Orientering

Varför orientering? Vad säger kursplanen ? I enlighet med LPO 94 har undervisande lärare i ämnet idrott och hälsa skyldighet att lära ut grunderna i kartförståelse och att orientera sig i närmiljö eller okända marker. Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret: Eleverna skall: - Kunna orientera och hitta i närmiljö genom att använda sig av enkla hjälpmedel. - Har grundläggande kunskaper om friluftsliv samt känna till principerna för allemansrätten.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret: Eleverna skall: - Kunna orientera sig i okända marker genom att använda olika hjälpmedel samt kunna planera och genomföra vistelse i naturen under olika årstider.

Se inriktning för bedömning på sista sidan. (Se separat blad)

Att kunna hitta, att veta var man är i olika miljöer, är något som ger såväl barn som vuxna en trygghet och ökad självkänsla. Upplevelsen av att vara i en främmande miljö och kunna klara sig där är fantastiskt och stärkande för individen. Orientering ger människan en helhetsutveckling som är unik där kropp, känslor, intellekt och tankar stimuleras.

Hela kroppen behövs för att lära Ögon kan se och öron kan höra men händer vet bäst hur det är att röra. Huden vet när någon är nära hela kroppen behövs för att lära. Hjärnan kan tänka och kanske förstå, men benen vet hur det är att gå. Ryggen känner hur det är att bära, hela kroppen behövs för att lära. Om vi skall skall lära oss något om vår jord, så räcker det inte bra med ord, vi måste komma den nära. Hela kroppen behövs för att lära.

Kartbilderna uppifrån: Vägkarta, fjällkarta, tätortskarta, sjökort och orienteringskarta.

Orienteringskartan Orienteringskartan är en karta där de flesta föremål i skogen, som har en viss storlek, redovisas med hjälp av olika färger och symboler (karttecken). Grundmaterialet för kartan får man genom att ta flygfoton, bearbeta dem och göra en skiss. Skissen tas sedan om hand av en kartritare, som går ut i skogen och ritar kartan med de färger och karttecken som motsvarar terräng och föremål som finns. När kartritaren kommer hem ritar han om kartan i sin dator. När han gjort en hel karta klar så skickas den till tryckning och så har man kartor att orientera på. Orienteringskartan avbildas oftast i skalan 1:10 000, dvs. en centimeter på kartan är 100 meter i verkligheten.

Kartan En karta är en förminskad och förenklad bild av verkligheten, en del av jordytan sedd uppifrån. Man kan tänka sig kartan som en pusselbit som ska passa in någonstans på en jordglob. Det finns olika sorters kartor med olika skalor. T ex vägkarta, fjällkarta och sjökort. Kartans skala talar om hur mycket den är förminskad jämfört med verkligheten Graden av förminskning framgår av skalan som finns angiven på alla kartor. Skalan anges som den förminskning man gjort av verkligheten. Exempelvis betyder skala 1:10 000 att terrängen har förminskats 10 000 gånger på kartbladet - allt har blivit 10 000 gånger mindre. Hur ska man då veta hur en sträcka på kartan motsvarar en sträcka i verkligheten? Det enklaste sättet är en tumregel som säger att om man stryker de sista nollorna i skalan så får man 1 mm på kartan översatt till 10 m i terrängen.

Kartans färger

Vitt: Kartans grundfärg är vit. Detta för att man ska kunna se så många detaljer som möjligt i skogen. Vit färg är alltså sådan skog där man ska kunna ta sig fram lätt eller ganska lätt.

Grönt: Grön färg kan också vara skog, men då är det skog där det är svårt att ta sig fram för att det är tätt mellan träden eller buskarna. Även terräng med undervegetation, t ex lägre buskar och annan tät växtlighet, redovisas med grön färg (linjerna). Ju mer grön färg man använt, desto svårare är det att ta sig fram. OBS! Olivgrön färg (Gul/grön) betyder tomtmark och på tomtmark är det förbjudet att springa.

Gult: Den gula färgen betyder att det är öppen terräng, d v s terräng där det inte växer några träd eller bara några få träd. Det kan vara åkrar, ängar, gläntor, kalhyggen eller annan öppen mark i skogen. Ju gulare det är på kartan, desto öppnare är terrängen. OBS! Helt gul färg, med svarta prickar, betyder att det är odlad mark och i regel är det förbjudet att springa på sådan mark.

Blått: Blått betyder vått. För den blå färgen används där det finns vatten i terrängen. Tex sjöar, kärr, mossar, bäckar, diken och brunnar redovisas med blå färg. Ju blåare det är på kartan, desto blötare är det i verkligheten. OBS! Vatten med svart linje runt betyder att man inte ska passera detta vatten eftersom det kan vara farligt. Man måste alltså springa runt eller hitta en bro över.

Brunt: Den bruna färgen betyder att terrängen är ojämn, d v s terrängen lutar på något håll, antingen uppåt, neråt eller både och. Höjdskillnader markeras med bruna linjer på kartan, höjdkurvor, eller med tecken för gropar, fåror och småhöjder. OBS! Även asfaltsytor och större asfalterade vägar ritas med brun färg på kartan.

Svart: Svart är allt annat och kanske kartans viktigaste färg, eftersom de flesta karttecknen ritas med svart färg. Många är dessutom bra att följa för den som orienterar. Tecken för småvägar, stigar, stenmurar, kraftledningar, stängsel, olika gränser och stenar är bara några exempel på karttecken med svart färg.

Meridianer På alla kartor finns det meridianer inriktade. Det är svarta linjer som alltid går i en nord-sydlig riktning. Meridianerna har man till hjälp när man tar ut en riktning med kompass. Höjdkurvor Höjdskillnader markeras på kartan genomför höjdkurvor. Varje karta består av ett myller av dessa bruna streck och ringar. Höjdkurvorna hjälper dock orienteraren att ge upplysningar om hur terrängen ser ut - var det finns höjdtoppar och dalgångar, var det är brant eller sluttande. Avståndet mellan de bruna linjerna kallas för ekvidistans och visar höjdskillnaden. Det vanligaste är att ekvidistansen är fem meter, det vill säga att det är fem meter mellan kurvorna i verkligheten. Ju flera bruna kurvor det är på kartan - desto brantare är terrängen. Om en höjd är väldigt liten, exempelvis en mindre kulle, så markeras detta med en brun prick - en så kallad "punkthöjd” Väderstreck När du befinner dig i okänd mark är det viktigt att kunna de olika väderstrecken. I skogen kan du ofta identifiera vilket håll söder är åt genom t ex att titta efter vilket håll myrstackar och trädkronor är vända åt. På kartan är alltid norr uppåt och söder nedåt. Om det är svårt att se kan du titta efter hur texten är skriven. Uppåt på kartan är när du kan läsa texten rätt.

Karttecken

Tecken Namn Förklaring Tecken Namn Förklaring

Höjdkurva

Ekvidistansen (nivåskillnaden) mellan två kurvor är oftast 5 meter.

Höjd Minst 1 meter hög.

Punkthöjd Liten tydlig höjd, minst 1 meter hög.

Grop Minst 12 meter bred.

Liten naturlig grop

Minst 1 meter djup. Liten grävd grop

Minst 1 meter djup och 1,5 meter bred.

Sten

En tydlig sten -. I normalterräng minst 1,5 meter hög, i stenfattig terräng ev. lägre, i stenrik terräng högre.

Blockterräng

Många stora stenblock som ligger så tätt att vanliga tecknet för sten inte kan användas. Ju tätare med symboler ju mera sten i terrängen.

Nu är klockan tolv. Solen i söder, näsan åt norr, väster åt vänster, öster åt höger.

Passerbart vattendrag

Bäck eller stort dike, minst 2 meter breda.

Sjö

En svart kantlinje betyder att vattenytan är så djup att den inte kan passeras. Större sjöar ritas med ljusblått

Opasserbart vattendrag

Visas med svart strandlinje. Strandlinjen bryts vid vadställen.

Sankmark

Sankmark (myr). Kombineras med gult för öppna sankmarker eller grönt för tätbevuxna sankmarker.

Brunn Normalt minst 0,6 meter hög.

Öppen lättlöpt mark

Oftast åkrar, ängar och andra gräsytor

Källa

Om källan har ett utlopp ritas öppningen mot utflödet.

Öppen mark, grov botten

Slalombackar, kalfjäll, hed, igenväxande inäga, smal kraftledningsgata eller absolut rent hygge utan ris på t.ex. tallhed

Större väg Väg bredare än 5 meter.

Öppen mark, grov botten, spridd vegetation

Hygge eller kraftledningsgata. Kan kombineras med stående gröna linjer för undervegetation

Smal väg Mindre än 3 meter bred, skogsbilväg eller byväg.

Körväg Sämre skogsväg, endast långsamt farbar med bil

Drivningsväg

Tydliga spår av skogsmaskiner som är sämre att löpa på än en stig, samma tecken som för rågång men är oftast slingrig.

Elljusspår Oftast med bark eller sågspån på marken.

Järnväg

Förbjudet att springa längs en järnväg, får endast korsas

Liten stig

Skall kunna följas i tävlingsfart på dagen, skall lätt kunna upptäckas vid uppmärksam löpning mot den från sidan.

Byggnad Bostadshus, uthus, lada, fabrik, kyrka etc.

Stenmur

Stenmur eller stenmursliknande vägg. Normalt minst 0,6 meter hög och 15 meter lång.

Tomtmark, förbjudet område

Normal tomtmark, industriområde, industritomt, kyrkogård, golfgreen, banvall för trafikerad järnväg, vissa skjutbanor, kolonilott

Stängsel Tydligt trä- eller ståltrådsstängsel mindre än 1,5 meter högt.

Ruin Ritas skalenlig. Litet torn Tydligt jakttorn eller mindre torn.

Asfalt eller grusyta

Parkering, grusad fotbollsplan, idrottsplats, trav- och löparbana, grus och sandgropsbotten, golfbunker, botten på sten eller kalkbrott

Kolbotten

Kraftledning

Kraftledning, linbana eller skidlift. Tvärstrecken markerar stolpar.

Kojruin

Opasserbar brant Brant, stup, stenbrott.

Röse Röse, minnesstenar eller gränsrösen mer än 1 meter höga.

Passerbara branter

Skog: svårlöpt Tät skog. (Kallas grönområde)

Kompassen En orienteringskompass består av ett kompasshus (ibland vridbart), nord-syd nål och måttskala. Nord-syd nålen visar åt vilket håll nord och syd ligger åt (nord är den röda delen av nålen). Kompassnålen, pekar alltid mot den magnetiska nordpolen. Läs om hur du kan använda kompassen för att hitta rätt längre fram i häftet.

Tips och trix

Passa kartan

Att passa kartan innebär att kartan och verkligheten alltid stämmer överens. Det är på samma sätt med kartan som med en pusselbit. Den passar bara på ett sätt. På bilden till höger har pojken kartan passad på rätt sätt. Föremål till höger, t ex sjön och kyrkbacken ligger också till höger på kartan och skolan ligger till vänster både i verkligheten och på kartan.

Om du har en kompass är det lättare. Se till att norr på kartan (uppåt) är åt samma håll som den röda pilen i kompasshuset visar så ligger den rätt.

Tumgreppet För att det ska bli lättare att hantera kartan när man är ute i skogen brukar man vika ihop den i olika "formationer" allt eftersom man rör sig ut med en bana. För att man ska veta var man befinner sig sätter man tummen på den punkt man för tillfället befinner sig på. När man sedan förflyttar sig låter man tummen följa med på kartan. Vägval För att hitta rätt när man orienterar måste man ibland göra vägval. Det betyder att man måste välja vilken väg man ska ta till nästa kontroll. Det är inte självklart att den kortaste vägen är den lättaste eller snabbaste. Naturen är full av hinder som tex, hyggen, grönområden, stup eller kärr. Ledstänger När man med hjälp av kartan och kompass väljer förflyttningsväg är det smart att använda sig av ledstänger. En ledstång kan vara en väg, en stig, kraftledningar, åkerkanter, bäckar, diken och staket - kort sagt något man kan ta sikte mot eller förflytta sig längs så att det blir lättare att hitta. Säkra uppfång Ett annat hjälpmedel när man orienterar är så kallade säkra uppfång. Det är någonting på kartan som gör att man inte kommer ur kurs lika lätt. Det kan till exempel vara en bäck, en sjö eller en väg - "Om jag kommer fram till sjön så har jag sprungit för långt". Se i stort Försök att alltid se terrängen i ett större perspektiv och fokusera inte enbart på platsen du är på väg till. Se dig omkring och lägg märke till kraftledningar, vägar i fjärran och så vidare. Detta kan vara till stor hjälp om du tappar bort dig på kartan.

Ta kompassriktning/kurs

1. För att ta ut en kompassriktning på en karta gör du så här. (I det här fallet från start till mål på kartan)

2. Lägg kompasslinjalen (sidan på kompassen) så att den går från den punkt där du befinner dig till den punkt du vill komma till

3. Håll kvar kompassen i det läge du lagt den enligt punkt 2. Vrid kompasshuset så att linjerna i botten på kompasshuset blir parallella med meridianerna på kartan och att N står åt norr. (Meridianerna är de tunna, svarta linjer som löper från norr till söder på kartan).

(Om du har en kompass utan vridbart kompasshus hoppar du över steg tre och vrider direkt dig så att den röda norrpilen går parallellt med meridianerna.)

4. Håll kompassen framför dig. Vrid kroppen till dess att kompassnålen (den röda nålen i kompasshuset) sammanfaller med linjerna i botten på kompasshuset och pekar åt norr.

5. Nu ska du följa den kurs som riktningspilen/marchriktningspilen visar. Ta sikte på något fast föremål i naturen som ligger i rätt kurs.

Här nedan följer ett antal kartprov i olika skalor. Studera dem noga och försök hitta karttecknen från föregående sidor i kartorna.

Mål och bedömning

Idrott, friluftsliv och olika former av motion och rekreation har stor betydelse för hälsan. Barn och ungdomar behöver därför utveckla kunskaper om hur kroppen fungerar och hur vanor, regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv förhåller sig till fysiskt och psykiskt välbefinnande. Ämnet idrott och hälsa syftar till att utveckla elevernas fysiska, psykiska och sociala förmåga samt ge kunskaper om den egna livsstilens betydelse för hälsan.

Under friluftslivsområdet arbetar vi bland annat mot följande strävansmål:

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i idrott och hälsa sträva efter att eleven:

- utvecklar sin fysiska, psykiska och sociala förmåga samt utvecklar en positiv självbild,

- utvecklar kunskap om vad som främjar hälsa,

- utvecklar en god kroppsuppfattning och kunskaper som gör det möjligt att se, välja och värdera olika former av rörelse ur ett hälsoperspektiv, stimuleras till ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet och tar ett ansvar för sin hälsa,

- utvecklar och fördjupar sin rörelseförmåga och lust att röra sig samt stimuleras att ge uttryck för fantasi, känslor och gemenskap

- får inblickar i idrottens och friluftslivets historia samt lär känna olika former av lekar

Bedömning

Följande mål måste uppnås för att kunna erhålla betyget G under området friluftsliv: Eleven skall: - Kunna återge områdets kunskapsgrunder - Kunna planera och genomföra vistelse i natur och mark under alla årstider - Kunna reflektera runt allemansrättens betydelse för individen - Kunna orientera sig fram via tydliga ledstänger i okänd mark

För betyget VG skall eleven kunna: - Tillämpa kunskapsgrunderna vid vistelse i natur och mark under alla årstider - Visa säkerhet i orienteringsgrunder (Ledstångsorientering, kartans språk, skala och väderstreck) - Klara av att snedda kortare bit mellan ledstänger vid orientering i okänd mark. - Reflektera runt och tillämpar kunskaper om natur och miljövård

För betyget MVG skall eleven kunna: - Använda sina kunskaper om livsstil, livsmiljö och hälsa för att bedöma värdet av friluftsverksamhet utifrån ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv.

- Använda orientering som ett medel för att träna sin fysiska status - Kunna ta ut en kompasskurs och hålla den vid orientering i okänd mark. - Reflektera över vägval och svårigheter i samband med orientering i okänd mark.

Kunskapsgrunder – friluftsliv och orienteringskunskap

- Allemansrätten - Kartans språk (färger, tecken, skala, väderstreck) - Utrustning, värderingar och överlevnadsgrunder vid vistelse i naturen - Omhändertagande av skadad vid vistelse i natur - Natur och miljövård