1

KUNGLIGA BALETTEN

SPRING´15

Dansverk i en akt

MUSIK Johannes Brahms, Ballader op.10 för pianoKOREOGRAFI OCH SCENOGRAFI Roy Assaf

KOSTYM Roy Assaf och Elsie-Britt LindströmLJUS Erik Berglund

PIANO Roland Pöntinen

KUNGLIGA BALETTENBALETTCHEF Johannes Öhman

HUVUDANSVARIG REPETITÖR Hlin Hjalmarsdottir/Satoshi KudoMASKÖRER Ingunn Schumann-Mosand och Robin Davidsson

INSPICIENT Eric AlmPRODUCENT Ann-Christin Danhammar

MEDVERKANDEMariko Kida

Hokuto KodamaRoland Pöntinen

Speltid ca 25 minuter. Urpremiär på Kungliga Operan 20 februari 2015.

Biogra� er över det konstnärliga teamet och medverkande � nns på www.operan.seDekor, kostym och mask är tillverkade vid Kungliga Operans

ateljéer i Gäddviken och i operahuset.

BALLADER

Mariko Kida

Hokuto Kodama

KÄRA PUBLIK!Välkommen till dansföreställningen Spring ´15 med två nya verk koreograferade direkt för Kungliga Balettens dansare.

Som balettchef känns det roligt att ge plats och chansen åt nya begåvade koreografer. Just Roy Assaf tillhör den kategorin.Fri från regler och konventioner i allt han gör har Roy Assaf valt att skapa en duett till musik av Johannes Brahms och med Roland Pöntinen vid � ygeln.

Johan Inger, numera eftertraktad koreograf vid de stora scenerna runtom i Europa, utmanar med en helt ny version av Igor Stravinskijs Våro� er.

För Kungliga Baletten är det dessutom fantastiskt att för första gången samarbeta med Hovkapellets chefdirigent Lawrence Rennes.

Välkommen!Johannes ÖhmanBALETTCHEF

54

Efter att ha fullgjort militärtjänsten brukade jag gå till en skiva� är varannan vecka och plocka upp en ny skiva. En av de första jag köpte innehöll Johannes Brahms Ballader. Jag valde den på grund av omslaget – jag hade ingen aning om vem Brahms var. På omslaget syns pianisten Glenn Gould, lutande tankfullt över � ygelns tangentbord.

Jag blev otroligt förtjust i musiken och har burit den med mig ända sedan dess. Jag har alltid velat skapa ett dansverk med den som utgångspunkt. Duetten ni ser ikväll är förverkligandet av min önskan: en duett som utforskar dialogen mellan ett älskande par.

Roy AssafKOREOGRAF

BAKGRUND till BALLADER

76

Stockholm är ett böljande snö-landskap när jag trä� ar israe-liske koreografen Roy Assaf. Han kastar en blick ut genom fönstret och skrattar mjukt:‘Den får mig att tänka på mina

barn – de älskar snö! När det snöade senast hemma hos oss så kom det bara några små � ingor… ändå tog vi bilen och körde upp i bergen för att fånga ögonblick-et.’ Hemma i Israel är det 25 grader varmt och sommar. Sverige innebär ett avbrott i rutinen. Spänning.

Det är första gången Assaf koreograferar på Kungliga Operan – och egentligen är det hans första egna verk på en stor institution. Efter � era år som assistent till Emmanuel Gat valde han 2010 att bli sin egen, och utnämndes snabbt till ett nytt, stort stjärn-skott. Men det är en stjärna med integritet, som inte söker kritikernas uppskattning i första hand, utan sin egen. Så har han också kommit över sitt första intryck av Operans massiva, guldornamenterade kropp och � yttat in i den.

‘Det känns väldigt intimt, nära. Och jag

EN DANSADROMANS

Israeliske stjärnskottet Roy Assaf skapar med Ballader sitt första dansverk för Kungliga Operan. En stark musikupplevelse har omsatts i en intim duett mellan två dansare med pianisten

som osynlig, tredje part.

98

känner att jag fått ett enormt förtroende – det är inget jag måste erövra, utan det erbjuds mig utan förbehåll.’

INTIM ÄR OCKSÅ DEN föreställning Roy Assaf skapat tillsammans med två dansare ur Kungliga Baletten och Roland Pöntinen. Inbjudan från balettchefen Johannes Öhman var öppen: att skapa en pendang till Johan Ingers Våro� er, och söka inspira-tion hos något av Igor Stravinskijs andra verk. Men Stravinskij talade inte till honom – istället sökte han sig tillbaka till en cd-skiva som han burit nära hjärtat ända sedan han muckade från militärtjänsten.

‘Jag gick direkt till en skiva� är och köpte en skiva. Jag hade ingen aning om vem Brahms var!’ säger han, och � inar stort åt att han valde skivan efter omslaget. Det råkar vara en klassisk inspelning med leg-endariske Glenn Gould.

‘Jag blev förälskad i musiken och har alltid velat skapa en föreställning utifrån den… ‘ Så var tiden äntligen inne, och Brahms Ballader visade sig tillhandahålla sto� både till struk-turen och konceptet. Ett koncept som kom att handla om ett kärlekspar. Som om den ordlösa kärleken mellan Johannes Brahms och hans bästa väns hustru, Clara Schumann, som � ödar genom balladerna, fått kropp.

‘Istället för att göra en stor föreställning med massor av människor så valde jag att gå åt andra hållet’.

Roy Assaf är noga med att poängtera att

alla hans verk är samarbeten. Kanske i ännu högre grad när så få aktörer är involverade. Dansarna valde han ut efter en workshop med Kungliga Baletten i augusti, där verket började ta form.

‘Tekniskt sett så bygger jag först upp en vokabulär av steg och fraser, många � er än jag egentligen behöver. Under arbetets gång så börjar jag rensa ut dem som inte hör hem-ma. Sen iakttar jag dansarna och ger dem ursäkter för att bygga på vokabulären… de inspirerar mig till nya steg…Alltihop är egentligen en enda sallad! ‘

MEN MUSIKEN ÄR mer än bara dressing. Pianisten Roland Pöntinen sitter på scenen, och har blivit en viktig dialogpartner i arbe-tet med det musikaliska materialet.

‘Vår dialog började med att jag visade honom cd:n med Glenn Gould. Jag kom-mer inte från en musikfamilj, kan ingenting om musik och kan inte läsa noter… min förståelse för musik är bara intuitiv. Jag talar överhuvudtaget inte samma språk som Roland – ändå förstår vi varandra!’

Med gester som fångar vad han uppfattar som uttrycket i musiken överför han sina idéer till pianisten, som i sin tur återger vilka konsekvenser hans val får.

‘ När jag väl hade valt Balladerna så var jag tvungen att hantera dem. Vissa stunder var jag jättefrustrerad, det fanns partier som jag överhuvudtaget inte tyckte att jag behövde.

Hur gjorde du då?

Han är tyst, funderar och säger till sist:‘Jag kämpade, och hittade lösningar. Jag

lärde mig att om man rådbråkar ett mate-rial tillräckligt länge så uppnår man till sist ett sorts .. ekvilibrium.’ Han använder ett hebreiskt ord, och visar hur händerna möts – ett ord som han inte hittar motsvarigheten till på engelska.

Kostymerna och rummet är enklast tänk-bara. Svarta intäckningar, en blänkande svart � ygel, kostymer i svart och silvergrått. Assaf har medvetet valt bort färger – som

om det vore en svartvit � lm, re� ekterar han.‘Jag ville möta deras färger… och på sätt

och vis känner jag att det jag skapat inte hör hemma i vår tid… kanske på 1940-talet?’

ROY ASSAF BÖRJADE SIN karriär som dansare i Emanuel Gats kompani, och assisterade den kände koreografen från 2006. Men redan 2005 koreograferade han sin första föreställ-ning – We Came For the Wings – och vann första pris vid Shades of Dance Festival.

Dansverk som � e Hill , Six Years Later har hyllats av kritikerna – men senaste baletten Girls ifrågasattes starkt.

‘Jag hade placerat en rad kvinnor på en catwalk. Man uppfattade verket som ytligt och sexistiskt. Men att man skildrar ett fenomen är ju inte detsamma som att man identi� erar sig med det!’

Assaf byggde vidare på verket och presen-terade Girls – � e Full Version. Nu var pub-liken mogen och han möttes på nytt med värme och entusiasm.

‘Jag försöker fortfarande förstå vad som hände!’

Vi � losoferar en stund kring konst och politik. Vi kommer överens om att politi-seringen av konsten är oerhört stark i dag. Som om konstnären till varje pris måste manifestera sin hållning i sina verk – i fallet Israel, som om all konst måste handla om Israel-Palestina kon� ikten. Till och med en dansad kärleksduett, med en dovt mullrande förhistoria.

‘Frågar du mina israeliska kollegor skulle de ändå hävda att konst i Israel inte är till-räckligt politisk,’ skrattar han. Själv håller han sig hellre till undertoner.

‘Jag är mer intresserad av att skala bort höljet och låta det politiska innehållet ligga under ytan. Allt är ju politik egentligen – det � nns i vårt DNA.’

So� a NyblomREDAKTÖR

»På sätt och vis känner jag att det jag skapat inte

hör hemma i vår tid… kanske på 1940-talet?«

1110

verkligen när man lyssnar riktigt noga. Hos Stravinskij, där är allt vidöppet, blottat.’

Ändå frilägger Brahms ett mörker i den första balladen som sätter tonen för de övriga tre, och för hela verket.

‘Det är något ödesmättet i de första ack-orden’, konstaterar Pöntinen, som spårar samma mörker till några av Brahms sena verk. Kanske är det inte en händelse att inspirationen till Ballad nr 1 hämtas från en skotsk mordballad, där texten beskriver ett fadersmord. Brahms komponerar sina ballader när han är 21 år gammal och stormförälskad i hustrun till sin lärare och mentor, Robert Schumann. Brahms är alltså vittne till en komplex relation – Schumann, som var manodepressiv, tog såsmåningom

De bildar en tät triangel, konsert� ygeln och de två dansarna, på Operans stora scen, i kammardra-mat Ballader. Kontakten mellan pianisten och

dansarna är lika viktig som den mellan tre kammarmusiker: musikaliska dragnin-gar ger större spelrum åt rörelsen, medan partiturets rytmiska � gurer bildar skelettet till den koreogra� som Roy Assaf lagt åt dansarna.

‘Det har handlat mycket om att uppsöka intimiteten mellan mej och Mariko’, säger Hokuto Kodama. ‘Som om publiken kom-mer och hälsar på i vår lägenhet.’

Att paret dansar tillsammans hör till vardagen, både i klassiska pas de deuxer och moderna verk. Men detta är första gån-gen som ett verk kreeras speci� kt för dem

två. Hedrande men svårt, när materialet är den egna relationen.

‘Roy Assaf förklarade för oss att han inte ville att vi skulle uppträda - utan snarare bete oss som om vi vore hemma i vardag-srummet, eller i sovrummet, och dela med oss av ögonblicket till publiken… så på ett sätt är det inte koreograferat’.

Ballader har premiär bara någon månad efter Kungliga Balettens bejublade besök i Paris med Mats Eks Julia & Romeo, där Mariko Kido dansar Julia. Den rol-len har för övrigt renderat henne ett av dansvärldens � naste priser, Benois de la Danse, hösten 2014. Även dansaren och koreografen Hokuto Kodama har haft stora framgångar på senare tid, bland annat med JAPON Project , Royal Collective och POINT BLANCK. Deras karriärer har löpt parallellt sedan studierna vid San Fransisco

Ballet School, inklusive några år vid Göte-borgs Operans balett.

DANSVERKET BALLADER sätter dansarna musikalitet på prov, eftersom detaljerna i rörelserna springer direkt ur de musika-liska detaljerna - samtidigt som pianistens tolkning också påverkas av dansen, menar Hokuto Kodama.

‘Roland skapar ett � öde som vi kliver in i - vi har ingen fysisk kontakt, utan en ordlös kommunikation’, kommenterar Hokuto.

När Roland Pöntinen sätter sig vid � ygeln på Kungliga Operans scen är det han en-sam som skapar dramats musikaliska fond. I samspelet mellan pianisten och de två dansarna, Mariko och Hokotu, utvecklas den ordlösa dialog som utgör dansverket Ballader.

‘Roy har en sorts romantisk idé om att

jag sitter i en vindsvåning och komponerar musiken’, småler konsertpianisten Roland Pöntinen.

‘Man tror kanske inte att alla dessa lager � nns i Brahms,’ re� ekterar han. Den tyske romantiske tonsättarens Ballader fram-står gärna som elegiska, tack vare långa, svepande fraser och underliggande stillsam puls. Men Roy Assafs koreogra� är späckad med ormliknande rörelser som strävar upp-åt, och kantiga gester som utgör alfabetet i ett språk som bara de älskande förstår.

‘Dansen och musiken står bredvid varan-dra, fristående från varandra. Det är ingen som ackompanjerar den andra,’ poängterar Pöntinen.

DET ÄR 17 ÅR SEDAN vår internationellt mest kände konsertpianist gjorde sin debut på Kungliga Operan i Mats Eks dansverk Gräs – sida vid sida med Janos Solyom i musik av Rachmaninov och Darius Milhaud. Och Roland Pöntinen har kommit tillbaka gång på gång till dansen. Bland annat med Stravinskijs Våro� er i en känd tolkning av Paul Taylor Dance Company, där ‘o� ret’ tolkades som ett gängmord i New York. Ro-land Pöntinen och Love Derwinger spelade på två � yglar i en egen version som plockat in material från orkesterversionen.

‘Brahms och Stravinskij… ja, de är väl egentligen så långt från varandra som man kan komma,’ funderar han. ‘Hos Brahms ligger känslorna under ytan, men det myllrar

GENOM NYCKELHÅLETI dansverket Ballader har dansarparet Mariko Kida och Hokuto Kodama

utmanats att bjuda in publiken i deras egen relation. Den ordlösa dialogen utgår från samspelet med Roland Pöntinens tolkning av Johannes Brahms ömsinta pianostycken.

sitt liv. Samtidigt är Brahms i klorna på en omöjlig förälskelse. En förälskelse vars olika faser genomsyrar många av hans viktigaste verk, � era av dem dessutom tillägnade Clara Schumann, som själv var en framstående konsertpianist.

‘Men det är snarare något heroiskt, än ett depressivt anslag’, tycker Pöntinen, och anar en revolt; en känslomässig resning i den första balladen. Samtidigt konstaterar han att koreografen lagt både rytmen och undertexten i Brahms musik i dagen på ett oväntat sätt, i sitt sätt att arbeta med dansarna.

‘Ta den ­ ärde balladen till exempel – där är en sorts punkterade rytmer, som kastan-jetter - han har verkligen tolkat om dem i rörelser på ett roligt sätt!’

Medan Pöntinen redan hade en relation till musiken när arbetet påbörjades, så är Brahms Ballader helt nya för dansarna. Det innebär att deras reaktioner på varandra, och på musiken, är helt fria från stereo-typer.

‘Vi söker fortfarande efter den rätta bal-ansen, en sorts naturalism’, säger Hokuto Kodama om ett arbete som både han och Mariko Kida ser som oerhört meningsfullt. Meningsfullt, och en stor utmaning på � era plan.

So� a Nyblom REDAKTÖR

1312

Olivia Ancona

Alina Lagoas

Anton Valdbauer

Rena Narumi

Anthony Lomuljo

Daria Ivanov

Hampus Gau� n

Jérôme Marchand

Gil Shachar

VÅROFFERDansverk i en akt

MUSIK Igor Stravinskij KOREOGRAFI Johan Inger

SCENOGRAFI OCH KOSTYM Mylla EkLJUS Erik Berglund

DIRIGENT Lawrence RenesKUNGLIGA HOVKAPELLET

KUNGLIGA HOVKAPELLETBALETTCHEF Johannes Öhman

HUVUDANSVARIG REPETITÖR Hlin Hjalmarsdottir/Satoshi KudoMASKÖRER Ingunn Schumann-Mosand och Robin Davidsson

INSPICIENT Eric AlmPRODUCENT Ann-Christin Danhammar

Speltid ca 40 minuter.Urpremiär på Kungliga Operan 20 februari 2015.

Biogra� er över det konstnärliga teamet och medverkande � nns på www.operan.se. Dekor, kostym och mask är tillverkade vid Kungliga Operans ateljéer

i Gäddviken och i operahuset.

Vad är ett o� er – ett våro� er – i vår tid? När Stravinskijs balett uruppfördes 1913 anspelade man på primitiva riter för att blidka gudarna.Jag hör ett annat drama i hans musik. Ett drama om okontrollerbar erotisk kraft, där balansen inom gruppen av män och kvinnor rubbas när o� ret väljs ut. Det handlar om urkrafter som utlöser något både våldsamt och eteriskt. Om faran och lockelsen i extasen.

Johan Inger KOREOGRAF

1514

Mittuppslag!!!

1716

Paris 1913: Världen står på randen till första världskriget, och ryska revolutionen. Känslig som en seismograf hittar den ryske emigranten Igor Stravinskij en musikalisk

metafor för den jordbävning som väntar, i den dånande ryska våren. Med tunga, drivande rytmer och musikaliska motiv som lånar av folklore och myt skrämmer han upp Paris’ bourgeouisie. I centrum för berättelsen, som hans gode vän konst-nären Nikolas Roerich ställt samman och dansaren Vaclav Nijinskij iscensatt, står en primitiv ceremoni som kulminerar i ett människoo� er. En kvinna o� ras för att blidka gudarna och garantera en lyckosam skörd.

2015 i Stockholm: i den stora balettsalen på Kungliga Operan slungas en ung kvin-nas kropp mellan fyra olika män. Musiken hetsar, jagar; kroppen vrider sig i luften och byter riktning. Johan Inger stannar upp skeendet för att undersöka hur ked-jan av rörelser ska se ut. Ska vikten ligga i

midjehöjd? Vilken riktning ska den kvinn-liga dansaren ha? Hur ska männen gripa tag i henne utan att stoppa rörelsen? Det är blixtsnabbt och akrobatiskt, samtidigt som de taggiga rytmerna i slagverk och stråkar, gälla skrik i blåsarna, och deras spegling i koreogra� n vrålar av smärta. Scenen blixtrar förbi, och följs av den kvinnliga dansarens solo. Det hela är djupt störande. Bredvid mig sitter scenografen Mylla Ek och tecknar av dansarna i sitt skissblock.

NÄR JAG TRÄFFAR Johan Inger efter repeti-tionens slut måste jag berätta vad som farit genom mitt huvud: vad händer om någon slinter? Finns det en plan B? Han ska-kar på huvudet. Allt måste stämma – det får inte slå fel. Men visst, skulle olyckan vara framme så är moderna dansare bättre rustade att falla och skydda sig själva i fallet. Mycket mer än klassiska dansare, som strävar uppåt. Vi slår bort tanken på det som inte får hända, och ger oss in i den minst lika svåra tematiken istället.

Det är inte första gången Johan Inger ger sig i kast med Våro� er, men det är första gången han gör hela verket. Redan år 2000 iscensatte han första delen för NDT II (Nederlands Dansteaters ungdomskom-pani), under titeln Dreamplay.

‘Jag hade begränsat med tid och kände mig inte mogen att göra hela Våro� er när jag � ck beställningen från NDT. Samtidigt var jag orädd och gjorde något enkelt, ungt, naivt…Jag stod ju i början av min koreogra� ska karriär’.

Johan Inger beskriver Dreamplay som ett triangeldrama, ett erotiskt spel mellan en man och två kvinnor – en dröm, en lek och en fantasi kring ett möte.

När balettchefen på Kungliga Operan Jo-hannes Öhman kontaktade Johan Inger om att gestalta hela Våro� er blev det naturligt att fortsätta på samma tematik, trots att detta är ett nytt verk.

‘Men medan den första delen utspelar sig i en dröm, så ville jag att del två skulle möta samma tematik fast mer realistiskt.

VÅROFFER dröm och VERKLIGHET

Vad är ett våro� er i vår tid? Johan Inger har tagit med Kungliga Baletten på en resa i det mänskliga psyket. En fysiskt krävande process som svetsat samman ensemblen.

Temat är makt, masspsykos och hur erotisk laddning blir en förevändning för övergrepp. So� a Nyblom samtalar med koreografen, och följer arbetet med ett av

danshistoriens mest krävande partitur.

1918

Det är en naknare, råare verklighet,’ fortsätter Johan Inger.

Johan Inger söker efter orden. Att göra politik av konsten är inte något han uttalat ägnar sig åt. Men visst, tar man upp ämnen som ligger i tiden, då går man ju i dialog med debatten. Och med Våro� er kommer man nästan inte undan. Samtidigt går verket bortom den politiska dimensionen. Den mystiske, bortomjordiske ledar-gestalten styr skeendet, när han väljer ut en av kvinnorna och rubbar balansen inom gruppen av män och kvinnor.

Olivia Ancona dansar huvudrollen: en späd, ljus amerikanska som här får sitt första stora uppdrag på Kungliga Operan. Trots utmaningarna i rollen verkar hon njuta av arbetet. Hennes fokus ligger helt på att hitta tekniska lösningar. Hur parerar man rörelserna i våldtäktsscenen – och skyddar sig själv, undviker att göra sig illa? frågar jag.

‘Det är viktigt att vara vaken’, svarar Olivia. ‘Jag vet att vad som helst skulle kan hända – så jag måste ha känselspröten ute åt alla håll. Multitasking!’ säger hon och skrattar.

‘Det är spännande! Samtidigt måste jag ha fullkomlig tillit.’

Det gäller egentligen hela verket: Våro� er är rakt igenom ett ensemblestycke.

Jag re� ekterar över hur tekniskt driven scenen ser ut. Hur vågar hon koppla på känslan utan att förlora sitt kyliga lugn?

‘Musiken tar mig dit - den är så stark’, menar hon.

RUMMET OCH LJUSSÄTTNINGEN förstärker också utsattheten. I Mylla Eks kolteck-ningar blir kontrasterna skarpa, teckningar som ligger till grund för Erik Berglunds ljussättning. Scenogra� n bildar en ma-nege, där dramat utspelar sig: � aggstäng-erna som ramar in rummet kan lutas i olika vinklar och belysas så att mönster bildas.

Jag möter Mylla Ek uppe på kosty-mateljén. Även för henne är Våro� er en laddad produktion. Pappa, Niklas Ek, gestaltade i många år ledarrollen i Maurice Béjarts tidigare uppsättning på Operan.

‘Bilderna är liksom inpräntade på näthin-nan. Det är jättesvårt att göra sig fri!’

Mylla Ek hade ett nära samarbete med Jo-han Inger under hans tid som konstnärlig ledare för Cullbergbaletten. Att komma till-baka till ett verk som man börjat beröra för 15 år sedan har varit en utmaning. ‘Medan man lever är det saker som får betydelse, som blir en konstnärlig inspiration.’ Hon gör sin research i omvärlden, men också inom sig själv.

‘Det är en så allvarlig historia – samtidigt är ju våren nyfödd. Det är både brutalt och skört’, kommenterar hon sina kostymer. Men precis som Johan Inger markerar hon

att det handlar om så mycket mer än om att knoppar brister.

‘Det tog tid att komma fram till vad o� ret är… det måste vara glasklart,’ säger hon. Johan Inger medger att historien inte fått den vändning han önskat.

‘Jag ville avrunda det hela med en revo-lution mot ledaren. Men musikaliskt så kunde jag inte få det att fungera! Musiken driver på för mycket, den är så stark, och den tar lätt över och dominerar koreo-gra� n. Jag har försökt att hitta ögonblick i musiken där koreogra� n bestämmer. Därför låter jag ibland dansen börja före musiken, så att det är rörelsen som leder - inte tvärtom.’

VI KOMMER TILLBAKA till o� ret, och riten som leder upp till den. Koreografen Johan Inger ser ritualen som ett hantverk: hur man placerar en fot, en känslighet där allt betyder något, allt får en innebörd. Detaljerna kring en måltid, ett bröllop, en begravning, ett mord. Detaljer som kan få en oväntad, farlig laddning när samman-hanget förändras.

‘Jag ställer mig frågan: vad är det i män-niskan som krigar, våldtar?’ säger Johan Inger om sitt urforskande i Våro� er.

So� a Nyblom REDAKTÖR

2120

2322

BALLADS

When I was done with military service in Israel, I would go to a record store every two weeks to buy a cd. One of the � rst cd’s I picked up contained the ballads of Johannes Brahms. I picked it because of it’s cover – I had no idea who Brahms was. � e cover showed pianist Glenn Gould leaning pensively over the keyboard.

I fell in love with the music, and have wanted to create a dance work from it ever since. � e result is the duet which you will see this evening, a duet which explores the dialogue between two lovers.

Roy AssafCHOREOGRAPHER

Israeli choreographer Roy Assaf creates his � rst dance work for the Swedish Royal Bal-let with Ballads: an intimate duet for two of the theatres star dancers, Mitsuko Kida and Hokuto Kodama, and an invisible third part – the pianist. Assaf has challenged the dancers, who are also a couple privately, to reveal an intimate repertoire of gestures in a piece which revolves around their own private sphere.

� e four piano ballads of Johannes Brahms which form the musical material of the piece provide more than a musical back-drop. At the time of writing the ballads, Brahms had fallen in love with Clara Schu-mann, the wife of his friend and colleague Robert. � us, the love triangle which is infused in the ballads also trickles into the communication within the group on stage.

A RITE OF SPRING

What would denote sacri� ce – a rite of spring – in our time? When Stravinskij’s ballet was premièred in 1913, the libretto evoked primitive rituals intended to as-suage the gods.

I hear another drama in his music. A drama about unbridled erotic attraction. � e balance within a group of men and women is inevitably altered when one of them is selected for the sacri� ce.

It revolves around primal forces and the eruption of something intangible, yet violent. About the danger and fascination of extacy.

Johan IngerCHOREOGRAPHER

Swedish choreographer Johan Inger choreographed the � rst half of the Rite of Spring as long as 15 years ago, on the com-mission of NDT II – the youth company of Nederlands Danstheater. When he and set designer Mylla Ek return to the piece, the challenge is substantial. Whereas the � rst piece, entitled Dreamplay, addressed the erotic phantasy of a young woman, the new dance piece deals with a more vio-lent, naked reality. � e strong physicality of the choreography re� ects the violent, anguished rhytms and dissonant clashes of Stravinskij’s score.

Dancer Olivia Ancona con� rms that work-ing with Inger has challenged the group to become more tightly knit as an ensemble, in order to develop the necessary trust. � is is particularly true in the rape scene, where she – the chosen victim – is thrown between the male dancers at the pace of lightning. � e re� ned coal drawings of artist and designer Mylla Ek have provided the dramatic contrasts for the lighting

scheme. She is aware of the explosiveness of the story, and � nds it vital to de� ne what the sacri� ce is. Johan Inger, in his turn, originally had intended to turn the group against the man. But he found that the music was to powerful, and ultimately the story embedded in the score had to run it’s course. Yet he asks himself: what is it that triggers humans to rape, murder and wage war against oneanother?

ENGLISH SUMMARIESRoy Assaf would like Ballads to be as

naturalistic as possible: ‘almost as though we were in our own livingroom, or our bedroom’, dancer Hokuto Kodama com-ments. Although they are used to perform-ing together, this is the � rst time a piece is created speci� cally for them as a couple. Roy Assaf is eager to stress that all of his works are collaborations, and Ballads is no exception to this rule. In line with his natu-ralistic intentions, he has aimed for extreme simplicity in the black and white costumes, almost as though the piece emulated a 1940’s � lm, he re� ects.

Mariko Kida and Hokuto Kodama both trained at San Fransisco School of Bal-let, and their careers have evolved in a rather parallell fashion. Recently, Kida was awarded the Benois de la Dance for her creation of the role of Julia in the Mats Ek ballet Julia & Romeo. Kodama on his side has scored success with his work as dancer/choreographer in projects such as JAPON Dance Project. Roland Pöntinen is one of Sweden’s foremost pianists, and has a long history of associating with various dance projects.

2524

Utforska en värld av ljud med hörselimplantat från MED-EL. För mer information kontakta Möllerström Medical på info@mollerstrommedical.com.

Partner till Kungliga Operan

hearLIFE

- NJUT även i PAUSEN!Räksmörgås, champagne och en mjuk fåtölj på andra raden

Förbeställ något gott till pausen på hemsidan. www.operan.se /restaurang

27

instagram.com/kungligaoperan

www.facebook.com/kungligaoperan

www.twitter.com/kungligaoperan

www.youtube.com/operansthlm

Lyssna på våra musiklistor på www.operan.se

www.operan.se/nyhetsbrev

För mer information kontakta Maria Redén tel. 08-791 43 06 eller maria.reden@operan.se

Sponsorer: KPMG, MED-EL, Nordea

Bli SPONSOR eller medlem i KUNGLIGA OPERANS DONATIONSFOND!

Följ oss bakom kulisserna och LÄR KÄNNA OSSlite bättre

SPELÅRET 2014-2015: februari 2015VD, OPERACHEF OCH ANSVARIG UTGIVARE Birgitta Svendén. BALETTCHEF Johannes ÖhmanREDAKTÖR So� a Nyblom. GRAFISK FORM Katarina Marklund. FOTO Hans NilssonTRYCK Ljungbergs Tryckeri AB – Klippan

PÅ BILDERNA: Sid 3 Roy Assaf. Sid 6, 7, 8 Hokuto Kodama, Mitsuko Kida. Sid 11 Roland pöntinen. Sid 12 Jérôme Marchand. Sid 18 Kolteckningar av mylla Ek. Sid 19 Olivia Ancona, Jérôme Marchand. Sid 22 Hokuto Kodama, Mitsuko Kida.

Sid 23 Johan Inger, Oliviaancona, anton Valdbauer

OPERAXERXES

SPELAS 6 FEB–3 MARS

OTELLOMUSIK Giuseppe VerdiDIRIGENT Alexander

Vedernikov/Paolo OlmiREGI David Alden

PREMIÄR 14 MARS

TRISTAN OCH ISOLDESPELAS 24 MARS–2 APRIL

MADAMA BUTTERFLYMUSIK Giacomo Puccini

DIRIGENT Lawrence Renes/Rafael Payare

REGI Kirsten HarmsSPELAS 28 MAJ–10 JUNI

TROLLFLÖJTENSPELAS TILL DEN 13 APRIL

MARIA STUARDASPELAS 24 APRIL–20 MAJ

LA TRAVIATASPELAS 13 MAJ–13 JUNI

KUNGLIGA BALETTEN

SPRING ’15VÅROFFER av Johan Inger

MUSIK Igor StravinskijBALLADER av Roy AssafMUSIK Johannes BrahmsSOLIST Roland Pöntinen

DIRIGENT Lawrence RenesURPREMIÄR 20 FEB

MIDSOMMAR-NATTSDRÖM

KOREOGRAFI Alexander Ekman

MUSIK Mikael KarlssonURPREMIÄR 17 APRIL

DON QUIJOTESPELAS 22 MAJ–12 JUNI

UNGA PÅ OPERANFREUDS ANATOMISKA

TEATERKOREOGRAFI

Gunnlaugur EgilssonMUSIK Johann Strauss d.y

REGI Carolina Frände(An der Schönen Blauen

Donau) och Jonas DominiquePREMIÄR 5 MAJ

VÅRENS KONSERTER

LUNCHKONSERTERMinst 2 ggr/vecka med start

11.45 och avslut kl 13.00

OERHÖRT OHÖRT5 MARS

MUSIK Ludvig Norman, Richard Henneberg

GÄSTSPEL I KONSERTHUSET

19 aprilMusik Sibelius, Mahler

DIRIGENT Leif SegerstamSOLIST Elin Rombo

Kungliga Hovkapellet gästar Sibelius/NielsenFestival

SOMMARENS KONSERTER

SOMMARKONSERT I HAGAPARKEN 6 JUNI

Solister, Operakören och Kungliga Hovkapellet

SOMMARKONSERTER i Guldfoajén

Detaljerat program, datum och tid för sommarkonserterna

Annonseras på www.operan.se

VÅREN OCH SOMMAREN 2015

29