Om liturgin i San Marcobasilikan i VenedigE5gra%20hyll...nisi videret Christum dominum. Et cum inducerent puerum in templum, IN MEDIO TEMPLI TUI, -att han ej skulle skåda döden förrän

RITVA MARIA JACOBSSON

Om liturgin i San Marcobasilikan i Venedig

Venedig är enastående i hela världen och San Marcobasilikan är unik -naturligtvis. Finns det någon kyrka i Västeuropa, där kupoler och kapell, marmor och mosaiker, skulpturer och bilder, guld och juveler har bragts samman på ett sådant sätt, i en osannolik, närmast barbarisk prakt?

En rimlig fråga inställer sig hos besökaren: Hur firade egentligen de människor, som lät bygga detta sagolika tempel - och som betalade för det - sina gudstjänster? Var deras liturgi lika praktfull och lika bysantinskt inspirerad som deras kyrka?

Tack vare de magnifika volymerna Musica e Liturgin a San Marco av Giulio Cattin finns det numera goda möjligheter att få en detaljerad uppfattning om de sjutton bevarade liturgiska handskrifterna från basilikan, deras innehåll, utseende och särdrag. Här finns ett rikt material för konsthistoriker -många är rikt illuminerade - och för musikvetare, tack vare musiknotationen.

I den här framställningen är det emellertid bara några liturgiska texter, som står i centrum: dock skall vi också våga att utifrån studiet av dessa texter dra några slutsatser av mera generellt slag.

Kanske är det graduale från första hälften av 1200-talet, som ganska nyligen visade sig vara skrivet för just San Marco, det allra intressantaste textvittnet. Det gäller alltså en handskrift, som innehåller sångerna för mässan; den ligger i Berlin (Berlin, Staatsbibliothek Preussischer Kultur-besitz, Mus. Ms 40608). Några texter, försedda med musiknotation och sjungna i mässan, är unika för denna bok eller på ett speciellt sätt bearbetade för den. Våra första exempel tillhör den föreskrivna repertoaren för en latinsk mässa:

För evangelisten Markus, stadens skyddspatron, skapades i Venedig en ny introitusantifon, alltså ingångssång för mässan. Nästan alla redan existerande introitussantifoner var bibliska, de flesta tagna ur Psaltaren. Men speciellt i Italien kunde man ibland tillåta sig andra texter. Ett sådant undantagvar komponerat för den helige Benedictus av Nursia, och detta hade man i Venedig efterbildat för S. Markus; melodin är precis densamma.1

162 RITVA MARIA JACOBSSON

Introitusför S.Benedictus Vir Dei Benedictus gloriam mundi despexit et reliquit,

quoniam Dei spiritus erat in eo.

Introitusför S. Marcus: Vir Dei beatus Marcus, Christi evangelista magnus, apostolorum socius, auctor Auctoris optimus.

Vers:

Qui fremitu leonis regem regum fremuit, cunctis gentibus declaravit.2

Guds man Benedictus ringaktade världens ära och övergav den, eftersom Guds ande var i honom.

Guds man, den salige Markus Kristi store evangelist, apostlarnas följeslagare, Skaparens bäste författare.

Han som med ett lejons rytande prisade konungarnas konung, förkunnade honom för alla folk.

Texten (fol 43v) börjar lika osofistikerat som sin förlaga, men den mynnar ut i två ordlekar, som inte är helt lätta att uppfatta. Först: auctor, "upphovsman", har i den här texten två betydelser, "skapare", alltså Gud, och "författare", alltså evangelisten Markus. Vidare or detfremere: evangelistsymbolen för Markus är ju lejonet, något som ingen Venedigbesökare kan undgå att lägga märke till. Ett lejon ryter, men det latinska verbet fremere kan också betyda "tala" och "prisa".3

Den här mycket speciella introitusantifonen är alltså unik för San Marco och har sjungits vid den fest, Translatio, där man firade att evangelistens reliker fördes över till Venedig från sin ursprungliga grav i Alexandria.4

En annan av de liturgiska genrer i mässan, som även den oftast har ett bibliskt ursprung, är alleluiaversen, sjungen mellan det upprepade alleluia, vilket inleder evangeliet. Här finner vi likaledes två unika kompositioner för San Marco. Den första tillhör translationsfesten den 31 januari (fol 43v):

Exultet celum et tellus laudibus hane diem in honorem Marci presulis.

Må himmelen och jorden prisa denna dag i lovsånger till biskopen Markus ära.

Den andra alleluiaversen sjöngs vid evangelisten Markus huvudfest, 25 april (fol 130):

Venit quidem Iesus Christus et locutus est beato Marco: pax tibi Marce, evangelista meus.

Men Jesus Kristus kom och talade till den salige Markus: Frid vare dig, Markus, min evangelist!

OM LITURGIN I SAN MARCOBASILIKAN I VENEDIG 163

Den första alleluiaversen är traditionell i sin liturgiska stil och med sin fo-kusering på festdagen och på helgonet.5 Den andra är däremot ett ordagrant citat ur helgonets vita och kräver nästan kontexten: Markus var satt i fängelse, när på natten Kristus besökte honom. Just denna korta text finns citerad bland annat som inskrift på olika ställen i Venedig.6

Men San Marcogradualet innehåller också sånger, som inte tillhör den obligatoriska repertoaren för mässan, nämligen troper och sekvenser.7

Troperna tycks ha sjungits i allt mindre utsträckning efter 1100-talet, och det finns knappast någon så sen handskrift, vilken innehåller en så komplett uppsättning troper som Berlin Mus Ms 40608. Inte mindre än 18 fester har försetts med troper: de förekommer inom jul- och påskcykeln, för två Mariafester, för kyrkoinvigningsfesten och för Johannes Döparen, aposteln Petrus, martyren Laurentius, biskopen Martin, aposteln Andreas och för alla helgons fest. Men för evangelisten Markus finns inga troper alls!

En handskrift med fullt utbyggd troprepertoar, där den lokala kyrkans och stadens speciella skyddshelgon överhuvud inte finns representerad med egna troper, kan tyckas märklig. En förklaring skulle kunna vara att gradualet är en så konservativ bok och att Markuskulten är relativt sen, ungefär från 1100-talet. En annan förklaring vore att huvudfesten den 25 april infaller under påsktiden, då specifika helgontexter är mycket begränsade.

Troprepertoaren i San Marcogradualet består av vissa i hela det kristna Västeuropa mycket vitt spridda troper, av andra som är gemensamma för repertoarerna norr om Alperna och för Italien (Sankt Gallen-inflytandet dominerar här), och av några rent italienska troper. Det finns flera komplex av troper (troperingar för en enda fest), som innehåller delar från olika områden - och från skilda kontexter.

I detta sammanhang skall vi bara studera de troper, vilka har en speciell form för Venedig eller vilka är unika för Venedig. Vi börjar med den trop-text, som inleder introitusantifonen till julnattens mässa:

9v (In nativitate domini) Vid Herrens födelse "In nocte Tropha" "Trop under natten" Alleluia Alleluia Alleluia. Alleluia Alleluia Alleluia. In Bethleem Iude salvator natus est. I Betleem i Juda är frälsaren född. Herodes turbatus est; totus mundus Herodes är upprörd; hela världen

gaudet. fröjdas. Iohannes testificat super ripam Iordanis: Johannes vittnar vid Jordans strand: Qui post me veniet, ante me factus est, Han, som skall komma efter mig, skapa

de före mig, Cuius non sum dignus corrigiam solvere. vilkens skorem jag icke är värdig att

upplösa.


"ad missam" DOMINUS DIXIT AD ME: FILIUS MEUS ES TU, EGO HODIE GENUI TE.

"vid mässan" HERREN SADE TILL MIG: DU ÄR MIN SON. IDAG HAR JAG FÖTT DIG. (Ps.2,7)

In Bethleem lude är unik som trop. I själva verket har texten förts över både från en annan genre och från en annan fest. Det handlar ursprungligen om en så kallad antiphona ante evangelium, för Epifaniafesten (trettondagen). Den okonstlade, berättande stilen är påfallande. Fem namn förekommer i tro-pen Bethleem, lude, Herodes, Iohannes, Iordanis, och det finns rim och paralleller, salvator natus est, Herodes turbatus est, factus est. Antitesen är enkel och klar: "Herodes är upprörd. Hela världen fröjdas." Av de fem versraderna handlar tre om Johannes Döparen, ett ämne som passar bättre för Epifania, eftersom denna fest ursprungligen firade inte bara de tre vise männen utan också Jesu dop i Jordan och bröllopet i Kana.8 Men den första versraden koncentreras på Frälsarens födelse i Betlehem, och den blev naturligtvis skälet till att den okände venetiatanske troparrangören gjorde en jultrop av en epifania-antifon.

Också tropen till Purificatio, det vill säga Kyndelsmässan den 2 februari, är hämtad från en annan genre: hela den texten förekommer som ett respon-sorium med verser för processionen vilken inleder firandet av Kyndelsmässan (CAO 7537). I detta fall är texten helt biblisk, hämtad ur Lukasevangeliet:9

fol 46 (In purificatione sancte Marie) "Tropha" 1 Responsum accepit Symeon

a spiritu sancto -SUSCEPIMUS, DEUS, MISERICORDIAM TUAM-

Ett svar mottog Simeon av den Helige Ande -VI HAR TAGIT EMOT, O GUD, DIN BARMHÄRTIGHET-

- Non visurum se mortem, nisi videret Christum dominum. Et cum inducerent puerum in templum, IN MEDIO TEMPLI TUI,

-att han ej skulle skåda döden förrän han sett Kristus, Herren. Och då de förde in gossen i templet,

I DITT TEMPELS MITT,

3 Accepit eum in ulnas suas et benedixit deum et dixit: SECUNDUM NOMEN TUUM, DEUS, ITA ET LAUS TUA . IN FINES TERRE

mottog han honom i sina armar och välsignade Gud och sade: SÅSOM DITT NAMN, O GUD,

SÅ NÅR OCK DITT LOV INTILL JORDENS ÄNDAR.


4 Nunc dimittis, domine, Nu låter du, Herre, servum tuum in pace. din tjänare fara hädan i frid.

IUSTITIA PLENA FULL AV RÄTTFÄRDIGHET EST DEXTERA TUA. ÄR DIN HÖGRA HAND.

(Ps 48, 10-11)

Troptexten både inleder och interfolierar den liturgiska bastexten, introitus, som alltså är uppdelad i inte mindre än fyra olika segment. Scenen från Lukasevangeliet föreställer den gamle Simeon, som i templet möter Jesus-barnet när föräldrarna för den föreskrivna reningsceremonin för honom-dit. Det sista tropelementet, Nunc dimittis, är den gamles yttrande, alltså början på den så kallade Simeons lovsång. Denna lovsång tillhör den fasta repertoaren i kompletoriet, den sena kvällsgudstjänsten, och är alltså en sång som präster och klosterfolk kunde utantill och sjöng varje dag.

Den gammaltestamentliga texten, ur Psaltaren, hade en gång valts för detta liturgiska sammanhang på grund av orden Suscepimus misericordiam tuam in medio templi tuo. Troperingen, som alltså inte utgör någon nydiktning, är ett sätt att tolka denna psaltartext så att den syftar på dagens firnings-ämne. Syntaktiskt sett har hopfogningen av de gammaltestamentliga och nytestamentliga texterna inte riktigt lyckats, eftersom de två första elementen blir fristående från bastexten. Men den innehållsliga parallellen, Misericordiam och Christum dominum, är talande nog. Vidare utgör introituspassagen in medio templi tuo en perfekt apposition till Lukastextens in templum.

Det är intressant att notera en rad små olikheter gentemot Vulgatatexten, till exempel originalets Christum domini, i den svenska bibelöversättningen "Herrens smorde", som i troptexten blivit Christum Dominum, "Herren Kristus", vilket är ett mera frekvent liturgiskt uttryck.

En effekt av att troptext och introitustext har flätats samman är att den gamle Simeons enkla yttrande insätts i ett större bibliskt sammanhang av lovprisning.

Denna San Marcotropering har en motsvarighet i en enda annan bevarad handskrift, från Ravenna, (Modena Biblioteca Catedrale O 7), som är äldre än San Marcoboken. Där är emellertid inledningen helt annorlunda och består av en av de mest spridda Kyndelsmässotroperna som existerar:

Adest alma virgo parens, Här är den hulda jungfrun, den födande, adest verbum caro factum; här är ordet som blivit kött; proclamemus omnes laudem låt oss alla förkunna lovet in excelso caelo patri: till Fadern i den höga himmelen: SUSCEPIMUS, DEUS... VI HAR TAGIT EMOT, O GUD...10


Bastexten är i Ravennahandskriften uppdelad bara i tre segment, och trop-texten är kortare och enklare och indelad på ett annat sätt än i den yngre Venedighandskriften.11 Vi vet inte vilka mellanled som har funnits, men det verkar sannolikt att tropförfattarna var och en har bearbetat den kända responsorietexten på sitt eget vis - idén eller förlagan måste ha varit gemensam för dem. Antagligen har det funnits ytterligare sådana bearbetningar, vilka nu är försvunna.

Följande trop, till aposteln Petrus, har korta och enkla tropelement:

fol 155 "In die sancti Petri Tropha" "På den helige Petrus dag trop"

1 Beatus Petrus apostolus Den salige aposteln Petrus

divine nutu clementie liberatus befriad genom den gudomliga mildhetens vilja

ad se reversus dixit: kom tillbaka till sig själv och sade: NUNCSCIOVERE NU VET JAG SANNERLIGEN QUIA MISIT DOMINUS ATT HERREN HAR SÄNT ANGELUM SUUM. SIN ÄNGEL.

De manu laqueantis predonis eruit me, ET ERIPUIT ME DE MANU HERODIS.

Från den snärjande rövarens hand hjälpte han mig OCH HAN FRÄLSTE MIG FRÅN HERODES HAND.

Sua pietate ab omni expectaculo mortis liberavit me ET DE OMNI EXPECTATIONE

PLEBIS IUDEORUM.

I sin godhet befriade han mig från all fruktan för döden OCH FRÅN ALLT MAN FRUKTADE FRÅN JUDARNAS FOLK. (Apgl2, 11)

Troptexten står inte bara den introitustext ur kapitel 12 av Apostlagärningarna (som handlar om hur Petrus befriades ur fängelset), Nunc scio vere, mycket nära, utan den är också nära besläktad med andra Petrustroper. Ja, man kan snarast säga att det handlar om en bearbetning av en mycket spridd trop text:

Divina beatus Petrus ereptus clementia ad se reversus dixit:

Beatus Petrus apostolus divine nutu clementie liberatus ad se reversus dixit:

NUNC SCIO VERE


Divina beatus Petrus, är egentligen ett litet underverk av poetisk koncentration.12 Beatus Petrus står i texten omgiven av orden divina, "gudomlig" (det allra första ordet i texten), och clementia,"mildhet" - en finess som helt försvinner i Venedigversionen. Denna är snarast en banalisering.

Intressant är också tropelement 3: Orden expectaculo mortis är en reflex av EXPECTATIONE PLEBIS IUDAEORUM från introitustexten. Det latinska uttrycket DE OMNI EXPECTATIONE PLEBIS IUDEAOR UM är egentligen inte lätt att förstå; i 1917 års bibelöversättning "allt det som det judiska folket hade väntat sig". Men varför har man använt det ovanliga och oklassiska ordet expectaculum, som egentligen inte betyder "förväntan" eller "hot, fruktan" utan "åsyn" eller "spektakel, drama", i stället för det mera normala expectatio? Handlar det bara om stavelseantal? Eller har det att göra med en förkärlek för ovanliga och speciella ord?

Man kan kanske tycka att expectaculo mortis passar bättre än expectatio Iu-daeorum i ett liturgiskt sammanhang. Texten tycks ha transformerats till någonting som mässfirarna skulle ha kunnat förstå som hänvisande till dem själva: "I sin godhet befriade han mig från all dödens anblick" - (eller kanske man uppfattade det som från "all dödens hot").

Allhelgonafesten inleds med Gaudeamus, en av de mycket få ickebibliska introitusantifonerna. I San Marco är detta introitus utsmyckat med tropelement av olika typ:

fol 190 (Omnium sanctorum) "in die Tropha"

1 Sollempnitatem venerandam Den vördnadsvärda högtiden omnium sanctorum för alla helgon, decus perpetuo är en ära som vi må fira colamus affectu, med ständig hängivenhet laudibusque devotis och med innerliga lovsånger celebremus ovantes, jublande må vörda, et letis vocibus och med glada röster GAUDEAMUS OMNES MÅ VI ALLA GLÄDJA OSS I

IN DOMINO. HERREN. 13

2 Ipsum cordibus solum canamus Endast honom må vi i våra hjärtan besjunga

DIEM FESTUM CELEBRANTES, FIRANDE FESTDAGEN,

3 Non escis, epulis vel luxu Inte med måltider, gästabud eller överdåd

sed amore spiritus utan i Andens kärlek SUB HONORE TILL ÄRA FÖR


SANCTORUM OMNIUM, ALLA HELIGA,

Qui in axe stelligero reddunt melos altissimo, DE QUORUM SOLEMNITATE GAUDENT ANGELI.

Vilka i den stjärnbärande himmelen bringar sång till den allrahögste, ÖVER VILKAS HÖGTID ÄNGLARNA GLÄDER SIG.

5 Celi cives celebrant leta festa que instant ET CONLAUDANT FILIUM DEL

6 Hodie exultent celicole, et nos christicole GAUDEAMUS....

Himmelens invånare firar de glada fester som stundar OCH LOVSJUNGER GUDS SON.

Idag må himlainvånarna jubla och vi, Kristusdyrkarna, MÅ GLÄDJA OSS....

1) Det inledande elementet är av en traditionell typ: Själva festen är huvudtemat, åtföljt av uppmaningen att fira och att sjunga. De lovprisande orden är hopade, samtidigt som det finns språkliga egendomligheter: decus får uppfattas som en apposition till objektet sollemnitatem, verben colamus, celebremus och GAUDEAMUS som samordnade och de tre ablativuttrycken perpetuo affectu, laudibus vocibus respektive letis vocibus som formellt hörande till var sitt verb. Detta tropelement är typiskt för en genre där texten formas efter en färdig melodi: den syntaktiska stringensen är svag och en rad uttryck av ornamentskaraktär är ganska löst sammanfogade.

2) Det andra elementet, som fortsätter temat i introitus, tillfogar en nyans av innerlighet med sin hänvisning till hjärtats lovsång. Det kan tilläggas att ordet solum formellt kan betyda både "endast honom", "endast i våra hjärtan" och "endast sjunga".

3) Även det tredje elementet tar upp lovprisandemotivet och utgör en fortsättning av den föregående introitustexten DIEM FESTUM CELEBRANTES, men texten nyanserar detta tema genom att precisera det riktiga sättet att fira. Non escis är en Paulusallusion: Non est regnum dei esca etpotus sed iustitia etpax et gaudium in spiritu sancto (Rom 14, 17).

4) Det unika fjärde elementet Qui in axe stelligero innehåller ett ganska sofistikerat uttryck från i Statius (Silvae 33, 77), stelligeraxis, vilket Prudentius senare utnyttjat (Hamartigenia 906). Det grekiska ordet melos, "sång, melodi", finner vi inte sällan i troper och sekvenser vid sidan av de närmast synonyma carmen, cantus etc.

5) Celi cives utgör en reflex av änglarna från den del av introitustexten, vilken föregår tropen, GAUDENT ANGELI. Samtidigt anspelar himlainvånarna naturligtvis också på helgonen. Festtemat återkommer, likaså verbet fira, celebrant, infogat i en allitteration på tre ord.


6) Det sista elementet, Hodie exultent, är unikt, även om både det första och det sista uttrycket förekommer i en mängd troper; kontrasten celicole -christicole finns i en av de allra mest berömda av alla existerande troper, Quem quaeritis in sepulchro.15 Ordet caelicola "himlainvånare" tillhör det klassiska latinet och kunde användas om de olympiska gudarna. I den medeltida efterbildningen christicola,"Kristus-dyrkare", har emellertid det verb, som substantivet är bildat av, colere, "odla, bo" snarare den överförda betydelsen, "dyrka".

Det skall tilläggas att flera av tropelementen genom rimmen och det regelbundna stavelseantalet har en versstruktur. 16

Denna trop har en ganska komplicerad texthistoria. För det första är Sollempnitatem venerandam en parafras på en trop för Jungfru Marie födelse:

Nativitatem venerandam sanctae genitricis dei perpetuae virginis Mariae laudibus devotis celebremus canentes et laetis vocibus GAUDEAMUS...

Denna parafraserade troptext förekommer i bl a Minden, Regensburg och Eichstätt.

För det andra är element nummer 4, Qui in axe, som är unikt för Venedig, i sin tur en parodi av en omarbetning:

Quae sola femina peperit sine commixtione

Qui soli domino cogniti possunt esse per nomen

Qui in axe stelligero reddunt melos altissimo

Quae sola är en Marie födelse-trop, och Qui soliae, är alltså en efterbildning av denna för alla helgons fest. Båda är funna i i de östfrankiska handskrifterna Berlin 11, Kassel 25, Oxford 27 och Kremsmunster 309. San Marco-gradualets "tredje version" har en mera retorisk text. Alla tre versionerna har 16 stavelser.

Både i metoden att placera in nya element i en given tropserie och i de många individuella textvarianterna kan man klart förnimma hur en arr-


angerande hand har varit verksam i Venedig. Emellertid blir hela trop-komplexet med de sex olika element, som inplacerats i det segmenterade introitus, trots allt en sammanhållen poetisk enhet. Denna enhet åstadkoms framför allt av lovsångstemat, som är upprepat i varje element utom ett enda: colamus, celebremus ovantes (1), canamus (2), reddunt melos (4), celebrant (5), exultent (6). De venetianska bidragen är knappast särskilt originella, om man undantar det fjärde elementet med det klassiska uttrycket in axe stelligero.

Också den unika S. Martintropen är tämligen komplicerad; i motsats till Petrustropen är den, såvitt man kan se, inte en omarbetning av andra tro-per till samma festämne.

fol 192 "In sancti Martini confessoris Tropha"

Hec est dies celestis; Detta är den himmelska dagen; micat iubare helgad glänser den av strålglansen Martini presulis vilken biskop Martins sacrata obitus, död har givit den, de quo quidam preditus sapientia honom om vilken en man fylld av

vishet hane olim protulit sententiam: fordom framförde denna mening: STATUIT El DOMINUS HERREN SLÖT MED HONOM TESTAMENTUM PACIS ETT FÖRBUND AV FRED; Quam mente amplectendo sedula genom att omfatta den med ivrigt

sinne adeptus est honoris eulmina, ut idem sapiens asseverat: ET PRINCIPEM FECIT EUM

nådde han ärans höjder, såsom samme vise man bedyrar: OCH TILL EN FURSTE GJORDE HAN HONOM

Celicolarum in monarchia fine carenti in secula, UT SIT ILLI SACERDOTII DIGNITAS IN ETERNUM.

i himlainvånarnas konungarike som saknar ände i alla tider, ATT HAN MÅ INNEHA PRÄSTÄMBETETS VÄRDIGHET I EVIGHETER. (Eccli 45,30)

Ordet obitus i det första elementet alluderar på ett särskilt sätt på S. Martin, eftersom ordet förekommer i Martinsvita av Sulpicius Severus; just den texten används för övrigt som ett alternativt introitus i Italien:

Beatus Martinus obitum suum longe ante prescivit


dixitque fratribus dissolutionem sui corporis imminere quia indicavit se iam resolvi. 17

Just i San Marcogradualet förekommer faktiskt detta introitus till Martinsfesten, dock utan några troper.

Det finns också i de två första tropelementen genom orden sapientia/ sa-piens en anspelning på källan för introitus, Statuit ei Dominus, vilken alltså är boken Jesus Syraks vishet (Ecclesiasticus 45, 30). Det är sålunda denne bibliske författare som av tropförfattaren har karakteriserats som "den vise".

De tre tropelementen innehåller en rad ovanliga ord som micat iubare, obitus, amplectendo, celicolarum in monarchia och fine carenti (det sistnämnda i stället för det brukliga sinefine). Texten uppvisar ett visst syllabiskt mönster: det sista elementet innehåller vad som skulle kunna tolkas som tre rytmiska adonius-verser (eller hexameterslut): celicolarum - in monarchia -fine carenti. Det finns också ett antal rim och assonanser: celestis -presulis; sapientia - sententiam - sedula - culmina - asseverat - monarchia - secula, och även allitterationer: preditus sapientia -protulit sententiam. Det är vidare slående hur denna troptext saknar sådana stående formler, till exempel uppmaning att lovsjunga, vilka man så ofta möter i andra troper.

Slutligen finns det en ytterligt enkel trop för aposteln Andreas:

fol 196 "In die sancti Andree Tropha" "På den helige Andreas dag" 1 Hodie amicus dei

et apostolus Andreas civis sanctorum est ingressus. MICHI AUTEM NIMIS HONORATI SUNT.

2 Domestici dei exaltati sunt nimis AMICI TUI, DEUS. NIMIS CONFORTATUS EST PRINCIPATUS EORUM,

Idag har Guds vän och apostel Andreas ingått i de heligas rike. MEN FÖR MIG HAR DE BLIVIT HÖGELIGEN HEDRADE, Guds husfolk har upphöjts, högeligen, DINA VÄNNER, GUD. HÖGELIGEN HAR DET STÄRKTS, DERAS VÄLDE,

Et glorificati in solio sancto. p.DOMINE PROBASTI ME ET COGNOVISTI ME. MICHI AUTEM....

och de har ärats i den heliga tronen. HERRE, DU HAR PRÖVAT MIG OCH KÄNT MIG. MEN FÖR MIG... (Ps 138, 17)18

Den mycket traditionella inledningen Hodie, vidare helgonkategorin och namnet, apostolus Andreas, liksom perspektivet av den helige i himmelen är vad som utgör det enkla innehållet i denna text.


Amicus dei (1) återspeglar orden i introitus AMICI TUI, och exaltati sunt nimis (2) är parallella med NIMIS HONORATI SUNT, liksomglorificati (3). Men det finns också klara ekon av andra bibeltexter: et amicus Dei appellatus est (lac 2, 23) samt estis cives sanctorum et domestici Dei superaedificati super fundamentum apostolorum et prophetarum (Eph 2, 19-20). Allitterationerna amicus - apostolus - Andreas; domestici Dei; solio sancto är också slående.

Det är intressant att apostelns övergång till himmelen är uttryckt med det ganska ovanliga civis sanctorum est ingressus. I medeltidslatin finner vi inte sällan verb som uttrycker riktning utan preposition, (normalt vore ingredi in), och formen civis kan i arkaiskt latin vara densamma som cives. Men det som är märkvärdigast är att bastextens tal om "vänner" i pluralis har fått tropförfattaren att transponera sin text till pluralis: efter den inledande presentationen i singularis, amicus—ingressus, följer civis sanctorum och domestici, alltså en stor närhet till introitusformuleringen.

De olika troper, som nu har behandlats, är som redan nämnts bara en del av hela tropbeståndet i San Marcogradualet. De övriga är vitt spridda och väl kända, men också de har inte sällan för Venedig speciella läsarter och speciella arrangemang. Låt oss nu försöka sammanfatta våra iakttagelser för att se vad som är speciellt med San Marcogradualets kollektion av troper:

- Det finns en klart konservativ tendens: såväl en mängd gamla och traditionella troper som också traditionella troptyper är representerade. Inga större överraskningar uppträder, till exempel att nya fester skulle vara försedda med troper; inte heller finns några ovanliga teologiska idéer.

- Draget av kompilation och kombination är tydligt. Det är faktiskt omöjligt att formulera vad som skulle vara den typiska San Marco-tropen. De personer, som samlade tropmaterialet för Venedig, valde dels några klart exklusiva texter, dels några mycket traditionella och enkla troper, dels vissa strikt bibliska troper och dels andra mera fantasifulla, i synnerhet för helgonen.

Det finns "Kunstprosa", rytmiska mönster, jambisk dimeter och hexameter. Så innehåller till exempel tropkomplexet för Alla Helgon, såsom vi har sett, både alldeles enkla element (Ipsum cordibus solum canamus) och en högretorisk text (Qui in axe stelligero reddunt melos altissimo).

Särskilt påfallande är att man inkluderar texter tillhörande andra genrer och omarbetar dem till troper, så som är fallet med troperna för den första julmässan respektive för Kyndelsmässan.

- Iögonenfallande för San Marcotroperna är hur troptexten har anpassats till den basliturgiska texten, alltså till introitustexten. Det finns ett unikt arrangemang för Kyndelsmässans tropering och ett annat unikt för Andreas-troperingen. I ingendera fallet fungerar denna anpassning särskilt väl, medan Allhelgonatroperingens fogning av trop och introitus är smidig och elegant.


- 1 minst hälften av alla troper har man gjort en lokal omarbetning av ett material, som är känt från annat håll. Emellertid verkar det omöjligt att urskilja några genomgående principer för alla dessa omarbetningar, vare sig det gäller stilen eller innehållet eller den teologiska ramen. Man måste naturligtvis göra den reservationen att San Marco-troperna skulle kunna bestå av ett italienskt material, som gått förlorat för oss. Icke desto mindre tycks det i Venedig ha funnits en strävan efter att åstadkomma någonting som i ett eller annat avseende var annorlunda. Det verkar som om det hade varit viktigt att sätta något slags lokal stämpel på texterna, så ofta som möjligt, även om denna stämpel förvisso inte kan bestämmas som typiskt venetiansk.

Slutligen skall vi se på några texter som inte är troper - kommer våra exempel från andra liturgiska genrer att bekräfta iakttagelserna vi gjort beträffande troperna?

Sekvenserna i San Marcogradualet är till största delen vitt spridda och kända; vissa är skrivna av den mest berömde av alla sekvensdiktare, Notker av Sankt Gallen. Det finns emellertid två sekvenser, vilka troligtvis är komponerade i Venedig; vi har inte lyckats finna dem någon annanstans. Till evangelisten Markus huvudfest den 25 april har komponerats följande sekvens:

1 Adest dies celeberrima Luce decorata rosea 2 Beati Marci almifici Cuius passio sanctissima 3 Sic quondam sacer in typica Et Ezechielis lucida 4 Ortus siquidem levitica Cessisse fertur officia 5 Qui post effectus christicola Romana adiit culmina 6 Ibique iuxta preconia Supplicatus evangelium 7 Hinc Aquilegiam vulnifica Quo multos dando prodigia

solempnis et magnifica, et triumphali gloria,

evangeliste domini, fulget per mundi climata.

figuratus est bellua, demonstrant vaticinia.

et tribu famosissima que dabat lex mosaica:

seu Petris assecla, atque loca italica.

magistri discertissima exaravit perspicuum.

destruxit missus ydola, baptismi tinxit undula.


8 Hermachora[m] in ecclesia statuto Romarn remeat, Inde tellurem Menphiticam perlustrat et Egiptiacam. 9 Cui genti salutifera Christi dedit inditia Fundata ibi ecclesia, quam purpuravit sanguine. 10 Nam dum turba ferocissima non ferret sancta monita, Cepit tormentorum genera parare ac supplicia, 11 Flagrisque athlete viscera laniare sanctissima, Regna donec ad etherea migraret eius anima, 12 Ubi coronatus laurea tripudiat in gloria

nunc et per eterna secula. Amen.

Översättning 1 Nu är den mangrant firade, högtidliga och härliga dagen inne, smyckad med rosenrött ljus och segerära, 2 Den salige, välsignelsebringande Markus fest, Herrens evangelist, vilkens helgade lidande lyser över världens alla delar. 3 Så gestaltades fordom den helige, som en bild av ett djur: det visar tydligt också Hesekiels lysande profetior. 4 Ty född av Levis stam, den förnämligaste, säges han ha lämnat de uppdrag, som Mose lag stadgade: 5 Sedan han blivit en Kristi bekännare och efterföljare till Petrus, begav han sig till de romerska kullarna och de italiska nejderna. 6 Och där, i enlighet med Mästarens klart uttalade förkunnelser, författade han, ombedd att göra så, sitt glänsande evangelium. 7 Härifrån sändes han till Aquileia och förstörde skadebringande avgudabilder; genom underverk han gjorde där, fick han vattenösa många i dopets våg. 8 Sedan Hermachoras installerats i kyrkan, återvände Markus till Rom, varifrån han begav sig till Memphis och Egyptens land.


9 Åt detta folk gav han Kristi frälsningsbringande förkunnelse, och grundade där en kyrka, vilken han färgade med sitt blods purpur. 10 Ty då den ohyggligt grymma folkhopen inte uthärdade de heliga buden, började den att anstifta olika slags tortyr och plågor 11 och att med gissel slita sönder hjältens helgade kropp, ända till dess hans själ fördes bort till de himmelska rikena. 12 Bekransad med lager jublar han där i ära nu och i evärdliga tider. Amen.

Texten fokuserar först på festdagen, och sedan följer den andra strofens liturgiska presentation. Den tredje strofen hänför till Hesekiels syn av de fyra djuren i kapitel 1, den passage som har blivit förebilden för de fyra evangelistsymbolerna. I återstoden av texten beskrivs Markus liv och martyrium. Man kan notera hur många egennamn denna text innehåller, särskilt i strof 8 - men Venedig är inte nämnt! Historiker har observerat att Aquileia dock omtalas på ett sådant sätt, att man uppfattar dess beroende av Venedig: Hermachoras, Aquileias missionär och biskop fick, såsom framgår av strof 8, sin position genom Markus. Sekvensen är traditionell; språket är fullt av blomsterrika honnörsord och många superlativer, men framför allt är det en berättande text, en kondenserad helgonbiografi, helt hållen i tredje person i förfluten tid. Presens finns endast i de första stroferna, som talar om helgonets festdag, och i den sista om hans eviga ära i himme-len. Språkligt är sekvensen nästan helt regelbunden, med 9+8 stavelser i varje strof och med rim på a.

Även sekvensen till SS. Hermachoras och Fortunatus av Aquileia apostroferar festen och martyriet. Denna text är dock mera retorisk och även mera varierad. Den innehåller mirakelberättelser men också en bön riktad direkt till S. Hermachoras (strof 4), där finns olika slags perspektiv (vad man litteraturhistoriskt brukar benämna "point of view"): berättelse, tilltal, utrop etc. Den språkliga formen är den för sekvensen klassiska, alltså oregelbundna parallella strofer, formade efter musiken, och med rim på a.

Hermachoras var biskop och skyddshelgon för Aquileia, och Fortunatus var hans diakon .Just därför är det intressant att strof 3 framhäver Venedig, att i strof 5 både Markus och Petrus uppträder och att Venedig återkommer i strof 6. Det är uppenbart att i denna sekvens det är Venedig som framhävs och inte Aquileia:


Sekvens för SS. Hermachoras och Fortunatus

1 Pia19 extollamus armoniis egregia

2 Hermachore et Fortunati venerandorum martirum sollempnia,

Qui tortore devicto victores aula tripudiant in syderea. 3

Venecia parens inde gaude, que fuisti digna tanta proferre pignora!. Nam eorum tumbis claudus provolutus sallit20 ut cervus et cecus recipit

lumina. 4

Aures surdi mutique lingua restaurantur et fugantur demonia. O miles21 Christi, sancte Hermachora, nox22 ac die exaudi, sacratissima

5 Qui beati Marci imbutus doctrina presul electus es a turba,

Et a beato Petro pontificatus gloria promotus es summa. 6

Per te, alme patriarcha, deo lucrata est Venetia. Tu tyranni crudelia fortis vicisti verbera;

7 Tua fides invicta propriique cruoris prodiga pugnabat, armata proterens

ydola. Per te ergastuli äntra illuminata sunt horrida, quod cernens Pontianus

accepit baptisma. 8

Gregorii filium impressum Belzebuli insania Tui23 geniculacio salvavit24 gloriosissima.

9 Ouans25 Alexandria[m] hymniebat deo laudimonia, quod aperuisti eius

lumina. Tu Fortunatum levita<m> sanctissimum fecisti premia consequi similia.

10 O, testes laureati iam perpetua regnantes in patria,

Nobis exorantibus patrocinia vestra date auxilia.

Översättning: 1

Låt oss i sånger upphöja den heliga och utvalda 2

högtiden för de vördnadsvärda martyrerna Hermachoras och Fortunatus,


vilka som segrare jublar i stjärneborgen, sedan bödelsknekten besegrats. 3

Moder Venedig, gläd dig därför, du som befunnits värdig att frambära sådana barn!

Ty vid deras gravar hoppar den förnedrade halte såsom en hjort, och den blinde återfår sina ögons ljus.

4 Den döves öron och den stummes tunga återställs och demonerna

förjagas. O Kristi stridsman, helige Hermachoras, lyssna dag och natt, du som

5 invigdes i den salige Markus helgade lära och av folket valdes till biskop,

och av den salige Petrus upphöjdes till pontifikatets högsta ära. 6

Genom dig, fromme patriark, vanns Venedig för Gud. Mäktig övervann du tyrannens grymma gissel;

7 Din tro stred obesegrad, slösande ditt eget blod, och krossade beväpnad

avgudarna. Genom dig blev de fasansfulla fängelsehålorna fyllda av ljus; när

Pontianus såg detta tog han emot dopet. 8

Gregorius son, som var plågad av Belsebuls vanvett, blev räddad genom din djupt ärofulla knäböjning.

9 Jublande sjöng Alexandria lovsånger till Gud, eftersom du öppnat dess

ögon. Du lät den höghelige diakonen Fortunatus uppnå samma slags gåvor.

10 O lagerkransade vittnen, som redan råder i det eviga fäderneslandet,

ge ert bistånd åt oss, som bönfaller om ert beskydd.

Slutligen kan det vara värt att något reflektera över texter, som är ungefär 100 år yngre än alla de mässtexter som vi hittills behandlat. Dessa är hämtade ur den stora handskrift i fem delar, vilken innehåller tidebönen för San Marcobasilikan. Vårt exempel är valt just ur den första vespern från Markusofficiet:

Ur Ms Venezia, Archivio di Stato, P.s.reg 114-118 (VAM). Markusofficiet.

Första vesperns antifoner:

1. Egregius Christi Petrus apostolus Antiocenam primum ecclesiam


instituit, in quo (=qua) novelle gentes christianum nomen cum gaudio susceperunt, alleluia.

Ps. Dixit Dominus. V. Inde igitur Romarn veniens, in qua Christo largiente triumphi palmam

suscepit.

2. Doctrinam apostolicam evangeliste Marco committens Aquileiam dirigit, ibique ei Christum Dominum crucifixum predicare precepit, alleluia.

Ps. Laudate pueri. V. Qui sacri statim monita magistri suscepit et sibi iniuncta Christo

gubernante complevit.

3. Ad hec disponente Dei gratia Hermachoram invenit virum venerabilem, quem vicis sue ordine Italie reliquit insignem et Alexandriam sua predicatione fecit sublimem, alleluia.

Ps. Credidi propter. V. Hoc igitur, iubente Petro, peregit, quem clavigerum eterni regni

cognovit.

4. Beate sancte Marce, evangelista Domini, subveni supplicanti populo, alleluia. Ps. In convertendo. V. Ad te devota mente currentes sancta intercessione corrobora.

5. Sancte evangelista Marce, pastor Domini gregis, te deprecamur: intercede pro nobis, ut mereamur tecum esse in celis, alleluia. Ps. Domine probasti me. V. Oves tuas, pater sancte, que ad te devota mente concurrunt, propicius exaudire dignare.

R. Pulchra facie et alacri vultu, beate evangelista Marce, ecce oves tue ad te devota mente concurrunt, quas Domino acquisisti: Deprecare, pastor bone, pro eis Iesum Christum. V. Ut digni efficiamur gratia eius. Deprecare

In ev. A. Post evangelicam allocutionem Dominus Iesus visitare dignatus est famulum secum eique dixit: pax tibi, evangelista meus Marce; ipse cum magno gaudio ait: tu es laus mea et fortitudo, in te est omne desiderium meum, alleluia.

(Magnificat) V. Tibi, Domine Iesu Christe, gratias ago, qui dignatus es me etiam in

carcere visitare.


Översättning: Kristi utvalde apostel, Petrus, institutionaliserade först kyrkan i Antiokia, i vilken nya folk med glädje mottog det kristna namnet, alleluia. (Ps 109) V. Därefter kom han alltså till Rom där han mottog triumfens palm av Kristi nåd.

2 Sedan han (Petrus) anförtrott den apostoliska läran åt evangelisten Markus skickade han denne till Aquileia, och där befallde han (Petrus) honom (Markus) att predika Kristus, den korsfäste Herren, alleluia. (Ps 112) V. Han (Markus) anammade genast den helige mästarens uppmaningar och fullbordade det som pålagts honom under Kristi ledning.

3 Med Guds nåd, som ledde honom till detta, fann han den vördadsvärde Hermachoras, vilken framgångsrike man han lämnade i sitt ställe i Italien, och så gjorde han Alexandria upphöjt genom sin predikokonst, alleluia. (Ps 115) V. Detta åstadkom han alltså, på Petri befallning, vilken han igenkände som det eviga rikets nyckelbärare.

4 Salige, helige Markus, Herrens evangelist, bistå det folk som ber till dig, alleluia. (Ps 125) V. Styrk med din heliga förbön dem, som ilar till dig med hängivet sinne.

5 Helige Markus, evangelist, herde för Herrens hjord, dig ber vi: bed för oss, så att vi må förtjäna att vara tillsammans med dig i himmelen, alleluia. (Ps 138) V Dina får, helige fader, som tillsammans ilar till dig med hängivet sinne, värdigas nådeligen höra dem.

R. Se, med ett vackert ansikte och en glad uppsyn, salige evangelist Markus, skyndar dina får, vilka du har förvärvat för Herren, tillsammans till dig. Bed, gode herde, för dem till Jesus Kristus. V. Att vi må göras värdiga hans nåd.

Antifon till evangeliet (Magnificat) Efter det evangeliska tilltalet värdigades Herren Jesus besöka sin tjänare och sade till honom: Frid vare dig, Markus, min evangelist! Denne sade med stor glädje: Du är min ära och min styrka, i dig finns all min önskan, alleluia (Magnificat) V. Dig, Herre Jesus Kristus, tackar jag, dig som värdigats att besöka även mig i fängelset.


De tre första antifonerna är hämtade från Marcusvita. Den första handlar om Petrus, medan Markus inte ens är nämnd. Också i den följande antifonen är Petrus huvudpersonen. I den tredje behandlas den roll som Markus gav åt Hermachoras. Bara de två sista antifonerna (4-5) är - liksom responsoriet - utformade som böner. Den allra sista, Magnificatantifonen, är en berättande text som man inte kan förstå utan att känna till bakgrundshisorien: Markus, liksom förebilden Petrus, var satt i fängelse och besöktes först av en ängel, sedan av Jesus själv.

Aposteln Petrus har alltså i detta officium en anmärkningsvärd roll. Man kan säga att han bidrar till att legitimera Markus ställning i Venedig och ge den en reflex av hans egen apostolicitet. Man kan också notera att responsorieversen faktiskt innehåller en allusion på den berömda hexametertexten i Petrusofficiet, Solve iubente Deo terrarum Petre catenas.26

Låt oss slutligen söka att mera allmänt sammanfatta och karakterisera den liturgi, som firades i San Marcobasilikan:

Venedig med sin stora politiska betydelse och sin kulturella lyskraft är som centrum för liturgiskt skapande knappast betydelsefullt. Vi finner ingenting av det som vi kanske hade väntat att finna i Venedig, nämligen bysantinskt influerade liturgiska texter. Inte heller har den ambrosianska liturgin, vilken blomstrade i Milano, påverkat den venetianska liturgin. De 17 bevarade böckerna, av vilka för övrigt flera är magnifikt illuminerade, visar klart att deras rit var romersk och gregoriansk.

Även om det finns vissa överensstämmelser mellan venetianska och beneventanska handskrifter, tycks det ändå snarare handla om ett gemensamt italienskt material än om direkta förbindelser mellan de två centra. Det har ofta påpekats att det medeltida Norditalien i många avseenden utgjorde en smältdegel med inflytanden från världens alla hörn. Detta stämmer verkligen in på Venedig. Så kan vi till exempel finna hur sånger från tidigt 900-tal tycks ha införts från Sankt Gallen till Venedig. Man kan verkligen tala om en samlarmentalitet.

Venetianarna var konservativa. Ett exempel på detta är att de för den dagliga tidebönen inte sjöng det gallikanska psalteriet, det som Hieronymus infogade i sin Vulgataöversättning av Bibeln, så som man gjorde på nästan alla andra håll i västvärlden. I stället höll man sig till det äldre, mera otympliga Psalterium Romanum.

Men venetianarna var samtidigt stolta, och de hävdade sitt oberoende. De ville sjunga sina egna liturgiska texter: en introitusantifon, alleluiaverser, troper, sekvenser och, framför allt, officier för sitt lokala bruk. Deras ani-mositet gentemot Aquileia är tydlig i somliga av dessa texter. Men de hade knappast några stora liturgiska diktare, utan de kompilerade och arrangerade material importerat från andra håll. Och framför allt, det som de importerade, omarbetade de oftast, ibland med nästan bisarra resultat.

Allra sist måste man dock ändå ställa frågan om de bevarade handskrif-


terna verkligen berättar hela historien om hur liturgin en gång firades... Varje gångjag besöker Venedig, försöker jag att bevista en högmässa i San

Marcobasilikan, dit alltid människor från hela världen har sökt sig för att fira tillsammans. Jag kan nog erkänna att varje detalj i vad jag ser och hör inte är ett mästerverk; ibland är det inte ens smakfullt. Så är till exempel den väldiga mängden av hexameterinskriptioner, insatta på varje utrymme i basilikans innandöme, inte någon stor poesi. Och ändå - det liturgiska skeendet i denna omgivning av gyllene prakt är en fullkomligt storartad upplevelse. Jag tror att det alltid har varit så i Venedig. Den sammantagna helheten är någonting helt annat och mycket större än alla de olika enskildheter som vi skärskådar.

LITTERATUR

{mycket knappt hållet urval):

Giulio Cattin, Musica e liturgia a San Marco, I-III (Venedig 1992) Del I behandlar San Marcogradualet (Be 40608) s.70-73, och del 2

antifonalet (Venezia Archivio di Stato 114-118).

För liturgisk bakgrund: J. Pascher, Das liturgische Jahr (Munchen 1963) A.G.Martimort, Ueglise en priére I-IV (Paris 1984) D. Hiley, Western Plainchant (Oxford 1993)

Editioner: AMS= Antiphonale missarum sextuplex, ed. R.-J. Hesbert (Roma 1935) CAO = Corpus Antiphonalium Officii I-IV, ed. R.-J. Hesbert (Roma

1963-79) Pal. Mus = Paléographie Musicale (Solesmes-Tournai 1989-) Corpus Troporum I—VII; IX (SLS 21, 1975; 22 1976; 25 1982; 26 1980;

31 1986; 32 1986; 34 1990; CT IX 1997)

Om troper: G. Björkvall & A.Haug, "Tropentypen in Sankt Gallen" (W. Arlt & G.

Björkvall, Recherches nouvelles sur les tropes liturgiques. Receuil d'études. SLS 36, Stockholm 1993, p. 119-174.)

R. Jacobsson, "Poésie liturgique et fond biblique. Essai sur quatre complexes de tropes en 1'honneur de Saint Pierre apötre et sur leur transmission." (W. Arlt 8c G. Björkvall, Recherches nouvelles sur les tropes liturgiques. Receuil d'études. SLS 36, Stockholm 1993, p 309-341.)


Texter och problemställningar betr. San Marcoliturgin behandlas utförligt i W. Arlt & G. Cattin, Stratificazioni e itinerari dei tropi: San Marco, 1'Italia settentrionale e il Nord (Schichten und Wege der Tropen), under utgivning.

R. Jacobsson, "Sur la tradition liturgique locale dans la basilique de San Marco. L'office venétien de St. Marc 1'évangéliste". (Da Bisanzio a San marco. Musica e Liturgia a cura di G. Cattin. Quaderni di Musica e Storia, 2). Venezia 1997, pp. 111-136.

NOTER

1 Det sägs ofta att detta introitus är byggt på hans helgonvita, i Gregorius den stores Dialogus, men jag har inte lyckats återfinna texten där. Det skall understrykas att denna är mycket allmän: Vir dei, t ex, förekommer många gånger både i Bibeln och i Benedictusvita.

2 Här och i fortsättningen återges handskriftens ortografi. 3 Vi möter det i bibellatinet, t ex just Markus 14, 5, där det har översatts

till svenska "tala hårda ord" eller Psaltaren 2, 1 "larma". Men i Prudentius hymner kan fremere ha en positiv betydelse (Peristefanon 6, 66)

4 Vid huvudfesten den 25 april sjöngs dock det traditionella introitus. 5 Jämför t ex Ps 95, 11 (Laetentur caeli et exultet terra) eller Ps. 96,1

(exultet terra, laetentur insulae) 6 B. Mombritius, Sanctuarium seu Vitae sanctorum, Paris 1910, II, 174,

1. 36ff. 7 Troper kan inleda och interkalera alla givna sånger i mässan, både de

fasta och de rörliga, medan sekvenserna är längre självständiga sånger hörande till alleluia före evangeliet. Bägge genrerna uppstod under 800-900-talen och hör till den högtidliga gudstjänsten.

8 Om epifaniafesten se A. G. Martimort, Léglise en priére, Paris 1983, IV, p. 100-102; J. Pascher, Das liturgische Jahr, Munchen 1963, p. 403-420

9 Le 2, 26-29: Et responsum acceperat a spiritu sancto non visurum se mortem, nisi prius videret Christum domini. Et venit in spiritu in templum et cum inducerent puerum Iesum parentes eius ut facerent secundum consuetudinem legis pro eo, et ipse accepit eum in ulnas suas et benedixit Deum et dixit: Nunc dimittis servum tuum domine secundum verbum tuum in pace.

10 Evans, The Early Trope Repertory of Saint-Martial de Limoges (Princeton 1970) 153-154; A.E.Planchart, The Repertory of Tropes at Winchester (Princeton 1977) II, 176-178; CT IX.

11 Adest alma.... SUSCEPIMUS, DEUS...TEMPLI TUI.


Responsum accepit Simeon a spiritu sancto non visurum se mortem, nisi videret Christum dominum. SECUNDUM NOMEN TUUM, DEUS, ITA ET LAUS TUA IN FINES TERRE. Et benedixit eum et dixit: IUSTITIA PLENA EST DEXTERA TUA.

12 Jacobsson, Poésie liturgique et fond biblique (texten 337) 13 Tropelement 1 finns också i följande handskrifter: Berlin 11, Udine

78 och 234, Kassel 25, Oxford 27, Munchen 14083 och 14322, Kremsmiinster 309, Munchen UB 156, San Candido 7 och Cividale 56.

14 Elementen 2, 3 och 5 finns också i Berlin 11, Kassel 25 och Kremsmiinster 309.

1 5 C T I , 108; CT III 111 etc. 16 2: 5 pp+5pp; 4: 8pp + 8pp; 5: 7pp + 7pp; 6: parallella uttryck celicole-

christicole. 17 Pal.Mus.l8(RoA123, fol. 256). 18 Tropelementen finns i Modena 7, Sevilla 2 (de Zayas kollektion), och

det första dessutom i Volterra 39. 19 Ms Via. 20 i.e. salit. 21 Ms Smiles. 22 = nocte (stelnad form) 23 Ms Cui. Tui = Tua. 24 Ms salvabit 25 Ms Suans. 26CAO 4981

Documents

Om liturgin i San Marcobasilikan i VenedigE5gra%20hyll...nisi videret Christum dominum. Et cum inducerent puerum in templum, IN MEDIO TEMPLI TUI, -att han ej skulle skåda döden förrän