P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 1

glesbygdensförutsättningar

sidan 12

Här är vi kyrkaAnders Ringqvist, Ellinor Svensson, Petra Nordkvist och Björn Helgesson berättar

arbetsvardag Vår

sidan 5

Caroline Törnblom 20 år

stadenom sin flytt till

PORTALEN6/2014 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

sidan 16

&likheterskillnader

sidan 10

Hans Heerman- Göransson om

2 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

Julen är regressionens högtid. Då vi blir som barn igen. Det kan vara något gott i det, om minnet av barn domens jular är minnesvärda. TexT Hans-erik nordin • foTo Magnus aronson

Många i min generation har minnen av julfirande på landet med snöklädd natur och julotta i den fullsatta sockenkyrkan. Av dem som växte upp i staden sökte sig många tillbaka till sin hembygd för att fira jul, tillbaka till barndomens idyll som den kunde framstå just vid juletid. Numera bor flertalet svenskar i staden där nya traditioner skapas, och julottan tynar bort som gudstjänst och ersätts allt mer av julnattsmässan. Så är det till exempel i Strängnäs domkyrka, som är till bristningsgränsen fylld av besökare vid julnattsmässan.

Förberedelserna inför julen präglas i dagens samhälle knappast av adventstidens budskap, julfastan. I kontrast till det perspektivet framstår begreppet ”jul-rusch” som mer relevant, då kommersen går på högvarv. Kan vi lära av tänkandet som framför allt spirar bland storstadens unga i den återanvändningskultur som stavas vintage, en väg bort från slit- och slängkulturen?

Julfirandet kan också bli nostalgi, då vi försöker hålla fast vid något som redan flytt sin väg. Livet förändras och det är inte som förr. Och förr var inte alltid så rosenskimrande som minnet vill

göra gällande. Dessutom kan den stora familjeåterföreningshögtiden skapa krav som är svåra att leva upp till.

Julen är förvisso också barnets hög-tid i kristen mening, för att möta verkliga behov. Om julhögtiden hjälper oss att få kontakt med barnet inom oss, då berikas våra liv. Och om julhögtiden hjälper oss att få syn på att Gud blir barn för att dela livet med oss från början till slutet, då djupnar livsförståelsen. Gud är inte långt borta från någon av oss. Barnet i krubban vill komma barnet inom oss till mötes. Att öppna sitt inre för denna verklighet är inte att hålla fast vid en undflyende idyll, utan att öppna för gudomlig närvaro mitt i verkligheten, såsom den faktiskt är.

Den första julen var ingen idyll utan karg jordisk verklighet, där Gud tog gestalt. Gud kommer oss till mötes också idag, mitt i bister jordisk verklighet, också i våra liv.

Hans-Erik Nordin, biskop

Idylloch verklighet

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 3

”Om julhögtiden hjälper oss att få syn på att gud blir barn för att dela livet med oss från början till slutet, då djupnar livsförståelsen.”, skriver biskop Hans-Erik Nordin i sin ledare.

Innehåll”Möten och samverkan är återkommande i mycket jag gör” 5

”Jag sitter nog tre timmar i bil per dag” 6

”flexibiliteten är den viktigaste ingrediensen i mitt arbete” 7

”Arbetstrycket varierar med antalet förrättningar” 8

Likheter och skillnader 10

Här är vi kyrka 12

Det här har vi lärt oss 13

Det här är vi – men vad är det som styr? 14

Caroline utvecklar sin tro på egen hand 16

Svenska kyrkans boende gav Kerstin nya bekanta 17

Notiser 19

På gång januari–mars 2015 19

Nyfiken på Lars A Johnsson 20

Vi önskar er alla en fridfull jul

Strängnäs stift

4 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

Portalen bad fyra personer – Anders Ringqvist, Ellinor Svensson, Petra Nordkvist och Björn Helgesson – att skriva om sin arbetsvardag. På följande sex sidor kan du läsa deras berättelser. Anders Ringqvist, församlingspedagog i Nyköpings församling inleder.

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 5

”Möten och samverkan är återkommande i mycket jag gör”Jag som skriver denna ”selfie” heter Anders Ringqvist och är församlingspedagog. Det är mitt tionde år i Nyköping och mitt totalt tjugofjärde år som församlingspedagog och assistent.TexT ocH foTo anders ringqvisT, försaMlingspedagog/assisTenT

Höstlovet rivstartade med konfirmandläger för Polengruppen, en resa till förintelsens platser – Auschwitz, Birkenau och Krakow. 18 konfir-mander och unga ledare fick gripande och minnesvärda dagar. Att få medverka till att skapa en större verklighet för dem känns oerhört viktigt.

Jag har sedan snart ett år tillbaka samordningsansvaret för Nyköpings församlings konfirmandarbete. Det betyder att jag tillsammans med konfirmandarbetslaget och kyrkoherden verkar för och tänker strate-giskt runt frågor som rör ungdomar och kyrkans framtid.

Den här hösten har mycket handlat om att skapa en lokal hand-lingsplan för konfirmandarbetet. Vad gör vi? För vilka? Och hur? Och inte minst också våga fundera kring varför? Ett spännande och utma-nande jobb.

Unga ledare är en hjärtesak för mig och i synnerhet i vårt konfirmand-arbete. I Nyköpings församling har vi nöjet att ha flera ungdomar som ger av sin tid och sitt engagemang. Ett av mina stora glädjeämnen på jobbet är att få erbjuda dem ledarskola och fortbildning, och ge dem redskap i sin ledarroll. Jag får så mycket tillbaka i fråga om synsätt och nutidstänk – som en ständigt pågående vidareutbildning. För mig

Anders Ringqvist

6 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

Nu är det inte skyltarna mot E19 och Rotterdam Haven jag följer utan slingrande grusvägar genom skogar och förbi betande kor. Jag vet att jag inte ska an-vända mobilen i bilen, men... ofta blir det nog så ändå. Många upp-gifter kan lösas i själva

förflyttningen mellan de olika sock-narna, om bara täckningen ville fung-era: Att boka begravningsbyrån, och informeras av en medarbetare om något som är på gång. Till exempel.

En annan likhet med sjömans-prästens vardag är de många olika uppdragen, att vara flera yrkeskate-

gorier i en och samma person. Nu när julen står för dörren ska blom-mor delas ut till sörjande. Det hade varit diakonens uppgift i en större församling, hos oss i Rönö är det sockenrådens och prästernas. Vi är två präster på deltid, ja, många har deltidstjänster i Rönö, bland annat på förskolan ”i vått och torrt” som tar emot barnen mellan kl 6.30 och kl 18 på vardagar.

Att få vara en präst som möter människor i glädje och sorg och till gudstjänst, och som inte tappar kon-takten med barn och ungdomar, det är min önskan. Och jag gör vad jag kan för att inte drunkna bland pap-per och policys.

Nu väntar gudstjänstbesökarna

och konfirmanderna i Råby på att vi ska fira adventsgudstjänster. Har jag med termosar, lussebullar och rök-linet i baksätet?

”Jag sitter nog tre timmar i bil per dag”Något som förenar min nuvarande tjänst som kyrkoherde i Rönö och min tid som sjömanspräst i Antwerpen är bilåkandet. Jag sitter nog 3 timmar bakom ratten varje arbetsdag. TexT ocH selfie ellinor svensson, kyrkoHerde

är dessa unga ideella nyckeln till ett gott konfirmandarbete.

Vi hör och läser en hel del om debat-ten som rör kyrkans vara eller inte vara i skolans värld. Därför känns det extra roligt att vi får en sådan fin respons när vi har upplevelse-vandringar runt kyrkans högtider och andra teman.

Nyligen hade vi ”Vandring i Alla helgonatid” för 170 elever från års-kurs sex. Då fick jag förmånen att samtala om hjältar, förebilder och helgon. Många kloka tankar dela-des. Och vi fick tid att minnas de vi saknar, tycker om och ser upp till.

Att vara med och se elever och

lärare tända ljus berör mej varje år lika starkt. Det känns som det är på riktigt och viktigt för var och en.

Möten och samverkan är ett åter-kommande tema i mycket jag gör. Så också i nätverkssamlingar runt ungas fritid i Nyköping. Personal från kommun, kyrka, fritidsgårdar och föreningsliv som har just ung-domar för ögonen möts ett par gånger per halvår: Hur kan vi göra Nyköping till en bra stad att finnas i, att gå i skolan i, att hitta aktiviteter i?

Välsignad är jag att vara i den roll jag har. Att fortfarande verka i mitt kall efter alla dessa år. Mitt recept för ett givande arbetsliv är att jobba med de unga – de lyfter en själv…

Nyköpings församling

• nyköpings kommun har 53 000 invånare (innefattar 6 församlingar) varav 24 000 är kyrkotillhöriga

• församlingen har sju kyrkor, två kapell, två församlingshem. förutom ”traditionella” fysiska kyrkobygg-nader finns Nyköpings församling representerade i Sjukhuskyrkan på Nyköpings lasarett, häktet och fäng-elset samt på Skavsta flygplats.

• 84 anställda (inkl kansli och kyrkogård)

• 3 församlingspedagoger (av totalt 9 ”pedagoger”: fritidsledare, för-skolelärare, ungdomsarbetare)

Rönö församling

• rönö församling är en lands-bygdsförsamling i Nyköpings kontrakt med ca 2 100 invånare (1 300 tillhöriga Svenska kyrkan).

• 6 medeltida kyrkor: ludgo, Spelvik, Runtuna, Lid, Råby och Ripsa.

• 17 anställda fördelade på 13,32 tjänster varav 0,8 kyrkoherde och 0,6 komminister

Ellinor Svensson

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 7

I min tjänst som vaktmästare ingår bland annat att underhålla och iordningställa våra två medeltidskyrkor inför förrätt-ningar, gudstjänster, skolbesök och konserter samt skötsel av församlings-hem och bygdegård. Utöver detta ingår tjänstgöring i kyrkan en helg i måna-den. På fredagar är jag barnledare på öppna förskolan vilket är jättekul!

Att beskriva en vanlig arbetsvecka är lite knepigt då veckorna ser väldigt olika ut beroende på årstid och vil-ken typ av förrättning eller arrangemang det är i kyrkan. Är det församlingens eget evenemang ser mitt arbete lite annorlunda ut.

Sådant som jag oftast gör varje vecka är att iordnings-ställa kyrkan inför helgen vilket bland annat innebär att byta ljus i takkronor, arrangera altarblommor, dammsuga och dammtorka. Att städa församlingshemmet efter våra olika verksamheter, handla förbrukningsmaterial och fika gör jag också. Skulle nog säga att flexibilitet är den viktigaste ingrediensen i mitt arbete.

Inför storhelgerna är det mycket fix och trix för att få timmarna att räcka till men det mesta går att lösa tillsam-mans med min vaktmästarkollega.

Just nu står vi dessutom inför en stor renovering av Ytterenhörna kyrka vars el- och värmesystem ska bytas ut, så det blir en hel del arbete kring detta ett bra tag framöver. Som tur är har vi en del frivilliga krafter som ställer upp när extra hjälp behövs.

Enhörna församling

Enhörna församling är en liten landsortsförsamling som ligger i Södertälje kommun och ingår i Södertälje kontrakt.

• antal invånare: 3 064

• antal kyrkotillhöriga: 2 390

• antal kyrkor: 2, båda med ursprung från 1100-talet

• övriga byggnader: församlingshem och bygdegård

• antal anställda: 8 varav 3 som arbetar heltid, alla är kvinnor

• antal vaktmästare: 2, inre tjänst 50 % och yttre tjänst 80 %

”Flexibilitet den viktigaste ingrediensen i mitt arbete”Jag heter Petra Nordkvist, är 42 år och bor tillsammans med man och två barn här i Enhörna. Jag har arbetat i Enhörna församling sedan 2005. TexT ocH foTo peTra nordkvisT, vakTMäsTare

Petra Nordkvist

8 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

Varje arbetsdag. Var arbetsdag star-tar jag med bön i kyrkan. ”Det man vill ha måste man själv vara” är min devis. Måndag, tisdag, torsdag och fredag ber jag Laudes. Ibland ensam, ofta med andra som har möjlighet.

Måndag och fredag. På måndagar och fredagar har jag inga andra fasta åta-ganden utan detta är dagar för hem-besök och förberedelser. Ibland en extra begravning.

Framförhållning när det gäller predikningar, retreattexter och an-nan text är avgörande för att kunna upprätthålla en god kvalitet och inte hamna i tidsnöd. Som exempel för-beredde jag julveckans radioandak-ter redan i september månad. Många andra saker bygger på stundens ingi-velse eller förbereds i huvudet strax före, såsom begravningstal och tal på torget.

Inläsning sker till stor del på fritiden. Arbete och fritid glider ofta ihop åt båda hållen.

Tisdag. Min häktesdag. Jag hinner med 5–9 enskilda samtal.

Lång lunchpaus, eftersom jag ofta bokar möten med människor. Församlingen serverar sopplunch var tisdag där jag är trogen gäst.

Oftast ledig kväll.

Onsdag. Dagen startar med mässa i kyrkan kl 07.30. Därefter arbetslags-möten och gudstjänstplanering.

Kl 12 varje onsdag står jag på Järntorget och leder ett offentligt mö-te tillsammans med diakon Annika Bertilsson. Året runt, oavsett väder.

På eftermiddagen har jag ofta andakt på något äldreboende. Jag ansvarar för tre äldreboenden.

På kvällen leder jag meditation och därefter aftonbön innan jag låser kyrkan för natten. Inte sällan följt av ett sent hembesök.

Oftast är jag igång från morgon till kväll på onsdagar och torsdagar, men arbetar istället färre timmar an-dra dagar.

Torsdag. Detta är min begravnings-dag som jag måste hålla öppen till tio dagar före. En eller två begravningar, undantagsvis tre, med efterföljande samkväm.

Mässa i kyrkan kl 18. Därefter le-der jag en bibelstudiegrupp i försam-lingshemmet. Hemma vid niotiden.

Fredag. Som måndag.

Lördag. Dop- och vigseldag. En till fyra gudstjänster i olika kyrkor. Två lördagar om året leder jag en heldags pilgrimsvandring uppe i Kilsbergen. Två till tre gånger per år leder jag helgretreat fredag till söndag på Sollidens kursgård.

Jag heter Björn Helgesson och arbetar som präst i Olaus Petri för­samling. Min arbetsvecka består av det jag gör varje vecka, det jag gör åter kommande, samt tillfällighetsuppgifter. Här presenterar jag de två första kategorierna. Fördelningen mellan det tillfälliga och det återkommande varierar över tid: 20–40 procent går till tillfällighets­uppgifter (som att skriva denna text och ta bilderna...). Vilka dagar jag är ledig varierar mellan måndag, fredag, lördag och söndag.TexT ocH foTo Björn Helgesson, präsT (uToM TorgBild soM är Tagen av WalTer niessner)

Torsdag – bibelstudiegrupp.

Lördag – dop- och vigseldag.

Tisdag – besök på häktet.

Onsdag – torgmöte kl 12, oavsett väder.

”Arbetstrycket varierar med antalet förrättningar”

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 9

Söndag. Mässa, kyrkkaffe. På efter-middagen häktesbesök och besök på ett äldreboende. Jag går i kyrkan alla söndagar om jag inte är bortrest. Om jag inte predikar eller celebrerar – vilket sker på betalt arbetstid – hjäl-per jag till att leda personlig förbön eller utför andra uppgifter.

Allt som beskrivits sker inte alla veckor. Arbetstrycket varierar en hel del beroende på antalet förrättning-ar och fördelning av gudstjänsterna mellan prästerna.

Björn Helgesson

Lördag – pilgrimsvandring i Kilsbergen.

Örebro pastorat

• örebro: 130 000 invånare

• ett pastorat med flera församlingar: nikolai, Mikael, längbro, almby, adolfsberg, Mosjö-Täby, olaus petri och Edsberg

• antal anställda i op: ungefär 25

• präster i op: 1 församlingsherde, 4 församlingspräster, 2 sjukhuspräster

Söndag – mässa på Solliden.

10 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

Hans Heerman-Göransson vigdes till diakon 1987 i Ersta diakonsällskap och har under sina 27 år arbetat i Turinge-Taxinge, sydvästra Småland och nu i Södertälje församling. Däremellan har han jobbat på Ersta diakoni, både före och efter kyrkans skilsmässa från staten år 2000. Det ger perspektiv och förstå-else för de både lika och olika verklighe-ter som de anställda ute i stiftet möter.

– Ordet flexibilitet skulle jag nog sä-ga är allmängiltigt och gemensamt för de flesta tjänsterna inom en landsbygdsför-samling. Där behöver man vara lite av en generalist och ändå vara stadigt förank-rad i det egna yrket. Det är ju också bland annat det som kyrkvaktmästaren Petra Nordkvist i Enhörna pratar om. I staden är vardagen däremot mer inrutad för res-pektive yrkesgrupp och aktiviteterna är återkommande varje vecka, såsom präs-ten Björn Helgesson från Örebro berät-

tar. Naturligtvis finns det inga skarpa gränser, men för att göra tillvaron tydlig, skulle man kunna beskriva det så, reflek-terar Hans Heerman-Göransson.

Något han själv gjorde mer eller mindre dagligen i många år var att sitta flera timmar i bil på väg till hembesök, vilket också innebar en personlig kontakt med församlingsborna i livets alla skeden.

– I sydvästra Småland, där jag ver-kade i sjutton år, åkte jag precis som Ellinor Svensson hem med blommor varje jul till personer som mist en an-hörig, och jag gratulerade också per-sonligen de församlingsbor som fyllde jämnt. Här i Södertälje samlar jag ihop födelsedagsbarnen som fyller i en och samma månad och bjuder till fest i för-samlingshemmet. Bara i september var det 65 personer som fyllde år, fortsätter Hans Heerman-Göransson.

– Jag känner igen mig i de beskrivningar som Anders Ringqvist, Ellinor Svensson, Petra Nordkvist och Björn Helgesson ger oss av sin arbetsvardag. De stämmer rätt väl med mina erfarenheter från tidigare mindre församlingar på landsbygden och nu som diakon i Södertälje församling. Det finns både saker som förenar landsbygden med staden och saker som gör att vår arbets­situation skiljer sig åt, säger Hans Heerman­Göransson.TexT cecilia BengTsson • foTo Magnus aronson

&Likheterskillnader

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 11

”Den mång­kulturella situation vi befinner oss

i är oerhört spännande.”

En annan sak som skiljer stad och landsbygd från varandra är den samver-kan och de möten med kommunen som församlingspedagogen Anders Ringqvist tar upp:

– I staden jobbar vi närmre andra ak-törer, vi behöver dem på ett annat sätt, och ofta är det kommunen som är den sammanhållande länken. På landsbygden är det snarare kyrkans roll, säger han.

Men den kanske största skillnaden för honom själv, jämfört med tidigare tjänster, är nog att Svenska kyrkan är minoritetskyrka i Södertälje, i alla fall om man räknar antalet gudstjänstfirande. Syriansk-ortodoxa kyrkan kan ha över tusen personer på sina gudstjänster när S:ta Ragnhild har hundra.

– Den mångkulturella situation vi be-finner oss i märks även av på de äldre-boenden och serviceboenden där jag

verkar ,vilket är oerhört spännande. Hur ser de andliga behoven ut? Vem vill en person som ligger för döden träffa? Och vem vill de anhöriga att vårdpersonalen först ska ta kontakt med när en anhö-rig har dött? Bara för att nämna några situationer som inte är självklara och där jag behöver tänka till, avslutar Hans Heerman-Göransson.

Södertälje församling

49 995 invånare17 208 kyrkotillhöriga 5 kyrkor och kapell46 anställda 5 anställda diakoner5 äldreboenden2 serviceboenden

12 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

2012 fick Jonas Ideström uppdraget att undersöka förhållandet mellan kyrka och glesbygd i ett forskningsprojekt som skulle pågå i två år och han valde två bygder uppe i Norrland, Arvidsjaur och Alsen-Offerdal, för sina fältstudier.

– Jag ville undvika helikopterstudier och helt enkelt gräva lite djupare i sammanhangen. Så jag trampade marken i bygderna, hörde bruset från bäckarna, ljuden från skogarna och mötte människorna i deras vardag, säger han.

Jonas Ideström har inspirerats av aktionsforsk-ning, där samverkan och dialog mellan fors-karen och företrädare för de sammanhang som ska studeras är avgörande. I det här sam-manhanget handlade det bland annat om att låta berättelserna i Bibeln träda fram tillsam-mans med företrädarnas egna livsberättelser och försöka finna paralleller med nuet i för-samlingen. Att identifiera sig med någon av gestalterna i Bibeln kan öppna för nya sätt att

se på sitt eget liv. Många människor i glesbyg-den idag känner att deras sammanhang pe-riferas. Att då få ett meningsskapande möte med Bibelns gestalter som synliggör eviga livsteman kan öppna upp för nya perspektiv och skapa en känsla av att man ingår i någon-ting större, oavsett var man bor och verkar. Ett vardagsnära sätt att resonera teologiskt.

Så småningom började Jonas Ideström själv få en bild av hur sammanhangen häng-de ihop. Att kyrkan som kollektiv förutsät-ter andra kollektiv. Hur trådarna mellan dem vävs samman till en stor bild som är mycket komplex och kräver stor noggrannhet i be-skrivningen av densamma.

– Det är viktigt hur man formulerar sig i det gemensamma uppdraget för kyrkan. Det handlar om att vara trogen sin egen tradition, samtidigt som man inser att den ingår i någon-ting större. Vi behöver både och. Tradition och nytänkande måste ständigt vara i dialog med varandra, anser Jonas Ideström.

– Det finns bara lokala verkligheter och att vara trogen dem är en av kyrkans utmaningar. Det handlar om att ta in livsvillkoren och livsberättelserna samtidigt som man inte enbart blir en hem­bygdsförening, säger Jonas Ideström, präst och forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet. TexT aniTa jonsson • foTo Magnus aronson

Jonas Ideström

Här är vi

kyrka

”Teologiska reflektioner kan hjälpa oss att se på det vardagliga med en annan blick.”

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 13

Han menar att vårt ansvar är att inte sätta sammanhangen mot var-andra. Gudstjänst handlar om ett synliggörande av väven och han på-minner om att ordet katolsk betyder att samla ihop.

– Skillnaden mellan stad och glesbygd är att företrädare i glesbygd oftare har fler trådar som förbinder dem med andra sammanhang i bygden. Kyrkan är i större utsträckning en del av den vidare väven. I staden kan det vara fler som söker sig till kyrkans lo-kaler och verksamheter, men kyrkan är inte en del av den vidare väven på samma sätt som i glesbygden, säger Jonas Ideström.

Det finns något djupt evangeliskt i detta. Att se att allt hör ihop och att hela världen är en stor väv av rela-tioner. Att glesbygden hör samman med staden. Och förundras över hur sällan saker och ting är som det ser ut att vara.

– Teologiska reflektioner kan hjälpa oss att se på det vardagliga med en annan blick. Då kan det vi tror oss känna till te sig annorlunda. Eller som en informant uttryckte det: ”...då kan det verka annars”, säger Jonas Ideström.

Studien i korthet

forskningsprojektet ”Här är vi kyrka – en ecklesiologisk studie av Svenska kyrkan i glesbygd” startade hösten 2012 och har pågått två år i Härnösand och Luleå stifts församling-ar. Syftet har varit att ge en teologisk beskrivning av hur Svenska kyrkan framträder i glesbygd.

forskningen visar att kyrkan inte är en isolerad företeelse och den präglar livet mer i glesbygd än i staden.

I januari 2015 utkommer Jonas Ideströms bok ”Spåren i snön. Att vara kyrka i norrländska glesbygder”.

– Jag vänder mig till min kyrkoherde i första hand, men kanske skulle stiftet kunna hjälpa till med nätverksträffar där vi som är församlingsvärdinnor kan utbyta erfarenheter.

– Det har varit intressant. Jag har fått en större inblick i hur det fungerar och hur kyrkans historik ser ut. Jaana Åkerblom, församlingsvärdinna, Åker-Länna

– Inser att jag till exempel kan få hjälp i arbetsmiljöfrågor. Snart ska jag börja jobba som vaktmästare i kyrkan och då kan jag få hjälp av antikvarierna när det gäller hantering av föremål.

– Jag har lärt mig mer om hur hela Svenska kyrkan sam-verkar, att det inte bara sker församlingsvis. Informationen om hur stiften också hjälper varandra visar på bra nytänk. Jenny Argenius, kyrkogårdsarbetare, Sorunda

– Efter idag vet jag att jag kan höra av mig om det händer något.– Jag har fått ansikten på dem jag kan kontakta, känner mig

väl omhändertagen. När man kastas rakt in i en verksamhet som jag känns det bra att bli upplockad. Nu vet jag hur ramen ser ut, jag har fått en tydlig bild av Svenska kyrkan. Åsa Karlsson, vik pedagog, Lerbäck-Snavlunda.

Strängnäs stift arrangerar regelbundet introduk­tionsdagar för nyanställda i församlingarna. Del­tagarna lär sig bland annat mer om Svenska kyrkans struktur och vilken roll stiftet har, samt vem man kan kontakta i olika frågor. En sådan introduktionsdag ägde rum den 4 november. TexT ocH foTo MiriaM arreBäck

Det här har vi lärt oss

Hur får du hjälp av stiftet i ditt jobb? Vad tar du med dig från den här dagen?

Stiftets uppdrag

Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet. Den uppgiften gäller framför allt församlingarnas gudstjänstliv, undervisning, diakoni och mission.

väldigt kortfattat kan man säga att i främjande ligger att hjälpa, stötta och utbilda. Och i tillsynen se till att Svenska kyrkans ordning och riktlinjer följs. I Strängnäs stift är dialogen med församlingar och pastorat viktig för både tillsyn och främjande.

Stiftet sköter också viss förvaltning av mark, fastigheter och prästlönefonder. och som på andra arbetsplatser finns det människor som arbetar med exempelvis kommunikation, löner, ekonomi, personalfrågor och administration.

14 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

Strängnäs stift breder ut sig över 3 län och 19 kommuner. Om man pratar landskap ligger de 45 församlingarna och de 9 pastoraten (som i sin tur består av 27 församlingar) i Söder­manland och Närke. Hur påverkar denna struktur församlingar­nas medlemstal och olika förutsättningar? Har det historiska arvet format människors benägenhet att vara medlemmar i Svenska kyrkan? Och hur är det med stad och landsbygd – vad är det som styr? TexT cecilia BengTsson • foTo Magnus aronson

Det här är vi

Örebro länEndast två kommuner i Örebro län ligger under 70 procents kyrkotillhörighet. I en av dem, Örebro, ligger också stiftets största tätort. Stiftets högsta kyrkotillhörighet har Askersunds kommun.

Askersunds kommun 79,7 procentHallsbergs kommun 73,1 procentKumla kommun 69,2 procentlaxå kommun 76,2 procentLekebergs kommun 77,6 procentörebro kommun 61,7 procent

men vad är det som styr?

Stockholms länSödertälje kommun har lägst kyrkotillhörighet i stiftet. I Södertälje kommun ligger också en av de mest multikulturella tätorterna i stiftet. I Stockholms län finns Nykvarns kommun som sticker ut positivt.

Nykvarns kommun 75,1 procentNynäshamns kommun 67,6 procentSalem kommun, 65,0 procentSödertälje kommun 44,9 procent

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 15

Närkes historia har präglats av dess stora skara av självägande bönder och starka väckelserörelse. Södermanland å sin sida var ett feodalsamhälle långt in på 1900-talet och avståndet stort mel-lan kyrkans företrädare och folket. Så ser den historiska bakgrunden ut, vilket påverkar kyrkans ställning även idag.

– Därtill kommer skillnaden mellan stad och landsbygd. Landsbygden kän-netecknas av mer traditionella värde-ringar och livsmönster, medan staden är mer ombytlig, och som följd för-modligen också mer rotlös, resonerar Christofer Lundgren, stiftsdirektor.

Tittar man på siffrorna ovan kan man se att typiska landsbygdsförsam-lingar, som finns i exempelvis Nykvarns kommun och Askersunds kommun, har högre kyrkotillhörighet. Medan stiftets största tätorter alla ligger under snittet vad gäller kyrkotillhörighet.

Och om man ser på Sverige ur ett globalt persepktiv lever vi dessutom i ett extremt land.

– Det gäller att vara ödmjuk inför de större sammanhangens sekularise-ring, att förstå att minskade medlems-tal inte bara hänger på oss. Samtidigt måste vi inse att vi är medskapare av

framtiden, det är med andra ord vik-tigt vad vi gör, poängterar Christofer Lundgren.

Södermanlands länSex av nio kommuner i Södermanlands län ligger under 70 procents kyrkotillhörighet. Lägst tillhörighet har stiftets näst största tätort.

Eskilstuna kommun 59,8 procentflens kommun 66,1 procentgnesta kommun 70,3 procentKatrineholms kommun 65,9 procentNyköpings kommun 65,5 procentoxelösunds kommun 63,0 procentSträngnäs kommun 68,8 procentTrosa kommun 72,0 procentvingåkers kommun 74,7 procent

I kommunerna som är markerade med grönt ligger stiftets största tät orter. De har också lägst kyr-kotillhörighet.

Kommunerna med lila är de med högst tillhörighet.

källor: Medlemsutveckling 2013 och Nyckeltal 2013.

Invånare och medlemmar i Strängnäs stift

I Strängnäs stift bodde det i maj 2014 ca 626 000 invånare. Nästan 390 000 av dem är medlemmar i Svenska kyrkan, alltså 62,3 procent.

Högst andelstal har Luleå stift med 76,6 procent. Lägst har Stockholm med sina 55,5 procent.

16 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

När församlingen på en mindre ort nästan känns som ett andra hem kan det vara svårt att flytta till en stor stad och finna gemenskap på nytt. TexT ann lysTedT

Caroline utvecklar sin tro på egen hand

För drygt ett år sedan flyttade 20-åriga Caroline Törnblom från sitt hem i Åkers styckebruk utanför Strängnäs för att börja plugga i Linköping. Och ännu har hon inte riktigt hittat rätt i sin nya stad:

– Nej, jag har aktivt sökt mig fram en del, men det känns lite klurigt. Inget har sammanstrålat med det jag känner att jag behöver och vill.

Caroline kände sig trygg och trivdes väldigt bra i sin hemförsamling Åker-Länna – med gemenskapen, prästerna och med Taizémässorna varje söndag.

– Men just nu utvecklar jag min tro på egen hand.

Hennes väg till kristen tro gick inte via familjetraditionen utan började inför konfirmationen:

– Jag fick för mig att jag skulle konfir-mera mig, frågan om Gud finns eller inte kändes spännande. Att få se den andliga sidan av frågan och inte bara den veten-skapliga, som jag hade genom skolan.

Att även kompisarna skulle kon-firmeras spelade så klart in, men även de diskussioner Caroline haft med sin farfar om livsfrågor. Året efteråt blev hon så ungdomsledare för de nya kon-firmanderna, och efter flytten gör hon fortfarande en del insatser de helger hon åker ”hem”.

– Båda prästerna i församlingen är drivande i att modernisera arbetet, genom kreativitetskvällar och genom att införa ny kristen musik och nya in-strument.

Caroline medverkar med texter i en nystartad blogg, där tanken är att ungdomarna ska kunna berätta om sina tolkningar av bibeltexter. Och hon be-söker ibland ungdomsgrupperna i Åker-Länna för att dela med sig av sina egna erfarenheter.

– Jag har känt en stark gemenskap i den församlingen och har fått hjälp att utveckla min tro.

– Jag tycker om att få diskutera med andra, som har längre erfarenhet av kristen tro än vad jag själv har.

Inom ramen för en sådan jämfö-relsevis varm och familjär miljö vågar man också visa olika sidor av sig själv, poängterar Caroline.

Så hur önskar hon då bli bemött i ett nytt sammanhang, som i den stora studiestaden Linköping?

– Med öppenhet. Så att man kän-ner sig välkommen. Det är trevligt att någon hälsar på en, men det måste fin-nas utrymme och tid för en ny person att bilda sig ett eget intryck. Att först få känna efter, och att sedan kanske komma tillbaka.

Caroline Törnblom

Född I Åkers styckebruk 1994

Tidigare aktiv I Åker- Länna församling

Studerar På ämneslärar-programmet vid Linköpings universitet.

Fritidsintressen församlingsbloggen, sport-program, science fiction-filmer, familj och vänner

Det bästa med att tillhöra en församling ”gemenskapen, att få känna sig trygg i sig själv, att få förutsättningar att möta gud. En plats som bryter av från vardagen och tar bort en del av den stress man har runt omkring sig.”

”Församlingen är en plats som kan ta bort en del av den stress man har runt omkring sig.”

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 17

När Kerstin Lundberg gick in i ett nytt livsskede valde hon att flytta från sin invanda, trygga landsortsförsam­ling till en större stad. TexT ann lysTedT

Svenska kyrkans boende gav Kerstin nya bekanta

Efter att i många år tagit stort ansvar både inom kyrkopoliti-ken och församlingsverksam-heten i Valdemarsvik kan hon med ålderns rätt luta sig lite tillbaka i den stora Olaus Petri-församlingen i Örebro. Här har hon dessutom fått närmare till dotterns familj, med tre barn-barn.

– När min man dog efter flera års sjukdom kände jag verkligen att jag ville gå vidare till något nytt, berättar 75-åriga Kerstin Lundberg.

Hon har under större delen av sitt liv bott i Valdemarsvik, där hon var kyrkvärd, satt i kyr-korådet och under många år deltog i kyrkokören:

– Man håller ju ihop lite på landsbygden och kyrkokören sjöng både på gudstjänster och i mer utåtriktade sammanhang.

Kerstin växte själv upp i ett kris-tet hem, och att föra det kristna budskapet vidare blev en själv-klar uppgift – även om kraven kunde kännas jobbiga ibland.

– Det blev ju en hel del praktiskt jobb, men det var ro-ligt också!

För drygt ett år sedan bytte hon församling och hemort. Även om en viktig orsak var att komma närmare familjen var hon noga med att det var ett val lika mycket för hennes egen skull. Hon bröt upp från Valdemarsvik och fick en lägen-

het i Svenska kyrkans boende Laurentiusgården:

– Jag fick trevliga grannar och raskt nya bekanta. Många av dem går ju också till kyrkan som ligger nära.

Hon blev väl mottagen i sin nya församling.

– Och det är ju också viktigt att man bjuder till själv! Känner jag mig ensam kan jag alltid ta sällskap med någon från huset.

Kerstin kom snabbt med i en bibelstudiegrupp. Hon har också hjälpt till vid kyrkans loppmarknad.

– Jag hoppar in där det behövs.

Hon minns den positiva känslan av att vara just behövd, men i Valdemarsvik var det också svårt att ”ta ledigt”.

Hon har sjungit i hela sitt liv, men mår nu gott av att kom-ma till en stor församling och

att som vanlig gudstjänstfirare få njuta av ett rikt musikliv.

Som i så många landsbygdsför-samlingar var gudstjänstbesö-karna ofta få i Valdemarsvik – kanske 15–30 personer de söndagar kören inte sjöng.

– Jag kunde sakna just den stora gudstjänstfirande försam-lingen som samlades varje sön-dag.

Men allt har sin tid, poäng-terar Kerstin Lundberg.

– Jag har gått igenom många skeden i mitt liv, och varje tid har varit väldigt rätt. Nu är det här rätt. Jag får mer tid med familjen, och dyker det upp en tonåring här hemma går det före kyrkbesöket.

”Alternativet att inte vara med i en församling finns inte för mig.”

Kerstin Lundberg

Född 1939 i valdemarsvik

Yrkesbana Skiftande, bland annat inom handel och kultur

Bor Lägenhet i Laurentiusgården i örebro

Fritidsintressen Konserter och annan kultur

Det bästa med att tillhöra en församling ”Livsviktigt för mig, det är en inre drivkraft och alternativet att inte vara med finns inte.”

18 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

Illustration Lotta Sjöberg

På tal om att lyssna...Visst är det intressant att höra om hur olika det kan se ut i människors vardag? Man skulle kunna säga att hela det här numret av Portalen handlar om det.

P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4 19 19P O R T A L E N 5 / 2 0 1 2

Utbildning i barn­ konsekvensanalys 14/1, 15/1 & 19/1Vid beslut i Svenska kyrkans församlingar, stift och

på nationell nivå ska barnkonsekvensanalys genom-

föras. Strängnäs stift erbjuder tre utbildningsdagar på

tre olika platser i stiftet.

Ljud och musik i kyrkorummet och andra lokaler 19–21/1En tredagars ljudkurs för vaktmästare och musiker

om hur det musikaliska ljudet fungerar i kyrkorum

och andra lokaler. På Stiftsgården Stjärnholm.

Vuxenväg till tro – katekumenat 23–25/1Ledarutbildning för dig som arbetar med katekume-

natet i församlingen. På Stiftsgården Stjärnholm

Källan. En kurs i Svenska kyrkans tro och liv 3–5/2För medarbetare i Svenska kyrkan som arbetar med

administration och ekonomi, vaktmästeri, ansvarar

för lokaler, är barnledare eller musiker. Fyra tillfällen

under ett år med start 3-5 februari på Stiftsgården

Stjärnholm.

Teologifestivalen 6–8/2Under rubriken ”Se jag gör allting nytt” skapar vi en

unik mötesplats för alla som på något sätt är intresse-

rade och nyfikna på det teologiska samtalet. I Uppsala.

Presidiekonferenser 26–27/2 & 12–13/3Under innevarande mandatperiod bjuder stiftet vid

två tillfällen in presidier (ordförande, vice ordförande

och kyrkoherde) till gemensamma utbildningsdagar

på Stiftsgården Stjärnholm.

Ekumenisk samtalsdag 5/3En dag om Bibeln – översättning, förkunnelse och ge-

staltning. På Örebro teologiska högskola. Mer informa-

tion finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift.

Omslag: Hans Heerman-Göransson, diakon i Södertälje församling.

Foto: Magnus Aronson

REdAkTöR Cecilia Bengtsson www.bengtssonx2.se info@bengtssonx2.se 070-252 11 87 REdAkTiONSRåd Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Jan Eckerdal Agneta Larsson

Mer information om kurser och arrangemang samt kontaktpersoner och anmälan finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift under kurser och utbildningar.

AdRESSäNdRiNG inger Andersson Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

januari–mars 2015

På gång

GRAFiSk FORM Anneli Elfving www.solodesign.seAdRESS Strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 Strängnäs TELEFON 0152-234 00HEMSidA www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

STRäNGNäS STiFTSTidNiNG Portalen kommer ut med 6 nummer per år och delas ut till anställda och förtroende-valda i Strängnäs stift.

Upplaga 4 800.

Utgivare Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift

ANSvARiG UTGivARE Hans-Erik Nordin

Biskopsval 2015Under våren 2015 ska det väljas en ny biskop i Strängnäs stift eftersom biskop Hans­Erik Nordin går i pension i augusti. Biskopsvalet den 4 mars sker i Strängnäs stifts 9 kontrakt samt på stiftskansliet i Strängnäs. Om någon kandidat får mer än 50 procent av rösterna har Strängnäs stift valt en ny biskop. I annat fall blir det en andra valomgång den 17 mars med de två kandidater som fått flest röster.

Biskop Hans-Erik Nordins stavnedläggning äger rum lördag den 29 augusti 2015, i Strängnäs domkyrka. Tidplan biskopsval

· Nomineringsval 9 februari 2015

· Hearing 28 februari

· Biskopsval 4 mars

· Eventuellt andra valomgång 17 mars

· Biskopsvigning 6 september i uppsala domkyrka

Du kan löpande läsa mer om valet på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/biskopsval2015

Boka in Profildagarna 2015I maj är det profildagar med fördjupning, fortbildning och inspiration för stiftets församlingspedagoger, musiker, diakoner och präster.

En dag (den 20 maj) är gemensam för alla profilerna, den äger rum i Nyköping. Övriga dagar är på Stiftsgården Stjärnholm.

Temat för profildagarna är Mod och människosyn.

19–20 maj för församlingspedagoger, musiker och diakoner

20–21 maj för präster

Välkommen!

Mer information och möjlighet till anmälan hittar du längre fram på stiftets webb.

20 P O R T A L E N 6 / 2 0 1 4

BegräNSAD eFTerSäNDNINgVID DeFINITIV eFTer SäNDNINg ÅTerSäNDeS TIDNINgeN MeD

NyA ADreSSeN NOTerAD

POSTTIDNINg B

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs

www.svenskakyrkan.se/strangnasstiftinternwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Lars

A J

ohn

sso

n68

år,

vic

e or

dför

ande

i S

träng

näs

stift

ssty

rels

e

gillar jazzDen mörkare tiden på året åker jag gärna iväg och lyssnar på jazzmusik. Jag bor i Södertälje och har ganska lätt att ta mig både till Stockholm, där jag brukar gå på Fashing och

Glenn Miller café, till delar av Södermanland. Har precis blivit medlem i Eskilstuna jazzklubb, känns kul. En av husgudarna är trumpetaren, sångaren och kompositören Peter Asplund från Södertälje.

Skärgården mitt andningshål1977 köpte jag sommarhuset på Tofsö, söder om Trosa. Där kopplar jag av och njuter av skärgår-den, som alltid varit ett andningshål, ända sen ungarna var små. I år bodde jag där från midsom-mar till mitten av augusti.

TågintresseGillar att åka tåg, inte minst gamla tåg. Åker gärna till olika platser i Sverige och upplever landskapet från ett tuffande lok. Sträckan Brösarp–S:t Olof kan rekommenderas, liksom museijärnvägen mel-lan Uppsala och Faringe.

Skogen lockarJag tycker om att plocka bär och svamp. Finns ett fint ställe inte långt ifrån mitt fritidshus, Bråfalls såg, där jag gärna går och lodar. Frillingsmossen som ligger nära är också vackert.

Matlagningen och jagSå här års gör jag gärna långkok. Torskrygg i ugn med en klick smör och goda kryddor passar all-tid. Smular gärna ner lite torkade trattkantareller

i såsen när jag steker en bit kött. Ibland åker jag till Vrena och köper viltkött. Laga mat är roligt.

Min vän franciskusMin keliga, fjortonåriga katt heter Franciskus – ett passande namn på en grå skönhet. Han gillar att vara både på landet och hemma i lägenheten stan, men tycker inte om att åka bil.

Det bästa med mitt uppdragDet är roligt att försöka hitta lösningar på nya frågor som uppstår, att göra skillnad och att bidra till utvecklingen. Jag har suttit med i stiftsstyrelsen ända sedan den bildades1989, och också haft för-månen att få leda stora utredningar på nationell nivå, bland annat demokratiutredningen. Under tiden har jag lärt mig mycket och fått förmånen att träffa många kompetenta och trevliga människor.

Min yrkesbanaJobbade 31 år på Ericsson med stödsystem runt telefonstationer. Var bland annat med och tog fram det första datorstyrda telefonsystemet.

Julen i mitt husPå själva julafton är jag med sonen Stefan, hans fru Jenny och mina två barnbarn, Pontus och Anton, hemma hos dem i Länna utanför Strängnäs. Jennys föräldrar är också med. Brukar vara lugnt, stilla och skönt. På annandagen blir det lutfisk hemma hos mig, glad att även Stefangillar det. Är oftast kyrk-värd i S:ta Ragnhild någon av juldagarna.

utsikt från Tofsö, där jag har mitt fritidshus.

gamla tåg är ett stort intresse.

franciskus njuter i solen.

Bilden på mig är tagen när jag hälsar på hos min son Stefan med familj.

Lars A Johnsson, är förtroendevald och vice ordförande i Strängnäs stifts-styrelse.