Umeå universitetInstitutionen för idé-och samhällsstudier

Januari 2015

NATURALISM OCH MORALISKT ANSVAR

NATURALISM AND MORAL RESPONSIBILITY

Michele Masucci

Filosofi B halvfart internet HT 2014UPPSATSMOMENT 7,5 HPHandledare: Madeleine Hayenhjelm

Introduktion

Är människan en fri varelse med en fri vilja och därmed ansvarig för sina handlingar? Eller är

det istället så att våra handlingar är kausalt bundna, determinerade, genom naturlagar eller

andra krafter? Det finns olika former av determinism men gemensamt är en uppfattning att

människans handlingar och vilja är orsaksbestämd på samma sätt som naturen kan förklaras i

termer av orsaker som leder till andra. Debatten mellan förespråkare för den deterministiska

tesen och de som istället hävdar att moraliskt ansvar förutsätter fri vilja har en lång historia

inom filosofin.

Filosofen Peter Frederick Strawsons1 har gjort ett betydande bidrag till frågan om moraliskt

ansvar och idén om fri vilja med artikeln ”Freedom and Resentment”2 från 1962. I

inledningen konstaterar Peter Strawson att han inte har något svar på den deterministiska

tesen, huruvida våra handlingar är orsaksbundna och kausalt determinerade. Han förhåller sig

samtidigt skeptiskt till idén om fri vilja, att människan skulle ha förmågan att påverka sitt

handlande helt av egen kraft. Istället för att söka svar om vilken hållning som är mest rimlig

föreslår Strawson att betrakta frågan om moraliskt ansvar som ett ämne mindre beroende av

metafysiska överväganden. Våra moraliska handlingar och attityder till varandra bör primärt

ses som något som uttrycks naturligt inom ramen för våra mellanmänskliga relationer som en

del av den mänskliga naturen menar P.F. Strawson. Han visar att oavsett hur det förhåller sig

med frågan om determinism och fri vilja kan vi inte och önskar vi heller inte att leva utan

vårat naturliga mänskliga åtagande till normala mellanmänskliga attityder och reaktioner.

Peter Strawsons naturalism kommer att vara ett huvudsakligt föremål för uppsatsen.

Naturalism avfärdar förklaringar hänvisade till religiösa eller metafysiska satser som inte kan

vederläggas genom observationer. Jag kommer att utgå ifrån en vedertagen definition av

naturalism, som framhåller att allt som existerar kan studeras och förklaras med de metoder

som har förfinats av naturvetenskaperna. Moraliskt ansvar kan och bör alltså enligt Strawson

1 Peter Fredrick Strawson kommer i den här texten förkortas Peter Strawson eller enkelt Strawson. Han bör inte sammanblandas med Galen Strawson, son till Peter Strawson, även han engagerad inom moralfilosofin.2 Strawson, P.F, ”Freedom and Resentment”, först utgiven i Proceedings of the British Academy, (London:1962), i uppsatsen kommer sidangivelser referera till samma artikel publicerad i antologin Free Will and Reactive Attitudes. Perspectives on P.F. Strawson’s ”Freedom and Resentment” av M. McKenna och P.Russell (Ashgate Publishing England 2008)

2

beskrivas som naturligt observerbart mänskligt handlande, så kallade ”reaktiva attityder”.

Peter Strawsons projekt att förena traditionellt motsatta positioner i debatten om moraliskt

ansvar och fri vilja genom att åberopa vår mänskliga natur, är en naturalistisk vändning som

har genererat en livlig debatt med olika riktningar som fortfarande pågår.

I uppsatsen kommer jag med hjälp av filosofen Paul Russell följa en linje som argumenterar

emot Peter Strawsons naturalistiska svar till både determinister och förespråkare för fri vilja. I

artikeln ”Strawson’s Way of Naturalizing Responsibility” från 1992 visar Russell hur

Strawsons naturalism är felriktad utifrån målsättningen att avfärda argument från förespråkare

för fri vilja, så kallade ”pessimister”. Pessimisten hävdar att determinism innebär att vi bör

anta en permanent ”objektiv attityd” till reaktiva attityder.

Den objektiva attityden kan liknas med den förståelse man visar för barn eller psykiskt sjuka

som begått något moraliskt klandervärt. Strawson menar att även om vi kan anta en objektiv

attityd är vi bundna till vår natur att följa våra reaktiva attityder (P.F. Strawson 2008, sid. 31).

Vi kan endast suspendera, upphöra att uttrycka, våra reaktiva attityder i vissa fall då det råder

vissa förmildrande omständigheter, men de påverkas inte av vilka uppfattningar om världen

vi anammar. Strawson går för långt i sin naturalism enligt Russell (Russell 2008, sid.143). Vi

kan acceptera vårt naturliga och ofrånkomliga band till moraliska känslor och samtidigt

erkänna att det finns flera specifika situationer där vi förmår mildrar våra reaktiva attityder

med hjälp av vår förmåga till rationellt tänkande. Detta medför att ”pessimistens” argument

inte besvaras av Strawson.

Jag kommer att följa Russells argumentation för att Strawsons naturalism lämnar

”pessimisternas” utmaning ännu obesvarad. Russell visar att Strawsons naturalism försvagas

av att den inte tar hänsyn till att det är helt förenligt att acceptera en affinitet till moraliska

känslor som ofrånkomliga och naturliga, samtidigt som man kan hävda att det är rimligt att

suspendera reaktiva attityder i enskilda fall då vi anser dem omotiverade. (Russell 2008, sid.

156) Där Russell nöjer sig med att visa på Strawsons tillkortakommanden i sin naturalistiska

strategi vill jag gå vidare med att ifrågasätta Strawsons avfärdande av metafysiska

resonemang och ställningstaganden i utformningen av våra reaktiva attityder. Strawsons

naturalistiska strategi grundar sig på en ofullständig idé om den mänskliga naturen. Med de

exempel och den modell för moraliskt ansvar Strawson ger saknas en tillfredställande

3

förklaring för den mänskliga naturen i form av våra reaktiva attityder. Strawson ger en svag

modell för under vilka förutsättningar vi kan blidka våra moraliska reaktioner.

4

Bakgrund

Debatten huruvida moraliskt ansvar är förenligt med determinismPeter Strawson (Freedom and Resentment, 1962) tar sig an diskussionen om hur man bäst

förklarar moraliskt ansvar. P.F. Strawson inleder med att presentera ett antal argument vad

gäller konsekvenserna av moraliskt ansvar förutsatt att tesen om determinism är giltig.

Determinism sammanfattar ståndpunkten från teologi till naturvetenskap som hävdar att

händelser är kausalt orsaksbundna. Strawson använder epitet ”libertarianer” för att beskriva

förespråkare för fri vilja.

Libertarianer är en slags inkompatibilister som med P.F. Strawsons ord innebär att man är

”pessimister” till idén att determinism och moraliskt ansvar är förenliga. Inkompatibilister kan

även vara förespråkare för så kallad hård determinism som står för att determinism är sann

och därmed är fri vilja omöjligt. Libertarianska inkompatibilister hävdar att moral förutsätter

en agent med fri vilja som ”kan handla på ett annat sätt” eller inneha ”alternativa

möjligheter”. Om den deterministiska tesen är sann hur kan vi då fortsätta hålla personer

moraliskt ansvariga för sina handlingar? Kan man inte påverka sitt handlande hur kan vi då

hålla någon skyldig?

Kompatibilister, eller förespråkare för så kallad ”mjuk determinism”, är för Strawson

”optimister” till att determinism är förenligt med moraliskt ansvar då de hävdar en negativ

frihet, som avsaknaden av tvång. Människor förmögna till handling kallas även ”agenter” och

är enligt kompatibilister de som kan påverkas av beröm eller klander, straff eller belöning.

Libertarianer ifrågasätter denna position med argument såsom att även agenter som inte kan

anses moraliskt ansvariga liksom djur eller barn kan påverkas att bete sig annorlunda med

olika styrmedel. Enligt libertarianer saknas en djupare förståelse för moraliskt ansvar baserat

på förtjänst, som kräver att agenten är ursprunget till handlingen. Men den förklaringsgrund

för moraliskt ansvar som libertarianer ger framstår för kompatibilister som obegriplig och

främmande från naturliga kausalt determinerade händelseförlopp.

Moral enligt förtjänstAtt handla eller inte handla moraliskt brukar i allmänhet följas av någon slags reaktion i form

av exempelvis beröm eller bestraffning beroende på sammanhanget.. Ansvar baserat på

förtjänst innebär att beröm eller klander bör ses som korrekta reaktioner om personen ifråga

förtjänar denna reaktion. Detta tycks förutsätta fri vilja. Att inneha moraliskt ansvar innebär

då att man förtjänar någon slags respons på handlingen ifråga. Det räcker alltså inte med att en

moralisk handling åtföljs av en viss reaktion för att uppnå en viss effekt – den måste även ha

5

en mening baserat på genuin förtjänst (P.F. Strawson 1962, sid 20).

Konsekventialister ser å andra sidan konsekvenserna av en viss moralisk handling som

avgörande främst i termer av vilken effekt den kan åstadkomma. Om exempelvis ett straff

innebär ett förbättrat beteende hos personen som mottar straffet så är straffet meningsfullt.

Här finns inget behov av agenter med fri vilja. Inkompatibilister är generellt övertygade om

förtjänst som betydelsefull och har agenten förtjänat beröm eller klander måste personen ha

haft kontroll över situationen med intentioner, vilja, moral och handlingsutrymme som fri

agent och är därmed inte kausalt determinerad. Kompatibilister innehar en konsekventialistisk

hållning som är kompatibel med determinism då de anser att konsekvenser i form av straff

eller beröm fortfarande kan påverka beteenden i någon bemärkelse. En konsekventialistisk

hållning blir alltså mer rimlig om vi antar hård determinism. Förstjänstbaserad förståelse av

moralisk praktiker blir rimlig först om vi antar fri vilja.

Strawsons förslag till försoningP.F. Strawsons föresätter sig att hitta en lösning i dispyten mellan förespråkare för

determinism som hävdar en konsekventialistisk syn på ansvar och libertarianer som framhäver

en förtjänstbaserad syn på ansvar. Inkompatibilister ifrågasätter rimligheten i att anta den

deterministiska tesen genom att försöka visa att konsekvenserna med att anta tesen som sann

påverkar våra förmågor till att agera moraliskt. Är vi övertygade om att våra handlingar är

determinerade motiveras vi inte längre av att reagera på vår känsla och impuls utan intar en

permanent och emotionellt nedtonad ”objektiv” attityd. Denna objektiva attityd kan förstås

som en förmåga att agera rationellt med vårt förnuft som främsta drivkraft. Kompatibilister

visar istället hur den deterministiska tesen är förenlig med moraliskt ansvar. Frihet kan förstås

som avsaknaden av hinder. Vi drivs att handla moraliskt ansvarsfullt eftersom det finns en

vinst med detta handlande, inte för att vi förtjänar beröm eller klander i sig, men för att vårt

handlande är styrt av denna strävan att nå det bästa utfallet. Enligt P.F. Strawson har båda

dessa positioner fel då de bygger sin idé om moraliskt ansvar på ett metafysiskt eller teoretisk

resonemang om moral.

Kompatibilister grundar sin idé om moraliskt handlande kring ett reglerande av konsekvenser

som vi kan förstå men samtidigt determinerar oss. Libertarianska inkompatibilister bygger sin

teori om moraliskt ansvar på föreställningen om att det krävs en fri agent med förmågan att

välja och som motiveras av att förtjäna sitt handlande baserat på givna principer (P.F.

Strawsson 2008, sid.20). Strawson menar att det är mer givande att besvara frågan om

6

moraliskt ansvar som något som uttrycks inom ramen för våra mellanmänskliga relationer.

Något grundat i den ”mänskliga naturen”3.

Ansvarskrävande enligt Strawsons beskrivning är en del av ett flertal attityder vi visar

varandra som förbittring, ilska, tacksamhet, kärlek etc. Det finns samtidigt en rad olika

undantag till normala attityder av ansvarskrävande baserat på olika förutsättningar såsom

personens mentala hälsa eller ålder. Detta föranleder P.F. Strawson att dela upp relationerna i

”reaktiva attityder” och ”objektiva attityder”. Vi reagerar med förbittring när någon sårar oss,

men om personen är mentalt sjuk, ett barn eller på något annat sätt moraliskt inkapabel kan vi

distansera oss från våra normala reaktioner och förstå personens handlingsmönster objektivt.

Men P.F. Strawson menar att oavsett hur det ligger till med den deterministiska tesen kan vi

inte göra oss av med våra reaktiva attityder (P.F. Strawsson 2008, sid.23). Hur vi reagerar i

olika situationer är en praktisk fråga, medan determinismens vara eller icke vara, varför vi

handlar som vi gör, är en teoretisk frågeställning som inte påverkar vårt moraliska handlande.

Vi kan dessutom inte leva efter enbart objektiva attityder, (som inkompatibilister menar skulle

vara konsekvensen av den deterministiska tesen), det är psykologiskt omöjligt hävdar P.F.

Strawson (P.F. Strawsson 2008, sid.23). Vår moraliska praktik är en del av den mänskliga

naturen och inget vi vill eller är förmögna att leva utan. Om determinismens vara eller icke

vara, eller huruvida konsekvenserna av ett moraliskt handlande bör förtjänas eller räknas

utifrån vilka effekter de ger, är förutfattade definitioner, ett metafysiskt regelverk som saknar

förankring i människors naturliga och normala förhållningsätt till varandra.

Paul Russels problematisering av P.F. Strawsons naturalistiska hållningMed artikeln ”Strawson’s Way of Naturalizing Responsibility” ifrågasätter filosofen Paul

Russell P.F. Strawsons naturalism. Russel argumenterar främst för att P.F. Strawson inte

lyckas tillbakavisa ”pessimistens” argument mot att determinism och moraliskt ansvar är

kompatibla.

3 Hur vi bör förstå den mänskliga naturen, relationen mellan biologi och kultur är en omfattande diskussion som denna uppsats inte kan omfatta. Strawson går inte in på detta i närmare bemärkelse i Freedom and Resentment från 1962. Man kan dock avläsa en betoning på det biologiskt determinerade egenskaper som är ”givna”. Om och till vilken grad människan kan ändra på sina biologiska förutsättningar är inte klart. Strawson hänvisar till att vilka rationaliseringar och förklaringar vi än ger våra reaktiva attityder så är de interna för det system de uttrycks. Detta leder till slutsatserna att Strawson inte ger yttre påverkan som en bärande faktor. Strawson nämner även att andra förklaringsmodeller för moraliskt ansvar grundade i metafysiska påstående är att betrakta som ”överintellektualisering” av frågan om moraliskt ansvar, vilket pekar på en stark naturalistisk position. Idén att människans natur i sig vilar på ett antal icke verifierbara metafysiska antaganden tycks inte bekomma Strawson.

7

Reaktiva attityder kräver inga rationella förklaringarRussell betonar att det centrala i P.F. Strawsons naturalistiska strategi är argumentet att det är

psykologiskt omöjligt att suspendera eller överge reaktiva attityder överlag. Detta villkor som

Strawson beskriver är även sammanbundet med uppfattningen att moraliskt ansvar är något

som bör förstås i termer av emotionella reaktioner bundna till människans natur. Genom

denna koppling kan vi enligt Russell bättre förstå vad Strawson hävdar. Att reaktiva attityder

inte går att förstå genom så kallade ”externa”4 rationella berättiganden förklaras av att de är en

form av emotion, och emotioner behöver inte motiveras rationellt (P. Russell 2008, s.147).

Omöjligheten i att suspendera våra reaktiva attityder P.F. Strawsons främsta argument mot ”pessimisten” är att inga former av rationellt

argumenterande kan få oss att helt upphäva våra ”reaktiva attityder” till förmån för en

konstant objektiv hållning. Enligt Strawson hävdar ”pessimisten” att det rimliga om den

deterministiska tesen är sann är att alltid anta en objektiv attityd till händelser då det innebär

att det inte längre föreligger någon förnuftsmässig anledning att reagera på moraliska känslor.

Strawsons svar till pessimisternas utmaning är att framhålla det oundvikligt naturliga i vårt

moraliska beteende, vi är bundna till vår mänskliga natur och kan inte ”suspendera” våra

reaktiva attityder i något sammanhang. Moraliskt ansvar är således något ”givet” i det

mänskliga livet och samhället, något vi är strikt bundna till (P.F. Strawson, 1962, s.35).

Strawsons internalismStrawsons naturalistiska position utgår ifrån att moraliskt ansvar är något man enbart kan

beskriva, en deskriptiv hållning om människans agerande. Strawson undviker att utveckla en

normativ teori om moral grundad på rättviseprinciper, om hur man bestämmer rätt och fel,

som föregår förståelsen om mänskligt handlande. Vad som är rätt är inte föremål för

Strawsons utläggning utan ett konstaterande att om det finns något som moraliskt ansvar så är

det genom reaktiva attityder det bestäms. Det ”pessimisten” i förhållande till determinism och

moraliskt ansvar grundar sin invändning på är att moral kan förtjänas enligt fördefinierade

principer. Moraliskt ansvar kan rättfärdiga och således följas genom normativa satser. Men

för Strawson är frågor om rättfärdigande ”interna” för den struktur som de reaktiva attityderna

uttrycks. Det är därmed lönlöst att tänka sig att man kan ”upphäva” våra reaktiva attityder. (P.

Russell 2008, s. 148)

4 Med extern kan vi här förstå en uppdelning mellan olika mentala och beteendemässiga lägen, där de ”moraliska emotionella reaktionerna skiljer sig från de rationaliseringar och rättfärdiganden man gör över dessa beteenden. Förklaringarna och förnuftsargumenten över beteendet och känslorna är externa i den mån att de inte är det primära mentala ”läget”, utan tillfaller i ett senare skede eller om situationen mildras eller förändras.

8

Typ-token distinktionen som metod att utreda Strawsons naturalismStrawson antar två strategier för att besvara pessimistens argument mot kompatibilism, den

rationella och den naturalistiska enligt Russel. Men vidare bör man även skilja mellan två

distinkta former av naturalism och pessimism (Russell 2008, sid.149). Russell använder sig av

distinktionen mellan naturalism och pessimism i termer av ”typ” eller allmän form och som

specifikt ”exempel” eller ”förekomst”. Detta är en vedertagen ontologisk distinktion inom

filosofin där relationen mellan en allmän form och dess enskilda exempel diskuteras. Med den

uppdelningen som metod frågar sig Russell vilken slags naturalism som Strawson framhåller

och vilken form av pessimism han svarar mot. Typ och token distinktioner används i flera

analytiska sammanhang. Distinktionen utgår ifrån konstaterandet att det är skillnad på den

unika förekomsten av en sak eller ett fenomen såsom det materialiseras och vad samma sak

eller fenomen representerar abstrakt som form eller idé. Med denna distinktion kan Russell

härleda en rad brister i Strawsons resonemang.

Typ-naturalism står för att vi är naturligt bundna till våra moraliska känslor med reaktiva

attityder som en ofrånkomlig del av vår mänskliga natur. Denna position gör antaganden om

den mänskliga naturens beskaffenhet. De moraliska sentiment som vi uppvisar är en

ofrånkomlig del av vår ”natur” och en omisskännlig del av människans villkor. (P. Russell

2008, s. 148)

Typ-pessimister fokuserar på antagandet att det behövs externa rationella förklaringar för att

vi är mottagliga för reaktiva attityder. (P Russell 2008, s.149). Typ-pessimister hävdar att om

den deterministiska tesen är sann måste vi befria oss från vår läggning till moraliska attityder

och emotioner. Moral går inte att bestämma i någon mån om vi är determinerade. Reaktiva

attityder är därför inte motiverade i kraft av att vårt handlande är determinerat vilket

omöjliggör idén om moraliskt ansvar.

Förekomst-naturalism beskriver faktum att vi uppvisar moraliska känslor och reagerar

reaktivt på specifika situationer. Det är en deskriptiv hållning som framhåller att vi främst

uttrycker moraliska attityder. Moraliskt ansvar kan beskrivas som naturligt förekommande

observerbara beteenden.

9

Förekomst-pessimisten menar att om den deterministiska tesen är sann utspelar sig inga

specifika situationer där moraliska sentiment och reaktiva attityder kan motiveras. Vi förlorar

anledning till våra reaktiva attityder med vetskap om att vi är determinerade.

Skillnaden i typ och förekomst både för pessimisten och naturalisten handlar om vad man kan

anta som sant vad gäller reaktiva attityder och människans beskaffenhet och vad som faktiskt

utspelar sig givet specifika omständigheter. Vilka konsekvenserna av att anta den

deterministiska tesen är i termer av vår läggning för reaktiva attityder och hur vi faktiskt

agerar skiljer sig. Här håller pessimister och naturalister motsatta ståndpunkter i förhållande

till hur rationella förklaringar påverkar vårt handlande.

Enligt Russel argumenterar Strawson för en typ-naturalism mot en typ-pessimism utan att

lyckas. Den typ-pessimistiska hållningen menar att det överlag behövs en ”extern” rationell

förklaring till våra moraliska emotioner och handlingar. Ett typ-naturalistiskt svar till denna

hållning är att våra moraliska attityder är naturliga för människor och behöver därmed inte

rättfärdigas med externa rationella förklaringar. Förekomst-pessimisten svarar typ-naturalisten

att vi inte kan motivera några förekomster av en given reaktiv attityd om den deterministiska

tesen är sann. Det finns ingen anledning att underhålla några förekomster av en given reaktiv

attityd om den deterministiska tesen är sann. Förekomst-pessimisten pekar på att det är

möjligt att acceptera en typ-naturalistisk hållning, att vi är naturligt bundna till våra reaktiva

attityder, och samtidigt argumentera för att vi är förmögna att helt och hållet suspendera

moraliska emotioner då vi anser dem vara orättfärdiga i samtliga specifika förekomster.

”...while we may be (naturally) prone or liable to fear, we are nevetheless capable of

althogether ceasing to feel or experience fear if and when we judge that, given our

circumstances, this emotion is never justified.” (P. Russell 2008, s 149)

Enligt Russell blir då det logiska naturalistiska svaret att vi ständigt möts med situationer där

våra reaktiva attityder är motiverade och att de därför kommer att förbli en central del av allt

mänskligt liv. Men Strawsons naturalistiska hållning går längre med argumentet att ingen

form av rationellt resonemang kan någonsin få oss att upphöra känna moraliska emotioner

och agera reaktivt enligt Russell.

10

”…no reasoning or theoretical considerations of any sort can prevent us entirely from having

or experiencing tokens of fear.” (P. Russell 2008, s 149)

Strawson vänder sig mot typ-pessimister menar Russell både med typ och förekomst-

naturalism. Att inta en universell ”objektiv attityd” är kompatibelt med typ-naturalism men

inte med förekomst-naturalism. Argumentet är att det är kompatibelt att acceptera en naturlig

fallenhet för moraliska emotioner, samtidigt som vi kan i samtliga specifika förekomster av

reaktiva attityder suspenderar dem då vi anser dem som orimliga. Russell klargör att eftersom

Strawson riktat in sig på att försvara en typ-naturalistisk hållning mot pessimism blir hans

naturalistiska hållning för stark och han måste förklara varför det inte är rimligt att suspendera

moraliska attityder med rationella resonemang i någon förekomst.

Moraliskt ansvar som förmågaRussell hävdar att endast förekomst-naturalism har ett bra argument mot den pessimistiska

hållningen. Pessimisten behöver inte argumentera för att vi har förmågan5 att suspendera våra

reaktiva attityder i allmänhet, enbart att det är rimligt att anta att vi bör upphöra att reagera

moraliskt på personer som är moraliskt oförmögna, och om den deterministiska tesen är sann

är vi enligt pessimisten alltid moraliskt oförmögna, därför bör vi suspendera våra reaktiva

attityder i varje förekomst. Förekomst-naturalisten understryker att det finns situationer där vi

reagerar exempelvis av rädsla och fruktan och att denna konsekventa negering av våra

reaktiva attityder som förekomst-pessimisten hävdar för samtliga fall är omöjlig. Detta är det

enda berättigade svaret mot den pessimistiska invändningen om konsekvenserna av att anta

den deterministiska tesen enligt Russell.

5 Den förmåga till moraliskt ansvar bör associeras med den libertarianska idén om ”fri vilja” understryker

Russell. Därmed är Strawsons argument mot pessimisten återknuten till ett avfärdande av den libertarianska idén

om fri vilja utan att ge ett fullständigt svar på varför att anta den deterministiska tesen inte skulle inverka på våra

reaktiva attityder.

11

UtredningHåller Strawsons svar mot pessimistens invändning om konsekvenserna av att anta den

deterministiska tesen? Jag anser att Russell har rätt i att Strawson går för långt i sin naturalism

genom att inte betrakta att det är möjligt att vara moraliskt engagerad och samtidigt av

förnuftsmässiga skäl göra avkall på eller mildrar sina reaktiva attityder under förmildrande

omständigheter.

Frågan om förmildrande omständigheter

Det Russell visar genom sin typ-förekomst distinktion är att Strawsons naturalism ger en

alltför stark naturalistiskt svar på frågan om moraliskt ansvar. Vi kan acceptera att våra

moraliska uppfattningar och handlingar är grundade i något naturligt och ofrånkomligt.

Människan kan inte och vill inte göra sig av med känslor och reaktioner på handlingar den

upplever som orättvisa eller fantastiska. Även om de påverkas av olika omständigheter. Men

Strawson har inte på ett övertygande sätt visat att våra attityder skulle kategoriskt lämnas

oberörda av den världsbild vi antar, av ”externa” rationella förklaringar. Även om våra

reaktiva attityder är givna och grundade i en mänsklig natur så kan man hävda att vår ”natur”

med våra reaktiva attityder är föränderliga och öppna för påverkan. Moraliskt ansvar utspelas

i mellanmänskliga relationer som en grundläggande del av det mänskliga livet och samhället.

Men hur Strawsons reaktiva attityder kommer till och hur de förhåller sig till de uppfattningar

vi antar är oklart i Strawsons redogörelse.

Russells för fram att Strawsons genom att framhålla en stark typ-naturalism inte kan utesluta

att pessimisten har rätt i att hävda att om den deterministiska tesen är sann skulle det påverka

våra reaktiva attityder i någon förekomst. Pessimistens argument kan beskrivas som att vår

livsåskådning ger effekter på våra moraluppfattningar och därmed på hur vi handlar under

olika omständigheter. En grundläggande fråga som kommer ur Russells problematisering av

Strawsons naturalism är om rationella överväganden kan försätta oss i en objektiv attityd eller

om det endast är de förmildrande omständigheter som Strawson beskriver som kan generera

den objektiva attityden.

Strawson menar att även om en objektiv attityd skulle antas som en konsekvens av någon

förmildrande omständighet innebär det inte att man befriat sig från reaktiva attityder. Under

inga omständigheter kan resonerande medföra att vi ger upp eller suspenderar våra ”reaktiva

12

attityder” permanent. Vi förblir lika ofrånkomligt bundna till vår natur. Men hur menar du

Strawson att vi når insikt om att olika omständigheter är förmildrande för våra reaktiva

attityder och att vi lämpligast bör anta en objektiv attityd? Filosofen Gary Watson menar i

”Responsibility and the limits of Evil” att Strawson har på ett grundläggande sätt underskattat

problemet med förmildrande omständigheter (G. Watson 1993). Hur kan en person som aldrig

fått förutsättningarna att utveckla ”normala” reaktiva attityder bedömas inom ramen för det vi

betraktar som naturliga mellanmänskliga relationer? Hur skall särskilt ondskefulla handlingar

förstås. Är det möjligt att undanta individer från ansvar beroende på handlingens natur eller

har vi alltid ett ansvar oavsett vår historia? Frågan ställs om vad mänsklig natur utgör i

relation till idén om ondska och därmed vad vi kan acceptera som förmildrande

omständigheter. Det blir tydligt att Strawsons exempel brister, framför allt framstår

förklaringen om ”människans natur” som en deskriptiv hållning svår att se som

tillfredställande i ljuset av ”ondskefulla handlingar”. Det framstår som att vi har en tendens att

vilja bestämma vad som är normativt rätt, och inte enbart nöja oss med att förklara hur

särskilda människors reaktiva attityder samspelar med andras. Detta blir särskilt tydligt i fallet

där det förutsätts att man skall undanta på grund av förmildrande omständigheter samtidigt

som handlingen i fråga är särskilt ohygglig.

Problemet med relationen interna och externa förklaringar

Strawsons naturalism vill binda oss till reaktiva attityder i allmänhet utan möjligheten för

externa rationella argument att inverka. Vi behöver alltså utreda om det är sant att resonerande

inte kan påverkar våra reaktiva attityder i någon mån.

Strawsons hänvisar till att alla former av förklaringar måste förstås ”inom ramen för våra

mellanmänskliga relationer” (P.F. Strawson 1962, sid.35). Denna idé om ett för reaktiva

attityder intern system beskriver inte hur förklaringsgrunder kommer till eller vilken betydelse

de har i att utforma och påverka våra reaktiva attityder. Att förklaringar och rationaliseringar

av våra reaktiva attityder enbart kan ske inom ramen för mellanmänskliga relationer utesluter

inte att dessa förklaringsgrunder kan påverka beteenden. Det är svårt att föreställa sig en strikt

inbundenhet i givna situationer där språk och livsåskådningar inte på något sätt läcker till och

från ett yttre historisk och socialt sammanhang.

Vi kan både acceptera att vi är naturligt bundna till reaktiva attityder och att dessa ger uttryck

för moraliskt ansvar, samtidigt som vi kan gå med på att metafysiska idéer påverkar våra

13

handlingar med olika förutsättningar. Hur vi är beskaffade, och hur våra reaktiva attityder

kommer till är inte föremål för Strawson eller Russells redogörelse. Men vi kan anta att

Strawson genom sin naturalism påvisar att våra reaktiva attityder är medfödda och i någon

mång konstanta över tid samt relativt universella för alla människor. Reaktiva attityder genom

att de är av naturen givna är alltså interna och gemensamma för oss. Hur ska man då förstå

betydelsen av uppfattningar, rationellt tänkande och påståenden om moral. Är dessa a

posteriori rationaliseringar av våra reaktiva attityder som vi är bundna till? Vilken roll har då

miljö och omgivningen i att forma våra reaktiva attityder? Det är rimligt att anta att vår natur

är utvecklingsbar, vilket även bör inkludera våra reaktiva attityder. Vilka faktorer är det då

som påverkar vår natur? Om människan kan påverka sin egen natur bör det rimligtvis vara

genom rationella överväganden som vi gör denna inverkan. Dessa kan inte enbart vara interna

för den givna situationen de utspelar sig eftersom vårt medvetande även förhåller sig till

”externa” motiv. I Strawsons modell för människans natur utesluts evolutionära resonemang.

Jag argumenterar för att det inte går att helt utesluta argument som hänvisar till ”externa”

rationella förklaringar till moraliska handlingar och sentiment så länge man inte ger en ram

för vad som är ”internt” för dessa. Att vi är bundna till vår natur utesluter inte att våra reaktiva

attityder påverkas av uppfattningar om världen omkring oss och därmed att vi exempelvis

skulle påverkas av att anta den deterministiska tesen som sann. Man kan däremot ifrågasätta

de konsekvenser som ”pessimisten” framhåller av att anta den deterministiska tesen, att vi

skulle inta en permanent objektiv attityd i samtliga situationer. Strawson kan ha rätt i att

hänvisa till att vår ”natur” föregår en konsekvent och globalt rationell inställning, men det är

inte heller givet att detta skulle vara konsekvensen av att se världen som determinerad såsom

”pessimisten” framhåller.

Hur ska vi då betrakta moraluppfattningar och de idéer om moral som människor etablerar

och förmedlar mellan varandra? Är dessa enbart ett slags a posteriori rationaliseringar och

narrativ som förmedlar information om våra reaktiva attityder? Om ”externa” rationella

överväganden och etiska principer inte ger oss någon förmåga att utarbeta moraluppfattningar

som påverkar våra reaktiva attityder hur kan vi då förstå och värdera våra reaktiva attityder?

Vad har de interna rationaliseringar och förklaringar Strawson beskriver för roll om inte att

påverka handlande i ett senare led. Hur vet vi att våra reaktioner, oavsett hur bundna de är vår

natur, kan betraktas som goda eller felaktiga? Bör vi överge alla dessa typer av omdömen helt

till förmån för en slags naturalistisk determinism endast intern för situationen? Vilka är

14

ramarna för vad som kan betraktas som en ”intern” struktur? Skillnader i moraluppfattningar

och uttryck för reaktiva attityder över kulturer och generationer ger en idé om att

utformningen av normativa moraluppfattningar påverkar våra reaktiva attityder. Att moraliskt

ansvar alltså kan härledas i vår natur utesluter inte att det samtidigt kan förklaras genom de

moraluppfattningar vi etablerar oavsett om de grundar sig i determinism eller en libertariansk

fri vilja. Är vår natur given och determinerad, eller är vi förmögna att påverka den, hur

påverkar vi då vår natur?

Strawson ger samtidigt ett svar på denna problematik om rollen för historiska och sociala

föreställningar för det som är internt för reaktiva attityder. Strawson erkänner att reaktiva

attityder har variation över tid och kultur:

”One factor of comparatively minor importance is an increased historical and anthropological

awareness of the great variety of forms which these human attitudes may take at different

times and in different cultures. This makes one rightly chary of claiming as essential features

of the concept of morality in general, forms of these attitudes which may have a local and

temporary prominence.” (P.F. Strawson 1962, sid 36)

Genom denna begränsade variabilitet försöker Strawson rädda den naturalistiska modell om

att moraliskt ansvar avgörs internt för mellanmänskliga relationer. Bundenhet till natur hotas

inte av kulturell och temporal variabilitet. Hur Strawson föreställer sig att denna variabilitet

kommer till och om det har någon relation till ”externa rationella förklaringar” framgår inte.

Och frågan om vad som är internt och externt för reaktiva attityder och vad ”naturligt”

inbegriper förblir otydligt.

Strawsons ofullständiga beskrivning av människans naturDet är möjligt att vår benägenhet att reagera och handla moraliskt är starkt villkorad av vår

natur. Men frågan som förblir obesvarad är vad vi menar med natur? Strawsons distinktion

mellan naturligt mänskligt handlande och externa rationella argument deriverade från något

metafysisk grund blir otydlig när man överväger gränsen för ”det naturliga”. Strawson verkar

framhålla en idé om det naturliga som delvis variabelt över tid och sammanhang men ändå

strikt ”givet”. Är det inte möjligt att föreställa sig en bredare förståelse för ”människans

natur” som inkluderar de förmågor ”pessimisterna” framhåller? Det är till exempel möjligt att

15

även om det inte finns någon ”fri vilja” så som libertarianerna föreställer sig kan

självuppfattningen om att vi innehar denna egenskap påverka vårt handlande i olika

riktningar. Ett påstående att uppfattningars inverkar på vårt handlande utesluts inte av att de är

givna av vår natur.

Hur ska vi betrakta vår förmåga till att utarbeta metafysiska principer och rationellt tänkande

om inte som en del av vår mänsklighet? Om denna förmåga är lika naturligt grundad som våra

reaktiva attityder borde de ha en roll i utformningen av vårt beteende och våra reaktiva

attityder. Om inte bör det beskrivas genom vilka principer våra förmågor och tendens att

utarbeta metafysiska förklaringar har en mindre roll, eller ingen roll, att spela än våra

moraliska känslor och attityder i sig. I Strawsons modell för interna och externa

rationaliseringar och rättfärdiganden av reaktiva attityder utesluts en tydlig beskrivning om

var denna gräns går och hur de förmedlas. Vad är Strawsons förståelse för språk och kultur

och hur den påverkar människan bör bli föremål för en vidare undersökning.

Jag anser att Strawsons naturalism lämnar ”pessimisternas” utmaning ännu obesvarad. Jag

instämmer med Strawsons ifrågasättande om att konsekvenserna av att acceptera den

deterministiska tesen innebär att vi intar en permanent ”objektiv attityd”. Men Strawsons

hänvisning till det ofrånkomliga i våra naturliga reaktiva attityder räcker inte. Delvis såsom

Russell visar för att det vi kan betrakta som naturligt bör kunna inkludera förmågan att mildra

våra reaktiva attityder med rationella överväganden. Det är inte för att vi obevekligen är

bundna till vår natur som vi kan försvaga den libertarianska argumentet, det är genom att

acceptera att rationella argument påverkar på den mänskliga naturen är en generell och i sig

naturlig del av det mänskliga livet. Därför blir pessimistens antagande svagt (att övertygelsen

om den deterministiska tesen skulle ha en specifik och uppenbar effekt, genom att suspendera

vår förmåga till moraliskt handlande och inställa oss i en permanent objektiv attityd), då vi är

bundna till våra naturligt mänskliga känslor och handlingar inte nödvändigtvis på grundval av

”den fria viljan” men genom samtliga övertygelser och metafysiska system vi låter oss

påverkas av. Detta är skilt från frågan om fri vilja då det är fortfarande outrett hur dessa

övertygelser och rationella argument kommer till annat än som en del av det mänskliga livet.

16

SlutsatsStrawsons naturalistiska hållning har sina brister som utredningen ovan visar. Det är oklart

hur vi bör förstå den mänskliga naturen, annat än att den är ofrånkomlig. Strawson ger oss

inget hållbart system för att avgöra moraliska utsagors giltighet. Det vi har att förlita oss på

enligt Strawson är ett konstaterande om att moralen avgörs inom ramen för vår natur och

genom våra reaktiva attityder.

Strawsons syn på moraliskt ansvar är i grunden en deskripriv teori. Att anta den

deterministiska tesen i sig är inte tillräckligt för att lindra eller anpassa våra reaktiva attityder.

Därför är den kompatibel med moraliskt ansvar oavsett om den är sann enligt Strawson.

Libertarianska inkompatibilister argumenterar emot att determinism är förenligt med

moraliskt ansvar. Det centrala argumentet är att determinism påverkar våra reaktiva attityder

genom att vi intar en permanent objektiv attityd. Strawson ifrågasätter detta som möjligt

utifrån premissen att våra reaktiva attityder är ofrånkomliga. Denna bundenhet till vår natur

som Strawson hävdar använder sig av exempel av vår förmåga att mildra våra reaktiva

attityder. Men Strawsons grundläggande argumentation baserar sig på att avfärda den

libertarianska tesen om fri vilja. Strawson har alltså inte avfärdat pessimistens utmaning i sak,

utan genom att hänvisa till att den grundar sig på fri vilja. Det är tänkbart att vi som en

konsekvens av att vi antar den deterministiska tesen har anpassat våra reaktiva attityder i

samtliga fall genom att anta en permanent objektiv attityd.

En konsekvens av Strawsons strategi är att ställa frågan hur vi bäst bör förstå den mänskliga

naturen. Russell visar att vi inte kan utesluta att rationellt tänkande är en del av det som kan

mildrar våra handlingar. Men Strawsons naturalism går lägre och hävdar att inga rationella

argument kan på något sätt suspendera våra reaktiva attityder.

Strawson argumenterar för att inga ”externt” rationellt tänkande och metafysiska övervägande

presenteras därmed mindre legitima naturliga mänskliga faktirer. Är det möjligt att göra

sådana distinktioner i den mänskliga naturen? Var börjar och slutar det som kan anses

naturligt för mänskligt handlande? Strawson kan ha rätt i att vi är intimt sammanbundna med

vår mänskliga natur, men han har en snäv uppfattning om vad den omfattar. Där natur i

Strawsons fall används i en specifik tolkning för ett tydligt syfte.

17

Referenslista

M. McKenna, P.Russell, ”Free Will and Reactive Attitudes. Perspectives on P.F. Strawson’s

”Freedom and Resentment”, (Ashgate Publishing England 2008)

Strawson, P.F, ”Freedom and Resentment”, Proceedings of the British Academy,

(London:1962)

Russell P., ”Strawson's Way of Naturalizing Responsibility”, Ethics, Vol. 102, No. 2 (Jan., 1992), pp. 287-302, (The University of Chicago Press:1992)

Watson, G., ”Responsibility and the limits of Evil”, omtryckt i Perspectives on Moral

Responsibility, ed. Fischer och Ravizza (Cornell University Press: NY:1993)

18