Vattenöversikt i tre skånska åar

Justyna Czemiel BerndtssonLars Bengtsson

VA

-Forsk rap

po

rt Nr 2006-22

VA-Forsk

VA-Forsk

Författarna är ensamma ansvariga för rapportens innehåll, varför detta ej kan åberopas såsom representerande Svenskt Vattens ståndpunkt.

VA-Forsk är kommunernas eget FoU-program om kommunal VA-teknik. Programmet finansieras i sinhelhet av kommunerna, vilket är unikt på så sätt att statliga medel tidigare alltid använts för denna typ av verksamhet. FoU-avgiften är för närvarande 1,05 kronor per kommuninnevånare och år. Avgiften är obligatorisk. Nästan alla kommuner är med i programmet, vilket innebär att budgeten årligen omfattar drygt åtta miljoner kronor.

VA-Forsk initierades gemensamt av Svenska Kommunförbundet och Svenskt Vatten. Verksamheten påbörjades år 1990. Programmet lägger tonvikten på tillämpad forskning och utveckling inom det kommunala VA-området. Projekt bedrivs inom hela det VA-tekniska fältet under huvudrubrikerna:

DricksvattenLedningsnätAvloppsvattenreningEkonomi och organisationUtbildning och information

VA-Forsk styrs av en kommitté, som utses av styrelsen för Svenskt Vatten AB. För närvarande har kommittén följande sammansättning:

Anders Lago, ordförande SödertäljeOlof Bergstedt Göteborgs VA-verkRoger Bergström Svenskt Vatten ABDaniel Hellström Stockholm Vatten ABStefan Marklund LuleåMikael Medelberg Roslagsvatten ABAnders Moritz LinköpingPeter Stahre VA-verket MalmöJan Söderström Sv KommunförbundetGöran Tägtström BorlängeAgneta Åkerberg Falkenberg

Steinar Nybruket, adjungerad NORVAR, NorgeThomas Hellström, sekreterare Svenskt Vatten AB

VA-ForskSvenskt Vatten ABBox 47607117 94 StockholmTfn 08-506 002 00Fax 08-506 002 10svensktvatten@svensktvatten.sewww.svensktvatten.se

Svenskt Vatten AB är servicebolag till föreningen Svenskt Vatten.

Grafisk formgivning: Victoria Björk, Svenskt Vatten

Rapportens titel: Vattenöversikt i tre skånska åar

Title of the report: Water planning for three Scanian rivers

Rapportens beteckningNr i VA-Forsk-serien: 2006-22

Författare: Justyna Czemiel Berndtsson, Lars Bengtsson, Teknisk vattenresurslära, LTH

VA-Forsk-projektnr: 21-130

Projektets namn: Små avrinningsområden

Projektets finansiering: VA-Forsk

Rapportens omfattningSidantal: 43Format: A4

Sökord: EU-direktivet, avrinningsområde, Höje å, Sege å, Saxån, markanvändning, dagvatten, vattenkvalitet, vattenbehov

Keywords: EU-directive, river basin. Höje River, Sege River, River Saxån, land-use, storm water, water quality, water demand

Sammandrag: EU-direktivet kräver planering på avrinningsområdesbasis. I denna rapport visas hur små avrinningsområden kan karaktäriseras och hur en problemanalys kan göras. Hänsyn tas till vattenbehov, vattenkvalitet, markanvändning och koncentrerade aktiviteter. Inverkan av enskilda åtgärder kvantifieras.

Abstract: The EU-directive requires planning at river basin scale. In this report it is shown how small river basins can be characterized and how a problem analysis can be done with respect to water requirement, water quality, land use and concentrated activities. The influence of separate means is quantified.

Målgrupper: Vattenplanerare, kommuningenjörer, miljöchefer, konsulter

Omslagsbild: Höje ås dalgång vid Knästorp. Foto: Lars Bengtsson

Rapporten beställs från: Finns att hämta hem som pdf-fil från Svenskt Vattens hemsida www.svensktvatten.se

Utgivningsår: 2006

Utgivare: Svenskt Vatten AB © Svenskt Vatten AB

VA-Forsk Bibliografiska uppgifter för nr 2006-22

�

Förord

Vattenkvalitet i en flod eller sjö beror på mark och vattenförhållanden uppströms. EU-direktiv kräver vattenplanering på avrinningsområdesbasis för att tillgodose goda vattenförhållanden vad avser kvalitet och flöde. Man skall klargöra vatten-status, erforderliga förbättringar och åtgärder och dessutom klargöra olika möjlig-heter att utnyttja olika vatten. Det krävs mycket arbete och gedigna kunskaper för att följa vatten-direktivet. Man kan behöva vägledning med hur avrinnings-områden skall karakteriseras och hur en problemanalys för vattendraget skall ställas upp. I kanske de flesta fall kan man arbeta på ett standardiserat sätt.

Denna rapport visar hur ett område kan beskrivas med avseende på vatten-kvalitet, flöde, vattenbehov, markanvändning och koncentrerade aktiviteter och hur inverkan av enskilda åtgärder kan kvantifieras. Den framtagna metodiken tillämpas på tre skånska åar. Arbetet har bedrivits i visst samarbete med vatten-dragsförbunden för Sege å, Höje å och Saxån-Braån.

Projektet har finansierats med VA-Forsk medel. Representanter för Svedala kommun, från Lunds kommun och från Saxån-

Braåns vattendragsförbund har bidragit med råd och information.

�

�

Innehåll

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Inledning: Små avrinningsområdens problem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91a Generellbeskrivningavavrinningsområdeochvattendrag . . . . . . . 91b Generellbeskrivningavavrinningsområdeochvattendrag

–Tillämpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .102a Beskrivningavvattenutnyttjandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .142b Beskrivningavvattenutnyttjandet–Tillämpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .153a Flödesproblematikivattendraginklusivelågaochhögaflöden . 173b Flödesproblematikivattendraginklusivelågaochhögaflöden

–Tillämpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .193c Flödesproblematikivattendraginklusivelågaochhögaflöden

–Åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224a Punktutsläppochpåverkanpåvattenkvalité . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234b Punktutsläppochpåverkanpåvattenkvalité–Tillämpning . . . . . .244c Punktutsläppochpåverkanpåvattenkvalité–Åtgärder . . . . . . . . . 274d Punktutsläppochpåverkanpåvattenkvalité

–Beräknadeffektavåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285a Markanvändningochpåverkanpåvattenkvalité . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285b Markanvändningochpåverkanpåvattenkvalité–Tillämpning . 305c Markanvändningochpåverkanpåvattenkvalité–Åtgärder . . . . . .315d Markanvändningochpåverkanpåvattenkvalité

–Beräknadeffektavåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

6 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 346a Detreskånskaåarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 346b Generaliseringavslutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

�

�

Sammanfattning

EU-direktivet kräver planering på avrinningsområdesbasis. Olika områden på-verkas olika av enskilda åtgärder. I denna rapport visas hur små avrinningsom-råden kan karaktäriseras på enkelt sätt och hur en problemanalys kan göras. Hänsyn tas till vattenbehov, vattenkvalitet, markanvändning och koncentrerade aktiviteter. Inverkan av enskilda åtgärder på hela avrinningsområdet kvantifieras. Tillämpningen omfattar tre varandra närliggande små avrinningsområden i södra Sverige: Sege å, Höje å och Saxån-Braån. Dessa tre avrinningsområden domineras av jordbruk. Konsekvenserna av översvämningar i dessa tre åar är små. Vatten-föringen är låg på sommaren, vilket kan ge upphov till konflikt mellan önskemål om bevattning och upprätthållande av miljöanpassade vattenflöden. Inom Höje ås avrinningsområde skulle det knappast vara möjligt att ordna den kommunala vattenförsörjningen med vatten från området. Vattenkvalitén i floderna påverkas mest av avrinningen från jordbruksmark. De urbana utsläppen har betydelse i Höje å avrinningsområde inom vilket område Lund är beläget. Vattenföringen i Höje å nedströms Lund påverkas av staden. Reningsverket bidrar under torr-perioder med ett flöde på 0,� m�/s, vilket förbättrar de ekologiska nedströms-förhållanden i ån. Timslånga höga flöden förekommer i samband med intensiva regn. Påverkan från avloppsreningsverk på vattenkvalitén är generellt liten. Bidragen från enskilda avlopp är betydande vad gäller fosfor 8–20 %. I Saxån-Braån kommer i stort sett all näringstillförsel från jordbruket. I Höje å bidrar urbana områden och jordbruket med ungefär lika mycket vad gäller fosfor; kvävefördelningen från stad-jordbruk är ungefär 2�–�� %. Fosforbidraget från urbana områden är av betydelse också för Sege å.

I Höje å kan rening av dagvatten bidra till minskning av fosforutsläppen med 1� % men har ringa inverkan på kvävet. Källsortering av toalettavlopp i Höje ås avrinningsområde kan minska fosfor- och kväveutsläppen med cirka 20 %. Käll-sortering av toalettavlopp från enskilda avloppsanläggningar reducerar närings-belastningen väsentligt. Näringsläckage från urbana områden har betydelse relativt det från jordbruket endast om staden är stor. Maximala åtgärder för att reducera utsläppen från befolkning 200 personer/km2 motsvarar ungefär en reduktion av åkerarealen med 20 %. Fosforläckage från jordbruket kan halveras med skyddszoner och anpassad gödsling. Anpassad växtföljd och gödslings ger reduktion av kväveläckaget från cirka 22 kg/ha till 18 kg/ha. De tre åarna kommer dock ändå att förbli påverkade av jordbruket. För att undvika konflikter i krav på vattentillgång och för att samtidigt kunna upprätthålla rimliga miljöflöden under sommaren behöver dammar anläggas.

8

Summary

The EU-directive requires planning on river basin basis. Different means affect different basins in different ways. In this report it is shown how small basins can be characterized in different ways and how a problem analysis can be one with respect to water requirement, water quality, land use and concentrated activities. The effect of separate means on the entire river basin is quantified. The application includes three small rivers in southern Sweden: the Sege River, the Höje River and the river system Saxån-Braån. These river basins are dominated by agriculture. The consequences of flooding are very small. The summer discharge is small, which often leads to conflicts between irrigation requests and ecological flows. Within the Höje River basin it would hardly be possible to solve the municipal water supply within the river basin. The river water quality is mostly determined by the nutrient leakage from the agricultural land. In Saxån-Braån there is almost no contribution from urban areas. The phosphorous contribution from separate rural toilets is significant in all three rivers, 8–20 %. The general effect of treated waste water is small in all the rivers. An urban effect of waste water and storm water is clear only from the city of Lund within the Höje River basin. There is an effect on the water quality and on the river discharge. The waste water treatment plant contributes 0.� m�/s, which improve the downstream ecological conditions. There are hour-long peaks related to intense storms. In the Höje River the contribution of phosphorous is about the same from the urban and rural areas, while the nitrogen contribution relation is 2�–�� %. Also in the Sege River the phosphorous contribution is significant.

In the Höje River, treatment of storm water can reduce the phosphorous release in the basin by 1� %, but would have little effect on the nitrogen loading. Separation of urine and fecal can reduce the phosphorous and nitrogen loading by 20 %. Proper handling of the rural separate toilets reduces the nutrient loading significantly. The nutrient loading from urban areas is important relative that from agricultural land only if the city is large. Optimal means to reduce the urban loading from a population of 200 p/km2 (100 000 persons in a �00 km2 basin) corresponds to a reduction of the agricultural area by 20 %. The phosphorous leakage from agricultural land can be reduced to half using protective zones or adjusted fertilizing. Adjusting the sequence of the plants and the fertilizing may reduce the nitrogen loading from 22 to 18 kg/ha. However, the three rivers will still be affected by the agricultural activities. To avoid conflicts between water use for irrigation and ecological flows it mat be necessary to build large ponds.

�

Inledning: Små avrinnings-områdens problem

EU-direktivet kräver planering på avrinningsom-rådesbasis. Effekter av enskilda åtgärder i små av-rinningsområden blir oftast större än i de stora av-rinningsområdena. Olika områden kan påverkas olika av enskilda åtgärder. Varje område måste då karaktäriseras och problem analyseras för sig. Stora resurser på sådana problemanalyser kan satsas först sedan man grovt klargjort potentiella problem.

Syftet med detta projekt är att visa hur man på enkelt sätt kan karaktärisera små avrinningsområden och visa hur en problemanalys kan göras. Hänsyn tas till vattenbehov, vattenkvalitet, inflytande av mark-användning och till koncentrerade aktiviteter som till exempel bebyggelse. Integrerade effekter kvanti-fieras så att man kan se inverkan av enskilda åtgärder på hela avrinningsområdet. Metodiken är till sin uppläggning lika för alla områden för att förenkla tolkningen för beslutsfattare.

Tillämpningen omfattar tre varandra närliggande små avrinningsområden i södra Sverige: Sege å, Höje å och Saxån-Braån. Dessa tre avrinningsområden domineras av jordbruk. Problem i små avrinnings-områden kan, även om de ligger nära varandra, vara olika beroende på vilka aktiviteter, som finns i områdena. Vattentransferering mellan avrinnings-områden påverkar vattenföringen i små vattendrag. Stora bevattningsuttag får konsekvenser för dricks-vattenförsörjning och för vattenkvalitet och biolog-iskt liv i vattendragen. Som följd av detta kan vatten-föringen vara låg under lång tid. Variationer i såväl vattenflöden som vattenkvalitet kan vara stora. Långa mätserier kan saknas. Utsläpp från en stad eller enskild industri får en relativt stor inverkan på ett vattendrag även om god reningsteknik används. Grundvattenuttag kan påverka ytvattnet. Intensivt jordbruk har också stor inverkan på vattnet i av-rinningsområdet.

Enskilda stora åtgärder påverkar vattenförhåll-andena i ett litet avrinningsområde. Det kan vara till det bättre eller till det sämre. Utbyggnad av en stadsdel inverkar, ändring av dagvattenhantering till

mer lokal sådan inverkar, liksom dränering av stora jordbruksområden eller etablering av våtmarker och sjöar. Problem och konsekvenser är specifika för varje (del)-avrinningsområde, men viss generalisering kan göras. Sådan generalisering av problem, ingrepp, konsekvenser och åtgärder underlättar vid övergrip-ande planering. Man kan besluta om/när man skall göra noggranna utredningar; man får en uppfattning om vad som är möjligt att göra i ett område.

Vid beskrivningen av avrinningsområde och pro-blemanalysen tas följande punkter upp:

Generell beskrivning av avrinningsområde för att få en uppfattning om vilka problem som kan förekomma och vilka som är av potentiellt största vikt; Beskrivning av vattenutnyttjandet;Flödesproblematik i vattendrag inklusive låga och höga flöden;Punktutsläpp och påverkan på vatten (kvalité);Markanvändning och påverkan på vatten (kval-ité).

Inom varje punkt beskrivs först den generella met-odiken 1a, 2a, �a, �a och �a, sedan görs tillämp-ningen på de tre skånska avrinningsområdena 1b, 2b, �b, �b och �b. I punkt �, � och � presenteras exempel på möjliga åtgärder (�c, �c, �c) och deras effekt på vattendrag beräknas (�d). Också åtgärder som visar sig ha ingen eller ringa betydelse i dessa områden tas upp. Många uppgifter i denna rapport har hämtats från Ekologgruppen i Landskronas om-fattande arbeten i de tre skånska åarna. Information finns dessutom på de tre åarnas vattendragsförbunds hemsidor.

1a Generell beskrivning av avrinningsområde och vattendrag

Det finns olika intressen i vattendrag vilka ibland kan komma i konflikt. Utnyttjandet av vattendrag som en vattenkälla eller en recipient kan stå i mot-sats till bevarande av naturvärdena (fåglar, fiskar, växter), flodens morfologiska utformning, kultur-miljövärden eller områdets utnyttjande till frilufts-liv och fiske. I varje avrinningsområde skall man ta reda på olika naturmässiga och andra värden i

1.

2.�.

�.�.

10

vattendrag och förekommande konflikter mellan olika intressen längs vattendragen.

Tillgängliga data samlas från SCB, vattenvårds-förbunden, kommunerna, länsstyrelser och övrig litteratur från tillgängliga skriftliga rapporter, kart-material och intervjuer. Uppgifter gällande av-rinningsområdens geografi (kommuner och städer i avrinningsområden), jordarter, klimat, markan-vändningen, befolkningen och industrier samlas.

I statistiken (SCB 200�) redovisas arealer fördelat på mark- och vatten för respektive avrinningsom-råden. Dessutom ges information om markanvänd-ningen för distrikten och områdena vad beträffar åkermark, betesmark, skogsmark och tätortsmark. Det finns också uppgifter om befolkningens storlek i respektive avrinningsområde. Befolkningen fördelas efter tätort respektive utanför tätort. För befolkningen på fastigheter taxerade som småhus och lantbruk redovisas även typ av avloppssystem. Åkerarealens användning redovisas med avseende på vilka grödor som odlas. Statistik ges över antalet husdjur. Dess-utom redovisas antal djurenheter och djurtäthet per distrikt och område. Skogsarealens fördelning på beståndstyper per avrinningsdistrikt redovisas.

Uppgifter om vattendragens tillstånd, vattenflöde fördelad på tid och vattenkvalitet finns ibland till-gängliga från vattenvårdsförbunden.

1b Generell beskrivning av avrinningsområde och vattendrag – Tillämpning

Metodiken tillämpas på följande tre avrinningsom-råden från Skåne: Sege å (Figur 1-1), Höje å (Figur 1-2) och Saxån-Braån (Figur 1-�). Respektive av-rinningsområden ligger i kommunerna:

Sege å – Burlöv, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg, Vellinge;Höje å – Lund, Staffanstorp, Lomma, Svedala;Saxån-Braån – Svalöv, Kävlinge, Landskrona, Eslöv.

•

••

Figur 1-1. Sege å med provtagningspunkterna. Källa: Pröjts (2005).

Vattenvårdsförbunden för de tre åarna har ganska stora mätprogram vad gäller såväl kemiska närings-ämnen som fysikaliska parametrar. Vattenföring mäts dock endast i Höje å vid Lund. Information om vattendragen kan fås på vattenvårdsförbundens hemsidor, där också mätdata presenteras. Det har gjorts en rad omfattande undersökningar om miljö-förhållanden i åarna, de flesta av Ekologgruppen i Landskrona, Ekologgruppen (1�8�, 2000, 200�), Krook m.fl. (2000) och Williams (200�). Många rapporter från undersökningar i åarna är tillgängliga via hemsidorna.

11

Uppgifter från SCB (200�) om arealer, markanvändningen, vattenflöden och befolkningen i avrinnings-områdena presenteras i Tabell 1-1.

Figur 1-2. Höje å avrinningsområde och provtagningspunkterna, Ekologgruppen (2000).

Tabell 1-1. Arealer, markanvändning, vattenflöden och befolkning (SCB 2003).

Avrinnings-område

Areal km2

Vatten areal km2

Åkerkm2

Betekm2

Skogkm2

Tätortkm2

Vattenflödem3/s

Befolkning(därav i tätort)

Sege å 326 8 208 15 41 30 2,66 59 000 (53 000)

Höje å 314 2 191 11 37 37 2,80 125 000 (120 000)

Saxån-Braån 360 0 288 8 33 11 3,92 23 000 (17 000)

Figur 1-3. Saxån-Braån med provtagningspunkterna. Källa: Saxån-Braåns vattenvårdsförbundets hemsida.

12

De tre avrinningsområden domineras av jordbruk. Drygt �0 %, och i fallet Saxån-Braån 80 %, av avrinningsområdets yta upptas av åkermarker som tillhör de bördigaste i Sverige. Därför kan påverkan på vattenkvalitet i vattendragen från avrinning från jordbruksmark vara betydande i alla tre avrinnings-områden. Dessutom kan påverkan från dagvatten och spillvatten till Höje å vara betydande på grund av storleken på befolkningen i avrinningsområde.

Under perioden 1��1–1��0 var årsnederbörden i genomsnitt:

i Malmö (för Sege å) �0� mm, årsmedelav-rinningen var (1��1–2002) 8,2 l/s km2 (2�0mm, �� % av nederbörden);i Lund (för Höje å) ��0 mm (Bengtsson 200�) och den årliga avrinningen var i genomsnitt 2�0–�1� mm (�8–�8 % av nederbörden) (Krook m.fl. 2000);i Svalöv (för Saxån-Braån) �00 mm; årsmedel-avrinningen antas vara lika med �� % av neder-börden, dvs. �01 mm.

Under recipienternas övervakningsprogram tas bl.a. prover från huvudfloderna nära mynningen. Kväve- och fosforkoncentrationerna samt i vissa fall metall-koncentrationerna mäts. Uppmätta koncentrationer och beräknade transporter av näringsämnen pre-senteras i Tabell 1-2.

•

•

•

Tabell 1-2. Koncentrationer och beräknade transporter av totalkväve och totalfosfor i Sege å, Höje å och Saxån-Braån.

FlodNederbörd

mm

Vattenföring mynningen

m3/s (a)

Tot-N ton transport (arealkoef kg/ha år)

Tot-P ton transport (arealkoef kg/ha år)

N medel konc mg/l

P medel konc mg/l

Sege å (b) 2001200220032004

i Malmö597690560697

1,922,981,642,85

467 (14)585 (17,5)203 (6,1)580 (17)

8,9 (0,27)12,2 (0,36)

4,7 (0,14)12 (0,34)

7,76,23,96,4

0,140,120,090,13

Höje å 2001200220032004

i Lund674726566695

2,42,31,72,8

420 (11)615 (18)320 (7)

527 (13)

7 (0,13)11 (0,25)

5,3 (0,09)9,4 (0,18)

5,58,56,06,0

0,090,150,100,11

Saxån-Braån (c)

2001200220032004

i Svalöv689

592 ?642 ?

600

Saxåns myn2,94,02,03,3

600 (17)800 (22)460 (13)752 (21)

7,5 (0,21)9,4 (0,26)5,7 (0,16)8,3 (0,23)

6,66,37,37,2

0,080,070,090,08

(a) PULS värden från SMHI;(b) Pröjts (2004); (c) Saxån-Braåns Vattenvårdskommitté (2004) och enligt rapport Saxån-Braån vattenkontrollen 2001–2004

(Bengtsson 2002–2005).

Näringsämneskoncentrationerna och ännu mer transporten av näringsämnen varierar mellan olika år främst beroende på flödesvariationer. Spridningen av koncentrationsvärden i Saxån just uppströms sammanflödet med Braån visas i Figur 1-� och Figur 1-�; enstaka värden är hämtade från Saxån-Braåns hemsida och sedan relaterade till uppmätta flöden. Vintertid finns ett visst samband mellan fosforkoncentrationer och vattenföring. Fosfortrans-portens variationen i tiden visas för några år i Figur 1-�. Uttransporten är helt beroende av vattenflödet.

När det gäller koncentrationer av metaller i vatten så motsvarar flodernas vattenkvalité klass 1 eller 2 enligt Naturvårdsverket (1���) vilket bedöms orsaka ingen eller liten risk för ekosystemen. Undantaget är bly koncentrationen i Saxån-Braån år 2002 vilken bedöms som måttligt hög. Metallvärden presenteras i tabell 1-�, nedan. I Sege ån mäts inte metallkon-centrationer. När det gäller näringsämnen så mot-svarar flodernas vattenkvalité sjövattensklass � eller � vilka är definierade som mycket hög koncentrat-ion.

Generellt kan konkluderas, att i alla tre analys-erade avrinningsområden kan näringsämnesläckage från jordbruket vara ett av de större problemen (stor andel jordbruksmark, höga halter av näringsämnen i floderna).

1�

Figur 1-4. Uppmätta fosforkoncentrationer och flöden i Saxån vid Saxtorp och relationen mellan dessa.

Figur 1-5. Uppmätta kvävekoncentrationer och flöden i Saxån vid Saxtorp och relationen mellan dessa.

Figur 1-6. Total fosfortransport 2000–2002 beräknad från enstaka observationer av flöde och fosforkoncentration erhållna från Saxån-Braåns hemsida.

P-vinter Saxån

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0 5 10 15 20vattenföring m3/s

tot-P

mg/

lP sommar Saxån

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0 5 10 15 20vattenföring m3/s

tot-P

mg/

l

N sommar Saxån

0

5

10

15

20

0 5 10 15 20vattenföring m3/s

tot-N

mg/

l

N vinter Saxån

0

5

10

15

20

0 5 10 15 20vattenföring m3/s

tot-N

mg/

l

1�

2a Beskrivning av vattenutnyttjandet

Tillgången på vatten kan vara begränsad i små av-rinningsområden. Vattenutnyttjandet måste därför klargöras. Vattenförbrukning i tätort finns det upp-gifter på hos kommunerna. Städer i små avrinnings-områden försörjs ofta med vatten som överförs från andra avrinningsområden. Detta överförda vatten kan utgöra en signifikant del av det avrinnande vattnet från ett litet avrinningsområde. Förbruk-ningen för djurhållning kan uppskattas. Bevattnings-uttagen är svåra att uppskatta men måste tas med; mycket stora uttag görs just då det finns brist på vatten. Försörjningspotential inom området bör undersökas.

Följande problem skulle klargöras:Vattentillgång inom avrinningsområdet och dess tidsvariationerattenutnyttjande inom olika aktiviteterVattenbehov för olika aktiviteterAktuella och potentiella konflikter till storlek och frekvensVattentransfereringNaturpåverkan av vattenuttagNaturpåverkan till följd av vattentransferering.

Undersökningen görs för varje avrinningsområde individuellt genom analysen av tillgängliga skriftliga

•

•••

•••

Tabell 1-3. Uppmätta och beräknade transporter och koncentrationer av metaller i Höje å och Saxån-Braån.

FlodZn kg(µg/l )

Cu kg(µg/l )

Ni kg(µg/l )

Cd kg(µg/l )

Pb kg(µg/l )

Cr kg(µg/l )

Höje å punkt212001200220032004

342 (6,09)335 (4,67)

408 (10,37)312 (4,78)

150 (2,67)158 (2,21)155 (3,94)148 (2,26)

79 (1,40)82(1,15)

55 (1,40)78 (1,19)

1,2 (0,021)1,2 (0,016)1,2 (0,031)1,0 (0,015)

34 (0,602)32(0,452)23 (0,596)24 (0,375)

13 (0,232)16 (0,226)9 (0,229)

13 (0,196)

Höje å ökning(a)

2001200220032004

427418528390

187197201185

99102

7198

1,51,51,61,3

42403030

16201216

Saxån-Braån(b) 2000200120022003

220 (1,8)140 (1,6)546 (4,4)128 (2,0)

240 (2,2)140 (1,6)267 (2,1)126 (2,0)

110 (1,0)106 (1,2)

165 (1,32)73 (1,15)

2 (0,02)1 (0,01)

4 (0,034)1 (0,018)

44 (0,39)27 (0,30)

186 (1,50)24 (0,381)

16 (0,14)13 (0,15)55 (0,44)11 (0,18)

(a) ökning av metalltransporten mellan punkt 21(data ) och 24a (mynning – ingen data) beräknad proportionellt till flödes ökningen mellan 21 och mynningen.

(b) Bengtsson 2005.

material men huvudsakligen genom intervjuer med VA ansvariga på kommunerna i avrinningsområdena och representanter för vattenvårdsförbunden.

Kommunalt vattenHos kommunerna finns det uppgifter om vilka AVR (avloppsreningsverk) som finns med utsläpp inom avrinningsområdet och vilka mängder vatten samt föroreningsbelastningen som släpps ut. När det gäller uttag för kommunal vattenförsörjning inom avrinningsområde så ska man ta reda på om sådana finns och om hur mycket vatten som tas ut. Används detta vatten i samma avrinningsområde eller trans-fereras det till ett annat? Eller försörjs kommunerna med vatten transfererat från andra avrinningsom-råden? Hur stor är tillskotten av transfererat vatten i vattendragen?

I statistiken tillgängligt från SCB (200�a) redo-visas vattenanvändning per län, eventuellt per kom-mun men inte uppdelat på avrinningsområden. Upp-skattningar av vattenanvändning i hushållen kan göras genom antagandet att varje person förbrukar i genomsnitt 18� liter vatten per dygn. Kommunalt vatten används också inom andra näringsgrenar än tillverkningsindustri bl.a. byggverksamhet, varu-handel, hotell- och restaurang, transporter, offentlig förvaltning. Detta kallas i statistiken för övrig an-vändning. Till övrig användning räknas också det vatten som används för drift och underhåll av vatten-verk samt förluster i ledningsnätet.

1�

Vattenanvändning i jordbruketFrågor om vattenbehov för bevattning av jordbruks-mark och vattenbehov för djurhållning behöver be-svaras då vattenfrågor inom ett avrinningsområde behandlas. Vattenbehov för bevattningen av jord-bruksmark är svår att uppskatta. Generellt, i mindre avrinningsområde, rapporteras inte (mäts inte) flod-vattenutnyttjandet för bevattningen. I statistiken SCB (200�a) finns uppgifter om vattenanvändning per användarkategori bl.a. jordbruk för bevattning och län år 2000. Statistik över jordbruksmarken areal i varje län kan hämtas från SCB (200�b). Med uppgifter om nederbörd kan bevattningsbehov per ha uppskattas. Uppgifterna om vattenförbrukning kan sedan ge en grov uppskattning av hur stor areal som bevattnas. Detta är en mycket grovt skattning och ska användas med en viss försiktighet. Helst skulle de aktuella uppgifterna användas (om sådana finns).

Vattenbehov för djurhållning kan skattas mer exakt för varje avrinningsområde. I statistiken SCB (200�a) finns data om husdjurantal i avrinnings-områdena. Vattenförbrukning av olika djurarter kan tas från Tabell 2-1. Vattenkällan för djurhållning borde utredas. Inte sällan används för vissa djur (t.ex. hästar) kommunalt vatten och inte ytvatten.

Tabell 2-1. Vattenförbrukning för djurhållning (SCB 2005a).

Djurart Vattenförbrukning m3/år

Mjölkko 30

Amko, kviga, kalv 16

Häst 16

Galt, sugga 13

Slaktsvin 0,875

Smågris 0,05

Får 2,5

Värphöns 0,1

Unghöns, slakthöns 0,04

Vattenanvändning i industriUppgifter samlas för varje avrinningsområde.

2b Beskrivning av vatten-utnyttjandet – Tillämpning

Kommunalvatten och vattenanvändning i industriI de tre analyserade avrinningsområdena finns det inga vattenuttag från vattendragen för kommunal vattenförsörjning. Kommunal vattenförsörjning sker genom vattentransferering från andra avrinnings-områden. Använt transfererat vatten släpps ut till vattendragen inom avrinningsområden och ger flödes- och även vissa föroreningsbidrag, och en del av använt vatten transfereras bort till AVR med ut-släpp till andra avrinningsområden. Vattentillskott från AVR till de analyserade vattendragen samman-ställs i Tabell 2-2.

Industrier med kommunalt vatten och utsläpp genom AVR är inräknade i tabellen. Det finns inga industrier med egna uttag/utsläpp till Höje å (Bengtsson 200�), Sege å (Svedala kommun, Christel Strömsholm-Trulsson, personal kommunikation 200�) och Saxån-Braån (Svalöv Kommun, Mats Ljung, personal kommunikation 200�). Vattenut-släppen motsvarar endast små kontinuerliga flöden i Svedala (�0 l/s) och i Svalöv (20 l/s), men är i Höje å �00 l/s.

Tabell 2-2. Vatten utsläpp från AVR till Sege å, Höje å och Saxån –Braån under år 2001–2004. En miljon m3/år motsvarar 32 l/s.

Avrinnings-område (AVR)

Vatten utsläpp*År 2001, m3/år

Vatten utsläpp*År 2002, m3/år

Vatten utsläpp*År 2003, m3/år

Vatten utsläpp*År 2004, m3/år

Sege å (Svedala) 940 000 1 036 000 810 000 967 000

Höje å (Källby, Dalby, Genarp, Björnstorp, Staffanstorp)

13 666 043 14 664 205 12 021 000 12 806 975

Saxån-Braån (Svalöv) 644 410 744 840 516 420 609 228

*) från respektive Miljörapporter för AVR

Vattenanvändning i jordbruketVattenanvändning i jordbruket i Skåne län enligt SCB (200�a) är �0 ��1 000 m�, av detta för bevatt-ning �� �10 000 m� och för djurhållning � 2�1 000 m�. Jordbruksmarkens areal i Skåne län är ��� 000 ha (SCB 200�b). Beräknad bevattning per ha jord-bruksmark i Skåne län är i genomsnitt ��,� m�/ha

1�

och år (�,�� mm) (�� �10 000 m� /��� 000 ha), men endast en liten del av jordbruksmarken bevattnas.

Förutsätter man att bevattningen sker på en pro-centuellt lika stor yta i olika delar av Skåne och med lika stora mängder kan vattenförbrukningen för bevattningen av jordbruksmark i analyserade av-rinningsområde skattas grovt. Beräkningen redovisas i Tabell 2-�. De beräknade vattenmängderna för be-vattning borde jämföras med uppmätta värden men sådana finns inte i de avrinningsområden i vilka tillämpningen görs. Skillnaden mellan potentiell avdunstning och nederbörd är för juni–augusti upp mot 2�0 mm. Om man antar att detta är bevattnings-behovet finner man att � % av åkermarken bevattnas. För att kunna bevattna jämnt under dessa tre månader krävs i Höje ås och Sege ås avrinnings-områden en kontinuerlig vattentillförsel på 0,2 m�/s och i Saxån-Braån en något högre 0,� m�/s, se be-räkning i Tabell 2-�. Det finns önskemål att bevattna större ytor än så. Det är troligt att bevattningen är koncentrerad till en kortare period än tre månader och att bevattningsmängden inte fullt ut motsvarar

skillnaden mellan potentiell avdunstning och neder-börd. Den verkliga bevattnade åkerarealen blir då större än � %. Längre fram görs beräkningar med antagande att man önskar bevattna � % av åker-arealen.

Tabell 2-3. Beräknat vattenförbrukning för bevattning.

Avrinnings-område

Åkermark ha

Bevattningsmängd m3/år (% av åvattnet)

Med 250 mm bevattnade ha (% åkermark)

Kontinuerligt sommaruttag

Sege å 20 800 1 570 400 (1,9) 650 ( 3 %) 0,2 m3/s

Höje å 19 100 1 442 050 (1,6) 600 ( 3 %) 0,2 m3/s

Saxån-Braån 28 800 2 174 400 (1,7) 900 ( 3 %) 0,3 m3/s

Även andra bevattningsintressen av betydelse be-höver tas upp. Till exempel, i Sege åns avrinnings-område ligger en golfbanna som bevattnas intensivt. Sege åns vattenvårdsförbund har, med hänsyn till naturvärden av vattendrag och låga flöden, rekom-menderat försiktighet med obegränsat vattenutnyttj-andet för detta ändamål.

Beräknad vattenförbrukning för djurhållning i avrinningsområdena sammanställs i Tabell 2-�. De beräknade vattenmängderna för djurhållning kan antas vara mer exakta än mängderna för uppskattad bevattning. Det finns statistik om djurantal i avrin-ningsområdena, men viss osäkerhet ligger i det att källan till vatten i djurhållning kan vara okänd; i vissa fall används kommunalvatten i djurhållningen. Jämförelse mellan skattad vattenanvändning i jord-bruket för bevattning och djurhållning visar, att i

Tabell 2-4. Beräknade vattenförbrukning för djurhållning.

Djurart

Vatten-behov m3/år

Sege åDjur antal

Sege åVatten-behovm3/år

Höje åDjur antal

Höje åVatten-behovm3/år

Saxån-Braån

Djur antal

Saxån-BraånVattenbehov

m3/år

Mjölkkor 30 300 9000 200 6000 700 21000

Amkor 16 1100 17600 600 9600 500 8000

Kvigor, tjurar 16 1000 16000 800 12800 1500 24000

Kalvar 16 1300 20800 700 11200 1200 19200

Får 2,5 900 2250 300 750 800 2000

Hästar 16 700 11200 300 4800 400 6400

Galtar, suggor 13 600 7800 1600 20800 1200 15600

Slaktsvin 0,875 3100 2712,5 12600 11025 16000 14000

Smågrisar 0,05 2900 145 5400 270 3900 195

Höns 0,05* 10700 535 10800 540 246500 12325

Total m3/år (% av årets vattenföring)

– – 88042,5(0,1)

– 77785(0,1)

– 122720(0,1)

*antas att slakthöns dominerar i produktionen.

1�

de analyserade områdena används mest vatten för bevattning och vattenanvändning för djurhållning är försumbar.

Ett försök till klassificering av olika värden i vatten-drag i Skåne län gjordes av Länsstyrelsen i Skåne Län (Länsstyrelsen i Skåne Län 200�). Nedan (Tabell 2-�) visas klassificering av vissa sträckor av Sege å, Höje å, och Saxån-Braån.

Tabell 2-5. Klassificering av vattendragen enligt Länsstyrelsen i Skåne Län.

Följande klasser har används: Klass: I=högsta värde II=mycket högt värde III=högt värde.

Fåglar, fiskar, växter i vattendrag och strandvegetation: I=akut hotade el. sårbara arter II=sällsynta el. hänsynskrävande arter III=övriga arter.

Påverkan: I=naturligt el. relativt opåverkat II=lite påverkat III=påverkat.

Rörligt friluftsliv: I=mycket betydande II=betydande-måttligt III=obetydligt-saknas.

Kulturmiljövård: I=högsta bevarande värde II=högt bevarande värde III=bevarande värde.

Vattendrag/sträcka klass fåglar fisk växt veget påverk friluft kultur

Sege å

1 Torrebergabäcken II II – III III – – I

2 Spångholmsb,Yddingen I I III II II I – I

3 Sjölandskapet I I III – II I – I

4 Svedala-Oxie II II – II II III – I

5 Risebergab-mynningen I I I III III III – I

Höje å

1 Övre Häckeberga-

Björkesåkrasjön I I II III II I II I

2 Genarp-Lund * III – III III – – I

3 Lund-mynningen I I I III III II I I

Saxån Braån

1 Källområde-Trollenäs * II – III III I – I

2 Vallabäck-Trollenäs I II I I III I – I

3 Trollenäs-Dösjebro I III I I I I – I

4 Braån till Teckomatorp * I – – – I – I

5 Braån-Svalövsbäcken III III – III III – – III

6 Braån-nedre delen I III – III II I I II

7 Saxån till mynningen I II I III III I – I

*=otillräckliga uppgifter.

3a Flödesproblematik i vattendrag inklusive låga och höga flöden

Det finns en tendens inom vattenvården att kon-centrera sig på vattenkvalitet till följd av utsläpp, medan man inte beaktar effekter av enskilda händ-elser som översvämningar eller extremt låga flöden. I kontrollprogram mäter man koncentrationer av olika ämnen men sällan vattenflöden, trots att transporten av olika ämnen styrs av vattenflödena. Låga flöden kan få förödande konsekvenser för växt och djurliv. Vatten som behöver utnyttjas i samhället får sökas på annat håll. Konsekvenser av översvämningar kan dels vara de omedelbara fysiska med förstörda byggnader och förstörda skördar men också mera

18

långsiktiga som förstörd infrastruktur och spridning av farliga ämnen. Intressen där flödesregim spelar roll kan man gruppera enligt följande:

naturintressen där flödesregimen och vattnets kvalité spelar huvudroll för förekomsten av olika organismer och vattendragets morfologi;vattenutnyttjande till transport och energipro-duktion vilka ofta följs av behovet av reglering och flödets styrning;vattenuttag för försörjning av människan (behov för konsumtion, matlagning och hygien), för in-dustri och jordbruk (bevattning och djurhållning), bevattning av andra områden (t.ex. parker, golf-banor) vattenutsläpp där vattendrag fungerar som recipi-ent av använda vatten (kommunalavlopp, industri-avlopp, dagvatten)rekreationfiske och fiskodling (Naturvårdsverket 200�a).

Konflikterna kan vara av olika karaktär. När olika intressen har samma påverkan på vattendrag t.ex. vattenuttag kan konflikter förekomma i perioder där det finns brist på vatten. När olika intressen har olika påverkan på vattendrag förekommer konflikter som t.ex. mellan behov av vattenreglering för energipro-duktion och fiske eller naturintressen.

Problem med anknytning till vattenflöde kan före-komma i två fall, nämligen höga och låga flöden. Höga flöden kan orsaka översvämningar, låga leder till vattenbrist för vattenuttag och påverkar vatten-organismer. Översvämningar ställer till problem i samhället, kan förstöra skörd men vanligare hindra jordbruksarbetet från att komma igång. Konsekv-enserna i städer är större. Vägar och hus förstörs. Vatten når industriupplag, infiltrerar och förstör grundvatten. Spillvatten trycks upp i källare. Ren-ingsverk slås ut.

Det finns regionala skillnader mellan vattendrags hydrologi i norra och södra Sverige. Dessa skillnader är anknutna till klimat vilket påverkar hydrografens utseende. I norra Sverige ackumuleras upp till hälften av den årliga nederbörden som snö och vattenföring är låg under december–april. Snösmältning orsakar höga flöden i maj–juni. I södra Sverige är det cirka 10–20 % av nederbörden (vissa år ingen alls) som faller som snö och den smälter periodvis. Floderna i södra Sverige är små och benämns följaktligen åar. I dessa åar är vattenföringen relativt åarnas storlek ganska hög och jämn under höst, vinter och vår.

•

•

•

•

••

Låga flöden i södra Sverige förekommer oftast i juli–augusti som följd av lite nederbörd och stor avdunst-ning. Det är också i denna period som vattenbehovet för bevattning är som störst.

Flödesregimer i vattendrag kan man beskriva genom karaktäristiska vattenföringar (Lindh m.fl. 1��2 och standard inom SMHI):

Högstahögvattenföring (HHQ) högsta dygns-värde under perioden;Medelhögvattenföring (MHQ) medelvärdet av de enskilda årens högsta dygnsvärde under samma period (högsta flöden under varje år summeras och delas med antal år i mätperioden);Medelvattenföringen (MQ) medelvärdet under perioden; Lägstalågvattenföring (LLQ) lägsta dygnsvärdet under perioden. Medellågvattenföringen (MLQ) medelvärdet av de enskilda årens lägsta dygnsvärde under samma period.

Lågflödesregimer bestäms ofta utifrån olika tids-serier av vattenföringar genom konstruktion av var-aktighetskurvor. Tidsserier kan t.ex. vara dygns-medelvärde under ett år, under årstid eller en månad; månadsmedelvärde för hela året eller månadsvis, hela tillgängliga serien av årsmedelvärde, etc. För att be-stämma varaktighetskurvor arrangeras flödena i en tidsserie med successivt minskad vattenföring. Vid varje avsatt värde på flödet beräknas hur många procent av hela tidsserien, som samma eller större än angivet värde infaller. Ofta ser man �� % (Q��%) varaktighet som dimensionerande minimalflöde dvs. sådant som alla vattensystemets komponenter anses tåla. Om den underskrids kan skador uppstå. En annan metod som används till dimensionering av minimalflöde är 2� % av årsmedelvattenföringen. Än så länge finns det inga miljökvalitetsnormer i Sverige för flöden i rinnande vatten, men arbete om eventuella förslag till sådana pågår (Naturvårdsverket 200�a, 200�b). Genom en frekvensanalys brukar man beräkna sannolikheten för maximala vatten-föringar under en viss period. En återkomsttid anger hur ofta ett värde större eller lika med det angivna värdet förväntas förekomma. Uppmätta tidsserier, speciellt i mindre vattendrag, kan vara otillräckliga (för korta) för att uppskatta återkomsttiderna (speci-ellt de långa) och därför måste ibland regionala kurvor användas för bestämning av återkomsstider i mindre vattendrag.

•

•

•

•

•

1�

Översvämningar och risk för låga flöden måste vara en del i avrinningsområdesplanering: vilka områden översvämmas, hur stor är risken, vilka blir konsekv-enserna, hur man kan reducera konsekvenserna. Vid en första översiktlig planering bör man notera:

högsta och lägsta observerade flöde uppskatta flöde med viss återkomsttid, notera vilka ytor som stod under vatten vid högsta observerade flöde.bedöma konsekvenser av höga flöden.bedöma konsekvenser av låga flöden och ta hänsyn till konflikter dels mellan olika användare och dels mellan miljökrav och vattenutnyttjande.

I den mån som inga observationer av flöden finns måste regionala data användas.

Vid låga flöden konkurrerar främst tre intressen om vattnet: vattenförsörjning av befolkningen, be-vattning och miljöintressen (vidmakthållande av ekosystem). I t.ex. Sydafrika har miljöflöde högsta prioritet. Miljöflöde innebär att ett minimiflöde skall upprätthållas och flödesvariationen skall vara någor-lunda naturlig. Ekosystem får inte slås ut.

3b Flödesproblematik i vattendrag inklusive låga och höga flöden – Tillämpning

Höga flöden i små skånska åar inträffar under höst, vinter och vår då avdunstningen är ringa. Flödena är generellt ganska höga från senhöst till tidig vår, utom de få vintrar då snön ligger i flera månader. Flödena är låga på sommaren. De allra högsta

•••

••

flödena uppstår de vårar då snön ligger länge. Flödes-statistik långt nedströms finns för Höje å men inte för Sege å och inte för Saxån-Braån. Vattenvårdsför-bunden brukar förlita sig på ganska grova modell-beräkningar av flödena beräknade av SMHI med deras så kallade PULS-modell. Avrinningsområdena har emellertid inte bara ganska lika till sin karaktär utan är dessutom ganska lika i storlek. Den specifika avrinningen för Höje å bör därför kunna användas också för de andra åarna. Den utifrån area/area be-räknade flödesstatistiken visas i Tabell �-1. Minimi-flödet i Höje å nedströms Lund är mycket påverkat av utsläpp från reningsverket. Vid torrväder är flödet från reningsverket cirka 0,� m�/s. Hänsyn till detta har tagits då lågvattenflödena för de övriga åarna har beräknats utifrån specifika avrinningen för Höje å. Det naturliga medellågflödet i Höje å, sedan flödet från reningsverket dragits ifrån, blir cirka 0,2 m�/s. Vid Svedala är specifika avrinningen för medelårs-minima i Sege å (A=�2 km2) 0,8 l/s,km2, vilket för hela Sege å motsvarar ett flöde på 0,2� m�/s.

Tabell 3-1. Flödesstatistik för Höje å, kontinuerligt uppmätt av SMHI vid Trolleberg (A=237 km2), just uppströms Lund (Trollebergsflödet med avdrag bidraget från reningsverket i Lund) och uppräknad till hela avrinningsområdet , och för Sege å och Saxån, beräknade utifrån specifik avrinning för Höje å. Q10 = 10-årsflöde, MQ = medelflöde, MHQ = medelvärde av årsmaxima, MLQ = medelvärde av årsminima. Dessutom redovisas statistik för summan av vid enstaka tillfällen uppmätta vattenföringar i Saxån och Braån just uppströms sammanflödet.

Area km2 Q10 m3/s MQ m3/s MHQ m3/s QML m3/s

Höje å, Trollebrg 237 17,0 2,5 10,5 0,5

Höje å, upp Lund 237 16,6 2,2 10,1 0,2

Höje å mynning 314 22,5 3,3 13,9 0,6

Sege å mynning 326 23,4 3,4 19,1 0,3

Saxån mynning 360 25,8 3,8 15,9 0,4

Sax-Braån samflöd 320 22,7 3,2 11,2 0,7

I Saxån-Braån mäts sedan 18 år flödet i båda åarna en gång per månad strax uppströms deras samman-flöde (hemsida Saxån-Braåns vattenvårdförbund). Det sammanlagda avrinningsområdet uppströms dessa båda punkter utgör �0 % av hela Saxån-Braåns avrinningsområde. Det största uppmätta samman-lagda flödet under 18 år är 2�,� m�/s och det näst högsta oberoende flödet 22,� m�/s. Uppräknat till ytan för hela Saxåns avrinningsområde blir det sist-nämnda värdet 2�,2 m�/s, vilket ungefär borde mot-svara 10-årsflödet. Medelvärdet av uppmätta års-maxima uppräknat till ytan för hela Saxån-Braån är 12,� m�/s. Detta stämmer väl med den avrinning som beräknats med hjälp av Höje ås specifika av-rinning. Eftersom mätning görs vid enstaka tillfällen

20

är det troligt att man missat de högsta flödena. Man missar troligen också de lägsta flödena, men dessa är mera varaktiga än högvattenflöden, varför felet vid uppskattning av minimiflöden blir mindre.

Översvämningskänsliga områden finns främst i nedre delen av Saxån och längs Braån. Åarna rinner dock inte genom städer, så följden av översvämningar är ringa.

I samband med intensiva regn kan vattendragen tillfälligt få ta emot pulser av dagvatten. Dagvatten från Lund till Höje å kan för intensiva regn som varar �0–�0 minuter bli upp mot �0 m�/s som rinner ut i ån över en km-lång sträcka och med ett medel-flöde under denna tid på 20–2� m�/s (beräkningar av Niemczynowicz 1�8�).

Under senare delen av 1800-talet och början av 1�00-talet utdikades stora delar av Skånes yta. I Saxån-Braåns avrinningsområde har �0 % av våt-markerna utdikats. Utdikningen påverkar framför allt lågvattenföringen i åarna. Låga flöden är ett större problem än höga. Det finns klara konflikter mellan bevattningsbehov / önskemål och miljökrav på flöden. Sommarflödena i Sege å och Höje å upp-ströms Lund kan vara nära noll. Vid Svedala är juli–augusti medelflödena i Sege å (avrinningsområde �2 km2) cirka 100 l/s. Om allt åvattnet utnyttjas för bevattning skulle man under två-månadsperioden under ett normalår kunna bevattna ungefär � % av åkerarealen uppströms Svedala med motsvarande 200 mm. Medelvärdet av underskottet i nederbörd jämfört med den potentiella avdunstningen är ungefär 200 mm för dessa två månader. Kräver man att ett miljöflöde på i varje fall 20–�0 l/s skall

upprätthållas även långt uppströms i Sege å, så kan åvatten utnyttjas hela sommaren � somrar av 10 men för två somrar nästan inte alls. Om bevattning inskränks till att omfatta � % av åkerarealen så kan bevattning ske 8 somrar av 10.

Utifrån statistik av månadsflöden i Höje å ned-ströms Lund beräknas här bevattningsmöjligheter med åvatten mera noggrant. Flödet uppströms Lund beräknas som uppmätt flöde reducerat med vatten-utsläppet från Källby reningsverk. Bevattningsbe-hovet antas motsvara skillnaden mellan potentiell avdunstning och nederbörd. Beräkningarna har gjorts för de fem åren 1�8�–1��0, med början oktober 1�8�. Bevattningsanläggningar antas finnas så att i en första beräkning � % av åkerarealen kan bevattnas och i en andra beräkning � %. Om man inte kräver något miljöflöde i ån, så räcker åvattnet för bevattning alla de fem somrarna såväl om � % av åkerarealen bevattnas som om � % bevattnas, Figur �-1. Om man däremot skall upprätthålla ett minimiflöde på 0,� m�/s så räcker inte vattnet till utan vattenbrist uppstår 1 sommar av � vid � % be-vattnad åkerareal, Figur �-2 och � somrar av � vid � % bevattnad åkerareal, Figur �-�. Vattenföringen i ån och uttagen fördelade i tiden visas i Figur �-�

I Saxån-Braåns avrinningsområde är jordbruket ännu intensivare än i Sege åns och Höje ås avrinnings-områden. Ett sommarflöde på 0,� m�/s erfordras för att bevattna � % av jordbruksmarken. Så låga eller lägre flöden har vid enstaka månadsmätningar under 18 år uppmätts en gång, men eftersom låga värden kring 0,� m�/s har uppmätts fem somrar så kan sannolikheten för så låga minimiflöden vara i varje

Figur 3-1 Beräknat vattenbehov och tillförsel mm/mån på bevattnad åkerareal (upp till 6 %) inom Höje ås avrinningsområde okt 1985–okt 1990. Inget krav på miljöflöde i ån.

0

40

80

120

160

okt apr okt apr okt apr okt apr okt apr okt

regn

åvatten

21

Figur 3-2 Beräknat vattenbehov och tillförsel mm/mån på bevattnad åkerareal (3 %) inom Höje ås avrinningsområde okt 1985–okt 1990. Miljöflöde 0,3 m3/s i ån.

Figur 3-3 Beräknat vattenbehov och tillförsel mm/mån på bevattnad åkerareal (6 %) inom Höje ås avrinningsområde okt 1985–okt 1990 vid miljöflöde 0,3 m3/s.

Figur 3-4 Vattenföring per månad i Höje uppströms Lund (kontinuerliga mätningar nedströms Lund med avdrag för bidrag från Källby reningsverk samt uttag för bevattning begränsat av erforderligt minimiflöde 0,3 m3/s.

0

2

4

6

8

10

okt apr okt apr okt apr okt apr okt apr okt

m3/

s

0

40

80

120

160

okt apr okt apr okt apr okt apr okt apr okt

regn

åvatten

vattenbrist

0

40

80

120

160

okt apr okt apr okt apr okt apr okt apr okt

regn

åvatten

vattenbrist

22

fall � år av 18, dvs. mer än 2� %. De uppmätt låga flödena torde dock vara påverkade av bevattnings-uttag, så osäkerheten är stor. Kräver man ett miljö-flöde på 0,� m�/s samtidigt som man vill göra uttag på 0,� m�/s utöver de som gjorts vid de tillfällen då vattenföringen har mätts under perioden 1�88–200�, så har flödet i åarna varit för lågt för sådana uttag under den torraste perioden mer än varannan sommar.

Man kan utgå från mätningar i Höje å och uti-från den specifika avrinningen sedan bidraget från staden Lund frånräknats uppskatta månadsavrin-ningen i Saxån. Vattenuttag under torrperioder kan sedan fråndras. Man finner då liksom för Höje å att med villkor att miljöflödet är 0,� m�/s det finns otillräckligt med bevattning � somrar av �, om � % av åkerarealen skall bevattnas. Nöjer man sig med att bevattna � % av åkerarealen bör det vara möjligt att göra detta med åvatten utan lagring i dammar.

Den kommunala vattenförbrukningen motsvarar 0,� m�/s per 100 000 personer. Detta är mer än medellågvattenföringen i Höje å uppströms Lund. Det skulle alltså vara svårt att försörja Lund med vatten från Höje å. I de övriga avrinningsområdena finns tillräckligt med vatten för att klara vatten-försörjningen med eget vatten. Vatten i Sege å vid Svedala räcker dock inte riktigt till Svedalas vatten-försörjning, trots att ett kontinuerligt uttag på �0 l/s är tillfyllest. Man skulle endera behöva transferera vatten uppströms eller lagra vatten i ganska stor om-fattning, om man skall upprätthålla miljöflöden. I Saxån-Braån skulle uttaget endast behöva vara 20 l/s

så det skulle vara praktiskt möjligt med kommunal vattenförsörjning som utnyttjar åvattnet.

3c Flödesproblematik i vattendrag inklusive låga och höga flöden – Åtgärder

Höga flöden i små skånska åar ställer inte till med problem. Däremot kan låga flöden ge problem. Ut-tag av vatten under torrperioder skapar miljömässiga problem i åarna. Det mest uppenbara sättet att komma till rätta med konfliktproblem angående till-gång på vatten är att spara vatten från våta perioder för att utnyttjas vid torka. Ett annat sätt är att trans-itera vatten såsom redan görs för den kommunala vattenförsörjningen. Detta kan göras också för be-vattning. I detta avsnitt beräknas hur stora vatten-volymer som behövs för att säkerställa bevattnings-behov under torrperioder. Dessutom görs en beräk-ningen över vilka möjligheter som finns att ta ut kommunalt vatten inom avrinningsområdena.

I föregående avsnitt visades att om man skall upprätthålla miljöflöden i Höje å så räcker åvattnet för bevattning endast en sommar av fem. Genom att utnyttja dammar för lagring av vatten från vår till sommar kan bevattningsbehovet tillgodoses bättre. Med 1,� m djupa dammar på en sammanlagd yta av �0 ha och bevattning på � % av åkerarealen er-hålles situationen enligt Figur �-�. Viss vattenbrist uppstår fortfarande, men är av betydelse endast ett

Figur 3-5 Beräknat vattenbehov och tillförsel mm/mån på bevattnad åkerareal (6 %) inom Höje ås avrinningsområde okt 1985–okt 1990 vid miljöflöde 0,3 m3/s och dammvolym motsvarande 1,3 m * 50 ha.

0

40

80

120

160

okt apr okt apr okt apr okt apr okt apr okt

regn

åvatten

dammar vattenbrist

2�

år av fem. Detta år kan endera endast � % tillåtas bevattnas eller så måste dammvolymen fördubblas. För att få samma tillgång per bevattnad ytenhet vid 12 % bevattnad åkerareal behövs 1,� m djupa dammar med �00 ha yta, alltså 8 gånger mer. Detta är en stor yta. Det krävs ett naturligt sjösystem, som sträcker sig ganska långt ner i flodsystemet, för att skapa så stora lagringsvolymer.

För de båda övriga åarna finns inte motsvarande flödesstatistik som för Höje å. Förhållandena i Sege å är mycket lika de i Höje å uppströms Lund, varför man vad gäller bevattning tämligen exakt kan över-föra uppgifter från Höje å. I Saxån-Braåns avrin-ningsområde är åkerarealen större än i de övriga åarnas avrinningsområden. Samma beräkningar som för Höje å visar att en dammvolym motsvarande 1,� m * 80 ha behövs för att få en i stort sett ident-isk situation med den i Höje å enligt Figur �-� med vattenbrist ett år av fem, om � % av åkerarealen be-vattnas.

Om det enbart berodde på vattenmängder skulle åvatten och ganska små vattenmagasin räcka till för att försörja befolkningen inom Sege ås (undantaget Malmö förorter) och Saxån /Braåns avrinnings-områden. Om man vill lagra Höje å vatten för att användas för försörjning av Lund stad behövs vatten-magasin motsvarande 2 000 000 m�. Nöjer man sig med att klara vattenförsörjningen lokalt � år av 10 så räcker det med magasinskapaciteten 1 000 000 m�. Man måste då ordna så att vatten kan transiteras från andra områden. Det är ganska klart att en stor stad som Lund inte kan basera sin vattenförsörjning på en liten å som Höje å, men för fullständighetens skull har denna genomgång gjorts.

4a Punktutsläpp och påverkan på vattenkvalité

I små vattendrag påverkar också små utsläpp vatten-kvaliteten signifikant. I vattendrag med mindre god kvalitet försämras denna väsentligt vid långa torr-perioder. Liksom för stora avrinningsområden måste man lokalisera punktföroreningskällor och områden med diffusa utsläpp. I små vattendrag får utsläppen emellertid ganska olika effekt beroende på vattenför-ingen; vattenkvaliteten varierar under året. Effekten

av utsläpp behöver sättas i relation till vattenföringen. Små ingrepp kan väsentligt störa ett litet vattens status. Möjligheter finns att åstadkomma förbättring med ganska små åtgärder. Enstaka utsläpp kan åt-gärdas. Vad man ofta kallar för ekologiska åtgärder som skapande av dammar, våtmarker och slingrande bäckar, vilka knappast har någon effekt i stora om-råden, kan vara funktionella i små avrinningsom-råden.

Med punktutsläpp menas utsläpp från industri, AVR och dagvattenkulvertar. Uppgifter om utsläpp från AVR och även industri finns tillgängliga hos kommunerna i form av miljörapporter. Oftast finns det inga kontinuerliga mätningar av dagvatten-utsläpp. Tillförsel via dagvatten till vattendrag av metaller och näringsämnen kan relateras till asfalt och takytor, dvs. hårdgjorda ytor.

AVR och industriUtsläppen från AVR och industrier i ett avrinnings-område kan beräknas från mätningar som redovisas i miljörapporter och finns tillgängliga hos kommun-erna. Det finns också en möjlighet till skattning av bidragen från AVR i ett avrinningsområde genom beräknat bidrag från p.e. (personal ekvivalent). Det är viktigt att beräkna bidrag från de p.e. som bidrar till AVR med utsläpp inom avrinningsområde och inte de som är bosatta i ett avrinningsområde men är kopplade till AVR vilka använder en annan recipi-ent.

Uppgifter i litteraturen finns om hur mycket kväve, fosfor, organisk material och avloppsvatten-mängd som varje person (p.e.) bidrar med dagligen. Till exempel, enligt Naturvårdsverket (1���) bidrar varje person med cirka 200 l avlopp under ett dygn vilket innehåller 1�,� g kväve, 2,1 g fosfor och �8 g BOD�. Dessa leds till AVR där avloppsvatten renas. Reningsgrad beror på reningsprocessen och ligger vanligtvis i Sverige på ��–�� % för fosfor och, om speciell kväverening finns, �0–80 % för kväve.

I områden med större andel enskilda avlopp kan bidragen från dessa till föroreningsbelastningen be-räknas. I statistiken (SCB 200�) finns det uppgifter om befolkning med enskild och kommunalt avlopp i småhus och lantbruk. Bidrag från antal personer med enskilda avlopp kan beräknas som ovan och reduceras för kväve och fosfor med �0 % (andel av näringsämnen som fångas i brunnarna (Ekologg-ruppen 1�8�).

2�

DagvattenOftast finns det inga uppmätta värden tillgängliga av dagvattenutsläppen i avrinningsområdena. Dag-vattenutsläppen till recipienten kan beräknas enligt Naturvårdsverket (1�8�) . Den beräkningen baseras på storleken av hårdgjord yta och årsnederbörden. Föroreningsbelastningen i dagvatten kan beräknas med hjälp av litteraturuppgifter (Malmqvist m.fl. 1���) eller, om sådana finns, lokala mätningar.

Dagvattenvolymen från tätorter kan beräknas med hjälp av följande formel: Qår = A* a * (P-b) * 10-� där Qår = avrunnen volym under året (m�); A = hårdgjord yta i avrinningsom-rådet (m2); a = konstant som visar andelen hård-gjorda ytor som avvattnas till dagvattensystemet; P = total nederbörd under året (mm) b = total för-lust av vatten genom avdunstning (mm). Faktorn a * A är den faktiska hårdgjorda yta som avvattnas till dagvattensystemet. Dess storlek beror på typ av område. Andelen hårdgjord yta och andelen hård-gjord yta som avvattnas till dagvattensystemet i olika typer av tättbebyggt område kan antas efter Malmqvist m.fl. (1���). I enfamiljshusområde är A lika med 10–20 % av totalytan och a lika med �0–�0 % av hårdgjord yta. I flerfamiljehusområde är faktorn A större och lika med �0–�0 % av total-ytan och a lika med �0–�0 % av hårdgjord ytan. I centrumbebyggelse är andelen hårdgjord yta som bidrar med dagvatten störst, A beräknas bestå av 80 % av totalytan och a är lika med 80–100 %.

4b Punktutsläpp och påverkan på vattenkvalité – Tillämpning

AVR och industriSege åSege å används som recipient för Svedala AVR. Industrierna längst Sege å är anslutna till det kom-munala reningsverket (enligt Christel Strömsholm-Trulsson, personal kommunikation 200�). Mängden avloppsvatten, fosfor- och kvävebelastningen från Svedala AVR till Sege å samt den beräknade relativa belastningen (som % av total vattenföring och total näringsämne transport) redovisas i Tabell �-1.

Tabell 4-1. Utsläpp av fosfor och kväve till Sege å med avloppsvatten (Pröjts 2005).

ÅrAvloppsvatten m3/år

(% av total i mynningen)Tot-P kg/år

(% av total i mynningen)Tot-N kg/år

(% av total i mynningen)

2001 940 000 (1,6) 150 (1,7) 7 400 (1,6)

2002 1 036 000 (1,1) 200 (1,6) 7 700 (1,3)

2003 810 000 (1,6) 100 (2,1) 6 900 (3,4)

2004 967 000 (1,1) 110 (1,0) 7 400 (1,3)

Bidraget från Svedala AVR har liten betydelse för förhållanden i Sege ån. Avloppsvatten utgör i genom-snitt 1–2 % av det totala årliga flödet i Sege ån. Även andelen fosfor och kväve vilka släpps ut med av-loppsvatten är mellan 1 och 2 % av de totala årliga transporterna av näringsämne i floden.

Höje å Höje å används som recipient för följande AVR: Källby (Lund), Dalby, Genarp, Björnstorp och Staffanstorp. Antal anslutna personer under 200� var totalt 101 200. Industrierna längst Höje å är anslutna till det kommunala reningsverket (Bengtsson 200�). Den totala mängden avloppsvatten och fosfor- och kväve belastningen från AVR samt den beräknade relativa belastningen (som % av total vattenföring och total näringsämnestransport) redovisas i Tabell �-2.

Tabell 4-2. Utsläpp av fosfor och kväve till Höje å med avloppsvatten (Lunds kommun 2001–2004, Staffanstorps kommun 2001–2004).

ÅrAvloppsvatten m3/år

(% av total i mynningen)Tot-P kg/år

(% av total i mynningen)Tot-N kg/år

(% av total i mynningen)

2001 13 666 043 (18,1) 3 400 (48,6) 88 400 (21)

2002 14 664 205 (20,2) 2 900 (26,4) 106 800 (17,4)

2003 12 021 000 (22,4) 2 400 (45,3) 104 000 (32,5)

2004 12 806 975 (14,5) 1 400 (14,9) 114 000 (21,6)

2�

fosfortransporten i floden; andelen kväve är mellan 1 och 2 %.

Enskilda avloppPotentiell näringsämnesbelastning uppskattas från antal personer med enskilda avlopp i avrinnings-områdena, litteraturuppgifter om mängder fosfor och kväve som släpps ut från en person (p.e.) under ett dygn och med antagandet att �0 % av fosfor- och kvävebelastningen reduceras i avloppsbrunnar. Ytterligare minskning av fosfor- och kvävebelastning-en sker på vägen från källan till vattendragen. Dess grad beror på lokala förhållanden och är generellt svår att uppskatta. Här antas att �0 % av de mängder som släpps ut från brunnarna hamnar i vattendragen. Resultaten av de beräknade fosfor- och kvävebidragen från enskilda avlopp till vattendragen visas i Tabell �-�. Antal personer med enskilda avlopp i avrin-ningsområdena tas från SCB (200�).

Bidraget från AVR är betydande i Höje å avrinnings-område både när det gäller avloppsmängd och när-ingsämnesbelastningen. Avloppsvatten (i medel drygt 0,� m�/s) utgör i genomsnitt till 20 % av det totala årliga flödet i Höje å. Cirka 0,2� m�/s är transfererat från andra avrinningsområde (kommunal vatten-försörjning) och resterande är dagvatten från det kombinerade ledningssystemet. Fosformängden vilken släpps ut med avloppsvattnet har under de senaste åren varit även upp till mer än �0 % av den totala årliga fosfortransporten i floden. För kväve var denna andelen mellan 20 och �0 %.

Saxån-BraånI Saxån-Braåns avrinningsområde har bara Svalöv AVR utgående avloppsvatten till Svalövsbäcken och vidare till Braån. Verket är dimensionerat för �800 pe och under åren 2001–200� var den beräknade medelbelastningen mellan 1�00 och 2000 pe ( �0 g BOD� /(p*d) ) (Svalövs Kommun, Miljörapporter för Svalöv AVR). Mängden avloppsvatten, fosfor- och kvävebelastningen från Svalöv AVR till Saxån-Braån och den beräknade relativa belastningen (som % av total vattenföring och total näringsämne transport) redovisas i Tabell �-�.

Tabell 4-3. Utsläpp av fosfor och kväve till Saxån-Braån med avloppsvattnet.

ÅrAvloppsvatten m3/år

(% av total i mynningen)

Tot-P kg/år (% av total i mynningen)

Tot-N kg/år (% av total i mynningen)

2001 644 410 (0,7) 21 (0,3) 9 034 (1,5)

2002 744 840 (0,6) 22 (0,2) 11 258 (1,4)

2003 516 420 (0,8) 41 (0,7) 8 857 (1,9)

2004 609 228 (0,6) 36 (0,4) 9 925 (1,3)

Tabell 4-4. Beräknade potentiella belastningen av fosfor och kväve från enskilda avlopp.

AvrinningsområdeEnskilt avlopp

(SCB 2003)

50 % av beräknat fosforutsläpp från brunnarna (kg/år)

(% i den totala transporten i floden)

50 % av beräknat kväveutsläpp från brunnarna (kg/år)

(% i den totala transporten i floden)

Sege å 4000 920 (7,7) 5913 (1,0)

Höje å 3300 759 (8,1) 4878 (0,9)

Saxån-Braån 5100 1173 (20,6) 7539 (1,6)

Bidraget från Svalöv AVR har litet betydelse för förhållanden i Saxån-Braån. Avloppsvatten består i genomsnitt mindre än 1 % av det totala årliga flödet i Saxån-Braån. Andelen fosfor vilken släpps ut med avloppsvatten är cirka 0,� % av de totala årliga

Bidragen från enskilda avlopp kan vara betydande när det gäller fosforbelastningen. Enligt beräkningen ovan kan enskilda avlopp i Sege å och Höje å avrin-ningsområde bidra med mängden fosfor vilken mot-svarar cirka 8 % av mängden fosfor som transporteras årligen i vattendrag; i fallet Saxån-Braån kan detta vara upp till 20 %.

2�

DagvattenSege åFör Sege å beräknas tätortsytan inom avrinningsom-råde enligt SCB (200�). Utsträckningen av hård-gjord yta i tätorterna i Sege åns avrinningsområde beräknas enligt Malmqvist m.fl. (1���) med antag-anden att �0 % av tätortsytan är av flerfamiljehus karaktär och �0 % av enfamiljshus karaktär. I denna grova beräkning har faktorn A*a beräknats till � km2. Detta motsvarar cirka 2� % av tätorternas yta i av-rinningsområdet.

Höje åFöljande tätorter (eller de delar av tätorter som ligger i Höje åns avrinningsområde) bidrar med dagvatten-utsläpp till Höje å: Lund, Dalby, Genarp, Staffanstorp, Hjärup, Lomma samt vägar: delar av väg E� och E22. Utsträckningen av hårdgjord yta i städerna och de större vägarna i Höje åns avrinningsområde tas från Backe m.fl. (200�). Enligt ibid. är faktorn A*a beräknad till 18,8 km2 i Höje å avrinningsområde. Detta motsvarar cirka hälften av tätorternas yta i avrinningsområdet. Ungefär 10 % av avloppsnätet i Lund är kombinerat; i Dalby är det ungefär � %. Resten av avloppsnätet är separat för dagvatten och spillvatten (Lunds kommun 2002, Staffanstorp kommun 2002). Exklusive utsläppen av dagvatten till det kombinerade avloppsnätet släpps dagvatten ut direkt till recipienten utan rening. Beräknade årliga dagvattenmängder reduceras med 10 % i Lund och � % i Dalby, dvs. med andel dagvatten vilket släpps in i kombinerade avloppsnätet.

Saxån-BraånFöljande tätorter (eller de delar av tätorter som ligger i Saxån-Braåns avrinningsområde) bidrar med dag-vattenutsläpp till Saxån-Braån: Annelöv, Häljarp, Asmundtorp, Svalöv, Billeberga, Teckomatorp, Eslöv, Marieholm och Dösjebro. Av spillvattennätets längd

utgörs cirka 10 % av kombinerade ledningar. Be-räknade årliga dagvattenmängder reduceras med 10 %, dvs. med andel dagvatten vilket släpps in i kombinerade avloppsnätet. Utsträckningen av hård-gjord yta i tätorterna i Saxån-Braån avrinningsom-råde vilka avvattnas direkt till Saxån-Braån tas från karteringen vilken gjordes på uppdrag av Saxån-Braåns vattenvårdskommitté (Ekologgruppen 1���). Enligt ibid. är faktorn A*a beräknad till 1,� km2 i Saxån-Braåns avrinningsområde. Detta motsvarar cirka 1� % av tätorternas yta i avrinningsområdet.

Under november 2001–december 2002 har tids-proportionella dagvattenprover tagits i två dagvatten-kulvertar i Lund (�0 stycken från varje kulvert) (Nitare 200�). Uppmäta medelkoncentrationer (Tot-N=�,1� mg/l, Tot-P=0,2� mg/l, Cd= 0,2 μg/ml, Cr=�,� μg /ml, Cu=28,� μg /ml, Ni=�,� μg /ml, Pb=�,� μg /ml, and Zn=��,� μg /ml) används i denna rapport för beräkningen av föroreningstrans-porten med dagvatten till recipienten Höje å och även Saxån-Braån och Sege ån.

Dagvattenvolymer som tillförs Sege ån, Höje ån och Saxån-Braån beräknas för den genomsnittliga årsnederbörden under perioden 1��1–1��0 (kapitel 1b) och medelvattenföringen enligt Tabell 1-1. Med utgångspunkt i denna beräknas dagvattenandelen i den totala årliga vattenföringen. Resultaten visas i Tabell �-�.

Tabell 4-5. Beräknad dagvattenvolym och andelen dagvatten i den totala årsvattenföringen.

AvrinningsområdeDagvattenvolym

m3/år

% av dagvatten-volym i årliga

vattenföringen

Dagvatten redan medräknat via avloppsvatten

m3/år

Sege å 3 528 000 4,2

Höje å 9 734 651 11 3 150 000

Saxån-Braån 8 64 000 0,8

* av dagvattnet till Höje å går en del via det kombinerade systemet till Källby reningsverk innan det når Höje å. Volymen är redan medräknat vad gäller tillförsel till ån.

Enligt beräkningen utgör dagvattnet i genomsnitt cirka 11 % av den årliga vattenföringen i Höje å. Påverkan från dagvatten på Höje å recipienten kan vara av betydelse. Andelen dagvatten i Saxån-Braån är liten och påverkan från dagvatten på vattenför-ingen i recipienten och dess kvalité är av mindre betydelse.

För � och �0 mm regn under en timme och an-tagandet att 1 mm regn stannar i vattenpölar och inte tillförs recipienten beräknas dagvattentillskottet i alla tre avrinningsområdena. Resultaten i Tabell

2�

�-� visar att flödesökning i vattendrag på grund av dagvattenutsläpp kan vara mycket stor i samband med kraftiga regn som faller under kort tid.

Tabell 4-6.

Avrinnings-område

Dagvattenflöde vid 5 mm regn

m3/h (m3/s)

Dagvattenflöde vid 30 mm regn

m3/h (m3/s)

Sege å 28 000 ( 7,8) 203 000 ( 56)

Höje å 69 533 (19,3) 504 116 (140)

Saxån-Braån 6 400 ( 1,8) 46 400 ( 13)

Den beräknade årliga föroreningsbelastningen från dagvatten i alla tre avrinningsområdena redovisas i Tabell �-�, där det framgår att både i Höje å- och Sege å avrinningsområde utgör tillförseln av fosfor med dagvatten en betydande del av den fosforn som transporteras med floden under ett år.

Tabell 4-7. Beräknad föroreningsbelastning från dagvatten i kg/år samt andelen fosfor och kväve i de totala årliga transporterna för min och max under perioden 2000–2004.

Avrinnings-område

N kg/år(% i den min

och max årliga transporten)

P kg/år(% i den min

och max årliga transporten)

Cdkg/år

Crkg/år

Cukg/år

Nikg/år

Pbkg/år

Znkg/år

Sege å 11113,2(5-2 %)

882,0(21–7 %) 0,7 11,6 99,8 15,9 17,3 227,9

Höje å 30664,2(10–5 %)

2433,7(46–22 %) 1,9 32,1 275,5 43,8 47,7 628,9

Saxån-Braån 3024,0(0,7–0,4 %)

240,0(4–2 %) 0,2 3,2 27,2 4,3 4,7 62,0

4c Punktutsläpp och påverkan på vattenkvalité – Åtgärder

Följande reningsmetoder beaktas: källkontroll av toalettavlopp i städerna, källsortering av toalett-avlopp i enskilda avloppsanläggningar, dagvatten-rening i dammar och infiltration av dagvatten.

Påverkan av källsortering av toalettavlopp i städ-erna på vattenkvalitén i floden beräknas genom antaganden att �0 % av kväve och �� % av fosfor i hushållens spillvatten kommer från toalettavlopp

(Naturvårdsverket 1���). Vidare antas att efter separering av toalettavlopp resterande spillvatten renas med effekt på �� % för fosfor och på 80 % för kväve.

Påverkan av källsortering av toalettavlopp inom enskilda avloppsanläggningar på vattenkvalitén i floden beräknas som ovan genom antaganden att �0 % av kväve och �� % av fosfor i hushållens spill-vatten kommer från toalettavlopp (Naturvårdsverket 1���). Vidare antas att efter separering av toalett-avlopp resterande spillvatten renas i brunnar med effekt på �0 % för fosfor och kväve och att �0 % av resterande näringsämnesmängd kommer att minska på vägen till vattendragen.

Dagvattendammar bidrar till dagvattenrening. Efter Pettersson (1���) antas följande reningseffekt: �� % för kväve, �� % för fosfor1, 82 % för Zn, �� % för Cu, 82 % för Pb, and 88 % för Cd. Dessa värden gäller för dammar med optimal storlek, vilket är 2�0 m2 dammyta per 1ha hårdgjord del av till-rinningsytan.

Infiltration är ett annat alternativ för omhänder-tagande och rening av dagvatten. Reningseffekterna av olika infiltrationsanläggningar är olika beroende på deras storlek och utformning. Larm (1���) rapporterar följande reningseffekter av infiltrations-anläggningar efter uppgifter från litteraturen:

Infiltrationsdike: �0 % för metaller och �0 % för fosfor och kväve;

Gräsbevuxna ytor: �0–�0 % för metaller, �0 % för fosfor och 2� % för kväve;

Genomsläppliga gatubeläggningar: 80 % för kväve och suspenderat material och �0 % för fosfor. Bas-erat på ovanstående uppgifter antas i denna analys

1 Enligt Petersson (1���) var reduceringsförmågan av fos-fatfosfor i genomsnitt �� % i undersökta dammar. Re-duceringsförmåga av totalfosfor studerades inte. I denna studie antas att reduktionsförmågan av total fosfor är minst �� %.

28

att allt dagvatten i avrinningsområdet infiltreras och att reningseffekten är �0 % för metaller och �0 % för kväve och fosfor.

4d Punktutsläpp och påverkan på vattenkvalité – Beräknad effekt av åtgärder

Den beräknade effekten av åtgärder på minskning av punktuttsläppen i avrinningsområdena samman-ställs i Tabell �-8.

Tabell 4-8. Beräknad effekt av åtgärder på potentiellt näringsämnes- och metallutsläpp från punktkällor i Sege å-, Höje å- och Saxån-Braåns avrinningsområde (avser effekten i vattendragen).

Åtgärd/effekt Sege å Höje å Saxån-Braån

Källsortering av toalettavlopp inom AVR

– –88500 kg N/år (18 %) –2100 kg P/år (20 %)

–

Källsortering av toalettavlopp i enskilda avloppsanläggningar

–690 kg P/år (7 %)–5300 kg N/år (1 %)

–569 kg P/år (6 %)–4400 kg N/år (1 %)

–880 kg P/år (9 %)–6800 kg N/år (1 %)

Dagvatten dammar –650 kg P/år (7 %)–3700 kg N/år (0,7 %)–0,6 kg Cd/år–75 kg Cu/år–14 kg Pb/år–187 kg Zn/år

–1800 kg P/år (18 %)–10100 kg N/år (2 %)–1,7 kg Cd/år–206 kg Cu/år–39 kg Pb/år–515 kg Zn/år

–178 kg P/år (2 %)–1000 kg N/år (0,2 %)–0,2 kg Cd/år–20 kg Cu/år–4 kg Pb/år–51 kg Zn/år

Dagvatten infiltration – kg 529 P/år (5 %)– kg 6668 N/år (1 %)– kg 0,6 Cd/år– kg 10 Cr/år– kg 90 Cu/år– kg 14 Ni/år– kg 16 Pb/år– kg 205 Zn/år

– kg 1460 P/år (15 %)– kg 18400 N/år (4 %)– kg 1,7 Cd/år– kg 29 Cr/år– kg 250 Cu/år– kg 40 Ni/år– kg 43 Pb/år– kg 566 Zn/år

– kg 144 P/år (1,4 %)– kg 1814 N/år (0,4 %)– kg 0,2 Cd/år– kg 3 Cr/år– kg 25 Cu/år– kg 4 Ni/år– kg 4 Pb/år– kg 56 Zn/år

Fosforn och kvävet som släpps ut från AVR i Sege åns- och Saxån-Braåns avrinningsområde består till liten andel (kring eller mindre än 2 %) av den fos-for och kväve som transporteras årligen med floden (Tabell �-1 och �-�). Därför kan man inte, genom insatser i källsortering av avloppsvatten, betydligt på-verka kväve- och fosfortransporten i vattendragen. I Höje å avrinningsområde utgjorde under 2000-talet utsläppen från AVR för olika år 1�–�� % av det kvävet som transporteras årligen i floden och upp till �0 % av den årliga fosfortransporten (Tabell �-2). Källsortering av toalettavlopp i Höje ås avrinnings-område beräknas kunna bidra till en minskning av fosforutsläppen med 2 100 kg/år (cirka 20 % av fosfortransporten i Höje å) och en minskning av kväveutsläppen med 88 �00 kg/år (cirka 18 %).

Enligt beräkningen i Tabell �-� bidrar enskilda avlopp med en betydande andel fosfor till vatten-dragen (8 % i Sege å- och Höje ås avrinningsområde och 20 % i Saxån-Braånsavrinningsområde). Käll-sortering av toalettavlopp från enskilda avloppsan-läggningar skulle enligt beräkningar kunna bidra till minskning av fosforutsläppen jämfört med trad-itionella enskilda avloppsanläggningar med �–� %. Påverkan av åtgärden på kväveminskningen är mindre: kvävetransporten skulle kunna minska med cirka 1 % årligen.

I de avrinningsområdena där det finns betydande dagvattenutsläpp, som t.ex. enligt beräkningen i Höje å- men även Sege åns avrinningsområde, skulle rening av dagvatten (i dammar eller genom infiltrat-ion) kunna bidra till minskning av föroreningsut-släppen till vattendrag (1� respektive � % för fosfor och � respektive 1 % for kväve).

5a Markanvändning och påverkan på vattenkvalité

JordbruketI ett litet avrinningsområde med mycket jordbruk har jordbrukets karaktär stor betydelse för vatten-kvaliteter i avrinningsområdet. Näringsläckagedata från undersökningsområden i olika regioner i Sverige

2�

med olika jordar finns. Dessa kan användas för en grov skattning av näringsämnesläckage från jord-bruket i avrinningsområdena. Åkerarealens storlek och användning med avseende på vilka grödor som odlas i olika avrinningsområdena redovisas i SCB (200�). Statistik ges också över antalet husdjur. Upp-gifter finns också om hur odling av olika grödor, användning av olika teknik och andra åtgärder (t.ex. vegetationszoner, våtmarker) reducerar läckage. In-verkan av olika åtgärder på minskat näringsämnes-läckage från jordbruket kan beräknas.

Kväve i växttillgänglig form är vattenlösligt och därför läckagebenäget vilket betyder att kväve som tillförs marken i överskott kan förloras till vatten-drag. Under växtperioden tas kvävet upp av växterna. När marken är täckt med väletablerad gröda (t.ex. vall) blir kväveläckaget mycket mindre även under vintern jämfört med läckaget från barmark. Stor-leken av kväveläckaget varierar beroende på jordart, grödstruktur, nederbörd och avrinning, gödseltill-försel m.m. Storleken av kväveläckaget kan fås genom fältmätningar eller om sådana inte finns kan det skattas. Data från närliggande liknande områden kan användas, till exempel data från projektet ”Typ område på jordbruksmark” (Carlsson m.fl. 2000, 2001, 200�).

I visa kommuner kan data om skattat kväveläckage finnas tillgängligt. Skattningar görs ofta med hjälp av t.ex. växtnäringsbalanser kombinerat med data om nederbörd, grödstruktur, jordart m.m. Man får vara uppmärksam på att skattade läckage kan avse bruttobelastningen, d.v.s. rotzonsutlakningen. Om man beräknar påverkan på vattendrag (utsläpp till vattendrag) måste hänsyn tas till kväveminskning som sker under kvävets väg från åker. Sådan skatt-ning gjordes t.ex. i Saxån-Braåns avrinningsområde och värden för kväve beräknades ligga mellan �0 och �0 kg N/ha och år (Westberg 2000).

Fosfor i marken förekommer oftast i partikel-bunden form. Vid normalt pH frigörs fosfor i form tillgängligt för växterna. Vanligtvis förloras fosfor i samband med erosion. Fosfor läckage är oftast störst från obevuxen mark vid snösmältning eller kraftiga regn. Fosfor bunden till lerpartiklar kan transport-eras långt i vattendrag. Generellt i Sverige tillförs fosfor marken i den mängd som bortförs med grödor. Ibland, i djurtäta regionerna, kan gödsling med större dos fosfor än som behövs för grödan förekomma. I genomsnitt beräknas bruttofosforförlusterna i Sverige (i rotzonen) till 0,�–0,� kg per hektar och år. Data

för läckage som är typisk i olika regioner och för olika jordarter kan tas från projektet ”Typ område på jordbruksmark” (Carlsson m.fl. 2000, 2001, 200�).

Gödsling (med t.ex. handelsgödsel, rötslam) ut-över tillförseln av näringsämnen, kan även tillföra skadliga ämnen (tungmetaller, toxiska organiska ämnen) till jordbruksmark. Läckage av dessa ämnen och deras påverkan på vattendrag är mindre känd. Mer vet man om tungmetalläckage från åkermark. Där det inte finns specifika uppgifter om metall-läckage från jordbruksmark kan viss skattning göras baserad på Andersson (1��2) och metalläckage antas vara (g/ha och år): Zn = �,�, Cu = �,�, Ni = �,�, Cr = 0,�, Pb = 0,�, and Cd = 0,0�.

Långtidspåverkan på vatten och miljö från be-kämpningsmedel är fortfarande dåligt känd även om det finns kunskaper om deras förekomst. Användning av bekämpningsmedel varierar i Sverige och kan kopplas till vilka grödor som odlas och produkt-ionens intensitet. I regel besprutas vall, medan det däremot i odlingar av spannmål, sockerbetor, potatis och oljeväxter ofta används bekämpningsmedel. I genomsnitt i Sverige används t.ex. ogräsmedel på �� % av arealen, i södra Sverige på ca 80 %. Svamp- och insektsmedel används på 10 % av Sveriges åker-areal, men i Malmöhus län ca �0 % (Westberg 2000). Vattendragen i Skåne beräknas ta emot ungefär 2 % av de bekämpningsmedel som används i området (ibid.). Exakt skattning av bekämpningsmedels-läckage är ännu inte möjligt.

SkogsmarkI de avrinningsområdena där det finns betydande andel skogsmark skall föroreningsbidrag från skogs-mark till vattendrag beräknas. Där det inte finns data från lokala mätningar kan värdena från mätningar på liknande områden användas, t.ex. från det svenska nationella övervakningsprogrammet av skogsbevuxna avrinningsområden.

Atmosfäriskt nedfall på vattenytanI de avrinningsområdena där det finns betydande andel vattenyta kan bidrag från atmosfäriskt ned-fall på vattenyta vara betydande i synnerhet när det gäller kväve. Data om bidraget från atmosfäriskt nedfall kan tas från nationell miljöövervakning av luft- och nederbördskemi (Kindbom m.fl. 2001).

�0

5b Markanvändning och påverkan på vattenkvalité – Tillämpning

JordbruketStorleken på åkermark i varje avrinningsområde tas från SCB (200�) (Tabell 1-1). Skattning av jord-brukets påverkan på vattendragets vattenkvalité görs med användning av långtidsmedelvärden av totala årstransporter för avrinningsområde nr � (V-Skåne-ML) enligt Carlsson m.fl. (2000, 2001, 200�). Detta avrinningsområde ligger närmast de här studerade områdena. Långtidsmedelvärden av totala årstrans-porten av kväve har uppmätts till 22 kg/ha och fosfor 0,2� kg/ha. Mätningarna i typområdena har skett i bäckarna och inte på rotzonsnivå. Resultaten av be-räkningen visas i Tabell �-1.

Tabell 5-1. Näringsämnes- och metalläckage från jordbruksmark beräknat i Sege å-, Höje å- och Saxån-Braåns avrinningsområde.

Område

Åker N P Cd Cr Cu Ni Pb Zn

ha ton/år ton/år kg/år kg/år kg/år kg/år kg/år kg/år

Sege å 20800 458 5,4 1,2 15 89 81 10 156

Höje å 19100 420 5,0 1,1 13 82 74 10 143

Saxån-Braån 28800 634 7,5 1,7 20 124 112 14 216

I Tabell �-2 visas åkerarealens användning för olika grödor och dess andel i totala arealen. Detta har betydelse för storleken av näringsämnesläckaget från åkermark.

Tabell 5-2. Åkerarealens användning (ha) (SCB 2003, MI 11 SM 0301).

Åkerarealens användning Sege å ha (% av total åkerareal)

Höje å ha (% av total åkerareal)

Saxån-Braån ha (% av total åkerareal)

Spannmål vårsådd 4238 (22) 5232 (28) 8079 (29)

Spannmål höstsådd 5793 (30) 4845 (26) 6972 (25)

Oljeväxter vårsådd 333 (2) 98 (1) 897 (3)

Oljeväxter höstsådd 922 (5) 796 (4) 968 (3)

Baljväxter 606 (3) 714 (4) 1429 (5)

Potatis 139 (1) 58 (0) 264 (1)

Betor 2046 (11) 2679 (14) 3826 (14)

Vall 2801 (14) 2357 (13) 2569 (9)

Energiskog 275 (1) 141 (1) 226 (1)

Övriga växtslag 398 (2) 332 (2) 646 (2)

Träda 1904 (10) 1560 (8) 1987 (7)

Växtföljderna domineras av ettåriga grödor. Spann-mål, sockerbetor och oljeväxter upptar tillsammans ungefär �0–�� % av den odlade arealen. Vall odlas bara på �–1� % av arealen mot ca �0 % i Sverige i genomsnitt (Westberg 2000).

SkogsmarkBeräkningen av näringsämnen och metalläckage från skogsmark i de tre skånska avrinningsområdena baseras på data från övervakningsprogram av skogs-bevuxna avrinningsområden. De senaste tillgäng-liga data är från det sydligaste övervakade området (Aneboda, Småland): Tot-P=0,01� mg/l, Tot-N =0,��� mg/l, Cu=0,�� μg/l, Pb=1,1 μg/l, Zn=�,�1 μg/l, and Cd = 0,0� μg/l (Löfgren 2002). Även betesmarkens areal tas med i beräkningen. Det finns en liten andel betesmark i avrinningsområdena och antagandet påverkar till en liten del det slutliga resultatet. Resultaten redovisas i Tabell �-�. Result-aten visar att enligt beräkningen är näringsämnes-läckaget från skogsmark och betesmark i de tre skånska vattendragen liten och består till cirka 2 % av den årliga transporten i vattendragen.

Samtliga tre avrinningsområden domineras av jord-bruk. Jordbruket i sin tur domineras av växtodling. Djurproduktionen i området är mindre betydelsefull.

�1

Tabell 5-4. Beräknat föroreningsbelastning från atmosfäriskt nedfall direkt på vattenytan i Sege å- och Höje å avrinningsområde.

Avrinnings-område Volym

P kg/år (% i den årliga

transporten i vattendrag)

N kg/år (% i den årliga

transporten i vattendrag) Cr Ni Cu Zn Pb Cd

m3 år–1 kg år–1 kg år–1 kg år–1 kg år–1 kg år–1 kg år–1 kg år–1 kg år–1

Sege å 4832000 110 (1,1 %) 7300(1,5 %) 1,8 1,5 9,5 73 15 0,7

Höje å 1320000 30 (0,3 %) 2000(0,4 %) 0,5 0,4 2,6 20 4 0,2

Tabell 5-3. Beräknat näringsämnes- och metalläckage från skogsmark och betesmark i Sege å-, Höje å- och Saxån-Braåns avrinningsområden.

Avrinnings-område m3/år

P kg/år (% i den årliga

transporten i vattendrag)

N kg/år (% i den årliga

transporten i vattendrag) Cu kg/år Pb kg/år Zn kg/år Cd kg/år

Sege å 15848000 206 (2 %) 10238 (2 %) 11 17 86 0,6

Höje å 12480000 162 (1,6 %) 8062 (1,6 %) 9 14 68 0,5

Saxån-Braån 12341000 160 (1,6 %) 7972 (1,6 %) 9 14 67 0,5

Atmosfäriskt nedfall på vattenytanBeräkningen av atmosfäriskt nedfall på vattenyta i Sege å och Höje å avrinningsområde beräknas från uppmätta data i Arup (Skåne) enligt nationell miljö-övervakning av luft- och nederbördskemi (Kindbom m.fl. 2001). Enligt SCB (200�) är vattenytan i Saxån-Braåns avrinningsområde liten (mindre än 1 km2) och föroreningsbidragen från atmosfäriskt nedfall beräknas inte i detta avrinningsområde. Fosfor ingår inte i det ovannämnda övervaknings-programmet och därför har data från nederbörds-provtagning i Malmö och Lund under hösten 200� använts (Czemiel Berndtsson m.fl. 200�). Result-aten av beräkningen redovisas i Tabell �-�, ovan. Resultaten visar att enligt beräkningen är atmosfärisk nedfall direkt på vattenytan i de två skånska vatten-dragen liten och består i Sege å cirka 1 % av den årliga transporten i vattendragen och i Höje å avrinnings-område mindre än 0,� %.

5c Markanvändning och påverkan på vattenkvalité – Åtgärder

JordbruketVissa åtgärder för att minska kväveläckage från jord-bruket är redan lagstiftade, t.ex.:

djurtätheten på gårdarna är begränsat;�0 % av åkermarken på varje gård i Götaland skall vara vintergrön;stallgödsel skall inte spridas under visa perioder, lagringsutrymme skall vara tillräckligt för lagring mellan spridningstillfällena;gödselbrunnar skall vara täckta, nedmyllning av ammoniumrika stallgödselformer (skall myllas ned snabbt efter spridning).

Tack vare dessa åtgärder har kväveläckaget minskat i södra Sverige med ca 11 % enligt beräkningar (Jönsson H. & Hoffman M. 1���). Trots dessa åt-gärder är kväveläckaget fortfarande högt. Gödslingen med fosfor har i stort sett anpassats till grödornas behov så att upplagring i mark generellt inte före-kommer i hög grad (Westberg 2000).

Nedan presenteras möjliga åtgärder vilka skulle kunna bidra till minskat näringsämnesläckage från åkermark.

••

•

•

�2

Anpassad gödsling och växtföljd för att minska kväveläckageKväveläckaget från jordbruket är den största källan till kväve i vattendragen. Kväveläckaget kan reduc-eras genom anpassad gödsling och växtföljd enligt metodiken bearbetad i Kyllmar m.fl. (200�) där ut-lakningskoefficienter ges beroende på region, jord-art, gröda, gödslingsform, efterföljande gröda och efterföljande grödas gödslingsform.

FånggrödaEn fånggröda odlas för att minska växtnäringsför-lusterna efter skörd av huvudgrödan. Fånggrödan består ofta av en gräs/vallblandning. En fånggröda kan sås in i vårsäd, den får sedan fortsätta att växa efter skörd för att plöjas ner på senhösten eller först på våren (lätta jordar). Studier visar att fånggrödor som sås in i säd och plöjs ner på senhösten kan minska kväveläckaget med upp till 2� % även på lerhaltiga jordar (Westberg 2000).

Skyddszoner utmed vattendragSkyddszoner bevuxna med vall/örtblandning, minst � m bredda, är zoner längst vattendrag vilka inte plöjs, gödslas eller bekämpas men som kan användas som betesmark. För kväveläckaget spelar skyddszonerna ingen större roll eftersom arealen av skyddszoner omfattar en så liten del av totalarealen. Skyddszoner kan däremot påverka förluster som sker genom yt-avrinning. Minskning av fosforläckage kan vara upp till 2� % (Ulén 200�).

VårplöjningVårplöjning halverar fosforförluster med ytvatten (0,1� kg P/ha) jämfört med höstplöjning (0,� kg P/ha). Detta visar försök som gjordes på erosion-belägna jordar (Persson 1���). Tillförsel av organiskt material med enbart harvning på hösten ger bäst skörd och minskar också fosforförluster (0,2� kg P/ha) jämfört med enbart höstplöjning (ibid.). Konturplöj-ning (vinkelrätt mot sluttningen) och bandodling (grödor med olika växtperioder varvas) minskar förluster av partikelbunden fosfor med ytavrinning. Data saknas för att kvantifiera påverkan av kontur-plöjning eller bandodling på minskat fosforläckage. Konturplöjning rekommenderas ej på branta slutt-ningar där risk för genombrott av vattenflöden finns.

Våtmarker och dammarVåtmarker och dammar anläggs ofta med syftet att rena avrinning från jordbruksmark och minska näringsämnesläckage till vattendrag. Del av närings-ämnena tas upp av vegetation och hamnar slutligen i sedimentet. En del av kvävet, genom denitrifikat-ion, omvandlas till kvävgas och släpps till luften. Partikelbunden fosfor kan fångas upp i sedimentet. Dammar och våtmarker kan användas i sådana områden där det inte är möjligt att minska läckaget genom t.ex. reducerad användning av gödsel, skydds-zoners och grödstrukturen. Reningseffekten av olika dammar och våtmarker varierar stort beroende på dess utformning (vattnets uppehållstid), jordarter och storleken på läckaget. Kvävereduktion på mellan 200 och 2�00 kg kväve per år och ha damm yta rapport-eras. Några av dammarna anlagda inom Höje å- och Kävlingeåprojektet studerades mellan 1��� och 2002. Resultatet visar att den absoluta reduktionen av kväve ligger mellan ��0 och 2�00 kg/ha och år (relativa reduktionen mellan � % och �� %) (Wedding 200�). Dammen med högsta kvävebelastningen (�� ton per ha dammyta och år) visade genomsnittlig re-duktionen på ca 2�00 kg/ha och år medan dammen med lägsta belastningen (�,2 ton/ha och år) visade lägsta reduktionen (��0 kg/ha och år) (Davidsson m.fl. 200�). Den totala reduktionen av fosfor upp-gick till mellan 1� och �0 kg/ha/år (relativa redukt-ionen � % till �0 %) och för kväve, i den högst be-lastade dammen den största absoluta reduktionen medan den minst belastade dammen visade den högsta relativa reduktionen (Wedding 200�). En fördel med dammar kan vara att det näringsrika sedimentet kan återanvändas som gödsel på jord-bruksmark.

5d Markanvändning och påverkan på vattenkvalité – Beräknad effekt av åtgärder

Effekten av åtgärder på potentiellt näringsämnes-läckage i Sege å-, Höje å- och Saxån-Braån avrinnings-områdena beräknas och resultaten sammanställs i Tabell �-�. Utgångsläge antas efter Kyllmar m.fl. (200�) där långtidsmedelvärden av totala årstrans-porten av kväve har uppmätts (i bäckarna) till 22 kg/ha och av fosfor 0,2� kg/ha.

��

Tabell 5-5. Beräknad effekt av åtgärder på potentiellt näringsämnesläckage i Sege å-, Höje å- och Saxån-Braån avrinningsområdena (avser effekten i vattendragen).

Åtgärd/effekt Sege å Höje å Saxån-Braån

Anpassat gödsling och växtföljd

N läckage minskar till 17 kg/ha

N läckage minskar till 18 kg /ha

N läckage minskar till 19 kg /ha

Fånggröda –2 kg N/ha –2 kg N/ha –2 kg N/ha

Skyddszoner utmed vattendrag

–0,06 kg P/ha –0,06 kg P/ha –0,06 kg P/ha

Vårplöjning Potentiellt P läckage minskar till 0,17 kg/ha

Potentiellt P läckage minskar till 0,17 kg/ha

Potentiellt P läckage minskar till 0,17 kg/ha

Våtmarker och dammar –3 kg N/ha–0,1 kg P/ha

–3 kg N/ha–0,1 kg P/ha

–2 kg N/ha–0,1 kg P/ha

Effekt totalt av sammanlagda åtgärder

N läckage 12 kg/ha/årP läckage 0,1 kg/ha/år

N läckage 13 kg/ha/årP läckage 0,1 kg/ha/år

N läckage 15 kg/ha/årP läckage 0,1 kg/ha/år

Anpassad gödsling och växtföljdFör åkerarealanvändning (enligt Tabell �-�) be-räknas läckage i hela avrinningsområdet för minsta kväveläckage alternativ. Det antas att åkermarken består av �0 % loam och �0 % sandy loam samt att Sege å, Höje å och Saxån-Braån ligger huvudsakligen i zon 1a (zon uppdelning enligt ibid.) Ytterligare antas att minsta genomsnittliga läckage från odling av baljväxter, energiskog och övriga växtslag är 20 kg N/ha och år (data saknas). Baljväxter, energiskog och kategori övriga växtslag odlas på sammanlagt mindre än 8 % av jordbruksmarken i respektive avrinningsområdena. Därför kan antagandet ha en liten påverkan på de slutliga resultaten. Resultaten av beräkningen visas i Tabell �-�.

Efter anpassad växtföljd och gödslingsalternative (utan ändring av växtstrukturen) för minsta kväve-läckage enligt beräkningen kunde den reduceras till 1�–1� kg/ha. Denna åtgärd kan möjligen kombineras med andra som t.ex. odling med fånggröda, våt-marker eller skyddszoner för fosfor minskning.

Tabell 5-6. Beräknat kväveläckage från odlade grödor efter anpassning av växtföljd och gödsling för minsta kväveläckage enligt Kyllmar m.fl. (2003).

Avrinningsområde Sege å Läckage kg N

Höje å Läckage kg N

Saxån-Braån Läckage kg N

Spannmål vårsådd 97474 120336 185817

Spannmål höstsådd 124549,5 104167,5 149898

Oljeväxter vårsådd 7659 2254 20631

Oljeväxter höstsådd 15213 13134 15972

Baljväxter 12120 14280 28580

Potatis 7019,5 2929 13332

Betor 38874 50901 72694

Vall 8403 7071 7707

Energiskog 5500 2820 4520

Övriga växtslag 7960 6640 12920

Träda 13328 10920 13909

summa 338100 335452,5 525980

kg N/ha 17 18 19

FånggrödaFör beräkningen antas att spannmål odlas med fånggröda och att kväveläckage minskar med 2� % beräknat för rotzonen (vilket kan antas vara �0 % mindre i bäckarna dvs. minskning med 1� % kan åstadkommas i bäckarna) på denna areal. Spannmål odlas på cirka �0 % av åkermark i alla tre avrin-ningsområdena. Effekten av åtgärden fördelat på hela

��

odlingsarealen blir cirka �,� % minskning av kväve-läckage i bäckarna. Om utgångsläge är 22 kg N/ha så skulle effekten av odling av fånggröda i spannmåls-arealen bidra till kväveläckageminskning utslaget på hela åkerarealen bli cirka 2 kg N/ha.

Våtmarker och dammarOm man antar att sammanlagt 200 ha våtmarker och dammar etableras i varje av de tre analyserade avrinningsområdena och att kväveläckage minskar med �00 kg/ha dammyta och fosforläckaget minskar med 20 kg/ha dammyta så skulle i varje avrinnings-område kväveläckaget minska med 100 t/år och fosforläckaget minska med � ton/år. Om detta avser läckaget från rotzonen så kan effekten i vattendragen anses vara cirka �0 % mindre.

Påverkan från befintliga dammar och skyddszoner tas inte med i beräkningar.

6 Slutsatser

6a De tre skånska åarna

Den första delen av en vattenöversikt måste innehålla uppgifter om vattentillgång och vattenförbrukning. Om det finns större tätorter i små avrinningsom-råden, så ordnas den kommunala vattenförsörjningen nästan alltid genom överföring av vatten från andra områden. Så är fallet i de här studerade tre avrin-ningsområdena. Vatten från åarna används för be-vattning och åarna fungerar som recipienter för avloppsreningsverk. I det generella slutavsnittet diskuteras kommunal vattenförsörjning i små avrin-ningsområden.

Små åar ger sällan upphov till stora översväm-ningsproblem, så inte heller de studerade skånska åarna, även om stora ytor tidvis kan stå under vatten. Lågvatten är ett större problem. Vattenföringen är mycket låg torra somrar. Det uppstår konflikt mellan naturintressen och bevattningsintressen. Med miljö-flöden avses tillräckliga minimiflöden och sådan flödesvariation över året att ekosystem inte slås ut utan vidmakthålls också vid utnyttjande av vattnet.

Uttagen för bevattning motsvarar i vart och ett av avrinningsområdena 0,2–0,� m�/s under två mån-ader. Detta flöde är ungefär lika stort som det lägsta flödet under normalår. Det betyder att vart annat år finns det perioder då åarna är nästan helt torra. För att kunna upprätthålla miljömässigt rimliga flöden och samtidigt möjliggöra bevattning måste dammar, i vilka vatten kan förvaras längre tid, an-läggas. Kontinuerligt utflöde från reningsverket i Lund bidrar dock till att upprätthålla ett minimi-flöde i Höje å nedströms Lund på i varje fall 0,� m�/s. Transitering av vatten till ett avrinningsområde bidrar alltså till att tillgodose naturintressen i form av högre lågvattenflöden, även om vattnet släpps ut från reningsverk.

Flöden av kväve och fosfor undersöks. De tre skånska vattnen klassificeras i nästan hela sina sträckningar enligt naturvårdsverket som extremt näringspåverkade. Kvävekoncentrationerna är kring � mg/l. Fosforkoncentrationen är 0,0�–1,0 mg/l i Saxån-Braån och i Sege å och ännu högre i Höje å nedströms Lund, 0,1� mg/l. Punktkällor måste identifieras och om de förorsakar problem åtgärdas. I dagens Sverige finns reningsverk i alla tätorter och även industrivatten renas. Utsläpp från reningsverk i en liten ort som Svedala (mindre än 20 000 personer) ger ringa bidrag till näringstransporten, även om recipienten är liten, som Sege å. Fosforbidraget från reningsverket är liksom kvävebidraget cirka 2 % av näringstransporten i ån. I Saxån som mottar renat avloppsvatten från Svalöv (1� 000 personer) är bi-draget ännu mindre. Utsläppen i sig skulle utslaget över hela året inte ens göra att vattnen klassades som ringa påverkade. I Höje å däremot, som är recipient för hela Lunds kommun (100 000 personer) och dess-utom för Staffanstorp (20 000 personer), är bidragen från tätorterna av fosfor 20–�0 % av totalflödet och av kväve cirka 20 %. Bidragen från enskilda avlopp på landsbygden är inte oväsentliga, cirka 10 % vad gäller fosfor och drygt � % vad gäller kväve. Tabell �-1 och Tabell �-2 visar olika källor för närings-ämnen i avrinningsområdena.

Jordbruket står för nästan all kvävetransport i Sege å och i Saxån-Braån. I Höje å finns också väsentliga bidrag från reningsverket i Lund och från dagvatten. Lunds tätort bidrar med 2� % från avloppsrenings-verk och från dagvatten. Fördelningen av bidrag till Höje å mellan olika aktiviteter visas i Figur �-1.

Tätorten Lund inverkar kraftigt på näringstrans-porten i Höje å. Jordbruket och staden står för

��

Tabell 6-2. Årliga fosforbidrag (ton) från olika källor till Sege å, Höje å, och Saxån-Braån perioden 2001–2004 (En avl=enskilda avlopp).

Flod Jordbruk ARV Dagvatt En avl Skog V-ytor Summa

Sege å 5,4 0,2 0,9 0,9 0,2 0,1 7,7

Höje å 5,0 2,0 2,4 0,8 0,2 0,0 10,4

Sax/Braån 7,5 0,6 0,2 1,2 0,2 0,0 9,7

Figur 6-1 Fördelning av kvävebidrag till Höje å.

Tabell 6-1. Årliga kvävebidrag (ton) från olika källor till Sege å, Höje å, och Saxån-Braån perioden 2001–2004 (En avl=enskilda avlopp).

Flod Jordbruk ARV Dagvatt En avl Skog V-ytor Summa

Sege å 458 7 11 6 10 7 499

Höje å 420 105 31 5 8 2 571

Sax/Braån 634 10 3 8 8 0 663

ARV

Jordbruk

DagvattenEnskilda avlopp/skog/vattenytor

ungefär lika delar av fosforflödet, medan enskilda av-lopp bidrar med resterande � %. Fördelningen visas i Figur �-2. I de båda andra åarna står jordbruket ungefär för �� % av fosforbidraget såsom visas i Figur �-� och Figur �-�. I Saxån-Braån är jordbruket helt dominerande också vad gäller fosfortransporten, nästan 8� %. Resterande fosfor kommer främst från enskilda avlopp. Ganska mycket dagvatten förs från Malmö till Sege å, vilket ger bidrag till fosfortrans-porten i Sege å och medför att jordbrukets del är något mindre än i Saxån-Braån, �2 %. Dagvatten från tätorter bidrar med näringsämnen till recipi-enter. Liksom för kväve krävs att tätorten är stor, med mycket hårdgjorda ytor, för att inverkan på vattnen skall bli väsentliga. Dagvattnet har därför liten betydelse i Saxån-Braån. Sege å mottar dagvatten från delar av Malmö, så inverkan av dagvatten är betydligt större än inverkan av avloppsvatten (vars bidrag i huvudsak är från Svedala). Fosfortransporten med dagvatten har en klart större betydelse än

kvävetransporten. Dagvattenmängderna varierar ganska mycket från år till år, och naturligtvis inom året. Fosforbidraget från dagvatten till Sege å är cirka 12 % och i Höje å 22 %.

Figur 6-2 Fördelning av fosforbidrag i Höje å.

Figur 6-3 Fördelning av fosforbidrag i Sege å.

P-transport Höje å

Jordbruk

ARV

Dagvatten

Enskilda avloppSkog

P-transport Sege å

JordbrukARV

Dagvatten

Enskilda avlopp

Skog Vattenytor

Det är ganska tydligt att näringstransporten i små åar, som rinner genom jordbruksbygd där det inte

��

finns någon större stad, helt bestäms av näring-släckage från jordbruket. Från en såpass stor stad som Lund är transporten av fosfor stor från såväl dagvatten som avloppsreningsverk. Kvävetransporten från reningsverk är också stor.

reduktion. Sege å och Saxån-Braån skulle då klassi-ficeras som klart eller ganska mycket påverkade, men Höje å skulle fortfarande vara extremt påverkad också med avseende på fosfor.

Enskilda avlopp bidrar med framför allt fosfor. Åtgärdande av samtliga enskilda avlopp i de här skånska avrinningsområdena motsvarar en fosfor-reduktion från jordbruksmark med 0,0� kg/ha, det vill säga har en effekt mindre men jämförbar med skyddszoner. Kvävereduktionen vid slopande av alla enskilda avlopp blir liten.

Dagens förhållanden jämförs i Figur �-� och Figur �-� med de förhållanden som skulle råda om olika åtgärder genomfördes. Med alla här föreslagna åt-gärder inom jordbruket och på landsbygden kan fosforkoncentrationen i Saxån-Braån minskas till 0,0� mg/l och i Sege å till 0,0� mg/l, men i Höje å är det svårt att nå medelkoncentration under 0,1 mg/l. Kvävekoncentrationen kan sänkas i Saxån och i Sege å till under � mg/l, men medelkoncentrationen i Höje å blir cirka �,�–� mg/l även sedan alla åtgärder inom jordbruket genomförts. Motsvarande kon-centrationer skulle för en skogså, som erhöll urbana utsläpp motsvarande de från Lund vara för fosfor 0,0� mg/l och för kväve nära � mg/l, vilket visar staden roll i opåverkade områden. I figurerna skall man jämföra ”idag”, ”jordbruk”, vilket innebär åtgärder enbart inom jordbruket, och ”skog+stad”, vilket är situationen om all åkermark omvandlades till skog.

Figur 6-4 Fördelning av fosforbidrag i Saxån-Braån.

För att minska näringskoncentrationer i jordbruks-dominerade avrinningsområden bör man i första hand vidta åtgärder inom jordbruket. Anpassning av grödor kan minska kväveläckaget från 22 kg/ha till 18 kg/ha. Med hjälp av dammar och fånggrödor kan man minska läckaget med ytterligare � kg/ha. Även om alla dessa åtgärder vidtages skulle åarna fortfarande klassificeras som mycket påverkade.

Fosforläckaget reduceras bäst genom att förhindra ytavrinning. Vårplöjning reducerar uttransporten av fosfor från 0,2� kg/ha till 0,1� kg/ha. Med skydds-zoner kan uttransporten reduceras med ytterligare 0,0� kg/ha. Dammar kan ge ytterligare någon

P-transport Saxån-Braån

Jordbruk

ARVDagvatten

Enskilda avloppSkog

Figur 6-5 Kvävetransport i åarna före (stapel 1) och efter det reducerande åtgärder vidtagits inom jordbruk (stapel 2) eller i staden (stapel 3, endast för Höje å). För Saxån och Sege å har åtgärder med avloppshantering och dagvatten nästa ingen inverkan på den totala kvävetransporten. Jämförelse görs med scenariet att all jord-bruksmark är skogsmark eller betesmark.

0

200

400

600

800

Sege å Höje å Saxån

N-tr

ansp

ort t

on/å

r

idag

jordbruks-åtgärder

skog + stad

urbana åtgärder

Eftersom uttransport av näringsämnen från tät-orter är stor endast om tätorten är stor är det, om man vill ha avrinningsområdeseffekter, meningsfullt

��

med åtgärder endast i större orter. Väljer man att källsortera toalettavloppen i Lund minskar avlopps-reningsverkets näringsämnesutflöde till Höje å till mindre än 10 % av den totala masstransporten i ån. Per personenhet minskar kväveutflödet från drygt 1 kg/person, år till 0,� kg och fosforutflödet från 0,0� kg/person, år till mindre än 0,01 kg.

Dagvatten kan ge stora bidrag av fosfor, till recipi-enter. Med lokal hantering av dagvatten genom trög avrinning, sedimentation i dammar eller infiltration kan man minska fosforflödet till Höje å via dag-vattnet i Lund med cirka 1 �00 kg/år. Dagvattnets bidrag skulle då bli cirka 10 % av fosfortransporten i Höje å. Genom åtgärder i Malmö skulle man kunna uppnå en minskning med ��0 kg/år (från 12 % till � % av totaltransporten i Sege å), något som dock har mindre betydelse efter som dagvattenbidraget inte är så stort i Sege å. Det är svårare att ange dag-vattenbidrag i personenheter än vad det är att ange motsvarande bidrag av näringsämnen från avlopps-reningsverk, men svenska tätorter är ganska lika, så som schablon kan man nog använda värden från Lund också för andra större tätorter. Fosforuttrans-porten vid traditionell dagvattenhantering är 0,02� kg/person, år och vid lokal dagvattenhantering cirka 0,010 kg eller mindre.

I Figur �-� kan man jämföra dagens förhållanden vad gäller fosfor ”idag” men dem man skulle få om åtgärder endast vidtogs i urbana områden ”stad”. Motsvarande jämförelse görs för kväve i Figur �-�: ”idag” jämförs med ”urbana åtgärder” och visas endast för Höje å, eftersom inga effekter nås i de övriga områdena. Som synes är effekterna av urbana åtgärder små också för Höje å.

Om man vidtar alla här föreslagna åtgärder inom urbana områden såväl som inom jordbruket så kommer näringsämnestransporten ändå fortsatt att vara hög och bestämmas av näringsläckaget från jordbruk. Åarna kommer fortfarande att vara klart näringspåverkade med fosforkoncentrationer mellan 0,0� och 0,0� mg/l och kvävekoncentrationer mellan � och � mg/l. Motsvarande koncentrationer i skogs-åar är för fosfor något högre än 0,01 mg/l och för kväve mindre än 0,� mg/l.

Metalltransporten i de skånska åarna utgörs till stor del av bidrag från dagvatten. Regnvatten tvättar av tak och asfaltytor så att tungmetaller förs ut i recipienter. Höje å mottar mycket dagvatten från Lund och Staffanstorp och därför också ganska mycket tungmetaller. Bidraget av flertalet metaller är till ��–�� % från dagvatten; kadmium dock cirka �0 %. Sege å belastas med väsentligt mindre tung-metaller och Saxån-Braån med endast hälften av mängden metaller jämfört med Höje å. Dagvatten-bidraget utgör knappt hälften av totalmängderna metaller i Sege å; för Saxån-Braån är dagvatten-bidraget 1� %. Metalltransporten är dock väsentligt högre än den skulle vara enbart från skogsmark enbart vad gäller koppar (i Höje å � μg/l och i Seg å 2,� μg/l), på grund av läckage från jordbruk och från urbana områden, och i Höje å också vad gäller zink (12 μg/l), främst genom bidrag från dagvatten från Lund. Eftersom metallerna mestadels är partikel-bundna fastläggs de i sedimenten i dagvattendammar eller fastnar i marken vid infiltration. Genom att anlägga dammar eller infiltrationsanläggningar på strategiska platser kan man fånga upp nästan all mängd tungmetaller. Vid en reningsgrad på �� %

Figur 6-6 Fosfortransport idag (stapel 1) och efter åtgärder inom jordbruket (stapel 2), inom urbana områden (stapel 3), inom såväl jordbruket som inom urbana områden (allt, stapel 4), om allt åker ersätts med betesmark och skog (stad+skog) och åtgärder vidtages inom urbana områden (stapel 5) och skog+stad utan åtgärder (stapel 6), samt om avrinningsområdena endast består av skog (stapel 7).

0.00

0.05

0.10

0.15

0.20

0.25

0.30

0 20 40 60 80 10

% åkerareal

mg/

l

0

ingen befolkning

200 pers/km2 -----

500 pers/km2

1 000 pers/km2

�8

reduceras Lunds stads dagvattenbidrag till �0 % och koncentrationen av zink kan inte betraktas som förhöjd. Jordbrukets och stadens metallflödesbidrag blir då ungefär lika stora. Uttransporten av koppar blir dock fortsatt något förhöjd i Höje å (2,� μg/) även om detta värde ofta överskrids i skogsåar. Även om det finns metalläckage från jordbruksmark ger dock läckage från skog jämnstora, eller större, bi-drag per ytenhet med åkermark. Metalläckage från jordbruket behöver i skånska områden inte ägnas intresse i en vattenöversikt mer än med avseende på koppar. En sammanställning av bidragen av koppar, zink och bly görs i Tabell �-�. I tabellen visas också förväntad uttransport av metallerna om hela området vore skogsområde utan tätorter. Metallflödet från skogsmark är beroende av markförhållanden, veget-ation och andel öppna vattenytor uppströms samtidigt som variationen under året är stor, så något exakt värde kan inte anges. Metalldeposition på vatten-ytor bidrar till högre metallvärden samtidigt som sedimentation i sjöarna reducerar metallhalterna i

vatten. Därför görs jämförelse med beräkning uti-från tidigare nämnda Aneboda-data och dessutom mätningar från skånska vatten (årsmedelvärden för Ekeshultsån och Vilshultån norr om Ivösjön enligt Skräbeån (2002)) belägna i områden med mycket skog. Samtliga metallkoncentrationer är lägre än de som enligt SNV är biologiskt icke önskvärda

Tabell 6-3. Metalltransport (kg/år) i de tre skånska åarna och källor.

Koppar Summa Skog Vy ÅkerDag-

vatten

Enbart Aneboda

skog

Enbart NOskånsk

skog

Sege å 211 11 10 90 100 60 135

Höje å 367 9 3 80 275 60 125

Saxån 156 9 0 120 27 70 160

Bly

Summa

Skog

Vy

Åker

Dag-

vatten

Enbart Aneboda

skog

Enbart NOskånsk

skog

Sege å 59 17 15 10 17 80 65

Höje å 75 14 4 10 47 80 60

Saxån 33 14 0 14 5 100 80

Zink

Summa

Skog

Vy

Åker

Dag-

vatten

Enbart Aneboda

skog

Enbart NOskånsk

skog

Sege å 536 86 70 150 230 500 630

Höje å 860 70 20 140 630 450 580

Saxån 350 70 0 220 60 600 750

Kadmium

Summa

Skog

Vy

Åker

Dag-

vatten

Enbart Aneboda

skog

Enbart NOskånsk

skog

Sege å 3,2 0,6 0,7 1,2 0,7 3,4 3,1

Höje å 3,7 0,5 0,2 1,1 1,9 3,2 2,9

Saxån 1,4 0,5 0 0,7 0,2 4,4 3,7

6b Generalisering av slutsatser

Generellt kan man säga att man ganska lätt kan halvera fosforutsläppen (från 0,2� kg/ha) från jord-bruket genom att förhindra ytavrinning. Kväve-läckaget kan reduceras med �0 % (från 22 kg/ha, år till 1� kg/ha, år) genom anpassad gödsling och utnyttjande av fånggrödor; och ytterligare lägre med-hjälp av dammar och våtmarker. Slättåar i jordbruks-landskap kommer dock ändå att vara påverkade av

��

jordbruket. Dagvattensystem kan göras mera lokala varvid fosforutsläppen med dagvatten kan reduceras från 0,02� kg/person, år till 0,010 kg. Källsortering av toalettavlopp reducerar fosforbidragen från tätort lite mer än så, och man får dessutom en reduktion av kväveflödena, men detta är en mycket stor åtgärd i redan bebyggda områden.

Ett försök till syntes av näringsflöden i små av-rinningsområden vid olika åtgärder görs i Figur �-� och Figur �-8. I dessa figurer jämförs de relativa näringsbidragen från jordbruk, skog och tätort. Figur-erna visar att en ganska stor stad (�00 personer per km2, vilket är en någon större stad än Lund inom motsvarande Höje ås avrinningsområde) släpper ut ungefär lika mycket näringsämnen, som ett fullt uppodlat jordbrukslandskap. Man ser att i ett jord-brukslandskap, så skall åtgärder för att minska näringsbelastningen på vattendrag helt koncentreras till jordbruket, om befolkningen är mindre än 200 personer/km2.

Figur 6-6 Fosforkoncentration i vattendrag vid olika markanvändning och befolkningstäthet. Linjen just ovanför ”ingen befolkning” gäller för 50 personer/km2.

Det är alltså ganska klart att staden måste vara stor om urbana åtgärder skall ha någon effekt i ett av-rinningsområde. När reningsverk redan är utbyggda till de system, som vi har idag, är det enklare att vidta åtgärder som rör dagvatten än som rör avlopps-vatten, men effekterna blir inte så stora. I Figur �-8 och �-� (båda nedan) jämförs olika åtgärder vid be-folkningstäthet 200 personer/km2. När åkerarealen är större än �0–�0 % är åtgärder inom jordbruket mera effektiva än också radikala insatser inom urban miljö. Reducering av jordbruksarealen med 20 % ger lika stor näringstransportreduktion som alla åtgärder inom staden, men om åkerarealen ändå förblir hög, så ger läckagereducerande åtgärder inom jordbruket större effekt än avställning av 20 % åker-mark.

Figur 6-7 Kvävekoncentration i vattendrag vid olika markanvändning och befolkningstäthet. Linjen just ovanför ”ingen befolkning” gäller för 50 personer/km2.

0

1

2

3

4

5

6

7

0 20 40 60 80 10

% åkerareal

mg/

l

0

ingen befolkning

1 000 pers/km2

500 pers/km2

200 pers/km2 ----

0.00

0.05

0.10

0.15

0.20

0.25

0.30

0 20 40 60 80 10

% åkerareal

mg/

l

0

ingen befolkning

200 pers/km2 -----

500 pers/km2

1 000 pers/km2

Om metaller kan generellt sägas att jordbruk inte bidrar till mer läckage än vad som kommer från skogsmark. Dagvatten ger väsentliga bidrag av koppar och också av zink. Med hjälp av dammar

�0

Figur 6-8 Fosforkoncentration i vattendrag vid befolkningstäthet 200 personer/km2 med olika reducerande åtgärder. Streckad linje visar effekten av 20 % reduktion av åkerareal.

eller infiltrationsytor kan även för en så stor stad som Lund (100 000 personer) i ett så litet avrinnings-

Figur 6-9 Kvävekoncentration i vattendrag vid befolkningstäthet 200 personer/km2 med olika reducerande åtgärder. Streckad linje visar effekten av 20 % reduktion av åkerareal.

0

0,05

0,1

0,15

0 20 40 60 80 10% åkerareal

mg/

l

0

ingen åtgärd

jordbruksåtgärder

dagvattenåtgärder -------------alla urbana åtgärder

0

1

2

3

0 20 40 60 80 10% åkerareal

mg/

l

0

ingen åtgärd

alla urbana åtgärder

jordbruksåtgärder

område som Höje ås (�00 km2) metallflödet reduc-eras att motsvara det från naturliga områden.

�1

Referenser

Andersson, A. (1��2) Trace elements in agricultural soils. Fluxes, balances and background values. Naturvårdsverket Rapport �0��.

Backe, C., Eriksson, A-S., and Andreasson, F. (200�) Kadmiumsituationen i Skåne. Delrapport 2. Kadmium inom Höje åns avrinningsområde – en substans-flödesanalys. Rapportserie Skåne i utveckling 200�:��, Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Bengtsson, B. (2001–200�) Höje Å Recipientkontroll 2000–200�. Ekologgruppen i Landskrona AB.

Bengtsson, B. (200�–200�) Saxån-Braån Recipientkontroll 2002–200�. Ekolog-gruppen i Landskrona AB.

Carlsson, C., Kyllmar, K., and Ulén, B. (200�) Typområden på jordbruksmark. Växtnäringsförluster i små jordbruksdominerade avrinningsområden 2001/2002. Ekohydrologi ��. SLU, Uppsala.

Carlsson, C., Kyllmar, K., and Johnsson. (2001) Typområden på jordbruksmark. Avrinning och växtnäringsförluster för det agrohydrologiska året 1���/2000. Ekohydrologi ��. SLU, Uppsala.

Carlsson, C., Kyllmar, K., and Johnsson. (2000) Typområden på jordbruksmark. Avrinning och växtnäringsförluster för det agrohydrologiska året 1��8/1���. Ekohydrologi ��. SLU, Uppsala.

Czemiel Berndtsson, J., Emilsson, T., and Bengtsson, L. (200�) The influence of extensive vegetated roofs on runoff quality. The Science of the Total Environment (in press).

Ekologgruppen (1�8�). Saxån-Braåns avrinningsområde. En kunskapssamman-ställning. Ekologgruppen i Landskrona AB.

Eriksson, P. (2001) Våtmarker i odlingslandskapet. Utvärdering av Kävlingeå-projektet Etapp I och II. LU, Lund.

Kindbom, K., Svensson, A., Sjöberg, K., and Persson, C. (2001) Nationell miljö-övervakning av luft- och nederbördskemi 1���, 1��8 och 1���. IVL Report B 1�20.

Krook, J., Reuterskiöld, D., Torle, C., and Wedding, B. (2000) Höjeå Projektet 1��1–1���. En renare å – ett rikare landskap. Slutrapport etapp I och II. Ekolog-gruppen i Landskrona AB.

�2

Kyllmar, K., Johnsson, H. och Mårtensson, K. (200�) Metod för bestämning av jordbrukets kvävebelastning i mindre avrinningsområden samt effekter av läckagereducerande åtgärder. Redovisning av projektet ”Gröna fält och blåa hav”. Länstyrelserna i Halland, Skåne och Blekinge län. Rapport i serien Skåne i ut-veckling nr 200�:20.

Larm, T. (1���) Dagvattnets sammansättning, recipientpåverkan och behandling. VA-Forsk, Report 1���-0�.

Lindh, G., Falkenmark, M. och Eriksson, E. (1��2) Hydrologi: en inledning till vattenresursläran. Lund, Studentlitt.

Lunds kommun (2000–2002) Miljörapporter för Källby, Dalby och Genarp av-loppsreningsverk och Årsrapporter för Björnstorp avloppsreningsverk år 2000–2002. Tekniska Förvaltningen i Lunds Kommun.

Länsstyrelsen i Skåne Län (200�). Naturvårdsprogram i vattendrag. Klassi-ficerade vattendrag. www.m.lst.se/documents/vattendra1.pdf

Löfgren, S. (2001, 2002) Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark – IM. Årsrapport 1���, 2000. SLU, Institution för Miljöanalys.

Malmqvist, P-A., Svensson, G. och Fjellström, C. (1���). Dagvattnets samman-sättning. VA-Forsk rapport nr 1���-11.

Naturvårdsverket (200�a) Flöden i vattendrag. Bakgrundsrapport till Miljö-kvalitetsnormer för flöden/nivåer i rinnande vatten – redovisning av ett regerings-uppdrag (NV rapport �2�2). Rapport �2��.

Naturvårdsverket (200�b) Miljökvalitetsnormer för flöden/nivåer i rinnande vatten.

Niemczynowicz, J. (1�8�) An investigation of the aerial and dynamic properties of rainfall and its influence on runoff generating processes. Thesis Rep. 100�, Dept. Water Resources Engineering, Lund University.

Redovisning av ett regeringsuppdrag. Rapport �2�2.

Naturvårdsverket (1���) Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vatten-drag. Rapport ��1�.

Naturvårdsverket (1���) Vad innehåller avlopp från hushåll? Rapport ��2�.

Naturvårdsverket (1�8�) Dagvattenhantering: Planering och miljöeffekter. Meddelande 1�8�:1.

Nitare, M. (200�) Personal kommunikation med Maria Nitare, Lunds kommun.

Persson, K. (1���) Mindre fosforförluster på vårplöjda mjälajordar. SLU, Fakta Jordbruk nr 1� 1���.

��

Pettersson, T. (1���) Stormwater Ponds for Pollution Reduction. Doktorsav-handling, CTH, Göteborg.

Pröjts, J. (200�, 200�) Segeån. Recipientkontroll 200�–200�. Årsrapport. Ekolog-gruppen i Landskrona AB.

Saxån-Braåns vattenvårdskommitté (200�) Saxån – Braåns databas med vatten-data. http://www.agerod.com/saxan/index.htm

SCB (200�a) Vattenuttag och vattenanvändning i Sverige 2000, reviderad version efter ny vattendistriktsindelning. Redovisning för vattendistrikt och län. Statistiska meddelanden MI 2� SM 0�01. Statistiska centralbyrån.

SCB (200�b) Jordbruksmarken användning 200�. Statistiska meddelanden JO 10 SM 0�01. Statistiska centralbyrån.

SCB (200�) Statistik för avrinningsområden 2000 Statistiska meddelanden MI 11 SM 0�01. Statistiska centralbyrån.

Skräbeåns vattenvårdskommitté (2002). Skräbeån 2002. Rapport från ALcontrol Laboratories, Malmö.

Staffanstorps kommun (2000–2002) Miljörapporter för Staffanstorps avlopps-reningsverk år 2000–2002. Tekniska Förvaltningen i Staffanstorp Kommun.

Ulén, B. (200�) Skyddszoner kan ha god effekt om de placeras strategiskt. I Olofsson, S. Eds. Goda råd och värdefulla idéer. Greppa Näringen – Åtgärds-katalog 200�. Greppa näringen, Jordbruksverket.

Wedding, B. (200�) Dammar som reningsverk. Mätningar av näringsämnes-reduktionen i nyanlagda dammar 1���–2002. Höje å projektet and Kävlingeå-projektet. Ekologgruppen i Landskrona AB.

Westberg, L. (2000). Ett uthålligt jordbruk i Saxån-Braåns avrinningsområde. Saxåns Braåns vattenvårdskommittén. Rapport tillgängligt på hemsidan http://www2.landskrona.se/kommun/miljo/saxan02/default.htm

Vattenö

versikt i tre skånska åar

Box 47607 117 94 Stockholm

Tfn 08 506 002 00

Fax 08 506 002 10

E-post svensktvatten@svensktvatten.se

www.svensktvatten.se