden.

Av denna orsak tänkte jag; att jag som Teknolog (en gång Teknolog, alltid Teknolog) och Hankeit skulle kunna fungera som en länk mellan dessa två motsatser och svara på frågor som Ni kärare läsare kunde ha; allt från förhållandet mellan studiepoäng och insats, antalet kvinnor och män, fester, undervisning m.m.Och eftersom detta är första gången som denna spalt publiceras så har ju inte alltför många frågor kommit in. Därför så fyller vi ut detta utrymme med en liten dikt om hur det nu gick som det gick och jag blev även Hankeit.

UNDERCOVER-TEKNOLOG @ HANKEN

UNdErCOVEr I HaNkEN

MODULEN 17

Det var en gång en gammal teknologSom tyckte att TFs flickor var för fåSå han funderade länge o väl,Kanske stället var det som var fel?Det var då han slogs av tankenKanske man sku’ skaff’ sig en hobby, tex’ HankenSå som han bestämde, så också händ’eDock han ännu som Teknolog sig känd

Ansökan utprintad och gjord,Snart han skulle få festa med flickorna på NIORDSommaren kom och inträdesprovet skrivetSnart stundade ”det goda livet”Dagarna innan han våndades så hårt”Har ju inte läst något, provet blir säkert svårt”Detta var dock inte rättInträdesprovet var ju tämligen lättFastän han inte hade öppnat någon bok,Inte kunde något, och på TF inte klassas som klok

Kanske han hade turen på sin sidanu får han dubbla mängden studier genomlidaTurligt nog så var detta inte santFick han höra av en snäll liten studietant;”Du behöver inte bli betagen av oro,Mycket, ja, nästan hela kandin’ får du till godo,Dock har vi några små enkla krav,Några kurser du måste klara av”Bördan visade sig inte vara storGulisåret bara kom och forKrapula, studiepoäng och vänner införskaffadesHan hade inte trott på vad han hört innan dess

Omringad av söta små tjejer, precis som han villeÄndå kände han sig som den mest ensamma killeMamma hade alltid sagt; ”se men inte röra”Nu förstod han att det var ”se men inte höra”av och an går han, letandes efter en makaMen alla kandidater hittills han hamnat rataKanske hans krav helt enkelt är för högaEller så är hankeiterna helt enkelt... inte i hans smak.

18 MODULEN

som varje by har också Teknologbyn sin egen bybutik. fastän butikens lilla stor-lek på bara en 200m² och en personal på bara 13 personer klarar de av att betjäna igenomsnitt 2500-3000 personer, var av ungefär 2200 är teknologer. Med denna kundkrets är Otnäs alepa ganska unik. Modulen tog sig uppgiften att in-tervjua butikens butikschef Tanja kättö.

”koffens 3 är vår mest sålda

produkt”

Alla har nog frågat sig varför Alepan har ett så begränsat urval, varför t.ex. inte ens personliga favoritener-gidryck finns där eller varför man inte hittar sin favorit pizza? Kättö förklarar att Alepornas utbud baseras sig på ytan som affären har till sitt förfo-gande, de är klassade från Y1-Y6. Otnäs Alepa är en Y2, som de flesta andra, och har ett mycket begränsat förvaringsutrymme. Detta betyder att Otnäs Alepa har ungefär samma ur-val som andra Aleporna i sin storleks klass. Men kedjan börjar gå mera in-för att profilera sig enligt kundkretsen och inte enligt storleken.

Det som kanske är mest utmärkande för Alepan i Otnäs är just kundkretsen, förhållande mellan teknologer och vanliga kunder är ungefär 80-20, och av 20 % är de flesta lunchkunder. Medelköpet, dvs. köp per kund, är litet här om man jämför med andra Alepan, där köper man för dagligt behov, berättar Kättö när hon jämför med hennes tidigare er-farenheter från andra Alepa. Hon tillägger ännu att: – Int skiljer sig teknologer från “normala” kunder på något an-nat sätt än att just medelinköpet är

TJÄNsTEr I OTNÄs vol 1:

MODULEN 19

litet och att de är nog ett väldigt trevligt och hjärtligt shack. Förutom teknologer finns det mycket utbytesstudenter i Otnäs. Enligt Kättö skiljer sig de inte på något an-nat sätt än att de brukar oftast fråga efter speciella produkter, sådant som inte kanske en vanlig studerande skulle fråga efter, som t.ex. speciella produk-ter som har med grönsaksdieter att göra. – “För tillfälle har vi naan (indiskt plattbröd), jag tror inte att det finns i någon annan Alepa, utan jag fick den hit” berättar Kättö. Hon tilläg-ger att det är fullt möjligt att få andra specialprodukter om man bara kommer med en tillräckligt bra motivering. Teknologer är som känt ett mycket törstigt schack, då måste väl Otnäs Alepa sälja mera alkohol jämfört med andra Alepor? – ”Det går i säsonger, t.ex. på Wappen tror jag knappast att någon annan Alepa säljer lika mycket som vi, vi kan t.o.m. sälja en hel dolly med koffens 24, det är just när teknologer går här, men försäljningen är överlag mycket mindre under sommaren och ju-len än i andra butiker”. Kättö tillägger med ett skratt att, Koffens 0.33 är den mest sålda produkten. När det är stora evenemang i Otnäs kan t.o.m. varor ta slut från hyllorna.

”Vi skulle vilja ha information om sto-

ra evenemang” – Vi får tyvärr inte någon infor-mation av studentorganisationerna om stora evenemang, vi skulle vilja ha de, säger Kättö. När vi har många kunder töms våra hyllor p.g.a. våra obefintliga förrådsutrymme tar t.ex. dryckerna slut, vilket i sin tur gör att kunderna blir bes-vikna. Jag skulle önska att vi skulle få information om evenemang av studen-torganisationerna, så skulle vi kunna beställa så att dryckerna räcker till.

TEXT & BILDER: OSCAR HENRIKSSON

20 MODULEN

Det Nyagamla mötesbordet har se-dan dess ursprung fungerat som ett ställe där phisar fått sitta och snacka strunt med likasinnade vänner. Don’t get me wrong, förstås är även yngre teknologer varmt välkomna att sätta sig vid bordet (eller så påstår de flesta åtminstone). tidigare har Nygamla varit ett ställe med aktiv diskussion om aktuella (och mindre aktuella) ären-den. På senare tider har dock Mod-ulens redaktion märkt en minskning i mängden diskussioner, och ett tydligt uppsving i spelandet av bl.a. ett visst tankspel. Modulen bestämde sig för att noggrannare forska i ämnet, och för att göra detta satt sig en redaktör ner vid bordet för en hel dag för att noggrant kunna hålla koll på vad som riktigt händer under en vanlig torsdag vid det mest omstridda stället på tF.

Jag anlände till Nyagamla ungefär kl. 10.37 en helt vanlig torsdag förmid-dag där jag möttes av ett halvfullt mötesbord, där hälften diskuterade det tidigare nämnda tankspelet. Med andra ord, en helt vanlig dag. En del av gänget satt och gjorde uppgifter (eller snarare sagt prujade någon annans uppgifter), och resten läste nationens favorittidningar; HBL och Kalle Anka. Denna halvhjärtade diskussion om spel och veckoslutsplaner höll på i ungefär en halvtimme, tills ärendet om vädret på Ylonz kom på tal. Entusias-men var stor då det kom fram att vädret såg ut att bli bättre än tidigare lovat. Nu efter evenemanget kan det dessutom konstateras att detta t.o.m. stämde. Bra jobbat meteorologer! En stund efter diverse Ylonz-planerings/kännijännäre-diskussioner påbörjades en annan populär hobby vid Nyagamla, d.v.s. tittandet på ett

oändligt antal videor på youtube. Da-gens (samt i princip hela den veckans) tema var djurvideor. Just dessa videor var speciellt betonade på olika djurar-ters.. Kröhöm.. Reproduktion, vilket gav upphov till en hel del skrattsalvor bland oss mogna och väldigt intellektuella individer. Denna programpunkt höll på i ungefär en halvtimme, tills de flesta videorna i samma stil var genomtittade. En ofta förekommande före-teelse kring detta ovala bord är även det kollektiva kritiserandet av en viss svenskspråkig tidning som riktar sig åt människor från Hufvudstadsregionen. Denna torsdag, som ack så många an-dra dagar, riktade sig kritiken speciellt mot alla skrivfel i tidningen samt mot insändarna. Denna torsdag fanns det en insändare som behandlade både kristendom och kärnkraft. Alla som känner en äkta teknolog vet att dessa två ämnen kan anses vara våra favor-

MODULEN 21

itämnen att debattera, så ni kan tro att diskussionen var livlig efter artikeln. I ungefär 45 minuter diskuterade den ena halvan av bordet insändarens idiotiska åsikter, och bevisade än en gång hur teknologer helt enkelt är ett visare folk-slag än alla andra. Ju längre tiden gick, desto mer fylldes Nyagamla av andra ivriga prokastinerare, och sakta men säkert ökade också mängden datorer, och därmed även mängden diskussioner om tankspelet. Uttryck som “ploinkka”, “XP”, “pene”, “tykki”, “hillin”, “jaktpant-er”, “T34”, “ammo-racka” o.s.v. tog snabbt över resten av diskussionerna, och förbryllade som en hord av bort-tappade lämlar yrade en betydlig del av bordssällskapet iväg mot grönare marker för att kunna fortsätta med sina egna diskussioner och arbeten. Då klockan efter timtals av di-verse olika aktiviteter började närma sig

17-tiden började man märka hur män-niskorna försiktigt började försvinna från Nyagamla. De som satt kvar hade sina datorer främst framme för syftet att spela WOT, Flash-spel eller Minesweeper. Vissa satt och skrattade åt Reddit. Det är nog riktigt förståerligt, jag måste nog medge att jag själv också ganska aktivt undvek mina skolarbeten med hjälp av diverse andra aktiviteter. I stort sett var detta en vanlig (och ganska tråkig) dag vid Nyagamla. Förstås förekom det även många in-tressanta diskussioner som tyvärr inte är riktigt tillräckligt rumsrena för att komma med i tidningen. Det finns också en or-sak till att observationen inte gjordes på en fredag, artikeln skulle väl bli väldigt fåordig på grund av censur. Som en aktiv slöfock vid Nyagamla måste jag nog också medge att det ofta händer betydligt mycket intressantare saker där, många gånger har diskussionerna fått

skribenten att t.o.m. falla från sin stol av skratt. Andra minnesvärda stunder är då det på en vanlig fredag spontant påbörjades spelandet av beerpong vid Nyagamla. Bara för att vi kan.

Slutligen, Nyagamla i siffror::

Icke-rumsrena kommentarer eller gester: hundratals

Mannatimmar tillbringade på spel: ungefär 50

Kommentarer om HBL:Alla.

Diskussioner om framtida supande:13

TEXT: ANONYMOUS

EN DAG VID NYAGAMLA

22 MODULEN

ylonzTrip repport:

Varje år i mitten av april ordnas”svensk-Finlands näst största idrottsevenemang” som går under namnet Ylonz. För vissa är det en chans för ära och berömmelse, för andra ett trevligt, lugnt och stillsamt sätt att göra något roligt med sina kompisar. Det finns också de som är med bara för att det hör till, och som kämpar in i det sista för att klara av prestationen. Detta är historien om hur ett lag som var så dåligt att de misslyckades med att förlora.

MODULEN 2323 MODULEN

11.05, Nypolen, Nya studenthusetJag anländer som första av vårt lag till starten. Gårdagens sitz känns ännu i kroppen och jag sätter mig ner för att äta min take-away hamburgare medan jag väntar på resten av laget. Starten är om 7 minuter och laget syns inte till. På startplatsen råder karnevalsstämning, folk är taggade som fan! Jag har svårt att hålla ögonen öppna.

11.12, NypolenLag nr 21 borde ha startat nu, men Sällskapet tvåbenta smörtårtan, Brunsås-producenten och Kalle Kula r.f. saknar ännu Brunsåsproducenten och Kalle Kula. Jag anser att de får skylla sig själv och försöker starta ensam, men ar-rangörerna vägrar låta mig svepa de tre startölen. Kanske efteråt tänkt var det en helt smart sak Jag accepterar min förlust och sätter mig ner för att fortsätta äta min frukost och har ångest över vad som väntar mig.

11.25Lag nummer 21 är nu samlat och vi kan starta. Kalle Kula är ännu full från gårda-gen och har svårigheter att dricka sin startöl. Lagets kollektiva krapula bådar inte bra för framgången.

11.30Startölen är uppdrucken och vi försöker tyda ledtrådarna. Den enda medlem i vårt lag som äger en smartphone vet inte hur man använder den, och resten av laget står runt honom och svär över hans tekniska inkompetens. Vi kom-binerar våra krafter med ett annat lag, som besitter liknande mentalt tillstånd, och som är helt säker på att en ledtråd föreställer logon till en viss krog. Båda lagen traskar mot krogen, men stannar upp i McDonalds för att samla sina krafter efter en fyra kvarter lång fot-marsch.

11.53Vi anländer till krogen och märker att den är stängd. Samtliga deltagare ger personen som ledde oss hit direkt verbal och fysisk feedback. Båda lagen förflyttar sig på nytt till McDonalds för att äta en andra frukost och planera följande steg. Några får idén om att en av ledtrådarna hänvisar till en gay-klubb. En annan säger att den heller inte är uppe den här tiden, men tillägger snabbt att han bara vet det av en slump och aldrig själv besökt stället.

12.37Några cheeseburgers och limsan senare får vår navigatör en snilleblixt och inser vilken krog en av ledtrådarna är, och vi börjar förflytta oss ditåt. Vi försöker gissa vad ledtråden som hänvisar till de två första verserna i julevangeliet betyder. Jag provar och ringa till Ravintola Idän Piste för att se om vi har gissat rätt. Krögaren Ari svarar i telefonen och säger att baren är stängd, så vi skiter i det. Senare visade sig att det var fråga om krogen Idän Tähti, som också fanns på samma ställe.

13.02Vi har äntligen anlänt till vår första bar och njuter av den välförtjänta ölen i lugn och ro. Under vistelsen lyckas vi enligt gammal sed få reda på största delen av barerna med hjälp av mutor och hot. Medan jag sitter på toan och grubblar på livets mening ringer min nya bekant Ari från Idän Piste och försöker få reda på vem jag är och varför jag ringde honom.

15.17Utanför den tredje baren träffar vi en ro-lig kille som tycks uppskatta teknologhu-mor. Medelåldersmannen är i ett ännu gladare tillstånd än det flesta deltagare, och det visar sig också att han har i tiderna studerat produktionsekonomi på TKK. Det förklarar hur han trivs i vårt säll-

skap då resten av stammisarna är störda på att en massa snorungar stör deras vanliga eftermiddasfylla. Jalluflaskan går runt och alla är nöjda.

15.50Det tar de två lagen ungefär 27,4 minuter att gå två kilometer. På vägen utlystes två tobakspauser (det är ju ohöv-ligt att gå med tobak i munnen) samt en kisspaus. Dessutom måste det innhand-las mera tobak och öl.

17.46Medan vi sitter i den femten baren ringer Ari mig igen, tydligen var vi inte dom enda som blandat mellan barerna. Enligt honom är det mitt fel att en massa löst folk yrat till hans kära bar. Måste säkert hålla låg profil i Östra Centrum i ett tag.

18.20I bussen till den sista baren somnar jag och vaknar just i tid vid hållplatsen. Resten av laget försökte redan sticka i väg utan mig, de jävlarna. Vi tar till förrätt en stor kopp kaffe med en pizza slice, för att njuta av en kall bärs till huvudrätt. Laget börjar äntligen vakna till liv, och målet syns redan i horisonten.

19.27Efter 8 timmar och 2 minuter är lag nr 21 äntligen framme i mål. Nån gång mellan 21 och 23En av lagmedlemmarna (som inte är från Otnäs) tappar bort sig på vägen mellan Sevin Maijan tie och TF, och ingen ser honom mera under kvällen. Följande dag visar det sig att han i sitt glada tillstånd yrat ända till Hanahol-men (gående), vart vissa blåklädda myndigheter sedan plockat upp honom.Vi försökte vårt bästa, men tyvärr räckte det bara till nästsista plats. Besvikelsen är enorm.

TEXT. LAG NR 21

24 MODULEN

When I was asked to write about being an international student in TF, my first though was Yeah! Why not? My experi-ence in TF was great so why don’t tell people about it. It’s really hard to sum up our awesome year in just one page, but I’ll give it a try. How did everything start? Every interna-tional student has an international tutor and we got the best couple of tutors in 2011-2012, Lauri and Niki. Niki who is active at TF invited us to the first sitz of the year in TF and that’s where everything started. After Inledande sitz we participated in the Phuxintagning, where an old student from TKK gave us 50 euros for singing “koskenkorva”. We officially became members at the Nationsmöte and partied at Fest 1, Beach Party, Fest N, Julphest (where we did our first servi), Valentinsitz and Halarjakt (so many good memories of getting the overall!). We helped organize TF140 and we noticed

TF From an inTernaTionalsTudenT’s perspective

MODULEN 25

how hard is prepare a huge party for more than 300 people. Ylonz was an unforgettable experience, and we had many Wednesday nights in ölkken … We attended plenty of events to get all phux points, we went to the old TKK, we visited the Sinebrychoff brewery and learned the TF anthem.As international students we were doing mostly the same activities as the fresh-men. But I couldn’t consider myself a real phux –I was older than the phux-master – still we accepted our role and became “freshmen” in Finland. It was a bit hard being a member of TF as an international student since everything was in Swedish, but our group of for-eigners managed to get by and had a lot of fun at the same time. And little by little, activity by activity, more phuksies were coming to hang out with us. One funny observation was that almost every Finn thinks their English level is not good enough and they felt embarrassed to chat with us, even though their English

was a lot better than ours! Here is where the sitsit play a perfect role, and at the after parties there were always some TF mates who came to congratu-late us for being in TF and participating in activities.

Then Wappu came. That night we completely understood what the Teek-kari culture in Finland is about, it’s hard to explain what we felt when we put on our hats but I think every Teekkari knows what I mean. And what does it mean for us being TF:ers? We are so proud of forming a part of a guild where every people try to do their best for the community. We loved and still love the building, our first time in Ölkken we got so shocked, we couldn’t imagine that the building was owned, managed and used by students. We have been party-ing, meeting people, sleeping, working and waking up in the early morning there.

Nowadays, I have been already almost 2 academic years in Finland, and I love and defend it as if it was my home country, Spain. I can barely write some Finnish and keeping a real conversation is really hard. I’ve learned about 15 sentences in Swedish, taught to me by some friends in TF and useful during the late nights in the basements of Urdsgjal-lar.

As conclusion, I can say that I strongly recommend to all new international stu-dents to join TF, we made real friends and met really nice people. My year as an exchange student was so awesome that I came back to Otaniemi to do my Master’s thesis, and come on, blondies who speak Swedish that’s just so cool. Skåll!

TEXT: DANIEL BAILOFOTO: RASMUS ZETTER

How we leFT a mark on urdsgjallarOne of the best benefits of being a TF member is the magnet-ic key that gives you access to the house 24/7. This magic key allows for the best after parties ever, you can always find people having fun there. I fell in love with the member service available there since the first day. It is really cool that you can book Ölken to organize your own events, and I celebrated Joao’s and my birthday and our farewell party there. Our birthday party is the reason why the first instructions in English appeared in the house: It seemed that one of our guests didn’t know how to go outside from the building, so instead of pushing the button on the door in Stavans, he got mad and took out the plastic cover of the handle and he used the manual emergency lock. I didn’t notice until the guys from the board informed it to me and I was a bit ashamed. Afterwards they put a sign there that says in perfect English “Push the fucking button”.

TF From an inTernaTionalsTudenT’s perspective

för aTT fIra aTT MOdULEN Är för försTa GÅNGEN PrINTad I fÄrG:

MODULEN 2727 MODULEN NR 1 2013