Höstterminen 2014

Självständigt arbete på avanserad nivå, 15 hp Specialistsjuksköterskeprogrammed med inriktning mot anestesiologisk omvårdnad, 60 hp

Handledare: Susann Backteman Erlanson, Universitetslektor, institutionen för omvårdnad

I samarbete med Ola Heeren biträdande avdelningschef kirurgoperation vid Norrlands universitetssjukhus

Pilotstudie av värmemadrass under

generell anestesi med avseende på

dess effekt att förebygga hypotermi.

Ida Jonsson

Jonas Moberg

Abstrakt

Bakgrund: Patienter som opereras är i riskzonen att drabbas av hypotermi och enligt tidigare

gjorda studier visar det sig att upp emot 70 procent av alla som opereras utvecklar hypotermi

om inga förebyggande åtgärder vidtas. Det finns flera olika omvårdnadsåtgärder som

förebygger hypotermi och i föreliggande studie har en värmemadrass utvärderats utifrån dess

effekt att förebygga hypotermi.

Syfte: Att utvärdera effekten av en värmemadrass under generell anestesi med avseende på att

förebygga hypotermi.

Metod: En kvantitativ metod är använd där interventionsgrupp utgörs av 21 patienter som

fick ligga på en värmemadrass och kontrollgruppen av 21 patienter som identifierades genom

journalgranskning. Operativa ingrepp som inkluderades var mastektomi, sektorresektion och

malignt melanom, tiden patienterna låg på värmemadrassen varierade från 40 minuter till 195

minuter. Mätvärdena analyserades i SPSS.

Resultat: Pilotstudien visar att det inte går att säkerställa att värmemadrassen ensam har

effekt. Interventionsgruppen som låg på värmemadrassen hade i snitt högre kroppstemperatur

i samband med avslut av anestesin. En statistisk signifikant skillnad kunde ses mellan vilka

omvårdnadsåtgärder som genomfördes i de olika grupperna.

Slutsats: Många omvårdnadsåtgärder bidrar tillsammans till att förebygga hypotermi.

Ytterligare forskning med konstanta variabler bör utföras för att ta reda på om

värmemadrassen ensam har effekt på förebyggandet av hypotermi.

Nyckelord: peroperativ hypotermi, generell anestesi, värmemadrass, omvårdnadsåtgärder vid

peroperativ hypotermi.

Pilot study of heating mattress under general anesthesia with respect to its

effect to prevent hypothermia.

Abstract

Background: Patients undergoing surgery are at risk of suffering from hypothermia and

according to previous studies it appears that up to 70 percent of all undergoing surgery

develop hypothermia if no preventive measures are taken. There are several different nursing

interventions that can prevent hypothermia and this study has a heated mattress evaluated

based on its effect on preventing hypothermia.

Aim: To evaluate the effect of a heating mattress under general anesthesia with regard to the

prevention of hypothermia.

Method: A quantitative method is used where the intervention group comprised of 21 patients

had to lie on a heated mattress and the control group of 21 patients, who were identified

through medical record review. Surgical interventions included were mastectomy, sect grouse

section and malignant melanoma, while patients lay on the heating mattress ranged from 40

minutes to 195 minutes. The measured values were analyzed in SPSS.

Results: The pilot study shows that it is not possible to ensure that the heating mattress alone

has power. The intervention group who were at the heating mattress had on average higher

body temperature associated with the termination of anesthesia. A statistically significant

difference was seen between the nursing interventions carried out in the different groups.

Conclusion: Many nursing interventions contribute together to prevent hypothermia. Further

research with constant variables should be performed to determine if heating mattress alone

has an effect on the prevention of hypothermia.

Key Word: peroperative hypothermia, general anesthesia, warming mattress, nursing

interventions during hypothermia.

Innehållsförteckning Inledning ................................................................................................................................................. 1

Hypotermi ........................................................................................................................................ 1

Termoreglering ................................................................................................................................ 2

Generell anestesis påverkan på kroppens funktioner ...................................................................... 2

Åtgärder för att förhindra hypotermi ............................................................................................... 3

Komplikationer vid hypotermi ........................................................................................................ 4

Problemformulering ........................................................................................................................ 6

Syfte ................................................................................................................................................ 6

Frågeställningar ............................................................................................................................... 6

Metod ...................................................................................................................................................... 7

Design .............................................................................................................................................. 7

Urval ................................................................................................................................................ 7

Datainsamling och genomförande ................................................................................................... 8

Data analys ...................................................................................................................................... 8

Etiska ställningstaganden ................................................................................................................ 9

Resultat ................................................................................................................................................. 10

Diskussion ............................................................................................................................................. 12

Metoddiskussion ............................................................................................................................ 12

Resultatdiskussion ......................................................................................................................... 14

Konklusion .................................................................................................................................... 17

Implikation .................................................................................................................................... 17

Referenser ............................................................................................................................................. 18

Bilaga 1..............................................................................................................................................

Bilaga 2..............................................................................................................................................

Bilaga 3..............................................................................................................................................

1

Inledning

Alla patienter som genomgår en operation är i riskzonen att drabbas av perioperativ hypotermi

och vissa patientgrupper har större risk, speciellt äldre (El-Gamal et al 2000; Burger &

Fitzpatrick 2009). Tidigare gjorda studier visar att upp emot 70 procent av patienterna som

kommer från operation uppvisar hypotermi när de anländer till uppvakningsavdelningen, om

inte några förebyggande åtgärder vidtagits (Burger & Fitzpatrick 2009; Horn et al 2012; Scott

& Buckland 2006). Värmeförlusten är som störst under första timmen under operation för att

sedan börja plana ut och sjunka långsammare (Berg & Hagen 2013; Eun & Haesang 2014).

Enligt Sessler (2001) beskriver patienter att upplevelsen av köldkänsla, att frysa i det

omedelbara postoperativa skedet, är det värsta med deras sjukhusvistelse, ibland värre än den

kirurgiska smärtan.

Enligt anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning ska anestesisjuksköterskan övervaka,

observera, dokumentera och följa upp ventilation, cirkulation, anestesidjup och

temperatur. Anestesisjuksköterskan ska även vidta åtgärder för att upprätthålla en optimal

ventilation, cirkulation, anestesidjup och kroppstemperatur hos patienten och utvärdera dessa

kontinuerligt (Hedenskog et al 2012). En av anestesisjuksköterskan uppgifter är att kontrollera

att patienten upprätthåller sin kroppstemperatur perioperativt om inte syftet är att sänka

patientens kroppstemperatur, vilket kan vara aktuellt vid aortakirurgi (Landenhed et al 2010).

Resultatet i en sammanställning av Mahoney och Odom (1999) visar att patienter som drabbas

av hypotermi med en genomsnittlig lägre kroppstemperatur på 1.5 ̊C än normalt medförde en

merkostnad på mellan $2500 till $7000 per kirurgisk patient. Orsakerna till denna merkostnad

var att de patienter som utvecklade hypotermi behövde fler blodtransfusioner och vistades

längre tid på avdelning med ökad övervakning. De patienter där temperatur upprätthållits på

normal nivå under den intraoperativa perioden upplevde färre negativa resultat, och den totala

sjukhuskostnaden för dessa patienter var lägre.

Hypotermi

Hypotermi kan delas in i olika svårighetsgrader. Lindrig hypotermi inträffar vid 35 - 32 ̊C och

vid dessa temperaturer fungerar kroppens värmereglerande mekanismer. Vid moderat

hypotermi, 32-28 ̊C, har de värmereglerande mekanismerna nästan helt upphört och vid

poikiloterm hypotermi, < 28 ̊C, är kroppens alla värmereglerande mekanismer utslagna och

2

kroppen antar samma temperatur som omgivningen (Sjöberg & Brändström 2012). Good et al

(2006) och Welch (2002) definierar hypotermi som en kroppstemperatur under 36 ̊C.

Definitionen för hypotermi och dess svårighetsgrader används inte konsekvent i litteraturen

och ingen fastställd definition finns. I föreliggande studie definieras hypotermi med en

kärntemperatur under 36 ̊C hos patienten.

Termoreglering

Temperaturreglering sker genom att termoreceptorer i huden känner av temperaturen och

kärntemperatur övervakas av centrala termoreceptiva neuroner i främre hypotalamus. De

centrala termoreceptorerna registrerar temperaturen i blodet. Det fungerar som ett styrsystem

som använder negativ återkoppling för att driva ett annat system, där ett börvärde är det som

motsvarar normal kroppstemperatur. Felsignaler, som utgör en avvikelse från den normala

kroppstemperaturen, framkallar reaktioner som tenderar att återställa kroppstemperaturen mot

det normala. Dessa responser styrs av det autonoma, somatiska och endokrina systemen.

Kylning orsakar frossa, som består av asynkrona muskelsammandragningar som ökar

värmeproduktionen. Ökningar i sköldkörtelns aktivitet och sympatisk neural aktivitet tenderar

att öka värmeproduktionen metaboliskt. Värmeförluster reduceras av piloerektion och ytlig

vasokonstriktion. Uppvärmning av kroppen orsakar förändringar i den motsatta riktningen.

Aktiviteten hos sköldkörteln minskar, vilket leder till reducerad metabolisk aktivitet och

mindre värmeproduktion. Värmeförlusten ökar genom svettning och ytlig vasodilatation

(Koeppen & Stanton 2010). Enligt Sund-Levander (2002) kan den normala

kroppstemperaturen variera mellan 36.2 – 37.5 ̊ Celsius vilket medför att termoregleringen

aktiveras utifrån den enskilde patientens ”normalvärde”.

Generell anestesis påverkan på kroppens funktioner

Under generell anestesi sker olika förändringar där kroppens metabolism dämpas och det sker

en perifier vasodilatation av blodkärlen. Generell anestesi orsakar genom en minskning av

metabolismen i hjärnan och nedsatt respiratorisk muskelaktivitet en sänkning av den metabola

värmeproduktionen med 15- 40 procent. Den värme som finns fördelas inom ett större

område då den perifiera vasodilatationen ger en ökad blodkärlensyta, vilket medför en sänkt

kroppstemperatur (Deakin 2013; Lindahl et al 2011; Berg & Hagen 2013). Även kroppens

3

eget skydd i form av huttring som ger värme försvinner, särskilt om muskelrelaxantia används

(Lindahl et al 2011). Ytterligare mekanismer utöver anestesin som står för värmeförlusten är

strålning från huden, konvektion på grund av luftströmmar, spolvätska som används under

operation och avdunstning från hud, luftvägar och operationssår. Värmeförlust sker också

genom kontakt med kallare ytor, till exempel ett kallt operationsbord (Berg & Hagen 2013).

Temperaturförlusten fortsätter under epidural anestesi och därför är patienter som genomgår

långa operationer med kombinerad generell anestesi och epidural anestesi utsatta för en större

grad av hypotermi (Deakin 2013).

Lenhardt et al (1997) beskriver olika poängkriterier för patientens återhämning postoperativt

och för att patienten skulle bedömts återhämtat sig skulle patienten komma upp i 13 poäng

eller mer, samt en kärntemperatur på över 36 ̊C. Utifrån dessa olika kriterier visade det sig att

patienter med hypotermi behövde 90 minuter längre tid på postoperativ vårdavdelning jämfört

med patienter med patienter som hade normotermi.

I Smith et al (2007) resultat framgick att patienter som utvecklat hypotermi eller lägre

kroppstemperatur än normalt fick tillbringa längre tid på postoperativ avdelning än vad

patienter med normal kroppstemperatur fick göra. Detta kan i sin tur innebära merkostnader

för vården då personaltätheten är högre på en uppvakningsavdelning än en vanlig

vårdavdelning.

Åtgärder för att förhindra hypotermi

Flertalet åtgärder för att förebygga hypotermi under anestesin finns. Bland annat genom

passiv värme. Vid passiv uppvärmning används bland annat filtar och mössa som isolering för

att patientens värmeförlust till omgivningen ska minska (Kumar et al 2005). Jardeleza et al

(2011) jämförde två grupper där en grupp fick mer passiv värme och den andra gruppen fick

mindre passiv värme. Gruppen som erhållit mindre passiv uppvärmning var i regel kallare

postoperativt och behövde fler filtar än den andra gruppen.

Patienten kan även värmas upp aktivt och detta kan ske genom att det totala värmeinnehållet i

kroppen ökas genom ökning av värmeproduktionen eller genom nettoöverföring av värme

från en annan källa, exempelvis Bair Hugger (Kumar et al 2005).

4

Varma vätskor/infusioner: Varma infusioner har visat sig vara effektivt för att undvika

hypotermi. När vätskevärmare har använts för att hålla infusionen varm hela tiden, tenderar

inte kroppstemperaturen att sjunka under tiden den infunderas (Xu et al 2010). I en studie av

Camus et al (1996) visar resultatet på att kärntemperatur i slutet av operationen var 36.7+/-

0.2 ̊C i gruppen som fick varma vätskor och 35.8 +/- 0.2 ̊C i kontrollgruppen. Postoperativt

huttrade en patient i gruppen som fick varma vätskor och sju i kontrollgruppen.

Bair Hugger: I västra Europa är det vanligt förekommande att använda system där varmluft

cirkulerar i ett täcke. Detta gör att patienterna behåller temperaturen bra och minskar risken

för hypotermi (John et al 2014; Horosz & Malec-Milewska 2014 ).

Varma filtar: Sessler och Schroeder (1993) påvisar att värmeförlusten minskade hos den

grupp som var täckta med tre varma filtar jämfört med den grupp som inte fick varma filtar.

Skillnaden i hudtemperatur mellan dessa var 1 ̊C där de som hade varma filtar hade högre

hudtemperatur.

Komplikationer vid hypotermi

Flertalet komplikationer för patienter kan uppstå på grund av hypotermi. Exempel på dessa är

förlängd återhämtning efter operation, hjärtstillestånd, ökad blodförlust, nedsatt immunitet,

ökad risk för postoperativa sårinfektioner och fördröjd sårläkning (Ensminger & Moss 1999;

Lindahl et al 2011; Mahoney & Odom 1999).

Konsekvenserna av att inte tillgodose att patienter håller normotermi i de fall inte hypotermin

är önskad är flertalet för patienterna. Hypotermi medför en ökad energiförbrukning till följd

av huttring, vilket ger en ökad syreförbrukning som är minst fyrdubblad. Det syns också en

ökad dödlighet hos patienten över 55 år som utsätts för långvarig hypotermi under operation

(Ensminger & Moss 1999; Mahoney & Odom. 1999).

Det sker även en minskad produktion av interleukin 2 som är en cytokin, en signalmolekyl i

immunsystemet som svarar för regleringen i det specifika (adaptiva) immunförsvaret, vilket

medför sänkt immunförsvar (Ernerudh 2012).

Patienter som utvecklar hypotermi utsätts också för en ökad risk för hjärtkomplikationer i

samband med operationen eller postoperativt. Det gäller speciellt hos patienter som redan har

en hjärtsjukdom. Ett ökat behov av transfusion av erytrocyter, plasma, trombocyter och

5

påverkan på koagulationskaskaden har setts. Ökad förekomst av kirurgiska sårinfektioner,

större behov av postoperativ mekanisk ventilation och minskad metabolism av läkemedel med

en ökad verkningstid som följd har också dokumenterats hos patienter med hypotermi. Även

minskad produktion av ny vävnad och långsammare läkningsprocess av skadad vävnad ses

vid jämförelse med patienter som behöll normal kroppstemperatur under operation (Good et

al 2006).

Sårinfektioner har visat sig vara tre gånger så vanligt hos patienter med temperatur 34.7°C ±

0.6°C jämfört med patienter som hade temperatur på 36.6°C ± 0,5°C (Kurz et al 1996). Även

förändring i kroppens metabolism sker, där tiden för nedbrytning av vissa läkemedel förlängs.

Detta sker vid ungefär 34 ̊C och äldre personer över 60 år är känsligare (Eriksson 2011).

Längre operationstid medför ökad risk för hypotermi. Enligt Eun och Haesang (2014) kan inte

förändringar i kroppstemperaturen intraoperativt förklaras med body mass index eller

mängden kroppsfett. Syrgasbehovet ökar också postoperativt på grund av huttring. Det visar

sig också att äldre personer är känsligare och får lättare biverkningar av hypotermi som

hypoxi och postoperativ myokardischemi. De har också lättare att bli förvirrade och oroliga

postoperativt (Stefansson 2011).

Den postoperativa kroppstemperaturen tycks ha betydelse för överlevnaden där lägre

kroppstemperatur under första postoperativa dygnet medförde att fler patienter avled.

Patienter som avled till följd av hypotermi var i regel äldre, sjukare och stannade längre tid på

postoperativ avdelning (Karalapillai et al 2009).

Hypotermi ökar lösligheten av inhalationsanestetika, men verkar inte ändra styrkan. Propofol,

som ofta används vid induktion, påverkas av temperatursänkning och leder då till ökad

plasmakoncentration och vid hypotermi varierar upptag, distribution och metabolismen av

opioider (Reynolds et al 2008; Colvin 2013).

Postoperativ frossa ger ökad ämnesomsättning hos patienten, försämrad koagulation, förlängd

läkemedelseffekt och negativ postoperativ kvävebalans (Kurz 2008). I Faraday och Rosenfeld

(1998) tyder resultatet på att hypotermi ökar den inneboende kapaciteten hos blodplättar att

möta dessa aktiverande stimuli och att hypotermi leder till koagulationsrubbning genom att

minska tillgången på aktivatorer för trombocyter.

6

Problemformulering

Studier visar att upp emot 70 procent av de patienter som kommer till postoperativ

vårdavdelning uppvisar hypotermi (Burger & Fitzpatrick 2009; Horn et al 2012; Scott &

Buckland 2006) och detta leder till konsekvenser för patienten och vården. Det visar sig att

många patienter utvecklar hypotermi under anestesi och att de metoder som finns inte används

tillräckligt frekvent eller inte alls.

Under kortare ingrepp tenderar åtgärder för att förebygga hypotermi att inte tillämpas och

kontrollen av kroppstemperaturen hos patienten har benägenhet att utebli. Möjlig orsak till

detta kan vara att det inte finns rutiner kring detta eller att rutinerna är bristfälliga och att det

bara sker vid längre operationer då det är välkänt att patienten utvecklar hypotermi om ingen

åtgärd genomförs. Studier visar att flertalet patienter utvecklar hypotermi under anestesin och

det medför en följd negativa konsekvenser för patienten och en merkostnad för vården.

Syfte

Att utvärdera effekten av en värmemadrass under generell anestesi med avseende på att

förebygga hypotermi hos patienter som genomgår kirurgisk operation liggande på rygg med

en beräknad anestesilängd på ungefär två timmar.

Frågeställningar

Finns det skillnad i kroppstemperatur före och efter anestesi hos interventionsgruppen och

kontrollgruppen?

Vilka ytterligare åtgärd utöver värmemadrassen tycks bidra till och påverkat bibehållen

kroppstemperatur?

7

Metod

Design

Föregående pilotstudie är kvantitativ och har en Kvasi-experimentell design (Polit & Beck

2013). Föregående studie är skriven enligt kriterierna i British Journal of Anaesthetic and

Recovery Nursing.

Urval

Interventionsgruppen var från början en total population på 26 vuxna som

genomgick mastektomi, sektorresektion eller malignt melanom operation där anestesilängden

var planerad till ungefär två timmar. Patienterna i interventionsgruppen fick utöver sedvanliga

åtgärder för att förebygga hypotermi ligga på en värmemadrass som höll en temperatur av

30˚C. Tre patienter som var inkluderade i studien missade anestesisjuksköterskan att mäta

temperaturen efter avslutad anestesi, en patient låg i benstöd och kunde inte tillgodogöra sig

värmen från hela madrassen och för en patient var formuläret ofullständigt ifyllt. Totalt

exkluderades fem patienter från studien och det slutgiltiga antalet i interventionsgruppen var

21 patienter.

Kontrollgruppen utgörs av patienter vars journaler har granskats gällande temperatur,

anestesilängd och omvårdnadsåtgärder som vidtagits under operationen för att förebygga

hypotermi. Kontrollgruppen identifierades genom sökning i Orbit (operationsjournalsystem)

med avseende på typ av operation och anestesilängd. Patienter som genomgått en operation

under tiden den 3 mars 2014 till och med den 10 februari 2015 inkluderades. Den totala

population var från början 87 vuxna som genomgått mastektomi, sektorresektion eller malignt

melanom operation, där anestesilängden varierade mellan 46 till 180 minuter. Sju av dessa

journaler hittades inte och 58 av journalerna exkluderades då ingen temperatur var

dokumenterad. En journal exkluderades av misstag. Totalt inkluderades 21 patienter i

kontrollgruppen.

8

Datainsamling och genomförande

Data för interventionsgruppen samlades under oktober 2014 till slutet av februari 2015 på

kirurgoperation vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Tillstånd om pilotstudien erhölls

muntligen av biträdande avdelningschef vid Kirurg-operation, Norrlands universitetssjukhus.

Skriftlig och muntlig information (Bilaga 2) om studien samt om var madrass, termometer

och ifyllda formulär skulle förvaras lämnades till berörd personal. Den skriftliga

informationen förvarades hos operationskoordinatorn, där ifyllda formulär (Bilaga 3) också

lämnades in. Data fylldes i på ett formulär av de anestesisjuksköterskor som vid tillfället för

studien arbetade på kirurgoperation. Anestesisjuksköterskor mätte temperaturen på patienterna

i örat med en Braun Thermo Scan, Exac Temp IRT 4520, Germany innan anestesistart och

efter att anestesin avslutats. Anestesilängden klassas som tiden från anestesistart då

preoxygenering börjar till att anestesin är avslutad och patienten vaknat. Värmemadrassen

som användes är en prototyp, tillverkad av Stabil produkter i Ramvik. Den är 150 cm lång och

når en temperatur på cirka +30 ̊C och drivs med 12 volts ström via vägguttag.

Värmemadrassen som patienterna i interventionsgruppen fick ligga på placerades ovanpå

operationsbordet och täcktes med operationsdukar. Åtgärder som vidtogs för att förebygga

hypotermi dokumenterades via ett formulär för att undersöka skillnaden mellan åtgärder som

vidtogs med värmemadrass och utan värmemadrass. I det formulär som

anestesisjuksköterskan fyllde i fanns de vanligaste åtgärderna med och där gavs

anestesisjuksköterskan möjlighet att kryssa för vilka av dessa som genomförts samt även

möjlighet att fylla i ytterligare åtgärder under övrigt. Anestesins längd antecknades för att se

om det hade betydelse för kroppstemperaturen.Materialinsamlingen till kontrollgruppen

genomfördes via granskning av patientjournaler som fanns i arkivet på Kirurgmottagningen

vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Godkännande för journalgranskning erhölls av

verksamhetschefen vid kirurgiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus (Bilaga 1). Vid

journalgranskningen användes likadanformulär som anestesisjuksköterskorna fyllde i för

interventionsgruppen för att materialinsamlingen skulle bli likartad. Ingen av journalerna som

granskades hade dokumentation över vilken typ av temperaturmätning som använts varför

detta inte kan säkerställas. Antaganden kan göras att temperaturen mättes med esofagus

termometer eller urinkateter termometer då temperaturen inte har mätts innan sövning och

dessa typer av temperaturmätningar brukar anslutas till patienten efter att patienten blivit

sövd.

9

Data analys

Urvalsstorleken uppgick till 21 patienter i både interventions- och kontrollgruppen.

Patienterna som fick ligga på värmemadrassen kom att tillhöra interventionsgruppen.

Kontrollgruppen bestod av de patienter där journalerna granskades med avseende på

dokumenterad temperatur och omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi.

Resultatet analyserades i SPSS. Skillnaden i medelvärde, standardavvikelse och

signifikansnivå analyserades med hjälp av Independent-Samples t-Test, Chi-square test och

Parade t-Test. Analyserna genomfördes med programvaran SPSS (version 22.0, SPSS

Inc.,Chicago IL, USA).

Etiska ställningstaganden

Enligt Polit och Beck (2013) är den grundläggande etiska principen i forskningen ett ökat

välbefinnande, en skyldighet att minimera skador och maximera nyttan. Forskning som

bedrivs ska ge fördelar för deltagarna själva. I föreliggande studie ansågs inte patienterna

kunna ta skada varken fysiskt eller psykiskt av att ligga på värmemadrassen. Patienterna hade

inte direktkontakt med värmemadrassen utan mellan patient och värmemadrass låg sedvanliga

operationsdukar. Patientgruppen valdes ut tillsammans med biträdande avdelningschef och en

operationssjuksköterska. Inklusionskriterierna innefattade ställningstagande till att studien

inte skulle inkludera för långa operationer då det råder osäkerhet i hur pass tryckavlastande

det blir för kroppen att ligga på värmemadrassen under lång tid, även om det låg en

tempurmadrass under. Därför valdes patientgrupperna mastektomi, sektorresektion och

malignt melanom ut eftersom dessa operationer oftast har en anestesilängd på en och en halv

till två timmar. Tillvägagångssättet för dessa operationer är likartat med avseende på

sterilklädsel, exponering av hudyta och att det fanns en förväntad värmeförlust som kan

komma att ha betydelse för den postoperativa omvårdnaden. Värmemadrassens temperatur är

ungefär 30̊ C och kunde därför inte orsaka brännskador.

Journalgranskning var den metod som användes för patienterna i kontrollgruppen och tillstånd

för journalgranskningen erhölls av verksamhetschefen för kirurgiska kliniken (Bilaga 1).

Journalgranskningen genomfördes på sjukhuset och inga journaler fördes därifrån. Den en-

skilda patienten kommer inte att påverkas av studiens utförande och endast uppgifter nödvän-

diga för studiens syfte granskades.

10

Enskilda individer går inte att koppla till informationen som granskats och de formulär som fylldes i

går inte att koppla till enskild individ. Informationen som hämtades från operationsjournalen var

sådan karaktär att ingen känslig information av patienterna dokumenterades. Formulären har

förvarats på ett sådant sätt att ingen utöver författarna till föreliggande studie har haft tillgång till dem.

Formulären kommer fortsättningsvis att förvaras på institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet

inom deras ramar för sekretess av forskningsmaterial. Utifrån de etiska riktlinjer som finns i

codex (2015) har patienterna vars operationsjournal granskats inte fått information om detta.

Försök att bara granska 27 journaler gjordes initialt men på grund av bristande dokumentation

av patienternas kroppstemperatur var det av vikt att granska totalt 87 operationsjournaler för

att kunna inkludera tillräckligt många patienter i kontrollgruppen.

Resultat

Pilotstudien visar att det inte går att utesluta att värmemadrassen har en viss effekt med

avseende på att förebygga peroperativ hypotermi hos patienter under generell anestesi.

Värmemadrassens effekt kan inte utvärderas fullständigt då andra omvårdnadsåtgärder har

vidtagits samtidigt som värmemadrassen men patienterna i interventionsgruppen har inte

sjunkit i kroppstemperatur.

Kontrollgruppen hade initialt en lägre kroppstemperatur är interventionsgruppen men visade

sig stiga mer i kroppstemperatur under operationen med i genomsnitt 0.52 ˚C i jämförelse

med interventionsgruppen som steg i genomsnitt 0.2 ˚C. Interventionsgruppen hade en högre

kroppstemperatur före anestesistart och efter anestesiavslut, se tabell 1.

Tabell 1. Medelvärdet på kroppstemperatur hos patienterna före anestesistart och efter att anestesin

avslutats vid generell anestesi. Hos interventionsgruppen (n = 21) och kontrollgrupp (n = 21).

Temperatur före

Medelvärde ˚C (SD)

Temperatur efter

Medelvärde ˚C (SD)

P-värde

Interventionsgrupp (n = 21)

36.6 (0.495) 36.8 (0.538) 0.260

Kontrollgrupp (n = 21)

36.0 (0.499) 36.5 (0.646) 0.000

En statistisk signifikant skillnad mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen sågs med

avseende på användandet av Bair Hugger (p = 0.000), varma filtar (p = 0.004), pollstrat

11

huvud/mössa (p = 0.014) och varma infusioner (p = 0.013). Strumpor hade inte någon

signifikant skillnad mellan de olika grupperna (p = 0.147), se figur 1.

I kontrollgruppen var Bair Hugger den mest frekvent använda omvårdnadsåtgärden och hos

interventionsgruppen var varma infusioner vanligast förekommande. I interventionsgruppen

hade anestesisjuksköterskorna valt att inte använda Bair Hugger som en omvårdnadsgärd. Hos

interventionsgruppen går det inte heller att fastställa att de omvårdnadsåtgärder som

genomförts haft en signifikant betydelse för att förebygga hypotermi.

I kontrollgruppen är Bair Hugger den omvårdnadsåtgärd som har störst betydelse för att und-

vika hypotermi hos patienterna, se tabell 2.

12

Tabell 2. Skillnad i kroppstemperatur i kontrollgruppen (n = 21) mellan de patienter som haft Bair Hugger och de s patienter som inte haft Bair Hugger.

Bair Hugger Ingen Bair Hugger

Antal 13 8

Medelvärde (˚C) 0.815 0.050

Standardavvikelse 0.418 0.193

Ett viktigt bifynd i föreliggande studie är att det i 67 procent av de granskade journalerna inte

förekom någon dokumentation av kroppstemperaturen hos patienterna.

Diskussion

Metoddiskussion

För att inte framkalla skada eller risk för skada hos patienten vid genomförandet av studien

uteslöts inga åtgärder, vilket innebar att anestesisjuksköterskan själv kunde välja vilka

ytterligare åtgärder utöver värmemadrassen som behövdes i interventionsgruppen. Detta

medförde att värmemadrassen inte enskilt testats. Materialinsamlingen för kontrollgruppen

kunde inte genomföras på liknande sätt som interventionsgruppen på grund av det var för få

förväntade operationer med inklusionskriterierna som kom att ske under den tiden

materialinsamlingen genomfördes för interventionsgruppen. För att genomförandet av studien

skulle bli möjlig inom den tidsram som fanns fick data hämtas genom journalgranskning för

kontrollgruppen. I anestesijournalerna som granskats framgår inte vilken typ av metod som

använts vid temperaturmätning och det går därför inte säkerställa att samma metod använts på

alla i kontrollgruppen.

Totalt ingick 21 patienter i interventionsgruppen och 21 patienter i kontrollgruppen i

pilotstudien och kan ses som ett litet material. Enligt Hertzog (2008) ska en pilotstudie vars

syfte är att visa på en omfattande effekt i en enda grupp kunna göras med en gruppstorlek på

20-25 deltagare. Utifrån att urvalsstorleken var liten påverkas resultat till att bli mer osäkert

och en enda person som är extrem varm eller kall kan komma att påverka hela resultatet.

Deltagarna i kontrollgruppen kan varit personer som var extra utsatta för hypotermi och att

anestesisjuksköterskan av den anledningen valde att dokumentera och följa

kroppstemperaturen samt vidta åtgärder. Urvalsmetoden för deltagandet i studien var långt

ifrån optimalt utifrån att det aldrig innan går att bestämma hur lång tid en operation med

13

sövning och väckning kommer att ta, samt att interventionsgruppen och kontrollgruppen hade

ett flertal skillnader, som exempel hur och när temperaturen mättes.

Att låta personal på operationsavdelning sköta insamlingen av material visade sig vara svårt.

Orsakerna till svårigheterna kan bero på att antalet anestesisjuksköterskor som arbetat under

studiens genomförande är relativt stort och att informationen inte kommit fram till alla. Det

faktum att det också varit olika personer som haft rollen som operationskoordinator kan ha

medfört att det inte fanns någon som hade överblick och full insikt i vad som skulle göras.

Studieansvarig anestesisjuksköterska skulle kanske utsetts vilket kunde minimerat risken för

bortfall.

Mätningen av kroppstemperaturen i interventionsgruppen genomfördes med en

örontermometer vilket har visat sig vara en bra metod som är skonsam för patienten och mäter

kroppstemperaturen noga om den placeras korrekt. Det är lätt att mäta temperaturen i örat

eftersom örat oftast är tillgängligt och vållar litet eller inget obehag för patienterna.

Felmätningar förekommer och då visas en för låg temperatur på grund av felplacering av

termometern (Sund-Levander & Grodzinsky 2013). Kroppstemperaturen kan mätas på olika

ställen på kroppen. Mätning av kroppstemperaturen i hörselgången innebär att en

uppskattning av temperaturen sker av den värmen som finns i hörselgången och på

trumhinnan. Trumhinnan försörjs av samma blodflöde som omger temperaturcentrum i

hjärnan (Sund-Levander 2013).

Olika temperaturförhållanden kan ha existerat i operationssalarna vid de olika tillfällen för

materialinsamlingen, då denna variabel inte inkluderades i materialinsamlingen. I

interventionsgruppen hade tre frågeformulär fyllts i med ”höjd salstemperatur” under övriga

omvårdnadsåtgärder men det var inte definierat vilken temperatur det innebar.

Madrassen tillför inte någon extra värme utan verkar genom att minska värmeförlusten från

den dorsala sidan av kroppen.

Syftet med studien var att utvärdera om värmemadrassen hade någon effekt på förebyggandet

av hypotermi och undersökningen genomfördes genom att mäta kroppstemperaturen vid

anestesistart och efter avslutad anestesi. Resultatet på dessa jämfördes sedan med en

kontrollgrupp som inte fick ligga på någon värmemadrass och skillnaden mellan dessa två

grupper jämfördes med avseende på kroppstemperatur. Validiteten i studien kan anses hög

14

utifrån att medeltemperaturen på interventionsgruppen steg med 0.14 ˚C under anestesin.

Mätningen om värmemadrassen har haft betydelse för förebyggandet av hypotermi

påverkades av flertalet ytterligare omvårdnadsåtgärder och av faktorer som exempelvis

salstemperatur.

Utifrån att materialinsamlingen är begränsad till en av Sveriges operationsavdelningar är det

svårt att generalisera resultatet. Det finns ett flertal parametrar och riktlinjer som kan skilja

mellan olika operationsavdelningar runt om i Sverige. En av dessa kan exempelvis vara

grundinställd temperatur på operationssalen och olika riktlinjer för när Bair Hugger används.

Reliabiliteten hade kunnat bli högre om fler parametrar varit förutbestämda som exempelvis

temperatur på operationssal, tidsåtgång för steriltvätt av operationsområdet, lågflöde på

anestesiapparaten osv.

Med förutsättningen att det endast fanns en värmemadrass att tillgå och denna skulle finnas

tillgänglig i Umeå begränsades studien till Umeå universitetssjukhus.

Resultatdiskussion

Det har inte gått att jämföra temperaturen mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen

då de mätts på olika sätt och vid olika tillfällen. Bland annat har det första dokumenterade

värdet på kroppstemperaturen i journalgranskningen varit svårt att tyda då ingen tydlig

markering har visat när patienten blivit sövd. Dokumentationen av temperatur har i vissa fall

börjat först 30-45 minuter efter tänkbar anestesistart vilket kan ha medfört att patienten blivit

kall innan temperaturmätningen påbörjats.

Patienterna i interventionsgruppen som fick ligga på värmemadrassen hade inte lika låg

kroppstemperatur initialt som patienterna i kontrollgruppen och var även varmare vid

anestesiavslut. En högre medelkroppstemperatur hos interventionsgruppen sågs vilket borde

medför mindre komplikationer associerade till hypotermi och bidrar även till ett minskat

vårdlidande för patienterna.

Att ligga på en värmemadrass som har en temperatur på 37-38 ˚C visar sig vara en effektiv

metod för att bibehålla patienternas kroppstemperatur under operationen jämfört med att

använda en luftvärmefilt på nederdelen av kroppen som höll 38 ˚C (Moysés et al 2014). Detta

visar att värmemadrassen i studien skulle kunnat vara effektivare än vad som framkommit.

Det är dock svårt att veta exakt hur varm den blivit men det visade sig att patienterna i medel

inte blev kallare när de låg på värmemadrassen.

15

Pu et al (2014) visar att patienterna som får ligga på ett underlag som värms med varmluft

underifrån fungerar bra och patienterna behåller en normal kroppstemperatur under

operationen jämfört med kontrollgruppen som inte fick aktiv värme. Detta resultat visar att

värme underifrån kan vara en bra metod för att förebygga hypotermi. I en litteraturgenomgång

av Munday et al (2014) påvisas att vätskevärmare för intravenösa infusioner har varit effektivt

för att förebygga hypotermi. I föreliggande studie används varma infusioner men eftersom det

är oklart om vätskevärmare är använd eller om vätskorna är tagna från värmeskåp är det svårt

att utvärdera dess effekt i och med den stora skillnaden mellan användandet i

interventionsgruppen och kontrollgruppen.

Moola och Lockwood (2011) kommer fram till att olika system med forcerad varmluft har

visat sig mest betydelsefulla i förebyggandet av hypotermi. I utsatta grupper visades att

kombinationer av olika omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi var effektivast.

Det har visat sig att risken för att utveckla hypotermi är större om inte några

omvårdnadsåtgärder vidtas. 67 procent av de journaler som granskades hade inte någon

dokumenterad kroppstemperatur och i dessa fall kan omvårdnadsdokumentationen och även

standarden på omvårdnaden ses som bristande. Johnsson (2012) visar i sin studie att bara 7.1

procent av operationsklinikerna i Sverige hade som rutin att alltid kontrollera och

dokumentera kroppstemperaturen. I Eriksson (1994) beskrivs vårdlindande utifrån olika

kategorier som innefattar kränkning av patientens värdighet, fördömelse och straff,

maktutövning samt utebliven vård. Hos en patient som utsätts för hypotermi utan medicinska

orsaker finns ett lidande som är orsakat av den otillräckliga vård patienten har erhållit genom

uteblivande omvårdnadsåtgärder. Anestesisjuksköterskan uppgift är alltid att eftersträva att

onödigt lidande inte förekommer och att det lidande som inte går att undvika ska lindras. Hos

patienter som utsätts för hypotermi under generell anestesi framkommer patientens lidande

först när patienten är vaken och kanske redan befinner sig på uppvakningsavdelningen. En

anledning till att anestesisjuksköterskor i stor utsträckning inte använder tillräckligt med

åtgärder för att undvika hypotermi kan vara att patientens lidande inte blir lika tydligt för

anestesisjuksköterskan. Det är desto viktigare att patientens kroppstemperatur följs

perioperativt för att undvika onödigt lidande i ett postoperativt skede.

Journalgranskning har visat sig vara en bra metod för att synliggöra brister som finns inom

omvårdnad. Det har även visat sig att de brister som framkommit vid journalgranskning

minskat efter att de uppmärksammats (Holmboe et al 1998).

16

I en experimentell studie av Aléx et al (2014) användes samma värmemadrassprototyp

prehospitalt, som i föreliggande studie. I studien av Aléx et al (2014) påvisas en signifikant

ökning av ryggtemperaturen hos den grupp som fick ligga på en uppvärmd madrass jämfört

med den grupp som fick ligga på en icke uppvärmd madrass men det fanns ingen statistisk

signifikans i finger- och örontemperatur.

Värmemadrassen i föreliggande studie startades inte vid samma tidpunkt varje dag och tiden

från att den startades till att patienten lade sig på värmemadrassen varierade. Utifrån att

värmemadrassen behövde tid på sig för att bli varm medförde detta att det inte gick att

säkerställa att alla patienter i interventionsgruppen erhöll likartad passiv värme under hela

operationen. Tjockleken på operationsdukarna var likartad under alla operationer. Kyleffekten

från omgivningen varierade eftersom salstemperaturen inte kan antas vara konstant. Denna

variabel varierade under studien och dokumenterades bara vid ett fåtal tillfällen.

I Taguchi et al (2004) påvisas att cirkulerande varmvatten ökade kärntemperaturen snabbare

än forcerad luft, särskilt under den första timmen. Patienter som hade cirkulerande varmvatten

värmdes upp med 0.4 ̊C / timme snabbare än forcerad luft. I föreliggande studie visar analysen

att Bair Hugger har störst inverkan på förebyggandet av hypotermi hos patienter i

kontrollgruppen. Någon metod med cirkulerande varmvatten finns inte att tillgå i dagsläget

varför Bair Hugger kan anses som den effektivaste omvårdnadsåtgärden för att förebygga

hypotermi hos dessa patientgrupper som deltagit i föreliggande studie, detta eftersom den

kontinuerligt tillför aktiv värme. Passiv uppvärmning i form av filtar har visat sig vara i

princip lika effektivt som aktiv uppvärmning med Bair Hugger för att få tillbaka en normal

kroppstemperatur hos vakna patienter. Det visade sig att patienter som fick värma sig med

filtar hade högre metabolism än de som fick använda Bair Hugger. Den högre metabolismen

bidrog till ökad kroppstemperatur hos patienterna som fick värma sig med filtar (Williams et

al 2005).

Användandet att system med forcerad varmluft har visat sig fungera bra när det både används

på bara övre delen av kroppen eller den undre. Operationstypen är avgörande för vilken typ av

varmluftstäcke som används (Egan et al 2011).

Vanni et al (2003) visar att patienter som värmts preoperativt, peroperativt eller både och

fungerade bra i syfte att förebygga hypotermi. Dessa patienter kunde extuberas fortare och

hade inte någon frossa postoperativt jämfört med kontrollgruppen där vissa hade frossa.

17

Konklusion

Många olika omvårdnadsåtgärder och olika faktorer har betydelse i förebyggandet av

hypotermi. I kontrollgruppen hade aktiv värme med Bair-Hugger störst effekt för att värma

upp patienterna medan interventionsgruppen som låg på värmemadrassen, bibehöll en mer

konstant kroppstemperatur.

Implikation

Vidare forskning och utveckling av åtgärder för att förebygga hypotermi behövs för att

säkerställa en god och säker omvårdnad. Utifrån denna pilotstudie kan fortsatt

materialinsamling under en längre tid vara av värde för att säkerställa värmemadrassens effekt

för att förhindra hypotermi och utifrån detta kan ytterligare utveckling ske inom området med

avseende på tryckavlastning och möjlighet till att kunna reglera temperaturen på madrassen.

Vid eventuell vidare forskning på värmemadrassen bör fler variabler vara fastställda för att

kunna dra slutsatser utan inverkan av alltför många faktorer, exempelvis bör salstemperaturen

vara konstant.

I kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor ingår bland annat uppgiften att

övervaka, observera och dokumentera temperaturen hos patienten, samt att genom

förebyggande åtgärder underlätta den postoperativa omvårdnaden. I studien orsakades det

största bortfallet (5 av 26) av att anestesisjuksköterskan glömde bort att dokumentera

temperaturen efter avslutad anestesi trots att denna blev uppmanad att kontrollera

temperaturen. Ett antagande om att anestesisjuksköterskan utan uppmaning skulle kontrollera

och dokumentera temperaturen oftare utan uppmaning är inte särskilt troligt varför syftet med

denna studie också var att uppmärksamma dessa brister i den peroperativa omvårdnaden.

18

Referenser

Aléx J., Karlsson S. & Saveman B. I. (2014). Effect evaluation of a heated ambulance

mattress-prototype on body temperatures and thermal comfort - an experimental study.

Scandinavian journal of trauma, resuscitation and emergency medicine. Vol. 22. s. 43-50.

Berg, T, & Hagen, O. (2013). Förebygga och behandla anestesirelaterade komplikationer. I

red Hovind, I., L. Anestesiologisk omvårdnad. Studentlitteratur. Lund. s. 283-314.

Burger, L. & Fitzpatrick, J. (2009). Prevention of inadvertent perioperative hypothermia.

British journal of nursing. Vol 18. nr 18. s. 1114-1119.

Camus, Y., Delva, E., Cohen, S. & Lienhart, A. (1996). The effects of warming intravenous

fluids on intraoperative hypothermia and postoperative shivering during prolonged abdominal

surgery. Acta anaesthesiologica scandinavica. Vol 40. nr. 7. s. 779-782

Codex (2015). Tillgänglig på http://codex.vr.se/manniska3.shtml 20150326. senast uppdaterad

20150313.

Colvin , L. A. (2013). Analgesic drugs. I red Aitkenhead, A.R., Moppet, I.K. & Thompson,

J.P. Textbook of anesthesia. China. s. 69-86.

Deakin, C. D. (2013). Metabolism, the stress response to surgery and perioperative

thermoregulation. I red Aitkenhead, A. R., Moppet, I. K. &Thompson, J. P. Textbook of

anesthesia. China. s. 56-68.

Egan, C., Bernstein, E., Reddy, D., Ali, M., Paul, J., Yang, D. & Sessler, D. I. (2011). A

Randomized comparison of intraoperative perfectemp and forced-air warming during open

abdominal surgery. Anesthesia & analgesia. Vol. 113. nr. 5. s. 1076-1081.

El-Gamal, N., El-Kassabany, N., Frank, S., Amar, R. K., Hassan, A., El-Rahmany, H. K. &

Okasha, A. S. (2000). Age-related thermoregulatory differences in a warm operating room

environment (approximately 26°C). Anesthesia & analgesia. Vol. 90. nr. 3. s. 694-698.

Ensminger, J. & Moss, R. (1999). Preventing inadvertent hypothermia – a success story.

Association of perioperative registered nurses journal. Vol. 70. nr. 2. s. 298-301.

Eriksson, L. (2011). Neuromuskulär blockad och övervakning. I red Halldin, M. och Lindahl,

S. Anestesi. Kina. s. 291-310.

Eriksson. K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber utbildning

Ernerudh, J. (2012). Kap.10 Cytokinanalyser. I red Truedsson, L. Klinisk immunologi. Lund:

Studentlitteratur AB, s. 153-168.

Eun, J. K. & Haesang, Y. (2014). Preoperative factors affecting the intraoperative core body

temperature in abdominal surgery under general anesthesia. Clinical nurse specialist. Vol. 28.

nr. 5. s. 268-276

19

Faraday, N. & Rosenfeld, B. A. (1998). In vitro hypothermia enchances platelet GPIIb-IIIa

activation and P-selectin expression. Anesthesiology. Vol. 88. nr. 6. s. 1579-1585.

Good, K. K., Verble, J. A., Secrest, J., Norwood, B. R. (2006). Postoperative hypothermia -

The chilling consequences. Association of perioperative registered nurses journal. Vol. 83. nr.

5. s. 1054-1066.

Holmboe, E Scranton, R. Sumption, K. Hawkins, R. (1998). Effect of medical record audit

and feedback on residents’ compliance with preventive health care guidelines. Academic

medicine. Vol. 73. nr 8. s. 901-903.

Horn, E., P., Bein, B., Böhm, R., Steinfath, M., Sahili, N. & Höcker, J. (2012). The effect of

short time periods of pre-operative warming in the prevention of peri-operative hypothermia.

Anaesthesia. Vol. 67. nr. 6. s. 612–617.

Horosz, B. & Malec-Milewska, M. (2014). Methods to prevent intraoperative hypothermia.

Anaesthesiology intensive therapy. Vol. 46. nr. 2. s. 96–100.

Jardeleza, A., Fleig, D., Davis, N. & Spreen-Parker, R. (2011). The effectiveness and cost of

passive warming in adult ambulatory surgery patients. Association of perioperative registered

nurses journal. Vol 94. nr. 4. s. 363-369.

John, M., Ford, J. & Harper, M. (2014). Peri-operative warming devices: performance and

clinical application. Anaesthesia. Vol. 69. nr. 6. s. 623–638.

Johnsson, H. (2012) Operationsklinikers riktlinjer och arbete med oavsiktlig

anestesiinducerad hypotermi. Akademin för hälsa, vård och välfärd, Mälardalens högskola.

www.diva portal.org/smash/get/diva2:559766/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2015-03-10).

Karalapillai, D. Story, D. A. Calzavacca, P. Licari, E. Liu, Y. L. & Hart, G. K. (2009).

Inadvertent hypothermia and mortality in postoperative intensive care patients: retrospective

audit of 5050 patients. Anaesthesia. Vol 6. nr. 9. s. 968–972.

Kumar, S. Wong P. F., Melling, A. C. & Leaper, D. J. (2005). Effects of perioperative

hypothermia and warming in surgical practice. International wound journal. Vol. 2. nr. 3.

s.193-204.

Kurz, A. (2008). Physiology of Thermoregulation. Clinical Anaesthesiology. Vol. 22. nr. 4. s.

627-644.

Kurz, A., Sessler, D. & Lenhardt, R. (1996). Perioperative normothermia to reduce the

incidence of surgical-wound infection and shorten hospitalization. New England journal of

medicine. Vol. 334. nr. 19. s. 1209-1215.

Landenhed M., Ingemansson R. & Lal Koul B. (2010). Nygammal metod minskar

neurologisk risk vid arcus aortaekirurgi. Läkartidningen. Vol. 107. nr. 16. s. 1058-1061.

Lenhardt, R., Marker, E., Goll, V., Tschernich, H., Kurz, A., Sessler, D.I., Narzt, E & Lackner,

F. (1997). Mild intraoperative hypothermia prolongs postanesthetic recovery. Anesthesiology.

Vol. 87. nr. 6. s. 1318-1323.

20

Lindahl, S., Sellden E., & Islander, G. (2011) Temperaturreglering och malign hypertermi. I

red Halldin, M. och Lindahl, S. Anestesi. uppl. 2. Kina. s. 291-310.

Mahoney, C. B. & Odom, J. (1999). Maintaining intraoperative normothermia: a meta-

analysis of outcomes with costs. American association of nurse anesthetists journal. Vol. 67.

nr. 2. s. 155-164.

Moola, S. & Lockwood C. (2011). Effectiveness of strategies for the management and/or

prevention of hypothermia within the adult perioperative environment. International journal

of evidence-based healthcare. Vol 9. nr 4. s. 337-345.

Moysés, A. M., Trettene, A. S., Navarro, L. H. C. & Ayres, J. A. (2014) Hypothermia

prevention during surgery: comparison between thermal mattress and thermal blanket. The

university of São Paulo nursing school journal. Vol. 48. nr. 2. s. 226-232.

Munday, J., Hines, S., Wallace, K., Chang, A. M., Gibbons, K. & Yates, P. (2014) A systemic

review of warming interventions for woman undergoing cesarean section. Worldviews on

evidence-based nursing. Vol. 11. nr. 6. s. 383-393.

Polit, D. F. & Beck, C. T. (2013). Essentials of nursing research: appraising evidence for

nursing practice. uppl. 8. China. Lippincott Williams and Wilkins.

Pu, Y., Cen, G., Sun, J., Gong, J., Zhang, Y., Zhang, M., Wu, X, Zhang, J., Qiu, Z. & Fang, F.

(2014). Warming with an underbody warming system reduces intraoperative hypothermia in

patients undergoing laparoscopic gastrointestinal surgery: a randomized controlled study.

International journal of nursingstudies. Vol. 51. nr 2. s. 181-189.

Reynolds, L., Beckmann, J. & Kurz, A. (2008). Perioperative complications of hypothermia.

Best practice & research clinical anaesthesiology. Vol. 22. nr. 4. s. 645–657.

Scott, E.M. & Buckland, R. (2006). A systematic review of intraoperative warming to prevent

postoperative complications. Association of perioperative registered nurses journal. Vol. 83.

nr. 5. s. 1090-1113.

Sessler, D.I (2001). Complications and treatment of mild hypothermia. Anesthesiology. Vol.

95. nr. 2. s. 531-543.

Sessler D.I, (2008). Temperature monitoring and perioperative thermoregulation.

Anesthesiology. Vol. 109. nr. 2. s. 318-138.

Sjöberg, F. & Brändström, H. (2012). 41 Accidentell hypotermi. I red Larsson, A &

Rubertsson, S. Intensivvård . 2. uppl. Stockholm: Liber AB.

Smith, C., Sidhu, R., Lucas, L., Mehta, D. & Pincha, A. (2006). Should patients undergoing

ambulatory surgery with general anesthesia be actively warmed? The internet journal of

anesthesiology. Vol. 12. nr 1.

Stefansson, T. (2011). Anestesi inom geriatriken. I red Halldin, M. och Lindahl, S. Anestesi.

uppl 2. Kina. s. 477-486.

21

Sund-Levander M. & Grodzinsky E. (2013). Assessment of body temperature measurement

options. British journal of nursing. Vol. 22, nr. 15 s. 880-888.

Sund-Levander, M. (2013). Mätmetoder (Temperaturmätning) – Vårdhandboken. Sveriges

landsting och regioner.

http://www.vardhandboken.se/Texter/Temperaturmatning/Matmetoder. (Hämtad 2014-11-06)

Taguchi, A., Ratnaraj, J., Kabon, B., Sharma, N., Lenhardt, R, Sessler, D.I. & Kurz, A. (2004).

Effects of a circulating-water garment and forced-air warming on body heat content and core

temperature. Anesthesiology. Vol. 100. nr. 5. s.1058-1064.

Vanni S. M., Braz J. R., Módolo N., S., Amorim R. B. & Rodrigues G. R. (2003).

Preoperative combined with intraoperative skin-surface warming avoids hypothermia caused

by general anesthesia and surgery. Journal of clinical anesthesia. Vol. 15. nr. 2. s. 119-125.

Welch, T. (2002). A common sense approach to hypothermia. American association of nurse

anestehetists journal. Vol. 70. nr. 3. s. 227-231.

Williams, A. B., Salmon, A., Graham, P., Galler, D., Payton, M. J. & Bradley, M. (2005)

Rewarming of healthy volunteers after induced mild hypothermia: a healthy volunteer study.

Emergency medicine journal. Vol. 22. nr. 3. s. 182-184.

Xu, H. X., You, Z. J., Zhang, H. & Li, Z.J. (2010). Prevention of hypothermia by infusion of

warm fluid during abdominal surgery. Journal of perianesthesia nursing. Vol. 25. nr 6. s. 366-

370.

Bilaga 1.

Bilaga 2.

Informationsbrev till personal vid Kirurgoperation på Norrlands Universitetssjukhus.

Studie med värmemadrass som komplement för att

förebyggande nedkylning av patient vid mastektomi,

sektorresektion och malignt melanom operationer.

Studien kommer att genomföras av Ida Jonsson och Jonas Moberg studerande vid

specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesi vid Umeå universitet.

Studien syftar till att se om en värmemadrass kan hjälpa till att förebygga

avkylning/hypotermi hos patienter som opereras för mastektomi, sektorresektion eller malignt

melanom i generell anestesi.

Tanken är att temperaturen kommer att mätas när patienten kommer in i slussen och tas vid

överflyttandet till operationsbordet och så tas temperaturen när operationen är slut och

patienten flyttas över från operationsbordet till sängen. Detta för att se om det är någon

skillnad i kroppstemperatur mellan patienter som inte legat på värmemadrass och de som har

legat på den.

Viktigt att tänka på att kontakten är i stoppad under operationen och gärna en stund innan så

den hinner värmas upp. Den behöver ström för att fungera. Madrassen är 150cm lång och 45

cm bred och kommer upp i en temperatur på 30-35°C och tanken är att det ska vara ett

komplement till övriga åtgärder som vidtas och göra att patienten bibehåller en så normal

kroppstemperatur som möjligt.

Värmemadrassen ligger på operationsbordet under operationen och är som vanligt täckt med

operationsdukar.

Temperaturen mäts i örat och det kommer att finnas en örontermometer att använda-

Temperaturen skrivs sedan upp på ett protokoll som förmodligen kommer att vara vid

samordningen och där skrivs också datum och ett nummer för att kunna följa patienten och

kolla i journalen om det behövs.

Ytterligare upplysningar om studien kan lämnas av oss som genomför studien och vi kan nås

på: jonina02@student.umu.se eller moberg.jonas@gmail.com.

Bilaga 3.

Frågeformulär som fylls i av anestesisjuksköterskan under anestesin.

Kod nr:............ Fylls i av anestesisjuksköterska

Datum: ……………… (år/dag/månad)

Kroppstemperaturen mäts med en örontermometer. Är ni osäker på om värdet som ni fått är riktigt ta då om temperaturen och ta det högst uppmätta värdet (enligt Vårdhandboken).

1. Patientens kroppstemperatur vid ankomst till operationssal:………. ̊C.

2. Kryssa i rutan för vilken/vilka åtgärder som använts peroperativt för att förebygga hypotermi.

□ Varma vätskor för infusion

□ Varma filtar □ Strumpor □ Mössa

□ Bair hugger

□ Andra åtgärder Vilken/vilka i sådana fall:………………………………..

3. Anestesilängd:……………min.

4. Patientens uppmätta kroppstemperatur vid överförflyttning från operationsbord till säng: ………. ̊C.