National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

. o a

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1954:20

Utrikesdepartementet

NORDISKA

POST- OCH TELETAXOl

Betänkanden nr 7 och 8 avgivna

av Nordiska parlamentariska kommittén

för friare samfärdsel m. m.

Stockholm 1954

Statens offentliga utredningar 1954 K r o n o l o g i s k f ö r t e c k n i n g

1. Svensk narmbok 1954. Statens Reproduk t ionsan ­stalt . 224 s.Fi.

2. Musikl iv i iverige. Be tänkande med förslag t i l l å tgärder föi at t f rämja det svenska mus ik l ive t s utveckling, dun . 447 s. E.

3. Kol lek t ivhu . Victor Pet terson. 116 s., 20 s. pl- S.

4. Moderskapsörsäkr ing m. m . Idun. 154 s. s. 5. Vården vid ungdomsvårdssko lorna . Victor Pet­

terson. 138 ;. s. 6. Ärvdaba lk . Norstedt. 257 s. Ju. 7. Nord i sk pasf r ihe t . Del III. Upphävande av al l

fmsskontrol v id gränserna mel lan de n o r d i s k a änderna . Grnandt . 39 s. u .

8. Nord i sk koitakt. Be tänkande om utg ivande av en no rd i sk >arlamentarisk t idsk r i f t spub l ika t ion . Gummesson 14 s. j u .

9. Betänkande angående ins tansordningen i va t ten­mål m. m. iummesson. 90 s. j u .

10. Förs lag till lag om s p a r b a n k e r m. m . Victor Pet terson. 3i0 s. Fi.

11. Yrkesutbi ldi ingen. Haeggström. 467 s., 2 ka r to r . E.

12. Elkraftförso-jningen. Kih ls t röm. 473 s. K . 13. En gemensan nord i sk m a r k n a d . Victor Pet terson.

120 s. H . 14. Betänkande med u t redning och förslag rö rande

hörselvårdei . Norstedt. 165 + VI s. s. 15. Om k o m p e t n s k r a v . Betänkande avgivet av kom-

petensutrediingen. Gernandt . 55 s. c . 16. Förs lag till jordrat ional iser ingslag m. m. Katalog

och Tidskr i t s t rvck . 130 s. j o . 17. Om propor tonel la val inom k o m m u n a l a repre ­

sentat ioner n. m. 1950 å r s fo lkomrös tn ings- och valsät tsutre inings be tänkande . 6. Kihls t röm. 72 s. Ju.

18. Förs lag till förenkling av vissa beskat tn ingsreg­ler. Egnellsia. 80 s. Fi.

19. Förslag til ä n d r a d företagsbeskat tning. Idun . 418 s. Fi.

20. Nordiska pist- och teletaxor. Gummesson. 36 s. U.

Anm. Om sär.kild t ryckor t ej angives, ä r t ryckor ten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsee-noks tayerna till det depar tement , under vilket u t redningeu avgivi ts , t. ex. E . = eckles ias t ikdepar tementeet , Jo. = jo rdb rukdepa r t emen te t .

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1954:20

Utrikesdepartementet

NORDISKA

POST- OCH TELETAXOR

Betänkanden nr 7 och 8 avgivna av Nordiska parlamentariska kommittén

för friare samfärdsel m. m.

STOCKHOLM 1954

GUMMESSONS BOKTRYCKERI

Till Konungen

Svenska gruppen av Nordiska parlamentariska kommittén för friare sam­färdsel m. m. får härmed överlämna den svenska texten till kommitténs be­tänkanden nr 7 och 8 med förslag till vissa ändringar i post- och teletaxorna

3

i trafiken mellan de nordiska länderna. Betänkandena, som är likalydande för de fyra länderna, överlämnas samtidigt jämväl i Danmark, Finland och Norge.

Frågorna har behandlats vid plenarmöten i Göteborg den 8—9 januari och i Köpenhamn den 21—22 maj. Dessutom har presidiet hållit ett antal sam­manträden tillsammans med representanter för post- och teleförvaltning­arna. Vid det avslutande sammanträdet i Köpenhamn var Island represen­terat genom en observatör.

Betänkandet med förslag till ändringar i posttaxorna syftar till att ge in­rikesportot för brev upp till 500 g i respektive länder internordisk giltig­het. Vidare föreslås en väsentlig sänkning av portot för internordiska brev i viktgruppen 500—1000 g.

Betänkandet rörande teletaxorna ansluter sig till telestyrelsens förslag om att ge de inrikes telegramtaxorna i Danmark, Norge och Sverige giltig­het också för telegram mellan länderna samt att Finlands och Islands taxor för telegram till Sverige respektive Danmark skall gälla också för telegram till övriga nordiska länder.

Kommitténs arbete med övriga post- och telefrågor fortsätter. Som sakkunniga har från post- och telegrafstyrelserna biträtt: från Dan­

mark, generaldirektören K. J. Jensen, kontorchefen K. J. A. Lomholdt; från Finland byråchefen U. A. Talvitie och föredraganden T. Puolanne; från Norge byråchefen O. Biese och trafikchefen L. Larsen; samt från Sve­rige generaldirektören E. Swartling, byråchefen T. Nylund och byråsekre­teraren V. Wehre samt byråchefen H. A. Heimburger.

Köpenhamn den 22 maj 1954.

Underdånigst

Rolf Edberg Leif Cassel J. F. Grym

Filip Kristensson Olof Pålsson

/ Claes Huldtgren

4

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1954:20

Utrikesdepartementet

NORDISKA POSTTAXOR DEL I

Portosatser i den

internordiska brevväxlingen

Betänkande nr 7 avgivet av Nordiska parlamentariska kommittén

för friare samfärdsel m. m.

STOCKHOLM 1954

GUMMESSONS BOKTRYCKERI

Innehåll

Inledning 9

I. Historisk översikt 10

II. Nu gällande brevporton 13

III. Portot för brev intill 500 g 15

IV. Porto för brev över 500 g 17

Sammanfattning 18

Bilaga 19

Inledning

På sitt första möte i Köpenhamn i februari 1953 antog Nordiska Rådet en rekommendation (nr 2) av följande ly­delse:

"Nordisk Råd henstiller til medlems-staternes regeringer i kontakt med Fin­lands regering at s0ge samarbejdet mel-lem de nordiske lande på post-, telegraf-og telefonvsesenets område yderligere fremmet.

Rådet henstiller endvidere, at rege-ringerne läder udrede sp0rgsmålet om de praktiske og 0konomiske muligheder for en ordning, hvorefter de enkelte ländes indenrigstakster for post- og te-legrambes0rgelse kommer til at gselde også for post og telegrammer til de andre nordiske lande, og hvorefter tele-fontrafikken inden for det nordiske om­råde baseres på ensartede zonebereg-ninger. Denne udredning ville efter rå­dets opfattelse mest hensigtsmaessigt kunne foretages af den nordiske parla­mentariske komité for friere samfeerd-sel."

I enlighet med sitt av regeringarna respektive parlamenten givna uppdrag bar kommittén ställts inför uppgiften att i samarbete med vederbörande post-

och telegrafstyrelser undersöka de praktiska och ekonomiska möjligheter­na att förverkliga rådets rekommenda­tion. Kommittén har funnit det mest ändamålsenligt att dela upp utredning­en så att posttaxorna och telegram- och telefontaxorna behandlas var för sig.

Då de problemkomplex, som måste lö­sas för att åstadkomma den ifrågasatta samordningen av de nordiska post-taxorna, är vitt skilda för olika försän­delseslag, har det synts lämpligast att söka stegvis realisera rådets rekommen­dation.

Det har vidare synts kommittén an­gelägnast att först ägna uppmärksam­heten åt brevportot och i ett senare sammanhang ta upp frågan om portona för trycksaker, affärshandlingar och va-ruprov samt paket. Enär 500 g utgör maximivikt för inrikes brev i Norge har kommittén funnit det lämpligast att sär­skilt behandla brev under denna vikt­gräns och därefter brev mellan 500 och 1 000 g.

Under sitt arbete har kommittén varit i kontinuerlig kontakt med postverken i respektive länder.

9

I. Historisk översikt

Den politiska rörelse, som i mitten på 1800-talet omfattades med så livligt intresse i de tre skandinaviska länder­na — skandinavismen — och som av­såg att i politiskt hänseende närmare sammanknyta de tre länderna, gav im­pulsen till ett närmande jämväl på det rent praktiska området. Bildandet av den skandinaviska postunionen 1869 blev härvid en av den "praktiska skan­dinavismens" första frukter.

Redan från sin första början fick den­na postunion ett större verksamhetsom­råde än vad vanligen brukat vara fallet vid bildandet av postföreningar. I de år 1869 mellan Danmark, Norge och Sve­rige slutna överenskommelserna upp­togs nämligen ej endast bestämmelser om utväxling av brevförsändelser utan även om utväxling av postanvisningar, postförskott, paket, tidningsabonnemang m. m. Orsaken till att redan 1869 års fördrag kunde förete en sådan fullstän­dighet i fråga om de olika postala verk­samhetsområdena var givetvis, att den inrikes postala utväxlingen i vart och ett av de tre länderna nått en för då­varande förhållanden osedvanlig mång­sidighet, på samma gång som sagda ut­veckling tack vare den stora kulturella likheten mellan länderna gått i ungefär samma riktning.

Några få år efter den skandinaviska postunionens tillkomst träffades mellan de tre länderna en annan överenskom­melse inom det ekonomiska området, vilken skulle komma att starkt främja

utvecklingen av postunionen mellan länderna. År 1873 avslutades nämligen en konvention mellan Danmark och Sve­rige, bi t rädd 1875 jämväl av Norge, om antagandet av ett gemensamt myntsys­tem. Genom denna myntkonvention in­fördes det på guld grundade kronmyn-tet i alla tre skandinaviska länderna.

En följd av denna likformighet inom myntväsendet blev, att för utväxlingen mellan de tre länderna år 1879 fastställ­des nominellt lika höga postavgifter. Så­lunda skulle exempelvis brevportot för ett enkelt brev i alla tre länderna i den interskandinaviska rörelsen utgöra 12 öre, portot för ett paket om 1 kg 80 öre och avgiften för en postanvisning om 100 kronor 30 öre.

Beträffande brev och brevkort kom man emellertid sedermera att gå ett steg längre, nämligen till införandet av samma nominella avgifter i den inrikes och interskandinaviska utväxlingen. För Norges och Sveriges vidkommande hade denna likhet i avgifterna införts redan 1869, från vilken tid ett inrikes brev i Norge eller Sverige drog samma porto som ett brev till Danmark eller Norge resp. Danmark eller Sverige. I Danmark kom denna likhet i fråga om brevportot i inrikes och interskandinavisk utväx­ling till stånd betydligt senare, nämli­gen ej förrän 1902. Från sistnämnda år rådde emellertid under lång tid framåt ett lika högt brevporto, resp. brevkorts­porto i inrikes och interskandinavisk utväxling i alla tre länderna. Härvid är

10

dock att märka att i Danmark den lägsta viktsatsen för inrikes brev sträckte sig betydligt högre än motsvarande viktsats för brev i den interskandinaviska utväx­lingen.

De av första världskriget förorsakade förändringarna i de ekonomiska förhål­landena i de olika länderna gjorde emellertid slut på nu sagda likformig­het. År 1918 företogs en höjning av åt­skilliga avgifter i den interskandinavis­ka utväxlingen berörande bland annat brev och brevkort. En motsvarande för­ändring av det inrikes brevportot ge­nomfördes emellertid icke samtidigt i alla tre länderna. Följden härav har bli­vit, att allt sedan nämnda år det inrikes brevportot i än det ena än det andra av de tre länderna varit lägre än det inter­skandinaviska portot.

Sedan år 1934 är de fem nordiska län­derna förenade till en postunion, 1946 döpt till Nordiska postföreningen. Inom föreningens ram strävar postförvalt­ningarna efter att införa samma gynn­samma villkor i den nordiska postut-växlingen, som gäller i ländernas in­rikes rörelse.

Det postala samarbete mellan de nor­diska länderna, vilket har sin förank­ring i världspostkonventionen, som bl. a. stadgar, att till världspostföreningen an­slutna länder har rätt att bilda mindre föreningar och sinsemellan träffa sepa­rata avtal i syfte att införa lägre post­avgifter eller på annat sätt förbättra postförbindelserna, är emellertid av be­tydligt äldre datum. I viss mån existera­de en skandinavisk postunion redan vid 1860-talets slut, då separata avtal slöts mellan Danmark, Norge och Sverige. Vid världspostföreningens konstitueran­de konferens år 1874 framhöll också den danske delegaten, att det fanns en postunion mellan dessa tre länder.

1919 hölls flera konferenser mellan de

skandinaviska länderna. Som en följd härav började vid 1920 års ingång ett för Danmark, Norge och Sverige gemen­samt postavtal att tillämpas. Det ersatte de förutvarande tre avtalen mellan Dan­mark—Norge, Danmark—Sverige och Norge—Sverige. Vid två av 1919 års konferenser var en representant för Finland närvarande och vid en även en representant för Island. Separata avtal mellan de skandinaviska länderna och Finland träffades 1922 och 1930 samt mellan dessa länder och Island 1928.

I ingressen till det avtal, som 1930 slöts mellan Danmark, Norge och Sve­rige, användes för första gången i of­ficiellt sammanhang beteckningen "Nor­diska postunionen" som namn på den sammanslutning, som dessa länder jäm­te Finland bildade dels genom de skan­dinaviska ländernas avtal sinsemellan, dels genom de avtal, som vart och ett av de skandinaviska länderna slutit med Finland.

År 1934 var, som ovan nämnts, tiden mogen för att sammanföra det skandi­naviska avtalet och de separata avtalen med Finland och Island till ett enda nordiskt avtal.

Frågor om ändring eller tillämpning av det nordiska postavtalet behandlas av en konferens, som skall sammanträ­da minst en gång årligen och som sam-mansättes av representanter för de fem ländernas postverk. De beslut, som kon­ferensen fattar, gäller direkt eller efter bemyndigande från resp. regeringar el­ler lagstiftande församlingar. Alla större problem av gemensamt intresse, som uppstår i den dagliga posttrafiken, be­handlas på konferenserna.

Det senaste världskriget satte givetvis sina spår också i de internordiska post-förhållandena. Konferenser kunde vis­serligen hållas i november 1939, novem­ber 1940 och oktober 1941, men Island

11

kunde inte låta sig representeras och under åren 1942—1944 ägde inga kon­ferenser rum.

I juli 1946 hölls en ny nordisk post­konferens i Reykjavik. Det viktigaste ärendet var frågan om en revision av 1934 års nordiska postavtal. Till grund för överläggningarna låg ett av en kommitté utarbetat förslag till "över­enskommelse angående Nordiska post­föreningen". Beträffande detta förslag må framhållas, att den där använda be­nämningen "Nordiska Postföreningen" dittills icke varit officiell. Då de fem nordiska länderna i verkligheten bilda­de en postförening, ansågs det nya nam­net böra införas. Förslaget antogs pre­liminärt, men det definitiva beslutet fattades först vid nästa konferens, som hölls i Oslo i november samma år.

Ett annat viktigt resultat av Oslokon­ferensen förutom manifestationen av den nordiska postföreningen var den överenskommelse mellan postförvalt­ningarna och flygbolagen, som möjlig­gjorde för de nordiska förvaltningarna att fr. o. m. den 1 januari 1947 befordra brev och brevkort till europeiska länder med flyg utan tilläggsporto. Redan un­der 1930-talet hade många europeiska länder befordrat brev och brevkort med flyg utan särskilt flygporto, de nordiska och några andra länder t. o. m. sedan slutet av 1920-talet, men under det and­ra världskriget hade trafiken inställts på de flesta linjerna och på de övriga hade den generösa taxepolitiken inte kunnat bibehållas.

Det intima nordiska samarbetet under 1946 skulle bära än mera frukt. I de­cember överenskom representanter för poststyrelserna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige med flygbolaget SAS om flygbefordran av brev om högst 5 grams vikt samt brevkort till USA, Ca­nada och Mellanamerika utan tilläggs­avgift. Det var första gången i postens historia, som det blev möjligt att på en interkontinental linje flygbefordra för­sändelser utan tilläggsavgift och där­med hade Danmark, Finland, Norge och Sverige tagit ett nytt viktigt steg mot målet att göra flyget till ett ordinärt be-fordringsmedel för all brevpost till ut­landet.

I samband med norska postverkets 300-årsjubileum hölls i Oslo i april 1947 en nordisk postkonferens. En rad frå­gor, som skulle behandlas av världspost-kongressen i Paris samma år penetrera­des och enigheten inom den nordiska gruppen var närmast 100-procentig. I anslutning härtill må nämnas, att de nordiska postförvaltningarna vid världs-postkongresser och i andra internatio­nella sammanhang ofta uppträ t t som en enhet (intagit samma ståndpunkt, fram­lagt gemensamma förslag osv.) och häri­genom vunnit ökat gehör för sina upp­fattningar.

Världspostföreningens 75-årsdag, den 9 oktober 1949, firade de nordiska post­förvaltningarna på ett speciellt sätt. Ef­ter ett effektivt samarbete infördes den­na dag i alla fem länderna det nya för­sändelseslaget aerogram, ett på särskilt vis anordnat luftpostbrev, som beford­ras med flyg utan tilläggsporto till alla länder i världen. Efter nordisk förebild har aerogrammen sedan den 1 juli 1953 fakultativt införts som ett särskilt för­sändelseslag inom hela världspostför-eningen.

12

II. Nu gällande brevporton

Såsom framgår av nedanstående tablå, jfr. som bilaga fogade grafiska illustra­tion, över brevportona i de nordiska

För brev t. o. m. 20 g gäller sålunda inrikesportot i den internordiska utväx­lingen i samtliga länder, varjämte Fin­

länderna tillämpas inrikesportot i täm­ligen stor utsträckning även för beford­ran av brev till övriga nordiska länder.

land, Island och Sverige tillämpar in­rikesporto för brev upp till 500 g. För Norges del gäller inrikestaxan till 250

Tablå över de i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige utgående portona för brev i den inrikes och den internordiska utväxlingen.

Inrikes

Vikt i g

50 250 1000

20 125 500 pr ytterl. 500 g

20 125 250 500 *)

20 125 500

20 125 500 1000

Porto

30 40 70

25 40 60

60

125 250 500 750

30 60 90

25 50 75 100

öre » »

fmk » »

»

aurar

» » »

öre » »

öre » » »

Max. vikt

I den internordiska utväxlingen Max.-vikt Vikt i g Porto

Danmark

Finland

Island

Norge

Sverige

1 kg

2 kg

500 g

1 kg

20 250 500 *)

20 125 250

*)

20 125 250 500 *)

20 125 250 500 *)

20 125 500

*)

30 60 00

25 40

öre » »

fmk »

60

125 250 500 750

30 60 90 120

25 50 75

aurar

» » »

öre » » »

öre » »

2 kg

2 kg

2 kg

2 kg

2 kg

* Över 500 g t i l lämpas internat ionel la avgifter.

13

g, varefter vidtager en särskild taxa för brev intill 500 g, vilken icke har någon motsvarighet i inrikestaxan. Danmark har något lägre porto för inrikes brev än för nordiska brev över 20 g. Dess­utom avviker det danska inrikes av­giftssystemet från de övriga ländernas

genom att lägsta viktsatsen för brev är 50 g.

Den låga danska taxenivån får bl. a. ses i sammanhang mied landets i postalt hänseende gynnsamma geografiska och befolkningsmässiga förhållanden.

14

III. Portot för brev intill 500 g

Kommittén har satt som sin första uppgift att undersöka möjligheterna att för samtliga nordiska länder ge inrikes­portot nordisk giltighet för alla brey upp till 500 gram. En återgång till det under ett tidigare skede gällande nor­diska enhetsportot har däremot icke tett sig realistisk med hänsyn till de olika penningvärdena och skiftande ekono­miska betingelser. Vad som för medbor­garna i de olika länderna är av väsent­ligt värde är ju också att man kan brev­växla med de nordiska grannländerna under samma betingelser som gäller inom det egna landet.

Kommittén redogör här nedan för de problem, som kan uppstå i samband med att de enskilda ländernas inrikes­porton i samtliga länder ges giltighet inom hela Norden för brev upp till 500 g.

Man har sålunda ingående sysselsatt sig med frågan huruvida nu gällande skillnader mellan ländernas viktsatser skulle utgöra något betydande hinder för ett förverkligande av detta mål. Vad beträffar dessa olikheter i viktsat­serna, är det blott den som angår den lägsta viktgruppen som kan medföra nämnvärda problem (Danmark 50 g, övriga länder 20 g.) F. n. kan det knap­past komma ifråga, att Danmark skulle kunna sänka viktgränsen från 50 till 20 g, enär detta skulle innebära en inrikes portoökning. Å andra sidan skulle ett införande av en 50 g-viktgräns för det lägsta portot, gällande för såväl inrikes

som internordiska brev i Finland, Nor­ge och Sverige, enligt gjorda beräkning­ar komma att kosta postverken respek­tive 65 miljoner mark, 4 miljoner kro­nor och 9 miljoner kronor. Om man därtill räknade de förändringar, som torde komma att ske genom en minsk­ning av korsbandstrafiken, skulle kost­naderna komma att stiga ytterligare.

För Danmarks vidkommande skulle användandet av inrikes portosatser i den internordiska trafiken (med därav följande höjning av den lägsta viktgrän­sen från 20 till 50 g) betyda en inkomst­förlust för postverket på ca 170.000 kr.

Vad Norge beträffar, kommer använ­dandet av inrikesportosatser också att medföra en mindre inkomstnedgång (ca 20.000 kr.) till följd av att den särskil­da viktklassen 250—500 g i den inter­nordiska utväxlingen skulle avskaffas.

Ett eventuellt genomförande av en 50 g-gräns såsom den lägsta viktsatsen i samtliga nordiska länder, skulle sålunda för flertalet länder ha mycket vittgående ekonomiska konsekvenser. Kommittén kan därför icke rekommendera en dylik lösning.

Ett tillämpande av inrikes portosatser samtidigt med ett bibehållande av nu gällande viktsatser skulle däremot, som nämnts, blott medföra relativt oväsent­liga inkomstförluster för Danmark och Norge, och det synes därför icke av ekonomiska skäl finnas några betänk­ligheter mot ett genomförande av en dy­lik ordning.

15

Under förhandlingarna med poststy­relserna har det emellertid påpekats, att ett tillämpande av de inrikes portosat­serna, som sålunda ifrågasatts, skulle medföra vissa olägenheter, på grund av rådande ojämnheter i den lägsta viktsat­sen i resp. länder.

Enligt världspostkonventionen skall samtliga till världspostföreningen an­slutna länder för brevförsändelser i den allmänt internationella utväxlingen till-lämpa samma viktsatser och likvärdiga avgiftsbelopp. Nämnda avgiftsprincip, som tillämpats alltsedan världspostför-eningens tillkomst och som grundar sig på det antagandet, att antalet ankom­mande och avgående brevförsändelser i förbindelserna mellan två länder i re­gel är lika stort, har varit en förutsätt­ning för enhetsportots införande. Den har också lett till att avräkningarna i den internationella brevrörelsen kunnat ytterligt förenklas. Varje land behåller sålunda sina porton för brevförsändel­ser ograverade och betalar endast — på basis av statistiska uppgifter — före­kommande transitkostnader för den av­gående posten.

Ovan angivna princip behöver visser­ligen icke tillämpas inom en regional postunion som Nordiska postförening­en, dock under förbehåll att härigenom icke införas mindre gynnsamma be­stämmelser för allmänheten. Emellertid har de nordiska länderna i fråga om den lägsta viktsatsen, som omfattar hu­vudmassan av breven, hittills reciprokt tillämpat den allmänt internationellt gällande 20-gramsgränsen, medan de däremot för tyngre brev i vissa fall frångått de allmänt internationella vikt­satserna.

Gentemot tanken på införandet av en 50 g-viktgräns i Danmarks internor­diska utväxling skulle kunna invändas att allmänheten i viss utsträckning kun­

de komma att posta en del av sina inri­kes brev i Danmark. Risken härför är givetvis störst beträffande massändning­ar. Tidigare praktiska erfarenheter från andra håll visar även att missbruk i form av postning av inrikes brev i grannland med lägre taxor i vissa fall ägt rum.

Kommittén vill likväl för sin del un­derstryka, att det knappast kan beräk­nas föreligga någon större risk för att inrikes post från Norge och Sverige skulle komma att postas från Danmark annat än möjligtvis för massförsändel­ser. Ett dylikt tillvägagångssätt torde nämligen medföra så mycket besvär och extra kostnader att det endast i undan­tagsfall skulle komma att löna sig. Dess­utom har postverken i enlighet med gällande internationella överenskom­melser vissa möjligheter att förhindra dylika massändningar genom att vägra att mottaga dem till befordring.

Kommittén bortser inte från möjlig­heten av att den ojämna taxesättning, som uppstår i förbindelsen mellan de nordiska länderna, då Danmarks inri­kes avgiftssystem kommer att tillämpas i den internordiska trafiken, kan tänkas framkalla kritik i övriga länder på grund av att befordringsvillkoren för brev från Danmark blir förmånligare än för motsvarande inrikes försändel­ser. Kommittén önskar emellertid hän­visa till de ovan sid. 14 nämnda spe­ciella förhållanden som gynnar en re­lativt låg taxenivå i Danmark.

Kommittén anser dock icke att ovan­nämnda olägenheter med ett tillämpan­de av inrikes brevporton i den inter­nordiska utväxlingen bör tilläggas nå­gon avgörande vikt i betraktande av den betydelse, som den ifrågasatta reformen må tillmätas som ett led i strävandena att knyta de nordiska folken närmare varandra.

16

IV. Portot för brev över 500 g

För brev över 500 g tillämpas i den internordiska utväxlingen, som jämväl framgår av ovannämnda tablå, de in­ternationella avgifterna. En dylik taxe­sättning är rent prohibitiv. Ett danskt stickprov verkställt under en period på tre dagar visar att av ett samman­lagt antal brev till de övriga nordiska länderna på 53.000 blott 14 vägde över 500 g. Enligt en liknande undersökning i Sverige uppgick år 1953 antalet brev över 500 g till de övriga nordiska län­derna till endast 1.000 av en samman­lagd brevmängd på c:a 8 miljoner.

Ehuru det sålunda inte är någon frå­ga av större praktisk betydelse, kan nu­varande höga porton för brev i ifråga­varande viktgrupp i vissa fall verka orimliga. Kommittén hade därför helst velat framlägga förslag om att inrikes-portona skulle gälla i internordisk ut­växling även för dessa brev. Inrikes-portona för brev i denna viktgrupp är emellertid så låga, att ett t i l lämpande av dem skulle medföra att brev av den­na art utnyttjades för varusändningar, enär brevportot då komme att ligga un­der paketportot.

För brevposten i allmänhet gäller att den befordras med snabbaste trafikme­del och till följd härav att brev ofta — i motsats till vanlig paketpost — blir fö­remål för den förhållandevis dyra flyg-befordringen. En sänkning av portosat­serna till inrikes nivå skulle därför kun­na medföra icke önskvärda verkningar.

Med hänsyn härtill har kommittén måst uppge denna tanke.

Postverkens representanter har utta­lat, att det vore olämpligt och utan praktisk betydelse att komplicera taxe­systemet genom att införa en ny kate­gori internordiska portosatser för brev i ifrågavarande viktgrupp. Kommittén vill dock erinra om att det -— såsom framgår av portotabellen på sid. 13 —• icke är något unikt med speciella inter­nordiska taxor.Tvärtom tillämpas f. n. både av post- och telegrafväsen inter­nordiska taxor i tämligen vid utsträck­ning. Den sålunda gjorda invändning­en kan därför inte anses ha avgöran­de betydelse. Kommittén är av den uppfattningen, att även en moderat por­tosänkning kan medföra värdefulla för­bättringar i den internordiska postut-växlingen och föreslår därför att man bör fastställa lägre portosatser för brev i viktgruppen 500—1 000 g än de nu gällande. Nivån för dessa taxor bör å ena sidan vara betydligt lägre än nu gällande internationella taxor men den bör å andra sidan ligga så högt att paketpost icke överföres till brevpos­ten. Man bör därjämte taga hänsyn till kostnaderna vid flygbefordring av brev.

Kommittén har icke ansett det vara dess uppgift att framlägga förslag om bestämda portosatser utan föreslår att förhandlingar härom upptages mellan respektive postförvaltningar.

17

Sammanfattning

Kommitténs förslag i frågan om de inrikes brevportonas tillämpning i den internordiska utväxlingen kan samman­fattas i följande punkter :

1) För internordiska brev upp till 500 g. tillämpas respektive länders in­rikesporton.

2) För internordiska brev mellan 500

Kaj Bundvad

Niels Elgaard

Einar P. Foss

Oluf Steen

Olavi Kajala

Uuno Hannula

Eino Kilpi

Yrjö Soini

Ebba Östenson

och 1 000 g fastsättes särskilda porto­satser på en nivå, som är väsentligt läg­re än de nu gällande internationella tax­orna, men dock så hög, att kostnader för flygbefordran täckes samtidigt som icke önskvärd överflyttning av paket­post till brevpost undvikes.

Köpenhamn den 22 maj 1954.

Hj. Larsen

Hans Borgen

Paul Ingebretsen

Håkon Johnsen

Sven Nielsen

Rolf Edberg

Leif C assel

J. F. Grym

Filip Kristensson

Olof Pålsson

/Hans P. G0trik /Torsten Fraser / Alf Gunstr0m / Claes Huldlgren

IS

Porto sv. ören

350-.

340-

330-

320-

310-

300-

290

280 H

270

260-

250-

240-

230-

220-

210-

200-

190-

180-

170

160

150-

140-

130-

120-

110-

100-

90-

80-

70-

6 0 -

50

Island ^ 40-1-

30-

inmark JQ

Norge ' 1 0 _

V.\

853 öre för 501—520 g osv. 32 öre per 20 g t. o. m. 2 kg

Island

Finland

osv. 136.20 öre per 500 g

Sverige

-Island

Norge

^F Norge

- 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Vikt, gram 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000 1100 1200 1300 1400 1500 1600 1700 1800 1900 2000

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1954:20

Utrikesdepartementet

NORDISKA TELETAXOR DEL I

De internordiska telegramtaxorna

Betänkande nr 8 avgivet av Nordiska parlamentariska kommittén

för friare samfärdsel m. m.

STOCKHOLM 1954

GUMMESSONS BOKTRYCKERI

Innehåll

Inledning 25

I. Historisk översikt över det hittillsvaranre sam­

arbetet 26

II. Telestyrelsernas redogörelse 27

A. Telegramtaxorna '• • • 27

B. Telefontaxorna 29

C. Teletaxorna 30

D. Avgift för fasta teleförbindelser 30

III. Kommitténs synpunkter 31

A. Telegramtaxorna 31

B. Telefon- och telextaxor samt avgifter för fasta

förbindelser 31

Sammanfattning 33

Inledning

På sitt första sammanträde i Köpen­hamn i februari 1953 antog Nordiska Rådet en rekommendation (nr 2) av följande lydelse:

"Nordisk Råd henstiller til medlems-staternes regeringer i kontakt med Fin­lands regering at s0ge samarbejdet mel-lem de nordiske lande på post-, telegraf-og telefonvaesenets område yderligere fremmet.

Rådet henstiller endvidere, at rege-ringerne läder udrede sp0rgsmålet om de praktiske og 0konomiske muligheder for en ordning, hvorefter de enkelte län­des indenrigstakster for post- og tele-grambesörgelse kommer til at gselde også for post og telegrammer til de an­dre nordiske lande, og hvorefter tele-fontrafikken inden for det nordiske om­råde baseres på ensartede zonebereg-ninger. Denne udredning ville efter rå­dets opfattelsemest hensigtsmaessigt kun-ne foretages af den nordiske parlamen­

tariske komité for friere samfaerdsel." Efter bemyndigande från regeringar­

na respektive parlamenten har kommit­tén påbörjat ifrågavarande utredning i samarbete med respektive post- och te­legrafstyrelser. Kommittén har funnit det mest ändamålsenligt att dela upp ut­redningen så att posttaxorna och tele­gram- och telefontaxorna behandlas var för sig.

Då problemen är rätt olikartade för de olika trafikformerna inom televäsen-det, har det synts kommittén lämpligast att företaga utredningen etappvis. I nu föreliggande betänkande redogöres när­mare för de möjligheter som enligt kom­mitténs mening finns för att tillmötesgå Nordiska Rådets rekommendation vad beträffar telegramtaxorna. Kommittén kommer senare att verkställa undersök­ningar rörande telefon- och telextaxor och skall i sinom tid avgiva betänkande härom.

25

I. Historisk översikt över det hittillsvarande samarbetet

På telekommunikationernas område har det ända sedan 1915 funnits ett nära samarbete mellan de nordiska län­dernas teleadministrationer och den 1 januari 1937 upprättades mellan Dan­mark, Finland, Island, Norge och Sve­rige en nordisk teleunion, som samman­träder vartannat år i syfte att organise­ra telekommunikationerna mellan de fem länderna på enklaste och mest en­hetliga sätt.

Telegramtaxorna, som i enlighet med det internationella telegrafreglementet beräknas i guldfrancs, är sålunda fast­ställda till samma belopp för all tele­gramtrafik mellan Danmark, Norge och Sverige. Intill år 1931 svarade de på grundval av denna guldfrancstaxa fast­ställda örebelopp mot de inländska tele­gramtaxorna i de tre länderna, men därefter har taxorna rört sig uppåt i olika tempo i takt med devalveringarna i respektive länder. Genom ett särskilt avtal mellan de nordiska telegrafför­valtningarna lyckades man dock undgå förhöjning av de internordiska tele­taxorna till följd av devalveringen år 1949, medan taxorna till utlandet i öv­rigt förhöjdes betydligt.

I telegramtrafiken med Finland och Island deltager ett privat telegrafföretag och i förbindelsen med Island även ett icke nordiskt företag. I trafiken med dessa länder har det därför icke varit

möjligt att träffa avtal om likartade taxor utan man har huvudsakligen måst följa de allmänna internationella reg­lerna.

Telefontaxorna beräknas också i guld­francs. Taxan för ett samtal Köpenhamn —Oslo, Köpenhamn—Stockholm och Oslo—Stockholm har hittills varit den­samma i guldfrancs. I övrigt ligger des­sa taxor mellan den inrikes och den in­ternationella taxan.

För telegram och telefonsamtal med nordiska fartyg infördes 1948 speciella taxor mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. För radiotelegram ligger dessa taxor mellan de inrikes och de internationella taxorna, medan radio­samtalstaxan är gemensam för inrikes och internordisk trafik.

De nordiska ländernas teleförvalt­ningar har således redan under en lång följd av år haft ett nära samarbete, som har medfört betydelsefulla praktiska re­sultat. Styrelserna har alltid lagt stor vikt vid detta samarbete och har sökt utbygga det genom bestämmelser i över­enskommelserna som säkerställer att representanter för styrelserna ofta träf­fas vid sammanträden för revision och komplettering av överenskommelserna samt för behandling av andra telespörs-mål av gemensamt intresse för respek­tive länder. Nu gällande avtal revide­rades sålunda senast år 1952.

26

II. Telestyrelsernas redogörelse

Telestyrelserna har behandlat Nordis­ka Rådets rekommendation nr 2 på den nordiska telekonferens som ägde rum i Ribe den 12—15 maj 1953, på ett sam­manträde i Oslo den 16—18 november 1953 och på ett avslutande sammanträ­de i Stockholm den 11—12 februari 1954. I sistnämnda sammanträde deltog representanter för teleförvaltningarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Den isländska teleförvaltningen har se­nare meddelat den svenska telestyrelsen

Tabell 1. Gällande inrikestaxor i vederbörande lands mynt. Motsvarande belopp i svenskt mynt inom parentes.

Norge Sverige öre öre

100 ( 73) 100 15 ( 11) 10

250 (183) —

Tabell. 2. Gällande internordiska taxor per ord i vederbörande lands myn Motsvarande belopp i svenskt mynt inom parentes.

Danmark (öre) Finland (fmk) Island (aurar ) Norge (öre) Sverige (öre)

Danmark

19,10 (43) 170 (54)

26 (19) 17

F in land

511 (38)

305 (97) 59 (43) 30

Island

71i (53) 41,40 (93)

96 (70) 63

Norge

21i 19,10

200

17

(16) (43) (63)

Sverige

21i (16) 14,60 (33)

200 (63) 26 (19)

i Härt i l l kommer grundtaxa om 50 öre per telegram.

27

att den kan acceptera de framlagda ut­talandena och besluten i den omfattning som Islands intressen berörs.

På mötet i Stockholm poängterades att den nordiska teleunionen alltid har strävat efter att fastsätta så låga och enhetliga taxor som möjligt inom Nor­den.

. Telegramtaxorna

Nu gällande nordiska telegramtaxor framgår av nedanstående tabeller.

Danmark Finland Island

ore fmk aura r

Grundtaxa 50 ( 38 ) — — Ordtaxa 10 ( 7,5) 12 ( 27) 60 ( 16) Minimitaxa 150 (112,5) 60 (135) 500 (160)

Styrelserna har i sin redogörelse in­ledningsvis påpekat att det på grund av bl. a. nedannämnda förhållanden har visat sig uteslutet att uppnå full enhet­lighet i fråga om taxor för teletrafiken i och mellan Nordens fem länder: a. Nuvarande valutaförhållanden. b. Ländernas olika demografiska för­

hållanden, geografiska avstånd och naturförhållanden.

c. Samtliga förvaltningars strävanden att göra teletjänsten ekonomiskt bär­kraftig, i varje fall på längre sikt.

Styrelserna har därefter ingående un­dersökt möjligheterna att använda de enskilda ländernas inrikestaxor även i den internordiska trafiken, och man fann det i detta sammanhang nödvän­digt att behandla Danmark, Norge och Sverige för sig.

Efter att ingående ha övervägt bl. a. de ekonomiska konsekvenserna i olika

De tre ländernas förvaltningar var i detta sammanhang eniga om att såväl i inrikes som internordisk trafik använda den internationellt gällande minimiav­giften för 5 ord till full taxa plus even­tuell grundtaxa. I Danmarks och Norges inrikestrafik gäller i dag en minimiav­gift för 10 ord.

Vidare enades man om att organisera en enhetlig brevtelegramtjänst i och

i- fall förklarade de tre skandinaviska v administrationerna sig beredda till att r medverka till att gällande inrikes taxor - skulle ges giltighet också för telegram ti till de två andra länderna. En dylik

ändring skulle kunna t räda i kraft tre månader efter det att vederbörande för-

- valtningar ånyo hade varit i kontakt i i frågan.

Det betonades att resultatet av detta i beslut skulle bli att telegramavgifterna

blev olika för inkommande och avgåen­de telegram mellan nu nämnda länder. Denna ojämnhet i taxesättningen kan

3 dock i någon mån utjämnas om Dan-i mark höjer sin grundtaxa som nu är 50 i öre per telegram.

Om teleförvaltningarnas förslag rea-l liseras kommer telegramtaxorna mellan

de tre länderna att bli såsom framgår av nedanstående tabell.

mellan de tre länderna till halv taxa med minimiavgift för 40 ord.

Brevtelegram har redan tidigare kun­nat utväxlas mellan de nordiska länder­na och inrikes i Danmark och Norge, ehuru efter olikartade regler.

Man var också enig om det önskvär­da i att för Finlands och Islands vid­kommande söka uppnå enhetliga tele­gramtaxor mellan dessa länder å ena si-

Tabell 3. Nuvarande och föreslagna telegramtaxor mellan Danmark, Norge och Sverige i vederbörande lands mynt.

Motsvarande belopp i svenskt mynt inom parentes.

Ordtaxa Grundtaxa nuvarande föreslagen nuvarande föreslagen

ore ore öre ore

Danmark 21 (16) 10 ( 7,5) 50 (38) ? Norge 26 (19) 15 (11 ) 0 100 (73) Sverige 17 10 0 100

28

dan och de övriga nordiska länderna å den andra. Detta skulle kunna ske ge­nom att nedsätta såväl de taxeandelar som tillkommer vederbörande land som de taxeandelar som tillkommer Det Sto­re Nordiske Telegraf-Selskab, vars kab­lar användas för denna trafik. Det upp­drogs åt danska post- och telegrafverket att taga kontakt med detta företag i syf­te att undersöka möjligheterna för en reducering av

a) Finlands telegramtaxor med öv­riga nordiska länder (med undantag av Island) till 19% guldcentimesi per ord vilket är nu gällande taxa för telegram Finland—Sverige,

b) Islands telegramtaxor med övriga nordiska länder till 35,25 guldcentimes per ord, vilket är nu gällande taxa för telegram Island—Danmark.

Förhandlingarna med Det Store Nor­diske Telegraf-Selskab har ännu inte kunnat avslutas.

1 elefontaxorna

Vid alla tidigare överenskommelser rörande telefontjänsten mellan de nor­diska länderna har man bl. a. strävat efter att förenkla taxerings- och avräk-ningsarbetet genom att inskränka anta­let taxezoner i de olika länderna.

Att utsträcka den mera differentiera­de taxeberäkning som finnes inom respektive länder till den internordiska trafiken har av telestyrelserna betrak­tats som oigenomförbart med hänsyn till nuvarande system för trafikens ex­pediering. För inrikestrafiken finns nämligen i varje land ett taxesystem för

i Kursen på en guldfrancs är förnärva­rande 2,26 danska kronor, 75 finska mark, 5,35 isländska kronor, 2,33 norska kronor och 1,69 svenska kronor. Avräkningen verk­ställes dock för närvarande efter en något lägre avrundad kurs.

manuellt expedierad trafik och ett an­nat för den automatiska trafiken, och for intetdera systemet är zonindelning­en lika i de olika länderna. Först när en större del av den inrikes trafiken blir automatiserad kan man eventuellt finna helt nya lösningar för taxering av den trafik som passerar gränserna. Det är dock ännu för tidigt att göra ett utta­lande härom.

Vissa justeringar i zonindelningen för den dansk-svenska telefontrafiken i den riktning som Nordiska Rådet angi­vit har man dock ansett möjligt att ge­nomföra även om det nuvarande anta­let ledningar inte möjliggör någon gene­rell sänkning av telefontaxorna mellan länderna, enär en sådan sänkning ome­delbart skulle framkalla en trafiksteg­ring som det icke vore möjligt att expe­diera på tillfredsställande sätt. Huru­vida en taxesänkning senare kan ske beror på det tempo i vilket utbyggning-en av ledningarna äger rum, vilket i sin tur beror på storleken av de belopp som de anslagsgivande myndigheterna stäl­ler till förfogande för investering i an­läggningar.

Då antalet ledningar för telefontrafik mellan södra Sverige och Danmark re­dan inom den närmaste framtiden be­räknas kunna bära en väsentlig ökning av trafiken har de danska och svenska telestyrelserna beslutat att från den 1 oktober 1954 sänka taxan för trafik mel­lan vissa områden i Danmark och södra Sverige. Därvid kommer det att upprät­tas en ny zon A i Danmark omfattande landet öster om Stora Balt och en svensk zon A omfattande ett visst antal centralstationer i södra Sverige. Taxan för telefonsamtal mellan dessa två zoner fastsättes till 0,90 guldfrancs (nuvaran­de taxa för samtal över Öresund) per 3 minuter. Dessutom införes från samma datum en ny gränssamtalstaxa på 0,60

29

guldfrancs per 3 minuter mellan Köpen­hamn och Malmö och 0,50 guldfrancs mellan Hälsingborg och Helsingör, vilka taxor blir desamma hela dygnet.

Så snart ledningsförhållandena tillå­ter, är avsikten att införa en ny zon B i Sverige (bl. a. omfattande Göteborg) med nedsatta taxor till Danmark. Ytter­ligare taxesänkningar överväges i fram­tiden.

Med nuvarande utbyggnadsplan för ledningsnätet beräknar man att på till­fredsställande sätt kunna expediera en på grundval av liknande taxesänkningar ökad trafikintensitet först vid följande t idpunkter :

Mellan Stockholm och Köpenhamn 1 oktober 1955.

Mellan Stockholm och Oslo samt mellan Köpenhamn och Oslo under 1957.

Mellan Finland och Danmark/Norge/ Sverige anser styrelserna det för närva­rande icke möjligt att sänka taxorna, då en taxereducering nyligen har genom­förts.

Den taxa på 13,50 guldfrancs per taxeenhet som nu gäller för telefontra­fik mellan Island å ena sidan och Dan­mark, Norge och Sverige å andra sidan kan utsträckas till att gälla också Island —Finland genom att Danmark och Is­land reducerar sina nuvarande taxean­

delar. Då trafiken är obetydlig får änd­ringen ingen större ekonomisk bety­delse.

Telextaxorna

Vad telextaxorna beträffar är det tele­styrelsernas uppfattning att de liksom hittills skall utgöra hälften av telefon­taxorna. Då trafiken tills vidare av tek­niska skäl måste expedieras över Stock­holm måste taxan för telextrafik mellan Hälsingborg och Helsingör samt mellan Köpenhamn och Malmö dock baseras på telefontaxan för trafik mellan zon A i respektive länder.

Avgift för fasta teleförbindelser

Hyresavgifterna för på fast basis ut­hyrda internationella teleförbindelser beräknas likaledes på grundval av tele­fonsamtalsavgifterna. Då dessa för när­varande är föremål för utredning i den internationella telekommunikationsunio­nen har det icke ansetts ändamålsenligt att för de nordiska ländernas vidkom­mande ändra nu gällande avgiftsberäk­ning.

Liksom telextaxorna kommer hyres­avgifterna att automatiskt nedsättas i samma förhållande som telefonsamtals­taxorna.

30

III. Kommitténs synpunkter

Telegramtaxorna

De av teleförvaltningarna framlagda förslagen tillmötesgår i stor utsträckning Nordiska Rådets rekommendation, och kommittén kan helt tillstyrka förslaget om att gällande inrikes telegramtaxor skall användas i trafiken mellan Dan­mark, Norge och Sverige, samtidigt som kommittén är enig med telestyrelserna om att inrikestaxorna blott kan använ­das i den internordiska trafiken mellan nu nämnda länder. Då den sålunda före­slagna reformen enligt styrelsernas upp­gift blott kommer att få relativt ringa ekonomiska konsekvenser rekommende­rar kommittén att den snarast genom­föres. Styrelsernas förslag om att fram­deles tillämpa minimiavgift för fem ord till full taxa plus eventuell grundtaxa innebär en förbättring för allmänheten. Därvid kommer avgifterna dessutom att beräknas efter enhetliga regler i och mellan de tre länderna, varför även detta förslag tillstyrkes.

Inkomstminskningen för Danmarks vidkommande beräknas till cirka 250.000 kronor om året utan ändring av grundtaxan. Tio öres ökning av grund­taxan representerar en merinkomst på cirka 175.000 kronor. Om därför grund­taxan ändras till 100 öre blir merin-komsten för post- och telegrafväsendet cirka 625.000 kronor om året. Under förhandlingarna med styrelserna har det varit tal om möjligheten att på an­nat sätt delvis hålla den danska allmän­heten skadeslös för den taxeökning som

sammanhänger med en eventuell höj­ning av grundtaxan. Kommitténs danska grupp önskar härvid uttala att denna möjlighet vid tillfälle bör göras till före­mål för undersökning.

För Norges och Sveriges vidkomman­de beräknas inkomstminskningen till cirka 140.000 kronor och 20.000 kronor respektive.

Nu anförda siffror för inkomstminsk­ningen är beräknade under förutsätt­ning av oförändrad trafik. Enligt sty­relsernas uppfattning kan en väsentlig trafikökning till följd av taxesänkning­en knappast påräknas.

Vad beträffar taxan för telegram mel­lan Finland och Danmark/Norge och mellan Island och Finland/Norge/Sve­rige är frågan ännu icke helt avgjord men kommittén kan dock rekommende­ra att man vid kommande förhandJing-ar mellan vederbörande parter söker ge­nomföra styrelsernas förslag om enhet­liga telegramtaxor mellan Island och Finland å ena sidan och övriga nordis­ka länder å den andra.

Telefon- och telextaxorna samt avgifter för fasta förbindelser

Kommittén har ännu inte kunnat av­sluta sina undersökningar rörande tele­fon- och telextaxor men kommer senare att framlägga förslag härom. Därvid kommer kommittén också att ta upp frågan om de speciella gränssamtals­taxorna för Finland, Norge och Sverige.

Den av telestyrelserna till den 1 ok-

31

tober 1954 beslutade sänkningen av taxorna för telefontrafiken mellan Dan­mark och södra Sverige har kommittén noterat med tillfredsställelse som ett be­tydelsefullt led i den reducering av de nordiska telefontaxorna och den för­enkling av tariffsystemen som kommit­tén hoppas att i sinom tid kunna fram­lägga förslag om.

Kommittén ansluter sig även till det av styrelserna framlagda förslaget om att den taxa som nu gäller för telefon­trafik mellan å ena sidan Island och å andra sidan Danmark, Norge och Sve­rige utsträckes att gälla också telefon­trafiken mellan Finland och Island.

Telextaxorna fastställes på grundval av telefontaxorna och kommer därför att bli föremål för en undersökning i samband med dessa taxor.

Under förhandlingarna i Nordiska Rådet framhävdes betydelsen av att den nordiska nyhetsförmedlingen främjades genom en sänkning av avgiften för de fasta teleförbindelser som användes av nyhetsbyråerna i den internordiska trafiken. Kommittén har i anledning här­av haft förhandlingar med representan­ter för de nordiska nyhetsbyråerna som har tillställt kommittén en del material till belysning av frågan, bl. a. ett gemen­samt memorandum från de tre skandi­naviska byråerna utarbetat av direktö­ren för Tidningarnas Telegrambyrå (daterat Stockholm den 21 april 1954) och ett uttalande från Ritzaus Bureaus direktör (daterat Köpenhamn den 27 april 1954). Dessutom har kommittén

från det tionde nordiska pressmötet som ägde rum i Köpenhamn 17—19 maj 1954 mottagit ett uttalande i frå­gan. Pressmötet riktar häri en anmodan till Nordiska Rådet och till regeringar­na i de nordiska länderna om att med­verka till att skapa förutsättningar för en utvidgning av den nordiska nyhets­förmedlingen och uttalar bl. a.: "Frem-for alt knytter forventningerne sig til det i Det Nordiske Råd fremsatte forslag om en udbygning af den nordiske post-og teleunion. Pressem0det lsegger af-g0rende vaegt på, at teleprinttaksterne for den internordiske udveksling af ny-heder mellem bureauerne bliver sat ned til indlandsniveau, derved skulle der for telegrambureauernes vedkommende blive betydeligt st0rre muligheder for at udvide den nordiske nyhedsservice. I denne förbindelse er indrer pressem0-det om de europseiske nyhedsbureauers forslag til Union Internationale des Te­lecommunications om bl. a. en nedsset-telse af afgifterne for pressesamtaler med 50 % og om genindf0relse af syste­met med presseabonnementsamtaler med udlandet. Disse foranstaltninger b0r for Nordens vedkommende kunne gennemf0res snarest. Desuden er en nedsaettelse af transmitteringsomkost-ningerne for telefotobilleder mellem de nordiske lande påkraevet."

Kommittén har ännu inte slutfört sitt arbete på detta område men kommer snarast möjligt att framlägga förslag i frågan.

32

Sammanfat tn ing

I det kommittén förordar telestyrelsernas utlåtande rörande telegramtaxorna vill kommittén föreslå:

1) För telegram mellan Danmark, Norge och Sverige tillämpas vederbörande lands inrikestaxa.

2) För telegram mellan Finland och Island å ena sida och övriga nordiska länder å andra sidan fastsättes enhetliga taxor. Om denna fråga upptages för­handlingar mellan berörda parter.

Köpenhamn den 22 maj 1954.

Kaj Bundvad

Niels Elgaard

Einar P. Foss

Oluf Steen

Olavi Kajala

Uuno Hannula

Eino Kilpi

Yrjö Soini

Ebba Östenson

Hj. Lars en

Hans Borgen

Paul Ingebretsen

Håkon Johnsen

Sven Nielsen

Rolf Edberg

Leif C assel

J. F. Grym

Filip Kristensson

Olof Pålsson

/Hans P. G0trik I Torsten Fraser I Alf Gunstr0m / Claes Huldtgren

Statens offentliga utredningar 1954 S y s t e m a t i s k f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning:. Rättsskipning. Fångvård.

Ärvdabalk. [61 Betänkande angående instansordningen i vattenmål

m. m. [9] Förslag till jordrationaliseringslag m. m. f 16"]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Om proportionella val inom kommunala representa­tioner m. m. 1950 års folkomröstnings- och val­sättsutrednings betänkande. 6. [17]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen.

Förslag till förenkling av vissa beskattningsregler. [18]

Förslag till ändrad företagsbeskattning. [19]

Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Bostadskollektiva kommittén. 2. Kollektivhus. [3] Socialförsäkringsutredningen. 2. Moderskapsförsäk-

ring m. m. [4] Vården vid ungdomsvårdsskolorna. [5]

Hälso- och sjukvård.

Betänkande med utredning och förslag rörande hör­selvården. [14]

Allmänt näringsväsen.

Elkraftförsörjningen. [12]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Förslag till lag om sparbanker m. m. [10]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Svensk namnbok 1934. [1] Musikliv i Sverige. Betänkande med förslag till åt­

gärder för att främja det svenska musiklivets ut­veckling. [2]

Yrkesutbildningen. [11] Om kompetenskrav. Betänkande avgivet av kompe­

tensutredningen. [15]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rät t .

Nordiska parlamentariska kommittén. G. Upphävan­de av all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska länderna. [7] 7 och 8. Nordiska post- och teletaxor. [20]

Nordisk kontakt. Betänkande om utgivande av en nordisk parlamentarisk tidskriftspublikation. [8]

En gemensam nordisk marknad. [13]

Stockholm 1954. Gummessons Boktryckeri 5 4 7 0 5