i X-län

fåglar

årgå

ng 4

1

nr 1

- 201

0

GLOF är en regionalförening av SOF.Medlemsavgiften till GLOF är 150 kr för 2009.Ungdom t o m 18 år betalar 50 kr. Medlemmar iGLOF erhåller FiX utan särskild kostnad.

GLOF:s styrelse Övriga ledamöter:Ordförande: Mats Axbrink Magnus Åström 026-25 73 46

Blockv. 34 B, 824 34 Hudiksvall Olle Thyrestam 070-550 45 210650-963 87 Kent Westlund 0278-65 09 19

Vice ordf: Anders Johansson Krister Karlsson 0651-460 25Runstensv. 84, 804 33 Gävle026-61 25 02

Sekreterare: Robert Lindberg GLOF:s bibliotek 0278-65 09 19Ellervik 221, 820 23 Bergvik Kent Westlund, Tegnerv. 18, 823 30 Kilafors0270-100 88

Kassör och Stefan Persson Regionala rapportkommitéer (RRK)medlemsreg: Tönnånger 133 Gästrikland: Johan Södercrantz 073-6914940

823 92 Holmsveden Hälsingland: Stefan Persson 0270-42 21 560270-42 21 56 GLOF:s hemsida: http://www.sofnet.org/glof

Utgiven av: Gävleborgs Läns Ornitologiska Förening (GLOF)Utkommer med: Fyra nummer årligenAnsvarig utgivare: Mats AxbrinkRedaktion: Lars-Göran LindströmManus sänds till: Mats Axbrink, Blockvägen 34 B, 824 34 HudiksvallPrenumeration: 150 kr per kalenderår på pg.38 07 47-6

Gävleborgs LänsOrnitologiskaFörening (GLOF)

Lokala klubbar inom GLOF

Bollnäs: Hans HöglundTranvägen 13, 821 35 Bollnäs0278-160 29

Gävle: Gävle fågelklubbc/o Olle ThyrestamNorra Centralg 7, 803 11 Gävlekontakt@gavlefagelklubb.se

Hudiksvall: Jonas Lind, Tussmorvägen 21820 64 Näsviken,Tel.070-307 32 82

Söderhamn: Thomas TigerOxtorgsg. 4 B, 826 32 Söderhamn0270-150 69, info@silvertarna.se

SverigesOrnitologiskaFörening (SOF)

Postadress: Ekhagsvägen 3104 05 Stockholm

Telefon/fax: 08-612 25 30/08-612 25 36Hemsida: http://www.sofnet.orgEpost: info@sofnet.orgPrenumeration: Vår Fågelvärld (VF) kan

fås genom medlemskap iSOF. Medlemsavgifter295kr (bara VF) resp.385kr (VF+Ornis Svecia).Ungdomar upp till 21 år145 resp. 190 kr. Inbetal-ning görs på pg.19 94 99-5.

Fåglar i X-län Årg 41 Nr 1/2010 ISSN 0346-9662

Fåglar i X-län nr 1-10

Fåglar i X-län nr 1-103

INNEHÅLL NR 1 – 10

Styrelsens sida ......................................... 3Mats Axbrink

Skogsskydd i Gävleborgs län ....... 4Andreas Wedman

Lantbrukare är nyckeln tillmångfald .................................................. 13Sönke Eggers, Sören Eriksson

Något om sångsvanarna vid nedreDalälven ................................................... 18Per Aspenberg

Vitvingad trut ...................................... 22Martin Alexandersson

Foto första sidan: Storspov, Nylandet,Hudiksvall juni 2009. Foto: Lars GLindström

Foto sista sidan: Vitvingad trut, Bö-nan, Gävle i januari 2010. Foto:Martin Alexandersson

Styrelsens sida

Mats Axbrink

Fåglar i X-län - vår egen tidning

Visste ni att FiX nu utkommit i hela 40 år. I början avGLOF:s tillkomst så gavs det ut ett antal medlems-blad men från och med 1975 kom Fåglar i X-län utsom tidning. X-län är ju ett begrepp som inte före-kommer särskilt frekvent längre (för er som är rik-tigt unga så började exempelvis alla registrerings-skyltar på bilar i länet med ett X vid den tiden).Kanske borde vi fundera på att döpa om tidningen?

Jag gjorde en snabb genomräkning och kom framtill att hela 135 nummer (inklusive ett antal dubbel-nummer) av tidningen har getts ut, full med intres-sant information om länets fåglar. Totalt nästan femtusen (!) sidor har det blivit. Inte illa för en så passliten förening som vi ändå är. När jag och Lars-Gö-ran läste äldre nummer av tidningen så insåg vi attdet finns mycket trevliga artiklar som är väl värdaatt publiceras igen. Kanske ett kärt återseende avvåra äldre medlemmar, spännande för er som intevarit med ända från början.

Vi väljer att ”fira” 40-årsjubiléet med en artikelfrån 1979. Den handlar om en dagsaktuell art, sång-svan, och dess förekomst längs Dalälven. Även omalla känner till den explosionsartade utveckling somsångsvanen har haft så kanske inte så många kom-mer ihåg hur det egentligen såg ut på 70-talet? Vemgör någon uppföljande inventering och jämför hurdet är idag? Man kan som vanligt konstatera attmycket var känt även då trots nutidens massiva in-formationsflöde.

4Fåglar i X-län nr 1-10

Skogsskydd i Gävleborgs län

Andreas Wedman Länsstyrelsen

InledningHUR ARBETAR LÄNSSTYRELSEN MED ATT SKYDDASKOG? Hur många naturreservat bildar vi ochhur stor del av länets skogar kommer attundantas från skogsbruk? Jag ska försöka attsvara på dessa frågor i denna artikel. Vårtnaturskyddsarbete omfattar även andra ty-per av natur som till exempel våtmarker ochvattendrag, men jag kommer att hålla migtill arbetet med skogsskydd. Eftersom skyddav skogsmark är helt avgörande för om vi

ska kunna bevara den biologiska mångfal-den samtidigt som skogsbruket är en så passstor och viktig näring fokuseras oftanaturvårdsdebatten på just skydd av skogs-mark. Gävleborg är det län i Sverige medstörst andel skogsmark vilket gör frågan ex-tra aktuell för oss. Skogarna i länet har kraf-tigt påverkats av mänskliga aktiviteter un-der de senaste hundratalen år, men likafulltfinns det fortfarande kvar skogar som är opå-verkade av modernt skogsbruk och som har

Gam

la lövträd med rödlistade arter, som

denna lunglav på sälg, är enbristvara i dagens skogar. Foto: M

artina Kluge.

5Fåglar i X-län nr 1-10

mycket höga naturvärden. Efter det attmiljöbalken trädde i kraft 1 januari 1999har arbetet med formellt skydd av skog fåttfastare strukturer i form av fastställda måloch strategier. Jag ska beskriva hur vi arbe-tar efter våra strategier för att nå de upp-satta målen för skogsskydd. Ett viktigt be-grepp är ”produktiv skogsmark” som jagnedan kommer att förkorta PS. De uppsattamålen för skogsskydd anges i produktivskogsmark som definieras som skogsmarksom producerar mer än en skogskubikmeterper år.

HistorikFörst kan det passa bra med en liten tillbaka-blick. Ifjol, 2009, kan man säga att svensknaturvård firade hundra år eftersom de för-sta svenska nationalparkerna bildades 1909.Detta firande gällde även Gävleborgs läneftersom Hamra nationalpark i Ljusdalskommun var en av de nationalparker somavsattes då. Under första halvan av 1900-talet avsattes ett antal skogsområden somdomänreservat, vilket var en form av frivil-lig avsättning och alltså inte ett lagstadgatskydd. Många av domänreservaten kan liteskämtsamt benämnas ”frimärkesreservat”eftersom de ofta var mycket små och fyr-kantiga. Ett av undantagen från dessafrimärkesreservat är Ensjölokarna, som ären av de finaste skogarna som finns i länetidag. Redan 1924 avsatte Kungliga Domäns-styrelsen nästan 30ha runt Ensjölokarnanorr om Ramsjö vilket då var anmärknings-värt stort. Under andra halvan av 1900-ta-let började Länsstyrelsen av bilda naturre-servat och naturvårdsområden med stöd avden nya lagstiftningen i naturvårdslagen somträdde i kraft 1965. Arbetet med reservats-bildning under 1960- och 1970-talen präg-lades av små ekonomiska resurser. Dettaförde med sig att naturreservaten då oftavar små eller att andra naturvärden än de

skogliga skyddades, exempelvis objekt medgeologiska värden eller våtmarker som varbilliga att lösa in. Det var också vanligt attskogen inom naturreservaten inte löstes inutan att skogsbruk var tillåtet och exempelpå naturreservat med sådana regler finnsfortfarande kvar, bland annat längs vår kust-sträcka. Samhällets intresse för naturskyddökade under 1970-talet och 1979 påbör-jade Länsstyrelsen en inventering av urskogs-artade skogar i Gävleborgs län. 1982 publi-cerades resultatet där 47 skyddsvärda ob-jekt pekas ut om totalt 1 815 ha. I dessaingick flera av länets domänreservat. Underde kommande åren ökade statens anslag tillinlösen av mark för naturreservat successivtoch många av områdena i urskogsinvente-ringen skyddades. Framförallt under 1990-talet börjar arealen skyddad skog öka. 1996skrevs ett avtal mellan Assidomän och Na-turvårdsverket som medförde att en stor delav de gamla domänreservaten övergick tillatt bli lagstadgade naturreservat, för Gävle-borgs del handlade det om 25 områden. Närmiljöbalken trädde i kraft 1999 fanns det 90naturreservat i länet och 2 nationalparker.Inom dessa skyddade områden var 5 656ha PS skyddad varav ca 1 000 ha inom

Ensjölokarnas naturreservat norr om Ramsjö ärett av länets äldsta skyddade områden och ocksåett av de allra finaste. Foto: Länsstyrelsen Gävle-borg

Fåglar i X-län nr 1-106

Färnebofjärdens nationalpark som inrätta-des 1998.

Miljömål1999 tog riksdagen beslut om ett antal miljö-mål varav det 12:e, ”Levande Skogar”, ärdet som styr hur mycket skog som vi skaskydda i Sverige. Miljömålen ska vara upp-nådda år 2020, men många av målen for-mulerades som delmål som ska vara upp-fyllda år 2010. Delmålet om långsiktigt skyd-dade skogar är på nationell nivå formuleratsom att 900000 ha PS nedanför de fjällnäraskogarna ska undantas från skogsproduktiontill år 2010. Hur denna areal ska fördelas påolika typer av skydd visas i tabell 1.

De nationella målen är även uppdelade iregionala mål och hur arealerna för Gävle-borgs del ser ut framgår också av tabell 1.

Det kan här vara på sin plats att kortfattatnämna hur övriga former av skogsskyddfungerar.• Biotopskyddsområden bildas av Skogs-

styrelsen och gäller liksom naturreser-vat för evigt. De reglerar endast mark-ägarens markanvändning och är i van-liga fall mellan 2-20ha stora.

• Naturvårdsavtal har framförallt bildatsav Skogsstyrelsen. De har normalt skri-vits på 50 år och reglerar endast markägarens markanvändning. Formerna förnaturvårdsavtal håller i nuläget på attändras.

• Skogsmark som skyddas inom länets tvånationalparker räknas i samma kategorisom naturreservat.

Total areal Naturreservat Biotopskydd Naturvårdsavtal Frivilliga avsättningarNationellt mål 900000 320000 30000 50000 500000Regionalt mål 66000 17520 1750 2630 44100

Tabell 1. Tabellen visar de nationella och regionala målen för långsiktigt skydd av skogsmark i pro-duktiv skogsmark (ha).

• Frivilliga avsättningar är ofta inget for-mellt skydd. Skogsbolagen är certifieradeenligt FSC och de förbinder sig därmedatt avsätta fem procent av deras pro-duktiva skogsmark. Bland annat dessaarealer räknas in i kategorin frivillig av-sättningar.

Strategi för skydd av skog.Hur Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen skavälja områden för formellt skydd framgårav en nationell och en regional strategi somvar klar 2005 respektive 2006. I strategie-rna finns en urvalsmodell som avgör vilkaområden som ska prioriteras. Urvals-modellen kan verka krånglig, men vi arbetarmycket efter den och förhoppningsvis hjäl-per den oss att välja rätt skogar att skydda.När olika skogar ska jämföras mellan varan-dra ställs tre övergripande frågor:

1 Hur höga är de skogsbiologiska beva-randevärdena?

2 Har området några andra bevarande-värden utöver de skogliga?

3 Finns det några övriga förhållandensom påverkar skyddsbehovet?

1. Den första frågan är mest kompliceradoch för att bedöma den ställs ytterligare trefrågor:

A Hur höga är områdets naturvärden i sig?B Hur är de långsiktiga förutsättningarna

att bevara områdets naturvärden?C Finns någon av länets så kallade ”priori-

terade” skogstyper” inom området?

7Fåglar i X-län nr 1-10

Frågan A handlar om att göra en natur-värdesbedömning för skogen. Här tittar vipå naturvärdesstrukturer som mängden dödved, andelen gamla träd, andelen lövträdoch så vidare samt antalet hotade och röd-listade arter. B. handlar om hur stort områ-det är och hur långt avståndet är till liknandeskogar med höga naturvärden. Här är be-greppet ”värdetrakter” centralt. De är om-råden som har större andel skogar med höganaturvärden jämfört med övriga delar avlänet. Länets värdetrakter är redovisade iden regionala strategin och kan slås sammantill tio olika områden. Exempel på samman-slagna värdetrakter är ”Norra Hälsingslandsgammelskogar”, ”Hornslandet – Agön” och”Färnebofjärden-Kalkområdet”. Tanken äratt formellt skogsskydd framförallt ska kon-centreras till dessa värdetrakter. De ”priori-

terade skogstyperna” i fråga C. är fastställdai strategin och är för Gävleborgs län blandannat större naturskogar, lövbrännor ochkalkbarrskogar. De ”prioriterade skogs-typerna” är sådana som Gävleborg har ettinternationellt ansvar för eller som ansesunderrepresenterade i den skog som redanär skyddad.

2. Andra bevarandevärden än de skogligaär till exempel om det finns värdefulla vat-tendrag eller våtmarker inom det aktuellaområdet. Det kan också handla om högakulturhistoriska värden eller höga värdenför friluftslivet.

3. Förhållanden av mer praktisk karaktärsom också påverkar hur vi ska prioritera ärexempelvis om ett område är avverknings-

Lövbrännor tillhör en av de så kallade prioriterade skogstyperna i strategin. Här en bild frånMåndagsbergsområdet på gamla aspar. Foto: Andreas Wedman.

Fåglar i X-län nr 1-108

för att påbörja ett nytt reservatsärende ärgången att vi föreslår området till Natur-vårdsverket och de i sin tur tillstyrker områ-det och i och med det även tar på sig attbetala intrångsersättningar eller köpe-summor till de markägare som berörs. Ti-den från det att vi börjar med att arbetamed ett område till dess att ett naturreser-vat är beslutat och klart varierar men inormalfallet tar det flera år.

Andra miljömålNågot som krånglar till arbetet med miljö-målet för Levande Skogar är det faktum attdet finns flera andra miljömål som styrnaturreservatsbildningen. Dessa är miljömål11, Myllrande våtmarker, miljömål 10, Havi balans samt levande kust och skärgård ochmiljömål 8, Levande sjöar och vattendrag.Enligt delmålen för dessa tre olika miljömålska ett stort antal våtmarker, sjöar och vat-tendrag samt kustobjekt också få långsiktigtskydd till 2010 i form av naturreservat. Detär förstås bra, men problemet är att all pro-duktiv skogsmark som behövs i dessa natur-reservat, exempelvis skyddszoner mot vat-ten och våtmarker, ska avräknas från denareal skogsmark som ingår i miljömålet förLevande skogar. Detta för med sig att arbe-tet med prioriteringen enligt skogsstrategintill viss del sätt ur spel eftersom den skogsa-real som ingår i de övriga miljömålen priori-teras på annat sätt. Givetvis för det ocksåmed sig att det får plats färre rena skogs-objekt inom delmålet för Levande skogar.

SNUSEtt specialfall som i sammanhanget är värtatt nämnas är arbetet med skogsskydd påstatlig mark i det så kallade SNUS-projektet.Under 2003 fick Länsstyrelserna i Sverige iuppdrag att naturvärdesinventera all statligskogsmark. För Gävleborgs del handlade detframförallt om Sveaskogs markinnehav. De

anmält eller ute till försäljning. Andra exem-pel är om en kommun delfinansierar ett na-turreservat eller om ett område kräver akutskötsel för att behålla naturvärdena.

När Länsstyrelsen tillsammans med Skogs-styrelsen har gjort en bedömning enligt ovan-stående modell och kommit fram till att ettområde kvalificerar sig för formellt skyddåterstår frågan om vilken skyddsform som ärmest lämpad. Om området är stort, om detkräver skötsel på något sätt eller om det krä-ver regler för hur exempelvis friluftsliv skafå bedrivas så är naturreservat den bästaskyddsformen.

Hur arbetar Länsstyrelsen?Länsstyrelsen arbetar med en stor geografiskdatabas över länet som innehåller områdenmed höga naturvärden. Ursprunget till om-rådena i basen varierar, det kan vara områ-den som varit välkända sedan länge men detkan också vara områden som allmänheteneller naturvårdsorganisationer har tipsat omeller områden som Länsstyrelsen hittat i sam-band med olika inventeringar. Länsstyrelsenhar under åren besökt och inventerat en stordel av områdena i databasen, men det finnsfortfarande objekt som är oinventerade. Deobjekt som är inventerade har eninventeringsrapport och i den finns även enbedömning huruvida området bör skyddassom naturreservat eller inte. De områdensom håller för eventuell naturreservats-bildning förs till kategorin ”utredningsobjekt”som sedan ska prioriteras mot varandra en-ligt strategin. Hur många av dessa priorite-rade utredningsobjekt som vi varje år börjararbeta med begränsas inte bara av våra egnaresurser utan även av tillgången på värderareoch förhandlare som vi använder oss av imarkåtkomstfrågor samt hur mycket arbetesom Lantmäteriet hinner med. Naturvårds-verkets budget för naturreservatsbildning kanäven den vara begränsande. Beslutar vi oss

9Fåglar i X-län nr 1-10

skogar som Länsstyrelsen bedömde varaskyddsvärda publicerades i en rapport 2004.Vad som skulle hända med dessa skogar varlänge oklart, men i Gävleborg skyddades flerasom naturreservat under de därpå följandeåren. 2008 nåddes en överenskommelsemellan Naturvårdsverket och Sveaskog somgick ut på att de resterande skogarna somrapporterats också skulle bli naturreservat,med undantag av några områden som skyd-das genom Sveaskogs Ekoparker. Sveaskogskulle kvarstå som ägare till skogsområdenaoch Naturvårdsverket skulle inte behöva be-tala för dessa naturreservat. Naturreservatenskulle formellt bildas under 2009, något somLänsstyrelsen fick arbeta mycket med för atthinna. I februari 2010 var alla SNUS-objektinom Gävleborg formella naturreservat. 19

nya naturreservat bildades på sammanlagt1245 ha PS. Värt att komma ihåg är att dessaområden inte prioriterades enligt skogs-strategin och eventuellt trängde sig före an-dra skogsområden med större skyddsbehov.

Når vi målen?I år, 2010, ska alltså delmålet för långsiktigtskyddad skog vara uppnått. Det har dockvarit klart under flera år att de uppsattamålen inte kommer att nås till 2010, varkenpå nationell eller på regional nivå. Tabell 2visar hur utfallet nationellt och för Gävle-borg såg ut i slutet av 2008 enligt Skogs-styrelsens redovisning.

Det är svårt att bedöma storleken på defrivilliga avsättningarna. Skogsstyrelsen be-dömer att det målet kan vara nått, eller att

Den gamla tallskogen på Storkvarnberget skyddas nu som naturreservat i och med uppgörelsen omSNUS-objekten. Foto: Henrik Gustafsson.

10Fåglar i X-län nr 1-10

målet är nära att nås. Vilka naturvärden somfinns inom de frivilliga avsättningarna ärännu svårare att bedöma eftersom stora de-lar av dessa arealer inte specifikt redovisasnågonstans. Exempel på frivilliga avsätt-ningar som dock redovisas är de skogar somSveaskog avsätter i sina Ekoparker.

Siffran för Gävleborgs naturreservat i ta-bell 2 haltar något och behöver förtydligas. Ifigur 1 visas hur arealen skogsmark som skyd-das genom naturreservat i länet ökat sedan1999. Kategorin ”påbörjade och godkända

naturreservat” innehåller de skogar somnaturvårdsverket godkänt men som ännuinte köpts in. Det totala antalet bildade na-turreservat i Gävleborg är i dagsläget 165stycken, och i dessa skyddas dryga 12 500ha PS.

Några faktorer har gjort det svårt att nåmålet. Till att börja med hinner vi inte medatt ta fram formella beslut och skötselplanerför naturreservat i den takt som skulle krä-vas för att nå målet. Sedan är det svårt atthinna med att lösa in mark i den utsträck-

Tabell 2. Hur stor del av miljömålen för långsiktigt skyddade skogar är uppfyllda år 2008enligt Skogsstyrelsen.

Total areal Naturreservat Biotopskydd Naturvårdsavtal Frivilliga avsättningarNationellt mål 900000 320000 30000 50000 500000Uppfyllt 2008 ? 204668 16400 21560 ?

Regionalt mål 66000 17520 1750 2630 44100Uppfyllt 2008 ? 11213 812 1190 ?

Figur 1. Diagrammet visar hur arealen skogsmark i Gävleborg som skyddas genomnaturreservat ökat sedan 1999.

11Fåglar i X-län nr 1-10

Många vindkraftverk planeras nu i höjdområden i skogslandet. Foto: Mats Axbrink.

ning som skulle krävas, något som framfö-rallt gällt under de senaste åren. De storaskogsbolagen i Sverige säljer i dagsläget intemark till Naturvårdsverket för natur-reservatsbildning. Anledningen till detta äratt de vill ha ersättningsmark istället förpengar, något som hittills inte varit möjligtatt få fram. I väntan på att denna fråga skaavgöras på nationell nivå har våra bolags-objekt stått stilla. Vidare har anslagen till in-köp av mark skurits ned under de senareåren. 2009 blev det märkbart närNaturvårdsverkets pengar för detta tog slutinnan halva året gått.

Figur 2 illustrerar hur stor andel av länetsskogsmark som kommer att vara skyddad närdelmål 1 är uppfyllt. Andelen formellt skyd-dad skogsmark genom naturreservat, natio-nalpark, biotopskyddsområde och natur-vårdsavtal kommer då att vara 1,8 procent

Figur 2. Figuren visar hur stor del av länets skogsmark som kommer att ha ett långsiktigt skydd närdelmål 1 inom ”Levande skogar” är uppfyllt.

av länets totala areal produktiv skogsmark.

FramtidenI nuläget är det oklart hur arbetet med skogs-skydd kommer att fortlöpa när delmål 1 äruppfyllt. Under 2010 pågår det arbete medatt formulera nya delmål för Levande Sko-gar för perioden 2010 – 2020, men vi vetinte om det kommer att innebära att ytterli-gare arealer skogsmark ska få formellt skydd.Klart är i alla fall att det finns mer skydds-värd skog i länet än det som får plats i delmål1. I de så kallade utredningsobjekten i vårdatabas, det vill säga de skogar som Länssty-relsen har inventerat och bedömt somskyddsvärda, finns ungefär 7300 ha PS sominte ryms inom delmål 1.

Om man är intresserad av att följa arbetetmed skogsskydd kan man besöka Länsstyrelsenshemsida. Där lägger vi ut våra förslag till nya

12Fåglar i X-län nr 1-10

naturreservat som är ute på remiss. Där finnsäven information om och vägbeskrivningar

till de flesta av länets redan bildade naturre-servat.www.lansstyrelsen.se/gavleborg

Död ved är mycket viktigt för den biologiska mångfalden. Bilden är tagen i Paradisbergets naturre-servat. Foto: Kristina Persson.

Tretåig hackspett och talltita är arter som trivs i naturskogsartade biotoper. Foto: Lars G Lind-ström.

13Fåglar i X-län nr 1-10

UTARMNINGEN AV DEN BIOLOGISKA MÅNGFALDEN iodlingslandskapet är ett faktum. Samtidigtsom lantbruket är en nyckel till mångfaldenså medför effektivisering men även nedlägg-ning av brukandet begränsningar för mångaarter. Användningen av kemiska bekämp-ningsmedel mot insekts- och svampangreppi grödorna orsakar stora skador på den bio-logiska mångfalden. Detta framgår av en

aktuell studie – ledd av Sveriges Lantbruks-universitet (SLU) - i nio jordbruksområden,från Spanien och Irland till Sverige och Est-land. Tillkommande bekymmer är attjordbrukslandskapet förändras rent fysiskt isnabb takt. De obrutna fälten blir allt störreoch domineras av vall och höstsäd med högoch tät vegetation som begränsar tillgångenpå föda för många jordbruksfåglar. De mer

Lantbrukare är nyckelntill mångfald

Sönke Eggers, Sören Eriksson

Sånglärka-den art som finns på flest gårdar. Foto: Sönke E

ggers.

14Fåglar i X-län nr 1-10

gammaldags bondegårdarna med mindretegar, kantzoner och större variation ijordbrukslandskapet läggs ner och riskeraratt försvinna helt.

Gifterna dilemma för lantbrukarnaLantbrukare har minst tre uppdrag – att le-verera mat, få lönsamhet i sin verksamhetoch att bevara den biologiska mångfalden ijordbrukslandskapet. Dessa mål går ofta interiktigt ihop. Maten levereras – men en för-dubblad avkastning i jordbruket innebär atthälften av växtarterna och en tredje del avjordlöparna och fåglarna försvinner frånodlingsmarken. Dessutom försämras den bio-logiska kontrollen av skadegörare. Det finnsäven risk att gifter slå ut viktiga pollinatörersom bin och humlor. Utan deras ”ekosystem-tjänster” kan till och med odlarnas verksam-het bli hotat.

Forskarna hos SLU menar att det europe-iska jordbruket är i akut behov av att minskaanvändningen av bekämpningsmedel. Mendet verkar vara lättare sagt än gjort. Att maxi-mera avkastningen på kort sikt och samti-digt bevara den biologiska mångfalden upp-lever många lantbrukare, rent praktiskt, somen målkonflikt. Men är det verkligen det?Problematiken är allvarlig och komplex. Detär samhället som bär det kollektiva ansvaretför utarmningen – men vad gör du när fåg-larna tystnar? Det är du som konsument ochnaturvårdare som kan bidra med att öppnaen dörr till mer lärksång. Det är lantbrukarnasom är nyckeln till mångfald!

Uthållig brukandeEn grundförutsättning för både matproduk-tion och biologisk mångfald är ett uthålligtbrukande av jorden. Ett brukande som äranpassat till naturens egna förutsättningar.Vi har en lång väg kvar att gå för att uppfyl-ler två av de 16 nationella miljömål som riks-dagen antagit – ”ett rikt odlingslandskap” och

”en giftfri miljö”. Lantbrukarnas organisatio-ner, naturvården, forskare, regeringen ochriksdagen borde tillsammans kunna finnamöjliga åtgärder som gör att vårens främstabudbärare - lärka, vipa, stare och svala – ocksåryms i framtidens jordbrukslandskap.

Samarbete för mer lärksångSveriges Ornitologiska Förening (SOF) ochHushållningssällskapet (HS) har etablerat ettlångsiktigt och rikstäckande samarbete mel-lan lantbrukare och fågelskådare som syftartill att hitta nya vägar som är biologiskt ut-hålliga, men samtidigt tillåter ekonomisk ut-veckling.

Projektet Fågelskådare och lantbrukare isamarbete startades våren 2007 och omfat-tar för närvarande cirka 200 gårdar (se kartanedan). Vi vill att bönderna upplever naturvård

Fördelning av gårdarna över landet. Utöver dessaså finns 6 gårdar längre norrut också, med dennordligaste i Övertorneå.

Fåglar i X-län nr 1-1015

som roligt och meningsfullt i stället för krång-ligt och obegripligt. Utgångspunkten är att sätta lantbrukar-nas naturintresse i fokus. Detta skiljer sig oftafrån naturvårdarens. Brukare talar gärna omatt nyttja och förvalta naturen, medan na-turvårdare vill skydda och bevara den. Vikanske vill samma sak i mångt och mycketmen har ibland svårt att lyssna på varandra. Det är också viktigt att lantbrukarna, somska utföra de naturvårdande åtgärderna,upplever att dessa gör nytta. För att kunnalyckas med detta måste vi följa uppinsatsernas effekter på gårdsnivå. I ett förstasteg får markägare sina gårdar inventeradepå häckande fåglar och erbjuds rådgivningdär konkreta åtgärder för att gynna fåglarnapå gården föreslås. Återinventeringar ochuppföljande rådgivning genomförs mednågra års mellanrum. Genom samarbetetmellan fågelskådare och lantbrukare skapasförutsättningar som krävs för att ”våra går-dar” kan bidra till att nå det nationella miljö-kvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” somregeringen satt upp. Projektet har en förebild från Storbritan-nien där mer än 4 000 gårdar blivit invente-rade på fåglar sedan 1999. På en majoritetav dessa gårdar har åtgärder för fåglarnagenomförts. Även aktuell forskning på SLUbekräftar att det pågående projektarbetet iSverige är viktigt för att bättre ta vara pålantbrukarnas kompetens och naturintresseinom svensk naturvård.

Vilka gårdar är med i projektetHittills har 191 gårdar varit med i projektet.Vi har medvetet valt att rikta oss mot gårdarstörre än 50 ha. Våra deltagande gårdars ge-nomsnittliga storlek är cirka 150 ha (räknatpå 2007-08 års gårdar). Det här är betydligtstörre än de 37 ha åker som medelarealenpergård är nationellt sett. 60 procent avvåra gårdar är större än 100ha, jämfört med

bara 10 procent på riksnivå. Andelen kon-ventionella gårdar är 68 procent och ande-len ekologiska gårdar 32 procent. Det är enklart högre andel ekologiskt än rikssnittetsom idag ligger på 10-11 procent. Även an-delen bland våra gårdar med någon formavbetande djur (får, nöt, häst) är hög, näs-tan 45 procent. Bland djurgårdarna är åttaprocent mjölkgårdar.

Vilka fåglar finns på gårdarna?Glädjande är att vi hittar relativt gott omflera av de riktigt ovanliga arterna. Ett ex-empel är kornknarren, en art som genomsin långa och sena häckningsperiod har svårtatt hinna få ut sina ungar i dagens jordbruks-landskap. Den hittar vi ändå på var 20:egård. Även tornfalk och gulärla överraskadeoss positivt, genom att ses på var fjärde gård.Konkreta naturvårdsinsatser gör skillnad!Rådgivningen har just avslutats med de går-dar som inventerats 2009. Efter att ha gettråd till över 150 gårdar så märker vi att detfinns en vilja att göra åtgärder som är braför fåglarna. Något vi ofta tar upp är bl.a.anläggande av lärkrutor, insådd av kant-zoner och skyddszoner och slåttertider påvallar och gröngödslingar. Anläggning avsmåvatten och lähäckar är också åtgärder vi

Fördelning av konventionella och ekologiska går-dar på gårdsareal (N=191 gårdar). De fyra störstagårdarna haren areal på 700, 800, 1 000 och 5 000ha).

16Fåglar i X-län nr 1-10

gärna förespråkar, och som vi vet gör stornytta. Sprutfria zoner i fältkanter och tid-punkter för ogräsharvning diskuteras ocksåflitigt under våra gårdsbesök. Vi försöker vidrådgivningen hitta enkla metoder, som texosådda ”lärkrutor”, som går ihop medbrukandet. Lärkrutor har även varit på för-slag att ingå i de svenska miljöersättningarnaockså, men det blev inte så i våras tyvärr.

Viktigt med variationVi märker tydligt när vi tittar på inventerings-resultaten att variationen är viktigt. Det

handlar mycket om att blanda höst- och vår-sådd, få in blommande grödor, få ut vallarpå slätten och utveckla befintliga kantzoner.Skiften om 40-50 hektar med samma grödablir helt enkelt för enahanda.

En spännande nyhet är att nästa år höjsersättningen till 3 000 kr/ha iår. Då finnschansen att nyetablera bra fågel- och insekts-miljöer. Ta inte bara den billigaste gräs-blandningen av bara farten. Det är nu tillå-tet att blanda i fågel/pollinatörsvänliga sor-ter. Utnyttja möjligheten till 10 procent balj-växter (klöver, lucern, käringtand) fullt ut,och komplettera med blommande växter

17Fåglar i X-län nr 1-10

Diken är ett viktigt element för mångfalden i jordbrukslandskapet. Foto Sönke Eggers.som cikoria, svartkämpe, honungfacelia(honungsört) med flera.

Skapa viloperioder i vallarnaFlera av fågelarterna som lägger sina bonute i fälten gillar vallar. Här har vi ofta dis-kussioner kring skördetid och putsningar. Vimärker att ibland räcker det med att senare-lägga skörden några dagar för att gynna vissaarter. Att ha minst 6 veckor mellan 1:a och2:a skörd ger tex lärkan en chans tillomhäckning. Kul är att fler och fler använ-der fröblandningar med fler sorters klöver i,vilket ger mer kontinuerlig blomning.

Ett konkret verktyg, som vi tagit fram i

samarbete med lantbrukarna är artfaktabladför ett 20-tal ”Jordbruksfåglar”. På bladenfinns fakta om varje fågelart, samt exempelpå vad just den arten behöver. Här finnsmassor av kunskap och relativt enkla tips påhur man kan gynna fåglarna.

Med artfaktabladen som arbetsmetod villvi uppmuntra dig att vara med i projektetför att ta reda på vilka åtgärder som ger bästverkan. Vill du beställa artfaktabladen ellerär du intresserad kontakta Sönke Eggers,SOF, 076-8283848, sonke.eggers@ekol.slu.seeller Sören Eriksson, HS, 070-746 25 88,soren.eriksson@hush.se.

18Fåglar i X-län nr 1-10

Syftet med denna artikel är dels att peka på det speciella in-

tresse som sångsvanrastningarna varje vår vid nedre Dalälven måste

tillmätas, dels att försöka ge en grov bild av var och

i vilken omfattning svanarna rastar i älven. Det är min förhopp-

ning att dessa uppgifter snart kan kompleteras till en mer full-

ständig bild.

Vid skydd av fågelbiotoper brukar kanske i första hand intresset

knytas till reproduktionsområden. Men man är också medveten om att

andra platser, koncentrerade vintertillhåll eller viktiga rast-

platser under flyttningen, kan ha största betydelse för fåglarna.

För åtskilliga våtmarks arter sker sammandragningar till mindre

geografiska områden under icke häckningstid. Som ett mått på bety-

delsen av sådana tillhåll har man använt principen att jämföra det

antal aven viss art som regelbundet dyker upp på lokalen med den

totala populations storleken inom en större region (se t ex Nils-

son 1976). Det är då att särskilt lägga märke till att sångsvanen

i ett större sammanhang måste betraktas som en ovanlig fågel, med

en skattad vinterpopulation inom västra Palearktis om något i

storleksordningen 20.000 fåglar (uppgifterna varierar något mellan

Cramp 1977 och de källor Nilsson 1976 grundar sig på). Redan en

rastplats med 200 sångsvanar skulle alltså beröra 1% av beståndet,

och bör förstås kunna klassas som riksintressant.

Under våren tycks sångsvanarna i vårt land ha en benägenhet att

stanna till i större antal på relativt få platser (se t ex Nilsson

& Nilsson 1978), där de å andra sidan kan hålla till i längre pe-

rioder. På våren når populationen ett minimum och (som påpekas av

Nilsson & Nilsson 1978 m fl) då är förhållandena vid rastplatserna

av särskilt stor betydelse eftersom de har betydelse för svanarnas

kondition, och därmed reproduktionsresultat.

Att svanarna samlas på så få platser kan ha att göra med stränga

NÅGOT OM SÅNGSVANARNAVID NEDRE DALÄLVEN

Per Aspenberg

Denna artikel är tidigare publicerad i Fåglar i X-län nr 1-1979

19Fåglar i X-län nr 1-10

miljökrav vad beträffar rasttillhåll. Nilsson & Nilsson (1978) på-

pekar att lämpliga lokaler riskerar att försvinna i rask takt, bl

a genom en pågående snabb eutrofering. En bättre kartläggning och

ett mer verksamt skydd för våra sång svan lokaler efterlyses.

Trots att många ornitologer (och stora skaror av allmänt natur-

intresserade) besöker Dalälven på våren för att titta på

sångsvanarna, finns såvitt mig bekant få uppgifter publicerade om

rastningen. Strävanden att sammanställa siffror motverkas

av att de kringboende separeras genom naturliga och administ-

rativa gränser (bl a innebärande olika regionalavdelningar av

SOF).

Från X-län finns en relativt sentida uppgift under rubriken

”Skyddsvärd natur i Gästrikland”(Risberg 1973) om rastplatsen

i nordöstra Färnebofjärden, där det också hävdas att rastplatsen

skulle fått sin betydelse först för idag ca 25 år sedan. I april

1976 företog förf. en flyg inventering som, tillsammans med andra

uppgifter från dalälvsinventeringen och diverse rapporter från

GLOF-exkursioner, får bilda faktaunderlag till det nedanstående.

De första sångsvanarna kommer ungefär i månadsskiftet februari-

mars, varefter antalen gradvis växer fram till ett maximum som

flertalet observatörer placerar in under de första dagarna i april

(ett normalår). övervintring har (enligt ornitologer i Söderfors)

förekommit vid älven, men får betraktas som undantag.

Någon särskilt stor omsättning av svanar sker inte under de för-

sta veckorna, då flockkonstellationerna visar på att samma fåglar

faktiskt kan stanna på en viss plats i många veckor. Att viss

bortflyttning påbörjas någon vecka in i april verkar dock klart.

Sålunda minskade antalet svanar på kontrollerade lokaler i älven

mellan 760404 och 760408. Från mitten av april finns rena

utsträckobservationer från älvmynningen, t ex 680414, då 34 ex

lågflög från älvmynningen förbi Eggegrund och vidare ut mot havet

i nordost. Så sent som i maj kan enstaka svanar dröja sig kvar,

men översomrare har endast konstaterats i Storfjärden (l ex 760814

och 760919).

Om låg omsättning råder under hela vårrastperioden kan total-

antalet sångsvanar under hela våren uppskattas till runt 2000, men

kan alltså vara betydligt fler om omsättningen skulle vara hög un-

der slutfasen av flyttningen. Samtidigt torde under topptid betyd-

ligt mer än 1000 ex husera inom området.

20Fåglar i X-län nr 1-10

Fördelningen mellan olika rast-

platser längs nedre Dalälven är

förstås avhängig issituationen,

innebärande att strömmande vat-

ten och bl a utflöden i sjöar

favoriseras tidigt på våren. Av

vidstående karta kan ses

att de viktigare rastområdena

ligger på platser med överdämda

eller översvämmade älvängar, som

tydligen erbjuder goda närings-

möjligheter.

Färnebofjärden tycks vara den

viktigaste rastplatsen med

maxantalom ca 500 ex koncentre-

rade till norra delen resp

strömmarna på västsidan av

Mattön. I närbelägna Fängsjön

(inkl tillflöden) rastar också

regelbundet mängder av svan, med

ungefärligt maximum om 200 ex.

Mindre ansamlingar påträffas vi-

dare nedströms Gysinge och i

strömdragen mellan öarna i

Hedesundafjärden. Vid Bredforsen

och i nedströms liggande Kågbo-

grenen infinner sig svanarna ti-

digt, med ca 100 ex som maxtal.

I Untrafjärden, nära Sjöbo,

finns ett välkänt tillhåll, där

största antal uppgivits till 200

ex.Ungefär lika många har setts

i det likaledes pålitliga

Grimsarboområdet. Även i Stor-

fjärden har samtidigt närmare

200 ex setts.

Under större delen av säsongen torde den geografiska fördelning-

en motsvara den bild som ges av kartan från flyginveteringen 8

april 1976. Den berörde även älven uppströms Färnebo- och ned-

ströms Storfjärden, men här hittades bara några få svanar. på kar-

tan har symboler inritats för flockar av olika dignitet, och

totalantalet per delsträcka av älven markerats. Fältkontroller vi-

sade på en i genomsnitt 20%-ig minskning av antalen mellan 760404

och 760408 (datum för fiygräkningen), varför antalen på kartan

inte torde vara extrema på något sätt.

Artsammansättningen i svanflockarna är av allt att döma ganska

ensartad. Knölsvanandelen varierade kring endast 2-5%. Mindre

sångsvan sållas ibland fram ur mängderna, t ex vid Untrafjärden l

ex 760407-13 eller vid Färnebofjärden l ex 750329, l ex 750410, 2

ex 750423-26, men ingenting talar för att de skulle förbises i

några större mängder.

Slutligen är det bara att hoppas att denna redovisning stimule-

rar till att lyfta fram i ljuset ytterligare kunskap om sångsvan-

rastningarna vid Dalälven, som jag är övertygad om finns att hämta

hos mången läsare av detta blad.

LITTERATUR

Cramp. 1977. Handbook of the Birds of Europe the Middle East and

North Africa.

Nilsson, L. 19.76. Internationellt betydelsefulla rast- och över-

vintringslokaler för andfåglar i Södra Sverige. Vår Fågelvärld

35: 1.30-136.

Nilsson, S G & Nilsson I. 1978. Resting of the whooper swan Cygnus

cygnusin south Sweden during spring migration in relation to

recent habitat changes. Anser Supplement 3: 195-197. Risberg, L.

1973. Skyddsvärd natur i Gästrikland. Vår fågelvärld 32: 134-138.

21Fåglar i X-län nr 1-10

22Fåglar i X-län nr 1-10

DET HADE BLÅST HÅRDA NORDOSTVINDAR i ett pardagar strax före, under och efter nyårs-helgen. Jag och Per Aspenberg skulle invigaårets första dag med att ta en sväng till Fors-backa soptipp för att titta efter en vittrutsom Sven H Jansson hade hittat någon dagtidigare. Först var vi dock sugna att se havet

och åkte ut till Bönan för att se om det varöppet vatten och vad som låg där. Efter denlilla promenaden ut till själva lotsstationenfrån parkeringen såg vi en sångsvan, ett parhavsörnar, ett par fiskmåsar, gråtrutar ochen havstrut samt att Per var först med att fåsyn på den kvarstannande kungsfiskaren som

Vitvingad trut

Text och foto Martin Alexandersson

23Fåglar i X-län nr 1-10

var i viken norr om Bönan. På vägen tillbakaringde Olle Thyrestam och Per Thelin somockså ville följa med ut till Forsbackatippenoch vi bestämde en tid när vi skulle ses därute. När jag skulle ta ett sista span i vikennorr om Bönan fick jag se en gråtrut samt enliten smäcker vitfågel som såg ut som en fisk-mås med helvita yttre vingpennor. Vi kon-staterade snabbt att det inte var en vittrutsom vi hade på hjärnan då vi snart skulle utoch leta efter en på tippen. Den var alldelesför liten och klen, den såg för smäcker ut föratt vara en trut och jag var inne på en fisk-mås med pigmentfel. Den såg ut att ha gan-ska stora vita fläckar på ett par ryggfjädrarsamt de ljusa pennorna men näbben såg kne-pig ut. Jag sett nyligen sett en skrattmås medliknade teckning och funderade på om detvar samma fenomen på denna individ. Detfick bli ett par snabba bilder innan vi åkte uttill Forsbackatippen och mötte upp Olle ochPer T.

Senare på eftermiddagen när jag sattframför datorn med bilderna uppdragna iansiktet fick jag det inte alls att stämma meden felfärgad fiskmås. Jag hade lyckats få enbild när fågeln vingade sig och på den sågman att de blekgrisrosa benen inte hellerstämde in på en fiskmås så hur jag än vredoch vände på det fick jag det inte till en fisk-mås. Vittrut och vitvingad trut skall vara vitanär vi ser dem här, hade jag i bakhuvudet,då det nästan bara är ungfåglar vi ser iSverige. Jag tyckte nu att allting stämde väl-digt bra in på en adultliknande vitvingad trutmen vågade inte sätta ner foten utan mai-lade först över bilden till min gode vän BjörnDellming från Göteborg utan att säga vadjag trodde det nu var. Han svarade glatt attdet där ser ut som en vitvingad trut, troligenen hona då den är så näpen. För att varariktigt säker så skickade jag nu även bildentill David Erterius från Lund som är en avvåra trutexperter och han kunde enkelt kon-

statera att visst är det en vitvingad trut ochredan på de första bilderna att fågeln intevar helt adult utan var i sin tredje vinter-dräkt. Nu kunde alla intresserade informe-ras av såväl BMS, Svalan samt via den lokalaSMS-listan Håkan Söderman administrerarsom kallas GäX-larm (GäX når cirka 35 per-soner idag). Den andra januari sov jag utoch lät alla andra nyfikna spana efter truteni snöstormen som rådde. Efter ett par tim-mar kom det ett positivt besked och alla somtrotsat stugvärmen fick sin belöning. Nukunde jag inte hålla mig hemma längre utandrog ut mot Bönan men fick en lite galenidé. Man kanske kunde mata truten så denstannar kvar längre? Jag sladdade in på Willysoch köpte både frusna strömmingsfiléer samten liten kniv. Strömmingen tinade jag så gottdet gick via bilframrutefläkten som fick gåpå max ut till Bönan. Sagt och gjort en rejälbit halvfrusen sill kastades ut mot truten somlåg trettio meter från land. Skulle den bliskrämd och dra? Nädå, den betedde sig somalla vitfåglar gör när de får mat, glupskt slu-kade den biten och sedan fick den ett parbitar till. Det gjorde att fågeln sedan kundematas in och betraktas på några få metersavstånd fram till och med den 17:e januarioch då låg isen redan tjock men fågeln komvarje dag ändå och åt av utslängd, sill, lax,gädda och andra spännande smak-upplevelser.

Det finns två tidigare fynd rapporterade iSvalan, ett från 60-talet och ett från 2008 iGästrikland som är obehandlade av RRK. Detfinns ytterligare ett par observationer sominte finns i Svalan eller är behandlade av RRK.Så detta fynd är det första godkända fyndeti såväl Gästrikland som länet!

Hur gick det på Forsbackatippen för osspå eftermiddagen? Jo vi passade på att dubb-lera Svens vittrutar och hittade alltså en vit-tut till. Att hitta två udda trutar samma dagvar en härlig start på året!