Sven Bremberg, Mats Granlund, Gunilla Halldén, Ingrid Pramling Samuelsson, Gunilla Niss, Magnus Kihlbom, m fl.

3 • 2011

TEMA: FÖRSKOLA

INNEHÅLL

En förskola för livet 4

TEMA: FÖRSKOLA

Kärt barn har många namn Elinor Schad 6

Små barns psykiska hälsa 10 Lena Almqvist, Anne Lillvist, Mats Granlund

Omsorg vs lärande Gunilla Halldén 18

Förskolan i Sverige 2011 Ingrid Pramling Samuelsson 24

Förskolans kvalité och barns hälsa Sven Bremberg 30

Förskoleklassen som övergångszon Helena Ackesjö 38

Trygghet och gruppstorlek Gunilla Niss 44

Förskolan som arena för föräldra stöd Anna Sarkadi 50

Kvantitet kontra kvalitet i förskolan Magnus Kihlbom 58

Kompletterande anknytningsperson på förskola 66 Birthe Hagström

Ordets mening Karl Eriksson – mottagare av uppsatsstipendiet 70

När vinden vänder och tuppen gal Ann Lantzourakis 82

Aktuell litteratur 86

Minnesord 88

4

Inledning:

En förskola för livet

Hur kan förskolan och grundskolan främja den psykiska hälsan? I två temanummer hösten 2011 ska Psykisk Hälsa granska förskolan och grundskolan. I detta nummer om förskolan har ett tiotal av landets ledande experter inom unga barns utbildning och hälsa bidragit.

När vi tar tempen på förskolan ser vi att den i många avseenden mår bra, inte minst vid en internationell jämförelse. Som flera av författarna påpekar – bland andra Pramling och Bremberg – hamnar Sverige i topp jämfört med flertalet andra i-länder. Flera studier visar också att en förskola av god kvalité gynnar barns hälsa och utveckling långt senare i vuxen ålder, inte minst för barn som har en problematisk hemmiljö.

Hur ser vi då till att förskolan verkligen ger po-sitiva avtryck, både här och nu och för resten av barnens liv? Sammanfattningsvis pekar artiklarna i temanumret på sex stora utmaningar:

1. Det behövs fler utbildade förskollärare och vidare utbildning av de förskollärare som idag är yrkesverksamma. Idag är det cirka 50 pro-cent av personalen som har en förskollärar-utbildning.

2. Trenden med en ökad andel stora barngrup-per är oroande. Barngruppernas storlek bör anpassas till viktiga faktorer såsom barnens ålder, mognad, språkliga förutsättningar, kompetensen hos de vuxna osv.

3. Samordningen mellan förskolan, barnhälso-vården, socialtjänsten och barnpsykiatrin be-höver bli bättre, för att tidigt upptäcka barn som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Förskolan har en unik möjlighet att tidigt identifiera och stödja barn som kan få svårig-heter i skolan eller som mår dåligt, men rollen behöver preciseras och regleras, och förskolan bör naturligtvis ges verktygen att göra detta.

4. En viktig forskningsuppgift är att hitta vägar för att höja förskolans pedagogiska uppdrag utan att det blir traditionell skola – dvs på förskolans egna villkor. Det behövs bland annat mer kunskap om vad som krävs för att barn ska öka sin förståelse av skrift och antalsuppfattning.

5. Flera författare pekar på vikten av att inte skilja på lärande och omsorg då trygga

5

TIDSKRIFTEN PSYKISK HÄLSA: Tidskrift för främjande av psykisk hälsa. Organ för Föreningen Psykisk Hälsa.(Swedish National Association for Mental Health)

ISSN: 0033-3212

Copyright © respektive författare 2011

CHEFREDAKTÖR & ANSv. UTGIVARE: Per-Anders Rydelius

REDAKTÖR: Carl von Essen

Omslagsillustration: Jonas Rahm

REDAKTIONSKOMMITTÉ: Robert Erikson, fil. dr, profes-sor i sociologi; Siv Fischbein, professor emerita, special-pedagog; Fredrik Lindencrona, leg. psykolog, fil. dr.; Per-Anders Rydelius, professor i barn- och ungdoms-psykiatri, överläkare och Ann-Charlotte Smedler, professor i psykologi.

FÖRENINGEN PSYKISK HÄLSAS KANSLI: Kammakargatan 7, 4 tr, 111 40 StockholmTelefon 08-34 70 65, info@psykiskhalsa.se,www.psykiskhalsa.seOrg.nr. 802002-7291Plusgiro 541 73-0, bankgiro 944-4043Föreningen har 90-konto, pg 900853-3

PRENUMERATIONFöretag, institutioner, organisationer 750kr/år, Privatpersoner 400 kr/årHeltidsstuderande och pensionärer 250 kr/årLösnummer 120 kr

MANUS TILL PSYKISK HÄLSA: För information gällande manus kontakta oss via info@psykiskhalsa.se eller 08-34 70 65

ANNONSERA: För information och annonsprislista, kontakta info@psykiskhalsa.se, 08-34 70 65 eller se www.psykiskhalsa.se

Form & Produktion: Pelle Isaksson

TRYCK: Tryckt hos ett klimatneutralt företag: Edita, Västra Aros 2011.

Denna tidskrift är tryckt på miljö-vänligt papper.

Mångfaldigande av innehållet i denna tidskrift, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt den 30 december 1960 förbjudet utan medgivande.

relationer till vuxna är avgörande för att ta in ny kunskap. Förskolans kvalité kan höjas genom ett systematiskt kvalitetsarbete, såsom att ge förskollärare stöd till att analysera och reflektera över sina egna rutiner, och genom att införa metoder för att skatta effekterna av kvalitetsarbetet på barnen. (Sådant stöd bör erbjudas förskolan på bred front).

6. Förskoleklassens syfte behöver preciseras. Man kan undra varför förskoleklassen ofta utgör ett ”väntrum” och inte ett gyllene tillfälle att förbe-reda barnen för skolstart utifrån sina förutsätt-ningar. Det finns en otydlighet kring vad lärarna

i förskoleklass får och bör lära ut, och det blir inte tydligare i den nya läroplanen Lgr11. Det behövs en genomtänkt nationell beskrivning av målet med förskoleklassens verksamhet.

Vi vill också uppmärksamma er alla på att Birgitta Nordelius, föreningens mångåriga kansli-chef och redaktör för Psykisk Hälsa, har gått bort. Birgitta lämnar ett stort tomrum efter sig. I slutet av detta nummer återfinns ett minnesord över hennes gärning.

Redaktionskommittén för Psykisk Hälsa

6

Kärt barn har många namn

– förskolans historia

7

Sverige är världskänt för sin förskola. Trots att den har fått utstå mycket kritik under de senaste åren är det en verksamhet som får många världen runt att avundas och förundras över våra möjligheter till förvärvsarbete. Förskolans fokus har pendlat mellan omsorg och inlär-ning, och den har bytt namn och skepnad många gånger. Här gör Elinor Schad, frilansskribent och psykolog några nedslag i förskolans historia.

KuNSKAP OcH HäLSAFörskolans 175-åriga historia började 1836 med att överste Carl af Forsell startade en småbarnskola i Stockholm efter engelsk modell. På några årtionden fanns det småbarnsko-lor för arbetarnas barn i de flesta svenska städer. Man inriktade sig på barn i åldrarna 2–7 år som ofta annars bara drev omkring. Verksamheten bekostades ursprungligen av välgörenhet och inriktade sig på fostran men också på att ge barnen elementär kunskap. Barnen fick undervisning i

religion, musik, läsning, och räkning varvat med frisk luft och näringsriktig mat.

Ganska snart visade det sig att barnens hälsa förbättrades och därmed blev småbarnskolorna en god investering för fattigvården. Småbarnskolorna

levde kvar under resten av seklet men ersattes alltmer av barnkrubbor inriktade endast mot förvaring.

Den första barnkrubban startades på Kungsholmen i Stockholm 1854*. Syftet var förvaring av de fattigas barn och målet sedlighet och ordning. Efter att barnen badats och satts på uniform fick de precis som dagens förskolebarn frukost. Sköterskorna hade stärkta förkläden

och en tydlig uppdragsbeskrivning: det skulle råda ordning i allt men ingen aga var tillåten. Med fokus på vänliga rättelser och opartisk övervakning av barnens lek skulle barnen lära sig genom goda förebilder. Kanske var det redan i barnkrubban som grunden lades för den svenska synen på den fria lekens betydelse.

Författare: Elinor Schad

Leg. psykolog och frilansskribent. undervisar på psykologprogrammet i Lund och har en bakgrund som skolpsykolog. Elinor är även ordförande för Psios som är en yrkesförening för psykologer i förskola och skola.

Den första barnkrubban startades

på Kungsholmen i Stockholm 1854 ...

Kanske var det redan i barnkrubban som

grunden lades för den svenska synen på den fria lekens betydelse.

10

Små barns psykiska hälsa

– förskolan som skyddande miljö

11

FÖRSKOLAN SOM SKyddANdE MILjÖ FÖR PSyKISK HäLSABarns psykiska hälsa och ohälsa har på senaste tiden med rätta fått ta plats i media och politiska debatter. Man talar nu om att även små barn har sömnsvårigheter, ont i magen och andra stressrelaterade besvär, sådant som tidigare mest uppmärksammats hos vuxna och i viss mån hos äldre barn och ungdomar. Andra symptom som uppmärksammas som tecken på psykisk ohälsa är t ex utåtagerande beteende, koncentrations-svårigheter, passivitet, varaktig nedstämdhet och svårigheter med kamratre-lationer.

I en rapport från Barnombudsmannen (BO, 2007) framkom att upp till 30 procent av alla spädbarn idag inte har en trygg anknytning till sina föräldrar under det första levnadsåret och en del föräldrar saknar de förutsättningar som krävs för att skapa bra och trygga relationer till sina barn. Kritik riktas ibland mot samhället i stort

för att inte i tillräcklig grad ge barn, familjer och andra verksamheter där barn vistas (t ex förskola, skola, fritidsverksamhet) rimliga förutsättningar för en tillräckligt god uppväxt. Dessa kritiker menar att man i för hög grad flyttar över ansvaret från samhället till enskilda barn och familjer,

vilket understöds av det utvecklade diagnos- och behandlingstänkande som ger goda förutsätt-ningar för stöd till barn som diagnosticerats men kanske inte för barn i allmänhet. Kanske kan barn generellt sett ges en bättre start i livet genom att förskolan på ett expli-cit sätt utnyttjas som en stärkande faktor för små barns psykiska hälsa.

I Sverige går 80–90 procent av alla 1–5 åringar

i förskola eller hos dagmamma. Många barn spenderar fler vakna timmar i förskolan än vad de faktiskt gör hemma med sina föräldrar och syskon. I förskolans läroplan (Lpfö 98 reviderad 2010) betonas att arbetet i förskolan ska präglas av omsorg om det enskilda barnets välbefinnande,

Författare: Lena Almqvist, Fil.Dr, CHILD, HST, Mälardalens Högskola, Anne Lillvist, Fil.Dr, CHILD, UKK, Mälardalens Högskola och Mats Granlund, Fil.Dr, professor, CHILD, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping

I Sverige går 80–90 procent av alla 1–5 åringar i förskola

eller hos dagmamma. Många barn spenderar

fler vakna timmar i förskolan än vad de faktiskt gör hemma

med sina föräldrar och syskon.

18

Omsorg vs lärande

– förskolan som en del av barns vardagsliv

19

Förskolan ses nu som en självklarhet för barn och utgör en del av den normala uppväxten också för de minsta barnen. Det är en stor förändring som har skett på de sista fyrtio åren. Förskolan har närmast samma ställning som skolan med den stora skillnaden att den inte är obligatorisk. När kraven på en utbyggnad av barnomsorgen restes under senare delen av 1960-talet var det en följd av att kvinnorna gått ut på arbetsmarknaden efter 1950-talets hemmafru-period.

En statlig utredning Barnstugeutredningen tillsattes 1968 och i betänkandet som avgavs valde man att lansera begreppet förskola som en gemensam beteck-ning på både heldags- och halvdagsverksamheten (SOU 1972:26,27 Förskolan). Detta var ett sätt att markera den pedagogiska grunden för verksamhe-ten. Man ville inte ha en uppdelning mellan lek-skolor med pedagogisk målsättning och daghem med ett tillsyns- och omsorgsmål. Utredningen var ambitiöst upplagd och arbetade under flera år med en stab av experter knutna till sig. Man

utgick från utvecklingspsykologisk teoribildning och utvecklade hur målen jagutveckling, kom-munikationsförmåga och begreppsbildning skulle uppnås. En tidigare syn på utveckling som utgått från Gesell och hans mognadsteori fick lämna plats åt teoretiker som Jean Piaget och Erik H. Erikson och utredningstexten markerade vikten av barnets aktivitet och samspelets betydelse.

Barnstugeutredning-ens betydelse i försko-lans historia är stor och utredningen resulterade i att arbetsplaner för förskolan utarbetades av Socialstyrelsen och att Kommittén för tv och radio i undervisningen (TRU), det som senare blev Utbildningsradion,

utvecklade program för förskolan och fortbild-ningsprogram för förskolepersonal. Frågan om huvudmannaskap diskuterades i utredningen och man valde medvetet att behålla Socialstyrelsen som huvudman för att på det sättet markera avståndet till skolan. Men samtidigt poängterades barnets förmåga till lärande och vikten av att hålla sam-man begreppen omsorg och lärande.

Författare: Gunilla Halldén

Gunilla Halldén är professor em. vid Tema Barn, Linköpings universitet. Hennes forskning har behandlat föräldrars vardagspsykologi, barns föreställningar om familj samt barndomsbegreppets förändring under 1900-talet.

Barnstugeutredningen poängterade barnets förmåga till lärande

och vikten av att hålla samman begreppen omsorg och lärande.

22

barnperspektiv innebär emellertid att vi måste fråga oss vad det är för barn som skrivs fram och vilka egenskaper som tonas ner.

De resonemang som nu förs om förskolan och som är influerade av lärandebegreppets dominans, för med sig att verksamheten i förskolan ses som en del av det livslånga lärandet. Omsorg beskrivs som en aspekt av lärandet och man undviker att ge ett utrymme åt omsorgsbegreppet som inte är starkt kopplat till lärande. I den första utvärderingen av förskolan som gjorts efter införandet av läropla-nen, har det visat sig att förskolan blivit alltmer lik skolan, något som inte var avsikten. Forskning har också visat hur de lokala utvecklingsplaner som förskolan enligt läroplanen är ålagd att göra, innebär att barndomen regleras och att denna reglering är kontextuell och varierar mellan kommuner. Seg-regeringen i samhället befästs och det pedagogiska arbetet med de individuella utvecklingsplanerna som styrmedel medverkar i denna segregering. I detta läge tycker jag att det är på sin plats att granska omsorgsbegreppet och se vilka delar av förskolans verksamhet som riskerar att försvinna om inte omsorgen och därmed sammanhängande förhållningssätt värnas.

Inom omsorgsetiken poängteras vikten av att se och känna igen det som förenar oss som män-niskor, nämligen att vi är bundna i en kropp som är kopplad till en tid. Omsorg har getts betydelsen att ta hand om utan att ta makten över den som tas om hand. Omsorg innefattar en respekt för och ett erkännande av den andre, men att inte utifrån definiera den andres behov. Genom att understryka relationernas betydelse och allas vårt beroende tyd-liggör vi grunderna för den psykosociala utveckling-en. Omsorgsbegreppet förstått som ett accepterande både av den andres egenart och som en grundläg-gande likhet mellan människor kan bli ett redskap för att förstå de psykosociala processer som utspelar sig i förskolan. Det blir ett begrepp som tydliggör

både de vuxnas ansvar och barnens agerande och samspelande.

En risk när man likställer omsorg med pedago-gik, menar jag är att de aspekter av omsorg som handlar om ett accepterande av det man inte kan förändra tonas ner. Förskolan är inte bara en skola, utan också en omsorgsinstitution, vilket kräver att dilemman hanteras. En viktig fråga rör hur de olika delarna av verksamheten ska ges utrymme och vär-deras. Omsorg behöver i vår tid företrädare och vi behöver fråga oss varför omsorgsbegreppet har fått en underordnad ställning i den pedagogiska retori-ken. Den starka markeringen av moderns betydelse, som var framträdande i den tidiga barnträdgårds-rörelsen, kan vara svår att förena med en modern förskoleverksamhet och ett könsneutralt föräldra-skap. Det kan också vara så att den mycket starka ställning som omsorgen har haft inom förskolan gör att den utgör en självklarhet och inte något man tycker sig behöva lyfta fram. I den nuvarande läroplanen för förskolan skrivs omsorg fram som viktigt, men kopplas samtidigt till lärandebegreppet. Det sägs att förskolan har att hantera denna dubbla uppgift att både vara en omsorgsinstitution och en institution för lärande.

dET AKTIvA BARNET ELLER dET BEROENdE?Det aktiva barnet är ett begrepp som kan ges olika betydelser och som vinner sitt inflytande genom att det inte preciseras, häri ligger dess retoriska kraft. Frågan är vad som tonas ner när aktivitet och nyfi-kenhet blir viktiga begrepp? Hur hanteras beroende i denna diskurs? Det genomslag som den sociala barndomsforskningen har fått innebär samtidigt ofta ett avståndstagande från utvecklingspsykologin, något som kan leda till ett förnekande av olikheten mellan barn och vuxna och en oförmåga att se de små barnens specifika behov. Barn är sociala aktörer, men de är beroende av ett samspel med vuxna som

TEMA: FÖRSKOLA

23

ser dem och som bekräftar dem, för att de på så sätt ska känna tillit. Detta innebär att vi kan markera en likhet mellan barn och vuxna i vissa avseenden och samtidigt markera den olikheten som finns och det ansvar som därmed åvilar den vuxne.

Det finns alltså en tendens att tänja lärande-begreppet och låta det innefatta omsorgen utan att omsorgen problematiseras. Med den starka betoning av lärande och av barnets kompetens som tonar fram i styrdokumenten för förskolan kon-strueras en bild av barnet där behovet av omsorg osynliggörs. Detta säger inte bara något om vår bild av barnet utan också något om vår tid. I ett individualistiskt samhälle är det de autonoma indi-vidernas kompetens och förmåga till lärande som framhävs. Det finns en tendens att idealet om det fria valet och den individuella människan förnekar det biologiska och kroppsliga beroendet. Det kan finnas skäl att knyta denna diskussion till frågan om varför lärandebegreppet har fått en sådan dominans inom förskolan. Är det så att vi vuxna har behov av det kompetenta barnet för att själva kunna realisera en autonomi? Och är det så att vi har svårt att ac-ceptera både barnets beroende och vårt eget? Den utsatthet och det beroende som finns som en likhet mellan alla oss människor, tenderar att förnekas i talet om det flexibla samhället med sina kompetenta medborgare. Jag vill hävda att lärandebegreppets dominans innefattar två led. För det första oviljan att se barnet som beroende för att det då knyts till en passivitet. För det andra oviljan att bli förbunden med en hemdiskurs och en traditionell omsorgsmo-dell för att den inte ses som förenlig med framgång.

När förskolan nu är en del av utbildningsvä-sendet blir det viktigt att definiera vad som är innebörden i begreppet pedagogisk verksamhet. Så länge det var en boskillnad mellan förskola och skola, via olika huvudmän och olika instanser för tillsyn och styrning, var det lättare att utveckla olika pedagogiska traditioner. När nu avsikten är att de

olika verksamhetsformerna ska berika varandra kan man fråga sig vem som får tolkningsföreträde och vilken idé om barndomen som blir dominerande. Studier visar hur det finns en risk att förskolan tenderar att bedöma barnen i förhållande till upp-nåendemål snarare än strävansmål, vilket innebär att man bryter mot läroplanen, men också att dessa bedömningar fungerar segregerande.

Det är det kompetenta barnet som nu lyfts fram som ett ideal. Barnet är inte längre som i början av 1900-talet utskiljt som olik den vuxne, snarare finns nu många röster som hävdar barnets likhet med den vuxne och i det sammanhanget är barnets kom-petens viktigt. Här finns emellertid en risk som är viktig att uppmärksamma, nämligen det faktum att värderandet av kompetens kan innebära ett förne-kande av behovet av omsorg och omhändertagande, alltså det beroende barnet. Beroende är något som inte står högt i kurs i ett samhälle där konkurrens, individualitet och flexibilitet utgör ledmotiv. Vi kan se att barnet nu i början av det nya seklet definitivt är ett offentligt ansvar och verksamheten för också de yngre barnen diskuteras som en aspekt av det livslånga lärandet som varje individ numera måste involveras i. Men behöver en poängtering av barnets kompetens och aktivitet betyda att dess beroende förnekas? Självklart inte. Det gäller emellertid att vara uppmärksam på hur en verksamhet för barn-omsorg kan förvalta en tradition och inte förneka de specifika behov som de yngre barnen har.

REFERENSER

1. Halldén, Gunilla (2007): Den moderna barndomen och

barns vardagsliv, Stockholm: Carlsson Bokförlag.

2. Skolverket Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010.

Stockholm: Fritzes

3. SOU 1972:26 och 27 Förskolan 1 och 2. Betänkande

avgivet av 1968 års barnstugeutredning, Stockholm: Liber.

Omsorg vs lärande

30

Förskolans kvalité och barns hälsa

– internationella erfarenheter

31

I Sverige är förskola idag en självklarhet. Ett stort antal studier visar otvetydigt att förskola, med den pedagogik och personaltäthet som gäller i Sverige, gynnar barns hälsa och utveckling (Bremberg, 2001). Den gynnsamma effekten gäller även på lång sikt. En experimentell studie med förskola för socialt utsatta barn i USA visar på effek-ter upp till 40 års ålder (Muennig, 2009). En annan amerikansk studie av förskola för barn med mer varieran-de social bakgrund visar också positiva effekter upp till 15 års ålder (Vandell, 2010). Effekten av förskola för de minsta barnen har dock ifråga-satts. En genomgång av internationella studier visar emellertid att förskola främjar hälsan för barn även i åldern 12–40 månader, förutsatt den personaltäthet som finns i Sverige (Holmgren, 2009).

PERSONALTäTHET OcH GRuPPSTORLEKDiskussionen i Sverige gäller inte längre om förskola är bra eller dålig utan fokuseras istället på förskolans kvalité. Kvalité är ett mångtydigt begrepp. Det innefattar både yttre ramar som personaltäthet och gruppstorlek och den pedago-

giska praktiken vid en enskild förskola. Det är enklast att diskutera de yttre ramarna eftersom måtten är enkla och statistik finns allmänt tillgänglig. Detta förhållande bidrar också till att den politiska diskussionen ofta inriktas på de yttre ramarna. Där går

det också att utkräva ett tydligt politisk ansvar. Flera debattörer hävdar att personaltätheten

idag är för låg och att barngrupperna är för stora. Tekniskt är det enkelt att ändra på sådana förhål-landen men kostnaderna är betydande. Redan idag kostar en förskoleplats i genomsnitt 114 400 kr per barn och år (Skolverket, 2010). Huvud-

Författare: Sven Bremberg

Sven Bremberg är docent, läkare och expert på bl a barns och ungas hälsa vid Statens folkhälsoinstitut, samt lektor vid Institutionen för Folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet.

År 1980 fanns 24 årsarbetare per 100 barn för att år 1995 ha reducerats till 18 årsarbetare per 100 barn. Det finns inget

vetenskapligt stöd för att denna reduktion lett till en försämring av förskolans

gynnsamma effekt.

38

Förskole­klassen som över­gångszon

– väntrum eller genomfart?

39

Följande artikel erbjuder en problematisering av förskoleklassen som övergångsfas mellan förskola och skola. Man kan både utbildningspolitiskt och teoretiskt placera förskoleklassen i ett gränsland mellan förskola och skola, vilket reser både möj-ligheter och dilemman för lärarna och barnen.

INLEdNINGFörskoleklassen kan betraktas som en viktig övergångsfas för barnen, där de ska få möjlighe-ter till ”förberedande men mjuka, lekfulla och lustfyllda möten med skolans krav på färdigheter och kunskaper” (SOU 2008:109, s. 244). Verksam-heten beskrivs som något ”mitt emellan” förskola och skola. Frågan som väcks är hur man på ett pedagogiskt bra sätt knyter samman traditio-nerna från förskola och skola i förskoleklassen på ett sätt som gör att kontinuitet skapas som kan gynna barnens fortsatta lärande. I de få direktiv som finns för förskoleklassen, och i lärares berät-telser om verksamheten, framkommer gång på gång att förskoleklassen ska utgöra ”en smidig övergång”. Men vad innebär detta? Smidighet ur vems perspektiv? I denna artikel beskrivs lärares och barns ibland skilda syn på förskoleklassens innehåll och funktioner.

EN PLATS FÖR SOcIAL OcH RELATIONELL uTvEcKLINGI min forskning har jag delvis fokuserat försko-leklasslärares berättelser om sig själva och sina professinella yrkesidentiteter (Ackesjö 2010 a&b). Lärarna är ganska eniga om att förskoleklassen är en plats för social och relationell utveckling, där inte lärandet av bokstäver och siffror per automatik sätts i första rummet. Den viktigaste, tydligaste och ofta mest uttalade intentionen med förskoleklassen är att verksamheten ska grundas i förskoleklasslärarnas förskolepedagogiska förhåll-ningssätt, och att denna förskolepedagogik ska färga av sig i skolan (Myndigheten för Skolut-veckling, 2006). I och med denna utgångspunkt betonas omsorg som ett centralt begrepp även i förskoleklass.

Ett av målen i verksamheten är att lärarna ska förbereda barnen inför en ny skolform. Detta kallar Ackesjö & Persson (2010) för framtids-orienterad riktning. I detta arbete understryker förskoleklasslärare ofta att de utgår från varje barns behov och ”möter barnet där det står”, vilket då kan underlätta övergången. Den under-liggande pedagogiska tanken är att knyta an till barnens tidigare erfarenheter och kunskaper för att skapa progression och kontinuitet i barnens

Författare: Helena Ackesjö

Helena Ackesjö är fil. lic. och doktorand vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Hennes forskning fokuserar på lärarnas professionella yrkesidentiteter i förskoleklass samt barns övergång från förskola till förskoleklass. Hon har även medverkat i utredningen om Flexibel Skolstart.

44

Trygghet och grupp­storlek

45

En tvåårig pojke hämtar sin napp på hyllan i för-skolan och stoppar den i munnen på en gråtande kompis. Samtidigt ger han honom en klapp på kin-den. Han vet vad som behövs när man blir ledsen. Han har själv blivit tröstad på detta sätt. Vuxna är barnens viktigaste förebilder.

Tre flickor leker glada och upprymda med varandra och plötsligt får en av dem en knuff och ramlar i golvet. Hon gråter hjärtskärande. De andra blir rädda och springer därifrån. De förstår inte riktigt vad som hände och behö-ver givetvis hjälp av någon vuxen. Tyvärr var den pedagog som just då fanns på avdelningen upptagen av att byta blöjor, en i arbetslaget var sjuk och den tredje hade ännu inte kommit.

Vi kan tycka vad vi vill om att barnen börjar tidigt i förskolan, går långa dagar och är där när föräldrar är lediga. Men nu går barnen där, föräld-rar har rätt till en plats för barnet inom en viss tid efter att de anmält behov av plats. Från tre år har alla barn rätt till en förskoleplats. Förskolan är till för och ska utformas utifrån barnens behov.

Majoriteten av svenska barn mellan ett och fem år går i förskolan. Sverige är därmed ett unikt land.

Den svenska förskolan är världskänd på ett positivt sätt för sin ambition att förena omsorg och lärande i sin verksamhet, men hur ser verkligheten ut? Det har hänt mycket på både gott och ont under de senaste 20 åren inom svensk förskola. Forskningen ger oss ständigt nya kunskaper om barn och barns

behov. Konventionen om barnets rättigheter har stärkt barns rätt att komma till tals och ha inflytande. Respekt för barnets tankar, känslor och avsikter är klart uttalat. Barnets bästa ska stå i centrum för alla beslut som rör barn. Förskolan har fått en egen läroplan och skollagen gäller

även förskolan.

BARNS BEHOvBarnets största behov är: Se mig! Älska mig! Dessutom behöver barnen få svar av oss vuxna på frågan: Vem är jag? De vill veta: Är jag en dum en? En snäll en? En elak en? Får jag vara med eller vill ni inte ha mig? I vårt ansikte kan de läsa svaret. De ser vad vi känner. Ser hon glad ut när jag kommer springande eller vänder hon bort blicken. Har hon tid med mig eller inte? Vad barnet ser och känner

Författare: Gunilla Niss

Gunilla Niss är leg psykolog och arbetar som handledare och utbildare inom förskola, skola och socialtjänst. Hon är utbildare i programmet ICDP/ Vägledande samspel och författare till flera böcker om förskolan.

Barnets största behov är: Se mig! Älska mig! Dessutom behöver barnen få svar av oss vuxna på frågan: Vem är jag? De vill veta: Är jag

en dum en? En snäll en? En elak en? Får jag vara med eller vill ni inte ha mig?

50

Förskolan som arena för föräldra­stöd

– en studie av effekter och implementering av Triple P: Programmet för Positivt Föräldraskap

51

SAMMANFATTNINGAtt erbjuda seminarier och enskilda samtal genom Triple P på förskolan visade sig vara ett framgångsrikt koncept. Föräldrarna uppskat-tade närheten, att de kände förskolepedagogerna och att pedagogerna kände dem och barnen. Pedagogerna gillade den ökade trygghet de fått genom Triple P utbildningen och att de nu hade fått mandat och verktyg för att ge goda råd – fast utan att ge dem. Det ingår nämligen i Triple P konceptet att hjälpa föräldrar att hitta sina egna lösningar i stället för att servera färdiga svar. Föräldrarna som deltog gjorde det av nyfikenhet, allmän vilja att förbättras i sitt föräldraskap och ibland för att lösa vardagsproblem med barnen. Föräldrar som inte deltog hade andra priorite-ringar, kände inte till möjligheten att delta eller kände att de inte hade behov av det. Ingen tyckte att förskolan var en olämplig arena för att erbjuda föräldraprogram. Resultaten visade tvärtom, att beteendeproblemens förekomst minskade i inter-ventionsgruppen, liksom antalet vårdbesök för föräldrars egna eller barnets problem. Hälsoeko-nomiska beräkningar gav därför tummen upp för konceptet.

TREÅRIGT PROjEKT Projektperioden på tre år börjar närma sig sitt slut och Uppsala-studien om Triple P har blivit en framgångsrik satsning trots att det inte såg ut så hela vägen. Kombinationen forskning och kommunal verksamhet samfinansierad och av varandra beroende i ett projekt har varit till nytta för båda verksamheterna. Kommunen har lärt sig att bli bra även på att beställa goda utvärderingar och utnyttja forskningskompetensen så att den kommer den tillgodo och forskargruppen har lärt sig att ta hänsyn till fler faktorer än god veten-skap – utan att tumma för mycket på det senare.

För att besvara forskningsfrågan – är förskolan en arena för föräldrastöd – har vi följt 758 för-äldrar till 488 barn med enkät och intervjuat 21 av dem i enskilda intervjuer. Vi har även följt 31 förskolepedagoger, intervjuat 8 av dem, intervjuat deras chefer, gjort en attitydundersökning bland föräldrarna och utfört omfattande statistiska och hälsoekonomiska beräkningar.

I följande avsnitt beskrivs några av de viktigaste lärdomarna från projektet. Resultaten är hämtade från rapporter och studentuppsatser som samtliga finns på projektets hemsida i sin helhet.

Författare: Anna Sarkadi

Anna Sarkadi är leg läkare och docent vid Centrum för Föräldraskapsforskning (CEFF) vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.

58

Kvantitet kontra kvalitet i förskolan

59

I stora demonstrationer på 1970-talet skallade ropet ”Dagis vill vi ha, men dom ska vara bra”, och på föräldrarnas knappar stod ”Bra dagis till alla barn”. Nu är det självklart för de flesta att förskolan måste finnas. Men att den måste ha kvalitet tycks inte lika självklart. Dagens unga för-äldrar borde ropa på samma sätt!

ETT SAMHäLLELIGT PERSPEKTIvFör att överleva måste varje organisation, sam-hälle och kultur fostra nya generationer vars med-lemmar har både vilja och förmåga att samarbeta för överenskomna mål. Införlivandet av normer och nödvändiga sociala förmågor, socialisationen, tar sin början redan under barnets första levnads-år. Uppfostran är en avsiktlig del av processen, en oavsiktlig – och kanske viktigare – är barnets identifikation med känslomässigt viktiga vuxna.

Denna inledande del av socialisationen försig-gick tidigare i familjen. I våra dagar har förskolan övertagit en betydande del av denna funktion.

Redan från två års ålder tillbringar över 90 procent av Sveriges barn långa dagar där. Vistelse-tiden per vecka är i genomsnitt c:a 30 timmar, men för 25 procent av ett- och tvååringarna mer än 36 och för 13 procent mer än 40 timmar.

C:a 16 000 ett- och tvååringar tillbringar lika lång tid i förskolan som deras föräldrar gör på sina arbetsplatser.

I förskolan har barnet en stor möjlighet att utveckla det man kallar social kompetens, i kort-het förmågan att både samarbeta och fungera självständigt. Det sammanfattar en rad nästan paradoxala förmågor: att ha både självkänsla och förmåga till ömsesidighet, att kunna underordna sig gemensamma regler och ändå vara kreativ,

Författare: Magnus Kihlbom

Barn- och ungdomspsykiater med lång erfarenhet av arbete med barn och föräldrar. Medförfattare till bland annat Förskola för de allra yngsta – på gott och ont med Birgitta Lidholt och Gunilla Niss (Carlsson Bokförlag 2009).

I förskolan har barnet en stor möjlighet att utveckla det

man kallar social kompetens, i korthet förmågan att både

samarbeta och fungera självständigt.

66

Komplette­rande anknytnings­person på förskola

– Ett lokalt projekt för att stödja barn till föräldrar med psykisk ohälsa

67

Många små barn till föräldrar med psykisk ohälsa saknar tillräckligt vuxenstöd i sin kon-takt- och relationsutveckling. I Malmö har en modell prövats där förskolepedagoger erbjuds fortbildning och barn får en kom-pletterande an-knytningsperson. De positiva resul-taten antyder att fortbildning för pedagoger och en anpassad för-skolevistelse kan få en avgörande betydelse för bar-nets utveckling.

Små barns behov av en trygg förutsägbar vuxen kan stå i stark kontrast till föräldrars förmåga och egna behov om föräld-ern har psykisk ohälsa. En övergripande fråga är därför hur samhället kan erbjuda stöd. 1999 påbörjades ett arbete i Malmö för att utveckla

samverkan kring föräldrar med psykisk ohälsa och deras späda och små barn. En kartläggning bland socialtjänsten, barn- och vuxenpsykia-trin samt barnhälsovården visade att 284 barn i

tre stadsdelar hade minst en förälder med psykisk ohälsa, eller cirka 4 procent av alla barn i åldern 0–7 år. Sannolikt finns det fler familjer där föräldrarna har psykisk ohälsa men dessa kommer inte i kontakt med de nämnda inrättning-arna.

Via samverkan uppmärksammades

bl.a. att vissa barn inte fick det utvecklingsstöd de var i behov av på förskolan. Det resulterade i ett projekt och en studie på förskola där barn erbjöds en kompletterande anknytningsperson, i samråd med föräldern.

Författare: Birthe Hagström

Birthe Hagström är fil.dr i pedagogik och utvecklingsledare på Sociala Resursförvaltningen i Malmö.

När föräldern inte kan vara så förutsägbar och tillgänglig som ett barn

behöver, är det viktigt att undersöka möjligheter till ett kompletterande stöd för barnet. Ett sådant stöd kan

bl.a. vara en förutsägbar och trygg relation på förskola.

70

Ordets mening

Fackspråkets roll och förändring i människobehandlande organisationer

71

SPRÅK I FÖRäNdRINGNär vi i vårt dagliga språkbruk använder ordet idiot vill vi ofta understryka någons inkompetens. Ibland faller det ur munnen i ett tyst muttrande, ibland kanske det yppas i ett skrikande tonläge. Vissa av oss kryddar säkert på med någon okrist-lig svordom också. För inte allt för länge sedan hade ordet idiot ett helt annat användningsområ-de. I Svenska Akademins Ordlista 2011 står det att idiot eller idioti är en ”… föråldrad term för svår grad av efterblivenhet… ”. Ordet användes inom psykiatrisk verksamhet från början av 1700-talet

ända in på 1960-talet. Nu är det ett fult ord, då var det under en lång tid ett professionellt samlingsbegrepp för människor med någon form av psykisk problematik som till exempel män-niskor med Downs syndrom eller schizofreni. Någonstans på vägen blev idiot ett fult ord och det togs bort ifrån ett professionellt sammanhang i egenskap av fackterm.

Det svenska språket är i ständig förändring och att vårt språks enda uppgift är att hjälpa oss att kommunicera med varandra är en klar under-drift. Språket är också en spegel som represente-

Författare: Karl Eriksson

I mars 2011 utlyste Föreningen Psykisk Hälsa ett uppsatsstipendium på 10.000 kr. Stipendiet skulle premiera elever som skriver en kandidat- eller magisteruppsats som belyser frågor inom ämnesområdet psykisk hälsa på ett intressant sätt. Vi fick in över 60 bidrag från ett stort antal lärosäten.

Redaktionskommittén för tidskriften beslöt att ge stipendiet till Karl Eriksson, student vid Socialhögskolan vid Lunds Universitet, för hans kandidatuppsats Ordets mening. I sin motivering skriver redaktionskommittén: ”För ett originellt ämnesval och en klargörande analys av fackspråkets betydelse vid mötet mellan den hjälpsökande och samhällets professionella hjälpapparat – en uppsats som stämmer till eftertanke.” Karl, som är 22 år, säger i en kommentar att ”När jag fick höra att jag skulle få stipendiet blev jag verkligen tagen på sängen ...att andra människor uppe i Stockholm hade läst min uppsats och tyckt att den var så bra så att de ville ge mig ett stipendium. Det var mäktigt. Jag gick på moln i några dagar.”

Dessutom fick två uppsatser hedersomnämnanden: Självhjälpsgrupper är inte bara snack – en studie om kunskapsutveckling utifrån sig själv i dialog med andra eller om att vara människa genom människor av Veronica Liljeqvist, magisterprogrammet i socialt arbete vid Högskolan Väst; samt Livets längsta relation – en kvantitativ studie om kvalitet i syskonrelationer och dess kopplingar till välbefinnande, rivalitet, åldersskillnader och andra faktorer av Anna Hellberg och Karin Österlund, psykologprogrammet vid Lunds Universitet.

Nedanstående essä är en sammanfattning av Karl Erikssons uppsats med samma namn. De tre premierade uppsatserna kan läsas på föreningens webbplats: www.psykiskhalsa.se.

82

När vinden vänder och tuppen gal

Funderingar utifrån åldrande

83

Det har slagit mig att många gammaldags talesätt och uttryck lever kvar i mig från min tidiga barn-dom. Möjligen är det ett ålderstecken, bland an-dra, att de liksom infinner sig av sig själva och tar sig in i mina mer dagsaktuella tankegångar, som ett slags kommenta-rer eller hälsningar från min inre män-niska. I en bok som jag nyss läst pekar min tidigare kollega Emmy Gut på hur åldrandet aktualise-rar barnet inom oss, hur grunden till hur vi kommer att bli som gamla läggs i vår tidiga barndom. (”…att man sent i livet har blivit just den åldring man är på grund av vilket barn man varit och vad man har varit utsatt för i barndomen” (s.76)).

Jag hade som barn en nära kontakt med min mormor. Hon var född 1862 och levde alltså en stor del av sitt liv i ett nu avlägset århundrade.

Genom henne, men också genom min mamma (född 1901) och andra äldre människor blev jag mottagare av många språkliga uttryck som nu ter sig ålderdomliga och främmande. Men de speglar ett tänkande som vi som är äldre bär med oss,

inombords och i våra relationer.

”Din vilja växer i skogen” säger vi nog inte mer till barn, men många av oss har nog fått höra uttrycket. ”En fågel i handen år bättre än tio i skogen” Vad menas med det? Att ”man vet vad man har men inte vad man får”, kan man förmoda. Att det är dumt att ”gå

över ån efter vatten”, det är ju begripligt. ”När en blind leder en blind faller båda i gropen.” ”Surt sa räven om rönnbären”. ”Den råd lyder är vis”, ”I morgon är en skälm” och ”ingen vet var haren har sin gång”. ”Små sår och fattiga vänner skall man inte förakta”, ”högmod går före fall”

Författare: Ann Lantzourakis

Ann Lantzourakis är leg psykolog/psykoterapeut och psykoanalytiker. Hon var verksam i många år på PBU och har bl a skrivit en av Föreningen Psykisk Hälsas monografier, Barnpsykoterapeutisk metodik (monografi nr 40, 1995).

Genom min mamma och andra äldre människor

blev jag mottagare av många språkliga uttryck. ”Din vilja växer i skogen” säger vi nog inte mer till barn, men många av oss

har nog fått höra uttrycket.

En förskola av hög kvalitet kan främja barns psykiska hälsa långt upp i åren. Men vad utmärker en bra förskola?

Ett tiotal av landets experter på barns utbildning och hälsa har bidragit till detta temanummer, där vi pekar ut de största utmaningarna för förskolan 2011.

Dessutom litteratur och en essä av Karl Eriksson, mottagare av Psykisk Hälsas uppsatsstipendium 2010–2011.