Nr. 46 Okt 2018...Nr. 46 Okt 2018 OBS! an höst å sid 7 ff! Atlas öfver Stockholm upprättad och utgifven af A. R. Lundgren år 1885 (utsnitt ur blad 1). Stockholms stadsarkiv/StockholmskällanVi

Nr. 46

Okt 2018

OB

S!

Inb

jud

an

til

l h

ös

tmö

te o

ch

fö

ren

ing

sin

form

ati

on

fin

ns

på

sid

7 f

f. O

BS

!

Atlas öfver Stockholm upprättad och utgifven af A. R. Lundgren år

1885 (utsnitt ur blad 1). Stockholms stadsarkiv/Stockholmskällan

Vi Östra Realare nr 46, 2018

2

Föreningen Östra Realare

Nummer 46

Oktober 2018

Grundad 1954

Organ för


Ansvarig utgivare:

Thomas Carter

Redaktion:

Karsten Larsen, chefredaktör

Ruth Arvidsson

Thomas Carter

Åke Törnqvist

Omslagsbilden är ett utsnitt ur Lundgrens

karta över Stockholm 1885.

Bildkällor:

Där inget annat anges är fotografen anting-

en okänd eller medlem av redaktionen.

Artiklar, bilder och andra bidrag till nästa

nummer mottages tacksamt. Redaktionen

nås på e-post: [email protected]

Adress:


Karlavägen 79

114 59 Stockholm

Bankgiro 733-8403

Redaktörens Rader

Bästa Läsare!

Förändringarna är många. Inte minst i skolans värld. Ett

långt perspektiv får vi i Urs Göbels recension av 60 års

svensk skolpolitik. Urs kritik drabbar alla politiska rikt-

ningar. Deltagarna i årsmötet tyckte sammanställningen

måste göras tillgänglig för flera och vi bad Urs skriva ner

den.

I ett kortare perspektiv ser vi förändringen när hela Östra

Real flyttats ut till Kungsholmen. Lite nyfikna var vi på

redaktionen och åkte till Hantverkargatan för att speja.

Nyrenoverat och fräscht är det. Men alla ser fram mot att

skolan får flytta tillbaka, till ett lika nyrenoverat hus!

Under tiden kan det vara roligt med lite hembygdskun-

skap – ett skolämne vi minns från Folkskolan. I en vux-

nare tappning har vi därför grävt ner oss i historien om en

gata som under sekler gick där vi fick vår skolgård, men

som nu endast enstaka spår finns kvar av.

Två nya rektorer har skolan fått och vi välkomnar dem på

nästa sida. Vi önskar dem all framgång i uppgiften och

hoppas på fortsatt givande samarbete.

Vi avslutar med en personlig berättelse från en av de

första flickorna som började på Östra Real. Hennes tea-

terminnen illustreras med några gamla (1961) fotografier.

Redaktionen hoppas på flera berättelser från läsekretsen!

Och gärna bilder o.dyl. som vi kan använda.

Karsten Larsen

Chefredaktör

OBSERVERA: Föreningen har gått över

till att bara ha Bankgiro. Vårt ärevördiga

plusgirokonto har upphört och alla be-

talningar ska i fortsättningen göras till

Bankgiro 733-8403


3


Rektorerna har ordet

Under året har det skett förändringar på alla nivåer i ledningen av Östra Reals gymnasium. I och med läsårsstarten

i höst har Stockholms stad skapat tre nya gymnasieområden med tre gymnasiechefer och en ny gymnasiedirektör.

Gymnasiechef för område 2, som Östra Reals gymnasium tillhör, är sedan 6 augusti Ilana Hart. Under året har

Östra Reals gymnasium fått två nya rektorer. Ann-Sofi Pettersson började den 8 januari och Pär Emteryd den 6

augusti. En kort presentation av oss finns nedan.

Fler, mer påtagliga, förändringar är så klart föranledda av skolans evakuering. Vi är nu installerade på Hantver-

kargatan 29 medan skolans lokaler på Karlavägen renoveras. Vi har samtidigt också genomfört en digital flytt i

hela Stockholms stad med en helt ny Skolplattform. Självklart innebär dessa förändringar både utmaningar och

möjligheter för oss som skola.

För oss som ledning är det viktigt att arbeta med vår identitet som östrarealare och att skapa en känsla av gemen-

skap som inte är beroende av den byggnad vi befinner oss i. Vi två är också nya för varandra och kommer att ar-

beta med att forma den ledningsorganisation vi behöver för att möta de utmaningar och möjligheter vår skola står

inför. För oss är det viktigt att skapa och upprätthålla en verksamhet av högsta kvalitet. I detta arbete är trygghet

och tydlighet centrala begrepp.

Vi är stolta över vår skola, våra elever och vår personal. Tillsammans med dem skapar vi en skola utifrån vårt

uppdrag: Östra Reals gymnasium ska stå för utmaningar, möjligheter och mångfald.

Ann-Sofi Pettersson, rektor

Pär Emteryd, rektor

Här är skolans nya rektorer:

Ann-Sofi Pettersson

Är rektor på Östra Reals gymnasium sedan januari 2018. Har ansvar för ekonomipro-

grammet, språkintroduktion och skolans samhällsvetenskapliga program med specialpe-

dagogisk inriktning. Arbetade innan som biträdande rektor på YBC som är en kommunal

gymnasieskola i Nacka. Har en bakgrund som gymnasielärare i företagsekonomi och

samhällskunskap.

Pär Emteryd

Är rektor på Östra Reals gymnasium sedan augusti 2018. Har ansvar för samhällsveten-

skapsprogrammet och naturvetenskapsprogrammet. Arbetade innan som rektor på Kung-

liga Svenska balettskolan som är en kommunal grund- och gymnasieskola i Stockholms

Stad. Har en bakgrund som gymnasielärare i geografi och historia.

Pär har även tagit posten som Föreningen Östra Realares vice ordförande.


4


Här är Östra Real! Flaggan visar vägen,

bakgrunden att vi är på Kungsholmen.

Alexander, Axel och Andreas – elever i ny

miljö men nöjda ändå.

En vacker entrehall! Hantverkargatan t.v.

och innegården t.h.

Skapelserna kombinerade av rombiska pris-

man är olika sittmöbler. Korridorerna färg-

kodade för orientering!

Innegården i fastigheten. I mitten en ny ut-

smyckning. I bakgrunden pågår uppställning

för klassfoton.


5


VÖR besöker Kungsholmen

Östra Reals elever och personal hade varit igång en dryg

månad i de nya lokalerna på Hantverkargatan när VÖR

gjorde ett besök för att ta del av deras första intryck och se

den nya skolan inifrån.

Vi möts i entrén av vaktmästare Lennart Westerlund. Han

ger ännu ett prov på sin förmåga som fixare genom att ha

ordnat ett mycket fint program åt oss. Först får vi träffa tre

elever, Alexander, Axel och Andreas, som går tredje året på

programmet Ekonomi och entreprenörskap. Efter två år på

Karlavägen var de rätt skeptiska till att flytta till en ny stads-

del och lämna Östra Reals anrika byggnad med dess tradit-

ionsrika atmosfär. De är emellertid ense om att den nya sko-

lan blev en positiv överraskning. De uppskattar de nyrenove-

rade, fräscha lokalerna, den goda skolmaten, bra kommuni-

kationsläge och ett stort utbud av kaféer, restauranger och

butiker i grannskapet. Vad de saknar från Karlavägen är

framförallt en skolgård, där man kan vara på rasterna, och en

aula. Den nya skolan har ingen lokal, där alla elever kan

samlas. Idrottslokaler finns det inte heller. Akustiken i klass-

rummen lämnar också en del övrigt att önska; det är uppen-

bart, att de byggts för annat ändamål från början. På det hela

taget trivs de i alla fall utmärkt i den nya skolbyggnaden.

Sedan fick vi en pratstund med musiklärare Marja-Liisa Pii-

rimets Ingler, välbekant från våra musikalreportage, som gav

ett lärarperspektiv på den nya skolan. Hon bekräftade elever-

nas på det hela taget positiva bild. Marja-Liisa uppskattar

särskilt att det finns flera bra musikrum, och det har lagts ned

mycket pengar på avancerad musik- och ljudutrustning. Bild-

lokalerna är också mycket ändamålsenliga. För Marja-Liisa

och hennes elever är naturligtvis den årliga musikalen myck-

et viktig, och här är läget en smula bekymmersamt. Det finns

ingen lokal stor nog att framföra musikalen i, och det saknas

repetitionslokaler. Man letar vidare och det blir inte första

gången man får gå utanför skolan.

Efter lunchen fick vi en grundlig guidning runt skolan av

Lennart. Vad man främst slås av är byggnadens enorma stor-

lek, som inte alls framgår från gatan. Och det vill till att det

finns utrymme, här ska över 2000 elever få plats. För närva-

rande går här ca 1350 elever från ÖR och 720 tillhörande

Anna Whitlocks gymnasium, som ju ska använda byggnaden

permanent. Nästa höst börjar ytterligare en årskurs Whit-

lockelever, och hösten därpå ännu en. Vid det laget har emel-

lertid ÖR flyttat tillbaka till Karlavägen.

Vi blir imponerade av den toppmoderna utrustningen i fysik-

kemi- och biologisalarna. Vi ser många ouppackade kar-

tonger och klassrum, där det saknas möbler och annat. Så

något av ett provisorium är skolan fortfarande, men det drö-

jer säkert inte länge, förrän verksamheten rullar på friktions-

fritt.

ÅT

Himlavalvets stjärnor är många

De lyser med stadigt sken

och blinkar stilla och länge

Några flammar upp

för ett ögonblick

- bländande starka.

Vi talar då om strålglans

kanske om sfärernas musik

Vad som hände mitt bland oss

var att det brann ett sådant bloss

som grep tag i våra sinnen

nu bevarat som levande minnen.

Tim Bergling, till minne

Himlavalvets stjärnor är många

De lyser med stadigt sken

och blinkar stilla och länge

Några flammar upp

för ett ögonblick

- bländande starka.

Vi talar då om strålglans

kanske om sfärernas musik

Vad som hände mitt bland oss

var att det brann ett sådant bloss

som grep tag i våra sinnen

nu bevarat som levande minnen.

Ruth Arvidsson


6


Ett lärarporträtt: Sven Gunnard

Och in kommer Sven. Först tror vi att det är Nisse Wiberg, vår språklärare, som gått fel,

men straxt ser vi att det är någon annan: Sven Gunnard, vår nye historielärare, lektor i

ämnet efter den legendariske Erik O. Löfgren, författare till den lilla bruna "Från forntid

till nutid", en liten hjälpreda inför "muntan" i historia. Men vem var Sven?

Jo, en utmärkt historielärare, medarbetare i huvudläroboken i allmän historia av Söder-

lund & Seth. Vi kom snabbt väl överens med Sven Gunnard, som gradvis satte oss in i

sambandet mellan dåtid och nutid, i sin företrädares anda. Varje elev fick varsin vecka

att nyhetsbevaka och sedan inför klassen rapportera. Det var något nytt och spännande

och för min del blev det en vecka fylld av artiklar om krisen i Kongo, som belgarna

släppt som koloni endast några månader tidigare. Samtidigt höll vi på med kampen om hegemonin i

Europa mellan Frans I och Habsburgs Karl V (han som mognade sent och åldrades tidigt - vilket öde!).

Kära Östra Realare, ni minns säkert allihop 1500-talets allmänna historia...

I tredje ring fick lektor Sven Gunnard en större roll i vår klass, vi fick honom även i svenska, eller mo-

dersmålet som det hette på den tiden, och han blev dessutom vår klassföreståndare de två sista åren på

gymnasiet. På det viset lärde vi känna varandra ganska så väl - det var givetvis för honom vi "lus-

sade" tidigt, tidigt den 13 december i det vackra gula 1700-talshuset på Söder, där hans fru serverade oss

frusna ynglingar varmt, gott kaffe - och tårta! Efter ett tag ursäktade sig Sven och sa' att han måste bege

sig till skolan, men att vi föralldel skulle sitta kvar så länge vi önskade. Och så stack han iväg genom

sta’n till skolan i sin Borgward Isabella.

Som svensklärare kommer man som pedagog närmare sina elever, inte minst genom uppsatsskrivandet,

och vice versa. Man blir bekant med varandra på ett helt annat sätt än i många andra undervisningssituat-

ioner, låt vara att även i bildämnet (teckning på vår tid) och idrott kan en något intimare kontakt uppstå, i

den ganska stela och lite byråkratiska miljö, som vår skola på tidigt 60-tal ändock utgjorde.

Sven var med oss - och vi med honom - till studenten och sedan återsåg jag för min del honom inte för-

rän 45 år senare, då jag skulle ordna jubiléet för vår klass och fick kontakt med honom. Det var ett kärt

återseende på f.d. konditori Eko på Valhallavägen (numera restaurant), där vi träffades. Sven, i det läget

närmare nittio år gammal, hade rest upp från Hjo, där han sedan länge bodde. Det visade sig att han på

plats verkat för att Estrid Ericsson, skapare av firman Svenskt Tenn och hotellägardotter från just Hjo,

skulle ihågkommas. Samtidigt hade jag, tillsammans med några vänner, fått Estrids nära medarbetare,

Josef Frank, ihågkommen genom tillkomsten av Josef Franks Plats på Gärdet i Stockholm, där han hade

såväl bostad som arbetsplats. Tala om dåtid och nutid!

Anders Grevesmühl, student 1963


7


Inbjudan

Välkommen på höstmöte den 27 november 2018 med Maria Bjaring

Du hälsas varmt välkommen till Föreningen Östra Realares höstmöte den 27 november kl. 18.15

på Företagsekonomiska Institutet. Ändrad lokal eftersom Östra Real är under renovering.

Vi får höra Maria Bjaring (student 1993) berätta kort om sina skol-

minnen och sin resa därefter. Maria är journalist och nyhetsankare på

Aftonbladet. Hon var med och startade TV-programmet “Aftonbladet

Morgon” (sänds på Aftonbladet och TV3) för fyra år sedan. Tidigare

har hon arbetat som programledare och producent inom Sveriges Ra-

dio. Hon har intervjuat de flesta av landets politik- och näringslivspro-

filer. I valspurten ledde hon tillsammans med Robert Aschberg en

mycket uppskattad direktsänd partiledardebatt på Cirkus i Stockholm.

Det blir spännande att ta del av Marias många upplevelser.

Vi börjar mötet kl. 18.15. Platsen är FEI Restaurant & Lounge, Kammakargatan 10. Vid ca 19.00 intar vi en

lättare måltid med lite höstlik touch till en kostnad av 250 kronor inklusive vin (vitt eller rött). Allt sker med kon-

tant betalning alternativt swish.

Du anmäler dig till Ruth Arvidsson via e-post eller telefon (SMS) – [email protected], 076-083 84 96,

senast den 16 november. Har du anmält dig till buffén och får förhinder behöver du meddela detta till Ruth senast

den 23 november, i annat fall blir du debiterad 250 kronor. Detta då föreningen måste stå för kostnaden.

Välkommen! Styrelsen för Föreningen Östra Realare

Ny musikal i vinter?

”Naturesteterna” förbereder även i år en musikalföreställning. Just nu pågår urvalsprocessen som snart ska komma

fram till en konsensus. En komplikation utgör evakueringen till Kungsholmen, där ingen scenlokal finns i skol-

byggnaden (som ju ritats för helt andra ändamål). När VÖR träffade musikläraren Marja-Liisa Ingler, undersökte

man olika förslag till scen men inget var avgjort.

Premiären är fortfarande planerad till mitten av februari. Som alltid kan vi förvänta oss en upplevelse utöver det

vanliga. Tyvärr kommer nästa nummer inte ut förrän efter detta datum, så vi får hänvisa till webbsidor och sociala

medier. Om vi kommer ihåg det, ska vi skicka ett mail till alla medlemmar när tiden närmar sig

mailto:[email protected]


8


Föreningsinformation

Årsmötet den 17 maj 2018

Tyvärr hade vår tilltänkta talare lämnat sent återbud. Men vi har ju en fantastiskt kunnig medlem, tillika valbered-

ningens ordförande och tidigare rektor, Urs Göbel, som höll ett anförande om ”Skolutvecklingen i Sverige från

40-talet och framåt”. Oerhört intressant att få ta del av Urs syn på skolans utveckling i ett politiskt perspektiv, dvs

vad politikerna, säkert i all välmening, gjort under de senaste 60 åren. Många frågor och diskussioner föranledde

detta och många önskade få det nerskrivet. Så skedde och du kan nu läsa Urs föredrag på sid. 10 - 12.

Årsmötesförhandlingarna klarades av snabbt och styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna verksamhetså-

ret. Till styrelseledamöter valdes i stort samma som tidigare. Nya är Kejs Edgren och Christer Westmark som

välkomnas till styrelsens arbete. Till revisor omvaldes Gunnar Balkström med revisorssuppleant Åke Törnqvist.

Richard Livijn utsågs till valberedningens ordförande med Urs Göbel som ledamot och båda står också till styrel-

sens förfogande. Efter drygt 30 år som föreningens skattmästare har Richard Livijn valt att lämna detta uppdrag.

Avtackning av Richard kommer att ske på höstmötet i november.

Kvällen avslutades med en härlig vårbuffé i elevmatsalen. En glad och varm gemenskap som var mycket uppskat-

tad. Återigen en succé av skolans kök.

Jubilarer på besök

Den 27 april besökte jubilarerna skolan. De fick sig till livs dagens Östra Real, lekamligen via skollunch med

eleverna och andligen i ett tal av rektor. Totalt kom drygt 100 personer(!), varav cirka 90 var 50-årsjubilarer och

ett tiotal 55- och 60-års jubilarer. Hela programmet var mycket uppskattat.

Madeleine Heiman, då skolans rektor och föreningens vice ordförande, höll ett föredrag om skolan av idag i den

f.d. musiksalen med vackra väggmålningar av Georg Pauli. Därefter ledde hon en konstvandring. Caféet fick

många besök eftersom Madeleine fick göra två rundvandringar beroende på det stora antalet deltagare. Ett stort

varmt tack till Madeleine! Hon gjorde en strålande insats trots en värkande fot. Föreningens program för jubila-

rerna avslutades med mousserande vin i personalrummet. Det var härligt trångt och hög stämning.

För 50-årsjubilarerna 2019 ber vi att få återkomma till hur allt ska hanteras när Östra Real är stängd för re-

novering. Du som tillhör denna årgång, kontakta någon i styrelsen samt dina skolkamrater om detta!

Ny skattmästare

Föreningen välkomnar Claes Björkman som ny skattmästare. Claes har varit medlem i föreningen under hur

många år som helst och en mycket flitig deltagare på våra möten. Närmast har Claes precis lämnat ett mångårigt

ordförandeskap i sin bostadsrättsförening på Kungsholmen och därmed fått lite tid över för föreningen. Dessutom

driver han sedan länge ett eget företag som importerar vinkylare. Claes nås via mejl [email protected].

Årsavgiften för 2019 I kuvertet med denna tidning finns också en avi om årsavgiften för 2019, oförändrat 200kr. Vid inbetalning ber vi

att du skriver både medlemsnummer och namn så vi säkert kan pricka av i registret.

Betala till Bankgiro 733-8403

Årsavgiften för 2019 I kuvertet med denna tidning finns också en avi om årsavgiften för 2019, oförändrat 20 0kr. Vid inbetalning

ber vi att du skriver både medlemsnummer och namn så vi säkert kan pricka av i registret.

Betala till Bankgiro 733-8403



9


Hans-Olof Strömbergs minnesbok

Vi har tidigare berättat att Hans-Olof Strömbergs minnesbok finns tillgänglig. Den är

fylld med kortare och längre poem - rappa, fyndiga och roliga som alltid, skrivna av

Hans-Olof själv. Boken innehåller även några berättelser och anekdoter av några av

Hans-Olofs elever. Det är verkligen en trevlig läsning.

Boken kostar 150 kronor. Med porto blir priset 180 kr. Man beställer

boken enklast genom att sätta in 180 kr på föreningens bankgiro 733-8403.

Ange ”Skriften” i textrutan samt namn och adress.

Boken kommer naturligtvis också att finnas på föreningens sammankomster.

Thomas Carter

Manschettknappar och nålar!

Manschettknapparna är den perfekta gåvan till den nybakade studenten, till jubilaren, och till alla dem som känner

stolthet och glädje över att gå/ha gått i vår skola. Och de är inte förbehållna pojkar!

De finns i två utföranden – med försilvrat respektive förgyllt märke på blå emalj –

och kostar 395 kr respektive 450 kr per par. Porto tillkommer med 30 kr.

Beställningar av manschettknapparna sker enklast genom inbetalning på Bankgiro

733-8403, Föreningen Östra Realare. Kom ihåg namn och adress på avsändaren!

.

Vi har också pins (kallades tidigare kavajnålar) med skolans emblem. De finns silverfärgade och kostar 30 kr/st

inklusive porto. Samma beställningsförfarande som ovan.

Medlemsmatrikeln

Du som vill vara med i matrikeln och som ännu inte har anmält det är varmt välkommen att komma med. Men du

måste skicka in ett medgivande per mail till [email protected] eller i ett vanligt brev till Föreningen Östra

Realare, Box 242 94, 104 51 Stockholm. På så sätt kommer du med i nästa års medlemsmatrikel, som du kan få

via mail eller post.

Utan ditt uttryckliga medgivande får vi inte ta med dina uppgifter i matrikeln enligt personuppgiftslagen.



10


Hur kunde det bli på detta vis? Utveckling av svensk skola under 60 år

Följande artikel är i stora drag det föredrag, som Urs Göbel höll helt improviserat på det senaste årsmötet (se

sid.8). Det blev mycket uppskattat, och många ville gärna se det i tryck.

Vi skriver 2018. Vi har ett av världens dyraste skol-

system – om inte det dyraste. Ändå överbjuder poli-

tikerna varandra och utlovar än mer pengar, när det

är något helt annat som behövs. Men personer som

menar att det bara behövs mera pengar är okunniga

om vår skolhistoria. Detta har hänt i korta drag:

Året är 1940. Fascinerade ser några högerpolitiker

hur ett starkt Tyskland växer fram. En bidragande

orsak anses vara att man betonar vikten av social

fostran i skolan. Skulle inte detta vara något för oss i

Sverige? Högermannen Gösta Bagge ställer ”fost-

ran” före ”kunskap” som skolans primära uppgift.

Tankarna finner bara svagt gehör hos partivännerna

och röner starkt motstånd bland liberalerna.

Men: tanken hade fötts och grodde – inom socialde-

mokratin. Drygt tio år senare skickades Socialde-

mokraterna Alva Myrdal och Stellan Arvidsson till

Berlin – DDR:s Berlin. Deras idéer därifrån kom att

prägla utvecklingen av svensk skola ända till våra

dagar. Stora barnkullar väntade hemmavid och den

svenska skolan skulle reformeras. Folkskolan, reals-

kolan och gymnasiet skulle ersättas med ett utbild-

ningssystem som skulle användas för att förändra

samhället snarare än att ge kunskap.

Försöksverksamhet inleddes med enhetsskola och

treårigt gymnasium. Slutresultatet blev Lgr 62 (Lä-

roplan för grundskolan 1962). Alla elever skulle nu

gå i samma klass [följa i stort sett samma kursplan?].

Och ingen skulle få gå om, även om de inte lärt sig

det som krävdes för nästa årskurs. Dessutom avskaf-

fades realskoleexamen. Kardemummas ”Två år i

varje klass” var ett minne blott. En enig lärarkår

(11000 lärare) varnade för att kvaliteten på kunskap-

erna skulle sjunka.

År 1967 tillträdde Olof Palme som utbildningsmi-

nister – och Alva Myrdal var skolminister. Då var

det dags för nästa reform: Lgr 69. Nu tog man bort

alla valmöjligheter. Det hade funnits ett gymnasie-

förberedande val i åk 9. Utrymmet för teoretiska

ämnen minskades och gav plats för fritt valt arbete.

Fortfarande kunde man välja mellan större och

mindre kurs i språk och matematik. Men alla elever

skulle undervisas inom klassens ram. Oron i klass-

rummen tilltog. Speciallärare skickades in i klass-

rummen och undervisningskostnaderna skenade

iväg. Kunskap började nu bli suspekt och lärarna

utmålades som ett hinder för att eleven skulle kunna

tillägna sig verklig kunskap. Deras skyldighet var att

motivera eleverna. Samtidigt tog man bort betygen i

ordning och uppförande. Resultatet blev att studiere-

sultaten för såväl hög- som lågpresterande elever

drastiskt försämrades.

År 1978 var det dags för nästa reform, Lgr 1980.

Valen i språk och matematik togs bort. Men än vikti-

gare var att ordet kunskap helt försvann från läropla-

nens portalparagraf: ”Skolans viktigaste uppgift är

att främja varje elevs allsidiga utveckling. Skolan ska

därvid söka bidra till att eleverna utvecklar själv-

ständighet, kritiskt tänkande samt samarbetsförmåga

och handlingslust.” Intressant är att under denna tid

(1976 - 1982) var det inte socialdemokraterna som

satt vid makten. Utvecklingen mot social fostran

istället för kunskap övertogs av Jan-Erik Wikström

(Folkpartiet) med skolministrar som Britt Mogård

(M), Birgit Rodhe (Fp) och Ulla Tillander (C).

1985 sjösattes LUT – lärarutbildningsreformen 1985.

Lärarna skulle bli mer lika. De skulle studera mer

pedagogik och psykologi för att kunna stödja elever-

na. Högstadielärarna skulle läsa fler ämnen. De lä-

rare som redan var utbildade skulle undervisa i äm-

nen de inte var behöriga i. De tvingades ”kvacka”.

Undervisningen skulle helst ske i olika tema. På

Öckerö valde man exempelvis lämpligt temat ”Vat-

ten”. Det lyftes fram som ett föredöme och blev ett

tema över hela landet fastän många skolor befann sig

långt borta från öppet hav. Självklart valde många

lärare som älskade ”sitt” ämne att lämna katedern.

Det fanns kritiker redan då – inte enbart bland lärar-

na. Tage Erlander hade gått bort. I en hyllningsskrift

1986 tillägnad honom framför Yngve Persson från

Träarbetarförbundet och senare riksdagsledamot

även kritik: ”Utbildningsväsendet har försämrats på

alla nivåer. Disciplin- och kravlöshet och elevterror

har fått breda ut sig, delvis katastrofalt. De utomor-

dentligt viktiga baskunskaperna i grundskolan har

eftersatts för mindre viktiga ämnen”.

År 1989 – spiken i kistan enligt många var när Gö-

ran Persson genomförde kommunaliseringen av ut-


11


bildningsväsendet. Återigen protesterade 10 000-tals

lärare förgäves. I många kommuner såg man med

tacksamhet fram emot att få fatta beslut om sin näst

största budgetpost. Och se - hyrorna för skolbyggna-

derna höjdes plötsligt kraftigt. Vissa beräkningar

pekar på att anslagen för själva undervisningen sjönk

med 4 miljarder mellan 1991 och 1995.

Även reglerad arbetstid infördes. Lärarkåren förvän-

tades utföra allt fler administrativa uppgifter och tid

togs från undervisningen. S-ombudsmannen i Åstorp

Gösta Brodin menade att lärarna bara arbetade halv-

tid men fick lön som om de arbetade heltid. I alla

skolor skulle lärarna nu inkomma med personliga

arbetsscheman som angav när de var på sin arbets-

plats. 35 timmar i skolan och 5 timmar förtroendetid.

Förberedelser och rättning av skrivningar skulle nu

ske i ofta överfyllda arbetsrum. (LO nominerade

Gösta Brodin till styrelsen för löntagarfonder.) Och

lärarhögskolorna fick allt svårare att rekrytera elever.

1992 var det dags igen. Skola för bildning (SOU

1992:94) präglade nya nyckelord. Eleverna skulle

undersöka och upptäcka. Lärarens uppgift var att

stimulera, stödja och handleda och inte berätta, för-

klara och instruera. Antalet professorer i pedagogik

exploderade.1 Pedagogikprofessor Alison King skrev

att läraren inte längre skulle vara ”en viss person

som stod på scen” utan ”en guide som följer vid si-

dan om”. Denna förändrade lärarroll skulle leda till

självständiga, kritiskt tänkande elever. Vi behöver

inte kunskap utan allt vi behöver veta kan vi slå upp

på internet. Hjärnforskarna har vid det här laget

(2018) slagit larm och pekat på att man måste ha

mycket kunskap i sitt långtidsminne för att ta till sig

ytterligare kunskap – och därigenom förstå något

nytt. Faktakunskap och förståelse går hand i hand.

Att utsätta eleverna för ett projektarbete där förkun-

skaper saknas är helt förödande.

År 1995 avskaffas det relativa betygssystemet och

därefter följer det ena betygssystemet efter det andra.

Allt medan lärarna önskar arbetsro.

Lyckligtvis fanns det många skolor som gjorde re-

volt – eller enbart fortsatte göra som man alltid gjort.

I Haninge, som hade utpekats som en av landets

sämsta skolkommuner, var målet att eleverna skulle

trivas och inte utsättas för några kunskapskrav. Då

1 Vi har färre än 30 professorer i samtliga moderna språk

vid samtliga universitet och högskolor men däremot över

170 professorer i pedagogik. Två av tre av deras avhand-

lingar citeras inte en enda gång under de tio följande åren

– än färre internationellt. Ju fler professorer i pedagogik vi

har fått under årens lopp desto sämre har skolresultaten

blivit.

rekryterade socialdemokraten Robert Noord i sam-

förstånd med Moderaterna norrbottenkommunisten

Mats Öhlin. När han tillträde var bara 29% av ele-

verna i Brandbergen godkända i matematik i årskurs

9. Mats stakade ut en ny väg för skolorna. ”Man går

inte till skolan för att trivas utan att få lära.” Två år

senare var 96% av eleverna godkända. Många kom-

muner vallfärdade till Haninge – dock inte några

professorer i pedagogik eller lärarhögskolorna.

Friskolor började växa fram. Det var den borgerliga

regeringens hopp att problemen i skolan därigenom

skulle lösa sig per automatik. Dåliga skolor skulle få

svårt att locka till sig elever. Idag 2018 diskuterar

man hellre vinster i välfärden än hur kommunala

skolor fungerar.

Jan Björklund var en av de få politiker som i början

av 2000-talet började protestera. Skolan skulle

präglas av ”ordning och reda”. ”Flumvänstern” och

”antiauktoritära krafter” skulle ersättas av ”kateder-

undervisning”. Elever ska komma i tid, sätta sig på

sin plats, vara tysta när andra pratar och visa hänsyn.

”Vår tids Hitler” beskylldes Jan för att vara. Opposit-

ionen med skolverkets chef Mats Ekholm i spetsen

tog till orda. Tillsammans med 60 andra pedagoger –

de flesta professorer – publicerade de 2009 ”Barn-

uppropet” med uppmaningen: ”Lagstadga barns rätt

att utvecklas med lust i trygghet.” Tänk er lagstadga

om lust! Jan Björklund hånades för att hylla kun-

skap. Att författarna till skriften själva inte hade

kunskap framgår av nyzeeländaren John Hattie som

sammanfattade 800 studier från ett stort antal länder.

Av studien framgår tydligt att ”effektiv undervisning

är strukturerad, målmedveten och långsiktig”. Inef-

fektiv undervisning är däremot ”elevcentrerad, un-

dersökande, problembaserad och bygger på elevernas

inre motivation”. En sådan undervisning står inte på

vetenskaplig grund.

Det finns myter om varför resultaten i svensk skola

har försämrats. Låt oss se på två av dem:

1 Genom att eleverna får undersöka, ta reda på och

att undervisningen är problembaserad skapas

kreativa elever. Men det finns faktiskt även

PISA-test som mäter kreativitet och problemlös-

ningsförmåga. 2012 placerade sig Sverige där på

plats 20 av 28 OECD-länder. I topp ligger länder

som Singapore, Taiwan, Kina, Japan och Sydko-

rea, d v s länder som hos oss hånas för att de

producerar ”plugghästar”.

2 Vi har tagit emot så många invandrarelever. De

drar ned de svenska resultaten. Men Inger En-

kvist, professor i spanska, har kunnat påvisa ge-

nom studier genomförda i Kalifornien att de


12


mest högpresterande eleverna där är första gene-

rationens invandrarelever från asiatiska länder.

På Östra Real hade vi när jag var rektor över

30% invandrarelever – och många bland dem var

de som kunde uppvisa bäst studieresultat.

Nej – det är inte mer pengar som behövs för att re-

formera den svenska skolan. Den skola där ”förstö-

relsen kom från politiska krafter både till vänster och

till höger” (Jan Guillou). Det behövs helt andra lös-

ningar. Här kommer sju förslag:

1 Nationella prov bör rättas av andra än klassens

egen lärare. Men än viktigare är att vi måste åter-

införa en studentexamen med examinatorer uti-

från. Detta medför att elever och lärare båda har

ett intresse av att lyckas. Bedömningen blir mer

rättvis. Lärarna känner ingen press att sätta ett

högre betyg på en elev därför att skolledning el-

ler föräldrar så kräver.

2 Elever ska inte kunna flyttas upp till högre års-

kurs om de saknar kunskap och därmed förut-

sättningar för detta.

3 Ta lärdom av hur andra länder lyckas. Alla ele-

ver ska inte gå i samma klass. Kunskap ska prio-

riteras framför social fostran. Inger Enkvist tar

Nordrhein-Westfalen som exempel – ett tyskt

förbundsland med ungefär samma invånarantal

som i Sverige. De har också en socialdemokra-

tisk tradition och har framgångsrikt tagit emot

många flyktingar. ”Efter ett gemensamt lågsta-

dium finns flera olika inriktningar för mellan-

och högstadiet. Det finns en praktisk inriktning

benämnd Hauptschule; en som liknar svensk

grundskola, Gesamtschule; en som betonar läro-

ämnen men håller lugn takt, Realschule; och en

teoretisk inriktning som heter Gymnasium.

4 Lägg återigen ansvaret för skolresultaten på för-

äldrarna. Det ska vara lika viktigt att stödja sina

barn i skolarbetet som att köra dem till inne-

bandy-, fotbolls-, tennis- eller annan träning. Att

utebli från skolundervisningen för en resa utom-

lands när det är lågsäsong och därmed billigast

borde vara helt omöjligt – t o m straffbart.

Föräldrar måste ta ett ansvar för att skolan ska

kunna vara ett minisamhälle där regler efterföljs.

Det är den allra bästa förberedelsen för att som

vuxen leva i ett rättssamhälle enligt Bui Trong,

fransk forskare som beskrivit hur laglöshet spri-

der sig i ett samhälle.

5 Förstatliga skolan och se därvid till att de medel

som försvann i och med kommunaliseringen

återförs till skolan.

6 Det är bra med digitalisering – men eleverna

måste först och främst få tillgång till bra lärome-

del – läroböcker.

7 Höj lärarnas lön och status. Låt lärarna förfoga

över sin egen tid. Att vara lärare är ett kreativt

yrke. Efter ett antal timmars undervisning behö-

ver läraren återhämta sig. Tillåt inte att högsko-

lor antar lärarstuderande med så dåliga betyg att

de aldrig kommer att fungera som lärare. Det

eleverna uppskattar mest hos en lärare är att

han/hon är rättvis och kunnig i sitt ämne.

Och till sist: låt det bli lugn och ro i skolan. Låt oss

slippa politikernas reformarbete och låt dem som kan

skolan utveckla den.

Urs Göbel, Student 1962

Rektor Östra Real 1999-2008

Ett minne från krigsåren - komplettering av ”Spridda minnen från de åtta åren” i förra numret

Höstterminen 1944 kunde vi inte ha gymnastik i gymnastiksalen. Där hade inkvarterats flyktande balter. Jag

minns hur vi gymnastiserade i korridoren på bottenvåningen, till höger. Gymnastikläraren Lars-Erik Larsson vis-

kade ”givakt” och ”lediga” och så vidare.

Efter ett år i skolan fick jag frågan av honom om jag ville börja med vad han då kallade ”extragymnastiken”. Ja-

visst, självklart! Jag var med i två år. På väggen i mitt arbetsrum hänger två tjusiga diplom från det som kom att

kallas Östra Reals Elittrupp i gymnastik.

Gunnar Barke, student 1952

Ja, korridorerna är väldigt breda. Denna redaktion har någon gång hört att de byggdes så för att skolan vid be-

hov skulle kunna användas som krigssjukhus. Har någon annan hört samma sak?

KFL


13


Östra Real tar in flickor

Östra Real var en anrik skola för gossar fram till

1959, då den första kullen flickor fick tillträde. Skol-

byggnaden såg ut som en fästning i tegel. Det var

inte lätt att inta den fästningen för den lilla hop flick-

or som nu började. Jag såg fram emot att gå där, men

kände mig samtidigt lite rädd. Här rådde strikt disci-

plin. Dagen inleddes med obligatorisk morgonbön i

aulan. Det fanns 40 lärare 1960. De titulerades ”lek-

tor” eller ”adjunkt” De flesta lekto-

rerna var disputerade. En fjärdedel

av lärarna var kvinnor. Det var

militär stil med en ordningsman

som stod i klassrumsdörren och

annonserade lärarens ankomst med

ett rungande ”Giv akt”. Man stod

upp när man svarade på frågor.

Alla elever tilltalades med efter-

namn precis som i det militära.

Först på studentdagen ägde en for-

mell titelbortläggning rum mellan

lärare och elever.

Jag sökte in på allmänna linjen. I

klassen var det ganska jämn köns-

fördelning. Efter andra ring delades

vi i en språklig och en social gren.

Jag valde bort matten och läste

språk. Vi var 31 elever varav bara 8

läste på den språkliga grenen, mest

flickor.

På Östra Real upplevde jag att förhållandet mellan

pojkar och flickor blev mycket naturligare än i flick-

skolan. Inget flams och trams och tittande efter poj-

kar i fönstren som i flickskolan. Jag har hört att vi

kallades för pojkflickor.

I klassen umgicks vi mest tjejer och killar för sig.

Det hände att det bildades par, men det var inte så

vanligt. Jag umgicks med ett gäng tjejkompisar i min

klass som höll ihop skoltiden ut. Vi kunde prata om

allt möjligt. På frukostrasterna gick vi gärna till ba-

geriet Tösse och drack kaffe och åt potatisbakelser.

En runda på Karlaplan runt fontänen hörde också till.

Hade vi håltimme kunde vi ta en promenad utmed

Narvavägen ner till Djurgårdsbron och gå utefter

vattnet. Då hann man prata om mycket. Jag hade

nära till skolan och kunde även gå hem på längre

raster.

Jag träffade min blivande man Mats redan i maj

1959. Vi sågs mest på helgerna under min gymnasie-

tid; i veckorna var det läxläsning. När vi träffades

blev det ofta långa strövtåg i stan. Trots vår dåliga

ekonomi hände det att vi gick till Lilla Cattelin i

gamla stan och åt sniglar, det var en delikatess som

vi gillade, inte minst vitt bröd doppat i vitlökssmöret,

som serverades till. Det var en mysig intim källarlo-

kal, där man kunde sitta länge och prata. På hemvä-

gen kunde man gå förbi korvkiosken vid Berns, där

serverades enrisrökt korv, som var den bästa i Stock-

holm tyckte vi.

Lärare i Östra Real

I början upplevde jag gymnasiet som svårt. Det

krävdes betydligt mer pluggande än i flickskolan för

att hänga med. Fortfarande hade jag inga ambitioner

på att få de högsta betygen, för jag hade ingen mål-

sättning att komma in på spärrade linjer på universi-

tetet. För mig gällde det att klara mig hyfsat och läsa

för det.

Vissa lärare i Östra Real upplevdes som mycket

stränga och några rent elaka. Historielektionerna

med Hans Fromén var en plåga för många, även för

mig. Jag minns att jag fullständigt tappade målföret

när Fromén spände ögonen i mig. Jag skriver i brev

hösten 1962: ”Vilken dag! Jag står knappt ut med att

underordna mig dumma lärare längre! Fromén fort-

sätter med sina dumheter. Idag fördömde han mot-

ståndsrörelsen i Norge och Danmark för att de ned-

skjutit tyska soldater i uniform. Tråkigt att ingen

reagerar.”

Min klasskamrat Lena Grenander skrev (VÖR 28,

2003): ”pojkarna fick träda fram till den historiska

atlasen och redogöra för de stora historiska paral-


14


lellerna, medan vi flickor med jämna mellanrum

tilläts fylla i med enstaka namn och datum. De ana-

lytiska resonemangen behövde vi inte befatta oss

med, de var förbehållna pojkarna.”

Gymnastikläraren Lars-Erik Larsson var militärisk

och kallades [oförtjänt, red.anm.] Gestapo-Lasse av

eleverna. Han hade dock bara manliga elever. I

flickornas omklädningsrum stod fortfarande att ”reg-

lementsenlig klädsel är blå byxor med vita revärer,

gymnastikskor med ljus sula samt naket överliv”. Vi

fick ha överseende med detta.

Det fanns också många lärare som var bra, till exem-

pel vår klassföreståndare Ragnhild Bååthe, som un-

dervisade i svenska, ett av mina favoritämnen. För

henne fick vi läsa mycket skönlitteratur och vi fick

även läsa högt på vissa lektioner. Likaså hade vi vår

musiklärare Nils Björk, som alla uppskattade. I de

ämnen där vi hade lärare, som jag tyckte om, hade

jag också bra betyg.

Nya vindar i Östra Real

Stämningen i skolan ändrades nog mycket när vi

flickor kom. Men även i mycket annat blåste nya

vindar: elevråd och medbestämmande, skoltidning

och skolteater. Jag gick med i elevrådet bl a för att få

lära känna killarna i klasserna över mig, men också

för att få lära mig mer om skolan. Redan året efter att

vi flickor börjat var min parallellklasskamrat Marina

Stagh ordförande i elevrådet.

Teater var något nytt

för mig. 1961 spelade

jag med i en rysk pjäs

som heter ”Trångt om

saligheten” av Valentin

Katajev. Regissör var

Siv Andrée-Ekeström,

lärare i svenska. Tea-

tern var en del av gym-

nasieförbundet Eddas

verksamhet. Min mot-

spelare Johan Weiden-

haijn liksom Börje

Ekström var båda en-

gagerade i Eddas sty-

relse; så även Peder Hård af Segerstad, som senare

blev min kollega på sociologen i Uppsala. Peder

skrev teaterprogrammet. Hans mamma kom med

kaffekorg och bullar och muntrade upp oss under

repetitionerna. Vi hade mycket roligt under arbetet

med pjäsen.

Pjäsen är en komedi i tre akter. Handlingen utspelas i

en hyreskasern i Moskva där två nygifta par, ett bor-

gerligt och ett socialistiskt, delar lägenhet. Jag spe-

lade den borgerliga frun. Vi kysstes på scenen, Johan

och jag, vilket ledde till uppståndelse i skolan. Vi

blev uppkallade till rektor Walter Ekman som sade

att sådant får inte förekomma på skolan. Men då

hade vi redan spelat våra föreställningar, så det

gjorde inte så mycket.

Studenten i Östra Real

1963, då jag tog studenten, gällde fortfarande den

gamla formen av studentexamen som då hade 105 år

bakom sig. Skriftligt nationellt prov i modersmålet

fanns med redan från början. Min klasskamrat Peter

Claeson har gjort en genomgång av studentskriv-

ningarnas ämnesval ända fram till 1968 (VÖR 37,

2014).

Den 11 mars kl 8.30 bänkade vi oss i Östra Reals

skrivsal för att skriva studentuppsats. Framför varje

elev fanns en välfylld termos med kaffe samt hem-

gjorda smörgåsar. Av de 17 ämnena hade 14 stycken

en facklig anknytning. Så här efteråt kan man tycka

att det var många bra ämnen, men då tyckte jag nog

att det inte var det. Det är svårt att skriva fackämnen

utan att kunna slå upp något och det är svårt att

skriva ett fritt ämne, en s k ”räddningsplanka”, när

man känner sig pressad och ofri i tanken. Jag valde

att skriva om ”Sveriges skogar och deras betydelse”.

Detta år hade rektor godkänt att en journalist och

fotograf fått tillträde till skrivsalen för ett reportage

under pågående skrivning. Det upplevde jag som

direkt störande. Trots det klarade jag mig rätt bra.

När vi fått resultaten av studentskrivningarna samla-

des vi och gjorde iordning våra abiturientmössor. De

smyckades med symboler för uppnådda skrivnings-

resultat. Tofs stod för A, boll för a, rosett för AB,

Det

bo

rger

liga

pa

ret.

Foto

Ped

er H

ård

af

Seg

erst

ad

Lä

xlä

snin

g m

ella

n r

epet

itio

ner

na


15


säkerhetsnål för Ba, ben

för B och kork för C. Se-

dan gällde det att brodera

någon ’vitsig’ devis på

mössan, ju mer tvetydig

desto bättre. Den fick

gärna anspela på lärarna

skriver min studentkamrat

Håkan Stålfors (VÖR 26,

2001).

De muntliga förhören

genomfördes i grupper om

fyra eller fem elever. De

leddes av läraren i respek-

tive ämne och bedömdes

av en s.k. censor. Censorn, som oftast var en äldre

akademiker, kunde i undantagsfall gripa in och

överta förhören. Efter förhören samlades censorerna

och lärarna i kollegierummet för att tillsammans

bestämma, vilka som skulle godkännas och vilka

betyg de skulle få.

Jag kommer inte så tydligt ihåg

vilka ämnen jag kom upp i, men

jag slapp i alla fall historia. Det

kändes hemskt nervöst, men jag

klarade mig rätt bra. Efter lunch

samlades alla blivande studenter

i sångsalen, fortfarande i osäker-

het om utfallet till dess att vakt-

mästaren kom och meddelade att

”alla är godkända.” Då tjoade vi

i fönstren mot gården och viftade

med de vita mössorna. Det gällde

att få syn på sin familj och det

egna plakatet, så man visste vart

man skulle springa. Därefter gick vi ned till kollegie-

rummet och sade adjö till rektor och lärarna. Sedan

var det bara att rusa ut på skolans trapp och sjunga

studentsången.

Så vidtog de familjevisa hyllningarna och hemfärden

i diverse fordon. Jag bodde alldeles intill skolan, så

det blev ingen särskild transport hem för mig. men

jag tror att några starka gossar bar mig i ”guldstol”.

På eftermiddagen hade jag mottagning och det kom

många. Traditionen var att de nyblivna studenterna

några dagar efter den sista examensdagen bjöd sina

lärare på den s k ”Gubbskivan”. Då skrev man in

varandras och lärarnas namn på studentmössans in-

sida.

Vi tog studenten under de

sista dagarna i april. Sedan

följde ett antal studentskivor.

Tyvärr kunde jag inte vara

med i den omfattning jag

hade önskat, för jag hade

bundit upp mig för ett som-

marjobb som började i maj.

Jag skulle arbeta på Mar-

gretelunds konvalescenthem

för barn i Täby.

Diskussioner om min framtid

Till hösten väntade husmo-

dersskola vid Stockholms stads Yrkesskolor och

maskinskrivningskurs på Stockholms Borgarskola.

Själv ville jag flytta till Uppsala direkt och börja läsa

sociologi eller psykologi, men det ville inte mina

föräldrar. Nu stod jag inför ett mycket viktigt val,

som skulle komma att påverka hela min framtid.

Pappa menade att ”om du tänker

gifta dig och skaffa familj, så ska

du utbilda dig till socionom, men

om du vill inrikta dig på yrkesar-

bete i framtiden ska du satsa på

att bli jurist”. I båda fallen ansåg

han det bäst att jag bodde kvar

hemma i Stockholm. Själv ville

jag inte bo kvar hemma och inte

läsa något av de alternativ som

han föreslog. Så här hade jag

skrivit till Mats den 20 november

1962: Om jag får lån gör jag helt

enkelt så att jag går på hushålls-

skola på höstterminen 1963 och kommer upp till

Uppsala på vårterminen 1964. Då är jag nämligen

myndig, så då får de säga vad de vill.

Under hösten fick jag i alla fall lite andrum och möj-

lighet att fatta ett eget beslut. Jag sökte till Uppsala

universitet för att läsa sociologi och kom in. Jag

lyckades t o m få ett andrahandsrum i Studentstaden,

dit jag flyttade vårterminen 1964. Statliga lån och

bidrag hade jag också fått. Redan första terminen jag

kom till Uppsala sade Mats till mig när vi vandrade

genom staden, ”Du Vera ska bli professor här”. Jag

skrattade förstås, det tedde sig helt utanför min am-

bitionsnivå. Men ändå fanns de orden kvar i mitt

medvetande.

Vera Segræus, student 1963

Sannspådd: Vera disputerade i Uppsala, blev forskningsdirektör på Statens

Institutionsstyrelse och adjungerad professor vid SoRAD, Stockholms Universitet.

”Vi hade mycket roligt”. Med Silvia Videmyr och Ole Kjellin

Ertappad kottlettsnattare


16


M klkllkklklkklkk lkllkklk l

Ladugårdslands Tullgata

Många östrarealare har säkert gått Östermalmsgatan fram och funderat

över en husfasad mellan Grev Ture- och Nybrogatorna. Den följer inte ga-

tans riktning utan ligger snett in i kvarteret. I själva verket är den byggd

längs en tidigare gata, Ladugårdslands Tullgata som bildar förgården här.

Östra Real - en skola i Stockholms utkanter. Ja, så var det faktiskt. Om vi

går tillbaka sådär 130 år i tiden och granskar den Stockholmskarta som finns

på omslaget (H. Lundgrens karta1885), visar det sig att vår anrika skola inte

ens existerade. Marken som byggnaden står på var vid den tiden en utkant

av den egentliga staden. Strax norr därom gick gränsen mot landsbygd och

ännu tidigare också ett stängsel så att varor som fördes in till stan måste

passera Ladugårdslands Tull vid nuvarande Karlaplan.

Området utanför tullen kallades Yttersta mörkret. I stadens utkant fanns

värdshus, krogar och ladugårdar. På krogen Gumshornet fanns traktens

kogubbar, som drev kor ut till Ladugårdsgärde för sommarbete.

Det som benämndes Tullgatan eller Ladugårdslands Tullgata bildade en

gräns mellan staden och dess yttre delar som bestod av slummiga kåkar. Den

sträckte sig som en smal odikad landsväg från Lill-Jans i nordväst snett över

bl.a. kvarteret Studenten till Ladugårdslands Tull vid nuvarande Karlaplan.

Det kan vara intressant att veta att det som idag är vår skolgård då genom-

korsades just av Tullgatan som sträckte sig diagonalt över skolgården (syns

tydligast på kartan från 1899).

Vid 1800-talets slut fanns en byggnad uppförd på fastigheten som benämn-

des Hedvig Eleonora lägre Elementarläroverk. Namnet och inriktning av

skolan ändrades sedermera under årtiondena därefter.

Vår nuvarande skolbyggnad började byggas 1906 och invigdes 1911 av

Kung Gustaf V. Tullgatan upphörde att existera som gata i samband med att

vår skola byggdes.

Kvartersnamnet ”Studenten” som syns på de två kartorna gällde åtminstone

från 1885. Någon gång efter 1909 byttes namnet till ”Malmgården” för att

ihågkomma Blanches Malmgård som fanns fram till 1889. Dess huvud-

byggnad låg faktiskt inte inom kvarteret ifråga utan precis utanför. På kartan

från 1885 syns den placerad tvärs över det som skulle bli Skeppargatan, i

höjd med Karlavägens norra kant.

Birgitta Telander

A. Bentzers karta 1899.

Sthlms Stadsarkiv/Stockholmskällan

Ladugårdslandstullen 1892.

Foto: Isoz. Stockholmskällan E 13123

Sista resten av Tullgatan

Nuvarande Tyskbagargatan har samma

sträckning

Malmgården. Teckning av O A Mankell 1871. Från Wikipedia

https://sv.wikipedia.org/wiki/Otto_August_Mankell

Documents

Nr. 46 Okt 2018...Nr. 46 Okt 2018 OBS! an höst å sid 7 ff! Atlas öfver Stockholm upprättad och utgifven af A. R. Lundgren år 1885 (utsnitt ur blad 1). Stockholms stadsarkiv/StockholmskällanVi