PPÅÅ SSPPÅÅRREETT

Nr 4 2017

4| 2017

Från ordförandens punkthöjd

Adress:Linköpings Orienteringsklubb

Vidingsjö, LOK-gården589 53 Linköping

Telefon:013-15 74 26 (telefonsvarare)

Hemsida:http://lok.se

E-post:info@lok.se

Medarbetare i detta nummer:Alva OlssonJohan PerssonKajsa HammarströmKlara LjunggrenLinnéa BorgMaria ElmelidPer-Johan PerssonPeter AronssonPia VångellRasmus ElmelidRoger Danielsson

Omslag:På bilden: Börje Anderssonstämplar imål på skinkloppetFoto: Per Magnusson

Vi välkomnar nya medlemmar:

Sara FilipssonVincent GöranssonEvelina HellmanAngelina HolmertzMaximillian MichaelisEmil PaulsonMaria SarbergMax SundbladRobert SöderbergSimon SöderbergTilde SöderbergOscar ValentAlvin WänströmElsa Wänström

Redaktör:Hanna Modig Tjärnström

1

Klubbkamrater! Så här i början i december har redan vinterlunken kommit igång. Sunes bana rullar på och tillhelgen (i skrivande stund) stundar Skinkloppet. Många tränar på duktigt har jag förstått, men för min del kan jagredan märka hur träningsambitionerna var för högt satta. Krämpor och lathet är två svåra motståndare! Oavsettambition och nivå hoppas jag att vi alla kommer ur vintern skadefria och sugna på lite barmarksorientering. (Dåleker jag med tanken att vi får en snörik vinter.)

Det börjar märkas att jubileumstävlingen med Swedish League finalen närmar sig. (50 år sedan VM arrangeradesav LOK och IFK Linköping i samma skogar.) Tävlingsledarna Thomas Stenström och Pär Eriksson för projektetstadigt framåt och allt fler LOK:are blir inblandade. Banläggningen och övrig planering börjar ta form, ochmarknadsföringsgruppen har en informativ julkalender på facebook.

XC-race satte nytt deltagarrekord med 234 startande. Fint fixat av de nya tävlingsledarna Sven Engström ochJulia Modig Tjärnström! Många av oss var också i november på kick-off inför O-ringen 2019. Även här är någraLOK:are redan igång, men det blir mer och mer aktuellt för oss andra att fundera på vad vi vill arbeta med.

Hur som haver, oavsett vad som stundar nästa år, så önskar jag alla klubbkamrater en trevlig jul med en alldelespersonligt lagom balans mellan julskinka och motion.

Eder ödmjuke ordförande

Magnus ”Hebbe” Herberthson

Anta utmaningen...

Hej alla LOK:are, nu är det dags att börja packa väs-kan för Jukola 2018!

2018 går Jukola i trakterna av Lahtis och dit är det enganska kort resa i Finland (~2½-3 timmar). Många vetkanske inte ens vad Jukola är, om du inte har någon attfråga så berättar jag det här. Jukola är en stororienteringsstafett som går av stapeln i Finland helgenföre midsommar (16-17 Juni 2018). Den har lika högstatus som Tiomila för eliten, men för finnarna så ärden något mer. Finska företag samlar ihop lag som vi iLinköping samlar ihop företagslag till Blodomloppeteller Mjärdevistafetten. Det här gör att det blir mångalag på startlinjen. Förra året var det 1352 Jukolalag(herrstafetten) och 1182 Venlalag (damstafetten) somgick i mål.

Damstafetten (Venla) har fyra sträckor (alla dag):1 . 6,2 km2. 6,2 km3. 5 ,4 km4. 7.9 km

Herrstafetten (Jukola) har sju sträckor:1 . 11 ,0 km (skymning/natt)2. 11,9 km (natt)3 . 12,8 km (natt/gryning)4. 8,7 km (gryning/dag)5 . 8,7 km (dag)6. 10,8 km7. 15 ,3 km

Alla sträckor är gafflade, som dam kan man springa ibåda stafetterna om man vill. Som jag skrev tidigare såär det företagslag med och där är det folk som aldrigtidigare sprungit orientering, så du som läser det härhar mer erfarenhet än många som kommer stå påstartlinjen. Det finns alltså ingen anledning att inte åkamed och uppleva Jukola 2018.

Är du fortfarande tveksam och funderar på om duverkligen hör hemma på Jukola? Lite ytterligare in-formation är då att snabbaste tiden på förstasträckan i2017 års Venlakavle hade 45 min. Det var fler än 50 lagsom hade över 2 timmar på den sträckan och de sistahade 2.50.35 . Motsvarande i Jukolakavlen var 71 minsnabbast, 40 lag hade över 3 timmar och siste man varute 5 timmar och 26 minuter. Då hade täten redan gåttut på näst sista sträckan. Så nog kan väl du vara med?

Så hur går det till?- Idag: Du går in på www.lok.se och anmäler dig föratt du vill följa med.

- 25 Januari: Sista dagen att anmäla sig (efter det blirdet mycket dyrare att anmäla lag.

- 15 Juni: Avresa med storbuss från LOK-gården kl13.00 (kan komma att justeras). Mats Backteman ärsom vanligt en hejdundrande bra chaufför. Bussen gårtill Stockholm där vi hoppar på Färjan mot Finland.Man tar med sig matsäck eller köper något att äta påbåten för att inmundiga till middag. Därefter sover vi i4-bäddshytter.

- 16 Juni: Vi anländer till Åbo klockan tidigt, men in-nan vi kliver av så äter vi förbokad frukost (buffe) påbåten. Därefter går vi av båten och på bussen igen ochåker till tävlingsarenan. Damerna startar 14.00 och23.00 startar herrarna. Under natten sover vi i mili-tärtält som finska militären varit där och slagit upp åtoss.

- 17 Juni: Ganska tidigt på morgonkvisten går segrar-na i mål och vi hänger oss kvar tills alla LOK-lag hartagit sig imål. Därefter packar vi in oss i bussen ochrullar till Helsingfors. På båten intar vi buffe och hardet gött innan vi åter somnar i våra 4-bäddshytter.

- 18 Juni: Vi anländer terminalen i Stockholm vid 9-tiden och efter att alla har lyckats ta sig ut till bussen sårullar vi åter till LOK-gården dit vi anländer runt 13-tiden (beroende på Stockholmstrafik). Hela det pake-tet blir ditt för i runda slängar nånstans runt 1000-1500 kr.Nu blir jag tjatig, men alla kan åka med, ung (nåväl,man måste vara fyllda 15) som gammal, elit som mo-tionär. Som om inte allt ovan är tillräckligt, i år firardessutom Jukola 70 år, det kommer säkert göra detytterligare bättre. Har du inte upplevt Jukola förut?Eller vill göra det igen. Ta chansen genom att gå in påhemsidan och anmäl dig på momangen!/Peter Aronsson, Senior- och juniorkommitén

4|2017 2

Alla är vinnare i Ghananska mästerskapen iOrientering

Kort reflektion från Maria och Rasmus om att lära barnen på barnhemmetMums Care i Ghana att

orientera.

I augusti packade vi fyra storaresväskor och begav oss mot en li-ten kustby i Ghana. Under fyraveckor skulle vi arbeta med stödin-satser på ett barnhem med ett givetmål – visa dem orientering. Trä-ningsmässigt försökte vi även liggai ordentligt då ett marathon vän-tade i Amsterdam kort efter att viskulle komma hem!

Barnen hade en stor innergård påsitt barnhem med en fotbollsplan,rostiga gamla lekställningar, träd,buskar, däck, vattentankar, muraroch byggnader som kunde utnyttjasför att försöka skapa en sprint-orienteringskarta med egenprodu-cerade lokala tecken. Den lillamallen till kartan skissades medanbarnen glatt klättrade på våra ryg-gar, det fanns aldrig något somhette jobba ifred. Detta var enkänsla som för oss var så fantastisk,den otroliga mängden kärlek ochuppmärksamhet som barnen gavoss var så himla fin. Vi hade tyvärrinte med oss något vidare ritmate-rial utan ett litet kollegieblock blevtill slut grunden för våra småkartor.

En solig eftermiddag tassade vi inpå barnens innergård med skärmar,färg-stämplar, stämpelkort och vårasmå handritade kartor. Nyfikenhe-ten var fullkomlig. Det revs i påsaroch det fanns nästan inte tid attlyssna på genomgång och beskriv-ning av karta och dess tecken. Såplötsligt var starten igång. Varv påvarv rusade barnen den lilla banan,om och om igen, ingen ville slutaoch nya stämpelkort skulle an-vändas efter varje runda. Intressetför kartan var lågt men rätt som detvar knackade någon på ens axel ochville ha kartan förklarad och villemer än gärna att vi följde de runtoch förklarade kartans värld längsmed vägen.

Självklart skulle det också bli enprisutdelning! På förmiddagenhade vi besökt den lilla byn för atthitta något som helst material attgöra medaljer av och till slut hit-tade vi fina blåa band i ett plåtskjulsom tjänstgjorde som syaffär ochkarameller som såldes av en ungflicka längs med vägen. Lyckligablev de när vi handlade upp en helrulle med blå band och hela

Glada barn testar på orienteringFoto: Privata bilder

Att hitta skärmar och få stämpla, här med färgstämpel, är alltid kul (vänster bild). När barnen kom imål var det bara att köraigen. flera varv var det som gällde! Rasmus vid målet (höger bild). Foto: Privata bilder

4|2017 3

karamellburken i ett svep, månads-lönen var då säkrad. Prisutdel-ningen fick vänta tills på kvällenefter att barnen ätit kvällsmat ochRasmus kom då intågande med alla”medaljer” till Barnhemmet. Över-förtjusta rusade barnen runt ochvisade upp medaljerna och sa gångpå gång ”Jag har fått medalj, bety-der det att jag är bäst?” Vårt svarlöd givetvis "Ja, ni är bäst"!

Ett par dagar senare undrade bar-nen varför de inte hade fått springaden där konstiga idrotten igen närman får stämpla med roligastämplar och leta skärmar. Trots attde sagt att det var kul medorientering blev vi ändå glatt över-raskade och nästintill överdrivetstolta över att de ville göra det igen,och igen. Hade det inte varit för attden enastående naturen utanförbarnhemmet innehöll några av jor-dens giftigaste ormar, skorpioneroch gud vet allt så hade vi gärnaäven sprungit med barnen där.Men nu höll vi oss inne påbarnhemmet och barnen varalltjämt nöjda med detta, och våregen träning förlades på de om-kringliggande jordröda vägarnaoch stigarna.

Så hur slutade vår egen träning ochvåra förberedelser inför marathon?Den tid som fanns för träning varmycket tidig morgon innan barnenskulle duschas kl 05 .30, när solenstod mitt i zenit runt lunch eller ef-ter solnedgången i en lyktstolpessken. Det fanns alltså en enda lykt-stolpe precis vid barnhemmet men

denna lyste lyckligtvis upp enlängre del av en grusväg så vikunde springa korta intervaller om15 sekunder fram och tillbaka. Vitränade på flitigt, ibland flera passom dagen. Löpturerna var sällan sålånga då värmen och den högaluftfuktigheten var besvärlig och viinte hade allt för mycket tid på oss,men Rasmus lyckades samla på sigen hel del träningstimmar i

slutändan. Och Amsterdammarathon genomförde vi. Det varmitt första och det var långt,smärtsamt och besvärligt men såhär med lite distans till det ändåförbaskat kul att ha genomfört.Nästa gång ska jag dock börja tränaför det lite längre än 4 månader in-nan. Rasmus levererade nytt per-sonligt rekord på 2 timmar och 36minuter. Under vårt lopp hyllade vialla ”våra” barn från barnhemmetgenom att springa i Ghanas lands-lagströja. Eller ja, Rasmus hoppadetydligen av i sista stund och byttetill linne, men de fanns självklartmed i tanken och kommer alltid attgöra.

Vill ni ge ett bidrag till Barnhem-met Mums Care i Senya Beraku,Ghana finns alla möjligheter. Be-sök lovelifesweden.se där kan manköpa julklapp och till och med blimånadsgivare. Eventuellt dyker detäven upp något litet träningsar-rangemang med en samtidig in-samling för dessa barn så hållutkik!/Maria och Rasmus Elmelid

Medaljer efter väl genomförda lopp!Foto: Privata bilder

Även vi var nöjda efter vårt marathon iAmsterdam. Foto: Privata bilder

Här har barnen fått nya skoluniformer och skolböcker, saker som vi bidrogmed tackvare pengar från vänner i vår närhet!Foto: Privata bilder

4|2017 4

Orientera på Sicilien, kan det vara något?

11 st lokare (och 4 från ok Roxen)åkte första veckan i oktober till Ca-tanias flygplats på Sicilien för attvara med på PWTs 5 orienterings-tävlingar och samtidigt få lite se-mester.

Hotellet låg fint beläget vid havetoch hade en pool. Där trodde vi attvi skulle få tillbringa eftermidda-garna efter tävlingarna, men…vädret ville tyvärr något annat. Detvara bara första dagen vi fick njutai poolen. Resten av veckan var dethyfsat varmt men molnigt och såregnade det lite då och då underdagarna.

Tävlingarna genomfördes på finavälritade kartor på olika ställen på

östra sidan av Sicilien. Två av täv-lingarna gick på vulkanen Etnassluttningar och vi sprang precis ikanten av förra vulkanutbrottetsstelnade lava. När vi ändå var därpassade vi på att besöka en av de fåslalombackarna på Sicilien, dockingen snö nu. Det var fantastiskafärger med den svarta lavan ochhöstens alla färger på växtligheten.

Man kan inte vara på Etnas slutt-ningar utan att besöka någon avvingårdarna. Lokarna åkte på liteolika ställen, men alla vara likanöjda med besöken. Vinet får enspeciell smak, beroende på att dru-vorna växer på vulkanisk mineral-rik jord, hög höjd, lagom värmeoch samtidigt nära havet. Så vill ni

prova ett gott smakrikt vin, välj ettfrån Etnas sluttning nästa gång.

Övriga tävlingar gick i små pi-ttoreska byar. Till den ena åkte vismå slingrade vägar, högre ochhögre upp, förbi den välkända tu-ristorten Taormina, ända upp tillvägens slut i byn Castelmola. Endel av oss fick springa i härligt var-mt väder men dimman och regnetkom med en rasande fart och häll-regn på kullerstensgator blir väldigthalt + att det är svårt att se medglasögon, så några fick tyvärr”kasta in handduken”.

Sista etappen gick i byn Bronte,känd för sina pistagenötter. En bymed gamla slingrande gator, huller

Tävlingskartan från sista etappen som gick vid byn Bronte.Foto: Privata bilder

4|2017 5

och buller. Var man inte med påkartan hela tiden i varje liten kors-ning, var det svårt att läsa in sig ochminuterna gick snabbt. Efter täv-lingen åkte de flesta deltagarna upptill parkeringen där liftarna gickupp till Etnas vulkan kant. Tyvärrvar tiden för knapp att åka upp,men ska någon till Sicilien så åk dit,men ta en dag på er så att ni hinnermed allt.

En dag var det vilodag och då åktede flesta av oss till Lucias födelse-ort, Siracusa. Tyvärr hällregnadedet hela dagen så vi fick inte sestaden från sin bästa sida.

Orienteringsmässigt var det roligaoch utslagsgivande tävlingar. Vi varalla nöjda med orienteringen, någ-ra bommar men mest ”spik” på.Prisutdelning var det efter varjeetapp, och det var väldigt olikaetappriser. Karin och Maud vannvarsin Siciliansk vinflaska, medanPia fick en liten plast souvenir plat-ta. Till de tre bästa sammanlagt, ef-ter 5 etapper, i varje klass, var deten bomulls t-shirt.

Något som var deprimerande medSicilien som land, var alla hus somstod övergivna och förfallna medendast herrelösa hundar som invå-nare. Gator som inte sköttes ochallt skräp som bara slängdes ut. Detär stor skillnad på turiststråken,byarna som lever på vinproduktionoch de förfallna gamla industristä-derna.

Varför arrangeras det då 5 väl-organiserade orienteringstävlingarv.40 och v.41. Jo, PWT Norge, medgamla världsmästaren Jörgen Mår-tensson i spetsen, och PWT Italiensamarbetar runt detta. v. 40 harNorge sitt ”potatislov”, därför är detmånga norska löpare. V. 41 stannarnågra kvar och det fylls på med eu-ropéer främst schweizare. I år tes-tade de också att arrangera v.44 föratt locka svenskar, då Sverige harskollov.

Om det är någon som funderar påatt springa nästa höst, så är sam-lingsplatsen Vasto på Italiens östrasida, nära fyra stora flygplatser sådet ska vara lätt att ta sig dit.

/Pia Vångell

Övre bilden: Efter sista etappen åkte deflesta upp till liften mot Etnas kant.Tidsbrist gjorde dock att det fick räckadär.Mellanbilden: LavafältNedre bilden: Större delen LOK-gängetär samlat

4|2017 6

SÄSONGENS FÖRSTA: SUNES BANA

Sunes bana var något jag verkligensaknade under förra vinterhalvåretnär jag var iväg och reste bortomSveriges gränser. Denna härliga, sålagom hurtiga rutinen, att ge sig utsöndag morgon och springa iskogen (det är inte många i minumgängeskrets som ens skulle tän-ka tanken). Såklart med tillhörandefika i trevligt sällskap efteråt. Löp-turen får gärna vara i minusgrader,och med snö runtikring de tunnaorienteringsskorna. Om man gårgenom isen någonstans, i en bäck,ett träsk eller så, är det ett plus. Detlängtade jag efter, från andra sidanjorden för ett år sedan där jag hade30-graders värme och makalöstvacker natur: Orientering, i kyligtväder, i Vidingsjöskogen. Härom-veckan började det, den 19 novem-ber, premiär för säsongens Sunesbana.

Vi kom iväg lite lagom, mamma,lillasyster och jag. Ute var detplötsligt milt väder efter några da-gars bitande frost. Ändå föll snönpå morgonen, aningen klumpigatunga flingor som vattnade våraLOK-jackor. Slaskigt. Vi svängde inmot LOK-gården en kvart efter 10,och såg Ljunggrens springa iväg utmot start. Mössa över öronen, van-tar på och karta i snart frusetgrepp.

I omklädningsrummet frågar nå-gon om man ska ha vantar på sig.Ett ekande ”ja” får denne till svar.Så ger vi oss iväg, jag och mammapå en 5,5 kilometers mellanbanaoch Malin på korta som var 3,5kilometer om jag minns rätt. Långalär ha varit uppe på något i stil med8,5 kilometer… En annan gång

kanske, med bättre väder. Åke varinte glad över förmiddagens vä-derförhållanden. Han kom in förutläsning när vi skulle registreraoss. Pustandes och vikt dubbel överbenen grinade han illa åt sina kallafingrar. Något i stil med ”Värstatänkbara vädret” väste han ur sig.Fingrarna rörde jag ordentligt på.påväg till start. Särskilt tummenmed kompass vickades frenetisktfrån sida till sida… och ändå, jaghar saknat det här kalla väldansmycket sedan resan till Nya Zee-land.

Just den här Sunes bana skulle visasig ge mig en av de värre, ellerockså mer häftiga av orienterings-upplevelser. Träsket i kohagen.Grästuvor och vinterkallt vatten.Sträcka 7–8. Vi kan säga att det

Första Sunes Bana för vintern.Foto: Linnéa Borg

4|2017 7

Rome Orienteering Meeting - En Weekend iRom

Varannan höst de senaste åren har Roms orienterings-föreningar arrangerat en tredagars orienteringstävling.Det här året var det en parksprint, en förlängdparksprint och avslutningsvis en stadssprint.

Här kunde vi som seniorer välja mellan Elitklasser ochB-klasser. Johan hade det roligt i näst högsta klassenunder Tyrolens 5-dagars och Kajsa tyckte att det voreroligt att inte springa Elit utan kunna vara med i top-pen även hon. Därför föll valet på B-klasserna. BigMistake. När de släppte banlängderna någon vecka in-nan arrangemanget så insåg vi att vi fick springasamma banor som D50 och H65 för Johan och D60 förKajsa. Vi sprang alltså kortare än alla de som vi restetill Rom med.

När det var dags att åka så började mörkret och kylankomma till Sverige. Därför var det skönt att kommaned till Rom och röra sig i 15-20 grader. Och att ätaItaliensk mat. Rom som stad var annars en märkligblandning av historiska byggnader, storslagna palatsoch skitiga gränder. Dessutom fullt med turister på allamer kända platser.

Tillbaka till tävlingarna. Arrangören ordnade ingentransport till någon etapp, så vi fick ta bussen dit. Mendet fungerade ganska bra eftersom alla tävlingar gicknära centrum. Så arrangörerna fixade bara start, måloch släppte in oss på några få toaletter. Dessutom hadede två speakers som mest underhöll sig själva eftersomingen hörde vad de sa. De verkade dock nöjda med si-na roller ändå.

Etapp 1 var ungefär 2,5 km sprint för både Johan ochKajsa i ett ganska tråkigt sprintområde. Det var egent-ligen bara en park med stora gräsmattor och några

Kajsa och Johan njuter i värmen. Lite skillnad från höstrusketi LinköpingFoto: Privata bilder

blev isigt värre. Första stegen utfanns det fortfarande en chans attkasta in handduken, men så ma-nade mamma på oss båda, och detverkade hjälpa att ropa ut det högtför sig själv. ”Nu kör vi! Jajajaja,kom igen då”. När vi dumpade för-siktigheten bakom oss och satte avframåt blev mitt gensvar ett vråligt”Aaaagh”, med fötterna plask ner ikylan. De domnade tidigare änhalvvägs. Fötterna alltså, alltihop,från tåspets till ankel. Vattnet nåd-de oss nästan upp till knäna där detvar som värst. ”Nu vet vi, att denhär vägen tar vi inte i vinter”. Denmeningen upprepades ett antal

gånger påväg över det där fältet,som ett mantra. När grästuvornablev tätare och fläckarna av is ochvatten tillslut passerats, så såg vi tillatt springa på våra frysta klumpartill fötter. Jag undrade om jag skul-le våga att försöka vicka på tårna,eller om det var bäst att låta bli.Springandes på stället i några (förvåra fötters räkning) dyrbara se-kunder, försökte vi bestämma väg.Lite runt höjden eller in och uppdirekt. Jag såg i samma vända atten annan LOK:are som kört längs-med staketet också tagit sig i land,så gott som samtidigt som oss. Visom verkligen tagit det modiga,

snabba, och djärva vägvalet skulledå inte nå kontrollen senare än hansom körde säkert. Senare, närbanan var färdigsprungen och fikatpåväg in i mun, så fick vi veta attdet andra, rundande vägvalet, intevarit mycket bättre ur vattenund-vikande-synpunkt. Kartritarenhade medvetet eller omedvetet setttill att vi alla skulle smaka påkölden denna morgon. Fler avdessa kyliga och fantastiskt härligamornar kommer det också att bli,för Sunes bana på söndagar harbara börjat!

/Linnéa Borg

4|2017 8

På bilden till vänster syns Kajsa på prisutdelningen efter att hatagit hem sin klass i Rom.Foto: Privata bilder

Nästan hela resesällskapet innan start på en etappFoto: Privata bilder

dungar och buskar. Det ledde docktill att utgångsfarten blev 110% ochbåde Johan och Kajsa samlade påsig några bommar efter slarvfel.Trots att Kajsa nästan var vid treanföre tvåan och därmed fick forceraett brännässlesnår i onödan så lyc-kades hon bärga etappsegern. Jo-hans bommar placerade honomdock på en andraplats, cirka 20 se-kunder efter.

På etapp 2 väntade en förlängdsprint med lite större dungar medgräsmattor emellan. Banlängdernavar därför uppemot fyra kilometer

och banorna något mellanting mel-lan sprint och medeldistans. Detverkar ha passat Kajsa och Johanperfekt, för båda plockade hemetappsegrar och ledde inför densista dagen.

Etapp 3 var en stadssprint i tu-ristområdena. Start vid Colosseumoch kontroller vid Capitolium ochForum Romanum. Så här gällde detatt inte titta för mycket på omgiv-ningarna och att undvika alla turis-ter. Banorna var dessutom ganskalånga. H21E-löparna hade en banapå dryga sex kilometer men nästan

10 km på sina gps-klockor. Kajsafortsatte sitt segertåg och tog bådehem etappsegern och därmedtotalen. Tyvärr hade Johan det litetyngre och lyckades inte bärgatotalsegern.

Totalt sett så var det en rolig kom-bination av semester ochorientering även om schemat varganska fullspäckat. Men det varhelt klart en skön flykt från hö-strusket i Linköping

/Johan Persson & Kajsa Hammarström

4|2017 9

Dimmigt SM avgjordes i Kilsbergen

Årets sista SM-helg var en långhelgsom bjöd på såväl detaljeradterräng vid sjön Tisaren ochstorkuperad Kilbergsterräng. Hel-gen inleddes med kval i medeldi-stans söder om sjön Tisaren. Då detvar så nära från Linköping kundevi ladda hemma och sen åka direkttill tävlingarna på fredagen. LOKvar representerat i dam- och herr-seniorklasserna samt de yngredam- och herrjuniorklasserna. Detär klasser med hög konkurrens ochsåledes svårt att ta sig vidare till enA-final. Tove och Alva lyckadesmed fina lopp att ta sig vidare tillA-final. Olof, som sprang i H18trots att han bara är 16, gjorde ävenhan ett bra lopp och var till en bör-jan bara en hårsmån ifrån att ta sigtill A-final. Men efter att en ar-rangörsmiss konstaterats fick ävenOlof springa A-final. Jonathangjorde också ett bra lopp och togsig till B-final.

På finaldagen placerade sig Sarahoch Johanna sig högt upp i D18

final C, på en 4:e respektive 7:eplats. Ytterligare topp-10-platserstod Maxime, som 8:a i H21 finalE, och Therese, som 9:a i D21 finalC, för. Tyvärr satte bommar käppari hjulet för LOK:s A-finallöpare ochhindrade dem från att ta någraframskjutna placeringar.

Vårt boende var på andra sidan Ti-saren från tävlingen, precis vidvattnet. Vi bodde i stugor till-sammans och på lördagen anslötytterligare ett gäng löpare somskulle springa stafetten. Vi hade engemensam middag på Toves favo-ritställe i Hallsberg som uppladd-ning.

Så var det dags för SM-stafett i Ån-naboda, Kilsbergen. När vi svängdeupp på vägen som leder upp tillÅnnaboda åkte vi bokstavligt talatin i dimman. Men trots dimmanoch den leriga arenan var det gladaminer i LOK-tältet och vi såg framemot att ta oss an utmaningen sombanläggare Johan Persson hade

planerat åt oss. Även om utsiktenfrån arenan och varvnings-kontrollen inte blev som tänkt, blevbanorna precis så tuffa som deskulle, väl värdiga ett svenskt mäs-terskap.

Först iväg var herrjuniorerna därLOK hade ett väldigt ungt lag i

Med stafetten kom dimman, här kan man se upploppet. Foto: Privata bilder

Stugorna där vi bodde.Foto: Privata bilder

4|2017 10

Kronprinsessan inledde i höstas en serie vandringargenom Sveriges alla landskap som kommer pågå underde närmsta åren. Varje landskap besöks under en dagoch vandringarna genomförs för att Kronprinsessanvill uppleva olika delar av Sverige under olika årstidersamt lyfta värdet av friluftsliv och rörelse.

Den 26e oktober besökte Kronprinsessan, som sintredje vandring, Tinnerö Eklandskap och promeneradefrån Rosenkällarsjön till Fröberget. Utmed prome-nadslingan stod föreningar och organisationer som harverksamhet i området exempelvis orientering,mountainbike och fågelskådning. Vi hade turen att havädret på vår sida, det var en fin höstdag med strå-lande sol.

För att visa att orientering är en sport för alla åldrar såhöll LOK tillsammans med IFK Linköping i ett minik-nat. Ett gäng barn 6-12 år från LOK och IFKLinköping visade glatt Kronprinsessan, landshöv-dingen och borgmästaren runt på banan. Utmed banantittade tomtar och troll fram lite överallt, vilket var justtemat på miniknatet, ”tomtar och troll”. Förutom allavanliga hinder när man springer i skogen såsom stoc-

kar och stenar, så fanns även rockringar och nät att tasig förbi. Även Kronprinsessan ålade, klättrade ochkröp. Därefter fick Kronprinsessan ävenprova precisionsorientering och gå en vanlig kartpro-menad./Klara Ljunggren

Miniknat med Kronprinsessan

Kronprinsessantestar på enminiknatbanamedans Sigrid snyggtinstruerar.Foto: Privatabilder

H20-klassen. Olof inledde som35:a på förstasträckan, växlade tillGunnar som plockade 11 platser påandrasträckan. Tyvärr fick de ingetslutresultat då Jonathan tvingadesbryta på sistasträckan. Men de harfler chanser i H20-klassen.

I H21 mönstrade LOK hela trestycken lag. På förstasträckan stodPer för en heroisk insats, då hankom in som 16:e, endast 43 se-kunder efter täten. De andra sträc-korna förvaltades av Jonas och ErikMartinsson, som tog in förstalagetpå en fin 25 :e-plats. Andralagetkom in på 50:e plats och tredjelagetpå 69:e plats.

Damseniorerna ställde upp medtvå lag. Fredrika gjorde ett stabiltlopp på förstasträckan och kom insom 28:a. På andrasträckan gjordeKajsa ett fantastiskt lopp och ploc-

kade 10 placeringar. Alva inleddemed att plocka platser, men fölltillbaka efter en bom och förde tillslut in laget på 15 :e plats. Andrala-get gjorde även de bra insatser, därSofia utmärkte sig med ett riktigtbra lopp på mittensträckan. De slu-tade på 42:a plats.

Sist ut var damjuniorerna, med tvåLOK-lag som också var ganskaunga i D20-klassen. De kämpadealla väldigt bra och många av tje-jerna plockade placeringar på sinasträckor. Sarah plockade hela 7 pla-ceringar på andrasträckan och Kla-ra plockade ytterligare 3 påsistasträckan och tog in förstalagetpå 29:e plats. Andralaget slutade på42:a plats

/Alva Olsson

Det var inte bara dimmigt på TC utanäven lerigt.Foto: Privata bilder

4|2017 11

Klockstapeln har gått i graven

Klockstapel som stått på gårdenoch varit en port ut till skogen ochfrån skogen in till LOK-gården ärnu ett minne blott.

När vi köpte Vidingsjögården, somsenare döptes om till LOK-gården,av kyrkan följde klockstapel med.Själva klockan var borttagen.

Under de 40 år som klubben varitägare har klockstapel regelbundetunderhållits med behandling avstödbenen och spåntaket.

Sedan många år tillbaka har dockett av stödbenen börjat vittrasönder inifrån och med hjälp avfåglar har det de senaste åren gåttfort.

Det beslutades att ta ner klocksta-peln. Att byta ut benet sågs som endyr post och det visade sig att dethade varit omöjligt att göra medden välbyggda konstruktion denvar uppförd i.

Hur gjorde vi? Ja, förslagen var likamånga som vi som skulle fälla den.Från att såga benen och dra motskogen till att anlita kranbil. Kran-bil föll på kostnaden. SkogsvanaSixten Axelsson fick dra upp upp-riktlinjer för att vi skulle få en säkerfällning. Vi började med att ta nertvå mindre träd mot skogen för attfå den att falla fritt.

Benen satt med kraftiga bultar, vidi fundamenten gjutna järn, ochdessa använde vi som gångjärn itvå diagonala ben. Med hjälp avwire och vinsch spände vi, i ettstörre träd, ut mot skogen. Två avbenen kapades och klockstapelndrogs ner.

När sedan benen var avkapade res-te vi upp toppen som var enoerhört tung, stabil och massivkonstruktion. Den slogs inte sön-der av fallet mot marken. Den harunder många år varit bo för insek-ter och fåglar.

Allt bröts sedan sönder ochsågades upp, en del till ved men detmesta kördes till återvinningen.Det blev 7 fulla kärror som kördesbort.

Fundamenten kommer att stå kvar.Eventuellt blir det en mindre portalsom kommer att ersätta klocksta-peln.

Vi som rev den var: Sixten Axels-son, Toije Hansson, Tomas Lars-son, Lennart Svernestam, YngvePettersson, Håkan Svensson, Ro-land Frid, Lars Erik Henriksson,Lars-Göran Göransson, StephanSvensson och Roger Danielsson.Totalt tog det 45 timmars arbete.

/Roger Danielsson

Klockstapeln är fälld efter att benen börjat ruttnaFoto: lok.se

Klockstapel förankrad och Sixten sågarav ett ben.Foto: Privata bilder

På väg ner.Foto: Privata bilder

4|2017 12

MinnesordDen andra oktober 2017 lämnadeEric Bergman det jordiska i enålder av nybliven 90-åring.

Vem var Eric Bergman är enberättigad fråga för de flesta LOK-medlemmar och den kunskapenska jag försöka rätta ut och då medtanke på vad Eric betytt för LOKoch dess medlemmar.

Från 1967 och sex år framåt varEric LOK-s kassör och eftersomekonomin för vårt snart ”50-åriga”VM gick genom LOK så var det enhel del att bestyra med detta! VidVM var också Eric, i kraft av sinvvs-kunskap ansvarig för bådebastu och varm dusch fördeltagarna.

Följande år hade Eric därefter ensjälvklar roll som duschansvarigvid LOK-tävlingarna.

Erics stora insats för LOK komsedan vid LOK-gårdens tillkomstdå han ingick i en fyramannatrojka

som stod i spetsen för byggandet.De fyra var byggledaren och ”slavdrivaren” Göte Karlsson,byggverkmästaren HansGustafsson, läraren i betong vidLjungstedska skolan AllanJohansson och egna företagaren ivvs-branchen Eric Bergman.

Eric svarade under byggandet, somtog sin rundliga tid, för allt medvärme, vatten och avlopp. Det togså mycket tid att Erics firma blevstarkt åsidosatt. Materialet togs utvia Erics firma. Det stora klippetvar när man åkte till tillverkaren avpannan och fick som ettsponsorstöd med sig pannan förtillverkningspris.

I slutet av 80-talet flyttade Eric ochhustru Ann-Mari till Rimforsa därde blev livaktiga medlemmar iBjörkfors GOIF. Skogskarlarnafanns alltid nära Erics hjärta ochhan deltog för det mesta i de årligabloten.

En stor släkt deltog i begravningenoch vi LOK-are (Rune Fritz, Nils-Magnus Nilsson, Håkan och KiaSvensson samt undertecknad) blevvarmt välkomna som en länk tillgångna tider i Erics liv. Storbetydelse sa officianten prästenHelena! Hon blev fascinerad vidminnesstunden av halsbandet medtorkade älgskitar som fanns i Ericsefterlämnade ägodelar. För enoinvigd kan berättas att enskogskarl när denne efter 25 årsmedlemskap blir gammelkarl så fårhan detta halsband.

För min del finns många minnenfrån den alltid glada och extremthjälpsamme Eric i LOK:s vardagmen även från alla festliga tillfällendär för det mesta en pigg och alerthustru Ann-Mari deltog.

/Per-Johan Persson

4|2017 13

MEDLEMSLOTTERI

Vinnare i oktober1:a pris Nummer 9 Christina Tillman2:a pris Nummer 46 Vakant3:e pris Nummer 83 Emanuel Herberthson

Vinnare i november1:a pris Nummer 17 Emma S Johansson2:a pris Nummer 51 Vakant3:e pris Nummer 37 Rikard Borg

Lediga lottnummerDet finns fortfarande lediga lottnummer för dig som vill varamed i medlemslotteriet. Man tecknar sig för ett år fr.o.m denmånad man betalar och lottpriset är 120kr/år. Kontakta Ulla Kjellpå mailadressen ulla@lok.se , om du vill med.

LOK-GÅRDENVi äger och driver en egen klubblokal, LOK-gården, i Vidingsjö.LOK-gården är öppen tisdagar och torsdagar mellan 17.15 och20.30. Under vintersäsongen (nov-mars) även på söndagarmellan 09.30 och 13.00. I klubbstugan kan du förutom att duschaoch basta även ta en fika.

ATT HYRA LOK-GÅRDENMedlemmar, sponsorer m.fl kan hyra LOK-gården för olika typerav evenemang och fester. Om du vill veta mer om LOK-gårdenoch möjligheter att hyra den, kontakta Lars-Erik Henriksson viamailadressen lars-erik.henriksson@comhem.se

LOK:S UNGDOMSFOND

Vill du stötta LOK:s ungdomsverksamhet och ge fler barn chansen att upptäckatjusningen med orientering? Då är duvarmt välkommen med ett bidrag tillklubbens ungdomsfond.

Fondens avkastning används för extrauppmuntran i ungdomsverksamheten.Syftet är att fler barn och ungdommar skakänna glädje och upptäcka tjusningenmed orienteringssporten.Bidrag emotses tacksamt till klubbensbankgiro 5487-4169, märk"Ungdomsfonden"

MEDLEMS- OCHTRÄNINGSAVGIFTER

Familj, (två vuxna samt barn som är 20 åreller yngre): 700 kr per år

Medlemsavgift, enskild: 300 kr per år

Stödmedlem/träningsmedlem: 200 kr

Träningsavgift ungdom förstabarn/syskon: 300/150 kr per år

Huvudkonto5487-4169

Medlems-, tränings-,tävlingsavgift, lotteri5487-3864

Klädförsäljning5487-4060

Anmälningsavg.5487-3930

Elitsegenavg.5758-7966

BANKGIROKONTON

4|2017 14