Faq 0

Ofta ställda frågor FAQ

till maskindirektivet

Faq 1

Svar från kommissionens enheter på frågor om direktivets genomförande efter samråd med den kommitté som upprättats enligt direktivet

Läsanvisning: F (x) utgör frågan. S (x) är det tillhörande svaret från kommissionen. K (x) är

vid vissa tillfällen förtydligande av svarstexten - i allmänhet återges här lagtexten som svaret hänvisar till.

F 1 Definitionen av maskin i direktivet slutar med dessa ord "...för ett särskilt ändamål, speciellt

för bearbetning, behandling, förflyttning eller förpackning av material". Justerbara lastningsramper är alltså inte maskiner.

S 1 Ordet "speciellt" inleder exemplen, men de viktiga orden är "ett särskilt ändamål", Att hantera

gods mellan en lastbrygga och en lastbil eller en järnvägsvagn är "ett särskilt ändamål". Justerbara lastningsramper har ingen

annan användning. De omfattas av direktivet om maskiner. K 1 1 § Dessa föreskrifter gäller följande slag av maskiner och andra tekniska anordningar, i

fortsättningen kallade maskiner.

a) En grupp inbördes förbundna delar eller komponenter, varav minst en är rörlig, samt tillhörande drivorgan, styr och driftkretsar m.m., vilka förenats för ett särskilt ändamål, speciellt för bearbetning, behandling, förflyttning eller förpackning av material.

F 2 Omfattas lagertruckar av direktivets första eller andra ändringsförslag ? S 2 Ändringsförslagen är endast tillägg till direktivet och efter lagstiftningsarbetet med direktivet

89/392 kommer det att finnas en sammanhållen enhet av grundläggande krav. Genom en fullständig riskanalys bör konstruktören kunna hitta de krav som berör hans maskin och följa dem.

F 3 [Denna fråga har hänvisats till dokumentet "provisoriska frågor/svar" för att ses över].

F 4 Vissa maskiners har rörliga delar som är helt inneslutna och således inte utgör någon risk

(exempel: vågar, kylutrustning-, forskningsutrustningar för vakuumpumpar ... ). Hör de till direktivet ?

S 4 Om en maskin motsvarar den definition som anges i 1§ (a, b eller c) i maskindirektivet och

inte ingår i uteslutningslistan i 3 § skall den omfattas av direktivets bestämmelser. Dessutom kan dessa maskiner utgöra en risk även om de är totalt inneslutna, speciellt vad gäller hållbarhet hos skydd och skyddsanordningar eller vid underhåll och reparationer, och direktivets grundläggande krav är åtminstone i sådant fall berättigade. Avslutningsvis vill vi påminna om den första punkten i inledningen till bilaga 1.

K 4 1. De åligganden som slås fast i de grundläggande hälso- och säkerhetskraven skall endast

gälla när den ifrågavarande risken föreligger då maskinen används under sådana betingelser som tillverkaren förutser. Kraven i punkterna 1.1.2, 1.7.3 och 1.7.4 skall under alla förhållanden gälla för maskiner som omfattas av dessa föreskrifter.

F 5 Vi skulle vilja få bekräftat att verktygsleverantörer skall följa harmoniserade standarder även

om de inte i egentlig mening omfattas av direktivets krav. S 5 De harmoniserade standarderna är inte obligatoriska och man kan inte tvinga någon och

speciellt inte verktygsleverantörer att följa dem. Dessutom är verktyg uttryckligen uteslutna ur

Faq 2

direktivet och kan alltså inte bli föremål för några harmoniserade standarder, vilket inte hindrar Europeiska organisationen för standardisering (CEN) från att skapa en Europastandard. För övrigt skall harmoniserade standarder för maskiner exakt ange vilka specifika egenskaper för verktygen som skall specificeras i bruksanvisningen.

F 6 Kan ett organ anmälas för bara en del av direktivet ? S 6 Ett anmält organ har ansvar för alla etapper i certifieringsförfarandet för de maskiner för vilka

det anmäls. Det kan anmälas för endast en grupp av maskiner i bilaga 4, till exempel träbearbetnings- eller lyftmaskiner. Inom den verksamhet för vilken det anmäls kan organet lägga ut speciella uppdrag (som att utföra särskilda provningar) på underleverantörer, men det har ansvar för den totala utvärderingen av överensstämmelsen.

F 7 Ämnar kommissionen föreslå en uppdelning av ett direktiv för att underlätta samarbetet

mellan anmälda organ och nationella myndigheters kontroll ? S.7 Kommissionen varken ämnar, kan eller har behörighet att föreslå uppdelningar av direktiv och

att säga att organen skall anmälas per del. Detta är helt och hållet de nationella myndigheternas område.

F 8 De nationella myndigheternas kriterier för urval av anmälda organ är minimikriterier. Kan

medlemsstaterna använda andra kriterier som tillägg till eller i stället för EN 45000 ? S.8 De nationella myndigheterna är behöriga att sätta upp de kriterier som skall användas för urval

av anmälda organ på villkor att kraven i bilaga VII direktivet följs. Om EN 45000-normerna skall användas med eller utan andra kriterier bestäms av de nationella myndigheterna. Emellertid klargör rådets beslut 90/68/EEG av den 13 december 1990, punkt 1 m i bilagan följande:

"De medlemsstater som har anmält organ som inte kan bevisa att de arbetar i

överensstämmelse med den harmoniserade standarden (serie EN 45000) kan anmodas att till kommissionen inlämna de bevis som ligger till grund för anmälan".

F 9 Är det nödvändigt att kommittén klargör att det i standarderna som utarbetats inom ramen rör

direktiv utfärdade enligt artikel 100 a kan finnas gränsvärden speciellt rör ljud och vibrationer?

S 9 I princip INTE. Om man vill bestämma en teknisk situation, där vissa värden gäller idag,

gäller de kanske inte om ett år. Hur skulle man för övrigt kunna ta hänsyn till maskinernas storlek och olika tekniktyper ? Detta skulle också kunna få till resultat att tillverkare som använder en tystare teknik än konkurrentens inte kommer att göra någon extra ansträngning för att minska bullernivåerna då de har nått gränsvärdet. Om en teknisk kommitté anser att vägledande värden kan vara tillverkaren till hjälp, skall standarden klargöra att det inte handlar om gränsvärden och skall också anvisa vilken metod som kan användas för att kontrollera dessa värden.

F 10 Kan bruksanvisningen avfattas endast på tillverkarens språk genom överenskommelse mellan

tillverkaren (eller säljaren) och användaren? S 10 En separat överenskommelse mellan tillverkaren och användaren kan inte ersätta lagen. Om

en olycka sker eller operatörens förståelse är ifrågasatt, ligger ansvaret hos tillverkaren eller hans ombud.

K 10 1.7.4 b) Bruksanvisningen skall avfattas av tillverkaren eller av den som representerar honom

inom EES på något av språken inom EES. När maskinen tas i bruk måste den åtföljas dels av

Faq 3

en översättning av bruksanvisningen till svenska och dels av bruksanvisningen på original språket. Denna översättning skall ha gjorts antingen av tillverkaren

F 11 Vad betyder "anvisningar som föraren och/eller operatören behöver" i punkt 3.2.1, fjärde

stycket i bilaga 1 ? S 11 Det gäller nödvändiga anvisningar för att använda maskinen i drift. Anvisningar för underhåll

krävs inte i förarhytten utan kan finnas på underhållsavdelningens kontor. K 11 Förarplatsen för åkande förare skall vara konstruerad och tillverkad på ett sådant sätt att en

förarhytt kan monteras i mån av utrymme. I sådana fall skall det i hytten finnas plats för de anvisningar som föraren och/eller operatören behöver. Om det föreligger risker på grund av farlig omgivning skall förarplatsen vara utrustad med en lämplig hytt.

F 12 När en tillverkare säljer en delmängd till en tillverkare, vet han inte för vilket land

delmängden är avsedd, särskilt när delmängderna lagerhålls. På vilket språk skall bruksanvisningen vara?

S 12 Det är sällsynt att en delmängd som skall byggas in i en sammansatt enhet anses vara en

maskin, det vill säga att den uppfyller följande två kriterier: - enligt artikel 1.2 "för ett särskilt ändamål..." - och enligt artikel 4.2 ”kan fungera självständigt". Det nämnda fallet omfattas av artikel 4.2 och det är inte nödvändigt att följa proceduren för

utvärdering av överensstämmelse. Bruksanvisningen utformas av den som levererar enheter till slutanvändaren. Nödvändiga informationer ges av delmängdens tillverkare till leverantören på ett språk som de ömsesidigt enats om.

K 12 Lydelsen i artikel 1.2 finns i AFS1994:48, 1§ a. En grupp inbördes förbundna delar eller

komponenter, varav minst en är rörlig, samt tillhörande drivorgan, styr och driftkretsar m.m., vilka förenats för ett särskilt ändamål, speciellt för bearbetning, behandling, förflyttning eller förpackning av material.

För artikel 4.2 finns texten i AFS199:48, 5§ andra stycket. En maskin som inte uppfyller

kraven i första och andra stycket får dock släppas ut på marknaden, om tillverkaren eller den som representerar honom inom EES i enlighet med bilaga 2 avsnitt B uppger att maskinen skall ingå i en annan maskin eller byggas ihop med en annan maskin för att utgöra en maskin som omfattas av dessa föreskrifter. Detta undantag gäller dock inte om maskinen kan fungera självständigt.

F 13 Är det nödvändigt att bruksanvisningen är översatt till alla gemenskapsspråk innan en maskin

släpps ut på marknaden, även om tillverkaren har beslutat att inte sälja i vissa länder? S 13 Den nya formuleringen av punkt 1.7.4 bilaga 1, som föreslås av rådet i den andra ändringen

av direktiv 89/392/EEG besvarar frågan: det räcker med att bruksanvisningen avfattas på ett av gemenskapens språk, för att den skall få släppas ut på marknaden. Översättningen. kan göras av ett auktoriserat ombud eller till och med av den som importerar maskinen. Detta gör det möjligt att vid lagerbrist i en medlemsstat hämta en maskin i grannmedlemsstaten, varvid det enda kravet är att översätta bruksanvisningen, om det inte redan är gjort.

F 14 Den elfte beaktandemeningen i direktivet lyder som följer: "Med beaktande av ... : Dessa krav skall tillämpas med omdöme, så att hänsyn tas till den

tekniska utvecklingsnivån - och till tekniska och ekonomiska krav." En medlemsstat begär att kommittén antecknar att beaktandemeningen skall tillämpas på alla grundläggande krav och på de inledande anmärkningarna i bilaga 1 och speciellt att ekonomiska krav skall tillämpas på

Faq 4

varje beaktande om "teknisk utvecklingsnivå". S 14 Så som beaktandemeningen är formulerad skall den tillämpas på alla grundläggande krav. F 15 Kan man tillåta att arbetsprocessen startas genom stängning av skydd ? S 15 I princip nej, på grund av punkt 1.2.3 i bilaga 1. En C-standard skulle dock kunna tillåta att

processen startas genom stängning av skyddet, om de åtföljande risker som då uppstår elimineras med lämpliga åtgärder.

K 15 1.2.3 Start Maskiner skall kunna startas endast genom avsiktlig påverkan på ett för detta

ändamål särskilt avsett manöverdon. Anm: Det finns emellertid tekniska lösningar som är vedertagna. Tillverkaren kan välja andra,

motsvarande villkor för att uppfylla kraven på säkerhet. F 16 Vissa motorbromsar fungerar vid anslutning av likström eller genom polomkastning. Vid

strömavbrott fungerar alltså inte bromsarna och man kan inte uppfylla kraven i punkterna 2.3 c och 1.2.6 i bilaga 1

S 16 Man måste skilja mellan ett kommenderat stopp som i allmänhet följs av en åtgärd som

påverkar den del eller det verktyg (punkt 2.3 c i bilaga 1) för vilka det är nödvändigt att snabbt stoppa verktyget, och stopp på grund av avbrott i strömförsörjningen (punkt 1.2.6 i bilaga 1) där tiden före totalt stillastående inte är den viktigaste säkerhetsfaktorn.

Motorbromsar som aktiveras vid strömtillförsel eller polomkastning kan bara godkännas om det avbrott i strömtillförseln och den hastighetssänkning av verktyget som följer inte utgör en risk eller om andra åtgärder sätts in för att motverka eventuella risker standarderna bör omfatta dessa fall.

K 16 2.3.c) Maskinen skall vara försedd med automatisk broms som stoppar verktyget på tillräckligt

kort tid om det finns risk för kontakt med verktyget medan det löper ut. 1.2.6 Fel i kraftförsörjningen. Avbrott, återställning efter avbrott eller variationer i

kraftförsörjningen till maskinen får inte leda till farliga situationer. Särskilt skall följande beaktas:

• Maskinen får inte starta oväntat. • Maskinen får inte vara förhindrad att stoppa om stoppkommando har givits. • Ingen rörlig del i maskinen eller del som hålls av maskinen får falla eller kastas ut. • Automatiskt eller manuellt stopp av någon av de rörliga delarna får inte förhindras. • Skyddsanordningarna måste förbli fullständigt effektiva.

F 17 Kan fasta skydd vara rörliga utan att vara låsta? (bilaga 1 punkt 1.4.2.1). S 17 I princip INTE eftersom direktivet säger att utan förankringsanordningar "skall skydden inte

kunna förbli på plats” och alltså inte längre vara monterade vid maskinen. Kravet tillägger emellertid "där så är möjligt" och en standard kan vara grundad på dessa ord för att göra ett undantag men skall då motivera det.

K 17 1.4.2.1 Fasta skydd - Fasta skydd skall vara ordentligt fästade - De skall vara fästade så att de

inte kan öppnas utan verktyg - Där så är möjligt skall skydden inte kunna förbli på plats utan att vara fästade.

F 18 I punkt 3.3.2 sjätte stycket och 3.3.4 första stycket i bilaga 1 gäller "förflyttning av

självgående maskiner" en kraftdriven sträcka. S 18 Om man ser på alla språkversioner är det inget tvivel, för på franska och tyska till exempel

används följande två olika ord:

Faq 5

• déplacement eller Verfahrbewegung. • mouvement eller Bewegung.

I detta krav är det alltså inte fråga om verktygets rörelse utan om förflyttning av maskinen. F 19 Den sista stycket i 3.3.4 i bilaga 1 borde inte tillämpas på gräsklippare. S 19 Kraven tillämpas bara om det finns en risk. Det finns för närvarande ett förslag till

Europastandard som verkar bemöta det berörda kravet korrekt F 20 Punkterna 1.4.2.1 och 1.4.2.2.b i bilaga 1 talar om "med ett verktyg". Kan kommittén klargöra

detta begrepp? S 20 Nödvändigheten att använda ett verktyg för att öppna eller ställa in skydd ger denna uppgift en

avsiktlig karaktär. Det gäller alltså en nedmontering där operatören vet vad han gör (att använda en låsnyckel är enligt lagtexten att använda ett verktyg).

K 20 1.4.2.2 b Öppningsbara skydd - Öppningsbara skydd av typ B skall vara konstruerade och

inkopplade i styrsystemet så att: • rörliga delar inte kan starta när de kan nås av operatören, • utsatta personer inte kan nå rörliga delar när dessa har startat, • de kan ställas in endast genom avsiktlig påverkan, t.ex. med ett verktyg, en nyckel

eller dyl., • avsaknad av eller fel på någon av komponenterna stoppar rörliga delar eller förhindrar

att de startar och • skydd mot risk för utkast är säkerställt med hjälp av lämpligt hinder.

F 21 Punkt 1.3.8.A i bilaga 1 klargör att skydd rör transmissionsdelar skall:

- vara fasta och uppfylla kraven i 1.4.1 och 1.4.2.1 eller - vara öppningsbara och uppfylla kraven i 1.4.1 och 1.4.2.2.A

Betyder detta att varje transmissionsdel skall vara skyddad även om den skulle kunna skyddas på annat sätt genom en anordning som används mot andra risker. Kan till exempel en skyddsanordning som används inom det område som avses i 1.3.8.B anses skydda även transmissionsdelar?

S 21 Kravet framställs i de första raderna i punkt 1.3.8. Därefter ger stycke A och B anvisningar.

Stycke A skall tillämpas om transmissionsorganen är isolerade. Om de finns intill rörliga delar som ingår i arbetsprocessen och man kan göra en enda skyddsanordning, skall stycke B tillämpas under förutsättning att det allmänna kravet i punkt 1.3.8 uppfylls. Stycke A ger för övrigt enklare lösningar än stycke B.

F 22 Punkt 3.3.3 i bilaga 1 kräver att det skall finnas en nödbromsanordning, med helt oberoende

reglage. Vissa vägarbetsmaskiner har ett enda manöverdon för huvudreglage och nödstopp. S 22 Man kan godkänna att ett enda manöverdon, till exempel en pedal, styr bromsens

huvudreglagesystem och nödstoppssystemet. Huvudreglagesystemen skall vara självständiga och information om ett eventuellt fel i huvudsystemet skall, i sådant fall ges till operatören.

F 23 I punkt 2.3 d i bilaga 1 talar den tyska versionen av direktivet om hyvelspånens tjocklek,

medan de andra versionerna talar om skärdjupet. Det verkar för oss som att den tyska formuleringen är mindre tvetydig, fastän det inte handlar om ett krav utan om ett exempel.

S 23 Kommissionen instämmer i tolkningen. Det handlade mycket riktigt om att som exempel ge begränsning av spåntjockleken och inte begränsning av skärdjupet.

F 24 Skall en maskin som inte nämns i bilaga 4 men som medför liknande risker undergå

typkontroll av ett anmält organ?

Faq 6

S 24 NEJ. Den förteckning som ges i bilaga 4 är en uttömmande och inte en vägledande

förteckning. Om tillverkaren tvivlar på sin egen riskanalys, kan han rådfråga ett anmält eller icke anmält organ. Direktivet är inte tvingande.

F 25 Vilket förfarande kommer kommissionen att använda för att hålla förteckningen i bilaga 4 aktuell ?

S 25 Bilaga 4 är en del av direktivet. Endast rådet kan ändra det. Kommissionen kan ge förslag till

rådet, eventuellt på förslag av medlemsstaterna. De skall vara vederbörligen motiverade, till exempel med olycksstatistik.

F 26 Ger artikel 2.1 i direktivet de nationella myndigheterna möjlighet att påverka maskiner för

icke yrkesmässig användning ? Kan de "lämpliga åtgärder" som nämns sättas in under tillverkningen ? S 26 Direktivet gör ingen skillnad mellan maskiner för yrkesmässig användning eller inte. Alla

maskiner skall följa direktivets bestämmelser oavsett vem som är slutanvändare. Medlemsstaterna vidtar "lämpliga åtgärder" för försäljning och användning. De har inte möjlighet att direkt påverka under tillverkningsprocessen.

F 27 Kan en tillverkare märka sin maskin "made in Europe" ? S 27 Det finns ingen motsättning mot detta i direktivet. Det finns dock inget i gemenskapsrätten

som hindrar att vissa medlemsstater begränsar användningen av denna benämning. F 30 Kan man sätta ut CE-märket på förpackningen för att utnyttja övergångsperioden trots att man

tillverkar enligt gamla nationella bestämmelser? S 30 NEJ. F 31 Räcker det med att sätta CE-märket på maskinens förpackning eller på dess åtföljande

dokument? S 31 NEJ. CE-märket skall sitta på själva maskinen. Det är bara på vissa lyftredskap som direktivet

accepterar att märket sätts på förpackningen om en direkt märkning är svår eller rentav omöjlig.

F 32 Vilket är minimiinnehållet i en bruksanvisning ? S 32 Kravet 1.7.4 1 direktivets bilaga 1 är tydligt. Det är svårt att ge mera detaljerade allmänna

anvisningar. K 32 1.7.4 Anvisningar a) Alla maskiner skall åtföljas av bruksanvisningar som innehåller minst

följande information: En upprepning av de uppgifter som maskinen är märkt med, utom serienumret (se 1.7.3), samt

eventuell annan relevant information för att underlätta underhåll (t.ex. adress till importören, reparatörer osv.).

Förutsedd användning av maskinen, enligt definition i 1.1.2 c. (funktionsbeskrivning) Arbetsstation(er) som sannolikt bemannas av operatörer Säkerhetsanvisningar för:

• idrifttagande, • användning, • hantering, med angivande av maskinens och de ingående delarnas massa om dessa

regelbundet kommer att transporteras separat, • installation,

Faq 7

• montering, demontering, • inställning, • underhåll (service och reparationer), • vid behov, utbildningsinstruktioner samt om det behövs, de grundläggande genskaperna

hos verktyg som får monteras på maskinen. Bruksanvisningen skall, om så är nödvändigt, ange på vilka sätt maskinen inte bör användas.

F 33 Vi drar slutsatsen att oavsett om linor som används eller inte används som en del av en maskin

omfattas av direktivet, kräver inte punkt 4.3.1 i bilaga 1 CE-märket när linan säljs utan redskap eller ändbeslag.

S 33 Beträffande handel med och fri rörlighet för linor måste vi skilja på följande två fall:

- Linan levereras för att ingå i andra maskiner eller användas för att bilda slingar. I sådant fall levereras de ofta i rullar. Det är det fall som avses i 4.3.1. CE-märket är inte nödvändigt.

- Den levererade linan är en del av en enhet såsom en vinsch eller en sång. Det är det fall

som avses i punkt 4.3.2 och det är enheten som bär CE-märket. K 33 4.3.1 Varje kätting-, lin- eller vävbandslängd som inte ingår som en del i en kombination skall

vara försedd med ett märke eller, om detta inte är möjligt, en skylt eller en icke borttagbar ring. På detta märke, denna skylt eller ring skall anges tillverkarens eller dennes representants inom EES namn och adress samt relevant intygs identifikationsnummer. Intyget bör innehålla den information som krävs enligt de harmoniserade standarderna eller, om sådana saknas, åtminstone följande information: - Namn på tillverkaren eller dennes representant inom EES. - Adress inom EES till tillverkaren eller dennes representant, vilket som är lämpligt. - En beskrivning av kätting eller linan som omfattar - dess nominella storlek, - dess konstruktion, - det material den är tillverkad av. - Eventuell speciell metallurgisk behandling som materialet undergått. - Om provning skett, den standard som tillämpats. - Den högsta lasten (maximallasten) som kätting eller linan får utsättas för under drift. En serie värden får anges för specificerade tillämpningar.

4.3.2 Lyftredskap. Alla lyftredskap skall vara försedda med följande uppgifter: - Uppgift om tillverkaren. - Uppgift om material (t.ex. internationell klassificering), när sådan information behövs

för dimensionsförenlighet. - Uppgift om högsta last (maximallast). - CE-märkning.

När det gäller redskap inklusive komponenter såsom kablar eller linor, som rent fysiskt inte går att förse med märkning, skall de uppgifter som åsyftas i första stycket anges på en skylt eller på något annat sätt och vara säkert anbringade på redskapet. Uppgifterna skall vara läsliga och placerade på ett ställe där de inte riskerar att försvinna under arbete med maskinen, genom slitage etc., eller där de äventyrar redskapets

F 34 Arbetsgruppen TC 188/WG3 "drivremmar för transportband" frågar om transportband

omfattas av direktivet och om man skall ta hänsyn till drivremmar. S 34 Med tanke på den definition av maskiner som ges i artikel 1.2 i direktivet ingår transportband i

dess tillämpningsområde. Frågeställaren gör en riktig jämförelse mellan drivremmar och slipskivan på slipmaskiner. Varken slipskivor eller drivremmar omfattas av direktivet men slipmaskiner och remtransportband omfattas av det. Deras väsentliga delar måste alltså

Faq 8

uppfylla de grundläggande kraven. F 35 Vad är en maskin för bearbetning av trä med manuell inläggning speciellt när det finns en

matningsanordning ? S 35 En matningsanordning sägs vara maskinell när den: -hämtar arbetsmaterialet i en hög vid sidan om maskinen och för det maskinellt till maskinens

verktyg, -är förreglad genom låsning från maskinens manöversystern så att inmatning av ett

arbetsstycke inte kan utföras av operatören oavsett om matningsanordningen är trasig eller med vilja satt ur funktion.

Alla andra matningssystern anses vara manuella. F 36 Stabilitetsprovet som krävs enligt punkt 4.1.2.1 i bilaga 1 är inte längre möjligt för mycket

stora maskiner på grund av att det inte finns lämpliga installationer för provning. Man kan beräkna att från 15 ton används beräkningar i stället för provning. Men om man accepterar detta borde man även acceptera det för mindre maskiner. Betyder uttrycket "liknande prov" detta ?

S 36 Svaret är nej, anvisningen ”liknande prov" har lagts till för att beakta om det är tekniskt

omöjligt att utföra ett stabilitetsprov speciellt för mycket stora truckar. Gränsen 15 ton som i allmänhet nämns är grundad på provplattformarnas kapacitet. Det är ingen fast gräns och om det finns plattformar som gör det möjligt att utföra provningar med större kapacitet skall provning utföras i stället för beräkningar.

F 37 Omfattas hissar i gruvor av direktiv 89/392/EEG och dess ändring 91/368/EEG ? S 37 Det andra ändringsförslaget i direktivet om maskiner utesluter hissar i gruvschakt. F 38 Vid import av maskiner a) vem skall underteckna försäkran om överensstämmelse? b) var skall den tekniska tillverkningsdokumentationen som åsyftas i bilaga 5 förvaras? S 38 Endast tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen kan underteckna försäkran

om överensstämmelse. Den möjlighet som erbjuds i artikel 8.6 täcker ett specialfall som behandlas på annan plats. Direktivet kräver att det finns en teknisk illverkningsdokumentation men kräver ingenting beträffande den plats där den skall förvaras. Det finns många fall där det är svårt att tänka sig att den skall förvaras på annan plats än hos tillverkaren även om denne finns utanför gemenskapen. Försäkran om överensstämmelse skall vara tillräckligt detaljerad för att ge en tillräcklig första bild om maskinens överensstämmelse med direktivet.

K 38 Anm: Den dokumentation som åsyftas ovan behöver inte ständigt finnas fysiskt tillgänglig,

men skall kunna sammanställas och göras tillgänglig inom en tidsperiod som står i rimligt förhållande till dess betydelse. Den behöver inte innehålla detaljritningar eller annan specifik information om de komponenter som sammansätts vid tillverkningen av maskinen, såvida inte kännedom om dessa är av väsentlig betydelse för att överensstämmelse med de grundläggande säkerhetskraven skall kunna verifieras.

F 39 Vilket samband (och eventuellt vilka överlappningar) finns mellan direktiv 89/392/EEG och

direktiv 86/594/EEG om bullermärkning av hushållsapparater? S 39 I direktiv 86/594/EEG finns inga krav på information om buller (direktiv m frivillig

tillämpning) men om upplysningar krävs av en medlemsstat, krävs i direktivet vissa åtgärder (artikel 6). Direktiv 89/392/EEG kräver information om ljudeffekt när ekvivalent kontinuerlig

Faq 9

A-vägd ljudeffektsnivå överstiger 85 dB vid arbetsstationen (i det särskilt nämnda fallet: där den person normalt befinner sig som använder hushållsapparaten). Alltså skall upplysning om buller ges för hushållsapparater vars ljud effekt överstiger 85 dB (vilket är mycket sällsynt om inte obefintligt) enligt villkoren i artikel 1.4 i direktiv 86/594/EEG (om ett särdirektiv skall tillämpas på ett grundläggande krav i maskindirektivet 89/392/EEG upphör det senare direktivet att gälla för den aktuella risken).

F 40 Vissa maskiner kräver ett regelbundet underhåll med periodiskt utbyte av vissa

förslitningsdelar för att behålla en god säkerhetsnivå. Vissa användare använder tjänster av småföretag som inte alltid har löpande kontakter med tillverkaren och som ersätter de utslitna delarna med liknande delar som inte är identiska med de delar som rekommenderas av tillverkaren i bruksanvisningen. Om skada uppstår, vilket ansvar har tillverkaren?

40 Skador som skulle uppstå på grund av defekta komponenter som sätts in vid underhåll

omfattas inte av direktiv 89/392/EEG utan av direktiv 85/374/EEG (produktansvarslagen) om skadestånds för produkter med säkerhetsbrister.

K 40 Anm: De frågande talar inte om ”defekta komponenter” utan om liknande (funktionsmässig

likvärdiga) sådana. Principiellt gäller att den som utför ett arbete (förändring) även står för konsekvenserna. Detta kan leda till att en maskin inte längre uppfyller kraven i maskindirektivets bilaga 1 och sålunda ej får användas.

F 41 Är sedelautomater maskiner ? S 41 De omfattas av direktivet om de drivs av annan kraft än den mänskliga och om de medför de

risker som åsyftas i bilaga 1. De är alltså maskiner. F 42 Om tillverkaren följer förfarandet i artikel 8.2 c första strecksatsen, skall det anmälda organet

erkänna mottagandet av den dokumentation som tillverkaren överlämnar. Skall det också försäkra sig om att dokumentationen är fullständig?

S 42 Organet behöver inte göra någon insats, inte heller har det ansvar att försäkra sig om annat än

att behålla den mottagna dokumentationen. Det skall alltså inte försäkra sig om dokumentationens innehåll.

K 42 Med artikel 8.2 c menar den frågande 8§ punkt 2c i AFS1994:48 F 43 Omfattas formningsmaskiner för plast med reaktionsformsprutning, ibland kallade RIM, av

punkt 10 i bilaga 5 ? S 43 Formningsmaskiner för plast med reaktionsforinsprutning, ibland kallade RIM omfattas inte

av bilaga 4. Förteckningen i bilaga 4 skall läsas restriktivt och berör alltså bara formsprutmaskiner eller formpressar för plast.

F 44 Vi tolkar krav 4.2.4 "lämplighet för avsett användningsändamål" som: - att låta varje prototyp genomgå en statisk provning med koefficient 1,5, - att låta ett eller flera prov genomgå en dynamisk provning med koefficient 1,1, - om ingen permanent formförändring eller tydlig brist framträder efter dessa prövningar, kan

tillverkaren intyga att utrustningen uppfyller kraven i artiklarna 4.1.2.3 och 4.2.4. S 44 Det finns en sammanblandning i frågan mellan de båda nämnda kraven. Punkt 4.1.2.3 ), som

behandlar mekanisk hållfasthet, tar upp de provningar som maskinen skall genomgå under hela dess livslängd, och speciellt de provningar som avses i punkt 4.2.4 så att konstruktören tar hänsyn till dem i sina kalkyler.

Däremot berör punkt 4.2.4 alla maskiner som används för lyftoperationer: varje maskin skall

Faq 10

före utsläppandet på marknaden och ibruktagande genomgå de för maskinen gällande statiska och dynamiska provningar som visar tillverkaren att den har tillverkats på rätt sätt och att han kan certifiera den. För övrigt, som det anges i direktivet, är de värden som nämns i frågan vägledande ("i allmänhet") och tillverkaren kan välja andra, antingen därför att den harmoniserade standarden för hans maskin ger andra (högre eller lägre) värden eller därför att han intygar att en motsvarande säkerhetsnivå har uppnåtts med andra värden och kanske tillsammans med andra åtgärder. Provningar som görs på en prototyp är tillräckliga för att uppfylla punkt 4.1.2.3 i bilaga 1 men de räcker inte för att uppfylla punkt 4.2.4.

F 45 Ingår giljotinskärmaskiner och hålstansar i punkt 9 i bilaga 4 ? S 45 Giljotinskärmaskiner och hålstansar omfattas inte av bilaga IV. Punkt 9 i bilaga 4 talar om

"pressar" och klargör att kantpressar ingår. Om lagstiftaren hade velat inräkna de maskiner som nämns ovan, skulle det ha klargjorts såsom är fallet med kantpressarna.

F 46 Är krav 1.5.10 också tillämpligt på joniserad strålning, eller omfattas inte joniserad strålning

av direktivet vilket innebär att punkt 1.5.10 inte är tillämpligt på detta ? S 46 Direktivet utesluter i artikel l.3 "radioaktiva källor som utgör en del av en maskin" men inte de

maskiner som använder dessa källor. Dessa maskiner skall uppfylla krav 1.5.10 och skall konstrueras med skydd under drift, inställning, underhåll eller när maskinen inte används så att personer eller utsatta konstruktioner inte löper någon risk.

F 47 Skall varje försäkran om överensstämmelse vara undertecknad för hand när det gäller

serietillverkning av maskiner? S 47 Direktivet kräver inte att man undertecknar för hand utan anger endast att försäkran om

överensstämmelse skall undertecknas av en person anställd av tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen. Försäkran om överensstämmelse är ett mycket viktigt dokument eftersom det juridiskt binder tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen. Det är alltså i hans intresse att se till att försäkran inte lätt kan kopieras. Vi avråder från att använda kopior, eftersom det är tillverkaren som skall bevisa att ett bedrägeri har begåtts, vilket i praktiken blir omöjligt om han själv använder kopior.

F 48 Det sista stycket i punkt 1.7.3 i bilaga 1 anger att den utbytbara utrustning som åsyftas i § 1

skall vara försedd med samma information. Hänvisar detta till föregående stycke, det vill säga endast till märkning av maskinens massa eller till den totala märkningen ?

S 48 1§ maskindirektivet likställer utbytbar utrustning med en maskin. Den skall alltså uppfylla alla

krav i direktivet och speciellt hela punkt 1.7.3 i bilaga 1. F 49 Skall en maskin som bär CE-märket kunna användas under alla befintliga klimatförhållanden i

Europa (stark kyla i norr och stark värme i söder) och är det alltid möjligt ? S 49 Tillverkaren skall med exakthet fastställa maskinens användningsförhållanden i

bruksanvisningen (han har konstruerat, kalkylerat och valt material i enlighet med detta). Han har alltså möjlighet att utesluta vissa klimatförhållanden eller ange de förhållanden han har tagit hänsyn till. Det är inte nödvändigt att sätta in en stark hyttvärmare i rörliga maskiner avsedda för Sydeuropa, men det skall anges i de dokument som medföljer maskinen. Det är på användarens ansvar (direktiv 89/655/EEG) att välja en maskin som kan användas under lokala förhållanden.

K 49 Anm: Direktiven 89/655 samt 95/63 finns i svensk version som AFS 1998:4 F 50 Krävs en säkerhetsventil för att kravet i femte stycket i punkt 1.3.2 skall vara uppfyllt ?

Faq 11

S 50 De risker som åsyftas i punkt 1.3.2 är tydligt angivna det gäller risker med anknytning till det böjliga röret i sig själv (plötslig rörelse och högtrycksstråle). En ventil är inte det enda medlet för att uppfylla detta krav och kan alltså inte krävas. Det finns t.ex. skydd som skulle förhindra de materiella effekterna av en plötslig rörelse eller en stråle mot utsatta personer. Under alla omständigheter kräver punkt 3.4.1 en backventil på kopplingen men endast om ett tryckfall på grund av slangbrott kan medföra att maskinen gör en farlig rörelse. Den risk som åsyftas i punkt 1.3.2 kvarstår.

F 51 Är det nödvändigt att sätta CE-märke på elektrisk utrustning ? S 51 Om varan omfattas av direktiv 73/23/EEG var det från och med den 1 januari 1995 möjligt att

använda CE-märke. Det är obligatoriskt efter den 1 januari 1997. Om frågan berör en maskin enligt direktiv 89/392/EEG och den är eldriven, skall den omfattas av direktivet om maskiner och bära CE-märke utom om det gäller maskiner som åsyftas i punkt 4.2 som är avsedda att utgöra delar av en mera sammansatt maskin.

F 52 Kan detaljerna i anvisningen om problem med installation, montering och demontering

förbigås och ersättas med en anvisning om att dessa operationer skall utföras av tillverkaren ? S 52 Svaret bör vara nyanserat. I samtliga fall skall riskerna i samband med demontering och sättet

att förhindra dem beskrivas i de dokument som medföljer maskinen. Demonteringen kan ju försiggå långt efter det att alla kontakter mellan tillverkaren och användaren har upphört. Om installation, inklusive montering, och igångsättande kan medföra risker för outbildad personal eller kräver kunskaper som bara tillverkaren har, skulle man kunna acceptera att detaljerna inte anges i anvisningen om det finns en tydlig anvisning att tillverkaren åtar sig dessa operationer. Anvisningen skall emellertid innehålla all nödvändig information för kundens del och för allt förberedelsearbete innan tillverkarens arbetslag anländer. Ingen instruktion får överföras enbart muntligt mellan tillverkarens personal och de framtida operatörerna.

F 53 Är direktivet om maskiner tillämpligt på andrahandsmaskiner ? Hur skall man betrakta

andrahandsmaskiner som kommer från ett EFTA-land efter EES:s ikraftträdande? S 53 Direktiv 89/392/EEG tillämpas bara när maskinen släpps ut på marknaden eller tas i bruk för

första gången inom EES. Följaktligen tillämpas det om andrahandsmaskinerna kommer från ett land utanför EES. Eftersom de båda direktiven 89/392/EEG och 89/655/EEG som styr frågorna om andrahandsmaskiner gäller i de länder som undertecknat EES-avtalet har dessa maskiners ursprung i EES ingen betydelse när det gäller hur dessa maskiner skall behandlas. Anmärkning: Schweiz är visserligen medlem i EFTA, men har inte undertecknat EES-avtalet och andrahandsmaskiner som kommer från Schweiz anses alltså ha sitt ursprung utanför EES.

F 54 Om ett ROPS- eller FOPS-skydd levereras separat av maskinens ursprungstillverkare, skall

den inte anses som en komponent som åsyftas i bilaga 4 utan som en reservdel. S 54 Flera fall kan vara aktuella, speciellt följande: 1. Om en tillverkare säljer en maskin utrustad med ROPS- eller FOPS-skydd, skall detta

nämnas i beskrivningen av maskinen. (och i försäkran om överensstämmelse). Skyddet ses inte som en separat del av maskinens helhet och skall inte genomgå ett särskilt certifieringsförfarande.

2. Om maskinen levereras utan ROPS- eller FOPS-skydd och detta skydd levereras separat -. även om den levereras av tillverkaren av den grundläggande maskinen - är den inom det område för ”säkerhetskomponenter som släpps ut på marknaden separat" som åsyftas i direktiv 93/44/EEG (andra ändringen av direktiv 89/392/EEG). Den skall alltså omfattas av direktivet och eftersom den är åsyftad. i bilaga 4, skall den antingen omfattas av harmoniserad

Faq 12

standard eller ha undergått en EG-typkontroll och vara åtföljd av en EG-försäkran om överensstämmelse och försedd med en skylt av tillverkaren utan CE-märke.

F 55 Innehåller direktivet krav rörande miljöskydd (buller, vibrationer, ångor, damm, ... ? S 55 Direktivets grundläggande krav har inte utformats med målsättning att skydda miljön mot

olägenheten som förorsakas av användningen av maskinerna. Direktivet kräver emellertid att konstruktören skall, om det behövs, lägga ner ansträngningar för att minska de risker som tas upp i frågan men fastställer inte några gränsvärden. (punkterna 1.5.8, 1.5.9, 1.7.4 f och 3.6.3 i bilaga 1 för buller och vibrationer). Punkt 1.5.13 i bilaga 1 behandlar uppfångande av ångor, damm, för att skydda utsatta personer men innehåller inte någon anvisning om effekterna av ångor, damm, på miljön.

F 56 Innehavare av varumärken är de företag som köper varor av tillverkare, förser dem med sitt

eget namn och säljer dem som egna produkter. Det finns tillverkare av komponenter, så kallade OEM (original equipment manufacturer), som fastän de tillverkar viktiga maskindelar inte märker sina varor med sitt namn av avtalsmässiga skäl. Detta står i motsättning till krav 1.7.3. Direktivet om maskiner kräver att tillverkarens namn tillkännages. Kan man inte acceptera det sätt som innehavare av varumärken går tillväga på med reservation för att de tar fullt ansvar för att följa direktivet ? I motsatt fall skulle dessa affärsmän vara missgynnade. Inom maskinområdet är detta fall vanligt, speciellt för maskiner som är delar av en installation.

S 56 Direktivet kräver tillverkarens namn och adress bara på kompletta maskiner som är färdiga att

användas. Problemet existerar alltså inte för tillverkare av OEM-komponenter det är den som har gjort certifieringsförfarandet (tillverkaren av maskinen eller av den sammansatta helheten) som skall sätta ut sitt namn. Det finns ingen annan förpliktelse i direktivet. Innehavare av varumärken som avser färdiga maskiner skall ta på sig ansvaret för alla förpliktelser som direktivet ålägger tillverkaren de skall speciellt upprätta och underteckna EG-försäkran om överensstämmelse, förses med CE-märke, upprätta bruksanvisning och inneha den tekniska tillverkningsdokumentation som åsyftas i bilaga 5. Detta förfarande nödvändiggör att den verkliga tillverkaren ger innehavaren av varumärket alla nödvändiga detaljer för att upprätta dokumentationen

F 57 I direktiv 917368/EEG sägs det att jordfräs (rotorkultivatorer) och motordrivna harvar

(rotorharvar) skall genomgå motsvarande provningar för varje typ. Vilka maskiner gäller det exakt och vilka är följderna av att dessa maskiner uttryckligen nämns ? Ingår också traktordragna plogar?

S 57 De åsyftade maskinerna är traktormonterade maskiner (ett litet antal är dock avsedda att dras):

rotorkultivatorer är utrustade med verktyg som roterar i det vertikala planet (verktygsaxeln är horisontell), rotorharvare är utrustade med verktyg som roterar i det horisontella planet (axeln är vertikal). Lagstiftaren tvekade länge om han skulle skriva in de båda maskinerna som nämns i frågan i förteckningen i bilaga 4. Den slutliga kompromissen att inte föra in dem i bilaga 4 uppnåddes genom att hänvisa till dem i bilaga 1. Det faktum att de nämns speciellt understryker att de måste testas, vilket anges i de grundläggande säkerhetskraven 3. Maskiner som är fästade vid en traktor åsyftas inte speciellt, trots vad som sägs i första stycket av ovanstående.

F 58 Balanseringsdon (balancers) är anordningar på vilka man hänger en arbetsutrustning vars höjd

således kan regleras. Omfattas de av direktivet om maskiner? S 58 Balanseringsdon (balancers) omfattas av direktivet, vare sig de är utrustade med rörliga delar

eller inte, antingen i det första fallet som maskiner eller som lyfttillbehör i det andra fallet enligt punkt 4. 1.1 a i bilaga 1.

Faq 13

F 59 Artikel 5 säger att i avsaknad av harmoniserad standard har medlemsstaterna möjlighet att

uppmärksamma de berörda parterna på nationella tekniska standarder och specifikationer. Skall man förstå ordet "uppmärksamma" som en förpliktelse att offentliggöra referensnumren till dessa tekniska standarder och specifikationer i Europeiska gemenskapernas officiella tidning ?

S 59 NEJ. Dessa standarder har ingen effekt på tillämpningen av direktivet. De kan endast hjälpa en

tillverkare i hans sökande efter lösningar. Deras referensnummer ingår inte i den information om alla relevanta beslut som nämns i artikel 12.

K 59 Anm: F 59 och S 59 refererar till originallydelsen i maskindirektivet 89/392 – (se helst eng

upplagan) F 60 En kompressorfabrik tvingas byta ut elmotorn på en ny kompressor mot en turbin på

användarens begäran. Skall användaren göra en ny teknisk tillverkningsdokumentation vid utbytet ?

S 60 Det blir en ny maskin. Tillverkaren skall åtminstone göra en ny riskanalys av helheten och

skriva ner resultatet i den ursprungliga tekniska dokumentationen. Om analysen upptäcker nya risker på grund av utbytet av drivenhet, skall lösningarna för att undanröja dem bli ett tillägg till den ursprungliga tekniska tillverkningsdokumentationen. Tillverkaren skall även komplettera eller omarbeta den bruksanvisning som medföljer maskinen så att hänsyn tas till den nya konfigurationen. På samma sätt skall försäkran om överensstämmelse kompletteras och göras om för att motsvara den nya maskinen.

F 61 Är det nödvändigt att sätta CE-märke på maskindelar ? S 61 På den punkten är direktivet tydligt: Det omfattar endast färdiga maskiner och de olika

maskindelarna skall alltså inte ha CE-märke. Vissa maskindelar omfattas emellertid av ett speciellt direktiv som kräver CE-märket. Så är det i synnerhet för entrycksbehållare (direktiv 87/404/EEG) eller anordningar som använder gas (direktiv 90/396/EEG) och kan monteras i en maskin. Respektive tillverkare skall utföra det som anges i tillämpliga direktiv och märka varorna. Tillverkaren av maskinen skall i maskinens bruksanvisning ange vilka märken som anbringats på grund av andra direktiv med de eventuella förpliktelser som det medför (såsom regelbundna kontroller, inspektioner eller obligatoriska utbyten). Den utbytbara utrustning som beskrivs i § 1 tredje stycket behandlas som en maskin och skall uppfylla kraven i direktivet, inklusive CE-märke och EG-försäkran om överensstämmelse. De säkerhetskomponenter som släpps ut på marknaden separat och som beskrivs i § 1 i direktivet (ändring i och med direktiv 93/44/EEG) kan inte bära CE-märket enligt direktivet om maskiner utan skall åtföljas av EG-försäkran om överensstämmelse (§ 8 a).

F 62 Är det normalt att Europastandard, som ger en metod att mäta maskinbuller, medger ett godtyckligt tillägg på flera dB till det uppmätta värdet för att, som det verkar, ta hänsyn till osäkra faktorer ?

S 62 Krav 1.7.4 f i bilaga 1 säger.- "bruksanvisningen skall ge följande information om utsläpp av

luftburet buller från maskinen, antingen det faktiska värdet eller ett värde som baseras på mätningar utförda på identiska maskiner Tillverkaren skall i bruksanvisningen ange det faktiska buller som han har uppmätt inklusive de osäkra mätningsfaktorer (plus eller minus) relaterade till den använda mätningsmetoden. Det är ju viktigt att det angivna värdet i bruksanvisningen är detsamma som värdet i den tekniska tillverkningsdokumentationen.

Faq 14

Emellertid finner man i den tekniska tillverkningsdokumentationen ofta ingenting annat än en kopia av mätningsprotokollet med det faktiska värde som registrerats vid provningstillfället. För övrigt vill vi påminna om att en standard, även om den är harmoniserad, inte är obligatorisk och att "tillägget" relaterat till osäkra faktorer alltså defacto bestäms av tillverkaren. En Europastandard, som upprättats för att hjälpa tillverkarna, bör i texten kunna ange de osäkra mätningsfaktorer, repeterbarhetssvärden, reproducerbarhetsvärden, ... som finns inbyggda i själva mätningen. De värden som krävs i punkt 1.7.4 f i bilaga 1 har som enda målsättning att göra det möjligt för köparen att välja den minst bullersamma maskinen med tanke på övriga karakteristika och belastningar på installationen. Det är för övrigt därför som dessa värden skall återges i all försäljningsdokumentation som beskriver maskinen (punkt 1.7.4 d i bilaga 1).

F 63 Den tekniska tillverkningsdokumentationen skall vara i följande två delar: En allmän del som innehåller all information som gör det möjligt för de berörda

myndigheterna att skapa sig en bild av om maskinen överensstämmer med direktivet. En mera detaljerad del som innehåller exakt information såsom beräkningar, resultat från icke

obligatoriska prövningar, ursprungscertifikat för vissa komponenter eller material, etc. Denna del behöver inte vara avfattad på ett gemenskapsspråk.

S 63 Direktivet kräver inte att den tekniska tillverkningsdokumentationen skall vara i två delar.

Misstolkningen beror troligen på en feltolkning vid läsning av den allmänna handboken om den nya tillnärmningen, men denna har skapats för att underlätta tillämpningen av direktiv som är vaga på en eller annan punkt, vilket inte är fallet med direktivet om maskiner, åtminstone inte vad gäller den tekniska tillverkningsdokumentationen. Kommissionens enheter anser för närvarande följande: - Bilaga 2 till direktivet anger vilka detaljer som försäkran om överensstämmelse skall innehålla. Detta skall göra det möjligt för behöriga myndigheter att skapa sig en tillräcklig bild av maskinens överensstämmelse. Försäkran skall avfattas på samma gemenskapsspråk som den ursprungliga bruksanvisningen (ett av språken i de länder som har undertecknat avtalet om EES sedan avtalet trädde i kraft). När maskinen tas i bruk för första gången skall användaren emellertid förfoga över en översättning av anvisningen på sitt språk. - Den tekniska tillverkningsdokurnentationen skall endast tillhandahållas på motiverad begäran. Detta innebär att tillverkaren endast behöver tillhandahålla de delar som motiveringen gäller! Bilaga 5 anger att dokumentationen skall avfattas på ett av gemenskapsspråken (ett av språken i de länder som har undertecknat EES-avtalet sedan ikraftträdandet).

F 64 Vilken åsikt har kommittén om nivån på hälso- och säkerhetskraven i direktivet om maskiner

vad gäller vindkraftverk ? S 64 Vid utarbetandet av direktivet om maskiner bad alla berörda parter att de grundläggande

hälso- och säkerhetskraven skulle vara på en hög nivå och de har förklarat att detta mål har uppnåtts. Rådet har också förklarat i sina diskussioner att vindkraftverken omfattas av direktivets tillämpningsområde.

F 65 Anses förbränningsmotorer och turbiner som används för att producera mekanisk kraft ur

flytande eller gashaltigt bränsle som maskiner ? S 65 Vi måste skilja på följande:

1) Motorer som levereras för att kopplas till en annan komponent (kompressor, elgenerator, propellerdrivning för flytande maskiner, ... ) för att skapa en "funktion" såsom att producera tryckluft, elektricitet eller driva en flytande maskin (motorer som är permanent installerade i maskinen). Dessa motorer räknas som maskiner enligt artikel 4.2. De skall inte vara CE-märkta utan skall åtföljas av tillverkarens försäkran enligt modellen i bilaga 2 B för att få fri rörlighet. Den kompletta maskinen skall ha CE-märke och åtföljas av dokumentation från tillverkaren.

Faq 15

2) Motorer som är klara för användning när de släpps ut på marknaden och inköpta av slutanvändaren såsom utombordsmotorer för båtar. De omfattas av direktivet, skall ha CE-märke och åtföljas av en försäkran om överensstämmelse.

F 66 Bilaga 2 A anger att försäkran om överensstämmelse skall innehålla en beskrivning av

maskinen och information om alla relevanta bestämmelser som uppfylls av maskinen. Måste man då:

a) ange maskinens serienummer och, b) lämna en uttömmande lista över de direktiv som respekteras av maskinens konstruktion? S 66 a) Certifieringsförfarandena, skall göras för varje maskin (§ 8), anvisningarna på märkskyltar

(punkt 1.7.3 ) i bilaga 1) skall upprepas fullständigt i försäkran om överensstämmelse. Sambandet mellan försäkran om överensstämmelse och den berörda maskinen far inte ge upphov till något missförstånd. Vid serietillverkning skulle försäkran till exempel kunna ha en generell anvisning: serienummer från X till Y. Serien skall vara tillverkad inom ett kalenderår så att det tillverkningsdatum som krävs i direktivet skall kunna motsvara perioden för serietillverkningen (för maskiner som konstrueras styckvis är det den beskrivning av maskinen som krävs i bilaga 2 A som gör det möjligt att identifiera den).

b) Det är absolut nödvändigt att i försäkran om överensstämmelse lämna en uttömmande förteckning över de direktiv som iakttagits vid maskinens konstruktion, ty det gör det möjligt att få reda på: under övergångsperioderna, vilket val tillverkaren har gjort (det nya direktivet eller de gamla reglerna), efter övergångsperioderna. om tillverkaren har följt hela gemenskapslagstiftningen på rätt sätt. Denna anvisning skall göras (direktiv 93/68/EEG om CE-märke) med användande av de direktivnummer som publicerats i de Europeiska gemenskapernas officiella tidning och inte med referens till den nationella lagstiftning som har överfört dessa direktiv. Vissa har velat se att "relevanta bestämmelser" i försäkran om överensstämmelse (bilaga 2) åsyftade de grundläggande krav som uppfylldes av maskinen. Även om det skulle vara intressant att nämna dem i försäkran om överensstämmelse, krävs denna "lista" inte av direktivet.

F 67 Vilken är situationen för:

• bult- (eller brytnings-) pistoler för sprängämnen • ammunition för dessa pistoler ?

S 67 Låt oss först behandla frågan om ammunition. Direktiv 93/15/EEG om sprängämnen för civil

användning behandlar uttryckligen ammunition för bultpistoler. Direktivet anger (artikel 10) en förpliktelse att ha genomgått en kontroll i enlighet med konventionen av den 1 juli 1969 om ömsesidigt erkännande av kontrollstämplar för handeldvapen" (CIP). Direktivet trädde i kraft den 1 januari 1995 med en övergångsperiod på 8 år (till och med 31 december 2002). För pistolerna själva är situationen mera förvirrad. De uteslöts ur direktivet vid den första ändringen (91/368),

- 7 medlemsstater är anslutna till CIP: B, DE, ES, FIN, FR, IT, UK - de övriga medlemsstaterna har nationella regler. Den fria rörligheten för dessa apparater gäller alltså faktiskt endast i CIP anslutna stater. I de

övriga medlemsstaterna fortsätter man att tillämpa gällande nationella regler (artikel 36 i Romfördraget kan åberopas eftersom det inte finns någon teknisk harmonisering).

F 68 Om en tillverkare installerar en maskin i en potentiell ”kunds lokaler” för att denne skall

kunna bedöma maskinen men den blir inte såld och förblir tillverkarens egendom. Skall den ha CE-märke och uppfylla övriga krav som ställs på maskinen ?

S 68 Det är ett skolexempel, för så länge som maskinen står under tillverkarens kontroll och så

länge som operatörerna är tillverkarens operatörer har ju faktiskt inte maskinen släppts ut på marknaden. Vi befinner oss i det fall som åsyftas i artikel 2.3. I alla händelser måste den, från och med att den nöjda köparen har tagit emot leveransen, överensstämma med direktivet, ha

Faq 16

CE märke, etc. För övrigt skall tillverkaren försäkra sig om att det finns ett anslag i närheten av maskinen som anger att maskinen inte är i överensstämmelse med direktivet (artikel 2.3). Om tillverkaren har levererat maskinen för att den potentiella kunden skall kunna bedöma den och den används av den framtida kundens operatörer, skall maskinen anses ha släppts ut på marknaden (tillfälligt överlåten. men ändå överlåten), tagits i bruk enligt artikel 2.1 och skall vara helt i överensstämmelse med direktivet. För maskiner som är utformade för "tillverkarens egen användning" gäller bestämmelserna i artikel 8.6.

K 68 Anm: Betr artikelhänvisning se originaltext i maskindirektivet F 69 Provning av buller från borstmaskiner. Maskinerna i fråga används för tvätt av grönsaker och

potatis. De tillverkas i allmänhet efter användarens specifikationer och används antingen enskilt eller integrerade i ett tillverkningsled. Det är omöjligt att mäta buller hos tillverkaren eftersom han inte förfogar över anordningar som gör det möjligt att använda dem i drift (mycket vatten, grönsaker, ånga. Om maskinen ingår i ett tillverkningsled, kan man anse den som en komponent enligt artikel.4.2 och göra en generell bullermätning hos användaren? Om maskinen används separat, är lösningen ovan inte möjlig. Kan tillverkaren låta bli att beakta vissa aspekter i direktivet och hur skall han då förfara ?

S 69 Svaret på den sista frågan är nej. En tillverkare kan inte certifiera en maskin utan att ta hänsyn

till alla grundläggande krav och direktivets bestämmelser. Det finns givetvis fall med mycket stora maskiner (en tillverkningslinje för plastsprutning, pappersmaskiner, valsning) för vilka mätning inte kan utföras i tillverkarens lokaler. Det kan också gälla för mindre maskiner, såsom de som nämns i frågan, fastän omöjligheten inte är så tydlig. Direktivet föreskriver inte någon mätningsmetod. Det finns standardiserade metoder (ISO 3746) eller icke standardiserade mätmetoder (bullermätare) på plats som tillverkaren kan genomföra vid ibruktagandet. Om tillverkaren står inom ramen för artikel 4 och anser att hans leverans bara berör en del av en sammansatt maskin, är det tillverkaren av den kompletta enheten som skall uppfylla direktivets bestämmelser (CE-märke, försäkran om överensstämmelse, bruksanvisning med bulleruppgift, teknisk tillverkningsdokumentation etc.).

F 70 Är flytande lyftkranar transportmedel eller maskiner ? S 70 Flytande lyftkranar har inte som huvudfunktion att transportera varor eller personer. De anges inte i uteslutningsförteckningen i § 3. De är maskiner. F 71 Vad gäller utfällbara väggar som manövreras för hand, t.ex. de som lastbilar för försäljning på

marknader är utrustade med, räknas de som maskiner ? S 71 De räknas som tillbehör till lastbilen som i sig själv är utesluten från direktivet. Eftersom de är

handmanövrerade, är de uteslutna från direktivet (§ 3). F 72 Hur skall man tolka krav 1.7.4 d ? Betyder det att alla broschyrer och kataloger skall ange bullernivå och, för bärbara maskiner,

vibrationsnivå ? S 72 Direktivet kräver inte sådan information i broschyrer och kataloger. Det enda som krävs är att

om tillverkaren lämnar sådan information skall den vara identisk med den som lämnas i den tekniska tillverkningsdokumentation som åtföljer maskinen. Däremot skall en teknisk tillverkningsdokumentation som beskriver maskinens prestanda ange de uppgifter om buller och, i förekommande fall, vibrationer som krävs i direktivet.

F 73 Om man uppfyller C-standard, behöver man inte göra den analys som åsyftas i det tredje

inledande påståendet ?

Faq 17

S 73 Tillverkaren skall alltid göra en riskanalys av sin maskin. Därefter kan tillverkaren använda C-standard när den finns för vissa av dessa risker (eller alla). Detta ger honom överensstämmelse med direktivet vad gäller grundläggande krav och underlättar utformningen av den tekniska tillverkningsdokumentationen.

K 73 Tillverkaren är skyldig att bedöma riskerna för att identifiera alla de som är aktuella för hans

maskin. Han skall sedan konstruera och tillverka maskinen med hänsyn till den bedömningen. F 74 Punkt 3.6.3 a borde ändras. De uppmätta vibrationerna beror inte på tillverkaren utan på

operatörens sätt att använda maskinen. Det borde tilläggas "vibrationerna skall mätas när maskinen används på en påtagligt plan yta".

S 74 Detta tillägg i direktivet är onödigt, eftersom tillverkaren "skall ange maskinens

arbetsförhållanden under mätningarna" vilket betyder att han kan välja dessa förhållanden. Om det finns en Europastandard, är det den som fastställer förhållandena.

F 75 Är provbänkar för motorcyklar, bilar, etc. inom direktivets tillämpningsområde ? Ja. Denna utrustning består av flera delar, varav vissa är rörliga och monterade i ett visst syfte.

Fastän de inte har någon egen kraftkälla, får de kraft av det testade fordonet och utgör på grund av detta en påtaglig mekanisk risk.

F 76 1. Vad händer om direktivet inte har överförts till nationell rätt i tid ? 2. Kan en tillverkare sätta CE-märket på sin maskin, om direktivet inte har överförts till den

medlemsstats lagstiftning där han verkar? S 76 1. Direktivet träder i kraft det datum som fastställs av rådet. Direktivet ger förpliktelser åt

medlemsstaterna (speciellt att ändra sina gamla regler) men om en medlemsstat inte har överfört direktivet, skall de gällande reglerna för utsläppande på marknaden i den staten vara enligt de gamla reglerna. Men det räcker med att direktivet har överförts i en enda medlemsstats lagstiftning för att en tillverkare som verkar i en annan medlemsstat eller i utlandet skall kunna använda det. Han kan göra ett eventuellt fiktivt "utsläppande på marknaden" i den medlemsstat som har överfört direktivet och har sedan "fri rörlighet" till alla andra medlemsstater. I så fall har tillverkaren rätt att vägra att anpassa sig till de gamla reglerna i en medlemsstat som ännu inte har upphävt dem

2. Om direktivet har trätt i kraft och har överförts i en eller flera av de andra medlemsstaternas lagstiftning, kan en tillverkare som handlar enligt föregående stycken förse sin maskin med CE-märke.

K 76 Anm: När ett direktiv som en är europeisk rättsakt vunnit laga kraft (godkänts av rådet) och

trätt ikraft gäller direktivet även om en enskild medlemsstat ännu ej hunnit överföra detta direktiv till en nationell (harmoniserad) lag. Präcedensfall: Förbunbdsrep. Tyskland fick ersätta sina medborgare för kostnader som uppkommit genom en sådan situation. ”Tyskarna” hade inte hunnit ”harmonisera” rättsregeln om resebyråers skyldighet att ha försäkringar i fall att de gör konkurs så att de resande som vid tillfället befinner sig utomlands ”fraktas” hem. Förbundsrep.

F 77 Säkerhetskomponenter. Det finns många och varierande frågor på den punkten. De avser ofta den allmänna

definitionen och ibland särskilda komponenter. Här följer ett första utkast till sammanfattning. S.77 1. Grundbegrepp 1. 1. "Säkerhetskomponenter som släpps ut på marknaden separat" har inbegripits i

tillämpningsområdet speciellt för att de maskinanvändare, som skall förbättra säkerheten

Faq 18

(direktiv 89/655/EEG) och vars tekniska kompetens att välja komponenter i allmänhet är svagare än maskinkonstruktörernas. skall kunna skaffa sig anordningar som tillfredsställer dem. Förutom komponenterna i förteckningen i bilaga 4 är det tillverkaren av komponenten som - på grundval av definitionen i direktivet - försäkrar att det år en säkerhetskomponent enligt direktivet (tionde beaktandemeningen) genom att ange dess användning. Tillverkaren skall även informera om komponentens funktion.

1.2. "Utsläppande på marknaden" definieras (vägledning för ny tillnärmning) som det första

tillhandahållandet, mot betalning eller gratis, över en åsyftad vara på gemenskapsmarknaden för distribution eller användning på gemenskapsmarknaden. Tillhandahållandet täcker överlåtelsen av varan - det vill säga egendomsöverlåtelse av varan eller den fysiska överlåtelsen av tillverkarens vara till - antingen den som skall göra distribuera varan på marknaden, - eller slutanvändaren (privat eller yrkesmässigt)-

1.3 En säkerhetskomponent skall vara en komplett enhet som kan köpas färdig för att byggas

in i en maskin och som, då den är installerad, uppfyller en säkerhetsfunktion. Direktivet anger att en felaktighet i en säkerhetskomponent "är en fara för utsatta personers säkerhet och hälsa". Det finns många säkerhetskomponenter (kallade positiv säkerhet) vars felaktiga funktioner inte är en fara för utsatta personer. Man måste alltså förstå dessa termer som "vars felaktighet skulle äventyra maskinens säkerhetsfunktioner".

1.4 Förklaring i rådets protokoll av den 14 juni 1993: det är klart att nuvarande direktiv

(93/44/EEG) inte påverkar den fria rörligheten, vilket redan säkras i direktiv 89/3 ) 92/EEG för maskiner i vilka det ingår säkerhetskomponenter.

1.5 Europeiska organisationen för standardisering (CEN) har bildat en arbetsgrupp TGSC för

att ta reda på vad som måste standardiseras. Denna föreslår att standarderna behandlar "komponenter som valts ut bland dem som enbart är avsedda för en direkt säkerhetsfunktion enligt punkt 3 ). 13.1 i standarden EN 292-1 i syfte att uppfylla följande grundläggande krav som anvisas i direktivets bilaga 1 punkt 1.1.2 b andra strecksatsen:

Direkta säkerhetsfunktioner. En maskins funktioner där en ändring omedelbart skulle medföra skaderisk eller hälsofara. Det finns följande två kategorier direkta säkerhetsfunktioner: a) Egentliga säkerhetsfunktioner, som ar direkta säkerhetsfunktioner speciellt avsedda att

skydda säkerheten. EXEMPEL:

• funktion som förhindrar oavsiktlig igångsättning (låsningsanordning • funktion som förhindrar - att ett förlopp upprepas, • funktion med tvåhandsmanöverdon etc.

b) Funktioner som påverkar säkerheten, som är andra direkta säkerhetsfunktioner än egentliga

säkerhetsfunktioner. EXEMPEL:

• manuell manövrering av en farlig mekanism under inställningsfaser då skyddsanordningarna är satta ur funktion,

• reglering av fart och temperatur som bibehåller maskinen inom gränserna för en säker drift.

Ett ytterligare kriterium skulle kunna vara att säkerhetskomponenten inte spelar någon roll för

Faq 19

maskinens funktion. En del har anfört som motskäl till denna tolkning eftersom vissa säkerhetskomponenter både spelar roll för driften och en roll för säkerheten såsom till exempel strömfördelare för manövrering av pressar. Man kan knappast föreställa sig en användare av en press, som utan extern rådgivning själv ändrar sin press genom att anbringa en sådan anordning och denna invändning har alltså ingen grund i praktiken. TGSC anför som exempel:

• skyddsanordningar, • låsta skyddsanordningar, • låsningsanordningar, • system för att avlägsna rök eller giftigt damm. fästade vid maskinerna, • bullerskydd, • fallskyddsanordningar för taljor, • anordningar för lastkontroll på lyftredskap, • system för nödstopp eller deras förreglingar, • självstängande ventil för hydrauliska system,

2, Konsekvenser 2.1 Ett pulvriseringssystem i en installation för ytbehandling är inte en säkerhetskomponent.

Det är själva maskinens funktion som förhindras om systemet tas bort. 2.2

• en nödstoppsanordning, • skydd som åsyftas i punkt 1.4... i bilaga 1 • skyddsanordningar som åsyftas i punkt 1.4.3 i bilaga 1 • säkerhetsbälten som åsyftas i punkt 3.2.2. • anordning för lastkontroll som åsyftas i punkt 4.2.1.4 • dödmansreglage i punkt 5.5 • fallskyddsanordningar som åsyftas i punkt 6.4.1

2.3 Det finns mindre tydliga fall för vissa komponenter som inte alltid är specialkonstruerade

endast för säkerhetsfunktioner såsom:

• dörr- eller ventillås, • anordning för rörelsebegränsning, • anordningar som förhindrar urspårning som åsyftas i punkt 4.1.2.2, • etc. och det är komponenttillverkaren som ger dessa komponenter en

säkerhetsfunktion. 2.4 Andra förreglingar än tvåhandsmanöverdon (bilaga 4) avsedda att uppfylla en

säkerhetsfunktion är säkerhetskomponenter om de släpps ut på marknaden separat, men de behöver inte genomgå typkontroll.

2.5 Den förteckning som anges mellan parenteserna i punkt B 1 i bilaga 4 är inte en

uttömmande förteckning utan en exempelförteckning, 2.6 Lyftlinor är inte säkerhetskomponenter, för utan Ena har inte maskinen någon funktion. Vi

skall emellertid inte glömma att lyftlinor omfattas av 6ven i punkterna 4.1.2.4 och 4.3. 1. 2.7 När en säkerhetskomponent i bilaga 4levereras direkt till användaren för utbyte av en

identisk komponent på ursprungsmaskinen av tillverkaren av ursprungsmaskinen eller på hans instruktion skall den inte genomgå förfarandena i direktivet, Det gäller en reservdel som inte omfattas av artikel 1.2.3. Däremot om maskinen har levererats utan säkerhetskomponent eller

Faq 20

med en annan komponent och komponenten levereras separat, omfattas den av direktiv 93/44/EEG (andra ändringen av direktiv 89/392/EEG). Den skall alltså överensstämma med direktivet och eftersom den är åsyftad i bilaga 4 skall den antingen överensstämma med harmoniserad standard eller ha genomgått en EG-typkontroll och skall åtföljas av en EG-försäkran om överensstämmelse.

F 78 Vilka är de material som likställs med trä eller kött som åsyftas i bilaga 4 ? S 78 Beträffande trä är det grundläggande kravet 2.3 1 bilaga 1 tydligt: "material med fysiska och

tekniska egenskaper liknande de hos trä, t.ex. kork, ben, hårdgummi, hårdplast. Beträffande kött är det fisk och djupfrysta livsmedel.

F 79 Skall överfräsmaskiner omfattas av punkt 7 i bilaga 4 "bordfräsmaskiner med vertikal spindel S 79 Förteckningen i bilaga 4 är uttömmande och skall inte tolkas. Följaktligen omfattas inte

överfräsmaskiner inklusive handmatade överfräsmaskiner av bilaga 4. F 80 Bilaga 4 punkt 4 åsyftar bandsågar. Det finns sågar med rak klinga men inte med "ändlöst"

band. Omfattas de av punkt 4 ? S 80 Förteckningen i bilaga 4 skall tas i sin strikta bemärkelse bandsågar är sågar med ändlöst

band. F 81 Vilken exakt begränsning har punkt 15 i bilaga 4, lyftbryggor ? S 81 Man menar med lyftbrygga en fast anordning som konstrueras för att lyfta fordon så att

reparationer och underhåll under fordonen underlättas. Följande anordningar, bland annat, ingår ej:

• gaffeltruckar som används för att lämna av fordon på högt belägna fasta

arbetsstationer, • hissverk i parkeringshus. • domkrafter, • tippningsanordningar för fordon.

F 82 Det finns bultpistoler som använder kraften från en explosion av en blandning av luft och

propangas. Denna explosion utlöses av en gnista. Omfattas dessa pistoler av direktivet och om så är fallet vilken certifieringsprocedur skall de genomgå ?

S 82 Pistolerna omfattas av direktivet om maskiner och den krävda certifieringsproceduren är en certifiering av tillverkaren själv utan typkontroll (modul A).

F 83 Är det krav på teknisk tillverkningsdokumentation för lyfttillbehör ? Å andra sidan kan krav 4.4.1 ställa till med allvarliga praktiska problem. Vad gäller schacklar

? behövs till exempel 6 sidor rör en bruksanvisning som överensstämmer med standarden och med tanke på de administrativa kostnaderna för tryckning, kostar dessa mera än schackeln! Aktuell praxis är att hänvisa till katalogen och vi anser att kravet är uppfyllt om tillverkaren har infört den totala anvisningen i sin katalog eller varje annat dokument som överlämnas till användaren på samma gång som tillbehören levereras.

S. 83 Lyfttillbehör omfattas av direktivet och det skall finnas en teknisk tillverkningsdokumentation

om dem hos tillverkaren (låt oss påminna om att det finns mycket få grundläggande krav rörande tillbehör och att standardiseringen är mycket genomgripande inom denna sektor, vilket gör det möjligt i de flesta fall att dra ner dokumentationen till ett minimum). Beträffande den anvisning som skall åtfölja vare kommersiell leverans av delar, verkar det överdrivet att säga att det behövs 6 sidor för att uppfylla krav 4.4.1 i fråga om schacklar:

Faq 21

standarden är inte obligatorisk och det verkar som att en sida i A4-format skulle räcka för att ge schackelns användningsklass (och eventuella överensstämmelser med en annan klass) samt anvisningar om användningsmiljö och för de periodiska omprovningarna. Om det är billigare att samla dessa uppgifter i en katalog på arbetsplatsen, måste katalogen vara översatt och det får inte finnas någon möjlighet till misstag mellan katalogens varor och det använda tillbehöret.

F 84 En maskin som är tillverkad i en medlemsstat används i en annan medlemsstat. De lokala

myndigheterna tvivlar på överensstämmelsen med vissa grundläggande krav. Hellre än att omedelbart förbjuda att maskinen används, kan de emellertid inom ramen för direktivet om maskiner be tillverkaren att få tillgång till den tekniska tillverkningsdokumentationen rörande de grundläggande kraven. Är det riktigt ?

S 84 Denna möjlighet är helt visst att föredra framför ett omedelbart anförande av skyddsklausulen. Medlemsstaten måste emellertid motivera sin begäran (se bilaga 5) med noga angivna tvivel

på att en eller flera väl identifierade grundläggande krav inte uppfyllts.Om den inte blir tillfredsställd (tillverkaren svarar inte) kan medlemsstaten i fråga tillämpa skyddsklausulen och informera kommissionen.

F 85 Direktivet utesluter fartyg, rörliga offshore enheter samt utrustningen ombord på dessa fartyg

eller enheter. Hur är det med flytande Produktionsfartyg och ändra enheter som är fast utplacerade ?

S 85 Direktivet om maskiner utesluter fartyg och rörliga offshore enheter därför att de täcks av

IMO konventionerna om säkerhet. Beträffande produktionsfartyg offshore är frågan om de är fast utplacerade (i så fall skall direktivet tillämpas) eller inte. Eftersom dessa enheter, under drift, är fast utplacerade och IMO:s regelverk inte täcker borrnings - och produktionsutrustning, föreslås att produkter som enbart är avsedda för borrning och tillverkning och som inte har något att göra med normal verksamhet på ett fartyg, skall omfattas av maskindirektivet.

F 86 Fartyg samt utrustning ombord på dessa fartyg är uteslutna från direktivets

tillämpningsområde. Hur är det med lyftslinga av vävda textilband avsedda för på - och avlastning av fartyg ?

S 86 Lyftslinga av vävda textilband är varor som serietillverkas avsedda att användas allmänt och

fortlöpande. De är inte konstruerade för fartyg, Produkten kan vara rederiets egendom och följer med fartyget, men ur säkerhetshänseende kan den inte sättas på samma plan som en slinga som tillhör ett stuveribolag. Engångsslinga som omgärdar lasten från avgångsplatsen till slutmålet är en del av lasten. Det underlättar lyft och är inte begränsat till lastning av och på fartyg. Man kan följaktligen anse det som lyfttillbehör och ta med det i direktivet (kraven om dessa produkter finns i kapitel 4 i bilaga 1). Det händer emellertid att en slinga i textilmaterial är speciellt tillverkat för att användas enbart på havsgående fartyg, till exempel för på - och avlastning av fartyg. Dessa produkter kan uteslutas så länge som man har klara anvisningar om deras användning,

F 87 Hur tolkar kommissionen artikel 8.6 ? S 87 Enligt artikel 8.1 måste tillverkaren (eller dennes representant inom verkställa de förfaranden

som fastställs i direktivet. I artikel 8.6 fastställs att om varken tillverkaren eller dennes representant uppfyller kraven i föregående stycken, faller dessa krav på den som släpper ut maskinen eller säkerhetskomponenten på marknaden. Av verbet "måste" i artikel 8.1 och av de olika punktemas ordningsföljd framgår att det måste finnas ett tungt vägande skäl för tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen att inte uppfylla kraven. Vilka skäl kan det röra sig om? Det är inte möjligt att tillhandahålla en uttömmande lista. En tillverkare

Faq 22

inom gemenskapen eller dennes representant inom gemenskapen kan inte åberopa artikel 8.6 för att undvika åligganden genom att överföra ansvaret för godkännandeförfarandet till användaren. Det är bara ansvaret för översättning av instruktionerna och av olika märkningar på maskinen som kan delegeras till den person som släpper ut maskinen på marknaden i det språkområde som är aktuellt.

K 87 Anm: Se originallydelse i 89/392 betr rubricerade artikel 8. F 88 Hur påverkar gemenskapens lagstiftning laboratorieutrustning ? S 88 Man bör inte fästa någon vikt vid benämningen laboratorium, eftersom ett sådant inte kan

definieras precist. Med laboratorieutrustning avses mekanisk och/eller elektrisk utrustning som är utformad för yrkesmässig bruk vid analyser, mätningar, kontroller eller tester och annan tillbehörsutrustning. Detta omfattar utrustning för laboratorier för maskinteknik, värmelaboratorier, vetenskapliga instrument, testmaskiner, etc. Om en sådan maskin eller sådan utrustning motsvarar en definition i direktivet (samling av komponenter varav minst en är rörlig, närmare angiven funktion) och om den levereras av tillverkaren färdig för användning, måste den certifieras som överensstämmande med maskindirektivet och i tillämpliga fall med andra direktiv.

Även följande fall kan förekomma: Maskiner med tillbehör, dvs. standardmaskiner som måste

utrustas med sensorer, kameror etc. När sådana tillbehör monteras, måste skydden eller andra säkerhetsanordningar demonteras. Sådan användning som tillverkaren inte förutsett omfattas av direktiv 89/655/EEG. Provbänkar som tillverkas i ett laboratorium eller ett forskningscenter och som används för mycket varierande repetitiva tester, eller enskilda tester, och som demonteras när testerna är klara. Sådana provbänkar tillverkas med de medel som laboratoriet förfogar över.