70 Liahona BARN Angela Peña Dahle ”Håll buden, då finner du trygg- het, då finner du frid” (Barnens sångbok, s. 68). A na tuggade på den sista biten tortilla. Den var mjuk och god. Ana älskade sin mormors tortillas. De var det bästa med frukosten. Ana tittade på när hennes mormor (abuela) diskade. Det var som alla andra morgnar. Men en sak var annorlunda. Abuela gick oftast till marknaden för att köpa mat. Men inte i dag. I dag fanns det inga pengar till att köpa mat. ”Vad ska vi äta i morgon?” und- rade Ana. Sedan kom Ana ihåg något. Hon visste var det fanns lite pengar! I går kväll såg hon abuela lägga några peso i en liten vit tygpåse. ”Abuela, har du glömt? Du har pengar att köpa mat för.” ”Vilka pengar?” frågade abuela. Ana sprang iväg och hämtade pengarna. Hon skakade den lilla påsen med mynt. Klirr! Klirr! Abuela log. ”Det där är vårt tionde, Ana. Det är Herrens pengar.” ”Men vad ska vi äta i morgon?” frågade Ana. ”Var inte orolig”, sa abuela. ”Jag tror att vår himmelske Fader hjälper oss.” Morgonen därpå gav abuela den sista majstortillan till Ana. Sedan satte hon sig på sin stol. Hon brode- rade röda blommor på en klänning ILLUSTRATIONER ANDREW BOSLEY och berättade om när hon var en liten flicka. Hon såg inte orolig ut. Då hörde Ana att det knack- ade på dörren. Hon sprang och öppnade. ”Morbror Pedro!” ”Jag kände att jag skulle besöka er två”, sa morbror Pedro. Han satte tre påsar på bordet. I en fanns det majsmjöl till tortillas. I en annan fanns det kött. Och i den tredje fanns det färska grönsaker från marknaden. ”Å, min älskade pojke”, sa abuela. ”Jag ska laga min bästa köttbullssoppa till dig!” ”Din soppa är bäst i världen”, sa morbror Pedro. Ana skrattade och klappade händerna. Sedan stannade hon till. Det var en sak som hon ville veta. ”Abuela, visste du att morbror Pedro skulle komma i dag? Var det därför du inte var orolig?” ”Nej”, sa abuela. ”När jag betalar mitt tionde, så litar jag på att min himmelske Fader välsignar mig. Och det gjorde han!” Ana kramade abuela. Hon kände sig som den gladaste flickan i Mexiko. Hon och abuela trodde på vår himmelske Fader. Nu kunde hon knappt bärga sig förrän hon fick äta abuelas goda soppa! ◼ Författaren bor i North Carolina, USA. Peso till vår himmelske Fader

Peso till vår BARN himmelske Fader · De var det bästa med frukosten. Ana tittade på när hennes mormor (abuela) diskade. Det var som alla andra morgnar. Men en sak var annorlunda

Download PDF Report

Upload
others
View
0
Download
0

Embed Size (px)

Citation preview

70 L i a h o n a

BARN

Angela Peña Dahle

”Håll buden, då finner du trygg-het, då finner du frid” (Barnens

sångbok, s. 68).

A na tuggade på den sista biten tortilla.

Den var mjuk och god. Ana älskade sin mormors tortillas. De var det bästa med frukosten.

Ana tittade på när hennes mormor (abuela) diskade.

Det var som alla andra morgnar. Men en sak var annorlunda.

Abuela gick oftast till marknaden för att köpa mat. Men inte i dag. I dag fanns det inga pengar till att köpa mat.

”Vad ska vi äta i morgon?” und-rade Ana.

Sedan kom Ana ihåg något. Hon visste var det fanns lite pengar! I går kväll såg hon abuela lägga några peso i en liten vit tygpåse.

”Abuela, har du glömt? Du har pengar att köpa mat för.”

”Vilka pengar?” frågade abuela.Ana sprang iväg och hämtade

pengarna. Hon skakade den lilla påsen med mynt. Klirr! Klirr!

Abuela log. ”Det där är vårt tionde, Ana. Det är Herrens pengar.”

”Men vad ska vi äta i morgon?” frågade Ana.

”Var inte orolig”, sa abuela. ”Jag tror att vår himmelske Fader hjälper oss.”

Morgonen därpå gav abuela den sista majstortillan till Ana. Sedan satte hon sig på sin stol. Hon brode-rade röda blommor på en klänning ILL

USTR

ATIO

NER

ANDR

EW B

OSL

och berättade om när hon var en liten flicka. Hon såg inte orolig ut.

Då hörde Ana att det knack-ade på dörren. Hon sprang och öppnade.

”Morbror Pedro!””Jag kände att jag skulle besöka

er två”, sa morbror Pedro. Han satte tre påsar på bordet. I en fanns det majsmjöl till tortillas. I en annan fanns det kött. Och i den tredje fanns det färska grönsaker från marknaden.

”Å, min älskade pojke”, sa abuela. ”Jag ska laga min bästa köttbullssoppa till dig!”

”Din soppa är bäst i världen”, sa morbror Pedro.

Ana skrattade och klappade händerna.

Sedan stannade hon till. Det var en sak som hon ville veta. ”Abuela, visste du att morbror Pedro skulle komma i dag? Var det därför du inte var orolig?”

”Nej”, sa abuela. ”När jag betalar mitt tionde, så litar jag på att min himmelske Fader välsignar mig. Och det gjorde han!”

Ana kramade abuela. Hon kände sig som den gladaste flickan i Mexiko. Hon och abuela trodde på vår himmelske Fader. Nu kunde hon knappt bärga sig förrän hon fick äta abuelas goda soppa! ◼Författaren bor i North Carolina, USA.

Peso till vår himmelske Fader