HEJ KAMRATER!Innan sommaruppehålletoch den ’goa’ sommar-värmen hann vi med en hel del i föreningen: Pub-kväll i klubbstugan till-sammans med Sjöfarts-gillet och Polstjärnan, kvällsutflykt och ’landstigning’ med Filip G:s landstig-ningsbåt, Vänerdagen samt - inte att förglömma, flagghissningen den 6 juni vid Nationaldagsfirandet på Orrnäset i Högboda, och som verkställdes av Mats Notini, Ulf Sjödén och Lars Tu-nér, bevittnade av flera hustrur till FM-

Nr 3/42014

Organ för FLOTTANS MÄN, KARLSTAD - VÄRMLAND,avdelning av Riksföreningen Flottans Män.Ansvarig utgivare: Ulf Sjödén Årgång 8

DYKDALBENmedlemmar. Nu laddar vi inför hösten med ett aviserat örlogsbesök av HMS Ved-ettbåten JÄGAREN, en OKTOBER-FEST den 2 oktober och ett sedvanligt julmöte. Ja, Jägaren fick vända p g a ett brådskande uppdrag och kom aldrig fram till Karlstad. Men kvartalsmötewt den 2 oktober lockade i alla fall en stor skara och det gjorde även julmötet! Styrelsens medelålder är på tok för hög. Jag tror det vore välgö-rande med en föryngring vid nästkom-mande årsmöte i vår. Prova på och gör en insats under några år, så att vår lo-

kalförening kan leva vidare med en bra och stark besättning. Nu går vi mot julhelg och ett nytt år klappar på porten. Då hoppas jag att vi ses med förnyade krafter. Jag själv och styrelsen tackar Er alla för det gångna året och önskar Er alla med-lemmar med familjer en God Jul och ett Gott Nytt År! Göte

UR INNEHÅLLETNyheter från styrelsen sid 2Nationaldagen 2014 sid 3Jan-Erik ’Kilen’ Johanssons bok sid 3

En MTB-chef minns sid 4Gåvor till föreningen sid 7”Det kom ett brev” sid 8HMS Belos sid 9

Sjöfartsdagen i Sunne sid 9Landstigningen 2014 sid 10Marinlottor som medlemmar sid 11Nytt från Förbundsstyrelsen sid 12

2 NYHETER OCH BULLETINERfrån styrelse och redaktion

VI GRATULERAR!!Jan-Erik ’Kilen’ Johansson, som fyller 70 år den 31 decemberGösta Sjöström, som fyller 85 år den 1 januari.Stig Johansson, som fyller 80 år den 7 januari, Sven-Erik Södervall, som fyller 85 år den 11 januari,Lars Borenius, som fyller 70 år den 12 januari,Hans Brodin, som fyller 70 år den 21 februari,Kenneth Hjalmarsson, som fyller 60 år den 26 februari ochAllan Eriksson, som fyller 92 år den 18 mars

VI VÄLKOMNAR TRE NYA MEDLEMMAR I VÅR ESKADER!!Jan Rosengren, Styrbordsgat 6 Karlstad.Kenth Johansson-Wiipa, Vång 416, Karlstad ochBjörn Hörgren, Utteråsen 315, Hammarö

För insänt, ej beställt material, an- svaras ej. För signerade artiklar svarar artikelförfattaren. För osig-nerade artiklar svarar redaktören.

NYTT I TIDNINGSSTÄLLET

SKEPP O’HOJ nr 2-4/2014

Erik Rhöse påminner om kaffestunden i klubbhuset tillsammans med Sjöfarts-gillet och Polstjärnan på

. -”Vi håller upp nu under julen”, säger Erik.

Organ för FLOTTANS MÄN, KARLSTAD - VÄRMLANDAnsvarig utgivare: Ulf Sjödén Årgång 8

DYKDALBENFOTO: Bill Ivarsson

Trivselgruppen för G:a Hamnkaptensbostadenhar hållit sammanträde där man bl a diskuterade den kommande VÄNERDAGEN 2014, S/S Polstjärnans 30-årsfirande och turer under sommaren och hösten. Flottans Män har märkt upp placering av minor och torpeden och uppmanar alla att komma med eventuella synpunkter innan de monteras. Arbetet är nu i full gång med monteringen - se notis på annan plats i tidningen.

FUNKTIONÄRER INFÖR 2015

Styrelsen beslöt att hjälpa valberedningen inför kom-mande årsmöte och uppmana medlemmarna att tänka till och komma med förslag till styrelsefunktionärer mm. Ordföranden som redan förra året önskade avgå vill att föreningen hittar en ny ordförande inför 2015. Or-sak till avsägandet är familjeangelägenheter. Klubbmästaren önskar också bli ersatt, han stan-nar dock kvar som sekreterare och Webbmaster. Orsak hälsoskäl.

Styrelsen

OMSLAGSBILDENS FOTO: Bengt Forssbeck: T201 under tillverkning på Fisksätra Varv

HÖSTHÄLSNING FRÅN RED!Lagom till sommarens slöa dagar i hängkojen, eller till arbetet på stugan, på båten eller på jobbet om Du mås-te tjänstgöra, här kommer

så en liten läsning, som ev kan få Dig att drömma Dig tillbaka till det bekymmers-fria jobbet i Marinen ombord på ubåten, jagaren, trossbåten eller vad det nu kan ha varit. Det är väldigt roligt att göra tidning-en - Du saknar material men i sista minu-ten får Du ett infall eller så kommer det ett brev eller ett telefonsamtal och så har Du plötsligt ett par sidor att sätta samman.

Som redaktör är jag väldigt be-roende av medlemmarna och - för all del - även andra läsare. Nog har väl Du någon historia från livet i Flottan eller KA och som vore värd att publicera? Det gäller naturligtvis även alla Er, som tjänstgör ombord idag! DYK-DALBEN sänds till några av Marinens sjögående fartyg, till Gunrum och Man-skapsmässar. Skriv till mig! För hand,

✝IN MEMORIAM

Vår medlemRolf Lindén, född 2.9 1932

har seglat i hamn den 29 oktober 2014

maskin eller dator, jag hjälper gärna till att hyfsa till språket om så önskas. Berätta om livet ombord! Adressen till mig hittar Du på sid 9. Förr skrev man bara fartygets namn och ’Kungl Flottan’, nu har fartygen egna box-adresser nere i Karlskrona. Det är naturligtvis inte så roligt för oss posthistori-ker och filatelister, framförallt inte för mig som samlar brev och försändelse till och från svenska örlogsmän Äldre nummer av DYKDALBEN finner Du på vår hemsida www.flottansman.se/karlstad Jag kan utlova några spännande berättelser i ett kommande nummer om ett fartygsöde. ’Häng kvar, vi är strax tillbaka!’ Till sist ber jag medlemmar och lä-sare om ursäkt för den starkt försenade leve-ransen av tidningen - jag blev diabetiker utan att veta om det. Sjukdomen medförde att jag totalt tappade kraften och bara ville sova. Nu är behandlingen i gång och jag är full av till-försikt inför framtiden! Hälsningar från Ulf Sjödén, Din red

3NATIONALDAGSFIRANDET 2014av Ulf Sjödén

som vi kunde glädjas åt att ha Överste Ingvar Klang från Brigadmuseet som högtidstalare! Denna gång kunde vi även glädjas åt att såväl Lars Tunér som vår ord-förande Göte Rahm deltog i inmarschen. Det var en 100 %-ig ökning för FM:s sedan tidigare år! Ceremonin startade med ett intåg av representanter från de olika fören-ingarna i Högboda, Hembygdsföreningen, Boda församling av Svenska Kyr-kan, Folkets Hus-föreningen m fl föreningar med svenska fanor försedda och med musikkåren och Drillflickorns i spetsen. Dock fick vi inte höra Flottans Defileringsmarsch. Vi har länge sedan tre år tillbaka önskat att få marschera in till dessa toner av Ernst Urbach. Men, men, det kommer nästa år, kanske! Medan Mats och Ulf hissade flaggan, gjorde Lars honnör på välkänt manér. Flagghissningsceremonin följdes av ett rikt program förutom musik av Paradorkestern, med Högtidstal av Ingvar Klang, Boda Kyrkokör, dansuppvis-ning samt Drillflickorna. Det här är inget vanligt jippo. Det är ett sätt att hedra Den Svenska Na-tionalsymbolen. Kanske kan vi bli ännu fler nästa år?

Under sedvanlig pompa och med Paradorkestern från Kil i täten och med Drillflickorna som väg-visare firades National-dagen 6 juni 2014 i Hög-boda, Kil, Som vanligt, åt-minstone sedan fyra år tillbaka, stod FM Värm-land för flagghissningen.Inte för att Örlogsflot-tan eller FM Värmland har något annat ihop med Högboda mer än att byn huserar fyra fastbo-ende gamla flottister och minst en sommarboende, varav två av dem är med-lemmar. Det kändes extra roligt denna gång efter-

KURS I MODELLBÅTSBYGGE!BÅTMODELLBYGGARNA

Styrelsen har fått ett förslag om att starta en kurs i modellbåtsbygge. Pro-jektet låter väldigt intressant. Nu är det inget man gör på en kafferast eller en termin, det är någonting, som man äg-nar sig åt under en någon längre tids-rymd. Vi har glädjen att ha kunnat knyta Mag-nus Heikenberg till oss som kursledare. Han har kretat barkbåtar sedan han var en liten gosse i sjömanskostym och är säkerligen väl kvalificerad för uppgiften. Magnus vill därför ha kontakt med dem av Er, som är intresserade av en sådan kurs. Ring honom på tel 054-87 21 25 för närmare upplysningar. Det gäller bl a vilken plats, dag och tid, som passar alla deltagare. Det kan också bli frågor om verktyg mm mm. Kursen kommer att genomföras med hjälp av SENSUS studieförbund. Magnus säger: att VI under ett antal tretimmarspasss samlas för kursverksamhet. Verksamheten inom kursen är att tillgodogöra, ta till vara på kunskapen om ’båtar, att bygga upp båtmodeller i skala. Detta med anknyt-ning till den tjänst inom den Svenska Flottan, som var och en innehavdes, önskades eller fanns som en vision. Material för det slutliga fär-digställandet av båtmodellerna står modellbyggarna själva för och model-lerna i sig själv. De färdiga fartygsmo-dellerna kommer att kunna visas för allmänheten.

Vid julsamkvämet den 4 december här-förleden överlämnade vår medlem Jan-Erik ’Kilen’ Johansson sin nytryckta bok ’Från oskuld till frånskild’. Det är en 231-sidig memoarbok som till stor del beskriver ’Kilens’ liv i Flottan från 1962 - 1999 och hans upplevelser ombord på T102 Plejad, T103 Polaris, isbrytaren Ymer (som vid tiden tillhör-de Flottan), T109 Antares, isbrytarna Njord och Tor, T121 Spica, T132 Ny-näshamn, T142, T141 Strömstad, kust-korvetterna HMS Stockholm K11 och HMS Malmö, K12, Ocean Surveyor

och lagfartyget HMS Gålö, A263 och från tiden i 10:e kustkorvettdivisionen och 1. ytattackdivisionen. Försättsbilden återger Ytattack-divisionens vapensköld. Boken är tryckt i endast 65 ex och har delats ut till vänner samt till oss i FM Värmland. Den går dessvärre inte att köpa. Men den finns tillgänglig i vårt bibliotek, där den kan läsas vid alla våra sammankomster. Vår ordförande Göte Rahm ut-talade föreningens varma tack för gå-van.

4 E N M T B - C H E F M I N N S1392 tjänstgöringsdagar i MTB-vapnet

av Bengt Forssbeck

Året är 1948. Som nyutnämnd löjtnant ligger jag på radarskolfartyget Prins Carl. Tjänsten rör en omvälvande evo-lution - radarn. Som ett slags hybrid av elev och instruktör försöker man tränga in i mysterierna med pulslängder, ty-ratroner och nollekon. Denna tillvaro varade dock inte länge - på marin-order angavs att jag den 11 januari 1949 skulle instäl-la mig hos ITV (inspek-tören för torpedvapnet) för att under ett kvartal genomgå förberedande tor-pedbåtsofficerskurs, FTbOK. Därmed inleddes ett som det skulle visa sig långvarigt förhållande till mtb-vapnet - något av en önskedröm för en ung sjöofficer. Det var inte mycket man visste om torpedbåtar - så var benämningen fram till år 1950. Ett besök på Gålö un-der kadettåren - dagboken 25/7 1945: ”Åker torpedbåt med 48 knop på fjär-darna - ett trevligt men säkert hårt jobb i längden”. I Gålöbasen fanns då alla torpedbåtstyperna representerade -18,3 metersbåtarna av VOSPER-typ (T3), italienska 17,0 meters MAS-båtarna (T11), 18,7 metersbåtarna (T15) och de nyaste 20 metersbåtarna (T21). Tor-pedbåtsfolket talade i meterspråket! Under 1950-talet skulle denna meter-flora utökas med 23 meters stegbåten (T32) och 23 meters V-båten (T41 som föregångare till T42-klassen). Därom dock mera senare.

1949:FTb OKMen åter till 1949 och FTbOK. Kursen innehöll främst tre viktigare områden: torpedbåtstaktik, fartygskännedom och motorlära. Taktiken ägde rum på ma-rinstaben med kapten Dag Arvas som huvudlärare och kurschef, fartygskän-nedom i torpedbåtshallen på Galärvar-vet med mariningenjör Curt Borgen-stam som särdeles sakkunnig lärare. Här inleddes en bekantskap som inom några år skulle utvecklas till ett mycket

nära samarbete. Motorläran slutligen gick av stapeln på Atlas Diesel (AD) - Sickla med den entusiastiske ingen-jören Bertil Lindblad som lärare. Vad han inte visste om motorer var defini-tivt inte värt att känna till.AD var på den tiden högborgen för

Isotta Fraschini-motorerna (IF 184) dvs torpedbåtarnas huvudmaskineri. Där skedde allt underhåll och all renovering - moto-rerna betraktades alltid som nya när

de kom ombord efter översyn. Även tillverkningen av nya motorer, Polar IF 184, skedde ute på AD. Lindblads kärleksfulla utlägg-ningar om sina motorer innefattade även allvarsord till blivande chefer, hur man fick resp inte fick bära sig åt på bryggan vid hantering av moto-rerna - och kanske främst hur man skulle skaffa sig känsla i händerna när man körde på trottlarna. Han hade ett ”skräck-kabinett” där han visade upp resultat av ovarsamhet i form av havererade motorer! Nu skall väl i sanningens namn också sägas att motorerna var känsliga i sig själva med många inbyggda haveririsker! Kursen var omfattande och avslutades med skrivningar i materiel-kännedom, stridsledning, förbindelse, artilleri, min och torped. Även tor-pedklargöring samt radarutbildning på Prins Carl stod på schemat. Som ett kuriosum kan näm-nas att en vänlig kurskamrat ordnade bostad under kurstiden på den gamla minkryssaren Clas Fleming, som låg som ubåtsdepåfartyg på varvet. Detta medförde att jag på nära håll bevitt-nade följderna av en svår batteriexplo-sion på ubåten U4 i slutet av januari månad. Mot slutet av kursen kom så en efterlängtad marinorder, där vi be-

ordrades genomgå torpedbåtsofficers-kurs och samtidigt blev fartygschefer: Nils Rydström på T25, Sverker Olow på T28, Hans Jennel på T31. Min egen båt blev T24. En stor dag för en ung officer är det när befälstecknet hissas för första gången. Detta skedde på var-vet i Karlskrona den 28 mars 1949.

1949: TbOK T24T24 - sju år till åldern och i stort sett oförändrad sedan leveransen och gan-ska fräsch i skrovet. Först hennes besättning: för-utom en grön fartygschef (FC) två befarna underofficerare: uppbördsstyr-man Sarbo och uppbördsmaskinisten Paulsson, båda erfarna och kunniga. Det är lätt att erkänna att det var Sarbo som lärde mig skärgårdsnavigeringens svåra konst i farter runt 40 knop. Däckstjänsten leddes av ett underbefäl (furir eller högbåtsman) som hade 20 mm kanonen som sin

stridsbefatt-ning. Vidare en signalman och en radio-man samt yt-terligare en värnpliktig. I maskin fanns

två underbefäl och två värnpliktiga. Sammanlagt alltså 11 man. Besättningen var - nu liksom på alla senare båtar - en sammansvet-sad och skötsam skara som satte en ära i att fartyget alltid skulle vara gång-klart. Genom att T24 var en Karlskro-nabåt med sydsvensk besättning med begränsade möjligheter att åka hem över veckosluten från Gålöbasen så var hon nästan alltid nymålad varje måndag - till glädje för fartygschefen, men till förtret för divisionsintenden-ten som skulle betala färgen! T24 var i nästan ursprungligt skick. Enda större nyheten var väl att

5hon utrustats med två 5-W UK-statio-ner på bryggan. Eftersom hon fortfa-rande hade övervattensavlopp för av-gaserna var UK:n tämligen meningslös under gång med huvudmotorerna. Det mäktiga dånet som hördes mil-tals omöjliggjorde nämligen normalt talande och hö-rande på däck. Att vråla direkt in i örat gick något så när. Hon hade fortfarande enkelroder vilket gav en något sämre manöverförmåga jämfört med en del systrar som fått dubbelro-der. Till det positiva hörde att hon ej hade fått ”nedsvep” akterut över pro-pellrarna. Detta gjorde henne några knop långsammare men i sjögång blev det tvärtom. T24 gick så bra i sjön som en stegbåt- det var två steg i botten - kunde begäras göra. Nedsvepsbåtarna i divisionen t. ex. T26 visade sig också ha en otäck tendens att vilja skära ned i sjön vid låringssjö. Det var en ganska fantastisk känsla som man bemäktigades av när huvudmotorerna kopplades in för för-sta gången vid Smörasken. Liksom att känna att hon gick upp på steget! Efter avslutad utrustning och provturer var det så dags att gå upp till Gålö för att ingå i 4 tbdiv med kapten Göran Reu-terswärd som divisionschef (DC) och den erfarne och skicklige löjtnant Rolf Julin som divisionsadjutant (DA) och äldste instruktionsofficer (Ä10). Och turen blev också någon form av eld-prov - inomskärs hela vägen från Krå-kelund! Till rors stod alltid uppbörds-styrman med FC om styrbord och sig-nalman om babord på bryggan, fler var det egentligen inte plats för. Alla på däck trängde sig dock så långt fram på bryggan som det gick. Med undan-tag av den stackars radiomannen var vistelse förbjuden i förskeppet under gång med huvudmotorerna. Roder-order gavs med hand-och armtecken, muntliga order hördes inte i bullret. Njurbälten var obligatoriska för alla under gång. Däremot åkte man utan livväst - tanken att falla i sjön var helt främmande. Alla lärde sig kvickt att stå lätt knäande - med raka ben högg det ordentligt till i knäna trots att man

stod på fjädrande gummimattor. Likaså lärde man sig att hoppa i takt med bå-ten, stegbåtar slog ju kraftigt i sjöarna - kunde inte FC hantera trottlarna rätt hände det rätt ofta att spanten knäcktes i förskeppet. Körde man för hårt kunde

t.o.m. bensintan-karna i akterskep-pet - än så länge av plåt- skakas loss. Så det första man måste lägga sig ombord med som FC var att anpassa

farten till sjöarna och kunna parera dessa med roder och trottlar. En ovar-sam hantering av trottlarna medförde omedelbart att uppbördsmaskinisten kom med allvarliga förmaningar att vara rädd om motorerna. TbOK startade omgående se-dan divisionen organiserats med i för-sta hand skolskjutningar med torped. Det populäraste målfartyget var pan-sarskeppet Drottning Victoria. Det var lätt att lära sig hennes målvinklar och så gick hon ju ej fort, högst 18 knop. Svårare var det att skjuta mot krys-sarna Tre Kronor eller Gotland särskilt då mörkerskotten under gång med marschmotorerna, s.k. smygskott. Det bör observeras att det hela utspelades utan radar - taktiken var upplagd att alla upptäckter och bedömningar gjor-des optiskt. Skjutavstånden var ju ock-så mycket korta, under mörker var mi-nimiavståndet 800 meter - underskreds detta blev man diskad, men lyckades man att med 7 knops fart komma så nära var det näs-tan omöjligt att bomma. Eftersom skjut-ningarna samordnades med jagarnas torpedskola så blev det långdragna till-ställningar ute på havet. DV började ofta sin målgång vid Storskär och knallade sedan på med 12 knop ner mot Kopparstenarna där hon vände och gick tillbaka med kanske 15 knop. Längs denna långa bana låg så ett halvt dussin jagare och lika många torped-båtar och bidade sin tid. Alltså blev

man liggande halva natten påväntläge och undrade om det intesnart skulle vara dags att skjuta eller om DV redan gått förbi i mörkret och man missat hela nöjet! Målfartygets dubbla passager förklaras av att den första endast avsåg anfallsövning med målvinkel-, avstånds- och fartbedöm-ning. Under andra passagen var det så skjutning. Sista skjutningarna dager- resp mörker var dubbelskott. Under dessa timmar av väntan på att målfartyget skulle återkomma uppstod ibland frågan om att få ta ett bloss. Eftersom brottet numera kan anses vara preskriberat så må det nu erkännas att FC stundom kunde till-låta att det ovillkorliga rökförbudet ombord överträddes. Båten lades då på sitt väntläge tvärs vinden, eller med vinden in akter, varefter FC kungjorde att en rök om en cigaretts längd var tillåten ”för om gösstaken”. Så kring denna samlades de röksugna….. Ändlösa timmar gick sedan åt för att hitta och identifiera alla skjut-na torpeder och så att invänta att tor-pedbärgaren minsveparen M l kom och tog dem under bogsering hem till Gålö. M l kom oftast till basen lagom för att vända då torpedbåtarna gick ut på nästa skjutning! Torpedskolan avslutades med tävlingsskjutning för några av elev-erna. T24 var en bra båt att skjuta med så jag lyckades kvalificera mig för tävlingen - tre skott skulle skjutas och samtliga skulle vara träff för att er-

övra den åtråvärda t o r p e d -medaljen. De första två var träff - se-dan tog

jag egen torpedbåt till Nyköping för att gifta mig och därefter åka på bröllops-resa. Under denna blev jag återkallad (!) för att skjuta det återstående skot-tet - vilket jag givetvis vägrade. Efter återkomst, i sinom tid, bommade jag följdriktigt med sista skottet och ingen medalj kom att pryda mitt bröst. Ett ganska livsfarligt inslag i tb-taktiken var att torpedanfall skul-le utföras i division genom att bryta igenom konstgjord dimma. En tb var ”dimbåt” och gick då parallellt med

6 övriga tb i stridslinje, mellan denna och målen och lade ut dimma. Divisionen anföll sedan med hög fart genom dimridån med: sikt lika med noll. En ganska otäck manö-ver där man måste lita på att alla höll sin kurs. Silvakompassen på bryggan var inte det mest tillförlitliga navige-ringshjälpmedlet! Dessutom retades andningsvägarna så det var alltid med lättnad som man såg dimman lätta och man hade kommit helskinnad igenom. Sedan gällde att kvickt skjuta sina tor-peder och så försvinna in igen i dim-man. När radarn så kom blev den här taktiken helt inaktuell. En av de mera spektakulära tillställningarna där T24 agerade var den effektiva indimningen av Ham-marbyslussen och Skanstullsbron klockan 12 en fredag. Det hela var så enkelt så - vid förtöjning i slussen stötte T24 på dimbildaraggregaten på T28 varefter all dimma forsade ut! DC beordrade största möjliga snabbhet ut ur slussen och ut på Mälaren innan nå-gon hamn- eller polismyndighet hann ingripa. Ett hål uppstod på bogen på T24 vilket omsorgsfullt täcktes över av uppbördsstyrman och uppbörds-maskinisten med ett A4 papper, klister och färg under uppehållet i Sigtuna till infödingarnas stora förundran. ”Dom lagade båten med papper”. Vid ankom-sten till Uppsala - som var veckosluts-hamn - såg allt prydligt och snyggt ut! Detta örlogsbesök av T28, T24, M25 och M26 var stadens första örlogs-besök och kommenterades positivt i lokalpressen. Varken indimning eller skrovhål föranledde några ingripanden från högre ort. Något mer äventyrligt var uppdraget att ta hand om en drivande mina i Arkösund. 4.tbdiv. hade kust-flottejour och T24 i - sin tur gångjour inom divisionen. Alltså full fart från Gålö via jagaren Öland där en min-högbåtsman och en jolle avhämtades. Till den larmande lotsens stora förvå-ning dök ”minröjaren” upp redan två timmar efter larm och då i form av en tb! Och mycket riktigt: mitt på flaket ganska nära lotsutkiken flöt ”Horn-

T Widell (T22), G Sahlin (T27) och N Hellström (T30). Som äldste FC häv-dade Jonte att rullan gällde före gäng-se sjövägsregler enligt mottot ”håll undan för mig”!! Genom marinförvaltningens och Karlskronavarvets ömma om-sorger var T24 nu försedd med såväl dubbelroder som undervattensavlopp. Något nedsvep i aktern hade hon lyck-ligtvis inte fått, det ansågs väl i Karls-krona vara ett påhitt från ” den sautans depôten i Stockholm”! Senare på våren kom radarn ombord - en S 28 på en lätt mastkonstruktion placerad alldeles för om maskinkappen. Det skulle f.ö. många gånger bli ledigt maskinfolks jobb att stötta upp masten - hela här-ligheten hade en tendens att vilja ska-ka loss och ramla ner. Vid radarhaveri

fick även styrbords m a r s c h -motor en t a c k s a m chans att ta igen sig - annars fick den ju gå för j ä m n a n för att le-

verera ström till radarn. Men när väl radarn fungerade var det utan tvivel något av revolution dels stridsmässigt och dels navigeringsmässigt. Strids-mässigt därför att mtb nu kunde upp-täcka målen långt innan de själva upp-täcktes. Navigeringsmässigt därför att den tiden nu var förbi då man gick upp till närmaste jagare ute på sjöha-vet och bad dem peka ut riktningen till Sverige. Under sommaren gjordes några ”utlandsbesök” under vecko-sluten. Under ett av dessa spreds di-visionen till olika hamnstäder. T24, T27 och T30 besökte t.ex. Nyköping med en bejublad sjötur för stadens ho-noratiores, press, försvarsområdesbe-fälhavare och flygflottilj chef. Under den påföljande måndagen sitter DC på Gålö och inväntar sin stolta division. Några mtb inlöper dock inte till basen

per”, väl övervuxen med skal och snäckor. Jollen med högbåtsman och en roddare sattes i sjön och roddes så bort till minan med en tamp för att ta den under bogsering med T24. Det var spännande sekunder när bogserkabeln sträcktes upp. Inget hände dock och jag valde ut en lämplig avsides belä-gen klabb dit minan kunde dras iland. Den var så överväxt att minexpertisen ej kunde avgöra modelltyp varför det var säkrast att ej hålla på och pilla på den utan att i stället spränga den. Så skedde sedan jolle med besättning ta-gits ombord - klabben är numera blott hälften så stor mot förut! Detta upp-drag torde vara unikt i torpedbåtshis-torien! T26 med Rolf Julin som FC fick radar som första tb, en S28 på en ganska klumpig mastkonstrukt ion. Radarn fick sin en-ergi från styrbords marschmotor, vilken snart överansträng-des och ofta lade av. Detta fenomen upp-repades sedan även på de båtar som senare byggdes om och fick radar. Emellertid - nu skulle här köras även i tjocka! Mest berömt var väl anfallet i division mot Tre Kronor utan att vi egentligen såg någonting mer än sig-nallampan på båten framför i forme-ringen! Men lyckat var det - särskilt att markera anfall med divisionen i rättvänd kolonn - kanske en modern variant av linjetaktiken från Skager-aksslaget 1916.

1950: T24Hösten kom med ett halvår i land i Karlskrona. Våren 1950 var det dags igen - FC T24!! Nu som befaren chef på motortorpedbåt och med kapten Alf Berggren som C4 mtbdiv. Som ”gam-mal” mtbchef fanns även den färg-starke Jonte Jardal på T26. Löjtnant Gunnar Hagman tjänstgjorde en bit in på sommaren som DA/Ä10. Årets Mt-bOK utgjordes av I Lilius (T21),

7däremot ett stort antal haverirapporter. Någon hade motorhaveri, några hade fått mindre propellerskador och en hade haft brand ombord. Fram emot eftermiddagen hör dock DC äntligen det efterlängtade ljudet - brummandet av en mtb på Mysingen. Mtb:n rundar Oxnö udde och tvärstoppar propel-leraxelbrott, icke alltför ovanligt. Till kvällens taktiska övning lyckades DC dock gå ut med en mtb, resten köade till slipen! DC slutsats var att aldrig mer detachera divisionen till vecko-slutshamnar. Årets basrekognosering gjor-des på Gotland under en vecka då samtliga sju mtb besökte alla tänkbara baseringsmöjligheter runt ön. Den tillfälliga huvudbasen var förlagd till Snäckgärdsbaden. Ett av divisionsin-tendenten Sven Floryds största pro-blem efter återkomsten till Gålö blev att för Försvarets Civilförvaltning försöka förklara - eller rättare bortför-klara hyreskostnaderna för ett rum på Snäck med den talande benämningen ”Bar” på hotellräkningen. På officersmässen var maten utomordentlig. Detta berodde till stor del på att kocken var en äldre civilan-ställd estnisk gentleman vid namn Kir-ski. Hans matsedel var överdådig utan att överanstränga mässkassan - hur han nu gjorde. Emellertid tyckte vi att det för omväxlings skull skulle smaka med vanlig husmanskost någon gång varför vi föreslog korv el. dyl. Svar: ”Officerare äter inte sådan mat”. Slut på diskussionen. Medan de värnplik-tiga utfordrades med pölsa och blod-korv etc. Kirski hade egen kyckling-farm utanför mässen - när divisionen skulle gå över till Gotland skulle den-na med för att matstandarden skulle kunna hålla nivån. Alltså stuvades burar och innehåll ombord på en mtb varefter de arma liven fick uppleva sitt livs äventyr till sjöss. Allt under det att Kirski hotade med nackning. Ett ofog som rådde dessa båda somrar var att mtb betraktades som någon slags taxirörelse. Ibland var det nog helt OK men väl så ofta blev det tal om någon sorts kvalificerad permit-tenttrafik för officerare på jagare ute till sjöss. Några av oss fixade till en väl synlig skylt LEDIG på bryggskär-men som vid hämtning fälldes ner på

Provturerna kom att omfatta mtb T 39, T 40, T 35, T 36, T 37, T 41 och T 201 i nu nämnd ordning.Fortsättning följer i nästa nummer!!

taximaner. Detta tillämpades även på högt uppsatta potentater i kustflottan och marinledningen. Taxikörandet upphörde. En intressant erfarenhet var besöket på Gålö av tre brittiska MTB och MGB. Bl.a. övade vi evolutioner på Mysingen, vidare förbrödrade vi oss ombord i de trånga men gästfria gunrummen ombord på britterna. T24 fick även denna sommar ett udda jouruppdrag. Från chefen för marinen (CM) - då ännu operativ chef under ÖB - kom order att avvisa en sovjetisk kränkning av övningsfarty-get Komsomolets uppe vid Söderarm. T24 tog - enligt order ombord strids-laddade torpeder - det var en fröjd att med vilken snabbhet torpederna kona-des om till stridskoner och hur snabbt torpedklargöring och lastning skedde. Full rulle lotsleden upp och då också med stridsammunition på 20 mm ka-nonen. Besättningen fullkomligt sjöd av iver! Halvvägs kom dock på radio att avbryta och återgå basen. Ryssen hade lämnat svenskt territorialhav. Det var en djupt nedslagen besättning och dito lagfolk som fick återställa materi-elen. Men om man tänker efter - om det hade kommit till kritan möjligen hade det blivit någon form av varningsskott från kanonen - men att skjuta strids-torpeder??!!. Tanken svindlar om följ-derna - mänskligt och politiskt! Efter denna andra Gålö-sommar var det dags att sätta sig på skolbänken och gå igenom vapenof-ficersskolan (VOS) f.ö. den första i ordningen. Därefter följde tjänstgöring på jagare, HMS Norrköping och TOK (torpedofficerskurs). Men redan den 4/2 1952 följde en ny intressant period på mtb, nu som provturschef, där före-gångarna varit HKH prins Bertil (T15 och T 21 serien) åren 1941-42 och löjt-nanten Rolf Julin med början på T 32 serien 1950. Som provturschef hade man stor självständighet - lydnadslin-jen gick direkt till marinförvaltningen, systemet med provturskommando var ännu inte påtänkt.

UNIKA GÅVOR TILL FÖREN-INGENVår medlem Rolf Sander har till föreningen överlämnat ett mycket unik seglationstillbehör. Vad det egentligen ska kallas för är obekant, men Rolf själv kallar den för kurspåminnare. Den gåvan är en mycket finurlig atti-ralj att komma ihåg vilken kurs rorsmannen ska hålla. Allt eftersom han får order att sätta en viss kurs, ställer han in den i stället framför sig. Se bilden!

Den andra gåvan kommer från Magnus Heikenberg och är en Radiopejl. Sty-relsen riktar ett varmt tack till de båda givarna för de storstilade gåvorna!

AHLMARKLINES A.B.

8att förändras. Information från dessa tre sys-tem gör att DP-systemet kan se till att fartyget ligger still. Vi ligger kvar på samma plats i ca 25m/s och våghöjder på 5m, naturligtvis kan vi inte dyka un-der dessa väderförhållanden men far-tyget är kvar på samma position. Om vi önskar flytta fartyget så gör vi det med decimeternoggrannhet om dykar-na vill. Andra uppgifter är t ex att gå som målfartyg för våra ubåtar vid torpedskjutningar, deltaga i internatio-nella ubåtsövningar, utbilda oss själva i skyddstjänst, navigering mm. Besättningen idag består av 24 st officerare och 12 st GSS (efterträ-darna till vpl). En normal vecka till sjöss kan bestå av att dykarna gör sina årsprov samtidigt övas utsedd personal på att köra FRB (räddningsbåten). För att finna ett övningsmål åt dykarna kan vi först använda oss av våra sonarer för att lokalisera ett föremål på botten, se-dan köra ner med en ROV för att med dessas kameror titta närmare på före-målet, för att till sist gå ner med dyka-ren för att utföra någon form av jobb. Andra övningsområden är skydds-tjänst för att bibehjålla en hög kompe-tens om olyckan skulle vara framme. Under natten övas mörkernavigering och ubåtar använder oss som målfar-tyg. Med detta tackar jag för mig och bifogar en reseberättelse av sjö-kapten Gert Garin som var FMV re-presentant vid överlämnndet av Belos 3 till Marinen 1993*).

Thomas OhlssonKåled Gransjöbo662 96 Svanskog.

Hej, Flottans Män, Värmland

Hej, jag heter Thomas Ohlsson, född och uppvuxen i Svanskog, bruksort i södra Värmland. Började i flottan 1973 som teletekniker. Efter en tid på jagare, minfartyg mm hamnade jag på ubåtflottiljen som telebefäl på Ubåten Sjöhunden. Efter ett antal olika ubåtar, sjömätare, landkommenderingar, sko-lor hamnade jag 2005 på HMS Belos som Systemteknisk officer. Är fortfa-rande mönstrad ombord, med en linjal som pekar mot 2018. Har fått av FC uppgiften att skriva några rader om vad nuvarande Belos har för verksamhet. Läste om Belos 3 i Dykdalben nr 2, och vill då börja med att korrigera vissa uppgifter om Belos 3.

Fartygets Längd öa = 105m, 18m bred (22 m bred över hkp-plattan), 5,1m djupgående och deplacement 6120 ton. Hon är inte bestyckad med några vapen. HMS Belos är ett dykeri och ubåtsbärgningsfartyg. Våra primära upp-gifter är bärgning och stöd till ubåtar. Ubåtsräddning sker med hjälp av en miniubåt URF (= ubåtsrädd-ningsfarkost). Vi har ett komplett sys-tem för att rädda personalen från en sjunken ubåt. URF som väger ca 55 ton kan fraktas på fartyget till den positio-nen där den förlista ubåten finns. Med hjälp av den aktra kranen (A-ramen) lyfter vi URF i vattnet. Med en be-sättning av 4 personer går den ner till ubåten och ansluter sig mot den aktra luckan som finns på ubåten. Efter att ha länsat ut det vatten som finns mellan URF och ubåt samt utjämnat trycket till det som finns i ubåten öppnas luckorna mellan enheterna och ubåtspersonalen kan klättra upp till räddningsrummet i URF. URF tar 35 man + egen besätt-ning. URF återvänder till Belos och kopplas ihop med ett kammarsystem som finns ombord. Systemet rymmer en hel ubåtsbesättning plus läkare, kammarskötare mm. Efter behandling, tryckupptagning mm så kan ubåtsbe-sättningen lämna kammarsystemet. Fartyget var utrystat med ett dykerisystem med torrklocka och kam-marsystem för att kunna dyka ner till

450m. Dykerisystemet avfördes Belos i samband med att hon blev i svensk ägo och ersattes under senare delen av 90-talet av en våtklocka. Idag dyker vi ner till 60m med våtklockan. Två dy-kare får plats i klockan och man andas vanlig luft, vilket innebär att en viss berusning sker vid 30m och ökar sedan ju djupare man kommer. Dykarna är utbildade att kunna svetsa, skära mm under vattnet. Vid en eventuell ubåtso-lycka skall dykarna kunna gå ner och röja undan detaljer som begränsar URF från att docka med ubåten. Vid störrre djup används våra undervattensfarkos-ter (ROV). Vi har två stycken ombord, en inspektions ROV och en arbets ROV. Båda kan användas för att utföra olika jobb under vattnet ner till 1000m, den större kan man bestycka med olika verktyg, borrmaskin, kapskiva mm. Under bärgningen av DC3:an (2003-2005) som låg på 100m djup användes en inspektions ROV för att plocka upp planet. Smådelar lades i korgar för att sedan hissas upp på däck, större delar fick man dra rep under eller runt för att kunna hissa upp. Denna typ av jobb är mycket tidskrävande. En stor skillnad mellan fö-regångarna och till nuvarande Belos är det dynamiska positionssystemet. Belos 1 och 2 var tvungna att 4-punkt-sankra när man skulle dyka på en viss plats. Idag kopplar vi in ett dynamiskt positionssystem till våra 2 aktra kom-passtrutsar och 3 förliga bogtrustrar. Positionssystemet får informa-tion från tre oberoende referenssystem:

- DGPS=GPS signalen stöttas med en felsignal från t ex en fast punkt i land som skickar ut en korrigering till vår GPS ombord, detta kan även ske från satellit.

- Undervattenpositionerings-system HIPAP= Vi lägger ner en trans-ponder på botten som kommunicerar med fartyget genom en svängare som sitter under fartyget. Systemet ger oss ett avstånd, en vinkel ner till transpon-den och vi får en position i förhållande till transpondern på botten.

- Taut-wire = en kran med en 350 kilos tyngd. Tyngden sätts på bot-ten och om fartyget rör på sig så kom-mer vinkeln på vajern ner till tyngden

Det kom ett brev ....

Tack Thomas för Ditt intressanta brev om livet ombord. Jag är säker på att artikeln finner ett stort intresse bland våra 90 medlemmar. Brevet från Tho-mas grundar sig på notiserna om Belos i förra numret och som jag sände till HMS Belos. Att Thomas dessutom är värmlänning, förringar inte innehållet ett dugg. Tvärtom! Vi hoppas få höra av Dig fortsättningsvis! Ulf, redaktör

PS -*)reseberättelsen kommer i nästa nr

STYRELSE och FUNKTIONÄRER Flottans Män Karlstad - Värmland Pg-konto 113 79 95-5 Organisationsnummer 95 50 3200-56 Hemsida: //www.flottansman.se/karlstad Styrelse och funktionärer: ordförande Göte Rahm, Stinsgatan 2, 652 26 Karlstad, tel 054-155205, 0703-79 72 01 e-post: gote.rahm@live.se sekreterare Bert Ågren, Nylandsg. 9 A, 654 65 Karlstad tel 054-83 48 50, 0702-27 40 65 e-post: bert.agren@telia.com kassör Roger Sundberg, Murareg. 9, 652 28 Karlstad tel: 054-18 18 99, 0704-55 02 84 e-post: roger-sundberg@tele2.se ledamot Lars Tunér, Sverres väg 8, 663 41 Hammarö tel: 054-52 54 10, 0703-76 90 90 e-post: solvik1@glocalnet.netledamot Bill Ivarsson, Hantverkaregatan 7, 654 60 Karlstad tel: 070-685 10 89 e-post: bill.ivarsson@telia.com v. ordf/redaktör Ulf Sjödén, Lerboda Framnäs, 665 93 Kil tel: 0554-201 08, 076-266 05 16 e-post: ulf.h.sjoden@tele2.se suppleant Erik Rhöse, Laxdalen, 663 92 Hammarö tel: 054-52 53 65, 0768-71 71 68 e-post: laxdalen@live.se suppleant Kurt Gustafsson, Kroppkärrsbågen 16, 652 30 Karlstad, tel: 054-83 09 17, 070-540 54 66 e-post: kurt@svenskaskyltar.se föreningskaplan Ulf Sjödén klubbmästare Bert Ågren hamnvärd Bert Ågren stugfogdar Erik Rhöse och Kurt Gustafsson

9HMS BELOSI förra numret fanns en artikel om HMS Belos. Jag bekla-gade där att jag saknade en bild på den första HMS Belos, hon som var byggd redan 1885 och utrangerad 1963. Jag fick en bild, dessvärre minns jag inte av vem, men jag tackar ödmjukast! Så här såg hon ut, byggd på Lindholmens Varv i Göteborg, Neptunbolagets gamla bärgningspråm, som inköptes av Flottan 1940.

Ulf Sjödén

SJÖFARTSDAGEN I SUNNEEn varm sommardag begav vi oss några tappra till Sunne och den Sjöfartsdag båtklubben där arrangerar årligen. De som svettades för att informera om Flottans Män var Ulf Sjödén, Mats Notini och Bert Ågren. Ulf var den, som genom att han varit i kontakt med ordf. i båtklubben, kom med idén. Vi representerar ju Flottans Män i hela länet var-för vi tyckte att detta var en bra form av information till länets befolkning. Det visade sig att det var många från övriga landet som besökte Sjöfatsdagen varför vi efter-dagen kunde leverera intresseanmälan från ett antal nya medlemmar till en del LoF i övriga landet. Tack vare att vi bjöds på Nävgröt och fläsk av arrangörerna, kommer vi nog med hänsyn till detta och en lyckad, men svettig, dag i övrigt att upprepa detta nästa år. Bert Ågren

UPPROP FRÅN STYREL-SEN OM HJÄLPFörslag till eventuell förändring av funktionärsskaran: En grupp på säg tre medlemmar + klubbmästare bildar ett Klubbmästeri med KM som ansvarig.Dessa ansvarar för festarrangemangen vid kvartalsträffar, julmiddagar mm. mm. Övriga deltagande MÅSTE på allvar frivilligt ställa upp och hjälpa till i större utsträckning än vad nu sker. Trots uppmaningar i Dykdalben har det varit svårt med attt få hjälp. Biträdande Redaktör för Dykdalben.Vi har vid ett flertal tillfällen råkat ut

KRISTINEHAMN och SÄFFLE NÄSTA?Vår förening saknar medlemmar såväl från Kristinehamn som från Säffle. Förhandskontakter med tändkulemotorklubben i Säffle har resulterat i en inbjudan att delta i deras Hamndag i maj 2015. Nu återstår att spana in lämpligt arrangemang i Kristinehamn. Hör av Er till mig om Ni kommer på någon lämplig informationsdag där, där vi kan delta.

Ulf Sjödén

för att vi inte fått ut Dykdalben på tänkt tid, vilket bl a medför problem vid kal-lelse till arrangemang. Den som har da-takunskap, är stilistiskt lagd och känner för att hjälpa Ulf med denna uppgift, hör av Er till valberedningen. Ring Ulf om Du är intresserad. Har Du förslag till ersättare el-ler dylikt i styrelsen, lämna Dina för-slag till Valberedningen så fort som möjligt. Du kan även kontakta sekre-teraren. Tiden går fortare än man anar, snart är det dags för årsmöte. Det är här också på sin plats att slå ett slag för demokratin: Dina funderingar, förslag på förändringar,

förbättringar eller idéer om föreningen i största allmänhet kanske kan formu-leras i en motion till årsmötet. Enligt våra stadgar (§ 12) måste den vara sty-relsen tillhanda senast den 1 mars för att därefter behandlas av dem och till-sammans med sitt yttrande framläggas för årsmötet för avgörande. Vår hemsida får en allt vikti-gare roll i dagens informationsflöde. Det är därför av stor betydelse att göra det till en rutin att dagligen kolla hem-sidan. Det är där vi kan få ut snabba meddelanden, t ex om plötsliga inbjud-ningar om örlogsbesök i våra hamnar.

Bert Ågren , Ulf Sjödén

10LANDSTIGNINGEN JUNI 2014

Foto: Bill Ivarsson, Texter: Ulf Sjödén

Så kommer hon då äntligen, 276:an Ajajaj, ställningssteg vänd mot flaggan vid embarkering gäller, har Du glömt det?

FC, kapten Filip räknar in oss alla Nej, nu vet vi - det är soptunna för tomma ölburkar!

Månne det är kokgryta m/större? Göran Olsson ser undrande ut

Tungdykaren Stig Friberg t v och lättdyka-ren Mats Notini t h

Tur att man har en burk att hålla sig i. Göran Olsson och Lars Tunér

FC, kn Filip Gille spanar förgäves efter grynnor att köra upp på

Fast mark under skosulorna, fanken vad det gungar!

Ville Nordström o Rolf Sander i samspråkÄr Du på rätt spår Filip? Du behöver ingen lok-förare till Din hjälp? Bertil Andersson undrar

En bildkavalkad från sommarens traditionella landstigning. Härligt vä-der, härlig stämmning, god skaffning och sval-kande drycker. Bill Ivars-son tog ett 50-tal bilder men av utrymmesskäl kan vi bara publicera ett

Ökenvandring från klubbhuset ner mot kajen

mindre antal här. Är Du intresserad av alla bilderna, kontakta Bill. Vi slapp åtminstone regn. Vår årliga Landstigning med TpbS 276 med Filip Gille som skeppare, för den lekamliga spi-sen stod Bert med stöttning av Göran för. En fin tur bjöds genom skärgården med Västra Långholmen som mål. Väl där dukades skaffningen upp på bryggan, för en gång skull var den tillgänglig. Det femtontalet deltagare angrep kycklingen mm med glupsk aptit, även den medförda drycken uppskattades. Allt inmundigades till visor som sjöngs under ledning av vår eminente vice ordf. Ulf Sjödén. I övrigt underhöll deltagarna med egna historier vilket gjorde att stämningen emellanåt stod högt mot himmeln. Allt har dock ett slut även denna kväll, i skymningen styrde vi åter mot Karlstad efter en lyckad kväll. Vi tackar vår medlem Filip Gille som ställde upp med sin TpbS 276 för denna återkommande och uppskattade utflykt. Text Bert Ågren

ning. Det gäller att få någongodkänd instruktör att vilja ställaupp och lära oss, t ex i samband med ett kvartalsmöte. En annan aktivitet, som up-penbarligen uppskattas, är bildande av en sångkör. Det manifesterades mycket ljudligt vid julsamkvämet: FM:s snaps-visa ’Än en gång däran, Bröder’ har väl aldrig tillförne klingat så taktfast och melodiöst som då. Vad vi då kom-mer att behöva är en körledare. Exka-dett Mats Notini har undanbett sig - han har inte tid att leda en kör, men deltar gärna! Vill Du vara med, eller vet Du någon, som kan ställa upp som körle-dare, hör av Dig. (När jag låg på Gålö fanns där en kör, Isotta Singers. Nam-net kom från våra motorer, Isotta Frascini! Red:s anm).

MARINLOTTOR SOM MEDLEM-MAR?Redaktören har nåtts av en stilla och mycket hovsam fråga varför inga da-mer, förutom dem, som har jobbat i Marinen, får vara med i föreningen. Redaktören har därvid svarat att inget hindrar dessa damer att bilda en stöd-förening, så som t ex har gjorts i många andra FM-föreningar, Bojor, Tärnan, Sextanten, Ankaret, Skeppsdockorna och Skeppsklockan. Det vore väl trev-ligt med en stödförening!

11MOTORTORPEDBÅTARNAKrönika över svenska flottans MTB 1919-1978 av Bo NymanSedan flera år tillbaka är jag glad ägare till denna 233-sidiga bok av numera framlidne Bosse Nyman. Under min tid på T49 år 1961 var Nyman fänrik och 1.O på T52, Jag hade förmånen att få återse honom en gång under hans besök hos FM Göteborg, Boken beskriver såväl båtarna som personerna under hela den här ti-den. Den är fylld med fakta men fram-förallt de personliga erfarenheterna från mtb-livet ombord. Boken lockar till skratt många gånger och det är lätt att glömma att lägga ifrån sig boken, när man en gång väl börjat läsa den. Boken är utgiven av CB Ma-rinlitteratur och har ISBN 91 970700 76. Du, som är intresserad, försök med antikvariat. Jag kan inte låta bli att citera baksidans ’reklam’ för MTB-Vetera-nerna:

”Mtb-folket betraktades länge som ett främmande släkte, en samling fartgal-na bohemer och sjörövare, som rusade omkring på havet så länge grejorna höll. De ansågs befinna sig fjärran från den militära disciplin, pompa och ståt, skrivna och oskrivna lagar, som sedan urminnes tider reglerat verksamheten ombord på ett kungligt fartyg. De prydliga officerarna på pansarskeppens välputsade halvdäck uppfattade de brunklädda männis-korna som något slags marsmänniskor och båtarna som deras ’flygande te-fat’, vilkas existens många beklagade och till och med betvivlade. De var dock början till ut-vecklingen mot visserligen små men avancerade stridsfartyg med effektiv vapenutrustning - den lätta ytattack som idag är flottans ryggrad. Krönikan består av ett åttiotal berättelser om mtb-livet ombord och iland. Det är mtb-chapparna själva som berättar. En del är kanske skrö-nor, men det mesta är alldeles sant. Mtb spåddes att leva i maxi-malt tio år, men överlevde de stora skeppen och lever alltjämt vidare. Många är ombyggda i olika civila skepnader, men en division, bestående av T18, T26, T38 och T46, kommer att fortsätta i många år.

De vårdas av sina ägare: H M Carl XVI Gustaf, Lennart Segerströms stiftelse T26 och Marinmuseet i Karls-krona. Föreningen MTB-veteraner stödjer verksamheten.””Ingen vet ännu hur gammal en mtb kan bli”

Ulf Sjödén

KOMMANDE VERKSAM-HETEREtt studiebesök på ambulansstationen i Karlstad planeras kunna genomföras någon gång under 2015. Det är vår medlem Anna Johannesdal, som vida-reutbildar sig från löjtnant i Flottan och leg sjuksköterska till att bli ambulans-sjuksköterska, som inbjuder oss till ett studiebesök under våren 2015. Mer hä-rom kommer på hemsidan och i DYK-DALBEN. Ett annat evenemang, som Sven Andersson och Bo Johansson tillsammans med bl a redaktören pla-nerar är ett studiebesök på muséet Be-redskapsåra i Järnskog till våren, när museet väl har öppnat för säsongen. Vi återkommer längre fram med närmare detaljer. Med tanke på våra ökade åld-rar och därmed förenade krämpor har jag själv länge funderat över om det inte vore på sin plats med en HLR-ut-bildning. Dvs uttytt Hjärt-Lung-Rädd-

Styrelse med alla frivilliga hjälpredor, klubbmästeri och redaktionönskar samtliga medlemmar, tillskyndare och andra läsare en

GOD JULoch ett

GOTT NYTT ÅR!!Speciellt önskar vi våra seglande vänner och kollegor ombord på

Flottans fartyg en avkopplande julhelg utan störande inslag, såvälunderifrån som från ytan.

HURRA!!Nu är snart minorna och tor-peden på plats utanför vårt klubbhus! Ett stort tack till alla inblandade, som hjälpt till att få fundamenten gjor-da och utplacerade. Ryktena säger att ansträngningar företagits för att invigningen ska bli någonting alldeles särskilt!! Håll koll på hemsidan!

12Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen till:sekr Bert ÅgrenNylandsgatan 9A654 65 KARLSTAD

att sätta omdöme och värdering ”ur spel”att du har ”license to be stupid”att generera kvantitet så mycket som möjligtatt få fram ”råa” idéer… frön som ni sedan kan vattna/gödsla och utveckla vidare påatt utgå ifrån att ALLA idéer är något att bygga vidare påatt låta en i taget presentera sin idé… och skriva ned dina egna associationer så att de kan presenteras när DIN tur kommer att ha roligt – och koppla avatt berömma och uppmuntraatt fråga dig själv hur kan jag utveckla…. tänka vidare på just den idé som just presenteratsatt ha klart för dig att en ny idé är en kombination av redan kända = ju fler idéer i lådan desto flera möjliga kombinationer (a+b…n blir c ) stumfilm plus ljud blev ljudfilm.REGLER FÖR IDÉPROCESSEN.

1. Kritik inget negativt

2. Uppmärksamhet mitt på bordet

3. Inga samtal vid sidan

4. Skriv Din idé på ett kort, hjälper tioll att hålla samtal

5. Överutveckla inte

6. Bygg på andras idéer

7. Vad kan jag utveckla av den tidigare idén?

8. Bekymra Er inte om ”morgon-dagen eller styrning av processen

9. Var glad, skratta, uppmuntra, bra, toppen. Bjud på dig själv.

10. Tänk annorlunda! En kreativ process är oftast funktionen av kvantitet.

11. Ni har licens att vara tokiga idag!!

12. trygghetskänsla, intryck av förmån, ekonomisk vinning etc hos mottagare användare

Bifogat problemlösnings-verktyg, kallat ”Brainstorming process” som är framtaget av Rolf Pärlhem, kan vara ett bra hjälpmedel i lokalföreningarnas arbete med att finna nya vägar att arbeta efter. Första gången modellen används kanske inte ger något användbart resultat utan skall nog mera ses som ett utbildningsmoment. Det kan därför vara bra att testa modellen på en fiktiv fråga i lärande syfte innan den tillämpas för att lösa ett reellt problem. Första gången modellen används kanske inte ger något användbart resultat utan skall nog mera ses som ett utbildningsmoment. Det viktigaste när verktyget skall användas är att deltagarna i processen går in i arbetet helt förutsättningslöst och utan bind-ningar. Inga förslag eller idéer är för tokiga eller får betraktas som ogenomförbara. Två till synes omöjliga idéer kan tillsammans leda fram till en framgångsrik lösning! När idétorkan är som störst pröva modellen och se om den kan hjälpa till i problemlösningsprocessen. Starta processen med att fastställa vilken fråga som skall besvaras och formulera den. Under inriktningsfasen är det viktigt att samtliga deltagare formulerar sex idéer var. Låt därefter deltagarna i arbetet formulera idéerna för uppgiftens lösande. Det kan vara dellösningar eller svar på hela frågan. Ta fram så många idéer som möjligt och följ sedan modellen i det fortsatta utvecklings- och värderingsarbetet. Om ni kör fast; ge inte upp utan rådfråga innovatören Rolf Pärlhem.

Johan ForslundFörbundsordförande Bilaga 1BRAINSTORMING PROCESS. Rolf PärlhemKom ihåg! Det gäller i en kreativ process…

Tema Lof 2015-KompetenskatalogKamratföreningen Flottans Män samlar cirka 4000 medlemmar i alla åldrar och med ett mycket brett kompetensspektrum. I stort sett alla yrken eller verksamhetsområden finns representerade i vår kamratförening. För att kunna tillvarata och nyttja denna stora kompetens på ett för Flottans Män gynnsamt sätt bör den kunna sammanställas och presenteras på ett lättillgängligt sätt. Under lokalkonferensen i samband med RIX15 skall temat vara ”Kompetenskatalog - hur presentera och använda Flottans Mäns samlade kompetens”. I arbetet kan det vara lämpligt att diskutera olika sätt att sammanställa och presentera underlaget; utgående från individ eller från kompetensområden. Samtidigt bör vi pröva om samtliga i Flottans Män förekommande kompetenser skall presenteras eller om vi ska koncentrera oss på typiska marina kompetenser. Arbetet kan genomföras i lokalföreningarna och sedan pre-senteras och sammanställas vid regionmöte.

Johan ForslundFörbundsordförande

Sändlista:Ordförande för lokalföreningarnaStyrelsenInfo ansvarig

En problemlösningsprocessFlottans Män ställs inför ett stort antal frågor i den dagliga verksamheten. Under de senaste åren har vi framför allt brottats med frågor rörande rekrytering, medlemsvård och eko-nomi. Vi har kanske inte alltid hittat de bästa svaren eller lösningarna på de frågor och problem vi ställts inför, till del beroende på ett inte alltid optimalt angreppssätt.

Dessa två cirkulärbrev från FM-kans-liet delges härmed medlemmarna. Idéer och synpunkter mottas med tack-samhet. Skriv, e-posta eller ring någon i vår styrelse.