2
hghghghghg KENT ANDERSSON OCH BENGT BRATT Då och då blossar det upp en teaterdebatt. En strid om ett teatermanifest, en skarp ordväxling om identitetspolitisk teater eller, som under den gångna vintern, om hierarkier och maktutövning på våra scener och konstnärliga utbildningar. För ett halvt sekel sedan orsakade föreställningarna Flotten, Hemmet och Sandlådan av Kent Andersson och Bengt Bratt en våldsam debatt. Teatertrilogin om tillståndet i Sverige, som sattes upp på Göteborgs Stadsteater under sent 60-tal, markerade startpunkten för en stark politisk våg inom teatern Med tydligt ideologiska förtecken ställde trilogin frågor om exploatering, biståndspolitik och kommersialism, men framför- allt om ett samhälle som sviker de mest behövande. Protest- erna lät inte vänta på sig, det talades om vänstervriden teater, och Hagge Geigert gav raskt Stadsteatern öknamnet Pekingoperan vid Röda Torget. Men inte bara innehållet var radikalt, också själva sättet att göra teater skulle förändras drastiskt. Trösklar skulle hyvlas ned och hierarkier utmanas. Ut med regiteater och in med ett mer demokratiskt arbetssätt där alla inblandade hade större inflytande. Andersson & Bratt kom inte med en färdig text till kollationeringen; istället växte den fram i ett samspel mellan författarna, regissören Lennart Hjulström och skåde- spelarna, ofta genom ett lekfullt och fritt improviserande. Att dela samma världsbild och engagemang var en förut- sättning. Idén om gruppteatern var född. Det var 1960-tal och nu är det 2018. Gruppteaterns kollek- tiva arbetssätt har fått en lillasyster i dagens så kallade devisingteater, där regissör, dramatiker och skådespelare delar rum, tanke och inflytande. Ibland med en text som utgångspunkt, ibland med en rörelseform eller en lös idé att sceniskt utforska och processa. Kanske är det ingen tillfällighet att metoden idag är särskilt framgångsrik inom barn- och ungdomsteater, där närheten till publikens tanke- värld är en förutsättning för att ett möte ska uppstå. Kärleken och närheten till publiken var ett signum också i Andersson & Bratts teater. Båda var födda på 30-talet och båda kom från enkla uppväxtförhållanden: Bratt från ett litet jordbrukarhem i Värmland och Andersson från en arbetar- familj på Hisingen. Andersson, som mot alla odds utbildat sig till skådespelare, visste att leverera replik och nå ut över rampen. Genom att gestalta vanliga människors livsöden från scenen uppstod en känsla av att skådespelare och publik delade samma erfarenheter. Det fanns ingen fjärde vägg mellan scen och salong, istället var den lustfyllda kontakten med publiken en del av fram- gången. I bjärt kontrast mot dåtidens strikta teaterkonven- tioner gav de sig friheten att leka med tid och rum, och bjuda in publiken till ett humoristiskt och poetiskt äventyr med allvarlig klangbotten. En samförståndets blick ut i salongen, en monolog eller sång riktat rakt ut mot publiken, en vilja att berätta nåt viktigt – på riktigt. Senare i livet förklarade Kent Andersson varför just teatern blev hans sätt att försöka påverka samhället: ”Jag är ju för fan socialist och det skall märkas. Kultur är bara kultur när den ger människor kraft att leva.” Och kraften fanns i de delade erfarenheterna; erfarenheter från en samhällsklass som tidigare inte fått spela huvudrollen på de svenska scenerna. » Vi myllrar i samma låda vi kryllar i samma sand. Vi plågas av samma klåda som vi kliar på ibland. Vi lever i samma samtid. Vi kräver varandras krav. Vi strävar mot samma framtid. Vi gräver varandras grav. Den allra värsta klådan är frågorna vi har: varför världen inte är sådan som dom påstod att den var. « Ur Sandlådan, 1968 Ikväll sitter vi på Folkteatern, den teater som på många sätt kom att bli ett andra hem för Kent Andersson och Bengt Bratt under 70-talet, ofta med Kent Andersson i högform på scenen. Nu tar en ny generation plats på scenen vid Järntorget, unga skådespelare som inte ens var födda då. En tanke smyger sig på: de gamla teatermakarna som en gång bidrog till att befria teatern från stelnade manér och konventioner hade säkert uppskattat att se sina texter tolkade och gestaltade som dansteater. Catharina Bergil är enhetschef på Högskolan för scen och musik, där hon också undervisar i ämnet Teater och samhälle Prat och människor Dansteater av Birgitta Egerbladh Benjamin Moliner, Karin de Frumerie, Benjamin Moliner, Karin de Frumerie, Elisabeth Göransson, Ardalan Esmaili, Evin Ahmad, Sara Wikström, Lena B Nilsson, Kardo Razzazi Ardalan Esmaili

Prat och människor - Folkteatern · liljA nylAnder (praktikant belysningsavdelning) ... Karin de Frumerie, Lena B Nilsson, Ardalan Esmaili, Elisabeth Göransson, Evin Ahmad, Kardo

  • Upload
    others

  • View
    0

  • Download
    0

Embed Size (px)

Citation preview

Page 1: Prat och människor - Folkteatern · liljA nylAnder (praktikant belysningsavdelning) ... Karin de Frumerie, Lena B Nilsson, Ardalan Esmaili, Elisabeth Göransson, Evin Ahmad, Kardo

hghghghghgKent Andersson och bengt brAtt

Då och då blossar det upp en teaterdebatt. En strid om ett teatermanifest, en skarp ordväxling om identitetspolitisk teater eller, som under den gångna vintern, om hierarkier och maktutövning på våra scener och konstnärliga utbildningar.

För ett halvt sekel sedan orsakade föreställningarna Flotten, Hemmet och Sandlådan av Kent Andersson och Bengt Bratt en våldsam debatt. Teatertrilogin om tillståndet i Sverige, som sattes upp på Göteborgs Stadsteater under sent 60-tal, markerade startpunkten för en stark politisk våg inom teatern Med tydligt ideologiska förtecken ställde trilogin frågor om exploatering, biståndspolitik och kommersialism, men framför- allt om ett samhälle som sviker de mest behövande. Protest- erna lät inte vänta på sig, det talades om vänstervriden teater, och Hagge Geigert gav raskt Stadsteatern öknamnet Pekingoperan vid Röda Torget. Men inte bara innehållet var radikalt, också själva sättet att göra teater skulle förändras drastiskt. Trösklar skulle hyvlas ned och hierarkier utmanas. Ut med regiteater och in med ett mer demokratiskt arbetssätt där alla inblandade hade större inflytande. Andersson & Bratt kom inte med en färdig text till kollationeringen; istället växte den fram i ett samspel mellan författarna, regissören Lennart Hjulström och skåde-spelarna, ofta genom ett lekfullt och fritt improviserande. Att dela samma världsbild och engagemang var en förut- sättning. Idén om gruppteatern var född.

Det var 1960-tal och nu är det 2018. Gruppteaterns kollek- tiva arbetssätt har fått en lillasyster i dagens så kallade devisingteater, där regissör, dramatiker och skådespelare delar rum, tanke och inflytande. Ibland med en text som utgångspunkt, ibland med en rörelseform eller en lös idé att sceniskt utforska och processa. Kanske är det ingen tillfällighet att metoden idag är särskilt framgångsrik inom barn- och ungdomsteater, där närheten till publikens tanke-värld är en förutsättning för att ett möte ska uppstå.

Kärleken och närheten till publiken var ett signum också i Andersson & Bratts teater. Båda var födda på 30-talet och båda kom från enkla uppväxtförhållanden: Bratt från ett litet jordbrukarhem i Värmland och Andersson från en arbetar-familj på Hisingen. Andersson, som mot alla odds utbildat sig till skådespelare, visste att leverera replik och nå ut över rampen. Genom att gestalta vanliga människors livsöden från scenen uppstod en känsla av att skådespelare och publik delade samma erfarenheter.

Det fanns ingen fjärde vägg mellan scen och salong, istället var den lustfyllda kontakten med publiken en del av fram-gången. I bjärt kontrast mot dåtidens strikta teaterkonven-tioner gav de sig friheten att leka med tid och rum, och bjuda in publiken till ett humoristiskt och poetiskt äventyr med allvarlig klangbotten. En samförståndets blick ut i salongen, en monolog eller sång riktat rakt ut mot publiken, en vilja att berätta nåt viktigt – på riktigt. Senare i livet förklarade Kent Andersson varför just teatern blev hans sätt att försöka

påverka samhället: ”Jag är ju för fan socialist och det skall märkas. Kultur är bara kultur när den ger människor kraft att leva.” Och kraften fanns i de delade erfarenheterna; erfarenheter från en samhällsklass som tidigare inte fått spela huvudrollen på de svenska scenerna.

» Vi myllrar i samma lådavi kryllar i samma sand.Vi plågas av samma klådasom vi kliar på ibland.Vi lever i samma samtid.Vi kräver varandras krav.Vi strävar mot samma framtid.Vi gräver varandras grav.Den allra värsta klådanär frågorna vi har:varför världen inte är sådansom dom påstod att den var. « Ur Sandlådan, 1968

Ikväll sitter vi på Folkteatern, den teater som på många sätt kom att bli ett andra hem för Kent Andersson och Bengt Bratt under 70-talet, ofta med Kent Andersson i högform på scenen. Nu tar en ny generation plats på scenen vid Järntorget, unga skådespelare som inte ens var födda då. En tanke smyger sig på: de gamla teatermakarna som en gång bidrog till att befria teatern från stelnade manér och konventioner hade säkert uppskattat att se sina texter tolkade och gestaltade som dansteater.

Catharina Bergil är enhetschef på Högskolan för scen och musik, där hon också undervisar i ämnet Teater och samhälle

Prat och människor Dansteater av Birgitta Egerbladh

Benjamin Moliner, Karin de Frumerie,

Benjamin Moliner, Karin de Frumerie, Elisabeth Göransson, Ardalan Esmaili, Evin Ahmad, Sara Wikström, Lena B Nilsson, Kardo Razzazi

Ardalan Esmaili

Page 2: Prat och människor - Folkteatern · liljA nylAnder (praktikant belysningsavdelning) ... Karin de Frumerie, Lena B Nilsson, Ardalan Esmaili, Elisabeth Göransson, Evin Ahmad, Kardo

FolKteAtern GöTEBORGOlof Palmes Plats 031-60 75 75 www.folkteatern.se 

     folkteaterngbg

Med stöd från Västra Götalandsregionen

hghghghghghghghghghg prAt och männisKor Urpremiär 3 mars 2018 Stora Scenen Dansteater av birgittA egerblAdh Texter av Kent Andersson och bengt brAtt

Regi och koreografi birgittA egerblAdh Dramaturg mArie persson hedenius Musik birgittA egerblAdh med flera* Scenografi FredriK glAhns, KAjsA lArsson, birgittA egerblAdh Kostymdesign KAjsA lArsson Ljusdesign FredriK glAhns Mask och peruk susAnne Åberg

Medverkande evin AhmAd ArdAlAn esmAili KArin de Frumerie elisAbeth görAnsson benjAmin moliner lenA b nilsson KArdo rAzzAzi sArA WiKström

Inspicient niKlAs dAhlström Scenmästare FritjoF bergKWist Scenmästare och konstruktör robert W ljung Sufflör AnjA zejnilovic Regiassistent ÅsA gustAFsson, moA hAllgren (vikarie)

Rekvisitör ulriKA brAttberg, KArin gry Ljudtekniker AllAn AnttilA Belysningsmästare KArin Fredholm, sArA henriKsson, FredriK johAnsson, zAchAriAs liljA nylAnder (praktikant belysningsavdelning)

Kostymmästare KArin höeg, mAgdAlenA nilsson Kostymmästarassistent AylA jernsjö Scentekniker johAn KArlsson Snickare jonAthAn lArsson

Dekormålare hÅKAn dAhlén Smed ivAn johAnsson

Chefproducent tinA grAhn Teknisk chef jon riKsén Teknisk samordnare mAgdAlenA nilsson Kommunikationschef lindA isAKsson Kommunikatör KlArA Fulgentiusson ejeby, KArolinA lindblAd, AnnA rAn hAnsen, piA sAndegren Publikstrateg moniKA WAde Försäljnings- och foajévärdsamordnare mAriAnne Frid Föreställningsfotograf eAch And other (jeanette Frank och jonas nyström)

Konstnärlig ledare FridA röhl VD och ansvarig utgivare lottA leKvAll

Tack till Agneta Andersson, Cecilia Andersson, Martin Andersson, Bengt Bratt, Bertil Nolander, Teater Aftonstjärnan Texter hämtade ur pjäserna Flotten, Sandlådan, Hemmet, Tillståndet och Lyckliga gatan, samt ett antal dikter ur Kent Andersson Visor dikter ballader (Tre Böcker Förlag). Originalmusik inspelad på Studio Epidemin av Allan Anttila. Piano och sång Birgitta Egerbladh. * Glow Worm Cha-Cha-Cha av Jimmy Davis, Bernie Miller och Jackie Davis, And Grace av David Darling, Laughing at the Moon av David Darling, Egypte Strut av Salah Ragab, Zelda's Theme av Pérez Prado, Petrichor av Keaton Henson, Rock House av Ray Charles & Ernie Freeman Combo, Pianokonsert Nr 5 av Johann Sebastian Bach

birgittA egerblAdh Koreografen, regissören och kompositören Birgitta Egerbladh är född 1956 och uppvuxen i Umeå. Hon har gjort sig känd för sin egensinniga blandform av dans, teater och musik som kallats både nyskapande och folklig. Hon skapar sina före-ställningar utan manus i nära samarbete med ensemblen och dramaturgen Marie Persson Hedenius. Birgitta Egerbladh beskriver ofta, på både ett allvarligt och humoristiskt sätt, människan i vardagen. Ett urval av hennes verk är Varför kysser alla Solveig? (Göte-borgs Stadsteater), Och där emellan (Kungliga Baletten), From me to you (Göteborgsoperans balett), Händelser i hemmet (Teater Pero), Tjechovträdgården och Köra och vända eller Dit jag längtar så (Kulturhuset Stadsteatern), Kom ta min hand (Folkteatern Gävleborg), Som i en dröm (Uppsala Stadsteater), Bråttom bråttom (Unga Dramaten) och Norénhotellet (Helsingborgs Stadsteater). Hon har även samarbetat med humorgruppen Klungan, till exempel i före-ställningarna Det är vi som är hemgiften och Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Birgitta har erhållit bland annat Cullbergstipendiet, Thalia- priset, Teaterkritikernas pris och Gannevikstipendiet. Hon är dessutom hedersdoktor vid humanistiska fakulteten vid Umeå universitet. 1969 medverkade hon i och skrev musiken till Umeå Shake- spearesällskaps uppsättning av Sandlådan av Kent Andersson.

Elisabeth Göransson, Lena B Nilsson, Sara Wikström

Karin de Frumerie, Benjamin Moliner, Ardalan Esmaili , Evin Ahmad,

Sara Wikström, Benjamin Moliner, Karin de Frumerie, Lena B Nilsson, Ardalan Esmaili, Elisabeth Göransson, Evin Ahmad, Kardo Razzazi

Ardalan Esmaili , Evin Ahmad

Föreställningen är skapad i nära samarbete med ensemblen