Plast – en drivkraft i den cirkulära ekonomin · 2 - Det finns ett behov av assistans i utformandet av de politiska styrmedel som syftar till att minska de miljöproblem som är

Rundabordssamtal med

Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utveckling

2017-12-15

Plast – en drivkraft i den cirkulära ekonomin

Cirkulär ekonomi

SamverkanKoldioxidutsläpp M

ikro

plas

ter

Deponeringsförbud

LivscykelKomplexitet

Producentansvar

Pol

ymer

Systemlösningar

Bio

base

rad

Konkurrenskraft Styrmedel

MaterialvärdeMiljöeffekter

Ned

bryt

bar


Användningen av plast ökar exponentiellt i ett globalt perspektiv, medan den årliga ökningen i Sverige och i Europa ligger runt 1%. Plastens många fördelar som material, den är t.ex. isolerande, lätt, billig och utvecklingsbar, gör att användningen förväntas fortsätta att öka. Beroendet av plast finns inom allt från kläder och förpackningar till byggnader och transportmedel. Plast byggs upp av olika typer av monomerer, polymerer och tillsatser för att ges värdefulla egenskaper vid specifika tillämpningar. Efter användning behandlas plasten som ett avfall som i vissa fall kan smältas för materialåtervinning, som alltför ofta är lågvärdig, men till största del förbränns plasten för sitt energivärde. Världen står nu inför utmaningen att finna långsiktiga, konkurrenskraftiga och hållbara systemlösningar för plasthantering, utan allvarliga miljö- och hälsoproblem. Idag beskrivs plastens livscykel oftast med kvantitativa mått på återvunnen volym. I framtiden kommer sannolikt olika plasters värde och egenskaper att beaktas och tas till vara i högre grad. Plast kan därmed bli en drivkraft i omställningen till en cirkulär ekonomi. Detta innebär att tillverkning och användning av plast allt mer måste styras av ett helhetstänkande där ökad kunskap ger ansvarsfull och värdebevarande design, produktion, användning, återvinning och sluthantering.

Regeringen har nyligen utsett en särskild utredare som ska föreslå kostnadseffektiva åtgärder som syftar till att minska de negativa miljöeffekterna av plast. Samtidigt ska giftfria och resurseffektiva kretslopp skapas som en viktig del av en cirkulär och biobaserad ekonomi (Dir. 2017:60). Med anledning av detta bjöd det Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utveckling den 15 december 2017 in till ett samtal med företrädare för industri, myndigheter, organisationer samt akademi. Samtalet leddes av rådets ordförande Karin Markides och huvudsekreterare Anders Turesson vilka även kommenterat och redigerat denna rapport från samtalet. Syftet med mötet var att skapa en diskussion om plastens framtid i vilken olika aktörers synsätt tydliggörs och viktiga frågeställningar identifieras. Tanken är att denna diskussion ska kunna vara ett stöd för den statliga plastutredningen. Tillsammans med miljöminister Karolina Skog och regeringens särskilda utredare Åsa Stenmarck fördes en diskussion om hur Sverige ska bli ett attraktivt föregångsland för en smart hantering av olika plastmaterial utan negativa effekter på miljö och hälsa samt om hur plast kan bli en värdefull resurs i det hållbara samhället. Karolina Skog underströk inledningsvis behovet av att koppla samman kunskap och perspektiv:


(20)

2

- Det finns ett behov av assistans i utformandet av de politiska styrmedel som syftar till att minska de miljöproblem som är förenade med plast och plastförbrukning.

Miljöministern påpekade att olika aktörer alltid kommer att ha olika svar och att det därför finns ett stort behov av en statlig utredning på området. Intresset för denna typ av frågor märktes inte minst på UNEA´s konferens i Nairobi där plast i hav och cirkulär ekonomi var dominerande ämnen på dagordningen. Miljöministern framhöll vidare att ingenjörslandet Sverige är ett starkt land i miljöpolitiken och att det därför är väldigt många som tittar till landet för lösningar.

- Vi står inför många frågor, både gällande plastens miljöeffekter och plasten i en hållbarhetskontext. Vi har goda möjligheter, både vetenskapligt och politiskt, att bringa klarhet i dessa.

Detta förhållningssätt färgade hela rundabordssamtalet och bidrog till en öppenhet och ett intresse att gemensamt identifiera vad som saknas i hantering, incitament, infrastrukturer och styrmedel i närmiljön och på nationell nivå för att Sverige ska kunna leda utvecklingen framåt.

Om plast ska bli en drivkraft i en cirkulär ekonomi kan det bli viktigt att växla synsätt, från volym till värdet av produkter, material och resurser. Ett värde som kan behållas så länge som möjligt i en konkurrenskraftig ekonomi som också är hållbar. Samtalet leddes därför in på frågan om cirkulär plastekonomi kan bli konkurrenskraftig och miljövänlig; Per Klevnäs från Material Economics inledde denna diskussion genom att presentera en sammanfattning av en ny rapport ”Ett värdebeständigt svenskt materialsystem” som kommer att släppas den 18e januari 2018. Denna rapport behandlar bland annat hur mycket av plastens materialvärde som bevaras efter en användning, samt introducerar fyra principer för en framtida cirkulär plastekonomi.


(20)

3

Förbrukad plast förlorar årligen 9 miljarder kr av det ursprungliga materialvärdet – nära 90% av ursprungsvärdet

Fyra principer för en framtida cirkulär plastekonomi

Per påpekade att plast sällan omnämns inom klimatdiskussioner i den utsträckning som verkligen krävs. Det är till viss del förståeligt, då plasten idag står för en mindre del av världens totala CO2-utsläpp (ca 2 %). Samtidigt kommer plasten att stå för närmare 20 procent av de utsläpp som återstår efter att nuvarande klimatmål inom övriga sektorer (ex. transport) har uppfyllts. Globalt ackumuleras detta till 300 miljarder ton CO2-utsläpp vid slutet av århundradet, motsvarande mer än en tredjedel av den återstående ”koldioxidbudgeten” för ett tvågradersmål. Frågan om plastens utsläpp är således något som vi skjutit framför oss men som måste hanteras för att nå klimatmål. Per menade att vi därför behöver en vision för framtiden, där vi sätter ett värde på plasten.


(20)

4

- Vi pratar om en nettoförlust på 10 miljarder kronor per år då endast 1,3 miljarder kronor av plastens ursprungsvärde bevaras genom materialåtervinning och förbränning. Detta leder till ett värdetapp på 90 procent från en ekonomisk synpunkt.

Per menade att en cirkulär ekonomi måste drivas av materialvärde och drog liknelsen till återvinning av stål inom stålindustrin. Själva värdet på plasten är A och O och behöver därför kvantifieras och korrigeras för externaliteter. Detta gör tydligt att vi idag har ett värdetapp som behöver korrigeras för att verkligen utgöra en cirkulär ekonomi. Per påpekade att återvinningen av plast behöver bli en råvaruindustri, och att det genom en sådan förändring också skapas nya industriella möjligheter och tillgångar. Det finns ett behov av ambition och det saknas i nuläget mål på materialområdet.

Per menade vidare att återvinningen måste stå i centrum, med en ökad andel biobaserad plast som komplement, och underströk att fem specifika typer av plast står för en mycket stor andel av koldioxidutsläppen från plastförbrukningen, och därför bör stå i fokus för åtgärder.

Avslutningsvis sammanfattade Per med att presentera två centrala aspekter för att nå en hållbar användning av plast. Den första är att insamlingsmål inte räcker, vi måste istället verka för att plasten blir till nytt material, och att ekonomiska värden bevaras. Det andra är att vi behöver en förändring längs hela värdekedjan, från utformning av produkter till användning av sekundära material. Detta kommer att ta tid, men det måste samtidigt vara det slutgiltiga målet både för att undvika ett värdetapp och för att uppnå miljömål.

- Sverige är ett litet land med stor potential och är ett föregångsland i avfallshantering. Låt oss också bli först med en värdebeständig materialåtervinning!

Detta inledande perspektiv skapade en god diskussionsvilja runt bordet;

Weine Wiqvist, Avfall Sverige ställde sig undrande över om producentansvaret var internaliserat i materialsystem-rapporten och påpekade att företagen själva måste ta initiativ. Per Klevnäs, Material Economics besvarade frågan med att dagens producentansvar inte skapar individuella incitament och skulle behöva ändras (t.ex. differentieras) för att negativa effekter (externaliteter) verkligen ska kunna sägas vara internaliserade och för att deras utformning ska bli bättre anpassad för återvinning.


(20)

5

Lena Lundberg, IKEM refererade till medlemsföretagen som säger att de kan vara beredda att betala mer för återvunnen plast än nyproducerad, eftersom den återvunna har ett betydligt lägre koldioxidavtryck.

- Kemiföretagen delar regeringens ambition om visionen om ett biobaserat och cirkulärt samhälle, och vi har förslag på hur Sverige ska bli världsledande på att materialåtervinna plast.

Martin Strååt, Novoplast AB påpekade att det svåraste är att hitta någon som kan använda återvunnen plast. Han lyfte fram Kina som det största återvinningslandet och påpekade att i Sverige återvinns endast 600 ton per år. Han menade vidare att plast är svårt att återvinna, svårt att få företag att betala för och att regler även gör det svårt att använda återvunnen plast. Ellen Palm, Lunds tekniska högskola betonade att det måste tas fram mer oberoende information på myndighetsnivå. Daniel Badman, Stora Enso höll med om att vi behöver utgå från plastens inbyggda värde. Han påpekade också vikten av att synliggöra kopplingen mellan koldioxid och plast och menade att vad som saknas är alternativ som gör det möjligt att byta ut fossilråvaran i plast och efterlyste en diskussion och incitament för biobaserad råvara. Daniel menade vidare att det finns en stor risk för segmentering eftersom de alternativ som redan idag kan ersätta dagens plaster inte lyfts fram tillräckligt. Här finns stora möjligheter och en hel del saker går att göra annorlunda.

Det är tydligt att plast är ett komplext material, och denna komplexitet måste beaktas om olika plaster ska kunna få cirkulära lösningar. Dessa lösningar kan delas in i 1) återanvändning av produkt, 2) fysisk mekanisk cirkulation, 3) kemisk molekylär cirkulation, 4) biologisk nedbrytbar cirkulation, 5) energiåtervinning, och 6) deponilagring. Dessutom kan den jungfruliga råvaran vara antingen fossilbaserad eller biobaserad. För att förstå kopplingen mellan olika plaster och dess användningsområdet ställdes frågan kring olika plasters livscykel och främsta användningsområden; Lena Lundberg från IKEM gav en inledning till denna diskussionspunkt. Först konstaterade hon att det är bra att miljöministern har tagit initiativ till en utredning om plastens miljöeffekter.


(20)

6

- Kemiföretagen delar regeringens ambition om visionen om ett biobaserat och cirkulärt samhälle.

Lena gick vidare och underströk vikten av att politiken baseras på vetenskap.

Användningen av plast

- Plasterna är och förblir en unik grupp med unika egenskaper och användningsområden. En del anser att man måste begränsa antalet plaster för att möjliggöra återvinning, men vi tycker att återvinningsprocesserna istället ska utvecklas. Sett över hela livscykeln sparar plasterna cirka 15 gånger det koldioxidutsläpp som uppstår vid tillverkning och avfallshantering.

Plaster minskar klimatpåverkan


(20)

7

Lenas budskap var således att det är fel att se plast som en miljöbov. I takt med att materialåtervinningen ökar och tillverkningsprocesserna effektiviseras så menar hon att nyttan med plast blir ännu större.

- Byter vi ut plasterna idag så ökar koldioxidutsläppen med 60 % och avfallet med en fjärdedel. Inom bilindustrin förhindras stora CO2-utsläpp genom att använda plast.

Med kemisk återvinning kan all plast materialåtervinnas

Enligt Lena behöver den mekaniska återvinningen kompletteras med kemisk återvinning för att vi ska kunna materialåtervinna all plast. Vid sådan återvinning bryts plasten ner på molekylnivå och byggs upp på nytt. Den får då samma egenskaper och kvalitet som ursprungligt material. En ketchupflaska kan t.ex. återvinnas till en högspänningskabel. FTI:s guide för hur plastförpackningar ska designas för att fungera i insamlingssystemet distribuerades sedan till deltagarna vid rundabordssamtalet. Slutligen önskade och hoppades Lena att utredningen har ett integrerat helhetsperspektiv med både återvunnet och biobaserat i sin redogörelse.

Lenas inspel förstärkes och utvecklades av representanter från industrin runt bordet;

Magnus Vikström, BillerudKorsnäs påpekade att det största användningsområdet för plast är förpackningar och att det finns ett uppenbart problem när endast 600 av 8300 miljoner ton återvinns. Att bygga bättre system för återvinning men även titta på alternativ för förpackningar blir därför högst relevant.

Mikael Gedin, Perstorp anmärkte att det är mycket viktigt att vi sätter ett värde på plasten. Ett annat fokus kan vara att öka bionedbrytbarheten för applikationer där detta är lämpligt.


(20)

8

Lena Lundberg, IKEM kommenterade att när cellulosa modifieras så den blir tillräckligt lättarbetad blir den en plast. De första plasterna på 1800-talet tillverkades av cellulosa, som är en biopolymer.

Med insikt om de olika plasternas livscykel är det viktigt att identifiera aktörer och deras olika roller i samverkan för olika plasters hantering. Här spelar även styrmedel och teknisk utveckling en avgörande roll för vilka långsiktiga lösningar som är möjliga; Christer Forsgren från Stena Metall inledde denna diskussion med att beskriva vilka styrmedel och långsiktiga lösningar som är nödvändiga för att förändra synen på hur man kan gå från avfallshantering till hållbar återvinning av plast i framtiden.

Plaståtervinning

Christer underströk att plast som material har många fördelar men att det är en resurs vi slösar med i alltför stor utsträckning och att producenterna måste ta ansvar för de problem som materialet medför. Han menade att det krävs bättre material och fler långsiktiga lösningar där producenterna tar ett större ansvar och nämnde ett antal styrmedel som kan gynna hanteringen av plast.

Christer lyfte upp momsbefrielse som ett möjligt styrmedel. Han underströk att bionedbrytbara plaster är svåra att hantera i den gemensamma avfallshanteringen och kan kräva separata system. Han underströk också att


(20)

9

plasten behöver klassas som produkt för att kunna materialåtervinnas och att det är problematiskt att länsstyrelserna har så varierande riktlinjer för hantering av den processen. Han efterlyste därför ett gemensamt system för att klassa om ett avfall till produkt som hanteras av en nationell myndighet och föreslog att Naturvårdsverket ges denna roll.

Avslutningsvis lyfte Christer fram kemikalielagstiftningen och påpekade att det finns oönskade kemikalier i låga halter överallt i samhället, både naturliga och framställda. Han menade att det viktigaste är riskerna vid användning, kopplade till tillgänglighet. Kommer föroreningar ut? Det behöver vidare ställas krav i offentlig upphandling på användning av återvunnen plast och en design som skapar goda möjligheter att materialåtervinna plasten.

Christers inlägg ledde till kommentarer som pekade på att dagens teknikutveckling i Sverige och internationellt inte är tillräckligt känd och beaktad vid utformningen av styrmedel;

Elin Hermansson, kemiföretagen i Stenungssund betonade vikten av kemisk återvinning och nämnde att företagen nu granskar exempel från bland annat Kanada och Holland. Elin betonade också att man vill se Sverige som ett föregångsland för kemisk återvinning och ta steget från avfall till kemiprodukter. Hon nämnde också att man bör studera vilka förutsättningar andra länder har som Sverige saknar och att det finns en del att fundera på vad gäller styrmedel. Avslutningsvis påpekade Elin Hermansson att det är viktigt att stimulera mer materialåtervinning framför energiåtervinning/förbränning.

Per Klevnäs, Material Economics fortsatte på föregående inlägg och påpekade att förgasning måste utformas på ett väldigt specifikt sätt för att vara jämförbart med materialåtervinning. I de processer som nu studeras blir mindre än 40 procent av kolet i plasten till nytt material – medan hela 60 procent förloras och blir till CO2. Per menade att detta visar att det är viktigt att mäta faktiska utfall, snarare än insamling till ”återvinning”.

Lena Lundberg, IKEM poängterade att förgasning, precis som alla andra återvinningstekniker för andra material (t.ex. papper och stål) kräver energi. I rapporten från Chalmers som Per hänvisar till har man räknat med att anläggningen är självförsörjande på energi vilket förklarar det låga utbytet.

Christer Forsgren, Stena Metall påpekade avslutningsvis att det finns mycket teknikutveckling kvar att genomföra på detta område.


(20)

10

Samtalsdeltagarna återkom ofta till behovet av nationella styrmedel, och att dessa måste riktas så att alla aktörer får möjlighet att utvecklas optimalt. Samtalet leddes vidare mot styrmedel och incitament som driver mot ett gemensamt övergripande mål och är följsamt för att hantera oförutsägbara utmaningar; Göran Finnveden, professor och vicerektor vid Kungliga tekniska högskolan samt ledamot i Vetenskaplig Rådet för Hållbar Utveckling introducerade denna diskussion om styrmedel och dess påverkan på plasthanteringen idag och i framtiden.

Göran började med att understryka att vi behöver styrmedel i hela livscykeln för plast och att det egentligen är relativt få styrmedel som påverkar plasten idag. Han underströk också att producentansvaret egentligen är relativt begränsat och att det saknas incitament för att öka återvinningen, vilket styr plasten mot förbränning.

Endast få styrmedel idag som påverkar plastens livscykel

Göran pekade vidare på deponeringsförbudet och den problematik det innebär eftersom det styr plast mot avfallsförbränning, vilket i sin tur ökar utsläppen av koldioxid. Från klimatsynpunkt (minskade utsläpp av CO2) kan det därför ibland vara mer fördelaktigt att styra plast mot deponering istället för förbränning.

Därefter pekade Göran på den externa effekt som uppstår när producenter inte designar varor för återvinning utan skickar det problemet vidare till avfallshanteringen. Producentansvaret var tänkt att åtgärda detta genom att ge producenterna ansvaret för återvinningen. Producentansvaret behöver dock vidareutvecklas så att kostnaden kan styras till rätt producent. Göran lyfte också upp styrmedel kring kemikalier och underströk att det idag saknas styrmedel för att reglera användningen av många ämnen och att det saknas incitament för


(20)

11

producenter att minska förbrukningen. Sedan diskuterade Göran råvaruproduktionen för plast och påpekade att det inte tillverkas förnybar plast i någon omfattande utsträckning och att det även här saknas incitament och styrmedel.

Göran tyckte att modern informationsteknologi borde vara ett viktigt instrument för att påverka avfallshanteringen och menade att det är centralt att sprida information om innehållet i produkten. I dagsläget finns få incitament och det finns inte heller någon skatt på fossila bränslen som används för att tillverka plast.

Vidare påpekade Göran vikten av att studera hela den sociotekniska modellen och att etablera mer kunskap kring mikroplaster. Han menar att det dessutom kan krävas ett moratorium på processer som bidrar till spridningen av mikroplaster.

Sammantaget underströk Göran att vi behöver skapa incitament för att öka användningen av förnybar plast, stärka producentansvaret, skapa en förmånlig kemikalielagstiftning, tillåta viss deponering och införa ett förbud av förbränning av plast som kan återvinnas.

Tänkbara styrmedel för minskad miljöpåverkan från plast

Det följande samtalet kring styrmedel visade tydligt på behovet av ökad dialog mellan olika aktörsgrupper, och att samsyn kring ett långsiktigt mål måste nås innan incitament och styrmedel introduceras;

Henrik Oxfall, Swerea IVF påpekade att det är först när någon använder plast och det därmed finns en efterfrågan som man kan återvinna den. Det är därför viktigt med rätt styrmedel. Ny teknik för plast måste utvecklas tillsammans med en strategi för dess återvinning. I dagsläget är det svårt att återvinna alla typer av


(20)

12

plast då man inte kan forcera in nya sammansättningar av plast i den befintliga återvinningsprocessen. När all plast inte kan omhändertas leder det till att förgasning blir viktigt. Processen behöver därför anpassas till nya typer av plast.

Nasdaneh Yarahmadi, RISE menade att när plast deponeras skapas den potenta växthusgasen metan och att detta därför inte är någon bra lösning från klimatsynpunkt.

Göran Finnveden, KTH svarade att metangasproduktionen, i alla fall i ett kort perspektiv blir låg, speciellt om förvaringen sker aerobt och att livscykelanalyser visar på fördelarna med deponering i stället för förbränning ur ett klimatperspektiv.

Lena Lundberg, IKEM underströk att producentansvaret för plastförpackningar uppfyller nuvarande mål och att de kommande materialåtervinningsmålen för 2020 leder till ytterligare aktiviteter för att också klara dessa.

En allmän reflektion från en av deltagarna vid rundabordssamtalet var att en utfasning av låganvändningen av plast är en global trend samt att kunskapen kring mikroplaster är låg. Därför krävs forskning på området för att veta vilka åtgärder som skall sättas in.

Kommunerna är en viktig aktörsgrupp i omställningen till en cirkulär ekonomi. Deras samverkan med producenter och andra aktörer ifråga om återvinning av plast, samt minskad användning av fossil plast, har kommit olika långt i landets olika kommuner.

Uppsala kommuns klimatstrateg, Björn Sigurdson, introducerade en diskussion om kommunernas roll och perspektiv. Han påpekade att utgångspunkten för kommunernas lokala arbete är att bibehålla det globala perspektivet i sitt handlande. Mikro- och nanoplaster måste därför ses från ett bredare hälsoperspektiv, något som för de flesta kommuner startar med projektet Giftfri Förskola. Björn poängterade även plastens koldioxidbelastning:

- Av de lokala CO2-utsläppen i Uppsala kommun så kommer närmare 15 % från avfallsförbränning med plastinnehåll. Detta kommer att bli en oerhört stor fråga i framtiden då andelen CO2 från avfallsförbränning ökar, givet att utsläppen från andra utsläppskällor minskar. Som


(20)

13

kommun siktar vi på att bli helt fossilfria 2030 och då inkluderar vi förbränning av fossil plast.

Björn fortsatte med att berätta om Uppsala klimatprotokoll som är en dialog och samverkan med lokala intressenter i en Parisavtalsliknande kontext.

Fossilfria kommuner – inklusive plast år 2030-2040-2050, samt giftfria

- Mer dialog och samtal är viktiga för att alla ska hitta varandra i värdekedjan. Vi vill ha mer lagar och mål och välkomnar därför mer relevant lagstiftning på området.

Plast är ett fantastiskt material – låt oss inte missbruka det

Med en lokal cirkulär ekonomi där material återvinns lokalt och spillvärmen från den industrin tas om hand i efterhand kan man på regional nivå göra stor nytta påpekade Björn. Och genom att fånga och använda kol och koldioxid kan man lätt slå tre flugor i en smäll genom att råda bot på problemen för miljön, klimatet och materialanvändningen i en handfast aktion. Avslutningsvis


(20)

14

konstaterade Björn att Uppsala kommuns energiplan kan liknas mer vid en materialplan och att alla måste bli bättre på att agera proaktivt:

- Lag med nationella mål, dialog och cirkulär ekonomi är helt klart vägen framåt.

Björns beskrivning visar hur kommunen kan ta ansvar för att samla aktörerna, inklusive offentliga, privata och lärosäten, i den lokala miljön. Genom ett utifrånperspektiv och öppen dialog skapas den förståelse, tillit och samsyn som krävs för framgång i en långsiktig och hållbar cirkulär ekonomi. I den fortsatta processen behöver också dialogen mellan den lokala och den nationella nivån utvecklas. Dessutom behöver samtliga aktörer inom varje produktområdes värdecykel utveckla en samsyn kring materialåtervinning.

Kommunernas viktiga roll i omställningen var också tydlig i samtalet kring bordet;

Nasdaneh Yarahmadi, RISE belyste det faktum att transport- och energisektorn för närvarande efterfrågar mer plast och att plast är nödvändigt i ett flertal andra sektorer också.

Björn Sigurdson, Uppsala kommun påpekade att problematiken ligger främst i användandet av fossil plast som i sig är ohållbart.

Weine Wiqvist, Avfall Sverige påpekade att kommunernas viktiga roll för att öka återvinningen även understryks i Ola Alterås utredning om cirkulär ekonomi. Det behövs dock styrmedel för att öka återanvändningen, där pant är ett exempel.

Lena Lundberg, IKEM tog upp att de har medlemsföretag som har spillvärme som de vill koppla på fjärrvärmen men att det finns ett ointresse eftersom biobaserade bränslen prioriteras.

Magnus Vikström, BillerudKorsnäs höll med om att kommunerna självklart är viktiga i sammanhanget men att problematiken kring att folk återvinner alldeles för lite först måste skärskådas.

Näringslivet är också en aktörsgrupp som behöver genomföra stora omställningar om plast ska ingå i en hållbar cirkulär ekonomi som är både


(20)

15

konkurrenskraftig och miljövänlig. Samtalet fördes därför in på hur vi kan få en ökad förståelse av näringslivets utmaningar och möjligheter; Henrik Sundström, chef i hållbarhetsfrågor på Electrolux, inledde denna samtalspunkt genom att beskriva produktproducerande företags dilemma när det gäller plastens kemiska sammansättning och dess innebörd för andrahandsförbrukning. Det finns olika aspekter av plastens negativa miljöpåverkan och Electrolux huvudmål är att begränsa den klimatpåverkan som är relaterad till dess användning. Han menade att det idag är en stor utmaning att bruka återvunnen plast i nya produkter.

Klimatpåverkan från plastanvändning

Henrik började med att lyfta fram fyra olika typer av basmaterialgrupper av plast och underströk att det också finns stora skillnader i koldioxidbelastning mellan dem. Genom att utgå från de olika plasternas koldioxidbelastning och flytta över förbrukningen till plaster som samtidigt har mindre klimatpåverkan och som kan återvinnas, minskar också koldioxidbelastningen från produktionen. Henrik nämnde vidare att Electrolux har minskat materialåtgången genom att utveckla processen, för bl.a. fylld polypropen, med utgångspunkt från den kunskap företaget har om material och applikationer. Han underströk särskilt att detta har varit en förutsättning för övergången till återvunnen plast.

Henrik menade vidare att återvunna material nästan alltid är av sämre kvalitet än primära och betonade att det återvunna materialet måste valideras på nytt. Återvunnet material tappar också andra egenskaper och kan exempelvis inte användas i kontakt med livsmedel. Han nämnde att endast en ganska liten del återvunnen plast går att använda i nya produkter. Här efterfrågar Electrolux ett samarbete mellan återvinnare och materialproducerande företag och man skulle vilja se återvunnen plast med materialspecifikationer och


(20)

16

Key Steps in the Material Development

information, på samma sätt som för ny plast. Detta erbjuds i mindre skala av ett fåtal företag, men det behöver etableras en storskalig industri.

- Ju mer ni sorterar, desto mer plast finns det som vi kan använda igen.

Sammanfattning av ett företagsperspektiv

Henrik menar att materialåtervinning behöver belysas från ett europeiskt perspektiv. Sverige är ett för litet land för att själv få volym och lönsamhet. Idag finns det ett fåtal återvinningslösningar i Europa som kan leverera pålitliga råvaruströmmar och validering av prestanda.

Avslutningsvis efterfrågar Henrik en ”End-of-Life”-strategi för plast, som av olika anledningar inte går att återanvända eller materialåtervinna, t.ex. genom kemisk återvinning. Sverige ligger väl framme och en fysisk anläggning för kemisk återvinning kunde mycket väl placeras i Sverige.

Av de kommentarer som följde märktes tydligt att olika aktörsgrupper har både intresse och möjlighet att bidra till att hantera de utmaningar som beskrivs inom


(20)

17

olika delar av näringslivet. Det var också uppenbart att det finns ett behov av en systemsyn;

Daniel Badman, Stora Enso påpekade att flera under mötet betonat betydelsen av att ersätta den fossila råvaran. Det är viktigt att detta drivs på EU-nivå, t.ex. i anslutning till att Kommissionen presenterar sin plaststrategi. Politiken, akademin, NGOs och näringslivrt behöver samarbeta för att, i den internationella debatten, lyfta fram de möjligheter som hållbara biobaserade råvaror har.

Per Klevnäs, Material Economics kommenterade att det som efterfrågas är en råvaruindustri som tillverkande bolag kan lita på. Samtidigt finns en risk för de företag som är villiga att gå före. De behöver därför stöd. Här behövs en systemförändring och nya synsätt samt en storskalig råvaruindustri med möjlighet till långsiktiga investeringar.

Jonas Bergquist, Professor i analytisk kemi och neurokemi, Uppsala universitet påpekade att ett analytiskt kemiskt perspektiv bör inkluderas för att utveckla tillgängligheten av material och verifiera prestanda på återvunnet material. Jonas menade att kunskapen finns i landet. Han förklarade också att man behöver studera och ta hänsyn till kombinationseffekter hos de material som finns tillgängliga, och att detta kan påverka både miljö och hälsa.

Cecilia Hedfors, Naturskyddsföreningen kommenterade att vi inte borde fokusera på att lösa små detaljer utan se till hela systemet och problemets magnitud. Cecilia påpekade att det kanske behövs nya tankesätt för att studera frågan och nämnde uthyrning av produkter som ett alternativ till nyproduktion. Hon underströk också vikten av att transparens från kemikalieindustrin måste följas upp hela vägen och att andelen materialåtervinning samt materialspecifikation måste öka. Avslutningsvis betonade Cecilia att värdet på det återvunna materialet måste öka samt att dagens plast bör, när så är möjligt, bytas ut mot material som lämpar sig bättre.

Nasdaneh Yarahmadi, RISE underströk att engångsprodukter och produkter med kort livslängd måste designas för att kunna återvinnas och att krav på detta behövs.

Åsa Stenmarck, som är regeringens särskilda utredare i frågan, fick avsluta rundabordssamtalet med en reflektion där hon underströk relevansen av att ha


(20)

18

dessa rundabordssamtal och att diskussionen gett upphov till många bra inspel. En fortsatt dialog kommer ge de bästa underlagen påpekade Åsa. Åsa gick sedan vidare och berättade om vad som skulle beröras i utredningen, t.ex.;

- Internationella utblickar. - Miljöproblem i hela livscykeln, samt förslag för att minska dessa. - Identifiera vilka plaster som är svåra att återvinna. - Olika typer av återvinning. - Styrmedel. - Definitioner - Att finna nya teknologier. - Samt undersöka förutsättningar för ren bioplast.

Åsa avslutade med nyheten att utredningen förväntas slutredovisas i december nästa år och att det finns en önskan att Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utveckling ska titta närmare på potentiella styrmodeller och sedan ge en relevant återkoppling, på en vetenskaplig grund, till miljöministern.

Rådet erbjöd också att stödja utredningens utveckling och ge vetenskapligt baserad återkoppling av remissvar och myndigheternas strategier kring plast och dess drivkraft i en cirkulär ekonomi.

I en sammanfattning av rundabordssamtalet konstaterades att samarbetet mellan producenter och kommuner bör stärkas även på nationell nivå, där offentlig sektor, näringsliv, akademi och NGO bör ingå. Dialogerna på både lokal och nationell nivå bör ges så god vetenskaplig grund som möjligt, samt kopplas till varandra för att kunna leverera förslag till den nationella nivån ifråga om en långsiktig strategi för plast som innefattar styrmedel och incitament. Strategin bör syfta till en konkurrenskraftig och miljövänlig cirkulär ekonomi. Vid rundabordssamtalet lyftes ett antal frågor som bör ingå i denna nationella samverkan, bl.a. 1) plastens inbyggda värde jämfört med värdetappet vid återvinning, 2) incitament för att öka användningen av förnybar plast, 3) möjligheten att märka produkter med ett hållbarhetsindex, 4) krav att offentligfinansierad forskning följer en hållbar utveckling, 5) eko-designdirektiv, 6) plasters förmåga att minska klimatpåverkan, 7) incitament för att ersätta fossil råvara med mer hållbara alternativ, både i Sverige och inom EU, 8) skapa en förmånlig kemikalielagstiftning 9) minimera mikroplast i produkter, 10) förbränningsförbud av återvinningsbar plast, 11) incitament för återvinning av deponerad plast, 12) utveckling av producentansvaret i samverkan med kommuner, 13) nationella riktlinjer för avfallshantering, 14) systemtänk för


(20)

19

design, materialval, processer, insamling, återvinning, och 15) skapa ett nationellt system för fysisk materialåtervinning och kemisk nedbrytningsåtervinning.

Sveriges möjligheter och ansvar att vara ett av de ledande länderna för utvecklingen av cirkulär plastekonomi i Europa bör också få konkreta former. Det gäller bl.a. standarder och att infrastrukturer för forskning och återvinning implementeras med tydliga styrmedel och incitament inom ramen för ett långsiktigt nationellt mål. Incitamenten bör styra mot en högvärdig och hållbar utveckling, användning och cirkulering av plast.

Till sist gavs ordet åter till miljöminister Karolina Skog som underströk hur roligt det varit att delta och lyssna till alla de intressanta diskussioner som förts och påpekade att hon nog är världens lyckligaste miljöminister eftersom hon har tillgång till världens bästa experter. Hon underströk också att utredningen nu ska ta sig an de svåra frågor som lyfts upp och påpekade att det krävs mer kunskap om bland annat mikroplaster. Karolina nämnde därefter att arbetet fortsätter med att belysa initiativ och aktiviteter som kan genomföras för att hantera problematiken med mikroplaster. Hon underströk att regeringen agerar i frågan om plast och återvinning och att samtal om dessa frågor pågår med oppositionen. Hon avslutade därefter mötet med följande framåtblickande notering:

- Vi kan komma längre!


(20)

20

Dektagare vid VRHUs rundabordssamtal: Plast – en drivkraft i den cirkulära ekonomin, i Rosenbad den 15e december, 2017 Anders Mankler [email protected] Regeringskansliet Anders Turesson [email protected] Huvudsekreterare, VRHU Antal Boldizar [email protected] Chalmers Björn Sigurdsson [email protected] Uppsala Kommun Cecilia Hedfors [email protected] Naturskyddsföreningen Christer Forsgren [email protected] Stena Metall Chris Welch [email protected] Mistra Dag Duberg [email protected] Tarkett Daniel Badman [email protected] Stora Enso Daniel Öhman [email protected] Rapportör Elin Hermansson [email protected] Kemiföretagen i Stenungsund Ellen Palm [email protected] Lunds universitet Göran Finnveden [email protected] KTH, VRHU Henrik Oxfall [email protected] Swerea IVF Henrik Sundström [email protected] Electrolux Henrikke Baumann [email protected] Chalmers Jonas Bergquist [email protected] Uppsala Universitet Johan Dahlgren [email protected] SIS Karin Markides [email protected] Ordförande, VRHU Lena Lundberg [email protected] IKEM Lina Bergström [email protected] Återvinningsindustrierna Malin Johansson [email protected] Regeringskansliet Magnus Wikström [email protected] Billerudkorsnäs Maria Ulfvarsson Dahlman [email protected] Miljö/Energidepartementet Martin Strååt [email protected] Novoplast AB Michael Åstrup [email protected] Tarkett Mikael Gedin [email protected] Perstorp Nasdaneh Yarahmadi [email protected] RISE Per Klevnäs [email protected] Material Economics Robert Falck [email protected] Einride Timo Persson [email protected] Rapportör Ulrika Edlund [email protected] KTH Weine Wigvist [email protected] Avfall Sverige Åsa Stenmarck [email protected] Utredningen om plast

mailto:[email protected]



















mailto:[email protected]%C3%A4s











Documents

Plast – en drivkraft i den cirkulära ekonomin · 2 - Det finns ett behov av assistans i utformandet av de politiska styrmedel som syftar till att minska de miljöproblem som är