Råd och anvisningar för vetenskapligt arbete

på avancerad nivå: magister- och

masteruppsats (SW2226 15 hp, SW2227 30 hp och SW2237 15 hp)

3

Innehåll

Förord 5

1 Introduktion 6 Skriftens syfte 6 Antal författare 6 Några etiska aspekter 6 Fördelning av handledare 7 Några inledande råd 7 2 Uppsatsens grundläggande element 7 Problemformulering 8 Tidigare forskning/kunskapsläge 8 Teori 9 Metod 9 Etiska överväganden 10 Resultat och analys 11 Avslutande diskussion 12

3 Referenser 12 Citeringsteknik 12 Vetenskaplig oredlighet 14 Hänvisningar 14 Referenslista 17

4 Formalia 19 Uppsatsens delar 20 Titelsida 20 Abstract 20 Innehållsförteckning 21 Förord 21 Huvudtext 21 Referenslista 22 Bilagor 22 Språkliga tips och förmaningar 22 Typografisk stil 23 Tabeller 24 Rubriker 24 Uppsatsens omfång 25

4

5 Bedömningskriterier 25 Formulering och avgränsning av forskningsfrågan/-orna 26 Kunskapsläge 26 Teoretisk tolkningsram 26 Bearbetning, analys och reflektion 26 Metodmedvetenhet 27 Etiska överväganden 27 Framställning och komposition 27 Några specifika riktlinjer 28 Betyg 28 Uppsatsseminarierna 29 Uppsatsens arkivering och betygsinrapportering 29 6 Uppsatsseminarium 29 En utvecklande kritisk diskussion 30 Seminariets deltagare 30 Seminariets form 30 Examinators bedömning 31 Råd inför uppsatsseminariet 32

7 Övrig information 32

Bilagor Bilaga 1 Preliminär uppsatsidé Bilaga 2 Exempel på förstasida Bilaga 3 Exempel på abstract Bilaga 4 Information om plagiatkontroll Bilaga 5 Blankett för utvärdering av kursen Bilaga 6 Råd inför uppsatsseminariet

5

Förord Denna text bygger på skriften ”Råd och anvisningar för uppsatsarbete” av Katarina

Jacobsson, Anna Meeuwisse, Arne Kristiansen och Lars Harrysson, lärare på Socialhögskolan

i Lund. Smärre ändringar har sedan gjorts av Leila Billquist och Ronny Tikkanen, i samråd

med lärare vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, för att anpassas till

förhållandena i Göteborg. För att garantera kvaliteten i de vetenskapliga arbetena på såväl

grund som avancerad nivå pågår ett kontinuerligt samarbete mellan Socialhögskolan i Lund

och Institutionen för socialt arbete i Göteborg.

Arbetsgruppen i Lund har hämtat idéer och inspiration från bl.a. följande dokument: Mats

Hiltes (2001) PM för uppsatsskrivare, Arne Kristiansens skrifter Introduktion till uppsats-

arbete (2004), Lathund för uppsatsseminarium (1994), Kortfattade anvisningar för referenser

och referenslistor (2004). För arbetsgruppen i Lund har också Statsvetenskapliga institu-

tionens skrift Konsten att skriva och tala (2005) tjänat som inspirationskälla, likväl som

Lindströms (1991) Konsten att skriva, tala och opponera. En handledning vid fördjupnings-

studier på läkarutbildningen.

För innevarande skrift har material också hämtats från studiehandledningen för det veten-

skapliga arbetet på magister- och masternivå vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg

och från Jan Trots (1998) Att skriva uppsats med akribi. Kapitel 5 är till stor del baserat på

nationellt framtagna riktlinjer vid bedömning av uppsatser på landets socialhög-

skolor/institutioner för socialt arbete. För kommentarer och en mer utförlig diskussion av

dessa riktlinjer se Alwall, J. (2004) Vägar till kvalitetsutveckling inom Socionomutbildningen.

Rapport från ett pedagogiskt utvecklingsprojekt (Samarbetskommittén för Sveriges

socionomutbildningar och Sköndalsinstitutet). För kontinuerliga revideringar ansvarar

kursansvariga lärare.

Lund oktober 2010/Göteborg april 2011, med revidering juni 2012

6

1 Introduktion Skriftens syfte

Texten vänder sig till dig som ska skriva ett vetenskapligt arbete på avancerad nivå. Det finns

två varianter, dels magisteruppsatsen på 15 hp, SW2226 (den tidigare D-uppsatsen) och dels

masteruppsatsen på 30 hp, SW2227. Det finns också möjlighet att ta en masterexamen genom

att skriva ytterligare en uppsats på 15 hp efter magisteruppsatsen (SW2237).1

Skriften skall användas som ett stöd under arbetet med uppsatsen. Den lyfter fram det som

är särskilt viktigt att känna till för att skriva en magister- eller masteruppsats. De

grundläggande element (kapitel 2) som ingår i ett vetenskapligt arbete liksom det vedertagna

sättet att referera i vetenskapliga texter (kapitel 3 och 4) tas upp. Vidare redogörs för vilka

bedömningskriterier/grunder som examinator utgår från (kapitel 5) och uppsatsseminariets

form och funktion beskrivs (kapitel 6). Skriften avslutas med mer allmän och övergripande

information (kapitel 7).

Antal författare

Det vetenskapliga arbetet kan skrivas enskilt eller i par. I det senare fallet ska man ha varit

delaktig i samtliga moment och arbetet skall motsvara två personers heltidsinsats. I ett förord

eller i metodkapitlet redogörs för författarnas ansvar och delaktighet. Även om författarna

under arbetets gång kan ha huvudansvar för olika delar av texten, är det särskilt viktigt att

texten inte varierar allt för mycket. Den slutliga versionen måste vara sammanhållen – såväl

språkligt som innehållsligt. Arbetet sker under handledning.

Några etiska aspekter

Redan inledningsvis vill vi poängtera några viktiga etiska aspekter. Studier av klientgrupper

måste göras med eftertanke. Vi har som princip att studenter inte får genomföra en enkät eller

intervju utan att ha fått klartecken av sin handledare. De som deltar i studien skall få skriftlig

(och muntlig) information som skall vara godkänd av handledaren. Uppsatsens etiska aspekter

och konsekvenser skall noggrant diskuteras med handledaren innan empirisk undersökning

genomförs liksom hur det empiriska materialet skall förvaras. Om materialet är av stort värde

bör det bevaras. Är det ”endast” underlag till uppsatsen kan det gallras, dvs. kastas efter

godkänt uppsatsarbete. Då uppsatserna räknas som examensarbeten behöver de inte 1 Orden vetenskapligt arbete och uppsatsarbete används i denna skrift synonymt. För innehåll, lärandemål m.m. hänvisas till kursplanerna.

7

etikprövas (dvs. av etikprövningsnämnd), men ibland händer det att uppsatsen ingår i ett

forskningsprojekt och då kan det bli aktuellt med etisk prövning.

Fördelning av handledare

Vid kursintroduktionen lämnas en blankett till kursansvarig där du summariskt presenterar

dina idéer inför uppsatsen samt eventuella metoder du kan komma att använda (bilaga 1).

Dessa idéer och metoder kan vara preliminära, dvs. de kan ändras efter samtal (och över-

enskommelse) med handledaren. Dina idéer och tankar är till hjälp för kursansvarig att snabbt

fördela handledare. Så långt det är möjligt kommer detta att ske utifrån studenternas ämnesval

och handledarens kunskaps-/intresseområden. När fördelningen är klar är det ditt ansvar att

kontakta handledaren och boka tid för ett första möte.

Några inledande råd Uppsatsarbetet är en process och tar många gånger längre tid än vad man tror, inte minst

skrivandet. En rekommendation är att redan från början vara noga med referenser, konsekvent

använda samma referenssystem och att ha dokument för olika delar i uppsatsen mellan vilka

du kan pendla och successivt bygga ut. Betrakta alla kapitel/avsnitt som preliminära in i det

sista. Ett sådant arbetssätt tillåter att du kan finslipa och förtydliga texten under arbetets gång.

De olika kapitlen/avsnitten kan kanske också behövas justeras och anpassas till varandra mot

slutet av arbetet för att uppsatsen ska få den tydlighet och logik som eftersträvas.

2 Uppsatsens grundläggande element Det finns många sätt att strukturera en uppsats, men därmed inte sagt att den kan se ut hur

som helst. Den skall innehålla de grundläggande element som i princip är desamma i alla

vetenskapliga arbeten, men hur dessa element återges i den skriftliga versionen varierar med

undersökningens karaktär och forskarens ambitioner.

Det vetenskapliga arbetets grundläggande element – problemformulering, tidigare

forskning/kunskapsläge, teori, metod, analys, avslutande diskussion – presenteras här med det

skriftliga återgivandet i fokus och i den ordning som en vetenskaplig text oftast brukar

disponeras efter. Variationer kan förekomma. Råd och anvisningar ges av din handledare.

8

Problemformulering

Problemformuleringen ringar in vad uppsatsen handlar om. Den anger något om hur man

tänker gå fram, vilket studieobjekt man har och varför det är viktigt att studera just detta

område. Den tjänar som både in- och utgång av uppsatsarbetet: uppsatsen avslutas med en

tydlig återkoppling till det problem som inledningsvis presenterats.

En möjlig introduktion till uppsatsens problemområde är att presentera problemets

bakgrund, omfattning, utbredning, konsekvenser eller dess koppling till avgörande för-

ändringar, beslut och åtgärder etc. Medan problemformuleringen kan bestå av en introdu-

cerande redogörelse för olika aspekter av ett problem, ska syftet klargöra vilken eller vilka av

dessa som ska undersökas i uppsatsen. Därefter bryts även syftet ned i ett antal preciserade

”undersökningsbara” frågeställningar. Denna process kan ses som trattformad (Trost 1998 s.

15) – ”först bestämmer man sig för ett ämne, sedan avgränsas det till att bli ett syfte, vilket i

sin tur konkretiseras och omformas till en eller flera problemställningar”.

I framför allt kvalitativa studier ska problemformuleringen inledningsvis fungera som en

guide och inte som ett rättesnöre. Både syfte och frågeställningar kan förändras när

datainsamlingen tar vid. Uppsatsarbetet är en process och i en sådan sker förändring (annars

är det inte en process). Syfte och frågeställningar bör därför inledningsvis uppfattas som

preliminära liksom problemformuleringen; den slutgiltiga versionen skrivs ofta mot slutet av

uppsatsarbetet när man vet exakt vad uppsatsen handlar om. I den färdiga uppsatsen ska det

tydligt framgå att arbetet centrerats kring dess syfte och frågeställningar.

Tidigare forskning/kunskapsläge

En grundläggande vetenskaplig princip är att forskning ska bygga på kunskaper som redan

vunnits på det aktuella området. Därför är en orientering i tidigare forskning, både nationell

och internationell, kring problemområdet nödvändig. En genomgång av tidigare forskning

krävs dessutom för att kunna definiera och avgränsa den egna undersökningen och dess syften

och frågeställningar. En samlad bild av kunskapsläget kan avslöja kunskapsluckor, resultat,

hypoteser och/eller teorier som kan vidareutvecklas eller ifrågasättas.

En genomgång av tidigare forskning syftar dels till att motivera uppsatsens fråge-

ställningar, dels till att förankra de egna undersökningsresultaten i det befintliga kunskaps-

läget. En sådan orientering ska läsaren få ta del av genom att en översikt presenteras över

existerande forskning som har anknytning till uppsatsens syfte och frågeställningar. Denna

9

presentation/redogörelse kan placeras i ett separat kapitel men även utgöra en integrerad del i

problemformuleringen.

Teori

Teorier kan liknas vid specifika sätt att se på världen och förstå densamma. När teorierna byts

ut eller förändras, förändras också vår syn på det fenomen vi önskar studera. I den bemärkel-

sen kan vi tala om teorin som ett slags glasögon vi tar på oss för att genom dem se på (tolka)

vårt material.

Det är med hjälp av teorier som vi kan utveckla en förmåga att förklara och

förstå forskningsmaterial. De tillhandahåller begreppsramar som gör materialet begripligt och

meningsfullt. Just därför måste empiriskt material alltid sättas in i en teoretisk tolkningsram

för att inte bara utgöra en samling iakttagelser och påståenden om verkligheten – till synes

lösryckta från teoretiska antaganden.

Preciseringen av teori i det vetenskapliga arbetet syftar liksom metodredogörelser till att

synliggöra utgångspunkter och de antaganden som har legat till grund för arbetet. Teoridelen

innehåller en redogörelse för den eller de teorier, teoretiska begrepp eller teoretiska perspektiv

som används för att analysera det problem som uppsatsen handlar om, dvs. de teoretiska

utgångspunkter som uppsatsen bygger på.

Redogörelser för teori kan med fördel integreras i analysen av resultatet (se mer om detta

under Resultat och analys). Det är dock önskvärt att man redan inledningsvis i uppsatsen

redogör för vilka teoretiska perspektiv (eller vilka begrepp) man avser att använda. Mer

detaljerade förklaringar och utvikningar kan sedan göras i anslutning till den konkreta analy-

sen av materialet. Ett misstag som ofta görs är att skriva sida upp och sida ner om ett

teoretiskt perspektiv som man sedan inte relaterar till sitt material – skriv hellre småskaligt

och relevant för din empiri än mångordigt och ovidkommande.

Metod

Det är frågeställningarna som avgör med vilken vetenskaplig metod de lämpligast besvaras.

Vissa problem kräver att kvantitativa metoder används, andra problem kräver kvalitativa

metoder, och en del problem kräver en kombination av både kvantitativa och kvalitativa

metoder. När du i uppsatsen redogör för ditt tillvägagångssätt ska du anknyta till befintlig

metodlitteratur.

10

Metoddelen är högst väsentlig för att läsaren ska kunna bedöma hur och på vilka grunder

du kommit fram till dina slutsatser och/eller för att göra studien replikerbar.

I metodavsnittet redogör du för hur du har gjort. En empirisk undersöknings metodavsnitt

struktureras lämpligen efter kategorier som urval (hur många och enligt vilka principer;

bortfall) och materialbeskrivning (enkäter; intervjuer; hur, var dessa genomfördes etc.). Det

skall finnas en motivering till ditt metodval och en diskussion kring huruvida ditt

tillvägagångssätt varit en framkomlig (eller snårig!) väg till att besvara frågeställningarna.

Dessutom ska en tydlig diskussion kring material och tillvägagångssätt föras (förtjänster,

begränsningar och brister), samt hur materialet har bearbetats och analyserats.

I metodkapitlet ska du också peka på svårigheter och eventuella missbedömningar vilket,

förutom att det visar på metodologisk medvetenhet hos författaren, också är av intresse

bortom den aktuella uppsatsen. Detta skall också relateras till relevant metoddiskussion i

litteraturen.

Etiska överväganden

Oavsett vad man arbetar med för material – metod eller forskningsfråga – måste man alltid ta

hänsyn till de forskningsetiska frågor som varje undersökning medför, inte minst i socialt

arbete där forskningen ofta omfattar människor som lever i känsliga och utsatta livssitua-

tioner. En grundläggande hållning är att värdera nyttan med undersökningen i förhållande till

den eventuella kränkning som individen kan tänkas utsättas för.

I anknytning till att du beskriver ditt metodval ska du alltså ta ställning till forskningsetiska

frågor. Det numera nedlagda forskningsrådet HSFR (Humanistisk-samhällsvetenskapliga

forskningsrådet) formulerade forskningens viktigaste etiska principer i fyra krav; öppenhets-

kravet, självbestämmandekravet, konfidentialitetskravet och autonomikravet:

Öppenhetskravet innebär att forskaren i etiskt känsliga situationer ska informera om sin verk-

samhet och inhämta samtycke från dem som berörs av undersökningen. Man kan således inte

dölja delar av undersökningen om den är etiskt känslig.

Självbestämmandekravet innebär att de som medverkar i undersökningen själva ska ha rätt att

bestämma om, hur länge och att de har rätt att avbryta sin medverkan när helst de vill, dvs. på

vilka villkor de medverkar. Det understryks också att man skall undvika beroendeförhållan-

11

den mellan forskare och de som deltar i undersökningen. Samtycke till deltagande skall ske

skriftligen.

Vi vill särskilt understryka vikten av detta krav i situationer där de medverkande befinner sig

på en tvångsvårdsinstitution; att medverkan inte ses som en del av tvångssituationen och att

man kan tacka nej till deltagande utan att detta får några konsekvenser för den fortsatta

vården.

Konfidentialitetskravet innebär att de medverkande ska försäkras största möjliga anonymitet.

Personuppgifter får inte röjas och ska bevaras på ett säkert sätt.

Autonomikravet innebär att insamlade uppgifter om enskilda personer endast får användas för

forskningsändamålet. Man får således inte lämna ut uppgifter som insamlats för undersök-

ningen till andra sammanhang.

En rekommendation är också att forskaren bör ge undersökningsdeltagare möjlighet att yttra

sig över känsliga delar som berör dem i undersökningen. Vidare anses det eftersträvansvärt att

man erbjuder de undersökta att ta del av undersökningsresultaten. För mer information

angående forskningsetiska riktlinjer se <www.codex.vr.se>.

Resultat och analys Denna del av uppsatsarbetet är ditt bidrag till att förstå ett specifikt problem på ett särskilt

sätt. Här får vi se resultatet av ditt val av frågeställning, teoretiskt perspektiv och hur det kan

användas på det (ofta) egenhändigt insamlade materialet. I analysarbetet har du på dig de

teoretiska glasögon (se under Teori) du bedömt som fruktbara och presenterar empirin för

läsaren så som den ser ut med dessa glasögon. Det är viktigt att inte förlora sig i teoretiska

resonemang och glömma bort det unika material du förfogar över. Det är en stor arbetsinsats

att samla in till exempel en mängd enkäter eller långa samtalsintervjuer – låt läsaren få ta del

av detta material!

Det finns olika traditioner och skolor kring hur en undersökning ska presenteras med avse-

ende på empiri och teori. Enligt en modell – särskilt lämpad för statistiska analyser –

presenteras teori/tidigare forskning/hypotesprövning i ett avsnitt för sig, medan resultatet

presenteras för sig. En sådan modell kräver ett integrerande diskussionsavsnitt där tolkningar

12

och empiri kopplas samman. Fördelen med denna variant är att undersökningen presenteras

på ett tydligt och överskådligt sätt.

En annan modell är att integrera teori och empiri redan från början i ett analyskapitel.

Argument som talar för detta är att läsaren (och författaren) slipper en mängd upprepningar i

syfte att påminna om vad som faktiskt blev sagt i de tidigare två avsnitten. Denna senare

variant är särskilt lämplig om empirin består av material som t.ex. öppna intervjuer eller

fältanteckningar. Resultatet av datainsamlingen presenteras alltid i ett urval – ett urval som är

följden av tolkning och analys.

Avslutande diskussion

Om analysen genomförts enligt den integrerande modell som ovan beskrivits behöver den

avslutande diskussionen inte vara särskilt omfattande. Diskussionsavsnittet blir betydligt mer

omfattande om teori och empiri delas upp i separata avsnitt. I enlighet med den förra model-

len har man redan i analysdelen resonerat sig fram till ett antal slutsatser. Dessa bör samman-

fattas och återkopplas till frågeställningarna och tjäna som introduktion till den avslutande

diskussionen. I diskussionsavsnittet brukar även metodologiska konsekvenser för resultatet

diskuteras såvida detta inte redan dryftats i metodavsnittet.

I detta avsnitt kan du tillåta dig att se bortom den egna studien. Vilka konsekvenser kan

tänkas skönja hädanefter? Vilka nya frågeställningar har väckts genom undersökningen? Ett

annat sätt att avsluta texten är att föra en mer spekulerande diskussion kring en eller flera

aspekter som framkommit i uppsatsen.

3 Referenser Som tidigare nämnts skall forskning ska bygga på tidigare forskning. Att åberopa, kritisera

eller vidareutveckla andras tankar och resultat är därför en väsentlig del av uppsatsarbetet.

Kapitlet ägnas åt regelverket kring hur andras texter citeras samt en diskussion kring etiska

aspekter på detta, det vill säga hur forskarsamhället ser på vetenskaplig (o)redlighet. Vidare

ges anvisningar för hur man refererar i löpande text samt hur en referenslista konstrueras.

Citeringsteknik Det kan vara problematiskt att återge en text utan att lägga sig för nära källan. Läs därför

noggrant igenom källan och formulera därefter ett språkligt självständigt referat och

13

sammanfatta det viktigaste i andra författares skrifter/resonemang. Skriv aldrig av andras

formuleringar annat än om synnerligen goda skäl föreligger.

I vissa situationer kan det vara särskilt lämpligt att citera en annan författare. En sådan kan

vara när den ursprunglige författaren uttrycker sig på ett klart och kanske slående sätt som går

förlorat vid en omformulering. En annan situation kan vara då den exakta ordalydelsen är

särskilt viktig att framhålla. I dessa fall är det viktigt att tillämpa korrekt citeringsteknik.

Citat ska markeras med citationstecken före och efter det citerade (”). Det ska alltså inte mar-

keras med hjälp av kursiv stil. Vidare ska citatet vara exakt återgivet enligt källan. Av detta

följer att även eventuella stav- och skrivfel ska citeras enligt ursprungstexten. Om man så vill

kan man använda [sic!] (vilket betyder ”så där”) för att poängtera att källan faktiskt återges

korrekt. Man ska inte heller kursivera delar av citatet om det inte är kursiverat i original annat

än om det klart framgår att det inte är ursprungsförfattarens kursivering. Detta kan markeras

med [min kursivering] vid citatets slut. Om ett stycke i originalkällan innehåller ett citat

används enkla citationstecken (’), medan ditt eget citat har dubbla citationstecken (”). Om

några ord utesluts ur citatet markeras det vanligen med […]. Är det flera meningar som ute-

slutits markeras det med [---]. Vid citat anges också sidan eller sidorna i källan där citatet är

hämtat. Ett exempel:

Bengt Börjeson (1989 s. 16) uttrycker det på följande sätt: ”Det är en stor skillnad på att vara

en klient som måhända riskerar att bli föremål för den maktutövning som socialtjänsten

förfogar över och att frivilligt betala sin psykoterapeut ...”. Makt i det sociala arbetet handlar

också om att socialarbetaren gentemot klienten vanligtvis har ett materiellt, kulturellt och

socialt övertag.

Längre citat (oftast överstigande tre rader) bör redovisas i ett fristående stycke. Citatet

markeras då genom indragen text varför citationstecknen blir överflödiga:

Makt och kunskap är intimt förknippade med varandra och därför måste vi överge tanken att

kunskap utvecklas oberoende av makten, enligt Foucault. I stället bör vi:

... medge att makten producerar vetande (och inte bara gynnar vetandet därför att det gagnar den

eller tillämpar vetandet därför att det är nyttigt); att makt och vetande direkt förutsätter

varandra; att det inte finns något maktförhållande utan att ett därmed sammanhängande område

14

av vetande skapas och att det inte heller finns något vetande som inte samtidigt förutsätter och

utbildar ett maktförhållande. (Foucault, 1987, s. 37–38)

Principen att ange sidor kan användas även när man inte direktciterar, men när uppgiften är

hämtad från en avgränsad del av boken. Det kan tjäna som en tidsbesparande upplysning till

läsaren om denne vill gå till originalverket för att läsa mer om ämnet.

Vetenskaplig oredlighet

Vetenskaplig redlighet – att man är noggrann och sanningsenlig i källhänvisning och resultat-

redovisning – är en grundläggande komponent för ett vetenskapligt förhållningssätt. Dess

motsats – vetenskaplig oredlighet, i dagligt tal ”fusk” – är därför ett allvarligt brott. Man skall

alltid vara tydlig med var man hämtat påståenden, teorier, resultat eller vad det nu må vara.

Författaren och dennas verk ska alltså alltid anges – man får inte skriva av något utan att

citera och ange referensen. Man får inte heller förvanska sina resultat eller manipulera sina

data i syfte att exempelvis bekräfta en hypotes eller ett ”önskeresultat”.

Forskningsfusk och plagiat är inte bara oetiskt utan också förbjudet. Fusk och plagiat leder

till att uppsatsen underkänns och att händelsen anmäls till universitetets disciplinnämnd.

Varning och avstängning är de disciplinära åtgärder som används.

Från och med hösten 2007 granskas alla uppsatser i Urkund. Du måste själva skicka din

uppsats till Urkund. I bilaga 4 finns instruktioner hur du går till väga. Studentinformation om

Urkund finns på Urkunds hemsida (www.urkund.se).

Hänvisningar

För att tydligt kunna ange källorna till var man hämtat sina teorier och uppgifter behövs ett

väl utvecklat och preciserat referenssystem som omfattar både hänvisningar i löpande text

samt en förteckning över samtliga åberopade källor.

På Institutionen för socialt arbete förordas det så kallade Harvardsystemet istället för det

äldre sättet att ange källan i fotnoter (det s.k. Oxfordsystemet). Det finns en rad skäl för att

överge detta gamla fotnotssystem (t.ex. upprepningar, läsavbrott). Enligt Harvardsystemet

anges referensen i parentes i löptexten med författarens efternamn, tryckår och eventuell sida.

Referensens fullständiga uppgifter återfinns i en överskådlig referenslista. Detta system ute-

sluter dock inte möjligheten att använda fotnoter, men dessa tjänar då till att uttrycka inne-

hållsliga upplysningar av perifer karaktär.

15

I största möjliga utsträckning ska man gå till originalkällan när man vill hänvisa till någons

arbete, och inte enbart förlita sig på andrahandsreferenser. Nedan följer beskrivningar och

exempel på hur referenssystemet ska tillämpas i praktiken.

a) I löpande text sker hänvisningar till böcker, artiklar, rapporter etc. genom att man anger

författarens namn och publikationsår. Det kan se ut på följande sätt:

Exempel 1: Michel Foucaults inflytande över den västerländska tanketraditionen är inte så enkel att

beskriva … (Nilsson 2008)

Exempel 2: Foucault (1987) menar att fängelsesystemet ...

b) Om en referens har två författare anges alltid båda författarna. I parentes används &-tecken

mellan namnen medan man i löpande text skriver ordet ”och”.

Exempel 1: I en artikel om stöd och kontroll i kontaktmannarelation inom LVM-vården (Billquist &

Skårner 2009) lyfts fram betydelsen av ...

Exempel 2: Billquist och Skårner (2009) lyfter i en artikel om stöd och kontroll i

kontaktmannarelationen fram ...

c) Om en referens har tre författare ska alla författarnas efternamn anges, men endast vid

första tillfället som man åberopar dem i den löpande texten. Vid senare tillfällen anges endast

det första efternamnet åtföljt av ”et al.” (latinsk förkortning för ”et alia” som betyder ”och

andra”).

Exempel (vid första tillfället): Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) skriver att det

handlingsutrymme som en socialsekreterare har och hur det används påverkas av flera olika faktorer

…

Exempel (vid ett senare tillfälle): Svensson et al. (2008 s. 23) lyfter fram, med referens till Michael

Lipsky (1980), socialarbetarens dilemma i ”att både vara medmänniska och att vara organisationens

representant”.

d) Om det finns fyra eller flera författare till samma referens skriver du bara det första namnet

och ”et al.” redan vid första tillfället. Om referensen är till exempel till artikeln Svenska

arbetsgivares implicita stereotyper av arabiska muslimer och överviktiga från 2008 av Jens

16

Agerström, Rickhard Carlsson, Bo Ekehammar och Dan-Olof Rooth, så anges endast

Agerström et al. (2008) i den löpande texten.

e) Om man använder mer än en referens vid ett och samma tillfälle, anger man dessa i alfabe-

tisk ordning. De olika referenserna åtskiljs inom parentesen med semikolon.

Exempel: Att relationen till en enskild hjälpare har en viktig betydelse för ett positivt

behandlingsresultat har beskrivits av ett flertal forskare (Segraues 1993; Bernler, Johnsson & Skårner

1993; Wampold 2001; Topor 2001; Blomqvist 2002; Denhov 2007)

f) Om en författare står för flera referenser vid en hänvisning anges dessa i kronologisk ord-

ning och skiljs åt med semikolon (exempel 1). Finns det mer än en referens under samma

publiceringsår av samma författare åtskiljs arbetena åt med hjälp av att man sätter

små bokstäver, med början på ”a”, efter publiceringsåret (exempel 2) Detta ska även åter-

finnas i referenslistan.

Exempel 1: I några studier (Billquist & Skårner 2009; 2012) ...

Exempel 2: I ett antal studier (Billquist & Skårner 2009a; 2009b; 2012a) ...

g) Om det är en myndighet, organisation etc. som står för författarskapet ska namnet skrivas

ut i den löpande texten (exempel 1–2). När det gäller statliga utredningar, till exempel statens

offentliga utredningar (SOU), så har dessa vanligtvis ett nummer kopplat till det årtal de ges

ut. Detta nummer ska anges när man refererar i den löpande texten (exempel 3–4).

Exempel 1: I en rapport från Socialstyrelsen (2007) redogörs för …

Exempel 2: I en tidigare utgiven rapport (Socialstyrelsen 2007) har redogjorts för …

Exempel 3: I SOU 1987:22 finns en beskrivning av den s.k. missbrukskarriären …

Exempel 4: Tvångsvården utgör ett led i ett långsiktigt arbete som syftar till att genom ”behövliga

insatser” motivera till fortsattbehandling (SOU 2004:3 s. 424).

h) Om samma referens upprepas i följd brukar referensen endast anges första gången, sedan

anges den med ”(ibid.)” vilket är latin och betyder ”på samma ställe som i föregående hänvis-

ning”. Fördelen är att slippa upprepningar. Nackdelen är att den oinvigde inte vet vad det

betyder. Det är inte tvunget att använda den latinska förkortningen.

17

Exempel: Den sociala interaktion som äger rum inom en social inrättning beskriver Goffman (1974)

som en teaterföreställning vilken framförs på en scen [---] I den bakre regionen kommer de fakta som

undertryckts fram i dagen (ibid).

i) Ett kapitel i en antologi (där olika författare ansvarar för olika kapitel) hänvisas i den

löpande texten till den författare som är ansvarig för det kapitel ni refererar till. Om du till

exempel har hämtat en uppgift från Anette Skårner och Bengt Svenssons kapitel om rusmedel

och sexualitet i Sexualitetsstudier, som Lars Plantin och Sven-Axel Månsson är redaktörer

till, refererar du till Skårner och Svensson (efterföljt av årtal) i den löpande texten (se s. 19 för

hur antologier anges i referenslistan).

j) Om ni refererar till en källa du funnit på Internet är principen densamma som när du i

löpande text refererar till andra typer av källor.

Exempel: Enligt svenska NA:s officiella hemsida på Internet fanns det i juli 1999 NA-grupper i ett 80-

tal svenska kommuner. I en del av dessa kommuner fanns det flera olika NA-grupper (Narcotics

Anonymous, 1999).

Referenslista I referenslistan presenteras referenserna i alfabetisk ordning och kronologiskt om flera publi-

kationer av samma författare använts. Böcker, antologier, tidskriftsartiklar, Internetreferenser

etc. återges på olika sätt (se exemplen nedan), men de insorteras alla i en och samma

referenslista i bokstavsordning. Referenser ska alltså inte sorteras in under rubriker som anger

vilken typ av referens man avser; detta framgår ju av själva referensen. Systemet kan för

nybörjaren te sig krångligt men har ett viktigt syfte: att läsaren lätt ska kunna söka upp den

litteratur som författaren hänvisar till. Principerna för hur en referenslista konstrueras kan

variera i smått (t.ex. var punkter och komman sätts). Huvudsaken är att följa en princip kon-

sekvent. Nedan följer anvisningar för hur olika typer av verk återges i referenslistan med

efterföljande exempel.

a) Böcker

18

Titeln på böcker, skrifter, publicerade rapporter och liknande kursiveras. Förlagsort (inte

tryckort!) och förlag anges.

Billquist, L. & Skårner, A. (2009) En påtvingad relation? Kontaktmannaskapets utövande och villkor

inom LVM-vården. Stockholm: Statens institutionsstyrelse, Forskningsrapport nr 4 2009.

Johansson, I-M. (2012) Uppdrag med förhinder. Bemötande av familjer med migrationsbakgrund

inom den sociala barnavården. Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete,

rapport nr 2:2012.

Lennèer Axelson, B. (2010) Förluster. Om sorg och livsomställning. Stockholm: Natur & Kultur.

Smith, R. (2008) Social Work and Power. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

b) Tidskriftsartikel

När det gäller referenser som är hämtade i tidskrifter kursiveras namnet på tidskriften. Man

anger också artikelns titel, årgång, nummer samt sidor.

Dunér, A. & Olin, E. (2011) ”En begynnande professionalisering? Om gränsarbete och kompetenskrav

inom funktionshinderverksamhet och äldreomsorg”, Socialvetenskaplig tidskrift 33 (4), s. 336-353.

Tidefors, I. & Olin, E. (2010) ”A need for ’good eyes’: Experiences told by patients diagnosed with

psychosis”, International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being. 6 (1), p. 1-9.

c) Antologi

Antologier är en samling kortare, fristående texter av skilda författare. Referenser till ett

kapitel som ingår i en antologi ska ange såväl kapitelförfattaren som antologins redaktör.

Observera att antologins titel kursiveras.

Daneback, K. (2012) ”Kärlek och sexualitet på internet – nya samspelsmönster i den flytande

moderniteten”. I Lars Plantin & Sven-Axel Månsson (red.): Sexualitetsstudier. Malmö: Liber AB.

d) Internetkälla

Referenser till källor på Internet ska, förutom att ange upphovsmannen till källan, även ange

titel, år, webbadress och den dag man hämtade informationen. För variationer med avseende

på olika typer av Internetdokument hänvisas till länkar som finns under rubriken Att referera

19

till webbdokument på ”Mitt kursbibliotek”. Även här finns olika skolor kring hur referensen

ska se ut men huvudprincipen är densamma.

Narcotics Anonymous (1999) ”Möten i Sverige” (elektronisk), NA Sveriges officiella hemsida

<http://www.nasverige.a.se/index.html> (1999-07-13).

e) Offentliga utredningar

När det gäller referenser till offentliga utredningar ska man inte sätta parantes kring årtalet.

DsS 1982:7 Om narkotikamissbrukets orsaker, undersökningsresultat, teorier och forskningsproblem.

En sammanställning från utredningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO). Stockholm:

Socialdepartementet.

f) Samma författare, samma publiceringsår

Finns det mer än en referens från samma publiceringsår av samma författare skiljs arbetena åt

med hjälp av att man sätter små bokstäver, med början på ”a”, efter publiceringsåret.

Billquist, L. & Skårner, A. (2009a) En påtvingad relation? Om kontaktmannaskapets utövande och

villkor inom LVM-vården. Stockholm: Statens institutionsstyrelse, Forskningsrapport nr 4 2009.

Billquist, L. & Skårner, A. (2009b) ”En påtvingad relation: stöd och kontroll i kontaktmannarelationen

inom LVM-vården”, Nordisk Alkohol- och Narkotikatidskrift, 26 (3), s. 243-263.

4 Formalia Innehållet i en uppsats är det intressanta för flertalet läsare och det kan göras mer eller mindre

tillgängligt. Så kallad formalia är en uppsättning anvisningar som syftar till en viss standardi-

sering av vetenskapliga texter. En etablerad form erbjuder läsaren ett slags navigationshjälp i

uppgiften att läsa texten. Den igenkännbara formen innebär också att läsaren, om han eller

hon så önskar, kan välja enskilda delar utan att behöva läsa igenom hela uppsatsen eller

avhandlingen. I detta avsnitt ges anvisningar kring vilka delar uppsatsen ska innehålla och hur

de ska utformas. Vidare ges råd och rekommendationer beträffande typografi, språklig stil,

omfång etc. Det ska tilläggas att det inte finns en exakt form för vetenskapliga texter; det kan

variera i smått mellan olika traditioner och discipliner. Formen är givetvis inte heller fixerad

för alltid. Den förändras över tid och i synnerhet i takt med teknisk utveckling. I all

20

utveckling (och bevarande) av vetenskaplig formalia finns ett grundläggande syfte: att läsaren

enligt etablerade, igenkännbara mönster ska kunna tillgodogöra sig textens innehåll och ha

bästa möjliga förutsättningar att bedöma och granska detta innehåll.

Uppsatsens delar

Frånsett hur du disponerar den så kallade huvudtexten finns en given form för vilka

beståndsdelar uppsatsen ska ha. Vad dessa ska innehålla samt var de ska placeras presenteras

nedan.

Titelsida

Uppsatsens titelsida ska innehålla uppgifter om var texten är skriven, i vilket sammanhang

och av vem. Uppgifter om själva textens innehåll ska framgå av uppsatsens titel. Lägg

särskild vikt vid valet av titel: kärnfull och inte för lång! Institutionen ställer även särskilda

krav på uppsatsens förstasida. Följande uppgifter är obligatoriska på förstasidan (bilaga 2):

• universitetets logotyp

• GÖTEBORGS UNIVERSITET (med versaler)

• Institutionen för socialt arbete

• vilken nivå ni skriver uppsats på (magister eller master samt termin och år)

• uppsatsens titel

• handledare

• författare (skriv INTE personnummer)

Vill du illustrera förstasidan går det bra (tänk på att du måste ha upphovsrätt till bilder), men

det är viktigt att obligatoriska uppgifter finns med. Hur uppgifterna på titelsidan placeras

framgår av en mall som finns att hämta på GUL (Göteborgs universitets lärplattform).

Abstract

Efter titelsidan följer en sida med en kort sammanfattning av uppsatsens innehåll under rubri-

ken ”Abstract”. Det ska bestå av en kort och fristående text som innehåller syfte, urval och

metod, samt de viktigaste resultaten eller slutsatserna av arbetet. Texten skrivs med ett rad-

avstånd i ett sammanhängande stycke. Texten bör inte överstiga en halv sida. I anslutning till

sammanfattningen ska tre till fem nyckelord redovisas vilka ska täcka uppsatsens innehåll väl.

21

Nyckelorden gör det möjligt att söka uppsatsen i databasen GUPEA (Göteborgs Universitets

Publikationer – Elektroniskt Arkiv).

Uppsatsens abstract är arbetets ”ansikte utåt” och är därför mycket viktigt. Det ska skrivas

på både svenska och engelska för att också kunna ge vägledning till utländska studenter och

lärare om uppsatsens innehåll. Sammanfattningen bör skrivas i imperfekt när tillvägagångssätt

och resultat anges (”the aim was …”, ”we found …”). Ett exempel på abstract finns i bilaga 3.

Innehållsförteckning

Efter abstract följer innehållsförteckning som är inledningen till den egentliga uppsatstexten.

Förutom att underlätta för läsarna att hitta vad de söker i texten tjänar innehållsförteckningen

även som en överblick av uppsatsens rubriksystem. Ett konsekvent och tydligt rubriksystem

ger läsaren en anvisning om hur texten är uppbyggd (se mer om detta under ”Rubriker”). I

innehållsförteckningen anges uppsatsens samtliga rubriker med tillhörande sidhänvisning.

Uppsatsens olika rubriknivåer ska typografiskt framgå av innehållsförteckningen så att

läsaren lätt förstår hur de förhåller sig till varandra. Det kan till exempel göras med hjälp av

numrerade huvudrubriker och indragen rubriktext för underrubriker. Observera att bilagor

ingår i innehållsförteckningen och ska således ges en egen rubrik och sidhänvisning.

Förord

Ett förord (som inte är obligatoriskt) placeras omedelbart efter innehållsförteckningen och ger

tillfälle att tacka de personer eller organisationer som varit betydelsefulla för arbetets slut-

förande. Man kan också välja ett mer diskret sätt att framföra eventuella tack genom att

placera texten i en fotnot på huvudtextens första sida.

Huvudtext

Innehållsförteckningen följs av uppsatsens huvudtext. Det är i denna del uppsatsens olika

element (se kapitel 2) fogas samman i en logisk följd. Det finns inget exakt svar på hur denna

följd ska se ut. Uppsatsens disposition måste vara anpassad till det konkreta innehållet. Hur

uppsatsen läggs upp och vilka innehållsliga delar den består av varierar med uppgiftens

karaktär.

I kapitel 2 presenteras uppsatsens olika delar i den kronologiska ordning som utmärker

återgivningen av en forskningsprocess: problemformulering, syfte, tidigare

forskning/kunskapsläge (detta avsnitt kan, som tidigare nämnts, vara en integrerad del av

22

problemformuleringen), teori, metod, analys och slutdiskussion. För att förmedla

undersökningen till andra måste den presenteras i en ordnad form och den vedertagna

akademiska formen är med viss variation den ovan nämnda.2

Referenslista

Efter huvudtexten följer en referenslista. Det är en förteckning över de vetenskapliga arbeten

som ni hänvisat till i huvudtexten. Böcker som förvisso kan ha betydelse för arbetet, men som

inte hänvisats till i huvudtexten ska inte listas i referenslistan. Kapitel 3 tar i detalj upp såväl

referensteknik som hur en referenslista konstrueras. Notera att referenser listas fortlöpande i

bokstavsordning utan mellanrubriker.

Bilagor

Information som är väsentlig att presentera men alltför detaljerad att redogöra för i huvud-

texten, kan placeras i bilagor. Bilagorna numreras och återfinns som rubriker i innehållsför-

teckningen. Exempel på relevanta bilagor kan vara intervjuguide, enkät, presentationsbrev

med vilket man närmat sig intervjupersoner etc. Det ska också finnas en hänvisning till varje

bilaga i huvudtexten.

Språkliga tips och förmaningar

Man ska uttrycka sig så tydligt som möjligt med ett ledigt men ändå korrekt språk. En viktig

del av skrivprocessen är att upprepade gånger läsa igenom och skriva om det manus man

arbetar med, inte bara en eller två gånger utan kontinuerligt under arbetets gång. Att förbättra

den språkliga framställningen innebär samtidigt att ditt tänkande och din analys skärps.

Genom att ständigt växla mellan författar- och läsarrollen upptäcks många oklarheter,

felaktiga meningsbyggnader, osammanhängande struktur etc. Ett tips är att ta hjälp av

utomstående läsare som kan kommentera hur de uppfattar texten. Krångla inte till det och

skriv inte sådant som du själv inte förstår!

Använd datorns stavnings- och grammatikkontroll, men tänk på att den aldrig kan ersätta

manuell korrekturläsning. Stavfel, särskrivning av ord som ska vara sammansatta och felaktig

kommatering är exempel på sådant som stör läsningen och ger texten ett mindre tilltalande

intryck. Läsaren kan haka upp sig på dessa språkliga brister och missa det egentliga

2 Observera att ”Huvudtext” inte är en rubrik som ska användas i uppsatsen! Här använder ni givetvis rubriker som bäst beskriver det du vill redogöra för.

23

innehållet. Konsultera Svenska Akademiens ordlista för ords stavning och böjning. Svenska

skrivregler är en annan användbar hjälp. Om det behövs, ta gärna hjälp av den

språkhandledning som finns vid samhällsvetenskapliga fakulteten.

Typografisk stil Då uppsatsen är ordentligt korrekturläst bör du lägga tid på typografisk utformning. Ledorden

är konsekvens och ”renhet” (t.ex. inga blandade typsnitt). Anvisningar om typografisk stil

på Institutionen för socialt arbete är följande:

• 12 punkter stilstorlek i typsnittet Times New Roman. Enkelt radavstånd. Lika stora sidmarginaler,

cirka 2,5 cm. Ett tomrum på cirka 2,5 cm ska finnas under och över texten.

• Sidnumreringen centreras i sidfoten.

• Om du väljer att ha rak högermarginal måste du avstava texten för att undvika ”hål” i textraden.

Detta görs lämpligen som sista åtgärd i en färdig text för att inte bindestrecken ska flyttas runt när du

redigerar texten. Om den raka högermarginalen medför hålig text bör man hellre välja bort den.

• Styckesindelning kan göras enligt två principer och skall aldrig sammanblandas! Antingen låter man

en blankrad markera ett nytt styckes början, eller ett indrag från vänstermarginalen. Det senare sättet

är att föredra ur typografisk synpunkt: texten ”flyter” utan störande avbrott. Blankraden härstammar

från skrivmaskinseran. Det viktigaste är dock att tillämpa en princip konsekvent. Om ni väljer indrag

från vänstermarginalen är cirka 0,5 cm ett riktmärke. Observera dock att du aldrig gör indrag efter

blankrad (dvs. efter rubriker, tabeller, exempel etc.)

• Om du vill markera vissa enskilda ord i texten ska i första hand kursiv stil användas. Undvik fetstil.

Använd inte understrykning eller VERSALER. Snarare än att ge uttryck för en lätt markering,

tenderar de senare två varianterna att ”storma” fram ur texten vilket inte bara är oestetiskt utan även

störande för läsningen.

Det ska poängteras att examinator inte bedömer uppsatsen efter den typografiska stilen.

Huvudsyftet med anvisningarna är att texten ska utformas så läsvänligt som möjligt. De ska

ses som kvalificerade råd vilka bara ska frångås om du på motsvarande sätt kan erbjuda

samma eller bättre läsvänlighet.

24

Tabeller

Tabeller skrivs enligt följande:

Tabell X. Tabellrubrik som beskriver vad som tabellen visar (n=X)

Mindre rubrik 1 Mindre rubrik 2 Mindre rubrik 3

Text 1 Siffra 1 Siffra 2

Text 2 Siffra 3 Siffra 4

Text 3 Siffra 5 Siffra 6

Förklaringar av använda förkortningar eller tecken

Texten som förklarar vad som är resultatet av analysen i tabellen står i stort sett alltid under

tabellen (undantaget kan vara om tabellen fyller en hel sida eller ändrar utskriftsformatet).

Först presenteras huvuddragen i analysen, sedan detaljer. Mindre kompletterande analyser

(t.ex. t-tester) baserade på siffrorna i tabellen återfinns också under tabellen.

Rubriker

Huvudregeln vid formulering av uppsatsens rubriker är att de ska spegla innehållet i texten

och vara relativt korta. Ett genomtänkt och tydligt markerat rubriksystem är av stort värde för

läsaren som därmed lättare kan orientera sig i texten. Tre rubriknivåer är ofta fullt tillräckligt i

uppsatser; för många rubriknivåer kan vara förvirrande. Med hjälp av varierande stilstorlekar

signaleras vilken rubriknivå som avses. Nedan följer två förslag på hur rubriknivåerna kan

skiljas åt (dessa kan givetvis varieras efter tycke, smak och funktion):

1 Kapitelrubrik (24 punkter) 1.1 Avdelningsrubrik (18 punkter) 1.1.1 Avsnittsrubrik (14 punkter)

1 Kapitelrubrik (18 punkter) Avdelningsrubrik (14 punkter) Avsnittsrubrik (12 punkter, kursiverat)

25

Det är en smaksak om man vill numrera rubriknivåerna. En vanlig uppfattning är att siffrorna

– framför allt på den tredje nivån – är måttligt vägledande eller rentav störande. Rubriker ska

aldrig följas av skiljetecken; ingen punkt och inte heller kolon. Om rubriken är formulerad

som en fråga ska den emellertid avslutas med ett frågetecken.

Uppsatsens omfång

Huvudtexten i det vetenskapliga arbetet på magisternivå (15 hp) bör som mest omfatta 27 500

ord (cirka 55 sidor) och på masternivå (30 hp) 32 500 ord (cirka 65 sidor). Därtill kommer

abstract, innehållsförteckning, referenslista och eventuella bilagor. Observera att det är en

gräns som inte bör överstigas. Längre uppsatser kan accepteras om de, i samråd med

handledare, bedöms vara av sådan karaktär att omfånget kan försvaras.

5 Bedömningskriterier Följande kriterier och bedömningsgrunder är baserade på förslag till nationella kriterier för

betygssättning av uppsatser inom socionomutbildningarna (gäller även uppsatser på magister-

och masternivå). Förslagen härrör från det utvecklingsarbete som en grupp med representanter

från flertalet av de svenska utbildningsinstitutionerna genomförde 2002–2003. För kommen-

tarer och en mer utförlig diskussion av dessa riktlinjer se Vägar till kvalitetsutveckling inom

socionomutbildningen. Rapport från ett pedagogiskt utvecklingsprojekt (Alwall 2004), Sam-

arbetskommittén för Sveriges socionomutbildningar och Sköndalsinstitutet. Framtagningen av

riktlinjer för uppsatsarbetet och bedömningen av detta har utgått från de kunskaper, färdig-

heter och förmågor som studerande inom universitet och högskolor förväntas utveckla inom

ramen för den egna högskoleutbildningen (se t.ex. Högskolelagen 1 kap 9§). Dessa kriterier

kan såväl studenten förhålla sig till under skrivprocessen som handledare och examinatorer

vid bedömning av uppsatsen. Den mer konkreta bedömningen av magister- och

masteruppsatser skall utgå från följande kriterier:

• Tydlig och analytisk problemformulering med problematisering av studiefenomenet

• Formulering och avgränsning av forskningsfrågan/-orna

• Tidigare forskning/kunskapsläge

• Teoretisk tolkningsram

• Bearbetning, analys och reflektion

26

• Metodmedvetenhet

• Etiska överväganden

• Framställning och komposition

Formulering och avgränsning av forskningsfrågan/-orna

Uppsatsens problemformulering, syfte och forskningsfrågor skall på ett tydligt sätt for-

muleras, problematiseras och avgränsas i relation till ett forskningsområde. Forskningsan-

satsens karaktär och inriktning och frågornas förhållande till valet av teori, metod och

material skall beskrivas och motiveras.

Kunskapsläge

Det skall finnas en redovisning av tidigare forskning, såväl nationell som internationell, som

knyter an till forskningsfrågan/-orna och som visar prov på en medvetenhet om

kunskapsläget. Uppsatsens problemformulering och forskningsfrågor ska knytas samman med

tidigare forskning inom det aktuella problemområdet, dels för att motivera uppsatsens

forskningsfrågor, dels för att förankra den egna studien och dess resultat.

Teoretisk tolkningsram

Forskningsfrågan/-orna skall knyta an till de begrepp samt till den teoretiska referensram eller

delar av teorier som presenteras eller utvecklas i uppsatsen. Valet av teorier och teoretiska

begrepp skall också motiveras och/eller diskuteras i förhållande till forskningsfrågan/-orna.

Bearbetning, analys och reflektion

Bearbetningen av det insamlade materialet och presentationen av detta skall bestå i en organi-

sering av kvantitativa eller kvalitativa data som gör dem överskådliga och åtkomliga för

tolkning, analys och reflektion. Bearbetning och tolkning av den systematiserade empirin ska

ske dels med hjälp av teorier eller teoretiska begrepp (som också kan utvecklas i uppsatsen),

dels genom en återkoppling till tidigare forskning. Det skall finnas en tydlig åtskillnad i upp-

satsen mellan teoretiska utgångspunkter och empiriska data å ena sidan och egna reflektioner

å den andra. Uppsatsförfattarens/-arnas förförståelse bör även problematiseras och diskuteras i

en kritisk självprövningsprocess.

27

Metodmedvetenhet

Metoder för datainsamling, urval, bearbetning och analys skall redovisas, men även motiveras

i relation till forskningsfråga/-or. Forskningsansatsen skall diskuteras utifrån dess fördelar och

begränsningar. Sättet på vilket man gått tillväga i bearbetningen av och reflektionen kring det

empiriska materialet skall på detta sätt kritiskt granskas. Det empiriska materialets reliabilitet

och validitet är avhängigt det sätt på vilket det samlats in och skall därför kommenteras och

diskuteras. Valet av undersökningsenheter skall också förklaras.

Etiska överväganden

Uppsatsförfattaren skall visa prov på en konkret medvetenhet om etiska problem i social

forskning. Detta kan ske genom att en eller flera av forskningsarbetets etiska aspekter

kommenteras och diskuteras. När så är relevant skall det finnas ett resonemang i uppsatsen

kring hur man säkerställt ett etiskt förhållningssätt.

Framställning och komposition

Det ska finnas avsnitt i uppsatsen som behandlar väsentliga delar som t.ex. problem-

formulering, tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter, syfte och frågor, metod, resul-

tat och diskussion. Uppsatsen skall vara stringent, välstrukturerad och koncentrerad. Detta

innebär att de olika delarna skall kopplas samman med och centreras kring dess syfte, frågor

och centrala begrepp och att uppsatsens struktur är sammanhållen och tydlig. Uppsatsen ska

präglas av enhetlighet i källhänvisningar och rubriknivåer samt en god språkbehandling. Om

tabeller och figurer används ska de kommenteras och vara överskådliga.

Några specifika riktlinjer

• Det finns en kvalitetsskillnad mellan magister- och masteruppsatser. Arbetets djup och

innehåll måste bedömas utifrån om det är en uppsats på magister- eller masternivå, där det

givetvis förväntas mer av den senare.

• Ansatsen/ambitionen/svårighetsgraden måste vara högre än på kandidatnivå. En problem-

formulering i stil med ”socialarbetares upplevelse av X” är godtagbar på kandidatnivå men

tveksam på avancerad nivå och måste i så fall utvecklas betydligt mer och åtföljas av en kva-

lificerad analys. Problemformuleringen får således inte vara på ren deskriptiv nivå utan måste

vara mer problematiserande.

28

• Ett vetenskapligt arbete på avancerad nivå (magister eller master) måste generellt sett hålla

en högre och jämnare kvalitet i alla dess delar än vad som är vanligt för en kandidatuppsats.

För väl godkänd är det särskilt viktigt att uppsatsens alla delar håller god kvalitet och

uppfyller högt ställda akademiska krav på språkbehandling, struktur och presentation.

• Slutsatser ska vara väl motiverade med en tydlig argumentation. Studenten ska visa förmåga

till en självständig, kritisk/distanserad analys – något som är särskilt viktigt för att erhålla väl

godkänd.

• Originalitet i ämnesval, metodval, teoretiskt grepp etc. bedöms som mycket positivt om än

inte ett krav för godkänt.

• På avancerad nivå är det ett absolut krav att internationell forskning redovisas och refereras

till vid en (selekterad) genomgång av tidigare forskning (om inte särskilda skäl finns att inte

göra så) och används i analysen (se s. 26).

• På avancerad nivå är det ett krav att i största möjliga utsträckning använda originalkällor.

• Abstract ska följa den struktur som används i vetenskapliga tidskrifter. Den bör ha en logisk

uppbyggnad och inte vara för lång och vag (se tidigare s. 21).

Betyg Som betyg används något av uttrycken väl godkänd, godkänd eller underkänd. Godkänd

opposition och en godkänd uppsats utgör grunden för betyget godkänd. Betyget väl godkänd

grundas på uppsatsens kvaliteter. Om oppositionen underkänns meddelar examinator detta till

opponenterna i samband med slutseminariet. En underkänd opposition skall kompletteras

skriftligt till examinator.

Bedömning av uppsatsen och betyg lämnas muntligt i omedelbar anslutning till

seminariet. Vid underkännande av uppsatsen skall bedömningen också lämnas skriftligt.

Underkända är de uppsatser som examinator bedömer inte uppfyller kraven för godkänt

betyg. Vanligast är att uppsatsen efter omarbetning och i samråd med handledaren återlämnas

till examinator för slutlig bedömning. Om examinator så kräver kan uppsatsen återigen läggas

fram vid ett nytt seminarium.

En godkänd uppsats kan inte revideras till väl godkänd. Det är däremot fullt möjligt att

få betyget väl godkänd även om en del smärre ändringar av redaktionell art, förtydliganden

etc. krävs och som kan revideras inom två veckor. Magister- och masteruppsatser laddas upp i

GUPEA och den formella examinationen sker på basis av denna slutversion.

29

Kriterier för bedömning av vetenskapliga arbeten presenterades ovan. Det är viktigt att

framhålla att det alltid är en fråga om bedömningar. Det är examinatorn som självständigt

sätter betyget. Vid osäkerhet kan examinator diskutera med handledare och övriga kollegor.

Student kan inte överklaga ett tentamensresultat. Examinatorn kan dock själv ompröva sitt

beslut – dock bara höja betyg. En student som har blivit underkänd två gånger av samma

examinator kan vända sig till institutionsstyrelsen och begära ny examinator.

Uppsatsseminarierna Uppsatsseminarier på magister- och masternivå hålls fyra gånger om året: januari och juni är

”ordinarie” seminarium och mars/april och oktober är s.k. uppsamlingsseminarier. Förutom

de två seminarier, där du själv försvarar din uppsats och opponerar på en annan, uppmuntras

till deltagande i samtliga examinationsseminarier. För att kunna följa med och eventuellt delta

i diskussioner om uppsatsen som examineras är det värdefullt att ha läst uppsatserna.

Uppsatsens arkivering och betygsinrapportering

När du gjort de korrigeringar eller ändringar som eventuellt behövdes och examinatorn

godkänt din uppsats skall du inom två veckor skicka en papperskopia och en word-fil till

kursansvarig (leila.billquist@socwork.gu.se). Observera att uppsatsen skall vara i ett doku-

ment. Därefter kan ditt betyg registreras i Ladok. Eftersom uppsatserna publiceras

elektroniskt måste du skriva under ett kontrakt om publicering i GUPEA. Observera att

samtliga författare måste skriva under kontraktet i samband med examinationen.

6 Uppsatsseminarium Det avslutande momentet i uppsatsarbetet är att lägga fram uppsatsen för seminariebehand-

ling. Formen på ett uppsatsseminarium är densamma som vid andra akademiska seminarier

där vetenskapliga texter granskas. Inom ramen för dessa givna förutsättningar är det

deltagarnas uppgift att bidra till ett spännande innehåll och ett vetenskapligt utvecklande

samtal.

30

En utvecklande kritisk diskussion

Syftet med ett uppsatsseminarium är att genom en noggrann och kritisk prövning ge akade-

misk legitimitet till den uppsats som läggs fram på seminariet. En uppsats är således inte klar

förrän den har seminariebehandlats och redigerats enligt de råd och anvisningar som

framkommit där. För att ge uppsatsen en korrekt och rättvis bedömning är formen på ett

uppsatsseminarium viktig och att det följer akademiska regler. Den allra viktigaste

ingrediensen i diskussionen på ett uppsatsseminarium är det kritiska förhållningssättet. Men

detta innebär inte att opponenten till varje pris ska ”pulvrisera” respondentens arbete och

argument. En opposition ska inte ha karaktären av en dräpande recension, snarare ska den

sträva efter att skapa en utvecklande kritisk diskussion mellan opponent och respondent. Som

opponent ska man vara kritisk och belysa brister i uppsatsen, men kritiken ska framföras med

respekt för respondenten och det arbete som hon eller han lagt ner i sin uppsats. Naturligtvis

bör opponenten också lyfta fram uppsatsens förtjänster.

Seminariets deltagare

Respondent är författare till uppsatsen och opponent är ansvarig för oppositionen.

Examinator är ansvarig för seminariet och bedömer om uppsatsen är underkänd, godkänd

eller väl godkänd. Inget betyg lämnas offentligt utan sker efter avslutat seminarium.

Åhörare får gärna vara pålästa och delta i diskussionen när opponenten genomfört sin gransk-

ning av uppsatsen. Handledaren kan också närvara, men då i egenskap av åhörare.

Seminariets form

Introduktion: Examinator inleder seminariet genom att hälsa de närvarande välkomna och

presentera opponenten, respondenten samt titeln på uppsatsen som ska behandlas.

Tillrättalägganden: Examinator lämnar ordet till respondenten som ges tillfälle att göra till-

rättalägganden beträffande felaktigheter som eventuellt upptäckts efter tryckning av

uppsatsen. Respondenten ska inte ta upp småfel (t.ex. enstaka stavfel), utan bara fel och

brister som kan leda till missförstånd eller som på annat sätt påverkar innehållet i uppsatsen.

Sammanfattning: Härefter går ordet till opponenten som ska ge en kortfattad sammanfattning

av uppsatsen. Här lyfts det allra viktigaste fram. Sammanfattningen tjänar två syften: a) den

utgör en ”repetition” för åhörare som inte läst arbetet lika noggrant som opponenten, b) den

31

tjänar till att redan inledningsvis för författaren fastställa att opponenten förstått vad

uppsatsen går ut på. Opponenten avslutar sålunda sammanfattningen med att fråga respon-

denten om innehållet i uppsatsen är rätt uppfattat.

Kommentar till sammanfattning: Respondenten besvarar opponentens fråga om uppsatsens

innehåll är rätt uppfattat eller inte. Hon kan i det senare fallet göra förtydliganden av det hon

anser att opponenten missuppfattat. Respondenten kan också ta upp sådant av uppsatsens

innehåll som hon anser vara väsentligt men som inte lyfts fram av opponenten.

Opposition och diskussion: Därefter börjar opponenten med fortsättningen av oppositionen

vilket innebär att hon bedömer uppsatsen som helhet: syfte, frågeställningar, teori, metod,

språkbehandling, referenser m.m. En viktig fråga är om uppsatsen har en ”röd tråd” och om

tolkningarna har stöd i empirin och/eller teorin. Opponenten kan också presentera alternativa

tolkningar till uppsatsens huvudtolkningar och resultat.

Under denna genomgång ska respondenten ges tillfälle att bemöta och kommentera oppo-

nentens kritik och frågor. Oppositionen ska med andra ord vara en diskussion mellan oppo-

nent och respondent.

Sammanfattande omdöme: När opponenten är klar med sin granskning av uppsatsen och

respondenten har fått tillfälle att bemöta denna, ska opponenten ge ett sammanfattande

omdöme (ej examinera/betygsätta) av uppsatsens förtjänster och brister. Ett sådant omdöme

kan bestå av endast några få meningar. När det gäller innehåll och form i en opposition finns

detta bl.a. beskrivet i Jan Trots (2002) bok Att vara opponent (Lund: Studentlitteratur).

I samband med oppositionen ska opponenten lämna ett skriftligt oppositionsunderlag på

ca en sida till examinator.

Examinators bedömning

Examinators slutomdöme lämnas till författaren efter seminariets slut (i både muntlig och

skriftlig form vid underkänt). Respondentens försvar och argumentation under oppositionen

vägs också in i bedömningen.

Vid detta tillfälle anges också examinators synpunkter beträffande nödvändiga och/eller

rekommenderade förändringar av uppsatsen till en slutlig version. Även i mycket bra uppsat-

ser upptäcks alltid något slarvfel eller annat småfel vilket självklart ska revideras för att

32

få bästa möjliga slutprodukt för publicering på GUPEA. Alla uppsatser ska sålunda lämnas in

i slutlig version till examinator inom angiven tid (vanligtvis 10 arbetsdagar).

Om krävda revideringar inte är åtgärdade inom angiven tid rapporteras uppsatsen som

underkänd till LADOK. Likaså om uppsatsen har brister av så allvarligt slag att en omfattande

revidering krävs rapporteras den som underkänd till LADOK.

Råd inför uppsatsseminariet

Du finner råd om opposition m.m. i bilaga 6.

7 Övrig information Litteratur: Det finns ingen obligatorisk litteratur på kursen. Litteratur väljs i samverkan med

handledare och kursansvarig. Lämpligt är att också använda litteraturen från kurserna

Samhällsvetenskaplig metod (SW2391, SW2393 och SW2394).

Databaser och elektroniska tidskrifter: Genom universitetsbibliotekets hemsida

(www.ub.gu.se) har du tillgång till flera hundra databaser samt tusentals elektroniska veten-

skapliga tidskrifter.

Etiska frågor: Du får inte genomföra en enkät eller intervju utan att ha fått klartecken av

handledaren (se särskild information om postenkäter nedan). Enkäter skall innehålla ett följe-

brev som skall vara godkänt av handledaren. På enkätformuläret skall finnas ett ”huvud”

(Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete, handledarens namn). Förutom ovan-

stående krav, skall uppsatsens etiska aspekter och konsekvenser noggrant diskuteras med

handledaren innan empirisk undersökning genomförs.

Intervjubandspelare: Ett begränsat antal intervjubandspelare finns att låna av studentkåren.

Observera att antalet bandspelare är begränsat och att det inte tillämpas något kösystem.

Postenkäter: Du kan erhålla bidrag för enkätutskick: kuvert (observera att kuverten måste

lämnas för postbefordran på institutionen), svarskuvert och porto, i samband med uppsats-

skrivandet. Av handledaren tillstyrkt begäran med kostnadskalkyl lämnas till studierektor

33

Elisabeth Olin för godkännande. På svarskuvert skall framgå vem som är handledare, initialer,

så att svarskuverten kommer rätt vid institutionens postsortering.

Stipendier och resebidrag: Du har möjlighet att erhålla stipendier från Adlerbertska premie-

stiftelsen för förtjänstfull uppsats. Mellan sex och åtta uppsatser premieras varje år (både

kandidat- och avancerad nivå). Alla uppsatser med betyget väl godkänd lämnas till bedömar-

gruppen. I oktober månad utser en bedömargrupp stipendiater varefter stipendiet betalas ut

(gäller uppsatser från såväl vår- som hösttermin).

Resestipendium kan även sökas hos Adlerbertska premiestiftelsen för resor i samband

med uppsatser. Ansökan och utbetalning sker under hösten. Information finns på anslags-

tavlan mittemot studerandeexpeditionen på tredje våningen. För studenter som skriver uppsats

på vårterminen betyder detta att stipendiet söks i efterhand, spara därför eventuella rese-

kvitton. Eventuella andra stipendier annonseras på GUL.

Tidigare uppsatser

Via vår hemsida (www.socwork.gu.se) finner du digitala uppsatser (uppsatser skrivna från

och med vårterminen 2007).

Kursutvärdering

Vi vill gärna att du fyller i den blankett för utvärdering av kursen som bifogas detta dokument

(bilaga 5).

34

Bilaga 1

Preliminär uppsatsidé Kurs – master 30 hp hel eller halvfart, magister 15 hp. Namn på samtliga författare. Telefonnummer (även mobilnummer) till författaren/-na – om vi behöver nå dig/er för kompletterande frågor. Kort beskrivning av vad du/ni planerar att skriva uppsats om. Vid behov fortsätt på baksidan. Vilka undersökningsmetoder kommer du/ni att använda (preliminär uppskattning)? Vid behov fortsätt på baksidan. Övrig information som kan vara viktig för kursansvarig när handledare fördelas.

35

Bilaga 2: Exempel på förstasida

Titel undertitel

SW2226/SW2227, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15/30 hp Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits Avancerad nivå Datum Författare Handledare

36

Bilaga 3

Exempel på abstract Abstract Titel Här skriver du/ni den fullständiga titeln på uppsatsen Författare Anna Andersson och Bertil Bertilsson Nyckelord Här väljer du tre till fyra nyckelord. Dessa ringar in det område som uppsatsen

avhandlar. Abstract upptar ca en halv A4-sida. Abstract skall skrivas på svenska och engelska. Abstract är en koncentrerad sammanfattning av uppsatsens olika delar. Med andra ord skall följande områden kortfattat sammanfattas: område – syfte, frågeställningar och metod – resultat och slutsatser. Tänk på att abstract skall kunna läsas som ett separat dokument. Med andra ord skall det ge en vägledning för läsaren om hon/han har ett intresse att gå vidare och läsa hela uppsatsen.

37

Bilaga 4 Information om plagiatkontroll genom urkund Göteborgs universitet har ett avtal med Urkund som tillhandahåller en tjänst för att kontrollera plagiering. Från och med våren 2008 granskas alla uppsatser. Varför sker plagieringskontroll? De vanligaste ärendena hos Sveriges universitets och högskolors disciplinnämnder berör fusk genom plagiering i uppsatser, hemskrivningar och rapporter. Det här är ett allvarligt problem som har ökat i omfattning, kanske främst på grund av förbättrade möjligheter att sprida och hämta material via Internet. Institutionen har ett avtalat med Urkund som tillhandahåller en tjänst som kan användas för att hantera problemet. Ytterligare information om problematiken med plagiering finns på Urkunds hemsida (www.urkund.se). Hur skall du gå tillväga? I korthet fungerar tjänsten så här: Du skickar den färdiga uppsatsen som en bifogad word-fil till e-postadressen leila.billquist.gu@analys.urkund.se Skicka hela uppsatsen precis som den ser ut i den färdiga pappersversionen. Du kan dela upp uppsatsen på flera dokument, men du måste skicka alla dokument. Du väljer själv vilken e-postadress du skickar ifrån. Det är dock viktigt att du anger ditt/era namn antingen i e-mailets ämnesrad eller inuti e-mailet (vi måste på ett enkelt sätt kunna sortera alla e-mail). Du får från Urkund ett mottagnings-kvitto tillbaka med e-post. Hur går granskningen till? På vägen från dig till oss passerar uppsatsen Urkund. Uppsatsen lagras i Urkunds databas, varefter systemet jämför uppsatsen med andra uppsatser och arbeten i databasen, med uppslagsverk, tidskrifts-artiklar och böcker vilka genom samarbetsavtal gjorts tillgängliga för jämförelse, samt med material på Internet. När analysen är klar skickas din uppsats automatiskt vidare till kursansvarig. Det skickas också en rapport där det framgår om det gjorts några träffar vid analysen av ditt inskickade arbete. Vilka konsekvenser kan plagiering medföra? Observera att Urkunds träffar inte automatiskt innebär plagiat! Träffarna måste granskas och bedömas. Om examinator bedömer det hela som försök till fusk lämnar examinator en skrivelse om detta till prefekten som i sin tur rapporterar till rektor. Skulle rektor betrakta det som fusk kan rektor hänskjuta frågan till disciplinnämnden. Finner disciplinnämnden att fusk föreligger beslutar disciplinnämnden att ge en varning eller stänger av studenten i högst sex månader. Du kan då bli återbetalningsskyldig av studiemedel från CSN. Har du frågor eller uppstår det problem när du skall skicka uppsatsen? Om du har frågor om Urkund eller om det uppstår problem med att skicka mailet vill vi att du först besöker Urkunds hemsida för att få svar på dina frågor (www.urkund.se). På hemsidan finns ett dokument med studentinformation. Vi har även lagt ut detta dokument på GUL samt anslagit doku-mentet på anlagstavlan på tredje våningen. I andra hand kan ni kontakta någon av de kursansvariga. Vänligen observera att vi inte har möjlighet att lämna rapporter till alla studenter om just deras resultat från Urkund. Upptäcker vi något vid granskningen kontaktar någon av de kursansvariga dig. Har du frågor om hur man refererar och skriver korrekta referenser hänvisar vi till metodkursernas litteratur samt till din handledare.

38

Bilaga 5 Utvärdering av kursen SW2226 eller SW2227 Riv ut och fyll i utvärderingsblanketten efter uppsatsseminariet.

Lägg den ifyllda lappen i Leilas postfack.

Dina synpunkter är till stor hjälp för oss när vi planerar kursen nästa termin. Tack på förhand!

1. Vilket betyg ger du den skriftliga studiehandledningen, Råd och anvisningar …?

Ringa in det alternativ som stämmer in bäst.

1 2 3 4 5

mycket dålig mycket bra

Synpunkter:

2. Vilket betyg ger du tilldelningen av handledare (dvs. processen med inlämning av prelimi-

när uppsatsidé osv.)? Ringa in det alternativ som stämmer in bäst.

1 2 3 4 5

mycket dålig mycket bra

Synpunkter:

3. Vilket betyg ger du handledningen? Ringa in det alternativ som stämmer in bäst.

1 2 3 4 5

mycket dålig mycket bra

Synpunkter:

39

4. Vilket betyg ger du informationen genom GUL? Ringa in det alternativ som stämmer in

bäst.

1 2 3 4 5

mycket dålig mycket bra

Synpunkter:

5. Vilket betyg ger du ditt försvar av din egen uppsats under uppsatsseminariet?

Ringa in det alternativ som stämmer in bäst.

1 2 3 4 5

mycket dålig mycket bra

Synpunkter:

6. Vilket betyg ger du din opposition av uppsatsen som du blev tilldelad?

Ringa in det alternativ som stämmer in bäst.

1 2 3 4 5

mycket dålig mycket bra

Synpunkter:

7. Vilket betyg ger du uppsatsseminarierna i helhet?

Ringa in det alternativ som stämmer in bäst.

1 2 3 4 5

mycket dåliga mycket bra

Synpunkter:

40

8. Slutligen ber vi dig ta ställning till hur pass väl du bedömer följande vara uppfyllt:

a. I vilken grad har kursen lärt dig att tillämpa och utveckla förmågan till kritiskt tänkande

och vetenskaplig kunskapsproduktion?

1 2 3 4 5

mycket lite i hög grad

b. I vilken grad har kursen lärt dig att tillämpa och fördjupa kunskaper i forskningsmetodo-

logi, forskningsmetoder och forskningsprocessen?

1 2 3 4 5

mycket lite i hög grad

c. I vilken grad har kursen gett dig utökade erfarenheter av och färdigheter i att läsa, tolka och

analysera forskningsresultat?

1 2 3 4 5

mycket lite i hög grad

9. Vilket betyg vill du ge kursen i sin helhet, inklusive de månatliga kursträffarna?

Ringa in det alternativ som stämmer in bäst.

1 2 3 4 5

mycket dålig mycket bra

Synpunkter:

10. Vad kan förbättras? Övriga synpunkter?

41

Bilaga 6

Råd inför uppsatsseminariet • Inled med att ge en kortfattad resumé av uppsatsen. Sammanfattningen skall lyfta fram det

viktigaste i uppsatsen och peka på de slutsatser författaren drar. Vilket syfte har väglett under-

sökningen? Vilket material och teoretiskt perspektiv har använts? Vilka är de huvudsakliga

slutsatser som författaren presenterar? Din sammanfattning behöver inte alls sammanfalla

med författarens sammanfattning! Författarna får omedelbart veta om du som opponent

förstått vad uppsatsen går ut på. Resumén skall framhålla helheten i uppsatsen. Författaren

ges därefter möjlighet till att kommentera sammanfattningen.

• Därefter behandlas uppsatsens syfte. Är det klart och tydligt formulerat? Hur rimligt är det?

Kanske kommer du fram till att så som uppsatsen är upplagd kan syftet inte nås. Detta skall i

så fall påpekas och motiveras. Vad faller inom och utom syftet? I hur stor utsträckning har

syftet uppnåtts? Denna del är viktig.

• Författaren har ställt upp särskilda frågeställningar. Besvaras frågeställningarna? Som oppo-

nent skall du granska varje frågeställning – är den besvarad och är du nöjd med svaret? Ger

frågeställningarna en ”röd tråd” för uppsatsen?

• Resultaten – kan de placeras in i ett större sammanhang? I så fall, har det gjorts? Om inte,

fråga varför?

• Innehållet – är det intressant, spännande, ”nytt”? Lyft gärna fram bärande teman i uppsatsen.

• Begreppsapparat – används en speciell sådan i uppsatsen? Är den adekvat och används den

på rätt sätt? Definieras alla svårförståeliga eller obekanta termer? Är definitionerna riktiga?

• Är argumenteringen och slutsatserna riktiga? Hur har materialet analyserats? Hur har teorin

använts? Är den relevant? Hänger empiri och analys samman? Relationen teori/empiri, förmår

man integrera? Har materialet utnyttjats på ett riktigt sätt? Finns det material som inte tagits

till vara? Har man pressat sitt material för hårt eller tvärtom inte dragit nytta av det?

• Vilka vetenskapliga metoder och tekniker har använts? Har de använts på ett riktigt sätt? Är

de lämpliga för uppsatsens syfte? Hade andra metoder och tekniker varit bättre att använda?

• Är uppsatsens disposition lämplig? Flyter framställningen bra? Är proportionerna mellan de

olika momenten bra (t.ex. teori/empiri)? Om du tycker att uppsatsen borde omdisponeras kan

du ta upp detta men du måste förklara varför det skulle ha varit till fördel för uppsatsen.

• Hur ser kapitelindelning och rubriker ut? Innehållsförteckningen är den bristfällig eller

t.o.m. felaktig? Rubriker, förklaringstexter m.m. till diagram, tabeller och andra illustrationer

är de tydliga (förståeliga) och relevanta? Uppsatsens titel, är den adekvat? Är den tillräckligt

42

kort? Går den rakt på sak? För omständlig? Kan den formuleras annorlunda? Finns en under-

titel?

• Du bör också studera referat, citat, notapparat och källförteckning. Finns alla källförteck-

ningar med? Är den uppställd på ett överskådligt sätt? Hur ser notapparaten ut – är fotnoterna

klart skrivna? Är citaten korrekt återgivna? Gör stickprov när det gäller notapparaten – är det

korrekt? Allt skall finnas i källförteckningen och notapparaten.

• Språket – är det klart och förståeligt? Det får inte ”se slarvigt ut”, dvs. många stavfel,

särskrivning, felaktig satsbildning etc.

• En sammanfattning skall inte innehålla nya fakta. Frågeställningarna och forsknings-

resultatet bör däremot alltid vara med. I sammanfattningen skall man kunna se om författarna

har besvarat de frågor som var utgångspunkten för uppsatsen. Har inte så skett skall detta

påpekas av dig som opponent. Alltså, är sammanfattningen korrekt och utförd enligt givna

regler?

• Är abstract utfört regelmässigt? Finns nyckelord med?

• Du skall avslutningsvis ge ett sammanfattande omdöme. Både förtjänster och brister skall

nämnas.

Några allmänna råd till opponenten • Var lyhörd gentemot de övriga deltagarna. Det kan komma fram synpunkter från dem som

du som opponent inte tänkt på.

• Fråga gärna författarna om sådant som du inte förstått eller som du tycker är konstigt.

• Var mjuk i formuleringarna och kamratlig i tonen. Häng inte fast vid en anmärkning,

”omtuggningar” blir tröttande.

• Anmärk inte på uppenbara skrivfel eller enstaka stavfel. Sådana fel kan påpekas efter semi-

nariet. Är det många stavfel bör det påpekas, och om ett och samma ord konsekvent är fel-

stavat kan det nämnas. Ta inte upp för mycket tid kring formalia!

• Framhåll de förtjänster du hittat (både vid behandlingen av enskilda moment i uppsatsen och

i slutomdömet)!

• Kom ihåg att det aldrig är du som opponent som examinerar uppsatsen!

• Efter din genomgång lämnas ordet till examinator/seminarieledare. Denne kan, om det finns

tid, ge ordet fritt för ytterligare diskussion.