Psykisk Hälsa2015:4 / Årgång 56 / 99 kr

Tema: Ungas psykiska hälsa MIND-index 2015

Innehåll

Inledning ............................................................................................................................................4

Aktuell litteratur ..............................................................................................................................5

Mind-index 2015 .............................................................................................................................8 Johanna Hoffsten

Tema: Ungas psykiska hälsaDen psykiska hälsan bland unga förbättras samtidigt som fler ungdomar fått psykiska besvär ........................................................................... 20 Sven Bremberg

”Vuxna får gärna bry sig sjukt mycket!” .............................................................................30 Lidija Kolouh-Söderlund

Unga som sorteras bort ............................................................................................................ 38 Jonas Olofsson & Martin Kvist

Att möta ett nytt land som syskon till ett ensamkommande flyktingbarn .......... 44 Eva Nyberg

Glädjande steg mot ökad delaktighet i barn- och ungdoms psykiatrin ................52 Fredrik Malmberg

När livet känns fel ........................................................................................................................ 58 Tiina Ekman

Youth Aware of Mental Health – YAM .................................................................................. 66 Inga-Lill Ramberg, Marie-Louise Söderberg, Carin Bokedal & Danuta Wasserman

KrönikorTidiga störningar bakom ungas våldsdåd ...........................................................................71 Ann Lantzourakis & Pia Eresund

Den 28 september 2013 – Fasaden föll och mitt liv gick inte att rädda ................73 Charlie Eriksson

Ett perspektiv på döden ............................................................................................................75 Selene Cortes

4

TIDSKRIFTEN PSYKISK HÄLSA / Organ för föreningen Mind / Utkommer med 4 nr/år. Årgång 56 / ISSN: 0033-3212 / Copyright © Mind (Föreningen Psykisk Hälsa) 2015 / Adress: Mind, Kammakargatan 7, 111 40 Stockholm, www.mind.se Chefredaktör & ansv. utgivare: Cecilia Modig / Redaktör: Merja Metell Suomalainen / Redaktionskommitté: Sven Bremberg, docent i socialmedicin; Siv Fischbein, professor emerita, special pedagog; Cecilia Modig, socionom och författare; Lovisa Sandberg, Insamlingsansvarig, Mind; Ann-Charlotte Smedler, professor i psykologi; Carl von Essen, generalsekreterare, Mind och Marie Åsberg, seniorprofessor i psykiatri. Manus till Psykisk Hälsa: info@mind.se / Form & Produktion: Pelle Isaksson / Tryck: Edita. Denna tidskrift är tryckt på miljövänligt papper. Mångfaldigande av innehållet i denna tidskrift, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt den 30 december 1960 förbjudet utan medgivande.

Verkliga förbättringar kräver att vi lyssnar aktivt på de unga

Som vanligt inleds detta nummer av Psykisk Hälsa med en recension av en ny utkommen bok. Björn Wrangsjö, psykiater och psykoanalytiker, välkänd författare och utbildare samt mångårig medarbetare i

Psykisk Hälsa recenserar en bok om depressioner. Han avslutar sin recension med att berätta att han också haft personligt utbyte av boken:

När jag kunnat identifiera egna ältande tankar (rationalisering och intellektualisering) hänger jag, med all respekt, upp dem med en magnet på kylskåpsdörren. Där får de hänga tills jag får tillfälle att utveckla dem tillsammans med någon klok person vars tankerymd kan medverka till att min egen kan vidgas.

Psykisk hälsa handlar om oss alla. Om våra relationer till oss själva och varandra, om det sam-hälle och den värld som omger oss och om den tid

vi lever i. I redovisningen av 2015 års Mind-index konstaterar vi att den psykiska hälsan påverkas av en rad olika faktorer och många politik områden. Med stöd av vårt index kan vi identifiera fyra olika områden där vi menar att förbättringar skulle påverka den psykiska hälsan.

Temat för detta nummer är ungas psykiska hälsa. Sven Bremberg behandlar i sin artikel det som ser ut som an paradox – att den psykiska hälsan bland unga har förbättrats samtidigt som antalet unga med psykiska besvär ökar.

Flera artiklar utgår från det faktum att verk-liga förbättringar förutsätter att vi uppmärksamt lyssnar på de unga, försöker se med deras ögon och ta tillvara deras egna förslag och idéer. Inte minst gäller det alla de ensamkommande flykting-ungdomarna som kommer hit med drömmar om framtiden och förhoppningar om att äntligen få börja förverkliga dem.

Cecilia ModigOrdförande, Mind

5

Aktuell litteratur

MINDFULNESSBASERAD KOGNITIV TERAPI VID DEPRESSIONZindel V. Segal, J. Mark, G. Williams & John D. Teasdale. Natur och Kultur, 2015. Recension av Björn Wrangsjö

Deprimerad – igenBehandlingen av depression har effektiviserats under senare år genom tillgången till SSRI preparat, men de positiva resultaten grumlas av hög frekvens av återfall. Dessa kan i viss utsträckning minskas genom kontinuerlig

medicinering, vilken dock har kan ha besvärande biverkningar. I Mindfulnessbaserad kognitiv terapi vid depression redogör tre erfarna forskare och kliniker för en metod att minska tendensen till återfall i depression. Ett flertal RTC studier och metastu-dier visar en reduktion av återfallen i depression av samma storleksordning som vid kontinuerlig medicinering.

Ältandets fällorFörfattarna beskriver i detalj ett åtta veckors träningsprogram i MKBT avsett för lärare i grupp-behandling av patienter med minst två återfall i depression. Författarna redogör ingående de olika erfarenheter som undan för undan lett fram till programmet. Utgångspunkten var att patien-ter med tendens till depressiva reaktioner fick gradvis allt lägre tröskel för att fastna i ett sänkt stämningsläge för varje depressiv episod. Detta

stämningsläge leder till en spiral av negativa tankar om sig själv och livet, ett depressivt ”ältande” vilket i sin tur sänker stämningsläget ytterligare, en utveckling som visat sig kunna bromsas genom mindfulnessträning.

Mindfulnessträning i gruppUtbildningen fokuserar på ett antal färdigheter som successivt introduceras i gruppsamtal och övningar och befästs genom ett väl utvecklat system av hemuppgifter. Grundfärdigheten är att kunna fokusera sitt medvetande. Det riktas i första hand mot det egna andetaget, vilket utgör ett ”kroppsankare” i de fortsatta processerna. Därpå fokuseras sinnesintryck från omgivning och kropp. Förmågan att intresserat och med en vänlig attityd notera tankar, känslor och kroppsförnimmelser övas, liksom förmåga att notera när man dras in i tankekedjor av ältande karaktär och slutligen återförandet av medvetandefokus till andetaget. Undan för undan får deltagarna träna på att notera tankar och känslor som är mer utmanande och plågsamma att stå ut med, men utan att dras in i vidare associationer t.ex. till självkritiska, själv-fördömande tankegångar. Denna förmåga att klara av att välkomna alla tankar, känslor och kroppssen-sationer, kopplas också till att lära sig att urskilja vilka tankar som det är fruktbart att handla efter och vilka som tillhör ältande kategorin och som kan betraktas som ”bara tankar”, inte ”jag själv”. Slutligen introduceras också övningar i att tänka accepterande och omhändertagande tankar om sig själv.

8

Mind-index 2015

9

Skillnaderna i psykisk hälsa mellan Sveriges län ökar, och det finns ett tydligt samband mellan graden av socialt deltagande och den psykiska hälsan. Det visar Mind-index 2015, där Väster-botten återigen har bäst psykisk hälsa i landet. Mind uppmanar stat, kommuner, landsting och näringsliv att säkerställa att människor får ett fullgott socialt stöd och erbjuds sysselsättning, eftersom det påverkar den psykiska hälsan så tydligt.

SAMMANFATTNINGVästerbottens län har fortsatt bäst psykisk hälsa i landet, följt av Jönköping och Halland, enligt Mind-index 2015 som årligen rangordnar den psykiska hälsan i Sveriges län. Syftet med indexet är att stimulera diskussion och främja arbetet för en god psykisk hälsa. Indexet har utarbetats i samarbete med Minds vetenskapliga råd.

Vidare framgår följande i årets rapport:• Gotlands län får lägst Mind-index, dvs har sämst

psykisk hälsa. Se rangordningen på sid 10. • Skillnaden i psykisk hälsa mellan länen har ökat

de senaste tio åren.• Kvinnor skattar sin hälsa i allmänhet lägre än

män, medan män har betydligt högre själv-mordstal.

• Lågt socialt deltagande har samband med Mind-index, dvs när det sociala deltagandet sjunker så försämras den psykiska hälsan. Detta gäller i synnerhet för män.

• Halland är ett län med sjunkande andel med lågt socialt deltagande sedan år 2004, och där Mind-index har ökat under åren (dvs ett län med bättre psykisk hälsa).

• När sysselsättningen ökar så ökar Mind-index, dvs sysselsättning påverkar den psykiska hälsan positivt.

Mot bakgrund av rapporten uppmanar Mind beslutsfattare inom stat, kommun, och landsting att prioritera satsningar som ökar människors sociala resurser och sysselsättning, eftersom det har tydliga effekter på den psykiska hälsan. Se sid 16 för fler rekommendationer.

BAKGRUNDVärldshälsoorganiationen (WHO) förespråkar att psykisk hälsa ska ses som en viktig och integre-rad del av en människas hälsa. ”Mental health is a state of well-being in which an individual realizes his or her own abilities, can cope with the normal stresses of life, can work producti-vely and is able to make a contribution to his or her community”.

Johanna Hoffsten är masterstudent i Folkhälsovetenskap, inriktning Folkhälsoepidemiologi, på Karolinska Institutet.

20

Den psykiska hälsan bland unga förbättras samtidigt som fler ungdomar fått psykiska besvär– en paradox

21

SAMMANFATTNINGUnder 1990-talet fördubblas eller tredubblas förekomsten av psykiska besvär, som ångest och oro, bland unga i Sverige. Det finns ingen entydig för-klaring till utvecklingen. Mot denna bakgrund har utvecklingen av psykisk hälsa bland unga analyserats. Analysen utgår från WHO:s definition av psykisk hälsa som ”ett tillstånd med mentalt välbefinnande där varje individ kan förverkliga de egna möjlig-heterna, kan klara av vanliga påfrestningar, kan arbeta produktivt och kan bidra till det samhälle hon eller han lever i”. Genomgången tyder på att den psy-kiska hälsan bland unga har förbättrats under de senaste decennierna. Utvecklingen av psykisk ohälsa och av psykisk hälsa förefaller således vara paradoxal. En förklaring kan vara att psykiska besvär, som inte är så omfattande att de kvalifice-rar för en psykiatrisk diagnos, visserligen medför lidande men även kan vara till hjälp för individen till att anpassa sig till en yttre situation vilket i sin tur kan minska risken för allvarliga konsekven-ser. En annan förklaring kan vara en polarisering

i samhället med förbättrade levnadsvillkor för majoriteten och förbättrad psykisk hälsa som följd, medan en mindre grupp fått en relativt försämrad situation.

INLEDNINGSedan slutet av 1990-talet har ökad psykisk ohälsa bland ungdomar i Sverige fått uppmärksamhet.

Att det funnits en ogynn-sam utveckling konstateras i en statlig utredning år 2006 (1), Kungliga veten-skapsakademin fastslår 2010 att en ökning av psykiska besvär verkligen skett (2) och en jämfö-relse mellan Sverige och de övriga nordiska länderna samt Nederländerna tyder på att den ogynnsamma utvecklingen varit specifik

för Sverige (3). Ökningen förefaller främst att skett på 1990-talet för att efter år 2000 ligga kvar på en högre nivå (4). Ökningen förefaller främst gälla besvär som oro och nedstämdhet medan det allvar-ligaste uttrycket för psykiska problem, självmord, inte har ökat (5).

Fortfarande finns ingen entydig förklaring till

Sven Bremberg är docent, läkare och tidigare lektor vid Institutionen för Folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet.

De undersökningar som finns tyder inte

på att förekomsten av psykiatriska diagnoser har ökat bland unga

i Sverige.

30

”Vuxna får gärna bry sig sjukt mycket!”

31

Nordens Välfärdscenters projekt "Unga in i Norden – psykisk hälsa, arbete, utbildning" är ett uppdrag från Nordiska ministerrådet på social- och hälsoområdet. Projektets syfte är att ta fram kunskap som kan användas i utvecklingen av insatser till unga som riskerar psykisk ohälsa och marginalisering i Norden.

Lidija Kolouh-Söderlund är projektledare för Nordens Välfärdscenters (NVC) projekt Unga in i Norden. I projektet är många forskare från Norden involverade och beskriver hur situatio-nen ser ut för unga som riskerar att hamna i sårbara situationer i de nordiska länderna.

– Vi har aldrig tidigare haft så kompetenta och utbildade unga i Norden som idag. Nära fem miljoner av Nordens invånare är unga mellan 16–29 år. Samtidigt visar forskningen att mellan 6 och 12 procent av varje årskull riskerar att hamna i utan-förskap, säger Lidija Kolouh-Söderlund.

Bland de människor som bedömts ha en arbets-oförmåga som är så omfattande och bestående att den berättigar till inkomst genom socialförsäkring-en, så ökar andelen med psykisk ohälsa. Fenomenet

är som tydligast bland dem som är mellan 19 och 29 år.

Detta är allvarligt både för den enskilde och för den nordiska välfärdsmodellen. Vad vet vi om dessa unga människors situation och erfarenheter? Vad finns det för goda exempel i Norden på verksam-

heter som brukarna själva upplever har hjälpt dem att finna en väg till bättre hälsa, studier eller arbete?

I en av våra senaste publi-kationer, ”Skolelevers psykis-ka hälsa”, framgår det att en bra och avslutad skolgång är den starkaste skyddsfaktorn för alla unga, men särskilt för unga som riskerar olika typer av utanförskap. Unga som varken arbetar eller

studerar och som lider av psykisk ohälsa har ofta negativa erfarenheter av sin skolgång. De har upp-levt mobbning, utanförskap, haft en känsla av att de inte passar in eller inte fått stöd för att klara av kunskapskraven och många hoppar av i förtid.

TIO UTVALDA VERKSAMHETERI december 2015 kommer NVC att ge ut en publika-tion där två noga utvalda verksamheter i varje

Lidija Kolouh-Söderlund är PhD och projektledare för Nordens Välfärdscenters (NVC) projekt Unga in i Norden.

Unga som varken arbetar eller studerar

och som lider av psykisk ohälsa har ofta negativa erfarenheter av

sin skolgång.

38

Unga som sorteras bort – om aktivitetsersättning i Sverige1

39

Begreppet förtidspension är utfasat ur det svenska socialförsäkringssystemet. Men det finns något som påminner om förtidspension och som särskilt riktar sig till unga och unga vuxna i åldern upp till och med 29 år, nämligen aktivitetsersättning. Antalet unga och unga vuxna med aktivitetsersätt-ning ökar i Sverige och har så gjort under en lång följd av år. 2014 beviljades totalt 8 401 aktivitets-ersättning, vilket innebar en ökning med mer än 1 000 individer jämfört med året innan.2 Unga med låg utbildning, tidigare arbetslöshetsperioder och försörjningsproblem är överrepresenterade bland dem som beviljas aktivi-tetsersättning. Att antalet unga och unga vuxna med aktivitetsersättning ökar kan relateras till inträ-deshinder på arbetsmark-naden och en benägenhet att medikalisera i grunden sociala problem.

Aktivitetsersättning är på många sätt ett udda inslag på den svenska socialpolitiska kartan som annars brukar förknippas så starkt med den så kallade arbets- och utbildningslinjen. I den här

artikeln diskuteras utvecklingen av förtidspension och aktivitetsersättning bland unga i Sverige mot bakgrund av internationella erfarenheter.

AKTIVITETSERSÄTTNING SEDAN 2003I Sverige har begreppet förtidspension ersatts av begreppen sjukersättning respektive aktivitets-

ersättning. Enligt lagen om allmän försäkring (SFS 1962:381) beviljas aktivitetsersättning för den som är mellan 19 och 29 år medan sjukersättning är reser-verad för individer i åldrarna från 30 år och uppåt. För att beviljas sjukersättning förut-sätts en permanent nedsätt-ning av arbetsförmågan, dvs. ersättning ska enbart beviljas om man bedömer att indivi-derna inte kommer att kunna återfå full arbetsförmåga och därmed fullständiga försörj-ningsmöjligheter fram till dess att de uppnår sedvanlig pen-

sionsålder. De medicinska kriterierna betonas alltså mycket starkt. Sjukersättning behöver emellertid inte beviljas på full tid utan kan också medges för 75 respektive 25 procent givet att arbetsförmågan

Jonas Olofsson är professor vid Malmö högskola. Hans forskning berör välfärdspolitiska frågor med särskilt fokus på ungas utbildning och etablering på arbetsmarknaden. Martin Kvist är socionom och doktorand i socialpolitik vid Malmö högskola. Hans avhandlingsprojekt kretsar kring frågor om ungas etableringsvillkor på arbetsmarknaden.

Aktivitetsersättning är på många sätt ett udda inslag på den svenska socialpolitiska

kartan som annars brukar förknippas så

starkt med den så kallade arbets- och utbildningslinjen.

44

Att möta ett nytt land som syskon till ett ensam-kommande flyktingbarn – ur en lillasysters perspektiv

45

ENSAMKOMMANDE BARN HAR FÅTT STOR UPPMÄRKSAMHETIntresset för de ensamkommande flyktingbarnens livsvillkor intensifierades i Sverige med ansvars-förändringar i mottagningssystemet i början på 2000-talet. Dessa barn har blivit en kategori i migrationssta-tistiken. Det ensamkommande barnets situation har egentligen behövt studeras närmare sedan lång tid, då det inte är nytt för Sverige att ha inflyttade barn som kommer utan vårdnadshavare. Men forskningen om deras situation har lyst med sin frånvaro. Nu har dock ett antal studier inletts om konsekvenserna på många livsområden, socialt, känslomässigt, praktiskt osv. En hel del fokuserar på barnens egna berättelser om vardagen, såväl det tidigare var-dagslivet i hemlandet som det som de får i Sverige. Några projekt vid Stockholms läns kommunala FoU-enheter har varit delfinansierade av Europe-

iska flyktingfonden. Det senaste är rubricerat En longitudinell studie av ensamkommande flyktingbarn i Stockholms län (2012–2014). Under dessa projekt har ett 30-tal ensamkommande barn följts i cirka 5 år efter ankomsten till Sverige, och socialtjäns-tens personal har reflekterat över utvecklingen

av arbetet med ensamkom-mande barn under samma tidsperiod (Backlund m.fl. 2014a, 2014b, 2012, Åkerlund 2015).

En del av de ensamkommande barnen ansöker om uppehålls-tillstånd för sina familjer och anför anknytningsskäl. Namir är en pojke från Afghanistan

som kom ensam till Sverige som 16-åring. Efter något år ansökte han om uppehållstillstånd för sin mamma och lillasyster, och migrationsverket gav ett positivt besked. Mamman och systern kunde starta sin långa resa från Kabul. Familjens återför-ening i Sverige har studerats, också inom ramen för ovanstående projekt. Namir flyttade ihop med

Eva Nyberg är forskningsledare vid FoU-Södertörn och har varit projektledare för flera forskningsprojekt om ensamkommande flyktingbarn. Hon har också lång erfarenhet av arbete med flyktingbarn inom barnpsykiatrin. En FoU-rapport om syskon till ensamkommande barn, med familjens återförening i Sverige som utgångspunkt, publiceras inom kort på FoU-Södertörns hemsida, www.fou-sodertorn.se

Det ensam kommande barnets situation har egentligen

behövt studeras närmare sedan lång tid, då det inte är nytt för Sverige att ha

inflyttade barn som kommer utan vårdnadshavare. Men

forskningen om deras situation har lyst med sin frånvaro.

52

Glädjande steg mot ökad delaktighet i barn- och ungdoms-psykiatrin”Det hjälper inte att vara tyst. Man måste prata om det.”

53

Bryt tystnaden om psykisk ohälsa. Det måste bli enklare att söka hjälp. Man måste få information och vara delaktig i sin behandling. Det är budskap som barn och unga med erfarenhet av psykisk ohälsa förmedlat till Barnombudsmannen.

Under 2013 mötte jag och mina medarbetare 62 barn och unga i åldrarna 8–24 år för att ta del av deras erfarenheter och upplevelser av den hjälp som finns att få när man är ung och mår psykiskt dåligt. Vi var intresserade av deras syn på hela vårdkedjan; elevhälsan i skolan, vårdcentralen, barn- och ungdoms-psykiatrins öppenvård, den psykiatriska sluten-vården och tvångsvård. Hur fungerar den egentligen för barn och unga?

Vi vuxna har ofta förutfattade meningar. Vi tror att vi har koll på läget men kan förbise viktiga saker. Därför lyssnar Barnombudsmannen systematiskt till barn och unga. Det är de som är experterna på hur det är att vara barn i Sverige idag, och att befinna sig i en viss situation. De vet

hur lagar och stödsystem som samhället byggt upp fungerar i praktiken.

MÅNGA HINDER FÖR ATT FÅ VÅRDBarn och unga berättade för oss att vägen till vård är snårig. Det är svårt att få hjälp i tid och hindren

är många. Till att börja med omgärdas psykisk ohälsa av fördomar, känslor av skuld och skam. Det är helt enkelt svårt att erkänna både för sig själv och för andra att man har problem.

Barnen är dessutom beroende av en vuxen för att kunna ta rätt kontakter. Vårdnads-havaren har en viktig roll när ett barn

upplever psykisk ohälsa. Detta är viktigt att vara medveten om i alla delar av vårdkedjan. Många barn berättar om hur deras föräldrar har kämpat hårt för att barnen ska få den hjälp som de behövt.

Så här säger Esther: ”Det är jättesvårt, för man är ganska körd om man inte har någon som hjälper en. Jag hade inte varit uppe och gått idag om det

Barnombudsmannen är en statlig myndighet som bildades 1993 och den leds sedan 2008 av barnombudsman Fredrik Malmberg.

Trots att det skett lagändringar under senare

år har barn fortfarande små möjligheter att

få hälso- och sjukvård eller sociala insatser

om vårdnadshavaren motsätter sig detta.

58

När livet känns fel – om ungas dåliga mående

59

Begreppet psykisk ohälsa används som en samlande beteckning för både mindre allvarliga psykiska besvär, som till exempel oro och nedstämdhet, och för mer allvarliga symtom, som uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos.

De vanligaste psy-kiatriska tillstånden hos barn och unga är ADHD och depression, som båda förekommer hos mellan 5 och 8 procent, samt autismspektrumtillstånd, som förekommer hos mellan 1 och 1,5 procent av svenska barn och unga. Utifrån dessa uppgifter kan man förvänta sig att cirka 10 procent av barn och unga vid en given tidpunkt har ett psykiatriskt tillstånd (Bremberg & Dahlman 2015).

Besvär av oro, ångest, ängslan drabbar omkring 20 procent av de unga i åldern 16–24 år enligt SCB. Nivån har ökat sedan 1980-talet men är relativt stabil i de senaste mätningarna. Psykosomatiska besvär – i form av huvudvärk, ont i magen och

svårt att somna minst en gång i veckan – har däremot ökat till drygt 50 procent bland unga 13–18

år, också det enligt SCB.Hur ska vi tolka denna

utveckling? Vissa psykiska besvär, som till exempel oro och nedstämdhet, kan vara normala reaktioner på en påfrestande livssituation och är ofta övergående. Det är viktigt att inte sjukdoms-förklara det som är normala reaktioner i livet. Men när problemen permanentas finns det anledning att se upp. Socialstyrelsen anger att ökningen av självskat-tad psykisk ohälsa bland de unga ska ses som ett tidigt

varningstecken på ökad psykisk ohälsa på sikt. Och att det inte handlar om en ökad benägenhet bland dagens unga att rapportera lindriga psykiska symtom. Ökningen av psykisk ohälsa har fört med sig att fler unga är allvarligt sjuka och har klart försämrade möjlighet att etablera sig i samhället (Socialstyrelsen 2013).

Tiina Ekman är filosofie doktor och verksamhetsansvarig för utrednings-uppdragen på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Hon var projektledare för regeringsuppdraget att kartlägga hur unga med självupplevd psykisk ohälsa upplever sina svårigheter och vilka sätt unga själva använder för att hantera dessa. Uppdraget resulterade i rapporten När livet känns fel. Ungas upplevelser kring psykisk ohälsa. Artikeln är baserad på rapporten.

Flera av de forskare som vi har anlitat understryker hur

konstruktioner av kön påverkar individers

sätt att uttrycka och hantera psykisk

ohälsa.

66

Youth Aware of Mental Health – YAM– medvetandeprogram för skolan

67

I Sverige är självmord den vanligaste dödsorsaken bland unga pojkar och den näst vanligaste bland flickor. År 2014 tog 170 ungdomar (15–24 år) sina liv i Sverige och 2 432 vårdades på sjukhus efter ett självmordsförsök under 2013 (ref 1).

Många fler kommer inte till sjukvårdens kännedom, då de inte gör somatiskt livshotande självmords-försök (ref 2). Oberoende av den somatiska svårig-hetsgraden, banar dock alla självmordsförsök väg för framtida suicidala hand-lingar, inklusive fullbor-dade självmord. I en stor europeisk undersökning visade resultaten att drygt 4 procent av 15-åringarna i studien hade försökt ta sina liv (ref 3). Motsvarande siff-ror har tidigare rapporterats i svenska undersökningar.

Under de senaste åren har en omfattande studie gjorts i tio europeiska länder där tre olika interventionsprogram testats bland 11 110 elever i 168 skolor (ref 4). Utvärderingen visar att en av metoderna – ett hälsofrämjande och preventivt

program för psykisk hälsa, Youth Aware of Mental Health, YAM, haft en signifikant effekt på antalet självmordsförsök, som var hälften så vanligt bland elever som deltagit i programmet jämfört med en

kontrollgrupp (ref 4). Prelimi-nära resultat visar också att nyinsjuknande i depression var lägre i interventionsgruppen.

Statens beredning för medicinsk och social utvär-dering (SBU) konstaterar i en genomgång av skolprogram, som syftar till att förebygga självskadebeteenden, att YAM har den bästa evidensen av alla publicerade program (ref 5).

Nationellt centrum för suicidforskning och preven-tion av psykisk ohälsa, NASP (www.ki.se/nasp), som lett den europeiska studien, planerar nu tillsammans med Stockholms läns landstings

Hälso- och sjukvårdsförvaltning att genomföra en RCT-studie i Stockholms läns skolor. 10 000 elever i årskurs 7 och 8 ska utbildas med början hösten 2016. Programmet är universell som i den europe-iska studien och riktar sig till alla elever och inte enbart till någon riskgrupp.

Inga-Lill Ramberg, Marie-Louise Söderberg, Carin Bokedal & Danuta Wasserman.

Youth Aware of Mental Health, YAM,

haft en signifikant effekt på antalet

självmordsförsök, som var hälften så

vanligt blandelever som deltagit

i programmet jämfört med en kontrollgrupp.

70

KrönikorAnn Lantzourakis & Pia Eresund Charlie ErikssonSelene Cortes

71

Upprördheten efter den otäcka skolattacken i Troll hättan har lagt sig och medias uppmärksam-het riktas åt andra håll. Men nu har det alltså hänt även här, en ensam ung man har tagit sig in i en skola och dödat flera personer. Om det varit lika lätt att få tag i skjutvapen som i USA hade säkert många fler dött. Mycket tyder på ett rasistiskt terrordåd, men i skrivande stund är detta ännu ej helt klarlagt.

I försök att förstå orsakerna bakom våldsdåd av den här typen pekas olika faktorer ut: rasism, islamo fobi, näthat, mobbning och socialt utan-förskap. Men det krävs mer för att någon ska ge sig till att mörda främmande personer på detta kallblodiga sätt. Gärningsmännen har ofta även uppvisat tecken på tidigt grundade psykiska stör-ningar redan i förskoleåldern. Psykopatisk person-lighetsstörning nämns ibland, men varför en sådan

har utvecklats brukar sällan diskuteras. Fokus läggs på sådant som hänt i deras liv den senaste tiden.

Uten den dårlige barndommen han hadde, så vil jeg hevde at det ikke hadde vært mulig ågjennomføre terroraksjonen som han gjorde.

Det er mange ting som førte mot Utøya. Det er noe som er ødelagt i ham. Jeg tror det ligger traumatiske opplevelser i bakgrunnen til alle som gjør alvorlige voldshandlinger, sier Seierstad, som mener Breivik aldri fant tilhørighet i et miljø i barne- og ungdoms-tida.

Så säger Åsne Seierstad i en intervju i norska Dagbladet den 9 november 2013, med anledning av den då nyutkomna boken En av oss. En berättelse om Norge. Under arbetet med boken hade hon fått tillgång till den barnpsykiatriska utredningen och även intervjuat personal som på Statens barn- och ungdomspsykiatriska center hade utrett Anders Behring Breivik som fyraåring.

Där framkom att Anders hade svårt att leka, vare sig ensam eller tillsammans med andra barn, att han saknade spontanitet, aktivitetslust, fantasi och inlevelseförmåga, samt språk för att uttrycka

Tidiga störningar bakom ungas våldsdåd

72

känslor. Han beskrevs som försiktig, kontrollerad, extremt ordentlig och renlig. Han tog inte själv initiativ till kontakt och deltog endast mekaniskt i aktiviteter, utan att visa glädje eller lust. Han hade svårt att uttrycka sig känslomässigt, ”men när det väl kommer en reaktion är den påfallande stark” (s.38). Under veckorna på dagbehandlings-avdelningen började han dock förändras och visa mer glädje och tillit. ”Man bedömde att han hade stora resurser och att hans skador skulle kunna avhjälpas om han kom i en ny och bra omsorgs-situation (s.40).

Mamman hade sökt hjälp för att hon inte orkade med Anders. Hon beskrev honom som klängig, besvärlig, krävande och ”aggressiv på ett infamt sätt”. Men när barnpsykiatrin förordade familjehemsplacering med motiveringen ” Anders vårdnadssituation är så bristfällig att han löper risk att utveckla en allvarligare psykopatologi” (s.42) backade hon. Med hjälp av advokat lyckades hon få ärendet nedlagt. Anders fick bo kvar hos henne och familjen hade inte fortsatt kontakt med BUP.

Om det inte rådde tystnadsplikt skulle nog alla som är eller har varit verksamma inom barn- och ungdomspsykiatri och social barnavård kunna berätta liknande historier. Det kommer signaler – från förskola, grannar och inte sällan även från föräldrarna själva – om att ett litet barn uppvisar beteendeproblem och att relationerna i familjen verkar konfliktfyllda. Man gör en psykosocial utredning och bedömer att det finns stora risker för psykopatologisk utveckling. Några av dessa barn har vi, som tidigare arbetade som barnpsyko-terapeuter, kunnat hjälpa. Det har ofta krävts stora insatser, som barnpsykoterapi och miljöterapi, insatser i skolan, täta föräldrakontakter, ibland även placering i familjehem. I samtliga fall har de olika hjälpande personerna måst samarbeta vilket givetvis också tagit en hel del tid. Långtifrån alla barn fick dock den här hjälpen, och i dagens läge

är det än värre. Såväl barn- och ungdomspsykia-trin som social tjänsten är gravt överbelastade och resurserna till såväl familjehemsplacering som behandling är minimala.

Naturligtvis utvecklar inte alla de här barnen grava personlighetsstörningar. Familjerelationer kan förändras i positiv riktning och barn kan även hitta kompenserande relationer med vuxna utanför familjen. Alla med svåra personlighets-störningar blir inte heller mördare, olika omstän-digheter och så kallade triggande faktorer har stor betydelse. Men vi menar att människor som begått kallblodiga massmord i så gott som samtliga fall har haft allvarligt störda tidiga relationer och som barn uppvisat grava avvikelser i sin känslomässiga utveckling. Och därför är det i dagens allt hårdare samhällsklimat viktigare än någonsin att i tid upp-täcka dessa barn och ge dem adekvat hjälp.

Barn behöver nära och normbildande relationer till sina vårdnadshavare. Rytm, regelbundenhet och kontinuitet är grundstenar för en positiv person-lighetsutveckling. Att ändra på en inre upplevelse av att vara dålig och oälskad är möjligt, men det tar tid och kan kräva professionella kunskaper. Sådana kunskaper finns i dagens läge. Många olika behandlingsmetoder har vuxit fram under de se-naste årtiondena. De mest tidskrävande metoderna är givetvis de för samhället dyraste. Men detta bör vägas in mot hur mycket en plats i fängelse eller på institution kostar. Det är viktigt att tänka lång-siktigt. Kompetens finns men resurser saknas. Det är bråttom. Barn blir fort unga vuxna.

Ann Lantzourakis, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, psykoanalytiker.

Pia Eresund, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, filosofie doctor.

Krönikor

73

Studenterna diskuterade hur senaste tentan hade gått, hur svåra vissa frågor var och att de skulle ha förberett sig bättre. Innan den här tentan gick av stapeln fördes det samtal kring olika övningar på gymmet, vilket maträtt som

var godast i matlådan, vilken nattklubb som skulle gästas kommande helg och liknande.

Vad gör han? Ska han inte med på tentaslasket? Vet han inte att det är obligatoriskt att kröka skallen av sig när tentan är skriven. Han är alltid med där det händer roliga grejer.

Men den här kvällen var jag inte med på festen. Jag skulle vara hemma för jag var sjuk, allvarligt sjuk i hemlighet. Ingen visste att jag led av en svår depression och panikångestattacker.

Sedan slutet av maj samma år hade jag dagligen kämpat mot min svåra ångest, sömnsvårigheter, försöka få tillbaka motivationen till att träna och lusten att äta, släppa den tunga stenen som dag-ligen satt i mitt bröst samt hålla uppe fasaden utåt. Ingen fick veta att jag var svårt sjuk, psykisk ohälsa är det sista jag vill förknippas med. Jag är inget psykfall, ingen förlorare.

Jag sviker mitt eget ideal, jag är misslyckad och

full av skam. Det är pinsamt att jag drabbats av psykisk ohälsa. Svagheten övertar både min fysiska och psykiska hälsa. Till mina vänner säger jag att allting är bra. Inom mig plågas jag av min ångest, de negativa tankarna och all skuld/skam som äter upp mig inifrån.

Sociala medier är det nya fikarummet. Här delar vi med oss av vår vardag, en image målas upp och vi försöker skapa en konsensus mellan våra verkliga liv och den bilden som förmedlas av oss i de sociala flödena.

Det är svårt att leva upp till de krav och ideal som förmedlas via bloggar, sociala medier och media. Hög press leder till svår stress. Vi lyssnar på poddar, läser kändisarnas böcker, följer bloggar, likear bilder på Instagram och hoppas att vi ska lyckas lika bra.

Jag var vilsen och drunknade i alla intryck från sociala flöden. Ville göra raketkarriär, tjäna pengar, bli känd och leva ett liv i lyx. Allt skulle gå att ordna, ingenting var omöjligt när klivet ut i vuxenlivet var taget. De höga kraven och en enorm stress ledde mig rakt in i ett krig mot den psykiska ohälsan, ett krig som jag slutade med att mitt liv hängde på en skör tråd på en bår inne på intensiv-vårdsavdelningen på sjukhuset i Kalmar. Hellre dö med en värdig image än att leva som ett psykfall.

Hur kunde det gå så här långt? Varför överlevde jag? Vem är jag nu när alla vet?

Den 28 september 2013 – Fasaden föll och mitt liv gick inte att rädda

74

Att prata om psykisk ohälsa är livsviktigt. En öppen dialog kring ämnet minskar den skam/tabu som råder vilket leder till en ökad acceptans. Det vill säga att vi förbättrar kunskaperna, reducerar fördomarna och på lång sikt blir detta tunga ämne mer vardagligt och hanterbart.

För två år sedan försökte jag avsluta mitt liv, i mina ögon var jag ett psykfall, en förlorare, men jag överlevde mirakulöst nog tack vare fantastisk sjukvård och en envis skyddsängel. Idag vet alla att jag har erfarenheter av psykisk ohälsa, en vetskap som inte har ändrat hur mina vänner ser på mig som person. Jag har inte blivit en diagnos eller en vandrande katastrof.

Livet består av otroligt många fina ögonblick, dagligen sker det storartade saker i våra liv, ögonblick som vi lätt missar eller glömmer av att uppskatta i takt med att vi är slavar åt dagens tek-nik. Lägg undan telefonen, stäng igen datorn och umgås med nära och kära. Vi vet aldrig vad som händer imorgon, det enda vi kan påverka är nuet.

Världen är full av framgångsrika människor, alla har de olika historier om hur de tagit sig till toppen. Icke att förglömma är att vi alla har olika

förutsättningar, bakgrunder och andra påverkande faktorer som skiljer oss åt.

Förra året avslutade 43 stycken ungdomar sitt liv i förtid. Det räcker nu. Det behöver inte skördas fler människoliv för att vi ska förstå vikten av att lyfta ämnet psykisk ohälsa. Jag har själv lidit av psy-kisk ohälsa sedan 2013, äter fortfarande mediciner och kriget pågår ständigt samtidigt som jag hittat en balans i livet. Att jaga idealen är att springa rakt in i en fälla.

Jag delar med mig av min historia för att inspi-rera och motivera andra ungdomar till att prata om deras psykiska ohälsa.

Din delning kan rädda ett syskon, en släkting, en lagkamrat, en klasskompis, en arbetskamrat, en partner eller annan underbar och viktig person.

Mitt liv gick att rädda, nu hjälps vi åt för att få fler unga människor att välja livet!

Charlie ErikssonGrundare av informationsprojektet Aldrig Ensam om sprider kunskap och bryter tystnaden kring det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa bland unga vuxna. Läs mer på www.aldrigensam.com

Krönikor

75

Det kan diskuteras om det har med deras eget personliga mående att göra, om de haft särskilt svåra livsvillkor, eller om det handlar om ideologisk övertygelse, jag kan inte svära på något av alternativen. Men jag kan svära på en sak. Det

ÄR svårt att leva i den här världen. Särskilt om man är ung och i början av att skapa sitt liv och välja livsbana. För det gör man i den åldern. Man väljer sin framtid, bland ett myller av alternativ. Du kan göra vad som helst, världen ligger öppen framför dig, och du har teoretiskt sett alla möjligheter att bli precis vad du vill. Eller, vad du tror att du vill. Bland alla miljoner alternativ finns det en tydlig rangordning. Vissa saker premieras och accepteras mer än andra. Det är lätt för vem som helst att sälla sig till det som är accepterat och flyta med strömmen. Det är oftast mindre motstånd då. För du skall ha en hel del is i magen och ett gäng nerver av stål om du väljer en ovanlig bana i nörd-träsket. Och det är bara accepterat om du lyckas.

Att lyckas är svårt. Särskilt idag, eftersom vi mä-ter hur någon lyckats i antal likes på sociala medier eller visningar på YouTube. Pressen har hårdnat. Det handlar inte om huruvida vi är lyckliga, utan huruvida vi är lyckade eller inte. Och det är toppen om du är lyckad innan du fyllt sjutton. Och skall du vara lyckad innan du hunnit fylla sjutton är det bråttom. Det är ju inte bara likesen som måste styras upp, utan även skola, vänner, relationer och fritidsintressen, samtidigt som man behöver förhålla sig till ett gäng hormoner som härjar i kroppen. Då är det lätt att tappa perspektiven, och gå vilse bland alla krav. Och när kraven blir så stora att de kväver en är det nära att man tappar livslusten. Det stora problemet är att det är precis det som alldelens för många gör.

I Sverige tar en ung människa i veckan sitt liv. En. Ungdom. I. Veckan.

Självmord är den främsta dödsorsaken bland ung-domar i Sverige. Idag, år 2015. I ett av världens rikaste länder. Ett land dit människor från krigshärjade

Ett perspektiv på döden Jag har flera vänner som avsiktligt valt att inte skaffa barn. Orsak: Det är för svårt att leva i den här världen.

SIG UNDER YTAN.

VÅGA PRATA OM DET SOM DÖLJER

Om du, eller någon du känner, mår dåligt och går i tankar på att begå självmord finns det hjälp att få. Ring vår självmordslinje på 90101 eller chatta anonymt med våra volontärer på mind.se. Vi har öppet dygnet runt.