Omslaget 1/2016

KÅRKULLA SAMKOMMUN 1 | 2016 ÅRGÅNG 38

TEMA | UTBILDNING

KONTAKTUPPGIFTER

OMSLAGET 1/2016Kårkulla samkommunTfn 0247 431 222 (växel)[email protected]årkulla.fi

Redaktion:Kårkullavägen 14221610 [email protected]

Tryck:Oy FRAM Ab2015Omslaget trycks på miljövänligt och icke-klorblekt papperMultiOffset 140g/m2 (omslag)MultiOffset 90g/m2 (inlaga)

Ansvarig utgivare:Sofia Ulfstedt

Grafisk planering: Lycka

Ombrytning:Christa Liukas

Pärmbild:Christa Liukas

TIDNINGEN OMSLAGET

Kårkullas tidning Omslaget ut-kommer med 3-4 nummer per år. Tidningen innehåller bland annat intressanta temaartiklar, intervjuer, aktuell information om Kårkullas evenemang och kurser med mera. Du får gärna skriva till Omslaget. Skicka ditt material till [email protected]. För publicerade texter betalas ingen ersättning.

Redaktionsrådet

Christa Liukasredaktionssekreterare

0247 431 215

Eva-Maria Kankainen

redaktionsmedlem0247 431 377

Sofia Ulfstedtansvarig utgivare0247 431 200

Malin Haapanenredaktionsmedlem

0247 431 231

Gå gärna in och gilla oss på Facebook: www.facebook.com/Karkullasamkommun

Följ oss på Twitter: @karkullaskn

Omslaget1/2016 | ÅRGÅNG 38

3

LEDAREN | Skönt med en vanlig vardag

AKTUELLT | Arbetskliniken har överlåtits till Härmän kuntoutus Oy | Regionerna södra och mellersta Österbottens slås ihop förvaltningsmässigt | Solenergi till Kårkulla vårdhem | Regionförvaltningsverket har inget att anmärka om Kårkulla samkommuns verksamhet

GÄSTKOLUMN | Jaana Viemerö: Hur ska kunnandet inom socialarbetet se ut i framtiden?

PRESENTATION AV EUC | Expertis och utveckling inom samkommunen

PRESENTATION AV EUC | Hilve kopplar ihop nationella kvalitetskriterier med kvalitetstänk i vardagen

PRESENTATION AV EUC | Pia fokuserar på kommunikation, autismspektrumtillstånd och utmanande beteende

PRESENTATION AV EUC | Mia vill få problem och lösningar att mötas

KOLUMN | Personalutbildning inom samkommunen

LÄROAVTAL | Behörighet genom läroavtal

LÄROAVTAL| Kompetensstärkande studier genom läroavtal

DELAKTIGHET | Husmöten är ett sätt att stärka delaktigheten

GÄSTARTIKEL | Naturäventyr i Österbotten

SENIORRUTAN | Det som inte stod i Kårkullas årsberättelse

BOENDESEMINARIUM | En egen dörr, tack!

PERSONLIG BUDGETERING | Personlig budgetering som metod för att främja valfriheten och skapa fullständigt medborgarskap

4

5

7

8

9

11

13

15

16

20

22

26

28

30

36

LEDAREN

4

Jag kom på mig själv med att känna hur skönt det är med en vanlig vardag. Visst är det roligt med festligheter och avbrott från rutiner, som

ger en extra guldkant i livet, men det är ändå vardagen vi oftast befinner oss i. Om inte den känns bra så hjälper det inte så mycket med en eller an-nan festlighet för att få oss att må bra.

För att må bra i vardagen behöver vi ha en känsla av sammanhang, en känsla av att livet är hanterbart, meningsfullt och begripligt. Aaron Antonovsky, pro-fessor i medicinsk sociologi, myntade begreppet KASAM (Känsla Av SAMmanhang) för att beskriva detta.

För att personer med kognitiv funktionsnedsättning ska kunna ha en känsla av sammanhang och upp- leva att livet är hanterbart, meningsfullt och be-gripligt ska omgivningen och personer i den skapa förutsättningar för dem att känna så. Det hand-lar bland annat om att avlägsna hinder, skapa en vardag som är förutsägbar och trygg, uppmuntra till delaktighet, skapa ett klimat där ömsesidig res-pekt råder och hjälpa personen att uttrycka sina önskemål. Detta är en av Kårkullas viktigaste uppgifter.

Självbestämmanderätten är en förutsättning för att denna känsla av sammanhang ska vara möjlig. Det handlar om att vara herre över sitt eget liv så långt det är möjligt. Precis som jag skrev i början så är det de små sakerna i vardagen som är avgörande för god livskvalitet. Bara tanken på att någon skulle

byta ut min kopp kaffe på morgonen mot kakao, mina smörgåsar mot gröt, min Hufvudstadsbladet till Helsingin Sanomat, skulle få mig att känna mig kränkt, som ett objekt i min egen vardag. Saker som detta skulle i längden påverka min livskvalitet negativt. Medan en inhiberad Sverigekryssning vis-serligen skulle harma, men inte påverka min känsla av livskvalitet.

Allt här i livet kan ju ingen av oss få, men inom ra-marna för vad som är möjligt ska var och en själv få bestämma vad och hur hen vill ha det.

Tacka vet jag den grå vardagen, som är som jag vill ha den, trygg med alla sina rutiner!

Sofia Ulfstedtsamkommunsdirektör

Skönt med en vanlig vardag

5

AKTUELLT

Kårkulla samkommuns styrelse har beslutat att införliva södra Österbottens region med mellersta Österbottens region. Kårkulla samkommuns regionförvaltning är indelad i sju regioner; norra, mellersta respek-tive södra Österbotten, Åboland samt västra, mellersta respektive östra Nyland. Södra Österbottens region, som omfattar Kristinestad, Kaskö och Närpes, hade 69 brukare år 2015. Antalet är så litet att det inte är ändamålsenligt att fortsätta som egen re-gion. Genom en införlivning med mellersta Öster-botten görs en årlig inbesparing på ca 60 000 euro. Det här innebär endast att förvaltningen införlivas med mellersta Österbotten och att regionchefstjänsten för södra Österbotten dras in. Omsorgsbyrån i Närpes kommer att fortsätta som tidigare och således kommer brukarna och servicen inte att påverkas av förändringen. Förändringen av förvaltningsindelningen sker från och med den 6.6.2016 varefter mellers-ta- och södra Österbottens region består av Vasa, Korsholm, Vörå, Korsnäs, Malax, Kris-tinestad, Kaskö och Närpes.

Regionerna södra och mellersta Österbotten slås ihop förvaltningsmässigt

Arbetskliniken i Jakobstad har överlåtits till Härmän kuntoutus Oy

Kårkullas arbetsklinikverksamhet övergick till Härmän kuntoutus den 1.3.2016. Arbetskliniken är den enda svenskspråkiga ar-betskliniken i Finland. Eftersom FPA numera måste anlita privata eller tredje sektorns tjänster där det är möjligt hade Arbetskliniken inte längre i egen-skap av offentlig serviceproducent under Kårkulla möjlighet att vinna offerter för rehabiliteringstjänster av FPA. Därmed har Härmän kuntoutus övertagit verksamheten där Arbetskliniken lyder under den svenskspråkiga rehabiliteringslinjen. Verksamheten vid Arbetskliniken fortsätter som förut i Folkhälsan-huset Östanlid i Jakobstad.

Kårkullas samkommunsdirektör Sofia Ulfstedt samt styrel-seordförande Tapio Liinamaa och vd Jan-Erik Hagfors från Härmän kuntoutus vid överlåtelseceremonin.

p.s.Kårkulla samkommuns katalog om servi-ceutbudet för 2017 har utkommit. Den hittas på vår webbplats kårkulla.fi.

6

AKTUELLT

Oulun Energia har levererat genom en ”nyckel i hand”-lösning ett solkraftverk till Kårkulla samkom-mun. Solkraftverket på 102 kilowatt har byggts på Kårkullas vårdhemsområde i Pargas. Systemet, som består av 386 solpaneler, producerar ca 92 000 kilowattimmar i året. Kårkullas solkraftverk är det tolfte största i landet. Solkraftverket är en fortsättning på Kårkulla sam-kommuns investeringar i förnybar energi. I sam-band med nybyggen och saneringar på vårdhems- området allt sedan år 2009 har Kårkulla övergått från fossila bränslen till förnybara energiformer. För tillfället värms en dryg tredjedel (4344 m2) av de uppvärmda byggnaderna på vårdhemsområdet med jordvärme.– Vi ser investeringarna i egen elproduktion som en naturlig fortsättning på vårt långsiktiga mål att kom-ma ifrån fossila energiformer helt och hållet, säger Kårkullas fastighetschef Peter Blomgren. På Kårkullas vårdhemsområde verkar boende- och dagverksamhet för ca 60 personer med ut-vecklingsstörning, Kårkulla samkommuns cen-tralförvaltning samt det privata demenshemmet Lilla Ro-hemmet. På området finns också Kårkul-las eget centralkök som tjänar alla verksamhetsen-heter på området samt Kirjala skola och producerar ca 320 portioner dagligen. Allt varmt bruksvat-ten i köket produceras med jordvärme och ångan för matproduktionen med direkt el.– Med solkraftverket täcker vi delvis elbehovet för jordvärmepumparna samt minskar koldioxid- avtrycket för matproduktionen i vårt kök, berättar Blomgren. Kårkulla samkommun har också tidigare varit delaktig vid uppbyggnad av ett litet solkraftverk i Kimitoön. Vid en ny boendeenhet, som Solkul-la Stiftelsen sr byggt och hyr för Kårkulla, instal-lerades ett jordvärmesystem samt ett 15 kilowatts solkraftverk på taket. – De positiva erfarenheterna från solkraftverket på denna testenhet har lett till att vi nu tar ett större kliv mot en utsläppsfri morgondag, konstaterar Blomgren.– Det är fint att vi har möjligheten att utvidga vårt

Solenergi till Kårkulla vårdhem

långvariga elförsörjningssamarbete med Kårkulla samkommun genom ett solenergisystem som för-bättrar energieffektiviteten. Vårdhemmets elbehov är på grund av verksamheten stor även sommartid, vilket från och med nästa sommar kan täckas med el producerat med solenergi. Solenergi minskar också riskerna för pristoppar som förekommer på elmarknaden, konstaterar produktchef Olli Tuomi-vaara på Oulun Energia.Samkommunen har fått Arbets- och näringsminis-teriets energistöd på 30 procent för investeringen. Stödet medräknat betalar sig investeringen tillbaka på ca 14 år med dagens elpriser.

Regionförvaltningsverket har inget att anmärka om Kårkulla samkommuns verksamhet

Enligt uppgifter i medier 17.11.2015 ska det ha förekommit missförhållanden på någon av Kårkullas enheter i Pargas som äventyrar klientsäkerheten. Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland begärde en utredning av Kårkulla samkommun över påståendena i ar-tikeln och om vilka åtgärder samkommunen vidtagit på grund av ärendet. Missförhållan- den som konstaterades i artikeln har inte kun-nat observeras i samkommunens verksamhet, förutom osakligt språkbruk, som samkommu-nen ingripit i. Läs hela nyheten på kårkulla.fi

Bild Marko Lehto/Oulun Energia Oy

7

Social- och hälsovårdsstruktur-erna genomgår stora förän-dringar. Bland de viktigaste

målen för reformerna av social- och hälsovården och regionförvaltning- en är att stärka klientens delaktighet och samarbetet mellan olika ak-törer. Enligt regeringsprogrammet ska ”social- och hälsovården betona förebyggande verksamhet samtidigt som vårdkedjorna fungerar smidigt, personalen mår bra och informa-tionssystemen fungerar. Målet är en smidig helhet av servicekedjor som är viktig för människors välbefinnande och hälsa.” Hälsovårdslagen, socialvårdsla-gen och vissa speciallagar inne-håller stadganden om skyldigheter-na för myndigheter och olika aktörer att samarbeta. Det heter att ser-viceproducenterna ska förverkli-ga tjänsterna inom social- och hälsovården som en helhet; detta gäller särskilt de förebyggande, repa- rerande, vårdande och rehabiliterande tjänsterna. Servicen ska pro-duceras så att klienten blir hörd och det ska bli en helhet som är till klien-tens bästa. Då strukturerna ändras, blir det möjligt att reformera också inrutade förfaringssätt. Både kommunala och statliga beslutsfattare förutsätter att sote-reformen leder till större effektivitet och nåbarhet och att tjänsterna produceras ekonomiskt och att de ger resultat. Under tider av förän-dring och allt knappare ekonomis-ka resurser måste servicekedjorna göras allt mer strömlinjeformade och detta förutsätter större fokus på kärn- uppgifterna. Var och en av oss ser på den service

Jaana Viemerö

Hur ska kunnandet inom socialarbetet se ut i framtiden?

GÄSTKOLUMN Översättning | Robert Paul

som behövs ur sitt eget perspektiv. Många olika omständigheter påver-kar vår ståndpunkt: livserfarenheter, utbildning, yrke, politiska åsikter och tillgängliga resurser. Våra uppfattnin-gar om innehåll, betydelse och behov av olika tjänster varierar mycket. Det går inte att se in i framtiden. En av de otacksamma uppgifter som åligger vårt utbildningssys-tem är att utbilda människor för framtida strukturer, vars arkitektur vi knappt kan ana. Regeringspro-grammet ställer en hel del krav på framtidens yrkesutbildade personer: de ska kunna bedöma klienternas totala servicebehov, sakkunskapen som behövs inom servicekedjan och inverkan av sin egen verksamhet. De ska arbeta i samverkan med klienter-na och andra aktörer, vara datatek- niskt skickliga och samarbeta med såväl myndigheter, organisationer som privata aktörer. De ska förstås också vara experter på sitt eget om-råde. Både regeringsprogrammet och lagstiftningen understryker betydel- sen av att stärka klientens delak-tighet: servicen ska produceras så att klienten blir hörd. Hur skulle ett välfungerande serviceutbud se ut, om vi betraktade det ur klien-tens synpunkt? Vi skulle alltså för ett ögonblick glömma allt vad yr- kesgrupp, servicestruktur och organisationer heter och närma oss frå-gan på ett enklare sätt. I stället skulle vi ställa oss frågan: Hur ser männi- skans hjälp- och stödbehov ut i vardagen och hur kunde vi tillfredsställa behovet? Socialservicens tjänster är tjänster för vardagen, tjänster som stöder

människans vanliga liv. Ett oroligt barn, en ångestfylld ungdom och en rädd åldring behöver någon att dela vardagen med. Närheten till en annan människa är det viktigaste. Hur skulle vår service se ut om den förverkligades så att det väsentliga vore tiden för närvaro med klient-en? Servicehelheterna skulle bestå av närvaro och av de tjänster som kan ges via olika hjälpmedel, t.ex. smarttelefoner och andra datatek- niska applikationer. Då skulle vår frå-ga lyda: Hurdant kunnande gynnar klienten mest? Hur skulle service- strukturen då se ut? Ju mer komplicerade våra system blir, desto viktigare blir det att foku- sera på det väsentliga. Ibland blir viktiga saker enkla. Det viktigaste är, oberoende av servicestrukturer, yr- kesgrupper och organisationsmodel- ler, att professionellt verksamma per-soner har förmågan till interaktion och närvaro. Förmågan att lyssna och höra. Här ligger den hårda kär-nan i socialvårdens service.

Jaana Viemerö är utbildningschef för social- och hälsovårdssektorn vid FCG.

PRESENTATION AV EUC Text Christa Liukas

8

De som jobbar på EUC följer med forskningen inom branschen och utvecklar våra specialtjän-ster. EUC har sin bas på Kårkullabacken i Pargas, men erbjuder mobila tjänster i hela samkommu-nen, bland annat genom regionala autismhandle-dare och talterapeuter. På Kårkullabacken har EUC kris-, undersöknings- och rehabiliteringsavdelning- ar. De EUC-anställda ger handledning, konsultering och utbildning både till samkommunens en-heter och till externa instanser så som skolor och daghem. Experterna deltar i brukarnas habilitering genom regelbunden uppföljning och genom att ut-föra undersökningar och skriva rekommendationer. Personalen på EUC samarbetar tätt med samkom-munens omsorgsbyråer och med brukarnas nät-verk.

EUC är indelat i tre team; utvecklingsteamet, kliniska teamet och expertteamet.

I utvecklingsteamet jobbar tre utvecklare. Dessa är utvecklare inom boendeverksamhet, dag- och arbetsverksamhet samt inom kvalitet. Utvecklar-na följer med nationella och internationella riktlinjer och stöder implementeringen av nationella kriterier i Kårkullas verksamhet. Teamet initierar också utvecklingsprojekt som berör hela samkommunen och fungerar som verkstad för organisationens kvalitetsarbete. För tillfället är arbetet med att certi-fiera Kårkullas verksamhet enligt ISO 9001-stand-arden högst aktuell. Teamet utvecklar också mod-

eller för personcentrerad planering och bedömning av brukarnas funktionsförmåga.

Vid expertteamet arbetar ledande läkare, ledan-de socialkurator, ledande psykolog, ledande tera-peut och pedagogisk handledare samt regionala autismhandledare och talterapeuter i Österbotten och södra Finland. Teamet erbjuder handledning, konsultering och utbildning vid behov på hemorten i brukarens eget nätverk. De ledande tjänstemän-nen har fördjupad kunskap kring personer med utvecklingsstörning samt specialistkunnande på andra områden. Vår ledande psykolog är auk-toriserad sexualterapeut och ger konsultationer, handledning och utbildningsinsatser gällande stö-dande av sexuell hälsa och bemötande av sexuella uttryckssätt under människans hela livscykel. Vår ledande terapeut har sitt specialkunnande inom kommunikation, autismspektrumtillstånd och före-byggande av utmanande beteende.

Det kliniska teamet består av läkare, sjukskötare, vårdare, handledare, fysioterapeut, musikterapeut, tandläkare, tandhygienist och ögonläkare. Un-dersökningsavdelningen, rehabiliteringsenheten Hyddan och missbrukarvårdsenheten Pixne hör under det kliniska teamet. De kliniska experterna erbjuder undersökningar och specifika kliniska ha-biliterande och rehabiliterande insatser. Även kon-sulterings-, utbildnings- och handledningsinsatser ingår i de kliniska experternas arbete. •

EUC? Expertis och utveckling inom samkommunen

Expert- och utvecklingscentret, EUC, är Kårkullas expertenhet som ansvarar för samkommunens specialservice, konsultationer och utbildningar. Det kan ändå vara svårt att förstå vad detta innebär i praktiken, och det ska Omslaget försöka öppna upp här och nu.

9

Som kvalitetsutvecklare är Hilve en del av ut-vecklingsteamet på tre personer som utöver henne består av en utvecklare av boendeverk-samheten och en utvecklare av dag- och ar-betsverksamheten. Teamet har möten varan-nan vecka för det finns flera gemensamma teman som de jobbar med.

Hilve började med jobbet som kvalitetsutvecklare i oktober och har före det jobbat inom dag- och arbetsverksamheten ca 30 år, bland annat som en-hetschef för Mocca serviceenhet i 17 år.– Det här är ett väldigt annorlunda jobb. Tidigare for jag omkring mellan fyra enheter och jobbet bestod av mycket personaladministration. Fastän kvalitetsarbete i verksamheten varit bekant är det här helt annorlunda.

Dagen börjar med att Hilve gör ett besök till Fyrväpplingens serviceenhet och träffar enhetschef Heidi Svahnström.– Jag vill hålla kopplingen till verksamheten. Det är där kvalitetsarbetet sker i praktiken. Dialogen är viktig.

En dag med kvalitetsutvecklare Hilve Sandblom från utvecklingsteamet

Hilve kopplar ihop nationella kvalitetskriterier med kvalitetstänk i vardagen

Hilve på besök till Fyrväpplingens serviceenhet vid vårdhemmet i Pargas.

PRESENTATION AV EUC Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

10

PRESENTATION AV EUC

På Fyrväpplingen diskuterar Hilve om vad som är aktuellt inom kvalitetsarbete, hur man ser på kvalitetsarbetet på enheten och vilka behov som finns. Det som nu är aktuellt är PCP, alltså person-centrerad livsplanering. Med hjälp av PCP kan vi öka brukarnas delaktighet och självbestämmande. Det är en arbetsmetod som används i många or-ganisationer. PCP kan också beskrivas som ett förhållningssätt och ett sätt att tänka; att tänka dju-pare och mer individuellt.

“ Jag vill hålla kopplingen till verksamheten. Det är där

kvalitetsarbetet sker i praktiken. Dialogen är viktig.

Efter besöket på Fyrväpplingen deltar Hilve i Stockholmsbedömningar. Det är utvecklingsteamet som genomför bedömningarna vars avsikt är att bestämma avgiftskategorier genom att utvärdera personalresurserna som behövs för varje enskild brukare. Hilve deltar i fyra bedömningar under da-gen.

För övrig går mycket av jobbet ut på att delta i olika möten. Förutom teammöten är det koordi-natormöten, EUC-möten samt olika samarbets-grupper. På eftermiddagen stod ett möte för sam- arbetsorganet för substans- och kvalitetsfrågor

på agendan, som tyvärr inhiberades på grund av tekniska problem. Istället fick Hilve tid att skriva rent anteckningarna från bedömningarna.

En stor sak som är aktuell inom kvalitetsarbetet vid Kårkulla för tillfället är certifieringen av kvalitets- ledningssystemet. Som arbetsverktyg för certifieringsarbetet har Kårkulla valt ett system som he-ter IMS, Integrated Management System, och Hilve sitter med i arbetsgruppen som jobbar med programmet. Arbetet går ut på att bygga upp pro-cessbeskrivningar för det arbete som sker inom Kårkulla. Följande led i certifieringsarbetet är inter-na auditeringar som Hilve ska vara med och utföra.– Det är en mångprofessionell grupp som jobbar med det här, vilket är bra för att få olika synpunkter. Tanken med processbeskrivningar är att alla inom organisationen ska kunna förstå hur saker går till, berättar Hilve.

För övrigt gäller det att följa med nationella riktlin-jer och implementera dem i verksamheten. Tidigare i veckan deltog Hilve i ett KVANK-seminarium om nya kvalitetskriterier för dag- och arbetsverksam-heten.– Det mest givande är att får jobba i ett utveck-lingsteam. Som enhetschef tar vardagen över och man hinner inte fundera så mycket på kvalitet som man skulle vilja. Nu kan jag på riktigt koncentrera mig på utvecklingsarbete, säger Hilve som tror på livslångt lärande. •

11

En dag med ledande terapeut Pia Lindevall från expertteamet

Pia fokuserar på kommunikation, autismspektrumtillstånd och förebyggande av utmanande beteende

En stor del av Pias arbete går ut på att resa omkring och utbilda Kårkullas personal.

Jag blir lite snurrig i huvudet när ledande terapeut Pia Lindevall redogör för sin kalender när jag frågar vilken dag det passar att jag följer med henne och bekantar mig med hennes arbete. Förutom arbete med brukare på Undersökningsavdelningen och rehabiliteringsenheten Hyddan reser hon runt omkring Finland och håller utbildningar om bland annat utmanande beteende, autism, trygg arbetsmiljö och kommunikation. Jag följer med henne en dag som hon reser till Borgå för att utbilda personalen där om utmanande beteende.


PRESENTATION AV EUC

12

– Utbildningstillfället är en del av ett större paket som personalen i östra Nyland beställt. Jag har ti-digare varit och utbildat dem kring autism, berättar Pia om sitt besök i Borgå.

Vi startar tidigt på morgonen från Pargas för att vara i Borgå före klockan nio. I mötesrummet på omsorgsbyrån i Borgå samlas personal från olika enheter i Borgå och Pia börjar med att fråga om det finns kommentarer eller frågor från föregående utbildningstillfälle som handlade om autism. Dagens tillfälle handlar alltså om utmanande beteende och föreläsningen är indelad i tre delar; bakomliggande orsaker, förebyggande åtgärder och bemötande. Utmanande beteende är något som skrämmer, gör ont och upprör känslor. Man måste våga prata om det för att kunna göra något åt det, berättar Pia. Pia är en inspirerande föreläsare och till och med undertecknad som inte jobbar inom vården sitter som fängslad under hela dagen. Utbildningstillfället är interaktivt och personalen och Pia ställer ömsom frågor till varandra och reflekterar över sitt jobb och sin vardag.

Som ledande terapeut har Pia tre huvudsakliga specialansvarsområden inom Kårkulla och de är utmanande beteende, autism och kommunikation. Cirka 40 procent av hennes arbetstid går ut på att hålla utbildningar kring dessa tre teman. Det blir 6-8 utbildningstillfällen i månaden. Pia är talterapeut till sin utbildning och blev färdig med sina studier i början av 90-talet då autismkun-

nandet kom till Finland och det forskades mycket kring ämnet. Pia var med från början då man bör-jade lära sig om autism och gick alla tillgängliga ut-bildningar och har jobbat med autismfrågor sedan dess. Som ledande terapeut ska hon hålla sig à jour med det nyaste inom forskningen kring hennes tre specialområden och implementera kunskapen inom Kårkulla.– Jag upplever utbildandet som en väldigt viktig del av mitt arbete. Det har varit väldigt bra för enheter-na och personalen att kunna gå olika utbildningar, säger Pia.

Förutom utbildningar består hennes arbete av att jobba som talterapeut för Åboland, Undersöknings- avdelningen och Hyddan. Arbetet består av språkliga bedömningar, oralmotorik, bedömningar av behovet av AKK (alternativ och kompletterande kommunikation), kommunikationsstöd, planering och handledning. Hon handleder även Kårkullas regionala talterapeuter, skriver utlåtanden för ha- biliteringsplaner och följer upp barns utveckling re-gelbundet för uppgörande och förnyande av habi-literingsplaner. Pia utvecklar också arbetssätt, hämtar och anpas-sar metoder till verksamheten, utvecklar material, utbildar sig själv och följer hela tiden med den ak-tuella forskningen. Förutom talterapeuterna handleder Pia också Kårkullas autismhandledare och pedagogiska handledare. – Det mest givande med det här jobbet är att det är varierande och tillräckligt krävande, jag behöver utmaningar, säger Pia Jag har ganska fria händer med mitt jobb. Det kan vara tungt att ingen säger vad som ska göras. Men jag uppskattar att jag är ganska fri inom ramen av mina tre huvudsakliga uppgifter.– Branschen är fortsättningsvis otroligt fascine- rande. Jag har alltid varit intresserad av människan och är oändligt intresserad av människoliv, säger Pia. •

“ Jag är oändligt intresserad av människoliv.

13

En dag med avdelningsskötare Mia Bergman från kliniska teamet

Mia vill få problem och lösningar att mötas

Mia Bergman inleder sin dag tidigt. Vid 7-tid-en är hon på sitt arbetsrum för att hinna job-ba undan datorarbete innan dagen kör i gång ordentligt. Klockan 7.30 ska hon vara på Un-dersökningsavdelningen. Där har nyligen börjat ett ny avdelningsskötare och Mia jobbar med att introducera henne i arbetet.

– Det är en process, så här till en början handleder jag henne en till två gånger i veckan. Däremellan är vi i kontakt per mejl. Mia är själv mycket bekant med arbetet som avdelningsskötare på Undersökningsavdelningen, det jobbade hon tidigare med i åtta år.


Som koordinator för det kliniska teamet fungerar Mia som en länk mellan verksamheten och ledningen.

14

PRESENTATION AV EUC

Under mötet med den nya avdelningsskötaren Ina Cranston går Mia och Ina igenom om det uppkom-mit några frågor, pratar om hur arbetet gått och funderar på hur olika saker kunde göras. De dis-kuterar också utbildningar som Ina borde gå som nyanställd - en som handlar om personalpolitiska frågor och en annan som handlar om arbetarskydd och företagshälsovård.

Som avdelningsskötare på EUC fungerar Mia som koordinerare inom kliniska teamet. Till teamet hör två läkarsekreterare, avdelningsskötarna på Undersökningsavdelningen och rehabiliteringsen-heten Hyddan, enhetschefen för Pixnekliniken samt fysio- och musikterapeuten. Mia ansvarar också för ögon- och tandvårdens konsultavtal. – Jag upplever att jag har goda förutsättningar att koordinera teamet, säger Mia som länge job-bat inom Kårkulla, förutom som avdelningsskötare också bland annat som enhetschef för Fyrväppling- ens serviceenhet. Hon är sjukskötare till sin utbi-ldning med specialisering på ledarskap. Hon är strukturerad och tycker om att sätta saker i system, utveckla och få behov och lösningar att mötas.

Klockan 9 är det dags att delta i ett ICDP-vägled-ningstillfälle. Programmet Vägledande samspel/ICDP är ett hälsofrämjande program som uppmärk-sammar det positiva samspelets avgörande be-tydelse. Syftet med vägledningen är att öka förmå-gan att förstå varandra, ta vara på det positiva samt utveckla större lyhördhet och empati. Det är alltså ett förhållningssätt. Inom samkommunen utbildas 12 certifierade vägledare och Mia är en av dem. Det innebär att Mia sedan kan vägleda inom organi-

sationen. Förutom vägledande samspel håller Mia också utbildning i praktisk läkemedelshantering för personalen som en del av Kårkullas interna utbild-ningspaket.

“Före lunch hinner Mia ännu med ett möte med avdelningsskötaren på Hyddan för att diskutera ak-tuella utmaningar. Mia träffar sina grupper cirka en gång var tredje eller fjärde vecka. Utöver detta sitter hon med i Kårkullas arbetsgrupp som jobbar med certifieringen av Kårkullas kvalitetsledningssystem och med processbeskrivningar i anslutning till det. Under året ska hon delta i interna auditeringar av verksamheten. Resten av dagen går åt till kontorsuppgifter. Det är mycket personaladministrativa uppgifter så som rekrytering som tar tid.

Det mest givande i arbetet är alla människokon-takter man knyter, tycker Mia. Det känns fint att själv kunna utvecklas och få mera ansvar, ”världen blir större”, uttrycker Mia det som.– Det gör gott för människor att flytta på sig inom organisationen, man lär sig alltid nytt. Där är Kårkul-la en bra arbetsgivare eftersom man har möjlighet att jobba med olika saker. •

Det gör gott för människor att flytta på sig inom

organisationen, man lär sig alltid nytt.

15

Personalutbildning inom samkommunen

För att beskriva vår utbildning lånar jag några meningar från vår verksamhets- och

personalstrategi. Enligt vår strategi är våra värden i verksamheten: Ansvar och delak-tighet, Rättvisa och Trygghet. Vår personalstrategis mål och tyngdpunktsområden är: Kårkulla är en god arbetsgivare, Kårkul-la har en yrkeskunnig och klient- inriktad personal samt Kårkulla har en välmående och välmoti-verad personal.

Det som kan kännas konstigt är att utbildning inte nämns en-skilt i någon av strategimålen. Under tyngdpunktsområdet ”Yrk-eskunnig personal” finns ordet kompetensutveckling. Jag ser att utbildningen finns med på alla områden fastän det inte uttryckli-gen finns nedskrivet. Vi har olika delar av utbildning som komplet-terar varandra. För att vi som per-sonal ska ha en bra grund att stå på för att klara av vårt jobb har vi våra behörighetskrav för att få en tillsvidareanställning, dvs. den utbildningsnivå vi som arbetsgiv-are kräver för att man ska kunna få ett jobb hos oss. Om man inte

har en utbildningsnivå för att nå behörigheten har vi som arbets-givare gett utbildningsmöjligheter som t.ex. yrkesexamen inom om-sorgsarbetet som ger behörighet för att söka vissa befattningar.

Efter att den anställda har börjat hos oss kräver arbetsuppgifter-na ofta kunskap som inte erhålls genom ”grundutbildningen”. Då använder vi oss av både interna och externa utbildningar. För de interna utbildningarna har vi inom Kårkulla utarbetat ett årligt utbild- ningsprogram som går under namnet ”Kårkulla utbildar” som i huvudsak Expert- och utveck-lingscentret erbjuder. Där framgår de obligatoriska utbildningarna och dessutom framkommer där olika utbildningsmoduler som en-heterna kan beställa. Det är frå-ga om utbildningsmoduler som specifikt riktar sig till den verksam-het vi har, som exempel kan näm-nas modulen ”Trygg arbetsmil-jö och hantering av utmanande beteende”. De externa utbild-ningarna kompetterar helheten med kunskap och nyheter för samkommunens verksamhets- område.

KOLUMN

Vi är som personer olika, en del av oss vill delta i utbildningar och lära sig nytt hela tiden. Andra tycker att det är till mer besvär än nytta. Jag hoppas ändå att var och en ser nyttan och nödvändigheten i att delta i interna och/eller externa utbildningar. Vi lär oss varje gång något nytt eller får repetition som upprätthåller vår kunskap. En av personalstrategins mål är att vi har en yrkeskunnig personal, vilken är en viktig grundsten i vår verksam-het och i den dagliga kontakten med våra brukare.

Fredrik LaurénPersonalchef

16

LÄROAVTAL Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

Behörighet

genom läroavtal

Charlotte Nyström insåg i sitt arbete inom vården att det kändes som hennes grej. Sommaren 2017 utexamineras hon som färdig närvårdare efter två och ett halvt år av studier - samtidigt som

hon jobbar med vårdaruppgifter på Triangelns serviceenhet vid vårdhemmet i Pargas.

17

Charlotte Nyström var nyutbildad kock, men började jobba på ett åldringshem för att det var lätt att få jobb där. Hon märkte snabbt att hon tycker om att jobba med männi-

skor och att vårdarbetet kändes givande. År 2013 började hon jobba med inhopp på Triangelns ser-viceenhet vid Kårkullas vårdhem i Pargas. Hon fick vikariat, men inget stadigvarande jobb, för att hon var obehörig.– Jag har trivts med att jobba med personer med utvecklingsstörning. Jag är själv mycket strukturerad, vilket är bra i det här jobbet, och så är det trevligt att jobba i hemmamiljö, berättar Charlotte. Det känns som en familj när man kommer på jobb. Vi lagar mat och går på promenader. Jag medde-lade tidigt åt enhetschefen Nora Vahalahti att jag var intresserad av läroavtal.

Ifjol hade Kårkulla 19 anställda på läroavtal. De som studerar till närvårdare har fått utbildningen via Axxell, Prakticum och Optima. Anders Levin, läroavtalsplanerare vid läroavtalsbyrån i Pargas som lyder under Axxell, berättar att läroavtal främst är ett sätt att finansiera utbildningen på och som ut-går från arbetslivets behov. Istället för att arbetsgivaren betalar till läroanstalten för utbildningen av sin personal, skrivs ett läroavtal med en läroavtalsby-rå, då finansieringen för utbildningen kommer från staten.

– För studeranden är fördelen att man får gratis utbildning och trygghet i att man har jobb under tiden som studierna pågår. Det är ett bra och flexi-belt alternativ för vuxenstuderande som inte har möjlighet att sitta på skolbänken på heltid, och så har man möjlighet att söka fasta tjänster efter det, säger Anders.

80 procent av utbildningen på arbetsplatsenFör att kunna studera på läroavtal måste man ha ett jobb med ett tidsbundet kontrakt som sträck-er sig över studietiden, som för närvårdare är två och ett halvt år. Läroavtalsbyrån kontaktas ende-ra av den studerande eller av arbetsgivaren och förhandlingar mellan studerande, arbetsgivare och läroavtalsbyrå påbörjas varefter ett avtal görs. Vid läroavtal ska 80 procent av utbildningen ske på arbetsplatsen, medan 20 procent är teoriutbildning på läroanstalt. Axxell erbjuder teoriutbildning för bland annat närvårdare, men trots att läroavtalsby-rån lyder under Axxell kan läroavtal skrivas mellan arbetsgivaren och andra teoriutbildare. Till exempel har anställda vid Kårkulla gått specialyrkesexamen i ledarskap genom läroavtalsbyrån fastän teoriutbil- daren är ett utomstående företag.

Läroavtal ställer också vissa krav på arbetsgivaren, berättar Anders.– Arbetsgivaren ska ha en arbetsplatsutbildare/

Charlotte Nyström tillsammans med Håkan som bor på Triangelns serviceenhet.

LÄROAVTAL

18

handledare och det ställer vissa krav. Bland an-nat ska man vara bekant med examensgrunderna för utbildningen för att kunna lära ut rätt saker på arbetsplatsen som krävs i examen. Axxell ordnar också utbildningar för arbetsplatsutbildarna.

Närvårdarutbildningen består av fem examens-delar; tre allmänna, en enligt vald inriktning och en kort valbar del. Varje del består av inlärning och avslutas med ett examenstillfälle och bedömnings- möte. I närvårdarutbildningen pågår examenstillfäl-let en hel vecka där man visar att man klarar av det

Läroavtalsplanerare Anders Levin vid läroavtalsbyrån vid Axxell i Pargas.

som förväntas inom examensdelen. Efter det håller man ett bedömningsmöte där studerande och tre bedömare avgör om studeranden blir godkänd.

Läroavtalsstuderande lär sig ansvarPå Triangelns serviceenhet jobbar för tillfället fyra personer som studerar till närvårdare på läroavtal, berättar enhetschef Nora Vahalahti. För Noras del innebär det en hel del pusslande med arbetslistor för att få det att passa ihop med studerandenas teoridagar då de ska vara på skolan.– Här lär de sig att ta ansvar. De ska se till att med-

19

dela mig när de har närstudiedagar och få det att passa ihop med arbetet, säger Nora. Svårast är det att få praktik och examensveckor att passa in i schemat.

Charlotte Nyström är en av de fyra läroavtalsstu- derande på enheten som började sina studier i jan-uari 2015 och blir således färdiga närvårdare som-maren 2017.– Andra delen, om vård och omsorg, var tung, men nu har det lättat lite och det flyter på bra. Det är mer distansuppgifter och mindre skola, berättar Charlotte.– Det är mycket skriftliga arbeten att göra på egen tid. Skoldagen är alltid en hel dag. Vi meddelar Nora när vi har skoldagar och så gör hon arbetspasslis-torna enligt det. Jag var nog tvungen att ta tjänste-ledigt vissa dagar under den tyngsta perioden. Det var mycket teori och större arbeten i början, men nu är det lugnare.

Mycket av det som Charlotte lär sig under teori- dagarna känner hon till från det riktiga livet och arbetet på Triangeln. Men nu får hon möjlighet att fördjupa sig i det och fundera på arbetet på ett dju-pare plan.– Jag har lärt mig mycket nytt och examenstillfälle-

na har varit mycket lärorika. Man har kanske vetat hur man gör och gjort, men nu måste man funde-ra på varför man gör saker på ett visst sätt, säger Charlotte.

Kompetent personal till enhetenSom enhetschef tycker Nora att det är värdefullt att kunna vara med och påverka de studerandes utveckling och känner också ett ansvar i utvärdera och påvisa utvecklingsområden hos dem. Att ha läroavtalsstuderande på enheten fungerar också som en påminnelse och möjlighet till reflektion för den ordinarie personalen när man är tvungen att fundera på varför och hur man gör olika saker i job-bet.– Det mest givande med att ha läroavtalsstude-rande är att vi får kompetent och kunnig personal till enheten, säger Nora.

Charlotte säger att ju mer man lär sig, desto in-tressantare blir jobbet. Det mest givande med job-bet är att få vara en del av brukarnas liv och deras vardag.– Det är en jättebra möjlighet att kombinera sko-la med jobb. Jag tror att jag lär mig mycket mer när jag jobbar samtidigt istället för att bara sitta på skolbänken. •

“ Man har kanske vetat hur man gör och gjort, men nu måste man fundera på varför man gör på ett visst sätt.

LÄROAVTAL Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

20

Kompetensstärkande studier genom läroavtal

21

Maria Vaskivuo, enhetschef vid Bäckåkergårdens serviceenhet i Åbo, har nyligen blivit klar med sin specialyrkesexamen i le-darskap där Rastor och Turun AKK fungerat som

teoriutbildare. Maria hade jobbat som enhetschef i två år när hon hörde om möjligheten att gå utbildningen på läroavtal och tyckte det var en ypperlig chans för att få mera verktyg till sitt arbete.– Jag var ganska ny och hade kommit in i arbetet, men jag ville utveckla mig själv som ledare, säger Maria.

Den tvååriga utbildningen består av närvarodagar cirka en gång i månaden, ett antal distansuppgifter samt ett utvecklingsprojekt.– Närvarodagarna var väldigt givande när man fick träffa andra förmän och diskutera med andra i samma situation, lösa problem, byta erfarenheter och göra grupparbeten. Maria ser gott ledarskap som något väldigt vik-tigt. Alla behöver en chef som motiverar och stöttar, har tillit och är tillgänglig speciellt vid förändringar/omstruktureringar. – Det är viktigt att stöda personalens ork, ha en tydlig arbetsstruktur och vara lyhörd för att skapa ett bra team.

Kommunikation var ett återkommande tema un-der utbildningen, och det är inom detta område som Maria anser att hon utvecklats inom. Hon anser att hon blivit mera medveten om den egna kommunikationsstilen och fått lära känna igen olika personlighetstyper som tolkar kommunikations- kanaler olika. För vissa tar det längre tid att ta till sig nytt, med vissa måste man försäkra sig om att man

förstått saker på samma sätt och så måste man vara tydlig och förankra saker.– Utbildningen har gjort mig mer säker som ledare och jag förstår mitt eget ansvar på ett djupare plan. Det var mycket givande att reflektera över sitt ar-bete tillsammans med andra och lära sig av sina medstuderande med mer erfarenhet. Nu känner jag mig mer säker på mig själv när jag fattar mina beslut. Jag har blivit snabbare på problemlösning och jag är inte heller rädd för att erkänna när något inte fungerar. Då funderar vi på nytt inom teamet hur man kunde göra något annorlunda och bättre till nästa gång. Maria tycker att det gick bra att kombinera ut-bildningen med sitt arbete. Arbetsmängden var lämplig och utbildningen stödde hela tiden det dagliga arbetet. Utvecklingsprojektet man gjorde under utbildningen stödde utvecklingsarbetet på den egna enheten.–Det var bra att gå igenom sina arbetssätt och rutiner och fundera på vad man kunde göra an-norlunda och bättre samt reflektera över sin egen ledarskapsstil.

Läroavtalsutbildningen kräver att man kan plan-era och strukturera upp sina studier. Att gå utbild-ningen på läroavtal lämpade sig utmärkt för Ma-ria. Närvarodagarna var givande och ett lämpligt avbrott i de normala rutinerna samtidigt som man jobbade med arbetsrelaterade saker. Maria anser att utbildningsmöjligheterna på Kårkulla är bra, det erbjuds utbildningar på alla nivåer. Maria är tack-sam över att hon hade möjlighet att gå utbildnin-gen. Hon poängterar att man också själv måste vara intresserad av att utvecklas.– Även när man fortbildar sig är ett stödjande le-darskap viktigt, att man som förman är intresserad och sporrar sin personal till kompetensutveckling. •

22

DELAKTIGHET Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

usmöten är ett sätt att stärka delaktigheten

Stämningen är varm när jag stiger in i de gemensamma utrymmena på Bäckåkergårdens servi-ceenhet i Åbo en januarikväll med flera minusgrader utanför. Människor sysslar med sitt i en oord-nad harmoni och kommer fram och hälsar. Det kokas kaffe och pepparkakor dukas fram och efter en stund är de flesta samlade kring matbordet. Det är Bäckåkergårdens husmöte som ska hållas. Husmöten ordnas ca en gång i månaden för alla som bor på enheten.

H

23

Husmöten är ett sätt som används inom Kårkulla för att förbättra brukarnas möj-lighet att påverka sin vardag. Utgångs-

punkten för Kårkullas människosyn och all service är delaktighet. Delaktighet bygger på att brukaren själv eller med nödvändigt stöd får fram sina be-hov och att verksamheten svarar på dessa behov genom individuella lösningar. Delaktighet innebär att en person med funktionsnedsättning är en del av samhället och har samma grundrättigheter att bo, arbeta, studera, förverkliga sig själv o.s.v. som alla andra kommuninvånare. Helt avgörande för hur detta lyckas är att det finns stöd och service som svarar mot personens behov och att personen är delaktig i att utforma denna service.

Discobowling och högläsningUnder husmöten planerar brukarna tillsammans med personalen vardagen på boendet och förverk- ligar därigenom servicen tillsammans. När de fles-ta funnit sin plats kring bordet på Bäckåkergården börjar vårdaren Teresa Fagerström mötet med att berätta om aktuellt program. – Nästa vecka ska många av er och åka pulka. Kom ihåg att ta utebyxor med er.

Invånarna går igenom vem som har utebyxor och om man kan låna någonstans. Överlag pratas det om att man ska komma ihåg att klä sig varmt nu och komma ihåg reflex i mörkret och kylan.– Jag hade vantar på och fick varmt, man kan hel-

Invånarna samlas kring matbordet för möte. | Jussi vill gärna åka på kryssning.

DELAKTIGHET

24

ler inte ha för mycket kläder på för då svettas man, säger Jenny, en av invånarna.

Nästa vecka börjar bowlingen igen, berättar Tere-sa. På torsdag blir det discobowling, vilket väcker intresserade utrop.– Vad är det nu sen.– Man bowlar till discomusik!– Man får se sen vad det är.

Sedan frågar Teresa vem som är intresserad av högläsning. Nästan alla händer räcks upp. Alla får i tur och ordning komma med önskemål på vilken bok som ska läsas. Drakryttaren, Varghunden, hundbok och Pippi Långstrump är några av ön-skemålen.– Det är viktigt att det är en bok som alla förstår, säger Merja. Det finns många alternativ att välja bland, konstaterar Teresa.

Alla talar utNär invånarna tillsammans gått igenom det som är aktuellt är det dags för alla och envar att tala ut i tur och ordning. Teresa har en citron som skickas runt bland alla, och den som håller i citronen får tala, och då ska andra lyssna. Fast ibland är det svårt att komma ihåg att man inte själv ska tala när någon annan har citronen. Benny får citronen först. Benny säger att han ser fram emot bowlingen. Och så ser han fram emot att åka på Koupo-läger och att åka till Högsand på sommaren.– Och så ser jag fram emot min fest på lördagen. Då fyller jag år och det ska bli stort kalas. Annars är allt bra, säger Benny.– Vad bra, säger Teresa, fyra saker som du ser fram emot. Önskar du dig något då?– Allt är bra.– Du kan säga till senare om du kommer på något.– Jag vet det, säger Benny.

Till näst är det Merjas tur att få citronen. Jag är nöjd med allt, konstaterar hon genast. Teresa undrar om det är något som Merja funderar över, men nej, allt är okej. Har du kallt i din lägenhet, frågar Teresa. Jag har täcken och filtar, så jag fryser inte, säger Merja. Teresa frågar ännu om det är något som Merja önskar göra under vintern. Jag ska fundera en stund, säger Merja. Efter en stund kommer hon på vad hon önskar sig.– Jag skulle vilja gå på museum. På biologiska. Den önskan går säkert att uppfylla, säger Teresa. Teresa berättar att de flesta önskemål som brukar-na på boendet har brukar gå att uppfylla, vilket känns bra. Merjas önskemål om att gå på museum får många andra att bli ivriga.– Jag vill gå på Åbo slotts museum, säger Jen-ny. Jag tycker om gammaldags saker, jag har alltid tyckt om att gå på Åbo slott. Och så vill jag simma något veckoslut. Och så skulle jag också vilja gå på Koupo-läger. Och till Högsand vill jag också på sommaren så som Benny och Merja.– Jag vill också gå på museum. På Åbo slott, Aalto-nen-museet och Konstmuseet, säger Lennart.– Jag vill också komma med på museum något veckoslut, fortsätter Jenny. Fast jag inte är här på veckoslutet vill jag att ni ringer och frågar om jag vill komma med. Jag har alltid telefonen på.

Susanne säger att hon vill gå på teater med Kris-tian, fast hon vet inte vilken teater. Annars är allt bra, tycker hon. Alla brukare kan inte prata, och då försöker Teresa fråga med förslag som man kan reagera på. Personalen har en viktig uppgift i att stöda brukarna att föra sin talan och ge dem möj-lighet att påverka sitt eget liv genom egna val.

Man deltar om man kan och villMötet håller på att avslutas när Maria kommer hem. Hon har inte kunnat delta i mötet för hon har varit och sjungit i kör.

25

– Jo jag har varit upptagen, jag går i kör varje tors-dag. Husmöten är bra, vi tar upp allt möjligt och diskuterar. Jag trivs bra här. Det är roligt att gå i kör, säger Maria med ivrig och hes röst efter allt sjungande.

Även Jussi kommer lite sent till mötet, men han har mycket att berätta. Han har varit och handlat mat och det har varit roligt. Han brukar handla vettigt, berättar han.– Jag vill åka på dagskryssning till Åland. Det är roligt på kryssning. Man byter båt i Mariehamn. Så vill Jussi också gå på bio, men han vet inte vilken film. Men han vet att han tycker om spökfilm-er, Emil-filmer och Pippi Långstrump-filmer. Och så tycker han om att gå till vattenparken Caribia och simma. Han promenerar dit och tillbaka, fast det

är sex kilometer åt ena hållet. Och så brukar han vinterbada i Uittamo.– Där är över fem meter djupt. Man har vintertossor på sig och simbyxor och mössa. Man kan inte sätta huvudet under vattnet för då kan man få hjärnblöd-ning. Men jag brukar väta huvudet med händerna, berättar Jussi. Jussi har också födelsedag snart. Då tänker han köpa tårta, men absolut inga kex. Det ska vara bul-la istället. Och sex flaskor limonad.

När jag lämnar Bäckåkergården har en del gått till sina lägenheter medan andra stannat i de gemen-samma utrymmena på sofforna för att umgås. Det är dags att lämna värmen och bege sig ut i den kalla januarikvällen. •

Avslappnad stämning i allrummet efter mötet.

GÄSTARTIKEL Text Åsa Broo | Bild Åsa Broo

26

Naturäventyr i ÖsterbottenVintern är gnistrande vacker. Men för bara några månader sedan hängde sig hösten ännu kvar. Det är svårt att tro då man tittar ut nu.

I mitt höstminne vandrar två vuxna och två barn på en bred och vacker skogsstig. Väl framme vid Bockabron i Kiisk i Pedersöre, går vi ut på den lån-ga bron och blickar ut över vattnet. Stilla. Molnigt, men mycket vackert ändå. Färgerna och frånvaron av ljud gör mycket för upplevelsen. Den går rakt in. Och det är inte slut där.

Att göra merVi är inte ensamma om att ta vara på dagen. Det verkar vara en välbesökt plats denna lördag. Några är på väg att gå vidare. Ett helt gäng ser ut att sitta vid grillplatsen. Det är inte bara min nyfikenhet utan också mitt behov av eld som gör att jag söker mig närmare. Väl framme ser jag att det är ett gäng på nio styck-en, varav fyra med rullstolar som sitter runt läger-elden.

Det visar sig att det är Södermalms boende från Jakobstad som är på utflykt i skogen. Jag blir både förvånad och imponerad på samma gång. Tänk så fantastiskt att de tagit sig hit, trots att personalen skulle ha haft det mycket enklare av att sitta hem-ma. Är det inte konstigt att en del gör mer än det som förväntas av dem, medan andra inte ens gör det. Men så är det.

Mycket att hålla reda påDet visar sig att de glömt korven hemma liksom mjölken till kaffet, men smörgåsar, frukt, kaffe och bullar har de fått med sig. Så det går ingen nöd på

dem alls. Det är en hel del att tänka på då ett gäng som detta ska dra ut i naturen. – Men vi grillar korven då de kommer hem, säger de glatt.

Det här är inte ett gäng som blir handfallna av småsaker. Två taxibilar har tagit dem till Kiisk bya-hem och så har de vandrat en knapp kilometer i lite lätt nedförsbacke. Just nu serveras kaffe och efter en stund blir det toalettbesök för någon och vantpåklädning för någon annan. Alla har inte kommit med i dag eftersom en del är hemma över helgen, men nästan hälften av gänget har personalen ändå med sig. Det är säkert roligt att få göra något annat för dem som stannar kvar på boendet över helgen också, gissar jag.

Redan beresta– Det är fint här, säger en från boendet. Hit kommer jag igen. Jag kan inte annat än hålla med. Och det är inte bara platsen som är fin. Det är personalen också som tagit sina arbetsuppgifter hit ut, tänker jag igen.

Det visar sig att detta inte är första gången det åkt på äventyr från detta boende. Det har blivit två resor till Sverige och Astrid Lindgrens värld, och Kolmården också. – Det tar mera tid och planering att åka med ett gäng som vårt, säger en ur personalen. Men det går, och de har väldigt roligt då de kom-mer iväg, intygar de.

Jag följer med dem en bit på tillbakavägen och hjälper till att knuffa upp en av rullstolarna.

27

– Vi tar en backe och en rullstol i taget. Det går nog, ler en kvinna. – Har vi kommit hit, så kommer vi nog härifrån, säger en annan som får kämpa med en rullstol mel-lan grilltaket och eldstaden.

Nya minnen och mötenEtt naturtäventyr som detta gör alla gott, både där och då, men också sedan då man blickar tillbaka.

Vill man besöka just den här vandringsleden som är anpassad också för rullstol en bit, söker man sig mot Lappfors skidstuga och vidare förbi mot Kiisk. Bockabron är ett delmål längs med Utterleden och väl värt ett besök för alla åldrar, och under alla års-tider. Snart har vi våren här och jag längtar redan efter doften av vårskog och nya människomöten jag inte kunnat planera in. •

28

SENIORRUTAN Text Siv Fagerlund | Bild Christa Liukas

Seniorrutan

I 10 år har vi velat skriva en bok om Kårkul-las tre första årtionden och nu har projektet nått sin ände, kanske inte som det var tänkt från början, men nu finns det en slutprodukt som vill visa hur mycket vi, som på 1960-ta-let från olika håll i Svenskfinland flyttade till arkitekt Erik Kråkströms nybyggda perso- nalby i Kirjalaskogen och började vår yrkes-bana på dåvarande Kårkulla centralanstalt, älskade vårt arbete och hur hängivet vi fick vara med och bygga upp tron på alla män-niskors förmåga att, bara de fick chansen, oberoende av begåvning, skapa och om-vandla sin egen verklighet till någonting för dem människovärdigt och gott. Så småning-

om växte det fram ett sätt att arbeta, som vi började kalla "Kårkullaandan" och som aldrig riktigt kunde definieras, men alla visste vi att det, för att ta det kort, handlade om fördjupad människosyn, god arbetsgemenskap och al-las lika människovärde. Våra minnen från den tiden är dyrbara!

Det som aldrig "stod i årsberättelsen" har också varit vårt arbetsnamn under den lån-ga skrivprocessen där vi ofta har givit upp och tänkt, att denna idé endast förblev ön-sketänkande, inte hade vi pengar och inte hade vi ork!

Det som inte stod i Kårkullas årsberättelse

29

Men så småningom fick vi pengar, för det tackar vi Kulturfonden och Kårkulla samkom-mun, och det blev en liten bok som mest består av bilder. För vad kan mera berätta om aktiv gemenskap, närhet och omsorg än just bilder? Och eftersom boken skulle vara lättläst kommer orden som illustrerar bilderna från de utvecklingsstördas tre egna diktböc- ker: Tycka om (1988), Livet (2005) och Värde-full (2010).

När vi, 1960- och 70-talisterna från Kårkul-la blev pensionerade, ville vi naturligtvis hålla kvar någonting av Kårkullaandan genom att bilda en förening, Kårkulla Seniorerna r.f. och föreningen är bokens utgivare. Föreningen arbetar både lokalt och regionalt i Svenskfin-land och i juni i år firade vi 10 års jubileum med stor fest.

Arbetsgruppen som slutligen färdigställde boken har bestått av Siv Fagerlund, Christina Grönholm, Tettan Lindqvist och Birgitta Rit-tinghaus. Och slutordet är skrivet av Lars Åk-erblom: Vi hör alla till Kårkulla / Vi tillsammans gör Kårkulla bra / för alla som behöver hjälp och stöd / Vi är värdefulla trots att vi är olika / Bra att Kårkulla finns.

Siv Fagerlund

Boken kostar 25 euro och kan beställas av Tettan Lindqvist, Grisbölevägen 1, 21600 Pargas, telefon 040-7282352, epost: [email protected]

30

BOENDESEMINARIUM Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

Under dagen fick åhörarna bland annat höra om boendekoopera-tiv, individuella anpassningar, olika lösningar och exempel på hur ser-

vicen ordnas på annat håll.

Stina Sjöblom, sakkunnig på Institutet för hälsa och välfärd, THL, pratade om hur man nationellt ar-betar för mer självbestämmande för personer med funktionsnedsättning. Finland var bland de första länderna som un-dertecknade FN:s konvention om mänskliga rät-tigheter för personer med funktionsnedsättning år 2007. Sedan dess har man i Finland jobbat för att lagstiftningen ska mäta upp till konventionsartiklar-nas förbindelser.

I mars 2015 godkände riksdagen FN-konventionen och förutsatte att den nationella lagstiftningen måste försäkra att alla delar i konventionen uppfylls innan den kan ratificeras. Det är främst artikel 14 i konventionen som Finland måste jobba på för att kunna ratificera den. Artikel 14 handlar om frihet och personlig säkerhet, att man på lika villkor som andra åtnjuter rätt till frihet och personlig säkerhet

och att man inte berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt. För att kunna ratificera FN-konventionen har Fin-land 2010-2015 haft ett handikappolitiskt program, VAMPO, som bland annat utmynnat i boendepro-grammet Kehas. Målet med Kehas-programmet är att fram till år 2020 stegvis avveckla institutions-boendet och istället erbjuda individuella boen-delösningar. Ett centralt syfte med lagstiftning om stärkt självbestämmande är att i högre grad tillgo-dose klienternas självbestämmanderätt och mini-mera användningen av begränsande åtgärder.

En egen dörr,Den första februari samlades närmare 100 deltagare i Helsingfors på Kårkulla samkommuns och FDUV:s gemensamma seminarium “En egen dörr, tack” om olika boendelösningar.

Stina Sjöblom från THL.

31

– I slutet av år 2014 var 1117 personer i Finland i långvarig institutionsvård, av vilka 114 personer i åldern 0-17 år, säger Stina. För att uppnå målsätt- ningen för år 2020, att ingen längre bor på insti-tution, krävs att avvecklandet framöver sker snab-bare och att nya ersättande lösningar för boende hittas.

Läget nu är att nuvarande regering i januari har för-bundit sig till att fortsätta Kehas-programmet.– Det är således klart att självbestämmande och delaktighet för personer med funktionsnedsättning finns på den politiska agendan. Arbete har gjorts för att förändra på en, i utgångsläget otillfredsstäl-lande situation i Finland, säger Stina. Förändringar har föreslagits till lagen om specialomsorgen för utvecklingsstörda och dessa bearbe-tas som bäst av Social- och hälsovårdsministeriet.– Med stor sannolikhet kommer lagförslaget att godkännas inom en mycket nära framtid. Därefter börjar det viktiga arbetet med att tillämpa lagen i enlighet med det som är dess syfte, att främja möj- ligheterna till självbestämmande för personer med funktionsnedsättning och minska bruket av be-gränsningsåtgärder, säger Stina.

tack!Projektledare Ingrid Nordström från Göteborg berättar om boendekooperativ i Västsverige. Boendeprojektets drivande aktörer har varit föräldrarna som funderat på alternativa boen-delösningar för sina barn. Man har skilt på boende och personal, vilket varit möjligt i Sve-rige där tillgången till personlig assistans är mer utvecklad än i Finland. Tanken har varit att man själv visualiserar hur man vill bo istället för att acceptera kommunens färdiga alternativ.

BOENDESEMINARIUM

32

Seminariepubliken fick också höra en historia om tre unga kvinnors flytt till sitt egna hem i Grankulla som var lyckad tack vare ett gott samarbete mel-lan olika parter. Inblandade i processen var föru-tom flyttarna själva, även deras anhöriga, FDUV:s flyttningsförberedelse samt Kårkulla samkommun.– Det var en solskenshistoria ur föräldraperspektiv, berättar anhöriga Leena Nummelin.

De tre unga damerna har varit vänner sedan de varit små och även föräldrarna är vänner sinsemel-lan tack varde den tidiga kontakten med Kårkulla. När det var dags att fundera på en beständig flytt hemifrån var det bra att det kunde göras som en lång process så att alla inblandade parter kände sig förberedda. Flyttningsförberedelse innebär stöd före, under och efter flytten, berättar Elina Sagne-Ollikainen från FDUV. Man funderar tillsammans på hur och var och med vem man vill bo, på vem man är och vad man vill och vad man behöver stöd med och på hur livet ser ut efter flytten.

För de tre unga flyttarnas del blev lösningen att bo tillsammans i ett privatfinansierat hus. Flickorna hyr varsitt rum med toalett i en lägenhet med gemen-samt vardagsrum, kök och grovkök. I huset finns också en till lägenhet där en familj bor. Stödet som de tre personerna får kommer från Kårkullas boende i Grankulla. Till en början be-

Ann Bäckman, som jobbar som enhetschef på Flemingsgatans serviceenhet i Ekenäs, berättar om sina erfarenheter från England där hon job-bat med flyttningsförberedelse och personlig budgetering inom specialomsorgen i tio år.

År 2007 startade programmet ”Putting people first” i England som handlar om självständigt boende med personifiering. Man funderar själv eller till exempel tillsammans med socialarbe-tare eller anhöriga hur man vill bo. Personlig budgetering är den mest använda metoden inom socialvården i England och går ut på att man själv bestämmer hur man använder stödet man får från samhället. Det är en kostnadsneu-tral metod, eftersom budgeten klienten får är den samma som servicen kostar enligt tidigare service.

Läs mer om personlig budgetering på s. 36.

“ Det var en solskenshistoria ur föräldraperspektiv.

33

hövdes mer stöd men nu har stödet hittat funge-rande rutiner. Personalen besöker lägenheten varje vardagskväll och några morgnar samt söndag kväll för att planera inkommande vecka.– Flickorna får gemensam service och individuell service. Det har gått bra att kombinera olika stöd-behov, berättar Rufus Vahanen, enhetchef för Ringvägarnas serviceenhet som Grankullboendet lyder under.– Vi har haft tur att personalen för det mesta varit samma och det har varit unga och trevliga person-er, säger Leena.

Inflyttningen skedde i februari 2014 och huset har redan sett många fester, julglöggar och födelse-dagar som blivit traditioner, för det är traditioner som gör ett hem.

Anette Tallberg, sakkunnig inom intressepolitiskt arbete vid FDUV, berättar om utvecklingstrender inom boende.– En viss diagnos ska inte bestämma boendeform, säger Anette. Individuellt boende är inte det sam-ma som att bo ensam. Individuellt boende är att bo på samma sätt som alla andra.

Individuellt boende innebär alltså att man utgår från den stödbehövandes behov och önskemål. Man bör bland annat tänka på om bostaden smälter in i området eller om det märks tydligt att det är fråga

Leena Nummelin berättar om sina erfarenheter som anhörig.

Tanya Palmgren berättar om hur det var att gå flytt- ningsförberedelsekursen och att flytta in i eget hem. I bakgrunden Elina Sagne-Ollikainen från FDUV.

om ett boende för specialgrupper. I Finland ligger betoningen på gruppbostäder. Varför? Anette räknar upp några svar enligt resul-tat från Kehas-programmet. Bland annat påverkar brist på bostäder, sparkrav, reglering av personal-struktur och –antal samt attityder. Många gånger föredrar också anhöriga gruppbostäder för att man är rädd för att personerna inte ska klara sig själva. För personalens del kan det också vara fråga om attityder och om osäkerhet för hur mycket perso-nen klarar av.

BOENDESEMINARIUM

34

För att jobba för nya boendelösningar krävs bland annat ändrade attityder, förmåga att se resurser och göra positiva riskbedömningar och öka möj- ligheterna för självbestämmande. Flyttningsför-beredelse är viktigt och det behövs individuella stödplaner för boende där det bland annat framgår ansvarsfördelning mellan personal och anhöriga.

Susanne Tuure, utvecklare av boendeverksam-heten vid Kårkulla samkommun, berättar vad individuell boendeservice innebär på Kårkulla.

Anette Tallberg från FDUV. Susanne Tuure från Kårkulla samkommun.

– Vi har gått i rätt riktning men ännu har vi en bit kvar på vägen, säger Susanne. Jag har stora drömmar om att nu börjar det hända på det här området och mycket händer redan.

Kårkullas boendeverksamhet styrs av Kehas-pro-grammet där målet är att avveckla institutions-boendet fram till år 2020.

“ Jag har stora drömmar om att det nu börjar hända på

det här området och myck-et händer redan.

– Jag hoppas att vi med samma avvecklar institu-tionskulturen, säger Susanne. Många känner inte till andra former av boende än gruppboende. Själv skulle jag vilja komma ifrån att prata om boende och hellre prata om hem. Kårkulla samkommun har ca 50 boendeenheter. Det finns olika former av boende och boendemöj- ligheter i olika boendemiljöer och boendeservicen i helt vanlig boendemiljö utvecklas hela tiden.

Enligt Kehas-programmet består boendeservicen av assistans eller stöd i vardagliga sysslor, stöd för kommunikation, stöd vid val och beslutsfattande, inlärning av nya saker, upprätthållande av so-ciala relationer och omfattande omsorg och om-vårdnad ifall personen är i behov av det. Kårkul-la samkommuns kvalitetsmål för brukarna är en social relation till personalen, service, trivsel, ut-veckling, sociala kontakter, information, trygghet, självbestämmande, ömsesidig kommunikation och överenskommelser från säsongssamtal. När man kombinerar tjänsterna som hör till boendeservicen enligt Kehas och Kårkullas kvalitetsmål med per-sonens individuella behov av stöd i sitt hem får vi individuell boendeservice inom Kårkulla samkom-mun. •

35

DUV Teatern bjöd på improvisationsteater för seminariepubliken, vilket gav upphov till många skratt.

36

PERSONLIG BUDGETERING Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

Simon Duffy har jobbat länge med att förnya so-cialtjänster och leder för tillfället den oberoende föreningen The Centre of Welfare Reform som han själv grundat. Sedan 1990-talet har han jobbat i olika organisationer inom socialvården med målet att främja delaktigheten för de mest sårbara sam-hällsgrupperna, däribland personer med utveck-lingsstörning, äldre och dem med psykisk ohälsa.

tora förändringar är på gång inom social- och hälsovården i Finland. Nu när man som bäst funderar på hur social- och hälsovården ska ordnas, reser den engelske filosofidoktorn Si-mon Duffy omkring i Finland och berättar om modellen personlig budgetering och person-centrerat stöd för våra beslutsfattare, tjän-stemän och olika intressegrupper.S

37

Med personer med utvecklingsstörning har han jobbat i 20 år för att stöda dem till fullständigt med-borgarskap. Simon Duffy var i Finland från januari till mars anställd av Kehitysvammaisten Palvelusäätiö. Stif-telsen anser att Simon Duffys tankar och erfaren-heter är aktuella i Finland i den pågående social- och hälsovårdsreformen, och i förnyandet av lagen om självbestämmande och om upphandling. Duffy hade ett fullspäckat schema under sitt besök och höll även flera föreläsningar öppna för allmänheten om personlig budgetering. Han har själv varit med och skapat och implementerat metoden i Storbri-tannien. I England har det varit möjligt att använda socialvårdstjänster enligt metoden personlig budgetering sedan år 2007. Det är i dag det huvudsak-liga sättet att ordna socialvård på i England.

Vad går personlig budgetering då ut på? Personlig budgetering är ett annorlunda sätt att tänka och anordna stöd och service på. Att få stöd ska inte ses som en gåva, utan som en rättighet

som personen själv är ansvarig för.– Personen som får stöd blir svag och måste ac-ceptera den service som ges och har ingen kontroll över den, säger Duffy.

Tänkesättet med personlig budgetering går ut på att vi i stället för service ger rättigheter för dem som behöver stöd. Fastän institutionerna minskar och personer med utvecklingsstörning flyttar till och bor mitt i lokalsamhällen är servicen ännu ofta ganska institutionaliserad. Det är ännu systemet som kon-trollerar pengarna och serviceformerna. – Man måste ge pengar och rättigheter till männi-skorna för att de ska bli jämlika medborgare. Para-doxen är att man måste behandla dem annorlunda för att de ska bli jämlika. Personlig budgetering går alltså ut på att personen själv eller med hjälp av andra bestämmer hur pengarna som servicen kostar används. Metoden är kostnadsneutral, det vill säga att det finns en sum-ma som servicen för en viss person kostar. Perso-nen själv ska då kunna bestämma hurdan service

Personlig budgetering som metod för att främja valfriheten

och skapa fullständigt medborgarskap

38

PERSONLIG BUDGETERING

Personlig budgetering i ett nötskal enligt Duffy

Kostnadsökningen inom social- och hälsovården är ett internationellt problem.

Centraliserad och institutionsliknande service ökar kostnaderna.

Viktigaste värderingarna är att stöda medborgarskap, familjer och

lokalsamhället.

Personlig budgetering är ett effektivt sätt att flytta över resurser från felaktig

service tillbaka till medborgarna och lokalsamhällen.

Personliga budgetar är flexibla och möjliggör kreativitet och utnyttjande av

tjänster i lokalsamhället.

Personliga budgetar stöder lokala aktörer i att få finansiering direkt från män-

niskorna frånskilt från upphandlingssystem som leder till centrerade tjänster.

Personliga budgetar kan administreras av personen

själv, av hens familj, en lokal organisation eller av kommuna-

la experter.

Personlig budgetering har lett till betydande förbät-

tringar i människors livskvalitet, i tillfredsställelse och i

effektivitet.

39

hen vill ha för pengarna. Ett exempel som Kehi-tysvammaisten Palvelusäätiö ger är om en person som gick på dagverksamhet som kostade 25 000 euro per år. Personen bytte ut dagverksamhets- tjänsten till personlig konstutbildning, vilket bättre svarade mot hens behov, önskemål och funktions-förmåga. Konstutbildningen, som producerades av en privat aktör, kostade 18 000 euro per år. Istället för att fundera på vilka färdiga serviceformer som passar för en viss person ska servicen byggas upp enligt personens egna önskemål och behov.

– Varför är detta så viktigt, frågar Simon Duffy. För att det är en mänsklig rättighet, att vara fri, att vara en del av samhället. Det är grundläggande för syftet med välfärdsstaten och social service. Det är etiken i socialvården; att vara jämlik och annorlun-da på samma gång. Fullständigt medborgarskap skapas av jämlik-het, att man har sin egen budget och sina tydli-ga rättigheter, av självbestämmanderätt, att man bestämmer själv sin egen väg, och av delaktighet, att man är en del av samhället.

Ett av målen med den pågående social- och hälsovårdsreformen är att främja valfrihet. I denna kontext tycker Duffy att personlig budgetering bor-de vara starkt framme i diskussionen. Det är ändå en stor process att införa ett så annorlunda sätt att tänka och det finns vissa aspekter man måste fundera på och ta fram svar till. Man måste fundera på hur man skapar och kommer överens om den personliga budgeten, hur man ska hjälpa personerna att bestämma om och skapa sina liv, hur man möjliggör ansvarstagande över sina liv, hur man lär sig att utveckla nytt och hur man ändrar på saker.Duffy berättar att flera rapporter från olika länder

påvisat att personlig budgetering leder till positi-va förändringar i människors liv. Ingen rapport har påvisat att det skulle vara skadligt eller göra saker sämre. När människor har frihet och ansvar, an-vänder de budgeten till vanliga saker i livet och får stöd av personer som de litar på och som de vill tillbringa tid med.

Simon Duffy tar också upp att personlig budgetering främjar användningen av lokala aktörer och tjänster då personerna själv kan bestämma varifrån de vill ha den service de har rätt till, och därigenom motarbetar personlig budgetering de problem som uppstår vid upphandling av social- och hälsovårds- tjänster. När upphandlingar styr förlorar människor-na sin makt att välja och att anlita de organisationer och personer som de litar på och uppskattar.– Människor är fria att välja sin egen service. Männi- skor är fria att avsluta service som de inte uppskat-tar. Flexibla individuella kontrakt som dessa kan inte alla klumpas ihop och utsättas för upphandling. Istället kan staten skapa ramar för kontrakten och människor kan välja varifrån de köper sin ser-vice, säger Duffy.

Personliga budgetar har samma grundtanke som basinkomst; det är enkelt och tydligt och ger goda incitament för att människor ska få ut det mesta av sina liv. Servicesedlar som används i Finland för att öka valfriheten fungerar bra för enkla val då det är en viss serviceform man behöver och kan bestäm-ma vem som producerar den. Men det lämpar sig inte för komplexa fall där själva serviceinnehållet ska bestämmas.– Det handlar om att reformera välfärdsstaten så att den fungerar bättre för medborgarna, familjerna och samhällen, säger Duffy. •

Kårkulla samkommunKårkullavägen 142 | 21610 KirjalaTfn 0247 431 222 (växel öppen, vardagar kl. 9–15)[email protected]@karkulla.fi

kårkulla.fi

100712

ECONOMY

2

Trycksak

Documents

Omslaget 1/2016