Claes Sörstedt: För fem år sedan lämna-de ni en arkitektonisk högkonjunktur iHolland för att starta ett eget kontor iNorge. Varför?Gro Bonesmo: Vi ville komma till en merneutral miljö efter tio år i Rotterdam. Nor-ge var fortfarande ett oskrivet blad för ossmedan Holland var, och har blivit, ännumer fascinerat av sin självbild och rollensom arkitektonisk hot-spot. Med denintensiva bevakningen av allt holländskthar man nu glidit in i något som väldigtfort kan bli en karikatyr av sig själv.Adam Kurdahl: Holland är ett extremtpragmatiskt land. För arkitekturen inne-bär det att ingen diskussion sker bortomdet rent sakliga eller objektiva. Men atttill varje pris undvika all form av subjek-tivitet har bokstavligen lett till arkitekto-niska akrobatiknummer.GBo: Ja, det är en del i den holländskafresh conservatism-traditionen.Att mansom arkitekt distanserar sig genom att sesig mer som en rent objektiv analytikerav fakta än som godtycklig designer.Estetiken och arbetet utgår ifrån tolk-ningar av olika ”datascapes” men meden nästan helt okritisk hållning till självabearbetningen.

Gary Bates: Att flytta hit var också ettmycket taktiskt beslut.Taktiskt på så sättatt vi i Norge såg en växande ekonomisom efter 30 år med tillväxt har stabilise-rats.Taktiskt för att man först nu börjarfå både en andra och tredje generationnorrmän som har studerat och levt utom-lands samt har återvänt. Det är de gene-rationer som på allvar har växt in i de nyaekonomiska förutsättningarna.CS: Bara en av er kommer ursprungligenfrån Norge. Hur förhåller ni er som kontortill Norge och den norska situationen?GBo: I jämförelse med Holland har Nor-ge givetvis andra problem. Här fokuserasdet mycket på rädsla. Inför något nytt ärden första reaktionen inte som i Holland:nyfikenhet och intresse.Tyvärr reagerarmänniskor här spontant med oro ochrädsla för nya tankesätt, former eller lös-ningar. Men visst, det är också en annankultur med helt andra förutsättningar.GBa: Ja, det märkliga med Norge är attdet globalt framstår som en viktig nod ivärldspolitiken med radikala värdering-ar. Fast på ett regionalt plan är det samti-digt ett extremt konservativt land. Norgekämpar mer än något annat skandina-viskt land med att förstå sin egen identi-

tet. Det är extremt tydligt i bostadsbyg-gandet. Ett typiskt exempel är en personi vår närhet som tjänar väldigt bra medpengar som nyss byggde sig ett nytt hus.Han skaffade en stor tomt i den mestexklusiva delen av Oslo bara för att köpaett kataloghus dit.Vad jag tycker är otro-ligt märkligt är att hans hus ser ut som enliten stuga. Fast uppförstorad. Det är ensocioekonomisk formel; man förstorarbyggnaden två, tre eller fyra gånger bero-ende på hur rik du är. Men det ironiskaär att det lilla norska huset har fått heltobscena proportioner och har förloratalla ursprungliga kvaliteter. Det är symp-tomatiskt för Norges jakt efter en natio-nell identitet. De håller desperat fast viden bild och idé om sig själva, även om ing-en riktigt vet hur den egentligen ser ut.GBo: Jag tror visserligen att det är mer avett generellt fenomen. Människor ser,pratar och relaterar fortfarande till arki-tektur på ett mycket visuellt och symbo-liskt sätt. Men det märkliga är att paral-lellt kan samma människor vara mycketprogrammatiskt medvetna och ha starkaoch detaljerade åsikter om säg, en bilsprestanda. Istället för att skrämmas av etthelt nytt utseende är det exakt det manvill ha.Tyvärr är den diskussionen nästanhelt frånvarande inom arkitekturen därman tenderar att begränsa sig till synliga,välbekanta och traditionella referenser.Det är omöjligt att prata om hus utan attfrågan om sadeltakets vara eller inte varadyker upp.GBa: Men det är samtidigt en möjlighet!När vi kom hit och såg den här norskanaiviteten, så såg vi dels en potential ochdels ett motstånd. Här i Oslo finns dettrafikmiljöer som börjar närma sig de iHong Kong eller Japan. Men den norskarädslan för urbanitet, trafik, föroreningarär stor och gör att man varken registrerar

ARENA SPACE GROUP

72 arkitektur 3-2004

Norge på allvar

Få utanför Rotterdam, Oslo eller OMA vet att Space group är ettnorskt arkitektkontor sedan fem år. Gary Bates, Gro Bonesmooch Adam Kurdahl – en amerikan, en norska och en dansk – haren gemensam bakgrund som tongivande i OMA:s mest expansivafas under 90-talet. I fjol vann de över Foreign Office, Zaha Hadidoch MVRDV i tävlingen om ny färjeterminal i Tromsø, 2002 fick de första pris i Vestebanetomten – ett projekt som är större änden planerade Oslooperan. Claes Sörstedt träffade de tre för ett samtal i en källare i centralaste Oslo.

Foto Claes Sörstedt

den kunde i tidningen se projektet somen möjlighet och inte som en fara. FörOslotriennalen 2000 gjorde vi en studieom Oslo där vi presenterade vårt scena-rio i manipulerade flygfotografier somförsökte engagera betraktaren. Det var iprincip omöjligt att se vilka våra tilläggvar och vad som var existerande ”natur-lig stad”. Ett ”osynligt projekt” somtvingade läsaren att värdera hela stadenpå nytt, och inte bara våra tillägg. Flygfo-tografierna resulterade i en debatt omkontexten och om vad staden kan ochinte kan vara.Vi vill beröra och provoce-ra fram reaktioner och öppna för heltnya sätt att läsa stadens potential.CS: Ni tar avstånd från en ganska kyligoch distanserad arkitektur. Har det vack-ra blivit viktigare?GBo: Jag tror att det stämmer.Vi ärintresserade av att upptäcka det vackra inya logiker. Det kan handla om att samlainformation, analysera den och bearbetalösningarna och sedan implementeraestetiska val som förhoppningsvis gör detvackert.GBa: Vi skäms inte för att göra vackrasaker!GBo: Men att kalla något vackert ellerfult är otroligt subjektivt och inte särskiltintressant att diskutera. När vi talar omprestanda och vårt programmatiskaintresse är det aldrig på bekostnad av detvackra.CS: På vägen hit passerade jag igenomkvarteren kring Vestbanetomten där ertoch OMA:s gemensamma förslag vann2002.GBa: Ja, det har varit en lång process.CS: Tävlingsområdet har väldigt märk-liga omgivningar, fragmenterade, frånsenmodernistisk manierism till storvulentegelmonumentalism.GBo: Ambitionen i projektet är att explo-

atera det vakuum som har uppstått efteralla olika planeringsgester. Rådhusplat-sen från 50-talet,Vikaområdet från 70-talet och Aker brygge från 80-talet.Tom-ten har stått tom i 30 år med parkerings-plats som enda program.GBa: Vet du att den största kritiken – ochdet har varit mycket kritik – är att vi intehar varit tillräckligt kontextuella.CS: Är det huvudkritiken projektet harfått?GBo: Kritiken har främst riktat sig motatt vi ritade in ett höghus i komplexet.Reaktionen är verkligen ett bra exempelpå hur stark idén om den visuella stadenär och hur lågt man värderar den perfor-mativa staden.GBa: Och det är en tolv våningarsskyskrapa, en tredjedel av Oslo Plaza.Problemet här är att människor bara serurbanism som placeringen av arkitekto-niska objekt i en specifik kontext. Jag villhävda att urbanism tar in oerhört mycketmer information än så: program, percep-tion, flöden etc. Begrepp som kanske inteär en del av allmänhetens vokabulär. Ochtyvärr inte heller en del av många arki-tekters vokabulär.GBo: Höghuset var en del av vår läsningav platsen, den relaterar direkt till skalanvid Rådhusplatsen.Vi utgick ifrån stads-biblioteket, Deichmanske folkebibliotek,som en första etablering av tomten i enrörelse.Vilket var vår tolkning av detlapptäcke den delen av staden är.CS: Hur förhåller ni er till den nya politi-seringen och den nya aktivistgeneratio-nen mot bakgrund av ert förlutna i detganska cyniska OMA? AK: Vi har alltid haft vår ståndpunkt klar,även ifall vi har jobbat åt multinationellaföretag i Korea. Man arbetar inom en logikmen inte nödvändigtvis integrerad i den.GBo: Men det är lite av det vackra med

arkitektur.Vi har vår egen position ochintegritet och kan dra fördel av den fri-heten.Vi kan ha en provokativ hållning i ett större perspektiv och föreslå ochpåverka saker i en riktning som inte pas-sar i någons specifika plan.GBa: Här i Skandinavien förväntar sig all-tid beställare att de ska få exakt vad de berom i tävlingar eller i projekt.Att analyseraoch kritisera grundförutsättningar och

program händer aldrig här.I allt det vi görfinns en kritisk sida.Bara vinkel,angrepps-sätt och kraft varierar.GBo: På Vestbanetomten förväntade sigalla till exempel att få ett vackert objekteller ett monument. Men vi tryckte på hurenormt viktigt det är att göra ett inklusivt,deinstitutionaliserat vardagsrum i staden,som biblioteket fortfarande är. Det ärkanske det allra sista offentliga program-met i staden som inte kostar besökarennågot och som aktiverar staden.GBa: Men den diskussionen har märkligtnog aldrig ägt rum här. Kritiken handlarbara om att det är för mycket volym ochatt man borde göra en park istället.

arkitektur 3-2004 75

problemen eller tar till vara möjligheter-na. Nu börjar man ta itu med problemen,men det är en svår process.AK: Urbanism, eller planering i allmänbemärkelse, är överhuvudtaget intesärskilt närvarande vare sig i Norge elleri Skandinavien. Länderna är tillräckligtstora för att man inte ska behöva bry sig,det finns för mycket plats att göra fel på.GBa: Ett problem här är distinktionenmellan urbanism och arkitektur. Närarkitekter för 15 år sedan började intres-sera sig för urbanism igen gjorde de fles-ta det genom att bara lägga till urbanisttill sin titel.Arkitekter använder arkitek-tur som en definition av urbanism. Kon-text tolkas ofta av dem som att tegel påena sidan gatan gör att det måste varategel på andra sidan. Fem våningar i ettkvarter betyder fem våningar i nästa.CS: Men hur kan ni, som parallellt ritarfärjeterminaler, stadsplaner, villor ochgör kontorsmöbelprojekt, kritisera andraarkitekter för att expandera verksamhe-ten utanför sin förmodade kompetens? GBa: Våra bakgrunder och erfarenheterser olika ut. Det som förenar oss är att vijobbade på samma kontor. Jag varhuvudansvarig vid den asiatiska stads-planeringsavdelningen på OMA där jagarbetade med väldigt stora urbana pro-jekt. Gro jobbade med mindre till mel-lanstora projekt och Adam jobbade medstora arkitekturprojekt.GBo: Hursomhelst är vi mer intresseradeav koncept än av skala.Våra gamla hol-ländska projekt sträcker sig ifrån offentli-ga toaletter på 4 kvm till städer för flerahundratusen invånare i Korea. Men på ettsätt är de konceptuella processerna inte såolika varandra och relaterar till sammakultur, en viss typ av programmatisk pre-standa och en tolkning av mänsklig inter-aktion. Det vi sysslar med relaterar till

många frågor men är inte nödvändigtvislåst i en skala. Det viktiga är att vi ärmycket intresserade av gränsöverskridan-de samarbete mellan olika kompetenser. Ivarje projekt försöker vi sätta upp specifi-ka och skräddarsydda team.Vi tre är baraen kärna och i varje projekt använder vioss av vårt internationella nätverk. Detspänner ifrån ingenjörer, marknadsanaly-tiker, landskapsarkitekter till konstnärer,författare, journalister och grafiska form-givare. Och jobbar vi med möbler tar vigivetvis ta in någon som kan det.GBa: Just det här är mycket viktigt förvårt kontor.Arkitektyrket behöver allhjälp det kan få.Vi försöker att återerövraarkitekternas förlorade initiativ.Vår för-måga att behandla information har ökatenormt de senaste åren. Parallellt haryrkesrollen konstant krympt och margi-naliserats. Istället för att reduceras till enkonsult bland många vill vi samla allkompetens i en kreativ operativ miljö.Vikräver mer av oss själva än den förragenerationen arkitekter. Om man tar enäldre generation arkitekter, har jag för-stått när Gro har berättat för mig, att detfanns en vacker tid då det fanns en över-enskommelse om vad som var bra ochvackert. Det fanns en konsensus blandnästan alla arkitekter i Skandinavien då:det här är god design.CS: Jag såg ett av era projekt presenteratsom en tidning.Vilken roll spelar presen-tationen för er?GBa: En av våra grundidéer på kontoretär kommunikation. Det projekt dumenar är en studie av Kristiansand i Syd-norge. När vi nyligen höll på med pro-jektet valde vi att göra presentationensom en tabloid för att nå ut till folk ochbilda en förståelse för våra förslag tillförändring. 30 000 människor som aldrigtänker på staden på det sätt som vi ser

1. Vestbanetomten. Reviderat projektfrån 2002 års vinnande förslag av Spacegroup och OMA:s gemensamma förslagtill 125 000 kvm kontor i centrala Oslo.

2. Interiör från Deichmanske bibliotek iVestbanetomten. 2002.

3. Vinnande förslag till ny färjeterminaloch hotell i Tromsø 2003.

ARENA SPACE GROUP

74 arkitektur 3-2004

4. Tunnel, installation i Groningen, Holland.2000–01.

5. Hus i Groningen, 2000–01.

Foto Christian Richters

1

23

4

5

CS: Lägger ni ned mycket tid på research?GBa: Ja, enormt. Under en period hade vi en person heltidsanställd för att baragöra research.AK: Ett problem är att beställaren oftafår veta saker de inte vill veta och änmindre betala för.GBa: Men research är otroligt viktigt.Vitror att det bara är kvalitet som betalarsig i ett längre perspektiv. För att kunnakritisera och utveckla projekt måste manundersöka grundförutsättningarna.CS: Under flera år har ni tävlat intensivtmen aldrig byggt något i Norge. Men nu

för några månader sedan flyttade erbeställare in i er första norska byggnad.Hur känns det?GBa: Bra, vi har haft tur. De bästa pro-jekten har alltid fantastiska och engage-rade beställare. Det här var en personsom vid första mötet bad om en kombi-nation av ett case study house och Bat-mangrottan.GBo: Projektet byggde mycket på vår läs-ning av den norska situationen.Vad vikan och vilken styrka och svaghet somfinns i landet.Vissa saker insåg vi attNorge är mycket bra på, som att den

norska varvsindustrin har otroliga pro-duktionsmöjligheter. Men byggindustrinär konservativ och i stort bara fokuseradpå träteknik inom bostadsbyggande.AK: Vi letade länge och hittade en metodsom gjorde det snabbt att bygga. Helatakstrukturen i stål är tillverkad på enmekanisk verkstad i Larvik och sedantransporterad i bitar till tomten. Detinnebar en snabb produktion och att upptill fyrtio personer kunde arbeta paral-lellt på byggarbetsplatsen.GBa: Det fungerade otroligt bra.Vi hadeen fest för alla som var involverade i byg-get och alla 150 hävdade att det var derasbyggnad. Kommunikationen mellan ossoch klienten var enormt viktig i det härprojektet.Arkitektur handlar om hurman aktiverar beställaren och tillsammansgenomför projektet.Vi hade precis enutställning där det vi ställde ut bara varkommunikation mellan klienten och oss.AK: Vi började arbeta väldigt fritt. Klien-ten kom med en modell och sa ”se inte denhär som en design, men som funktioner”.

De hade bara vissa specifika önske-mål, som betonggolv och New York-loft-känsla. Golvet och taket gjorde att vi ficktvå fria landskap med självbärande fasa-der. De vill ha ett stort hus, men absolutinte pompöst. Från vägen ser man baratvå små paviljonger.GBa: Huset är 600 nästan osynligakvadratmeter. Folk har letat efter husetutan att hitta det. I motsats till detmodernistiska huset som autonomtobjekt med möjlighet att bara tolereraen viss stil, en viss smak, blir det här barabättre ju mer de bor in sig.

1. V-house. Enfamiljsvilla vid Oslofjorden,2000–03. Landskap av W8.

2. V-house. Kök, entréplan.

3. V-house. En trappa ned, öppen spis med fjorden i fonden.

Foto Jereon Musch

ARENA SPACE GROUP

76 arkitektur 3-2004

1

23