Den Väntades Vänner

Mut'a: Tidsbestämt äktenskap- Ehsan – Paltalk - 30/4-2010

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

InledningÄktenskap är något fantastiskt. Det är en av livets under där två själar förenas och rör sig tillsammans mot Allahs tröskel. Inom islam finns det två former av äktenskap. Den första och mest etablerade formen är det permanenta äktenskapet där man och hustru är för sammanflätade ända till döden skiljer dem åt eller de väljer pga. legitima skäl att skilja sig. Den andra formen av äktenskap är det tidsbestämda äktenskapet, även kallad "Mut'a" islamiska och arabiska termer. Konceptet med tidsbestämt äktenskap inom islam har dock tyvärr blivit tabubelagt generellt bland muslimer och stämplats som lösaktighet, sexuell otukt och moralisk korruption. Den här föreläsningen ämnar således att presentera konceptet med Mut'a. Presentationen kommer ske i form av att granska de islamiska källorna om Mut'a samt ta en titt på några av de bakomliggande filosofierna som förklarar varför tidsbestämt äktenskap ens finns. Utöver presentationen kommer även tabun med tidsbestämt äktenskap att exponeras. Historiska händelser som orsakat mörkläggningen av tidsbestämt äktenskap kommer att utredas. Vidare kommer de missförstånd och ibland den rena ignoransen som många muslimer grundar sig på när de tar avstånd från Mut'a att analyseras. Argumenten kommer granskas och besvaras.

Syftet med föreläsningen är inte att vi ska springa ut och gör Mut'a till höger och vänster efter föreläsningen som ironiskt nog sammanfaller med valborgsmässoafton och en fredagskväll. Snarare är syftet att vi får en korrekt förståelse för denna tradition som Allah gav av barmhärtighet till muslimerna och som Profeten(S) förkunnade. Det är nämligen hjärtkrossande och bid'ah och en religiös innovation att den profetiska traditionen med Mut'a har fördärvats och idag ses ner på av muslimer som hävdar sig älska sin Profet(S) och leva upp till hans tradition. Och många av de som praktiserar Mut'a missbrukar det egentligen och således stärker den negativa syn som finns.

Således är det av extrem vikt att vi förstår oss bättre på konceptet med tidsbestämt äktenskap och kan öka medvetenheten hos muslimerna och sprida sanningens ljus som kommer att avlägsna ignoransens skuggor. Jag vill inledningsvis också nämna att i och med att detta är ett kontroversiellt ämne som många tycker till om från eget huvud så kommer jag helt och hållet utgå från vad Ulema sagt i frågan och då främst Shaheed Mutaheri och hans bok ”Kvinnans rättigheter i islam” där han tillägnat flera kapitel om tidsbestämt äktenskap. Så vad som sägs i föreläsningen är inte vad en nolla som jag tycker utan det är grundat på Shaheed Ayatollah Mutaheris(RA) ord med fullständig källhänvisning till hans bok för de som vill läsa vidare själva.

Tidsbestämt äktenskap i Koranen

Innan vi fördjupar oss i ämnet skall vi kort ta en titt på tidsbestämt äktenskap i Koranen som nämns i vers 4:24:

ف�م�ا اس�ت�م�ت�ع�ت�م� ب�ه� م�ن�ه�ن ف�ـ�ات�وه�ن أ�ج�ور�ه�ن ف�ر�يض�ة�

Den Väntades Vänner

[4:24] Skänk då till de kvinnor vilka ni njutit av den bestämda brudgåvan.

Den sunnitiske Korantolkaren Tabari citerar i sin Tafsir en hadith från Mujahed som säger:

”Frasen i denna vers innebär tidsbestämt äktenskap.” (Tafsir al-Tabari, Ibn Jarir al-Tabari, kommentar till vers 4:24, vol. 8, sid.176, Hadith #9034.)

Andra sunnitiska Korantolkare som menar att denna vers handlar om tidsbestämt äktenskap innefattar bl.a: Fakhr al-Razi, Suyuti och al-Tha'labi.

• Tafsir al-Kabir, al-Tha'labi, kommentar till vers 4:24• Tafsir al-Kabir, Fakhr al-Razi, vol.3, sid.200, kommentar till vers 4:24• Tafsir al-Durr al-Manthoor, al-Suyuti, vol.2, sid.140, från flera kedjor av återberättare

Filosofin med tidsbestämt äktenskap

Låt oss börja med att kasta en blick på filosofin med tidsbestämt äktenskap. Varför mut'a?För att förstå syftet och filosofin med mut'a måste vi först ta en titt på den problematik och de svårigheter som ungdomar utsätts för i samhället. Denna problematik är något som Shaheed Mutaheri redogör i inledningen till kapitlet om tidsbestämt äktenskap i sin bok.

I vårt samhälle finns det en klar skillnad mellan kroppslig mognad och social mognad. Tjejer och killar når puberteten och får sexuella instinkter och begär redan i den tidiga tonåren. Denna sexuella instinkt stärks och når sin topp vid runt 18-års ålder. Ungdomen är alltså kroppsligt mogen redan i tonåren, men den sociala mognaden kommer ofta många år senare. Med social mognad menas att man blir en ansvarsfull människa som är kapabel till att ha en familj och administrera sitt och sin familjs liv. Förr i tiden kunde en pojke lära sig ett yrke och försörja sig på det resten av livet. Hans sociala mognad kom tidigare för den sociala strukturen på den tiden var inte lika komplex. Idag har man knappt någon chans att lyckas i livet om man inte tar studenten och gärna pluggar lite på högskolan, eller i alla fall jobbar ett par år och får yrkeserfarenhet för att få fastjobb. Allt det här gör att man inte hinner bli socialt mogen och stabil förrän man är nästan 25 år gammal.Vårt moderna levnadssätt gör det alltså väldigt svårt för unga att gifta sig och de som gör det hamnar oftast i ekonomiska och psykologiska svårigheter som tär på förhållandet och tyvärr ibland lämnar skador som inte går att läka.

Efter att ha förklarat problematiken ovan ställer Shaheed Mutaheri en tänkvärd fråga: vad ska man göra i denna situation? Vad är lösningen på detta problem? Västvärlden har två extrema lösningar till detta problem. Den första lösningen, som var vanligare förr i tiden, är kristen celibat där man avstår från all form av förbindelse med motsatt kön och håller inne på all ens sexuella styrka. Den andra mer moderna lösningen är sexuell liberalism där förbindelsen med motsatt kön är okontrollerad, utan plikter, rättigheter och ansvar – där man ingår i alla former av lösa förhållanden, one-night-stands och sexuella kontakter. Detta i sin tur ger upphov till mångfaldiga aborter, otrohet och moralisk korruption som ofta leder till skilsmässa senare när man väl gift sig permanent.

Den Väntades Vänner

Islam som är mellanvägen har dock kommit med en lösning på detta problem och den lösningen skriver Shaheed Mutaheri är just tidsbestämt äktenskap. Med tidsbestämt äktenskap har man och kvinna förpliktelser gentemot varandra och det finns tydliga riktlinjer om ett barn skulle födas. Skillnaden mellan tidsbestämt och permanent giftermål kommer vi strax gå in på men det bör betonas att i båda fallen är det giftermål och man och kvinna måste leva upp till de rättigheter och skyldigheter som ett heligt giftermål kräver.

Tidsbestämt äktenskap kan också användas för ett par att lära känna varandra. Om exempelvis ett par inte lärt känna varandra tillräckligt bra, kvinnan kanske haft dåliga erfarenheter av äktenskap och män förut osv så kan ett tidsbestämt äktenskap upprättas som ett sorts experiment för att lära känna varandra. Skulle det gå bra kan man gå över till ett permanent äktenskap annars separeras man utan att någon skada gjorts. Särskilt i våra kulturer där ingen förlovning finns utan förlovningen innebär en permanent vigsel och aqd där man och kvinna blir gifta, men inte bor ihop förrän efter bröllopet. Det finns många instanser där man inte kommer överens och tvingas skilja sig istället vilket hade kunnat undvikas om paret fick lära känna varandra först eller familjerna tillät dem att ingå i ett tidsbestämt äktenskap som en lära-känna-period.

Utöver de två exempel som Shaheed Mutaheri radat upp som jag precis nämnde skulle jag vilja tillägga ett tredje exempel och det är under jihad. När männen är ute i jihad tar det ibland lång tid tills de kan återvända hem. I dessa situationer, har jihad högsta prioritet och därför är det bättre att männen utövar tidsbestämt äktenskap än att de antingen ska falla i synd eller lämna krigsfältet och åka hem till sina fruar. Skulle de lämna krigsfältet skulle nämligen islam ta skada och islam är viktigare än allt och alla.

Skillnaden mellan permanent och tidsbestämt äktenskap

Vad är då skillnaderna mellan ett permanent och ett tidsbestämt äktenskap? Jag vill återigen poängtera att ett äktenskap är ett äktenskap där det krävs seriositet och allvar från båda parter för att vara lyckat. De huvudsakliga skillnaderna mellan permanent och tidsbestämt äktenskap är följande:

− Det finns ingen skilsmässa i tidsbestämt äktenskap utan snarare ett bäst-före datum där det tar slut när den bestämda tiden är ute.

− Man ärver inte från varandra när den andre dör.− Mannen är inte ekonomiskt ansvarig för kvinnan− Kvinnan kan lämna huset utan mannens tillstånd− Mannen kan ingå i tidsbestämt äktenskap med bokets folk, såsom kristna och judinnor− Iddah, dvs. väntetiden efter att äktenskapet lösts upp, är två menscyklar eller 45 dagar i

tidsbestämt äktenskap medan det är tre menscyklar i ett permanent äktenskap

Om ett barn skulle födas ut det tidsbestämda äktenskapet så är mannen ekonomiskt ansvarig för barnet, precis som i ett permanent giftermål och kvinnan blir således befriad från att tvingas försörja familjen.

Missbruk av tidsbestämt äktenskap

Den Väntades Vänner

Så långt har vi beskrivit lite av den samhällsproblematik som finns och som förklarar några av syftena med tidsbestämt äktenskap. Vi har även redogjort för skillnader mellan tidsbestämt och permanent äktenskap. Låt oss nu ta en allvarlig kritisk granskning av missbruket med tidsbestämt äktenskap och sätta det i kontrast med vad islams juridiska och moraliska lagar har att säga om saken.

En del, särskilt ungdomar, missbrukar tidsbestämt äktenskap för att ingå i lösa pojkvän/flickvän-aktiga förhållanden. Man går bakom föräldrarnas rygg och tror att mut'a legitimerar ens agerande. Men majoriteten av Shia Ulema har tydligt sagt att det antingen är obligatoriskt eller obligatorisk försiktighet att faderns tillstånd måste sökas vid giftermål med en tjej för att inte dra fördel av hennes oerfarenhet och utnyttja henne. Vissa tror att faderns tillstånd inte behövs om tjejen inte bor hemma men riktlinjerna är fortfarande klar och tydliga. Låt mig citera följande fråga och svar Ayatollah Sistani(HA):

Fråga: Om en kvinna är över 30 år och fortfarande oskuld, är det nödvändigt för henne att söka sin förmyndares tillstånd för giftermål?Svar: Om hon inte är självständig är det obligatoriskt för henne att söka hans tillstånd. Snarare även om hon skulle vara självständig måste hon ändå söka hans tillstånd baserat på obligatorisk försiktighet.(http://sistani.org/local.php?modules=nav&nid=5&cid=525)

Återigen vissa försöker gå bakom kvinnans faders rygg, som är hennes förmyndare och beskyddare, med ursäkten att hon inte är oskuld och därför behöver hon inte faderns tillstånd. Men islams definition av en kvinnas oskuld är så vacker att dessa sorters ursäkter inte kan utnyttjas. Medan många religioner och kulturer begränsar kvinnans oskuld till den fysiska kontakten är islams definition extra delikat. Islam säger att en kvinna som haft samlag utanför äktenskap, antingen genom att ha blivit tvingad till det genom våldtäkt eller begått sexuell otukt, anses hon fortfarande vara oskuld i viss bemärkelse och under sin faders förmyndarskap. Oskuld inom islam är alltså inte begränsat till det fysiska utan det finns en mental aspekt också som kräver en viss mognad som uppnås först efter äktenskap. I en fråga jag ställde till Imam Khameneis(HA) kontor fick jag följande svar:

I de fall då en tjejs oskuld har förlorats genom samlag av misstag eller sex utanför äktenskap, även om hon inte omfattas av lagen för en oskuld så bör man ändå inte bortse från försiktigheten att få hennes fars eller farfars tillstånd vid tidsbestämt äktenskap.

Av detta förstår man att oskuld och mognad har en juridisk och en moralisk aspekt inom islam. Rent juridiskt och kroppsligt har kanske en kvinna mist oskulden, men rent moraliskt och andligt har hon oftast inte den nödvändiga mognaden och således bör man fortfarande söka faderns tillstånd.

I samband med detta skulle jag vilja ställa en fråga: VARFÖR går man bakom faderns rygg? Varför försöker man hemlighetshålla förhållandet? Kan det inte vara för att man vet att man gör något som kanske är olämpligt och därför anar att fadern inte skulle vara så förtjust i det man gör? Tänk att detta är ens svärfader, ens andra fader, ändå går man bakom hans rygg med hans dotter. Har man ingen heder i kroppen? Har man ingen stake att möta hennes far och be om hans dotters hand? En sån ryggradslös yngling borde verkligen skämmas. Hur skulle han själv reagera om någon ingick i

Den Väntades Vänner

tidsbestämt äktenskap med hans unga dotter utan hans tillstånd? Hur ska en sådan ungdom bli en mujahed och soldat som krigar i Allahs väg när han inte vågar möta sin egen svärfar?

I vissa muslimska länder händer det också att tidsbestämt äktenskap missbrukas för prostitution. Där utnyttjas brudgåvan som timpriset för en session. Ofta struntar man i vänteperioden på två menscyklar efteråt också. Men Shia Ulema har tydliga fatawi som förbjuder att tidsbestämt äktenskap missbrukas som prostitution. Det är alltså haram och en stor synd och i verklighet en sorts sexuell lösaktighet som islam starkt tar avstånd från.

Kritik mot tidsbestämt äktenskap

Missbruket av tidsbestämt äktenskap har även lett till en hel del kritik mot tidsbestämt äktenskap. Jag tänker därför rada upp ett par kritiska punkter som rests och ge ett svar på dessa.

Kritik: Äktenskap ska vila på en stabil grund. Den ska vara livet ut och ge tryggheten till att bilda en familj och slå sig till ro. Men när tidsbestämt äktenskap finns kommer denna stabila grund inte finnas och permanent äktenskap tappar sin innebörd.

Svar: Shaheed Mutaheri har ett bra svar till denna invändning. Han skriver att det stämmer att grunden ska vara stabil. Men denna kritik är aktuell om man ville ersätta permanent äktenskap med tillfälligt, men så är inte fallet. När båda parter har soicala och ekonomiska möjligheter att förvandla det tidsbestämda äktenskapet till ett permanent är det uppmuntrat att de gör så. Det tidsbestämda äktenskapet har varit tillåtet i den islamiska lagen, enbart därför att permanenta äktenskap, i sig själv, inte klarade av de mänskliga behoven under alla förhållanden och omständigheter. Tidsbestämt äktenskap är alltså inte en ersättare utan ett komplement till permanent äktenskap.

Kritik: Tidsbestämt äktenskap kan missbrukas och leda till sexuell korruption.

Svar: Att något kan missbruk är inte begränsat till tidsbestämt äktenskap. Vissa affärsmän missbrukar Hajj för att få bli kallade hajjji, bli trovärdigare , få ett bättre rykte på marknaden och få till bättre affärer. Vissa unga tjejer missbrukar niqaben för att kunna gå omkring med en pojkvän utan att någon känner igen henne. Vissa gråter högljutt för Imam Hossein(A) i moskén för att folk ska imponeras av vilka stora älskare av Imam Hossein(A) de är fastän de gör tusentals saker dagligen som krossar Imam Hosseins(A) hjärta. Listan är lång på missbruk inom och utanför religionen. Men saken är den: det är fel på folket och inte på lagen. Varför vill man ändra på lagen när man borde ändra på människorna istället? Lagen är till för att skydda människan men vi gör lagen till förbrytaren och försöker ändra på den istället för att reformera människan. För att citera Shaheed Mutaheri:

...missnöjet med tidsbestämda äktenskap orsakas av att det missbrukas av sensuella personer. […] Naturligtvis försvarar vi denna lag. Om en del människor missbrukar lagen är det inte själva lagen som det är fel på. Missbruket försvinner inte med att vi upphäver lagen. Det kommer att fortsätta i andra former. […] Vi ska inte sätta igång ett anfall mot själva andemeningen i lagen när vi borde omvända och väcka människan.

Vi inser alltså att kritiken riktat mot tidsbestämt äktenskap att det kan missbrukas och således inte bör tillåtas inte är legitim av den simpla orsak att korrupta människor som vill missbruka och utföra

Den Väntades Vänner

sedefördärv kommer göra det oavsett om det finns en lag eller inte. Det är inte lagen det är fel på det är människorna. Ett sådant missbruk bottnar oftast i något eller en kombination av följande: okunskap, ignorans och oärlighet. Att folk ser på det tidsbestämda äktenskapet med sådan skam att de inte ens vågar diskutera konceptet, än mindre utöva det i dess rätta form, hur förväntar de sig då att konceptet skall kunna presenteras, förklaras och förhoppningsvis därefter utövas på korrekt sätt? Sannolikheten att antalet missbruk eller illegitima förbindelser mellan man och kvinna utanför äktenskapet skulle minska i takt med att förståelsen för det tidsbestämda äktenskapet skulle öka är ju ganska stor. Men det kräver att man är redo att ta en seriös debatt om ämnet utan att ha förutfattade meningar eller fördomar.

Imamernas(A) ståndpunkt gentemot tidsbestämt äktenskap

Imamerna(A) var också noggranna med att inte låta det tidsbestämda äktenskapet missbrukas. De tillät exempelvis inte sina följeslagare som var starka nog eller som var i närheten av sina fruar att utföra denna form av äktenskap. Till stöd för detta påstående har Ayatollah Mutaheri citerat två yttranden från den sjunde Imamen Musa al-Kadhim(A). I ena hadithen säger Imam Musa al-Kadhim(A) till Ali ibn Yaqtin: ”Vad har du med tidsbestämt äktenskap att göra när Allah har gjort dig kunnig att klara dig utan det?”

Till en annan person sade Imam Musa al-Kadhim(A): ”Denna sak är tillåten för en man som Allah inte har gjort oberoende utav, men vilken person som helst som är gift kan tillämpa det enbart när han inte kan nå sin hustru.”

Dvs. en ogift person eller en person som är avlägsen från sin fru under en längre tid kan tillämpa det tidsbestämda äktenskapet.

Omar ibn Khattabs förbud av tidsbestämt äktenskap (Mut’ah)

Konceptet med tidsbestämt äktenskap (mut’ah) är ett av de utmärkande och unika dragen inom shiitisk rättsvetenskap (fiqh). Ingen annan islamisk rättsskola tillåter det idag. Detta för oss till den andra fasen i föreläsningen nämligen exponeringen bakom varför Mut'ah är tabu hos majoriteten av muslimerna idag. Låt oss börja med att gräva oss till roten av historien och se hur allt började, nämligen den andra kalifen Omar ibn Khattabs yttrande som ledde till ett permanent förbud av det tidsbestämda äktenskapet.

Ahmad ibn Hanbal i sin ”Musnad” samt den erkända sunnitiske lärde Fakhr al-Razi, som fått titeln ”Imam al-Mushakikeen” (Ledaren av de tvivlande”), har i sin kommentar till den Heliga Koranen citerat Omar ibn Khattab enligt följande:

“Det fanns två saker som var tillåtna i profetens dagar, som jag härmed förbjuder idag, och jag skall bestraffa den som gör det. Dessa är: Hajj al-Tamat’u och tidsbestämt äktenskap med kvinnor (mut’a)”.

- Tafsir al-Kabir, al-Fakhr al-Razi, vol. 3, sid. 201. kommentar till vers 4:24- Musnad, Ahmad Ibn Hanbal, vol. 1, sid. 52

Den Väntades Vänner

Hajj al-Tamat’u är ett sätt att utföra pilgrimsfärden till Mecka och hör inte till vår diskussion. Enligt Omar ibn Khattabs yttrande så var tidsbestämt äktenskap tillåtet under både Profetens(S) och första kalifen Abu Bakrs tid.

Ibn Kathir i sin ”tafseer” bekräftar också att det var Omar ibn Khattab som förbjöd det tidsbestämda äktenskapet:

”al-Bukhari deklarerade att Omar brukade förbjuda folk att utföra tidsbestämt äktenskap”

- Tafseer ibn Kathir, vol.1, sid.233

En riktning av sunnimuslimerna anser att Profeten(S) själv, i ett senare skede av sitt liv, förbjöd det tidsbestämda äktenskap, och att Omar ibn Khattabs förbud faktiskt var enligt Profetens(S) ord som sattes i verket av Omar ibn Khattab i hans ställe. Men Omar ibn Khattabs egna ord strider mot detta då han tydligt nämner att det var tillåtet både av Profeten(S) och Abu Bakr förut.

Så frågan är nu, hur kunde Omar ibn Khattab förbjuda något som Profeten(S) accepterade och hur kommer det sig att ingen av Profetens(S) följeslagare som var vid liv inte protesterade mot Omar ibn Khattabs förbud?

Vidare var Omar ibn Khattabs förbud ett religiöst permanent förbud eller ett tillfälligt politiskt förbud? Och vad var i sådana fall det bakomliggande orsakerna som ledde till detta förbud?

I sin bok ”Kvinnans rättigheter i Islam”, under kapitlet ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem” skriver martyren Ayatollah Mutaheri att den store shiitiske rättslärde Ayatollah Kashif al-Ghita (1877-1954) har en korrekt tolkning av Omar ibn Khattabs förbud.

Ayatollah Kashif al-Ghita skriver att Omar ibn Khattab åtog sig befogenheten att annullera tidsbestämt äktenskap under intrycket av att problemet med tidsbestämt äktenskap också ingick i de saker som var inom ramen för hans myndiga kontroll, såsom regent och beskyddare av muslimernas ärenden. Varje regent och delegat av makt kan med tanke på omständigheterna göra sådana ändringar. Kalifens förbud var med andra ord ett politiskt eller ett administrativt förbud, och inte ett religiöst eller ett lagligt förbud.

Av vad historien berättar för oss kan vi förstå att Omar ibn Khattab var ovillig till att Profetens(S) föleslagare skulle beblanda sig med befolkningen som nyligen var omvända till islam. Han var emot deras utspridning bortom Medina så länge han levde. Han var av den åsikten att följeslagarna inte skulle ge sig in med blodsband med de nyligen omvända muslimerna innan dessa hade haft en grundlig islamisk utbildning. Han tyckte att en för tidig sammanblandning med dem vore farligt för den kommande generationen.

Ur Ayatollah Kashif al-Ghitas redogörelse drar Ayatollah Mutaheri följande slutsats:

Det är uppenbart att det inte var mer än en temporär anledning. Det faktum att muslimerna accepterade detta förbud från kalifen utan protest visar också att de ansåg förordningen från kalifen var baserad på politiska och världsliga orsaker, för annars vore

Den Väntades Vänner

det inte möjligt för en regerande kalif att säga, att profeten har bestämt en regel, och han har bestämt en annan regel, och för dem att acceptera det utan knot.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem”, Shaheed Ayatollah Mutaheri

Ayatollah Mutaheri skriver sedan vidare:

Långt efteråt accepterades detta förbud som en permanent lag. Denna fanatiska snedvridning spreds i sådan omfattning att den accepterades som en av de ursprungliga islamiska lagarna. Anklagelserna mot våra sunni-bröder är mer berättigade än de emot kalifen själv. Därför att kalifen utfärdade ett tillfälligt förbudsförordning, baserad på politiska nödvändigheter om tidsbestämda äktenskap. Man skulle inte ha anvisat det till en permanent karaktär.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem”, Shaheed Ayatollah Mutaheri

Vad man förstår av Ayatollah Kashif al-Ghitas tolkning och Ayatollah Mutaheris slutsatser är alltså att Omar ibn Khattab hade farhågor för att om Profetens(S) följeslagare och de stabila muslimerna fick barn med de nyligen konverterade massorna som inte kände till islams läror så väl fanns det en stor risk att dessa barn som skulle komma att utgöra den nya generationen muslimer inte skulle vara så starka i tron och deras tro skulle blandas med den förislamiska ignoransens kultur och få avgudadyrkans influenser. Det är ju uppenbart att när ena föräldern är av en viss tro och den andre föräldern inte är så insatt eller religiös så kommer det leda till konflikter i barnuppfostran och den islamiska identiteten hos ett sådant barn kommer inte vara lika starkt.

I och med att tidsbestämt giftermål var ett accepterat fenomen och Profeten(S) lät sina följeslagare ingå i det, exempelvis under de långa resorna, expeditionerna och krigen för att dels inte hamna i synd och dels inte längta hem, insåg Omar ibn Khattab att det fanns en stor risk att tidsbestämt giftermål skulle underlätta beblandningen mellan nykonverterade och stabila muslimer. Således gjorde han ett politiskt drag där han lade ett tillfälligt förbud mot det tidsbestämda äktenskapet. Det innebär alltså han inte nödvändigtvis tyckte att det tidsbestämda äktenskapet i sig var ett religiöst tabu och haram, utan snarare att han ansåg det olämpligt för tillfället att utöva denna Sunnah baserat på de nämnda omständigheterna, riskerna och konsekvenserna.

Nu kan man ställa sig frågan huruvida det var rätt av Omar ibn Khattab i egenskap av en kalif att ingripa och politiskt förbjuda en religiöst accepterad handling? Och om kalifen ens har tillåtelsen att få förbjuda politiskt vad som är tillåtet religiöst, även om det är tillfälligt?

Det ytterst intressanta i Ayatollah Kashif al-Ghitas redogörelse är att han inte går in på huruvida Omar ibn Khattabs ingripande är rätt och försvarligt eller inte. Han tar inte heller ställning till huruvida lagen för tidsbestämda äktenskap är eller inte är inom ramen för sådana saker som den regerande myndigheten har rätt att göra ingripanden emot, och utfärda förbudsorder emot, även om de är temporära. Han följde helt enkelt de historiska stegen för hur och i vilkens namn och på vilket sätt förbudet började. Det besvarar också den inledande frågan i inlägget hur det kommer sig att följeslagarna och muslimerna inte reagerade eller protesterade över att Omar ibn Khattab förbjöd

Den Väntades Vänner

något som Profeten(S) tillät. Orsaken var som sagt att förbudet inte var ett religiöst förbud där tidsbestämt äktenskap stryks ur de islamiska spörsmålen utan endast ett tillfälligt politiskt förbud.

Den huvudsakliga kritiken för att tidsbestämt äktenskap idag är en tabu bland alla islamiska inriktningar utom den shiitiska är alltså en kritik som inte bör riktas främst mot Omar ibn Khattab utan snarare mot de efterkommande generationerna som tog detta tillfälliga politiska förbud och omvandlade det till ett permanent religiöst förbud. De efterkommande muslimerna inom de sunnitiska grenarna förbjöd och renderade något till haram som var Profeten(S) tillät och vars följeslagare själv utförde. Ayatollah Mutaheri nämner även denna kritik i följande ordalag:

Långt efteråt accepterades detta förbud som en permanent lag. Denna fanatiska snedvridning spreds i sådan omfattning att den accepterades som en av de ursprungliga islamiska lagarna. Anklagelserna mot våra sunni-bröder är mer berättigade än de emot kalifen själv. Därför att kalifen utfärdade ett tillfälligt förbudsförordning, baserad på politiska nödvändigheter om tidsbestämda äktenskap. Man skulle inte ha anvisat det till en permanent karaktär.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem”, Shaheed Ayatollah Mutaheri

Det kan argumenteras att detta felsteg av efterkommande muslimer och lärda inom de sunnitiska grenarna är att ingripa i Islams perfekta system och rent ut sagt införa innovation (bid’ah) i religionen i och med att man förbjudet det som är tillåtet. Äktenskap, oavsett om det är tidsbestämt eller permanent, monogamt eller polygamt, är ett underbart och heligt fenomen inom Islam där två själar förenas till en och tillsammans rör sig mot Allahs närhet.

I och med att det islamiska tidsbestämda äktenskapet har kapats, stämplats och smutskastats till sådana grader att det idag anses som tabu och skam blir det även förståeligt varför Imamerna(A) hade en stark ståndpunkt gentemot tidsbestämt äktenskap. de uppmuntrade och övertygade folk att iaktta traditionen med tidsbestämt äktenskap helt enkelt för att återuppliva Profetens(S) Sunnah och levnadssätt som hade felaktigt övergivits. För att återigen citera Ayatollah Mutaheri:

Kalifens inflytande och personlighet samt snedvridningen hos folket i att följa hans sätt att leva, och hans taktik med förvaltningen, orsakade att denna lag förevisades till skuggorna av förbiseende och glömska. Profetens tradition om tidsbestämda äktenskap, som är ett komplement till eviga äktenskap, hade övergetts för evigt.

Detta var situationen när de heliga imamerna, som är beskyddare av tron, kraftigt uppmuntrade och övertygade folket att komma ihåg det, så att denna islamisk traditionen inte skulle bli bortglömd och övergiven. Imam Ja’far al-Sadiq(A) sade: “Ett av de saker som jag aldrig kan hålla en försiktig tystnad om är tidsbestämt äktenskap”.

- Kvinnans rättigheter i Islam”, ”Tidsbestämda äktenskap och haremets problem”, Shaheed Ayatollah Mutaheri

Den Väntades Vänner

En kritisk fråga till Ahl al-Sunnah

Vi förstår så här långt hur det kommer sig att tidsbestämt äktenskap gått från ett politiskt förbud till ett religiöst förbud och tabustämplats av många muslimer. Jag skulle därför vilja avsluta med en högst kritisk frågeställning till mina respekterade Sunni syskon att fundera djupt över.

Vi har redan citerat hadithen rapproterad av Ahmad ibn Hanbar och Fakhr al-Razi om att Hajj al-Tamat'u och tidsbestämt äktenskap var tillåtet på Profetens(S) tillstånd med att Omar ibn Khattab förbjöd det. Denna korrekta hadith visar klart och tydligt att Mut'a var tillåtet på Profetens(S) tid och att Omar ibn Khattab förbjöd den.

Att påstå något annat vore att blunda för ett solklart faktum. Ändå envisas vissa Sunnier med retoriska slag under bälten. De pekar på missbruket av tidsbestämt äktenskap och undrar om man skulle tillåta sin egen dotter, syster eller mor ingå i tidsbestämt äktenskap. De menar att det är lösaktighet och annat och försöker engagera en på det personliga planet och således påvisa: ”Kolla! Du själv tycker det är fel! Hur kan du då försvara mut'ah?!”

Ja, missbruket av mut'ah är fel, precis som missbruket av Koranen som exempelvis Muawiyah gjorde under Siffin-kriget för att lura Imam Alis(A) soldater. Men mut'ah i sig själv är det inget fel med.

All subjektiv pajkastning därefter är totalt irrelevant och dessutom oförskämt huruvida man skulle tillåta kvinnorna i sin familj att utföra tidsbestämt äktenskap eller inte. Tidsbestämt äktenskap är inte obligatoriskt, det är tillåtet. Polygami är inte obligatoriskt, det är tillåtet. Jag kan tänka mig att många kvinnor ogillar att deras män ska ligga med tre andra kvinnor utöver dem själva och om de fick välja skulle de inte tillåtet deras män, söner, bröder eller fäder göra något sådant - men det är något subjektivt, precis som tidsbestämt äktenskap. Någon föredrar det, en annan inte. Att jag tittar snett på någon som har tre fruar eller ingår i tidsbestämt äktenskap är mitt personliga problem och har inget med vad Allah tycker om frågan.

Så låt mig citera ytterligare en hadith rapporterad i Sahih Muslim om det fortfarande kvarstår tvivelaktigheter:

Jabir Ibn Abdullah säger: "Vi utförde tidsbestämt äktenskap genom att ge en handfull dadlar eller vete som brudgåva under Profetens(S) och Abu Bakrs tid ända till Omar förbjöd det pga Amr ibn Huraith.

- Sahih Muslim, engelsk version, Vol. 2, Kapitlet "Temporary Marriage", Hadith nr. 3249- Sahih Muslim, arabisk version, 1980 upplaga tryckt i Saudi Arabia, Vol. 2, sid. 1023, Hadith nr. 16, "Kitab al-Nikah, Bab Nikah al-Mut'a"

Hadithen jag citerat påvisar att tidsbestämt äktenskap var tillåtet på Profetens(S) tid och att den andra kalifen Omar ibn Khattab förbjöd det.

Så den kritiska frågeställning jag vill ställa och som jag vill ska väcka tankar och funderingar hos mina respekterade, öppensinnade, fördomsfria och ärliga Sunni syskon är följande:

Den Väntades Vänner

Varför förbjöd inte första kalifen Abu Bakr mut'ah? Gjorde Abu Bakr fel? Eller gjorde Omar rätt i att förbjuda det? Om Omar gjorde rätt så måste alltså alla följeslagare som utförde tidsbestämt äktenskap under Abu Bakrs och Profetens(S) tid ha gjort en stor synd?

Hur vill är det egentligen? Det ena motsäger det andra! Båda kan sannerligen inte har rätt! Historien vittnar till att Omar ibn Khattab förbjöd något som tilläts av Profeten(S), kalifen Abu Bakr och senare även Imam Ali(A). Så vem har rätt egentligen? Var endast Omar ibn Khattab rättfärdig och alla andra var "lösaktiga”, istighfurillah?

AvslutningNär man tänker på detta förstår man verkligen smärtan i Imam Jafar Sadiqs(A) ord när han säger: ”Tidsbestämt äktenskap är en av de sakerna jag inte kan hålla tyst om.”

Det förstår jag verkligen när man ser vilken smutskastning och propaganda som pågått under århundraden. Det är exakt detta som motiverat mig till denna föreläsning. Att öka förståelsen, medvetenheten och erkännandet av ett legitimt islamiskt koncept som Allah uppenbarade, Profeten(S) förkunnade men som muslimerna sedan förbjöd med sina kulturella och personliga innovationer. Man förstår då också Imam Alis(A) ord, citerat från flertalet Sunni källor när han sade:

”Mut'ah är en nåd från Allah till Hans tjänare. Om det inte vore för att Omar förbjöd det skulle ingen begå sexuell otukt (zina) föruom en perves.”

• Tafsir al-Kabir, Fakhr al-Razi, vol.3, sid.200, kommentar till vers 4:24; • Tafsir al-Kabir, Ibn Jarir al-Tabari, kommentar till vers 4:24 med autentisk kedja

av återberättare, vol.8, sid.178, Hadith #9042; • Tafsir al-Durr al-Manthoor, al-Suyuti, vol.2, sid.140, med flera kedjor av

återberättare

Det bör än en gång betonas att bara för att tidsbestämt äktenskap är tillåtet innebär det inte att man måste utföra det. I boken ”Khomeini: Lifte of the Ayatollah” av Baqir Moin står det exempelvis att medan vissa religiösa studenter i de teologiska skolorna i Qom ingick i tidsbestämt äktenskap då de inte hade medlen att gifta sig permanent valde Imam Khomeini att avstå, vilket visar styrkan i hans vilja. Han berättade för sin fru efter de hade gift sig att han fortfarande var oskuld och inte hade varit tillsammans med någon kvinna förut. Tänk er alltså att Imam Khomeini var stark nog att hålla sig ända tills han var 27 år gammal. Detta i sig visar, precis som hadithen från Imam Musa al-Kadhim(A), att tidsbestämt äktenskap är inte till för alla utan för vissa under vissa omständigheter och om det finns möjlighet att gifta sig permanent är detta att föredra. Återigen: tidsbestämt äktenskap är ett komplement till och inte en ersättning av permanent äktenskap.

Mina kära syskon, vi har nu nått slutet av föreläsningen och jag hoppas att en del av filosofin bakom tidbestämt äktenskap har blivit klar, att några av de vanligaste missbruk som härjar fördömts ordentligt, en del av den kritik som rest besvarats och en exponering av tabun med tidsbestämt äktenskap har varit övertygande.

Min avsikt har inte varit något annat än att påbjuda gott och förbjuda ont, att upplysa och öka medvetenhet så tidsbestämt äktenskap används i sitt rätta syfte och inte smutskastas, missbrukas

Den Väntades Vänner

eller förnekas i bristen på argument. Och att vi generellt inte tolkar islamiska lagar, frågor och koncept efter eget huvud och vad vi tycker för vår kunskap är ytterst begränsad, mindre än en droppe i det strandlösa havet av gudomlig kunskap som finns. Ofta glömmer vi också bort att det alltid finns en moralisk aspekt som vi måste ta hänsyn till och inte tolka islam torrt och ytligt. Vi ska inte skämmas för att vi är muslimer och i de fall då vissa koncept inom islam är svåra att förklara för utomstående borde vi inte ta avstånd från dem utan söka svaren och redogöra för vad våra lärda har sagt. Våra rättfärdiga Ulema har lämnat ett ovärderligt arv av kunskap och det minsta vi kan göra är att läsa och sprida vidare det. I slutändan är det Allah som vet bäst och vår plikt som muslimer är att underkasta oss Honom och lita på att Han vet bäst av kärlek och respekt till Honom. Han är trots allt vår Givmilde Skapare och Nåderike Herre. Må vi offras i vår kärlek till Honom och må vi få äran att vittna till vår kärlek med att tillägna våra liv och död i Hans väg.