.OCK EN STRUNT FRÖSUNDA HEMBYGDSFÖRENINGS KVARTALSTIDSKRI FT

årgång 5 nr 2 1983

FRÖSUNDA SNICKERI

FRÖSUNDA SNICKERI

NYGAMMAL SNICKARGLÄDJE I FRÖSUNDA

I vår nu startade hemma hos-serie Vald~~ ~ F~ö~unda, har vi i detta num­mer glädjen att presentera Pär Ola (29), Tina (29), Karin (1), Johan (1) samt hun­den Fia (3), samtliga boende i den för de flesta frösundabor välkända Be~g~­hyddan..

Då Helge på sin tid minskade ner på verksamheten i Frösunda Snickeri, var det säkert många som oroade sig för ut­vecklingen på den fronten. Möjligheten att kunna beställa en välgjord och i §itt slag unik produkt till ett vettigt pris försvann helt enkelt. Vad som verkade o-undvikligt var att den välskötta maskin­parken skulle skingras för vinden, samt att en yrkeskunskap och ett hantverkskun­nande som blir allt svårare att hitta i dag, skulle försvinna för alltid.

Till vår oförställda glädje kom dessa farhågor på skam, och detta beroende på att Pär Ola har flyttat in i snickeriet, med kunskaper och allt. Maskinparken fanns också kvar, och har bara kompletterats med några moderna inslag.

Pär Ola har bakom sig en utbildning på skogsbruksskolan. Efter avslutad militär­tjänstgöring ägnade han sig åt kraftlednings­byggen åt Vattenfall runt om i landet. Därefter var han byggnadsarbetare i Saudi­Arabien under ett år. Nästa steg var yr­kesskola med utbildning till snickare, vilket han verkat som sedan dess.

Tina har arbetat ett år i Canada. Där­efter studerade hon per korrespondens från England. Nu arbetar hon som förskollärare i Montezoriskolan i Täby. Dessutom har hon bakgrund som fritidsledare i ryggen. Tina är den av de två som har närmast an­knytning till Frösunda genom att hon re­dan från barnsben har vistats på sina morföräldrars sommarställe vid sjön Spar­ren.

Verksamheten vid snickeriet omfattar följande: Beställningsarbeten, allt från snusdosor till trappor. ,Pär Ola när dess­utom ett hopp om att så småningom kunna starta tillverkning av möbler efter en specialmodell.

2

Han räknar också med att försöka driva rörelsen på det här sättet, trots att verkstaden är "något för liten för

nästan samtliga jobb". För att få bra lönsamhet skulle en specialisering vara nödvändig. Men då försvinnner samtidigt allmänhetens möjligheter att beställa egna arbeten.

Bra exempel på sådana arbeten som Pär Ola vill utföra är tillverkning och reno­vering av möbler och inredningar, ytter­och innerdörrar, fönster och köksinred-

. ningar. Han hoppas att få göra mycket möbler. Ett av problemen med denna typ av verksamhet är att det inte går att konkurrera med priset på masstillverkade möbler. Däremot kan han konkurrera med kvaliteten och servicen, att anpassa möblerna helt efter kundens önskan.

Pär Ola hoppas även få göra mer detal­jer till gamla hus som renoveras - man bör vara rädd om de vackra gamla hus som finns kvar, och vara tö rsiktig med underhåll och renovering. Dm man ändrar miljön för mycket i äldre hus genom att ta bort ursprungliga detalje~ suddar man samtidigt bort en bit kulturhistoria för kommande generationer.

Frösunda Snickeri startade på 20-talet. Förste snickaren hette Udden och till­verkade möbler av hög kvalitet. Pär Ola är intresserad av att få kontakt med per­soner som vet något om, eller har möbler som tillverkats av Udden.

Som avslutning anser Pär Ola att det skulle vara synd att behöva ge upp en verkstad med så gamla fina traditioner som Frösundas. - Som vi nämnde inlednins­vis har Pär Ola utbildning vid skogsbruks­skolan, med jaktvård som specialintresse. Han är även intresserad jägare, men sak­nar jaktmark. I övrigt vill huvudpersonerna framhålla att de trivs mycket bra i Frö­sunda.

Även Fia instämmer med ett djuriskt läte.

Snickare vid Bergshyddan

Bergshyddans första snickare var Knut Udden. Han växte upp där och byggde på 1920-talet snickeriet. Som mest hade han 3 lärlingar. Uddens specalitet var möb­ler.

Vid slutet av 20-talet upphörde han med sin verksamhet. Sedan låg snickerieverk­samheten nere tills i mitten av 50-talet, då Helge Helgöstam flyttade från Helgö till Bergshyddan och sadlade om från bon­de till snickare och var sedan verksam t i 11 ca 1980.

·-, -··-. __ .,_-----. -.. - ·~

SKöRDEVESPER I FRöSUNDA KYRKA

Varje år firas i Frösunda kyrka skör­devesper, ett tack för den skörd som bärgats. Kyrkan smyckas med grönsaker, blommor, frukter m m. I vanliga fall är det en mycket stämningsfull och trevlig högtid, så även detta år, men som kronan på verket hade Bosse i år tagit med musikanter och Sockenstämman, som gjorde högtiden till ett oförglöm­ligt minnen. Att så få sångare kan fyl­l a en hel kyrka med så mycket toner.

Jag satt och var glad, att man ny­ligen hade förstärkt muren, för annars hade nog taket lättat.

Efter vespern bjöds det på kyrkkaffe av CKF, vilket 30-talet kyrkobesökare hörsammade och hade en trevlig samvaro tillsammans vid kaffedrickandet.

NÄR KLOCKORNA RINGDE

Vart tog tystnadEn på landet vägen? Traktorer, skördetröskor, motorsågar, rallybilar, flygplan, torkfläktar ..• Inte undra på att vi alla blir hörsel­skadade! Nog vak det bättke fiö~~!(Gam­malt fint utrop. )

Men var det verkligen bättre? Inte för alla minsann!

Frösundas siste orgeltrampare och klackringare hette Anton Jansson i Klippan. När första världskriget bröt ut skulle rikets alla kyrkklockor ringa till allmän mobilisering. An­ton f~ck då tillsägelse att ringa tills han blev avlöst.

Ingen kom till undsättning, och Anton ringde och ringde. Efter sex timmars ringning inte bara ringde det i äroGen på honom. Anton fick leva resten av sitt liv med starkt nedsatt hörsel. Och han menade att det var den långa ringningen som gjort honom döv. 3

PÅ LUFFEN MED EINAR

Någka 1u66ak~ hak vi knapp~t ~~tt i FkÖ~unda på många åk. M~n Ejnak Kak~~on minM d~m va.t, oc.h b~ä..tt.M hä.Jc. om vad d~ had~ fiök ~ig på 20- oc.h 30~tal~n. N~dt~c.kning~n äJc. gjokd av AnnSo6i oc.h Gö~ta Udrin.

Jag kom till Prästgården i Frösunda 1922 och bodde där i ett mycket gammalt hus som 11 låg flygel 11 med den som finns kvar nu vid Prästgården. Huset var tro­ligen byggt omkring 1740 och revs 1926.

~

Familjen bestod av föräldrarna och 4 barn. Som regel var en djurskötare an­ställd, och sedan på sommaren hade vi 11 läsfolk 11 , de som kallades för luffare. De kom när det var dags att börja täck­dika trädorna och göra dem i ordning. Sedan var de med under häskärden och den övriga skärden fram till hästen när allt var färdigt.

Det fanns två slags luffare. Dels den arbetande luffaren, som var en klass för sig~ dels den så kallade yrkesluffaren som inte gjorde annat än att gå på luf­fen. Ibland hade yrkesluffaren väldigt stora pretantioner när de kom till sina ställen.

Det var en luffare som kallades 11 Lång­rocken11. När han kom till mina föräldrar sa han alltid till mor att nu skulle hon göra i ordning pannkakor och mat åt ho­nom- det spelade ingen roll vilken tid det var på dagen. Mor gick dock inte all­tid med på det. Den här luffaren var en förläst kemist som hade mycket konstiga saker för sig. Han kunde sitta utmed lands vägen och läsa sina böcker. Då hade han en stor ryggsäck full med böcker och på sidan en vanlig skolväska - också full med böcker.

Där satt han och läste, och vi skolbarn gick alltid på andra vägkanten när vi såg honom. Han arbetade aldrig, utan bara läste och tiggde. När han kom riktigt igång med sina studier och sin böcker kunde ha ta fram snusdosan och sitta och knacka sig i huvudet med den. 4

Många luffare återkom regelbundet. Ett par stycken kom tillbaka under tio års tid. Oftast kom luffarna två i sällskap. Det kunde komma ett eller två par i veckan ibland, och de fick alltid mat på kvällen. Om de kom tidigt på eftermiddagen så blev det kaffe och mat. Sedan på kvällen låg de alltid i stallet. De gjorde i ord­ning sin bädd i en stallspilta som fanns ledig, och hade hästtäckena till täcken. De brukade binda en tross mellan stolpar­na så att inte hästarna skulle kunna kom­ma in och trampa dem om de kom läs på natten. Och sen när det blev morgon så kom de in och fick grät och mjölk innan de gick vidare till nästa ställe. ' Som regel var det alltså två luffare som kom åt gången. I min barndom före­kom det avsevärt större antal. Det hände på en gård strax norr om Sigtuna som he­ter Lövstaholm att det kom 13 luffare en nyårsafton. Då fick mor gå ut i dags­verkstugan och elda upp så de kunde vara där. Efter maten fick de gå ut och sova för natten, men på morgonen var det inte mer än 6 kvar - de andra hade gått för de tyckte att de var för många.

Vad jag minns häll de flesta luffarna sig i Stockhomstrakten. De kanske rörde sig 10 mil åt vardera hållet. I Stock­holm förekom det fester i Gamla Stan el­ler Klarakvateren där många var med och bjöd varandra så länge pengarna räckte. Det hände väl att kunde ställa till ore­da i samband med festerna.

Jag minns att en som hette 11 Fjärdings­manspelle11, han hette egentligen Pe~ter­son, fick åka till tinget från Frösunda med en luffare som hade att svara för sina gärningar vid en tidigare festlig­het. Det var dock mycket sällan som det förekom bråk. Det hörde till undantagen i samband med lite starkare drycker.

När det gällde att luffare skulle bi­dra med arbetsinsatser fick man som re­gel göra upp om det. I Prästgården hade vi mycket avverkning i skogen, den så kal­lade storskogen, där kyrkoherden hade hundra kubikmeter ved som skulle huggas varje år. Det hann vi inte med, utan här kom Fröström och Lill-Johan i många vintrar och hägg ved åt oss och kyr­koherden.

i l

l l

l

Daglönen var 3,50, vilket var en överenskommelse mellan luffarna och prästgårdsfolket. Då ingick också mat och logi i stallet. Detta måste anses vara goda villkor med tanke på att en kubikmeter ved vid denna tid gav 80 öre och att man fick vara väldigt duk­tig i skogen för att klara av 4 kubik­meter på en dag.

Att beskriva den generella karaktä­ren på en luffare låter sig kanske in­te göras, men jag anser att de ofta var intelligenta personer med stor självaktning.

LÖSDRIVARLAG

Enligt 1885 års lösdrivarlag, som gällde till 1965, beskrevs lösdrivare som en person, vilken

••• antin.ge.n. -!>IJ-t>-t>.f.o.f.ö-6 -t>bc.tjk:VC. omJr.k.<.n.g nkån. Okt t.{..f..f. an.n.an. utan. me.de..f. t.{..f..f. -t>.<.tt uppe.häi..f.e., däJr. e.j om-6tä.nd.<.ghe.tvc.na ådaga- ·· .f.äggvc. att han -t>ökvc. akbe.te., e..f..f.vc. e..f.je.-t>t utan att äga me.de..f. t.<..f..f. -t>.<.tt uppe.hä.f..f.e. undvc..f.åtvc. att e.ntvc. nökmåga -t>öfla äJr.i..<.ge.n. n Ök-6 Ök j a -t> l g o c. h t.<..t..t..<.ka n Ök e.tt -t>åda.n,t .f.e.vnad-6-t>ätt, att våda däJr.av upp-t>tåk nök allmän. -t>äflvc.he.t, okdn..<.n.g e..f..f.vc. -t>e.di..<.ghe.t.

Under lagen föll de s k luffarna samt asociala personer som spritlangare, bonfån­gare, yrkesspelare etc. Den som anhölls för lösdriveri blev först varnad, men kun­de vid upprepande dömas till tvångsarbets­anstanlt. Lagen tillämpades dock sällan under senare tid.

FRÖSUliDA HÖSTMARKNAD

Frösundas första höstmark­nad hölls den 4 september vid Frösundagården. Det var lite av ett experiment. Skulle någon vilja sälja något? Och skulle någon vilja köpa något?

Jomän! Målsättningen var att så många som möjligt skulle få tillfälle att sälja egna produkter eller andras, och dessutom bidra med en slant till upprustningen av Frösun­da station. Och det gick ga­lant. Nettot blir ca 9 000:­kr, meddelar stationskassören Thomas Adlercreutz. En stor del av det nettot hänför sig till de litografier Berndt­Rune Jäverbrant skänkt.

Men det första delen av m~l­sättningen uppfylldes ocks8. Här fanns allt från de små barnen som sålde hemkokt go­dis, till mera professionella handlare som sålde begagnade kläder, grönsaker och tränings­overaller. Där fanns också saft och sylt, hembakt bröd, , vävda ting mm. AnnSafi Lid~n sålde smycken som hon gjort med utgångspunkt i ett orna­ment på en kyrkklocka i Frö­sunda klockstapel. På lopp­marknaden kunde man köpa de mest märkliga ting för liten peng .

Serverades, gjordes det också, och till ungefär lika många som under hembygds­förening~ns julmarknad. Hur många det är tycktes dock ingen veta.

Alla tycktes glada och nöj­da, så det kan nog hitta på och hända att det blir en ny höst i Frösunda. Med marknad.

Den första tavlan är gjord av Berndt­Rune Jäverbrant och visas här. Motivet är Frösundas, av somliga älskade sta­tionshus. så som det ser ut i da~. Som bekant har hembygdsföreningen i flera år hållit på att rusta huset i en fart som bestämts av tillgången på frivillig arbetskraft och pengar.

För att öka tillgången på pengar har Berndt-Rune gjort litografin på bilden här. Ake Lindström, f d frösundabo, och Bengt-Arne Jansson har ställt upp med arbete och material för tryckningen. Litografierna säljs alltså till förmån för rustningen i en upplaga på 150 ex till ett pris av 200 kr per styck. När detta skrivs har vi ännu god till­gång på litografier, men antalet minskar i allt raskare takt mot den annalkande julen.

Köp tavlan och stöd huset. Och pryd huset! Räkna själv ut vad som är vad, men ring till Berndt-Rune, tel 301 33, och beställ medan tid är. I första hand kommer pengarna att användas till att förbättra taket. Det är väl ingen konst att laga ett tak, kan man tycka, men i det är fallet är det faktiskt det!

Den andra tavlan hänger samman med den första tavlan. Den hänger ihop genom att den rör hembygdsföreningen. Men den här tavlan är ingen konst att göra. Vi skul­le nämligen posta flygblad med höstens program till de medlemmar som inte bor i Frösunda. Frösundaborna får ju sina flygblad genom personlig utdelning.

Alltnog - flygbladen till de utsocknes låg färdiga i adresserade kuvert. De skulle bara frankeras och läggas på lå­dan. Tyvärr råkade de här två sista ope-

Den tredje tavlan står vi på Socken­strunt för. Ibland är det skönt att ha ett "vi" att krypa bakom·, men faktum är att "vi" är ganska ensam om tavlan. Det gäller den ansvarige utgivaren som så när omintetgjorde hela utgivningen av detta nummer.

Men vi börjar från början. Innehållet i denna utgåva var praktiskt taget klart i början på sommaren. Vi skulle bara läm­na över materialet till montering och klistning av bilder, gnuggning av rubri­ker osv. Men efter ett sammanträde den 7 juni var materialet spårlöst försvun­net. Ansvarige utgivaren vände upp och ned på ansvarige utgivarens hem. Sedan övergick han till att anklaga samtliga som var närvarande vid sista sammanträdet. Räfst och rättarting! Allt resultatlöst. Misstänksamheten spred sig ömsesidigt. Något nummer av Sockenstrunt kom inte ut, och sommaren gick sin kos.

Så blev det höst, och enligt planerna skulle nu nästa nummer av Sockenstrunt färdigställas. Ett modstulet gäng sam­lades för att om möjligt kunna rekonstru­era det försvunna numret på nytt. Det fanns vissa små rester, men ack o ve.

När kvällen var nästan slut hade vi emllertid fått fram en ansvarsfördelning och en plan över hur numret skulle åter­skapas. Då kom vi emellertid att börja leta efter ett negativ till en bild. Ansvarige utgivarens många negativ rymdes i en stor låda. Men lådan rymde också något mer, som den inte alls skulle!

Och därmed, ärade läsare, kom det sig att det här numret i alla fall blev vad det var tänkt som. Om än lite senare.

rationerna att utföras i fel ordning, ~~ dvs kuvarten lades på lådan innan de blev ~~~ jrankerade. Nu kan man ju inte frankera · .· "posthumt", men tack vare ett välvilligt och humant postverk löste det sig ändå. Utan lösen s a s. Den tänkande posttjän­stemannen frankerade försändelserna åt oss, och skickade räkning till förenin­gen.

·\' 1

Därmed räddades den andra tavlan. Heder och tack åt ett sådant Verk som löser problemen i stället för att belägga bre­ven med lpsen!

6

RÄTT KRANSAR

Helena Karlsson är Frösundas lingonkransentreprenör, vilket genom ett missförstånd inte framkom vid in­tervju i Norrtälje tirlninq.

Vilket härmed är r ~ tt a t och bekransat.

Ulla Öhrlund

~@ ®~ ~e) VARPROMENAD ~~ ~~ ®~

Vå/[e.M mut oc.h bä;o.t 0/l.ga.n-Ue.Jr.ade. p.tr.ome.na.d gic.k. 6.tr.å~ F.tr.ö.ounda.Qå/[de.n, .öve..tr. Långba.c.k.e.n, Be..tr.g.oa.t.tr.a. oc.h v~da..tr.e. ~ll Ulla. Ta.lle.n.

Den 15 maj samlades en skara vandrings­lystna människor vid Frösundagården, för att tillsammans ta sig till Lilla Tallen och få avnjuta sin matsäckskorg.

För dem som av någon anledning inte kunde eller ville ta sig fram gående, fanns traktor med skrinda.

Promenaden startade vid Frösundagår­den, öster ut mot Berg och vidare över Långbacken, över Vredahage, genom Bergs skog till torpet Bergsättra, ett torp som legat under Berg. Av torpet finns inget annat än syren- och krusbärsbuskar kvar. Vi gjorde halt på den öppna plats där torpet legat, och Inge Ohlson be­rättade att Bertil Lindecrantzs farfar hade torpet för länge sedan. Det är ca 90 år sedan han med familj flyttade där­ifrån.

Där satt vi en stund och vilade benen, njöt solen och drömde oss tillbaka till den tiden då människor ännu bodde här långt upp i skogen, med långt till dags­verken, skolor och annat.

Vi fortsatte så vidare genom skogen och kom så fram bakom Stora Tallen, vi­dare förbi torpet Lövsätra och till Lilla Tallen, som var målet,för vår pro­menad. Under färdvägen hade Sigvard Jansson satt upp frågor, som vi förhopp­ningsvis skulle kunna svara rätt på, och på stallväggen vid Tallen hade han satt upp en karta över Sverige. På den skulle vi namnge några städer. Det var mycket skralt med geografikunskaperna hos de 50 som deltog i tävlingen, visade det sig.

Vi slog oss ned på sluttningen mot sjön och åt, drack och njöt i fulla drag av samvaron, det vackra vädret och mycket annat som fanns att glädjas åt en så vacker dag.

Inge hade med sig ett gammalt arrende­kontrakt för torpet Tallen, upprättat 1934 mellan Göte Österberg och Abel Gustavsson, där det stod uppräknat tor­parens alla skyldigheter och någon liten förmån såsom att ta vedbrand i skogen. Torparen hade att göra vissa dagsverken på gården för arrendet och han var sky-

att göra extradagar vid skörd eller annat som var brådskande. Han fick heller inte avyttra gödsel från torpet och mycket annat.

Så till höjdpunkten på programmet, när prisutdelning skulle förrätt~s på tipstävlingen. Vinnare blev Bert1l Hellsten, som hade prickat in 3 rätt på karten! Ingen av de andra fi~k mer än 1 rätt. Sigvar hade mycket papass­ligt tagit med sig mikrofon, så det blev stor och mycket uppskattad seger­intervju. På delad andraplats kom Ulla öhman, Nicklas Lundin och Anne-Marie Karlsson.

Vid hemfärden tog många chansen att slippa gå och trängseln på skrindan var ganska stor. Allt gick ändå bra, och de ca 75 personer som deltagit i utflykten av alla överens om att det varit en mycket trevlig promenad.

SAMDOK Runt omkring i landet pågår sedan några

år en 11 samtidsdokumentering 11 av Sverige. Detta innebär att man vill försöka följa ut­vecklingen under vårt eget århundrade. Ar­betet utförs och samordnas huvudsakligen av museerna. Upplandsmuseet hade t ex en foto­utställning i april om pappersbruket i Hall­stavik.

Men även hembygdsförbunden har sina SAMDOK­grupper, och ett tiotal hembygdsföreningar i Stockholms län håller nu på med en dokumen­tation av bygd och samhällen kring Raslags­banan. Tillsammans hoppas vi kunna ge ut en skrift om bygden runt banan i samband med hundraårsjubileet av Rimbolinjens invigning i december 1885. Om det dessutom kommer att framgå från vårt arbete att Roslagsbanan fortfarande är en livsviktig kommunikations­led i hela bygden så blir vi väl inte ledsna för det!

I Vallentuna kommun har Frösunda, Orkesta, Vallentuna och össeby hembygdsföreningar valt att samarbeta med varandra i studiecirkel­form. Det mesta arbetet för Frösundas del har hitintills utförts av tre tidi9are frösunda-

Nbor (numera bosatta i centralorten), nämligen Signe Andersson samt Ake och Rut Ekstedt.

Vi har haft rol~gt i studiecirkeln och vi har upptäckt att dokumentationsarbe~et är spänna~de men outtömligt. Därför hoppas Vl att flera v1ll hjälpa till att samla material till vår moderna historia. .

Har DU några minnen från gamla tide~? V~~l du vara med i dokumentationsarbetet? Du ar hJart­ligt välkommen! Kontakta studieförbundet Vuxen­skolan, Anna-Britta Welander, tel 713 331 eller också skicka in dina minnen och gamla protokoll till Sockenstrunt, så vi kan använda dem först!

7

Frösundas framtid? Sonja Mattsson, Fogelsunda

Jag vill få bo i Frösunda även som pensionär. Kanske skulle vi ha någon form av hyreslägenheter mera centralt. För övrigt tycker jag att för­tätning av befintliga byar är bra. Det ger nytt liv till byarna. Jag vill ha så många invånare att det skulle kunna finnas underlag för för­skola och kanske också lågstadieskola.

Elsa östervall, Rolsta Underlag för förskola och lågstadium tycker

jag att man skall sträva efter. Förtätning av byar är bra för olika generationer kan då få bo tillsammans. Att bo i Frösunda som gammal är inget som hägrar för mig. I Vallentuna finns det så mycket mera att göra av verksamhet, affärer och dyl. tfl.en någon form av pensionärsbostäder fyller nog sitt behov ändå om sådana skulle komma till stånd.

Gunnar Karlsson, Tarsholma Ett hyreshus för ungdomar och pensionärer

centralt tror jag att det finns behov av. Själv är jag lite rädd för att bli isolerad som pen­sionär i Frösunda. Ungdomarna har ingen som helst möjlighet att bo här om de inte har familj eller satsar på eget hus.

Jag kan också tänka mig ett mindre villaområde centralt men också förtätning i befintlig be­byggelse. Befolkningsunderlag så det räcker för egen förskola vore bra. För övrigt vill jag ha badmöjlighet för barn, och spolad isbana på vi n tern.

Gun-Britt Malmlöf

Förtätning av befintlig bebyggelse tycker jag vi skall ha i Frösunda så att befolknings­underlaget räcker till egen förskola. Hyres­lägenheter för pensionä~r och ungdomar tror jag . inte på. De gamla vill nog ha bättre ser­vice än Frösunda kan erbjuda, när de blir så gamla så de vill ha en lägenhet. Jag tror också att ungdomen vill flytta till ett stör­re samhälle under en period innan de skaffar familj. Oå kanske de flyttar tillbaka igen, som så många andra gjort.

CKENSTRUNT DRAGNING PA LOTTERIER SALDA PA FöRSUNDA MARKNAD.

FRÖSUI'IDA HEMB'iGDSFÖRENINGS KVARTALSTIDSKRIFT

Adress:Björkås,Frösunda,186 00 VALLENTUNA Redaktion: Bertil Hellsten (artsv utg)302 54

FRÖSUNDA HEMBYGDSPÖRENING

Ordförande: Anne-Mar i e Karlsson 302 05 Kassör: · Nils Björk 300 31 Postgiro nr 80 58 98 - 4

Medlemsavgift per år: 15 kr för vuxen, 5 kr för ungdom mellan 12 - 18 år. 8

Tavlan "Nybroviken" av BRJ. Röd lott nr 5Z. Ej uttagen Tavlan "Bergs gård" av BRJ. Vit Lott nr 157. Uttagen. Orange lotteri, 3 vinster Stora Trädgårdsboken, nr 12, uttagen Jultallrik 1977, nr 8 uttagen Korg med kycklingägg, nr 123,uttagen Ta en titt en gång till på Era röda lotter, kanske just Du vunnit!

Affl!rs· och Tidskriftstryck, Vallentuna 1983