UPPSALA UNIVERSITET

TEOLOGISKA INSTITUTIONEN

Principer utan moral En undersökning av Audis principer för liberala demokratier utan antagande om etisk realism.

Frida Lundmark

931209-8206

Handledare: Per Sundman

C-uppsats i tros- och livsåskådningsvetenskap, HT-13

2014-01-10

1

Innehållsförteckning

Inledning .................................................................................................................................................. 2

Metod .................................................................................................................................................. 3

Teori .................................................................................................................................................... 5

Statens principer ............................................................................................................................. 6

Medborgarnas principer .................................................................................................................. 7

Gauthiers Morals by Agreement .............................................................................................................. 8

Rationalitet, preferens och utilitet ....................................................................................................... 8

Gemensamma strategier och fångarnas dilemma ................................................................................ 9

Disposition till begränsning .............................................................................................................. 11

A co-operative venture ................................................................................................................. 12

Partiell transparens........................................................................................................................ 12

Provisot ............................................................................................................................................. 12

Den Archemediska punkten .............................................................................................................. 13

Gauthier och Audi ................................................................................................................................. 15

Frihetsprincipen ................................................................................................................................ 16

Jämlikhetsprincipen .......................................................................................................................... 17

Neutralitetsprincipen ......................................................................................................................... 18

Sekulär grund .................................................................................................................................... 19

Hållbarhetsprövning .............................................................................................................................. 21

Gemensam strategi ............................................................................................................................ 21

Partiell transparens ............................................................................................................................ 24

Disposition till begränsning .............................................................................................................. 25

Provisot ............................................................................................................................................. 27

Reflektioner ....................................................................................................................................... 29

Avslutning ............................................................................................................................................. 31

Litteratur ................................................................................................................................................ 33

2

Inledning

Frågan om hur samhället bör utformas har sysselsatt människor sedan långt tillbaka. Religiösa

och sekulära, moderna och antika teorier finns att tillgå för den intresserade; alla med sitt eget

perspektiv i frågan.

Man kan emellertid fråga sig vilken relevans teorierna har för dagens samhälle. Sverige är ett

stabilt land utan större konflikter och demokratin står inte under någon direkt hotbild. Man

behöver dock bara lyfta blicken något för att se varför en genomarbetad samhällsordning

behövs. Vi lever i efterdyningarna av den arabiska våren; en våg av nationella uppror i

Nordafrika och Mellanöstern, där missnöje med de rådande regimerna och krav på

demokratiska rättigheter var pådrivande faktorer.1 Konflikterna visar med all önskvärd

tydlighet på vikten av folkligt stöd för samhällsordningen och gör frågan om samhällets

legitimitet aktuell även i ett sammanhang som det svenska samhället.

Robert Audi är en av de författare som idag diskuterar politisk filosofi och den normativa

frågan om samhällets utformning. Mer specifikt så avhandlas i hans texter (bland många

andra ämnen) en för västvärlden viktig fråga, nämligen relationen mellan kyrka och stat. I sin

bok Democratic Authority and the Separation of Church and State har han som syfte att

presentera en förfinad bild av den modell av samhället han förespråkat i andra sammanhang

och visa på möjligheten att kombinera religiös tro med en sekulär stat.2 Audis argumentation

är genomarbetad och har möjlighet att övertyga många.

I sitt resonemang presenterar Audi vissa principer. Tre av dessa, frihetsprincipen3,

jämlikhetsprincipen4 och neutralitetsprincipen

5, är grundläggande i Audis bild av statens

utformning, medan en fjärde, principen om sekulär grund,6 berör (den religiösa) individens

beteende i det offentliga rummet.

Argumentationen för principerna vilar på en grund av etisk/moralisk realism. För Audi är

moraliska sanningar tillgängliga för förnuftiga människor genom intuitivt tänkande och

1 Aringberg-Laanatza (2013).

2 Audi (2011), s. vii.

3 Audi (2011), s. 41.

4 Audi (2011), s. 43 & 44.

5 Audi (2011), s. 45.

6 Audi (2011), s. 65 & 66.

3

beskrivs som upphov till skyldigheter givet människans status som kännande och rationell

varelse med möjlighet till social interaktion.7

Då resonemanget i boken främst är riktat mot religiösa grupper har därmed en viktig fråga för

Audi blivit påvisandet att etik är möjlig även utan religiös tro, det vill säga att kunskap om

moral inte är avhängigt religion. Diskussionen sker från ett religiöst håll där existensen av

etiska värden förutsätts; tonvikten läggs på att visa att det från ett kristet perspektiv är rimligt

att anta att moraliska sanningar är tillgängliga även för icke-troende. Audi framför emellertid

inga argument från andra hållet; varför en icke-troende bör anta existensen av moral. För vissa

är frågan en icke-fråga; existensen av moraliska sanningar uppfattas som självklar. Detta

gäller dock inte alla, vilket lyfter den intressanta frågan om Audis principer skulle kunna

accepteras från ett perspektiv som inte tar etisk realism för given.

Syftet med min uppsats blir följaktigen att undersöka huruvida det är möjligt att anta Audis

principer utifrån en teori som inte förutsätter någon form av etisk realism.

En författare som diskuterar frågan om statens utformning och moral utifrån ett sådant

perspektiv är David Gauthier. Han förfäktar i sin bok Morals by Agreement en kontraktsteori

med grund i ett rationalitetsbegrepp som inte förutsätter moraliska sanningar men som i

Gauthiers mening ändå ger individen skäl att acceptera vissa moraliska restriktioner. Boken

publicerades i mitten av 80-talet och är alltså inte dagsfärsk. Det inflytande8 Gauthiers teori

fått sedan publikationen ger dock verket en särskild relevans i sammanhanget.

Utifrån ovanstående syfte blir följande frågeställningar aktuella:

o Kan Audis principer nås utifrån Gauthiers argumentation?

o Skulle en sådan teori vara hållbar?

Metod

Jag kommer i uppsatsen arbeta textcentrerat. Utgångspunkten kommer vara de teorier som

presenteras av Robert Audi och David Gauthier i Democratic Authority and the Separation of

Church and State, respektive Morals by Agreement och alltså inte författarnas åsikter som

sådana. När jag exempelvis skriver ”Audis principer” eller ”Gauthiers teori” menar jag

således de principer eller teorin som presenteras i respektive verk och alltså inte

nödvändigtvis det som Audi eller Gauthier personligen håller för sant idag.

7 Audi (2011), s. 13 & 14.

8 Cudd (2013).

4

Då jag presenterar en förkortad version av vad jag anser vara relevanta delar hos författarna

krävs en tolkning av materialet. Tolkningen söker vara rimlig i den betydelse som framställs

av Carl-Henric Grenholm:

För att en tolkning ska vara rimlig fodras att den är en i kontexten logiskt motsägelsefri tolkning,

som gör författarens teori som helhet maximalt konsistent och godtagbar.9

Jag kommer i en teoridel presentera de valda principerna hos Audi och ge en kort förklaring

av varje princip. Placeringen under teori istället för under en separat rubrik är avsedd att

markera att Audis principer inte kommer diskuteras i sig utan endast i förhållande till

Gauthiers teori. Jag kommer alltså inte bedöma rimligheten i principerna som presenterade av

Audi.

Gauthiers teori kommer presenteras i sammanhängande form under en egen rubrik. Jag

kommer göra en rationell rekonstruktion av de huvudsakliga delar jag anser att Morals by

Agreement bygger på och lyfta fram syfte, slutsats och den huvudsakliga argumentationen

däremellan. Dispositionen valdes i syfte att ge en sådan lättförståelig presentation av teorin

som möjligt och jag valde således bort att exempelvis enbart presentera teorin i diskussion av

Audis principer då detta skulle kräva en större insats av läsaren för att teorin ska förstås.

Utifrån presentationen av Gauthier kommer jag pröva Audis principer mot Gauthiers teori.

Jag kommer presentera vilka argument hos Gauthier som är relevanta för respektive princip.

Att fokusera på specifika argument (och alltså inte en sammantagen bild av Gauthiers teori)

möjliggör en hållbarhetsprövning av dessa, vilken har som syfte att bedöma huruvida

Gauthiers teori är en hållbar modell i mitt syfte.

Den modell för hållbarhetsprövning jag kommer använda mig av presenteras av Grenholm.10

Modellen består av en argumentationsanalys i två huvudsakliga delar. Efter en uppställning av

argumenten kommer jag bedöma:

o Argumentens sanning/rimlighet. Uttrycker satsen påståenden som kan vara sanna eller

falska prövas detta. Om påståendena inte kan vara sanna eller falska måste de vara

rimliga i det att de stämmer överrens med andra uppfattningar som antas vara rimliga.

o Argumentens relevans. Ett argument är relevant som, tillsammans med en annan sats

som uttrycker ett sant påstående, logiskt leder till tesen/slutsatsen.

9 Grenholm (2006), s. 238.

10 Grenholm (2006), s. 283–306.

5

Jag kommer använda mig av vissa begrepp vars innebörd behöver förtydligas:

För det första kommer etik och moral betraktas som synonyma begrepp. Jag kommer använda

begreppen i enlighet med den minimiuppfattning av moral som presenteras av Rachels &

Rachels:

Moral är […] en strävan att låta sitt handlande styras av förnuftet – det vill säga att göra det som

det finns bäst skäl att göra – samtidigt som man lägger lika stor vikt vid intressena hos alla de

individer som kommer påverkas av ens handlande.11

Med etisk realism menar jag att innehållet i den moraldefinition som presenteras ovan antas

vara sant och utgöra krav på människor i egenskap av att vara just sant. Det går alltså att agera

rätt eller fel enligt en måttstock som har en egen existens.

För det andra kommer jag använda mig av begreppen ”Gauthiers teori/modell/perspektiv”

synonymt för att beskriva den sammantagna argumentation och slutsats som presenteras för

att uppfylla Gauthiers syfte i Morals by Agreement, om inte annat framgår av

argumentationen.

För det tredje kommer jag benämna tre av principerna, frihetsprincipen, jämlikhetsprincipen

och neutralitetsprincipen som statens principer, medan principen om sekulär grund (och även

principen om religiös grund) kommer benämnas som individens principer. Detta för att visa

den skillnad i perspektiv som finns hos principerna.

Teori

I min undersökning kommer jag diskutera de principer som Audi presenterar i Democratic

Authority and the Separation of Church and State. Dessa samt en övergripande introduktion

av den utgångspunkt Audi antar behöver därför redogöras för närmre.

De samhällen som diskuteras i boken är liberala demokratier; liberala i den mening att de

strävar efter att maximera individers frihet utan att inskränka andra människors frihet och

demokratier i det att de är ett styre ”of, by and for the people”12

, det vill säga medborgarstyre

med medborgarnas intressen som huvudsakligt mål. Samhällena förutsätts också äga en

grundläggande jämlikhet av formen en person – en röst.13

11

Rachels & Rachels (2010), s. 23. 12

Audi (2011), s. 9. 13

Audi (2011), s. 9 & 10.

6

Audi menar att en god demokrati även bör vara moraliskt välgrundad.14

Moraliska sanningar,

menar han, är tillgängliga för det mänskliga förnuftet genom intuitivt tänkande.15

Det första

kapitlet i boken avsätts för att tydliggöra varför det för religiösa är motiverat att utgå ifrån att

moraliska sanningar är tillgängliga utanför religionen, för att på så vis kunna argumentera för

en moraliskt välgrundad sekulär stat.16

Audi diskuterar primärt den religiösa individen i sekulära och liberala demokratier. I enlighet

med min tolkning av Audi kommer jag emellertid utgå ifrån att principerna, där detta är

möjligt, även gäller för icke-religiösa medborgare.

Statens principer

Den första principen är en frihetsprincip som slår fast att styret ska skydda (religiös) frihet till

högsta möjliga grad, endast begränsad av vad som benämns som en rimlig tolkning av en

princip om att skada inte får åsamkas andra människor, djur, miljö eller egendom;

skadeprincipen.17

Vad som utgör en rimlig tolkning framgår inte men kommer här tolkas som

en bedömning utifrån en allmän uppfattning om vad en rimlig tolkning innebär.

Frihet är enligt Audi ett sorts naturligt förhållande för alla människor, en så kallad ”default

position”. Medan hämmande av frihet kräver starka skäl ligger inte samma krav på utökande

av frihet.18

Den andra principen är en jämlikhetsprincip som kräver att ingen religion får en i institution

eller etablissemang principiellt gynnad ställning.19

Detta dels på grund av att ingen religion

ska gynnas över någon annan och dels eftersom religiösa medborgare inte ska gynnas över

sekulära.20

Audi tar upp frågan om huruvida gemensamma element hos olika trosövertygelser

skulle kunna accepteras, men avvisar detta på grund av att det gemensamma elementet inte

nödvändigtvis har samma roll och vikt inom dessa. 21

Den tredje principen är en neutralitetsprincip som utkräver en av staten neutral behandling av

religion. Principen är enligt Audi något mer kontroversiell22

i jämförelse med de andra och

14

Audi (2011), s. 10. 15

Audi (2011), s. 13. 16

Audi (2011), s. 11–36. 17

Audi (2011), s. 41. 18

Audi (2011), s. 93. 19

Audi (2011), s. 43 & 44. 20

Audi (2011), s. 43 & 44. 21

Audi (2011), s. 43 & 44. 22

Audi (2011), s. 45.

7

kräver inte bara jämlik behandling utan även neutralitet i det att ingen trosövertygelse,

sekulära trosövertygelser inräknade, hålls för bättre eller mer självklar inom någon

institution.23

Audi menar att principen bäst förstås inom frihetsprincipen; kravet på neutralitet

gäller inte omständigheter som omfattas av skadeprincipen.24

Medborgarnas principer

The principle of secular rationale: Citizens in a democracy have a prima facie obligation not to

advocate or support any law or public policy that restricts human conduct, unless they have, and

are willing to offer, adequate secular reason for this advocacy or support (e.g. for a vote).25

Principen om sekulär grund som beskriven ovan är den huvudsakliga princip som

medborgare enligt Audi bör följa. Den kräver att individer, om det inte finns motsägande

anledningar (därav prima facie), bör avstå från att förespråka någon form av lag eller dylikt

som begränsar människors frihet, om de inte kan erbjuda en adekvat sekulär anledning för

detta. Med sekulär anledning avses en anledning som inte vilar på Guds existens eller

uttalanden av religiösa institutioner som sådana. Kravet på individen är inte absolut; hon har

en rätt att göra på annat sätt om så önskas. Hon bör däremot inte bortse från principen.26

En liknande princip förs även fram för religiösa medborgare. Denna kräver att dessa även bör

kunna framföra adekvata religiösa anledningar för stöd av lagar eller dylikt som begränsar

människors frihet.27

Audi menar att det är fullt möjligt för religiösa individer att nå jämvikt

mellan etik och religiösa övertygelser, ett teo-etiskt ekvilibrium,28

och principen kan ses som

en effekt av detta. Principen kan också tolkas som ett krav på sanning gentemot den egna

övertygelsen. Då principen kan ses som en påbyggnad av principen om sekulär grund kommer

den inte ingå i den huvudsakliga diskussionen.

23

Audi (2011), s. 45. 24

Audi (2011), s. 45 & 46. 25

Audi (2011), s. 65 & 66. 26

Audi (2011), s. 66 & 67. 27

Audi (2011), s. 89. 28

Audi (2011), s. 20–22.

8

Gauthiers Morals by Agreement

Under den här rubriken kommer Gauthiers teori som presenterad i Morals by Agreement

redogöras för. Teorin utgör den modell jag valt för mitt syfte och besvarar frågan om varför

en individ bör/kan/ska begränsa sitt beteende (vilket accepterande av Audis principer

innebär). Möjliga anledningar kan beröra olika områden. Audis motivation är etisk realism,

men man kan också anta andra svar såsom hänvisande till människans natur eller någon form

av gud. Gauthier tar en annan infallsvinkel och söker härleda moral utifrån rationalitet.

What theory of morals, we might better ask, can ever serve any useful purpose, unless it can also

show that all the duties it recommends are also truly endorsed in each individual’s reason?29

Citatet ovan visar på kärnan och utgångspunkten i Gauthiers Morals by Agreement och utgör

alltså grunden i vad som kan benämnas som en kontraktsteori grundad i rationalitet. En sådan

teori är inte ny och Gauthier kontrasterar stundtals sin teori mot Hobbes Leviathan från

1651.30

Gauthier vill dock utöver att visa det rationella i att acceptera begränsningar som

princip också argumentera för det rationella i att följa dessa restriktioner utan externt tvång.31

Detta ger enligt Gauthier upphov till moral, och syftet i Morals by Agreement blir således att

härleda moral ur rationalitet. De punkter i Gauthiers argumentation som i huvudsak leder till

detta är de som kommer redogöras för nedan.

Rationalitet, preferens och utilitet

Rationalitet och rationella val identifieras med maximerandet av utilitet utifrån individuella

preferenser.32

Definitionen ställs mot en universalistisk definition där rationalitet innebär

maximerandet av utilitet utifrån preferenser, oavsett vilkas dessa är.33

Gauthier motiverar sin

definition genom att hävda att den är mindre anspråksfull än den universalistiska samt att den

överensstämmer med den förståelse som finns av begreppet inom den samhällsvetenskapliga

disciplinen, det vill säga att den är vedertagen.34

Utilitet är måttstocken för individens preferenser. Att föredra någonting framför någonting

annat är att tillskriva detta en högre utilitet. Utilitet är enligt Gauthier en intern och individuell

29

Gauthier (1987), s. 1. 30

Gauthier (1987), s. 10. 31

Gauthier (1987), s. 10. 32

Gauthier (1987), s. 22. 33

Gauthier (1987), s. 7. 34

Gauthier (1987), s. 8.

9

måttstock; det går inte att jämföra utiliteten av två individers preferenser rakt av.35

En

intersubjektiv jämförelse kan liknas med en jämförelse av temperatur i Celsius och

Fahrenheit, som är måttstockar för värme, utan tillgång till den värme de mäter. Att det i

Uppsala, Sverige är 5 grader Celsius och i Minneapolis, USA 14 grader Fahrenheit avslöjar i

sig inte vilken av de båda måttstockarna som mäter högst respektive lägst värme. Då endast

individen har tillgång till sin preferens (i liknelsen kan ingen mäta värmen på samma plats i

både Celsius och Fahrenheit) kan de alltså inte bedömas komparativt.

Värde enligt Gauthier är subjektivt och identifieras med utilitet.36

Preferenser som val står emellan, eller snarare sätten som preferenserna hålls, måste vara

koherenta och genomtänkta för att valet ska betraktas som rationellt. 37

Att föredra x framför

y, y framför z och z framför x är ett exempel på icke-koherenta preferenser. Att preferensen är

genomtänkt innebär att det inte råder diskrepans mellan sättet den ageras ut och individens

attityd. Den måste också tåla reflektion och erfarenhet.38

Med erfarenhet menas att individen

ska ha adekvat erfarenhet av alternativen, inte att preferensen ska vara konstant över tid med

ökad erfarenhet.39

Rationalitet som utilitetsmaximering förutsätter enligt Gauthier ingenting om preferensernas

innehåll.40

En preferens att vara givmild och ärlig gentemot sina medmänniskor är lika

rationell som att inte ha intresse för andra människor överhuvudtaget.

Gemensamma strategier och fångarnas dilemma

Människors val är inte alltid oberoende av andra människors val. Gauthier diskuterar därför

inte endast utilitetsmaximering enligt individuella måttstockar, utan även val där andra

människor är involverade som faktorer.41

I dessa situationer måste valen nå ekvilibrium för att

vara rationella. Ett utfall i ekvilibrium är ett sådant där ingen av de rationella parterna

förväntas agera irrationellt.42

Att x skulle maximera sin utilitet om y gav henom alla sina

tillgångar betyder inte att x bör förvänta sig att detta ska ske om inte y visar en preferens för

(extrem) givmildhet.

35

Gauthier (1987), s. 25. 36

Gauthier (1987), s. 22. 37

Gauthier (1987), s. 23–25. 38

Gauthier (1987), s. 32 & 33. 39

Gauthier (1987), s. 31 & 32. 40

Gauthier (1987), s. 7. 41

Gauthier (1987). 42

Gauthier (1987), s. 65.

10

Ekvilibrium innebär enligt Gauthier att optimala utfall blir de som eftersträvas. Optimala

utfall är de bästa möjliga utfallen givet att alla parter agerar rationellt.43

Rationalitet enligt individuella utilitetsmaximerande strategier kan emellertid enligt Gauthier

generera suboptimala utfall.44

Ett exempel som presenteras är ”Fångarnas dilemma”.

Scenariot är utformat som sådant att två personer har begått ett allvarligt brott, men att viss

bevisning saknas för att fälla dem för detta. Åklagaren tror sig dock kunna få dem fällda för

mindre brott utan större problem. För det grövre brottet krävs dock ett erkännande. Åklagaren

håller de båda personerna i förvar och kan hindra dem från att träffas för att prata igenom

situationen.45

Hon ger dem båda samma erbjudande:

’Confess the error of your ways – and the crime you have committed’ she says ’and if your former

partner does not confess, then I shall convince the jury that you are a reformed man and your ex-

partner evil incarnate; the judge will sentence you to a year and him to ten. Do not confess, and if

your former partner does, then you may infer your fate. And should neither of you choose to

confess, then I shall bring you to trial on this other matter, and you may count on two years’ /…/

[‘if you both confess] I shall let justice take its natural course with you – it’s a serious crime so I

should estimate five years’46

Det rationella, optimerande valet blir för båda att erkänna (vilket den smarta åklagaren räknat

ut). Om y nekar och x erkänner får x minimal tid i fängelse, så x erkänner. Om y erkänner och

x nekar får x maximal tid i fängelse, så x erkänner. y, om denne också är rationell, kommer

resonera på samma sätt. x och y kommer då båda erkänna och får då 5 år vardera; 3 mer än

om de båda hade nekat. Utfallet är alltså suboptimalt.

För att lösa dilemmat och nå ett optimalt utfall krävs enligt Gauthier en gemensam strategi där

den gemensamma utiliteten (utformad i en relativ siffra för intersubjektiv jämförelse)47

hamnar i fokus.48

Detta är viktigt för Gauthiers teori då det verkliga livet enligt Gauthier

påminner om fångarnas dilemma: ”The natural condition of mankind is an irrational

condition, because it condemns persons or nations to non-optimal outcomes that, in

’Prisoner’s Dilemma-type’ situations, may be little better than disastrous.”49

.

43

Gauthier (1987), s. 65–78. 44

Gauthier (1987), s. 78–82. 45

Gauthier (1987), s. 81. 46

Gauthier (1987), s. 79–80. 47

Gauthier (1987), s. 154 & 155. 48

Gauthier (1987), s. 116 & 117. 49

Gauthier (1987), s. 81 & 82.

11

Hur en gemensam strategi bör se ut avhandlas utförligt i Morals by Agreement,50

men

kommer inte diskuteras närmre här.

Disposition till begränsning

Ett optimalt utfall i situationer såsom exemplet ”Fångarnas dilemma” kräver att rationella

individer bortser från sin egen utilitetsmaximering till förmån för optimala utfall. Men varför

skulle individen göra detta; varför skulle hon fullfölja den gemensamma strategin om

avvikande (såsom i ”Fångarnas dilemma”) skulle vara utilitetsmaximerande?

Enligt Gauthier krävs emellertid en disposition till begränsning, att individen disponerar sig

till att fullfölja valda gemensamma strategier, för att samarbete enligt gemensamma strategier

överhuvudtaget ska bli tillgängligt för individen. En person som inte är disponerad till att

fullfölja samarbetet kommer inte heller kunna avvika då inget samarbete kommer ske.51

En begränsad maximerare är en person som integrerat kraven för samarbete i sin person samt

disponerat sig till att konsekvent välja och genomföra gemensamma strategier om detta

förväntas generera tillräckligt goda utfall (tillräckligt goda utfall är sådana som är bättre än de

utfall andra dispositioner förväntas generera).52

Då en begränsad maximerare endast begränsar

sitt utilitetsmaximerande beteende om hon förväntar sig att andra gör likadant kommer, enligt

Gauthier, en begränsad maximerare få tillgång till optimala utfall som en rättframt

maximerande person (en sådan som endast ser till maximerandet av den egna utiliteten) inte

får.53

”Fångarnas dilemma” utgör en sådan situation. Om både x och y är begränsade maximerare

samt är medvetna om den andres disposition kommer de kunna nå ett optimalt utfall. Om x

inte har en disposition till begränsning är det inte rationellt för y att samarbeta, vilket innebär

att möjligheten för x att avvika från den gemensamma strategin och maximera utiliteten aldrig

uppkommer. Att begränsa sitt utilitetsmaximerande beteende kan alltså enligt Gauthier vara

rationellt.

50

Gauthier (1987), s. 113–267 (kap. 5–7). 51

Gauthier (1987), s. 167–183. 52

Gauthier (1987), s. 182 & 183. 53

Gauthier, (1987), s. 169–183.

12

A co-operative venture

Gauthier lånar John Rawls beskrivning av samhället som ”’a co-operative venture for mutual

benefit’ among persons ’concieved as not taking an interest in another’s interest’”54

.

Samhället förstås alltså som ett (storskaligt) samarbete bland vad som förutsätts vara

rationella individer utan intresse i andras intressen. Detta gör disposition till begränsning

relevant även i utformandet av staten.

Gauthier menar att även framtida generationer kan ses som parter i detta samarbete.

Visserligen bör i ett samarbete hänsyn endast tas mellan de personer mellan vilka samarbetet

sker, men Gauthier poängterar att generationer inte avbyter varandra utan kontakt

sinsemellan.55

På samma sätt som att länkarna i varsin ände av en kedja inte har direkt kontakt

med varandra men ändå har en indirekt kontakt via de andra länkarna, har enskilda individer

kontakt med kommande generationer genom andra individer. Det är rationellt att ta hänsyn till

alla parter i ett samarbete och därför även till kommande generationer.

Partiell transparens

Gauthiers argumentation vilar på förutsättningen att alla individer har full tillgång till andras

avsikter. Om x och y i exemplet ”Fångarnas dilemma” inte är medvetna om den andres

disposition kommer samarbete inte heller vara rationellt. Detta stämmer emellertid inte

överens med hur verkligheten ser ut, vilket även poängteras i Morals by Agreement. Gauthier

menar dock att människor inte heller är helt förtäckta i sina avsikter – viss kunskap om hur de

kommer agera är möjlig. Gauthier introducerar därför begreppet partiell transparens. Detta

innefattar möjligheten att ha viss uppfattning om någons avsikter, även om full tillgång inte

förutsätts.56

Utifrån detta antar Gauthier att begränsat respektive rättframt maximerande

personer ibland och ibland inte kommer bli igenkända av varandra och beräknar att

fördelaktiga utfall för begränsade maximerare blir övervägande givet att antalet av dessa

överstiger en viss gräns i samhället.57

Provisot

Gauthier menar att även utgångspunkten för ett samarbete måste begränsas. För att ett

samarbete ska kunna ingås och varje individ ska vara rationellt berättigad att hålla

överenskommelsen måste utgångspunkten vara den punkt som nås utan att någon part

54

Gauthier (1987), s. 10. 55

Gauthier (1987), s. 298 & 299. 56

Gauthier (1987), s. 174. 57

Gauthier (1987), s. 174–177.

13

utnyttjar den andre.58

”Utnyttja” förstås av Gauthier som att bättra den egna situationen

genom interaktion som försämrar någon annans situation. Vad som innebär att förbättra och

försämra bedöms genom att se till vad som skulle skett subjektets frånvaro. Att knuffa någon i

vattnet för att sedan låta denna drunkna ses som att försämra situationen, medan att låta bli att

rädda någon som själv fallit i inte försämrar situationen i jämförelse med vad som skulle skett

i subjektets frånvaro. Denna princip benämns som ”provisot”.59

För att illustrera vikten av provisot målar Gauthier upp ett scenario av ett samhälle bestående

av härskare och slavar där en medlem ur härskarklassen får en idé: om slavarna skulle gå med

på att fortsätta tjäna i utbyte mot att de befrias skulle de göra detta mer ivrigt och mer

produktivt än förut. Båda grupperna kan alltså dra nytta av ett samarbete. Slavarna går med på

förslaget, men det visar sig att när tvånget väl avlägsnas finns ingen anledning för dem att

hålla avtalet. Samarbetet var bara rationellt att acceptera under tvång.60

Gauthier menar att samarbete i sig ska vara rationellt och ge ömsesidig nytta för att kallas

samarbete.61

Tvång, eller hot om tvång, genererar oproduktiva överföringar och hindrar

maximerandet av en av parternas utilitet i den gemensamma strategin. Detta kan ske genom

att en del resurser avsätts till den andra parten utan kompensation eller att en del resurser

avsätts till skydd gentemot den andra parten. Båda modellerna är oproduktiva.62

Om hot som gör det rationellt att ändå gå med på den hotandes krav föreligger är detta inte

samarbete. Personen bör under sådana omständigheter inte frivilligt söka gemensamma

strategier då detta skulle vara en inbjudan till ytterligare tvång.63

För att samarbete ska vara rationellt måste alltså utgångspunkten enligt Gauthier begränsas av

provisot. En begränsad maximerare har även integrerat detta krav i sin person och är således

disponerad att inte bättra sin egen position på någon annans bekostnad.

Den Archemediska punkten

Gauthier menar att val i ett samarbete stämmer överens med val utifrån opartiskhet, även om

de inte ursprungligen fattas med opartiskhet som grund.64

58

Gauthier (1987), s. 200 & 201. 59

Gauthier (1987), s. 204 & 205. 60

Gauthier (1987), s. 190 & 191. 61

Gauthier (1987), s. 197 & 198. 62

Gauthier (1987), s. 197. 63

Gauthier (1987), s. 195.

14

Den gemensamma strategin har som syfte att optimera varje parts utilitet i ekvilibrium.

Utifrån detta introduceras en metod, den Archemediska punkten, för att avgöra huruvida ett

val är opartiskt.65

Individen ponerar här en situation där hon inte är medveten om sin identitet

eller de specifika preferenser hon har. Hon är dock medveten om att hon har specifika

preferenser och är en rationell individ som söker maximera sin utilitet utifrån dessa.66

De val

som görs utifrån den Archemediska punkten sker i linje med samarbetet och ska kunna

accepteras av alla begränsat maximerande individer inom detta.67

Detta uppnås genom att

individen väljer som om hon vore alla människor i samarbetet.68

Gauthier ställer detta i

kontrast till en beskrivning av Rawls ”slöja av okunnighet”, där individen väljer som om hon

hade möjlighet att vara varje individ.69

Från den Archemediska punkten söks således en form

av gemensam nämnare som kan accepteras till förmån för optimering enligt gemensamma

strategier.

Med bakgrund i detta skulle principer kunna väljas utifrån preferenser som alla i samarbetet

har, men kanske främst utifrån vad som möjliggör utilitetsmaximering utan att förutsätta

specifika preferenser.

64

Gauthier (1987), s. 150–153. 65

Gauthier (1987), s. 233–267 (kap. 8). 66

Gauthier (1987), s. 251–254. 67

Gauthier (1987), s. 255–267. 68

Gauthier (1987), s. 255. 69

Gauthier (1987), s. 245–255.

15

Gauthier och Audi

Gauthier identifierar rationalitet med utilitetsmaximering. Utilitet är måttet på individens

genomtänkta och koherenta preferenser, det vill säga individens intressen. Rationalitet

förutsätter inga specifika preferenser och ingen moral.

Utifrån teorier gällande begränsad maximering, provisot samt den Archemediska punkten kan

det för individen vara rationellt att acceptera vissa principer som begränsar hennes

utilitetsmaximerande beteende. Gauthier förstår verkligheten som en rad situationer liknande

”Fångarnas dilemma”; situationer där rationellt utilitetsmaximerande beteende inte genererar

optimala utfall, vilket i sin tur skapar behov av gemensamma strategier som lösning på

problemet. Gauthier menar emellertid att tillgång till dessa strategier kräver en disposition till

begränsat beteende. Individen måste välja mellan att begränsa sitt beteende eller ej, och det

valet ger i sin tur tillgång till olika strategier. I ”Fångarnas dilemma”-liknande situationer

kommer valet alltså inte stå mellan att begränsa eller inte begränsa sitt beteende; det valet har

redan fattats och är vad som avgör vilka strategier individen har att välja mellan. Den

begränsade maximeraren väljer konsekvent gemensamma strategier om den andra parten

förväntas välja detsamma (Gauthier förutsätter en partiell transparens gällande människors

avsikter) och den förväntade utiliteten inte understiger en viss gräns. Annars väljs en

individuell strategi.

Provisot reglerar utgångspunkten för samarbete och är alltså en förutsättning för begränsad

maximering. Gauthier menar att en utgångspunkt där en part utnyttjat den andra genom att

försämra dennas situation inte kommer vara rationellt acceptabel och inte generera en hållbar

gemensam strategi. En begränsad maximerare måste följaktligen integrera provisot och

konsekvent följa detta.

Den Archemediska punkten är en metod för att bestämma samhällets utformning inom

förståelsen av samhället som ett samarbete. Punkten förutsätter okunskap om individen som

intar positionens preferenser, men inte om dennas rationalitet. Individen väljer utifrån den

Archemediska punkten principer för samhället som kan accepteras av alla rationella individer

inom detta. Principerna måste därför vara utformade på ett sätt som främjar begränsad

maximering.

Hur väl svarar Gauthiers teori mot de principer som förespråkas av Audi? Jag kommer

bedöma varje princip utifrån den argumentation som presenterats av Gauthier. Alla delar

16

kommer inte vara primärt relevanta för varje princip, även om de till viss del bygger på

varandra.

Frihetsprincipen

Frihetsprincipen berör statens förhållande till medborgarna och kräver största möjliga frihet,

både för religiösa och sekulära individer, endast begränsad av en skadeprincip som innebär att

skada på människor, djur, miljö och egendom inte bör ske. För att principen ska kunna

accepteras måste båda delarna svara mot den teori som presenteras av Gauthier.

Då frihetsprincipen berör statens utformning bör den för att passa med Gauthiers teori kunna

nås utifrån den Archemediska punkten. Maximerande av frihet ska kunna accepteras av vilken

rationell person som helst, utan kännedom om identitet eller specifika preferenser.

Frihet kan ses som en grundförutsättning för utilitetsmaximering. Om en person inte är fri kan

hon inte heller agera utifrån sina preferenser och sedermera inte få möjlighet att maximera sin

utilitet. Det är alltså möjligt att acceptera Audis princip utifrån Gauthiers teori. Men är

principen den bäst tänkbara utifrån Gauthier? Det är möjligt att tänka sig en situation där

individens preferenser styrs av samhället i form av exempelvis indoktrinering. Individen

skulle kunna maximera sin utilitet då preferenserna är utformade för att passa samhället,

vilket inte skulle kräva frihet. I en välfungerande form av ett sådant samhälle skulle utiliteten

maximeras för alla individer. Detta skulle dock, vilket Gauthier invänder i en diskussion av

samhället i Aldous Huxleys Brave New World, vara att undertrycka individernas rationalitet

då preferenserna inte kan betraktas som genomtänkta.70

Detta innebär i sin tur att ett sådant

samhälle inte skulle kunna väljas från den Archemediska punkten.

Av tänkbara principer är maximerande av frihet den bäst tänkbara utifrån Gauthiers

argumentation.

Skadeprincipen bär vissa likheter med ”provisot” men är inte densamma då Audi går längre i

vad som innebär skada genom att inte begränsa detta till att enbart gälla människor. Audi

presenterar ingen definition av vad som skulle innebära skada, utan menar att (religiös) frihet

ska skyddas inom en rimlig tolkning av skadeprincipen. Vad som är en rimlig tolkning verkar

lämnas upp till någon form av allmän uppfattning vilket gör en absolut jämförelse med

Gauthier svår att fastställa.

70

Gauthier (1987), s. 323 & 324.

17

Även om tolkningen av skada på människor skulle gå utöver provisots gränser behöver detta

emellertid inte innebära att skadeprincipen inte kan accepteras utifrån Gauthiers teori. Det kan

till och med vara en styrka, då innehållet lämnas fritt för rationella individer att definiera. En

tolkning av beslut från den Archemediska punkten skulle kunna vara att inte låta en persons

frihet skada någon annan person, enligt den definition av skada som godtas av rationella

individer. Detta bär övertygelsekraft då det är de rationella individernas utilitetsmaximering

som står i fokus och ska främjas av skadeprincipen.

Audi anser att principen bör gälla skada på djur, miljö och egendom, även om detta inte har en

lika central roll i framställningen. Skada på egendom och vissa former av miljöskada kan även

de tolkas som indirekt skada på individer och passar alltså med Gauthiers teori. Men vad

gäller för miljöförstörning som inte visar sig förrän efter flera generationer eller som inte

påverkar människor? Och vad gäller för djur?

Gauthier menar att även framtida generationer kan ses som parter i samarbete. Visserligen bör

hänsyn endast tas mellan personer som interagerar, men Gauthier poängterar att generationer

inte avbyter varandra utan kontakt sinsemellan. Det är rationellt att ta hänsyn till alla parter i

samarbetet som är samhället och därför även till kommande generationer då dessa betraktas

som indirekta samarbetspartners via andra människor. Att undvika miljöskada som kommer

påverka dem negativt är alltså rimligt.

Värde enligt Gauthier är subjektivt och identifieras med utilitet. Miljö eller naturlig mångfald

har alltså inget värde i sig och kan därför inte skyddas av den anledningen.

Skada på djur täcks till viss del in under miljö och egendom, men inte fullt ut. Djur ses inte

som samarbetspartners och får inte heller skydd därigenom. Människor kan visserligen ha

känslor för djur, men detta kan inte förutsättas.

Frihetsprincipen kan alltså accepteras utifrån Gauthiers teori, givet en viss utformning av

skadeprincipen. Skada på djur samt vissa former av negativ miljöpåverkan kan inte för

Gauthier äga det starka skydd som det får i skadeprincipen, men då detta inte är Audis

huvudsakliga poäng är teorierna ändå nog kompatibla.

Jämlikhetsprincipen

Jämlikhetprincipen innebär att ingen religion bör äga en principiellt gynnad ställning i staten.

Audis utgångspunkt är liberala demokratier som äger en viss pluralism. Det går alltså inte att

18

anta att konsensus gällande en religion eller trosövertygelse är fallet. Audi tar även upp frågan

om gemensamma element som skulle kunna accepteras, men avvisar detta på grund av att det

gemensamma elementet inte nödvändigtvis har samma roll och vikt inom olika övertygelser.

Kan jämlikhetprincipen accepteras av en rationell individ? Om man förutsätter att ”gynna”

innebär att gynna framför någon annan bryter detta mot provisot, alltså själva grunden för

samarbete. Att gynna innebär att någon får en fördel, och en fördel måste stå i relation till

någon som inte får samma fördel (annars är det ingen fördel) vilket innebär att tolkningen är

rimlig.

Beslut utifrån den Archemediska punkten innebär att ingen kännedom om enskilda

preferenser föreligger. Statens utformning ska vara den som ger individer möjlighet att

maximera utilitet oberoende av vilka preferenser individerna har. Att gynna en specifik

religion blir att bortse från denna opartiskhet. Audis princip är alltså både godtagbar och

rimlig utifrån Gauthiers teori.

Neutralitetsprincipen

Neutralitetsprincipen kräver att staten är neutral gentemot olika övertygelser (förutsatt att de

inte kan ses som skadliga enligt skadeprincipen). Principen kräver neutralitet i det att ingen

trosövertygelse, sekulära trosövertygelser inräknade, hålls för bättre eller mer självklar inom

någon institution.

Kravet innebär inte endast en viss strukturell utformning utan ställer även högre krav på de

verksamma inom staten än de två övriga av statens principer gör. En lärare bör exempelvis

inte hävda att naturvetenskapliga upptäckter gör det orimligt att anta existensen av en gud,

oavsett personlig övertygelse i frågan. Individen måste alltså inte bara acceptera en neutral

utformning av staten, utan även finna det rationellt att följa utformningen på individuell nivå.

Neutraliteten i sig kan prövas mot den Archemediska punkten. Skulle en individ utan

kännedom om identitet eller preferenser acceptera principen? Staten kan ses som ägande av en

viss auktoritet. Samhället, beskriver Gauthier, är inte bara till för individen utan föregår också

denna och formar i viss mån den person hon kommer att bli.71

Icke-neutralitet öppnar för

möjlighet till obefogad (i det att det som princip inte har som syfte att främja

utilitetsmaximering) inverkan på utforman av individens preferenser, och inverkar alltså

71

Gauthier (1987), s. 265.

19

negativt på individens rationella preferenser. Neutralitet är alltså att föredra utifrån Gauthiers

position.

Disposition till begränsning ger enskilda individer, såsom lärare, skäl att följa den valda

neutraliteten. En begränsad maximerare måste enligt Gauthier fullfölja gemensamma

strategier för att även i fortsättningen få möjlighet att optimera utilitet utifrån gemensamma

strategier.

Sekulär grund

Principen om sekulär grund utgör dels ett krav på att inte lättvindigt förespråka lagförslag

(eller likande) som begränsar frihet och dels kriterier för de fall där begränsning av frihet kan

anses berättigat. Båda delarna måste prövas mot Gauthiers teori.

Frihet kan, som konstaterat under frihetsprincipen, ses som en grundförutsättning för

utilitetsmaximering. Kravet att inte förespråka sådant som begränsar frihet utgör därmed ett

krav på individen som disponerad till begränsning att acceptera det val som fattats utifrån den

Archemediska punkten. Att avvika från den gemensamma strategin som principen är ett

resultat av blir att överge sin disposition till begränsning, med de suboptimala utfall som

enligt Gauthier kommer resultera då utfall enligt gemensamma strategier inte längre blir

tillgängliga. Utifrån detta blir det rationellt för individen att acceptera den första delen av

sekulär grund.

Som diskuterat under frihetsprincipen kan risk för skada enligt skadeprincipen vara skäl att

begränsa frihet. Frågan uppstår dock huruvida det är rationellt att acceptera att endast använda

sekulära skäl i begränsande av frihet.

Sekulära skäl enligt Audi är sådana som inte förutsätter en gud, eller vilar på annan enbart

religiös grund. Kravet kan tolkas på två sätt: att skälen till begränsning ska kunna förstås av

alla i samarbetet, oavsett religiös tillhörighet, eller att de inte ska vila på en

verklighetsförståelse som inte delas av de vars frihet begränsas.

För att den första tolkningen ska gälla måste någon form av anledning till varför religiösa skäl

inte kan förstås av icke-religiösa eller troende av en annan inriktning framföras. Detta är inte

ett uppenbart sant konstaterande, även om det inte skulle vara ett alltför kontroversiellt sådant.

Huruvida religiösa skäl inte kan förstås är dock inte relevant för Gauthier, då det är de

faktiska förutsättningarna för utilitetsmaximering som är det viktiga. Att frihet begränsas av

20

religiösa skäl är inte av huvudsaklig vikt om detta är berättigat i ett samarbete och är det val

som skulle nås utifrån den Archemediska punkten. Sekulära skäl måste alltså inte kunna

framföras om rösten skulle berättigas från den Archemediska punkten, även om det i min

mening är troligt att sådana beslut i ett pluralistiskt samhälle kommer vara av sekulär natur.

Den andra tolkningen kan dock utgöra en rimlig begränsning och är också i linje med den

tolkning jag tror gör Audi mest rättvisa. Enligt den här tolkningen kommer begränsningen

betraktas som obefogad om inte den verklighetsförståelse som begränsningen vilar på delas av

de människor som berörs. Detta bryter mot provisot då människor upplever sig försatta i en

sämre situation än de befann sig i tidigare och kan inte heller ses som ett resultat av en

gemensam strategi då en rationell individ som inte delar övertygelsen inte skulle välja

begränsningen för sig själva. Kravet på att sekulära skäl ska kunna framföras blir därmed ett

test på huruvida begränsningen går att förstå utifrån olika verklighetsbilder, det vill säga att

begränsningen inte förutsätter något om de individer vars frihet begränsas, och innebär ett

rimligt krav på individen utifrån den Archemediska punkten.

Utifrån den Archemediska punkten blir alltså principen ett rimligt val och disposition till

begränsning innebär att individen är rationell i fullföljandet av den.

21

Hållbarhetsprövning

I diskussionen ovan har det visats att Audis principer är rimliga utifrån Gauthiers teori. För att

Gauthiers teori ska vara användbar i mitt syfte att nå Audis principer utifrån en teori som inte

förutsätter etisk realism måste emellertid Gauthiers argument vara hållbara i sig. Jag kommer

därför pröva de argument som är relevanta för principerna. Den Archemediska punkten

kommer dock inte prövas då denna är en metod och alltså inte utgör ett argument i sig.

Gemensam strategi

Rationaliteten i att söka optimering enligt gemensamma strategier är en viktig punkt; både för

Gauthiers syfte och för syftet i uppsatsen. Punkten utgör dels en grundförutsättning för

accepterandet av Audis principer, då dessa utifrån Gauthier förstås som del i ett storskaligt

samarbete, och utgör dessutom en premiss i ”Disposition till begränsning” vilket i sin tur

anknyter till flera av principerna. Tesens hållbarhet är därför en viktig aspekt i uppsatsens

syfte.

Argumentet

Premiss 1 Rationalitet och rationella val är strävan att maximera utilitet72

Argument 1 I maximerande av utilitet måste ekvilibrium, det vill säga optimering av den

egna utiliteten givet andras rationella val, eftersträvas73

Premiss 3 Ekvilibrium genererar i vissa fall suboptimala utfall74

Argument 2 En gemensam strategi kan generera optimala utfall75

Slutsats 1 Det är rationellt att söka optimering i gemensamma strategier framför

optimering enligt individuella strategier när den senare genererar suboptimala

utfall76

Premiss 1 är Gauthiers utgångspunkt, på vilken Morals by Agreement vilar. Premissen utgörs

av en definition av rationalitet som motiveras genom att vara vedertagen samt mindre

anspråksfull än en universalistisk definition.

72

Gauthier (1987), s. 22. 73

Gauthier (1987), s. 65–78. 74

Gauthier (1987), s. 78–82. 75

Gauthier (1987), s. 117& 118. 76

Gauthier (1987), s. 60–82 (kap. 3) & s. 117 & 118.

22

Innehållet i definitionen stämmer med ordboksdefinitionen som återfinns i

Nationalencyklopedin77

vilket bekräftar vedertagenheten. Detta gör den till en rimlig

utgångspunkt. Att den är vedertagen bekräftar visserligen inte sanningsvärde, men innebär att

det inte är en orimlig startpunkt för Gauthiers teori.

En universalistisk definition kan anses vara mer anspråksfull då den går utöver

ordboksdefinitionen. Detta avfärdar inte definitionen, men gör att denna måste motiveras

ytterligare för att kunna accepteras. Det är möjligt att det finns andra definitioner som inte är

mer anspråksfulla men som inte tas upp av Gauthier. Jag kan dock inte finna någon sådan

vilket stärker Gauthiers premiss.

Argument 1 är ett påstående om rationella val. I val som ömsesidigt påverkas av andra

människors val blir det rationella för mig det som optimerar min utilitet utan att förutsätta att

någon annans utilitet inte optimeras. Detta för att inte förutsätta att andra agerar irrationellt.

Ett exempel för att illustrera situationen är ett scenario där jag vill ha en glass, och mina val är

att antingen få en glass av dig, att köpa en egen glass eller att bli utan. Att få din glass skulle

maximera min utilitet då jag slipper betala, men det förutsätter att du agerar irrationellt och

ger mig glassen (som du köpt och vill äta själv). Istället för att vänta på att du ska ge mig

glassen (medan kiosken stänger) bör jag för att vara rationell välja det optimala, det vill säga

att köpa min egen glass. Det är enligt Gauthier inte rationellt att anta att någon annan kommer

agera irrationellt.

Det är viktigt att notera att Gauthiers argument inte berör verkliga förhållanden; han hävdar

alltså inte att ingen någonsin agerar irrationellt. Det som beskrivs är ett fiktivt förstadium till

verkligheten, vilket gör Gauthiers argument rimligt då det är mer sanningsenligt att anta att

människor alltid agerar rationellt i opposition till att de alltid agerar irrationellt. Detta innebär

dock att argumentet försvagas då det inte berör andra möjligheter utöver de presenterade

antingen-eller-alternativen. Ett rationellt alternativ givet verkliga situationer skulle också

kunna vara att övertyga dig att agera irrationellt och ge mig glassen. Detta innebär inte att

Gauthiers argument bör förkastas, men gör det mindre starkt.

Premiss 3 bygger vidare på Argument 1 och hävdar att optimering som underställt

utilitetsmaximering enligt individuella strategier (vilket är de enda som hittills presenterats)

kan generera suboptimala utfall. Ett exempel som presenteras är ”Fångarnas dilemma”, ett

77

NE (2013), ”Rationalitet”.

23

annat är kapprustning som den som ägde rum under kalla kriget.78

Om du antar att alla

inblandade söker maximera den egna utiliteten och du genom att välja det optimala utfallet för

alla löper risken att någon annan istället för att också optimera väljer att maximera sin utilitet

på din bekostnad, som fallet i ”Fångarnas dilemma”, kommer därför val generera suboptimala

utfall då det optimala inte blir rationellt att välja.

Även här beskriver Gauthier fiktiva förhållanden och premissen kan därmed utsättas för

samma kritik som Argument 1. Exemplen som ställs upp av Gauthier är dock korrekta i sig

själva, de är koherenta, och paralleller till verkligheten kan dras vilket också sker med

exemplet kapprustning under kalla kriget.

Premissen stämmer alltså givet den modell Gauthier själv sätter upp utifrån den fiktiva

verkligheten. Situationer kan tänkas där ekvilibrium genererar suboptimala utfall givet

utilitetsmaximerande beteende.

Argument 2 påstår att gemensamma strategier löser det problem som uppstår i Premiss 3. En

gemensam strategi som beskriven av Gauthier sätter optimering framför utilitetsmaximering i

det att det är den gemensamma utiliteten som maximeras (i enlighet med samarbetets

utformning) och inte den individuella. Detta upphäver den diskrepans mellan optimering och

utilitetsmaximering som Gauthier visar på, och som här ses under Premiss 3. Gauthier framför

inga argument för att faktiskt fullfölja de gemensamma strategierna, det kommer senare, men

menar att de i teorin kommer generera optimala utfall.

Gauthiers lösning är en rimlig sådan givet de exempel som målas upp, såsom ”Fångarnas

dilemma”. Andra lösningar kan tänkas, exempelvis att varje individ intresserar sig för den

andra partens intressen, men detta kan inte förutsättas utifrån Gauthiers syfte.

Givet premissernas och argumentens rimlighet följer slutsatsen från dessa. Gauthier baserar

sitt resonemang på en fiktiv verklighet, med de fördelar och nackdelar som följer på detta.

Gauthier behöver inte förutsätta några känslomässiga band eller etiska övertygelser i sin

argumentation vilket är viktigt för hans syfte, men de situationer som målas upp riskerar att

hamna långt ifrån verkligheten då andra möjliga lösningar bortses ifrån.

78

Gauthier (1987), s. 79–82.

24

Partiell transparens

Partiell transparens är inget eget argument utan utgör en premiss i kommande argument.

Premissen kan dock vara problematisk och behöver därför avhandlas under en separat rubrik.

Gauthiers kommande argumentation vilar ursprungligen på en uppfattning om transparens; att

alla har full tillgång till individers avsikter och dess förändringar. Gauthier är dock medveten

om att detta inte stämmer överrens med verkligheten och introducerar därför begreppet

partiell transparens som innebär att människor varken är helt transparenta eller helt förtäckta

i sina avsikter. Det är alltså omöjligt att ha tillgång till en persons alla avsikter, men svårt att

dölja dem helt i alla avseenden.

Det är befogat att anta att människor varken är helt genomskinliga eller kan dölja sina avsikter

helt. Kroppsspråk och andra människors upplevelser av interaktion med personen i fråga kan

vara indikationer på hur denna agerar och kommer agera inom ett samarbete. Så långt är

antagandet rimligt. Det möter dock vissa problem i och med Gauthiers användning.

För det första följer inte från antagandet om partiell transparens att rättframt maximerande

individer kommer kännas igen inom alla situationer och mellan olika kontexter. Det är svårt

att se hur exempelvis (oupptäckt) smitande från att betala skatt skulle påverka samarbete inom

en arbetsgrupp på jobbet, eller hur avvikandet från samarbetet på arbetsplatsen skulle påverka

samarbete i ordnande av en släktträff flera mil från arbetsplatsen. Att avvika från samarbete

skulle därför kunna vara möjligt givet att det sker under passande omständigheter.

För det andra uppstår problem i och med frågan om hur antalet begränsade maximerare som

kan samarbeta med varandra uppnås. Gauthier genomför vissa beräkningar som, om man

bortser från den första problematiken, visar på att de argument som framförts trots den

partiella transparensen (men givet den utformning den fått av Gauthier) ändå är valida.

Beräkningarna är så vitt jag kan bedöma korrekt utförda och visar att samarbete är berättigat

givet att antalet begränsade maximerare överstiger ett visst antal. Understiger de detta antal

kommer det alltså inte vara rationellt att disponera sig till begränsning då risken att utnyttjas

av en rättfram maximerare (som endast känns igen i vissa fall) blir för stor. Om inte ett stort

antal individer gemensamt övergår till att begränsa sitt beteende, eller agerar irrationellt under

en period genom att begränsa beteendet trots att riskerna är för stora, får det som konsekvens

att antalet inte kan uppnås på enbart rationell väg.

25

För det tredje argumenterar Gauthier som om graden av transparens är konstant och

oproblematisk; en rättframt respektive begränsat maximerande person kommer ibland och

ibland inte kännas igen. När och hur detta sker avhandlas inte. Det skulle dock kunna vara så

att graden av transparens påverkas av andra faktorer, såsom exempelvis graden av säkerhet i

samhället. Lever jag i ett samhälle där jag inte förväntar mig att någon kommer stjäla min

väska är sannolikheten mindre att jag identifierar personen som rör sig mot mig som en

väskryckare. Om graden av transparens i enlighet med detta minskar då antalet begränsade

maximerare (och säkerheten i samhället) ökar, vilket också skulle öka säkerheten i att

disponera sig till begränsad maximering, ökar också möjligheten att maximera utilitet utifrån

en individuell strategi genom att utnyttja en begränsad maximerare. Ju fler begränsade

maximerare i samhället, desto större blir sannolikheten att kunna maximera utilitet enligt

individuella strategier. Detta skulle dock i slutändan leda till att antalet begränsade

maximerare minskar i samhället, då Gauthiers argumentation inte indikerar att dispositionen

måste vara bindande om detta inte förväntas generera tillräckligt god utilitet. Om detta skulle

stämma måste antalet begränsade maximerare inte bara överstiga en viss gräns utan även

understiga den, vilket kräver att vissa personer inte söker maximera utilitet via en gemensam

strategi. Detta undergräver Gauthiers argument.

Det finns ytterligare ett problem med Gauthiers argumentation i antagandet att valet till

disposition måste vara bestående. Gauthier argumenterar såsom att dispositionen till

begränsning kommer vara synlig för alla, men i införandet av partiell transparens missar han

problemet att individer i och med detta skulle kunna bryta dispositionen om de kan undgå

upptäckt. Inga argument framförs för att styrka att en person som valt att disponera sig till

begränsning inte kan följa en individuell strategi om hon kan komma undan med detta. Om

man antar att den partiella transparensen inte är lika stark som Gauthier vill hävda innebär

detta att en person kan komma undan med rättframt utilitetsmaximerande beteende i vissa

situationer utan att riskera frukterna av samarbete i andra.

Antagandet om partiell transparens är problematiskt och skadar därmed de argument där det

utgör en premiss.

Disposition till begränsning

Att anta disposition till begränsning innebär att individen integrerar kraven för samarbete.

Detta innebär att provisot (som kommer diskuteras senare) accepteras, samt att individen inte

bara accepterar utan även fullföljer den valda gemensamma strategin samt söker

26

gemensamma strategier framför individuella. Detta är en viktig punkt i uppsatsens syfte

eftersom den dels anknyter till Audis principer samt utgör en förutsättning för att principerna

faktiskt kommer följas utifrån Gauthiers teori. Utan att acceptera disposition till begränsning

(eller motsvarande, vilket sker hos Audi med etisk realism) kan det visserligen vara möjligt att

acceptera principerna, men inte självklart att följa dem.

Argumentet

Premiss 1 Samarbete genom att söka optimering i gemensamma strategier är rationellt

Argument 1 Det är endast rationellt att samarbeta med de man förväntar sig kommer göra

likadant79

Premiss 2 Andra människor antas också vara rationella80

Premiss 3 Människor är partiellt transparenta81

Slutsats 1 För att få möjlighet till samarbete måste man disponera sig till samarbete82

Den första premissen avhandlas under rubriken ”Gemensam strategi” och är rimlig i enlighet

med det resonemang som förs där. Gemensamma strategier kommer dessutom implicit enligt

denna premiss generera utfall som inte är möjliga enligt en individuell strategi, vilket gör dem

rationella att eftersträva.

Argument 1 påstår att det endast är rationellt att samarbeta med likasinnade. Argumentet

övertygar i sig själv givet de scenarion som Gauthier målar upp; att samarbeta med någon som

kommer avvika från den gemensamma strategin (och utnyttja dig) är inte ett maximerande

eller optimerande val, eller rationellt enligt ekvilibrium. Argumentet är alltså rimligt.

Premiss 2 har också avhandlats under en tidigare rubrik och utgör en förutsättning för

gemensamma strategier. Premissen är rimlig enligt den modell som Gauthier målar upp, men

är inte självklar. Det är dock mer rimligt att anta och basera sitt agerande på att andra kommer

agera rationellt än antagande om det motsatta.

Premiss 3 innebär att partiell transparens antas. Människor är enligt Gauthier varken

genomskinliga eller förtäckta i sina avsikter. Huruvida en person kommer fullfölja en

79

Gauthier (1987), s. 169. 80

Gauthier (1987), s. 61. 81

Gauthier (1987), s. 174. 82

Gauthier (1987), s. 170

27

gemensam strategi eller avvika (och utnyttja sin samarbetspartner) kan upptäckas, men inte

alltid. Premissen diskuteras mer ingående under rubriken ”Partiell transparens”, men det kan

ändå konstateras att idén äger vissa svagheter som undergräver Gauthiers resonemang.

Bortsett från de svagheter som premisserna har följer slutsatsen från dessa och argumenten.

Resonemanget är sammanhängande. Problemen med partiell transparens undergräver dock

konceptet om disposition till begränsning; även om det kan vara giltigt i många fall, som för

agerande inom samma kontext med samma grupp människor, tror jag att Gauthier är för

optimistisk i sitt försök att få individen av enbart rationella skäl att acceptera en konsekvent

disposition till begränsning.

Provisot

Provisot är del i dispositionen till begränsning då det är en aspekt som enligt Gauthier ska

integreras. Argument för provisot förs inte fram under rubriken (varken här eller hos

Gauthier) utan antas vara giltigt för att diskuteras senare.

Provisot innebär att utgångspunkten för samarbete regleras för att vara den punkt som nås

utan att någon av parterna utnyttjar den andre. Idén är dels direkt relevant för vissa av Audis

principer och dels för samarbetets utformning, och alltså indirekt för principerna. I jämförelse

med beslut utifrån den Archemediska punkten menar Gauthier att provisot måste accepteras

för att samarbete (och val från den Archemediska punkten) ska kunna ske över huvud taget

bland rationella individer, utan att anta något om innehållet i dessas preferenser.83

Argumentet

Premiss 1 Det är rationellt att disponera sig till samarbete

Argument 1 Det är inte rationellt att samarbeta om samarbetet bryter mot provisot84

Premiss 2 Andra människor är också rationella85

Premiss 3 Människor är partiellt transparenta86

Slutsats 1 Det är rationellt att disponera sig till att följa provisot87

83

Gauthier (1987), s. 192. 84

Gauthier (1987), s. 195. 85

Gauthier (1987), s. 61. 86

Gauthier (1987), s. 174. 87

Gauthier (1987), s. 192.

28

Premiss 1 har diskuterats under rubriken ovan och undergrävs av partiell transparens. Jag

kommer dock i prövningen av provisot bortse från detta för att bedöma övriga

premisser/argument.

Argument 1 berör på sätt och vis grunden i provisot. För att en rationell person som söker

samarbeta ska acceptera provisot måste det visas att samarbete inte är rationellt utan provisot.

Argumentets rimlighet beror på den definition av samarbete som antas. Det är fullt möjligt att

tvinga någon att samarbeta om innebörden av samarbete endast är att sträva efter ett mål

tillsammans. Att det faktum att den ena parten strävar efter målet på grund av att den andre

försatt den i en situation där detta krävs blir inte relevant.

Gauthier antar emellertid att samarbetet i sig ska vara rationellt och ge ömsesidig nytta för att

kallas samarbete. Det är inte rationellt att göra överföringar som kostar mer i utilitet än de ger,

vilket innebär att samarbete som bygger på en sådan grund inte är rationellt och inte kan

kallas samarbete.88

Utifrån denna innebörd av begreppet är Gauthiers argument rimligt. Ett samarbete som

baseras på överföring som kostar mer i utilitet än det ger är inte rationellt i ett samarbete för

ömsesidig nytta. Det kan vara rationellt att följa så länge tvång föreligger, men det är inte

samarbete i Gauthiers mening.

Gauthier menar också att tvång i sig är kostsamt och inte kommer vara rationellt att

genomföra då det kan kräva icke-rationella handlingar.89

Att hota att spränga flygplanet man

reser i kan ge önskat resultat (exempelvis en ny destination) men kommer fordra irrationellt

agerande om kravet inte efterlevs.

Att tvång kan vara kostsamt kan visserligen stämma, men det behöver inte innebära att det

inte är rationellt om man har de medel som krävs för att konstant uppehålla tvång, under alla

situationer. För dessa personer kommer accepterande av provisot inte vara rationellt; det

behövs inte då samarbete i Gauthiers mening inte är nödvändigt för dem. Gauthiers argument

håller inte fullt, men är rimligt för många (som inte besitter efterfrågade medel).

Gällande irrationella handlingar är det visserligen irrationellt att spränga planet man befinner

sig i (om man inte har en stark preferens för detta), men inte nödvändigtvis irrationellt att

övertyga övriga passagerare om den egna irrationaliteten. En viss transparens kommer behöva

88

Gauthier (1987), s. 197 & 198. 89

Gauthier (1987), s. 199 & 200.

29

förutsättas även här, och som visat är detta element hos Gauthier problematiskt. Detta utgör

dock inga större problem i Gauthiers teori, då det i min mening endast är under sällsynta fall

utilitetsmaximering är beroende av en disposition att, i alla fall till synes, genomföra

irrationella handlingar.

Premiss 2 och 3 har diskuterats under tidigare rubriker. De är båda problematiska, men givet

att de (liksom övriga premisser/argument) håller, håller också slutsatsen. Om människor är

partiellt transparenta riskerar en disposition att inte följa provisot att uppdagas. Rationella

människor kommer då inte söka samarbete, då det inte är rationellt att samarbeta med en

sådan person.

Reflektioner

I hållbarhetsprövningen visas att alla Gauthiers argument i sig är koherenta. De hänger ihop

inbördes, givet att premisserna och argumenten som leder till slutsatserna är rimliga.

Vissa premisser/argument är dock inte tillräckligt starka för att Gauthiers teori ska vara

oomtvistlig. De svaga delarna är främst partiell transparens, men även den antingen-eller-syn

som finns gällande delar såsom antagandet att andra människor är rationella är något

problematisk. Den senare utgör dock inget större problem för Gauthier utan är endast en

svaghet i att andra områden inte undersöks nog.

Partiell transparens är del i alla presenterade argument utöver ”Gemensam strategi”, vilket gör

att nästan alla argument berörs av svagheten i idén. Frågan blir utifrån detta om svagheten i

den partiella transparensen innebär att Gauthiers koppling till principerna försvagas.

Svagheten innebär inte att samarbete i sig blir irrationellt, då argumentet gällande detta inte

förutsätter partiell transparens. Problemen uppstår istället i fullföljandet av de gemensamma

strategierna. Ser man till Audis principer blir alltså frihetsprincipen och jämlikhetsprincipen

fortfarande rationella att välja, då dessa inte vilar på en disposition till begräsning.

Neutralitetsprincipen i form av val för statens utformning blir också rationellt berättigad, men

kravet på individerna som verkar inom staten försvagas. Innebär detta att principen inte

kommer efterlevas? Det måste observeras att svaghet i partiell transparens inte innebär att

människor blir helt förtäckta i sina avsikter. Att avvika från den gemensamma strategin i sin

roll som exempelvis lärare kan undgå upptäckt om det görs på ”rätt” sätt, men detta innebär

inte att sådana tillfällen kommer ges ofta. Det kan i många fall vara rationellt för individen att

30

följa neutralitetsprincipen, även om vissa avsteg kan ske. Detta äventyrar i min mening dock

inte principen i sig, då roller i offentliga institutioner sällan ges möjlighet att verka i det

fördolda.

Principen om sekulär grund löper samma risk som neutralitetsprincipen. Principen skulle vara

rationell att acceptera, men om individen har möjlighet att komma undan med en

frihetsbegränsande röst som möjliggör individuell preferensuppfyllnad finns inga

grundläggande rationella skäl för individen att avstå.

Vikten detta har för principerna beror på de preferenser som individer har. Principerna är

fortfarande rationella att acceptera enligt Gauthiers teori. Vissa individer kan dock finna skäl

att avvika från de gemensamma strategierna, vilket inte blir irrationellt agerande om detta är i

linje med utilitetsmaximering.

Vilka konsekvenser medför detta för principen som sådan? Audis beskrivning av principen

om sekulär grund innebär att en person har en rätt att avvika från principen, men att hon inte

bör göra så. Att en individ som beskriven av Gauthier kan finna skäl att agera i motsats till

kraven från principen är alltså visserligen inte rekommenderat, men Audis sammantagna teori

vilar inte heller på att principen alltid följs av alla i samhället. I brytandet mot denna princip

omintetgörs alltså inte Gauthiers i övrigt starka koppling till Audis teori.

31

Avslutning

I inledningen av uppsatsen ställde jag frågorna om det skulle vara möjligt att anta Audis

principer utifrån en teori som inte förutsätter existensen av etiska sanningar och vidare om

Gauthiers kontraktsteori skulle vara en hållbar modell för detta syfte. Svaren på dessa frågor

blir ”ja”, med vissa restriktioner gällande hållbarheten i Gauthiers teori.

Gauthier tar avstamp i ett rationalitetsbegrepp där rationalitet identifieras med strävan att

maximera utilitet givet preferenser. Utifrån detta utvecklas en teori som bygger på vikten av

samarbete för optimering av utilitet, samt regler som måste gälla och integreras i den egna

personen för att samarbete överhuvudtaget ska vara möjligt. Även en metod introduceras för

att finna principer att styra det storskaliga samarbete som samhället beskrivs som. Det är mot

denna teori som Audis fyra principer prövats och funnits giltiga. Det är alltså möjligt, enligt

den utformning av en rationell individ som presenteras av Gauthier, att acceptera och

efterfölja Audis principer utan antagande om etisk realism.

Jag ville dock också se om Gauthiers teori skulle vara en hållbar teori för mitt syfte. Här

uppstod vissa problem med en del i modellen: partiell transparens. Gauthier är i min mening

alltför optimistisk i antagandet att en person inte skulle kunna göra beräknande val och avvika

från den gemensamma strategin under omständigheter då detta inte förväntas upptäckas av

övriga i samhället, (och som följaktligen inte förstör intrycket av individens disposition till

begränsning). Detta betyder inte att rationella individer inte accepterar Audis principer, men

efterföljandet av desamma äventyras, vilket utgör ett problem i den av Audis principer som

tydligast kräver individuellt efterföljande, nämligen principen om sekulär grund.

Problemen med den partiella transparensen innebär dock inte att individen alltid kommer vara

rationellt berättigad att avvika från principen, eller att detta alltid kommer gå obemärkt förbi.

Audis princip tillför något med varje person som efterföljer den och inte endast med ett totalt

antal. Det är visserligen önskvärt att så många som möjligt agerar utifrån principen, men att

ett fåtal personer kan avvika utan upptäckt utgör inget större problem för Audis principer på

ett övergripande plan.

Det är också möjligt (och i min mening troligt) att individer kommer finna andra skäl att följa

principer som främjar samarbete än de som är i linje med strikt egenintresse, även om detta

inte kan förutsättas i Gauthiers teori. Människan är trots allt en social varelse och det är min

övertygelse att många individers preferenser ligger i linje med andra människors. Om vissa

32

personer finner det rationellt att efterfölja principen om sekulär grund utifrån detta styrker det

ytterligare Audis princip. En undersökning av vikten av människans faktiska preferenser på

efterföljandet av Audis principer skulle därför vara en intressant fortsättning på denna

uppsats.

Ett jakande svar på frågan i det övergripande syftet är ett viktigt sådant. Det stärker Audis

teori då denna ämnar vara gällande för både stat och medborgare, med de olika föreställningar

om rätt och fel som finns för dessa. Det kan också på ett litet hörn visa en möjlighet för olika

trosövertygelser att samexistera inom ett samhällssystem. I dagens konfliktfyllda värld, och

med tanke på de konflikter som rått inom länder tidigare, är detta betydelsefullt, om än inte

för att lösa konflikterna så för att bevara hoppet om att allmänt accepterbara lösningar faktiskt

är möjliga.

33

Litteratur

Aringberg-Laanatza, Marianne

(2013). ”Arabiska våren” i Nationalencyklopedin (http://www.ne.se/). URL:

http://www.ne.se/arabiska-v%C3%A5ren. Hämtad 2013-12-02.

Audi, Robert

(2011). Democratic Authority and the Separation of Church and State. Oxford University

Press, New York.

Cudd, Ann

(2013). “Contractarianism” i Edward N. Zalta (red.) Stanford Encyclopedia of Philosophy

(http://plato.stanford.edu/). URL: http://plato.stanford.edu/entries/contractarianism/. Hämtad

2013-12-02.

Gauthier, David

(1987). Morals by Agreement. Oxford University Press, New York.

Grenholm, Carl-Henric

(2006). Att tolka religion – metoder för teologisk forskning. Studentlitteratur, Lund.

NE

(2013). ”Rationalitet” i Nationalencyklopedin (http://www.ne.se/). URL:

http://www.ne.se/lang/rationalitet. Hämtad 2014-01-07.