PM-utkast, Malin Dahlström - Göteborgs universitet · Web viewAB Karta och Oaxens Kalkbruk var ett av bolagen som sålde kalk och kalksten. När efterfrågan på kalksten ökade,

PM: Kalkstensindustrin på Gotland. En studie om förändringar, rationalisering

och samverkan i en bransch. 1890-1975.

Malin Dahlström, Ekonomisk-Historia

PM, Malin DahlströmKalksten, företag och Gotland

Kalkstensindustrin på Gotland. En studie om förändringar, rationalisering och samverkan i en bransch. 1890-1975.I avhandlingen kommer kalkstensindustrin på norra Gotland att undersökas. De företag som ägnar sig åt att bryta kalksten och företag som producerar cement kommer att finnas med i undersökningen. Alla kalkstensföretag på norra Gotland kommer att undersökas i avhandlingen och företagshistoriken kommer att gås igenom. Kalkstensföretagens utveckling och relation till samhället i övrigt kommer att utgöra basen för avhandlingen. Inom kalkstensindustrin var karteller vanligt förkommande under 1900-talet. Kartellernas funktion och påverkan på branschen och utvecklingen kommer att diskuteras. Lagstiftning runt karteller och bakgrundsmaterial till statliga utredningar kommer att undersökas för att skapa en så tydlig översikt över kalkstensindustrin som möjligt. Framförallt kommer arkivmaterial från de olika kalkstensbolagen att användas. Tidsperioden börjar vid öppnandet av flera kalkstensbrott under 1890-talet och undersökningen kommer att fortgå till 1975 då kalkstensindustrin uppgår i ett internationellt bolag i Eurockoncernen.

1. Kalkstensindustrin

Bakgrund till kalkstensbrytningen på norra GotlandKalk- och sandsten började på allvar användas som byggnadsmaterial under 1100-talet på Gotland. Under 200 år uppfördes en mängd stenbyggnationer; kyrkor, kastaler (försvarstorn), bostadshus, magasinsbyggnader och gårdsportar runt om på ön. Stenen bröts så nära byggnadsplatserna som möjligt och kalken brändes i kalkmilor. Gotland hade en välbärgad bondeklass, farmännen som kunde bygga sina bostadshus i sten. Dopfuntar exporterades också till andra länder runt Östersjön. Under 1300-talet avstannade den ekonomiska utvecklingen på Gotland och byggandet avstannade också, bland annat fanns en rad kyrkobyggen som aldrig avslutades. Danskarna brandskattade Visby 1361 och Gotland förblev danskt ända till 1645. Under 1500-talet etablerade den danska statsmakten omfattande sandstensbrytning i Burgsvik, på södra Gotland. Stenen exporterades till Danmark, när Gotland blev svenskt levererades stenen istället till Sverige. Produkterna var råbruten kalksten och bränd kalk1 för murbruksberedning. Kalkbränningen växte i omfattning och fick en större ekonomisk betydelse. Kalkugnar började byggas runt om på Gotland och därmed förbättrades kapaciteten avsevärt. Det var bönderna som först brände kalk, men sedan togs kalkbränningen över av Visbys borgare. Under 1700- och 1800-talet etablerade sig en rad borgare som kalkpatroner2 vid hamn- och kalkförbränningsplatser på norra Gotland. Storugns i Lärbro, Länna i Slite är exempel på stora gårdar, S:t Olofsholm i Hellvi och Ahr i Fleringe var hamnar som var betydelsefulla för utskeppningen av kalksten. Under senare delen av 1700-talet börjad gotländska bondgårdar byggas av sten. Sten var länge dominerande i byggnationen.3

Under senare delen av 1800-talet startades småindustrier som utnyttjade kalk- och sandsten som råmaterial, det var bland annat tillverkning av slipstenar, prydnadssaker och gravvårdar. Produktionen av byggnadssten tog samtidigt fart och det var framförallt på fastlandet som stenen behövdes för stadsbyggnation som exempelvis Stockholm. Kalksten användes till kalkbruk och som jordförbättringsmedel.4

1 Bränd kalk framställs genom att man hettar upp krossad och sorterad kalksten till ca 1000 grader. Kalkstenen (CaCO3) förvandlas då till kalciumoxid, dvs. bränd kalk (CaO) och koldioxid (CO2). (Nordkalk)2 Patron = ägare av, eller chef för, större ekonomisk verksamhet inom industri eller jordbruk i äldre tid (NE.se)3 Natursten i byggnader (1995), sid. 15-164 Natursten i byggnader (1995), sid. 16, 19

2


Kalkstensindustrin växer framUnder slutet av 1800-talet var det stor efterfrågan på kalksten, det var bland massatillverkningen som behövde kalken.5 AB Karta och Oaxens Kalkbruk var ett av bolagen som sålde kalk och kalksten. När efterfrågan på kalksten ökade, så expanderade företaget.6 1899 köpte ett konsortium från Malmö Lörje i Hellvi socken, där det fanns gamla kalkugnar. Tanken var att företaget skulle börja bryta kalksten i stor utsträckning. En ny utlastningsbrygga för brottet byggdes. Det första bostads- och kontorshuset blev också uppfört. Till lastningsbryggan fick arbetarna dra vagnar och tippa ner i fartygen.7 I en sammanställning av sjöfarten i Hellvi socken där bland annat brotten Hide, St Olofsholm, Lörje, Smöjen och Kyllaj fanns visar en snabb expansion av antalet fartyg som både ankom och avgick. En stor del av ökningen kan härledas till kalkbrytningen, se tabell 1.

Tabell 1 Sjöfart på hamnarna i Hellvi 1869-1914

År Utrikes ort Inrikes ortAnkommande Avgående Ankommand

eAvgående

1869 3 3 38 371874 8 13 37 371875 5 6 33 391880 15 11 19 251890 1 5 8 41892 0 5 8 61893 6 4 11 131894 2 10 30 211895 5 21 36 191897 4 5 14 141898 9 28 41 221899 25 53 44 151900 24 60 63 281901 83 112 99 701902 62 93 138 1371903 29 52 180 187

Källa: Emilsson & Kavonius (1997)

I slutet av 1800-talet ökade också efterfrågan på cement och den första svenska cementfabriken startades av Skånska Cement AB 1871. Mellan 1880 och 1910 växte den svenska cementindustrin, framhjälpt av att tullar infördes 1889, som sedan höjdes 1895. Visby Cementfabrik startades 1883 och var den andra i landet, 1916 startades den andra fabriken på Gotland, i Valleviken. Cementproduktionen växte fram i tre områden med kalkförekomster Gotland/Öland (Visby, Valleviken, Degerhamn) Skåne (Lomma, Limhamn, Klagstorp, Maltersholm, Ivön) och Västergötland (Hällekis, Skövde). Under 1930- och 1940-talen tillkom fabriker i Köping och Stora Vika.8 När försäljningsbolaget Cementa (Svenska Cementförsäljnings Aktiebolag) bildades

5 Rothstein (1982), sid. 26 Rothstein (1982), sid. 37 Emilsson & Kavonius (1997), sid. 1018 http://www.ne.se/cement-och-betongvaruindustri, 19 januari 2011

3

http://www.ne.se/cement-och-betongvaruindustri


1892 innebar det att en kartell inom cementindustrin bildades. Cementa köpte upp sina konkurrenter en efter en och köpte också upp flera kalkstensbolag.

Konkurrensen hårdnade snabbt inom kalkstensindustrin. Flera ansträngningar gjordes för att förena intressena. 1901 bildades Gotlands Kalkverk, ägare var Karta & Oaxen och Cementa, danska intressenter kom också in i bolaget. I början av 1900-talet var många brott i gång och många ägare hade ofta flera brott. 1906 ägde Gotlands Kalkverk 12 brott. Nya investerare och ägare tog sig lätt in på marknaden, 1906 öppnades Bungenäs kalkbrott av Kalkindustri AB i Södertälje. 1908 öppnades Furillens kalkbrott av den tyska firman Possehl. Det var lätt att komma in, men svårare att hålla sig kvar på marknaden, och nya bolag togs ofta in i en kartell. 1907 delades markanden upp i östra och västra delen av Sverige genom ett kartellavtal. Kalkverket såg under första världskriget till att eliminera konkurrensen i Kalkstenbrytningen genom att garantera Bungenäs och Smöjen viss avsättning på marknaden. Under första världskriget avstannade efterfrågan på kalksten, produktionen minskade liksom antalet arbetare.9

På 1920-talet började företag som behövde kalksten till sin produktion köpa egna kalkbrott, Sockerbolaget köpt Bungenäs 1921 och därefter Smöjen. Fosfatbolaget engagerade sig i Furillen. Kalkverket hade 1921 låg försäljning och ansåg sig ha dåliga utsikter, företaget upplevde stor konkurrens från Smöjen och Furillen. 1923 var konkurrensen stor från Bungenäs. Då delades marknaden på nytt upp. Kalkverket – Karta & Oaxen fick 65 % och Bungenäs 35%. Med finska kalkstensleverantörer kom man också överens om att respektera varandras marknader.10 Under slutet av 1920-talet ökade priserna på kalksten till över fyra kronor per ton.

Cementindustrin under mellankrigstiden1931 köpte Skånska Cement aktiemajoriteten i Slitebolaget och Visby Cementfabrik som ägde cementfabriken i Slite som hade startats 1916.11 Cementindustrin hade växt snabbt, antalet sysselsatta var cirka 1000 personer inom cementindustrin, saluvärdet var 11,8 miljoner kronor.12 Cementfabrikerna hade en produktionskapacitet på 4 400 000 fat om 170 kg netto. Det täckte mer än väl den största försäljning som något år förekommit i Sverige plus importkvantiteten. Sveriges Industriförbund skriver 1935 att Cementexporten som tidigare varit av ej oväsentlig omfattning i förhållande till den totala produktionen och varit ekonomiskt lönsam hade under de senare åren gått ned avsevärt. Den riktade sig då framförallt till transoceana länder. ”Tillkomsten av moderna cementfabriker i alla kulturländer och många primitivare stater, ökade tullar och valutarestriktioner ha i hög grad beskurit möjligheterna för cementexporten och tryckt ned priserna till en mycket låg nivå. Den ständigt sjunkande prisnivån under senare år har krävt fortlöpande rationalisering av driften.”13

1939 uppfördes en traversbana i Slite och 1940 koncentrerades cementtillverkningen på Gotland till en fabrik, Slitefabriken. Just när cementfabriken var hypermodern bröt andra världskriget ut och restriktioner i tillverkningen infördes. Bränsleproblemen försökte man lösa med torveldning. I krigets slutskede och efter var det svårt att hitta arbetskraft och cementfabriken öppnade en egen skola 1945. Cementkonsumtionen i Sverige steg varje år och importen av cement var liten. De svenska cementpriserna var relativt låga och ”länderna runt Sverige var inte intresserade av att konkurrera med Cementas cementpriser”.14

9 Sveriges Industriförbund (1935), sid. 24310 Rothstein (1982), sid. 611 Slite Industrimuseum (2010), sid. 812 Sveriges Industriförbund (1935), sid. 25013 Sveriges Industriförbund (1935), sid. 25214 Slite Industrimuseum (2010), sid. 12

4


Kalksten i fred och krig1931 ledde depression till en nedgång i cellulosaindustrin/massatillverkningen. Samtidigt kom nya konkurrenter in på marknaden. Johnson-koncernen öppnade 1932 Strå Kalkbruk och Ahrs bruk.15 Marknaden försvagades och priserna sjönk åter till under 4 kronor per ton. En uppgörelse gjordes som minskade antalet brott och därmed konkurrensen, bland annat lades Furillen ned. Stenindustrin var tidigt exportorienterad, även om de stora kunderna hade försvunnit genom avtalet med de finländska bolagen så exporterades uppemot hälften av stenprodukterna, se tabell 2.

Tabell 2 Tillverkning, import och export av stenprodukter 1931-1933.

Tillverkning Införsel

Utförsel Utförsel i % av tillverkningen

Produkter av stenindustri 28.2 2.9 12.1 43Bränd kalk 10.9 0.1 0.2 1.6Krita 1.1 0.2 0.4 39.6Cement 15.1 0.9 1.4 9.2Arbeten av cement och konstgjord sten

8.5 0.8 0 0

Slip- och polermedel 1.9 1.6 0.5 25.6

Enhet: Miljoner kronor

Källa: Sveriges industri ”Översikt utgiven av Sveriges Industriförbund till dess tjugofemte årsmöte den 7 maj 1935”, sid. 240

1934 gjordes en uppgörelse med Strå kalkbruk som fick en ansenlig del av marknaden. Uppdelningen av marknaden fanns kvar:

Östra gruppen = Kalkverket, Strå kalkbruk mfl

Västra gruppen = Faxe-Limhamnintresset och Faellesagenturet

Men uppdelningen av gränserna förändrades. Exporten skulle handhas av Bungenäs och Faellesagenturet.

Kalkstensindustrin var väldigt konjunkturberoende. Under världskrigen gick antalet arbetare ned rejält för att sedan återhämta sig. I tabell 3 syns tydligt hur antalet arbetare minskar under krigstid.

15 Slite Cement och Kalk AB (1942)

5


Tabell 3 Stenindustrin, arbetare och salutillverkningsvärde.

Stenindustrin 1945År Arbetsställen Antal

arbetareArbetare i % av industrins totala antal

Salutillverkningsvärde i miljoner kronor

1915 315 10000 2.7 141929 489 16000 3.5 431939 513 9700 1.7 391944 408 6000 1 40Källa: Sveriges Industri. Översikt utgiven år 1948 av Sveriges industriförbund. Sid. 323

1941 hade cement (A-cement, standardcement) beslagtagits av staten. Industrikommissionen hade föreskrivit cementransonering. För att det skulle finnas tillräckligt med cement i landet fick Cementa i uppdrag av Statens Industrikommission och Reservförrådsnämnden att försöka importera cement, 300 ton portlandscement från Slovakien och 680 ton järncement från Danmark. Förhandlingar med Priskontrollnämnden om prisättningen och Cementa fick betala förlusten på det importerade cementen.16 Produktionen uppgick 1944 till över en miljon ton.

Driften av Furillen hade legat nere under 1930-talet, men togs upp 1944 eftersom nya kunder efterfrågade kalksten: Norrbottens järnverk, Svenska Aloxidverken. Under 1940-talet dök en ny konkurrent upp: Ågren i Göteborg som öppnade brottet i Klinthagen17 Samtidigt gick kalkstensbrotten på högvarv efter andra världskriget. Det rådde akut brist på arbetskraft och norrlandskunderna sände ner egna arbetare. Kalkverket konstaterar att det framöver skulle bli svårt att tillfredsställa kundernas krav på ökade leveranser.

Mekanisering och rationalisering tog fart efter andra världskriget. 1946 gjordes en utredning om Slitebolagen, som ägdes av Skånska Cement. Utredningen konstaterade att om en mekanisering av kalkstensdriften skulle genomföras borde det koncentreras till ett brott. Det enda som kunde komma i fråga var Storugns. I Smöjen uppförde 1947 Bungenäsbolaget ett kross- och sorteringsverk och fosfatbolaget ett på Furillen. Ahrs bruk förvärvats under 1940-talet av Norrbottens Järnverk AB. Ahr hade mekanisk utlastning.18

Storugns1951 kom nya förslag om mekanisering av Storugns. Konkurrenterna hade mekaniserat. Kalkverket skulle sälja på öppna marknaden, för att hänga med måste man ut. Det blev ett positivt beslut för sorter- och krossverk, men hamnen fick vänta. Storugns gick bra och planerna på att koncentrera produktionen dit återupptogs 1954. 1955 bröt Kalkverket endast sten i Storugns. De större stensorterna gav 5 kronor per ton. Priset nagelfardes av Priskontrollnämnden och steg till 9 kronor per ton.19

På Storugns byggdes en ny kajanläggning med moderna utlastningsmetoder och transportband från en ny krossanläggning som GFK köpte från Smöjens kalkbrott 1960. Det blev en del av det som sedan blev företaget AB Nordkalk Storugns. 1961 lades Smöjens stenbrott ned.20 Storugns fick ny hamn 1962.21

16 Cementa Svenska Cementförsäljnings Aktiebolag Malmö, Styrelseprotokoll 26 november 194117 Slite Cement och Kalk AB (1942), sid. 718 Slite Cement och Kalk AB (1942), sid. 819 Slite Cement och Kalk AB (1942), sid. 920 Emilsson & Kavonius (1997), sid. 21 Slite Cement och Kalk AB (1942), sid. 10

6


Anläggningen på Storugns används än i dag och brottet är fortfarande aktivt. Nordkalk som idag driver verksamheten kommer inom de närmaste åren att öppna ett nytt brott i Bunge.

Karteller blir omodernaFrån början av 1950-talet öppnades upp för möjligheter att finna en form för rationellare samarbete mellan kalkstensproducenterna. ”Den gamla kartellformen var inte längre populär.” Gemensamt försäljningsbolag eller total sammanslagning diskuterades. Kartellformen var inte länge populär – Cementbolaget (AB Gotlands Kalkverk) och sockerbolaget förde diskussionerna om alternativt samarbete, 1954-1955 bildades ett gemensamt bolag AB Gotlands Förenade Kalkbrott med säte i Visby. Hälften av aktierna kom att ägas av sockerbolagen och hälften av cementbolaget. Bolaget började sin verksamhet 1 januari 1955. Det bildades efter övertagande och i några fall arrende av fyndigheter, fastigheter, industriella anläggningar samt maskiner och inventarier, tillhöriga AB Bungenäs Kalkbrott, AB Gotlands Kalkverk och AB Karta & Oaxen kalkbruk. Avtal gjordes med Norrbottens Järnverk om försäljning samt med AB Karta & Oaxen om att K & O tog över all försäljningen av foderkalk.22 Foderkalk var reglerat i kartellavtal under hela perioden.

En analys som GFK styrelse gjorde 1959 sade följande om läget i kalkstensindustrin: Under 1958 kraftiga minskningar av kalkstensleveranser skett i jämförelse med 1958 och konkurrensen från gamla och nya leverantörer har uppträtt. Inom cellulosaindustrin hade konkurrensen från Finland kan bli mycket besvärlig dels på grund av kvalitén och dels på grund av lägre sjöfrakt, då vägen från Pargas i närheten av Åbo är kortare från Gotland till de norrländska fabrikerna. Gotlands Kalkverk hade tidigt under 1900-talet försökt köpa Pargas, men misslyckats.

Tabell 4. Sysselsatta i jord- och stenindustrin.

Jord- och stenindustrins undergrupperAntal arbetsställen

Antal sysselsatta

Förädlingsvärde i löpande priser miljoner kronor

1952 1964 1952 1964 1952 1964Torvframställning 93 34 1700 500 10 9Stenindustri 342 399 6900 6000 80 182Kalk- och kritbruk 72 38 2400 1300 30 52Cementfabriker 8 8 1900 2200 70 145Cementvaru- och betongvarufabriker

266 464 5000 14000

88 518

Tegelbruk 212 136 7500 5700 90 160Porslins-, kakel- o lergodsindustri

30 35 6700 5900 80 137

Glasindustri 109 79 6800 7700 68 220Annan jord- o stenindustri 82 75 1600 2800 29 128Summa 1214 1268 40500 4610

0545 1551

Källa: Sveriges industri. Utgiven av Sveriges industriförbund (1967)

1964 var antalet sysselsatta i jord- och stenindustrin cirka 46 000, se tabell 4. Det motsvarade 4,7 procent av hela andelen anställda inom industrin. Branschens andel av hela industrins förädlingsvärde var 4,9 procent. Under tiden mellan andra världskriget och 1967 hade jord- och stenindustrins produktionsvolym ökat i

22 GFK, Förslag Överenskommelse 1956

7


samma takt som den totala industrin. Produktionstillväxten var väldigt varierande inom branschen på grund av att vissa produkter konkurrerade med varandra på avsättningsmarknaden. Kalk- och kritbrukens arbetsställen hade halverats likaså antalet arbetare, förädlingsvärdena ökade dock. Troligtvis är det rationaliseringar och sammanslagningar som ligger bakom den här utvecklingen. 23

CementmonopolEfterfrågan på cement ökade efter andra världskriget och produktionen tredubblades på 20 år, från 1,2 miljoner ton 1945 till 3,7 miljoner ton 1966, se tabell 5.

Tabell 5. Cementproduktion.

Cementproduktionen i Sverige Miljoner ton

1945 1.21950 1.91955 2.51960 2.91966 3.7

Källa: Sveriges industri. Utgiven av Sveriges industriförbund (1967), sid. 102

1961 togs en ny cementugn i drift i Slite och produktionskapaciteten ökade till 500 000 ton per år. 1962 skulle bolaget fatta beslut om en ny ugnslinje för att öka produktionskapaciteten ytterligare, valet stod mellan Limhamn och Slite. En kostnadskalkyl visade att Slite var det bästa alternativet och 55 miljoner kronor anslogs för utbyggnad av Slitefabriken. 1964 startades ugn 6 och kapaciteten ökade till 850 000 ton per år.24

Skånska Cement AB köpte efterhand upp de övriga deltagarna i Cementa och processen avslutades 1966 med övertagandet av Ölands Cement AB. Cementindustrin var fördelad på två företag 1967, Skånska Cement med sex fabriker som innehade cirka 80 procent av tillverkningen och AB Gullhögen. Cementa hade då blivit ett helägt dotterbolag till Skånska Cement, 1969 bytte moderbolaget namn till AB Cementa. 1972 bytte Cementa namn till Euroc för att kunna möta en internationell handel eftersom byggkrisen satt sina spår på den inhemska marknaden. 1973 övertog Euroc Gullhögen och cementmonopolet var etablerat i Sverige. Statens andel i koncernens cementproducerande dotterbolag Cementa blev 5 procent. Två statligt tillsatta styrelseledamöter skulle garantera insyn i företaget. Under 1970-talet följde en period av strukturrationalisering och cementtillverkningen koncentrerades till anläggningarna i Skövde, Slite och Degerhamn.

1974 uppgick även kalkstensproduktionen i GFK i Eurockoncernen. Under 1975 har inneliggande lager av kalksten, inköpta råvaror och förbrukningsmaterial samt vissa fodringar och skulder överlåtits till Cementa AB. A/S Faxe Kalkbrud överlät sina intressen i GFK till Annetorp, dotterbolag till Cementa. Alla GFK:s anläggningar kom från och med den 1.1 1975 att utarrenderas till Cementa. Från samma tidpunkt övergick även all personal till Cementa.25

Även om Cementa (Skånska Cement) står som ensamägare i mitten av 1970-talet inom både cement- och kalkstensindustrin så är ägandestrukturen varierad under perioden 1890-1975. Ägare tillkommer och

23 Sveriges Industriförbund (1967), sid. 18924 Slite Industrimuseum (2010), sid. 1225 GFK Företagsnämnd 1951-1972-1976, 3 oktober 1974

8


försvinner, ägare samarbetar med varandra på olika sätt och gemensamma bolag uppstår. Ägarfrågan är inte lätt att klarlägga inom kalkstensindustrin, men ambitionen för avhandlingen är att ägarförhållandena ska klarläggas och tydliggöras. De är av betydelse, eftersom det är ägarna som fattar beslut om hur företagen ska agera.

Kalksten, cement och GotlandDen svenska kalkstensbrytningen har under hela perioden från 1890 fram till idag i första hand varit centrerad till norra Gotland. Norra Gotlands stenfyndigheter och goda läge för fartygstransporter har gett kalkstenindustrin möjligheter att skapa vinster, exportera och hålla produktionen uppe under mer än 100 år. Sten- och cementindustrins utveckling, rationaliseringar och förändringar har också haft påverkan på Gotland. Invånarantalet på Gotland har varierat kraftigt under 1900-talet, se figur 1.

Figur 1. Invånare på Gotland 1920-1980.

Invånare, Gotland

50000

51000

52000

53000

54000

55000

56000

57000

58000

59000

60000

1920 1925 1930 1935 1940 1944 1949 1955 1960 1965 1970 1975 1980

År

Anta

l Gotland

Antal invånare

Källa: SCB Årsbok för Sveriges kommuner 1920-1980

Siffrorna för arbetare i stenhuggerier, krit- och kalkbruk och i jord- och stenindustrin som helhet följer samma mönster som befolkningen på Gotland, antalet arbetare ökar fram till andra världskriget, minskar sedan för att öka igen på 1960-talet. Från och med 1970-talet vänder siffrorna åt olika håll. Huruvida befolkningssiffrorna för Gotland kan relateras till kalkstensindustrins utveckling kommer att diskuteras i avhandlingen, liksom det kommer att undersökas hur företagande, skatteuttag och arbetsmarknad kan relateras till utvecklingen inom kalkstenindustrin. Gotland som region kommer att vara föremål för avhandlingen, liksom regionala skillnader på ön. Till exempel var kalkstens- och cementindustrin koncentrerad till norra Gotland och framförallt till Slite, Lärbro, Rute och Hellvi.

9


Figur 2. Arbetare inom stenindustrin

Arbetare inom stenindustrin

0

5000

10000

15000

20000

25000

30000

35000

40000

45000

1896-1905

1906-1910

1915 1920 1925 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975

År

Anta

l Stenhuggerier samt kalk- och kritbruk

Annan jord- och stenidustri

Jord- och stenindustri

Källa: SOS Industri, 1905-1975

2. ProblemformuleringAvhandlingens grundidé är att undersöka hur förändringar i en bransch påverkas av olika samarbeten och hur det omgivande samhället i sin tur påverkas. Utgångspunkten är kalkstensindustrin på norra Gotland. Gotland är intressant att undersöka därför att det än idag är centrum för kalkstensproduktionen i Sverige, för tillfället pågår också en process för att öppna ett nytt brott på norra Gotland, vilket skapat stor debatt och utgången av frågan påverkar många. Genom att kunna ge en historisk tillbakablick på hur ägarstrukturen påverkat branschen kan avhandlingen bidra med kunskaper om hur företagshistorik kan påverka nuet och dagens utmaningar. Kalkstensindustrin är intressant att undersöka eftersom den under tidsperioden producerar både för den inhemska marknaden och för export. Många industrier är beroende av kalk till sin produktion exempelvis cellulosa-, socker-, stål- och cementindustrin. Trots att industrin är av avgörande betydelse för flera andra viktiga industrigrenar finns nästan ingenting skrivet om kalkstensindustrin under de senaste århundradena. En central del av kalkstensindustrins utveckling är de karteller som företagen i cement- och kalkindustrin agerat inom och genom.

En förstudie som gjorts visar att karteller förekommer i flera olika varianter mellan företagen som äger och bryter kalk, regionalt som nationellt. Kartellerna är såväl försäljningskarteller som produktions- och priskarteller. Under 1970-talet kom internationella aktörer in på arenan. Företagen köptes upp och dotterbolag bildades.

Gotland är än idag centrum för kalkstens- och cementproduktion i Sverige och är en speciell region. Det är en avgränsad geografisk plats, som också är en arbetsmarknadsregion, en politisk region samtidigt som regionen har tillgång till flera exportmarknader. Omgivningen och förutsättningarna i området påverkar företagens agerande och deras organisation och vice versa.

Karteller sågs i Sverige i början av 1900-talet som en naturlig del av marknaden. Före andra världskriget var protektionismen starkt rotad i det svenska samhället. Karteller inriktade på pris, tillverkning och

10


försäljningsområden var vanligt förkommande. Såväl politiker som företag var positivt inställda till karteller. Efter andra världskriget sker en stegvis förändring i inställningen till karteller. Regleringar av kartellverksamheten införs successivt. Inom kalkstensindustrin minskade antalet ägare, samgåenden och uppköp av företag ökade. En av uppgifterna för avhandlingen kommer att vara att klarlägga ägarstrukturerna och samarbetena mellan företagen.

En av kunskapsluckorna som projektet ska fylla handlar om att se motiven och mekanismerna bakom kartellerna. Inom den ekonomiska forskningen är den perfekta marknaden med fullständig konkurrens utgångspunkten, trots att den perfekta marknaden inte existerar. På alla marknader finns olika typer av regleringar. Regleringarna kan komma från staten eller från aktörerna på marknaden. Synen på olika typer av regleringar varierar mellan kulturer, ekonomier och över tid. Karteller har i anslutning till den ekonomiska teorin behandlats som negativt för utvecklingen. En del av undersökningen kommer att diskutera kartellernas betydelse för utvecklingen. Det är inte möjligt att säga hur kalkstensmarknaden sett ut utan karteller, men frågan kommer att föras upp till diskussion. Fortfarande regleras marknaden genom såväl statliga som privata beslut. Det är därför intressant att se hur företag och samhälle påverkas av regleringar.

3. Avhandlingens syfte och frågeställningar

Syfte/effektmålSyftet med avhandlingen är att undersöka samarbetsformerna och utvecklingen i en bransch, kalkstensindustrin från dess industriella genombrott runt 1890 fram till en monopolistisk situation, då företagen köps upp av ett företag, Euroc/Cementa. Vidare ämnar avhandlingen diskutera hur företag som är med i karteller formas och förändras av kartellerna, liksom hur produkt- och prisutveckling går till inom karteller. Kartellernas betydelse för ekonomisk och industriell utveckling kommer också att belysas.

Arbetsfrågor: - Hur såg utvecklingen ut inom kalkstensindustrin på norra Gotland mellan 1890 och 1975? - Hur fungerade kartellerna inom kalkstenindustrin? - Hur såg ägarförhållandena ut inom branschen?- Hur påverkade kalkstensindustrin det gotländska samhället? Näringslivet? Arbetsmarknaden?

Politiken? Infrastrukturen?

4. Teoretisk utgångspunktJeffrey Fear diskuterar karteller och branschsamarbete. Han menar att fokus har varit allt för mycket på de negativa effekterna av karteller och att de karteller som studerats till största del är de som misslyckats. Fear hävdar att i den globala historien om stora företag fram till 1980 måste karteller tas med. Fear menar att karteller påverkade den tekniska utvecklingen, företagsstrategier och organisationsförändringar. Karteller kan inte ses som destruktiva rakt av utan har haft varierande syften och utfall. Fear menar att karteller inte nödvändigtvis är motsatser till liberalisering och konkurrens, utan kan vara variationer av de samma. Karteller har skapat ekonomisk historia och buisness history sedan slutet av 1800-talet, menar han. Att endast se karteller som komplotter/konspirationer är ett orättvist synsätt mot karteller. I papret Cartels and Competition: Neither Markets nor Hierarchies (2006) lyfter Fear upp olika sorters karteller och samarbeten. I figur tre finns Fears modell. Samarbetsformerna återfinns på marknader som i olika grad kontrolleras av aktörerna på marknaden. Det finns olika motiv för att gå in i en kartell och alla karteller syftade inte heller till

11


att skapa en monopol/oligopol-situation. Horisontella karteller sattes upp för att kontrollera produktutbudet, medan långverkande kontrakt med leverantörer, återförsäljare, underentreprenörer och företagsgrupper, enligt Fear inte kan anses vara karteller. De ska istället ses som nätverk, strategiska allianser och försäljningsgrupper.26 Fears modell kommer att vara viktig för att se vilka typer av samarbeten som aktörerna inom kalkstensindustrin använder sig av.

Figur 3 Fears samarbetsspektrum.

Källa: Fear (2006)

26 Fear (2006), sid. 1-11

12


5. Forskningsläget Peter Sandbergs avhandling Kartellen som sprängdes har ett liknande upplägg som denna avhandling ämnar ha. Sandberg har undersökt hur bryggerinäringen förhåller sig till det institutionella ramverket och hur förändringar i ramverket påverkar branschen. Sandberg menar att den korporativistiska företagsstrukturen som fanns före andra världskriget utmanades genom ökad konkurrens och ett ökat krav från konsumtionssamhället på effektivare distribution skapade förändringstryck på det svenska näringslivet. Genom att studera en bransch, bryggerinärings så tydliggörs kontextens påverkan på branschen och agerandet inom branschen. När den fria konkurrens började användas som medel för att effektivisera näringslivet fick det konsekvenser för bryggerinäringen. Det institutionella ramverkets förändringar ledde fram till en avkartellisering inom näringen. Men det som skulle skapa ökad konkurrens ledde fram till en monopolistisk storkoncern.27

Sandberg har i två konferenspapers beskrivit utvecklingen och funktionen av det svenska kartellregistret. De första stegen för att reglera karteller togs efter andra världskriget. Kartellregistret etablerades 1947, företagen skulle rapportera in sina kartellavtal, på begäran av myndigheterna skulle företagen lämna en fullständig redogörelse för avtalens innehåll. Myndigheterna bestämde vilka branscher som skulle undersökas. Undersökningar och studier publicerades sedan i myndighetsserier. Debatten centrerade kring huruvida staten kunde ingripa i näringslivet och vad som skapade bäst effektivitet i näringslivet. Kartellregistret blev ett sätt att tillåta karteller, men ändå försöka skapa tryck för fri konkurrens. Debatten kring karteller ledde till att kartellernas funktion hamnade i fokus, men det var få som tog tydlig ställning för eller emot karteller. Ambivalens inför karteller och deras funktion var tydlig i samhället. Inte förrän Sveriges inträde i EU 1995 förbjöds karteller i Sverige.28

Erik Dahmén skriver om den industriella företagarverksamheten mellan 1919 och 1939. Han menar att Sveriges industri under mellankrigstiden genomgick en stor omvälvning. Han går igenom olika faktorer och processer som påverkar och påverkas av utvecklingen. Det finns också en genomgång av olika branscher och hur deras utveckling tett sig under perioden. Cementindustrin finns med och där kan en exceptionell utveckling med stark rationalisering och med stora prisfall.29

1968 presenterades den så kallade koncentrationsutredningen (SOU 1968:5), vars uppgift var att kartlägga industrins struktur- och konkurrensförhållanden med särskild inriktning på företagskoncentration, kartellsamarbete och vertikal integration. Koncentrationsutredningen går igenom marknadsstrukturen inom industrin och tittar på hur det ser ut i olika branscher. En av branschstudierna som gjordes inom koncentrationsutredningen var av delar av byggnads- och materialindustrin. 1968 betecknades jord- och stenindustrin som en hemmamarknadsindustri. Produktionskoncentrationen var nära genomsnittet för hela industriproduktionen. Det var stora skillnader inom branschen, inom betong- och glasprodukter var koncentrationen hög, men i sten- och tegelindustrierna mycket låg. Eftersom importen var så låg inom området så ”framstår jord- och stenindustrin sett från marknadssynpunkt som starkt koncentrerad, trots den måttliga koncentrationsgraden på produktionssidan.”30

Koncentrationsutredningen konstaterar att inom jord- och stenindustrin är kartellsamarbete, särskilt i form av gemensamma försäljningsorgan, mycket vanligt. Utredningen säger: ”Genom kartellsamarbetet får en del

27 Sandberg (2006)28 Sandberg (2009, 2010)29 Dahmén (1950), sid. 13530 SOU 1968:5, sid. 68

13


av dessa fåtalsmarknader klart monopolistisk struktur.” Kartellerna gäller i regel homogena varuområden med få säljare. Regionala kartellavtal anges vara en speciell företeelse för jord- och stenindustrin. Angående Cementa skriver koncentrationsutredningen: ”… har numera förlorat sin funktion som kartell, då de två medlemmarna 1966 sammanslogs till en koncern.” På grund av transportkostnaderna kan kartellerna få monopolistisk karaktär i regionerna. Även om företag svarar för låg andel av den nationella produktionen så kan företagens andel i regionen bli 40-60 procent.31

Tabell 6 Konkurrenssituationen inom kalk- och cementproduktionen

År 1963, Andelar av produktionen, procent

Avsalu -värde, mkronor

Antal företag

Största företag

4 största företag

8 största företag

Storföre-tagen

Import-andel

Export-andel

702

Omalen kalksten 25 26 60 93 99 82 0 5

703

Osläckt kalk 42 15 18 61 83 82 1 0

704

Portlandscement 196 3 75 94 0 3

Källa: SOU 1968:5, sid. 102

Nils-Olov Stålhammar har undersökt strukturomvandlingen mellan 1972 och 1982 inom tre branscher: teko-, massa- och pappers samt verkstadsindustrin. Genom Putty-Clay-ansatsen framhäver han den tröghet och stelhet som finns inom näringslivet på grund av de begränsade substitutionsmöjligheterna som finns. Ansatsen menar att produktionstekniken inte ändras nämnvärt under en anläggnings livstid. Istället är det genom etablering av nya anläggningar och nedläggningar av gamla anläggningar som strukturomvandlingen sker. Stenhammar har undersökt statistik över nedläggningar och nyetableringar inom respektive bransch. Slutsatserna av undersökningen är att de anläggningar som läggs ned är betydligt mindre än de som överlever. Trots det sker nyetableringar ofta i liten skala. De anläggningar som läggs ned har högre arbetskraftsåtgång och högre energikostnader. Spridningen i lönsamhet är stor mellan de anläggningar som finns kvar. Det var många anläggningar med låg lönsamhet som också överlevde. Många av anläggningarna som lades ned hade god lönsamhet, förklaringen till detta kan, enligt Stenhammar, vara att vinsten i andra anläggningar som tillhör samma företag är så pass höga/ökar på grund av nedläggningen av en anan enhet.32

Stålhammar behandlar i ett kapitel i sin avhandling Strukturomvandling, företagsbeteende och förväntningsbildning inom den svenska tillverkningsindustrin marknadsstruktur och marknadsresultat. Han bygger sin analys på SCP-paradigmet (Structure – Conduct – Performance): marknadens struktur bestämmer företagens agerande som leder till marknadsresultatet. Det viktigaste elementet är marknadsandelarnas element, som kan sammanfattas i ett koncentrationsmått.33 Stålhammar mäter ägarkoncentrationen genom att beräkna de fyra största företagens andel av branschens totala saluvärde.34 Några av resultaten från Stålhammars undersökning (regressionsanalys) visar att ju större relativ storlek som den minsta optimala anläggningen har desto högre koncentrationsgrad, ju större kapitalbehovet är för den minsta optimala anläggningen desto högre är koncentrationsgraden och ju större del av saluvärdet som exporten utgör desto 31 SOU 1968:5, sid. 8032 Stålhammar (1985), sid. 1-3, 54-5533 Stålhammar (1987), sid. 8134 Stålhammar (1987), sid. 87

14


lägre är koncentrationsgraden.35 I Stålhammars datamaterial finns 80 näringsgrupper, en av dessa är Cement- och kalkindustrin, den är en av de industrier som uppnår absolut högst koncentrationsgrad, 0,91 1975 och 0,96 1978.36

6. MaterialKällmaterialet består till största del av arkivmaterial från de företag som varit aktiva inom kalkstensindustrin. I första hand kommer kartellavtal, protokoll från årsstämmor och styrelsesammanträden samt tillhörande handlingar, årsberättelser/förvaltningsberättelser, utredningar och beskrivningar av marknadsläget och konkurrenter att undersökas. Arkiven som är intressanta för undersökningen finns på olika ställen i landet:

Arkivcentrum Syd i LundSkånska cements arkiv. Flera av företagen som är intressanta för studien har vid något tillfälle under 1900-talet blivit uppköpta av Skånska Cement eller något av Skånska Cements dotterbolag. Därför finns flera av företagens arkiv i Skånska Cements arkiv : Slite Cementfabrik, Ruteverken, Karta & Oaxen, Gotlands Kalkverk och Cementa. Här finns också Sockerbolagets arkiv, som kan komma att bli intressant för avhandlingen, eftersom Sockerbolaget köpte kalkstensbrott.

Landsarkivet i VisbyDiverse kalkbrotts arkiv. Ferdinand Nyströms affärsarkiv. Ahrs bruk, Furillens kalkverk, Klinthagens kalkverk med flera. De flesta ofullständiga.

Statistiskt material för Gotlands utveckling, politiska protokoll etcetera.

NordkalkI Nordkalks eget osorterade och okatalogiserade arkiv finns material från tidiga företag inom kalkstensindustrin. Gotlands Förenade Kalkbrotts (GFK, startat 1954-55) material finns där.

Kalkstensmuséet i BläseArtefakter och diverse material från kalkbolag.

Statistik och annat materialIndustristatistik, Handelsregistret, Kalkstensföreningen, Kartellregistret och dagstidningar.

7. MetoderAvhandlingen kommer att baseras på en arkivundersökning. Mixed methods kommer att användas, materialet kommer i stor utsträckning att styra vilka metoder som kommer att användas. En innehållsanalys av protokollen från de olika företagen kommer att göras. Alla protokoll för respektive företag under tidsperioden 1890-1975 kommer att gås igenom. Information angående karteller, avtal med konkurrenter, produktion och produktionsläge, bolagens utveckling kommer att samlas in. Produktionssiffror och ekonomiska resultat kommer att samlas i en databas. Vidare kommer information om personer i bolagens styrelse och ledning att samlas i en databas för att kunna se relationerna mellan olika företag. Statistik om branschens utveckling kommer också att samlas in och presenteras i tidsserier. Siffror för Gotland och för kommuner inom Gotlands län kommer att undersökas, liksom protokoll från politiska församlingar på Gotland. 35 Stålhammar (1987), sid. 11836 Stålhammar (1987), sid. 126

15


8. Dagsläget

KalkstensindustrinNordkalk är det dominerade bolaget för kalkstensbrytning i Sverige, Nordkalk ingår i Retting-Group. Kalkstensbrytningen sker i större omfattning idag på två orter i Sverige, Ingaberga i Skåne och Storugns/Klinthagen på Gotland. Stenen i brottet i Storugns beräknas ta slut 2013. Nordkalk som äger brottet processar i dagsläget för att få öppna ett nytt brott i Bunge på Gotland.

I Sverige bryts mer än 9,3 miljoner ton kalksten årligen. Kalkstenen består huvudsakligen av kalciumkarbonat (8,8 miljoner ton bryts årligen), andra typer är dolomitsten och marmor. Den kalksten som bryts till försäljning (här ingår ej cementindustrin) används idag inom framförallt järn- och stålindustrin och pappers- och massatillverkning. Andra användningsområden är byggindustrin, vägar, rening av rökgas och vatten, kalkning av sjöar, jordbruk, fodermedel och skog & trädgård. Även inom möbeltillverkning och till inredningsprodukter används kalksten idag. Hälften av de kalkstensprodukter (2 123 100 ton år 2007) som säljs av Kalkstenföreningens medlemmar går till export.37

CementindustrinCementindustrin är nära relaterad till kalkstensindustrin, råmaterialet i cement är kalksten. Hälften av den kalksten som bryts i Sverige förbrukas inom cementindustrin. Cementfabrikerna har idag egna kalkstensbrott. I Sverige har ägareförhållandena mellan cement- och kalkstensbolag också varit inflätade i varandra. Avhandlingen behandlar främst kalkstensindustrin, men det går inte att förstå utvecklingen inom kalkstensindustrin utan att också undersöka cementindustrin. Idag har Cementa AB monopol på cementtillverkningen i Sverige, företaget är också, enligt egen utsago, ett av Sveriges största byggmaterialföretag. Cementa ägs av den internationella koncernen HiedelbergCement.38 Cementtillverkningen sker i Degerhamn (Öland), Skövde (Västergötland) och Slite (Gotland). På de olika orterna produceras olika typer av cement, vilket delvis beror på de olika typer av kalksten som finns i anslutning till fabrikerna. Kalkstenen är den viktigaste råvaran vid tillverkning av cement. Exporten utgör en tredjedel av produktionen, som uppgår till 2,9 miljoner ton cement per år, all export sker från fabriken i Slite till USA och norra Europa. Cementa har cirka 425 anställda.39

Cementa har kritiserats för sina utsläpp, bland annat gjorde Greenpeace en aktion mot företaget 2001. Cementindustrin på global nivå svarar, enligt Cementa, för tre-fyra procent av världens totala koldioxidutsläpp.40 Slitefabriken uppges vara en av Europas mest moderna och energisnåla cementfabriker. Där tillverkas idag Byggcement, Snabbhårdnande-cement och olika typer av cement för export. Den årliga produktionskapaciteten är 2,3 miljoner ton, vilket motsvarar mer än 75 procent av den totala tillverkningen i Sverige.41 Cementindustrin har ett särskilt distributionsnätverk, cement är en färskvara. Det finns 18 depåer för cement i Sverige och frakten sker via tre specialbyggda fartyg till depåerna och utomlands, transporten från depåerna sker via järnväg eller med speciella bulkbilar.42

37 Kalkforeningen.se, 15 april 201138 Cementa (2009), sid. 239 Cementa (2009), sid. 240 Cementa (2009), sid. 1341 Cementa (2009), sid. 2142 Cementa (2009), sid. 23

16

Start

PM

Teorier på plats

Teorier inlästa Teoretisk modell klar Teoriavsnitt skrivet

Avhandlingen skriven Disputation

Regleringskurs genomgången

Bakgrund

Industrin Branschen Påverkan på branchen

Påverkan på marknaden

Tisandan

StatenSOU

Samhällets intentioner/utveckl

beskriven

Kartell/konkurrens myndigheter

Statistik och modeller gjordaArbetsmarknad och

utveckling på Gotland

Påverkan på Gotland

Slutsatser dragna

Avtal & företagLandsarkivet i Lund

Nordkalk

Landsarkivet i Visby

Sammanställning av avtal och företag


9. Milstolpeplan

17


Källor och litteraturAhrs bruks arkiv: Ahrs bruk, avtal.

Bjerning, Lars. Skånes jord- och stenindustri: dess utveckling, lokalisering och betydelse ur näringsgeografisk synvinkel. 1947. Hälsingborg.

Cementa AB. Broschyr: Välkommen till Cementa. 2009. Tryck: Västerås

Chandler, Alfred D. Scale and scope: the dynamics of industrial capitalism.

Dahmén, Erik. Svensk industriell företagarverksamhet. 1950. Stockholm.

Edwards, Corwin. Control or Cartels and Monopolies: An international Comparison. 1967. New York.

Emilsson, Anders & Kavonius, Ingvar. Livet kring kalk och sten i Hellvi under 300 år. 1997.

Engström, K-H. Företagsnämnden vid Storugns under 25 år.1951-1976. 1976. Storugns.

Ett storföretag och dess omvandling. Parteks hundraåriga historia. 2002. Helsingfors.

Fear, J. Cartels and competition: Neither markets nor Hierarchies. Working Paper 07-011. 2006. Harvard Business School.

Franzén, Carl. Kalk, ugnar, arbete, lön och boende. Kring förra sekelskiftet. 1999. Lärbro.

GFK Företagsnämnd 1951-1972-1976

Historical perspectives on corporate governance: reflections on ownership, participation and different modes of organizing. Red: Susanna Fellman, Antti Kuusterä & Eero Vaara. 2008. Helsingfors.

Håkansson, L-M och Ahlgren, Arvid. De brinnande ugnarna i Slite. 1954. Stockholm.

Jones, Geoffrey & Zeitlin, Jonathan. The Oxford handbook of business history. 2008. Oxford.

Kalkföreningen. Kalkforeningen.se

Kylebäck, Hugo. Konsumentkooperation och industrikarteller: Kooperativa förbundets industriföretag före 1939 med särskild hänsyn till margarin-, kvarn-, gummi och glödlampsbranscherna. 1974. Stockholm.

Liefman, Robert. Cartels, Concerns, and Trusts. 1932. London

Lundkvist, Torbjörn. Konkurrensvisionens framväxt: konkurrenspolitik, intressen och politisk kultur. 2003. Stockholm.

Lundkvist, Torbjörn. Socialt kapital och karteller. 2009. Stockholm.

Nationalencyklopedin, ne.se.

Natursten i byggnader. Gotlands län. Red: Gunnel Friberg. 1995. Stockholm.

Nordkalk. Nordkalk.se.

18


Rothstein, Albert. Kalksten från Gotland. En historisk översikt. 1982

Salamon, L.M & Siegfried J.J. ”Economic Power and Political Influence: The Impact of Industry Structure on Public Policy.” American Political Science Review 67. 1977

Sandberg, Peter. Kartellen som sprängdes. Svensk bryggeriindustri under institutionell och strukturell omvandling. 2006. Göteborg.

Slite cement och kalk 1917-1942. 1942. Stockholm.

Slite Industrimuseum. Historik över gotländska cementfabriker med tonvikt på Slitefabriken. 2010

SOU 1951:28. Konkurrensbegränsning. Betänkande med förslag till lag mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning. Stockholm.

SOU 1968:5. Industrins struktur och konkurrensförhållanden. Koncentrationsutredningen III. Stockholm.

Stigler, Georg. ”A Theory of Oligopoly.” Journal of Political Economy 72.1. 1964

Stenindustrins historia i Örkened åren 1890-1980. 2004. Hässleholm.

Stålhammar, Nils-Olov. En analys av sambandet mellan lönsamhet, produktivitet och strukturomvandling inom den svenska tillverkningsindustrin.1985. Stockholm.

Stålhammar, Nils-Olov. Strukturomvandling, företagsbeteende och förväntningsbildning inom den svenska tillverkningsindustrin. 1987. Göteborg.

Stranne, Staffan. Produktion och arbete i den tredje industriella revolutionen: Tarkett i Ronneby 1970-2000. 2004. Växjö.

Sveriges Industriförbund. Sveriges industri. 1948, 1967, 1985.

Thorsson, Hans. Gotländsk kalkstensindustri: en kulturgeografisk studie av lokaliseringsutveckling och omstrukturering.

19

Documents

PM-utkast, Malin Dahlström - Göteborgs universitet · Web viewAB Karta och Oaxens Kalkbruk var ett av bolagen som sålde kalk och kalksten. När efterfrågan på kalksten ökade,