RP 69/2001 rd

219138A

Regeringens proposition till Riksdagen med förslag tilllag om privata säkerhetstjänster samt till vissa lagar somhar samband med den

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås en totalreformav lagstiftningen om den privata säkerhets-branschen. Syftet med reformen är att för-bättra rättsskyddet för de personer som blirföremål för säkerhetsåtgärder och konsu-mentskyddet för kunder som köper säker-hetstjänster. Dessa mål eftersträvas genomeffektivisering av styrningen och övervak-ningen av den privata säkerhetsbranschensamt genom utveckling av utbildningssyste-met. Ett mål är också att klarlägga arbetsför-delningen mellan det allmänna och den pri-vata säkerhetsbranschen samt att utöka dentotala tryggheten genom effektivare samarbe-te mellan säkerhetsmyndigheterna och denprivata säkerhetsbranschen. I propositionenhar beaktats reformen av de grundlägganderättigheterna och Europeiska gemenskapenslagstiftning.

Alla bestämmelser om privata säkerhets-tjänster föreslås ingå i en lag. Med privatasäkerhetstjänster avses bevakningsrörelseoch säkerhetsskyddande verksamhet, dvs.planering, installering, reparation och änd-ring av inbyggt skydd eller elektroniskaövervakningssystem eller planering av andrasäkerhetsarrangemang. Genom lagen upp-hävs lagen om bevakningsföretag och för-ordningen angående privatdetektivyrket.

Enligt propositionen skall privatdetektiv-verksamheten entydigt ingå i bevakningsrö-relsen. Detta gäller s.k. bevisprovokation ge-nom köp och andra uppdrag i syfte att avslöjabrott. Samtidigt preciseras definitionen pånäringsverksamhet som är beroende av auk-torisation jämfört med nuläget. Ändringarnamöjliggör en effektiv myndighetstillsyn öververksamheten i fråga.

Vissa säkerhetsskyddsuppgifter skall få ut-föras endast av personer som har godkäntsför dessa uppgifter. Godkännande förutsättsom uppgifterna ger tillgång till sådan infor-mation om uppdragsgivarens säkerhetsarran-

gemang som definierats konfidentiell ochsom möjliggör intrång i ett för utomståendestängt utrymme som innehas av uppdragsgi-varen. Godkännande som utförare av säker-hetsskyddsuppgifter meddelas av den lokalapolisen. Genom godkännandeförfarandet för-säkrar man sig om att sökanden är pålitligmen inte om sökandens yrkeskompetens. Denäringsidkare som bedriver verksamheten ifråga åläggs dessutom vissa skyldigheter ge-nom vilka man försöker förbättra konsu-mentskyddet för uppdragsgivarna samt un-derlätta myndigheternas tillsyn över verk-samheten. De nämnda omständigheterna ac-centueras i synnerhet när det gäller små före-tag och privatpersoner, eftersom de vanligt-vis inte köper sig säkerhetstjänster yrkesmäs-sigt.

I syfte att förenhetliga auktorisationspraxi-sen koncentreras meddelandet av auktorisa-tion av bevakningsföretag och godkännandesom ansvarig föreståndare för bevakningsfö-retag till den tillsynsenhet för säkerhetsbran-schen som inrättas i samband med inrikesmi-nisteriet. Denna enhet skall också ansvara påriksplanet för styrningen och övervakningenav de privata säkerhetstjänsterna. Tillsynenöver den privata säkerhetsbranschen effekti-viseras dessutom genom att det inrättas ettriksomfattande polisregister över bevak-ningsföretag och deras ansvarspersoner ochansvariga föreståndare samt över väktare ochutförare av säkerhetsskyddsuppdrag.

Bevakningsföretagets ansvariga förestånda-res uppgift som den som ansvarar för iaktta-gandet av de bestämmelser och föreskriftersom gäller bevakningsföretagets verksamhetbetonas ytterligare.

På grund av att den ansvariga förestånda-rens roll framhävs, skall han också ha en ut-bildning som uppfyller vissa minimikrav.Även en tillfällig väktare hos ett bevaknings-företag skall ha en utbildning som uppfyller

RP 69/2001 rd2

vissa minimikrav. En väktare som utförgrundläggande uppdrag skall genomgå engrundutbildning för väktare som är klartmera omfattande än den nuvarande grund-kursen för väktare. Av väktare som medförfarliga maktmedelsredskap i sitt arbete skallkrävas en specialutbildning som reglerasnoggrannare än för närvarande. Kravet påspecialutbildning skall nu också gälla hund-förare.

För närvarande har bevakningsföretagsväktare något mera omfattande befogenheterän medborgarna i allmänhet, men de skall iprincip sänkas till samma nivå som de rättig-heter som tillkommer var och en. Straffla-gens bestämmelser om hemfridsbrott ändra-des nyligen så att de platser som för närva-rande skyddas av hemfrid indelades i platsersom fortfarande skyddas av hemfrid och iplatser som skyddas av offentlig frid. Tillföljd av detta inskränktes också området förden rätt som var och en har att tillgripa nöd-värn för att skydda sin hemfrid, eftersomstrafflagens bestämmelser om nödvärn inteändrades i sammanhanget. Bestämmelsernaom nödvärn bereds särskilt inom ramen förstrafflagsprojektet. Därför föreslås att väk-tarnas möjlighet att avlägsna den som olovli-gen har trängt sig in på ett bevakningsområdesom skyddas av offentlig frid skall vara merbegränsad än den nuvarande rätten. Tillskillnad från vem som helst har väktarna ut-bildats i att sköta dylika situationer på etttryggt sätt. Denna bestämmelse kan upphävasi framtiden, om en motsvarande bestämmelse

gällande var och en senare fogas till straffla-gens bestämmelser om nödvärn. För väktareföreslås dessutom av skäl som har göra medarbetarskyddet rätt att förrätta säkerhetsvisi-tation i anslutning till den allmänna rätten attgripa en person. På grund av sina arbetsupp-gifter hamnar väktare oftare än andra i situa-tioner där de måste gripa någon och som oftaär speciellt farliga eftersom det blivit alltvanligare att de som skall gripas är beväpna-de.

I syfte att utveckla samarbetet inom denprivata säkerhetsbranschen samt mellan detallmänna och de privata säkerhetstjänsternainrättas en delegation för säkerhetsbranschenmed företrädare för olika intressegrupper. Idelegationen skall finnas representanter fördem som producerar privata säkerhetstjäns-ter, dem som anlitar tjänster och säkerhets-myndigheterna. Delegationen skall bl.a.komma med initiativ för att få till stånd stan-darder för anordningar och kvalitetssystemsamt certifiering i anslutning därtill. På dettasätt uppmuntras och stöds den privata säker-hetsbranschen till frivillig självreglering ochegenkontroll i stället för sträng myndighets-reglering och myndighetskontroll.

På grund av den föreslagna lagen om priva-ta säkerhetstjänster föreslås att lagen om po-lisens personregister, strafflagen, lagen omordningsvakter och lagen om nödcentralerändras.

De föreslagna lagarna avses träda i kraftungefär sex månader efter att de har antagitsoch blivit stadfästa.

—————

RP 69/2001 rd 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL ........................................................1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING...............................................................................................3

ALLMÄN MOTIVERING.......................................................................................................51. Inledning.......................................................................................................................52. Nuläge ...........................................................................................................................5

2.1. Lagstiftning och praxis...................................................................................52.2. Den internationella utvecklingen och lagstiftningen i utlandet ..................9Rättsjämförelse .............................................................................................................9Sverige ..........................................................................................................................10Norge ............................................................................................................................12Danmark ......................................................................................................................13Tyskland .......................................................................................................................14Österrike.......................................................................................................................15Storbritannien ..............................................................................................................16Irland............................................................................................................................17Belgien .........................................................................................................................17Nederländerna .............................................................................................................19Frankrike .....................................................................................................................20Italien ...........................................................................................................................20Spanien.........................................................................................................................21Grekland.......................................................................................................................21Förenta staterna ..........................................................................................................22Sammandrag ................................................................................................................22Europeiska gemenskapens lagstiftning ......................................................................232.3. Bedömning av nuläget ..................................................................................24

3. Propositionen mål och de viktigaste förslagen ........................................................293.1. Mål och medel ...............................................................................................293.2. De viktigaste förslagen..................................................................................30

4. Propositionens verkningar ........................................................................................334.1. Allmänt ..........................................................................................................334.2. Ekonomiska verkningar...............................................................................334.3. Verkningar i fråga om organisation och personal .....................................344.4. Miljökonsekvenser........................................................................................354.5. Verkningar för medborgarna ......................................................................354.6. Verkningar för företagen .............................................................................36

5. Beredningen av propositionen ..................................................................................375.1. Beredningsskeden och beredningsmaterial ................................................375.2. Utlåtanden .....................................................................................................38

6. Andra omständigheter som inverkat på propositionens innehåll .........................396.1. Samband med andra propositioner.............................................................396.2. 3 § lagen angående rättighet att idka näring..............................................396.3. Samband med internationella fördrag........................................................40

RP 69/2001 rd4

DETALJMOTIVERING........................................................................................................411. Lagförslag...................................................................................................................41

1.1. Lag om privata säkerhetstjänster ...............................................................411 kap Allmänna bestämmelser...........................................................................412 kap. Bevakningsrörelse ....................................................................................493 kap. Säkerhetsskyddande verksamhet............................................................874 kap. Tillsyn över privata säkerhetstjänster....................................................955 kap. Delegationen för säkerhetsbranschen...................................................1096 kap. Straffbestämmelser ................................................................................1107 kap. Särskilda bestämmelser .........................................................................1148 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser ........................................1191.2. Lagen om polisens personregister .............................................................1221.3. Strafflagen ...................................................................................................1231.4. Lagen om ordningsvakter ..........................................................................1241.5. Lagen om nödcentraler ..............................................................................126

2. Närmare bestämmelser ...........................................................................................1263. Ikraftträdande..........................................................................................................1284. Lagstiftningsordning ...............................................................................................128

4.1. Författningsnivån och legalitetsprincipen ................................................1284.2. Rätt till arbete samt näringsfrihet.............................................................1294.3. Väktares befogenheter................................................................................1314.4. Överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter ............1334.5. Skydd för personuppgifter.........................................................................1344.6. Utfärdande av förordning och överföring av lagstiftningsmakt ............1354.7. Övriga förslag..............................................................................................1354.8. Sammandrag ...............................................................................................135

LAGFÖRSLAGEN...............................................................................................................137om privata säkerhetstjänster...................................................................................137om ändring av 1 b § och 24 d § lagen om polisens personregister .......................154om ändring av 17 kap. strafflagen ..........................................................................155om ändring av lagen om ordningsvakter................................................................156om ändring av 4 § lagen om nödcentraler..............................................................157

BILAGA.................................................................................................................................158

PARALLELLTEXTER........................................................................................................158om ändring av 1 b § och 24 d § lagen om polisens personregister .......................158om ändring av 17 kap. strafflagen ..........................................................................159om ändring av lagen om ordningsvakter................................................................160om ändring av 4 § lagen om nödcentraler..............................................................162

RP 69/2001 rd 5

ALLMÄN MOTIVERING

1. Inledning

Med säkerhet kan förstås beredskap förbrott samt brandfara och andra risker. Denförstnämnda s.k. security-aspekten på säker-heten omfattar bl.a. brottssäkerhet, fastig-hets- och lokalsäkerhet, personsäkerhet ochdatasäkerhet. Den senare s.k. safety-aspektenåter omfattar bl.a. räddningsverksamhet, ar-betarskydd och miljöskydd. I praktiken sam-manfaller ofta security- och safety-aspek-terna. Exempelvis begreppet ”företagssäker-het” omfattar i vid bemärkelse såväl security-som safety-aspekten men även de företags-risker som är förknippade med säkerhetenhos företagets produktion och verksamhet.

Ur en enskild stats synvinkel kan man sär-skilja statens interna och externa säkerhets-dimensioner. Det huvudsakliga ansvaret förden förstnämnda dimensionen vilar på po-lismyndigheterna och för den senare på mili-tärmyndigheterna. I och med den allmännainternationaliseringen har å andra sidan ävenskillnaden mellan intern och extern säkerhetfördunklats. En del av de företag som ur-sprungligen tillhandahöll säkerhetstjänsterinom sektorn för intern säkerhet har blivitövernationella. Säkerheten i fråga om företa-gens utlandsverksamhet har blivit en del avföretagssäkerheten i företag som ursprungli-gen verkade i endast en viss stat. Företagensberedskapsplanering i anslutning till den ex-terna säkerheten har traditionellt utgjort endel av företagssäkerheten.

Granskningen av säkerheten i denna propo-sition utgår i första hand från den interna sä-kerhetens security-aspekt.

Säkerhetsområdet består av enskilda perso-ners och företags egna säkerhetsåtgärder (s.k.egen bevakning), den privata säkerhetsbran-schen, som säljer säkerhetstjänster, samt avsäkerhetsmyndigheternas verksamhet.

Den privata säkerhetsbranschen omfattarbevakningsrörelse, privatdetektivverksamhet,säkerhetsentreprenadverksamhet, säkerhets-

konsultverksamhet, datasäkerhetsverksamhe-ten samt utbildning i anslutning till dessa.Säkerhetsentreprenadverksamhet omfattarinbyggt skydd och elektroniska övervak-ningssystem.

Den privata säkerhetsbranschens omsätt-ning uppgick 1998 till ca 2,66 mrd. mk. Till-växttakten i branschen har varit snabbare äninom den övriga ekonomin. Från hösten 1997till hösten 1998 ökade branschens omsättningmed 9 procent.

I Finland används mindre än en promille avbruttonationalprodukten till bevakningstjäns-ter. Bland Europeiska unionens (EU) med-lemsstater är situationen densamma i Belgi-en, Danmark, Grekland och Österrike. IFrankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Neder-länderna, Norge, Storbritannien och Tysk-land används en till två promille av bruttona-tionalprodukten till bevakningstjänster. I Por-tugal, Spanien och Sverige används mera äntvå promille av bruttonationalproduktionentill bevakningstjänster. Av EU:s medlemssta-ter har endast Grekland och Österrike ettmindre antal väktare i förhållande till folk-mängden än Finland.

2. Nuläge

2.1. Lagstiftning och praxis

Bevakningsföretagsverksamheten regleras ilagen om bevakningsföretag (237/1983), för-ordningen om bevakningsföretag (743/1983)och förordningen om bevakningsföretags-nämnden (744/1983). Dessutom har 1983meddelats inrikesministeriets beslut om väk-tarutbildningen (745/1983) och 1998 inri-kesministeriets anvisning om väktares skjut-vapenutbildning (Dnr 22/011/1998, nedananvisning om vapenutbildning). Genom la-gen om bevakningsföretag upphävdes för-ordningen angående bevakningsrörelser(145/1944) från 1944.

RP 69/2001 rd6

Med drivande av bevakningsföretag avsessådan verksamhet i förvärvssyfte som baserarsig på uppdragsavtal och består i bevakningav egendom eller skyddande av någons per-sonliga integritet. Bevakning av egendomomfattar också butiksobservation och tryg-gande av värdetransporter. Även mottagningoch vidarebefordran av larm från automatis-ka brottslarm har betraktats såsom bevakningav egendom.

Det i uppdragsavtalet angivna bevaknings-området kan vara en allmän eller enskildplats. Ett bevakningsföretag får dock inte taemot uppdrag som innebär en förbindelse attupprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Drivande av bevakningsföretag förutsättertillstånd för bevakningsföretag, som beviljasav länsstyrelsen i det län där företaget är be-läget. Tillståndet berättigar till handhavandeav bevakningsuppdrag i hela landet, såvidadenna rätt inte begränsas i tillståndet. Till-ståndet berättigar till inrättande av verksam-hetsställen på ett i tillståndet nämnt verksam-hetsområde, som kan omfatta en eller flerakommuner inom länsstyrelsens ämbetsdi-strikt. Inrättande av verksamhetsställe annor-städes än inom det område som nämns i till-ståndet för bevakningsföretaget förutsätter etttillstånd för verksamhetsstället. Tillståndetbeviljas av länsstyrelsen i det län där verk-samhetsstället är beläget. Förutsättningen föratt tillstånd för bevakningsföretag skall bevil-jas en fysisk person är bl.a. att denne har för-värvat nödvändig praktisk erfarenhet ochgodkänts i ett av den i anslutning till inri-kesministeriet verksamma bevakningsföre-tagsnämnden anordnat yrkeskunskapsprovför bevakningsbranschen. Genom yrkeskun-skapsprovet för bevakningsbranschen, vilketi praktiken ordnas tre gånger om året och va-rar två timmar, utreds förmågan att i bevak-ningsföretagsverksamheten tillämpa de be-stämmelser och föreskrifter som ansluter sigtill bevakningsföretagsbranschen.

År 1998 fanns det 356 giltiga tillstånd förbevakningsföretag och år 2000 var antalet323. År 1998 fanns det dessutom 38 giltigaseparata tillstånd för verksamhetsställen ochår 2000 fanns det 39 sådana tillstånd. Till-stånden för bevakningsföretag fördelar sig pålänsstyrelserna som följer:

Giltiga tillstånd för bevakningsföretag

1998 2000

Länsstyrelsen i Södra Finlands län 157 134Länsstyrelsen i Västra Finlands län 138 136Länsstyrelsen i Östra Finlands län 31 24Länsstyrelsen i Uleåborgs län 23 23Länsstyrelsen i Lapplands län 7 6Sammanlagt 356 323

Enligt tillståndsmyndigheternas bedömningvar ungefär 15 procent av dem som innehadetillstånd för bevakningsföretag sådana sominte drev någon verksamhet eller vars verk-samhet var av ringa omfattning.

I det följande presenteras de nya tillståndför bevakningsföretag och verksamhetsstäl-len som beviljats 1995—1999. Av tabellenframgår också antalet tillstånd som återkal-lats under nämnda tidsperiod. Att tillstånd förbevakningsföretag återkallats har i praktikenvarit sällsynt.

Nya Nya Återkalladetillstånd för tillstånd för tillstånd förbevaknings- verksamhets- bevaknings-

företag ställen företag

1999 15 3 31998 15 6 31997 50 4 31996 58 9 11995 68 16 1

Ett bevakningsföretag skall ha av ett av denlänsstyrelse som beviljar tillståndet för be-vakningsföretaget fastställt antal ansvarigaföreståndare, som ansvarar för att företagetsköts i enlighet med bestämmelserna och fö-reskrifterna om bevakningsföretag. Länssty-relsen godkänner ansvarig föreståndare förbevakningsföretagsverksamhet som bedrivsinom länsstyrelsens ämbetsdistrikt. Som an-svarig föreståndare kan godkännas den somdriver bevakningsföretaget eller en av företa-get anställd person. Förutsättningen för god-kännande är bl.a. att personen i fråga har för-värvat behövlig praktisk erfarenhet och god-känts i det ovan nämnda yrkeskunskapspro-vet för bevakningsbranschen. År 1998 fanns

RP 69/2001 rd 7

det 328 godkända ansvariga föreståndare, avvilka 8 var vikarierande ansvariga förestån-dare. År 2000 fanns det 379 godkända ansva-riga föreståndare. Godkännandena fördelarsig på länsstyrelserna som följer:

Giltiga godkännanden som ansvariga före-ståndare för bevakningsföretag

1998 2000

Södra Finlands län 116 178Västra Finlands län 141 138Östra Finlands län 36 29Uleåborgs län 26 26Lapplands län 9 8Sammanlagt 328 379

Bevakningsföretag får låta utföra bevak-ningsuppdrag endast med en person som är iföretagets tjänst och vars godkännande somväktare är gällande. Godkännande av väktaremeddelas av polisen på sökandens hemkom-mun. En förutsättning för godkännande är attsökanden har erhållit sådan grundutbildningför väktare som uppfyller av inrikesministe-riet fastställda krav. Enligt inrikesministerietsbeslut om väktarutbildningen skall grundkur-sen för väktare omfatta minst 40 timmar. Påkursen skall ges grundkunskaper om bevak-ningsbranschen, verksamheten vid bevak-ningsföretag, väktares befogenheter ochskyldigheter samt om väktares uppgifter ochutförandet av dessa. Dessutom skall för del-tagarna klargöras det viktigaste beträffandeförsta hjälp, arbetarskydd och självförsvar.Utbildningen skall ske under ledning av enperson som avlagt sådan yrkesexamen somuppgiften förutsätter eller godkänts i ovannämnda yrkeskunskapsprov för bevaknings-branschen, med undantag av kurser som ärunderställda utbildningsstyrelsen. Såsom lä-rare vid kurserna får anlitas endast sådanapersoner som är väl förtrogna med frågorsom rör undervisningsämnet. Den som intehar fått grundutbildning för väktare kan god-kännas som tillfällig väktare för viss tid,högst fyra månader. I bevakningsföretagetstjänst får finnas en tillfällig väktare per varjepåbörjat antal av tre väktare som har fåttgrundutbildning för väktare. Bevakningsföre-taget skall ombesörja anordnandet av utbild-

ning för den som skall antagas i dess tjänstoch som inte erhållit grundutbildning förväktare. Likaså skall företaget anordna nöd-vändig fortbildning för väktare innan denneåläggs uppgifter som kräver specialkunska-per eller särskild skicklighet.

År 2000 fanns det ca 8 000 giltiga godkän-nanden som väktare, av vilka cirka hälftenarbetar aktivt som väktare. Samtidigt fannsdet cirka 1 200 giltiga godkännanden somtillfälliga väktare. Antalet personer som god-känts som väktare har inte ökat mycket desenaste åren.

En väktare har rätt att från bevakningsom-rådet avlägsna den som vistas där utan till-stånd, om området skall anses som en enskildplats eller om vistelserätten inom områdethar begränsats genom beslut av myndighe-terna. Från ett sådant bevakningsområde ellerfrån dess omedelbara närhet får en väktaredessutom avlägsna den som på sannolikagrunder kan misstänkas komma att göra sigskyldig till brott mot bevakningsobjektet el-ler som med hänsyn till sitt våldsamma, hot-fulla eller högljudda uppträdande kan förmo-das komma att orsaka störning eller äventyrasäkerheten på bevakningsområdet. Försökeren person som skall avlägsnas genom attgöra motstånd undgå att bli avlägsnad, harväktare rätt att bruka sådana maktmedel sommed hänsyn till vederbörandes uppträdandeoch övriga omständigheter kan anses försvar-liga för hans avlägsnande.

En väktare får inte inneha skjutvapen närhan utför bevakningsuppdrag, om han intehar fått tillräcklig utbildning för hanteringoch användning av vapen. Enligt anvisningenom vapenutbildning skall utbildningens all-männa del och utbildning gällande endastgasspray jämte övningar omfatta minst 4timmar, den allmänna delen och utbildninggällande endast egentligt skjutvapen jämteövningar minst 16 timmar samt den allmännadelen och utbildning gällande både gassprayoch egentligt skjutvapen jämte övningarminst 18 timmar. Som utbildare får anlitasendast sådana personer som är väl förtrognamed frågor som rör undervisningsämnet. Be-vakningsföretaget skall godkänna att väkta-ren bär skjutvapen i vissa bevakningsupp-drag. En väktare i bevakningsuppdrag skallvara iförd väktardräkt. Undantag utgör bu-

RP 69/2001 rd8

tiksobservation samt skyddande av någonspersonliga integritet och säkerställande avvärdetransporter.

Den allmänna tillsynen över bevakningsfö-retagsverksamheten ankommer på inrikesmi-nisteriet. Länsstyrelsen och polisen utövartillsyn över bevakningsföretagens verksam-het inom sina ämbetsdistrikt. Polisen skallinspektera bevakningsföretagen minst vart-annat år.

Inrikesministeriet utfärdar vid behov när-mare bestämmelser om bevakningsföretags-verksamheten. Den i samband med inrikes-ministeriet verksamma bevakningsföretags-nämnden avger på anmodan av inrikesmini-steriet utlåtanden och utredningar som gällerbevakningsbranschen. I nämnden skall finnasföreträdare åtminstone för inrikesministerietsförvaltningsområde, bevakningsföretagenoch de företag som anlitar de tjänster bran-schen erbjuder.

Även om bevakningsföretag i princip intefår ta emot uppdrag som innebär upprätthål-lande av allmän ordning och säkerhet, får be-vakningsföretag dock ta emot uppdrag somordningsvakt. Bevakningsföretagets väktarehandlar då i egenskap av ordningsvakt ochhar dennes befogenheter. Enligt lagen omordningsvakter (533/1999) har ordningsvak-ten till uppgift att upprätthålla ordning ochsäkerhet samt förhindra brott och olyckor vidden tillställning eller inom det område förvilket han har utsetts till ordningsvakt. Ord-ningsvakter kan utses med stöd av lagen omsammankomster(530/1999), lagen om fri-luftsliv (606/1973), sjömanslagen (423/1978)samt förordningen om inkvarterings- ochförplägnadsrörelser (727/1991). En ord-ningsvakt har mera omfattande befogenheterän de rättigheter som tillkommer medborgar-na i allmänhet att vägra någon tillträde, av-lägsna, gripa och hålla en person i förvar,förrätta säkerhetsvisitation samt användamaktmedel.

Enligt polislagen (493/1995) kan inrikes-ministeriet i hela landet och länsstyrelseninom sitt läns område ge en namngiven per-son sådana i polislagen avsedda polisbefo-genheter som han behöver i en viss uppgift.Även ett bevakningsföretags väktare kan gessärskilda polisbefogenheter. Befogenheter attanvända maktmedel enligt polislagen och att

göra förundersökning kan dock ges endasttjänstemän. Bevakningsföretags väktare harbl.a. getts särskilda polisbefogenheter i an-slutning till bevakning av berusade som poli-sen tagit i förvar.

Bevakningsföretags väktare kan också varasäkerhetskontrollörer. Enligt lagen om säker-hetskontroller inom flygtrafiken (305/1994)får andra personer än polismän, gränsbevaka-re eller tullmän eller sådana anställda hosLuftfartsverket som är utbildade för uppgif-ten anlitas för säkerhetskontrollåtgärder ochför att avlägsna någon från platsen samt föratt bestämma att farliga föremål skall över-lämnas, om de har fått utbildning enligt ettutbildningsprogram som Luftfartsverket harfastställt och är godkända av polisen för upp-giften. Andra säkerhetskontrollörer än polis-män, gränsbevakare och tullmän har inte rättatt tillgripa tvångsmedel, om inte något annatföljer av annan lagstiftning. Enligt lagen omsäkerhetskontroller vid domstolar (1121/1999) kan säkerhetskontrollen också utförasav någon annan än en polisman eller en an-ställd vid domstolen. Personen i fråga skallha godkänts för uppgiften av polisen.

Den som behöver bevakningstjänster kanköpa dem av ett bevakningsföretag eller pro-ducera dem själv som egen bevakning. Egenbevakning sker med stöd av de rättighetersom tillkommer var och en. Rättigheter somtillkommer var och en är rätten att användanödvärn och att handla i nödläge, som i 3kap. 6, 7 och 10 § strafflagen anges somgrunder som utesluter straff, självhjälp enligt12 § förordningen om införande av straffla-gen (39/1889) samt den allmänna rätten attgripa en person enligt 1 kap. 1 § tvångsme-delslagen (450/1987). Rätten att användamaktmedel i anslutning till den allmänna rät-ten att gripa en person anges i 3 kap. 8 §strafflagen. Nödvärn får användas för att för-hindra orättmätigt angrepp och någon från attolovligen tränga sig in på en plats som skyd-das av hemfrid samt vid självhjälp.

Privatdetektivverksamheten regleras i för-ordningen angående privatdetektivyrket från1944 (112/1944).

Med privatdetektivyrke avses en sådanfortgående verksamhet, som åsyftar förvärveller utkomst och i vilken yrkesidkaren påuppdrag av sina klienter, utan polismans rät-

RP 69/2001 rd 9

tigheter utför undersökning och utredning avbrott.

Har den, som bedriver privatdetektivyrke,antingen vid dess utövande eller eljest erhål-lit kännedom om brott, som nämns i 16 kap.19 § strafflagen (bestämmelse om underlå-tenhet att anmäla grovt brott), bör han enligt9 § i förordningen angående privatdetektiv-yrket ofördröjligen lämna uppgift om brottettill vederbörande polismyndighet.

Bedrivande av privatdetektivyrket förutsät-ter tillstånd, som beviljas av den länsstyrelse,på vars område sökandens verksamhet ellerrörelse kommer att utövas. Tillståndet berät-tigar till utförande av privatdetektivuppdragpå hela riksområdet. En förutsättning för atten fysisk person skall beviljas tillstånd är atthan äger för yrkets bedrivande erforderligskicklighet. Till ansökan skall fogas en till-förlitlig utredning angående erforderligskicklighet för yrkets bedrivande.

År 1998 fanns det 408 giltiga tillstånd gäl-lande bedrivande av privatdetektivyrket ochår 2000 fanns det 433 sådana tillstånd. Degällande privatdetektivtillstånden fördelar sigpå länsstyrelserna som följer:

Giltiga privatdetektivtillstånd1998 2000

Länsstyrelsen i Södra Finlands län 250 278Länsstyrelsen i Västra Finlands län 101 104Länsstyrelsen i Östra Finlands län 15 31Länsstyrelsen i Uleåborgs län 3 18Länsstyrelsen i Lapplands län 2 2Sammanlagt 371 433

Det stora antalet privatdetektivtillstånd be-ror på att tillståndshavarna inte har meddelattillståndsmyndigheten när verksamheten harupphört eller att man för säkerhets skull harsökt privatdetektivtillstånd vid sidan av till-stånd för bevakningsrörelse. Enligt till-ståndsmyndigheternas uppskattning är en be-tydande del av dem som innehar tillstånd attbedriva privatdetektivyrket sådana som intehar bedrivit någon verksamhet eller varsverksamhet är av ringa omfattning. I mångafall innehar den som har tillstånd för bevak-ningsrörelse också ett giltigt privatdetek-tivtillstånd trots att näringsidkaren i självaverket endast bedriver bevakningsföretags-

verksamhet. Man har beräknat att det i vårtland finns ungefär 20-30 personer som aktivtutför privatdetektivuppdrag.

En förutsättning för att tillstånd skall bevil-jas en sammanslutning är att rörelsens före-ståndare fyller samma villkor som erfordrasav yrkesidkare. Föreståndaren godkänns avlänsstyrelsen. År 1998 fanns det 378 giltigagodkännanden som föreståndare för privatde-tektivföretag.

Av dem som idkaren av privatdetektivyrketfår anta i sin tjänst för egentliga privatdetek-tivuppdrag förutsätts bl.a. att de är lämpligaför uppdraget. Anmälan om deras antagandei tjänst bör utan dröjsmål göras hos polis-myndighet och det slutliga anställandet itjänst får äga rum först efter det att polis-myndigheten har meddelat sitt samtycke. År1998 fanns det ungefär 200 giltiga godkän-nanden som privatdetektiv.

Polisen bör utöva tillsyn över idkares avprivatdetektivyrket verksamhet och tillse attgällande lagstiftning och andra bestämmelserför yrket iakttas. Polismyndigheten äger rättatt, då särskild anledning föreligger, granskayrkesidkares affärsbok och kortregister samtakter.

Handels- och industriministeriet utfärdarvid behov närmare bestämmelser om privat-detektivverksamhet.

För den privata säkerhetsbranschens övrigadelområden finns ingen speciallagstiftningutan på dem tillämpas t.ex. den allmännakonsumentskyddslagstiftningen, den allmän-na elsäkerhetslagstiftningen och strafflagen.

2.2. Den internationella utvecklingen ochlagstiftningen i utlandet

Rättsjämförelse

Nedan jämförs lagstiftningen om privatasäkerhetstjänster i de andra nordiska länder-na, i EU:s övriga medlemsstater samt i För-enta staterna. Av de andra nordiska ländernaär Sverige, Norge och Danmark med i jämfö-relsen och av EU:s övriga medlemsstaterTyskland, Österrike, Storbritannien, Irland,Belgien, Nederländerna, Frankrike, Italien,Spanien och Grekland. De uppgifter som er-

RP 69/2001 rd10

hållits från nämnda stater är inte till alla delarkommensurabla.

Sverige

Sverige har flera författningar om den pri-vata säkerhetsbranschen.

Om bevakningsföretag bestäms i lagen(1974:191) om bevakningsföretag och för-ordningen (1989:149) om bevakningsföretagm.m. Författningarna tillämpas på företagsom yrkesmässigt åtar sig att för någon an-nans räkning bevaka fastigheter, anläggning-ar eller offentliga tillställningar eller ocksåatt bevaka en enskild person för dennesskydd. Författningarna tillämpas inte på be-vakning som utförs av en statlig eller kom-munal myndighet och inte på bevakning somutförs av en enskild person, om denne fullgöruppdrag med stöd av ett förordnande som harmeddelats honom av en myndighet enligt enbestämmelse i lag.

Idkandet av bevakningsrörelse samt utbild-ningen av personal för bevakningsföretag ärberoende av auktorisation. För bevakning aven enskild person för dennes skydd krävsdessutom särskild auktorisation. Auktorisa-tion meddelas av länsstyrelsen sedan den in-hämtat Rikspolisstyrelsens yttrande.

Länsstyrelsen godkänner också bevak-ningsföretagens personal. Väktargrundut-bildningen omfattar enligt Rikspolisstyrel-sens föreskrifter 217 timmar, varav 44 tim-mar utgör ett introduktionsavsnitt, 53 timmarfortsatt utbildning och 120 timmar praktiskyrkesträning. Ämnesområden som ingår i ut-bildningen är bl.a. räddningstjänst, bevak-ningsbranschen, bevakningshjälpmedel, han-tering av krissituationer och självförsvar.Krav på specialutbildning gäller för bl.a. väk-tare i livvaktsuppdrag samt hundförare.Största delen av väktarutbildningen ordnas ipraktiken av Väktarskolan, som branschensarbetsgivar- och arbetstagarorganisationerupprätthåller tillsammans.

I Sverige har väktarna med undantag av deskyddsvakter som behandlas senare sammarättigheter som de rättigheter som tillkommervar och en. En väktare får bära skjutvapenunder tjänstgöring, om han har genomgått avRikspolisstyrelsen föreskriven skjutvapenut-bildning och blivit godkänd. Väktarna får

däremot inte bära gasspray under tjänstgö-ring. Rikspolisstyrelsen har fullmakt attmeddela föreskrifter om uniformering ochövrig utrustning.

Bevakningsföretagen och utbildningsföre-tagen skall årligen lämna länsstyrelsen, somfungerar som tillsynsmyndighet, en redogö-relse för sin verksamhet. Länsstyrelsen ärskyldig att förrätta inspektioner i dessa före-tag så snart det finns anledning till det, dockminst en gång vartannat år.

Om ordningsvakter bestäms i lagen(1980:578) om ordningsvakter och i ord-ningsvaktsförordningen (1980:587). Ord-ningsvakternas uppgift är att upprätthållaallmän ordning. De får förordnas att tjänstgö-ra vid allmänna sammankomster och cirkus-föreställningar, offentliga tillställningar, bad-eller campingplatser och lokaler eller platserför idrott m.m. som allmänheten har tillträdetill, lika väl som lokaler eller utrymmen däralkoholdrycker serveras till allmänheten. Omdet finns ett särskilt behov, får ordningsvak-ter förordnas även i annat fall. En ordnings-vakt förordnas av Rikspolisstyrelsen omtjänstgöringsområdet berör flera län, av läns-styrelsen om tjänstgöringsområdet berör flerapolisdistrikt och av den lokala polismyndig-heten om tjänstgöringsområdet är ett polisdi-strikt. Utbildningen för ordningsvakter om-fattar enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter25 timmar. Utbildningen anordnas av poliseneller av ett av polisöverstyrelsen godkänt ut-bildningsföretag. Ordningsvakter har sammarätt som en polis att avlägsna och gripa enperson, men enligt ordalydelsen i bestämmel-sen har de inte rätt att förrätta säkerhetsvisi-tation. Ofta har de som arbetar som ord-ningsvakter också fått väktarutbildning ochgodkännande som väktare. Den sistnämndaomständigheten framgår också av uniformen,som ofta upptar såväl ordningsvakts somväktares tjänstetecken.

Om skyddsvakter bestäms i lagen(1990:217) om skydd för samhällsviktiga an-läggningar m.m. och i förordningen(1990:1334) om skydd för samhällsviktigaanläggningar m.m. Skyddsvakternas uppgiftär att bevaka för samhället viktiga anlägg-ningar och områden och skydda dem från sa-botage, terrorism och spionage. Rikspolissty-relsen har meddelat föreskrifter om skydds-

RP 69/2001 rd 11

vakternas utbildning, som omfattar 40 tim-mar. Utbildningens innehåll motsvarar väk-targrundutbildningen. Skyddsvakter har vissaspecialbefogenheter , bl.a. rätt att kroppsvisi-tera personer, rätt att undersöka fordon, rättatt avlägsna och gripa personer samt rätt attlägga beslag på föremål.

Om säkerhetsentreprenadverksamhet be-stäms i lagen (1983:1097) med vissa be-stämmelser om larmanläggningar m.m. Medlarminstallationsverksamhet avses yrkesmäs-sig verksamhet för installation, montering,reparation eller ändring av larmanläggningarför någon annans räkning. Lagens syfte är attförhindra obefogade larm. Till denna anslutersig larminstallationsverksamhet som är bero-ende av tillstånd. Staten och bevakningsföre-tag behöver dock inte tillstånd för verksam-heten. Tillstånd beviljas av den lokala polis-myndigheten, som också sköter den lokalatillsynen över verksamheten. Dessutom hardet utfärdats en särskild förordning(1983:1099) om anslutning av larmanlägg-ningar till polisen. Till det sistnämnda anslu-ter sig också en förordning (1982:789) omersättning för polisbevakning och för anslut-ning av larmanläggningar till polisen m.m.

Det finns en särskild lag (1979:357) omyrkesmässig försäljning av dyrkverktyg ochen förordning (1979:358) om yrkesmässigförsäljning av dyrkverktyg. Försäljningen avdyrkverktyg är beroende av tillstånd. Till-stånd beviljas av den lokala polismyndighe-ten. Dyrkverktyg får säljas endast till densom i sitt yrke eller annars har ett beaktans-värt behov av dyrkverktyg.

I Sverige har det dessutom utfärdats en lag(1998:150) om allmän kameraövervakningsamt i anslutning därtill en förordning(1998:314) om allmän kameraövervakning.Lagen gäller i princip också myndigheternasverksamhet. Upplysning om allmän kamera-övervakning skall lämnas genom tydligskyltning eller på något annat verksamt sätt.För att en övervakningskamera skall få varauppsatt så att den kan riktas mot en plats ditallmänheten har tillträde krävs länsstyrelsenstillstånd. Vid tillståndsprövningen jämförsintresset av allmän kameraövervakning medde övervakade människornas intresse av attinte bli övervakade. Under vissa förutsätt-ningar är kameraövervakning i banklokaler,

postkontor och butiker tillåten enbart efteranmälan.

I Sverige har man planerat en reform avlagstiftningen om den privata säkerhetsbran-schen. I Trygghetsutredningens betänkandenTrygghet mot brott i lokalsamhället (SOU1994:122) och Trygghet mot brott. Rollför-delning och samverkan (SOU 1995:146) fö-reslås att lagen om bevakningsföretag och la-gen om larmanläggningar skall ersättas meden lag om säkerhetsföretag. Samtidigt bordelagen om ordningsvakter ändras.

Lagen om säkerhetsföretag skulle tillämpaspå bevakningsföretag, larmföretag, säker-hetskonsulter och låssmedsföretag. Bevak-ningsföretag vore den som yrkesmässigt åtarsig att för andras räkning bevaka fastighet,anläggning, värdetransport eller också att be-vaka enskild person för dennes skydd. Larm-företag vore den som yrkesmässigt åtar sigatt för andras räkning installera, montera, re-parera eller ändra larmanläggningar eller attta emot larm från sådana anläggningar. Lås-smedsföretag vore den som yrkesmässigt åtarsig att för andras räkning installera, repareraeller öppna lås eller att tillverka nycklar ge-nom kopiering. Även försäljning av dyrk-verktyg skall betraktas som låssmedsföretagsverksamhet. De säkerhetsföretag som bedri-ver sådan verksamhet som avses i lagen skallkunna ansöka om frivillig auktorisation. Ivissa fall är auktorisation ett alternativ tillmyndighetstillstånd. Auktorisation meddelasvanligen av polisen. Regeringen eller myn-dighet som regeringen bestämmer kan docköverlämna åt en branschorganisation ellerannat samfund att pröva frågor om auktorisa-tion för viss verksamhet. Exempelvis aukto-risation av låssmedsföretag kan överlämnasåt Sveriges Låssmedsmästares Riksförbund.

Enligt förslaget får ordningsvakter förord-nas att tjänstgöra vid lokaler eller platser somallmänheten har tillträde till samt vid andralokaler eller platser, om det finns ett särskiltbehov från allmän synvinkel. Användnings-området för ordningsvakter utvidgas, efter-som i synnerhet fullmakten att förordna ord-ningsvakter att tjänstgöra vid andra lokalereller platser är mycket omfattande.

Trots ovan nämnda betänkanden har lag-stiftningen om den privata säkerhetsbran-schen inte ändrats i Sverige under de senaste

RP 69/2001 rd12

åren. Det är osäkerhet huruvida de förslag tilländringar som ingår i betänkandena kommeratt genomföras liksom enligt vilken tidtabelldetta i så fall skulle ske.

Norge

I Norge bestäms om bevakningsföretag ilagen om bevakningsverksamhet (lov omvaktvirksomhet (13. mai 1988 nr. 29)) och ijustitie- och polisministeriets föreskrifter (Ju-stis- och politidepartementets forskrifter omvaktvirksomhet (25. august 1989 nr. 832)).Bestämmelserna tillämpas på fysiska perso-ner och juridiska personer som i förvärvssyf-te bevakar ett privat område eller ett områdesom allmänheten har tillträde till, utför över-vakningstjänster, utför värdetransporter ellerbeskyddar människor, tar emot och behandlarlarm från larmanläggningar eller övervakarden verksamhet som avses ovan. Med över-vakningstjänster avses bl.a. säkerhetskontrol-ler på flygplatser. Bestämmelserna gäller inteegen bevakning eller grannhjälp eller andratillfälliga bevakningsuppdrag av ringa om-fattning. Bestämmelserna gäller inte hellerkommunerna eller staten, trots att vissa of-fentliga inrättningar, sådana som de kommu-nala brand- och elverken samt postverket, er-bjuder bevaknings- och larmtjänster på denprivata marknaden.

En fysisk person som bedriver bevaknings-verksamhet skall ha tillstånd av myndighe-terna. Även ett företags dagliga ledare skallha motsvarande tillstånd, om bevaknings-verksamheten bedrivs av en juridisk person.Tillstånd för bevakningsföretag kan ocksåges så att det ger rätt att bedriva verksamhetendast inom vissa av de delområden av be-vakningsverksamhet som avses ovan. Somtillstånds- och tillsynsmyndighet fungerarden lokala polisen eller länsstyrelsen, omverksamhet bedrivs inom flera polisdistrikt.

Grundutbildningen för väktare omfattar 80timmar och utbildningen skall genomgåsinom sex månader efter att man börjat arbetasom väktare. I utbildningen ingår 50 timmarteori och 30 timmar praktik. Polismyndighe-ten godkänner läroplanen och den kan vidbehov också ställa krav på tilläggsutbildning.

I Norge har väktarna samma rättighetersom de rättigheter som tillkommer var och

en. Väktarna skall vanligen vara obeväpnade.När uppdragen kräver det kan de dock utrus-tas med batong. För särskilda uppdrag kanpolismyndigheten ge tillstånd att bära gasva-pen. Väktares rätt att bära skjutvapen be-stäms enligt vapenlagstiftningen. I praktikenhar väktare inte getts tillstånd att bära skjut-vapen. Man bör lägga märke till att i Norgebär vanligen inte heller polismän skjutvapen inormala uppdrag. Även användningen avhandbojor och hund i bevakningsuppdrag ärreglerad. Hund får användas endast i själv-försvar.

Väktare skall bära en av polismyndighetengodkänd uniform, om inte polismyndighetenav särskilda skäl beviljar tillstånd till att intebära uniform. En väktare skall medföra en avpolismyndigheten godkänd legitimation somhan skall visa upp på polisens begäran.

I 26 § lagen om polisen (lov om politiet (4.august 1995 nr. 53)) finns ett uttryckligt för-bud mot privat rättsvård (privat rettshåndhe-velse). Enligt den är det förbjudet för andraän polisen att organisera eller delta i privatverksamhet som har som syfte att upprätthål-la allmän ordning eller att vidta andra åtgär-der som hör till allmän rättsvård på offentligplats. Förbudet utgör dock inget hinder motatt det ordnas sådan bevakning som syftar tillatt skydda människor eller egendom eller attvärna om naturen. Trots förbudet kan väktareupprätthålla ordningen under allmänna sam-mankomster eller andra motsvarande till-ställningar. I praktiken har bevakningsföretagockså skött uppgifter som påminner om upp-rätthållande av allmän ordning, eftersom po-lisens resurser inte alltid räcker till för detta.Bevakningen av järnvägs-, tunnelbane- ochbusstationer ankom tidigare i princip på demsom upprätthöll trafiken och numera på poli-sen. Trots principiella misstankar om att detinte är korrekt har trafikföretagen anförtrottäven bevakningsföretag dylika bevaknings-uppdrag.

Också i Norge har man planerat en reformav lagstiftningen om bevakningsföretag. I detbetänkande som Vaktvirksomhetslovutvalgetöverlämnade i april 1997 (Lov om vaktvirk-somhet. Regulering av de private vaktssel-skapene) föreslås att lagen om bevaknings-verksamhet skall ersättas med en ny lag medsamma namn. I fortsättningen skall lagen

RP 69/2001 rd 13

också gälla kommuner och staten. Enligt för-slaget skall tillstånd för bevakningsföretag ifortsättningen kunna beviljas endast företag,inte privatpersoner. Bland annat i syfte attförenhetliga tillståndspraxisen skall de till-stånds- och tillsynsärenden som gäller be-vakningsföretag koncentreras till 5 länspo-lismästare i stället för 54 polismästare. Dess-utom åläggs bevakningsföretagen skyldighetatt årligen lämna en redogörelse för sin verk-samhet till länspolismästaren. Före grundkur-sen skall väktaren genomgå en 15 timmarlång introduktionskurs redan innan han bör-jar arbeta. Grundkursens timantal ändras inte.Dessutom skall väktarna vara skyldiga attvisa upp sin legitimation inte bara för polisenutan också för de som blir föremål för åtgär-der från väktarens sida. Väktarnas uppgifterskall vanligen begränsas till observation,övervakning och rapportering. Exempelvisbevakning av bostadsområden eller patrulle-ring på shoppinggator skall inte betraktassom förbjuden privat rättsvård, om verksam-heten är kopplad till bevakningsobjekt på bo-stadsaktiebolagens områden och i butiker.Bevakningsföretagen skall också få bevakajärnvägs-, tunnelbane- och busstationer. Attsvara på hemlarm eller larm om rån eller an-grepp samt att bege sig till platsen för sådanaskall inte höra till bevakningsföretagens upp-gifter.

Danmark

I Danmark bestäms om bevakningsföretag ilagen om bevakningsverksamhet (lov 1986-05-22 nr 266 om vagtvirksomhed) och i justi-tieministeriets föreskrifter (bekendtgørelse1986-12-23 nr 963 om vagtvirksomhed). Be-stämmelserna tillämpas förutom på de tradi-tionella bevakningsformerna även på verk-samhet som sköts genom TV-övervakning,där man bevakar ett privat område eller ettområde som allmänheten har tillträde till.Dessutom tillämpas bestämmelserna på per-soner som utför värdetransporter, skyddarandra personer eller behandlar larm från an-läggningar som larmar vid orättmätigt an-grepp och olovligt intrång. Lagen tillämpasockså i den omfattning som justitieministeri-et bestämmer på annan bevakningsverksam-het än sådan som bedrivs i förvärvssyfte samt

på bevakningsverksamhet som utövas avstatliga och kommunala myndigheter.

I Danmark erbjuder bevakningsföretagenockså offentliga samfund och enskilda ambu-lans- och sjuktransporttjänster. En betydandedel av ambulans- och sjuktransportuppdrageni Danmark utförs också av privata bevak-ningsföretag.

Polismästaren kan också meddela special-tillstånd för bevakning av sådana platser somallmänheten har tillträde till. Tillståndet kanockså gälla användning av hund i bevak-ningsuppdrag på platser som allmänheten hartillträde till. Polismästarnas specialtillståndkan gälla t.ex. köpcentrum, gågator, järn-vägs- och busstationer, hamnar samt flygfält.

För att driva ett bevakningsföretag krävsauktorisation. Auktorisation kan meddelasfysiska personer samt aktie- och personbolag.Auktorisationen gäller för vissa typer av be-vakningsverksamhet och omfattar ett ellerflera polisdistrikt eller hela landet. Auktorisa-tionsmyndighet är rikspolischefen.

Bevakningsföretagets personal skall varagodkänd av den lokala polismästaren. Enperson skall anmäla sig till en 120 timmarlång grundkurs för väktare inom 14 dagar ef-ter att han börjat arbeta som väktare. Utbild-ningen ordnas inom det allmänna yrkesut-bildningssystemet.

Väktarna har i Danmark samma rättighetersom de rättigheter som tillkommer var och enoch de får inte bära skjutvapen i bevaknings-uppdrag. Även användningen av hund är re-glerad, och dessa regler gäller också bevak-ning som utförs av statliga eller kommunalamyndigheter på platser som allmänheten harfritt tillträde till.

Utanför bevakningsföretagets egna lokalerskall företagets personal bära uniform. Po-lismästaren kan dock av särskilda skäl ge till-stånd till att uniform inte behöver bäras i vis-sa uppdrag. När bevakningsföretagets an-ställda utför bevakningsuppdrag skall demedföra ett personlegitimationskort somskall visas upp på begäran.

Även de kontrollcentraler som vidarebe-fordrar larm till polisen skall vara godkändaav rikspolischefen. Detta gäller både delarmcentraler som verkar i förvärvssyfte ochde som har något annat syfte. Förutom dekrav som ställs på respektive kontrollcentrals

RP 69/2001 rd14

utrustning kan även justitieministeriet utfärdanärmare föreskrifter och rikspolischefenmeddela anvisningar om de krav som kon-trollcentralerna skall uppfylla för att bli god-kända. För att förhindra störningar kan justi-tieministeriet förbjuda användningen av an-läggningar som varnar vid orättmätigt intrångsamt vissa typer av anläggningar som gerlarm vid orättmätigt angrepp och olovligt in-trång. Det kan också utfärdas närmare före-skrifter om ett system för typgodkännande avanläggningar som ger larm vid orättmätigtangrepp och olovligt intrång.

Tillsynen över bevakningsföretagen an-kommer på polisen, och vid utförande av det-ta uppdrag har den tillträde till företagens lo-kaler och handlingar.

Om privatdetektivverksamheten bestäms ilagen om lämnande av juridiskt bistånd samtom detektivverksamhet (lov (1986-06-28 nr565 om ydelse av juridisk bistand samt omdetektivvirksomhed m.v.). Med detektivverk-samhet avses i förvärvssyfte bedriven verk-samhet som inbegriper undersökning av en-skildas levnadsförhållanden eller andra lik-nande omständigheter. Denna verksamhetövervakas av polisen. Syftet med regleringenav privatdetektivverksamheten är att förhind-ra osaklig eller vilseledande marknadsföringi anslutning till näringsverksamheten. Om detförekommer oegentligheter har polisen möj-lighet att förbjuda näringsidkaren att fortsättamed sin verksamhet.

Det finns en särskild lag som förbjuder pri-vat kameraövervakning (lov (1982-06-09 nr278 om forbud mot privates TV-overvågningm.v.). Lagen tillämpas på kontinuerlig ellerupprepad personövervakning med hjälp avfjärrstyrd eller automatisk tv-kamera, foto-grafiapparat eller någon annan liknande ap-parat. Lagen gäller också uppsättning av ensådan apparat i övervakningssyfte. Lagenförbjuder enskilda att syssla med tv-övervakning på gator, vägar, torg och andramotsvarande platser där människor allmäntrör sig. Lagen tillämpas däremot inte på tv-övervakning i täckta affärscentrum eller and-ra motsvarande områden där det bedrivs af-färsverksamhet, om den som företar över-vakningen har bestämmanderätt på området.Lagen tillämpas inte heller om föremålet förbevakningen är en ingång, en fasad, ett in-

hägnat område eller motsvarande som tillhörden person eller sammanslutning som företarövervakningen. Upplysning om att tv-övervakning förekommer på offentliga plat-ser eller arbetsplatser skall lämnas genomskyltning eller på något annat motsvarandesätt.

Även i Danmark har man planerat en re-form av lagstiftningen om den privata säker-hetsbranschen. I detta syfte tillsattes i mars1998 en arbetsgrupp som skall utreda denprivata bevaknings- och säkerhetsverksamhe-ten.

Tyskland

Till de näringar som är beroende av till-stånd i Tyskland hör enligt de federala be-stämmelserna om yrkesutövning (Gewerbe-ordnung) bl.a. bevakningsrörelse, varmed av-ses bevakning av människors liv eller egen-dom. Förbundsstatens ekonomiministeriumhar dessutom i sin föreskrift om utövande avbevakningsyrket (Verordnung über das Be-wachungsgewerbe) meddelat bestämmelserom bl.a. utbildningen i bevakningsbranschen,ansvarsförsäkringar samt yrkesutövarnasskyldigheter.

Den som idkar bevakningsrörelse samt dearbetstagare som anlitas för bevakningsverk-samheten skall genomgå en särskild utbild-ning som ansluter sig till lagstiftningen ombevakningsbranschen. Utbildningen ordnasav industri- och handelskammaren. Syftetmed utbildningen är att ge kunskap om debestämmelser och föreskrifter som berörbranschen samt om yrkesutövares och väkta-res rättigheter och skyldigheter. Utbildningenför yrkesutövarna samt dem som hör till be-vakningsföretagens ledning och arbetsled-ning omfattar minst 40 timmar. Väktarnasutbildning omfattar minst 24 timmar. Underutbildningen behandlas bl.a. de föreskrifterom nödsituationer som gäller bevaknings-och säkerhetstjänster samt den del av straff-rätten och processrätten som gäller använd-ningen av vapen.

En yrkesutövare skall underrätta myndig-heterna på förhand om personer som hanämnar anställa som arbetstagare. Yrkesutöva-ren skall på förhand utarbeta anvisningar för

RP 69/2001 rd 15

väktarna, där det bl.a. skall konstateras attväktare får bära skjutvapen i bevakningsupp-drag endast med yrkesutövarens tillstånd.Yrkesutövaren skall ge väktaren ett person-kort, som denne skall visa upp på begäran.Väktare som arbetar i uppdrag inom ett om-gärdat område skall använda väktares dräkt.Väktares dräkt samt dess märken liksom per-sonkortet skall skilja sig från motsvarandedräkter och märken för tjänstemän.

Strävan har varit att härleda den rättsligagrunden för de befogenheter som kan utövasi samband med bevakningsföretags verksam-het ur de rättigheter som tillkommer var ochen. I Tyskland har vem som helst rätt att an-vända maktmedel när han hamnar i en oför-utsedd farlig situation, om någon företrädareför den offentliga makten inte har möjlighetatt komma till hjälp i sammanhanget. I prak-tiken har bevakningsföretagen och de väktaresom är i deras tjänst förberett sig på farligasituationer redan på förhand genom att hamed sig bl.a. olika redskap som lämpar sigför självförsvar.

I Tyskland har privata bevakningsföretagockså bevakat allmänna platser, t.ex. parkeroch parkeringsområden. Detta har betraktatssom ett problem, eftersom det i lagstiftningenbestäms att sådana uppgifter skall skötas avstaten. I ett avgörande på underrättsnivå från1996 konstaterades också att bevakningen avallmänna parkeringsområden inte kan ges iuppdrag åt privata bevakningsföretag utan ettbemyndigande i lag.

I Tyskland har man genom en särskild lag(Gesetz über die Anwendung unmittelbarenZwanges und die Ausübung besonderer Be-fugnisse durch Soldaten der Bundeswehr undzivile Wachpersonen) givit soldater som ver-kar i militära bevaknings- och säkerhetsupp-drag rätt att för utförandet av uppgifternabl.a. stoppa och undersöka människor samtatt ta i besittning och beslagta egendom. Närde sköter de sistnämnda uppgifterna kan devid behov även använda maktmedel motmänniskor och egendom. Försvarsministerneller den som han befullmäktigat kan ocksåge civilpersoner rätt att sköta dessa uppgifter.De kallas civila väktare (zivile Wachperson).Såväl soldaternas som de civila väktarnasverksamhetsområde är begränsat i lagen. Detomfattar endast anläggningar, utrustning och

fartyg som tillhör försvarsmaktens och de al-lierades stridande trupper.

Österrike

I Österrike innehåller den författning somgäller yrkesutövning (Gewerbeordnung) fe-derala bestämmelser om tillståndsplikt förbl.a. utövande av säkerhetsyrken, dvs. yrkes-detektiv, och idkande av bevakningsrörelsesamt installering av larmanläggningar. Detfinns inga allmänna bestämmelser om väkta-res utbildning, utan bevakningsföretagen harsjälva ordnat både grund- och vidareutbild-ning för sina anställda.

Kravet på tillstånd för bevakningsrörelsegäller bl.a. bevakning av företag, butiker, an-läggningar och fordon samt upprätthållandeav larmcentraler. Utöver detta krävs det ock-så tillstånd för tryggande av värdetransporter,för restaurangernas vaktmästarverksamhetsamt för ordnings- och övervakningstjänsterunder tillställningar för allmänheten. Dessauppdrag kan också utföras på offentliga plat-ser. Bevakningsföretagen kan bevaka egen-dom bl.a. i köpcentrum samt på järnvägssta-tioner. I fråga om de sistnämnda uppgifternahar väktarna möjlighet att bl.a. begränsamänniskors tillträde till det område som defi-nieras i uppdragsavtalet. Upprätthållandet avallmän ordning och säkerhet har däremot an-setts vara uteslutande en uppgift för de statli-ga säkerhetsmyndigheterna.

För att få tillstånd att utöva bevakningsyr-ket skall sökanden ha intyg över vissa hög-skolestudier samt en utredning om sin erfa-renhet av branschen eller ett intyg över av-lagt behörighetsprov. Behörighetsprovet be-står av en skriftlig och en muntlig del.

För bevakningsuppdrag får anlitas endastpersoner som är lämpliga för uppgifterna ochsom yrkesutövaren är skyldig att anmäla tillmyndigheterna inom en vecka efter att an-ställningen börjat. Om någon inte kan ansesvara lämplig för uppgiften i fråga skall myn-digheterna omedelbart meddela detta till yr-kesutövaren. Ekonomiministeriet har medde-lat närmare föreskrifter om väktares dräktsamt om dräktens användning.

Tillståndsplikten för yrkesdetektivyrketgäller lämnande av uppgifter om någons pri-vatliv, avslöjande av brott, inhämtande av

RP 69/2001 rd16

bevismaterial för en rättslig eller administra-tiv process, letande efter försvunna männi-skor eller människor som håller sig gömda,den som upprättat, skrivit eller sänt ett ano-nymt brev eller källan till eller spridaren avärekränkning, kontroll och övervakning avarbetstagares pålitlighet, butiksobservationsamt skyddande av människor.

För att få tillstånd att utöva yrkesdetektivs-yrket skall sökanden ha ett intyg över avlagtbehörighetsprov. Behörighetsprovet består aven skriftlig och en muntlig del och dessutomav en särskild företagardel.

En yrkesutövare är skyldig att meddela nyaarbetstagares personuppgifter till myndighe-terna minst två veckor innan anställningenbörjar. Om någon inte kan anses vara lämpligför uppgiften i fråga skall myndigheternaomedelbart meddela detta till yrkesutövaren.Den som utövar yrkesdetektivyrket och hansanställda skall ha det personkort som myn-digheterna beviljat med sig och visa upp detför myndigheterna på begäran. Den som ut-övar yrkesdetektivyrket har rätt att användabenämningen yrkesdetektiv och hans anställ-da har rätt att använda benämningen yrkesde-tektivassistent. Andra benämningar får inteanvändas. Avslöjandet av brott och letandetefter människor i anslutning till yrkesdetek-tivverksamheten får inte störa myndigheter-nas verksamhet. När yrkesdetektiver skyddarmänniskor får de också bevaka egendom.

Tillståndsplikten för installering av larman-läggningar gäller installering av larmanlägg-ningar i företag och butiker och på tomter.För installering av larmanläggningar får anli-tas endast personer som är lämpliga för dessauppgifter. På samma sätt som en yrkesdetek-tiv är även en näringsidkare som sköter in-stallering av larmanläggningar skyldig attmeddela nya arbetstagare till myndigheternaminst två veckor innan anställningen börjar.Om någon inte kan anses vara lämplig föruppgiften i fråga skall myndigheterna ome-delbart meddela detta till yrkesutövaren.

Storbritannien

Storbritannien har ingen lagstiftning omden privata säkerhetsbranschen. I brist pålagstiftning har föreningarna inom den priva-

ta säkerhetsbranschens olika delområdensjälva utvecklat regler samt rekommendatio-ner för branschen.

Bland annat den största föreningen inomden privata säkerhetsbranschen, The BritishSecurity Industry Association, har utvecklatstandarder och praxisregler för branschen.Föreningen har också inrättat två övervak-ningsorgan. The Inspectorate of the SecurityIndustry (ISI) övervakar bevakningsföretagoch The National Approval Council for Se-curity Systems (NACOSS) inspekterar larm-centraler. Dessutom har föreningen grundatorganisationen The Security Industry Trai-ning Organisation (SITO), som ansvarar förutbildningskraven i branschen. ISI, NACOSSoch SITO är numera självständiga ideella fö-reningar, vilkas verksamhet stöds av reger-ingen. Inrikesministeriet har en företrädare iföreningarnas förvaltningsråd.

Försäkringsbranschen har haft ett stort in-flytande på säkerhetsentreprenadbranschenssjälvreglering. Försäkringsbolagen beviljaringa försäkringar om larmanordningarna inteär installerade av en godkänd entreprenör. Enförening vid namn The Association for Cri-me Prevention (ACPO) utvärderar företageni säkerhetsentreprenadbranschen. Genom ut-värderingen försöker man bl.a. minska anta-let falska alarm. Om en entreprenörs larman-läggningar förorsakar ett visst antal falskaalarm under en viss tid kan entreprenören gesen varning. Falska alarm kan också inverkapå polisens sätt att reagera på larm från ob-jektet. Inrikesministeriet är representeratäven i ACPO:s verksamhet.

I Storbritannien upprätthåller bevaknings-företagen också fängelser samt sköter fång-transporter. Bevakningsföretag har också an-svarat för planeringen samt byggandet av en-skilda fängelser medan samhället har förbun-dit sig att köpa tjänster från dessa anstalter.Dessa avtal har vanligen varit på 25-30 år.De sistnämnda uppgifterna har också stått fören betydande del av bevakningsföretagensomsättning.

I Storbritannien finns vid sidan av de ordi-narie avlönade polismännen också frivilligaoavlönade polismän (special constables), vil-kas verksamhetsområde är begränsat mensom har samma befogenheter som ordinariepolismän. Användningen av frivilliga poliser

RP 69/2001 rd 17

som kompletterande polispersonal är inte be-gränsad till undantagsförhållanden. Chefenför polisdistriktet utser nödvändigt antal fri-villiga polismän. Polisen utbildar de frivilligapolismännen. Chefen för polisdistriktet be-slutar om utbildningens innehåll. Inrikesmi-nisteriet har meddelat rekommendationer.Strävan är att rekrytera de frivilliga polis-männen från det område där de kommer attpatrullera. På så sätt känner en frivillig po-lisman till invånarna och problemen i sittområde. I Storbritannien har man också påannat sätt satsat på frivilligt brottsförebyg-gande arbete.

Med säkerhetsmyndigheternas stöd har detinrättats brottsförebyggande organ, i vilkasarbete deltar företrädare för kommunalför-valtningens olika sektorer samt invånarna,ungdomarna och företagen inom ett visst om-råde. För att främja dessa organs arbete harregeringen tillsatt en organisation (CrimeConcern) som fungerar som en stiftelse ochsom stöds ekonomiskt av inrikesministeriet.Stiftelsens uppgifter påminner om de uppgif-ter som sköts av rådet för brottsförebyggandehos oss.

Den nuvarande regeringens program upptarutarbetandet av lagstiftning om den privatasäkerhetsbranschen. Regeringen har också imars 1999 lagt fram preliminära förslag tillreglering av den privata säkerhetsbranschen iEngland och Wales. I det första skedet skulleregleringen omfatta bevakningsrörelse ochinstallering, övervakning och underhåll avvideoövervakningssystem. Bevakningsrörel-sen skulle innefatta bl.a. egen bevakning, re-staurangernas vaktmästarverksamhet, värde-transporter, parkeringsövervakning, säker-hetstjänster i butiker samt på allmänna ochhalvallmänna områden samt patrullering ochbevakning i bostadsområden. Lagstiftningenskall inte tillämpas på tjänstemän, inklusivepolisens och armens tjänstemän. Inget sär-skilt tillstånd skall krävas av företagen i denprivata säkerhetsbranschen. Däremot skalltillstånd krävas av dem som är verksamma ibranschen som arbetstagare eller föreståndaresamt av dem som grundar företag i bran-schen. Tillstånden skall beviljas av en nymyndighet som inrättas (Private Security In-dustry Authority) och som själv finansierarsin verksamhet. Ett inspektionsorgan (In-

spectorate) skall utföra inspektioner i företa-gen inom den privata säkerhetsbranschen.

Irland

Irland saknar lagstiftning om den privatasäkerhetsbranschen.

En av justitieministeriet tillsatt arbetsgruppföreslog i december 1997 i sitt betänkande(Report of the Consultative Group on thePrivate Security Industry) att sådan lagstift-ning skulle beredas. Regleringen och samti-digt tillståndsplikten skulle börja omfatta re-staurangernas vaktmästare, väktare, säker-hetskonsulter, dem som installerar säkerhets-anordningar och privatdetektiver samt derasarbetsgivarföretag och föreståndarna för des-sa företag samt de som utför egen bevakning.Det centrala vore att en ny tillstånds- och till-synsmyndighet (The Irish Security Authori-ty) inrättas. Denna myndighet skall i så storutsträckning som möjligt finansiera sig själv.Myndighetens uppgift skall bl.a. vara att fun-gera som rådgivande organ för ministeriet,bevilja tillstånd, uppställa utbildningskrav förtillståndshavare, förrätta inspektioner samtfungera som besvärsinstans. Tillståndsförfa-randet skall vara detsamma inom den privatasäkerhetsbranschens alla delområden, menförutsättningarna för tillstånd skall varieraberoende på delområde. Restaurangernasvaktmästare, väktarna och de som installerarsäkerhetsanordningar skall genomgå en ut-bildning som uppfyller vissa minimikrav.Restaurangernas vaktmästare skall genomgåminst 8—10 timmar utbildning och den skallvara tredelad. Väktarnas utbildning skall om-fatta minst 14 timmar och i den skall ingå ettskriftligt prov. I utbildningen ingår undervis-ningshelheter som ansluter sig till bl.a.straffrätt, väktares befogenheter och anvis-ningar för väktare samt brandsäkerhet.

Belgien

Belgien har en lag om bevakningsföretagsamt säkerhetsföretag. Dessutom finns det ensärskild lag om privatdetektivyrket. Kungenhar dessutom i anslutning till de nämndaformerna av företagsverksamhet utfärdat fö-reskrifter om företagens soliditet samt om ut-bildningen. Även om värdetransportfordon

RP 69/2001 rd18

och -metoder samt skjutvapen har det utfär-dats särskilda föreskrifter.

Juridiskt sett kan bevakningsföretag ochsäkerhetsföretag vara antingen fysiska perso-ner eller juridiska personer. Bevakningsföre-tagen erbjuder tjänster i anslutning till be-vakning av egendom, skötsel av larmcentra-ler, skyddande av människors integritet samttransport och bevakning av värdeföremål.Säkerhetsföretagen åter erbjuder tjänster ianslutning till planering, installering, över-vakning samt reparation av larmsystem ochlarmcentraler.

Bevakningsföretagen får inte ta emot upp-drag som innebär en förbindelse att upprätt-hålla allmän ordning och säkerhet. En lag-ändring som trädde i kraft 1999 gör det emel-lertid möjligt för bevakningsföretag att beva-ka egendom samt hålla människor underuppsikt på platser som allmänheten har till-träde till.

För bevakningsföretag samt säkerhetsföre-tag krävs tillstånd av inrikesministeriet. I till-ståndet kan vissa former av verksamhet,verksamhetssätt eller redskap uteslutas ellersärskilda villkor uppställas. På bevakningsfö-retags och säkerhetsföretags ansvariga perso-ner samt personer i dessa företags tjänst ställskrav som gäller bl.a. deras ärlighet och pålit-lighet samt hälsotillstånd. En ansvarig personeller den som är i företagets tjänst får inteheller samtidigt bedriva privatdetektivverk-samhet eller tillverkning av eller handel medskjutvapen och skjutförnödenheter. Av deansvariga personerna samt företagens an-ställda krävs också att de inte under de senas-te fem åren har varit anställda hos polisen el-ler armén. En förutsättning för att tillståndskall beviljas är dessutom att sökanden upp-fyller de krav som ställs på näringsidkaressoliditet. Vid sidan av tillstånd kan bevak-ningsföretag och säkerhetsföretag också an-söka om officiell ackreditering hos ett organsom finns i anslutning till inrikesministeriet(commission d'agrément des entreprises desécurité).

Av bevakningsföretagens ledande personerförutsätts minst 70 timmar utbildning och avderas väktare minst 120 timmar grundutbild-ning, varav praktikens andel är 70 timmar.Tilläggsutbildningen gällande skyddande avmänniskor omfattar 60 timmar och tilläggs-

utbildningen gällande värdetransportuppdrag65 timmar. Även av hundförare och de somanvänder skjutvapen krävs specialutbildning.Av säkerhetsföretagens ledande personer,dem som planerar larmsystem och larmcen-traler samt installerar larmsystem krävs 45timmar utbildning. Bevakningsföretagensväktare får använda en av inrikesministerietgodkänd dräkt för väktare, om den inte kanförväxlas med en uniform. Väktare skall ock-så ha med sig ett av inrikesministeriet utfär-dat personkort som på begäran skall visasupp för polisen. Särskilt utsedda väktare, somhar fått i vapenlagstiftningen föreskriven ut-bildning får bära vapen i samband med ar-betsuppgifter. Även användningen av hund ibevakningsuppdrag förutsätter särskild ut-bildning. Väktarna har i princip samma rät-tigheter som de rättigheter som tillkommervar och en, men de som är i tjänst hos ett be-vakningsföretag kan kontrollera dem somsläpps in till offentliga nöjestillställningar.Sådan kontroll kan utföras när någon miss-tänks äventyra säkerheten för andra som del-tar i tillställningen.

Inrikesministeriet och polisen ansvarar förtillsynen över bevakningsföretag och säker-hetsföretag. Bevakningsföretag och säker-hetsföretag skall varje år lämna inrikesmini-steriet en rapport över sin verksamhet av vil-ken skall framgå bl.a. verksamhetens omfatt-ning. De som ansvarar för myndighetstillsy-nen har alltid rätt att få tillträde till företagenoch vid behov inspektera företagens lokaler.Bevakningsföretagens och säkerhetsföreta-gens personal skall på begäran meddela justi-tiemyndigheterna alla uppgifter om brott somhar kommit till företagens kännedom när debedrivit sin verksamhet.

I samband med inrikesministeriet finns ettorgan (commission matériel) för ärenden gäl-lande säkerhetsanordningar vilket består avföreträdare för myndigheterna, fackorganisa-tionerna i branschen samt testningsorganet.Villkor har uppställts för installering, under-håll och användning av larmsystem ochlarmcentraler samt deras delar. Särskilda fö-reskrifter har också meddelats om kopplingav larmsystem och larmcentraler till polisin-rättningarna. Larmsystem eller larmcentralereller deras delar får inte marknadsföras ellerinstalleras så att de kan användas på något

RP 69/2001 rd 19

annat sätt innan de har godkänts på det sättsom kungen föreskriver.

Lagen om privatdetektivverksamhet tilläm-pas på fysiska personer som i förvärvssyfteoch med stöd av uppdragsavtal letar efterförsvunna människor eller föremål eller sam-lar in uppgifter om människors uppträdandeeller kreditvärdighet. Lagen tillämpas ocksåpå verksamhet med vars hjälp man inhämtarupplysningar om eller undersöker industri-spionage. Privatdetektivverksamhet förutsät-ter tillstånd av inrikesministeriet. I sambandmed inrikesministeriet finns också ett rådgi-vande organ för privatdetektivärenden (con-seil consultatif de la sécurité privée). Påsamma sätt som för bevakningsföretagensoch säkerhetsföretagens personal ställs ävenför privatdetektiver krav bl.a. på utbildningsamt pålitlighet och ärlighet.

Utbildningen för privatdetektiver skall om-fatta minst 350 timmar, varav 200 timmar ärpraktik. I samband med inrikesministerietfinns ett organ för utbildningsärenden (com-mission formation de détectives privés) medföreträdare för myndigheterna, organisatio-nerna i branschen och utbildningsområdet.Privatdetektiver får inte samtidigt driva ettbevakningsföretag eller ett säkerhetsföretageller tillverka eller saluföra skjutvapen ochskjutförnödenheter. Av en privatdetektiv för-utsätts också att han inte under de senastefem åren har varit anställd hos polisen ellerarmén. Kungen kan utfärda begränsningar el-ler förbud gällande privatdetektivers använd-ning av vissa redskap eller metoder.Privatdetektivverksamheten övervakas avinrikesministeriet och polisen.

Nederländerna

I Nederländerna finns en lag som reglerarden privata säkerhetsbranschen. Den tilläm-pas också på säkerhetsåtgärder som vidtas avsådana som inte är verksamma inom den pri-vata säkerhetsbranschen. Däremot tillämpaslagen inte på säkerhetstjänster som kommu-nerna eller staten erbjuder.

En förutsättning för idkande av bevak-ningsrörelse, privatdetektivyrket samt larm-centralverksamheten är ett tillstånd av justi-tieministeriet. Justitieministeriet har fåttfullmakt att vid behov utvidga tillståndsplik-

ten. Bevakningsföretag kan upprätthålla ord-ning och säkerhet bl.a. på järnvägsstationeroch gator. När det gäller upprätthållande avordning på gatorna förutsätts dock att polisenövervakar och styr verksamheten.

På samma sätt som i Storbritannien finnsdet också i Nederländerna frivilliga brottsfö-rebyggande organ som bildats av invånarna iett visst område. Även dessa organs verk-samhet, liksom annan frivilligverksamhetsom kan betraktas som bevakning, är bero-ende av tillstånd i Nederländerna.

Av väktare och dem som arbetar vid larm-centraler krävs för uppgiften lämplig utbild-ning som ges i särskilda läroanstalter. Av allaväktare krävs minst 120 timmar utbildning,och dessutom förutsätts en tre veckor långpraktikperiod. De som är verksamma i denprivata säkerhetsbranschen skall dessutomvara godkända av polisen, och en förutsätt-ning för detta är att kraven på ärlighet ochpålitlighet uppfylls. Väktare skall användaväktares dräkt i enlighet med justitieministe-riets föreskrifter. De får inte medföra makt-medelsredskap och de har inga befogenhetersom avviker från de rättigheter som tillkom-mer var och en.

Även i Nederländerna är en reform av lag-stiftningen om den privata säkerhetsbran-schen aktuell. En ny lag om särskildaskyddsorganisationer och undersökningsby-råer (wet particuliere beveiligingsorganisati-es en recherchebureaus) gavs i oktober 1997,men den har ännu inte trätt i kraft. Medskyddsorganisation avses en särskild organi-sation som har bildats av en eller flera män-niskor och som har tillstånd att bedrivaskyddsverksamhet. Med skyddsverksamhetavses åter bevakning av människors eller fö-remåls säkerhet eller bevakning av ett områ-de eller en byggnad mot verksamhet somäventyrar ordningen. Den skyddsverksamhetsom avses i lagen bedrivs av skyddsföretag,larmcentraler, penning- och värdetransportfö-retag, företagsskyddstjänster och andraskyddsorganisationer. I lagen regleras ocksåskyddsorganisationers installationer av larm-anläggningar. Med undersökningsbyrå avsesen fysisk person eller en juridisk person sommed stöd av ett uppdragsavtal bedriver yr-kesmässig undersökningsverksamhet. För enskyddsorganisation eller undersökningsbyrå

RP 69/2001 rd20

skall på samma sätt som nu krävas justitie-ministeriets tillstånd.

Frankrike

I Frankrike tillämpas lagen om bevaknings-rörelse på skyddande av människor ochegendom, säkerhetskonsult- och säkerhets-entreprenadverksamhet samt värdetranspor-ter. Tidigare tryggade polisen värdetranspor-terna, men i och med de nya föreskrifternafår företag i den privata säkerhetsbranschensköta även värdetransporter ensamma. Förbevakningsföretag krävs tillstånd och till-stånden beviljas av prefekten, som ocksåövervakar att lagen och föreskrifterna iakttas.

Genom förordningar bestäms om väktaresutrustning, t.ex. väktares dräkt, användningav hund i arbetsuppgifter samt vapen. Lagenförbjuder väktare att blanda sig i samhälls-konflikter, t.ex. böndernas demonstrationer.Att upprätthålla ordningen på gatorna är inteväktarnas sak, utan det är en uppgift för poli-sen. Väktare har samma rättigheter som derättigheter som tillkommer var och en.

Säkerhetsentreprenad- och säkerhetskon-sultverksamheten omfattar planering, till-verkning, saluföring och installering av sä-kerhetsanordningar, t.ex. larmanläggningarm.m., samt identifiering och bedömning avrisker.

Italien

I Italien innehåller lagen om offentlig sä-kerhet (testo unico delle leggi di pubblica si-curezza) bestämmelser även om den privatasäkerhetsbranschen, med vilken avses be-vakningsrörelse- och privatdetektivverksam-het. Närmare bestämmelser har utfärdats ge-nom lagens verkställighetsförfattning (rego-lamento per l'esecuzione del testo unico delleleggi di pubblica sicurezza), som innerhållerbl.a. bestämmelser om väktares dräkt ochmärken.

Lagen och den verkställighetsförfattningsom utfärdats med stöd av den innehåller be-stämmelser om bl.a. de tillstånd som behövsför verksamheten, beviljande och återkallan-de av tillstånd samt behörighetsvillkor förväktare och privatdetektiver. I lagen angesockså vissa allmänna villkor gällande säker-

hetsbranschen, t.ex. krav på ärlighet och på-litlighet för den som är verksam inom bran-schen. Eftersom författningarna på högrenivå i första hand är av allmän natur är de re-gionala anvisningar som utfärdas av polisen ipraktiken viktiga. I praktiken är de lokala an-visningarna för olika orter dock mycket en-hetliga.

Innan bevakningsrörelsen eller privatdetek-tivverksamheten inleds skall näringsidkarenansöka om tillstånd hos lokalpolisen, vilketär i kraft endast inom tillståndsmyndighetenstjänsteområde. Varje lokal polisenhet har rättatt bestämma om den bevakningsverksamhetoch annan verksamhet inom den privata sä-kerhetsbranschen som bedrivs inom dess om-råde. Staten ordnar ingen utbildning för väk-tare eller privatdetektiver, utan företagen isäkerhetsbranschen skall själva se till att de-ras personal introduceras i sina uppgifter.Detta sker genom olika långa kurser som or-ganiseras av företagen. Staten övervakar kur-serna och deras innehåll i samband med sinainspektioner av företagen.

Den privata säkerhetsbranschen övervakasav inrikesministeriet och polisen, som lyderunder ministeriet. Tillsynen sker i första handgenom regelbundna inspektioner samt stick-prov. Inspektionerna omfattar företagens ut-bildning, arbetstagarnas säkerhet samt attverksamheten allmänt överensstämmer medlag. En väktare skall ha med sig ett kort avvilket framgår att han har rätt att arbeta somväktare.

Arbetsfördelningen mellan det allmännaoch den privata säkerhetsbranschen är hårtreglerad. Den privata säkerhetsbranschen harendast rätt att bevaka privat egendom. Här-med avses t.ex. bevakning av privatbostäder,bevakning utanför eller inne i banker och bu-tiker, installering och övervakning avlarmanläggningar samt värdetransporter.Eftersom posten och vissa andra statligaaffärsverk har privatiserats är det numeramöjligt att anlita även privata tjänster för attsköta deras värdetransporter. Allt som gälleroffentlig säkerhet och allmän ordning hördäremot till myndigheternas uteslutandebefogenheter. I lagen förbjuds enskilda attbedriva livvaktsverksamhet. Endast statenkan utse livvakter.

Väktarna har i Italien samma rättigheter

RP 69/2001 rd 21

som de rättigheter som tillkommer var ochen, och på dem tillämpas bl.a. bestämmelser-na om allmän rätt att gripa personer. Väktarekan bära skjutvapen i bevakningsuppdrag.Det förutsätter ändå medlemskap i en lokalskytteförening samt en skyttekurs varje år.Väktare får använda skjutvapen endast isjälvförsvar.

Även i Italien planeras en reform av lag-stiftningen om den privata säkerhetsbran-schen. Exempelvis i fråga om värdetranspor-ter har det upplevts som ett problem att till-stånden är begränsade till en kommun.

Spanien

Spanien har en lag om privat säkerhet, somär heltäckande och detaljerad. Dessutomfinns i Spanien en lag om skyddande av all-män säkerhet. Med stöd av bägge lagarna hardet dessutom utfärdats en förordning gällan-de privat säkerhet. Författningarna tillämpaspå säkerhetsföretag och privatdetektiver, ochde innehåller allmänna bestämmelser somgäller alla företags verksamhet samt special-bestämmelser för olika delområden.

Säkerhetsföretagen erbjuder väktartjänster,skyddar människor, förvarar och räknar ellertransporterar pengar samt installerar och un-derhåller säkerhetsanordningar. Lagarna till-lämpas också på verksamhet i syfte att upp-rätthålla larmcentraler. En förutsättning föratt man skall få driva ett säkerhetsföretag ärregistrering hos myndigheterna (tillstånd),som beviljas av polisens högsta ledning ellermotsvarande organ hos en behörig autonomsammanslutning.

På de som är verksamma inom den privatasäkerhetsbranschen ställs både allmänna kravoch specialkrav som gäller de olika delområ-dena. De specialkrav som ställs på väktare ärhögst 40 års ålder och utbildning samt kravsom gäller innehav av skjutvapen. Beslut omutbildningskraven för väktare fattas av inri-kesministeriet. Utbildningen ordnas i läroan-stalter som erhållit tillstånd av inrikesmini-steriet. De som blivit godkända i det provsom ordnas av inrikesministeriet får ett per-sonkort av polisens högsta ledning. För ar-betstagarna skall vart tredje år ordnas en sär-skild fortbildningskurs som skall omfattaminst 75 timmar. Även för säkerhetschefer

har utbildningskrav uppställts. Privatdetekti-ver skall ha erhållit diplom för privatdetekti-ver. Dessutom förutsätts att den som ämnarbli privatdetektiv inte har varit anställd hosnågon myndighet under de senaste två åren.

I lagstiftningen ingår dessutom såväl all-männa som branschvisa förutsättningar förbedrivandet av själva näringsverksamheten.Exempelvis i fråga om livvaktstjänster be-stäms att för varje uppdrag behövs ett särskilttillstånd av polisens högsta ledning. Polisenshögsta ledning bedömer behovet av skyddfrån fall till fall. Till följd av verksamhetensnatur kan polisens högsta ledning eller pro-vinsernas guvernörer åter kräva att ett företageller en organisation skall inrätta en säker-hetsavdelning samt installera säkerhetssy-stem. Sådana skyldigheter har ålagts bl.a.banker och kreditinstitut, juvel- och guld-smedsaffärer samt vadhållningsställen.

Den privata säkerhetsbranschen övervakasav inrikesministeriet, provinsernas guvernö-rer och polisen. Säkerhetsföretagen och pri-vatdetektiverna skall varje år tillställa inri-kesministeriet en redogörelse för sin verk-samhet. Myndigheternas inspektioner av sä-kerhetsföretagen genomförs på grundval aven särskild inspektionsplan samt enskildamisstankar om oegentligheter. Förutom sä-kerhetsföretagen kan myndigheterna inspek-tera de inrättningar som har ålagts skyldighetatt vidta ovan nämnda särskilda säkerhetsåt-gärder.

Grekland

Grekland har en lag som reglerar bevak-ningsföretagens verksamhet. Inrikesministe-riet har vidare med stöd av lagen utfärdat enföreskrift om allmän ordning.

I lagen åläggs bevakningsföretagen att geväktarna den utbildning de behöver i sina ar-betsuppgifter. Utbildningskravet är intekopplat till beviljandet av tillstånd. Väktarnasutbildning ordnas inte av specialiserade sko-lor, utan av bevakningsföretagen, antingenensamma eller i samarbete med andra företagi branschen.

Om den privata säkerhetsbranschens andradelområden, t.ex. privatdetektivverksamhet,finns ingen speciallagstiftning.

RP 69/2001 rd22

Förenta staterna

I Förenta staterna har den privata säker-hetsbranschen långa traditioner och verk-samheten är omfattande. Den privata säker-hetsbranschens historia fick sin början med1800-talets privata poliser (private police).Efter andra världskriget ökade branschenssamhälleliga betydelse eftersom industrinoch i synnerhet industrianläggningarna bör-jade behöva mera bevakning. Viktiga bevak-ningsobjekt blev senare varuhus och köp-centrum samt numera också objekt som till-hör den offentliga sektorn, t.ex. ämbetsverkoch fängelser. Av de medel som används tillbrottsförebyggande verksamhet och upprätt-hållande av ordningen kommer 70 procentfrån den privata sektorn och den privata sä-kerhetsbranschen sysselsätter nästan tregånger fler människor än den offentliga sä-kerhetsbranschen.

Den privata säkerhetsbranschen började re-gleras först på 1980-talet. På federal nivå in-rättades ett organ (The Private Security Ad-visory Council) som fick i uppgift att regleraoch övervaka den privata säkerhetsbran-schen. I nästan alla delstater gavs också lagaroch föreskrifter gällande den privata säker-hetsbranschen. I dem bestämdes bl.a. om till-ståndsförfaranden, behörighetsvillkor, ut-bildning samt samarbetet mellan företagen iden privata säkerhetsbranschen och polisen.När det gäller utbildningen ansvarar företagetför att dess personal får för uppgifterna lämp-lig utbildning och fortbildning med jämnamellanrum. Bestämmelserna varierar dockmycket mellan de olika delstaterna.

I Förenta staterna är det möjligt att beviljaden privata säkerhetsbranschen tillstånd attutöver branschens traditionella uppgifter (be-vakningsrörelse, privatdetektivverksamhetoch säkerhetsentreprenadverksamhet) skötaäven uppgifter som normalt ankommer påpolisen, t.ex. patrulleringsuppdrag och un-dersöknings- och kontrolluppgifter. Företag iden privata säkerhetsbranschen sköter också

fångtransporter. Den som hör till ett privatsäkerhetsföretags personal kan också ges rättatt t.o.m. anhålla personer och företa hus-rannsakan.

Även tillsynen över den privata säkerhets-branschen är ordnad delstatsvis. Varje delstathar ett eget organ (The State RegulatoryBoard) som meddelar föreskrifter gällandebranschen, övervakar att de iakttas och bevil-jar tillstånd. Företagen i den privata säker-hetsbranschen har också tagit i bruk egnaregler och inspektionsåtgärder. På federalnivå stöder en särskild organisation, the Pri-vate Security Advisory Council, företagen idessa frågor.

I fråga om arbetsfördelningen mellan detallmänna och den privata säkerhetsbranschenhar polismännens bisysslor hos företag i denprivata säkerhetsbranschen upplevts som ettproblem. Även den privata säkerhetsbran-schens omfattande befogenheter har väcktdebatt. I många delstater är det också nogareglerat vilka uppgifter företagen i den priva-ta säkerhetsbranschen kan sköta. Alla delsta-ter har dock inte ännu sådana bestämmelser.

Hos kongressen ligger en lagmotion somväcktes 1995 (Private Security Officer Quali-ty Assurance Act of 1995) och som syftar tillatt förenhetliga regleringen av den privatasäkerhetsbranschen i olika delstater. Fören-hetligandet skulle omfatta bl.a. tillståndsför-farandet samt utbildningen. Företaget i egen-skap av arbetsgivare skulle ansvara för attarbetstagarna får åtminstone den utbildningsom föreskrivs i lag. Utbildningen skulle be-stå av föreläsningar och praktiska övningar.Varje år skulle en repetitionskurs ordnas.

Sammandrag

Nedan presenteras i form av en tabell ettsammandrag av den juridiska regleringensomfattning och innehåll i de viktigaste av destater som behandlats i rättsjämförelsen.

RP 69/2001 rd 23

Tillstånds-plikt förbevak-ningsrö-relse

Tillstånds-och tillsyns-myndighet

Krav påväktarutbildning

Väktaresrätt att an-vändamaktmedel

Väktarefår bäraskjutva-pen i ar-betsupp-gifter

Väktare fårupprätthållaordningen påtrafikstationeroch i köp-centrum

Tillstånds-plikt förprivatde-tektivverksamhet

Tillstånds-plikt förinstalle-ring avlarm- ochandra sä-kerhets-system

Finland ja länsstyrelsenpolisen

40 h rätt att av-lägsna per-soner, an-nars den rättsom till-kommer varoch en

ja nej (praxisenen annan)

ja nej

Sverige ja länsstyrelsen 90 h och 120 hpraktik

den rätt somtillkommervar och en

ja ja (med poli-sens tillstånd

nej ja

Norge ja länsstyrelsenpolisen

50 h och30 h praktik

den rätt somtillkommervar och en

ja nej (praxisenen annan)

nej nej

Danmark ja polisen 120 h den rätt somtillkommervar och en

nej ja (med poli-sens tillstånd)

nej nej

Tyskland ja ekonomi-ministeriet

24 h den rätt somtillkommervar och en

ja nej (praxisenen annan)

nej nej

Österrike ja ekonomi-ministeriet

ingetföretagenordnar

den rätt somtillkommervar och en

ja nej ja Ja

Belgien ja inrikes-ministeriet

50 h och 70 hpraktik

den rätt somtillkommervar och en

ja nej ja ja

Nederländerna ja justitie-ministeriet

120 h den rätt somtillkommervar och en

nej ja ja ja

Italien Ja inrikes-ministerietpolisen

ingetföretagenordnar

den rätt somtillkommervar och en

ja nej ja ja

Spanien Ja inrikes-ministerietpolisen

inrikesministerietuppställer

den rätt somtillkommervar och en

ja nej ja ja

Franrike Ja prefekturen ej kända den rätt somtillkommervar och en

ja nej ja nej

Europeiska gemenskapens lagstiftning

Ur perspektivet av Europeiska gemenska-pens lagstiftning har de privata säkerhets-tjänsterna anknytning till etableringsfriheten,

friheten att tillhandahålla tjänster och den friarörligheten för arbetstagare samt den fria rör-ligheten för varor.

Medlemsstaterna skall upphäva de be-gränsningar med anknytning till bl.a. till de-

RP 69/2001 rd24

tektivbyråer och säkerhetstjänster som hind-rar förmånstagarna att grunda verksamhets-ställen eller bjuda ut tjänster i mottagarstatenpå samma villkor och med samma rättighetersom de egna medborgarna i staten. Likasåskall medlemsstaterna upphäva de begräns-ningar som härrör från en förvaltningspraxissom innebär att förmånstagarna utsätts försärbehandling jämfört med ifrågavarandestats medborgare (rådets direktiv 67/43/EEGom att uppnå etableringsfrihet och frihet atttillhandahålla tjänster som egenföretagare:1.”i verksamhet i samband med fast egendom(med undantag av 6401)” (ISIC-gruppen640) 2. ”tillhandahållande av vissa företags-service som inte klassificerats annorstädes”(ISIC-gruppen 839). I mål C-355/98 (kom-missionen mot Belgien), som är anhängigt iEG-domstolen, torde man ta ställning tillgränserna för den nationella regleringen avden privata säkerhetsbranschen utgående frånetableringsfriheten, friheten att tillhandahållatjänster och den fria rörligheten för arbetsta-gare.

Den fria rörligheten för varor har redanlänge varit utgångspunkt då det gäller säker-hetsanordningar. Medlemsstaterna skall un-derrätta kommissionen om nationella teknis-ka föreskrifter som påverkar produkternasrörlighet redan när de utarbetas. Kommissio-nen underrättar de andra medlemsstaterna omutkastet till föreskrift. Kommissionen och deandra medlemsstaterna kan lämna synpunkterpå utkastet till teknisk föreskrift vilka med-lemsstaten så långt som möjligt skall ta hän-syn till då den tekniska föreskriften därefterutarbetas (rådets direktiv 83/189/EEG om ettinformationsförfarande beträffande tekniskastandarder och föreskrifter, kodifierat genomEuropaparlamentets och rådets direktiv98/34/EG om ett informationsförfarande be-träffande tekniska standarder och föreskrif-ter). För att tekniska föreskrifter skall över-ensstämma med gemenskapsrätten skall tilldem i allmänhet fogas en klausul om andramedlemsstaters godkännande. Informations-förfarandet beträffande tekniska föreskriftersom gäller den privata säkerhetsbranschenbehandlades av Europeiska gemenskapernasdomstol i mål C-194/94 (kommissionen motBelgien).

I mål C-114/97 (kommissionen mot Spani-

en) tog Europeiska gemenskapernas domstolställning till den privata säkerhetsbranschenseventuella särart jämfört med andra formerav affärsverksamhet. Trots att den privata sä-kerhetsbranschen tillsammans med säker-hetsmyndigheterna utgör en helhet vad be-träffar en viss stats interna säkerhet, tycksden allt klarare jämställas med andra formerav affärsverksamhet. Å andra sidan hållertyngdpunkten i den interna säkerheten på attförskjutas från nationell säkerhet till helaEU:s säkerhet.

För den privata säkerhetsbranschens del ärdet åtminstone inte ännu aktuellt med någraprojekt i syfte att harmonisera de nationellalagstiftningarna. Branschens europeiska ar-betsgivarorganisationer (CoESS) och arbets-tagarorganisationer (Euro-FIET) har dock iden av kommissionen understödda s.k. euro-peiska sociala dialogen försökt främja enharmonisering av lagstiftningen bl.a. genomatt utarbeta ett allmäneuropeiskt utbildnings-program med minimikrav för branschen. Un-der det seminarium som med kommissionensstöd ordnades i Berlin sommaren 1999undertecknade företrädare för arbetsgivar-och arbetstagarorganisationerna bl.a. endeklaration med syfte att förbättra kvalitetenpå de privata säkerhetstjänsterna. Vid det avkommissionen sammankallade seminariet iMadrid i november 2000 behandlades författ-ningar som ansluter sig till medlemsstaternasprivata säkerhetsbransch samt diskuterades isynnerhet samarbetet mellan polisen ochsammanslutningarna inom den privata säker-hetsbranschen. Även de stater som har ansöktom medlemskap i EU hade skickat represen-tanter till detta möte.

2.3. Bedömning av nuläget

Bestämmelserna om bevakningsföretags-verksamheten har visat sig fungera rätt väl.De största problemen har varit förknippademed den ringa och brokiga utbildningeninom branschen, den oenhetliga tillstånds-praxisen samt den ineffektiva styrningen ochövervakningen av branschen. Efterfrågan påbevakningstjänster tycks fortsätta att öka.

För närvarande beviljar länsstyrelserna till-stånd för bevakningsföretag samt godkänner

RP 69/2001 rd 25

ansvariga föreståndare för bevakningsföre-tag. De tillståndsärenden som ansluter sig tillbevakningsföretagens verksamhet har oftajämställts med andra näringstillstånd vidlänsstyrelserna och därför har ansökningarnaom tillstånd för bevakningsföretag i huvud-sak behandlats av andra avdelningar vid läns-styrelserna än polisavdelningarna. Då har detinte varit möjligt att vid alla tillfällen förvissasig om specialkunskaper som ansluter sig tillsäkerhetsbranschen. Arrangemanget har ifråga om tillstånden för bevakningsföretaglett till att tillståndspraxisen har blivit oenhet-lig när det gäller att bevilja samt återkallatillstånd. Kravet på enhetlig tillståndspraxisframhävs i synnerhet vid eventuellt återkal-lande av tillstånd för bevakningsföretag, ef-tersom myndigheten då ingriper i näringsid-karens rätt att bedriva bevakningsföretags-verksamhet.

Den allmänna övervakningen av bevak-ningsföretagsverksamheten ankommer på in-rikesministeriet medan den lokala polisensköter fältövervakningen av bevakningsföre-tagen och deras personal. För närvarande harmyndigheternas tillsyn i första hand koncen-trerats till de regelbundna inspektioner somgörs vartannat år. I övrigt har bevakningsfö-retag inspekterats i första hand med anled-ning av misstankar om eventuella oegentlig-heter eller försummelser. I själva verket spe-lar länsstyrelserna i egenskap av tillstånds-myndigheter en central roll vid tillsynen överbevakningsrörelsen på grund av deras möj-lighet att återkalla näringstillstånd. Länssty-relserna har dock inte haft resurser att utredaoch undersöka misstankar om oegentlighetereller försummelser, utan länsstyrelserna har istor utsträckning varit beroende av polisensåtgärder samt den information de fått frånpolisen. Branschens styrning och övervak-ning har också försvårats av att de personerinom länsstyrelserna som sköter tillstånds-ärenden alltid inte har hört till polisförvalt-ningens organisation på vilken den allmännastyrningen och tillsynen samt den fältöver-vakning som nämns ovan ankommer.

Även avsaknaden av ett riksomfattande till-synsregister har försvårat en effektiv över-vakning av bevakningsföretagsverksamheten.Länsstyrelserna har fört lokala register överde tillstånd för bevakningsföretag de beviljat

samt över personer som godkänts som ansva-riga föreståndare. Polisinrättningarna har återfört motsvarande register över de som god-känts som väktare. Då riksomfattande regis-ter har saknats har det i praktiken varit svårtatt i samband med brottsutredningar utredaom den som misstänks för brottet eventuelltär godkänd som väktare eller ansvarig före-ståndare för bevakningsföretag. I praktikenhar endast grova brott regelbundet kommittill tillståndsmyndigheternas kännedom, dettagäller i synnerhet om brottet har begåtts utan-för bosättnings- eller hemkommunen för densom misstänkts för brottet. Inrikesministeriethar för avsikt att under 2001 ta i bruk ettriksomfattande väktarregister som skall inne-hålla uppgifter om alla som godkänts somväktare.

Den ringa myndighetstillsynen samt denoenhetliga tillståndspraxisen såväl när till-stånd beviljas som när de återkallas har i nu-läget upplevts som det största problemetbland de näringsidkare som bedriver bevak-ningsföretagsverksamhet.

De företag som bedriver bevakningsföre-tagsverksamhet är klart uppdelade i två olikastorleksklasser. Branschens tre största företaghar uppskattningsvis 2 500 väktare anställda,trots att det allt som allt finns ungefär 320giltiga tillstånd för bevakningsföretag ochungefär 4 000 personer som godkänts somväktare. Antalet väktare hos de fem störstaföretagen överskrider 3 000 personer. Densistnämnda omständigheten är av väsentligbetydelse bl.a. med tanke på en fungerandelagstiftning om bevakningsrörelsen ochmyndighetstillsynen.

Typiskt för bevakningsföretagsverksamhe-ten är vidare att det är stor omsättning påpersonalen i branschen framför allt i södraFinland, där näringsidkarna t.o.m. har svå-righeter att få yrkesskicklig arbetskraft. Isynnerhet högkonjunkturen har gjort att be-vakningsföretagens anställda i allt högre gradsökt sig till andra branscher. En annan saksom har kunnat inverka på omsättningen äratt de anställda i branschen av tradition harvarit unga, då en del av personalen, t.ex. efteratt de har slutfört sin utbildning, har sökt sigtill andra branscher. Personalomsättningenhos bevakningsföretagen har lett till att fram-för allt i södra Finland har bevakningsföreta-

RP 69/2001 rd26

gen ett betydande antal tillfälliga väktare an-ställda.

Trots begränsningarna i lagstiftningen ombevakningsföretag utför bevakningsföretagenoch väktarna i deras tjänst för närvarandeäven uppgifter där det i själva verket i ställetför eller utöver bevakning av egendom ellerskyddande av människors integritet är frågaom upprätthållande av allmän ordning ochsäkerhet. Exempelvis de väktare som arbetari köpcentrum eller i metron kan anses höratill de sistnämnda. Man har hamnat i dennasituation eftersom polisen inte med nuvaran-de resurser klarar av att ersätta väktarna i deuppgifter som dessa nu utför. Bevakningsfö-retagsverksamheten har under de senasteåren utvidgats från traditionell bevakning avegendom till uppgifter av typ kundbetjäning.Sådana nya uppgifter är bl.a. olika slag av re-ceptionistservice samt vaktmästarservice i fö-retags eller sammanslutningars kundlokaler.De förändringar som den tekniska utveck-lingen medfört behandlas nedan.

Även när det gäller väktarnas befogenheterhar man hamnat i en situation som inte tillalla delar kan anses överensstämma med dennuvarande lagstiftningen. Väktarnas rätt attavlägsna personer och rätt att användamaktmedel i anslutning därtill gäller endastområden som skall betraktas som privata el-ler där rätten att vistas är begränsad genommyndigheternas föreskrifter. Trots detta harväktare i praktiken avlägsnat människor frånt.ex. enskilda affärer i köpcentrum och frångångar mellan affärerna, trots att det inte ärfråga om en privat plats eller att rätten attvistas där skulle ha begränsats genom myn-digheternas föreskrifter. Det har då framförtsatt den lagstiftningsmässiga grunden för av-lägsnandet i stället för lagen om bevaknings-företag i första hand skulle vara den möjlig-het som strafflagens bestämmelse om nöd-värn ger att använda maktmedel för att skyd-da hemfriden. Man kunde dock redan föreovan nämnda ändring av strafflagens be-stämmelser om hemfrid av grundad anled-ning ifrågasätta om affärslokaler för att intetala om gångar mellan dem fortfarande skyd-das av hemfrid.

Väktare har inte för närvarande rätt att för-rätta säkerhetsvisitation i samband med att degriper någon med stöd av den allmänna rät-

ten att gripa en person. Ibland har det gjortsförsök att härleda rätten till säkerhetsvisita-tion från någon slags rätt till föregripandenödvärn. En sådan lagtolkning kan dock intebetraktas som tillfredsställande. Avsaknadenav rätt till säkerhetsvisitation har upplevtssom ett synnerligen stort problem och i depraktiska arbetsuppgifterna har väktare isjälva verket förrättat säkerhetsvisitationerför att säkerställa sitt eget arbetarskydd ochutomståendes säkerhet. Till denna utvecklinghar medverkat bl.a. det faktum att de perso-ner som är föremål för en säkerhetsvisitationofta är synnerligen farliga eftersom det harblivit allt vanligare att de är beväpnade.

I samband med godkännandet som väktarehar av sökanden förutsatts att han genomgåttgrundutbildningen för väktare enligt det avinrikesministeriet meddelade beslutet omväktarutbildningen. Såsom nedan framgårhar däremot inga utbildningskrav uppställtsför tillfälliga väktare. Ovan nämnda beslutinnehåller bestämmelser om utbildningensinnehåll men där uppställs egentligen ingabegränsningar beträffande vem eller vilkasammanslutningar som får ge denna utbild-ning. I praktiken har mycket varierandesammanslutningar och privatpersoner gettden utbildning som utgör en förutsättning förgodkännande som väktare, och nivån på ut-bildningen har varit synnerligen brokig.Myndigheterna har inte heller haft resurseratt övervaka dem som gett utbildningen. Yr-kesläroanstalterna har dessutom i den ord-ning som anges i lagen om yrkesinriktadvuxenutbildning (631/1998) ordnat utbild-ning med sikte på yrkesexamen för väktare.Denna utbildning är betydligt mera omfat-tande än de minimikrav på utbildning somställs i samband med godkännande som väk-tare.

För närvarande är inget särskilt krav på ut-bildning förknippat med godkännande somtillfällig väktare. Man kan arbeta som tillfäl-lig väktare högst fyra månader under ett ka-lenderår, varvid den som godkänts som till-fällig väktare i praktiken har kunnat arbetamed väktaruppdrag utan utbildning t.o.m.åtta månader utan avbrott. Sistnämndaomständighet kan inte betraktas som godtag-bar varken med tanke på uppdragsgivarnasrättsskydd eller med tanke på rättsskyddet för

RP 69/2001 rd 27

dem som blir föremål för åtgärder från väk-tarnas sida. De tillfälliga väktarnas yrkes-skicklighet accentueras också, eftersom be-vakningsföretagen p.g.a. den stora omsätt-ningen på arbetskraft i branschen ofta har detmaximala antal tillfälliga väktare som lagentillåter i sin tjänst. För närvarande kan ett be-vakningsföretag ha en tillfällig väktare pervarje påbörjat antal av tre ordinarie väktare.Sistnämnda relationstal måste i sig anses varabra, men i praktiken har det visat sig varasvårt att övervaka att det iakttas.

Beträffande maktmedelsredskap har enväktare i sina arbetsuppgifter kunnat bäraskjutvapen, gasspray, batong samt handbojor.Inrikesministeriet har dessutom kunnat före-skriva att även andra föremål som tillverkatsi syfte att användas som maktmedel mot and-ra människor skall vara maktmedelsredskap.Några sådana föreskrifter har emellertid intemeddelats. Bärandet av redskap för bruk avmaktmedel i samband med utförandet av be-vakningsuppdrag har senast reglerats genomde bestämmelser som reviderades 1995.Samtidigt reviderades också specialbestäm-melserna om bärande och användning avskjutvapen. Som det är nu får väktare inte in-neha skjutvapen eller gasspray när de utförbevakningsuppdrag om de inte har fått till-räcklig utbildning för hantering och använd-ning av sådant skjutvapen eller gasspray. Ianvisningen anges i detalj det innehåll somförutsätts av utbildningen medan den ställerendast mycket allmänna krav på utbildnings-anordnarna. Det nuvarande innehållet i väk-tarnas vapenutbildning behandlas noggranna-re i avsnitt 2.1.

På väktares rätt att inneha skjutvapen ochgasspray inverkar också skjutvapenlagens(1/1998) bestämmelser. I skjutvapenlagenbestäms bl.a. om förutsättningarna för för-värvs- och innehavstillstånd för skjutvapensamt för erhållande av tillstånd för gasspray-er, tillståndens giltighetstid och tillståndsvill-kor (42—46 §, 52 och 53 §) samt om bärandeav skjutvapen i arbetsuppdrag (56 §). För-värvstillstånd kan meddelas för de i lagenangivna godtagbara användningssyftena, somär bl.a. arbete där ett vapen är nödvändigtoch skyddande av personlig integritet elleregendom. För skyddande av personlig integ-ritet eller egendom kan tillstånd meddelas

endast för förvärv av gassprayer. Förvärvs-tillstånd för fickvapen och av särskilda skäläven förvärvstillstånd för automatvapen ochdylika vapen kan förutom för samlarändamåleller liknande meddelas endast för arbete. Dåförvärvstillstånd söks för arbete skall sökan-den lämna en utredning om att han genom sinutbildning eller annars är tillräckligt förtro-gen med hur skjutvapnet skall hanteras på ettsäkert sätt och att han har godtagbara skäl föratt bära skjutvapen i sitt arbete. För gas-sprayer och för arbete meddelas innehavstill-stånd för högst fem år i sänder. I ett inne-havstillstånd som meddelats för arbete skalltas in ett villkor enligt vilket tillståndet är ikraft endast så länge som tillståndshavareninnehar arbetsuppgiften i fråga. Ett tillståndatt inneha skjutvapen för arbete ger rätt att iarbetsuppdraget i fråga bära endast det vapenför vilket det tillstånd som berättigar till in-nehavet har meddelats, eller ett vapen medmotsvarande egenskaper.

På väktares rätt att inneha vissa andramaktmedelsredskap inverkar också bestäm-melserna i lagen om eggvapen (108/1977).Avsikten är att de bestämmelser som nu in-går i lagen om eggvapen skall tas in i denordningslag som är under beredning vid inri-kesministeriet. Farliga eggvapen, som är bl.a.fjäderbatong och elbatong, får inte innehaspå allmänna platser eller vid allmänna sam-mankomster eller vid andra offentliga till-ställningar, om det inte föreligger ett godtag-bart skäl för innehavet. Andra eggvapen somomfattas av lagstiftningen om eggvapen fårinte innehas på allmänna platser eller vidallmänna sammankomster eller vid andra of-fentliga tillställningar, om innehavet inte ärnödvändigt för vederbörandes arbete eller ominte något annat godtagbart skäl för inneha-vet föreligger. Väktares arbetsuppgifter kan isig betraktas som ett godtagbart skäl för in-nehav av maktmedelsredskap som behövs iarbetet.

För närvarande bär väktarna ofta med sighandbojor samt batong i sina arbetsuppgifter.En del av väktarna bär också med sig gas-spray. Att skjutvapen bärs i arbetsuppgifternaär däremot sällsynt. Exempelvis landetsstörsta bevakningsföretag har ungefär 2 100väktare i sin tjänst, men av dem har endast 40tillstånd som ger dem rätt att bära skjutvapen

RP 69/2001 rd28

i sina arbetsuppgifter. Av dessa väktare bärfärre än tio skjutvapen aktivt i arbetsuppgif-terna. Å andra sidan finns det vissa mindrebevakningsföretag av vilkas väktare en majo-ritet aktivt bär skjutvapen med sig i sina ar-betsuppgifter.

Som helhet betraktat har den rättsliga re-gleringen i anslutning till väktares maktme-delsredskap samt de olika utbildningskravengällande maktmedelsredskap upplevts somlyckad. Bevakningsföretagen har också själ-va övervakat väktarnas medhav av maktme-delsredskap. Inga sådana fall har kommit tillpolisens kännedom där en väktare skulle hamissbrukat maktmedelsredskap som haneventuellt haft med sig.

Bestämmelserna om privatdetektivverk-samheten är föråldrade. Eftersom något sär-skilt utbildningskrav inte har utgjort förut-sättning för beviljande av näringstillstånd ianslutning till utövande av privatdetektivsyr-ket, har de sökande nästan undantagslöst be-viljats näringstillståndet i fråga. Situationenhar varit liknande även i fråga om de somgodkänts som privatdetektiver. Trots att pri-vatdetektiver inte har större befogenheter ände rättigheter som tillkommer var och en, trormedborgarna ofta felaktigt att privatdetekti-ver skulle ha större befogenheter än de rät-tigheter som tillkommer var och en att utredamänniskors bakgrund och få tillgång till vissahandlingar.

Enligt 1 § 2 mom. förordningen om privat-detektivyrket avses med privatdetektivyrkeen sådan fortgående verksamhet, som åsyftarförvärv eller utkomst och i vilken yrkesidka-ren på uppdrag av sina klienter, utan polis-mans rättigheter utför undersökning och ut-redning av brott. I fråga om enskilda uppdraghar det varit svårt att avgöra om verksamhe-ten har varit sådan undersökning och utred-ning av brott som förutsätter näringstillståndeller om det har varit fråga om någon annanverksamhet som inte förutsätter näringstill-stånd. Denna omständighet har också accen-tuerats därför att majoriteten av privatdetek-tivernas uppdrag numera består av andrauppgifter än sådana som ansluter sig till un-dersökning och utredning av brott. I verklig-heten består största delen av privatdetekti-vernas uppdrag numera av olika slags upp-drag som gäller observation och inhämtande

av upplysningar och som inte förutsätter nå-got särskilt näringstillstånd. Som exempel påsådana uppdrag kan nämnas observation avenskilda personers vistelse på allmänna plat-ser. Ett annat exempel som kan nämnas ärinhämtande av olika uppgifter och utredning-ar för rättegångar som redan är anhängiga el-ler som eventuellt kommer att inledas. Tidi-gare bestod en betydande del av privatdetek-tivernas uppdrag i att skaffa fram bevis förskilsmässa baserad på skuld, tills dennaskilsmässogrund vid ingången av 1988 slo-pades i äktenskapslagen (234/1929).

För närvarande finns det över 430 giltigatillstånd som ger rätt att utöva privatdetektiv-yrket. Enligt tillståndsmyndigheternas upp-skattning är en betydande del av dem sominnehar tillstånd att utöva privatdetektivyrketsådana som inte bedriver någon verksamhetalls eller vars verksamhet är av ringa omfatt-ning. I många fall har den som innehar till-stånd för bevakningsföretag också ett giltigtprivatdetektivtillstånd, trots att näringsidka-ren i själva verket bara bedriver bevaknings-företagsverksamhet. Såsom det anfördesovan beror det stora antalet giltiga privatde-tektivtillstånd delvis på att tillståndshavarnainte har meddelat tillståndsmyndigheten närverksamheten har upphört. Man har beräknatatt det i verkligheten finns ungefär 20—30personer i vårt land som aktivt sysslar medprivatdetektivuppdrag. Till Suomen Yksi-tyisetsivä- ja Lakitoimistoliitto ry hörde 20företag i slutet av 2000.

Myndigheternas tillsyn över privatdetek-tivverksamheten har i praktiken varit ringa,då polisen i första hand har koncentrerat sinaresurser till tillsynen över bevakningsföreta-gen. Å andra sidan har den föråldrade lag-stiftningen inte ens möjliggjort någon effek-tiv myndighetstillsyn. Avsaknaden av ettriksomfattande register över näringsidkarnahar också bidragit till att förhindra en effek-tiv tillsyn över privatdetektivverksamheten.Sammantaget kan man konstatera att den nu-varande förordningen angående privatdetek-tivyrket är ett typiskt exempel på rättslig re-glering av ringa betydelse.

Säkerhetstekniken har under de senasteåren ersatt och kompletterat de traditionellabevakningsformerna där väktaren har avpat-rullerat olika kundobjekt och utfört kontroller

RP 69/2001 rd 29

enligt en varierande tidtabell. Även teknikenssjälvständiga betydelse har ökat kraftigt bl.a.därför att de tekniska lösningarna ofta gör detmöjligt att utföra vissa observations- ochövervakningsuppdrag på ett förmånligare sättän de traditionella bevakningsformerna. Detsistnämnda förklarar delvis även det faktumatt enligt Statistikcentralens branschvisauppgifter har säkerhetstjänsternas samman-lagda omsättning ökat betydligt, trots att an-talet företag inte just har ökat under sammatid. Numera skaffar även hushållen allt oftareelektroniska övervaknings- och larmsystem.

Med konstruktionsmässigt skydd avsest.ex. att dörrar, fönster och andra öppningarutrustas eller deras konstruktion förstärks isyfte att förhindra olovligt intrång. Ävenmarknaden för inbyggt skydd samt konstruk-tionsmässiga säkerhetsprodukter har växt desenaste åren. Numera försöker man beaktasynpunkter som har att göra med inbyggtskydd redan när byggnader planeras.

För närvarande har det inte krävts att desom planerar och installerar säkerhetsteknikoch konstruktionsmässigt skydd skall varasärskilt godkända av någon myndighet. Deallmänna bestämmelserna om konsument-skydd samt straffrättsligt ansvar har ansettsvara tillräckliga. Inom dessa sektorer har detinte heller förekommit just något behov avatt ta till de rättsliga åtgärder som bestäm-melserna i fråga möjliggör. Inte heller tillmyndigheternas kännedom har det kommitnågra betydande fall av missbruk i anslutningtill konsumentskyddet eller någons pålitlighetoch ärlighet.

3. Proposit ionen mål och de vikt i-gaste förslagen

3.1. Mål och medel

Propositionens syfte är att förbättra rätts-skyddet för de människor som blir föremålför säkerhetsåtgärder och konsumentskyddetför kunder som köper säkerhetstjänster. Strä-van är att förbättra rättsskyddet för de männi-skor som blir föremål för åtgärder genom attutöka och utveckla väktarnas utbildning samtuppställa utbildningskrav även för s.k. tillfäl-liga väktare. Strävan är att utveckla konsu-

mentskyddet för kunder som köper säker-hetstjänster genom att förutsätta att vissa per-soner som utför uppdrag i anslutning till sä-kerhetstekniskt eller inbyggt skydd skall varagodkända av den lokala polisen. Dessutomåläggs de näringsidkare som bedriver dennaverksamhet vissa skyldigheter med avseendepå uppdragsgivare och myndigheter genomvilka man försöker förbättra konsumentskyd-det samt underlätta myndighetstillsynen. Desistnämnda omständigheterna accentueras isynnerhet när det gäller små företag och pri-vatpersoner, eftersom dessa i regel inte köpersig säkerhetstjänster yrkesmässigt.

Styrningen och övervakningen av säker-hetsbranschen effektiviseras genom att detinrättas en särskild tillsynsenhet för säker-hetsbranschen som skall ansvara för denriksomfattande styrningen av tillsynen översäkerhetsbranschen.

Strävan är att förenhetliga förfarandet vidbeviljande och återkallande av de myndig-hetstillstånd som ansluter sig till säkerhets-branschen genom att koncentrera meddelan-det av auktorisation av bevakningsföretag tilltillsynsenheten för säkerhetsbranschen. Den-na enhet skall också godkänna ansvariga fö-reståndare för bevakningsföretag.

Propositionens syfte är också att klarläggaarbetsfördelningen mellan det allmänna ochden privata säkerhetsbranschen så att de somhar väktares befogenheter och som är i tjänsthos bevakningsföretagen med stöd av dessabefogenheter skall få ansvara endast för upp-rätthållandet av privat säkerhet.

Strävan är också att genom propositionenutöka samarbetet mellan säkerhetsmyndighe-terna och den privata säkerhetsbranschen ge-nom att det inrättas en särskild delegation försäkerhetsbranschen. Genom delegationenskall den privata säkerhetsbranschen upp-muntras och stödjas till frivillig självregler-ing och egenkontroll i stället för sträng myn-dighetsreglering och myndighetskontroll.

En avsikt med propositionen är dessutomatt modernisera de nuvarande bestämmelser-na om bevakningsföretag så att de börjaröverensstämma med kraven i de bestämmel-ser om de grundläggande rättigheterna somträdde i kraft 1995. För närvarande ingår be-stämmelserna om bevakningsföretag i hu-vudsak i förordning.

RP 69/2001 rd30

I fråga om privatdetektivverksamheten ärsträvan att genom propositionen precisera de-finitionen av verksamhet som förutsätter när-ingstillstånd. Dessutom syftar propositionentill att möjliggöra en effektiv myndighetstill-syn över den näringsverksamhet som är be-roende av tillstånd. Ett syfte med den rättsli-ga regleringen är också att regleringen skallmotsvara de verksamhetssätt som för numeratillämpas inom privatdetektivverksamheten.

Strävan är att utveckla den rättsliga regler-ingen av den privata säkerhetsbranschen somen helhet så att bestämmelserna möjliggör eneffektiv myndighetstillsyn och vid behov gördet möjligt att ingripa i eventuella oegentlig-heter eller försummelser. Å andra sidan äravsikten inte att utöka den rättsliga reglering-en i onödan.

3.2. De viktigaste förslagen

Alla bestämmelser om privata säkerhets-tjänster föreslås ingå i en lag. Med privatasäkerhetstjänster avses bevakningsrörelseoch säkerhetsskyddande verksamhet. Medsäkerhetsskyddande verksamhet avses fortfa-rande planering, installering, reparation ellerändring av inbyggt skydd eller elektroniskaövervakningssystem eller planering av andrasäkerhetsarrangemang som bedrivs i för-värvssyfte och baserar sig på ett uppdragsav-tal. Lagen skall ersätta den nuvarande lagenom bevakningsföretag och den nuvarandeförordningen angående privatdetektivyrket.

Enligt propositionen skall privatdetektiv-verksamheten klart börja höra till bevak-ningsrörelsen. På bevakningsföretag somsysslar med att avslöja brott skall då tilläm-pas bl.a. bestämmelserna om bevakningsföre-tagens skyldigheter samt god bevakningssed.På det viset utsträcks även myndigheternastillsyn över bevakningsföretagen effektivareän förut till den verksamhet som syftar till attavslöja brott. Ovan nämnda omständighetermöjliggör en effektiv tillsyn från myndighe-ternas sida över denna verksamhet.

Samtidigt skall strävan vara att preciseradefinitionen av verksamhet som förutsätternäringstillstånd jämfört med nuläget. Dettagäller s.k. bevisprovokation genom köp ochandra uppdrag i syfte att avslöja brott. Vid

avslöjandet av brott som riktar sig mot ettbevakningsobjekt eller en uppdragsgivare ärdet fråga om att andra än myndigheternauppdagar brott och vidtar sådana preliminäraåtgärder för utredningen av brott med vilkashjälp tillräckliga uppgifter kan inhämtas fören anmälan om brott till myndigheterna. Tillverksamhet som ansluter sig till avslöjandeav brott skall också anses höra tilläggsutred-ningsåtgärder som eventuellt vidtas med an-ledning av brott. Med bevisprovokation ge-nom köp avses verksamhet där någon genomatt uppträda som kund t.ex. försöker avslöjaoegentligheter hos kassapersonalen i en affär.Redan i samband med att den nuvarande la-gen om bevakningsföretag trädde i kraft 1983började bevakningsföretagsverksamhetenockså omfatta s.k. butiksobservation.

Genom den övergångsbestämmelse som fö-reslås ingå i lagen om privata säkerhetstjäns-ter fås antalet gällande privatdetektivtillståndatt börja motsvara verkligheten. Denna be-stämmelse är viktig framför allt med tanke påmyndigheternas tillsyn samt registreringen avauktorisationer och godkännanden. På grundav de föreslagna ändringarna föreslås att denföråldrade förordningen angående privatde-tektivyrket som är av ringa betydelse förmyndigheternas tillsyn upphävs.

Vissa säkerhetsskyddsuppdrag skall få ut-föras endast av de som har godkänts för des-sa uppgifter. Godkännande förutsätts i upp-drag som ger tillgång till sådan såsom konfi-dentiell information definierad informationom uppdragsgivarens säkerhetsarrangemangsom möjliggör intrång i ett för utomståendestängt utrymme som innehas av uppdragsgi-varen. Godkännande som utförare av säker-hetsskyddsuppdrag meddelas av den lokalapolisen. Godkännandeförfarandet garanterarpålitligheten men inte yrkeskompetensen.

Även om det inte föreslås att själva dennäringsverksamhet som ansluter sig till sä-kerhetsskyddsuppdrag skall vara beroende avauktorisation eller anmälan, har det ändå an-setts nödvändigt att ålägga näringsidkarna ifråga vissa skyldigheter med avseende påuppdragsgivarna och myndigheterna. Utöverde förutsättningar i anslutning till utförandetav säkerhetsskyddsuppdrag som kommitfram ovan skall näringsidkarna beröras bl.a.av bestämmelser om sekretessplikt samt

RP 69/2001 rd 31

myndighetstillsyn. Dessutom skall utförareav säkerhetsskyddsuppdrag till uppdragsgi-varen eller dennes företrädare överlämna ettsärskilt tjänstgöringsintyg i samband med ut-förandet av säkerhetsskyddsuppdrag somförutsätter godkännande. Genom sistnämndaomständigheter försöker man i synnerhetförbättra konsumentskyddet för uppdragsgi-varna samt underlätta myndighetstillsynen.

Genom propositionen försöker man skapaen ram för definition och utveckling av godbevakningssed. I den föreslagna lagen omprivata säkerhetstjänster skall bl.a. ingå be-stämmelser om de allmänna principer somskall iakttas i bevakningsuppdrag. En uppgiftför den delegation för säkerhetsbranschenmed företrädare för olika intressegruppersom föreslås bli inrättad skall vara att fast-ställa allmänna riktlinjer för säkerhetsbran-schen.

Inrättandet av tillsynsenheten för säker-hetsbranschen i samband med inrikesministe-riet effektiviserar och förenhetligar styrning-en och övervakningen av den privata säker-hetsbranschen. Till denna enhet koncentrerasmeddelandet av auktorisation av bevaknings-företag och godkännandet av ansvariga före-ståndare för bevakningsföretag samt den all-männa tillsynen över privata säkerhetstjäns-ter. I och med att tjänstemännen vid tillsyns-enheten för säkerhetsbranschen får som hu-vudsyssla att koncentrera sig på styrningenoch övervakningen av den privata säkerhets-branschen kommer auktorisations- och god-kännandepraxisen att förenhetligas och myn-dighetstillsynen över branschen att effektivi-seras.

Tillsynen över den privata säkerhetsbran-schen effektiviseras också genom att det in-rättas ett riksomfattande polisregister överbevakningsföretag och deras ansvarspersonersamt ansvariga föreståndare och över väkta-re. I registret i fråga skall också ingå infor-mation om personer som godkänts som utfö-rare av säkerhetsskyddsuppdrag och ord-ningsvakter. Därför föreslås också att lagenom polisens personregister (509/1995) änd-ras.

Den ställning som bevakningsföretagetsansvariga föreståndare har som den som an-svarar för att bestämmelser och föreskrifteriakttas i bevakningsföretagets verksamhet be-

tonas ytterligare. Den ansvariga förestånda-ren bestämmer bl.a. när skjutvapen, gassprayeller hund får medföras och när annan dräktän väktares dräkt får användas. Eftersom denansvariga föreståndarens ställning framhävsrevideras de minimikrav som bevakningsfö-retagets ansvariga föreståndares utbildningskall uppfylla. I stället för det yrkeskun-skapsprov för bevakningsbranschen som nukrävs och som ordnas av bevakningsföre-tagsnämnden, som finns i samband med inri-kesministeriet, skall den ansvariga förestån-daren ha fullgjort studier i de av inrikesmini-steriet bestämda ämnesområdena som ingår ispecialyrkesexamen för säkerhetsvakter, vil-ken tekniskt administreras av undervis-ningsmyndigheterna, eller i någon examenmed motsvarande innehåll. Dessa ämnesom-rådens omfattning och innehåll bestäms vidbehov närmare genom förordning av inri-kesministeriet. På längre sikt är målet att enmajoritet av de ansvariga föreståndarna skallha avlagt specialyrkesexamen för säkerhets-vakter i dess helhet.

Även en tillfällig väktare hos ett bevak-ningsföretag skall ha en utbildning som upp-fyller vissa minimikrav och där inrikesmini-steriet bestämmer längden samt ämnesområ-dena. En väktare som utför uppdrag avgrundläggande natur skall ha fullgjort studieri vissa av inrikesministeriet bestämda äm-nesområden som ingår i yrkesexamen förväktare, som tekniskt administreras av un-dervisningsmyndigheterna, eller i någon yr-kesexamen med motsvarande innehåll. Dessaundervisningsområdens omfattning och in-nehåll bestäms närmare genom förordning avinrikesministeriet. Utbildningen skall beståav en helhet som är klart mera omfattande änden nuvarande grundkursen för väktare. Pålängre sikt är målet att en majoritet av väk-tarna skall ha avlagt yrkesexamen för väktarei dess helhet. Av väktare som medför farligamaktmedelsredskap i arbetet skall krävasminst en specialutbildning som regleras nog-grannare än för närvarande. Kravet på speci-alutbildning skall också gälla hundförare.

För närvarande har bevakningsföretagsväktare något mera omfattande befogenheterän de rättigheter som tillkommer var och en,men de skall med vissa undantag sänkas tillsamma nivå som de rättigheter som tillkom-

RP 69/2001 rd32

mer var och en. Samtidigt betonas att densom arbetar som väktare åt ett bevakningsfö-retag på samma sätt som för närvarande har iuppgift att upprätthålla privat säkerhet. Omdet på vissa allmänna platser i större ut-sträckning än nu blir nödvändigt att andra änmyndigheterna upprätthåller ordning och sä-kerhet, bör man i så fall överväga att utvidgaanvändningsområdet för ordningsvakter.Med stöd av nuvarande lagstiftning kan ord-ningsvakter utses för att övervaka ordningoch säkerhet med stöd av lagen om samman-komster, lagen om friluftsliv, sjömanslagensamt förordningen om inkvarterings- ochförplägnadsrörelser. Ordningsvakter upprätt-håller ordning och säkerhet bl.a. på restau-ranger, fartyg samt campingområden.

I och med den reform av strafflagens be-stämmelser om straff för kränkning av integ-ritet och frid samt ärekränkning som trädde ikraft den 1 oktober 2000 (531/2000) uppde-lades det tidigare begreppet plats som skyd-das av hemfrid och således kunde försvarasgenom användning av nödvärn i plats somskyddas av hemfrid och plats som skyddas avoffentlig frid. Hemfridsskyddet enligt de nyabestämmelserna omfattar bostäder, fritidsbo-städer och övriga utrymmen som är avseddaför boende, såsom hotellrum, tält, husvagnaroch fartyg som kan bebos, trappgångar i bo-stadshus samt gårdar som utgör de boendesprivata område och de byggnader som är fastförbundna med sådana gårdar. Platser somskyddas av offentlig frid är ämbetsverk, af-färslokaler, kontor, produktionsanläggningar,möteslokaler samt andra motsvarande lokaleroch byggnader och sådana byggnaders om-gärdade gårdsområden samt kasernområdenoch andra områden som är i försvarsmaktensanvändning. För att olovligt intrång pågårdsområden skall vara straffbart förutsättsatt området är omgärdat.

I och med den ovannämnda lagändringeninskränktes också området för den rätt somvar och en har att tillgripa nödvärn för attskydda sin hemfrid, eftersom endast platsersom skyddas av hemfrid nämns i strafflagensnuvarande bestämmelse om nödvärn. Be-stämmelsen om nödvärn i 3 kap. strafflagenändrades inte i detta sammanhang, eftersombestämmelserna om nödvärn bereds särskiltinom ramen för strafflagsprojektet. Därför

föreslås att väktarnas rätt att från ett bevak-ningsområde som skyddas av offentlig fridavlägsna personer som olovligen har trängtsig in på området skall begränsas. Bestäm-melsen kan upphävas i framtiden, om det se-nare fogas en motsvarande bestämmelse gäl-lande var och en till strafflagens bestämmel-ser om nödvärn.

Det är ändamålsenligt att en väktare medutbildning för uppgiften har möjlighet attt.ex. avlägsna den som gjort olovligt intrång ien produktionsinrättning eller dess omgärda-de gårdsområde utan att först behöva väntapå att villkoren för den allmänna rätten attgripa en person skall uppfyllas och utan attbehöva invänta myndigheternas ankomst tillplatsen, då myndigheterna utreder om densom har gjort intrång eventuellt har gjort sigskyldig till ett straffbart brott mot offentligfrid. Att en utbildad väktare har möjlighet attavlägsna den som gjort intrång är alltså ettmotiverat alternativ även med tanke på rätts-skyddet. I praktiken är denna utvidgningnödvändig för att säkerställa att väktarna påsamma sätt som för närvarande skall kunnahindra och i förväg begränsa skador på pro-duktionsinrättningar, affärslokaler samt andramotsvarande platser. Likaså skall väktarenkunna agera som företrädare för t.ex. affärs-lokalens ägare eller innehavare och på den-nes begäran hindra den som tidigare har gjortsig skyldig till upprepade snatterier att få till-träde till affärslokalen. Efter att innebördenav hemfridsbegreppet har ändrats, har ägareneller innehavaren själv inte längre denna rätt.

Dessutom föreslås att väktare skall anför-tros en ny befogenhet som inte hör till de rät-tigheter som tillkommer medborgarna i all-mänhet, nämligen rätt att utföra s.k. säker-hetsvisitation av arbetarskyddsskäl. I säker-hetsvisitationen säkerställs att den som sä-kerhetsvisiteras inte har på sig eller med sigföremål eller ämnen med vilka han kan utsät-ta sig själv eller andra för fara. På grund avsina arbetsuppgifter hamnar väktare oftare änandra i situationer där de måste gripa en per-son, och till följd av att det blivit allt vanliga-re att de som skall gripas är beväpnade ärdessa situationer ofta synnerligen farliga. Detär inte heller skäligt att säkerhetsvisitationen,som i praktiken är nödvändig av arbetar-skyddsskäl, skulle behöva ges någon slags

RP 69/2001 rd 33

juridiskt oklar benämning som föregripandenödvärn.

En uttrycklig bestämmelse som ger rätt attförrätta säkerhetsvisitation intogs även ipolislagen först 1987. Även i lagen om ord-ningsvakter intogs en bestämmelse som gerordningsvakter rätt att förrätta säkerhetsvisi-tation.

Det skall också sägas klarare än nu att detär bevakningsföretagets ansvariga förestån-dare som bestämmer om medförandet av far-liga maktmedelsredskap, och bärandet avdessa redskap skall förutsätta en särskild mi-nimiutbildning. De maktmedelsredskap somdet är tillåtet att bära i väktaruppdrag skall nudefinieras uttömmande i lag.

I syfte att utveckla samarbetet inom denprivata säkerhetsbranschen samt mellan detallmänna och de privata säkerhetstjänsternainrättas en delegation för säkerhetsbranschenmed företrädare för olika intressegrupper. Idelegationen skall finns representanter fördem som producerar privata säkerhetstjäns-ter, dem som anlitar tjänster och säkerhets-myndigheterna. Delegationen skall bl.a.komma med initiativ för att få till stånd stan-darder för anordningar och kvalitetssystemsamt certifiering i anslutning därtill. På dettasätt uppmuntras och stöds den privata säker-hetsbranschen till frivillig självreglering ochegenkontroll i stället för sträng myndighets-reglering och myndighetskontroll. Exempel-vis i Frankrike har den privata säkerhetsbran-schen utvecklat en systemcertifiering för pri-vata säkerhetstjänster tillsammans med denationella standardiseringsorganen och dennationella arbetsgivarorganisationen (stan-darden NF X 50-777 och certifikatet NF Pre-vention and Security Service).

4. Proposit ionens verkningar

4.1. Allmänt

Beredningen av propositionen har ingåttsom ett pilotprojekt i det utvecklingsprojektgällande bedömningen av författningsförsla-gens verkningar som genomförts under fi-nansministeriets ledning. Det har också utar-betats ett särskilt dokument gällande bedöm-ningen av propositionens verkningar. I denpreliminära beredningen har också tre alter-

nativ jämförts: ett nollalternativ, ett maximi-alternativ och det valda kompromissalterna-tivet. Det nollalternativ som ingick i jämfö-relsen var den nuvarande lagen och förord-ningen om bevakningsföretag samt förord-ningen angående privatdetektivyrket. Detmaximialternativ som ingick i jämförelsenvar det förslag till lag om privata säkerhets-tjänster som lagts fram av kommissionen försäkerhetsbranschen (Turva-alan kehittämi-nen, IM:s publikation 4/1998).

Omständigheter som i synnerhet jämfördesvar regleringens eller i första hand tillstånds-pliktens omfattning, utbildningskraven ochorganiseringen av utbildningen, reglerings-och tillsynsorganisationen samt arbetsfördel-ningen mellan det allmänna och den privatasäkerhetsbranschen, dvs. de olika parternasuppgifter och befogenheter.

4.2. Ekonomiska verkningar

Propositionens statsfinansiella verkningarhänför sig i första hand till dess verkningar ifråga om organisation och personal. De frå-gor om finansieringen av utbildningen sombehandlas nedan i avsnitt 4.6. i samband medverkningarna för företagen kan också inverkapå statsfinanserna. Även staten kan skaffa desäkerhetstjänster som behövs för att skyddadess egendom och anställda antingen somegen bevakning eller genom att köpa demfrån den privata säkerhetsbranschen. Författ-ningsändringar som eventuellt inverkar påpriset för privata säkerhetstjänster kan såle-des också ha statsfinansiella verkningar.

Reformen har inga direkta kommunaleko-nomiska verkningar. Kommunens betydelsesom den som skyddar kommuninvånarna ochvid sidan av de egentliga säkerhetsmyndighe-terna deltar i upprätthållandet av allmän ord-ning och säkerhet samt det brottsförebyggan-de arbetet ser dock ut att öka. Även traditio-nellt har de kommunala ordningsstadgornagett uttryck för denna roll för kommunen.Även kommunen kan skaffa de säkerhets-tjänster som behövs för att skydda dessegendom och personal antingen i form avegen bevakning eller genom att köpa demfrån den privata säkerhetsbranschen. Författ-ningsändringar som eventuellt inverkar påpriset för privata säkerhetstjänster kan såle-

RP 69/2001 rd34

des också ha kommunalekonomiska verk-ningar.

Reformen har inga direkta verkningar förhushållen. Hushållen kan skydda sig självaantingen genom egen bevakning eller genomatt köpa de säkerhetstjänster de behöver frånden privata säkerhetsbranschen. Möjlighetenatt de merkostnader som författningsändring-arna eventuellt förorsakar den privata säker-hetsbranschen vältras över på hushållen be-handlas i samband med verkningarna för fö-retagen. Arbetsfördelningen mellan det all-männa och den privata säkerhetsbranscheninverkar på fördelningen av kostnaderna fördet brottsförebyggande arbetet, dvs. vem somsist och slutligen betalar kostnaderna för detbrottsförebyggande arbetet. De tjänster i an-slutning till upprätthållande av allmän ord-ning och säkerhet som produceras av detallmänna bekostas i princip av skattebetalar-na samt de tjänster som produceras av denprivata säkerhetsbranschen av branschenskunder och deras slutliga kunder.

De årliga kostnaderna för verksamheten vidtillsynsenheten för säkerhetsbranschen haruppskattats till ungefär 2,1 milj. mk. Dessut-om vore kostnaderna för inrättandet av enhe-ten ungefär 0,5 milj. mk. Kostnaderna skall ihuvudsak täckas ur statsbudgeten.

Reformens verkningar för näringslivet, dvs.företagen i den privata säkerhetsbranschenoch deras kundföretag behandlas i sambandmed verkningarna för företagen.

4.3. Verkningar i fråga om organisationoch personal

Reformens verkningar i fråga om organisa-tion och personal beror i första hand på denvalda reglerings- och tillsynsorganisationen.I detta avseende är den organisatoriskt mestbetydande förändringen att de tillstånds-,styrnings- och tillsynsuppgifter som nu an-kommer på länsstyrelserna överförs till dentillsynsenhet för säkerhetsbranschen som in-rättas i samband med inrikesministeriet.Dessutom inrättas en delegation för säker-hetsbranschen. Bevakningsföretagsnämndenindras.

Regleringens omfattning är en viktig faktorsom inverkar på arbetsmängden vid den nyatillsynsenheten för säkerhetsbranschen och

den lokala polisens enheter. Man kan göra engrov uppskattning av arbetsmängden genomatt uppskatta antalet företag som behöverauktorisation och antalet arbetstagare hosdem som behöver godkännande samt de ad-ministrativa ärenden som skall skötas i frågaom respektive företag. Dessa administrativaärenden är olika auktorisationer och godkän-nanden samt de kort som ansluter sig till vis-sa godkännanden, återkallanden av auktorisa-tioner och godkännanden, varningar, besvär ianslutning till auktorisationer och godkän-nanden och återkallanden av dem samt var-ningar, upprätthållande av register, behand-ling av ändrings- och årsanmälningar, regel-bundna inspektioner av företagen samt utlå-tanden om de personers lämplighet som sö-ker sig till branschen.

Det nya område som skall regleras utgöralltså en del av den säkerhetsskyddandeverksamheten. Största delen av regleringenav privatdetektivverksamheten slopas.

Den arbetsmängd som överförs från läns-styrelserna till tillsynsenheten för säkerhets-branschen kan antas motsvara ett-två årsver-ken. Det är i första hand fråga om tillstånds-myndighetsuppgifter. De helt nya uppgifter-na för tillsynsenheten för säkerhetsbranschenkan beräknas medföra en arbetsmängd somlikaså motsvarar två årsverken. Det är frågaom uppgifter som hänför sig till övervakningoch styrning av den privata säkerhetsbran-schen samt organisering av utbildningen. Detfinns behov av att effektivisera myndighets-tillsynen oberoende av den föreslagna lag-stiftningsreformen. Tillsynsenhetens för sä-kerhetsbranschen arbetsmängd i anslutningtill utbildningsfrågor kan antas motsvara un-gefär ett årsverke, som behövs i första handför att fastställa minimikrav i fråga om ut-bildningen för ansvariga föreståndare ochväktare samt att övervaka utbildningen. Påtillsynsenheten för säkerhetsbranschen skallockså på samma sätt som för närvarande an-komma att administrera utbildningen i an-slutning till farliga maktmedelsredskap ochatt fastställa ämnesområdena. För de egentli-ga tekniska uppgifterna i anslutning till an-ordnandet av grundutbildning svarar under-visningsministeriet och Utbildningsstyrelsen.Allt som allt skulle de uppgifter som plane-rats för tillsynsenheten för säkerhetsbran-

RP 69/2001 rd 35

schen förutsätta sex-sju tjänstemäns arbetsin-sats.

Hur stor arbetsmängd delegationen för sä-kerhetsbranschen får beror i praktiken på huraktiv roll delegationen börjar spela. Arbets-mängden för bevakningsföretagsnämnden,som föreslås avskaffas, har motsvarat någramånadsverken. Eftersom delegationen försäkerhetsbranschen får ett vidare verksam-hetsfält och sannolikt ett större antal med-lemmar än nämnden, kommer delegationensarbetsmängd också att vara större. I praktikenkunde tjänstemännen vid tillsynsenheten försäkerhetsbranschen eller en del av dem utgö-ra delegationens sekretariat.

I första hand godkännandet som utförare avsäkerhetsskyddsuppdrag beräknas öka denlokala polisens arbetsmängd med ungefärfyra årsverken. Antalet personer som kom-mer att ansöka om godkännande som utförareav säkerhetsskyddsuppdrag när den föreslag-na reformen träder i kraft kan uppskattas tillöver 1 000. Efter lagens ikraftträdande kanantalet personer som kommer att ansöka omgodkännande uppskattas till 200—400 årli-gen.

Reformens verkningar i fråga om organisa-tion och personal beror också delvis på denvalda utbildningsorganisationen. Det föreslåsatt den tekniska administreringen av utbild-ningen i första hand skall vila på undervis-ningsförvaltningens ansvar. Undervisnings-förvaltningens arbetsmängd antas inte ökamycket jämfört med nuläget, eftersom un-dervisningsministeriet och Utbildningsstyrel-sen redan nu har ordnat utbildning med siktepå specialyrkesexamen för säkerhetsvakteroch yrkesexamen för väktare i enlighet medlagen om yrkesinriktad vuxenutbildning.Som expertorgan i anslutning till den privatasäkerhetsbranschen finns redan nu en utbild-ningskommission för säkerhetsbranschen.Anordnandet och övervakningen av ovannämnda yrkesexamina och de fristående yr-kesprov som ansluter sig till dem administre-ras redan nu av en examenskommission försäkerhetsbranschen.

4.4. Miljökonsekvenser

Reformen har inga direkta miljökonse-kvenser. Dock syns miljöfrågornas ökade be-

tydelse även på marknaden för den privatasäkerhetsbranschen. I vissa länder erbjuderbevakningsföretagen miljövakter som är spe-cialiserade som miljöväktare t.ex. för attövervaka produktionsprocesser.

4.5. Verkningar för medborgarna

Att utvidga regleringen till att omfatta ävensäkerhetsskyddande verksamhet förbättrarkonsumentskyddet för kunderna. Med kon-sumenter avses här både privatpersoner ochföretagskunder. Vissa säkerhetsskyddsupp-drag föreslås bli sådana att de förutsättergodkännande. Inrikesministeriet, polisenslänsledningar och polisinrättningarna över-vakar att de som utför sådana uppdrag hardetta godkännande. Den tystnadsplikt gällan-de kundens säkerhetsarrangemang och mot-svarande som nu tillämpas inom bevaknings-företagsverksamheten föreslås bli utvidgadtill att även omfatta säkerhetsskyddandeverksamhet. Den delegation för säkerhets-branschen som kommer att inrättas skall ock-så fastställa allmänna riktlinjer för den säker-hetsskyddande verksamheten. Det föreslås attfrivillig standardisering och certifiering i an-slutning till säkerhetsanordningar skall upp-muntras och stödas bl.a. genom initiativ fråndelegationen för säkerhetsbranschen.

Utbildningskraven inom den privata säker-hetsbranschen och organiseringen av utbild-ningen kommer på längre sikt att inverka påpersonalens yrkesidentitet och status inomden privata säkerhetsbranschen.

Med tanke på rättsskyddet för dem som blirföremål för säkerhetsåtgärder är det viktigthur omfattande och djupgående befogenhetersom tillkommer aktörerna inom den privatasäkerhetsbranschen. Det föreslås att befo-genheterna för bevakningsföretagens väktarei princip sänks till samma nivå som de rättig-heter som tillkommer var och en. Dessutomskall väktare ha rätt att förrätta säkerhetsvisi-tation i anslutning till den allmänna rätten attgripa en person. På detta sätt förbättras arbe-tarsskyddet för väktarna. Å andra sidan mås-te det beaktas att medborgarnas grundläg-gande rättigheter kan äventyras i en situationdär väktarna inte sköter sina uppgifter ellerinte utnyttjar sina befogenheter tillräckligt ef-fektivt.

RP 69/2001 rd36

4.6. Verkningar för företagen

Regleringens omfattning och stränghet på-verkar konkurrenssituationen för företageninom den privata säkerhetsbranschen. Ensträng reglering kan försvåra i synnerhet småoch medelstora företags möjligheter att fåtillträde till marknaden. I stora företag utgörde merkostnader som de ökade administrati-va kraven medför inte en lika stor del av fö-retagets totala kostnader.

Regleringens stränghet kan också påverkadet sätt på vilket den privata säkerhetsbran-schens kundföretag ordnar sina säkerhetsfrå-gor. Om det t.ex. ställs höga krav på utbild-ning för personalen vid den privata säker-hetsbranschens företag, stiger priset på ar-betskraft och samtidigt priset på tjänsterna.Då kan det hända att kundföretagen försökerordna sin säkerhet genom egen bevakningsom sköts av den egna personalen, som inteberörs av ovan nämnda utbildningskrav.

Standardiseringen och certifieringen samtutbildningskraven och organiseringen av ut-bildningen kommer på längre sikt att inverkapå den privata säkerhetsbranschens utveck-ling och på branschens status.

Den skärpta regleringen och övervakningenförorsakar kostnader för företagen i den pri-vata säkerhetsbranschen samt för de myndig-heter som svarar för övervakningen. Företa-gen i den privata säkerhetsbranschen kanvältra över merkostnaderna på sina hushålls-och företagskunder.

De kostnader som övervakningen förorsa-kar myndigheterna har behandlats i avsnitt4.3. i samband med kostnaderna för organisa-tion och personal. För närvarande uppbärs enavgift på 500 mk för tillstånd för bevaknings-företag samt annat tillstånd eller godkännan-de i samband med bevakningsföretagensverksamhet och en avgift på 400 mk för till-stånd att idka privatdetektivyrket. För beslutom ändring av näringstillstånd uppbärs272 mk per timme. Avgiften för ett ändrings-beslut kan vara högst lika stor som avgiftenför ett näringstillstånd. För godkännande avansvarig föreståndare för bevakningsföretaguppbärs en avgift på 500 mk. För beviljandeav väktarkort uppbärs en avgift på 90 mk, förgodkännande av privatdetektiv en avgift på100 mk och för privatdetektivintyg en avgift

på 50 mk. Av den privata säkerhetsbranschenuppbärs inga tillsynsavgifter. Avgifterna be-höver sannolikt inte höjas mycket i fortsätt-ningen. Godkännande som utförare av säker-hetsskyddsuppdrag kommer sannolikt attkosta ungefär lika mycket som godkännandesom väktare. Enligt en uppskattning kommeravgifterna i anslutning till auktorisation avbevakningsföretag och godkännande som an-svarig föreståndare sammanlagt att uppgå tillungefär 100 000 mk om året. Det totala be-loppet av avgifterna i anslutning till godkän-nande som väktare och utförare av säkerhets-skyddsuppdrag uppskattas till ungefär300 000 mk om året. Den övriga tillsynenoch därmed jämförbara åtgärder kommersannolikt att finansieras med budgetmedel.

Det går att göra en grov uppskattning avkostnaderna för företagen i den privata sä-kerhetsbranschen genom att uppskatta antaletföretag som behöver auktorisation och deärenden som skall skötas i fråga om respekti-ve företag. Ärenden som skall skötas är an-sökningar om auktorisation och godkännan-de, de personal- och arbetsskiftsregister sommåste upprätthållas, de uppdragsavtal ochanmälningar om händelseförlopp som måsteupprättas och förvaras samt de återkomman-de anmälningar och de ändringsanmälningarsom måste göras. Bevakningsföretagens ar-betsmängd antas enligt företagets storlek ökafrån några dagsverken till ett månadsverke.

Det har redan antytts att i synnerhet i frågaom bevakningsrörelsen kan utbildningskra-ven förorsaka utbildningskostnader för före-tagen och även inverka på tillgången och pri-set på arbetskraft. Det går att göra en grovuppskattning av utbildningskostnaderna ge-nom att uppskatta antalet personer som skallutbildas, utbildningstiden och utbildnings-kostnaderna per utbildningsdag. Kostnadernaför en utbildningsdag består av kostnadernaför eventuellt förlorad arbetstid och för an-ordnandet av utbildningen. Värdet av eventu-ellt förlorad arbetstid jämte bikostnader voreför en väktare som söker sig till grundutbild-ning ungefär 450 mk per dag och för en meraerfaren person som skall utbildas ungefär650 mk per dag. För närvarande är kursav-giften ungefär 600 mk per dag och dessutomförorsakar ordnandet av det fristående yrkes-prov som visar de praktiska kunskaperna och

RP 69/2001 rd 37

som används för att kontrollera inlärningenkostnader om 800—1000 mk per den somskall utbildas.

För närvarande bekostar arbetsgivaren heltoch hållet utbildningen och provet för ansva-riga föreståndare och utbildningen för väkta-re eller så ordnas den som yrkesinriktad ellerarbetskraftspolitisk vuxenutbildning så attden delvis eller helt finansieras av staten. Detkan också hända att den som vill bli ansvarigföreståndare för ett bevakningsföretag ellerväktare bekostar sina studier och prov själv.Godkännandet som väktare är bundet till attett visst bevakningsföretag samtycker till attta sökanden i sin tjänst. Det är bevakningsfö-retagets uppgift att ordna nödvändig utbild-ning för väktarna. Enligt bevakningsbran-schens kollektivavtal bekostar arbetsgivarenväktarnas utbildning medan arbetsförhållan-det varar. Enligt propositionen skall godkän-nande som väktare inte längre vara bundettill anställning hos ett visst företag. Utbild-ningen för ansvariga föreståndare och väkta-re skall vara en del av den yrkesinriktadevuxenutbildningen som det är möjligt att fåstatlig finansiering för.

Det sätt på vilket utbildningen organiserasoch utbildningsanordnarnas auktorisering ianslutning därtill inverkar också på mark-nadssituationen för utbildningsföretagarna.Att utbildningen för ansvariga föreståndare,grundutbildningen för väktare och utbild-ningen för tillfälliga väktare ordnas enligt la-gen om yrkesinriktad grundutbildning samtatt det ställs vissa krav på dem som erbjuderskjutvapenutbildning för väktare och hundfö-rarutbildning för väktare gör att vem somhelst inte får anordna utbildning.

Privatdetektivverksamheten föreslås medstöd av en särskild övergångsbestämmelse blien del av bevakningsrörelsen. Av näringsid-kare som sysslar med att avslöja brott förut-sätts således att de fullgör vissa skyldighetersom i första hand ansluter sig till myndig-hetstillsynen över bevakningsrörelsen. Dessaskyldigheter går i första hand ut på att upp-rätthålla vissa register samt att tillställa myn-digheterna olika anmälningar. Att skyldighe-terna uppfylls innebär ingen större utökningav näringsidkarnas arbetsmängd. Dessutombör man beakta att många av dem som inne-har privatdetektivtillstånd också har ett giltigt

tillstånd för bevakningsföretag.Antalet säkerhetsskyddsföretag kan upp-

skattas till några hundra. Den rättsliga regler-ingen av den säkerhetsskyddande verksamhe-ten förorsakar inga betydande merkostnaderför företagen i branschen. Ett godkännandesom utförare av säkerhetsskyddsuppdrag för-orsakar företagen en kostnad på uppskatt-ningsvis 100—200 mk per utförare av säker-hetsuppdrag vart femte år. Inte heller skyl-digheten att överlämna tjänstgöringsintygförorsakar företagen några betydande kost-nader eftersom företagen härvid om de så villkan använda färdiga dokumentmallar. Nuva-rande entreprenadpraxis ändras i första handså att näringsidkaren i vissa fall blir tvungenatt övervaka att endast en person som är god-känd som utförare av säkerhetsskyddsupp-drag utför vissa säkerhetsskyddsuppdrag.Propositionen innehåller också en bestäm-melse om anlitande av underentreprenörerför säkerhetsskyddsuppdrag. Strävan har va-rit att göra förfarandet så smidigt som möjligtför näringsidkare som utför säkerhetsskydds-uppdrag som förutsätter godkännande.

Vid bedömningen av verkningarna för före-tagen måste även internationella konkurrens-synpunkter beaktas. Inom EU tycks strävanvara att jämställa den privata säkerhetsbran-schen med näringslivets andra områden äveni fråga om etableringsfriheten, friheten atttillhandahålla tjänster och arbetstagarnas friarörlighet. Långtgående krav på ömsesidigterkännande av auktorisationer och godkän-nanden kunde leda till att företag som är eta-blerade i en stat som har strängare nationellreglering än EU:s övriga medlemsstaterhamnar i en sämre ställning än företag som äretablerade i de andra länderna.

5. Beredningen av proposit ionen

5.1. Beredningsskeden och beredningsma-terial

Propositionen bereddes preliminärt i denkommission för säkerhetsbranschen som till-satts av inrikesministeriet och som avgav sitt

RP 69/2001 rd38

betänkande i februari 1998 (Turva-alan ke-hittäminen, IM:s publikation 4/1998).

Den grundläggande och fortsatta bered-ningen av propositionen har utförts av enprojektgrupp bestående av tjänstemän och aven styrgrupp bestående av företrädare för oli-ka intressegrupper som har styrt och överva-kat projektgruppen.

5.2. Utlåtanden

Utlåtande om betänkandet av kommissio-nen för säkerhetsbranschen begärdes av merän 30 myndigheter och sammanslutningar.

Utlåtande om utkastet till regeringsproposi-tion begärdes av 40 intresse- och sakkunnig-grupper. Av dem avgav 30 utlåtande. Dess-utom inkom fyra andra utlåtanden om propo-sitionsutkastet. Av ministerierna avgav han-dels- och industriministeriet, justitieministe-riet, undervisningsministeriet samt inrikes-ministeriets räddningsavdelning utlåtande.Bland de centrala ämbetsverken och polisensriksomfattande enheter avgavs utlåtande avUtbildningsstyrelsen, Tullstyrelsen, Stabenför gränsbevakningsväsendet, dataombuds-mannens byrå, centralkriminalpolisen,skyddspolisen, Polisinstitutet samt Polissko-lan. Av länsstyrelserna avgav länsstyrelsernai Södra Finlands, Västra Finlands samtLapplans län utlåtande. Även polisens läns-ledningar med undantag av polisens länsled-ning i Västra Finlands län samt polisinrätt-ningen i Helsingfors härad avgav utlåtande.

Bland de privaträttsliga sammanslutningar-na och föreningarna avgavs utlåtande avFinska Försäkringsbolagens Centralförbundrf, Handelns Centralförbund, Räddningsbran-schens Centralorganisation i Finland, Suo-men Poliisijärjestöjen Liitto - Finlands Polis-organisationers Förbund ry, Suomen Vartio-liikkeitten Liitto ry, Teknisten ja Erikoisam-mattien Liitto (TEKERI) ry, Suomen Yksity-isetsivä- ja lakitoimistoliitto ry, Finnsecurityry, Suomen turvaurakoitsijaliitto – FinlandsSäkerhetsentreprenörsförbund ry, Turvallisu-usalan ammattikonsultit ry samt Turva-alanyrittäjät ry.

Nästan alla remissinstanser förhöll sig po-

sitivt till förslaget. Det konstaterades att be-vakningsrörelsen tangerar flera av medbor-garnas grundläggande rättigheter och därförbetraktades propositionens mål, att effektivi-sera tillsynen över bevakningsrörelsen, ökapersonalens utbildning samt förtydliga de be-stämmelser som styr verksamheten, somnödvändiga. Särskilt nödvändigt ansågs detminimikrav på utbildning som föreslås förtillfälliga väktare vara. I flera utlåtanden på-pekades också att arbetsfördelningen mellanmyndigheterna samt de privata bevaknings-företagen bör vara klar även i framtiden.

Även att den säkerhetsskyddande verksam-heten i begränsad omfattning börjar omfattasav den rättsliga regleringen ansågs i nästanalla utlåtanden som ett steg i rätt riktning.Propositionen ansågs medföra en klar för-bättring jämfört med nuläget, där de som ut-för uppgifter i anslutning till säkerhetsentre-prenader och säkerhetsplanering inte omfat-tas av någon särskild myndighetstillsyn. En-ligt några utlåtanden borde regleringen avden säkerhetsskyddande verksamheten ut-vidgas från den reglering som ingår i propo-sitionen så att också själva näringen skullebli beroende av auktorisation.

Av remissinstanserna var det endast Tur-vallisuusalan Ammattikonsultit som förhöllsig kritiskt till propositionen. Enligt utlåtan-det är den del av propositionen som gällersäkerhetsskyddande verksamhet och utförareav säkerhetsskyddsuppdrag onödig och inne-hållet överdimensionerat i förhållande tillden förväntade nyttan. Regleringen av be-vakningsrörelsen samt att privatdetektivverk-samheten blir en del av bevakningsrörelsenansågs dock vara nödvändigt även enligt detutlåtandet.

I justitieministeriets samt handels- och in-dustriministeriets utlåtanden betonades dennya grundlagens bestämmelser om bl.a. be-gränsning av näringsfriheten, skydd av per-sonuppgifter samt överlåtande av offentligaförvaltningsuppgifter på andra än myndighe-terna. Justitieministeriet fäste i sitt utlåtandedessutom särskild uppmärksamhet vid propo-sitionens bestämmelser om tillämpningsom-råde, användningen av maktmedel, maktme-delsredskap samt utbildning.

Ett sammandrag över utlåtandena harsammanställts vid inrikesministeriet.

RP 69/2001 rd 39

6. Andra omständigheter som in-verkat på proposit ionens inne-håll

6.1. Samband med andra propositioner

Trots de begränsningar som uppställs i lag-stiftningen om bevakningsföretag utför be-vakningsföretagen och de väktare som är ideras tjänst i praktiken också uppdrag där deti själva verket är fråga om att upprätthållaallmän ordning och säkerhet. Väktare somarbetar t.ex. i köpcentrum eller i metron kanräknas till den sistnämnda gruppen. Att väk-tarnas rättigheter, med undantag av rätten attförrätta säkerhetsinspektion samt rätten attavlägsna personer från bevakningsområdensom skyddas av offentlig frid, sänks tillsamma nivå som de rättigheter som tillkom-mer medborgarna i allmänhet ändrar väktar-nas verksamhetsbetingelser även i fråga omtraditionella bevakningsobjekt eftersom rät-ten att avlägsna personer som uppehåller sig iomedelbar närhet av bevakningsobjektet för-svinner.

Med stöd av vad som anförts ovan har pro-positionen beröringspunkter med den reger-ingsproposition med förslag till ordningslagsom är under beredning vid inrikesministerietoch genom vilken användningen av ord-ningsvakter eventuellt utvidgas enligt bl.a.svensk och dansk modell. Enligt planernaskall användningen av ordningsvakter utvid-gas så att polisinrättningen i häradet på ansö-kan av innehavaren av en plats eller ett for-don kan meddela tillstånd att utse ordnings-vakter för stationer för kollektivtrafiken,köpcentrum och kollektiva trafikmedel vilkaskall upprätthålla allmän ordning och säker-het. Dessutom krävs att upprätthållandet avallmän ordning och säkerhet av grundad an-ledning skall förutsätta att ordningsvakter ut-ses. Redan med stöd av den nuvarande lag-stiftningen upprätthåller ordningsvakter all-män ordning och säkerhet bl.a. på restau-ranger, fartyg samt campingområden. Ut-gångspunkten är således ett arrangemang därprivat säkerhet på samma sätt som för närva-rande upprätthålls av bevakningsföretag ochde väktare som de har i sin tjänst. I fråga omvissa allmänna platser samt kollektiva tra-fikmedel kan förutom polisen även ordnings-

vakter ansvara för upprätthållandet av allmänordning och säkerhet.

Bestämmelsen om utseende av ordnings-vakter i den ordningslag som är under bered-ning ändrar nuvarande praxis endast på såsätt att de som nu arbetar i köpcentrum samt imetron i egenskap av väktare och med väkta-res befogenheter i framtiden skall arbeta iegenskap av ordningsvakter och med ord-ningsvakters befogenheter. Samtidigt klar-läggs den nuvarande situationen genom attdet fastställs på vilka allmänna platser samt ivilka allmänna fordon andra än myndighe-terna kan svara för upprätthållandet av ord-ning och säkerhet. På detta sätt försvinnerockså det behov som faktiskt förekommit avatt använda väktare för att upprätthålla all-män ordning och säkerhet trots det uttryckli-ga förbudet i lagstiftningen. Det är alltså frå-ga om en omorganisering och reglering avprivata säkerhetstjänster som redan nu be-hövts p.g.a. samhällets förändring.

6.2. 3 § lagen angående rättighet att idkanäring

I 3 § lagen angående rättighet att idka när-ing (122/1919) ingår en förteckning över denäringar om vilka bestäms särskilt genom lageller förordning. Sådana näringar är för när-varande bl.a. yrkesdetektivyrke samt affärs-rörelse som avser bevakning av gods ellerliv. Avsikten har varit att det av paragrafenpå ett uttömmande sätt skall framgå vilkanäringar som det har utfärdats särskilda be-stämmelser om. I denna proposition föreslåsbestämmelser om bl.a. bevakningsrörelse. Endel av den verksamhet som nu befinner sig igränsområdet mellan privatdetektivverksam-heten och bevakningsrörelsen, bl.a. avslöjan-det av brott, föreslås bli definierad som be-vakningsrörelse. Till övriga delar föreslås attden nuvarande tillståndsplikten för privatde-tektivverksamhet slopas. I lagen om privatasäkerhetstjänster förutsätts också att ett sä-kerhetsskyddsföretag får anlita endast perso-ner som har godkännande som utförare avsäkerhetsskyddsuppdrag för vissa säkerhets-skyddsuppdrag. Även om den säkerhets-skyddande verksamheten i sig inte blir bero-ende av tillstånd, kan redan det faktum att

RP 69/2001 rd40

godkännande krävs för vissa säkerhets-skyddsuppdrag tolkas som en begränsning avrätten till arbete och av näringsfriheten.

Med stöd av vad som anförts ovan kan detanses att förslaget förutsätter att det till 3 §lagen angående rättighet att idka näring fogasomnämnanden om säkerhetsskyddande verk-samhet samt avslöjande av brott, som hör tillbevakningsrörelsen. Samtidigt kan omnäm-nandet om privatdetektivyrket i förteckning-en i 3 § strykas. Vid utarbetandet av reger-ingspropositionen har beaktats det somgrundlagsutskottet har konstaterat i sitt utlå-tande (GrUU 40/1996 rd) om regeringensproposition med förslag till lag om ändringav lagen om värdeandelssystemet och till an-nan lagstiftning om en nationell värdepap-perscentral (RP 192/1996 rd). Enligt grund-lagsutskottet är det efter reformen av degrundläggande rättigheterna inte längre påsin plats med en sådan reglering genom för-ordning som nämns i det inledande stycket i3 § lagen angående idkande av näring. Ut-skottet anser att en komplettering av paragra-fens förteckning inte kan behandlas på annatsätt än i grundlagsordning.

Det kommer alltså inte i fråga att komplet-tera förteckningen i 3 § lagen angående rät-tighet att idka näring i den ordning som före-skrivs i 72 § grundlagen. Det torde gå attkomplettera förteckningen senare i samband

med en mera omfattande reform av regler-ingen av näringsrätten, om förteckningenöver huvud fortfarande kan betraktas somnödvändig. I det sammanhanget torde ocksåomnämnandet om privatdetektivyrke kunnastrykas i förteckningen. Därför innehållerpropositionen inget förslag till ändring av 3 §lagen angående rättighet att idka näring.

6.3. Samband med internationella fördrag

Förutom ovan nämnda direktiv gällandeetablering av upplysningsbyråer och vaktbo-lag samt tillhandahållande av deras tjänster(rådets direktiv 67/43/EEG om att uppnå eta-bleringsfrihet och frihet att tillhandahållatjänster som egenföretagare: 1.”i verksamheti samband med fast egendom (med undantagav 6401)” /ISIC-gruppen 640) 2. ”tillhanda-hållande av vissa företagsservice som inteklassificerats annorstädes” (ISIC-gruppen839) 67/43/EEG) har gemenskapen inga and-ra rättsakter som gäller privata säkerhets-tjänster.

Branschens europeiska arbetsgivarorgani-sationer (CoESS) och arbetstagarorganisatio-ner (Euro-FIET) har dock med Europeiskakommissionens stöd inom ramen för den s.k.europeiska sociala dialogen försökt främja enharmonisering av den lagstiftning som gällerbranschen.

RP 69/2001 rd 41

DETALJMOTIVERING

1. Lagförslag

1.1. Lag om privata säkerhetstjänster

1 kap Allmänna bestämmelser

1 §. Lagens syfte och tillämpningsområde.Lagens syfte är att trygga privata säkerhets-tjänsters kvalitet och pålitlighet samt attfrämja samarbetet mellan myndigheterna ochprivata säkerhetstjänster.

En hög kvalitet på privata säkerhetstjänsterär viktig såväl med tanke på rättsskyddet förde personer som blir föremål för säkerhetsåt-gärderna som med tanke på konsumentskyd-det för de kunder som köper privata säker-hetstjänster. När det gäller bevakningsrörelsevill propositionen säkra tjänsternas kvalitetbåde såsom hittills, nämligen genom att före-skriva auktorisationskrav för näringsverk-samheten samt detaljerade skyldigheter förnäringsidkarna, och genom att ställa krav påden utbildning som bevakningsföretagenspersonal skall ha. Dessutom föreslås i lagför-slaget förutsättningar som gäller personalenspålitlighet och ärlighet.

När det gäller den säkerhetsskyddandeverksamheten, skall lagens viktigaste målvara att säkerställa att de personer som utförtjänsterna är pålitliga. Inom den säkerhets-skyddande verksamheten kunde tillförlitlig-hetskontrollen utsträckas till att också omfat-ta näringsidkare och fysiska personer medledande uppgifter i bevakningsföretag. Ävenom den ordinarie näringsverksamheten i an-slutning till utförandet av säkerhetsskydds-uppgifter inte enligt lagförslaget skall varaberoende av auktorisation eller anmälan, fö-reslås dock för dessa näringsidkare vissa så-dana skyldigheter mot uppdragsgivarna ochmyndigheterna vilka måste anses nödvändi-ga. Förutom de tidigare nämnda förutsätt-ningarna, som gäller frågan vem som får an-litas för säkerhetsskyddsuppgifter, föreslåsbl.a. bestämmelser om näringsidkarnas skyl-dighet att ge skriftliga tjänstgöringsintyg,samt om tystnadsplikt samt myndigheternastillsyn.

Med konsument avses i detta sammanhangsåväl privatpersoner som företagskunder. Ettav de viktigaste sätten att försäkra sig omtjänsternas kvalitet är att effektivera myndig-heternas tillsyn över verksamheten.

Ett samarbete mellan säkerhetsmyndighe-terna och de privata säkerhetstjänsterna ökarden totala tryggheten. Samarbetet omfattarbl.a. utbyte av information. De privata före-tagen i säkerhetsbranschen informerar myn-digheterna om enskilda säkerhetshotandehändelser som de observerar och säkerhets-myndigheterna informerar den privata säker-hetsbranschen om fenomen som äventyrarsäkerheten och som myndigheterna observe-rat.

2 §. Definitioner. 1 punkten. Med privatasäkerhetstjänster skall enligt lagförslaget av-ses bevakningsrörelse och säkerhetsskyddan-de verksamhet samt de som idkar sådanverksamhet. Bevakningsrörelse definieras i 2punkten och säkerhetsskyddande verksamheti 19 punkten.

2 punkten. Med bevakningsrörelse skall så-som hittills avses utförande av bevaknings-uppgifter i förvärvssyfte enligt uppdragsav-tal. Till bevakningsuppgifter skall dock här-efter förutom bevakning av egendom ochskyddande av en persons integritet även hän-föras avslöjande av brott som riktar sig motbevakningsobjektet eller uppdragsgivaren.

Kravet att verksamheten skall idkas i för-värvssyfte innebär att till bevakningsrörelsebl.a. inte hänförs bevakning som baserar sigpå ömsesidiga frivilliga bevakningsinsatser,s.k. bevakningspooler. Sådan verksamhet ärdet frågan om t.ex. när företagare med verk-samhet på samma område turvis går ronderpå ett bestämt område, rapporterar om detsom inträffar på området samt med stöd avden rätt som lagen ger var och en gripereventuella brottslingar för att överlämna demtill polisen. När det gäller att ta ställning tillom förvärvssyfte föreligger, är det faktiskasyftet med näringsidkarens verksamhet denavgörande faktorn. Verksamheten kan därföranses vara bedriven i förvärvssyfte bl.a. närnäringsidkaren av orsaker som har samband

RP 69/2001 rd42

med marknadsföring t.ex. under en viss tids-period inte tar upp avgifter för sina tjänster,men hans avsikt ändå är att ett vederlagsbe-lagt kundförhållande senare skall uppstå mel-lan honom och uppdragsgivaren. Likaså kanman anse att verksamheten bedrivs i för-värvssyfte när uppdragsgivarna i stället föratt betala direkta arvoden t.ex. betalar känn-bara understöds- eller medlemsavgifter tillnågon som utför bevakningsuppgifter, efter-som företagen i så fall genom dessa avgifterde facto betalar ersättning för denna verk-samhet.

Kravet att verksamheten skall basera sig påuppdragsavtal innebär på motsvarande sättatt till bevakningsrörelse inte skall anses hörabevakning som ett företag sköter med anli-tande av sin egen personal, dvs. s.k. egen be-vakning. Detsamma gäller en privatpersonsbevakning av sin egen egendom, vilket åandra sidan inte heller sker i förvärvssyfte.Auktorisation skall inte heller krävas för attett organ inom ett offentligt samfund skall fåbevaka sin egen egendom. Om däremot ettpersonaluthyrningsföretag hyr ut personal förbevakningsuppgifter, skall verksamheten be-traktas såsom bevakningsrörelse även närden uthyrda personalen är anställd av perso-naluthyrningsföretaget. Egen bevakning skalldet inte heller anses vara frågan om när ettföretag köper bevakningstjänster av ett annatfristående företag, även om det sistnämndaföretaget hör till samma koncern som det fö-retag som köper tjänsterna.

Idkande av bevakningsrörelse skall detockså anses vara frågan om när ett bevak-ningsföretag utför bevakningsuppgifter till-sammans med ett annat bevakningsföretag. Isistnämnda fall skall det bevakningsföretagsom endast ansvarar för en del av bevak-ningsuppgiften enligt lagförslagets 16 § 2mom. inte nödvändigtvis behöva ha ett själv-ständigt avtal med uppdragsgivaren.

Angående de statliga nödcentralernas rättatt sköta vissa uppgifter som anses innebäraidkande av bevakningsrörelse skall gälla vadsom bestäms i 4 § 2 mom. lagen om nödcen-traler (157/2000). Enligt bestämmelsen kande statliga nödcentralerna sköta uppgiftersom gäller övervakning och vidarebefordranav larm endast om ett viktigt allmänt intressekräver det eller uppgifterna har samband med

anordningar för fastighetsövervakning ellerbrottslarm eller motsvarande anordningar ifastigheter som en kommun eller staten ägereller besitter. Enligt motiveringen till lagenom nödcentraler skall de statliga nödcentra-lernas rätt att sköta uppgifter som hör tillnämnda kategori i fråga om andra objekt änsådana som ägs eller innehas av kommuneneller staten inskränkas till de objekt som ärviktigast med tanke på samhällets funktion.

Enligt 43 § lagen om räddningsväsendet(561/1999) kan de kommunala nödcentraler-na fortfarande såsom s.k. egen övervakningsköta uppgifter som gäller övervakning ochvidarebefordran av larm från brottslarm sominstallerats i anslutning till objekt som ägs avmedlemskommunerna. Såsom tidigare fram-kommit, skall enbart mottagning av brand-,VVS-störnings- och processtörningslarm intebetraktas såsom bevakningsverksamhet.

3 punkten. Med bevakningsuppgifter avsesenligt gällande lag bevakning av egendom el-ler skyddande av någons personliga integri-tet. Bevakning av egendom omfattar förutomstationär bevakning, bevakning av ett be-stämt distrikt och bevakning med hjälp avlarm även bl.a. butiksobservation och tryg-gande av värdetransporter. Även mottagningoch vidarebefordran av alarm från automa-tiska brottslarm har betraktats såsom bevak-ning av egendom, om mottagandet eller vida-rebefordran innehåller mänsklig verksamhetoch alltså inte är rent tekniskt. Enbart mot-tagning av brand-, VVS-störnings- eller pro-cesstörningslarm skall däremot inte anses in-nebära att någon utför bevakningsuppgifter.Samma automatiska larm kan fungera såvälsom brottslarm som t.ex. brand-, VVS-störnings- eller processtörningslarm. Mottag-ning och vidarebefordran av larm skall påsamma sätt som hittills betraktas såsom så-dan bevakning av egendom som avses i la-gen, om ens en del av larmen sker med an-ledning av brott. Såsom bevakning av egen-dom skall däremot inte betraktas verksamhetsom enbart innebär att egendom förses medlarm eller sensorer, om någon mänsklig reak-tion inte är förknippad med verksamheten närstölden eller motsvarande händelse inträffar.Såsom bevakning av egendom skall inte hel-ler betraktas åtgärder som enbart innebär attman i efterhand försöker återbörda den stulna

RP 69/2001 rd 43

eller förkomna egendomen till dess rätta äga-re, t.ex. förande av ägarregister. Att skyddaen persons integritet innebär inte bara attvara s.k. livvakt för en person, utan kan ävent.ex. innebära att skydda personalen i en bu-tik eller på en restaurang eller ett kontor.

I vissa fall kan det vara en tolkningsfrågaom en bestämd verksamhet innebär att ve-derbörande utför bevakningsuppgifter. Vakt-mästare och s.k. receptionister kan t.ex. haarbetsuppgifter i vilka tonvikten kan liggaantingen på kundtjänst, säkerhetsuppgifter el-ler olika kombinationer av dessa. Ett bevak-ningsföretag skall inte heller få utföra bevak-ningsuppgifter så, att uppgifterna för kring-gående av den bestämmelse som förbjuderföretaget att utföra uppdrag som syftar tillupprätthållande av allmän ordning och sä-kerhet har förklätts till att gälla skyddande avden personliga integriteten hos en på förhandobestämd grupp kunder i ett köpcentrum elleren restaurang. Sistnämnda omständighet be-handlas närmare i motiveringen till 9 § 1mom.

Att upprätthålla säkerheten kan utgöra ettelement i många andra uppgifter, t.ex. upp-drag som avser städning och fastighetssköt-sel. Å andra sidan kan en väktares befatt-ningsbeskrivning även omfatta annat änegentliga bevakningsuppgifter. Arbetets syfteoch syftet med de uppgifter som arbetet om-fattar skall avgöra om arbetet skall anses varasådant att det skall utföras av personer somhar godkänts som väktare och verksamhetenskall anses kräva auktorisation av bevak-ningsföretag, eller om verksamheten ävenskall få idkas av personaluthyrningsbolagutan sådan auktorisation. Om en person i an-slutning till sina övriga ordinarie uppgifter iegenskap av ägarens eller innehavarens före-trädare utför sådana säkerhetsuppgifter, t.ex.kontrollerar låsning, som även ägaren ellerinnehavaren av lokalen vanligtvis utför, ärdetta inte nog för att den helhet som uppgif-terna utgör skall betraktas som en bevak-ningsuppgift. Om uppgifterna enligt det upp-drag som anförtrotts personen däremot ut-tryckligen innebär att han skall utföra sär-skilda säkerhetsåtgärder, skall den helhetsom uppgifterna utgör betraktas som en i la-gen avsedd bevakningsuppgift, även om desärskilda säkerhetsåtgärderna endast tar en

anspråkslös del av personens arbetstid i an-språk. Observation av larm, monitorer ellerandra motsvarande tekniska apparater somanvänds bl.a. för bevakning av egendom,skyddande av en persons integritet eller av-slöjande av brott kan vara en sådan säker-hetsåtgärd. Att t.ex. kontrollera personupp-gifterna på personer som besöker ett företagskall däremot inte anses vara tillräckligt föratt uppgiften skall betraktas som en särskildsäkerhetsuppgift.

Bevakning av egendom och skyddande avpersoners integritet skall fortfarande betrak-tas som bevakningsuppgifter. Dessutom skallsåsom bevakningsuppgifter härefter ocksåbetraktas verksamhet som syftar till att avslö-ja brott som riktar sig mot bevakningsobjek-tet eller uppdragsgivaren. Att avslöja brottinnebär att andra än myndigheter uppdagarbrott och vidtar sådana preliminära brottsut-redningsåtgärder med vilkas hjälp tillräckligauppgifter inhämtas för en brottsanmälan tillmyndigheterna. Att avslöja brott kan bl.a. in-nebära s.k. bevisprovokation genom köp,dvs. att någon genom att uppträda som kundt.ex. försöker avslöja missbruk hos kassaper-sonalen i en affär. Denna verksamhet befin-ner sig nu i gränszonen mellan bevakningsrö-relse och privatdetektivverksamhet. Även ut-redning av olika slags försummelser i anslut-ning till upphovsrätter kan innebära avslö-jande av brott och följaktligen vara bevak-ningsuppgifter. Till verksamhet som gälleravslöjande av brott skall också anses höraeventuella tilläggsutredningsåtgärder medanledning av ett redan avslöjat brott. Verk-samheten innefattar också fall i vilka brottethar avslöjats t.ex. genom åtgärder av enmyndighet, men det vid sidan av den egentli-ga brottsutredningen, som görs av myndighe-terna, även finns förutsättningar för tilläggs-utredningar. Brottsutredningsåtgärder i an-slutning till advokatverksamhet eller annandylik verksamhet skall inte betraktas som be-vakningsrörelse. Enbart observation ocheventuell rapportering av hur en person upp-träder på en allmän plats skall fortfarandeinte kräva särskilt tillstånd av någon myndig-het.

Med bevakningsuppgifter skall förutomegentliga bevakningsuppgifter också avsestillsyn över hur uppgifterna utförs. Även ar-

RP 69/2001 rd44

betsledarskiktet i ett bevakningsföretag skallföljaktligen anses utföra bevakningsuppgif-ter. Den högsta operativa ledningens verk-samhet skall däremot inte anses innebära ut-förande av bevakningsuppgifter, utan dennaverksamhet skall regleras genom bestämmel-ser om ansvariga föreståndare.

Eftersom lagförslaget innehåller särskildabestämmelser om att en väktare i vissa upp-gifter inte behöver bära väktardräkt, definie-ras ifrågavarande undergrupper av bevak-ningsuppgifter särskilt i punkterna 4—6.

4 punkten. Med butiksobservation skall en-ligt lagförslaget avses bevakning av egendomsom saluförs i en butik. Bevakning av t.ex.butiksinventarierna skall däremot betraktassom annan bevakning av egendom.

Att en uppgift klassificeras som butiksob-servation skall såsom hittills ha betydelse fören väktares skyldighet att bära väktaresdräkt. Enligt bestämmelsen i 32 § 2 mom. omanvändning av väktardräkt skall en väktarebl.a. vid butiksobservation få använda annanklädsel än väktardräkt.

5 punkten. En livvaktsuppdrag skall avseatt en bestämd enskild persons integritetskyddas. Med skydd av en enskild personsintegritet skall jämställas skyddande av engrupp som består av några enskilda personer.Att skydda en större grupp människor, t.ex.personalen i en butik, en restaurang eller påett kontor skall däremot betraktas som annatskyddande av en persons integritet.

Att en uppgift klassificeras såsom livvakt-suppgift skall enligt lagförslaget ha betydelseför en väktares skyldighet att använda väk-tardräkt. Enligt bestämmelsen i 32 § 2 mom.,som gäller användning av väktardräkt, skallen väktare bl.a. när han arbetar som livvaktfå använda annan klädsel än väktardräkt. En-ligt ordalydelsen i de gällande bestämmel-serna får annan klädsel än väktardräkt an-vändas i alla uppgifter som avser att skyddaen persons integritet.

6 punkten. Med värdetransportuppdragskall avses bevakning av värdefull egendomsom transporteras. För att det skall vara frå-gan om en värdetransportuppdrag skall medtransporten förknippas säkerhetsarrangemangsom skiljer sig från arrangemangen vid sed-vanliga transporter och den egendom somtransporteras skall vara särskilt värdefull. Så-

som ett säkerhetsarrangemang som skiljer sigfrån arrangemangen vid sedvanliga trans-portuppdrag skall t.ex. betraktas användningav pansarfordon, installering av olika slagslarm- och pejlingsanordningar i fordonet el-ler användning av beväpnade vakter. I vissafall kan kunden beställa den egentliga trans-porten av en leverantör och säkerhetsarran-gemangen av någon annan. Enbart t.ex. en li-ten butiks dygnskassa skall i allmänhet intebetraktas såsom särskilt värdefull egendom.Såsom egendom som skall anses befinna sigunder transport skall t.ex. också betraktaspenninglast som till följd av penningräk-ningsfunktioner tillfälligt står stilla hos enpenninghanteringscentral.

Att en uppgift klassificeras såsom värde-transportuppdrag skall såsom hittills ha bety-delse för en väktares skyldighet att användaväktardräkt. Enligt bestämmelsen i 32 § 2mom. om användning av väktardräkt, skallen väktare bl.a. i värdetransportuppgifter fåanvända annan klädsel än väktardräkt. Följ-aktligen kan personal som används för värde-transporter samt tekniska hjälpmedel somanvänds vid sådana transporter även använ-das för transport av egendom som kan ansesvara anspråkslös, men ovan nämnda special-bestämmelser om användning av väktardräktsamt bärande av maktmedelsredskap blir en-ligt förslaget inte tillämpliga på verksamhe-ten.

7 punkten. Med bevakningsföretag skall så-som hittills avses fysisk eller juridisk personsom idkar bevakningsrörelse. I lagförslagetföreslås att i stället för sammanslutning ellerstiftelse skall användas uttrycket juridisk per-son.

8 punkten. Med ansvarig föreståndare skallsåsom hittills avses en person som svarar föratt bevakningsföretaget sköts enligt de be-stämmelser och föreskrifter som gäller såda-na företag. Den ansvariga föreståndaren skallockså vara den operativa ledaren för bevak-ningsverksamheten och följaktligen tillsyns-myndigheternas viktigaste kontaktperson iföretaget. Beroende bl.a. på bevakningsrörel-sens storlek kan företagets operativa ledningoch företagsledning vara separerade från var-andra. Enligt lagförslaget skall den ansvarigaföreståndaren uttryckligen vara den som sva-rar för att bevakningsföretaget iakttar lag-

RP 69/2001 rd 45

stiftningen om bevakningsföretag, och tillhans roll skall inte höra att ansvara för attbevakningsföretaget iakttar andra bestäm-melser, t.ex. bestämmelserna i skattelagstift-ningen.

Den ansvariga föreståndaren skall vara an-ställd av bevakningsföretaget och han skalläven i praktiken kontinuerligt sköta dennasyssla. Även rörelseidkaren själv skall i dettaavseende anses vara anställd av företaget. Attrörelseidkaren är ansvarig föreståndare ärtillåtet också enligt den gällande lagstiftning-en.

9 punkten. Med väktare skall såsom hittillsavses en person som är anställd av ett bevak-ningsföretag och som utför bevakningsupp-drag. Följaktligen skall t.ex. rena administra-tions- och kontorsgöromål i företaget inte be-traktas som bevakningsuppgifter, däremotnog t.ex. uppgifter som en larmjourhavandeutför. Såsom ovan i samband med behand-lingen av 3 punkten har konstaterats, påver-kas t.ex. karaktären av de uppgifter som envaktmästare eller receptionist anses skötaäven av vad företaget i sitt uppdragsavtalmed kunden har avtalat om uppdragets inne-håll.

Å andra sidan skall det inte heller vara för-bjudet att anlita en väktare också för annat änbevakningsuppgifter. Till den del som enväktare har större befogenheter än vem somhelst annan, skall befogenheterna dock alltidutövas endast i anslutning till bevaknings-uppgifter.

En väktare skall såsom hittills vara anställdav ett bevakningsföretag. Även rörelseidka-ren själv skall i detta avseende anses vara an-ställd av företaget. Med anställning skalläven jämställas arbetspraktik som en personsom redan har godkänts som väktare undersin tilläggsutbildning utför hos bevakningsfö-retaget. Arbetspraktikavsnitt som ingår i ut-bildning för väktares yrkesexamen utgör t.ex.inte från arbetsrättslig synpunkt anställninghos bevakningsföretaget. Enligt lagförslagets16 § 1 mom., som gäller utförande av bevak-ningsuppgifter, får ett bevakningsföretag förbevakningsuppgifter anlita endast sådanapersoner som är anställda hos företaget.

Myndigheterna skall i samband med dentillsyn som de utövar se till att inte hellerdenna bestämmelse kringgås genom skenar-

rangemang.10 punkten. Med verksamhetsställe skall

såsom hittills avses byggnad, konstruktion,rum och annat utrymme som bevakningsföre-taget använder för kundtjänst, mottagning avlarm eller företagets interna administration.Ett på bevakningsområdet beläget och i kun-dens lokaliteter inrättat pausrum för väktareeller ett rum där väktarna vidtar åtgärder motpersoner som blir föremål för bevaknings-verksamheten skall i allmänhet inte betraktassåsom ett bevakningsföretags verksamhets-ställen. Om bevakningsföretaget däremot an-vänder en lokal hos en kund till att också be-tjäna andra kunder och sköter sin interna ad-ministration i anslutning till betjäningen där,skall verksamhetsstället dock betraktas så-som ett verksamhetsställe för bevakningsfö-retaget.

Begreppet verksamhetsställe har betydelsedärför att underrättelser om meddelad aukto-risation samt ändringsanmälningar skall gö-ras till en bestämd polisinrättning (6 § och 7§ 3 mom.) samt med tanke på antalet ansva-riga föreståndare (15 § 1 mom.), framläggan-de av verksamhetsanvisningar till påseende(19 § 2 mom.), inspektioner (42 § 3 mom.)samt årsanmälningar (45 §).

11 punkten. Med huvudsakligt verksam-hetsställe skall på motsvarande sätt som i dengällande bestämmelsen om bevakningsföre-tagets förläggningsort avses det verksamhets-ställe från vilket bevakningsföretaget huvud-sakligen idkas eller är avsett att idkas. Varjebevakningsföretag skall följaktligen ha en-dast ett huvudsakligt verksamhetsställe.

Eftersom även det huvudsakliga verksam-hetsstället är ett av företagets verksamhets-ställen, har begreppet huvudsakligt verksam-hetsställe anknytning till samma bestämmel-ser som begreppet verksamhetsställe. Be-greppet huvudsakligt verksamhetsställe harsärskild betydelse när det gäller bestämmel-serna om vilken polisinrättning som skall un-derrättas om en ändringsanmälan.

12 punkten. Med bevakningsområde skallsåsom hittills avses fastighet, byggnad, rum,konstruktion, annan plats eller annat områdeeller del av dessa som specificerats i upp-dragsavtalet.

Ett bevakningsområde kan såsom hittillsvara en allmän eller privat plats. Mottagande

RP 69/2001 rd46

av ett uppdrag som avser upprätthållande avallmän ordning och säkerhet skall såsom hit-tills vara förbjudet enligt 9 § 1 mom. Där-emot skall annan bevakning av egendom,skyddande av en persons integritet eller av-slöjande av brott kunna ske också på allmänplats.

Begreppet bevakningsområde skall såsomhittills ha betydelse för en väktares befogen-heter på ett område som omfattas av offentligfrid (28 § 2 mom.). För närvarande har enväktare något större rättigheter än vem somhelst att på ett bevakningsområde och delvis idess omedelbara närhet vidta åtgärder för attavlägsna en person från området och där an-vända maktmedel.

Begreppet bevakningsområde har betydelseäven för bestämmelserna om arbetsskiftsre-gister (18 § 2 mom.) och bestämmelserna omverksamhetsanvisningar (19 §).

13 punkten. Med bevakningsobjekt skallsåsom hittills avses personer samt föremåloch annan egendom som skall bevakas enligtuppdragsavtalet.

Även begreppet bevakningsobjekt har be-tydelse för bestämmelserna om arbetsskifts-register (18 § 2 mom.) och om verksamhets-anvisningar (19 §).

14 punkten. Med maktmedelsredskap skallavses skjutvapen enligt 2 § skjutvapenlagen(1/1998), gasspray enligt 11 § skjutvapenla-gen, handklovar, högst 60 centimeter långabatonger samt teleskopbatonger. Batongeroch teleskopbatonger skall för tydlighetensskull nämnas var för sig i förteckningen ochvad som avses med teleskopbatong definierasnärmare i 15 punkten. Lagens förteckningöver maktmedelsredskap är avsedd att varauttömmande. Eftersom gasvapen, som i degällande bestämmelserna nämns särskilt, en-ligt skjutvapenlagstiftningen är skjutvapen,behöver de numera inte nämnas särskilt.Redskap som främst tillverkas för att använ-das vid kraftåtgärder mot egendom, såsomt.ex. kofot, skall inte betraktas såsom makt-medelsredskap som avses i denna punkt.

Begreppet maktmedelsredskap har betydel-se för bestämmelserna om bärande av sådanaredskap (29 §) samt på vilket sätt de skall bä-ras (30 §).

Förutom egentliga maktmedelsredskap somtillverkats för att användas mot människor, är

även hundar ett slags maktmedelsredskap.Bestämmelserna om rätten att medföra hundoch bära egentliga maktmedelsredskap i be-vakningsuppgifter ingår i samma paragraf ilagförslaget (29 §). På motsvarande sätt skallett bevakningsföretag i sin årsanmälan bl.a.lämna uppgifter om de uppdrag i anslutningtill vilka en väktare i bevakningsuppgifter harburit skjutvapen eller gasspray eller medförthund. Anmälningsplikten skall också gälla si-tuationer i vilka en väktare har använt skjut-vapen, gasspray eller hund såsom maktme-delsredskap.

15 punkten. Med teleskopbatong skall av-ses en batong som kan skjutas ihop för trans-port och med en knyck fällas ut i sin fullalängd. En teleskopbatong skall vara industri-ellt framställt och bestå av oböjliga plast- el-ler metallrör som låser sig vid varandra medhjälp av friktion. Utfälld skall en teleskopba-tong vara minst 45 och högst 65 centimeterlång.

16 punkten. Med företrädare skall avses enperson som är anställd av ett bevakningsom-rådes ägare eller innehavare eller som verkarför ägarens eller innehavarens räkning. Enförsäljare är t.ex. företrädare för den närings-idkare hos vilken han är anställd. Även per-soner som står i tjänste- eller arbetsförhållan-de till kommunen eller staten kan enligt pro-positionen vara företrädare. En av företräda-ren given order att avlägsna sig skall ha be-tydelse för när en väktare får avlägsna enperson från en plats som omfattas av offent-lig frid (28 § 2 mom.).

17 punkten. Säkerhetsskyddsuppgift är detandra viktiga nya begreppet som vid sidan avbegreppet bevakningsuppgift bestämmer la-gens tillämpningsområde. Med säkerhets-skyddsuppgift avses i lagförslaget planering,installering, reparation eller ändring av kon-struktionsmässigt skydd eller elektroniskaövervakningssystem samt planering av andrasäkerhetsarrangemang.

Med konstruktionsmässigt skydd avsest.ex. att dörrar, fönster och andra öppningarutrustas eller deras konstruktion förstärks isyfte att förhindra eller försvåra intrång (lås-smedsverksamhet). Ett fristående hänglåsskall t.ex. inte anses utgöra en del av ett så-dant konstruktionsmässigt skydd.

Med elektroniska övervakningssystem av-

RP 69/2001 rd 47

ses sådana hela system eller enskilda anord-ningar vilkas uppgift är att förhindra ellerförsvåra obehörigt intrång i ett rum som manvill skydda, att kontrollera passagen till ochfrån rummet eller att förmedla informationom olovligt intrång som inträffat i eller riktatsig mot ett sådant rum. Såsom exempel påelektroniska övervakningssystem som avses idenna proposition kan nämnas brottslarmsy-stem, videoövervakningssystem, passagekon-trollsystem samt andra motsvarande system.Enbart planering, installation, reparation ochändring av brandlarmsystem skall däremotinte betraktas som utförande av säkerhets-skydds-uppdrag. Att definiera vad som avsesmed elektroniska övervakningssystem ärsvårt därför att branschen inte har någon en-hetlig, stabiliserad terminologi. Den snabbatekniska utvecklingen gör det också svårt attskapa en terminologi som skulle täcka samt-liga fall.

Med planering avses att ett existerande,ofta tekniskt system ställs till uppdragsgiva-rens förfogande. Med konsultering avsesallmänt verksamhet som innebär att en kon-sult söker, utreder och undersöker nya lös-ningar på uppdragsgivarens problem ellersätt att utveckla hans verksamhet. Med pla-nering skall i detta sammanhang avses såvälegentliga planeringsuppgifter som s.k. säker-hetskonsultering. I praktiken är det svårt attse om en bestämd verksamhet innebär plane-ring av säkerhetssystem eller konsultering ianslutning därtill. När det gäller planeringoch konsultering skall begreppet säkerhets-skyddsuppgift följaktligen täcka såväl plane-ring och konsultering i anslutning till inbyggtskydd och elektroniska säkerhetssystem somannan, t.ex. funktionell planering och kon-sultering i anslutning till säkerhetsarrange-mang.

När det gäller entreprenörskap är det i all-mänhet inget problem att bedöma karaktärenav olika slags underentreprenader, t.ex. drag-ning av kablar, eftersom den som utför dessauppgifter i allmänhet inte därvid får tillträdetill sådana uppgifter om uppdragsgivarens to-tala säkerhetsarrangemang vilka behandlas inästa punkt, i vilken definieras vad som av-ses med säkerhetsskyddsuppgifter som krä-ver godkännande. Att arbetsuppgiften gertillträde till sådan information skall också

vara avgörande för om t.ex. en installation isamband med uppförandet av en byggnadskall betraktas som en säkerhetsskyddsupp-gift som förutsätter godkännande.

Enligt lagförslaget definieras säkerhets-skyddsuppgifter på ett sätt som innebär attindustriell tillverkning och montering av an-ordningar och föremål med anknytning tillsäkerhetsskyddsuppgifter inte skall betraktassåsom utförande av säkerhetsskyddsuppgif-ter. Personal som t.ex. arbetar på ett datatek-nikföretags driftsavdelning, personal inomfastighetsunderhållet, städerskor eller de somsköter kontorsgöromål hos ett säkerhets-skyddsföretag skall i allmänhet inte helleranses utföra sådana säkerhetsskyddsuppgiftersom definitionen avser. Dessa personers ar-betsuppgifter gäller de facto annat än utfö-rande av säkerhetsskyddsuppgifter. Däremotkan t.ex. arkitekter i vissa fall utföra säker-hetsskyddsuppgifter genom att delta i plane-ring som avser konstruktionsmässigt skydd,tekniska övervakningssystem eller säkerhets-system.

Det viktigaste sättet att reglera säkerhets-skyddsverksamheten skall enligt förslagetvara att ett särskilt godkännande skall varaobligatoriskt för dem som utför vissa säker-hetsskyddsuppgifter. Särskild sekretess skalldock vara förknippad också med andra sä-kerhetsskyddsuppgifter.

18 punkten. Enligt lagförslaget skall intesamtliga ovan beskrivna säkerhetsskydds-uppgifter vara sådana att de endast får utförasmed stöd av ett särskilt godkännande. Såsomsäkerhetsskyddsuppgifter som förutsätter sär-skilt godkännande skall endast betraktas så-dana säkerhetsskyddsuppgifter som beskri-vits i samband med behandlingen av 17punkten och som medför tillgång till sådanakonfidentiella upplysningar om uppdragsgi-varens säkerhetsarrangemang vilka definie-rats konfidentiella och vilka möjliggör ellerväsentligen underlättar intrång i ett för utom-stående stängt utrymme som innehas av upp-dragsgivaren. Om bägge ovan nämnda förut-sättningar uppfylls i fråga om en säkerhets-skyddsuppgift, skall uppgiften anses vara så-dan som förutsätter godkännande.

Säkerhetsskyddsuppgiften måste för detförsta medföra tillgång till sådan informationom uppdragsgivaren som definierats som

RP 69/2001 rd48

konfidentiell information, men dessutom för-utsätts det att denna konfidentiella informa-tion ger möjlighet till intrång i ett för utom-stående stängt utrymme som innehas av upp-dragsgivaren. Med en sådan situation, dvs.att informationen möjliggör intrång, jämställsden situationen att informationen väsentligenunderlättar intrång, så att intrånget kan skeutan ytterligare användning av betydandetekniska hjälpmedel eller motsvarande. Attintrånget väsentligen underlättas skall ocksåanses vara fallet om de uppgifter som erhållsi samband med utförandet av säkerhets-skyddsuppdraget gör det möjligt för den somhar uppgifterna att passera eller koppla borten teknisk skyddsanordning eller liknandesom skyddar tillträdet till den plats som skallskyddas. Enbart frånkoppling av brottslarmger t.ex. sällan möjlighet till direkt intrång idet rum som larmet skyddar, utan dessutomförutsätts ofta att en dörr, ett fönster ellermotsvarande öppnas. När det t.ex. är fråganom en ytterdörr, förutsätter sistnämnda åt-gärd ofta dessutom användning av något tek-niskt hjälpmedel.

När det gäller konfidentiell information omsäkerhetsarrangemang, kan t.ex. personersom installerar nyckelkistor eller icke-seriesatta nyckelhus inte anses komma i be-röring med konfidentiell information om sä-kerhetsarrangemang. En person som seriesät-ter lås kan däremot anses komma i berörningmed sådan information. Detsamma gällerpersoner som installerar nyckelhus, om dessaär seriesatta redan när de installeras. Ofta ärnyckelhusen seriesatta redan när de installe-ras och nycklarna finns i låsen för att manskall kunna kontrollera att låsen fungerar.Även när det gäller andra åtgärder i anslut-ning till konstruktionsmässigt skydd skall så-som konfidentiella uppgifter om säkerhetsar-rangemang betraktas uppgifter som gör detmöjligt att öppna ett skydd eller passera det.Personer som administrerar seriesättningsda-ta för låsföretag som utför installation, änd-ring och service av lås skall t.ex. kunna ansesutföra säkerhetsskyddsuppgifter som förut-sätter godkännande.

Även när det gäller elektroniska övervak-ningssystem förutsätts det att utförandet avsäkerhetsskyddsuppgiften medför tillträde tillkonfidentiella uppgifter om uppdragsgiva-

rens säkerhetsarrangemang. Sådana uppgifterkan bl.a. vara uppgifter om var system ellerapparater placeras, deras egenskaper, lö-senord, inställningar samt andra tekniskaegenskaper, om utförandet av säkerhets-skyddsuppgiften har givit information somger tillträde till uppgifter om ifrågavarandesäkerhetssystem även efter att systemet harlevererats till kunden. Även uppgifter om hurlarm vidarebefordras från säkerhets- ellerövervakningssystem kan ofta betraktas somkonfidentiell information om uppdragsgiva-rens säkerhetsarrangemang. I samband medleverans av elektroniska säkerhetssystem haren kund ofta möjlighet att programmera innya lösenord i systemet samt ändra inställ-ningarna, varefter den numera inaktuella in-formation som installations- eller planerings-personalen besitter inte längre efter ändring-en kan betraktas som konfidentiell informa-tion. När det gäller planeringsuppgifter i an-slutning till andra säkerhetsarrangemangkommer situationen att vara densamma somovan har beskrivits i fråga om elektroniskaövervakningssystem. Enbart den omständig-heten att en person utför uppgifter av dennaart skall inte kunna anses innebära att han ut-för säkerhetsskyddsuppgifter som förutsättergodkännande, utan uppgifterna skall vara avsådan art att han genom dem får del av kon-fidentiell information om säkerhetsarrange-mangen. Dessutom skall det, på samma sättsom i fråga om elektroniska säkerhetsarran-gemang, förutsättas att informationen intemister sin betydelse efter att en plan eller nå-got motsvarande har genomförts. I praktikenkommer fysiska personer som är näringsid-kare eller personer som tillhör ledningen förett säkerhetsskyddsföretag att utföra säker-hetsskyddsuppgifter som förutsätter godkän-nande främst när de sköter praktiska uppgif-ter eller fattar beslut i anslutning till behand-ling och planering av anbud.

Kravet på godkännande skall endast gällasådana uppgifter om hela säkerhets- ochövervakningssystem vilka möjliggör intrång irum som skyddats mot intrång av utomståen-de. Kännedom om en del av ett säkerhetssy-stem som består av flera olika delar ger iallmänhet inte möjlighet till ett sådant in-trång. En sådan situation är det t.ex. fråganom vid installation av en enda sensor i ett sy-

RP 69/2001 rd 49

stem för brottslarm eller passagekontroll.Kravet på godkännande skall endast varaförknippat med konfidentiella uppgifter omuppdragsgivarens säkerhetsarrangemang, intemed annan konfidentiell information somgäller honom, såsom t.ex. affärshemligheter.

Vilka säkerhetsskyddsuppgifter som förut-sätter godkännande, skall alltid avgöras frånfall till fall. Dessutom skall det förutsättas attverksamheten omfattar utförande av säker-hetsskyddsuppdrag som avses i 17 punkten.Av motiveringen till 17 punkten har redanframgått att enbart den omständigheten att enpersons arbetsuppgifter ger honom möjlighetatt komma i beröring med sådana uppgifterom uppdragsgivaren vilka definierats somkonfidentiella inte skall anses innebära attpersonen utför säkerhetsskyddsuppgifter.

Vilka säkerhetsskyddsuppgifter som skallanses förutsätta godkännande skall anges ilag, och uppdragsgivaren skall inte ha möj-lighet att enligt eget val ändra uppgiftens ju-ridiska karaktär. Det sistnämnda förutsätternaturligtvis att det vid utförandet av säker-hetsskyddsuppgiften enligt en objektiv be-dömning tydligt är frågan om ett uppdragsom kräver godkännande. I gränsfall skalluppdragsgivaren avgöra om kravet skall till-lämpas. Uppdragsgivaren är den som be-stämmer vilka platser han vill stänga för ut-omstående och det är också uppdragsgivarensom skall bestämma vilka uppgifter om sä-kerhetsarrangemangen för denna plats somskall vara konfidentiella. För att en säker-hetsskyddsuppgift i praktiken skall ansesförutsätta godkännande, krävs i gränsfall attuppdragsgivaren definierar platsen som enplats som är stängd för utomstående och deuppgifter som gäller hans säkerhetsarrange-mang för platsen som konfidentiella uppgif-ter. Bestämmelsen ger uppdragsgivaren möj-lighet att förutsätta att vissa uppgifter skall fåutföras endast av en person som en myndig-het godkänt att utföra sådana uppgifter. Detviktigaste syftet med bestämmelsen är attförbättra konsumentskyddet för uppdragsgi-varna. I praktiken kommer uppdragsgivarnanästan undantagslöst att förutsätta att säker-hetsskyddsuppgifterna utförs av personersom en myndighet har godkänt att utföra så-dana uppdrag. Även när utförandet av enuppgift inte enligt en objektiv bedömning

uppfyller de krav som ställs för att en säker-hetsskyddsuppgift skall anses förutsätta god-kännande, kan en uppdragsgivare dock medstöd av avtalsfriheten förutsätta att den somtillhandahåller tjänsterna ser till att uppdragetutförs av en person som har godkänts att ut-föra sådana uppgifter.

19 punkten. Med säkerhetsskyddande verk-samhet skall enligt lagförslaget avses utfö-rande av säkerhetsskyddsuppgifter. För attverksamheten enligt lagen skall betraktas så-som säkerhetsskyddande verksamhet, förut-sätts på samma sätt som i fråga om bevak-ningsuppgifter att verksamheten sker i för-värvssyfte och med stöd av uppdragsavtal. Iövrigt hänvisas till vad som anförts i moti-veringen till 2 punkten.

20 punkten. Med säkerhetsskyddsföretagskall avses företag som idkar säkerhetsskyd-dande verksamhet. Företaget skall på sammasätt som ett bevakningsföretag kunna vara enfysisk eller juridisk person.

21 punkten. En utförare av säkerhets-skyddsuppgifter skall på samma sätt som enväktare vara en person som utför uppgiftersom kräver godkännande, i detta fall säker-hetsskyddsuppgifter. Personen kan vara an-ställd av ett säkerhetsskyddsföretag ellersjälvständigt utföra säkerhetsskyddsuppgif-ter, t.ex. såsom enskild näringsidkare ellersporadiskt.

2 kap. Bevakningsrörelse

Auktorisationskrav för bevakningsrörelse

3 §. Auktorisation av bevakningsföretag. 1mom. I 3 § 20 punkten lagen angående rät-tighet att idka näring definieras affärsrörelsesom avser bevakning av gods eller liv såsoms.k. reglementerad näring, om vilket bestämssärskilt genom lag eller förordning. Enligt 2§ lagen om bevakningsföretag, som de före-slagna bestämmelserna till sitt innehåll i storutsträckning motsvarar, är idkande av bevak-ningsrörelse beroende av tillstånd. Dock fö-reslås att i lagtexten inte längre skall talas omsammanslutningar och stiftelser utan om ju-ridiska personer.

Idkande av bevakningsrörelse skall enligtlagförslaget förbli en reglementerad näring,

RP 69/2001 rd50

som skall få idkas under förutsättning att enmyndighet beviljar auktorisation för bevak-ningsföretag. Avsikten med detta särskildaauktorisationssystem skall vara att förvissasig om att den som ansöker om auktorisationuppfyller de förutsättningar som lagen ställerför idkande av sådan rörelse. Auktorisations-förfarandet kommer således enligt lagförsla-get att utgöra en viktig del av den tillsyn sommyndigheterna utövar. Idkande av bevak-ningsrörelse utan tillstånd skall vara straff-bart enligt 17 kap. 6 a § strafflagen.

Vilka som skall ha rätt att få sitt bevak-ningsföretag auktoriserat anges genom hän-visning till 1 § 1 och 2 mom. lagen angåenderätt att idka näring. Enligt 1 § 1 mom. nämn-da lag kan auktorisation beviljas fysiska per-soner som är bosatta inom Europeiska eko-nomiska samarbetsområdet, finska samman-slutningar och stiftelser samt utländska sam-manslutningar och stiftelser som registreraten filial i Finland och som har bildats enligtlagstiftningen i en stat som hör till Europeis-ka ekonomiska samarbetsområdet och somhar sin stadgeenliga hemort, sin centralför-valtning eller sin huvudsakliga verksamhets-ort i en stat som hör till Europeiska ekono-miska samarbetsområdet.

Auktorisation av bevakningsföretag skallockså kunna beviljas någon annan än en så-dan fysisk eller juridisk person som avses iföregående stycke, om handels- och indu-striministeriet med stöd av 1 § 2 mom. lagenangående rättighet att idka näring har beviljatsökanden tillstånd att idka sådan näring. Fin-ländska aktiebolag befriades år 1993 från debegränsningar som dittills gällde utländsktägande, varefter utlänningar eller utländskaföretag har haft möjlighet att utan tillståndäga aktier i finländska aktiebolag. Genom enhänvisning till 1 § 2 mom. lagen angåenderättighet att idka näring avhjälper lagförsla-get det missförhållandet i den gällande lag-stiftningen att rätten för näringsidkare somhar sin verksamhetsort utanför Europeiskaekonomiska samarbetsområdet att idka be-vakningsrörelse i Finland har varit beroendeav företagets bolagsform.

2 mom. En auktorisation skall såsom hit-tills gälla tills vidare och utgångspunktenskall vara att auktorisationen ger rätt att skötabevakningsuppgifter i hela landet.

3 mom. Auktorisationsmyndigheten skalldock såsom hittills ha rätt att ställa villkoroch begränsningar för auktorisationsinneha-varens verksamhet. Ordalydelsen i de gällan-de bestämmelserna hänvisar visserligen en-dast till regionala begränsningar. Nu föreslåsäven uttryckliga bestämmelser om grundernaför villkor och begränsningar. Villkoren ochbegränsningarna skall få gälla tid, geografisktområde eller ha anknytning till de bevak-ningsuppgifter som får utföras. Villkor ochbegränsningar skall vara möjliga främst närden utredning som fogats till ansökan omauktorisation visar att sökanden inte på behö-rigt sätt förmår sköta bevakningsuppgifter ihela landet. Vid bedömningen av om en sö-kande på behörigt sätt förmår bedriva rörel-sen, skall uppmärksamhet fästas vid omfatt-ningen av bevakningsföretagets rörelse, anta-let verksamhetsställen och deras läge samtandra dylika omständigheter. När omfatt-ningen av bevakningsföretagets rörelse be-döms, skall myndigheten bl.a. beakta det an-tal personer som företaget har för avsikt attanställa. Att begränsa auktorisationen skall idetta avseende vara ett alternativ till att heltförkasta ansökan. I praktiken skall en restrik-tiv hållning tillämpas i fråga om begräns-ningar, men i vissa enskilda fall kan det varabehövligt att ställa sådana.

Separat auktorisation av verksamhetsställenskall enligt lagförslaget inte längre före-komma. Myndigheterna skall dock informe-ras om att bevakningsföretaget inrättar verk-samhetsställen, antingen i samband med an-sökan om auktorisation av företaget eller ge-nom en sådan ändringsanmälan som avses i 7§. I sådana sällsynta fall där bevakningsföre-tagets auktorisation är regionalt begränsadoch innehavaren av auktorisationen vill inrät-ta ett verksamhetsställe utanför det områdesom avses i auktorisationen, skall auktorisa-tionsinnehavaren ansöka om ändring av denregionala begränsningen.

4 mom. Om den som innehar auktorisationförsätts i konkurs eller avlider, skall konkurs-eller dödsboet såsom hittills ha rätt att förden avslutande utredningen av boet fortsättabevakningsrörelsen under högst ett års tidfrån det att konkursen inleddes eller dödsfal-let inträffade. Bestämmelsen gör det möjligtatt på ett ekonomiskt förnuftigt sätt utreda

RP 69/2001 rd 51

samt eventuellt avsluta en bevakningsrörelsesom ansluter sig till auktorisationsinnehava-rens konkurs- eller dödsbo. Konkurs- ellerdödsboets rätt att en viss tid fortsätta rörelsenär avsedd att trygga de anställdas och even-tuella uppdragsgivares ställning. I sedvanligafall blir boet utrett inom ett år. Även underdenna tidsperiod skall företaget ha en ansva-rig föreståndare.

För att göra tillsyn möjlig är det nödvän-digt att auktorisationsmyndigheten får vet-skap om rörelseidkarens konkurs eller död.Därför föreslås en bestämmelse om att kon-kursboets boförvaltare samt en dödsbodelä-gare eller någon annan som har hand omdödsboet inom trettio dagar från det att kon-kursen inleddes eller dödsfallet inträffadeskall underrätta auktorisationsmyndighetenom konkursen eller dödsfallet. Med konkurs-boets boförvaltare avses i lagtexten konkurs-boets interimistiska boförvaltare samt en godman och syssloman i ett konkursbo. I ettdödsbo skall de anmälningspliktiga perso-nerna vara desamma som avses i 18 kap. 3 §ärvdabalken (40/1965). Förutom dessa kanäven dödsboets boutredningsman och testa-mentsexekutor vara anmälningspliktiga.

4 §. Meddelande av auktorisation. Förut-sättningarna för auktorisation av bevaknings-företag skall enligt lagförslaget härefter re-gleras i lag, då de enligt gällande lag reglerasi 3 § förordningen om bevakningsföretag.När det gäller innehållet i bestämmelsernaföreslås inga betydande förändringar i aukto-risationsförutsättningarna. Behövlig praktiskerfarenhet samt att sökanden har godkänts iett prov som anordnats av bevakningsföre-tagsnämnden skall inte längre förutsättas närsökanden är en fysisk person. För bevak-ningsföretag som är juridiska personer har ettmotsvarande krav inte heller hittills ställts.Vid behandlingen av enskilda tillståndsan-sökningar har det varit svårt att avgöra vadsom skall betraktas såsom sådan praktisk er-farenhet som bestämmelserna förutsätter. Så-som tidigare konstaterades, är ett av målenför propositionen att den ansvariga förestån-daren skall få en mera framträdande roll såatt den person som har denna ställning i före-taget tydligare än vad som nu är fallet svararför att företaget sköts enligt bestämmelsernaoch föreskrifterna för bevakningsföretag. Av

nämnda anledning är det inte behövligt attutsträcka kravet på praktisk erfarenhet ochutbildning till att gälla dem som enbart harett företagsekonomiskt ansvar för idkandetav rörelsen.

1 mom. I bestämmelsen anges först förut-sättningarna för meddelande av auktorisationåt en fysisk person. Samma förutsättningarför meddelande av auktorisation skall tilläm-pas när ansökan lämnats av en enskild firma.Förutsättningarna gäller antingen sökandensärlighet, pålitlighet och personliga egenska-per eller hans soliditet.

1 punkten. En absolut förutsättning förauktorisation skall vara att sökanden haruppnått en ålder som föreskrivs i lagen. Sö-kanden skall ha uppnått myndig ålder, dvs.ha fyllt 18 år. Undantag från denna förutsätt-ning skall inte vara möjliga ens med vård-nadshavarnas samtycke. Å andra sidan skallenbart den omständigheten att sökanden haruppnått hög ålder inte hindra auktorisation.

2 punkten. Auktorisation skall vara möjligom sökanden är känd för redbarhet och pålit-lighet och till sina personliga egenskaper ärlämplig för uppgiften. En persons redbarhetoch pålitlighet skall bedömas såväl utgåendefrån hans tidigare som nuvarande uppträdan-de. Vid bedömningen av sökandens tidigareuppträdande skall auktorisationsmyndighetenutnyttja alla medel som den har till sitt förfo-gande. Viktig hjälp fås ur register som försav olika myndigheter. Förutom polisens egnaregister står även straffregistrets uppgifter tillförfogande. Enligt 4 a § 1 mom. 2 punkten(1093/1999) straffregisterlagen (770/1993)lämnas ur straffregistret uppgifter om perso-ner ut till finska myndigheter i ärenden somgäller sådana tillstånd eller godkännanden avmyndighet som är beroende av personens till-förlitlighet. Vid bedömningen av om redbar-hets- och pålitlighetsförutsättningen är upp-fylld skall i praktiken fästas uppmärksamhetsärskilt vid uppdagade eller misstänkta brottsamt annat missbruk som visar att personen ifråga är olämplig att idka bevakningsrörelse.Härvid skall också eventuella tidigare åter-kallanden av auktorisation eller varningarsom en innehavare av auktorisation har fåttbeaktas.

När det gäller personliga egenskaper kant.ex. den omständigheten att sökanden flera

RP 69/2001 rd52

gånger har tagits i förvar som berusad visa attsökanden är olämplig att idka bevakningsrö-relse. Vid bedömningen av sökandens per-sonliga egenskaper skall uppmärksamhetäven fästas vid sökandens förmåga och viljaatt fullgöra de skyldigheter som den som id-kar bevakningsrörelser enligt gällande be-stämmelser skall iaktta. Omständigheter somanknyter till sökandens livsstil och attityderblir då viktiga.

Vid bedömningen av sökandens personligaegenskaperna skall uppmärksamhet fästas vidskador och sjukdomar som på ett väsentligtsätt kan försvaga sökandens förmåga att idkabevakningsrörelse. Vid behov kan auktorisa-tionsmyndigheten vid prövningen av ansökanyrka att sökanden exempelvis skall lämna ien sådan utredning om sina rusmedelsvanorsom myndigheten anser behövlig. Förfaran-det kränker inte sökandens integritet, efter-som sökanden själv skall komma med utred-ningen, även om underlåtelse att lämna ut-redning kan medföra att ansökan förkastas.

Även vid bedömningen av en sökandespersonliga egenskaper skall uppmärksamhetfästas vid sökandens tidigare uppträdande.Härvid skall myndigheten koncentrera sigsärskilt på sådana omständigheter som kanpåverka sökandens förmåga att på behörigtsätt idka bevakningsrörelse. En sådanomständighet kan t.ex. vara att personenmeddelats näringsförbud enligt lagen om när-ingsförbud (1059/1985). Förbudet kan haupphört omedelbart innan ansökan om aukto-risation inlämnades. Att sökanden har med-delats näringsförbud kan i sin tur ha berott påatt han har gjort sig skyldig till sådana för-summelser av bokförings- eller skattskyldig-het som inte har ansetts straffbara eller förvilka han av någon annan orsak inte hardömts till straff. Även den omständighetenatt sökanden flera gånger har försatts i kon-kurs kan utgöra ett hinder för auktorisation.Med konkurs avses här även det fall att kon-kursen har förfallit i brist på medel. Även ti-digare försummelser att iaktta vad säkerhet iarbetet och arbetarskydd förutsätter skall be-dömas i samband med utvärderingen av sö-kandens personliga egenskaper.

3 punkten. För att auktorisation skall med-delas förutsätts enligt denna punkt att sökan-den inte är försatt i konkurs och att hans

handlingsbehörighet inte har begränsats en-ligt 18 § lagen om förmyndarverksamhet(442/1999). Att idka bevakningsrörelse in-nebär idkande av en näring som medför olikaskyldigheter bl.a. mot uppdragsgivare, an-ställda och myndigheter. För uppdragsgivar-na är det t.ex. av väsentlig betydelse att när-ingsidkaren har tillräckliga resurser att påbehörigt sätt klara av de bevakningsuppgiftersom uppdraget omfattar. Att en personshandlingsbehörighet har begränsats eller atthan har försatts i personlig konkurs skall där-för utgöra ett absolut hinder för att meddelahonom auktorisation. Överskuldsättning ellerandra ekonomiska problem, som dock intehar lett till att sökanden har försatts i kon-kurs, skall däremot bedömas i anslutning tillden förutsättning som berör sökandens för-mögenhet.

4 punkten. Såsom ovan konstaterats, förut-sätter behörigt bedrivande av en bevaknings-rörelse att vissa skyldigheter fullgörs. Densom idkar bevakningsrörelse skall ha en så-dan förmögenhet att han på behörigt sätt kanbedriva verksamheten. Detta innebär att när-ingsidkaren skall förmå fullgöra såväl sinaavtalsenliga skyldigheter enligt uppdragsav-talet som de krav som samhället ställer påhonom. Vid bedömningen av sökandens för-måga att med hänsyn till sin förmögenhet setill att verksamheten är sådan som den bordevara, blir förhållandet mellan sökandens för-mögenhetsställning och den planerade rörel-sens omfattning och karaktär en viktig fråga.Bl.a. antalet verksamhetsställen som företa-get har för avsikt att inrätta och deras geogra-fiska läge kan ha betydelse för den utredningsom behövs om sökandens ekonomiska ställ-ning. Om sökanden t.ex. har för avsikt attbedriva sådan ronderande bevakning av ettdistrikt som innebär att bevakningen utgårfrån flera verksamhetsställen och sker medfordon, måste företaget skaffa behövlig mate-riel och avlöna yrkeskunnig personal. I så fallskall sökanden redan när han ansöker omauktorisation kunna visa att han har tillräck-liga ekonomiska resurser för uppdraget. Be-roende på rörelsens karaktär kan auktorisa-tionsmyndigheten förutsätta att t.ex. en sö-kande som har för avsikt att idka värdetrans-portuppdrag utreder sin ekonomiska ställninggrundligare än en sökande som har för avsikt

RP 69/2001 rd 53

att idka sedvanlig stationär bevakning.Den ekonomiska ställning som förutsätts

av en sökande kan inte bestämmas genomexakta markbelopp eller andra dylika grän-ser, utan det blir alltid frågan om en prövningav varje enskilt fall. En sökande skall inteanses uppfylla förmögenhetskravet t.ex. omhan redan tidigare har försummat att betalaskatter och offentligrättsliga avgifter somuppgår till avsevärda belopp, eftersom det ärosannolikt att han i så fall kan klara av nyaekonomiska förpliktelser. På motsvarandesätt kan den omständigheten att han har fleraandra oreglerade skulder utgöra ett hinder förauktorisation. T.ex. en enstaka betalnings-störning, som sökanden ordnat upp, skalldäremot inte i allmänhet anses tyda på att sö-kanden vore oförmögen att på ett behörigtsätt idka bevakningsrörelse.

2 mom. Auktorisation kan enligt lagförsla-get meddelas inte bara fysiska personer, utanäven juridiska personer. Förslaget motsvarargällande lag. De största bevakningsföretagenär sammanslutningar. Någon stiftelse har ve-terligen inte för närvarande auktorisation attidka bevakningsrörelse.

1 punkten. På samma sätt som en fysiskperson skall också en juridisk person ha för-måga att svara för olika skyldigheter som be-vakningsrörelsen medför för rörelseidkaren.Den förutsättning som gäller sökandens eko-nomiska situation skall endast gälla den juri-diska personens ekonomiska situation, intede fysiska personer som ansvarar för dessverksamhet. Annars skall soliditetskraveninte skilja sig från de krav som gäller för fy-siska personer. En juridisk persons soliditetkan främst bedömas utgående från boksluts-handlingarna. Om sökanden är ett aktiebolagsom befinner sig i likvidation, kunde likvida-tionstillståndet anses vara en omständighetsom visar att sökanden inte skall anses haförmåga att sköta rörelsen på behörigt sätt.

2 punkten. De fysiska personer som hörtill den juridiska personens förvaltningsor-gan, verkställande direktören samt bolags-männen i ett öppet bolag och de ansvarigabolagsmännen i ett kommanditbolag måsteuppfylla samma villkor som en fysisk personmåste uppfylla för att kunna få auktorisation.Vilka personer som anses höra till förvalt-ningsorganen bestäms enligt den speciallag

som reglerar ifrågavarande juridiska personsverksamhet. Till denna grupp hänförs bl.a.ledamöter av styrelsen, direktionen och för-valtningsrådet. Verkställande direktörennämns särskilt, eftersom han inte anses höratill den juridiska personens förvaltningsor-gan.

För att auktorisation skall meddelas måstesamtliga förutsättningar vara uppfyllda. Ipraktiken kan förekomsten av de förutsätt-ningar som avses i 1 mom. 1 och 3 punktenkonstateras på ett entydigt sätt, men när detgäller förutsättningarna enligt 2 och 4 punk-ten krävs alltid prövning av det enskilda fal-let. Meddelande av auktorisation skall såsomhittills alltid vara beroende av myndighetensprövning. Inte ens en sökande som uppfyllerde förutsättningar som lagen föreskriver skallha någon absolut rätt att få auktorisation,men ett förvaltningsbeslut genom vilken enansökan förkastas skall givetvis följa allmän-na förvaltningsrättsliga principer. Orsakentill ett sådant negativt beslut kan bl.a. vara attsökanden trots sin ansökan inte har någonverklig avsikt att inleda bevakningsrörelse.Auktorisation skall inte heller meddelas omsökanden endast nominellt och formellt harför avsikt att svara för idkandet av rörelsen,men andra personer i verkligheten svarar förden. De statsförfattningsrättsliga frågorna ianslutning till meddelande av auktorisationbehandlas närmare i avsnittet om lagstift-ningsordningen för denna proposition.

Statsrådet skall genom förordning ha möj-lighet att närmare föreskriva vilka utredning-ar och handlingar en sökande skall foga tillsin ansökan för att visa att han uppfyller för-utsättningarna för auktorisation. Till utred-ningen kan bl.a. höra olika slags boksluts-handlingar, intyg över eventuella skatterestersamt utdrag ur kreditupplysningsregister.

3 mom. I samband med beskrivningen avnuläget har i denna proposition behandlatsproblem som är förknippade med den gällan-de tillståndspraxisen. Till dessa problemhänvisas i detta sammanhang. Enligt lagför-slaget skall auktorisationen härefter i samtli-ga fall meddelas av inrikesministeriet, när-mare bestämt av den tillsynsenhet för säker-hetsbranschen som verkar i anslutning till in-rikesministeriet. Syftet med detta förfarandeär att förenhetliga auktorisationspraxisen och

RP 69/2001 rd54

förbättra auktorisationsmyndigheternas kän-nedom om bevakningsbranschen. Ändringeneffektiverar också tillsynen över bevaknings-rörelserna och gör det möjligt att frångå för-farandet med separata tillstånd för de olikaverksamhetsställena. Till reformen hör ocksåatt uppgifterna i anslutning till godkännandeav ansvarig föreståndare överförs på inri-kesministeriet.

Den myndighet som har fattat förvalt-ningsbeslutet om beviljande av tillstånd harav hävd också svarat för eventuellt återkal-lande av ifrågavarande tillstånd och för var-ningar som har haft anknytning till tillstån-det. Därför har den myndighet som auktori-serar bevakningsföretag en viktig roll ocksåvid tillsynen över ifrågavarande näringsverk-samhet. För att en myndighet skall kunnavidta de åtgärder som återkallandet förutsät-ter, måste den ha yrkeskunskaper och resur-ser att skaffa olika slags tilläggsutredningar.Kravet på enhetlig myndighetsverksamhetaccentueras särskilt när det blir frågan om åt-gärder för återkallande av auktorisation, ef-tersom dessa innebär ingrepp i rätten att idkanäring.

Inrikesministeriet svarar redan nu såsomhögsta myndighet för tillsynen över och styr-ningen av bevakningsrörelsernas verksamhet,varför det är en naturlig lösning att ministeri-et också tar hand om auktorisationsuppgiften.Genom att meddela auktorisation, som är enförutsättning för lovligt idkande av bevak-ningsrörelse, samt genom eventuella åtgärderför återkallande av auktorisation kan inri-kesministeriet effektivare sköta de uppgiftersom ministeriet redan nu har enligt gällandelagstiftning. När en enda myndighet sköteruppgifterna, förbättras även utsikterna förjämlikt bemötande av näringsidkarna. Aukto-risation har årligen meddelats 50—60 före-tag. Den arbetsbörda som på detta sätt över-förs på inrikesministeriet är därför inte sär-skilt stor.

5 §. Ändring av villkor och begränsningarsom fogats till ett bevakningsföretags aukto-risation. 1 mom. Såsom ovan konstaterades ianslutning till behandlingen av 3 § 3 mom.,kan till auktorisationen fogas villkor eller be-gränsningar. Ändring av villkoren och be-gränsningarna skall också vara möjlig näromfattningen av bevakningsföretagets rörel-

se, antalet verksamhetsställen och deras lägesamt andra motsvarande omständigheter för-ändras.

En ändring av villkoren eller begränsning-arna, i synnerhet en lindring, initieras ofta avinnehavaren av auktorisationen. Myndighe-ten kan dock också själv, på tjänstens vägnar,vidta åtgärder för ändring av villkoren ellerbegränsningarna. När villkor eller begräns-ningar ändras, skall ärendet prövas på mot-svarande sätt som när villkoren eller be-gränsningarna ursprungligen ställdes. Omändringen skall fattas ett separat förvalt-ningsbeslut, i vilket ändring skall få sökas pånormalt sätt.

Vid ändring av villkor och begränsningarsom fogats till en auktorisation är det intefrågan om meddelande av ny auktorisation,utan genom beslutet ändrar myndigheten en-dast villkor och begränsningar i anslutningtill en redan gällande auktorisation. En even-tuell ändring av villkoren eller begränsning-arna kommer att påverka auktorisationensgiltighet endast om myndigheten i sambandmed ändringen ställer uttryckliga begräns-ningar i fråga om den tid som auktorisationenskall vara i kraft. I stället för att göra en an-sökan om ändring av de villkor och begräns-ningar som fogats till en auktorisation kaninnehavaren av en auktorisation dock natur-ligtvis också ansöka om en ny, i fråga omvillkor och begränsningar ändrad auktorisa-tion.

2 mom. I egenskap av myndighet sommeddelar auktorisation av bevakningsföretag,skall inrikesministeriet också vara den myn-dighet som ändrar villkor och begränsningarsom fogats till en auktorisation.

6 §. Anmälningar. När ett företag har auk-toriserats eller villkor eller begränsningarsom har fogats till en auktorisation har änd-rats, skall auktorisationsmyndigheten på lik-nande sätt som enligt gällande lagstiftningvara skyldig att underrätta de polisinrättning-ar inom vars distrikt sökanden har uppgivitatt verksamhetsställen kommer att inrättasom att myndigheten har meddelat auktorisa-tionen eller om de ändrade villkoren eller be-gränsningarna. Med verksamhetsställe avsesi detta sammanhang såväl bevakningsföreta-gets huvudsakliga verksamhetsställe someventuella andra verksamhetsställen. Skyl-

RP 69/2001 rd 55

digheten skall i praktiken fullgöras så, attauktorisationsmyndigheten tillställer polisin-rättningen en kopia av sitt auktorisationsbe-slut samt av behövliga delar av övriga till an-sökan fogade handlingar och utredningar.

Genom underrättelsen får polisinrättningenkännedom om vilka verksamhetsställen somhar godkänts inom polisinrättningens distriktsamt om den bevakningsrörelse som idkasfrån dessa verksamhetsställen. I synnerhetnär det gäller andra verksamhetsställen än fö-retagets huvudsakliga verksamhetsställekunde polisinrättningarna annars ibland bliutan denna information. Den informationsom polisinrättningarna får genom underrät-telsen kan de utnyttja bl.a. när de övervakarbevakningsföretagens verksamhet på fältetsamt när de utför sina regelbundna inspek-tioner av bevakningsföretagen.

7 §. Ändringsanmälningar. Enligt gällandelag är ett bevakningsföretag skyldigt att in-formera tillståndsmyndigheten om föränd-ringar i vissa omständigheter som anslutersig till idkandet av bevakningsrörelsen ellerföretagets tillstånd att idka denna rörelse.Den föreslagna bestämmelsen motsvarar dengällande. Auktorisationsmyndigheten skalldock dessutom vara skyldig att vidare-befordra uppgifterna i ändringsanmälningar-na till vissa lokala polisinrättningar. Genombestämmelsen vill man försäkra sig om attmyndigheterna får behövliga uppgifter omförändringar i bevakningsföretagens verk-samhet samt att uppgifterna i säkerhetsbran-schens tillsynsregister hålls aktuella. Uppgif-terna skall även utnyttjas i den tillsyn sommyndigheterna utövar. Statsrådet skall hafullmakt att utfärda närmare föreskrifter omändringsanmälans innehåll. För närvarandefinns inga närmare föreskrifter om detta.

1 mom. 1 punkten. Ett bevakningsföretagskall meddela auktorisationsmyndigheten omföretaget efter auktorisationen inrättar nyaverksamhetsställen eller drar in existerandeverksamhetsställen. Auktorisationsmyndig-heten skall också informeras om ändringar iverksamhetsställenas adresser. Med verk-samhetsställe avses i detta sammanhang så-väl bevakningsföretagets huvudsakliga verk-samhetsställe som eventuella andra verksam-hetsställen. Begreppen huvudsakligt verk-samhetsställe och verksamhetsställe definie-

ras i 2 § 10 och 11 punkten.2 punkten. Auktorisationsmyndigheten

skall också informeras när en ansvarsperson iett bevakningsföretag byts ut. Auktorisa-tionsmyndigheten skall ta ställning till omockså den nya personen uppfyller de villkorsom ställs på personer som sköter ifrågava-rande uppgifter. Myndighetens förvaltnings-beslut med anledning av ändringsanmälanskall till denna del även tjäna som juridiskgrund för de ändringar som införs i säker-hetsbranschens tillsynsregister.

3 punkten. Om ett bevakningsföretag avslu-tar eller avbryter sin verksamhet för längretid än en månad, skall bevakningsföretagetinformera auktorisationsmyndigheten omdetta. Vid bedömningen av när ett företagskall anses ha avslutat eller avbrutit sin verk-samhet skall innehavarens egen uppfattningoch framtidsplaner vara av central betydelse.Det är t.ex. möjligt att en bevakningsrörelsesom idkas såsom bisyssla och i liten skalainte skall anses ha upphört eller avbrutitsfastän företaget inte under en viss tidsperiodskulle ha ett enda gällande uppdragsavtal.Trots att näringsidkaren är av en annan upp-fattning, skall det dock vara möjligt att anseatt ett bevakningsföretag har upphört med sinverksamhet eller avbrutit den om detta tydligtframgår av andra omständigheter. Omstän-digheter som skall ägnas uppmärksamhet viddenna bedömning är bl.a. på vilken ort när-ingsidkaren är fast bosatt, om företaget läng-re har någon personal, om företaget har sepa-rata verksamhetslokaler samt om företagethar några gällande uppdragsavtal.

2 mom. Enligt lagförslaget skall ändrings-anmälan såsom hittills göras inom en be-stämd tid, nämligen sju dagar. Om möjligtskall ändringsanmälan dock göras redan påförhand, innan ändringen träder i kraft.

Med tanke på att personerna i ett bevak-ningsföretags förvaltningsorgan eller dessverkställande direktör kan bytas ut, föreslåsför tydlighetens skull att till ändringsanmälani dessa fall skall fogas de handlingar medvilka företaget vill styrka att personen i frågauppfyller de krav som en person i dennaställning skall uppfylla. Dessa ändringar harbehandlats ovan i motiveringen till 1 mom. 2punkten.

3 mom. Bevakningsföretagens ändringsan-

RP 69/2001 rd56

mälningar kan gälla ändringar som är av oli-ka karaktär, t.ex. ur tillsynens synvinkel.Därför föreslås för var och en av de punktersom nämns i 1 mom. en särskild bestämmel-se om vilken lokal polisinrättning som aukto-risationsmyndigheten skall delge ifrågava-rande ändringsanmälan för kännedom. Medverksamhetsställe avses även här såväl be-vakningsföretagets huvudsakliga verksam-hetsställe som dess övriga eventuella verk-samhetsställen.

Ett särskilt förvaltningsbeslut med anled-ning av en ändringsanmälan skall auktorisa-tionsmyndigheten fatta endast om ändringengäller omständigheter som avses i 1 mom. 2punkten, eftersom denna punkt ställer sär-skilda krav på personer som sköter bestämdauppgifter och en separat bedömning av omdessa krav är uppfyllda måste göras i varjeenskilt fall. Andra ändringsanmälningar skallendast registreras som inlämnade och medanledning av dem skall behövliga ändringargöras i säkerhetsbranschens tillsynsregister.

Auktorisationsmyndigheten skall dock all-tid vid behov ha möjlighet att med stöd avbestämmelserna om fogande av villkor ochbegränsningar till auktorisation och återkal-lande av auktorisation av bevakningsföretagreagera på förändringar som genom en änd-ringsanmälan har kommit till myndighetenskännedom.

God bevakningssed

8 §. Uppdragsavtal. Genom att göra detobligatoriskt för parterna att sätta upp ett sär-skilt uppdragsavtal, gör man det å ena sidanlättare för uppdragsgivaren och uppdragsta-garen att i efterskott reda ut eventuella me-ningsskiljaktigheter om innehållet i ett upp-drag och å andra sidan underlättas ocksåmyndigheternas tillsyn över verksamheten.

I 1 mom. föreslås bestämmelser om skyl-dighet att göra skriftliga uppdragsavtal och i2 mom. om skyldighet att förvara avtalen.

Med undantag av bestämmelsen om under-leverantörstjänster motsvarar den föreslagnaregleringen gällande lag. I lagförslagetnämns dock inte längre särskilt att uppdrags-avtalen skall förvaras "i detta land", utan det-ta skall anses självklart. Bestämmelser före-slås inte heller om att uppdragsavtalen skall

förses med löpande nummer och ordnas såatt handlingarna rörande varje uppdrag kanföretes utan dröjsmål, eftersom större bevak-ningsföretags omfattande uppdragsregister,som i allmänhet förs med hjälp av automatiskdatabehandling, och små bevakningsföretagseventuellt ännu manuella, till sin omfattningbegränsade register i varje händelse är lättaatt behärska.

En bevakningsuppgift kan också utföras avflera än ett enda bevakningsföretag så, att ettav bevakningsföretagen svarar för vissa upp-gifter som utgör en sammanhängande del avden totala bevakningsuppgiften. Ett bevak-ningsföretag kan följaktligen av ett annat be-vakningsföretag som fungerar som underle-verantör t.ex. köpa en sammanhängandegrupp tjänster som utgör en del av uppdraget,t.ex. alarmeringscentraltjänster. För dettaslags verksamhet föreslås också ett undantagfrån skyldigheten att göra skriftliga upp-dragsavtal. Enligt lagförslaget behöver ettskriftligt uppdragsavtal inte göras om bevak-ningsföretaget endast deltar i utförandet aven sådan avgränsad, sammanhängande del avuppdraget. Underleverantörsverksamhet i an-slutning till utförandet av ett uppdrag samt enuppdragsgivares möjligheter att reagera påett sådant arrangemang behandlas närmare imotiveringen till 16 §.

Bestämmelsen om att uppgifter som be-hövs vid tillsynen och som har lagrats medhjälp av automatisk databehandling skall fin-nas att tillgå också i klartext motsvarar tidi-gare bestämmelser och syftar till att tillsyns-myndigheterna vid tillsynen skall kunna väljaom de t.ex. vill läsa uppgifterna på en data-skärm eller få dem utskrivna på papper. Där-emot förutsätter lagförslaget inte att uppgif-terna förvaras färdigt utskrivna på papper.

Statsrådet skall enligt lagförslaget befull-mäktigas att genom förordning utfärda när-mare föreskrifter om innehållet i uppdragsav-tal. Nu ingår motsvarande föreskrifter i 13 §1 mom. förordningen om bevakningsföretag.

9 §. Förbud att ta emot uppdrag som gällerupprätthållande av allmän ordning och sä-kerhet. 1 mom. Lagförslaget utgår såsom gäl-lande lag från att ett bevakningsföretag inteskall få ta emot uppdrag som innebär en för-bindelse att upprätthålla allmän ordning ochsäkerhet. Utgångspunkten skall följaktligen

RP 69/2001 rd 57

vara ett arrangemang som innebär att bevak-ningsföretagen och deras anställda väktareskall anlitas för att upprätthålla privat säker-het.

Enligt 22 § grundlagen skall det allmännase till att de grundläggande fri- och rättighe-terna och de mänskliga rättigheterna tillgo-doses. Det allmänna skall följaktligen garan-tera en viss grundläggande trygghet, somskall vara oberoende t.ex. av en persons eko-nomiska ställning. Till den grundläggandetryggheten hör dock åtminstone allmän ord-ning och säkerhet av den karaktär som lugnpå gatorna representerar, att myndigheternahar snabb beredskap att handla och göra un-dersökningar när allvarliga ordningsstörning-ar och grova brott inträffar samt att utred-ningsprocenten är hög i fråga om grova brott.

I begreppet allmän ordning och säkerhetskall ordet allmän i detta sammanhang haanknytning såväl till ordning som till säker-het. Vid gränsdragningen mellan vad som ärallmänt och vad som är enskilt skall upp-märksamhet bl.a. fästas vid om det är fråganom en allmän eller enskild plats och om faranriktar sig till en på förhand obestämd gruppeller ett bestämt objekt.

Även om det bevakningsområde som avsesi ett uppdragsavtal kan betraktas som en all-män plats, skall uppdragsparterna dock så-som hittills ha möjlighet att komma överensom att uppdraget omfattar bevakning avegendom och skyddande av en persons integ-ritet samt härefter även avslöjande av brott.Förbudet att ta emot uppdrag som gäller upp-rätthållande av allmän ordning och säkerhetfår dock inte kringgås så, att den faktiskauppgiften, som är att upprätthålla ordningen,döljs genom att uppdraget t.ex. definieras såatt det gäller att skydda integriteten hos en påförhand obestämd grupp kunder i ett köp-centrum eller en restaurang eller att avslöjabrott som är av den typen att de stör ordning-en. Oberoende av uppdragsavtalets innehållskall en väktare naturligtvis ha samma rättsom varje annan person att vidta åtgärder närordningen störs, t.ex. rätt till nödvärn ellerrätt att gripa personer. Det faktiska syftetmed ett bevakningsuppdrag får dock intevara att avvärja ordningsstörningar med hjälpav åtgärder som var och en har rätt att vidta.

De förutsättningar under vilka en offentlig

förvaltningsuppgift enligt 124 § grundlagenfår anförtros någon annan än en myndighetbehandlas närmare i avsnittet om lagstift-ningsordningen för denna proposition.

2 mom. Enligt 2 mom. skall ordningsvakts-uppgifter enligt lagen om ordningsvakter ut-göra ett undantag från förbudet att ta emotuppdrag som innebär förbindelse att upprätt-hålla allmän ordning och säkerhet. Ordnings-vaktsuppgifterna nämns även i de gällandebestämmelserna.

Ordningsvakter kan numera utses att upp-rätthålla allmän ordning och säkerhet medstöd av lagen om sammankomster, lagen omfriluftsliv, sjömanslagen och förordningenom inkvarterings- och förplägnadsrörelser.Om ordningsvakters skyldigheter och befo-genheter bestäms i lagen om ordningsvakter.Ordningsvakternas befogenheter att hindratillträde, avlägsna personer, gripa eller hålla iförvar personer, utföra säkerhetsvisitationersamt använda maktmedel är uppenbart störreän de befogenheter som enligt lagen till-kommer alla. I krävande ordningsövervak-ningsuppdrag är det ändamålsenligt att an-vända ordningsvakter med väktarerfarenhetoch väktarutbildning.

Med tanke på de personers rättsskydd somblir föremål för säkerhetsåtgärder är det vik-tigt att veta med vilka befogenheter den per-son som vidtar säkerhetsåtgärderna handlar.Därför skall det inte vara tillåtet för sammaperson att samtidigt handla såväl med stöd avväktar- som ordningsvaktsbefogenheter. Så-som tidigare har konstaterats, kan ett uppdragi sig innehålla såväl bevakningsmoment sommoment som innebär upprätthållande av ord-ningen. Den som utför ett uppdrag skall dockhandla antingen i egenskap av väktare eller iegenskap av ordningsvakt och hans ställningskall bl.a. framgå av de kännetecken som hanbär.

3 mom. Om vissa säkerhetskontroller be-stäms särskilt. Även bevakningsföretag skallha möjlighet att åta sig uppdrag som innebärutförande av säkerhetskontroller. Det är än-damålsenligt att personer som har väktarerfa-renhet och -utbildning anlitas för dessa upp-gifter.

Enligt lagen om säkerhetskontroller inomflygtrafiken kan även andra än polismän,gränsbevakningsmän, tullmän eller personer

RP 69/2001 rd58

som är anställda av Luftfartsverket användasför vidtagande av säkerhetskontrollåtgärder,avlägsnande av personer från platsen samtöverlämnande av farliga föremål, förutsatt attde har fått utbildning enligt ett utbildnings-program som Luftfartsverket har fastställtoch är godkända av polisen för uppgiften.Andra än polismän, gränsbevakningsmän ochtullmän har dock inte rätt att använda makt-medel, om inte något annat följer av annanlagstiftning. För säkerhetskontrollen på enflygplats svarar flygplatsens chef eller denperson som annars har förordnats att ordnaden, enligt bestämmelser och anvisningarsom Luftfartsverket meddelar. Flygbolag ochkända speditörer svarar för den säkerhetskon-troll som de ordnar och som gäller fraktgodseller andra varor som skall transporteras i ettluftfartyg.

Enligt lagen om säkerhetskontroller viddomstolar kan säkerhetskontroll och avlägs-nande av en person från domstolen utförasockså av någon annan person än en polismaneller domstolsanställd, om personen har god-känts för uppgiften av polisen. Någon annanän en polisman eller en anställd vid domsto-len får dock inte använda maktmedel för attavlägsna en person från domstolen, om intenågot annat följer av annan lagstiftning.Domstolen beslutar, efter samråd med poli-sen, om säkerhetskontroll skall ordnas. Ävendomstolens ordförande kan fatta beslut omordnande av säkerhetskontroll, om det ärnödvändigt på grund av behandlingen av ettenskilt mål.

10 §. Förhållande till myndigheternasverksamhet. 1 mom. Även om ett av lagenssyften är att främja samarbetet mellan säker-hetsmyndigheterna och privata säkerhets-tjänster, måste arbetsfördelningen mellan sä-kerhetsmyndigheterna och dem som privattillhandahåller säkerhetstjänster dock avrättsskyddssynpunkter hållas klar. Arbetsför-delningen skall gälla såväl uppgifterna somde befogenheter som står till förfogande förutförandet av uppgifterna. En bestämmelseav central betydelse för arbetsfördelningen ärförbudet att motta uppdrag som avser upp-rätthållande av allmän ordning och säkerhet.

Enligt bestämmelsen är det totalt förbjudetatt försvåra upprätthållandet av allmän ord-ning och säkerhet eller verksamhet som syf-

tar till förebyggande, utredning eller åtals-prövning av brott. Till den del som bestäm-melsen avser upprätthållande av allmän ord-ning och säkerhet, motsvarar den gällandebestämmelser. Att förebyggande, utredningeller åtalsprövning av brott uttryckligennämns är däremot nytt. Att dessa uttryckligennämns är nödvändigt för att det tydligare änhittills skall framgå att verksamhet som avseravslöjande av brott, som för närvarande be-finner sig i gränsområdet mellan bevaknings-rörelse och privatdetektivverksamhet, skallanses vara bevakningsrörelse, som är en sär-skilt reglementerad näring. Det är skäl attmärka att bekämpning av brott, i motsats tillvad som gäller upprätthållande av allmänordning och säkerhet, fortfarande inte skallvara myndigheternas privilegium. Detta gäll-er i synnerhet brottsförebyggande verksam-het, men även uppdagande av brott och såda-na preliminära åtgärder för utredning av brottmed vilkas hjälp tillräckliga uppgifter kaninhämtas för en brottsanmälan till myndighe-terna. Dessutom skall förbudet att försvåraverksamheten härefter inte bara gälla idkandeav bevakningsrörelse utan uttryckligen ocksåutförande av enskilda bevakningsuppdrag.

2 mom. I anslutning till ett av lagens syften,nämligen att främja samarbetet mellan säker-hetsmyndigheterna och privata säkerhets-tjänster, föreslås att väktare skall ha en sär-skild skyldighet att underrätta polisen ombrott som någon redan har begått och somväktaren har fått kännedom om när han harutfört bevakningsuppgifter. Enligt gällandelag har en utövare av privatdetektivyrketmotsvarande skyldighet.

Väktaren skall underrätta polisen om brottsom avses i 15 kap. 10 § strafflagen. Sådanabrott är äventyrande av Finlands suveränitet,landsförräderi, grovt landsförräderi, spioneri,grovt spioneri, högförräderi, grovt högförrä-deri, våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuelltutnyttjande av barn, mord, dråp, dråp underförmildrande omständigheter, grov misshan-del, rån, grovt rån, människorov, tagande avgisslan, grovt sabotage, grovt äventyrande avandras hälsa, kärnladdningsbrott, kapning avfartyg, grov miljöförstöring eller grovt narko-tikabrott.

Enligt 15 kap. 10 § strafflagen är var ochen skyldig att underrätta polisen om han vet

RP 69/2001 rd 59

att ett sådant brott som avses i paragrafen ärpå färde. Anmälan skall göras till myndighe-terna eller den som hotas av brottet. Väkta-rens anmälningsplikt skall enligt lagförslagetäven gälla brott som någon redan har begåttoch anmälan skall alltid göras till polisen. Ivissa fall kan det hända att uppdragsgivarenönskar att polisen inte skall få kännedom omatt ett brott mot ifrågavarande intresse harbegåtts. De brott som nämns i 15 kap. 10 §strafflagen är dock så grova att det inte ärsamhälleligt godtagbart att tillåta att en väk-tare som yrkesmässigt är verksam i säker-hetsbranschen skall få underlåta att anmäladem för myndigheterna.

Den särskilda anmälningsplikten skall integälla sådana uppgifter om brott som en väk-tare fått kännedom om annars än i sambandmed att han utfört bevakningsuppgifter. An-mälningsplikten skall inte heller gälla brottsom har begåtts av någon som står väktarennära, vilket motsvarar bestämmelserna i 15kap. 10 § 2 mom. strafflagen. Vilka personersom skall anses stå väktaren nära anges ge-nom en hänvisning till nämnda bestämmelsei strafflagen.

11 §. Förbud att delta i bevakningsrörelse.Såsom en del av den tydliga arbetsfördelningsom lagförslaget på ovan nämnt sätt vill un-derstryka mellan säkerhetsmyndigheternaoch de privata säkerhetstjänsterna föreslås attsäkerhetsmyndigheternas personal inte skallfå delta i idkande av bevakningsrörelse. Detgäller att märka att t.ex. polismän även utan-för sitt distrikt och på fritiden har rätt och ivissa fall även skyldighet att utöva polisbe-fogenheter. Om en polisman t.ex. skulle ar-beta som väktare, kunde det hända att en per-son som blev föremål för säkerhetsåtgärderfrån polismannens sida inte skulle få klart försig i vilka uppgifter och med vilka befogen-heter polismannen i varje enskilt fall företarsina åtgärder.

I gällande lag gäller förbudet att delta i id-kande av bevakningsrörelse endast polismän.Enligt lagförslaget skall förbudet nu ut-sträckas till att omfatta å ena sidan alla demsom tillhör polisens personal och å andra si-dan även alla dem som tillhör gränsbevak-ningsväsendets och tullverkets personal.Även andra anställda hos polisen än polis-män kan utöva offentlig makt, varvid ovan

nämnda rollkonflikt kan bli aktuell. Gränsbe-vakningsbevakningsväsendet och tullverketsköter delvis liknande uppgifter som polisen.Alla tre är bl.a. förundersökningsmyndighe-ter. Polis-, tull- och gränsbevakningsmyndig-heterna kan i vissa fall även utföra bevak-ningsuppgifter i samråd med varandra ellerför varandras räkning. Även fångvårdsväsen-det, räddningsförvaltningen och försvarsmak-ten hänförs till säkerhetsmyndigheterna. Förderas vidkommande kan rollkonflikter avovan nämnd art dock i allmänhet inte uppstå.Därför föreslås det uttryckliga förbudet attidka bevakningsrörelse inte gälla dem somtillhör dessa myndigheters personal, utan förderas vidkommande skall situationen bedö-mas utgående från det allmänna förbudet motolämpliga bisysslor. Enligt 18 § 2 mom.statstjänstemannalagen (750/1994) får entjänsteman inte bli jävig till följd av en bi-syssla. Bisysslan får inte heller äventyra för-troendet för att uppgifterna sköts opartiskt el-ler annars inverka menligt på skötseln avuppgifterna eller utgöra sådan konkurrerandeverksamhet som uppenbart skadar arbetsgi-varen.

Enligt gällande bestämmelser är det endastförbjudet för en polisman att vara ansvars-person i ett bevakningsföretag. Att vara väk-tare eller ansvarig föreståndare torde i all-mänhet ha ansetts förbjudet redan av den or-saken att olämpliga bisysslor är förbjudna.För att praxisen i fråga om bisysslor skall blitydligare och enhetligare, föreslås i lagför-slaget ett uttryckligt förbud även mot att varaansvarig föreståndare eller i förvärvssyfte ut-föra bevakningsuppgifter. Med uttrycket attbevakningsuppgifter utförs i förvärvssyfteavses i lagförslaget inte bara verksamhet somväktare, utan också att personen i fråga är an-ställd av en uppdragsgivare och utför s.k.egen bevakning för hans räkning. I sistnämn-da fall är personen inte i juridisk mening enväktare som är anställd av ett bevakningsfö-retag. Det är nödvändigt att förbudet att utfö-ra bevakningsuppgifter utsträcks till att ocksåomfatta egen bevakning i förvärvssyfte, ef-tersom dessa uppgifter sällan skiljer sig frånnormala väktaruppgifter. Tjänstemannarätts-ligt förutsätts någon bisyssleanmälan oftastinte heller av den som sporadiskt utför vissauppgifter. Eftersom bestämmelsen förutsätter

RP 69/2001 rd60

att bevakningen utförs i förtjänstsyfte, blirden inte tillämplig t.ex. på s.k. talkoarbete el-ler i situationer där en person t.ex. i egenskapav medlem i en förening deltar i egen bevak-ning som föreningen utövar.

I gällande bestämmelser används uttrycket"delägare eller medlem i ett samfund". Medhänsyn till rättsskyddssynpunkter är det docktillräckligt att förbudet begränsas till att gällasammanslutningens ansvariga delägare, dvs.bolagsmän i öppna bolag och ansvariga bo-lagsmän i kommanditbolag. Enbart ett pas-sivt delägarskap eller medlemskap eller ettdelägarskap eller medlemskap som inte med-för ansvarighet skapar inte rollkonflikter avovan beskriven art.

12 §. Allmänna principer som skall iakttasi bevakningsuppgifter. Ett av propositionensmål är att skapa en grund för utvecklande avgod bevakningssed. Med tanke på detta målföreslås bestämmelser om de allmänna prin-ciper som skall iakttas i bevakningsuppgifter.Principerna skall omsättas bl.a. genom all-männa riktlinjer av den föreslagna delegatio-nen för säkerhetsbranschen samt den auktori-sations- och övervakningspraxis som utbildasi enskilda fall.

Motsvarande allmänna principer för verk-samheten ingår bl.a. i polislagen och lagenom ordningsvakter.

1 mom. Den som sköter bevakningsuppgif-ter skall handla sakligt och objektivt samtfrämja försonlighet. Motsvarande principeriakttas bl.a. i polisens och ordningsvakternasverksamhet.

Ett uppträdande skall anses sakligt om detär förtroende- och respektingivande. Perso-nen i fråga bör uppträda artigt, hänsynsfulltoch omutligt samt visa självbehärskning ochundvika att använda uttryck som lätt kanuppfattas såsom ovänlighet eller småaktighet.De som blir föremål för verksamheten skallbehandlas finkänsligt och med respekt förmänniskovärdet. Ett sakligt uppträdande ska-par grund för goda relationer till allmänhe-ten, vilket på lång sikt är nödvändigt för attskötseln av uppgifterna skall lyckas.

Objektivitetskravet innebär bl.a. att enskil-da åtgärder och beslut inte får fattas enbart påaffärsekonomiska grunder eller med stöd avuppdragsgivarens anvisningar, utan uttryck-ligen för upprätthållande av säkerheten. Åt-

gärderna skall naturligtvis inte heller vara så-dana att någon diskrimineras till följd av ras,nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg,språk, kön, ålder, familjeförhållanden, sexu-ell inriktning eller hälsotillstånd eller medanledning av religion, samhälleliga åsikter,politisk eller facklig verksamhet eller någonannan omständighet som kan jämställas meddessa.

2 mom. För att åtgärder skall få vidtas,måste de på samma sätt som åtgärder somvidtas med stöd av polislagen vara behövligaoch stå i proportion till situationen. Åtgär-derna skall vara nödvändiga för utförandet avuppgiften och försvarbara i förhållande tillhur viktiga uppgifterna är. I anslutning tilldenna princip om att åtgärden skall vara be-hövlig skall särskilt betonas att större ingreppi en persons rättigheter inte får göras än vadsom är nödvändigt för att uppgifterna skallkunna utföras.

13 §. 1 mom. Meddelande av grunden fören åtgärd. För att garantera rättsskyddet fördem som blir föremål för säkerhetsåtgärderskall en väktare vara skyldig att informeraden som en åtgärd riktar sig mot om grundenför samtliga åtgärder som väktaren vidtar. Enmotsvarande skyldighet föreskrivs också ipolislagen. Först när en person är medvetenom grunden för en åtgärd har han möjlighetatt bedöma om den är korrekt och ta ställningtill om han eventuellt måste anlita rätts-skyddsmedel. Genom att säkerhetsåtgärdernamotiveras undviks också rättsliga åtgärdersom beror på missförstånd.

En persons tillstånd eller övriga förhållan-dena kan enligt lagförslaget tillåta undantagfrån skyldigheten att informera honom omvad åtgärden grundar sig på. Med en personstillstånd kan t.ex. avses kraftig berusning.Med övriga förhållanden kan t.ex. avses enbrådskande situation i vilken vidtagandet aven åtgärd kan misslyckas om ifrågavarandeperson informeras om grunden för åtgärden.

I stället för att informera den som blir fö-remål för åtgärden skall hans företrädare in-formeras, t.ex. om den som åtgärden riktarsig mot är ett barn under 15 år och vårdnads-havaren är närvarande eller annars utan svå-righet kan nås.

2 mom. En skyldighet, som också anknytertill den persons rättsskydd som blir föremål

RP 69/2001 rd 61

för en säkerhetsåtgärd, är skyldigheten att in-formera om vem som ansvarar för verksam-heten. Även när någon möjlighet att sökaändring inte är förknippad med en verksam-het, vilket är fallet i fråga om bevaknings-uppgifter, är det med tanke på rättsskyddetviktigt att veta vem som svarar för verksam-heten och till vem man kan vända sig för attfå ytterligare motiveringar och eventuellt an-föra klagomål.

Åtgärder som vidtas i anslutning till be-vakningsuppgifter är inte myndighetsverk-samhet och i anslutning till åtgärderna fattasinga egentliga beslut som kan jämställas medförvaltningsbeslut. Därför skall bestämmel-sen i 21 § grundlagen, som gäller rättsskyddoch bl.a. möjlighet att söka ändring, inte di-rekt tillämpas i fråga om dessa åtgärder. Detkan dock konstateras, att riksdagens grund-lagsutskott i sin tolkningspraxis har betonatvikten av att personer som använder befo-genheter har utbildning och annan kompetensi sådana motsvarande situationer inom myn-dighetsverksamheten i vilka det inte nödvän-digtvis är möjligt att fatta överklagbara beslutom användningen av befogenheterna enligtlagen (GrUU 17/1998 rd). Dock kan t.ex.skadeståndsskyldighet uppstå även i sådanasituationer.

Ett mål för propositionen är att betona be-vakningsföretagets ansvariga föreståndaresroll såsom den som ansvarar för att verksam-heten följer gällande bestämmelser och före-skrifter om bevakningsföretag. Därför skallden som blir föremål för en säkerhetsåtgärdvid behov anvisas att ta kontakt uttryckligenmed företagets ansvariga föreståndare. I destörre bevakningsföretagen finns det i all-mänhet ett skikt mellan den ansvariga före-ståndaren och de egentliga väktarna, dvs. ettskikt för arbetsledningen eller ledningen avverksamheten på fältet. I så fall kan det varaändamålsenligt att hänvisa personen i frågaatt i första hand ta kontakt med denna nivå iföretaget, som eventuellt också är den jour-havande nivån.

Behovet att ge en ovan nämnd anvisningskall i allmänhet basera sig på en uttryckligbegäran av den person som åtgärden riktarsig mot eller på att han annars genom sittuppträdande har givit uttryck för missnöje.

När det gäller en person som företräder den

som en åtgärd riktar sig mot, hänvisas till vadsom sagts ovan i anslutning till 1 mom.

14 §. Sekretess. Bevakningsverksamhetenskall omfattas av en sekretess som motsvararden gällande och som skall gälla uppdrags-parternas säkerhetsarrangemang, affärs- elleryrkeshemligheter eller omständigheter somär förknippade med en persons integritet. Ilagförslaget föreslås också en motsvarandebestämmelse i fråga om säkerhetsskyddandeverksamhet (41 §).

Sekretessen skall gälla såväl den som idkarbevakningsrörelse, dvs. i praktiken företags-ledningen och den administrativa personalensom företagets ansvariga föreståndare ochväktare. Bestämmelsen skall omfatta såväluppdragsgivarens som uppdragstagarens sä-kerhetsarrangemang och affärs- och yrkes-hemligheter samt dessutom omständighetersom har anknytning till utomstående perso-ners integritet, t.ex. integriteten hos dem somblir föremål för säkerhetsåtgärder. Upp-dragsgivarens och uppdragstagarens säker-hetsarrangemang ansluter sig ofta utan över-gång till varandra. Det är också ofta svårt attdra en gräns mellan säkerhetsarrangemangoch affärs- och yrkeshemligheter. Enligt 10 §grundlagen är vars och ens privatliv tryggat. Ifråga om skydd för personuppgifter skallnärmare bestämmelser utfärdas genom lag. Ianslutning härtill skall omständigheter somhör samman med integriteten uttryckligennämnas såsom omständigheter som omfattasav sekretessen. En uppgift som gäller integ-riteten är bl.a. uppgiften att en person hargjort sig skyldig till förseelser. Bestämmel-sen förpliktar dock endast dem som handlarför uppdragstagarens räkning. Dessutom för-utsätts även i detta sammanhang uttryckligenatt personen har fått kännedom om uppgifteni samband med att han idkat bevakningsrö-relse eller utfört bevakningsuppgifter. Deallmänna bestämmelserna om företagshem-lighet ingår i 30 kap. 4—6 § strafflagen. Be-stämmelsen skall inte heller gälla tillsyns-myndigheterna, vilkas sekretess och tyst-nadsplikt samt straff för brott mot dessa plik-ter regleras av andra bestämmelser, bl.a. 40kap. 5 § strafflagen.

En del uppgifter om säkerhetsarrangemangkan vara avsedda att vara offentliga. Sekre-tessen skall naturligtvis inte omfatta dessa

RP 69/2001 rd62

uppgifter. Att uppgifterna röjs olovligen in-nebär i praktiken att uppgifterna röjs utanifrågavarande parters samtycke eller utanlagstadgad skyldighet att vittna.

Sekretessen för den som idkar bevaknings-rörelse en ansvarig föreståndare eller väktareskall kvarstå också efter att ifrågavarandeverksamhet eller anställningsförhållande haravslutats eller den enskilda uppgift som per-sonen har haft hand om har blivit slutförd.Det är nödvändigt att sekretessen utsträcktstill att också omfatta tiden efter att verksam-heten har avslutats eller bevakningsuppgiftenhar slutförts, eftersom utövning av bevak-ningsrörelse eller utförande av bevaknings-uppgifter ofta ger detaljerad information omuppdragsgivarens sekretessbelagda säker-hetsarrangemang. Sistnämnda omständighetförbättrar därför uppdragsgivarnas konsu-mentskydd.

När det gäller straff för sekretessbrott hän-visas i 53 § till 38 kap. 1 och 2 § strafflagen.

Ett bevakningsföretags skyldigheter

15 § Ansvarig föreståndare. 1 mom. Ettbevakningsföretag skall såsom hittills i sintjänst ha en eller flera ansvariga föreståndare.Med uttrycket att den ansvariga förestånda-ren skall vara i företagets tjänst avses i dettasammanhang att personen antingen står i ar-betsavtalsförhållande till bevakningsföretageteller att han själv idkar bevakningsrörelsen.En ansvarig föreståndare skall såsom hittillsgodkännas av en myndighet. Den ansvarigaföreståndaren skall svara för att bevaknings-företaget sköts enligt bestämmelser och före-skrifter om bevakningsföretag.

I auktorisationsförfarandet och vid den till-syn som myndigheterna utövar gäller det förmyndigheterna att försäkra sig om att be-stämmelserna om ansvarig föreståndare intekringgås genom skenarrangemang, utan attden som utses till ansvarig föreståndare haren faktisk möjlighet att svara för företagetsoperativa ledning.

Eftersom de uppgifter som hittills hört tilllänsstyrelserna nu överförs på inrikesministe-riet, skall inrikesministeriet bestämma antaletansvariga föreståndare och deras ansvarsom-råden. Bestämmelserna om hur antalet ansva-riga föreståndare och i anslutning därtill de-

ras ansvarsområden bestäms skall preciserasi lagen så, att när dessa bestäms skall hänsyntas till omfattningen av bevakningsföretagetsrörelse, antalet verksamhetsställen och derasläge samt andra motsvarande omständighe-ter. Detta innebär att myndigheten bl.a. skallta hänsyn till det fysiska avståndet mellanverksamhetsställena samt behovet av separatövervakning av sådana funktioner hos före-taget vilka kräver särskild sakkunskap. An-svarsområdena kan bestämmas t.ex. så, attministeriet anger de verksamhetsställen elleruppgifter som ansvarsområdet skall omfattaeller använder sig av en kombination av des-sa.

Såsom ovan har konstaterats, är ett av pro-positionens mål att den ansvariga förestånda-rens roll skall betonas. Bestämmelser somhar anknytning till detta mål är bl.a. bestäm-melserna om att grunden för en åtgärd skallmeddelas (13 §) samt bestämmelserna ombärande av maktmedelredskap (29 §), medfö-rande av hund (31 §) och användning av väk-tardräkt (32 §). En ansvarig föreståndare kansamtidigt fungera som väktare, om han hargodkänts även för denna uppgift.

2 mom. Ansvariga föreståndare skall häref-ter godkännas av inrikesministeriet, intelängre av respektive länsstyrelse.

En ansökan om godkännande av ansvarigföreståndare skall göras antingen i anslutningtill en ansökan om auktorisation eller ome-delbart därefter. Bevakningsrörelse skall intefå inledas förrän företaget har en godkändansvarig föreståndare. Ett godkännande somansvarig föreståndare skall meddelas särskiltför varje bevakningsföretag och skall sökasav den som ansöker om auktorisation av be-vakningsföretag eller innehar sådan auktori-sation.

3 mom. Om en ansvarig föreståndare avgåreller annars upphör att sköta sin uppgift, skallen ansökan om godkännande av en ny ansva-rig föreståndare göras inom sju dagar efterdet att den ansvariga föreståndaren upphördeatt sköta uppgiften. Eftersom en ansvarig fö-reståndare kan upphöra att sköta sin uppgiftt.o.m. med mycket kort varsel, måste man avpraktiska skäl acceptera att bevakningsföre-taget en kort, särskilt angiven tid kan verkautan ansvarig föreståndare och tack vare det-ta t.ex. utan avbrott fortsätta att sköta sina ak-

RP 69/2001 rd 63

tuella uppdrag. I synnerhet med hänsyn tillsträvandena att betona den ansvariga före-ståndarens roll skall den nuvarande möjlighe-ten, att ett företag under en månads tid funge-rar utan någon ansvarig föreståndare, dockanses gälla en alltför lång tid. Det är skäl attobservera att om den ansvariga föreståndarenbyts av en oförutsedd orsak, kan en personsom saknar utbildning att vara ansvarig före-ståndare enligt 21 § godkännas att vara an-svarig föreståndare under högst ett års tid.

4 mom. För ett bevakningsföretag kan så-som hittills godkännas en eller flera vikarierför ansvarig föreståndare. När det gäller anta-let vikarier och bestämmande av ansvarsom-råden hänvisas till vad som sagts ovan ombestämmande av antalet ansvariga förestån-dare och deras ansvarsområden.

16 §. Utförande av bevakningsuppgifter. 1mom. Enligt lagförslaget skall ett bevak-ningsföretag för bevakningsuppgifter få anli-ta endast sådana personer i företagets tjänstvilka har ett giltigt godkännande som väkta-re. Begreppet bevakningsuppgift definieras i2 § 3 punkten. Med uttrycket att vara i före-tagets tjänst skall i första hand avses att per-sonen i fråga står i arbetsavtalsförhållande tillföretaget; ett bevakningsföretag som har slu-tit ett uppdragsavtal skall alltså inte få kring-gå villkoret i denna paragraf genom att skaffapersonal för sina bevakningsuppgifter t.ex.genom att hyra arbetskraft av företag somhyr ut personal.

Med situationen att en person är i bevak-ningsföretagets tjänst skall jämställas situa-tioner i vilka bevakningsuppgifter utförs aven fysisk person som verkar som näringsid-kare eller enligt 4 § 2 mom. handlar för enjuridisk persons räkning. Även dessa bevak-ningsuppgifter skall endast få utföras av per-soner som innehar ett giltigt godkännandesom väktare. Särskilt i mindre företag före-kommer det att näringsidkaren, en fysisk per-son, även själva utför praktiska bevaknings-uppgifter.

Vid behandlingen av 2 § 9 punkten har detredan framgått att med tjänstgöring ävenskall jämställas den praktiktid som en personsom redan har godkänts såsom väktare undersin tilläggsutbildning tillbringar i ett bevak-ningsföretag. I utbildningen, t.ex. utbildningsom syftar till yrkesexamen för väktare ingår

arbetspraktikperioder under vilka en personinte arbetsrättsligt anses vara anställd av be-vakningsföretaget.

2 mom. Även om ett bevakningsföretag en-ligt lagförslaget inte får utföra sina bevak-ningsuppgifter med personal från ett annatbevakningsföretag eller personaluthyrnings-företag, skall det dock ha möjlighet attgenomföra uppdrag i samråd med andra be-vakningsföretag. Ett bevakningsföretag skallföljaktligen t.ex. ha möjlighet att anlita ettannat bevakningsföretag såsom underleve-rantör genom att betala det för att utföra vissasammanhängande uppgifter, vilka tillsam-mans utgör en avgränsad del av uppdraget.Ett sådant arrangemang kan vara ändamåls-enligt t.ex. av geografiska skäl. För närva-rande utför bevakningsföretag i allt större ut-sträckning sina uppdrag gemensamt, bl.a. så,att ett av bevakningsföretagen centraliseratsköter alarmeringscentraltjänsterna, medanett annat bevakningsföretag ansvarar för denövriga verksamheten.

I samband med 8 § har det redan framgåttatt ett bevakningsföretag som ansvarar för atten avgränsad del av uppdraget blir utförd intebehöver ha ett självständigt uppdragsavtalmed uppdragsgivaren. Det bevakningsföretagsom har ingått uppdragsavtalet med upp-dragsgivaren skall dock skriftligen informerauppdragsgivaren om arrangemanget innandet andra företaget börjar utföra uppgiften el-ler senast den andra vardagen efter att denpåbörjades. Genom denna underrättelseskyl-dighet försöker man förvissa sig om att upp-dragsgivaren får kännedom om ifrågavarandearrangemang och vid behov kan reagera pådet. I eventuella oklara fall skall det ansvari-ga bevakningsföretaget anses vara det företagsom först har slutit ett uppdragsavtal meduppdragsgivaren eller som faktiskt har börjatutföra bevakningsuppgifter för uppdragsgiva-rens räkning.

3 mom. Ett bevakningsföretag skall såsomhittills även få anlita tillfälliga väktare somsaknar grundutbildning som väktare, men en-ligt lagförslaget skall också dessa väktarehärefter ha åtminstone en viss, föreskrivenutbildning. Rätten att anlita tillfälliga väkta-re begränsas så, att ett företag i sin tjänstskall få ha högst en tillfällig väktare per varjepåbörjat antal av tre väktare som har fått

RP 69/2001 rd64

grundutbildning som väktare och som utförbevakningsuppgifter. Genom att uppställasom villkor att väktarna skall utföra bevak-ningsuppgifter, vill man försöka förhindrasådant missbruk, att personer med grundut-bildning som väktare endast för syns skull äranställda av företaget. Man försöker ocksåförhindra kringgående av bestämmelsen ge-nom att effektivera övervakningen, bl.a. medhjälp av det tillsynsregister för säkerhets-branschen som enligt lagförslaget skall inrät-tas.

17 §. Händelserapport. 1 mom. En väktareskall såsom hittills göra en skriftlig händelse-rapport angående händelser som han obser-verat i samband med bevakningsuppgifteroch som har föranlett åtgärder från hans sida.Rapporten har flera funktioner. Den är en in-formationskanal för uppdragsgivaren och kananvändas såsom medel för den myndighets-tillsyn som polisen utövar. Rapporten är ock-så av betydelse med tanke på väktarens rätts-skydd och rättsskyddet för den som säker-hetsåtgärden riktar sig mot, eftersom anmä-lan innehåller sådana uppgifter om händelse-förloppet som behövs om händelserna even-tuellt måste klarläggas i efterhand. Regler-ingen motsvarar de gällande bestämmelserna,dock så, att det föreslås att bestämmelserna i10 § grundlagen om skydd för personuppgif-ter samt personuppgiftslagens bestämmelserom behandling av personuppgifter skall be-aktas. Lagen skall härefter innehålla detalje-rade bestämmelser om registreringens syfte,vilka personuppgifter som skall antecknasom dem som registreras, för vilka ändamålpersonuppgifterna får användas, när de fårutlämnas och hur länge de skall bevaras.

Skyldigheten att avge en händelserapportskall enligt lagförslaget inte längre vara be-gränsad till händelser på bevakningsområdet.En händelserapport skall avges också näruppdraget endast definierats med angivandeav bevakningsobjekt.

Av en händelserapport skall alltid framgåvilka iakttagelser som väktaren har gjort omen händelse som har föranlett åtgärder samtvilka åtgärder som eventuellt har vidtagits.Det konkreta innehållet i rapporten skall ock-så delvis påverkas av de krav som uppdrags-givaren ställer. Dessutom skall statsrådet hafullmakt att genom förordning meddela när-

mare föreskrifter om innehållet i en händelse-rapport. För närvarande finns inga närmareföreskrifter om innehållet i en sådan rapport.

I bestämmelsen om skyldighet att avge enhändelserapport föreslås också en bestäm-melse om att väktaren i sin rapport även skallfå anteckna de personers släktnamn, för-namn, personbeteckningar och adresser vilkahar varit föremål för åtgärder, om dessa upp-gifter har framgått. Enligt 13 § personupp-giftslagen är behandling av en personbeteck-ning tillåten bl.a. om behandlingen regleras ilag eller är nödvändig för att utföra en i lagangiven uppgift eller för att uppfylla den re-gistrerades eller den registeransvariges rät-tigheter och skyldigheter. Med tanke på par-ternas rättsskydd är det viktigt att säkerhets-åtgärden och den som åtgärden riktar sig motindividualiseras så noggrant som möjligt.Därför skall även denna persons personbe-teckning få antecknas i rapporten. För attundvika tolkningsproblem skall denna rättinte enbart lämnas beroende av den allmännabestämmelsen i personuppgiftslagen, utan ut-tryckliga bestämmelser om saken föreslås. Ianslutning till bestämmelserna om skyldighe-ten att avge en händelserapport gäller det atthålla i minnet att av de händelser som ledertill en händelserapport är endast en del såda-na vid vilka också andra personer än väkta-ren är närvarande.

2 mom. Händelserapporterna skall såsomhittills förvaras så att de rapporter som anslu-ter sig till varje uppdrag utan dröjsmål kantas fram. När det gäller skyldigheten att för-vara rapporterna, förutsätter lagförslaget intelängre uttryckligen att rapporterna skall för-varas "i detta land", vilket skall betraktas så-som en självklarhet. Nya är reglerna om be-varande av rapporter som lagrats med hjälpav automatisk databehandling. Enligt lagför-slaget skall det inte längre vara obligatorisktför ett bevakningsföretag att spara de skriftli-ga händelserapporterna den tid som anges ibestämmelsen, om uppgifterna i anmälan harsparats på dator eller annan motsvarande an-ordning, t.ex. en cd-skiva.

I lagförslaget föreslås att händelserapportersåsom hittills skall bevaras fem år från dendag då rapporten lämnades in. I lagtexten fö-reslås en särskild bestämmelse om att rappor-terna skall förstöras när denna femårstid har

RP 69/2001 rd 65

gått ut. Detta skall ske enligt normalt godtag-na principer om utplånande av personuppgif-ter. Om det t.ex. är frågan om filer som försmed hjälp av automatisk databehandling, in-nebär detta att uppgifterna utplånas genomatt satsvis bearbetning av data genomförsnågra gånger om året.

För närvarande förvarar bevakningsföreta-gen sina händelserapporter antingen i ett ma-nuellt kartotek eller ett datasystem som försmed hjälp av automatisk databehandling. En-ligt 3 § 3 punkten personuppgiftslagen avsesmed personregister en datamängd som inne-håller personuppgifter och som består av an-teckningar som hör samman på grund av sittanvändningsändamål, och som helt eller del-vis behandlas med automatisk databehand-ling eller har ordnats som ett kartotek, en för-teckning eller på ett annat motsvarande sättså att information om en bestämd person el-ler närstående till denna kan erhållas medlätthet och utan oskäliga kostnader. Med stödhärav skall de datamängder som består avhändelserapporter och som hanteras medhjälp av automatisk databehandling i regelbetraktas såsom personregister enligt person-uppgiftslagen. Även manuellt arkiveradeblanketter med händelserapporter kan bildaett personregister enligt personuppgiftslagen,om rapporterna är ordnade så, att informationom en bestämd person kan erhållas med lätt-het och utan oskäliga kostnader. Ett video-band från en övervakningskamera skall där-emot inte direkt i sig betraktas som ett per-sonregister.

Om en datamängd bestående av händelse-rapporter skall betraktas såsom ett personre-gister, skall på denna mängd tillämpas per-sonuppgiftslagens bestämmelser om behand-ling av personuppgifter. Med behandling avuppgifter avses enligt personuppgiftslagenbl.a. insamling, registrering, ändring och ut-lämnande av personuppgifter. I personupp-giftslagen finns också bestämmelser om re-gisterförarens anmälningsplikt, vad en regis-terbeskrivning skall innehålla, hur registerbe-skrivningen skall hållas allmänt tillgängligsamt om hur rätten till insyn får utövas. Föratt rätt till insyn enligt personregisterlagenskall få utövas, måste den som vill utöva in-syn meddela de fakta som behövs för sök-ningen av uppgiften. Sådana fakta kan t.ex.

vara tidpunkten när händelserapporten av-gavs samt den uppdragsgivare vars objektbevakades när händelsen inträffade.

Den tid som personuppgifter i händelse-rapporter skall sparas skall dock regleras avovan nämnda specialbestämmelse och varafem år från den dag då anmälan gjordes. Ti-den motsvarar vissa preskriptionstider förbrott enligt 8 kap. 1 § strafflagen. Den personsom blir föremål för en åtgärd enligt 1 mom.skall även informeras om behandlingen avpersonuppgifterna, såsom föreskrivs i 24 §personuppgiftslagen.

3 mom. Uppdragsgivaren samt den till-synsmyndighet som avses i 42 § skall ha rättatt få en avskrift av en händelserapport. Där-emot skall den som blir föremål för åtgärder-na inte ha någon allmän rätt att få uppgifterom innehållet i en rapport. En händelserap-port kan dock t.ex. i samband med en rätte-gång om riktigheten av en väktares förfaran-de bli en del av rättegångsmaterialet och så-ledes komma att omfattas av lagstiftningenom offentlighet i myndigheternas verksam-het. Om rapporterna bildar ett personregister,kan dessutom den som blivit föremål för åt-gärder eventuellt ha möjlighet att utöva insynsom föreskrivs i 26 § personuppgiftslagen.

18 §. Personal- och arbetsskiftsregister. 1mom. Ett bevakningsföretag skall såsom hit-tills föra ett personalregister. Registret skallanvändas i den myndighetsövervakning avden privata säkerhetsbranschen som polisenutför, varför endast polisen skall ha rätt att fåifrågavarande uppgifter av bevakningsföreta-get. Med hjälp av personalregistret skall detvara möjligt att bl.a. övervaka att förhållan-det mellan antalet tillfälliga väktare och väk-tare med grundutbildning som väktare hållskorrekt. Om skyldighet att föra personal-register för övervakning av annan lagstift-ning, t.ex. skattelagstiftningen, bestäms i denlagstiftningen.

Eftersom personalregistret skall användasför särskilda övervakningsändamål, är detinte längre nödvändigt att det omfattar be-vakningsföretagets hela personal, utan regist-ret behöver endast omfatta de ansvariga före-ståndarna och väktarna. För dessa skall i re-gistret införas släktnamn, förnamn och per-sonbeteckning, med vars hjälp personen påett tillförlitligt sätt kan identifieras. I registret

RP 69/2001 rd66

skall härefter inte bara införas uppgifter omgodkännande som väktare utan också uppgif-ter om godkännande som ansvarig förestån-dare, samt förutom uppgifter om grundut-bildning som väktare också uppgifter om ut-bildning som ansvarig föreståndare, uppgifterom utbildning som tillfällig väktare samtuppgifter om väktarnas utbildning i använd-ningen av maktmedel samt väktarens hund-förarutbildning. I stället för uppgifter om li-cens för innehav av väktares fick- eller gas-vapen, som enligt gällande bestämmelserskall införas i det nuvarande registret, skall iregistret införas uppgifter om väktares till-stånd att inneha skjutvapen och gasspray. Urtillsynssynpunkt är det nödvändigt att få kän-nedom om samtliga farliga maktmedelsred-skap, dvs. inte bara om fick- och gasvapen,utan också om gassprayer, som inte är skjut-vapen enligt vapenlagstiftningen.

2 mom. Ett bevakningsföretag skall såsomhittills också föra ett arbetsskiftsregister, avvilket skall framgå varje väktares arbetsskiftsamt de bevakningsområden och bevak-ningsobjekt som han vid olika tidpunkter harövervakat. Även detta register skall vara po-lisen till hjälp vid den tillsyn som polisen iegenskap av myndighet utövar över den pri-vata säkerhetsbranschen och endast polisenskall ha rätt att få uppgifter ur detta registerhos bevakningsföretaget. Arbetsskiftsregist-ret har dessutom betydelse för deras rätts-skydd som åtgärderna riktar sig mot. Meddess hjälp kan det bl.a. utredas vilken väktaresom har utfört ett bestämd separat åtgärd.Om skyldighet att föra arbetsskiftsregistersom behövs för övervakningen av annan lag-stiftning, t.ex. arbetstidslagstiftningen, be-stäms i den lagstiftningen.

I motsats till vad som nu är fallet, skall avarbetsskiftsregistret inte behöva framgå vilkadistrikt en viss väktare bevakar under sittskift, eftersom distrikten består av bevak-ningsområden och bevakningsobjekt.

När det gäller personuppgifter, skall i ar-betsskiftsregistret införas personens efter-namn och förnamn. Personbeteckningen be-hövs däremot inte, eftersom den vid behovkan tas fram ur personalregistret.

3 mom. Såsom hittills skall uppgifterna ipersonalregistret bevaras minst fem år frånden dag då anställningsförhållandet upphörde

och uppgifterna i arbetsskiftsregistret vid ut-gången av andra kalenderåret efter det dåhandlingen uppgjordes. De uppgifter som re-gistreras i arbetsskiftsregistret kan förutomvid myndighetstillsyn också utnyttjas i falldär det uppstår olika meningar mellan ar-betsgivaren och arbetstagaren, varför förva-ringstiden för uppgifterna skall överens-stämma med tiden för väckande av talan an-gående arbetstidsersättning som föreskrivs i38 § arbetstidslagen (605/1996).

När det gäller skyldigheten att bevara upp-gifterna, förutsätter lagförslaget inte längreuttryckligen att uppgifterna skall förvaras "idetta land", vilket skall betraktas såsom ensjälvklarhet. Nya är däremot bestämmelsernaom hur uppgifter som lagrats med hjälp avautomatisk databehandling skall bevaras.

Definitionen av personregister i 3 § 3 mom.personuppgiftslagen har behandlats ovan isamband med händelserapporten. Med stödav denna bestämmelse skall även personal-och arbetsskiftsregister som ett bevaknings-företag för med hjälp av automatisk databe-handling i regel betraktas såsom ett person-register enligt personregisterlagen. På regist-ren tillämpas i så fall personregisterlagensbestämmelser om behandling av uppgifter.Bestämmelserna om behandlingen av uppgif-terna har kommenterats ovan i anslutning tillbestämmelsen om händelserapport.

19 §. Verksamhetsanvisningar. Enligt gäl-lande bestämmelser skall till en ansökan omtillstånd för bevakningsföretag fogas de all-männa anvisningarna för väktarnas verksam-het. I lagförslaget betonas ytterligare viktenav dessa anvisningar. Genom tillräckligt om-fattande och exakta verksamhetsanvisningarförsäkrar man sig om att en väktares åtgärderär korrekta, vilket har betydelse såväl medtanke på kundernas konsumentskydd somrättsskyddet för den som är föremål för åt-gärderna samt väktarens eget rättsskydd.

I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmel-ser om skyldigheten att göra upp verksam-hetsanvisningar och i 2 mom. bestämmelserom skyldigheten att hålla verksamhetsanvis-ningarna framlagda.

Bevakningsföretag skall alltid ha allmännaverksamhetsanvisningar, som i princip skallvara tillämpliga på samtliga bevakningsom-råden och bevakningsobjekt. Om förhållan-

RP 69/2001 rd 67

dena på ett bevakningsområde eller hos ettbevakningsobjekt kräver det, skall företagetdessutom göra upp särskilda anvisningar förområdet eller objektet. Det kan t.ex. vara frå-gan om att området eller objektet är särskiltfarligt eller utsatt för risker, t.ex. när det gäll-er väktarnas skydd i arbetet.

Verksamhetsanvisningarna skall hållasframlagda på bevakningsföretagens verk-samhetsställen samt vid behov på bevak-ningsområden och hos bevakningsobjekt så,att väktarna har möjlighet att sätta sig in idem. Begreppet verksamhetsställe har be-handlats i samband med behandlingen av 2 §10 punkten. Verksamhetsanvisningarna skallhållas till påseende i väktarnas pausrum påbevakningsområdena eller hos bevaknings-objekten t.ex. om verksamheten är sådan attväktarna i allmänhet arbetar på sina bevak-ningsområden eller hos sina bevakningsob-jekt utan att regelbundet besöka bevaknings-företagets verksamhetsställen. Om särskildaverksamhetsanvisningar har gjorts för vissaområden och objekt, skall anvisningarna iallmänhet hållas framlagda på området ellerhos objektet.

Verksamhetsanvisningarna skall i förstahand rikta sig till väktarna. Genom att se tillatt väktarna handlar på rätt sätt, garanterarman indirekt rättsskyddet för dem som blirföremål för säkerhetsåtgärder. I princip blirdet då beroende av bevakningsföretagets egetval om företaget håller sina verksamhetsan-visningar framlagda så att även de som blirföremål för åtgärderna kan sätta sig in i dem,eller om företaget på begäran låter dessa per-soner få se verksamhetsanvisningarna. Ettbevakningsföretags beredskap att visa sinaanvisningar kan påverkas bl.a. av i vilkenmån anvisningarna innehåller taktisk ellerteknisk information. Oberoende av bevak-ningsföretagets vilja kan anvisningarna blioffentliga åtminstone för parterna, t.ex. viden rättegång som behandlar riktigheten av enväktares förfarande.

Skyldigheten att iaktta bestämmelserna omatt göra upp verksamhetsanvisningar och hål-la dem framlagda skall övervakas av den be-höriga myndigheten genom regelbundna in-spektioner av bevakningsföretagen. Statsrå-det kan genom en förordning förutsätta att deallmänna verksamhetsanvisningarna såsom

hittills skall fogas till företagets auktorisa-tionsansökan. Om de anvisningar som fogastill ansökan innehåller detaljerade taktiska el-ler tekniska uppgifter, skall denna del av an-sökan vara sekretessbelagd. Enligt 24 § 1mom. 7 punkten lagen om offentlighet imyndigheternas verksamhet (621/1999) hän-förs till sekretessbelagda handlingar hand-lingar som gäller skyddsarrangemang förpersoner, byggnader, inrättningar, konstruk-tioner samt data- och kommunikationssystemoch genomförandet av arrangemangen, omdet inte är uppenbart att utlämnandet av upp-gifter ur en sådan handling inte äventyrar ge-nomförandet av syftet med skyddsarrange-mangen.

Godkännande som ansvarig föreståndareoch väktare

20 §. Godkännande som ansvarig förestån-dare. Bevakningsföretagens ansvariga före-ståndare skall såsom hittills särskilt godkän-nas av den behöriga myndigheten. Godkän-nandet är en form av myndighetskontroll.Endast en fysisk person kan vara ansvarig fö-reståndare. Förutsättningarna för att en per-son skall bli godkänd som ansvarig förestån-dare skall härefter regleras i lag, då de hittillsangivits i 8 § förordningen om bevakningsfö-retag. I de materiella förutsättningarna förgodkännande föreslås inga betydande föränd-ringar.

Såsom tidigare har konstaterats, är ett avpropositionens mål att tydligare understrykaatt den ansvariga föreståndaren är den somskall svara för att företaget sköts enligt be-stämmelser och föreskrifter om bevaknings-företag. Därför skall de nuvarande bestäm-melserna, som förutsätter att föreståndarenhar behövlig praktisk erfarenhet och har god-känts i prov som anordnats av bevakningsfö-retagsnämnden, ersättas med bestämmelserom en viss utbildning, som den ansvariga fö-reståndaren minst förutsätts ha.

Enligt 18 § grundlagen har var och en rättatt skaffa sig sin försörjning genom arbete,yrke eller näring som han eller hon fritt harvalt. Därför kan det inte anses att godkän-nandet av en person som ansvarig förestånda-re skall vara beroende av villkor som gällerpersonens ekonomiska ställning. Att en per-son är försatt i personlig konkurs skall t.ex.inte utgöra hinder för att vara ansvarig före-

RP 69/2001 rd68

ståndare. Om ansökan om godkännande gäll-er en person vars handlingsbehörighet harbegränsats med stöd av 18 § lagen om för-myndarverksamhet, skall denna omständig-het bli föremål för bedömning i sambandmed sökandens personliga egenskaper. Ipraktiken kommer sådana situationer dock attvara mycket sällsynta.

1 mom. Godkännande som ansvarig före-ståndare skall förutsätta att samtliga förut-sättningar för godkännande är uppfylla ochskall på samma sätt som hittills vara beroen-de av myndighetsprövning. Även om en sö-kande uppfyller de förutsättningar som före-skrivs i lagen, skall han följaktligen inte hanågon absolut rätt att bli godkänd såsom an-svarig föreståndare för en bevakningsrörelse.Ett förvaltningsbeslut genom vilket sökandenvägras godkännande skall dock naturligtvismotsvara allmänna förvaltningsrättsliga prin-ciper. Anledningen till ett negativt beslut kani så fall bl.a. vara att auktorisationsmyndig-heten anser att ett tillräckligt antal ansvarigaföreståndare redan har godkänts för bevak-ningsföretaget. Om en ny ansvarig förestån-dare godkänns i en sådan situation, kan dettaleda till att arbetsfördelningen mellan de tidi-gare godkända ansvariga föreståndarna för-ändras på ett oändamålsenligt sätt.

En sökande bör inte heller godkännas så-som ansvarig föreståndare om tillståndsmyn-digheten har skäl att misstänka att sökandentrots de utredningar som bifogats ansökan iverkligheten inte kommer att tjänstgöra hosifrågavarande företag eller att sökanden avnågon annan orsak, t.ex. därför att hans fak-tiska boningsort ligger långt borta, inte skulleförmå sköta sina uppgifter på det sätt sombestämmelserna förutsätter. Även denomständigheten att sökanden är ansvarig fö-reståndare hos ett annat bevakningsföretagskall kunna utgöra ett hinder för godkännan-de som ansvarig föreståndare, t.ex. om denfaktiska arbetsmängden är sådan eller verk-samhetsställena belägna på ett sådant sätt attpersonen i fråga inte kan sköta den ansvarigaföreståndarens uppgifter på det sätt som be-stämmelserna förutsätter.

Statsrådet skall ha möjlighet att genom för-ordning meddela närmare bestämmelser omvilket slags utredningar och handlingar sö-kanden skall foga till sin ansökan om att bli

godkänd som ansvarig föreståndare. Utred-ningen kan bl.a. omfatta utredning om att sö-kanden på godkänt sätt har fullgjort den ut-bildning som lagen förutsätter att en ansvarigföreståndare minst skall ha.

1 punkten. För att bli godkänd som ansva-rig föreståndare, skall sökanden ha uppnåttden ålder som föreskrivs i lagen. Han skallha uppnått myndig ålder, dvs. ha fyllt 18 år.Undantag från detta villkor skall inte varamöjliga ens med vårdnadshavarnas sam-tycke. Å andra sidan skall hög ålder hos sö-kanden åtminstone inte ensam vara en till-räcklig grund för att vägra godkännande.

2 punkten. En förutsättning för att sökan-den skall godkännas som ansvarig förestån-dare skall vara att han på godkänt sätt harfullgjort studier i vissa av de ämnen som in-går i specialyrkesexamen för säkerhetsvaktereller i motsvarande specialyrkesexamen samtgodkänts i s.k. fristående prov som är för-knippade med dessa ämnen.

De viktigaste kraven i fråga om utbildning-ens innehåll samt de ämnen som skall ingå iden skall anges i lagen. I utbildningen skallåtminstone ingå ämnen med anknytning tillbevakningsrörelse samt straff- och process-rätt. I vilken omfattning dessa ämnen skallstuderas skall inrikesministeriet vid behovnärmare bestämma genom förordning. Inri-kesministeriet skall även vid behov ha möj-lighet att genom förordning meddela närmarebestämmelser om vad ifrågavarande ämnenskall innehålla samt hur inlärningen i prakti-ken skall kontrolleras. Det skall också varamöjligt att i utbildningen ta in andra ämnenän de som anges i lagen. I begynnelseskedetkunde utbildningen för ansvariga förestånda-re omfatta några studieveckor. På längre siktskall syftet vara att majoriteten av de ansva-riga föreståndarna har avlagt specialyrkesex-amen för säkerhetsvakter i dess helhet.

Rent tekniskt skall utbildningen genomfö-ras såsom föreskrivs i lagen om yrkesinriktadvuxenutbildning, varvid undervisningsmini-steriet skall bevilja tillstånd för anordnandeav utbildning som förebereder för examenoch den examenskommission för säkerhets-branschen som tillsätts av utbildningsstyrel-sen skall komma överens med utbildningsan-ordnaren om hur de fristående proven ordnas.

3 punkten. Såsom ansvarig föreståndare

RP 69/2001 rd 69

kan godkännas en person som är känd förredbarhet och pålitlighet och till sina person-liga egenskaper är lämplig som ansvarig fö-reståndare. En persons redbarhet och pålit-lighet skall bedömas utgående från såvälhans tidigare som nuvarande uppträdande.Vid bedömningen av personens tidigare upp-trädande skall myndigheten utnyttja alla me-del som den har till sitt förfogande. Viktighjälp fås ur register som förs av olika myn-digheter. Förutom polisen egna register ståräven straffregistrets uppgifter till förfogande.Enligt 4 a § 1 mom. 2 punkten straffregister-lagen lämnas ur straffregistret uppgifter ompersoner ut till finska myndigheter i ärendensom gäller sådana tillstånd eller godkännan-den av myndighet som är beroende av perso-nens tillförlitlighet. Vid bedömningen av omredbarhets- och pålitlighetsförutsättningen äruppfylld skall i praktiken fästas uppmärk-samhet särskilt vid om sökanden konstateratseller misstänks ha gjort sig skyldig till sådanabrott eller sådant missbruk som visar att hanär olämplig att vara ansvarig föreståndare förett bevakningsföretag. Hänsyn skall också tastill eventuella tidigare återkallanden av god-kännande som ansvarig föreståndare och där-till anslutna varningar.

När det gäller personliga egenskaper kant.ex. den omständigheten att personen fleragånger har tagits i förvar som berusad visa atthan är olämplig som ansvarig föreståndareför ett bevakningsföretag. Vid bedömningenav de personliga egenskaperna skall upp-märksamhet även fästas vid sökandens för-måga och vilja att fullgöra de skyldighetersom en bevakningsrörelses ansvariga före-ståndare enligt gällande bestämmelser skallfullgöra. Omständigheter som anknyter tillpersonens livsstil och attityder blir då vikti-ga.

Vid bedömningen av personliga egenska-perna skall hänsyn fästas vid skador ochsjukdomar som på ett väsentligt sätt kan för-svaga personens förmåga att vara ansvarigföreståndare eller fullgöra de skyldighetersom en sådan har. Förfarandet kränker intesökandens integritet, eftersom sökanden självskall komma med utredningen, även om un-derlåtelse att lämna utredning kan medföraatt ansökan förkastas.

2 mom. Såsom ovan i anslutning till 15 §

konstaterats, skall ett bevakningsföretag haen eller flera ansvariga föreståndare. Ett god-kännande ger rätt att utföra ifrågavarandeuppgifter endast i ett bestämt bevakningsfö-retags tjänst, varvid ifrågavarande bevak-ningsföretag även skall vara den som ansökerom att personen i fråga skall godkännas somansvarig föreståndare. Godkännandet somansvarig föreståndare gäller tills vidare, mendess giltighet skall alltså vara kopplad till attföreståndaren sköter denna uppgift i ett be-stämt bevakningsföretag. Myndigheten blirinformerad om att en persons uppdrag somansvarig föreståndare har upphört genom attföretaget lämnar in en ansökan om att en nyansvarig föreståndare skall godkännas för fö-retaget. Enligt 15 § skall ett bevakningsföre-tag vara skyldigt att göra en sådan ansökaninom den tid som föreskrivs i bestämmelsen.Myndigheten skall då fatta ett separat för-valtningsbeslut, genom vilket även det tidiga-re godkännandet av ansvarig föreståndareåterkallas. Myndighetens förvaltningsbesluttjänar också som juridisk grund för de änd-ringar som införs i säkerhetsbranschens till-synsregister.

Myndigheten skall såsom hittills ha möj-lighet att foga villkor och begränsningar tillsitt beslut om godkännande. Denna möjlighetskall för tydlighetens skulle nämnas i be-stämmelsen, trots att det i allmänhet har an-setts möjligt att foga olika slags villkor till ettpositivt tillståndsbeslut även om detta inte ut-tryckligen nämns i bestämmelserna om ifrå-gavarande typ av tillstånd. Dessutom föreslåsnu uttryckliga bestämmelser om grundernaför villkoren och begränsningarna. Villkorenoch begränsningarna kan gälla tid, geogra-fiskt område eller vara förknippade med debevakningsuppgifter som får utföras. Såvälde villkor och begränsningar som kan fogastill godkännandet som bestämmandet av an-svarsområden för de ansvariga föreståndarnaenligt 15 § 1 mom. har samma syfte, dvs. ef-fektiv organisering av de ansvariga förestån-darnas verksamhet. Medan ansvarsområdenabestäms utgående från företaget och dessverksamhet, skall de villkor och begräns-ningar som fogas till godkännandet i ställetha anknytning till personens egenskaper. Aven person som ansvarar för vissa specialupp-gifter kan t.ex. förutsättas specialutbildning.

RP 69/2001 rd70

Även personens hälsotillstånd kan medförabehov att ställa speciella villkor eller be-gränsningar. Att ställa villkor och begräns-ningar kan i detta avseende ofta vara ett al-ternativ till ett totalt förkastande av ansökan.I motsats till vad som gäller auktorisation avbevakningsföretag, skall till ett godkännandesom ansvarig föreståndare få fogas villkoroch begränsningar endast om det finns sär-skilda skäl därtill. I praktiken är en restriktivhållning befogad i fråga om villkor och be-gränsningar, men i vissa enskilda fall kan detvara behövligt att ställa sådana.

4 mom. Såsom ovan har konstaterats, harpropositionen som mål att å ena sidan betonaden ansvariga föreståndarens roll i bevak-ningsföretagens praktiska verksamhet samt åandra sidan inrikesministeriets roll vid tillsy-nen över bevakningsföretagen och styrningenav dem. Godkännandet av ansvariga förstån-dare är vid sidan av auktorisationsbeslutet detandra av de två viktigaste tillståndsbeslutengenom vilka myndigheterna i praktiken kanpåverka det sätt på vilket bevakningsföreta-gen bedriver sin rörelse. Därför föreslås ipropositionen att inrikesministeriet inte baraskall fatta alla auktorisationsbeslut utan ock-så vara den myndighet som godkänner allaansvariga föreståndare. Ändringen gör detmöjligt att förenhetliga gällande auktorisa-tionspraxis, förbättra auktorisationsmyndig-hetens sakkunskap om bevakningsbranschensamt effektivera tillsynen över bevakningsfö-retagen samt styrningen av dem.

Ovan i anslutning till 4 § 3 mom. beskrivsvilka ändringar som föreslås i auktorisations-förfarandet för bevakningsföretag samt änd-ringarnas inverkan särskilt på myndighets-kontrollen. Eftersom nästan samma ändringarföreslås i förfarandet för godkännande av an-svarig föreståndare, hänvisas i detta sam-manhang till vad som ovan har anförts be-träffande meddelande av auktorisation.

Enligt gällande lag kan länsstyrelsen god-känna en person såsom ansvarig föreståndareendast inom länets område, även om företa-gets tillstånd att idka bevakningsrörelse gäll-er hela landet. Därför har en person som varitansvarig föreståndare på ett område som hörttill olika län blivit tvungen att ansöka omgodkännande hos flera länsstyrelser. Dettamissförhållande avhjälps om inrikesministe-

riet blir auktorisationsmyndighet.21 §. Godkännande som tillfällig ansvarig

föreståndare. Såsom ovan konstaterats i sam-band med behandlingen av 15 § 2 mom.,skall en ansökan om godkännande av en nyansvarig föreståndare göras inom sju dagarefter att den förra ansvariga föreståndaren haravgått eller annars upphör att sköta uppgif-ten. Särskilt för små bevakningsföretag kandet vara svårt att inom denna tid i sin tjänst fåen person som uppfyller alla förutsättningarför att bli godkänd som ansvarig förestånda-re. I dessa företag finns sällan en person somdirekt kan vikariera den ansvariga förestån-daren.

1 mom. Av ovan nämnda orsaker föreslås ilagförslaget att det såsom hittills skall varamöjligt att för ett bevakningsföretag godkän-na en tillfällig ansvarig föreståndare, näroförutsedda orsaker medför byte av ansvarigföreståndare. Enligt lagförslaget behöver entillfällig ansvarig föreståndare inte på god-känt sätt ha fullgjort den utbildning som av-ses i 20 § 1 mom. 2 punkten. Såsom en oför-utsedd orsak betraktas åtminstone att den an-svariga föreståndaren avlider eller insjuknar.Undantag från utbildningskravet kan ocksågöras med anledning av andra, med dessajämförbara oförutsedda orsaker som medförbyte av ansvarig föreståndare. En sådan or-sak kan bl.a. vara att den ansvariga förestån-darens anställningsförhållande hävs t.ex. föratt han allvarligt har försummat sina uppgif-ter eller för att brottsmisstankar riktats mothonom.

En person som inte uppfyller utbildnings-kraven skall i ovan nämnda fall ha möjlighetatt bli godkänd som ansvarig föreståndare förhögst ett års tid. Denna längsta möjliga tid ärdensamma som ett konkurs- eller dödsbo en-ligt 3 § 3 mom. kan fortsätta bevakningsrö-relsen efter att den som innehar auktorisatio-nen har försatts i konkurs eller avlidit.

2 mom. I paragrafen skall för tydlighetensskull nämnas att även till ett godkännandesom ansvarig föreståndare av särskilda skälskall få fogas villkor och begränsningar somavses i 20 § 2 mom.

3 mom. Tillfälliga ansvariga föreståndareskall godkännas av inrikesministeriet. Angå-ende den prövning av förutsättningar sommyndigheten skall göra hänvisas till vad som

RP 69/2001 rd 71

anförts ovan i fråga om godkännande somansvarig föreståndare.

22 §. Ändring av villkor och begränsningarsom fogats till ett godkännande som ansvarigföreståndare. 1 mom. Såsom ovan i anslut-ning till 20 § 3 mom. konstaterats, skall tillett godkännande som ansvarig föreståndareav särskilda skäl få fogas villkor och be-gränsningar. Dessa skall också få ändras tillföljd av förändringar i den ansvariga före-ståndarens utbildning, personliga egenskaperoch andra motsvarande omständigheter.

En ändring av villkoren eller begränsning-arna, i synnerhet en lindring, initieras ofta avden som godkänts som ansvarig föreståndareeller av hans arbetsgivare. Myndigheten kandock också själv, på tjänstens vägnar, vidtaåtgärder för ändring av villkoren eller be-gränsningarna. Den prövning som myndighe-ten gör i samband med att villkor och be-gränsningar ändras motsvarar den prövningsom gjordes när villkoret eller begränsningenställdes. Om ändringen skall fattas ett separatförvaltningsbeslut, i vilket ändring får sökaspå normalt sätt.

Vid ändring av villkor och begränsningarsom fogats till ett godkännande är det intefrågan om nytt godkännande av ansvarig fö-reståndare, utan genom beslutet ändrar myn-digheten endast villkor och begränsningar ianslutning till ett redan gällande godkännan-de. En eventuell ändring av villkoren ellerbegränsningarna kommer att påverka god-kännandets giltighet endast om myndigheteni samband med ändringen ställer uttryckligabegränsningar i fråga om den tid som god-kännandet skall vara i kraft. I stället för attgöra en ansökan om ändring av de villkoroch begränsningar som fogats till godkän-nandet kan bevakningsföretaget naturligtvisockså ansöka om ett nytt, i fråga om villkoroch begränsningar ändrat godkännande.

2 mom. I egenskap av myndighet som god-känner ansvariga föreståndare skall inrikes-ministeriet också vara den myndighet somändrar villkor och begränsningar som fogatstill ett godkännande som ansvarig förestånda-re.

23 §. Anmälningar. När auktorisations-myndigheten godkänner en ansvarig före-ståndare eller ändrar villkor eller begräns-ningar som fogats till ett godkännande, skall

myndigheten vara skyldig att om godkän-nandet eller de ändrade villkoren och be-gränsningarna underrätta de polisinrättningarvilka inom sitt distrikt kommer att ha verk-samhetsställen som hör till den ansvariga fö-reståndarens ansvarsområde. Med verksam-hetsställe avses såväl bevakningsföretagetshuvudsakliga verksamhetsställe som företa-gets eventuella andra verksamhetsställen.Underrättelseskyldigheten skall i praktikengenomföras så, att auktorisationsmyndighe-ten skall sända polisinrättningen en kopia avsitt beslut om godkännandet av den ansvarigaföreståndaren eller ändringen av villkoren el-ler begränsningarna. Samtidigt kan myndig-heten också till behövliga delar sända polis-inrättningen de handlingar som fogats till an-sökan om godkännande eller ändring, samtövriga utredningar. Den information som po-lisinrättningarna får genom underrättelsenkan de utnyttja bl.a. när de övervakar bevak-ningsföretagens verksamhet på fältet samt ut-för sina regelbundna inspektioner av bevak-ningsföretag.

24 §. Godkännande som väktare. Bevak-ningsföretagens väktare skall på samma sättsom bevakningsföretagens ansvariga före-ståndare särskilt godkännas av en myndighet.Godkännandet är en form av myndighetskon-troll. Till denna del motsvarar förfarandet detgällande förfarandet. Förutsättningarna föratt en person skall bli godkänd som väktareskall härefter regleras i lag, då det nu reglerasi 10 § förordningen om bevakningsföretag.De största förändringarna i de materiella för-utsättningarna för godkännande gäller utbild-ningskraven. De nya utbildningskraven för-bättrar särskilt deras rättsskydd som blir fö-remål för en väktares åtgärder.

Enligt gällande bestämmelser skall densom ansöker om att bli godkänd som väktaretill sin ansökan foga ett intyg över att ett be-vakningsföretag har samtyckt till att ta sö-kanden i sin tjänst. På detta sätt har man velatförsäkra sig om att den som ansöker om god-kännande faktiskt har för avsikt att arbetamed dessa uppgifter. Behovet att försäkra sigom denna omständighet har accentuerats sär-skilt i fråga om tillfälliga väktare, eftersomingen bestämd utbildning har förutsatts förgodkännande som tillfällig väktare. Eftersombestämda utbildningskrav nu föreslås för till-

RP 69/2001 rd72

fälliga väktare, kan kravet på ett existerandetjänstgöringsförhållande frångås. Att en per-son har fullgjort utbildningen kan betraktassåsom ett tillräckligt bevis på att han har föravsikt att arbeta i väktaruppgifter. Förfaran-det är till denna del detsamma som i frågaom andra motsvarande tillstånd som polisenbeviljar.

På samma sätt som i fråga om ansvariga fö-reståndare kan det inte heller i fråga om väk-tare anses motiverat att föreskriva att väkta-ren skall råda över sig själva och sin egen-dom. Vilken inverkan en eventuell begräns-ning av handlingsbehörigheten eller sökan-dens konkurs skall ha när myndigheten prö-var en ansökan om godkännande har behand-lats närmare ovan i anslutning till bestäm-melsen om godkännande som ansvarig före-ståndare.

1 mom. För att en person skall godkännassom väktare skall samtliga förutsättningar förgodkännande vara uppfyllda och godkännan-det skall såsom hittills vara beroende avmyndighetens prövning. Även om en sökan-de uppfyller de förutsättningar som före-skrivs i lagen, skall han följaktligen inte hanågon absolut rätt att bli godkänd såsom väk-tare. Ett förvaltningsbeslut genom vilket sö-kanden vägras godkännande skall dock na-turligtvis följa allmänna förvaltningsrättsligaprinciper.

Statsrådet kan genom förordning meddelanärmare bestämmelser om vilket slags utred-ningar och handlingar sökanden skall fogatill sin ansökan om att bli godkänd som väk-tare. Utredningen kan bl.a. omfatta utredningom att sökanden på godkänt sätt har fullgjortden utbildning som lagen förutsätter att enväktare minst skall ha.

1 punkten. För att bli godkänd som väktare,skall personen i fråga ha uppnått den åldersom föreskrivs i lagen. Han skall ha uppnåttmyndig ålder, dvs. ha fyllt 18 år. Undantagfrån detta villkor skall inte vara möjliga ensmed vårdnadshavarnas samtycke. Sökandenfår dock inte ha fyllt 65 år. Denna övre ål-dersgräns för godkännande behandlas närma-re nedan i anslutning till 2 mom.

2 punkten. Väktarnas grundutbildning skallordnas så, att en förutsättning för att sökan-den skall godkännas som väktare skall varaatt han på godkänt sätt har fullgjort studier i

vissa av de ämnen som ingår i yrkesexamenför väktare eller i motsvarande yrkesexamensamt godkänts i s.k fristående prov som ärförknippade med dessa ämnen. Det friståendeprovet kan vid behov ordnas också såsom ettskriftligt prov.

De viktigaste kraven i fråga om utbildning-ens innehåll samt de ämnen som skall ingå iden skall bestämmas i lagen. I utbildningenskall åtminstone ingå ämnen med anknytningtill bevakningsbranschen, bevakningsrörelse,väktares rättigheter och skyldigheter samtväktares uppgifter. I vilken omfattning dessaämnen skall studeras skall inrikesministerietsåsom hittills närmare bestämma genom för-ordning. Inrikesministeriet skall även vid be-hov ha möjlighet att genom förordning med-dela närmare bestämmelser om innehållet iifrågavarande ämnen samt hur inlärningen ipraktiken skall kontrolleras. Det skall ocksåvara möjligt att i utbildningen ta in andraämnen än de som anges i lagen, t.ex. utbild-ningsavsnitt som gäller arbetarskydd och för-stahjälp. Utbildningen kommer att bli betyd-ligt mera omfattande än den 40 timmars ut-bildning som grundkursen för väktare nu om-fattar. I begynnelseskedet kunde grundut-bildningen för väktare omfatta några studie-veckor. På längre sikt skall målet vara attmajoriteten av väktarna har avlagt hela yr-kesexamen för väktare.

Rent tekniskt skall utbildningen genomfö-ras såsom föreskrivs i lagen om yrkesinriktadvuxenutbildning, varvid undervisningsmini-steriet skall bevilja tillstånd för anordnandeav utbildning som förebereder för examenoch den examenskommission för säkerhets-branschen som tillsätts av utbildningsstyrel-sen skall komma överens med utbildningsan-ordnaren om hur de fristående proven ordnas.

Eftersom det är svårt att förutse de olikafortbildningsbehoven, föreslås inga lagstad-gade fortbildningskrav för väktarna. Vid be-hov skall delegationen för säkerhetsbran-schen dock ha möjlighet att uppmuntra t.ex.arbetsmarknadsparterna att avtala om attordna sådan fortbildning.

3 punkten. Såsom väktare kan enligt lag-förslaget godkännas en person som är kändför redbarhet och pålitlighet och till sina per-sonliga egenskaper är lämplig som väktare.En persons redbarhet och pålitlighet skall be-

RP 69/2001 rd 73

dömas utgående från såväl hans tidigare somnuvarande uppträdande. Vid bedömningen aven persons tidigare uppträdande skall enmyndighet använda sig av samtliga medelsom den har till sitt förfogande. Viktig hjälpfås ur de register som förs av olika myndig-heter. Förutom polisens egna register ståräven uppgifterna i straffregistret till förfo-gande. Enligt 4 a § 1 mom. 2 punkten straff-registerlagen lämnas ur straffregistret uppgif-ter om personer ut till finska myndigheter iärenden som gäller sådana tillstånd ellergodkännanden av myndighet som är beroen-de av personens tillförlitlighet. Vid bedöm-ningen av om redbarhets- och pålitlighetsför-utsättningen är uppfylld skall i praktiken fäs-tas uppmärksamhet särskilt vid sådana upp-dagade eller misstänkta brott eller annatmissbruk som visar att personen i fråga ärolämplig som väktare. Hänsyn skall också tastill eventuella tidigare återkallanden av god-kännande som väktare och därtill anslutnavarningar.

När det gäller personliga egenskaper kant.ex. den omständigheten att personen fleragånger har tagits i förvar som berusad visa atthan är olämplig att vara väktare. Vid bedöm-ningen av de personliga egenskaperna skalluppmärksamhet även fästas vid sökandensförmåga och vilja att fullgöra de skyldighetersom en väktare enligt gällande bestämmelserskall fullgöra. Omständigheter som anknytertill personens livsstil och attityder blir då vik-tiga.

Vid bedömningen av de personliga egen-skaperna skall hänsyn fästas vid skador ochsjukdomar som på ett väsentligt sätt kan för-svaga personens förmåga att vara väktare el-ler fullgöra de skyldigheter som en sådan har.I fråga om hälsokraven gäller det att observe-ra att vissa bevakningsuppgifter, t.ex. såsomjourhavande vid en alarmeringscentral, medframgång kan skötas också av rörelsehindra-de personer. Vid behov kan tillståndsmyn-digheten vid prövningen av ansökan yrka attsökande exempelvis skall lämna sådan utred-ning om sina rusmedelsvanor som myndighe-ten anser behövlig. Förfarandet kränker intesökandens integritet, eftersom han själv skallkomma med utredningen, även om underlå-telse att lämna utredning kan medföra att an-sökan förkastas.

2 mom. Ett godkännande som väktare skallgälla i fem års tid, dock högst tills personen ifråga fyller 65 år. Femårstiden motsvarar dentid som gäller för godkännande som ord-ningsvakt. Väktarnas uppgifter är så krävan-de, fysiskt och psykiskt, att 65 års ålder före-slås såsom en absolut övre åldersgräns förverksamhet som väktare. Enligt gällande be-stämmelser är ett godkännande som väktare ikraft tills vidare, dock högst tills väktarenfyller 65 år. En person som har godkänts somväktare har dock varit skyldig att med femårs mellanrum förnya sitt väktarkort, varvidpolisen också regelbundet har kontrollerat attförutsättningarna för godkännande som väk-tare fortfarande har förelegat. Godkännandetsom väktare har därför även hittills i prakti-ken varit i kraft i fem år.

3 mom. Den myndighet som godkännerväktaren skall även ha möjlighet att av sär-skilda skäl foga villkor och begränsningar tillgodkännandet. I de gällande bestämmelsernanämns denna möjlighet endast i sambandmed godkännande av ansvarig föreståndare.Möjligheten skall för tydlighetens skull näm-nas i bestämmelsen, trots att det i allmänhethar ansetts möjligt att foga olika slags villkortill ett positivt tillståndsbeslut även om dettainte uttryckligen nämns i bestämmelserna omifrågavarande typ av tillstånd. Dessutom fö-reslås nu uttryckliga bestämmelser om grun-derna för villkoren och begränsningarna. Be-gränsningarna kan gälla tid, geografiskt om-råde eller ha anknytning till de bevaknings-uppgifter som får utföras. De villkor och be-gränsningar som fogas till godkännandetskall ha anknytning till sökandens egenska-per. Om väktaren skall sköta vissa slags spe-cialuppgifter, skall det t.ex. vara möjligt attförutsätta en viss specialutbildning av ho-nom. De krav på utbildning i användningenav maktmedel samt den hundförarutbildningvilka föreskrivs i 29 § 2 mom. och 31 § 2mom. kommer dock i allmänhet att ge myn-digheterna möjlighet att se till att de som ärverksamma i särskilt krävande bevaknings-uppgifter har tillräcklig behörighet för sådanauppgifter. Enligt gällande 14 § 1 mom. för-ordningen om bevakningsföretag skall ettbevakningsföretag ordna vederbörlig fort-bildning för en väktare innan väktaren anför-tros uppgifter som kräver specialkunskaper

RP 69/2001 rd74

eller särskild skicklighet. Detta utbildnings-krav har dock inte på något sätt preciseratsnärmare genom förordning eller bestämmel-ser på lägre nivå. Det är också svårt att i de-talj i en författning definiera de uppgiftersom kräver olika slags specialkunskaper ellersärskild skicklighet. Därför kan det före-komma behov att i enskilda fall ställa krav ifråga om sökandens utbildning. Även sökan-dens hälsotillstånd kan medföra behov attställa särskilda villkor eller begränsningar.Att ställa villkor och begränsningar blir i det-ta avseende ofta ett alternativ till att helt för-kasta en ansökan. I motsats till vad som gäll-er auktorisation av bevakningsföretag, skalltill ett godkännande som väktare få fogasvillkor och begränsningar endast om detfinns särskilda skäl därtill. I praktiken är enrestriktiv hållning befogad i fråga om villkoroch begränsningar, men i vissa enskilda fallkan de behövas.

4 mom. En person som har avlagt en ut-bildning motsvarande den tidigare grundut-bildningen för väktare skall i vissa fall intenödvändigtvis behöva fullgöra en sådangrundutbildning som väktare som föreskrivs i1 mom. 2 punkten. Bestämmelsen gör detmöjligt för en person som tidigare har god-känts som väktare att på nytt bli godkänd föruppgiften, trots att innehållet i väktarnasgrundutbildning eventuellt har förändrats.För att bestämmelsen skall bli tillämplig för-utsätts dock att en ansökan om godkännandesom väktare lämnas till myndigheten inomtre månader efter att det tidigare godkännan-det av väktaren upphörde att gälla. En ansö-kan som har inlämnats inom denna tid ansesvisa att personen i fråga har för avsikt attäven i framtiden fortsätta att utföra väktar-uppgifter. Bestämmelsen blir också tillämp-lig när en väktare som har fullgjort den nuva-rande 40 timmar långa grundutbildningen förväktare förnyar sitt godkännande som väkta-re.

5 mom. Ett godkännande som väktare skallsåsom hittills meddelas av polisinrättningen isökandens hemkommun. När en person an-söker om att bli godkänd som väktare, blirdet vid sidan av frågan huruvida sökandenuppfyller ovan nämnda utbildningskravfrämst frågan om en bedömning av omstän-digheter som hänger samman med personens

pålitlighet och lämplighet samt hans person-liga egenskaper. De bästa förutsättningarnaatt bedöma denna fråga har polisinrättningeni sökandens hemkommun. Förutom uppgif-terna i polisens riksomfattande register harpolisen i sökandens hemkommun även till-gång till lokal information om sökandenslevnadsvanor; på små orter baserar sig dennainformation också ofta på personlig känne-dom om sökanden. För alternativet att ären-det skall avgöras på lokal nivå talar ocksåden omständigheten att godkännandet av enenskild väktare inte har samma betydelse förden allmänna styrningen av branschen somgodkännandet av en ansvarig föreståndare.

För tydlighetens skull skall i bestämmel-sen konstateras att ett godkännande som väk-tare medför att ett tidigare gällande godkän-nande som väktare förfaller. På detta sätt villman försäkra sig om att en person inte samti-digt har två gällande godkännanden som väk-tare.

25 §. Godkännande som tillfällig väktare. 1mom. Såsom hittills skall det fortfarandevara möjligt att såsom väktare tillfälligt god-känna också personer som inte har fullgjortden grundutbildning som väktare som avses i24 § 1 mom. 2 punkten. Sådana väktare skallsåsom hittills kallas tillfälliga väktare.

För att en sökande skall godkännas somtillfällig väktare, förutsätts dock i motsats tillvad som nu är fallet att sökanden på godkäntsätt har fullgjort en utbildning för tillfälligaväktare som uppfyller de krav som inrikes-ministeriet fastställer. Enligt lagförslagetskall den som ansöker om godkännande somtillfällig väktare på godkänt sätt ha fullgjortstudier i vissa ämnen som ingår i yrkesexa-men för väktare eller någon motsvarande yr-kesexamen.

Utbildning som tillfällig väktare skall åt-minstone omfatta grundläggande insikter i deämnen som på ovan nämnt sätt angivits ingå igrundläggande utbildning som väktare. I vil-ken omfattning dessa ämnen skall studerasbestämmer inrikesministeriet närmare genomförordning. Inrikesministeriet skall även vidbehov ha möjlighet att genom förordningmeddela närmare bestämmelser om vad ifrå-gavarande ämnen skall innehålla samt hur in-lärningen i praktiken skall kontrolleras. Detskall också vara möjligt att i utbildningen av

RP 69/2001 rd 75

tillfälliga väktare ta in andra ämnen än desom anges i lagen.

Rent tekniskt skall utbildningen på ovanbeskrivet sätt meddelas enligt lagen om yr-kesinriktad vuxenutbildning, men den skallvara kortare än grundutbildningen för väkta-re. En tillfällig väktares utbildning kunde tillsin omfattning motsvara den nuvarandegrundkursen för väktare och kontrollen av in-lärningen kunde, förutom genom ett friståen-de prov, även ske genom ett traditionelltskriftligt prov. Till övriga delar skall undan-tag från förutsättningarna för godkännandeav en person som väktare däremot inte varamöjliga ens när det gäller tillfälliga väktare.

Att en ovan nämnd utbildning måste förut-sättas i fråga om tillfälliga väktare under-stryks särskilt av den omständigheten, att till-fälliga väktare ofta utför samma uppgiftersom väktare vilka fullgjort grundutbildningenoch att de tillfälliga väktarna i dessa uppgif-ter har samma befogenheter som egentligaväktare. De skiljer sig inte heller från egent-liga väktare, t.ex. i fråga om dräkten. Av depersoner som för närvarande arbetar somväktare är en stor del tillfälliga väktare. Ge-nom krav som uttryckligen gäller de tillfälli-ga väktarnas utbildning kan man därför på ettavsevärt sätt förbättra rättsskyddet för de per-soner som blir föremål för väktarnas åtgär-der.

En persons rätt att vara tillfällig väktarebegränsas i lagförslaget på samma sätt somtidigare, nämligen så, att en person kan god-kännas som tillfällig väktare för en tid avhögst fyra månader. För att tolkningssvårig-heter skall undvikas, skall den gällande re-geln preciseras till att motsvara hävdvunnenpraxis så, att fyramånadersperioden skallräknas kalenderårsvis. Den längsta möjligatiden som alltså är fyra månader, kan beståav en sammanhängande period eller flerakortare perioder. Att godkännandet beviljasför flera perioder kan vara nödvändigt t.ex.när den tillfälliga väktaren vikarierar fleraolika väktare under deras semestrar.

Även efter fyramånaderstidens slut kansamma person på nytt arbeta som tillfälligväktare, men detta måste ske under ett annatkalenderår. Myndigheten skall i så fall prövaärendet på nytt och fatta ett nytt beslut omgodkännande av personen som tillfällig väk-

tare.Hur många tillfälliga väktare ett bevak-

ningsföretag får ha bestäms i 16 § 3 mom.2 mom. I paragrafen skall för tydlighetens

skull nämnas att även till ett beslut om god-kännande som tillfällig väktare kan fogas så-dana villkor och begränsningar som beskri-vits ovan i anslutning till 24 § 2 mom. I frågaom att ställa villkor och begränsningar samtinnehållet i dessa hänvisas till vad som ovansagts i anslutning till 24 §.

3 mom. Ett godkännande som tillfällig väk-tare skall meddelas av polisinrättningen i sö-kandens hemkommun. När det gäller myn-dighetens prövning av att förutsättningarnaför godkännande är uppfyllda hänvisas tillvad som ovan sagts om godkännande av an-svarig föreståndare och väktare.

26 §. Ändring av villkor och begränsningarsom fogats till ett godkännande som väktare.Såsom ovan i anslutning till 24 § 3 mom.konstaterats, skall till ett godkännande somväktare av särskilda skäl få fogas villkor ochbegränsningar. Dessa kan också ändras medanledning av förändringar i personens utbild-ning, personliga egenskaper eller andra mot-svarande omständigheter.

En ändring av villkoren eller begränsning-arna, i synnerhet en lindring, initieras ofta avden som godkänts som väktare. Myndighetenkan dock också själv, på tjänstens vägnar,vidta åtgärder för ändring av villkoren ellerbegränsningarna. Den prövning som myn-digheten gör i samband med att villkor ochbegränsningar ändras motsvarar den pröv-ning som gjordes när villkoret eller begräns-ningen ställdes. Om ändringen skall fattas ettseparat förvaltningsbeslut, i vilket ändringskall få sökas på normalt sätt.

Vid ändring av villkor och begränsningarsom fogats till ett godkännande som väktareär det inte frågan om ett nytt godkännandesom väktare, utan genom beslutet ändrarmyndigheten endast villkor och begränsning-ar i anslutning till ett redan gällande godkän-nande. En eventuell ändring av villkoren el-ler begränsningarna kommer att påverkagodkännandets giltighet endast om myndig-heten i samband med ändringen ställer ut-tryckliga begränsningar i fråga om den tidsom godkännandet skall vara i kraft. I ställetför att göra en ansökan om ändring av de

RP 69/2001 rd76

villkor och begränsningar som fogats tillgodkännandet, kan den som godkänts somväktare naturligtvis också ansöka om ett nytt,i fråga om villkor och begränsningar ändratgodkännande.

2 mom. I egenskap av myndighet som god-känner väktare skall polisinrättningen på sö-kandens hemkommun också vara den myn-dighet som ändrar villkor och begränsningarsom fogats till ett godkännande som väktare.

27 §. Ansökan om godkännande som väkta-re. Med tanke på utvärderingen av de person-liga egenskaperna hos en person som ansökerom att bli godkänd som väktare är det viktigtatt sökanden personligen presenterar sig förden myndighet som meddelar godkännandet.Därför skall ansökan lämnas personligen.Vid behov kan sökanden även intervjuas isamband med att han lämnar sin ansökan.Personlig presentation behövs också för attmyndigheten skall kunna kontrollera om sö-kanden är samma person som personen pådet fotografi som eventuellt kommer att fäs-tas på väktarkortet. När ärendet gäller enändring av villkoren för godkännandet är detinte alltid nödvändigt att personen presente-rar sig personligen och intervjuas. Vid behovkan ett sådant tillfälle dock ordnas även närändring av villkoren för godkännandet över-vägs.

I praktiken kan det vara svårt för sökandenatt besöka polisinrättningen i sin hemkom-mun, t.ex. när hans arbetsplats ligger långtfrån polisinrättningen. Därför skall det ävenvara tillåtet för en sökande att lämna sin an-sökan till någon annan polisinrättning änhemkommunens. Denna polisinrättning skallsedan sända ansökan till polisinrättningen isökandens hemkommun, som även i dettafall skall vara den myndighet som behandlaransökan om godkännande och meddelar ettförvaltningsbeslut med anledning av den.Även i detta fall skall sökanden vara bereddpå att bli kallad till en särskild intervju an-tingen hos den polisinrättning som har tagitemot ansökan eller hos polisinrättningen i sinhemkommun.

Vid behov skall det vara möjligt för en per-son att inleda förfarandet för att bli godkändsom väktare genast när han eller hon har på-börjat den utbildning som krävs för godkän-nande. I så fall kan polisinrättningen redan då

inleda en undersökning av personens redbar-het och pålitlighet samt omständigheter somhar samband med hans personliga egenska-per, och vid behov t.o.m. fatta ett förvalt-ningsbeslut om att personen godkänns såsomväktare förutsatt att han på godkänt sätt full-gör den utbildning som uppgiften förutsätter.Detta tillvägagångssätt kan vara behövligtsärskilt i fråga om godkännande som tillfälligväktare.

Väktares rättigheter och skyldigheter

28 §. Väktares rättigheter. En väktare harenligt gällande bestämmelser något mera om-fattande rättigheter än vem som helst att av-lägsna en person från en plats och i anslut-ning därtill använda maktmedel. Jämfört medde rättigheter som tillkommer var och en ären väktares rättigheter mera omfattande fördet första i det avseendet att rättigheternaäven gäller på områden i omedelbar anslut-ning till bevakningsområdet. Den rätt att an-vända nödvärn som var och en har gäller en-dast områden som skyddas av hemfrid. Enväktare kan även vidta åtgärder redan när enperson på sannolika skäl kan misstänkas hagjort sig skyldig till brott. Användning avnödvärn förutsätter att ett angrepp har påbör-jats eller omedelbart förestår eller att någontränger sig in på ett område som skyddas avhemfrid. En väktare kan också ingripa medanledning av aktiviteter som kan förmodasbli störande eller äventyra säkerheten. Såda-na aktiviteter är visserligen i allmänhet ocksåstraffbara och konstituerar också ofta brottsom ger rätt att använda nödvärn och gervem som helst rätt att gripa förövaren.

I förslaget har redan tidigare betonats, attden som arbetar som väktare i ett bevak-ningsföretag såsom hittills har i uppgift attupprätthålla privat säkerhet. I de flesta fallklarar väktaren sina vanliga bevakningsupp-gifter med hjälp av de rättigheter som till-kommer var och en; med vanliga uppgifteravses då t.ex. stationär bevakning, bevakningav ett distrikt och larmbevakning. De rättig-heter som tillkommer var och en är rätten attanvända nödvärn, självhjälp och handla inödläge samt den allmänna rätten att gripa enperson och i samband därmed användamaktmedel. I motiveringen till 2 mom. anges

RP 69/2001 rd 77

de förutsättningar under vilka en väktare fårvidta åtgärder på bevakningsområden somenligt strafflagen skyddas av offentlig frid.

1 mom. En väktares befogenheter skall en-ligt lagförslaget i princip begränsas till de be-fogenheter som tillkommer var och en. Avinformativa skäl hänvisar lagförslaget i dettasammanhang till bestämmelserna om denviktigaste rättighet som tillkommer var ochen, nämligen rätten att använda nödvärn.Som nödvärn, för att avvärja ett angrepp, till-låts en gärning som annars är straffbar. Enligt3 kap. 6 § strafflagen avses med nödvärn attskydda sin eller annans person eller sin ellerannans egendom mot påbörjat eller omedel-bart förestående orättmätigt angrepp. Enligt 3kap. 7 § strafflagen får nödvärn också använ-das när någon olovligen tränger sig på ettområde som skyddas av hemfrid eller görmotstånd mot den som på bar gärning villåterta sin egendom t.ex. av en tjuv (själv-hjälp). I rättslitteraturen har det framförtsolika åsikter om huruvida rätten till nödvärnnär det gäller skyddet för hemfrid förutomolovligt intrång, som uttryckligen nämns isammanhanget, även inbegriper situationer ivilka någon underlåter att iaktta en uppma-ning att avlägsna sig. Rättspraxis har i all-mänhet godkänt användning av nödvärn ock-så när någon har underlåtit att iaktta en upp-maning att avlägsna sig (t.ex. HD 1948 II321 och HD 6.11.1964 nr 2344). Dennatolkning är även utgångspunkten för dennaproposition.

2 mom. I samband med beskrivningen avde viktigaste förslagen i propositionen harredan framgått hur den rätt som var och enhar att tillgripa nödvärn för att skydda sinhemfrid har begränsats genom vissa lagänd-ringar av straffbestämmelserna om kränkningav integritet och frid samt ärekränkning vilkahar trätt i kraft den 1 oktober 2000. I anslut-ning till sistnämnda reform föreslås i dettalagförslag att en väktare skall ha en mera be-gränsad rätt än hittills att från ett bevak-ningsområde som skyddas av offentlig fridavlägsna personer som olovligen har trängtsig in på området. Bestämmelsens ändamåls-enlighet med tanke på väktarnas praktiskabevakningsuppgifter har behandlats närmarei samband med behandlingen av de viktigasteförslagen i propositionen.

Med stöd av bestämmelsen kan en väktarevid behov med användning av maktmedel av-lägsna en person från en plats eller ett områ-de som avses i 24 kap. 3 § strafflagen. Hän-visningen till 24 kap. 3 § strafflagen avserplatser som skyddas av offentlig frid. Sådanaplatser är ämbetsverk, affärslokaler, kontor,produktionsinrättningar, möteslokaler ellerandra motsvarande lokaler eller byggnadereller omgärdade gårdsområden till sådanabyggnader samt kasernområden eller andraområden som är i försvarsmaktens använd-ning. När det gäller olovligt intrång pågårdsområden förutsätter straffbestämmelsenatt området är omgärdat.

En väktares rätt att avlägsna personer frånett område som skyddas av offentlig fridskall enligt lagförslaget tydligare än tidigarekopplas till två separata grunder för avlägs-nande, vilka karakteriseras av att tvångsme-del kan användas.

För det första skall en väktare få användaden rätt att avlägsna en person som bestäm-melsen ger möjlighet till om en person un-derlåter att lyda en order av bevaknings-områdets ägare, innehavare eller ägarens el-ler innehavarens i 2 § 16 punkten definieradeföreträdare att avlägsna sig från området.Även innehavaren av en plats som skyddasav offentlig frid kan, så länge han inte brytermot strafflagens bestämmelser om diskrimi-nering, fritt bestämma vilka personer han til-låter att vistas på platsen. Följaktligen kanen person som underlåter att iaktta en tydligtformulerad muntlig order att avlägsna sig re-dan genom en sådan underlåtelse göra sigskyldig till ett brott mot offentlig frid sombestraffas enligt strafflagen. Därför är detändamålsenligt att en väktare med utbildningför uppgiften skall ha möjlighet att t.ex. av-lägsna en person som uppträder störande i enaffärslokal, utan att väktaren skall behöva in-vänta myndigheternas ankomst eller vänta påatt det skall bli klart om personen i frågaeventuellt har gjort sig skyldig till ett straff-bart brott mot offentlig frid. Väktaren skallockså ha rätt att t.ex. på begäran av affärslo-kalens ägare eller innehavare eller ägarens el-ler innehavarens företrädare hindra en personsom tidigare har gjort sig skyldig till uppre-pade snatterier att få tillträde till affärsloka-len. Sedan innebörden av hemfridsbegreppet

RP 69/2001 rd78

har ändrats, har ägaren eller innehavarensjälv inte längre denna rätt. Även med tankepå rättsskyddet för den som skall avlägsnasär det också ofta ett lindrigare alternativ atten utbildad väktare avlägsnar personen frånplatsen.

Med stöd av denna grund för avlägsnandeav en person kan t.ex. personer som uppträ-der störande avlägsnas från affärslokaler,ämbetsverk eller inrättningar som betjänarallmänheten. Under öppethållningstidernahar allmänheten ofta fritt tillträde till dessaplatser, där bevakningsområdets ägare, inne-havare eller åtminstone en företrädare förägaren eller innehavaren finns på plats ochpå ovan nämnt sätt kan uppmana en personatt avlägsna sig.

Den andra grunden på vilken en personmed stöd av denna bestämmelse kan avlägs-nas från platsen gäller situationer i vilka detär uppenbart att personen i fråga inte har rättatt vistas på ett bevakningsområde somskyddas av offentlig frid. Med kravet att detskall vara uppenbart att vistelsen är obehörigavses att personen inte förmår visa godtagba-ra grunder för att han vistas på ett bevak-ningsområde som skyddas av offentlig frid. Idessa fall kan personen i fråga även oftamisstänkas ha gjort sig skyldig till straffbarkränkning av offentlig frid. Om dessa förut-sättningar är uppfyllda, skall väktaren ha rättatt avlägsna personen från bevakningsområ-det, om denne inte iakttar väktarens uppma-ning att avlägsna sig. Med vistelse avses idetta sammanhang även att en person i hem-lighet eller genom att vilseleda en annan per-son har tagit sig in på en plats eller gömmersig eller stannar där.

Med stöd av bestämmelsen skall väktaremed utbildning för uppgiften t.ex. ha möjlig-het att från en produktionsinrättnings omgär-dade gårdsområde avlägsna en person sominte lyder en given order att avlägsna sig ochsom inte förmår visa en godtagbar orsak tillsin vistelse. På detta sätt skall väktarna så-som hittills kunna hindra och i förväg be-gränsa skador på produktionsinrättningar ochandra motsvarande platser. Bestämmelsenger också väktarna möjlighet att t.ex. hindraen person som på godtagbara grunder har fåttportförbud att ta sig in på ett bevakningsom-råde som skyddas av offentlig frid, eftersom

man i så fall kan anse att personen inte harrätt att vistas på området.

Om en person som skall avlägsnas sättersig till motvärn för att undgå att bli avlägs-nad, skall väktaren ha rätt att använda sådanabehövliga maktmedel som med hänsyn tillpersonens uppträdande och övriga omstän-digheter kan anses försvarbara för hans av-lägsnande. Bestämmelsen, som gör använd-ning av maktmedel möjlig, är avsedd att fun-gera som förstärkning av väktarens uppma-ning till personen i fråga att avlägsna sig.Genom bestämmelsen försöker man därförsäkerställa att de uppgifter som väktarenskall utföra blir fullgjorda på behörigt sätt. Iflera fall kan redan möjligheten att anlitamaktmedel vara tillräcklig för att personenfrivilligt skall lämna bevakningsområdet. Åandra sidan kan väktaren i vissa fall blitvungen att anlita maktmedel för att avlägsnaen person från bevakningsområdet även närpersonen inte egentligen gör aktivt motstånd.

Bestämmelsen skall endast gälla avlägs-nande av personer från ett bevakningsområdesom skyddas av offentlig frid, varför den intebegränsar väktarens rätt att under sammaförutsättningar som alla andra använda bl.a.nödvärn och gripa personer.

De maktmedel som en väktare använder föratt förstärka sin uppmaning till en person attavlägsna sig skall alltid vara nödvändiga.Maktmedel får komma i fråga endast om per-sonen inte annars kan avlägsnas från områ-det. Maktmedel får inte heller tillgripas omdet visar sig att personen inte ens med makt-medel kan avlägsnas från platsen eller områ-det. Dessutom skall det förutsättas att an-vändningen av maktmedlen skall vara för-svarlig med hänsyn till den persons uppträ-dande som skall avlägsnas och övriga om-ständigheter. Vid bedömningen av om an-vändningen är försvarlig, skall uppmärksam-het fästas inte bara vid personens uppträdan-de utan också vid den omständigheten hursannolikt det är att personens uppträdandekan vålla fara för bevakningsobjektet. De si-tuationer i vilka maktmedel används uppstårofta så överraskande och är så olika att detinte är möjligt att i lag meddela närmare fö-reskrifter om dem, utan frågan huruvida an-vändningen är maktmedlen är försvarlig skallalltid bedömas utgående från det enskilda fal-

RP 69/2001 rd 79

let.Det behövlighets- och proportionalitetskrav

som är förenat med användningen av makt-medel framgår också av de allmänna princi-per som enligt 12 § skall iakttas vid utföran-de av bevakningsuppgifter. Enligt denna be-stämmelse skall åtgärderna vara nödvändigaför att uppgifterna skall kunna utföras ochförsvarliga i förhållande till hur viktigt upp-draget är. I anslutning till principen att åtgär-den skall vara behövlig betonas särskilt attingreppen i en persons rättigheter inte fårvara större än vad som är nödvändigt för attuppgifterna skall kunna utföras.

3 mom. Av informativa skäl skall i paragra-fen också hänvisas till bestämmelserna omallmän rätt att gripa en person och i anslut-ning därtill använda maktmedel. Enligt 1kap. 1 § 1 mom. tvångsmedelslagen får vemsom helst gripa den som har begått brott påbar gärning, om fängelse kan följa på brotteteller om brottet är lindrig misshandel, snatte-ri, lindrig förskingring, lindrigt olovligt bru-kande, lindrig skadegörelse eller lindrigt be-drägeri. Enligt 3 kap. 8 § 4 mom. strafflagenhar den som med stöd av denna rätt har gripitnågon rätt att använda maktmedel som ansesförsvarliga om den gripne gör motstånd mothonom.

Brott som ger vem som helst rätt att gripaförövaren är bl.a. de brott som bestraffas en-ligt 24 kap. 1—4 § strafflagen, dvs. hem-fridsbrott, grovt hemfridsbrott, brott mot of-fentlig frid och grovt brott mot offentlig fridsamt motstånd mot person som upprätthållerordningen, vilket bestraffas enligt 17 kap. 6 §strafflagen. För att ett brott mot offentlig fridskall vara straffbart förutsätts att brottet intehar föranlett endast liten olägenhet. Även omden som gjort sig skyldig till intrång seder-mera inte skulle bli straffad för sin gärning,kan den som i en överraskande situation ut-övar den rätt som vem som helst har att gripaen person inte i allmänhet förutsättas göra ensärskilt långtgående bedömning av hur storolägenhet gärningen har vållat.

De metoder som skall anses tillåtna när enperson utövar den allmänna rätten att gripaen person beror på uppgiftens karaktär ochmotståndets farlighet samt även i övrigt påsituationen. Det kan t.ex. anses försvarligt attbelägga en person med handbojor och t.o.m.

låsa in honom i ett rum tills en polismankommer till platsen, om personen uppträderpå ett sätt som vållar fara. Enligt 1 kap. 1 § 3mom. tvångsmedelslagen skall en personsom gripits med stöd av den allmänna rättenatt gripa en person utan dröjsmål överlämnastill polisen.

4 mom. I momentet föreslås att väktarnaskall få en ny befogenhet som inte ingår i derättigheter som tillkommer var och en, näm-ligen rätt att utföra s.k. säkerhetsvisitation,dvs. kontrollera att den person som säker-hetsåtgärderna riktar sig mot inte har på sigeller med sig föremål eller ämnen med vilkahan kan utsätta sig själv eller andra för fara.Rätten att utföra säkerhetsvisitation skall en-ligt lagförslaget begränsas så, att den får ut-övas endast i anslutning till den allmänna rät-ten att gripa en person. Den skall ge väktarenrätt att både kroppsvisitera personen i frågaoch undersöka de föremål som han har medsig. Att väktaren har möjlighet att undersökade föremål som en person har med sig ärnödvändigt för att säkerhetsvisitationen ipraktiken skall kunna genomföras.

En väktares rätt att förrätta säkerhetsvisita-tion skall vara bunden till utövning av denallmänna rätten att gripa en person, eftersombehovet att gripa tag i den person som åtgär-den riktar sig mot uppstår uttryckligen i situ-ationer i vilka vem som helst har rätt att gripaen person. Då har personen i fråga redan be-gått ett brott. Farliga föremål som väktarenkan leta efter vid säkerhetsvisitationen ärt.ex. skjutvapen och eggvapen och de farligaämnena kan vara sprängmedel, brandfarligavätskor och gaser. Genom att frånta personendessa föremål och ämnen skyddar man bådehonom själv och andra. Väktaren skall ha rättatt frånta personen de föremål och ämnensom påträffas vid visitationen, men dessaskall utan dröjsmål överlämnas till polisen.

Paragrafen skall på ett i princip uttömman-de sätt ange i vilka fall en väktare har meraomfattande befogenheter än de som tillkom-mer vem som helst annan. I motsats till vadsom gäller polismän skall väktare följaktli-gen t.ex. inte ha rätt att kräva att den personsom åtgärden riktar sig mot uppger sina per-sonuppgifter. Å andra sidan kan den omstän-digheten att personen inte frivilligt uppgersina personuppgifter ha betydelse för åtgär-

RP 69/2001 rd80

der som väktaren vidtar.29 §. Att bära maktmedelsredskap 1 mom.

Utgångspunkten skall såsom hittills vara atten väktare skall undvika att i onödan bäramaktmedelsredskap. I lagförslaget föreslåsdock en sådan precisering, att det enligt lag-texten uttryckligen skall vara förbjudet för enväktare att i onödan bära på sig maktmedels-redskap i bevakningsuppgifter. Vad som av-ses med maktmedelsredskap har behandlats ianslutning till 2 § 14 punkten. Förbudet att ionödan bära maktmedelsredskap är avsett attminska utsikterna för att farliga situationeruppstår till följd av felaktig användning avmaktmedel eller till följd av att någon kanrycka till sig maktmedelsredskap av en väk-tare. Tidigare i denna framställning har redanframgått att de gällande bestämmelserna omhur väktare skall bära sina maktmedelsred-skap har upplevts synnerligen lyckade ochpolisen känner inte till många fall av miss-bruk.

En väktare skall få bära skjutvapen endast isådana bevakningsuppgifter som oundvikli-gen förutsätter det. Rätten att bära ett sådantvapen i en bevakningsuppgift skall tydligareän hittills vara kopplad till bevaknings-uppgiftens speciella karaktär. Bärande avskjutvapen skall i praktiken bli aktuellt iuppgifter där det finns risk för ett farligt an-grepp eller motstånd. Sådana uppgifter ärfrämst vissa uppgifter i anslutning till bevak-ning av ett bestämt distrikt, alarmbevakning,bevakning av värdetransporter samt livbe-vakning. Dessutom förutsätts det i paragrafenatt uppgiften är av sådan karaktär att denoundvikligen förutsätter att väktaren bärskjutvapen. Enbart den omständigheten attväktaren utför ovan nämnda uppgifter skallföljaktligen inte medföra rätt att bära skjut-vapen i ifrågavarande uppgifter.

2 mom. Enligt gällande bestämmelser fåren väktare inte i bevakningsuppgifter bäraskjutvapen eller gasspray om han inte har fåttbehörig utbildning för hantering och använd-ning av ett sådant maktmedelsredskap. Detnuvarande innehållet i den skjutvapensut-bildning som ordnas för väktare har behand-lats närmare ovan i denna proposition, i an-slutning till beskrivningen av nuläget.

Enligt lagförslaget skall de gällande be-stämmelserna preciseras så, att det föreskrivs

att skjutvapen, gasspray och teleskopbatongfår bäras endast av väktare, som har sådanspecialutbildning i att använda maktmedelsom uppfyller de krav som inrikesministerietfastställer. När det gäller skjutvapen skallväktaren dessutom årligen visa att han hartillräcklig skicklighet i hanteringen av skjut-vapen och tillräcklig skjutskicklighet. Rätts-skyddet för dem som blir föremål för åtgär-derna kräver att specialutbildning förutsättsav alla sådana väktare som bär på sig farligamaktmedelsredskap som kan jämföras medsådana redskap. Såväl bevakningsföretagetsom väktaren själv skall svara för att en väk-tare som bär på sig sådana maktmedelsred-skap som avses i bestämmelsen har ovannämnd specialutbildning. Inrikesministerietskall enligt lagförslaget ha fullmakt att ge-nom förordning meddela närmare föreskrifterbl.a. om innehållet i den utbildning somkrävs för att en väktare skall få bära farligamaktmedelsredskap samt om utbildningsan-ordnarna. I denna utbildning skall förutomundervisning i användningen av farligamaktmedelsredskap i fortsättningen alltidockså ingå ett allmänt avsnitt om hanteringav farliga situationer. Det sistnämnda fram-går närmare nedan i motiveringen till 61 §.

Rättsskyddet för dem som blir föremål föråtgärder förutsätter att särskild uppmärksam-het fästs vid förutsättningarna för att bäraskjutvapen. Därför föreslås också i sammaparagraf att en tillfällig väktare inte i bevak-ningsuppgifter skall få bära skjutvapen. Till-fälliga väktare har nästan utan undantag till-fälliga bevakningsuppgifter, varför de intebör ha möjlighet att bära skjutvapen. Dessut-om gäller det att märka att den utbildningsom förutsätts av en tillfällig väktare är avse-värt kortare än grundutbildningen för väkta-re. Bestämmelsen innebär att en tillfälligväktare inte kan bära skjutvapen ens i det fallatt han på godkänt sätt har fullgjort ovannämnda skjutvapenutbildning.

Det gäller att märka att en väktares rätt attinneha skjutvapen och gasspray även påver-kas av bestämmelserna i skjutvapenlagen(1/1998). I skjutvapenlagen bestäms bl.a. omförutsättningarna för förvärv och innehav avskjutvapen, förutsättningarna för gasspray-tillstånd samt om tillståndens giltighetstidoch tillståndsvillkoren (43—46 § och 53 §)

RP 69/2001 rd 81

samt om bärande av skjutvapen i arbetsupp-drag (56 §). Förvärvstillstånd kan meddelasför godtagbara användningsändamål som be-stäms i lagen. Sådana ändamål är bl.a. ar-betsuppgifter i vilka ett vapen är nödvändigteller att det är fråga om att skydda personligintegritet eller egendom. En sökande som an-söker om förvärvstillstånd med tanke på sinaarbetsuppgifter skall kunna visa att han ge-nom sin utbildning eller annars i tillräckligutsträckning har gjort sig förtrogen med hurett skjutvapen tryggt skall hanteras och atthan har en godtagbar grund att bära skjut-vapnet i sitt arbete. En väktares rätt att inne-ha vissa andra maktmedelsredskap påverkasäven av bestämmelserna i lagen om eggva-pen (108/1977). Bestämmelserna i skjutva-penlagen samt lagen om eggvapen har be-handlats närmare i avsnittet om nuläget.

3 mom. För att en väktare skall få bäramaktmedelsredskap, förutsätts enligt lagför-slaget inte bara en viss utbildning av väkta-ren, utan även uppdraget måste uppfylla vis-sa förutsättningar. I överensstämmelse medlagförslagets syfte att betona den ansvarigaföreståndarens roll föreslås i lagförslaget attuttryckligen den ansvariga föreståndarenskall bestämma när en väktare får bära skjut-vapen eller gasspray. Ett sådant beslut skallden ansvariga föreståndaren fatta särskilt förvarje uppdrag. I beslutet skall vid behov spe-cificeras vilka olika typer av uppgifter upp-draget omfattar samt vilka av dessa uppgiftersom är sådana att väktaren får ha med sigskjutvapen eller gasspray när han utför dem.När väktare bevakar ett bestämt distrikt, skallt.ex. ronderna planeras utgående från denprincipen att en väktare som är försedd medskjutvapen under sin rond endast har handom sådana bevakningsuppdrag för vilkasvidkommande den ansvariga föreståndarenhar samtyckt till att skjutvapen får bäras. Enväktare som utan något beslut av den ansva-riga föreståndaren i bevakningsuppgifter bärpå sig skjutvapen eller gasspray, gör sig en-ligt lagförslaget skyldig till åtminstone be-vakningsföretagsförseelse (56 § 3 mom.).Enligt lagförslaget kan en sådan förseelseockså medföra återkallande av godkännandesom väktare eller varning (48 §).

Om en väktare i sina bevakningsuppgifterhar använt skjutvapen, skall bevakningsföre-

taget vara skyldigt att utan dröjsmål underrät-ta polisinrättningen på den plats där dettaskedde. Skyldigheten skall följaktligen integälla situationer som resulterat i att gassprayanvänts. När det gäller användning av gas-spray skall det anses tillräckligt att inrikes-ministeriet i den årsanmälan som föreskrivs i45 § informeras om de situationer i vilka det-ta maktmedelsredskap har använts. Sist-nämnda skyldighet skall också gälla skjutva-pen.

I praktiken är det synnerligen ovanligt attväktarna använder eller blir tvungna att an-vända skjutvapen i sina bevakningsuppgifter.Om användning av skjutvapen undantagsvishar blivit nödvändig , har bevakningsföreta-gen också hittills i allmänhet underrättat denlokala polisinrättningen om saken. Genom attinföra en särskild bestämmelse om skyldig-het att underrätta polisen, försöker man för-säkra sig om att den lokala polismyndighetenalltid får vetskap om situationer som har letttill användning av skjutvapen.

En väktares rätt att använda skjutvapen re-gleras av samma bestämmelser om nödvärnsom enligt strafflagen gäller också andra änväktare i situationer där lagen ger var och enrätt att vidta åtgärder. Det är inte möjligt attutfärda exakta anvisningar om användning avskjutvapen vid nödvärn, eftersom straffla-gens bestämmelser om nödvärn är av avgö-rande betydelse vid den straffrättsliga be-dömningen av situationen.

4 mom. För väktare som bär maktmedels-redskap skall ett bevakningsföretag minst engång om året ordna utbildning som innefattarrepetition av innehållet i de bestämmelsersom reglerar användningen av maktmedelsamt övning i användningen av maktmedels-redskap. Genom att införa en sådan skyldig-het att ordna repetitionsutbildning försökerman särskilt upprätthålla och förbättra väk-tarnas skicklighet i att hantera maktmedels-redskap. En motsvarande bestämmelse, somdock endast har gällt skjutvapen och gas-sprayer, har hittills ingått i anvisningarna omskjutvapenutbildning för väktare i bevak-ningsföretag.

I momentet föreslås inte detaljerade be-stämmelser om repetitionsutbildningenslängd och innehåll, men utbildningen skallomfatta både teoretisk undervisning om

RP 69/2001 rd82

maktmedelsbestämmelserna och övning i an-vändningen av de olika maktmedelsredska-pen. Övningarna bör ordnas särskilt för varjemaktmedelsredskap, så att en väktare får övasig i användning av de maktmedelsredskapsom han bär på sig i sina arbetsuppgifter.Därför kan det tänkas att övningarna oftastkommer att gälla övning i användningen avgasspray, batong, teleskopbatong och hand-klovar. I fråga om skjutvapen gäller skyldig-heten att ordna repetitionsutbildning följakt-ligen endast väktare som i sina bevaknings-uppgifter bär skjutvapen.

30 §. Hur maktmedelsredskap skall bäras.Bestämmelserna om hur maktmedelsredskapskall bäras motsvarar de gällande bestäm-melserna.

1 mom. Huvudregeln skall fortfarande varaatt maktmedelsredskapen skall bäras underdräkten så, att de inte kan observeras av and-ra. På detta sätt provoceras allmänhetenmindre och risken för att någon rycker red-skapen till sig minskar.

2 mom. Bestämmelsen gör det möjligt förväktare att också bära vissa maktmedelsred-skap i ett slutet hölster som fästs vid bältet.En batong skall dock av praktiska skäl ocksåfå bäras så att den syns, eftersom det ofta ärsvårt att placera en batong under dräkten.

Skjutvapen får enligt lagförslaget bäras påett för andra synligt sätt endast om uppgifteneller situationens farlighet i undantagsfallförutsätter det. Dylika situationer kan uppståt.ex. när en väktare med anledning av ettlarm är på väg till ett bevakningsobjekt sommedför fara eller när en enskild situation medanledning av övriga omständigheter måsteanses särskilt farlig. Enbart den omständighe-ten att det är frågan om larmpartrullering-suppgifter skall däremot inte utan vidare geväktaren rätt att bära skjutvapnet på ett syn-ligt sätt.

3 mom. Om en väktare i sina bevaknings-uppgifter använder annan klädsel än väktar-dräkt, skall samtliga maktmedelsredskap bä-ras under dräkten. Bestämmelsen hindrar na-turligtvis inte väktaren att i dessa uppgifterbära maktmedelsredskap eller att vid behovta fram dem.

31 §. Att medföra hund. 1 mom. Också ifråga om hunden utgår man ifrån att den intemedförs i onödan. Förbudet mot att i onödan

medföra hund syftar till att minska och före-bygga risksituationer som orsakas av att hun-den eventuellt används på fel sätt. I sig harpolisen inte fått vetskap om oegentlighetersom hänför sig till medförande eller använd-ning av hundar.

2 mom. För tydlighetens skull skall i be-stämmelsen konstateras att en väktare i enenskild bevakningsuppgift får föra med sigendast en hund åt gången. I annat fall är detmöjligt att väktaren har varit förare för flerahundar i den lydnadskontroll som avses i 1punkten och för med sig flera hundar samti-digt. Bestämmelsen skall inte hindra väktarenatt föra flera hundar med sig i bevaknings-uppgifter, om han medför hundarna vid olikatidpunkter.

1 punkten. Med tanke på rättsskyddet förde personer som åtgärden riktar sig mot skalldet vara nödvändigt att förutsätta att man ibevakningsuppgifter får medföra endast enhund som på godkänt sätt har genomgått så-dan lydnadskontroll som uppfyller de kravsom inrikesministeriet fastställer. Kontrollenkan bestå av olika deluppgifter genom vilkaman kan mäta till exempel relationen mellanhundföraren och hunden, möjligheten att be-härska hunden och hundens beteende. Omgenomförandet av kontrollen samt om dekrav som skall uppfyllas vid kontrollen be-stäms genom inrikesministeriets förordning.

2 punkten. Den väktare som är hundförareskall delta i den lydnadskontroll som avses i1 punkten med den hund som han för medsig i bevakningsuppgiften. Genom bestäm-melsen försöker man försäkra sig om att denväktare som är hundförare under alla om-ständigheter kan behärska den hund som an-vänds i bevakningsuppgifter och att hundfö-raren känner denna hund. Motsvarande kravhar inte ingått i nuvarande regelverk om be-vakningsföretag.

3 punkten. I den föreslagna lagen definierasockså minimi- och maximiåldern för de hun-dar som medförs i bevakningsuppgifter.Hundens psykiska utveckling och fysiskastyrka förutsätter att hunden är minst två årgammal. Motsvarande åldersgräns för polis-hundar är också två år. Med tanke på hun-dens åldrande och fysiska kondition är detmotiverat att sätta maximiåldern på 10 år fören hund som används i bevakningsuppgifter.

RP 69/2001 rd 83

4 punkten. Numera har det upplevts pro-blematiskt att inga krav har ställts på identi-fierbarhet av de hundar som används i be-vakningsuppgifter. I princip har det alltså va-rit möjligt att använda också en annan hund ibevakningsuppgifter än den som godkänts iett prov enligt 16 § förordningen om bevak-ningsföretag. Med hänsyn till rättssäkerhets-synpunkter för de personer som blir föremålför åtgärder samt till myndighetstillsyn kanläget inte anses godtagbart. Den hund somanvänds i bevakningsuppgifter skall nu regi-streras och identifikationsmärkas så att denkan individualiseras på ett tillförlitligt sätt.Genom de skyldigheter som ansluter sig tillregistrering och identifikationsmärkning blirdet möjligt att individualisera en hund på etttillförlitligt sätt t.ex. i samband med myndig-hetstillsyn. Närmare bestämmelser om dettekniska genomförandet av registreringenoch identifikationsmärkningen utfärdas ge-nom inrikesministeriets förordning.

5 punkten. En hund som används i bevak-ningsuppgifter skall alltid kunna behärskasav väktaren, varigenom man hindrar att väk-taren lämnar hunden ensam i bevakningsom-rådet. Genom denna bestämmelse försökerman också försäkra sig om utomstående per-soners säkerhet.

6 punkten. För tydlighetens skull skall detockså konstateras att en väktare inte får med-föra en hund som till sina egenskaper visatsig vara olämplig för uppgiften. Även omman försöker göra en täckande bedömning avhundens lämplighet i ovan nämnda lydnads-kontroll kan sådana förändringar ske i hun-dens hälsotillstånd eller beteende på grund avvilka den inte längre bör anses som lämpligför uppgiften. Olämpligheten för uppgiftenkan ta sig uttryck i hundens skygghet. Denväktare som är hundförare svarar för att denhund som han för med sig är lämplig föruppgiften. Till denna del är det fråga omprövning från fall till fall.

3 mom. En väktare får i bevakningsuppgif-ter föra med sig en hund som uppfyller kra-ven enligt 2 mom. i två år från det godkän-nande som avses i 1 punkten. Genom en lyd-nadskontroll som genomförs med två årsmellanrum försöker man försäkra sig om,särskilt med tanke på rättskyddet för demsom blir föremål för åtgärder, att en hund

fortfarande är lämplig för att föras med i des-sa uppgifter.

4 mom. Rättsskyddet för dem som blir fö-remål för åtgärder förutsätter att särskilduppmärksamhet fästs vid förutsättningar föratt medföra hund på samma sätt som på för-utsättningar för att medföra skjutvapen. Medstöd av det ovan anförda föreslås det att entillfällig väktare inte får medföra hund i be-vakningsuppgifter. Ovan i samband med 29 §har det redan framgått att tillfälliga väktarenästan utan undantag utför bevakningsupp-gifter tillfälligt och den utbildning som förut-sätts av dem är avsevärt kortare än en grund-utbildning som väktare. Bestämmelsen inne-bär att en tillfällig väktare inte får föra medsig hund ens i det fall den hund som han le-der på godkänt sätt har fullgjort den lydnads-kontroll som avses i 2 mom. 1 punkten.

5 mom. Förutom de utbildningskrav somanförts ovan skall för medförande av hundställas också sådana krav som gäller särskiltför varje uppdrag. Den ansvariga förestånda-ren skall fatta beslut om medförande av hundsärskilt för varje uppdrag. Till denna delhänvisas till motiveringen till bestämmelsen i29 § 3 mom. om att bära maktmedelsredskapsom motsvarar denna bestämmelse.

32 §. Användning av väktardräkt. Att väk-tarna klär sig på ett sätt som visar att de ärväktare förbättrar rättskyddet för dem somblir föremål för väktarnas åtgärder. Att enperson är iklädd en väktardräkt visar ocksåmed vilka befogenheter han handlar. Dessut-om ökar klädseln öppenheten i bevaknings-verksamheten. För jämförelsens skull kannämnas att även 11 § 1 mom. lagen om ord-ningsvakter ställer egna krav på att ordnings-vakterna skall använda ett bestämt känne-tecken.

1 mom. Såsom hittills är huvudregeln denatt en väktare i bevakningsuppgifter skallvara iförd väktardräkt. I följande paragraf (33§) anges hurudan väktardräkt skall vara. I be-stämmelsen förutsätts också såsom i gällande17 § 1 mom. förordningen om bevakningsfö-retag att väktare som tjänstgör i samma be-vakningsföretag i likadana uppdrag skall varaenhetligt klädda. Genom bestämmelsen villman främst försäkra sig om att personer somär anställda av samma bevakningsföretag bärdräkter som är enhetliga bl.a. till färgen och

RP 69/2001 rd84

andra yttre egenskaper.2 mom. I vissa fall är det skäl att tillåta att

en väktare använder också annan klädsel änen väktardräkt. Detta blir främst aktuellt näravslöjande av brottslig verksamhet förutsätteratt väktaren använder civila kläder eller närväktaren genom att använda civila kläder kanundvika att röja ett bevakningsobjekt sombehöver skydd.

Undantag från huvudregeln att en väktareskall bära väktardräkt föreslås såsom hittills ifråga om butiksobservationsuppgifter ochvärdetransportuppgifter. Begreppen butiks-observationsuppgifter och värdetransport-uppgifter definieras i 2 § 4 och 6 punkten.Enligt gällande lag får annan klädsel än väk-tardräkt också användas vid skyddande avnågons personliga integritet, men i lagförsla-get begränsas denna möjlighet till egentligalivvaktsuppgifter, vilka definieras i 2 § 5punkten. Annan klädsel än väktardräkt skalldärför få användas när väktaren skyddar enbestämd persons integritet, men inte när väk-taren t.ex. skyddar hela personalens integriteti en butik eller restaurang eller på ett kontor.Såsom en ny situation i vilken annan klädselän väktardräkt får användas nämns andrauppgifter som liknar butiksobservation ochsom syftar till avslöjande av brott. Sådanauppgifter kan t.ex. gå ut på att avslöja vemsom genom klotter har gjort sig skyldig tillskadegörelse eller att avslöja missbruk hospersonalen genom s.k. bevisprovokation ge-nom köp.

De uppgifter som en väktare under en be-stämd tidsperiod skall sköta skall definierasså, att bestämmelserna om väktardräkt intekringgås genom lämplig kombination avuppgifter. En butiksobservatör som civil-klädd observerar verksamheten i en butik fårt.ex. bara observera verksamheten så längesom han är civilklädd. Om väktaren även harandra bevakningsuppgifter i butiken, t.ex. omhan fungerar som s.k. butiksvaktmästare,skall han bära väktardräkt. På motsvarandesätt skall väktare som sköter andra uppgiftersom syftar till avslöjande av brott få uppträdacivilklädda endast när de sköter sådana upp-gifter, inte när de bevakar egendom. Om ettuppdrag omfattar såväl bevaknings- somordningsvaktsuppgifter, skall var och en somutför en uppgift uppträda antingen som väk-

tare eller som ordningsvakt och personensställning skall också tydligt framgå av hansdräkt eller kännetecken.

Enligt lagförslaget är det tydligare än förrså, att även när en väktare utför en uppgiftsom på ovan nämnt sätt särskilt nämns i la-gen, får han använda annan klädsel än väk-tardräkt endast om uppgiften förutsätter det.Valet av dräkt måste alltså ske enligt pröv-ning och med huvudregeln som utgångs-punkt. Eftersom lagförslaget betonar den an-svariga föreståndarens ställning, skall denansvariga föreståndaren bestämma när annanklädsel än väktardräkt får användas. Dettabeslut skall den ansvariga föreståndaren fattasärskilt för varje uppdrag. I beslutet skall vidbehov specificeras vilka olika typer av upp-gifter som ingår i uppdraget.

3 mom. En nyhet i lagförslaget är bestäm-melsen att en väktardräkt endast får användasi bevakningsuppgifter. Detta innebär för detförsta att andra än väktare förbjuds att an-vända väktardräkt och för det andra att enväktare inte får använda väktardräkt annat äni bevakningsuppgifter. Bestämmelsen hindrarvisserligen inte att bevakningsföretagets väk-tare och övriga personal t.ex. klär sig påsamma sätt, men väktarnas ställning somväktare måste klart framgå av väktarnas ochendast av väktarnas dräkter, samt märken ochtexter på dessa dräkter. Med väktardräkt av-ses i detta sammanhang den helhet som tilldräkten hörande klädesplagg, märken ochtexter utgör och som får utomstående att draden slutsatsen att den person som bär dräktenhar en väktares befogenheter.

Obehörig användning av tjänsteuniform harsedan gammalt varit förbjuden och straffbarenligt 42 kap. 5 a § strafflagen. Eftersom detinte är ostridigt att bestämmelsen kan tilläm-pas på andra än tjänstemäns och krigsmänsuniformer, måste särskilda bestämmelser stif-tas om obehörig användning av väktardräkt.

När det gäller användning av väktardräktskall förflyttning från ett bevakningsområdeeller bevakningsobjekt till ett annat samt för-flyttning mellan bevakningsföretagets verk-samhetsställe och ett bevakningsområde ellerett bevakningsobjekt eller mellan väktarenshem och bevakningsföretagets verksamhets-ställe av praktiska skäl jämställas med be-vakningsuppgifter, men under sin egentliga

RP 69/2001 rd 85

fritid får en väktare inte använda väktardräkt.Såsom hittills föreskrivs att väktaren skall

hantera sin dräkt så att klädesplagg som hörtill den inte med märken och texter kommer ihänderna på obehöriga. Klädesplaggen fårt.ex. i allmänhet inte förvaras utan övervak-ning i olåsta utrymmen. Skyldigheten att om-sorgsfullt förvara väktardräkten skall förutomväktaren också omfatta bevakningsföretagetsövriga personal, t.ex. dem som svarar förklädvården. Aktsamhetskravet skall ocksåbeaktas när bevakningsföretaget t.ex. låtertvätta sina dräkter hos utomstående.

Brott mot bestämmelserna om användningav väktardräkt bestraffas såsom bevaknings-företagsförseelse (56 §), om inte strängarestraff för gärningen bestäms någon annan-stans i lag.

33 §. Väktardräkt. 1 mom. Såsom hittillsföreskrivs att väktardräkt skall vara snyggoch ändamålsenlig och sådan att väktarenmed hjälp av den kan igenkännas som väkta-re. Med hänsyn till att bevakningsuppdragenär mycket varierande, är det inte ändamålsen-ligt att man i bestämmelserna i detalj försö-ker fastslå av vilka klädesplagg dräkten skallbestå, vilken modell och färg den skall ha el-ler av vilket material den skall vara fram-ställd för att vara behörig och urskiljbar.Dräktens urskiljbarhet skall säkerställas ge-nom myndighetsföreskrifter om de märkenoch texter som dräkten skall ha. I bestämmel-sen skall också ingå samma förutsättningsom den som nu föreskrivs i 17 a § 1 mom.förordningen om bevakningsföretag, nämli-gen att av dräkten skall framgå hos vilket be-vakningsföretag väktaren är anställd. Märke-na på dräkten kan bl.a. i oklara fall hjälpamyndigheterna och medborgarna att se hosvilket bevakningsföretag väktaren är anställd.

2 mom. En väktardräkt samt märken ochtexter på dräkten skall såsom hittills tydligtskilja sig från de tjänsteuniformer som poli-sen, fångvårdsväsendet, tullverket, gränsbe-vakningsväsendet, och räddningsförvaltning-en använder och från militära uniformer samtofficiella märken och texter på dessa unifor-mer. De som blir föremål för säkerhetsåtgär-derna skall redan av dräkten kunna sluta sigtill med vilka befogenheter personen handlar.

3 mom. I synnerhet med tanke på att lagför-slaget inte innehåller detaljerade bestämmel-

ser om hurudan väktardräkt skall var, är detbehövligt att myndigheterna såsom hittillshar möjlighet att förbjuda användning avdräkter som inte motsvarar bestämmelserna ilagen eller med stöd av den utfärdade förord-ningar av statsrådet. Det kan t.ex. vara fråganom att en väktardräkt till sin modell och färgalltför mycket skulle påminna om tjänsteuni-former eller militära uniformer. Detsammagäller förbud mot att använda märken ellertexter. Beslutet skall dock fattas av inrikes-ministeriet i stället för såsom hittills av läns-styrelsen. Den nuvarande uttryckliga be-stämmelsen om möjligheten att i förväg in-hämta länsstyrelsens beslut om huruvida endräkt, ett märke eller en text motsvarar gäl-lande bestämmelser blir överflödig. Ett be-vakningsföretag kan, om det så önskar, ävenutan en uttrycklig bestämmelse om saken be-gära ett sådant utlåtande av inrikesministeri-et, som även annars svarar för den allmännatillsynen av den privata säkerhetsbranschen.

Statsrådet skall befullmäktigas att genomförordning meddela närmare bestämmelserom märken och texter på en väktardräkt.

34 §. Väktarkort. Rättsskyddet för demsom blir föremål för säkerhetsåtgärder för-bättras genom bestämmelserna om att väkta-ren skall ha en dräkt som visar hans ställning,men också genom bestämmelserna om väk-tarkort. Väktarkortet visar vilka befogenheterinnehavaren av kortet har samt identifierardessutom väktaren. För jämförelsens skullkan konstateras att även 11 § 2 mom. lagenom ordningsvakter kräver att ordningsvakterskall ha ordningsvaktskort eller beslut omgodkännande som ordningsvakt.

1 mom. Såsom hittills skall den som god-känts som väktare få ett väktarkort av polis-inrättningen på hemorten. Väktaren skalldessutom förutom godkännandet få ett nyttväktarkort när villkor eller begränsningar se-nare fogas till godkännandet som väktare el-ler när tidigare villkor och begränsningarändras på ett sätt som påverkar de uppgiftersom skall antecknas på väktarkortet. Ovanhar redan framgått att villkor och begräns-ningar i praktiken sällan fogas till ett god-kännande som väktare.

I motsats till vad som nu är fallet, skallväktarkortet vara i kraft lika länge som god-kännandet som väktare, dvs. fem år. Därför

RP 69/2001 rd86

behövs inte längre föreskrifter om ett särskiltförfarande för förnyande av ett väktarkort se-dan giltighetstiden för kortet har gått nu. En-ligt gällande bestämmelser är godkännandetsom väktare i kraft tills vidare, men väktar-kortet är i kraft högst fem år.

En väktare skall såsom hittills bära med sigkortet i bevakningsuppgifter och på begäranvisa upp det. Både tillsynsmyndigheten ochden som blir föremål för säkerhetsåtgärderkan kräva att väktaren visar upp kortet. Enhelt utomstående person skall däremot inteha denna rätt. Väktaren skall naturligtvis inteheller vara skyldig att visa upp kortet om hanav omständigheterna kan sluta sig till att nå-gon försöker utnyttja hans skyldighet att visaupp kortet enbart för att på detta sätt få redapå hans personuppgifter och använda dessat.ex. för att vålla honom förtret eller utövapåtryckning på honom. Enligt 12 § 1 mom.skall det i allmänhet anses höra till korrektbevakningsverksamhet att en väktare somvidtar åtgärder mot någon presenterar sig ochpå begäran visar upp sitt väktarkort samt en-ligt 13 § uppger grunden för sin åtgärd ochupplyser den som blir föremål för åtgärdernaom vem som svarar för väktarens verksam-het.

2 mom. En väktare skall ansöka om en dup-lett av väktarkortet om hans personuppgifterhar förändrats eller om väktaren för förstagången på godkänt sätt har fullgjort utbild-ning enligt 29 § 2 mom. eller 31 § 2 mom.och dessa uppgifter inte har antecknats påväktarkortet. Ansökan om en duplett av väk-tarkortet skall också göras om kortet har för-kommit eller förstörts. Genom skyldighetenatt ansöka om ett nytt väktarkort försökerman förvissa sig om att de viktigaste uppgif-terna i väktarkortet är aktuella. De uppgiftersom antecknas i väktarkortet och deras rik-tighet är av särskild betydelse såväl för per-soner som blir föremål för åtgärderna somför tillsynsmyndigheterna.

Med personuppgifter som skall antecknas iväktarkortet avses i detta sammanhang väkta-rens förnamn och efternamn samt personbe-teckning. Med hänvisning till 29 § 2 mom.samt 31 § 2 mom. avses den utbildning somförutsätts för användningen av vissa makt-medel och medförande av hund. På väktar-kortet kan antecknas uppgifter om fullgjord

utbildning. På detta sätt kan uppgifterna en-kelt kontrolleras bl.a. vid fältövervakningsom utförs av polisen. Utbildningen i an-vändningen av maktmedel kan bestå av flerautbildningsavsnitt, och om väktaren blir klarmed ett nytt avsnitt av utbildningen, skall handärför ansöka om en duplett av kortet. Hund-förarutbildning skall en väktare alltid fullgö-ra med användning av en bestämd hund, ochom han fullgör utbildningen för första gång-en med en annan hund och uppgifter om det-ta inte har antecknats på väktarkortet, skallhan ansöka om en duplett av väktarkortet.

Ansökan om en duplett av väktarkortet pågrund av att uppgifter om utbildning föränd-rats såsom anges ovan skall göras endast närväktaren för första gången på godkänt sätthar fullgjort denna utbildning. Dessutom för-utsätts att uppgifter om fullgjord utbildninginte har antecknats på väktarkortet. Väktarenförutsätts alltså inte ansöka om en duplett avväktarkortet t.ex. därför att han har godkäntsi det prov i anslutning till hantering av skjut-vapen och skjutskicklighet som skall avläg-gas årligen. Till denna del kan ett godkäntprov antecknas i säkerhetsbranschens till-synsregister enligt 44 §. Uppgifterna på väk-tarkortet hålls också ännu bättre à jour därföratt väktaren alltid utfärdas ett nytt väktarkortnär han godkänns som väktare, vilket skermed fem års mellanrum.

En ansökan om en duplett av väktarkortetskall göras utan dröjsmål. Någon absoluttidsgräns för när ansökan skall göras föreslåsinte, eftersom det t.ex. är svårt att bestämmaden tidpunkt när en handling har förkommit.I praktiken skall en väktare utan dröjsmål an-söka om en duplett av väktarkortet, eftersomen väktare enligt 1 mom. skall bära på sigkortet i bevakningsuppgifter och på begäranvisa upp kortet.

Dupletten av väktarkortet utfärdas av polis-inrättningen i väktarens hemkommun, menansökan skall också få lämnas till någon an-nan polisinrättning.

Eventuellt missbruk av väktarkort skallförhindras genom att utfärdandet av en dup-lett av väktarkortet skall antecknas i säker-hetsbranschens tillsynsregister, som reglerasi 44 §. Om en väktare ansöker om en duplettav väktarkortet och i samband därmed med-delar att det förra kortet har förkommit eller

RP 69/2001 rd 87

förstörts, förutsätts utredning om saken.3 mom. Ett väktarkort skall såsom hittills

överlämnas till polisen när en väktares god-kännande som väktare har återkallats. Ävenom myndigheten inte får hand om kortet,skall återkallandet av godkännandet somväktare och följaktligen även den omständig-heten att väktarkortet har upphört att gälla ivarje händelse framgå av säkerhetsbran-schens tillsynsregister.

Ett väktarkort skall också överlämnas tillpolisen om väktaren får ett nytt väktarkortunder den giltighetstid för godkännandet somhar antecknats på hans tidigare väktarkort.Genom bestämmelsen vill man förvissa sigom att en person inte i sin besittning har tvåväktarkort som bägge innehåller uppgifterom gällande godkännande. Väktaren är skyl-dig att överlämna kortet till polisen både närhan på nytt godkänns som väktare och närhan får ett nytt väktarkort därför att föränd-ringar har skett i de uppgifter om fullgjordutbildning eller till godkännandet eventuelltfogade villkor eller begränsningar som skallantecknas på väktarkortet.

En väktare som försummar att överlämnasitt kort till polisen gör sig också skyldig tillbevakningsföretagsförseelse (56 § 3 mom.).Med stöd av denna brottsrubricering kandock inte verkställas husrannsakan för attkortet skall hittas.

Om tillfälligt återkallande av godkännandesom väktare och hur väktaren då skall fråntassitt väktarkort bestäms i 50 §. Med stöd avparagrafen kan även kroppsvisitation förrät-tas för att frånta en väktare hans väktarkort.

3 kap. Säkerhetsskyddande verksam-het

35 §. Utförande av säkerhetsskyddsuppgif-ter. 1 mom. Idkande av näring i anslutningtill säkerhetsskyddande verksamhet skall intevara tillståndspliktigt. Säkerhetsskyddsupp-gift har definierats tidigare i 2 § 17 punkten.Alla säkerhetsskyddsuppgifter skall inte be-traktas som sådana uppgifter som krävergodkännande, utan i enlighet med 2 § 18punkten endast sådana uppgifter som medförtillgång till sådana upplysningar om upp-dragsgivarens säkerhetsarrangemang vilkadefinierats vara konfidentiella. Dessutom

förutsätts att informationen i fråga skall möj-liggöra eller väsentligen underlätta intrång iett för utomstående stängt utrymme som in-nehas av uppdragsgivaren. En näringsidkarefår utföra säkerhetsskyddsuppgifter som för-utsätter godkännande endast genom att anlitasådana personer i företagets tjänst vilka harett giltigt godkännande som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter. Kravet på godkän-nande gäller också utförandet av tillfälligasäkerhetsskyddsuppgifter som kräver god-kännande.

Säkerhetsskyddsuppgifter som kräver god-kännande har behandlats mera ingående isamband med motiveringen till 2 § 17 och 18punkten. Då har det också kommit fram attför att en säkerhetsskyddsuppgift skall ansesförutsätta godkännande krävs att uppdragsgi-varen definierar platsen som en plats som ärstängd för utomstående och den informationsom gäller hans säkerhetsarrangemang somkonfidentiell information. Förutsättningarnaför att utförandet av säkerhetsskyddsuppgif-ter skall anses kräva godkännande skall dockalltid vara lagfästa och uppdragsgivaren kaninte på grundval av sina egna synpunkterändra en säkerhetsskyddsuppgifts juridiskanatur. Då förutsätts naturligtvis att utförandetav en säkerhetsskyddsuppgift enligt en ob-jektiv bedömning klart uppfyller de krav somställs för att en säkerhetsskyddsuppgift skallförutsätta godkännande. Det viktigaste syftetmed bestämmelsen är att förbättra konsu-mentskyddet för uppdragsgivarna. I gränsfallär uppdragsgivarens definitioner dock centra-la när man skall bedöma vem säkerhets-skyddsföretaget kan anlita för att utföra upp-gifterna. De myndigheter som ansvarar förtillsynen över privata säkerhetstjänster kan ipraktiken ingripa i utförandet av säkerhets-skyddsuppgifter när det är fråga om uppgiftersom kräver särskilt godkännande.

Å andra sidan kan en uppdragsgivare, ävennär utförandet av en viss uppgift inte enligten objektiv bedömning uppfyller de krav somställs för att en säkerhetsskyddsuppgift skallanses förutsätta godkännande, dock med stödav avtalsfriheten kräva att den som tillhanda-håller tjänsterna ser till att uppgiften utförsav någon som har godkänts att utföra sådanauppgifter. Det faktum att uppgiften inte en-ligt en objektiv bedömning uppfyller de krav

RP 69/2001 rd88

som ställs för att en säkerhetsskyddsuppgiftskall anses förutsätta godkännande kan dockinverka när man skall bedöma om säkerhets-skyddsföretaget i detta avseende har gjort sigskyldigt till straffbart förfarande.

Med kravet på att de som utför uppgifternaskall vara i företagets tjänst avses för det för-sta att de skall stå i arbetsförhållande till ennäringsidkare som bedriver säkerhetsskyd-dande verksamhet. Att näringsidkaren klartbär arbetsgivaransvaret säkerställer konsu-mentskyddet för uppdragsgivaren. Även fy-siska personer som är näringsidkare och desom tillhör ledningen för ett säkerhets-skyddsföretag kan själva utföra säkerhets-skyddsuppgifter som kräver godkännande,men även av dem förutsätts giltigt godkän-nande som utförare av säkerhetsskyddsupp-gifter. Såsom det redan tidigare har kommitfram i samband med 2 § 18 punkten utför desistnämnda säkerhetsskyddsuppgifter somkräver godkännande i första hand när de skö-ter praktiska uppgifter eller fattar beslut i an-slutning till behandling och planering av an-bud.

En näringsidkare får inte kringgå kravet påatt de som utför uppgifterna skall vara i före-tagets tjänst genom att skaffa folk från t.ex.personaluthyrningsföretag eller andra säker-hetsskyddsföretag för att utföra säkerhets-skyddsuppgifter som kräver godkännandeutan ett klart anställningsförhållande.

2 mom. Även om ett säkerhetsskyddsföre-tag inte får utföra säkerhetsskyddsuppgiftersom kräver godkännande genom att anlitapersonal som är anställd hos ett annat säker-hetsskyddsföretag eller ett personaluthyr-ningsföretag, kan det utföra ett uppdrag isamråd med andra säkerhetsskyddsföretag.Genom arrangemanget kan ett säkerhets-skyddsföretag alltså t.ex. anlita ett annat sä-kerhetsskyddsföretag som underleverantörgenom att betala det för att utföra vissa sam-manhängande uppgifter som tillsammans ut-gör en avgränsad del av uppdraget. Ett sådantarrangemang kan vara ändamålsenligt t.ex.för att säkerställa tillgången till den sakkun-skap som genomförandet av projektet förut-sätter.

Det säkerhetsskyddsföretag som ansvararför utförandet av uppdraget skall dock under-rätta uppdragsgivaren om ett ovan beskrivet

arrangemang innan underleverantören börjautföra uppgifterna eller senast den andra var-dagen efter att de har utförts. Genom dennaunderrättelseskyldighet försöker man förvis-sa sig om att uppdragsgivaren får kännedomom ifrågavarande arrangemang och vid be-hov kan reagera på det. Det är i allmänhet lättatt fastställa vilket säkerhetsskyddsföretagsom ansvarar för fullgörandet av underrättel-seskyldigheten redan därför att endast det harett direkt avtalsförhållande med uppdragsgi-varen. Vid större entreprenader framgår den-na omständighet i allmänhet även av skriftli-ga avtal, genom vilka ovan angivna underrät-telseskyldighet också kan fullgöras.

Bestämmelserna om vem som skall anlitasför att utföra säkerhetsskyddsuppgifter skalltillämpas endast om uppdraget eller köp frånen underentreprenör i anslutning till det gäll-er säkerhetsskyddsuppgifter som kräver god-kännande. I praktiken kan de krav som ställsför att en säkerhetsskyddsuppgift skall ansesförutsätta godkännande ofta uppfyllas i frågaom det s.k. huvuduppdraget. Det avgörande ifråga om uppdrag som inbegriper köp frånunderleverantörer är vilken slags informationom uppdragsgivarens säkerhetsarrangemangeller om teknisk utrustning som utplacerasgenom uppdraget som en person som är an-ställd hos underleverantören får. I det sist-nämnda fallet är det alltid fråga om prövningfrån fall till fall.

36 §. Tjänstgöringsintyg. I säkerhets-skyddsuppgifter som förutsätter godkännan-de skall uppdragsgivaren eller uppdragsgiva-rens företrädare få ett skriftligt tjänstgörings-intyg. Intyget skall ges ovan nämnda personsenast i samband med att uppgiften avslutas.Det säkerhetsskyddsföretag som är upp-dragsgivare samt den utförare av säkerhets-skyddsuppgifter som utför en enskild säker-hetsskyddsuppgift som förutsätter godkän-nande ansvarar för att detta krav uppfylls.

Skyldigheten att överlämna ett skriftligttjänstgöringsintyg underlättar utredning i ef-terhand av eventuella meningsskiljaktighetergällande uppdraget mellan uppdragsgivarenoch uppdragstagaren samt myndighetstillsy-nen över den säkerhetsskyddande verksam-heten. Genom denna skyldighet förbättrasäven konsumentskyddet för uppdragsgivarna.Den sistnämnda omständigheten accentueras

RP 69/2001 rd 89

i synnerhet när det gäller små företag ochprivatpersoner, eftersom de i regel inte köpersig säkerhetstjänster yrkesmässigt.

Numera har flera näringsidkare som ärverksamma i säkerhetsbranschen i enlighetmed kraven på god affärssed upprättat skrift-liga uppdragsavtal med uppdragsgivarna. Idessa fall krävs inte något särskilt tjänstgö-ringsintyg, eftersom uppdragsavtalet ofta harmera omfattande innehåll än tjänstgöringsin-tyget.

Skyldigheten att överlämna tjänstgörings-intyg medför i praktiken inga betydandemerkostnader eller mera arbete för närings-idkarna i branschen, eftersom de vid behovkan utnyttja olika dokumentmallar som upp-rättats på förhand. Tjänstgöringsintygets tek-niska innehåll bestäms närmare genom för-ordning av statsrådet. Av handlingen i frågaskall åtminstone framgå namnet på den när-ingsidkare som ansvarar för uppgiften ochdennes kontaktuppgifter samt namnet på denperson som vidtagit åtgärden.

Om flera säkerhetsskyddsföretag deltar iutförandet av en säkerhetsskyddsuppgift, an-svarar varje säkerhetsskyddsföretag samt var-je hos företaget anställd utförare av säker-hetsskyddsuppgifter som utför uppgiften föratt ett tjänstgöringsintyg ges. I anslutning tilldet sistnämnda bör man dock lägga märke tillatt det i allmänhet upprättas ett särskilt upp-dragsavtal i fråga om större projekt, varviddet inte krävs något särskilt tjänstgöringsin-tyg.

Det bestäms inte att försummelse av skyl-digheten att ge tjänstgöringsintyg skall be-straffas som säkerhetsskyddsförseelse, menupprepad uppsåtlig försummelse av skyldig-heten kan leda till att godkännandet som ut-förare av säkerhetsskyddsuppgifter eventuelltåterkallas.

37 §. Godkännande som utförare av säker-hetsskyddsuppgifter. Genom godkännandetsom utförare av säkerhetsskyddsuppgifterförsöker man säkerställa att en person ärlämplig att utföra säkerhetsskyddsuppgiftersom kräver godkännande. En persons lämp-lighet bestäms i första hand utgående frånomständigheter som ansluter sig till redbar-het, pålitlighet och personliga egenskaper. Enförutsättning för godkännande skall dessutomvara att kraven på ålder och faktiskt utföran-

de av uppgifterna i fråga eller beredskap fördem uppfylls. På samma sätt som i fråga omandra uppgifter som kräver myndighetsgod-kännande skall även godkännande som utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter vara enform av myndighetskontroll. Vid godkän-nandeförfarandet skall däremot inte perso-nens yrkeskompetens säkerställas med hjälpav särskilda utbildningskrav, eftersom kom-petens för uppgifter som hör till säkerhets-skyddande verksamhet vid sidan av arbets-platsutbildning ofta inhämtas genom att manutför uppgifterna i fråga i praktiken. Dessut-om är dessa uppgifter mycket varierande, så ipraktiken vore det svårt att ställa något enty-digt utbildningskrav. I fråga om yrkeskompe-tensen säkerställs uppdragsgivarnas rätts-skydd i första hand genom de allmänna be-stämmelserna om konsumentskydd.

1 mom. Godkännande som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter kräver att alla förut-sättningar för godkännande föreligger och äralltid beroende av myndighetens prövning.Inte ens en sökande som uppfyller alla kra-ven i lagen har således absolut rätt att bligodkänd som utförare av säkerhetsskydds-uppgifter. I detta avseende motsvarar förfa-randet godkännande som ansvarig förestån-dare för bevakningsföretag och väktare. Ettförvaltningsbeslut genom vilket sökandenvägras godkännande skall dock naturligtvisfölja de allmänna förvaltningsrättsliga prin-ciperna.

Genom förordning av statsrådet kan det be-stämmas närmare vilka slags utredningar ochhandlingar sökanden skall foga till ansökanom godkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter. En sådan kan vara bl.a. enutredning över att sökanden faktiskt kommeratt utföra säkerhetsskyddsuppgifter på detsätt som förutsätts i bestämmelserna.

1 punkten. För att bli godkänd som utförareav säkerhetsskyddsuppgifter skall sökandenha uppnått den ålder som föreskrivs i lagen.Han skall ha uppnått myndig ålder, dvs. hafyllt 18 år. Undantag från detta villkor skallinte vara möjliga ens med vårdnadshavarnassamtycke. Å andra sidan skall hög ålder hossökanden åtminstone inte ensam vara en till-räcklig grund för att vägra godkännande.

2 punkten. Som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter kan godkännas en person

RP 69/2001 rd90

som är känd för redbarhet och pålitlighet ochsom till sina personliga egenskaper är lämp-lig som utförare av säkerhetsskyddsuppgifter.En persons redbarhet och pålitlighet skall be-dömas utgående från såväl hans tidigare somnuvarande uppträdande. Vid bedömningen avdet tidigare uppträdandet skall myndighetenutnyttja alla medel som den har till sitt förfo-gande. Viktig hjälp fås ur register som försav olika myndigheter. Förutom polisens egnaregister står även straffregistrets uppgifter tillförfogande. Enligt 4 a § 1 mom. 2 punktenstraffregisterlagen lämnas ur straffregistretuppgifter om personer ut till finska myndig-heter i ärenden som gäller sådana tillstånd el-ler godkännanden av myndighet som är bero-ende av personens tillförlitlighet. Vid be-dömningen av om kravet på redbarhet ochpålitlighet är uppfyllt skall i praktiken fästasuppmärksamhet särskilt vid om sökandenkonstaterats eller misstänks ha gjort sig skyl-dig till sådana brott eller andra oegentlighetersom visar att han är olämplig att utföra sä-kerhetsskyddsuppgifter. Hänsyn skall ocksåtas till eventuella tidigare återkallanden avgodkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter och därtill anslutna varning-ar.

När det gäller personliga egenskaper kant.ex. den omständigheten att sökanden fleragånger har tagits i förvar som berusad visa atthan är olämplig att utföra säkerhetsskydds-uppgifter. Vid bedömningen av de personligaegenskaperna skall uppmärksamhet även fäs-tas vid sökandens förmåga och vilja att full-göra de skyldigheter som en utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter skall fullgöra enligtgällande bestämmelser. Omständigheter somanknyter till sökandens livsstil och attityderblir då viktiga.

Vid bedömningen av de personliga egen-skaperna skall hänsyn fästas vid skador ochsjukdomar som på ett väsentligt sätt kan för-sämra sökandens förmåga att utföra säker-hetsskyddsuppgifter eller fullgöra de skyl-digheter som en utförare av säkerhetsskydds-uppgifter har. Vid behov kan myndighetenvid prövningen av ansökan yrka att sökandenexempelvis skall lämna in en sådan utredningom sina rusmedelsvanor som myndighetenanser behövlig. Förfarandet kränker inte sö-kandens integritet, eftersom sökanden själv

skall komma med utredningen, även om un-derlåtelse att lämna utredning kan medföraatt ansökan förkastas.

3 punkten. Såsom ovan konstaterats är detfråga om att utreda sökandens pålitlighet närnågon skall godkännas som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter. Det kort för säker-hetsskyddsuppdrag som ges sökanden tillföljd av ett positivt tillståndsbeslut visar attsökanden är lämplig för uppgiften i fråga. Ipraktiken visar kortet alltså i första hand attpersonen i fråga kan anses vara pålitlig ochredbar. Då är det möjligt att även andra per-soner än sådana som utför säkerhetsskydds-uppgifter ansöker om godkännande som utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter för att fåtillgång till ett kort för säkerhetsskyddsupp-drag som bevis på oförvitlighet. Även t.ex.arbetsgivare i en helt annan bransch kan isamband med att de anställer personal krävaatt sökanden visar upp kort för säkerhets-skyddsuppdrag som bevis på oförvitlighet. Idylika fall är det fråga om att kort för säker-hetsskyddsuppdrag används i obehörigasammanhang.

Polisens rätt att använda uppgifter ur poli-sens personregister när man ger s.k. tillförlit-lighetsutlåtanden regleras i 23 § lagen ompolisens personregister. Tillförlitlighetsutlå-tanden kan ges endast om tillförlitlighetenhos dem som sökt eller utnämnts till vissastatliga tjänster, personers tillförlitlighet närdet är fråga om vissa specialuppgifter ochpersoners tillförlitlighet för att få tillträde tillvissa specialobjekt. Dylika specialobjekt ärbl.a. kärnkraftverk, flygfält samt straffanstal-ter. Det vore möjligt att någon försökerkringgå denna bestämmelse med hjälp avgodkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter.

Strävan med det krav på att sökanden skallutföra säkerhetsskyddsuppgifter som ingår iförutsättningarna för meddelande av godkän-nande är att begränsa användningen av kortför säkerhetsskyddsuppdrag i obehörigasammanhang. Sökanden kan visa att han ut-för säkerhetsskyddsuppgifter t.ex. genom ettintyg av arbetsgivaren eller någon annanmotsvarande handling. Även ett arbetsförhål-lande till ett säkerhetsskyddsföretag som ut-för säkerhetsskyddsuppgifter som förutsättergodkännande visar i princip att sökanden ut-

RP 69/2001 rd 91

för säkerhetsskyddsuppgifter. Det är frågaom en motsvarande situation även när densom självständigt driver ett säkerhetsskydds-företag eller någon som tillhör ledningen förföretaget är sökande. Dessa personer skalldock vid behov förete en utredning över attföretaget utför säkerhetsskyddsuppgifter somkräver godkännande. De som driver säker-hetsskyddsföretag samt de som tillhör led-ningen för företagen deltar ofta i sådana pla-neringsuppgifter där det är fråga om säker-hetsskyddsuppgifter som kräver godkännan-de. Även personer som sporadiskt eller till-fälligt utför säkerhetsskyddsuppgifter somkräver godkännande skall ha rätt att erhållagodkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter, om de företar en tillräckligutredning om utförandet av sådana uppgifter.Genom förordning av statsrådet kan vid be-hov utfärdas närmare bestämmelser om deutredningar med stöd av vilka en person kananses utföra säkerhetsskyddsuppgifter.

Med den som utför säkerhetsskyddsuppgif-ter jämställs även den som har sökt till ut-bildning som ger beredskap för säkerhets-skyddsuppgifter. Till säkerhetsskyddsuppgif-ter ansluter sig t.ex. yrkesexamen för låssmedoch specialyrkesexamen för låssmedsmästareenligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbild-ning. Med att man sökt till utbildning avsesförutom att man kommit in på utbildningenredan det att man lämnat in ansökan. De somanordnar utbildning som ger beredskap försäkerhetsskyddsuppgifter kan kräva att sö-kanden redan i ansökningsskedet företer enutredning över att han kommer att beviljaskort för säkerhetsskyddsuppdrag. På dettasätt förhindras att opålitliga personer får till-träde till utbildning där eleverna får detalje-rad information om säkerhetssystem. Sökan-den kan visa att han sökt till utbildning somger beredskap för säkerhetsskyddsuppgiftergenom att förete en utredning över att hanlämnat in ansökan om en utbildningsplats.För att förhindra ovan nämnda kringgåendeav bestämmelserna skall auktorisationsmyn-digheten om misstankar väcks försöka utredahur allvarligt menad ansökan till utbildning-en är.

Den ändamålsenlighetsprövning som ingåri bestämmelsen möjliggör att den som sökertill utbildning inte ännu i ansökningsskedet

behöver godkännas officiellt som utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter, utan han kan er-hålla godkännandet i samband med att ut-bildningen avslutas eller arbetspraktik somingår i utbildningen börjar. Samtidigt får per-sonen också det kort för säkerhetsskydds-uppdrag som ges med anledning av godkän-nandet.

2 mom. Även olika slags semestervikariereller motsvarande personer som tillfälligt ut-för säkerhetsskyddsuppgifter kan ansöka omgodkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter. I samband med godkännan-det är det bl.a. av denna anledning i praktikenomöjligt att förutsäga hur länge sökandenfaktiskt kommer att utföra dylika uppgifter.Redan tidigare har det konstaterats att detkan finnas sådana som försöker använda detkort för säkerhetsskyddsuppdrag som anslu-ter sig till godkännande som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter även i obehörigasammanhang.

Med anledning av vad som anförts ovananses det ändamålsenligt att begränsa giltig-hetstiden för godkännandet som utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter så att godkännan-det är i kraft fem år. Godkännande som utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter meddelas iregel för fem år, men giltighetstiden kan ock-så vara kortare, om det av sökandens utred-ning eller annars framgår att han kommer attutföra säkerhetsskyddsuppgifter kortare tidän fem år. Genom att giltighetstiden är be-gränsad minskas också myndigheternas be-hov av att återkalla godkännanden som utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter t.ex. pågrund av brott eller misstanke om brott i frå-ga om sådana personer som i själva verketinte har utfört säkerhetsskyddsuppgifter pålång tid. Betydelsen av denna omständighetframhävs därför att det antagligen kommeratt fattas betydligt flera beslut om godkän-nande som utförare av säkerhetsskyddsupp-gifter än t.ex. om godkännande som väktare.Till detta medverkar bl.a. det faktum att för-utsättningarna för godkännande som utförareav säkerhetsskyddsuppgifter inte innefattarnågot särskilt utbildningskrav.

3 mom. Myndigheten skall också kunnafoga villkor och begränsningar till ett god-kännande som utförare av säkerhetsskydds-uppgifter. Denna möjlighet skall för tydlighe-

RP 69/2001 rd92

tens skull nämnas i bestämmelsen, trots attdet i allmänhet har ansetts möjligt att fogaolika slags villkor och begränsningar till ettpositivt tillståndsbeslut även om detta inte ut-tryckligen nämns i bestämmelserna om ifrå-gavarande typ av tillstånd. Det föreslås ut-tryckliga bestämmelser om grunderna förvillkoren och begränsningarna. Villkoren ochbegränsningarna kan gälla tid, geografisktområde eller vara förknippade med de säker-hetsskyddsuppgifter som får utföras. De vill-kor och begränsningar som fogas till god-kännandet skall ha anknytning till personensegenskaper. I motsats till vad som gäller auk-torisation av bevakningsföretag skall till ettgodkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter få fogas villkor och be-gränsningar endast om det finns särskildaskäl därtill. Eftersom det i första hand är frå-ga enbart om personens pålitlighet när någongodkänns som utförare av säkerhetsskydds-uppgifter, föreligger det i fråga om utförareav säkerhetsskyddsuppgifter i praktiken ännumera sällan behov av att uppställa villkor ochbegränsningar än i fråga om väktare. Om detföreligger misstankar beträffande sökandenspålitlighet, skall ansökan om godkännande iallmänhet förkastas helt och hållet.

4 mom. Godkännande som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter meddelas av polisin-rättningen i sökandens hemkommun. När enperson godkänns som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter är det på ovan angivet sätt iförsta hand fråga om en bedömning av per-sonens redbarhet och pålitlighet samt person-liga egenskaper. De bästa förutsättningarnaatt bedöma denna fråga har polisinrättningeni sökandens hemkommun. Förutom uppgif-terna i polisens riksomfattande register harpolisen i sökandens hemkommun även till-gång till lokal information om sökandenslevnadsvanor som på små orter dessutom oftabaserar sig på personlig kännedom om sö-kanden. För alternativet att ärendet skall av-görs på lokal nivå talar också den omstän-digheten att godkännandet av en enskild utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter inte harsamma betydelse för den allmänna styrning-en av branschen som t.ex. godkännandet somansvarig föreståndare för bevakningsföretag.

I bestämmelsen konstateras för tydlighe-tens skull att ett godkännande som utförare

av säkerhetsskyddsuppgifter medför att etttidigare gällande godkännande som utförareav säkerhetsskyddsuppgifter förfaller. På det-ta sätt vill man försäkra sig om att en personinte samtidigt har två gällande godkännandensom utförare av säkerhetsskyddsuppgifter.

38 §. Ändring av villkor och begränsningarsom fogats till ett godkännande som utförareav säkerhetsskyddsuppgifter. 1 mom. Såsomkonstaterats ovan i anslutning till 37 § 3mom. skall till ett godkännande som utförareav säkerhetsskyddsuppgifter av särskilda skälfå fogas villkor och begränsningar. I prakti-ken föreligger det dock endast ytterst sällanbehov av att uppställa sådana villkor och be-gränsningar. Eventuella villkor och begräns-ningar som fogats till ett godkännande kanockså ändras med anledning av förändringar ipersonens utbildning, personliga egenskapereller andra motsvarande omständigheter.

En ändring av villkoren eller begränsning-arna, i synnerhet en lindring, initieras ofta avden som godkänts som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter. Myndigheten kan dock ock-så själv, på tjänstens vägnar, vidta åtgärderför att ändra villkoren eller begränsningarna.Den prövning som myndigheten gör i sam-band med att villkor och begränsningar änd-ras motsvarar den prövning som gjordes närvillkoret eller begränsningen ursprungligenuppställdes. Om ändringen skall fattas ett se-parat förvaltningsbeslut, i vilket ändring skallfå sökas på normalt sätt.

När villkor och begränsningar som fogatstill ett godkännande som utförare av säker-hetsskyddsuppgifter ändras är det inte frågaom ett nytt godkännande, utan genom beslu-tet ändrar myndigheten endast villkor ochbegränsningar i anslutning till ett redan gäl-lande godkännande. En eventuell ändring avvillkoren och begränsningarna kommer attpåverka godkännandets giltighet endast ommyndigheten i samband med ändringen stäl-ler uttryckliga begränsningar i fråga om dentid som godkännandet skall vara i kraft. Istället för att ansöka om ändring av villkorenoch begränsningarna kan den som godkäntssom utförare av säkerhetsskyddsuppgifter na-turligtvis också ansöka om ett nytt godkän-nande med ändrade villkor och begränsning-ar.

2 mom. I egenskap av den myndighet som

RP 69/2001 rd 93

meddelar godkännande som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter är det också polisin-rättningen i sökandens hemkommun somändrar villkoren och begränsningarna i god-kännandet som utförare av säkerhetsskydds-uppgifter.

39 §. Ansökan om godkännande som utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter. Med tankepå bedömningen av de personliga egenska-perna hos den som ansöker om att bli god-känd som utförare av säkerhetsskyddsuppgif-ter är det viktigt att sökanden personligenpresenterar sig för den myndighet som med-delar godkännandet. Därför skall ansökanlämnas personligen. Vid behov kan sökandenäven intervjuas i samband med att han läm-nar sin ansökan. Personlig presentation be-hövs också för att myndigheten skall kunnakontrollera om sökanden är samma personsom personen på det fotografi som eventuelltkommer att fästas på kortet för säkerhets-skyddsuppdrag. När ärendet gäller en ändringav villkoren och begränsningarna i godkän-nandet är det inte alltid nödvändigt att perso-nen presenterar sig personligen och intervju-as. Vid behov kan ett sådant tillfälle dockordnas även när ändring av villkoren och be-gränsningarna i godkännandet övervägs.

I praktiken kan det vara svårt för sökandenatt besöka polisinrättningen i sin hemkom-mun, t.ex. när hans arbetsplats ligger långtfrån polisinrättningen. Därför skall det ävenvara tillåtet för en sökande att lämna sin an-sökan till någon annan polisinrättning änhemkommunens. Den polisinrättning som ta-git emot ansökan skall sedan sända den tillpolisinrättningen i sökandens hemkommun,som även i detta fall skall vara den myndig-het som behandlar ansökan och meddelar ettförvaltningsbeslut med anledning av den.Även i detta fall skall sökanden vara bereddpå att bli kallad till en särskild intervju an-tingen hos den polisinrättning som har tagitemot ansökan eller hos polisinrättningen i sinhemkommun.

40 §. Kort för säkerhetsskyddsuppdrag.Den som godkänts som utförare av säker-hetsskyddsuppgifter får i samband med god-kännandet ett särskilt kort för säkerhets-skyddsuppdrag, med hjälp av vilket han kanvisa att han är godkänd. Förfarandet är unge-fär detsamma som i fråga om väktarkort och

det förbättrar rättskyddet och konsument-skyddet för uppdragsgivarna. Uppdragsgi-varna kan försäkra sig om utförarens pålitlig-het och identitet för eventuella utredningarsom måste göras i efterhand.

1 mom. I samband med att en person god-känns som utförare av säkerhetsskyddsupp-gifter ger polisinrättningen på hemorten ho-nom ett kort för säkerhetsskyddsuppdrag. Enutförare av säkerhetsskyddsuppgifter skallockså ges ett nytt kort när villkor eller be-gränsningar senare fogas till godkännandetsom utförare av säkerhetsskyddsuppgifter el-ler när tidigare villkor eller begränsningarändras på ett sätt som påverkar de uppgiftersom skall antecknas på kortet för säkerhets-skyddsuppdrag. Redan tidigare har det fram-gått att villkor och begränsningar i praktikensällan fogas till ett godkännande som utförareav säkerhetsskyddsuppgifter. Kortet skallvara i kraft lika länge som själva godkännan-det som utförare av säkerhetsskyddsuppgif-ter, dvs. i regel fem år.

En utförare av säkerhetsskyddsuppgifterskall bära med sig kortet i säkerhetsskydds-uppgifter som förutsätter godkännande ochpå begäran visa upp det. Såväl den myndig-het som övervakar verksamheten som upp-dragsgivaren kan kräva att kortet skall visasupp i samband med säkerhetsskyddandeverksamhet. En helt utomstående personskall däremot inte ha denna rätt. I motsats tillväktarna innehåller den föreslagna lagen ingasärskilda bestämmelser om principer somskall iakttas av utförare av säkerhetsskydds-uppgifter. Trots detta kan det anses som kor-rekt att även den som utför säkerhetsskydds-uppgifter presenterar sig samt meddelar varhan är anställd och vem som ansvarar förverksamheten när han påbörjar sina uppgif-ter.

2 mom. En utförare av säkerhetsskydds-uppgifter skall ansöka om en duplett av kor-tet för säkerhetsskyddsuppdrag, om hans per-sonuppgifter har förändrats eller om kortethar förkommit eller förstörts. Genom skyl-digheten att ansöka om en duplett av kortetför säkerhetsskyddsuppdrag försöker manförvissa sig om att de viktigaste uppgifternapå kortet för säkerhetsskyddsdrag är à jour.De uppgifter som antecknats på kortet för sä-kerhetsskyddsuppdrag och deras riktighet är

RP 69/2001 rd94

av särskild betydelse för såväl uppdragsgi-varna som tillsynsmyndigheterna. Med per-sonuppgifter som skall antecknas på kortetför säkerhetsskyddsuppdrag avses i dettasammanhang förnamn och efternamn samtpersonbeteckning för den som godkänts somutförare av säkerhetsskyddsuppgifter.

Ansökan om en duplett av kortet för säker-hetsskyddsuppdrag skall göras utan dröjsmål.Någon absolut tidsgräns för när ansökan skallgöras föreslås inte, eftersom det t.ex. är svårtatt bestämma den tidpunkt när en handlinghar förkommit. I praktiken skall en utförareav säkerhetsskyddsuppgifter utan dröjsmålansöka om en duplett av kortet, eftersom kor-tet för säkerhetsskyddsuppdrag skall bärasmed i säkerhetsskyddsuppgifter som krävergodkännande och visas upp på begäran.

Dupletten av kortet för säkerhetsskydds-uppdrag utfärdas av polisinrättningen i sö-kandens hemkommun, men ansökan skallockså få lämnas till någon annan polisinrätt-ning.

Missbruk av kort för säkerhetsskyddsupp-drag skall förhindras genom att utfärdandetav en duplett av kortet skall antecknas i sä-kerhetsbranschens tillsynsregister, som regle-ras i 44 §. Om en utförare av säkerhets-skyddsuppgifter ansöker om en duplett avkortet för säkerhetsskyddsuppdrag och isamband därmed meddelar att det förra kortethar förkommit eller förstörts, förutsätts en ut-redning om saken.

3 mom. Ett kort för säkerhetsskyddsupp-drag skall på samma sätt som ett väktarkortgenast överlämnas till polisen när godkän-nandet som utförare av säkerhetsskyddsupp-gifter har återkallats. Även om myndigheter-na inte får hand om kortet, skall återkallandetav godkännandet som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter och följaktligen även denomständigheten att kortet har upphört att gäl-la i varje händelse framgå av säkerhetsbran-schens tillsynsregister.

Ett kort för säkerhetsskyddsuppdrag skallockså överlämnas till polisen om personen ifråga får ett nytt kort under den giltighetstidför godkännandet som har antecknats på hanstidigare kort. Genom bestämmelsen vill manförvissa sig om att en person inte innehar tvågällande kort för säkerhetsskyddsuppdragsamtidigt. Utföraren av säkerhetsskyddsupp-

gifter är skyldig att överlämna kortet bådenär han på nytt godkänns som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter och när han har fåttett nytt kort för säkerhetsskyddsuppdrag där-för att förändringar har skett i villkor och be-gränsningar som eventuellt fogats till god-kännandet som utförare av säkerhetsskydds-uppgifter.

En utförare av säkerhetsskyddsuppgiftersom försummar att överlämna sitt kort tillpolisen gör sig också skyldig till säkerhets-skyddsförseelse (57 §). Med stöd av dennabrottsrubricering kan dock inte verkställashusrannsakan för att kortet skall hittas.

Om tillfälligt återkallande av godkännandesom utförare av säkerhetsskyddsuppgifteroch hur personen i fråga då skall fråntas sittkort för säkerhetsskyddsuppdrag bestäms i50 §. Med stöd av paragrafen kan ävenkroppsvisitation förrättas för att frånta utföra-ren av säkerhetsskyddsuppgifter hans kort försäkerhetsskyddsuppdrag.

41 §. Sekretess. Idkandet av säkerhets-skyddande verksamhet och säkerhetsskydds-uppgifter skall på samma sätt som bevak-ningsrörelsen omfattas av en sekretess somskall gälla uppdragsparternas säkerhetsarran-gemang, affärs- eller yrkeshemligheter elleromständigheter som är förknippade med enpersons integritet.

Även om endast vissa säkerhetsskyddsupp-gifter förutsätter särskilt godkännande, gällersekretessen alla säkerhetsskyddsuppgifteroch således alla utförare av säkerhetsskydds-uppgifter. Sekretessen skall dessutom gällaföretagsledningen och den administrativapersonalen och kontorspersonalen. Bestäm-melsen skall omfatta såväl uppdragsgivarenssom uppdragstagarens säkerhetsarrangemangoch affärs- och yrkeshemligheter samt dess-utom även omständigheter med anknytningtill utomstående personers integritet. Sekre-tessen anses också omfatta skyldighet att be-vara ovan nämnda information så att obehö-riga inte får tillgång till uppgifterna. Upp-dragsgivarens och uppdragstagarens säker-hetsarrangemang ansluter sig ofta utan över-gång till varandra. Det är också ofta svårt attdra en gräns mellan säkerhetsarrangemangoch affärs- och yrkeshemligheter. Enligt 10 §grundlagen är vars och ens privatliv tryggat. Ifråga om skydd för personuppgifter skall

RP 69/2001 rd 95

närmare bestämmelser utfärdas genom lag. Ianslutning härtill skall omständigheter somhör samman med integriteten uttryckligennämnas såsom omständigheter som omfattasav sekretessen. Bestämmelsen förpliktardock endast dem som handlar för uppdrags-tagarens räkning. Då förutsätts naturligtvisatt personen har fått kännedom om de upp-gifter som omfattas av sekretessen i säker-hetsskyddande verksamhet. De allmänna be-stämmelserna om företagshemlighet ingår i30 kap. 46 § strafflagen. Bestämmelsen skallinte heller gälla tillsynsmyndigheterna, vilkassekretess och tystnadsplikt samt straff förbrott mot dessa plikter regleras av andra be-stämmelser, bl.a. 40 kap. 5 § strafflagen.

En del uppgifter om säkerhetsarrangemangkan vara avsedda att vara offentliga. Sekre-tessen skall naturligtvis inte omfatta dessauppgifter. Att uppgifterna röjs olovligen in-nebär i praktiken att uppgifterna röjs utanifrågavarande parters samtycke eller utanlagstadgad skyldighet att vittna.

På samma sätt som i fråga om bevaknings-rörelsen skall även sekretessen för den somidkar säkerhetsskyddande verksamhet ellerutför säkerhetsskyddsuppgifter kvarstå ocksåefter att verksamheten eller anställningsför-hållandet i fråga har avslutats eller den en-skilda uppgift som personen har haft handom har blivit slutförd. Det är nödvändigt attsekretessen utsträcks till att också omfatta ti-den efter att uppgiften har slutförts, eftersomsäkerhetsskyddande verksamhet och säker-hetsskyddsuppgifter ofta ger detaljerad in-formation om uppdragsgivarens sekretessbe-lagda säkerhetsarrangemang. Sistnämndaomständighet förbättrar därför uppdragsgi-varnas konsumentskydd.

När det gäller straff för sekretessbrott hän-visas i 53 § till 38 kap. 1 och 2 § strafflagen.

4 kap. Tillsyn över privata säkerhets-tjänster

42 §. Tillsyn. 1 mom. Ett syfte med propo-sitionen är att effektivisera och förenhetligaden tillsyn som riktas till privata säkerhets-tjänster. Inrikesministeriet skall på sammasätt som för närvarande i egenskap av högstamyndighet ansvara för den allmänna styr-

ningen och övervakningen av privata säker-hetstjänster. I anslutning till denna uppgiftansvarar inrikesministeriet bl.a. för den riks-omfattande styrningen av tillsynen över pri-vata säkerhetstjänster och utfärdar vid behovnärmare bestämmelser om de saker som re-gleras i 60 § 2 mom. Eftersom den riksomfat-tande styrningen av tillsynen över privata sä-kerhetstjänster går ut på att meddela internaföreskrifter och anvisningar för polisförvalt-ningen, behöver denna styrning inte stöda sigpå någon särskild delegeringsbestämmelse.

Vid sidan av den allmänna styrningen ochövervakningen fungerar inrikesministerietockså som auktorisationsmyndighet i frågaom vissa auktorisationer och godkännandensom är av större betydelse för regleringen avden privata säkerhetsbranschen. Till auktori-sationsmyndighetens uppgifter hör också attåterkalla auktorisationer och godkännanden.Sålunda fungerar inrikesministeriet ocksåsom praktisk tillsynsmyndighet. Såsom redantidigare konstaterats är återkallandet av auk-torisationer och godkännanden ett viktigtdelområde inom tillsynsverksamheten.

Nu har den lokala myndigheten inte alltidfått information om brott som en person harbegått utanför sin hemkommun och som vi-sar att han är olämplig att arbeta inom denprivata säkerhetsbranschen. Detta har i förstahand berott på att polisens undersöknings-och handräckningssystem samt register överpersoner som godkänts som ansvariga före-ståndare för bevakningsföretag och som väk-tare inte har varit riksomfattande. Numera ärpolisens undersöknings- och handräcknings-system riksomfattande och nu föreslås att ettriksomfattande tillsynsregister för säkerhets-branschen skall inrättas. I och med detta blirriksomfattande jämförelse av uppgifter ombrott i undersöknings- och handräckningssy-stemet och uppgifter om auktorisation ochgodkännande i säkerhetsbranschens tillsyns-register möjlig. Största delen av ovan nämn-da riksomfattande registerkontroller görscentraliserat av inrikesministeriet.

2 mom. Polisens länsledning samt polisin-rättningarna ansvarar inom sina distrikt förtillsynen över privata säkerhetstjänster samtansvariga föreståndare, väktare och utförareav säkerhetsskyddsuppgifter. Bestämmelsenmotsvarar i sak nuvarande 22 § 1 mom. för-

RP 69/2001 rd96

ordningen om bevakningsföretag, dock så attdet uttryckligen föreskrivs att tillsynen överprivata säkerhetstjänster för länsstyrelsernasdel skall skötas av de enheter som ansvararför polisverksamheten. Även de personkate-gorier som skall övervakas nämns uttryckli-gen. Till tillsynsskyldigheten hänför sig bl.a.skyldighet för polisinrättningarna att inspek-tera bevakningsföretagen. För bevakningsfö-retagens del omfattar tillsynsskyldighetenockså de ordningsövervakningsuppdrag sombevakningsföretagen eventuellt utför.

Idkande av näring i anslutning till säker-hetsskyddande verksamhet skall inte varatillståndspliktigt på samma sätt som idkandeav bevakningsrörelse. I fråga om denna verk-samhet övervakar myndigheterna bl.a. attnäringsidkarna anlitar endast personer somgodkänts som utförare av säkerhetsskydds-uppgifter för säkerhetsskyddsuppgifter somkräver godkännande.

3 mom. Polisinrättningarna åläggs särskildskyldighet att inspektera bevakningsföreta-gen inom sitt distrikt minst vartannat år. Enmotsvarande bestämmelse ingår för närva-rande i 22 § 2 mom. förordningen om bevak-ningsföretag. Inspektionsskyldigheten gällerockså de fall där endast ett i 2 § 9 punktenavsett verksamhetsställe som inte är företa-gets huvudsakliga verksamhetsställe finnsinom polisinrättningens distrikt.

I samband med inspektionen skall manbl.a. gå igenom bevakningsföretagets doku-mentmaterial för att utreda om företagetsuppdragsavtal har upprättats på det sätt sombestämmelserna förutsätter. Även förekoms-ten av verksamhetsanvisningar och deras in-nehåll skall kontrolleras. Dessutom skall mankontrollera i personal- och arbetsskiftsregist-ret att de bestämmelser som begränsar anli-tandet av tillfälliga väktare har iakttagits.Även de register som bevakningsföretageteventuellt för över personer som blivit före-mål för åtgärder skall kontrolleras. Över in-spektionen skall ett särskilt protokoll upprät-tas som skall sändas till inrikesministeriet.

Inrikesministeriet kan vid behov utfärdanärmare administrativa föreskrifter och an-visningar bl.a. om hur inspektionerna skallutföras och vilka omständigheter som särskiltskall uppmärksammas hos de objekt som in-spekteras.

43 §. Rätt att få information. Bestämmelserom tillsynsmyndighetens rätt att få informa-tion ingår för närvarande i 22 § 3 mom. för-ordningen om bevakningsföretag. Enligtdenna bestämmelse skall bevakningsföretaglämna uppgifter om verksamheten till dentjänsteman som utför inspektion samt tillåtaatt han tar del av företagets handlingar. Be-stämmelsen om rätt att få information preci-seras jämfört med nuläget så att i bestämmel-sen anges vilka myndigheter som har rätt attfå information samt vilka uppgifter dessamyndigheter har rätt att få utan hinder aveventuella sekretessbestämmelser.

I 36 § 1 mom. polislagen bestäms om poli-sens rätt att få uppgifter av en privat sam-manslutning eller en privatperson utan hinderav att en sammanslutnings medlemmar, revi-sorer, styrelsemedlemmar eller arbetstagareär bundna av företagshemlighet eller bank-eller försäkringshemlighet. Riksdagen be-handlar som bäst en regeringsproposition(RP 34/1999 rd), där det föreslås att verkstäl-lande direktör fogas till förteckningen. Medstöd av denna bestämmelser är det dock möj-ligt att få uppgifter endast för avvärjande el-ler utredning av brott eller för polisundersök-ning, så den kan i princip inte tillämpas isamband med tillsynen över privata säker-hetstjänster. Eftersom en effektiv tillsyn överprivata säkerhetstjänster ofta kräver motsva-rande uppgifter, föreslås i lagen en bestäm-melser som gör det möjligt att ta del av upp-gifter. Bestämmelser om företagshemlighetkan utgöra ett hinder bl.a. vid tillsynen överdet krav som ställs på näringsidkarens solidi-tet. Med företagshemlighet avses i dettasammanhang på samma sätt som i polislagenett överbegrepp för såväl affärs- som yrkes-hemlighet. Bank- och försäkringshemlighe-ten aktualiseras inte när uppgifter begärs avsjälva bevakningsföretaget eller säkerhets-skyddsföretaget. Denna bestämmelse medförinte rätt att få uppgifter av banker eller för-säkringsbolag.

Att få information skall vara möjligt i sam-band med tillsyn som riktar sig till privatasäkerhetstjänster och rätt att få informationskall tillkomma de tillsynsmyndigheter somnämns redan tidigare i 42 §. För utförandetav tillsynsuppgifterna skall bevakningsföre-tagen vara skyldiga att till tillsynsmyndighe-

RP 69/2001 rd 97

ten överlämna uppgifter om företagets verk-samhet, personal, ekonomiska ställning ochandra motsvarande omständigheter. För sä-kerhetsskyddsföretagens del avser skyldighe-ten att lämna ut uppgifter information om fö-retagens verksamhet som om deras personal.Uppgifter om personalen behövs i synnerhetvid tillsyn som riktar sig till ansvariga före-ståndare, väktare och utförare av säkerhets-skyddsuppgifter.

Ändamålet med myndighetstillsynen skallvara att försäkra sig om att bevakningsrörel-sen och den säkerhetsskyddande verksamhe-ten bedrivs i enlighet med de bestämmelseroch föreskrifter som reglerar denna närings-verksamhet. Genom tillsynen försöker manockså försäkra sig om att innehavarna avauktorisation och godkännande uppfyller dekrav som ställs på dem i fråga om bl.a. red-barhet och soliditet. Myndigheternas rätt attfå information skall uttryckligen vara för-knippad med tillsynsuppgiften. Den rätt att fåinformation som är förknippad med tillsyns-uppgiften kan gälla mycket varierande hand-lingar eller register som det med beaktandeav de praktiska behoven inte är möjligt attdefiniera i detalj. Vid behov kan myndighe-ten få uppgifter om bl.a. uppdragsavtals in-nehåll.

I anslutning till det sistnämnda har myn-digheterna i princip inte rätt att få tillgång tillsådana handlingar, utredningar och planersom innehas av bevaknings- och säkerhets-skyddsföretag och som ansluter sig till upp-dragsgivarnas säkerhetsarrangemang ellerandra motsvarande uppgifter som uppdrags-givaren definierar som konfidentiella.

I egenskap av den myndighet som överva-kar privata säkerhetstjänster har polisen medstöd av 35 § 1 mom. polislagen utan hinderav en myndighets tystnadsplikt rätt att för etttjänsteuppdrag avgiftsfritt få behövliga upp-gifter och handlingar av myndigheten och aven sammanslutning som tillsatts för att hand-ha en offentlig uppgift, om inte lämnande avuppgiften eller handlingen till polisen elleranvändning av uppgiften såsom bevis förbju-dits eller begränsats i lag. Med stöd av 2mom. i samma paragraf har polisen för attkunna avgöra om ett tillstånd skall förbli ikraft utan hinder av tystnadsplikt rätt att påmotiverad begäran få vissa uppgifter om till-

ståndshavaren, om det finns skäl att befara atttillståndshavaren inte längre motsvarar förut-sättningarna för beviljandet av tillståndet.Sådana är uppgifter om tillståndshavarenshälsotillstånd, bruk av rusmedel eller våld-samt uppförande. Med stöd av 36 § 3 mom.polislagen har polisen rätt att få sistnämndauppgifter även av privata sammanslutningaroch enskilda. Sådana instanser är bl.a. privataläkarstationer och läkare.

Eftersom polislagens bestämmelser om rättatt få uppgifter av myndigheter samt sam-manslutningar som tillsatts för att handha enoffentlig uppgift är tillräckliga även med tan-ke på tillsynen över privata säkerhetstjänster,är det inte nödvändigt med särskilda be-stämmelser om denna rätt att få uppgifter idetta sammanhang.

44 §. Säkerhetsbranschens tillsynsregister.För närvarande förutsätter 23 § förordningenom bevakningsföretag att länsstyrelsen förregister över bevakningsföretag och ansvari-ga föreståndare för bevakningsföretag samtatt polisen för register över väktare. I prakti-ken har länsstyrelserna fört registren anting-en med hjälp av automatisk databehandlingeller manuellt. Polisens register har i prakti-ken förts separat av varje polisinrättning, iallmänhet i form av manuella kartotek. Dockmöjliggör 1 b § lagen om polisens personre-gister att ett permanent väktarregister avsettför polisens riksomfattande bruk förs medhjälp av automatisk databehandling som ettdelregister inom datasystemet för förvalt-ningsärenden. Arbete i syfte att inrätta ettriksomfattande väktarregister som upprätt-hålls med hjälp av automatisk databehand-ling har redan inletts vid inrikesministerietspolisavdelning.

För att effektivisera tillsynen över privatasäkerhetstjänster föreslås att säkerhetsbran-schens tillsynsregister inrättas. Registret skallföras av polisen. I registret inmatas bl.a. upp-gifter om bevakningsföretag och bevaknings-företagens i 4 § 2 mom. avsedda ansvarsper-soner och ansvariga föreståndare samt omordningsvakter som avses i 1 § lagen omväktare, utförare av säkerhetsskyddsuppgifteroch ordningsvakter. Det vore tekniskt ända-målsenligt att i registret ta in även uppgifterom personer som godkänts som ordningsvak-ter, eftersom ordningsvakternas och väktar-

RP 69/2001 rd98

nas uppgifter tangerar varandra och delvissamma personer arbetar i dessa uppgifter.Registret i fråga skall också innehålla uppgif-ter om återkallanden och varningar som an-sluter sig till nämnda auktorisationer ochgodkännanden. De myndigheter som medde-lar auktorisationer och godkännanden samtutför tillsyns- och styruppgifter i anslutningtill privata säkerhetstjänster kan med hjälp avdirekt användarrätt utnyttja registret för sinauppgifter. Myndigheterna i fråga ansvararockså för att anteckningar förs in i registret.Inrättandet av registret förbättrar också avse-värt möjligheterna att övervaka privata sä-kerhetstjänster.

Säkerhetsbranschens tillsynsregister skallvara ett delregister inom polisens datasystemför förvaltningsärenden. Om behandlingen avpersonuppgifter i säkerhetsbranschens till-synsregister bestäms i lagen om polisens per-sonregister och förordningen om polisenspersonregister (1116/1995).

I propositionen ingår ett förslag till de änd-ringar som inrättandet av säkerhetsbran-schens tillsynsregister föranleder i 1 b och 24d § lagen om polisens personregister. Om-nämnandet av väktarregistret ersätts med ettomnämnande av säkerhetsbranschens till-synsregister i samband med såväl definitio-nen av delregistren inom datasystemet förförvaltningsärenden som regleringen av ut-plåningen av personuppgifter.

45 §. Årsanmälan. Bevakningsföretagenskall på samma sätt som för närvarande upp-rätta en särskild årsanmälan över sin verk-samhet. Anmälan skall sändas till inrikesmi-nisteriet, som är auktorisationsmyndighet.Årsanmälan utnyttjas vid myndighetstillsy-nen över bevakningsrörelsen. Med anledningav eventuella brister eller oklarheter i årsan-mälan kan tillsynsmyndigheten också förrättasärskild inspektion i ett bevakningsföretag.Med hjälp av årsanmälan kan man också för-vissa sig om att uppgifterna i tillsynsbran-schens tillsynsregister hålls à jour. Genomanmälan får man också information om bl.a.farliga maktmedelsredskap och situationerdär väktare har varit tvungna att använda dy-lika redskap. Skyldigheten att upprätta års-anmälan motsvarar regleringen i den nuva-rande förordningen om bevakningsföretag.Enligt bestämmelsen i fråga skall i årsmälan

uppges antalet uppdrag, antalet verksamhets-ställen och personalens storlek samt uppgif-ter om väktarna och den utbildning som gettsdem. Innehållsmässigt ansluter sig de vikti-gaste tilläggen till de uppgifter som krävs omfarliga maktmedelsredskap. Myndighetenåläggs dessutom skyldighet att underrätta depolisinrättningar om årsanmälan vilka inomsitt distrikt har verkställen som tillhör bevak-ningsföretaget.

Statsrådet bemyndigas att genom förord-ning utfärda närmare bestämmelser om inne-hållet i årsanmälan. För närvarande har inganärmare bestämmelser om årsanmälans inne-håll utfärdats än förordningens bestämmelse.

1 mom. Årsanmälan uppgörs för varje ka-lenderår och den skall sändas till myndighe-ten före utgången av januari påföljande år.

1 punkten. Årsanmälan skall fortfarandeinnehålla det totala antalet uppdrag som ut-förts under året i fråga. Anmälningsskyldig-heten omfattar således även gamla uppdrag,om de har varit i kraft under året i fråga. Detförutsätts inte att uppdragen specificeras pågrund av uppdragsgivare eller arten av upp-drag i samband med årsanmälan. Vid behovkan dock dylika krav ställas genom förord-ning av statsrådet. Årsanmälan skall ocksåinnehålla information om ordningsövervak-ningsuppdrag som bevakningsföretaget even-tuellt utfört.

2 punkten. Bevakningsföretaget skall fort-farande ta in uppgifter om antalet verksam-hetsställen och personalens storlek i sin års-anmälan. I fråga om personalen skall häruppges endast det totala antalet anställda.Begreppet verksamhetsställe definieras i 2 §10 punkten.

3 punkten. Anmälan skall innehålla uppgif-ter om vem som under kalenderåret i frågavarit ansvariga föreståndare för bevaknings-företaget eller väktare. Denna anmälnings-skyldighet förutsätter således också att myn-digheten får personuppgifter för de personersom arbetat i bevakningsuppgifter. Det per-sonalregister som skall föras enligt 18 § 1mom. kan utnyttjas när denna del av anmälanuppgörs.

4 punkten. Bevakningsföretaget skall ge-nom årsanmälan lämna uppgifter om bevak-ningsföretagets och väktarnas tillstånd att in-neha skjutvapen och gasspray. Skjutvapen

RP 69/2001 rd 99

och hund kan betraktas som sådana särskiltfarliga maktmedelsredskap, som tillsyns-myndigheterna särskilt skall följa med. Där-för skall bevakningsföretaget meddela upp-gifter om uppdrag i vilka en väktare har med-fört skjutvapen eller hund. Att gasspray bärs ibevakningsuppgifter är däremot så vanligt attdet inte behöver anmälas särskilt i årsanmä-lan. Även uppdrag där väktaren med stöd av32 § 2 mom. har använt annan klädsel änväktardräkt behöver av skäl som ansluter sigtill rättsskyddet följas särskilt. Av denna an-ledning skall även de rapporteras till auktori-sationsmyndigheten genom årsanmälan.

Genom förordning av statsrådet bestämsom det i fråga om medförande av skjutvapenoch hund samt uppdrag där annan klädselanvänds än väktardräkt räcker enbart meduppgifter om antalet uppdrag eller om dessauppdrag skall specificeras. Om en icke önsk-värd utveckling eventuellt kan iakttas i frågaom dessa omständigheter, kan det inverka påvalet av erfordrad anmälningsnoggrannhet. Isin årsanmälan skall bevakningsföretagetockså ta in information om alla de exceptio-nella fall där väktaren har använt skjutvapen,gasspray eller hund som maktmedel.

2 mom. Inrikesministeriet åläggs att under-rätta de polisinrättningar om årsanmälan vil-ka inom sitt distrikt har verksamhetsställensom tillhör bevakningsföretaget. Med verk-samhetsställe avses även här såväl bevak-ningsföretagets huvudsakliga verksamhets-ställe som eventuella andra verksamhetsstäl-len.

46 §. Återkallande av bevakningsföretagsauktorisation. Grunderna för återkallande avbevakningsföretags auktorisation skall påsamma sätt som för närvarande vara av tvåslag. I 1 mom. uppräknas de ovillkorligagrunderna för återkallande. När de föreliggerskall auktorisationen alltid återkallas helt ochhållet. I 2 mom. uppräknas de grunder föråterkallande som är beroende av prövning,och när de föreligger är återkallandet alltsåberoende av myndighetens prövning. När degrunder som är beroende av prövning före-ligger, kan bevakningsföretagets auktorisa-tion återkallas helt eller för viss tid. I dessafall kan innehavaren av auktorisationen medstöd av 3 mom. också ges en varning i ställetför att auktorisationen återkallas. För närva-

rande har ett tillstånd för bevakningsföretaginte kunnat återkallas för viss tid. De be-stämmelser om återkallande som för närva-rande ingår i 25 § förordningen om bevak-ningsföretag föreslås nu bli preciserade ochändrade så att inte vilken försummelse ellervilket felaktigt förfarande som helst kan ledatill att ett bevakningsföretags auktorisationåterkallas.

Återkallande av bevakningsföretagets auk-torisation leder till att näringsidkaren förlorarsin rätt att idka bevakningsrörelse. I anslut-ning till det sistnämnda kan auktorisations-myndigheten också återkalla bevakningsföre-tagets auktorisation delvis genom att t.ex.återkalla innehavarens rätt att idka rörelseinom ett visst område. Även innehavarensrätt att idka vissa typer av bevakningsrörelse,t.ex. värdetransportuppgifter, kan begränsas.Ett dylikt partiellt återkallande av bevak-ningsföretagets auktorisation är ett lindrigarealternativ för innehavaren än om hela när-ingstillståndet återkallas. I paragrafen före-slås dock inget särskilt omnämnande av möj-ligheten att återkalla bevakningsföretagetsauktorisation delvis, eftersom auktorisa-tionsmyndigheten har möjlighet att vidtadenna åtgärd redan med stöd av de allmännaförvaltningsrättsliga principerna. I praktikenär partiellt återkallande av bevakningsföreta-gets auktorisation en exceptionell åtgärd,som skall framgå av auktorisationsmyndighe-tens beslut. I annat fall tolkas ett beslut omåterkallande som att näringsidkaren till följdav det förlorar hela sin rätt att idka bevak-ningsrörelse.

När ett bevakningsföretags auktorisationåterkallas delvis är det inte fråga om att vill-kor eller begränsningar enligt 3 och 5 § till-fogas eller ändras, eftersom de omständighe-ter som gör det möjligt att tillfoga och ändravillkor och begränsningar inte överensstäm-mer med de grunder för återkallande av be-vakningsföretags auktorisation som anges idenna paragraf.

Återkallande myndighet är i stället förlänsstyrelsen inrikesministeriet, som ocksåmeddelar auktorisation. Redan tidigare hardet konstaterats att hos oss har det traditio-nellt betraktats som en allmän princip att denmyndighet som beviljar ett tillstånd också ärden som återkallar det.

RP 69/2001 rd100

1 mom. 1 punkten. Auktorisationen skallför det första återkallas om den som inneharauktorisationen begär det. Dylika situationertorde i praktiken vara sällsynta, men kankomma i fråga i synnerhet i samband med attföretaget överlåts eller verksamheten läggsned, då företagets tidigare ägare begär att enonödig auktorisation skall återkallas.

Med den som innehar auktorisation avseshär liksom i övriga bestämmelser med an-knytning till återkallande såväl en fysisk per-son som innehar auktorisation av bevak-ningsföretag som en juridisk person. Medden som idkar bevakningsrörelse avses där-emot endast en fysisk person som inneharauktorisation.

2 punkten. Auktorisationen skall ocksååterkallas om bevakningsrörelsen har upp-hört. Denna grund för återkallande är nöd-vändig därför att näringsidkaren inte alltidsjälv begär att auktorisationen skall återkal-las, även om företaget i själva verket harupphört med sin verksamhet. Bevakningsfö-retaget skall visserligen med stöd av 7 § 1mom. 3 punkten underrätta auktorisations-myndigheten om att företaget lagts ned. Situ-ationer där driften av företaget skall ansesvara avslutad har behandlats närmare i sam-band med den bestämmelsen.

3 punkten. För tydlighetens skull nämnsockså skyldigheten att återkalla bevaknings-företagets auktorisation när den som inneharauktorisationen inte längre uppfyller de vill-kor som föreskrivs i 1 § 1 eller 2 mom. lagenom angående rättighet att idka näring. I frågaom juridiska personer är det möjligt att derasverksamhet har avslutats, varför även bevak-ningsföretagets auktorisation för klarhetensskull bör återkallas.

2 mom. Såsom framkom ovan uppräknas i2 mom. de grunder för återkallande av be-vakningsföretagets auktorisation som är be-roende av prövning. När de föreligger kanauktorisationen återkallas helt eller för visstid beroende på myndighetens prövning.Auktorisationsmyndigheten beslutar från falltill fall om den återkallar auktorisationen helteller för viss tid. I de lindrigaste fallen skallauktorisationen återkallas för viss tid. Ävenhur den som innehar auktorisation har upp-fört sig tidigare samt åtgärder för att återkallaauktorisationen eller varningar som eventu-

ellt riktats mot honom tidigare kan inverkapå om bevakningsföretagets auktorisationåterkallas helt eller för viss tid.

1 punkten. Ett bevakningsföretags auktori-sation kan återkallas, om bevakningsrörelsenhar avbrutits för en längre tid än tre månader.Ett sådant avbrott i verksamheten kan i vissafall anses som ett tillräckligt bevis på attverksamheten läggs ned slutgiltigt, varvidnäringstillståndet i fråga också kan återkallas.Ett bevakningsföretag skall i enlighet med 7§ 1 mom. 3 punkten underrätta auktorisa-tionsmyndigheten när driften av företagetavbryts för en längre tid än en månad. De si-tuationer då driften av företaget skall ansesvara avbruten har behandlats närmare i sam-band med den bestämmelsen.

2 punkten. Ett bevakningsföretags auktori-sation kan återkallas också om den som in-nehar auktorisationen till följd av väsentligaförändringar i förhållandena inte längre upp-fyller de villkor för meddelande av auktorisa-tion av bevakningsföretag som föreskrivs i 4§ 1 mom. 2, 3 eller 4 punkten eller 4 § 2mom., och inte inom en eventuellt utsatt tidhar avhjälpt bristerna. Dessa villkor gällerredbarhet och pålitlighet, personliga egen-skaper, konkurs, begränsning av handlings-behörigheten samt soliditet i fråga om en fy-sisk person som innehar auktorisation ellerden som handlar på en juridisk persons väg-nar. Om den som innehar auktorisationeninte längre anses uppfylla dessa villkor tillföljd av väsentliga förändringar i förhållan-dena, kan auktorisationen återkallas.

Det blir aktuellt att bedöma omständighetersom ansluter sig till redbarhet, pålitlighet ochpersonliga egenskaper i första hand på grundav förändringar som inträffat i hälsotillstån-det, levnadssättet, attityderna eller uppträ-dandet hos den som driver bevakningsföreta-get eller hos en ansvarsperson i bevaknings-företaget som avses i 4 § 2 mom. För att auk-torisationen skall kunna återkallas skall dessaförändringar vara väsentliga och visa att per-sonen inte längre med avseende på sin red-barhet, pålitlighet eller sina personliga egen-skaper är lämplig att driva bevakningsföretageller vara ansvarsperson. Såsom tidigare upp-repade gånger har framkommit, är det tilldenna del alltid fråga om en prövning frånfall till fall, som inte helt kan förutsägas på

RP 69/2001 rd 101

författningsnivå. Åtminstone fortsatt miss-bruk av alkohol, narkotika eller andra rusme-del och våldsamt eller farligt uppträdandekan betraktas som en sådan omständighet ianslutning till de personliga egenskapernasom gör att godkännandet bör återkallas. Ex-empelvis narkotikamissbruk leder inte alltidtill en dom som avses i 3 punkten, men redanmed tanke på bevakningsrörelsens allmännatrovärdighet är det nödvändigt att bevak-ningsföretagets auktorisation då vid behovkan återkallas. Även det att en person gör sigskyldig till flera mindre brott eller annat mot-svarande beteende kan leda till att han intelängre kan betraktas som lämplig att innehaauktorisation av bevakningsföretag. Såledeskan också en mindre klandervärd gärningleda till att auktorisationen återkallas, ompersonen i fråga redan tidigare har gjort sigskyldig till motsvarande gärningar. De sist-nämnda fallen vore dock sällsynta i prakti-ken. Möjligheten att återkalla bevakningsfö-retagets auktorisation till följd av ett enstakabrott behandlas närmare i samband med 3punkten.

Vissa brister i anslutning till villkoren förmeddelande av auktorisation av bevaknings-företag är sådana att det är möjligt att avhjäl-pa dem inom en tid som föreläggs den sominnehar auktorisationen. Sådana omständig-heter kan vara bl.a. försämrad förmögenhets-ställning för den som innehar auktorisationensamt att en ansvarsperson i företaget intelängre uppfyller villkoren för meddelande avauktorisation. I sistnämnda fall kan bristenavhjälpas genom att personen byts ut. I sam-band med de grunder för återkallande somansluter sig till att handlingsbehörigheten be-gränsas för en fysisk person som är närings-idkare eller att han är försatt i konkurs finnsdet däremot i allmänhet till följd av grunder-nas natur inget behov av att förelägga någonsärskild tidsfrist för avhjälpande av bristerna.

Ett bevakningsföretags auktorisation skall iregel återkallas i de i praktiken sällsynta falldå en fysisk person som innehar bevaknings-företagets auktorisation har omyndigförkla-rats med stöd av 18 § 3 punkten lagen omförmyndarverksamhet. Om hans handlings-förmåga har begränsats med stöd av lagenom förmyndarverksamhet på något annat sättän genom att han har förklarats omyndig,

skall auktorisationsmyndigheten fästa upp-märksamhet vid hur handlingsbehörighetenhar begränsats.

I fråga om förändringar i förmögenhets-ställningen bör man alltid komma i håg attbevakningsrörelsen med stöd av specialbe-stämmelsen i 3 § 3 mom. alltid kan fortsättaunder ett års tid efter att konkursen inleddeseller dödsfallet inträffade. Under denna tid ärdet i allmänhet möjligt att få boet tillräckligtutrett. Ett dödsfall i sig är dock i allmänhetinte förknippat med försämrad förmögen-hetsställning.

3 punkten. Återkallandet av auktorisationenskall också vara beroende av prövning omden som idkar bevakningsrörelsen eller enansvarsperson i företaget genom dom somhar vunnit laga kraft har dömts för ett brottsom visar att han är olämplig för sitt uppdrageller uppsåtligen har förfarit väsentligen fel-aktigt i bevakningsrörelsen.

Genom bestämmelsen om lagakraftvunnendom eller väsentligen felaktigt förfarandeframhävs att även en kriminell handling ellerväsentligen felaktigt förfarande i ett enda fallkan utgöra grund för återkallande av bevak-ningsföretagets auktorisation. Härvid skallman naturligtvis fästa uppmärksamhet vidhur klandervärd den kriminella handlingeneller det felaktiga förfarandet är, eftersomden olämplighet som avses i bestämmelsenkan visa sig genom kriminella gärningar ellerfelaktiga förfaranden av mycket varierandetyp.

I synnerhet i fråga om uppsåtliga fel i an-slutning till bevakningsrörelsen kan det varafråga om mycket varierande gärningar tillföljd av vilka bevakningsföretagets auktori-sation kan återkallas endast om man har för-farit väsentligen felaktigt i bevakningsrörel-sen. Som väsentligen felaktigt kan betraktasbl.a. ett förfarande där bevakningsrörelse harbörjat idkas eller rörelsen har fortsatt utan atten ansvarig föreståndare har godkänts för fö-retaget. Som sådant väsentligen felaktigt för-farande som beskrivs ovan kan också betrak-tas att uppdrag som angivits i ett uppdragsav-tal försummas eller att uppdrag i anslutningtill upprätthållandet av allmän ordning ochsäkerhet utförs utan godtagbar orsak. Situa-tionen är liknande även i fråga om de gär-ningar i anslutning till bevakningsrörelsen

RP 69/2001 rd102

som kriminaliserats särskilt som bevaknings-rörelseförseelse.

Vid bedömningen av hur klandervärdaovan beskrivna gärningar är bör uppmärk-samhet fästas bl.a. vid hur viktigt det felakti-ga förfarandet är med avseende på idkandetav näringsverksamheten, uppdragsgivarnasrättsskydd samt myndighetstillsynen. Dess-utom skall uppmärksamhet fästas vid hurlänge det felaktiga förfarandet pågått samt påvilket sätt man har gjort sig skyldig till felak-tigt förfarande. Särskilt klandervärt anses ettförfarande vara där den felaktiga verksamhe-ten har fortsatt trots uppmaningar från myn-digheterna att avhjälpa bristerna.

4 punkten. Tidigare i samband med 4 § hardet kommit fram att till ett bevakningsföre-tags auktorisation kan i undantagsfall fogasvillkor och begränsningar. Överträdelser avdessa villkor eller begränsningar är en grundför återkallande av auktorisationen enligtprövning. När villkoren eller begränsningar-na överträds kan det på ovan beskrivet sättvara fråga om mycket varierande gärningar,som kan föranleda att bevakningsföretagetsauktorisation återkallas endast om den sominnehar auktorisationen väsentligen har brutitmot centrala villkor som fogats till auktorisa-tionen. Sådana centrala villkor är bl.a. regio-nala begränsningar som eventuellt anslutersig till rätten att idka bevakningsrörelse. Dekan också gälla rätten att idka vissa typer avbevakningsrörelse. Även villkor gällande an-talet verksamhetsställen och ansvariga före-ståndare samt de ansvariga föreståndarnasverksamhetsställen skall anses vara centralaför idkandet av bevakningsrörelsen.

Vid bedömningen av hur klandervärd engärning är skall uppmärksamhet fästas bl.a.vid hur viktiga de överträdda villkoren ellerbegränsningarna är, hur länge den verksam-het som strider mot villkoren eller begräns-ningarna har pågått samt hur villkoret ellerbegränsningen i fråga har överträtts. Särskiltklandervärt anses ett förfarande vara därverksamheten i strid med villkoren eller be-gränsningarna har fortsatt trots uppmaningarfrån myndigheterna att avhjälpa bristerna.

3 mom. När vissa förutsättningar föreliggerkan den som innehar auktorisation i de fallsom anges i 2 mom. ges en varning i ställetför att auktorisationen återkallas. Varning

kan ges bl.a. i de fall där överträdelsen avvillkoren eller begränsningarna eller brotteteller det felaktiga förfarandet är ringa. Dess-utom förutsätts att återkallande av auktorisa-tionen skall anses vara oskäligt med hänsyntill förhållandena. En varning får i många fallen innehavare av auktorisation som förfaritklandervärt att skärpa sig, om det blir frågaom hans möjligheter att fortsätta att idka när-ing. I mycket obetydliga fall kan också eninofficiell varning som ges innehavaren utanatt den baserar sig på några bestämmelser ipraktiken vara ett effektivt medel.

I fråga om de grunder för återkallande somanges i 2 mom. 2 punkten är det möjligt attge en varning i första hand när den som in-nehar auktorisationen har avhjälpt en brist ianslutning till förutsättningarna för medde-lande av auktorisation inom den tid sommyndigheten utsatt. Även om en brist i an-slutning till förutsättningarna för meddelandeav auktorisationen i fråga inte leder till attauktorisationen återkallas, kan näringsidka-rens förfarande i detta avseende ändå vara såklandervärt att den som innehar auktorisatio-nen av denna anledning borde ges en var-ning. När man prövar om varning skall ges iett dylikt fall skall uppmärksamhet bl.a. fäs-tas vid hur länge bristen har funnits och vemsom har bringat den till auktorisationsmyn-dighetens kännedom. Om den som inneharauktorisationen själv har anmält bristen, skalldetta i allmänhet betraktas som en förmild-rande omständighet.

En varning kan även ges när den som inne-har auktorisation eller en ansvarsperson hosen juridisk person som är innehavare av auk-torisation genom dom som har vunnit lagakraft har dömts för ett brott som visar att hanär olämplig för sitt uppdrag. Om återkallandeav auktorisationen med anledning av dylikaförändringar kan betraktas som oskäligt medhänsyn till förhållandena, kan den som inne-har auktorisationen ges en varning.

Varningens effekt som påföljd förbättras ioch med att säkerhetsbranschens riksomfat-tande tillsynsregister tas i bruk. Alla auktori-sations- och tillsynsmyndigheter får då till-gång till information om en varning somgetts en innehavare av auktorisation.

Trots att de bestämmelser som ingår i pro-positionen är detaljerade skall det alltid prö-

RP 69/2001 rd 103

vas särskilt om förutsättningar för återkallan-de av auktorisationen föreligger på grundvalav en helhetsbedömning av de omständighe-ter och förhållanden som kommit fram i varjeenskilt fall. Det avgörande i fråga om t.ex. endom eller ett väsentligen felaktigt förfarandesom inträffat i samband med bevakningsrö-relsen skall vara om man bedömer att gär-ningen visar att personen i fråga är olämpligatt idka bevakningsrörelse eller fungera somansvarsperson i ett bevakningsföretag. Ävenbeslut om hur snart auktorisation kan medde-las på nytt efter en händelse som lett till attauktorisationen helt återkallats, skall baserasig på en helhetsbedömning av situationenoch förhållandena. Vissa grunder för återkal-lande av auktorisationen, t.ex. att en personförsätts i konkurs eller att hans handlingsbe-hörighet begränsas, kan anses förhindrameddelandet av ny auktorisation för längretid än t.ex. en enskild oegentlighet som kanbetraktas som relativt liten.

47 §. Återkallande av godkännande somansvarig föreståndare. På samma sätt som ifråga om bevakningsföretags auktorisationskall även grunderna för återkallande av ettgodkännande som ansvarig föreståndare varaav två slag. I 1 mom. uppräknas de ovillkor-liga grunderna för återkallande. När de före-ligger skall godkännandet alltid återkallas. I2 mom. uppräknas de grunder för återkallan-de som är beroende av prövning, och när deföreligger är återkallandet alltså beroende avmyndighetens prövning. När de grunder föråterkallande som är beroende av prövning fö-religger, kan godkännandet som ansvarig fö-reståndare återkallas helt eller för viss tid.Utöver dessa åtgärder kan den som godkäntssom ansvarig föreståndare med stöd av 3mom. också ges en varning i stället för attgodkännandet återkallas. För närvarande harett godkännande som ansvarig föreståndareinte kunnat återkallas för viss tid. Den myn-dighet som återkallar godkännanden skallvara inrikesministeriet i stället för länsstyrel-sen.

På samma sätt som framkom i sambandmed återkallande av bevakningsföretags auk-torisation kan även ett godkännande som an-svarig föreståndare återkallas delvis. Återkal-landet av godkännandet kan t.ex. gälla ettvisst område eller verksamhetsställe eller nå-

gon typ av bevakningsverksamhet. I frågaom partiellt återkallande av godkännandesom ansvarig föreståndare hänvisas till vadsom sägs ovan i samband med återkallandeav bevakningsföretags auktorisation.

1 mom. Ett godkännande som ansvarig fö-reståndare är med stöd av 20 § 2 mom. i krafttills vidare. Det är dock i kraft högst så längesom den ansvariga föreståndaren sköter sinuppgift. Såsom konstateras ovan i sambandmed 15 § 2 mom. skall den som ansöker omeller innehar bevakningsföretagets auktorisa-tion ansöka om godkännande som ansvarigföreståndare. Att en person upphör att skötauppgiften som ansvarig föreståndare kommeri allmänhet till myndighetens kännedom ge-nom ansökan om att en ny ansvarig förestån-dare enligt 15 § 2 mom. skall godkännas. Isynnerhet i fall där personens anställnings-förhållande till bevakningsföretaget inte upp-hör, men han t.ex. på grund av förändradeuppgifter inte längre arbetar som ansvarig fö-reståndare eller ens som vikarie för en ansva-rig föreståndare, kan det finnas behov av attsärskilt anhålla om att ett onödigt godkän-nande skall återkallas. Med tanke på rätts-skyddet i anslutning till ansvarsfrågorna förden som godkänts som ansvarig föreståndarevore det viktigt att han också själv kan anhål-la om att godkännandet skall återkallas närhan slutar hos företaget eller övergår till and-ra uppgifter inom företaget. Även i sambandmed ändringar som ansluter sig till de ansva-riga föreståndarnas ansvarsområden kan detvara nödvändigt att delvis återkalla godkän-nandet.

2 mom. Såsom framkom ovan uppräknas i2 mom. de grunder för återkallande av god-kännandet som ansvarig föreståndare som ärberoende av prövning. När de föreligger kangodkännandet återkallas helt eller för viss tidberoende på myndighetens prövning. Aukto-risationsmyndigheten beslutar från fall tillfall om den återkallar godkännandet helt ellerför viss tid. I de lindrigaste fallen skall god-kännandet återkallas för viss tid. Även hurden som godkänts som ansvarig föreståndareuppfört sig tidigare samt åtgärder för att åter-kalla godkännandet eller varningar someventuellt riktats mot honom tidigare kan in-verka på om godkännandet som ansvarig fö-reståndare återkallas helt eller för viss tid.

RP 69/2001 rd104

1 punkten. Återkallandet av godkännandetskall vara beroende av prövning om den somgodkänts som ansvarig föreståndare till följdav väsentliga förändringar i förhållandenainte längre uppfyller de villkor som före-skrivs i 20 § 1 mom. 3 punkten. Dessa villkorgäller redbarhet, pålitlighet samt personligaegenskaper hos den som är ansvarig före-ståndare för ett bevakningsföretag. Om denansvariga föreståndaren inte längre kan ansesuppfylla dessa villkor till följd av väsentligaförändringar i förhållandena, kan godkän-nandet återkallas.

I fråga om de omständigheter som anslutersig till redbarhet, pålitlighet och personligaegenskaper samt väsentliga förändringarhänvisas till vad som ovan framförts i sam-band med återkallandet av bevakningsföre-tags auktorisation. Redan tidigare har detframkommit att bevakningsföretags auktori-sation och godkännande som ansvarig före-ståndare är de viktigaste tillstånden inom be-vakningsrörelsen.

2 punkten. Återkallandet av godkännandetskall vara beroende av prövning om den an-svariga föreståndaren genom dom som vun-nit laga kraft har dömts för ett brott som visaratt han är olämplig som ansvarig föreståndareeller uppsåtligen har förfarit väsentligen fel-aktigt i sin uppgift som ansvarig förestånda-re.

Genom bestämmelsen om en enskild domeller väsentligen felaktigt förfarande fram-hävs att även en kriminell handling eller fel-aktigt förfarande i ett enda fall kan utgöragrund för återkallande av godkännandet.Härvid skall man naturligtvis fästa uppmärk-samhet vid hur klandervärd den kriminellagärningen eller det felaktiga förfarandet är.Bestämmelsen skall i första hand tillämpaspå fall där godkännandet som ansvarig före-ståndare återkallas på grund av en enskilddom eller ett enskilt fall av väsentligen felak-tigt förfarande. En kriminell handling ellerett felaktigt förfarande kan naturligtvis ocksåinverka på om en person med avseende påsin redbarhet, pålitlighet samt sina personligaegenskaper kan betraktas som lämplig somansvarig föreståndare för ett bevakningsföre-tag.

I synnerhet i fråga om väsentliga felaktig-heter som inträffat i den ansvariga förestån-

darens uppgifter kan det vara fråga ommycket varierande gärningar. Som väsentli-gen felaktigt förfarande kan anses åtminstoneverksamhet som strider mot myndigheternasbestämmelser och föreskrifter och försum-melse av den tillsynsskyldighet som till-kommer den ansvariga föreståndaren. För-summelse av vissa av de ovan beskrivnaskyldigheterna har också kriminaliserats sombevakningsföretagsförseelse. Som väsentli-gen felaktigt förfarande kan dessutom betrak-tas bl.a. försummelse av bestämmelserna ommedförande av maktmedelsredskap samt avtillsynen över dem.

Vid bedömningen av hur klandervärd engärning är bör uppmärksamhet fästas bl.a.vid hur viktigt det felaktiga förfarandet ärframför allt med avseende på den ansvarigaföreståndarens centrala uppgifter, rättsskyd-det för de personer som blir föremål för åt-gärder och konsumentskyddet samt myndig-hetstillsynen. Dessutom skall uppmärksam-het fästas vid hur länge det felaktiga förfa-randet har pågått samt vid på vilket sätt manhar gjort sig skyldig till felaktigt förfarande.Särskilt klandervärt anses ett förfarande varadär den ansvariga föreståndaren har fortsattmed det felaktiga förfarandet trots uppma-ningar från myndigheterna att avhjälpa bris-terna.

3 punkten. Även överträdelser av centralavillkor eller begränsningar som eventuelltfogats till godkännandet som ansvarig före-ståndare är en grund för återkallande av god-kännandet på grundval av prövning. Påsamma sätt som i samband med felaktigt för-farande, som beskrivits ovan, kan det ävenvid brott mot villkor eller begränsningar varafråga om mycket varierande gärningar. Medtanke på den ansvariga föreståndarens upp-gifter kan villkor eller begränsningar som an-sluter sig till t.ex. en persons verksamhets-område eller typerna av bevakningsrörelsevara centrala.

Vid bedömningen av hur klandervärt ettförfarande som strider mot centrala villkoroch begränsningar är skall uppmärksamhetfästas bl.a. vid hur viktiga de överträdda vill-koren eller begränsningarna är, hur länge denverksamhet som strider mot villkoren ellerbegränsningarna har pågått samt hur villko-ren eller begränsningarna har överträtts. Sär-

RP 69/2001 rd 105

skilt klandervärd anses en verksamhet varadär verksamheten i strid med villkoren ellerbegränsningarna har fortsatt trots uppma-ningar från myndigheterna att avhjälpa bris-terna.

3 mom. När vissa förutsättningar föreliggerkan den som godkänts som ansvarig före-ståndare i de fall som anges i 2 mom. ges envarning i stället för att godkännandet återkal-las. Varning kan ges bl.a. i anslutning tillöverträdelse av villkoren för godkännandeteller brott eller oegentligheter i de fall däröverträdelsen av villkoren för godkännandeteller brottet eller det felaktiga förfarandet ärringa. Dessutom förutsätts att återkallande avgodkännandet skall anses vara oskäligt medhänsyn till förhållandena. En varning får imånga fall en person som förfarit klandervärtatt skärpa sig, om det blir fråga om hans möj-ligheter att fortsätta i sitt arbete och yrke. Imycket obetydliga fall kan också en inoffici-ell varning som inte baserar sig på några be-stämmelser i praktiken vara ett effektivt me-del.

Den ansvariga föreståndaren kan också gesen varning när det har inträffat sådana för-ändringar i förhållanden som hänför sig tillhans redbarhet, pålitlighet eller personligaegenskaper som gör att auktorisationsmyn-digheten bör överväga att återkalla godkän-nandet. Om återkallande av godkännandetmed anledning av dylika förändringar kanbetraktas som oskäligt med hänsyn tillförhållandena, kan personen i fråga ges envarning.

Varningens effekt som påföljd förbättras ioch med att säkerhetsbranschens riksomfat-tande tillsynsregister tas i bruk. Alla auktori-sations- och tillsynsmyndigheter får då till-gång till information om en varning somgetts en ansvarig föreståndare.

I fråga om prövning i enskilda fall i anslut-ning till återkallande av godkännandet somansvarig föreståndare hänvisas till det somanförs i samband med 46 §.

48 §. Återkallande av godkännande somväktare eller utförare av säkerhetsskydds-uppgifter. Ett godkännande som väktare åter-kallas på samma sätt som för närvarande avpolisinrättningen i väktarens hemkommun.Detsamma gäller återkallande av godkännan-de som utförare av säkerhetsskyddsuppgifter.

Grunderna för återkallande är ungefär lika-dana som i fråga om återkallande av godkän-nande som ansvarig föreståndare i 47 §. Ifråga om den detaljerade motiveringen förgrunderna för återkallande hänvisas till vadsom anförts i samband med återkallande avbevakningsföretags auktorisation samt god-kännande som ansvarig föreståndare.

1 mom. Godkännandet skall för det förstaåterkallas om väktaren eller utföraren av sä-kerhetsskyddsuppgifter begär det. Det ärmöjligt att man vill avsäga sig ett godkän-nande som blivit onödigt t.ex. därför att ar-betsförhållandet upphör.

2 mom. I momentet uppräknas de grunderför återkallande av godkännande som väktareeller utförare av säkerhetsskyddsuppgiftersom är beroende av prövning. När de förelig-ger är det beroende av myndighetens pröv-ning om godkännandet återkallas helt ellerför viss tid.

1 punkten. Återkallandet av godkännandetskall vara beroende av prövning om den somgodkänts som väktare eller utförare av säker-hetsskyddsuppgifter till följd av väsentligaförändringar i förhållandena inte längre upp-fyller de villkor för godkännande som gällerredbarhet, pålitlighet samt personliga egen-skaper. I fråga om väktare anges dessa vill-kor i 24 § 1 mom. 3 punkten och i fråga omutförare av säkerhetsskyddsuppgifter i 37 § 1mom. 2 punkten. För att godkännandet skallkunna återkallas till följd av dylika föränd-ringar, skall förändringarna vara väsentligaoch de skall visa att personen i fråga med av-seende på sin redbarhet, pålitlighet eller sinapersonliga egenskaper inte längre är lämpligsom väktare eller utförare av säkerhets-skyddsuppgifter. Till denna del hänvisas tilldet som tidigare anförts i samband med åter-kallande av bevakningsföretags auktorisa-tion.

2 punkten. Återkallandet skall vara beroen-de av prövning om väktaren eller utförarenav säkerhetsskyddsuppgifter genom dom somhar vunnit laga kraft har dömts för ett brottsom visar att han är olämplig för sin uppgifteller uppsåtligen har förfarit väsentligen fel-aktigt i sin uppgift som väktare eller utförareav säkerhetsskyddsuppgifter. I fråga om väk-tare kan som väsentligen felaktigt förfarandebetraktas bl.a. underlåtenhet att iaktta be-

RP 69/2001 rd106

stämmelserna om väktardräkt samt bärandeav maktmedelsredskap, i synnerhet skjutva-pen. Även utförande av uppgifter i anslutningtill allmän ordning och säkerhet utan godtag-bar orsak skall för väktares del betraktas somväsentligen felaktigt förfarande. I fråga omutförare av säkerhetsskyddsuppgifter kansom väsentligen felaktigt förfarande betrak-tas bl.a. överträdelse av skyldigheterna i an-slutning till sekretess. Försummelse av vissaav de skyldigheter som beskrivs ovan harockså kriminaliserats som bevakningsföre-tagsförseelse. I fråga om bedömningen avhur klandervärd en gärning är hänvisas tilldet som tidigare anförts i samband med be-vakningsföretags auktorisation samt godkän-nande som ansvarig föreståndare.

3 punkten. Även överträdelse av centralavillkor eller begränsningar som eventuelltfogats till godkännandet är en grund för åter-kallande av godkännandet som är beroendeav prövning. Dylika centrala villkor kan förväktarnas del i första hand hänföra sig till bä-randet av farliga maktmedelsredskap samt tillbegränsningar i fråga om området eller ty-perna av bevakningsrörelse. Såsom framgårav motiveringen till 24 § samt 37 § skall vill-kor eller begränsningar uppställas endast iundantagsfall. I praktiken fogas sällan sär-skilda villkor eller begränsningar till ett god-kännande som väktare eller utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter.

3 mom. När vissa förutsättningar föreliggerkan den som godkänts som väktare eller utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter ges en var-ning i stället för att godkännandet återkallas.Varning kan ges bl.a. i anslutning till över-trädelse av villkoren och begränsningarna igodkännandet samt till brott och oegentlighe-ter i de fall där överträdelsen av villkoren ochbegränsningarna i godkännandet eller brotteteller oegentligheten är ringa. Dessutom för-utsätts att återkallande av godkännandet skallanses vara oskäligt med hänsyn till förhål-landena. En varning får i många fall en per-son som förfarit klandervärt eller vårdslöstatt skärpa sig, om det blir fråga om hans möj-ligheter att fortsätta i sitt arbete och yrke. Imycket obetydliga fall kan också en inoffici-ell varning som inte baserar sig på några be-stämmelser i praktiken vara ett effektivt me-del.

Den som godkänts som väktare eller utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter kan ocksåges en varning när det har inträffat sådanaförändringar i förhållanden som hänför sigtill hans redbarhet, pålitlighet eller personligaegenskaper som gör att auktorisationsmyn-digheten bör överväga att återkalla godkän-nandet. Om återkallande av godkännandet tillföljd av dylika ändringar kan betraktas somoskäligt med hänsyn till förhållandena, kanpersonen i fråga ges en varning.

Varningens effekt som påföljd förbättras ioch med att säkerhetsbranschens riksomfat-tande tillsynsregister tas i bruk. Alla auktori-sations- och tillsynsmyndigheter får då till-gång till information om en varning somgetts en väktare eller en utförare av säker-hetsskyddsuppgifter. Vid behov kan mandessutom meddela interna anvisningar om attlokalpolisen särskilt skall underrätta inrikes-ministeriet, som ansvarar för den allmännatillsynen över privata säkerhetstjänster, omåterkallande av ett godkännande som väktareeller utförare av säkerhetsskyddsuppgifter el-ler om varningar som getts väktare och utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter.

I fråga om prövning i enskilda fall i anslut-ning till återkallande av godkännande somväktare eller utförare av säkerhetsskydds-uppgifter hänvisas till det som anförs i sam-band med 45 §.

49 §. Tillfälligt återkallande av bevak-ningsföretags auktorisation och godkännan-de som ansvarig föreståndare. 1 mom. Detfaktum att den som gjort sig skyldig till ettbrott eller en oegentlighet är en fysisk personsom idkar bevakningsrörelse eller ansvars-person i ett bevakningsföretag eller ansvarigföreståndare för ett bevakningsföretag kom-mer i allmänhet fram senast i samband medde regelbundna registerjämförelserna. Detkan emellertid hända att saken avslöjas redantidigare i samband med polisens brottsunder-sökning eller tillsynsverksamhet. Om densannolika påföljden av brottet eller oegent-ligheten är att auktorisationen eller godkän-nandet återkallas, är det i dylika fall vanligennödvändigt att snabbt återkalla bevakningsfö-retagets auktorisation eller godkännandetsom ansvarig föreståndare, åtminstone tillfäl-ligt medan saken utreds grundligare. Behand-lingen av det egentliga återkallandet och ett

RP 69/2001 rd 107

eventuellt brottsärende i anslutning därtillkan ta flera månader i anspråk p.g.a. olika ut-rednings- och förhörsförfaranden. Genomtillfälligt återkallande kan man också i vissafall också förhindra att en person gör sigskyldig till nya brott eller oegentligheter.Detta inverkar i synnerhet på konsument-skyddet. I praktiken kommer tillfälligt åter-kallande av bevakningsföretags auktorisationoch godkännande som ansvarig föreståndareatt vara sällsynt, men bestämmelsen garante-rar auktorisations- och tillsynsmyndigheternamöjlighet att vid behov ingripa effektivt i oe-gentligheter och hindra att den felaktigaverks

Tillfälligt återkallande av bevakningsföre-tags auktorisation och godkännande som an-svarig föreståndare skall vara möjligt endastom gärningen, försummelsen eller det felak-tiga förfarandet sannolikt senare skulle ledatill att auktorisationen eller godkännandetåterkallas med stöd av 46 eller 47 §. I sam-band med dessa bestämmelser kom det redanfram att vilken gärning eller försummelse el-ler vilket felaktigt förfarande som helst intekan leda till att bevakningsföretagets auktori-sation eller godkännandet som ansvarig före-ståndare återkallas. Situationen är liknandeäven i samband med tillfälligt återkallande,även om man då inte alltid kan vara helt sä-ker på eventuella senare åtgärder.

Beslut om återkallande av bevakningsföre-tags auktorisation och godkännande som an-svarig föreståndare fattas enligt 46 § 1 mom.och 47 § 1 mom. av inrikesministeriet. Inri-kesministeriet fattar också beslut om tillfäl-ligt återkallande av bevakningsföretags auk-torisation eller godkännande som ansvarigföreståndare. Angående tillfälligt återkallan-de skall det alltid fattas ett särskilt förvalt-ningsbeslut som skall motiveras så att orsa-ken till åtgärden framgår. Innehavaren av be-vakningsföretagets auktorisation eller denansvariga föreståndare skall också höras in-nan beslutet fattas. Ändring i beslutet i frågakan sökas på normalt sätt genom besvär.Överklagande skall också vara möjligt senarei samband med det egentliga beslutet omåterkallande.

2 mom. Tillfälligt återkallande av ett be-vakningsföretags auktorisation eller ett god-kännande som ansvarig föreståndare är avsett

att vara en kortvarig säkerhetsåtgärd. Då åt-gärden inverkar på rätten till arbete och när-ingsfrihet, föreslås en tre månader lång max-imitid. Inom denna tid skall beslut fattas omauktorisationen eller godkännandet skallåterkallas helt eller delvis eller om beslutetom tillfälligt återkallande skall upphävas. Detskall också vara möjligt att ge den som inne-har bevakningsföretagets auktorisation ellerden ansvariga föreståndaren en varning.

Inrikesministeriet kan förlänga giltighetsti-den för beslutet om tillfälligt återkallandemed högst sex månader åt gången med an-ledning av brottsmisstankar som sannoliktleder till att auktorisationen eller godkännan-det återkallas. Beslutet om att förlänga etttillfälligt återkallande skall fattas medan dettidigare beslutet om återkallande fortfarandeär i kraft. Orsaken till att beslutets giltighets-tid förlängs skall vara att förundersökningen,åtalsprövningen eller domstolsbehandlingenav ett brottsärende som anknyter till sakeninte har slutförts. I 94 § 1 mom. skjutvapen-lagen bestäms på ett liknande sätt om tillfäl-ligt beslag av skjutvapen.

50 §. Tillfälligt återkallande av godkän-nande som väktare och utförare av säker-hetsskyddsuppgifter. 1 mom. Det som sägs isamband med 49 § 1 mom. tillämpas ocksåpå tillfälligt återkallande av godkännandesom väktare eller utförare av säkerhets-skyddsuppgifter. I synnerhet tillfälligt åter-kallande av ett godkännande som väktare in-verkar också på rättsskyddet för de personersom blir föremål för bevakningsåtgärder. Idylika situationer är det ofta nödvändigt attsnabbt återkalla godkännandet som väktareeller utförare av säkerhetsskyddsuppgifteråtminstone tillfälligt medan saken utredsgrundligare.

På samma sätt som i fråga om tillfälligtåterkallande bevakningsföretags auktorisa-tion och godkännande som ansvarig före-ståndare kan även godkännande som väktareeller utförare av säkerhetsskyddsuppgifteråterkallas tillfälligt endast när brottet elleroegentligheten sannolikt senare kan leda tillatt auktorisationen eller godkännandet åter-kallas med stöd av 48 §. Alla brottsmisstan-kar, oegentligheter eller felaktiga förfarandenmedför alltså inte rätt att tillfälligt återkallaett godkännande som väktare eller utförare

RP 69/2001 rd108

av säkerhetsskyddsuppgifter.Beslut om godkännande som väktare eller

utförare av säkerhetsskyddsuppgifter fattasenligt 24 § 5 mom. och 36 § 4 mom. avpolisinrättningen på personens hemort. Föratt det skall vara möjligt att vidta åtgärdertillräckligt snabbt skall beslut om tillfälligtåterkallande av godkännande som väktareeller utförare av säkerhetsskyddsuppgifterfattas av en polisman som tillhör befälet.Ändring i ett beslut om tillfälligt återkallandeav godkännande som väktare eller utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter kan sökas pånormalt sätt genom besvär.

2 mom. Såsom tidigare konstaterats i sam-band med 34 § 3 mom., skall väktarkortetöverlämnas till polisen när godkännandetsom väktare har återkallats. Det sistnämndaär viktigt därför att i praktiken räcker det imånga fall med att visa upp den handlingsom getts med anledning av godkännandetför att ge intryck av att personen i fråga ärkompetent och lämplig att utföra dessa upp-gifter. För att förhindra missbruk skall myn-digheterna få den handling som ansluter sigtill godkännandet i fråga i sin besittning vidden tidpunkt då det skulle ha återkallats elleri samband med ett eventuellt tillfälligt åter-kallande. Avsikten är att säkerställa detta ge-nom att även andra polismän än de som hörtill befälet skall ha rätt att ta väktarkortet el-ler kortet för säkerhetsskyddsuppdrag i sinbesittning, om det är uppenbart att förutsätt-ningar för tillfälligt återkallande av godkän-nandet föreligger. Polismän definieras i 1 §polisförordningen (1112/1995).

Polismannen skall överlämna ett väktarkorteller ett kort för säkerhetsskyddsuppdrag somhan tagit i besittning till en polisman somtillhör befälet, vilken skall avgöra om god-kännandet återkallas tillfälligt eller inte. Ef-tersom det är fråga om en åtgärd som inver-kar på rätten till arbete och näringsfriheten,utsätts en kort tidsfrist. En polisman som till-hör befälet skall inom 14 dagar avgöra omgodkännandet som väktare återkallas tillfäl-ligt eller inte. Tidsfristen är lika lång som detidsfrister som föreskrivs i 92 § 2 mom.skjutvapenlagen och 24 § 1 mom. polislagen.Parten hörs på det sätt som avses i 15 § lagenom förvaltningsförfarande (598/1982) i frågaom det tillfälliga återkallandet av godkän-

nandet som följer på fråntagandet av väktar-kortet eller kortet för säkerhetsskyddsupp-drag i regel muntligen genast när personen ifråga fråntas kortet. Om det inte blir frågaom återkallande, skall kortet omedelbartåterbördas till innehavaren.

Med stöd av stadgandet kunde en polismanta ett väktarkort eller ett kort för säkerhets-uppdrag i sin besittning även då godkännan-det som väktare eller utförare av säkerhets-skyddsuppgifter återkallats.

Dessutom bör det påpekas att ett väktarkorteller kort för säkerhetsskyddsuppdrag kanfråntas en person genom beslag enligttvångsmedelslagen, om det finns skäl att antaatt det kan utgöra bevis i ett brottmål ellerhar fråntagits någon genom brott eller attdomstolen förklarar det förbrutet.

Också kroppsvisitation kan förrättas för atten person skall fråntas sitt väktarkort ellerkort för säkerhetsskyddsuppdrag. I lagen fö-reslås en särskild bestämmelse om kroppsvi-sitation, eftersom de villkor för kroppsvisita-tion som anges i 5 kap. 10 § 1 mom. tvångs-medelslagen inte möjliggör åtgärden.Kroppsvisitation i anslutning till fråntagandeav ett väktarkort eller kort för säkerhets-skyddsuppdrag förrättas i allmänhet inte föratt utreda ett brott utan uttryckligen för attmyndigheten skall få tillståndshandlingen isin besittning. Eftersom kroppsvisitation fårförrättas redan när väktarkortet eller kortetför säkerhetsskyddsuppdrag tas i besittninginnan godkännandet som väktare eller utföra-re av säkerhetsskyddsuppdrag tillfälligt åter-kallas, är det naturligt att kroppsvisitationockså får förrättas i de situationer där en per-son innehar ett väktarkort eller kort för sä-kerhetsskyddsuppdrag trots att hans godkän-nande i anslutning till uppgiften i fråga haråterkallats redan tidigare antingen tillfälligteller helt. En liknande bestämmelse gällandekroppsvisitation i anslutning till fråntagandeav en handling ingår bl.a. i 17 § 3 mom.passlagen (642/1986) och 10 § 3 mom. per-sonkortslagen (829/1999).

3 mom. Eftersom åtgärden inverkar på rät-ten till arbete och näringsfriheten, anges enmaximal giltighetstid även för tillfälligt åter-kallande av godkännande som väktare ellerutförare av säkerhetsskyddsuppgifter. Förfa-randet och tidsfristerna motsvarar vad som

RP 69/2001 rd 109

relaterats i samband med 49 § 2 mom. angå-ende tillfälligt återkallande av bevakningsfö-retags auktorisation och godkännande somansvarig föreståndare. Då beslut om slutgil-tigt återkallande av godkännande som väkta-re eller utförare av säkerhetsskyddsuppgifterenligt 48 § 1 mom. fattas av polisinrättningeni personens hemkommun, skall samma myn-dighet också fatta beslut om förlängning avgiltighetstiden för ett tillfälligt återkallande.På samma sätt som beskrivs ovan skall detvara möjligt att besluta om förlängning en-dast om brottsmisstanken sannolikt kan ledatill att godkännandet som väktare eller utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter återkallas.

För klarhetens skull konstateras det i para-grafen att ett tillfälligt återkallande av god-kännandet som väktare eller utförare av sä-kerhetsskyddsuppdrag genast borde anmälastill polisinrättningen på hemorten.

5 kap. Delegationen för säkerhets-branschen

51 §. Delegationen för säkerhetsbranschen.1 mom. För att främja samarbetet mellanmyndigheterna och de privata säkerhetstjäns-terna, vilket är ett av lagens huvudsakligamål, föreslås att det inrättas en delegation försäkerhetsbranschen. Delegationen skall varaett rådgivande samarbetsforum som består avföreträdare för olika intressegrupper. Delega-tionen skall bistå inrikesministeriet och arbe-ta i anslutning till ministeriet.

2 mom. Delegationens medlemmar skall ut-ses av inrikesministeriet. De med tanke påsäkerhetsbranschens viktigaste förvaltnings-områdena samt näringslivet, arbetsgivarna,arbetstagarna och konsumenterna skall varaföreträdda i delegationen.

De med tanke på säkerhetsbranschen vikti-gaste förvaltningsområdena är för det förstade egentliga säkerhetsmyndigheterna: poli-sen, gränsbevakningsväsendet, tullverket ochräddningsförvaltningen samt eventuellt ävenfångvårdsväsendet, försvarsmakten och ut-bildningsförvaltningen. Eftersom delegatio-nens uppgiftsfält också omfattar säkerhets-teknik, är det eventuellt ändamålsenligt attäven handels- och industriministeriet är före-trätt i delegationen.

För näringslivets del borde åtminstone be-vakningsföretagen och säkerhetsskyddsföre-tagen vara representerade. Även tillverk-nings-, import- och handelssektorn för säker-hetsteknik samt försäkringsbranschen bordevara representerade. Beroende på karaktär,graden av organisering och organisationsfäl-tet för respektive sektor av näringslivet kanföreträdarna komma från såväl organisationersom enskilda företag.

På samma sätt som i sambetet inom Euro-peiska unionen i anslutning till den privatasäkerhetsbranschen och i det nationella sam-arbetet i anslutning till yrkesutbildningen böräven arbetsgivarna och arbetstagarna vara fö-reträdda. Det skall finnas företrädare från så-väl bevakningsbranschens som säkerhets-skyddsbranschens arbetsgivar- och arbetsta-garorganisationer.

Med konsumenter avses här såväl privat-personer som företagskunder. Via företags-kunderna förs även företagssäkerhetsaspekterfram i delegationen. Det finns visserligenockså egna samarbetsforum som arbetar föratt främja företagssäkerheten. Företagskun-dernas representanter kan komma från orga-nisationer som företräder t.ex. industrin, han-deln, servicenäringarna samt små och medel-stora företag eller från enskilda företag. Pri-vatpersonerna kan representeras av t.ex. kon-sumentorganisationerna.

Statsrådet bemyndigas att utfärda närmarebestämmelser om delegationen för säkerhets-branschen genom förordning. Genom förord-ning bestäms bl.a. hur många medlemmar de-legationen skall ha och hur dess arbete skallorganiseras. Delegationen kan t.ex. vara upp-delad i sektioner. Beroende på delegationensarbetsbörda kan delegationen anställda sekre-terare med uppgiften som bisyssla eller hu-vudsyssla. Arvoden och kostnadsersättningartill delegationens medlemmar fastställs i en-lighet med bestämmelserna om statligakommittéer.

I samband med reformen indras bevak-ningsföretagsnämnden, som nu finns i an-slutning till inrikesministeriet.

52 §. Delegationens uppgifter. 1 punkten.Delegationen för säkerhetsbranschen skallför det första ha i uppgift att främja samarbe-tet mellan myndigheterna och privata säker-hetstjänster. Målet är att delegationen skall

RP 69/2001 rd110

vara ett auktoritativt debattforum för säker-hetsbranschen.

2 punkten. Delegationen skall också ha iuppgift att ange de allmänna riktlinjerna försäkerhetsbranschen. Viktiga saker är bl.a.diskussion och utveckling angående arbets-fördelning och samarbete mellan olika intres-segrupper.

3 punkten. Delegationen skall följa medoch främja det internationella samarbetetinom säkerhetsbranschen och i anslutninghärtill vara ett nationellt kontaktorgan för detinternationella samarbetet.

4 punkten. Delegationen skall följa medoch utveckla säkerhetsbranschen samt denutbildning, forskning och information somgäller säkerhetsbranschen. Dessutom skalldelegationen följa med de anvisningar somgäller säkerhetsbranschen, något som i verk-ligheten har stor betydelse för branschens ut-veckling och självreglering. Den kan t.ex.främja införandet av enhetliga statistikgrun-der för branschen. Att följa utbildningen i sä-kerhetsbranschen på alla utbildningsnivåerfrån grundutbildningen till högskoleutbild-ningen hör till delegationens uppgifter. Dele-gationen skall också främja utbildningssam-arbetet mellan de instanser som är represen-terade i delegationen. Delegationen skall hål-la kontakt med bl.a. utbildningskommissio-nen och examenskommissionen för säker-hetsbranschen, vilka administreras av under-visningsmyndigheterna, säkerhetsmyndighe-ternas utbildningsorgan och företagssäker-hetsutbildningsorganen. Utbildningen, forsk-ningen och informationen är av central bety-delse för utvecklingen av branschens image.Delegationen kan också behandla och ut-veckla datasekretessen i anslutning till säker-hetsbranschen och då kan den vid behov varai kontakt med datasekretessmyndigheternaoch höra dessa instanser som sakkunniga.

5 punkten. Delegationen skall ta initiativsom berör säkerhetsbranschen. Det kan varafråga om initiativ till behöriga standardise-rings- och certifieringsorgan gällande stan-dardisering och certifiering av t.ex. säker-hetsanordningar och den privata säkerhets-branschens kvalitetssystem. Att skapa ett sär-skilt system för myndighetsgodkännande försäkerhetsanordningar och den privata säker-hetsbranschens kvalitetssystem kan däremot

inte anses vara ändamålsenligt med avseendepå kostnadsnyttoanalysen och inte ens nöd-vändigt med tanke på de problem som före-kommit. Det föreslagna arrangemanget upp-muntrar till och stöder den frivilliga självre-gleringen och egenkontrollen i branschen.

6 punkten. Delegationen skall på inrikes-ministeriets begäran ge utlåtanden som berörsäkerhetsbranschen. För närvarande tillkom-mer motsvarande uppgift bevakningsföre-tagsnämnden för bevakningsbranschens del.Genom utlåtandena kan branschen ge enbredbasig syn på myndighetsberedningen.

6 kap. Straffbestämmelser

53 §. Sekretessbrott och sekretessförseelse.I fråga om straff för överträdelse av sekretesssom hänför sig till bevakningsrörelsen ochenskilda bevakningsuppgifter (14 §) samtstraff för överträdelse av sekretess som hän-för sig till säkerhetsskyddande verksamhetoch enskilda säkerhetsskyddsuppgifter (41 §)hänvisas för informativitetens skull till 1 §,som gäller sekretessbrott, och 2 §, som gällersekretessförseelse, i 38 kap. strafflagen. Ifråga om bevakningsrörelsen och bevak-ningsuppgifter motsvarar kriminaliseringennuläget, medan den är ny i fråga om säker-hetsskyddande verksamhet och säkerhets-skyddsuppgifter.

Enligt 38 kap. 1 § strafflagen skall den somi strid med tystnadsplikt som anges i lag ellerförordning eller som en myndighet särskilthar ålagt med stöd av lag röjer en omständig-het som skall hållas hemlig och som han fåttkännedom om på grund av sin ställning, i sinbefattning eller vid fullgörandet av ett upp-drag eller utnyttjar en sådan hemlighet till sinegen eller någon annans nytta dömas för sek-retessbrott. Straffskalan för sekretessbrott ärböter eller fängelse i högst ett år.

Enligt 38 kap. 2 § strafflagen skall en per-son dömas för sekretessförseelse, om ett sek-retessbrott, med beaktande av gärningens be-tydelse för skyddet av integritet eller förtro-lighet eller andra omständigheter vid brottet,bedömt som en helhet är ringa. För sekretess-förseelse döms också den som gjort sig skyl-dig till ett sådant brott mot tystnadsplikt somenligt något särskilt stadgande skall bestraf-

RP 69/2001 rd 111

fas såsom sekretessförseelse. Straffskalan försekretessförseelse är böter.

54 §. Motstånd mot person som upprätthål-ler ordningen. Beträffande straff för mot-stånd mot väktare hänvisas också för infor-mativitetens skull till 17 kap. 6 § strafflagen.Paragrafen gäller motstånd mot person somupprätthåller ordningen. Kriminaliseringenmotsvarar nuläget.

Enligt 17 kap. 6 § 1 mom. strafflagen skallden som med våld eller hot om våld hindrareller försöker hindra en person som upprätt-håller ordningen från att fullgöra en uppgiftsom enligt lag eller förordning ankommer påhonom eller annars försvårar fullgörandet avnämnda uppgift dömas för motstånd mot per-son som upprätthåller ordningen. Straffska-lan för motstånd mot person som upprätthål-ler ordningen är böter eller fängelse i högstsex månader.

I 17 kap. 6 § 2 mom. definieras vem somavses med person som upprätthåller ordning-en. Enligt 3 punkten är en person som upp-rätthåller ordningen bl.a. en väktare som av-ses i lagen om bevakningsföretag. Det före-slås att hänvisningen ändras till en hänvis-ning till väktare som avses i lagen om privatasäkerhetstjänster. Vad som avses med väkta-re definieras i 2 § 9 punkten lagen om privatasäkerhetstjänster.

55 §. Bevakningsföretagsbrott. I enlighetmed de principer som antogs i samband medtotalreformen av strafflagen tas bestämmel-sen om bevakningsföretagsbrott in i straffla-gen, dit en hänvisning föreslås för informati-vitetens skull.

För bevakningsföretagsbrott döms den somidkar bevakningsrörelse utan auktorisationeller vid idkande av bevakningsrörelse mot-tar ett uppdrag för upprätthållande av allmänordning och säkerhet. Kriminaliseringen om-fattar gärningssätt som inte direkt kränker el-ler äventyrar en enskilds rättigheter eller för-delar. Genom omnämnandet av det förstagärningssättet försöker man påverka förut-sättningarna för tillsynen över bevakningsrö-relsen. Genom bestämmelsen försöker manockså säkerställa att bevakningsrörelse defacto inte idkas utan behörigt näringstill-stånd. Omnämnandet av det senare gärnings-sättet skyddar åter de uppgifter i anslutningtill upprätthållande av allmän ordning och

säkerhet som samhället uppdragit åt polisen.Straffskalan för bevakningsföretagsbrottskall på samma sätt som för närvarande varaböter eller fängelse i högst sex månader. Dennaturliga platsen för bestämmelsen är 17 kap.strafflagen, där det bestäms om brott motallmän ordning.

56 §. Bevakningsföretagsförseelse. Sombevakningsföretagsförseelse bestraffas gär-ningar i anslutning till bevakningsrörelsenoch bevakningsuppdrag som är ringare änbevakningsföretagsbrott men ändå betydan-de. Syftet med kriminaliseringen är att garan-tera rättsskyddet för de personer som blir fö-remål för säkerhetsåtgärder samt att säker-ställa att de med tanke på tillsynen viktigabestämmelserna iakttas.

Paragrafen indelas i fyra moment pågrundval av de gärningar som kan komma ifråga. I enlighet med det krav på exakthetsom ställs på straffbestämmelser hänvisas ibestämmelsen uttryckligen till de lagrumsom det är straffbart att bryta mot. För närva-rande är bevakningsföretagsförseelse enblanco-straffbestämmelse. I 1 mom. uppräk-nas de viktigaste skyldigheter som åläggs densom idkar bevakningsrörelse. I 2 mom. är detfråga om ansvarig föreståndare, i 3 mom. omväktare och i 4 mom. bestäms att det ärstraffbart för vissa tjänstemän att delta i id-kande av bevakningsrörelse i strid med för-bud samt att orättmätigt använda väktardräkt,något som vem som helst kan göra sig skyl-dig till.

1 mom. I 1 mom. nämns som förövare avbrott den som idkar bevakningsrörelse. Omden som idkar bevakningsrörelse är en fysiskperson är det i vanliga fall inga problem medvem som bär ansvaret. I praktiken idkas be-vakningsrörelse ofta i form av olika juridiskapersoner. Inga allmänna regler kan ges förvem inom den juridiska personen som skallställas till svars för förfarande som stridermot bestämmelserna. Frågan måste i varjeenskilt fall lösas i enlighet med de gällandeallmänna teorier om ansvarsfördelning somgäller den juridiska personen i fråga.

1 punkten. Den som idkar bevakningsrörel-se ansvarar för att de ändringsanmälningar,uppdragsavtal, händelserapporter, personal-register och arbetsskiftsregister samt verk-samhetsanvisningar som hänför sig till id-

RP 69/2001 rd112

kandet av bevakningsrörelse sätts upp, hållsframme och bevaras på behörigt sätt. Egent-lig skyldighet att lämna en händelserapporttillkommer dock endast väktaren.

Dessa gärningssätt hänför sig väsentligentill möjligheten att utöva tillsyn över bevak-ningsrörelsen och tryggandet av tillsynen.Gärningssättet gällande verksamhetsanvis-ningar hänför sig också till garanterandet avväktarnas rättsskydd och rättsskyddet för depersoner som blir föremål för åtgärder.

2 punkten. Den som idkar bevakningsrörel-se skall också ansvara för att anmälan enligt16 § 2 mom. görs till uppdragsgivaren i en si-tuation där bevakningsföretaget delvis haröverlåtit ett uppdrag på ett annat bevaknings-företag. Vidare ansvarar den som idkar be-vakningsrörelse för att den lokala polismyn-digheten får information om situationer en-ligt 29 § 3 mom. som föranlett användningav skjutvapen.

3 punkten. Det gärningssätt som gäller för-hållandet till myndigheternas verksamhet haratt göra med arbetsfördelningen mellan sä-kerhetsmyndigheternas verksamhet och be-vakningsverksamheten. Den som idkar be-vakningsrörelse ansvarar för att man inombevakningsrörelsen inte försvårar upprätthål-landet av allmän ordning och säkerhet ellerförebyggande, utredning och åtalsprövningav brott. När bevakningsrörelsen tidigare för-svårade upprätthållandet av allmän ordningoch säkerhet bestraffades det som bevak-ningsföretagsbrott. Eftersom försvårandetkan vara av mycket varierande allvarlighets-grad, är utgångspunkten nu att det bestraffassom bevakningsföretagsförseelse. Å andrasidan täcker kriminaliseringen nu uttryckli-gen inte bara idkandet av bevakningsrörelseutan också utförandet av enskilda bevak-ningsuppgifter samt upprätthållandet av all-män ordning och säkerhet och dessutom fö-rebyggande, utredning och åtalsprövning avbrott. När man i en bevakningsuppgift för-svårar någon annan uppgift är det väktaren ifråga som ställs till svar.

4 punkten. Strävan är att trygga rättskyddetför bl.a. personer som blir föremål för åtgär-der genom att bevakningsrörelse inte får id-kas utan en ansvarig föreståndare. Den somidkar bevakningsrörelse är också skyldig attse till att ett tillräckligt antal ansvariga före-

ståndare har godkänts för bevakningsföreta-get innan verksamheten inleds. Den som id-kar bevakningsrörelse är skyldig att se till atten ny ansvarig föreståndare anställs för före-taget inom utsatt tid när den tidigare slutar el-ler annars upphör att sköta sin uppgift.

5 punkten. Den som idkar bevakningsrörel-se ansvarar för att bevakningsföretaget harendast sådana personer anställda som väktaresom har ett giltigt godkännande som väktare.På motsvarande sätt ansvarar den som bedri-ver affärsverksamheten för att bevakningsfö-retaget inte har flera tillfälliga väktare an-ställda samtidigt än vad som är tillåtet.

6 punkten. En väktardräkt skall enligt 33 §vara snygg och ändamålsenlig. En väktareskall igenkännas som väktare på sin dräkt.Av dräkten skall framgå hos vilket bevak-ningsföretag väktaren är anställd. På så sättkan myndigheter och medborgare bl.a. ieventuella oklara situationer notera hos vilketföretaget väktaren är anställd. En väktardräktsamt märken och texter på dräkten skall tyd-ligt skilja sig från tjänsteuniformer som poli-sen, gränsbevakningsväsendet, tullverket,fångvårdsväsendets och räddningsförvalt-ningen använder och från militära uniformersamt märken och texter på dessa uniformer.

I propositionen har framhävts att använd-ningen av väktardräkt är viktigt med tanke pårättsskyddet för den som blir föremål för enåtgärd. I anslutning till det sistnämnda före-slås bl.a. att orättmätig användning av väk-tardräkt skall kriminaliseras. Även en väktaregör sig skyldig till bevakningsföretagsförse-else om han använder en dräkt som stridermot bestämmelserna i 33 §. I praktiken seridkaren av bevakningsrörelse till att de an-ställda väktarna får dräkter. För konsekven-sens skull skall även idkaren av bevaknings-rörelse göra sig skyldig till bevakningsföre-tagsförseelse, om han låter väktarna användasådan klädsel som inte överensstämmer med33 § i bevakningsuppgifter.

2 mom. Den ansvariga föreståndaren åläggsuttryckligen skyldighet att uppdrag för upp-drag besluta om bärande av skjutvapen ochgasspray samt medförande av hund i bevak-ningsuppgifter. Den ansvariga föreståndarenfattar också beslut om användning av annanklädsel än väktardräkt i bevakningsuppgifter.För bärandet av maktmedelsredskap och

RP 69/2001 rd 113

medförandet av hund uppställs i 29, 31 § så-väl allmänna begränsningar, som ansluter sigtill väktarens utbildning, som begränsningarsom gäller tillfälliga väktare. När utförandetav en uppgift kräver det får väktaren i vissafall som uppräknas i 32 § 2 mom. användaannan klädsel än väktardräkt.

En väktare som bär maktmedelsredskap el-ler medför hund eller använder väktardräkt istrid med ovan nämnda bestämmelser gör sigskyldig till bevakningsföretagsförseelse. Omden ansvariga föreståndaren fattar ett beslutom bärande av maktmedelsredskap ellermedförande av hund eller användning avväktardräkt vilket strider mot 29, 31 eller 32§, gör även den ansvariga föreståndaren sigskyldig till bevakningsföretagsförseelse. Syf-tet med omnämnandet av detta gärningssättär att på ett väsentligt sätt tillgodose rätts-skyddet för den person som blir föremål föråtgärder.

3 mom. 1 punkten. Det är väktarens skyl-dighet att lämna en rapport om händelsersom han observerat i bevakningsuppgifteroch som har lett till åtgärder. Skyldighetenatt lämna en händelserapport är av betydelseinte bara för väktarens eget rättskydd utanockså för rättsskyddet för den person somblir föremål för åtgärder. Händelserapportenanvänds också i efterhand vid myndighets-tillsynen. Genom omnämnandet av detta gär-ningssätt försöker man säkerställa att väkta-ren fyller i händelserapporten på behörigtsätt.

2 punkten. I samband med 1 mom. 2 punk-ten förklaras att den som idkar bevakningsrö-relse ansvarar för att bedrivandet av affärs-verksamheten inte försvårar upprätthållandetav allmän ordning och säkerhet eller före-byggande, utredning och åtalsprövning avbrott. Motsvarande förbud mot att försvårapolisens verksamhet gäller nu förutom be-vakningsrörelsen även en väktare som utförenskilda bevakningsuppgifter. I övrigt hänvi-sas till det som sägs i samband med 1 mom.2 punkten.

3 punkten. Ett nytt gärningssätt som omfat-tas av kriminalisering är underlåtenhet attanmäla ett grovt brott. Väktaren är i vissa si-tuationer skyldig att underrätta polisen omredan begångna grova brott som han får kän-nedom om i samband med bevakningsupp-

gifter. Underlåtenhet att anmäla ett pågåendegrovt brott bestraffas också som om väktarenbegått det med stöd av den strängare allmän-na bestämmelsen i 15 kap. 10 § strafflagen.Väktaren är också skyldig att upplysa en per-son som blir föremål för en åtgärd eller hansföreträdare om vad åtgärden grundar sig på.Vidare är väktaren skyldig att vid behov an-visa den som blir föremål för åtgärden ellerdennes företrädare att ta kontakt med bevak-ningsföretagets ansvariga föreståndare i syfteatt få riktigheten av åtgärden konstaterad.Syftet är att säkerställa rättsskyddet för densom blir föremål för åtgärder från väktarenssida.

4 punkten. Strävan är att säkerställa rätts-skyddet för dem som blir föremål för säker-hetsåtgärder även på så sätt att specialutbild-ning krävs av väktare som bär farliga makt-medelsredskap eller medför hund. En tillfäl-lig väktare får inte bära skjutvapen eller med-föra hund ens i det fallet att han skulle ha ge-nomgått utbildning som möjliggör bärandeav skjutvapen eller medförande av hund.

Utgångspunkten är att väktare skall bäramaktmedelsredskap under dräkten så att deinte är synliga för andra. Genom omnämnan-det av gärningssättet försöker man minskaonödig provokation av utomstående. Gär-ningssättet är å andra sidan av betydelse ävenför väktarens egen säkerhet genom att detminskar faran för att maktmedelsredskapstjäls.

5 punkten. Omnämnandet av gärningssättettryggar rättsskyddet för den som blir föremålför en bevakningsåtgärd. Med de undantagsom nämns i 32 § skall den som har att göramed en väktare av väktardräkt genast kunnaavgöra vilka befogenheter väktaren i frågahar.

6 punkten. Förutom klädsel som utvisarväktarens ställning ökar även väktarkorteträttsskyddet för den som är föremål för åt-gärder från en väktares sida. Väktarkortet vi-sar vilka befogenheten innehavaren har. Väk-taren skall bära med sig kortet i bevaknings-uppgifter och på begäran visa upp det. Såvälden myndighet som övervakar verksamhetensom en person som blir föremål för åtgärderkan begära att kortet skall visas upp. Påsamma sätt som för närvarande skall väktar-kortet omedelbart överlämnas till polisen, när

RP 69/2001 rd114

godkännandet som väktare har återkallats el-ler personen i fråga ges ett nytt väktarkortunder den giltighetstid för godkännandet somhar antecknats på det tidigare kortet.

4 mom. För närvarande bestraffas polismänsom deltar i bevakningsrörelsen för bevak-ningsföretagsbrott. Detta utvidgas till att gäl-la alla som tillhör polisens personal samtdem som hör till gränsbevakningsväsendetsoch tullverkets personal.

För närvarande är det förbjudet för polis-män endast att idka bevakningsrörelse samtatt vara ansvarsperson i ett bevakningsföre-tag. Nu blir det också förbjudet att vara an-svarig föreståndare och att i förvärvssyfte ut-föra väktaruppgifter. I samband med 11 § hardet redan kommit fram att med väktaruppgif-ter som utförs i förvärvssyfte avses förutomverksamhet som väktare även situationer dären uppdragsgivare anställer en person för attutföra s.k. egen bevakning. Eftersom de somöverträder förbudet i allmänhet är tjänste-män, kan vid behov även tjänstemannarätts-liga åtgärder vidtas mot dem.

Väktardräkt får endast användas av en väk-tare som utför väktaruppgifter. Om en personsom inte har godkänts som väktare orättmä-tigt använder väktardräkt gör han sig skyldigtill bevakningsföretagsförseelse.

57 §. Säkerhetsskyddsförseelse. En helt nytyp av kriminalisering är säkerhetsskyddsför-seelse. Syftet med kriminaliseringen är att ef-fektivera uppdragsgivarnas rättsskydd ochkonsumentskyddet. I enlighet med kravet påexakthet hos straffbestämmelser hänvisasäven i denna bestämmelse uttryckligen till delagrum som det är straffbart att bryta mot.Gärningssätten gäller utförandet av säker-hetsskyddsuppgifter och utförandet av dessauppgifter utan giltigt behörigt godkännandesamt kort för säkerhetsskyddsuppdrag. I frå-ga om ansvar hänvisas till det som anförs isamband med 56 § 1 mom.

1 mom. Den som idkar säkerhetsskyddandeverksamhet kan göra sig skyldig till gär-ningssätt som gäller utförandet av säkerhets-skyddsuppgifter genom att låta personer sominte har giltigt godkännande som utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter utföra säkerhets-skyddsuppgifter som förutsätter godkännan-de.

2 mom. Gärningssättet gällande bärande,

uppvisande och överlämnande till polisen avkort för säkerhetsskyddsuppdrag gäller utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter. Den somutför säkerhetsskyddsuppgifter skall bäramed sig kortet när han utför säkerhets-skyddsuppgifter och på begäran visa upp det.Såväl den myndighet som övervakar verk-samheten som uppdragsgivaren kan i sam-band med köp och utförande av tjänster i an-slutning till säkerhetsskyddande verksamhetkräva att kortet skall visas upp. Kortet för sä-kerhetsskyddsuppdrag skall på samma sättsom väktarkortet överlämnas omedelbart tillpolisen när godkännandet som utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter har återkallats ellerpersonen i fråga ges ett nytt väktarkort underden giltighetstid för godkännande som harantecknats på det tidigare kortet.

3 mom. Säkerhetsskyddsuppgifter som för-utsätter godkännande får enligt 35 § 1 mom.utföras endast av personer som har ett giltigtgodkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter. För att säkerställa att måletuppnås föreslås att utförande av säkerhets-skyddsuppgifter utan giltigt godkännandesom utförare av säkerhetsskyddsuppgifterskall kriminaliseras som säkerhetsskyddsför-seelse. Detta är ett brott som vem som helstkan göra sig skyldig till.

Straffskalan för säkerhetsskyddsförseelseskall vara böter. Bestämmelsen om säker-hetsskyddsförseelse tillämpas om inte sträng-are straff bestäms någon annanstans i lag.

7 kap. Särskilda bestämmelser

58 §. Utländska behörighetsintyg. Såsomredan konstaterats i det avsnitt som redogörför EG-rätten, verkar det som att den privatasäkerhetsbranschen i allt högre grad jämställsmed andra affärsverksamheter inom EG. UrEG-rättens synvinkel har de privata säker-hetstjänsterna att göra med etableringsfrihet,fritt tillhållande av tjänster och arbetstagar-nas fria rörlighet samt fri rörlighet för varor.

Även om inga projekt i syfte att harmonise-ra den nationella lagstiftningen åtminstoneännu är anhängiga för den privata säkerhets-branschens del, är det möjligt att man i fram-tiden med hänvisning till ovan nämnda EG-rättsliga principer framställer krav på att t.ex.

RP 69/2001 rd 115

behörighetsintyg eller motsvarande hand-lingar som utfärdats i någon annan medlems-stat i EU skall godkännas även i Finland.Tills vidare har inga dylika krav framställts,men nu föreslås att man i lagstiftningen för-bereder sig på sådana situationer. Ett motsva-rande förfarande för godkännande av ut-ländska behörighetsintyg eller motsvarandehandlingar har även införts i elsäkerhetslagen(410/1996) i anslutning till behörighet att ut-föra vissa underhålls- och reparationsarbetenpå elanläggningar.

I samband med 3 § 1 mom. har det redankonstaterats att redan för närvarande kan be-vakningsrörelse idkas i Finland av bl.a. fy-siska personer som är bosatta inom Europe-iska ekonomiska samarbetsområdet samt avutländska sammanslutningar och stiftelsersom har registrerat en filial i Finland och somhar bildats enligt lagstiftningen i en stat somhör till Europeiska ekonomiska samarbets-området och som har sin stadgeenliga hem-ort, sin centralförvaltning eller sin huvudsak-liga verksamhetsort i en stat som hör till Eu-ropeiska ekonomiska samarbetsområdet. Tillgodkännandet som ansvarig föreståndare el-ler väktare hänför sig då inga krav på perso-nens medborgarskap, hemkommun eller bo-sättningskommun. I behörighetsvillkorenförutsätts däremot enligt ordalydelsen av an-svarig föreståndare respektive väktare avlagtfinländskt prov respektive genomgången fin-ländsk utbildning. Också personens lämplig-het skall bedömas på nytt här.

Till skillnad från nuläget kan auktorisa-tionsmyndigheten i fortsättningen i sambandmed prövningen också godkänna ett ut-ländskt behörighetsintyg eller motsvarandehandling som utredning över att sökandenuppfyller de lagstadgade behörighetsvillko-ren. Detta förfarande skall vara möjligt i frå-ga om meddelande av auktorisation av be-vakningsföretag, godkännande som ansvarigföreståndare, väktare och utförare av säker-hetsskyddsuppgifter samt bärande av vissafarliga maktmedelsredskap.

Ett utländskt behörighetsintyg eller en mot-svarande handling kan godkännas som utred-ning över att behörighetsvillkoren uppfylls,om de krav som landet i fråga ställer för desserhållande motsvarar de krav som gäller iFinland. Centrala blir då de krav som ställs

på utbildningens längd och innehåll samtpersonens oförvitlighet och personliga egen-skaper. Särskild uppmärksamhet bör fästasvid utbildningen gällande väktares rättigheteroch användningen av maktmedel, eftersomdessa omständigheter är av central betydelseför konsumentskyddet och rättsskyddet fördem som blir föremål för bevakningsåtgär-der.

Dessutom förutsätts att bestämmelsernaoch föreskrifterna om privata säkerhetstjäns-ter i landet i fråga till väsentliga delar mot-svarar de bestämmelser som gäller i Finland.Bestämmelserna behöver inte vara enhetliga,men åtminstone de centrala principerna ochkraven skall i väsentlig mån motsvara var-andra. Sådana centrala omständigheter ärbl.a. tillståndsplikt för en viss näring ellervissa uppgifter, väktares eller motsvarandesrättigheter i anslutning till användningen avmaktmedel och de privata säkerhetstjänster-nas status i förhållande till de myndighetersom ansvarar för säkerheten. I sista handskall det vara fråga om en helhetsbedömningfall för fall i fråga om bägge förutsättningar-na.

Auktorisationsmyndigheten kan vid behovbegära utlåtande av inrikesministeriet om desistnämnda omständigheterna. I fråga om be-stämmelser och föreskrifter som gäller priva-ta säkerhetstjänster har inrikesministeriet iegenskap av högsta myndighet som ansvararför tillsynen över privata säkerhetstjänster debästa möjligheterna att vid behov inhämta ut-redningar om en viss stats lagstiftning omprivata säkerhetstjänster samt om de behö-righetsvillkor som ställs för personer. Inri-kesministeriets utlåtande skall dock inte varajuridiskt bindande för myndigheten.

I samband med prövningen samt när självaförvaltningsbeslutet fattas kan man beaktauppgifter som påverkar bedömningen av enpersons duglighet och som ofta endast finskamyndigheter har tillgång till. I fråga om ut-länningar har finska myndigheter endast säl-lan tillgång till dylika tilläggsuppgifter. Omsökanden saknar hemkommun i Finland, ärbehörig auktorisationsmyndighet polisinrätt-ningen på sökandens bosättningsort.

59 §. Utlåtanden. För närvarande har bådebevakningsföretag och andra som anordnargrundutbildning för väktare enligt 11 § 3

RP 69/2001 rd116

mom. förordningen om bevakningsföretagrätt att av polisen erhålla utlåtande om enpersons lämplighet för väktaruppgifter närdenne söker sig till utbildning. När polisenskriver sitt utlåtande koncentrerar man sig iförsta hand på att utreda om personen i frågahar gjort sig skyldig till sådana brott eller oe-gentligheter som visar att han är olämplig attarbeta som väktare. Det slutliga avgörandetom personen skall antas till utbildningen träf-fas dock alltid av den som anordnar utbild-ningen. Ovan nämnda rätt tillkommer såvälbevakningsföretag som utbildningsanordna-re, eftersom bevakningsföretagen också själ-va har ordnat sådan utbildning som förutsättsi samband med godkännande som väktare.Dessutom bör man lägga märke till att förnärvarande skall en person vara anställd hosett bevakningsföretag innan han kan godkän-nas som väktare.

Nu för tiden begärs detta utlåtande om näs-tan alla som söker sig till väktarutbildningoch på detta sätt har man redan på förhandkunnat undvika att utbildning ges sådana per-soner som inte lämpar sig för branschen. Syf-tet har också varit att förhindra att obehörigai onödan får detaljerade uppgifter om bevak-ningstaktik och bevakningsteknik.

Utlåtandeförfarandet ändras nu på så sättatt endast utbildningsanordnaren skall ha rättatt av den polisinrättning inom vars distriktsökanden har sin hemkommun få utlåtandeom sökandens lämplighet för väktaruppgif-ter. Om ett bevakningsföretag också är ut-bildningsanordnare, kan det begära ovannämnda utlåtande i egenskap av utbildnings-anordnare. Även om dem som söker sig tillutbildning för ansvarig föreståndare kanlämplighetsutlåtande nu begäras. För närva-rande har inte motsvarande möjlighet existe-rat. Detta har bl.a. berott på att det för närva-rande inte har ordnats lagstadgad utbildningför ansvariga föreståndare, utan kompetenssom ansvarig föreståndare har ådagalagts ge-nom att man godkänts i det yrkesprov somordnats av bevakningsföretagsnämnden.

Bevakningsföretagen har däremot intelängre möjlighet att endast i egenskap av be-vakningsföretag av polisen begära ett liknan-de utlåtande som för närvarande om en per-sons lämplighet för väktaruppgifter. Detta ärmotiverat eftersom godkännande som väktare

inte längre knyts till ett existerande anställ-ningsförhållande. I detta avseende förändrassituationen alltså i överensstämmelse medandra tillstånd och godkännanden som poli-sen meddelar, dvs. tillståndet eller godkän-nandet visar att personen i fråga enligt myn-dighetens uppfattning är lämplig för uppgif-ten i fråga. Man bör lägga märke till att ipropositionen skapas även möjligheter förtillsynsmyndigheterna att genomföra regel-bundna registerjämförelser och att i anslut-ning till dem vid behov återkalla tillstånd ochgodkännanden. Inte heller med anledning avdetta kan det anses nödvändigt att polisen yt-terligare skall kunna ge bevakningsföretagetett särskilt utlåtande om någons lämplighetför väktaruppgifter efter det att han redan hargodkänts som väktare. Dylika särskilda pålit-lighetsutlåtanden skall även för den privatasäkerhetsbranschens del kunna ges endast närde allmänna förutsättningar som anges i 23 §lagen om polisens personregister föreligger.

Den som ordnar utbildning för väktare ochansvariga föreståndare ges dessutom rätt attbegära utlåtande om en person som söker sigsom lärare till sådan utbildning är lämplig föruppgiften i fråga. I praktiken har det före-kommit behov av att utreda om lärare i fram-för allt olika yrkesämnen med anknytning tillsäkerhetsbranschen är lämpliga, eftersomfrågor om bevakningsteknik och bevaknings-taktik naturligtvis intar en central plats även idessa uppgifter. Dessutom kan lärarna få in-formation om privata företags säkerhetsar-rangemang t.ex. genom olika lärdomsprov.För närvarande har polisen inte kunnat ge dy-lika utlåtanden då en specialbestämmelse harsaknats. I allmänhet fyller läraruppgifter inteheller på ovan angivet sätt de krav som ställsför pålitlighetsutlåtanden enligt 23 § lagenom polisens personregister. Eftersom lämp-lighetsutlåtanden kan innehålla uppgifter somär känsliga med tanke på personens privatliv,skall man även i fortsättningen vara restriktivmed att ge utlåtanden. Den som ger utlåtan-det skall överväga om en viss uppgift skallbetraktas som en sådan att det är skäl att geett lämplighetsutlåtande. Exempelvis i frågaom dem som är enbart språklärare finns iallmänhet inga sådana skäl. Det skall varafrivilligt att begära utlåtande och det är ut-bildningsanordnaren som beslutar om utlå-

RP 69/2001 rd 117

tande skall begäras.I fråga om säkerhetsskyddande verksamhet

föreligger inget motsvarande behov av utlå-tanden. Godkännande som utförare av säker-hetsskyddsuppgifter kan med stöd av 37 § 1mom. 3 punkten sökas redan då man sökertill utbildning som ger beredskap för säker-hetsskyddsuppgifter. Även lärarna i yrkes-ämnen inom utbildning som ger beredskapför säkerhetsskyddsuppgifter har i allmänhetsjälva giltigt godkännande som utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter.

I de utlåtanden som ges med stöd av be-stämmelsen är det inte fråga om s.k. pålitlig-hetsutlåtanden som polisen kan ge med stödav 23 § lagen om polisens personregister. Po-lisen kan överlämna uppgifter gällande pålit-ligheten hos en person som eftersträvar enmed tanke på säkerheten betydande uppgifttill en privat sammanslutning även med stödav 43 § 3 mom. polislagen. Med stöd avnämnda bestämmelser får uppgifter utlämnasendast om personer som eftersträvar uppgif-ter som är betydande med tanke på säkerhe-ten, och det kan vara oklart om t.ex. en per-son som söker sig till väktarutbildning elleren lärare i yrkesämnen är en sådan person. Pågrund av sistnämnda omständighet föreslås ipropositionen en specialbestämmelse om ut-låtanden som liknar den nuvarande bestäm-melsen.

60 §. Ändringssökande. 1 mom. Paragrafeninnehåller en bestämmelse om ändringssö-kande enligt vilken ändring i beslut sommeddelats med stöd av lagen söks hos för-valtningsdomstolen enligt förvaltningspro-cesslagen (586/1996). Såväl inrikesministeri-ets som polisinrättningens beslut överklagasalltså hos förvaltningsdomstolen. Även behö-rig förvaltningsdomstol bestäms enligt för-valtningsprocesslagen.

För närvarande föreligger inte rätt att sökaändring genom besvär i fall där endast envarning har utfärdats. En sådan begränsningkan inte längre anses vara godtagbar medtanke på rättsskyddsaspekterna, så ingenmotsvarande begränsning föreslås i den nyalagen.

2 mom. För närvarande skall ett beslut omåterkallande av tillstånd eller godkännandeha innehållit ett särskilt omnämnande, omman har velat att det skall följas oavsett änd-

ringssökande. Nu föreslås en sådan ändringatt beslut om återkallande av auktorisation el-ler godkännande kan verkställas oberoendeav besvär, om inte besvärsmyndigheten ut-tryckligen förbjuder det. I fall som leder tillåterkallande av auktorisation eller godkän-nande är det oftast fråga om sådana brott el-ler väsentliga oegentligheter som klart visaratt personen i fråga är olämplig för uppgiften.Då är omedelbar verkställighet av beslutenviktig med tanke på allmän ordning och sä-kerhet samt konsumentskyddet.

Genom bestämmelsen försöker man ocksåförhindra sådana besvär med vilka det endasyftet är att fördröja direkta verkningar avbesluten. Besvärsmyndigheten har alltid rättatt förbjuda att ett beslut verkställs, om denanser att det är nödvändigt i ett enskilt fall.

61 §. Närmare bestämmelser. I stället förde nuvarande författningarnas allmänna be-myndigande att utfärda förordning och inri-kesministeriets rätt att utfärda föreskrifter in-tas i lagen ett individualiserat bemyndigandeatt utfärda förordningar av statsrådet och in-rikesministeriet.

1 mom. 1 punkten. Genom förordning avstatsrådet kan närmare bestämmelser utfärdasom förfarandet vid ansökan om auktorisationoch godkännande, ansökningarnas innehåll,vilka utredningar som behövs för avgörandenav ärenden samt om innehållet i beslut omauktorisation och godkännande. Med stöd avbestämmelsen om bemyndigande kan bl.a.föreskrivas vilka uppgifter samt vilka enskil-da handlingar och andra utredningar som sö-kanden skall tillställa myndigheten i sam-band med att ansökan om auktorisation in-lämnas. På samma sätt bestäms också vilkauppgifter som skall ingå i myndighetens be-slut om auktorisation och godkännande.Även myndigheten kan åläggas skyldighet attinhämta utredningar innan ett ärende somgäller auktorisation avgörs.

2 punkten. För närvarande bestäms omskyldigheten att uppgöra och upprätthållaändringsanmälningar, uppdragsavtal, händel-serapporter, personalregister och arbetsskifts-register, verksamhetsanvisningar och årsan-mälningar i förordningen om bevakningsfö-retag. Även deras datainnehåll definieras iförordning. Nu regleras skyldigheten att upp-göra och upprätthålla alla ovan nämnda avtal,

RP 69/2001 rd118

register, anvisningar och anmälningar liksomderas huvudsakliga datainnehåll i lag. Genomförordning av statsrådet kan utfärdas närmarebestämmelser gällande innehållet i ovannämnda handlingar, vilka i första hand voreav formell och teknisk natur. Även tjänstgö-ringsintygets närmare datainnehåll reglerasgenom förordning av statsrådet. I framtidenkan den tekniska utvecklingen inom i syn-nerhet den privata säkerhetsbranschen föran-leda behov av dylika noggrannare bestäm-melser. I vissa fall kan förändringar i om-världen även föranleda behov av precisering-ar i sak.

3 punkten. De grundläggande bestämmel-serna om väktardräkt lyfts upp från förord-ning till lag. Genom förordning av statsrådetkan närmare bestämmelser utfärdas om mär-ken och texter på väktardräkt. De närmarebestämmelserna ansluter sig i första hand tilldessa märkens och texters utseende samt varde placeras på dräkten. Märkenas och texter-nas utseende regleras för närvarande i 17 a §förordningen om bevakningsföretag.

4 punkten. Genom förordning av statsrådetkan närmare bestämmelser utfärdas även omdelegationen för säkerhetsbranschen. Denärmare bestämmelserna ansluter sig i förstahand till den praktiska organiseringen av de-legationens arbete samt till förfarandet närmedlemmarna utses.

2 mom. 1 punkten. Såsom konstaterats isamband med 20 och 24 § ordnas grundut-bildningen för ansvariga föreståndare ochväktare så att en förutsättning för godkän-nande som väktare och ansvarig föreståndareskall vara fullgjorda studier i vissa av de äm-nen som ingår i yrkesexamen för väktare ochspecialyrkesexamen för säkerhetsvakter elleri någon motsvarande specialyrkesexamen.De viktigaste kraven på utbildningen bestämspå lagnivå och genom förordning av inrikes-ministeriet bestäms närmare vilka dessa äm-nen vore rent konkret. Inrikesministeriet kanvid behov genom förordning utfärda närmarebestämmelser även om dessa ämnens inne-håll och omfattning. Rent tekniskt skall ut-bildningen genomföras såsom föreskrivs i la-gen om yrkesinriktad vuxenutbildning, var-vid undervisningsministeriet beviljar tillståndför anordnande av utbildning som förberederför denna examen och den examenskommis-

sion för säkerhetsbranschen som tillsätts avutbildningsstyrelsen skall komma överensmed utbildningsanordnaren om hur de fristå-ende proven skall ordnas.

2 punkten. För närvarande har inrikesmini-steriet med stöd av 29 § 2 mom. förordning-en om bevakningsföretag kunnat utfärdanärmare bestämmelser om bl.a. väktares red-skap för bruk av maktmedel. I praktiken haremellertid inga sådana bestämmelser utfär-dats. I 2 § 14 punkten i propositionen före-slås en uttömmande definition av väktaresmaktmedelsredskap, så det finns inte längrenågot behov av att utfärda närmare bestäm-melser om godkända maktmedelsredskap.

Genom förordning av inrikesministerietkan bestämmas närmare om egenskaper hosmaktmedelsredskap, bärande av sådana red-skap samt om den utbildning om maktme-delsredskap som avses i 29 § 2 mom. och an-ordnare av sådan utbildning. Bestämmelsernaom egenskaper hos maktmedelsredskap kangälla t.ex. maktmedelsredskapens tekniskaegenskaper. Villkoren för bärande av makt-medelsredskap har åter i första hand att göramed utbildningskraven.

Eventuell användning av skjutvapen, gas-spray och teleskopbatong är av så avvikandekaraktär att det är ändamålsenligt attdifferentiera utbildningskraven gällande dem.Vid behov kan inrikesministeriet ocksåfastställa differentierade utbildningskrav förolika skjutvapen och gassprayer samt olikatyper av skjutvapen.

I fråga om genomförandet av utbildningsom ansluter sig till väktares maktmedelsred-skap kan inrikesministeriet förutom att be-stämma om innehållet också välja det utbild-ningssystem som man anser vara mest ända-målsenligt. Utbildningen kan tekniskt byggasupp t.ex. på samma sätt som grundutbild-ningen för väktare och utbildningen för till-fälliga väktare såsom allmän yrkesinriktadvuxenutbildning, eller så kan vid anordnan-det av utbildningen eller tillsynen över denutnyttjas polisens vapenexperter eller vapen-organisationer. I samband med planerna påen reform av skjutvapenlagen har man tänktbelägga i kommersiellt syfte anordnad ut-bildning i användning av skjutvapen med till-stånd. För väktarnas del kunde det i fortsätt-ningen både av dem som anordnar utbildning

RP 69/2001 rd 119

som möjliggör bärande av skjutvapen ochgasspray och av lärarna krävas att de har av-lagt det yrkeskunskapsprov som ansluter sigtill ovan nämnda tillstånd.

Som det är nu har inrikesministeriet utfär-dat en anvisning om väktares skjuvapenut-bildning som täcker såväl egentliga skjutva-pen som gassprayer. I anvisningen anges ut-bildningens innehåll i detalj, men på demsom anordnar utbildningen ställs endastmycket allmänna krav.

3 punkten. Den föreslagna bestämmelsenom bemyndigande i anslutning till hundarmotsvarar den nuvarande regleringen ävenom det genom förordning av inrikesministe-riet nu också skall bestämmas om lydnads-krav för en hund som används i bevaknings-uppgifter samt om registrering och identifie-ring av en hund. Med lydnadskrav avses för-utom det ovan nämnda även relationen mel-lan en hund som används i bevakningsupp-gifter och hundföraren. Med stöd av be-stämmelsen kan även hundarnas skolningoch hundförarnas utbildning genomföras påändamålsenligt sätt. För närvarande bestämsom kraven på hundar i 16 § förordningen ombevakningsföretag.

3 mom. Inrikesministeriet faststället ettformulär för de blanketter som används vidförfarande enligt den föreslagna lagen samtformulär för väktarkort och kort för säker-hetsskyddsuppdrag. I praktiken fastställsformuläret genom att man med blankettleve-rantören undertecknar ett särskilt leveransav-tal där kortens och de andra blanketternas ut-seende beskrivs exakt. Förfarandet liknar tilldenna del det som föreskrivs i skjutvapen-och personkortslagstiftningen.

62 §. Bestämmelser som tillämpas på an-svarig föreståndares vikarie, tillfällig ansva-rig föreståndare samt tillfällig väktare. Ipropositionen sägs för tydlighetens skull attbestämmelserna om ansvarig föreståndare itillämpliga delar också skall gälla ansvarigföreståndares vikarie samt tillfällig ansvarigföreståndare. På motsvarande sätt skall be-stämmelserna om väktare i tillämpliga delarockså gälla tillfällig väktare.

1 mom. Bestämmelserna om ansvarig före-ståndare skall alltid tillämpas på ansvarig fö-reståndares vikare samt tillfällig ansvarig fö-reståndare när lagen inte uttryckligen säger

något annat om ansvarig föreståndares vikareeller tillfällig ansvarig föreståndare. Proposi-tionen innehåller bestämmelser t.ex. om god-kännande som tillfällig ansvarig förestånda-re, varvid den bestämmelsen tillämpas pågodkännande som tillfällig ansvarig före-ståndare. Beträffande ansvarig föreståndaresvikarie bör man naturligtvis lägga märke tillatt bestämmelserna om ansvarig föreståndaretillämpas på personen i fråga endast när den-ne är vikarie för en ansvarig föreståndare.

2 mom. Beträffande de bestämmelser somskall tillämpas på en tillfällig väktare hänvi-sas till det som anförs ovan. Propositioneninnehåller bestämmelser om bl.a. godkän-nande som tillfällig väktare och godkännan-dets giltighetstid , det maximala antalet till-fälliga väktare samt om en tillfällig väktaresrätt att bära vissa maktmedelsredskap.

8 kap. Ikraftträdelse- och övergångs-bestämmelser

63 §. Ikraftträdande. 1 mom. Den föreslag-na lagen avses träda i kraft uppskattningsvissex månader efter det att den har antagits ochblivit stadfäst.

2 mom. Enligt 35 § i propositionen får ettsäkerhetsskyddsföretag för utförande av sä-kerhetsskyddsuppgifter som förutsätter god-kännande endast anlita sådana personer i fö-retagets tjänst vilka har ett giltigt godkän-nande som utförare av säkerhetsskyddsupp-gifter. Till denna del är det fråga om ny verk-samhet som förutsätter myndighetsgodkän-nande. I praktiken kan polisinrättningarna taemot samt behandla ansökningar gällandegodkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter först efter att den föreslagnalagen trätt i kraft.

Behandlingen av en enskild ansökan samtden tekniska tillverkningen av det kort försäkerhetsskyddsuppdrag som ges med anled-ning av godkännandet räcker uppskattnings-vis en till tre veckor. Först efter denna tid-punkt kan de säkerhetsskyddsuppgifter somförutsätter godkännande de facto börja utfö-ras. På grund av det sistnämnda innehållerpropositionen en särskild övergångsbestäm-melse gällande utförandet av säkerhets-skyddsuppgifter som förutsätter godkännan-

RP 69/2001 rd120

de, genom vilken säkerställs att de som utfördessa uppgifter får tillräckligt med tid på sigatt skaffa ovan nämnda myndighetsgodkän-nande.

I samband med antagandet av lagen kantidpunkten för ikraftträdandet av 35 § fast-ställas till en tidpunkt cirka tre månader efterdet att lagen har trätt i kraft.

3 mom. Genom den föreslagna lagen upp-hävs lagen om bevakningsföretag och för-ordningen om bevakningsföretag, som utfär-dats med stöd den, jämte senare ändringar.Genom lagen upphävs även förordningen an-gående privatdetektivyrket. Såsom ovan kon-staterats skall privatdetektivverksamhetenklart börja höra till bevakningsrörelsen.

4 mom. För tydlighetens skull konstaterasatt åtgärder som verkställigheten av den före-slagna lagen förutsätter får vidtas innan lagenträder i kraft. Detta berör t.ex. omorganise-ringen av auktorisations- och tillsynsmyn-digheternas verksamhet.

64 §. Övergångsbestämmelser om bevak-ningsrörelse. 1 mom. Tillstånd för bevak-ningsföretag samt godkännanden av ansvari-ga föreståndare som har meddelats tidigareförblir i kraft jämte ursprungliga villkor ochbegränsningar. Exempelvis de nya utbild-ningskraven för ansvariga föreståndare skalldärmed gälla endast godkännanden som skerefter att den föreslagna lagen trätt i kraft. Ut-bildning enligt de tidigare bestämmelsernaberättigar inte till godkännande som ansvarigföreståndare, om godkännandet för uppgifteni fråga inte var i kraft när lagen trädde i kraft.Motsvarande situation föreligger också omen person har varit ansvarig föreståndare närlagen trädde i kraft, men godkännandetdärefter har upphört. Däremot kan utbildningenligt de tidigare bestämmelserna betraktassom tillräcklig bl.a. om det medan godkän-nandet fortfarande är i kraft görs ändringar iverksamhetsområdet eller andra motsvarandeomständigheter för en person som varit an-svarig föreståndare när lagen trädde i kraft.

2 mom. Väktarkorten och de godkännandensom väktare som ligger till grund för dem harnu olika giltighetstider med undantag av till-fälliga väktare. Väktarkortet är i kraft högstfem år och godkännandet som väktare tillsvidare. I samband med 24 § 2 mom. har detredan kommit fram att godkännandet som

väktare i själva verket har varit i kraft fem år,eftersom myndigheten i samband med förny-andet av väktarkortet också regelbundet harkontrollerat att förutsättningarna för godkän-nande som väktare fortfarande föreligger. Ifortsättningen skall väktarkorten och god-kännandena som väktare ha enhetlig giltig-hetstid på fem år.

Giltighetstiden för godkännanden som väk-tare vilka meddelats före den föreslagna la-gens ikraftträdande begränsas på grund avövergången till det nya systemet så att dessagodkännanden jämte ursprungliga villkor ochbegränsningar förblir i kraft lika länge somväktarkortet.

En person skall ansöka om nytt godkän-nande som väktare senast när hans nuvarandeväktarkort gått ut. Om han så vill kan hanockså ansöka om godkännande som väktaretidigare, varvid han kan ges ett väktarkort avny typ om förutsättningar för godkännandeföreligger.

3 mom. I och med den föreslagna lagenkoncentreras meddelandet av bevakningsfö-retags auktorisation och godkännande somansvarig föreståndare för bevakningsföretagtill inrikesministeriet. För tydlighetens skullföreskrivs uttryckligen att på ett ärende somgäller auktorisation av bevakningsföretag el-ler godkännande som ansvarig föreståndareeller väktare och som har anhängiggjorts in-nan den föreslagna lagen har trätt i kraft till-lämpas de bestämmelser som gällde närärendet anhängiggjordes. Sålunda slutbe-handlar länsstyrelserna de ärenden som gällertillstånd för bevakningsföretag och godkän-nande som föreståndare som är anhängigahos dem också efter att den nya lagen trätt ikraft. Det ovan sagda gäller också återkal-landet av tillstånd och godkännanden, omåterkallandet har anhängiggjorts innan dennya lagen trätt i kraft.

65 §. Övergångsbestämmelser om privat-detektivverksamhet. Redan tidigare har detframkommit att genom propositionen upp-hävs förordningen angående privatdetektiv-yrket och en del av verksamheten i gränslan-det mellan privatdetektivverksamhet och be-vakningsrörelse överförs till bevakningsrö-relsen. Med stöd av förslaget till 3 § 1 mom.får bevakningsrörelse idkas endast av en fy-sisk person eller en juridisk person som avses

RP 69/2001 rd 121

i 1 § lagen angående rättighet att idka näringoch som har meddelats auktorisation av så-dan rörelse. Enligt 18 § grundlagen har varoch en i enlighet med lag rätt att skaffa sigsin försörjning genom arbete, yrke eller när-ing som han eller hon valt fritt. Huvudregelnär således näringsfrihet. Utan någon särskildövergångsbestämmelse skulle förslaget isjälva verket begränsa rätten att avslöja brottenligt 2 § 3 punkten för dem som nu utövarprivatdetektivyrket. Många näringsidkaresom bedriver privatdetektivyrket har giltigttillstånd för bevakningsföretag, men genomövergångsbestämmelsen vill man trygga denrättsliga ställning även för de näringsidkaresom inte har detta tillstånd. Personer som ut-för privatdetektivuppgifter har ofta även ettgiltigt godkännande som väktare, eftersomprivatdetektivyrket ofta har bedrivits paral-lellt med bevakningsrörelsen.

Näringsidkare som bedriver privatdetektiv-verksamhet samt de som arbetar i sådanauppgifter har möjlighet att inom sex månaderefter att lagen trätt i kraft ansöka om sådanauktorisation och sådant godkännande somavses i denna paragraf. Tidigare tillstånd ochgodkännanden ger alltså rätt att bedriva verk-samheten i fråga under sex månaders tid efteratt lagen trätt i kraft. En motsvarande över-gångsbestämmelse ingick också i 122 samt128 § skjutvapenlagen i anslutning till när-ingstillstånd i vapenbranschen.

1 mom. Den som bedriver privatdetektivyr-ke skall inom sex månader efter att lagen trätti kraft ansöka om auktorisation av bevak-ningsföretag, vilken ger honom rätt att bedri-va verksamhet i syfte att avslöja brott somriktar sig mot bevakningsobjektet eller upp-dragsgivaren. Auktorisationen söks i enlighetmed förslaget till 4 § hos inrikesministeriet,som meddelar sökanden auktorisation av be-vakningsföretag där innehavarens rätt att be-driva bevakningsrörelse har begränsats påovan beskrivet sätt. Med stöd av förslaget till3 § 2 mom. kan till auktorisationen fogasvillkor och begränsningar gällande bl.a. be-vakningsuppgifterna. En förutsättning förmeddelande av sistnämnda auktorisation äratt sökandens tillstånd som berättigar till be-drivande av privatdetektivyrke är i kraft närlagen träder i kraft.

Enligt förslaget till 15 § skall ett bevak-

ningsföretag i sin tjänst ha en eller flera an-svariga föreståndare med gällande godkän-nande som ansvarig föreståndare. I sambandmed att inrikesministeriet meddelar bevak-ningsföretaget auktorisation som ger rätt attavslöja brott godkänner ministeriet också enansvarig föreståndare för bevakningsföreta-get. Om ett privatdetektivföretag har en avlänsstyrelsen godkänd föreståndare när lagenträder i kraft, skall denna person godkännassom ansvarig föreståndare. Med stöd av 2 § 3mom. förordningen angående privatdetektiv-yrket skall ett privatdetektivföretag har en fö-reståndare, om verksamheten bedrivs via ensammanslutning. Om föreståndare eventuelltsaknas kan som ansvarig föreståndare god-kännas någon av de personer som agerar förden juridiska personens räkning, vilka fram-går närmare av förslaget till 4 § 2 mom. Påmotsvarande sätt kan en fysisk person som ärnäringsidkare godkännas som ansvarig före-ståndare när en särskild föreståndare saknas.Antalet ansvariga föreståndare bestäms pådet sätt som beskrivs i förslaget till 15 §.Godkännande som ansvarig föreståndare pågrundval av övergångsbestämmelsen ger intepersonen i fråga rätt att vara ansvarig före-ståndare i anslutning till andra typer av be-vakningsverksamhet senare, utan i sådanafall skall den ansvariga föreståndaren hos in-rikesministeriet ansöka om ändring i beslutetgällande godkännande som ansvarig före-ståndare.

Såsom det redan tidigare har kommit fram,finns det över 400 giltiga tillstånd som gerrätt att bedriva privatdetektivyrke, trots attdenna näring i själva verket utövas av endastnågra tiotals näringsidkare. Det sistnämndaberor i huvudsak på att näringsidkarna intehar underrättat tillståndsmyndigheten närverksamheten har upphört. Den föreslagnaövergångsbestämmelsen är central också där-för att genom den fås antalet gällande till-stånd att bättre motsvara situationen i prakti-ken. Den sistnämnda omständigheten är vik-tig bl.a. med tanke på myndighetstillsynensamt tillförlitligheten hos säkerhetsbran-schens tillsynsregister.

2 mom. Enligt förslaget till 16 § får ett be-vakningsföretag för bevakningsuppgifter en-dast anlita sådana personer i företagets tjänstvilka har ett giltigt godkännande som väkta-

RP 69/2001 rd122

re. Av motiveringen till denna paragrafframgår att med anställning jämställs ävenverksamhet som självständig näringsidkare. Ianslutning till det sistnämnda kan de som be-driver privatdetektivyrke, företagens före-ståndare samt de som utför privatdetektiv-uppgifter i tjänst hos ett privatdetektivföretaginom sex månader efter att lagen trätt i kraftansöka om godkännande som väktare hoshemkommunens polisinrättning. Godkän-nandet som väktare skall i enlighet förslagettill 24 § 2 mom. gälla i fem år, dock högsttills personen i fråga fyller 65 år. Med densom bedriver privatdetektivyrke avses fysis-ka personer som bedriver privatdetektivverk-samhet. Med den som utför privatdetektiv-uppgifter i tjänst hos ett privatdetektivföretagavses åter personer som när lagen träder ikraft med stöd av 8 § förordningen angåendeprivatdetektivyrket är godkänd att utföraegentliga privatdetektivuppdrag. Detta god-kännande ger personen i fråga rätt att i ettbevakningsföretags tjänst avslöja brott enligt2 § 3 punkten. På samma sätt som i fråga omauktorisation av bevakningsföretag kan äventill godkännandet som väktare med stöd av24 § 2 mom. fogas villkor och begränsningargällande bl.a. bevakningsuppgifter. Såsomdet redan kom fram är många av de personersom utför privatdetektivuppgifter redan nugodkända som väktare.

I samband med godkännandet som väktarefår personen i fråga också ett väktarkort en-ligt 33 §, som han skall bära med sig i be-vakningsuppgifter och på begäran visa upp.

3 mom. För auktorisation och godkännandeenligt paragrafen uppbärs ingen särskild av-gift enligt lagen om grunderna för avgiftertill staten (150/1992). Enligt 4 § lagen omgrunderna för avgifter till staten skall en pre-station vara avgiftsbelagd, om det inte finnsgrundad anledning för avgiftsfrihet. Grundenför att auktorisation och godkännande skallvara avgiftsfria är att genom dem enbarttryggas rätten för en näringsidkare eller densom är i tjänst hos en näringsidkare att fort-sätta i sin nuvarande näring eller i sitt nuva-rande yrke. Till denna del är det alltså intefråga om ny auktorisation eller nytt godkän-nande som skulle utvidga personens rätt attidka sin nuvarande näring eller bedriva sittnuvarande yrke.

Auktorisation och godkännande enligt pa-ragrafen meddelas utan sedvanlig myndig-hetsprövning. I samband med behandlingenav ansökan tillämpas alltså inte de förutsätt-ningar för auktorisation av bevakningsföretagsom anges i förslaget till 4 § 1 eller 2 mom.,de förutsättningar för godkännande som an-svarig föreståndare för bevakningsföretagsom anges i 20 § 1 mom. eller de förutsätt-ningar för godkännande som väktare som an-ges i 24 § 1 mom. De lämplighetsfrågor somansluter till personens pålitlighet, redbarhetsamt personliga egenskaper har redan prövatsi samband med det tillstånd eller godkännan-de som hänför sig till privatdetektivverksam-heten. I praktiken är bestämmelsens viktigas-te budskap att på sökandena tillämpas intebestämmelserna gällande utbildning för an-svarig föreståndare för bevakningsföretag el-ler väktare. Personerna i fråga kan anses haskaffat sig den yrkesskicklighet som förut-sätts i uppgiften genom praktisk erfarenhet.

En näringsidkare skall på normalt sätt an-söka om auktorisation av bevakningsföretaghos inrikesministeriet, om han vill idka ävenandra typer av bevakningsrörelse än avslö-jande av brott. På behandlingen av ansökantillämpas då inte de undantagsbestämmelsergällande avgiftsfrihet samt prövning som fö-reslås i denna paragraf. Situationen är lik-nande även när en person i egenskap av väk-tare eller ansvarig föreståndare vill bedrivaäven andra typer av bevakningsverksamhetän uppgifter i syfte att avslöja brott. I de sist-nämnda fallen är det fråga om utvidgning avnuvarande rätt att bedriva yrke för näringsid-karen eller personer i dennes tjänst.

1.2. Lagen om polisens personregister

1 b §. Datasystemet för förvaltningsären-den. I paragrafen bestäms om datasystemetför förvaltningsärenden, som enligt 1 mom.är avsett för polisens riksomfattande brukoch förs med automatisk databehandling. En-ligt 3 mom. får för databasen inom datasy-stemet för förvaltningsärenden och i dess se-parata delregister för sambruk av datasyste-met inhämtas och i dem registreras person-uppgifter som behövs för skötseln av de upp-gifter som anges i 1 § 2 mom. polislagen ochsom inte hör till de egentliga polisuppgifter-

RP 69/2001 rd 123

na. Närmare bestämmelser om de uppgiftersom registreras i datasystemet meddelas iförordningen om polisens personregister.

I 2 mom. uppräknas delregistren inom da-tasystemet för förvaltningsärenden. Enligt 6punkten är ett delregister väktarregistret. En-ligt 3 § 7 punkten förordningen om polisenspersonregister får i väktarregistret registrerasuppgifter som för en väktare som avses i 1 §förordningen om bevakningsföretag har an-tecknats i det väktarkort som avses i förord-ningens 12 § samt fotografi av personen.

Det föreslås att omnämnandet av väktarre-gistret ändras till ett omnämnande av säker-hetsbranschens tillsynsregister. Om säker-hetsbranschens tillsynsregister bestäms i 44 §lagen om privata säkerhetstjänster. Förutomväktare skall registret omfatta bevakningsfö-retag och deras ansvarspersoner och ansvari-ga föreståndare samt utförare av säkerhets-skyddsuppgifter och ordningsvakter. Tillföljd av det sistnämnda föreslås att punkt 7om ordningsmannaregistret upphävs i be-stämmelsen. Motsvarande ändringar ochtillägg bör göras i förordningen om polisenspersonregister.

24 d §. Utplåning av uppgifter ur datasy-stemet för förvaltningsärenden. Enligt 1mom. 1 punkten utplånas ur bl.a. väktarre-gistret uppgifterna om tillstånd eller auktori-sation då 10 år har förflutit sedan utgångenav tillståndets eller auktorisationens giltig-hetstid samt uppgifter om avslag på ansökan,uppgifter om återkallelse, hinder och an-märkningar samt uppgifter om utlåtanden, då10 år har förflutit sedan ansökan avslogs, an-teckning gjordes om återkallelse, hinder elleranmärkning eller utlåtande gavs. Alla uppgif-ter om en person skall dock enligt 2 mom.utplånas senast ett år efter den registreradesdöd.

Även i denna paragraf föreslås att omnäm-nandet av väktarregistret ändras till ett om-nämnande av säkerhetsbranschens tillsynsre-gister. Det föreslås att omnämnandet av ord-ningsmannaregistret slopas, eftersom det nu-varande ordningsmannaregistret registertek-niskt blir en del av säkerhetsbranschens till-synsregister. Utvidgningen av registret be-handlas i samband med 1 b §. Den egentligaregeln gällande förvaringstid för uppgifternaändras inte.

1.3. Strafflagen

17 kap. 6 §. Om brott mot allmän ordning.I 2 mom. uppräknas de till paragrafens till-lämpningsområde hörande personer somupprätthåller ordningen. Enligt 3 punkten ären väktare som avses i lagen om bevaknings-företag en sådan person.

Det föreslås att hänvisningen till lagen ombevakningsföretag ändras till en hänvisningtill lagen om privata säkerhetstjänster.

17 kap. 6 a §. Bevakningsföretagsbrott.Som bevakningsföretagsbrott bestraffas deallvarligaste gärningarna i anslutning tillgrunderna för tillsynen över bevakningsrörel-sen samt arbetsfördelningen mellan säker-hetsmyndigheternas verksamhet och bevak-ningsverksamheten. Ett syfte med reglering-en gällande den privata säkerhetsbranschenär att effektivera tillsynen över den privatasäkerhetsbranschen och klarlägga arbetsför-delningen mellan det allmänna och denprivata säkerhetsbranschen. Mot denna bak-grund är de mest klandervärda gärningssättenatt idka bevakningsrörelse utan auktorisationsamt att motta ett uppdrag för upprätthållan-de av allmän ordning och säkerhet vid idkan-de av bevakningsrörelse. I detta avseendemotsvarar kriminaliseringen nuläget. Försvå-rande av upprätthållandet av allmän ordningoch säkerhet samt polismans deltagande i id-kandet av bevakningsrörelse, som för närva-rande bestraffas som bevakningsföretags-brott, skall bestraffas som bevakningsföre-tagsförseelse. Detta försvårande kan vara avmycket varierande allvarlighetsgrad. Förbu-det mot att idka bevakningsrörelse utvidgastill att förutom polisen gälla även den somtillhör gränsbevakningsväsendets eller tull-verkets personal. Dessa personer är i allmän-het tjänstemän och vid behov kan ocksåtjänstemannarättsliga åtgärder vidtas motdem.

Straffskalan för bevakningsföretagsbrottskall på samma sätt som för närvarande varaböter eller fängelse i högst sex månader.Även om det utan tvivel i huvudsak kommeratt dömas ut bötesstraff för bevakningsföre-tagsbrott, behövs hotet om fängelse t.ex. försådana fall där någon upprepade gånger görsig skyldig till idkande av olovlig bevak-ningsrörelse. I dessa fall bedrivs verksamhe-

RP 69/2001 rd124

ten i praktiken utan yttre tecken på lovlig be-vakningsrörelse, vilket gör verksamhetenännu mera klandervärd. Av denna anledningkommer olovlig verksamhet inte heller nöd-vändigtvis helt lätt fram. Vid behov bör detfinnas möjlighet att ingripa i denna slagsverksamhet med fängelsestraff. Den före-slagna straffskalan gör det också möjligt attvid behov utföra husrannsakan på företagetsverksamhetsställe och således möjligt förmyndigheterna att snabbt reagera på verk-samheten.

Att ett bevakningsföretag tar emot uppdragför upprätthållande av allmän ordning ochsäkerhet innebär inblandning i skötseln av deuppgifter som ålagts polisen. I lagförslagetavgränsas arbetsfördelningen mellan säker-hetsmyndigheterna och bevakningsrörelsenbetydligt noggrannare än för närvarande. Detär fråga om en av de mest centrala sakerna ilagförslaget. Av denna anledning bör detvara möjligt att vid behov ingripa i verksam-heten t.o.m. med fängelsestraff.

1.4. Lagen om ordningsvakter

1 §. Tillämpningsområde. I 2 mom. hänvi-sas till bestämmelserna om ordningsövervak-ningsuppgifter, väktares befogenheter ochväktares straffrättsliga skydd i lagen om be-vakningsföretag. Det föreslås att hänvisning-arna till lagen om bevakningsföretag ändrastill hänvisningar till lagen om privata säker-hetstjänster.

9 a §. Att medföra hund. I lagen om ord-ningsvakter finns inga bestämmelser ommedförande av hund i ordningsövervak-ningsuppgifter, utan dessa bestämmelser in-går i inrikesministeriets föreskrift som med-delats med stöd av lagen om ordningsvakter.Det som anförts ovan kan inte anses godtag-bart, särskilt med hänsyn till 80 § grundla-gen, varför det föreslås att de bestämmelsersom hänför sig till medförande av hund nuintas i lagen. Till innehållet skall dessa be-stämmelser vara mera detaljerade än ovannämnda föreskrift av inrikesministeriet ochde skall likna motsvarande bestämmelser ilagstiftningen om bevakningsföretag. Dettagör det möjligt att smidigt medföra sammahund både i bevaknings- och ordningsöver-vakningsuppgifter. En helhetsutvärdering vi-

sar att en hund sällan har medförts i ord-ningsövervakningsuppgifter, och närmast hardetta skett i samband med stora offentligatillställningar.

1 mom. En ordningsvakt skall inte ha enovillkorlig rätt att medföra hund i ordnings-övervakningsuppgifter, utan till denna delförutsätts alltid att ett tillstånd har utfärdatsav den polisinrättning där tillställningen ord-nas. Tillställningens arrangör skall ansökaom tillstånd. Ett särskilt förvaltningsbeslutkan fattas om medförande av hund. Vad gäll-er allmänna sammankomster eller offentligatillställningar kan frågan regleras i en anvis-ning eller föreskrift som avses i 20 § lagenom sammankomster och den kan gälla entillställning eller flera tillställningar.

För tydlighetens skull skall i bestämmelsenkonstateras att en ordningsvakt får föra medsig endast en hund åt gången i en enskildordningsövervakningsuppgift. I annat fall ärdet möjligt att ordningsvakten har varit förareför flera hundar i den lydnadskontroll somavses i 1 punkten och för med sig flera hun-dar samtidigt. Bestämmelsen skall inte hindraordningsvakten att föra flera hundar med sigi ordningsövervakningsuppgifter, om hanmedför hundarna vid olika tidpunkter.

2 punkten. Den ordningsvakt som är hund-förare skall delta i den lydnadskontroll somavses i 1 punkten med den hund som han förmed sig i ordningsövervakningsuppgifter.Genom bestämmelsen försöker man försäkrasig om att den ordningsvakt som är hundföra-re under alla omständigheter kan behärskaden hund som används i ordningsövervak-ningsuppgifter och att hundföraren kännerdenna hund.

3 punkten. I den föreslagna lagen definierasockså minimi- och maximiåldern för de hun-dar som medförs i bevakningsuppgifter.Hundens psykiska utveckling och fysiskastyrka förutsätter att hunden är minst två årgammal. Motsvarande åldersgräns för polis-hundar är också två år. Med tanke på hun-dens åldrande och fysiska kondition är detmotiverat att sätta maximiåldern på 10 år fören hund som används i bevakningsuppgifter.

4 punkten. Med hänsyn till rättsskyddssyn-punkter för de personer som blir föremål föråtgärder samt till myndighetstillsyn skall denhund som används i ordningsövervaknings-

RP 69/2001 rd 125

uppgifter nu registreras och identifikations-märkas så att den kan individualiseras på etttillförlitligt sätt. Genom de skyldigheter somansluter sig till registrering och identifika-tionsmärkning blir det möjligt att individuali-sera en hund på ett tillförlitligt sätt t.ex. isamband med myndighetstillsyn. Närmarebestämmelser om det tekniska genomföran-det av registreringen och identifikations-märkningen skall utfärdas genom inrikesmi-nisteriets förordning.

5 punkten. En hund som används i ord-ningsövervakningsuppgifter skall alltid kun-na behärskas av ordningsvakten, varigenomman hindrar att ordningsvakten lämnar hun-den ensam i sitt tjänstgöringsområde. Genomdenna bestämmelse försöker man också för-säkra sig om utomstående personers säkerhet.

6 punkten. För tydlighetens skull skall detockså konstateras att en ordningsvakt inte fårmedföra en hund som till sina egenskaper vi-sat sig vara olämplig för uppgiften. Även omman försöker göra en täckande bedömning avhundens lämplighet vid ovan nämnda lyd-nadskontroll kan sådana förändringar ske ihundens hälsotillstånd eller beteende pågrund av vilka den inte längre bör anses somlämplig för uppgiften. Olämpligheten föruppgiften kan ta sig uttryck i hundens skygg-het. Den ordningsvakt som är hundföraresvarar för att den hund som han för med sigär lämplig för uppgiften. Till denna del är detfråga om prövning från fall till fall.

2 mom. En ordningsvakt får i ordnings-övervakningsuppgifter föra med sig en hundsom uppfyller kraven enligt 1 mom. i två årfrån det godkännande som avses i 1 punkten.Genom en lydnadskontroll som genomförsmed två års mellanrum försöker man försäkrasig om, särskilt med tanke på rättskyddet fördem som blir föremål för åtgärder, att enhund fortfarande är lämplig för att föras medi dessa uppgifter.

3 mom. En förutsättning för beviljande avdet tillstånd som avses i 1 mom. skall vara atttillställningens omfattning, natur eller denplats där tillställningen arrangeras av grun-dad anledning som hänför sig till upprätthål-lande av ordning förutsätter att en hund med-förs. Tillställningens omfattning, natur ellerden plats där tillställningen arrangeras skallalltså i sig inte ge rätt till att medföra en

hund, utan man förutsätter dessutom att detföreligger grundad anledning till detta somhänför sig till upprätthållande av ordning.Även om man med tillställning i detta sam-manhang avser alla platser och evenemangtill vilka ordningsvakter kan utses behöverhundar i praktiken medföras närmast i storaoffentliga tillställningar. Sådana tillställning-ar kunde vara stora rockevenemang, frilufts-konserter samt vissa internationella sporteve-nemang.

Den hund som medförs i ordningsövervak-ningsuppgifter skall bära munkorg som påpolisens order kan avlägsnas, om man medstöd av personers uppförande eller av någonannan motsvarande anledning kan dra denslutsatsen att säkerheten för dem som deltar itillställningen är hotad. En orsak till avlägs-nande av munkorgen kan vara en situationdär en viss grupps oförutsedda hotande upp-förande leder till att säkerheten för den pu-blik som deltar i tillställningen är hotad. Medpersoners uppförande avses i detta samman-hang den verksamhet som utövas av både depersoner som deltar i tillställningen och desom eventuellt försöker få tillträde till till-ställningen. Beslut om att avlägsna munkor-gen skall i regel fattas av den polisman somsvarar för säkerheten vid tillställningen ochsom i praktiken ofta är närvarande vid till-ställningen. Genom skyldigheten att bäramunkorg försöker man särskilt försäkra sigom säkerheten för de personer som blir fö-remål för åtgärder. I och för sig skall mankomma ihåg att en ordningsvakt kan användaen hund också i de nödvärnssituationer somavses i strafflagen och i samband med vilkahan själv skall fatta beslut om att avlägsnamunkorgen.

4 mom. Genom förordning av inrikesmini-steriet kan närmare bestämmelser utfärdasom ordnandet av lydnadskontrollen för enhund som medförs i ordningsövervaknings-uppgifter och om de krav som ingår i kon-trollen samt om registrering och identi-fikationsmärkning av hunden. Till innehålletskall bestämmelsen motsvara 61 § 2 mom. 3punkten i förslaget till lag om privata säker-hetstjänster och till denna del hänvisas tillmotiveringen till denna. Syftet med arrange-manget är att de bestämmelser som är på läg-re nivå än en lag och som hänför sig bl.a. till

RP 69/2001 rd126

lydnadskontroll för hundar, samt registreringoch identifikationsmärkning av hundar är li-kadana med tanke på ordningsövervaknings-och bevakningsuppgifter. Detta gör det möj-ligt att medföra samma hund både i bevak-nings- och ordningsövervakningsuppgifter.

10 § 3 mom. Enligt förslaget skall till lagenom ordningsvakter fogas en bestämmelsesom gör det möjligt att ge en ordningsvakt envarning i stället för att återkalla godkännan-det. Motsvarande möjlighet ingår i bestäm-melsen om återkallande av godkännandetsom väktare. När vissa förutsättningar före-ligger kan en ordningsvakt ges en varning istället för att godkännandet återkallas. Var-ning kan ges bl.a. i anslutning till brott elleroegentligheter i de fall där brottet eller oe-gentligheten är ringa. Dessutom förutsätts attåterkallande av godkännandet skall ansesvara oskäligt med hänsyn till förhållandena.En varning får i många fall en person somförfarit klandervärt eller vårdslöst att skärpasig eftersom det i vissa fall även blir frågaom hans möjligheter att fortsätta i sitt arbeteeller yrke. I mycket obetydliga fall kan ocksåen inofficiell varning som inte baserar sig pånågra bestämmelser i praktiken vara ett ef-fektivt medel.

1.5. Lagen om nödcentraler

4 §. Nödcentralens uppgifter. I 2 mom.hänvisas till utförandet av sådana uppgiftergällande övervakning och vidarebefordran avlarm som hör till tillämpningsområdet för la-gen om bevakningsföretag. Det föreslås atthänvisningen till lagen om bevakningsföretagändras till en hänvisning till lagen om privatasäkerhetstjänster.

2. Närmare bestämmelser

Med stöd av lagen om privata säkerhets-tjänster kan utfärdas förordningar av statsrå-det och inrikesministeriet.

Genom förordning av statsrådet kan närma-re bestämmelser utfärdas om förfarandet vidansökan om auktorisation och godkännande,ansökningarnas innehåll och vilka utredning-ar som behövs för avgöranden av ärenden,innehållet i uppdragsavtal, tjänstgöringsin-tyg, händelserapporter och årsanmälningar,

märken och texter på väktardräkt samt dele-gationen för säkerhetsbranschen.

Beträffande utredningar som behövs föravgöranden av ärenden kan det behövas när-mare bestämmelser t.ex. om hur man konsta-terar att den som ansöker om auktorisation avbevakningsföretag i fråga om sin förmögen-het är i stånd att sköta verksamheten på behö-rigt sätt och om hur det påvisas att den somansöker om godkännande som utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter också sköter säker-hetsskyddsuppgifter.

Om det detaljerade innehållet i uppdragsav-tal bestäms på samma sätt som nu genomförordning. Enligt 13 § 1 mom. förordningenom bevakningsföretag skall i uppdragsavtaletantecknas avtalsparterna, bevakningsområ-dena, bevakningsobjekten, bevakningsfor-merna, grunderna för avgiften samt datumoch avtalsparternas underskrifter. I den när-mare regleringen av innehållet i händelserap-porten skall beaktas inte bara de behov somansluter sig till utredning i efterhand av hän-delseförloppet utan också datasekretessyn-punkter. Om innehållet i årsanmälningarnabestäms rätt detaljerat redan i lagen (45 §).Genom närmare bestämmelser kan man bl.a.säkerställa att statistikgrunderna är enhetligaoch att det fås tillräckliga uppgifter om an-vändningen av maktmedelsredskap.

Om märken och texter på väktares dräktbestäms på samma sätt som för närvarandegenom förordning. Enligt 17 a § förordning-en om bevakningsföretag skall på väktaresdräkt på bröststyckets vänstra sida varaktigtmärkas texten VARTIJA väktare eller VÄK-TARE vartija. Dessutom skall på bröststyck-ets vänstra sida varaktigt märkas bevaknings-företagets namn eller namnförkortning elleretablerade firmamärke. På överrockens,overallens och regnklädernas ryggsida skalldessutom varaktigt märkas texten VARTIJAeller VÄKTARE. På den huvudbonad somhör till väktares dräkt kan på ett synligt ställemärkas texten VARTIJA eller VÄKTARE.På väktardräkt får ordet väktare förutom påfinska och svenska märkas också på någotannat språk, om det finns grundad anledningtill detta. Eventuella gradbeteckningar somanvänds på väktardräkt skall fästas på axel-klaffarna. På väktardräkt får inte andra mär-ken eller texter än de som nämns ovan finnas

RP 69/2001 rd 127

synliga. De nya bestämmelserna skall möj-liggöra åtminstone parallella finsk- ochsvenskspråkiga texter även på överrockens,overallens och regnklädernas ryggsida samtpå den huvudbonad som hör till väktardräkt.

Beträffande delegationen för säkerhets-branschen bestäms genom förordning bl.a.om antalet medlemmar i delegationen, dennärmare organiseringen av arbetet t.ex. in-delning i sektioner, delegationens sekretariatoch att om delegationen gäller i övrigt vadsom bestäms om statens kommittéer.

Genom förordning av inrikesministerietkan närmare bestämmelser utfärdas om inne-hållet i en ansvarig föreståndares och väkta-res utbildning och om anordnare av sådan ut-bildning, om utbildning som berör väktaresmaktmedelsredskap samt om lydnadskrav fören hund som användas i bevakningsuppgif-ter, hur lydnaden konstateras samt om an-vändning av hund.

Enligt lagen om privata säkerhetstjänstersker utbildningen för ansvariga föreståndare,grundutbildningen för väktare och utbild-ningen för tillfälliga väktare tekniskt i denordning som föreskrivs i lagen om yrkesin-riktad vuxenutbildning. De centrala krav somställs på utbildningens innehåll bestäms ock-så i lag. Inrikesministeriet bestämmer vidarei vilka ämnen inom specialyrkesexamen förutförare av säkerhetsskyddsuppgifter och yr-kesexamen för väktare som en ansvarig före-ståndare, väktare och tillfällig väktare åtmin-stone skall fullgöra studier. Vid behov kaninrikesministeriet också bestämma det detal-jerade innehållet i utbildningen. Eftersom yr-kena blir mera krävande vore målet på längresikt att en majoritet av de ansvariga förestån-darna och väktarna skall ha avlagt hela yr-kesexamen. Den ansvariga föreståndarenspelar en central roll för att bevakningsrörel-sen allmänt bedrivs i enlighet med bestäm-melserna och väktaren är central för rätts-skyddet för en person som blir föremål förenskilda åtgärder. Även i inledningsskedetbör av tillfälliga väktare krävas en utbildningsom åtminstone är lika omfattande som dennuvarande grundkursen för väktare, ochgrundutbildningen för väktare skall vara klartmera omfattande än den. Enligt inrikesmini-steriets beslut om väktares utbildning skallgrundkursen för väktare för närvarande om-

fatta minst 40 timmar.Den utbildning som gör det möjligt att bära

vissa maktmedelsredskap och att medförahund är inte i lagen om privata säkerhets-tjänster bunden till den ordning som anges ilagen om yrkesinriktad vuxenutbildning, utannär det gäller dess innehåll och anordnarnakan inrikesministeriet välja det utbildnings-system som man anser vara mest ändamåls-enligt. Enligt inrikesministeriets anvisningom skjutvapenutbildning för väktare skall ut-bildningen för närvarande alltid bestå av enallmän del samt av utbildning gällande alter-nativt gasspray eller egentliga skjutvapen el-ler bådadera. Den allmänna delen och utbild-ning gällande gasspray jämte övningar skallomfatta minst fyra timmar, den allmänna de-len och utbildning gällande egentliga skjut-vapen jämte övningar minst 16 timmar samtden allmänna delen och utbildning gällandesåväl gasspray som egentliga skjutvapenjämte övningar minst 18 timmar. För väktaresom är hundförare har det inte för närvarandeuppställts några särskilda utbildningskrav.Eftersom ovan nämnda specialutbildning ochhundförarutbildningen för väktare skall varade enda lagstadgade specialutbildningshelhe-terna för väktare, skall de i fortsättningenförutom utbildning i användningen av makt-medelsredskapen i fråga omfatta även enallmän utbildning gällande kontroll över far-liga situationer som skall vara mera omfat-tande än för närvarande.

Eftersom omvärlden hela tiden förändrasbör regelbunden repetitionsutbildning för an-svariga föreståndare och väktare uppmuntrasoch stödas. Det har dock inte ansetts ända-målsenligt att göra denna utbildning lagstad-gad.

Om lydnadskrav för en hund som används ibevakningsuppgifter, hur lydnaden konstate-ras samt om användning av hund bestäms påsamma sätt som för närvarande genom för-ordning. Enligt 16 § förordningen om bevak-ningsföretag får i bevakningsuppdrag använ-das endast sådan hund som godkänts i lyd-nadsprov i nybörjarklass eller lydnadsprovför tjänstehundar. I bevakningsuppdrag fårdock inte användas hund som till sina egen-skaper visat sig vara olämplig för uppgiften.Vid behov kan hundskolningen och kravenpå hundar utvecklas t.ex. i samarbete med

RP 69/2001 rd128

hundorganisationerna samt polisens hundex-perter inkopplas på tillsynen över att kravenpå hundarna uppfylls.

Inrikesministeriet kan dessutom utfärdanärmare föreskrifter om de blanketter somanvänds vid förfarande enligt lagen samt ominnehållet i väktarkortet och kortet för säker-hetsskyddsuppdrag. Dessa föreskrifter inver-kar inte på medborgarnas rättsliga ställningutan är förvaltningens interna. Därför är detinte heller nödvändigt att publicera dem i för-fattningssamlingen.

Säkerhetsbranschens tillsynsregister skallvara ett delregister inom datasystemet förförvaltningsärenden. Enligt 1 b § 3 mom. la-gen om polisens personregister meddelasnärmare bestämmelser om de uppgifter somregistreras i datasystemet i förordningen ompolisens personregister. Enligt 3 § 7 punktenförordningen om polisens personregister får iväktarregistret registreras uppgifter som fören väktare som avses i 1 § förordningen ombevakningsföretag har antecknats i väktar-kortet samt fotografi av personen. Omnäm-nandet av väktarregistret skall ändras till ettomnämnande av säkerhetsbranschens till-synsregister och i definitionen av registretsdatainnehåll bör beaktas att det nya registretskall omfatta inte bara väktare utan ocksåbevakningsföretag och deras ansvarspersoneroch ansvariga föreståndare samt utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter och ordningsvak-ter. Angående väktare, utförare av säkerhets-skyddsuppgifter och ordningsvakter skall iregistret kunna antecknas förutom de uppgif-ter som finns antecknade i väktarkortet ellerkortet för säkerhetsskyddsuppdrag eller ord-ningsvaktskortet åtminstone uppgifter om ut-bildning och uppgifter om återkallanden avgodkännanden samt varningar. Angåendebevakningsföretag bör i registret kunna an-tecknas åtminstone uppgifter om auktorisa-tion som meddelats företaget, företagetsverksamhetsställen, de personer som hör tillsammanslutningens eller stiftelsens förvalt-ningsorgan, verkställande direktör och ansva-riga bolagsmän, företagets ansvariga före-ståndare och deras utbildning samt återkal-landen av auktorisationer och godkännandensom ansvarig föreståndare samt varningar.Även om negativa beslut gällande auktorisa-tion av bevakningsföretag eller godkännande

som ansvarig föreståndare, väktare, utförareav säkerhetsskyddsuppgifter eller ordnings-vakt görs en anteckning i registret.

3. Ikraftträdande

Företagen inom den privata säkerhetsbran-schen och vid behov även deras kunder börfå information om reformen. De tjänstemänvid lokalpolisen som sköter tillståndsärendengällande den privata säkerhetsbranschen samtutövar tillsyn behöver en del utbildning ochanvisningar i anslutning till reformen. Sköt-seln av de ärenden som överförs från länssty-relserna till inrikesministeriet måste ordnasoch så måste man förbereda sig på föränd-ringarna i utbildningskraven och utbildnings-systemen. Dessutom förutsätts att det särskil-da tillsynsregistret för säkerhetsbranschen in-rättas.

På grund av vad som anförts ovan vore detmöjligt att börja tillämpa bestämmelsernaungefär sex månader efter att lagen stadfästs.

4. Lagst if tningsordning

4.1. Författningsnivån och legalitetsprin-cipen

Många av de saker som ingår i propositio-nen regleras för närvarande antingen i för-ordningen om bevakningsföretag eller i för-ordningen angående privatdetektivyrket. Dennuvarande författningsnivå måste med beak-tande av i synnerhet 80 § grundlagen ansesvara fel. Enligt 80 § 1 mom. grundlagen skallbestämmelser om bl.a. grunderna för indivi-dens rättigheter och skyldigheter utfärdas ge-nom lag.

Auktorisation och godkännande i anslut-ning till idkande av bevakningsrörelse ochsäkerhetsskyddande verksamhet samt tillsynöver privata säkerhetstjänster har en centralställning i propositionen. Grundlagsutskottethar i sitt utlåtande gällande skjutvapen(GrUU 15/1996 rd) ansett att grundläggandebestämmelser om bl.a. tillståndsförfarande,förutsättningar för utfärdande, återkallelseoch upphörande av tillstånd samt om behörig

RP 69/2001 rd 129

myndighet måste finnas i lagen. Angåendealla ovan nämnda saker föreslås att den nuva-rande regleringen som i huvudsak är på för-ordningsnivå skall ersättas med bestämmel-ser i lag.

I samband med reformen av de grundläg-gande fri- och rättigheterna intogs i 6 a § re-geringsformen en bestämmelse som för för-sta gången gav uttryck åt den legalitetsprin-cip som varit gällande i Finland som allmänrättsprincip. En bestämmelse som motsvarar6 a § regeringsformen ingår numera i 8 §grundlagen. I motiveringen till den reger-ingsproposition (RP 309/1993 rd) som leddetill reformen av de grundläggande fri- ochrättigheterna konstateras att ett av de vikti-gaste elementen i kravet på straffrättslig lega-litet är en definition i lag på gärningar sombestraffas som brott. Den viktigaste effektenav nämnda krav är att en straffbestämmelsesom grundar sig på en författning på lägrenivå än lag inte får utfärdas eller tillämpas.Även grundlagsutskottet har uppmärksammatatt straffrättsliga normer bör vara på lagnivå(GrUB 25/1994 rd).

I propositionen har man på grund av vadsom anförts ovan utgått ifrån att straff förolika gärningar helt och hållet skall faststäl-las genom normer på lagnivå. Även detta be-tyder att författningsnivån lyfts upp jämförtmed nuläget. Till lagförslagets mest centralabegrepp hör definitionerna i 2 § av bevak-ningsrörelse samt säkerhetsskyddsuppgiftersom förutsätter godkännande. Även bestäm-melserna om väktardräkt samt bärandet avdräkten är centrala, i synnerhet med beaktan-de av rättsskyddet för dem som blir föremålför åtgärder. Det sistnämnda gäller ocksåväktares maktmedelsredskap samt bestäm-melserna om bärande av dem. Det föreslås attbl.a. iakttagandet av de bestämmelser somgäller väktardräkt samt maktmedelsredskapeffektiveras med hjälp av en särskild krimi-naliseringsbestämmelse.

De gärningar som kriminaliseras i proposi-tionens bestämmelser om bevakningsföre-tags- och säkerhetsskyddsförseelse (56 och57 §) har definierats så detaljerat som möj-ligt. Också i straffbestämmelserna har man istället för allmänna hänvisningar uttömman-de definierat de instanser som kunde göra sigskyldiga till en gärning som är straffbar.

4.2. Rätt till arbete samt näringsfrihet

Bevakningsrörelsen skall fortfarande varaen näring som är beroende av auktorisation.Bevakningsrörelsen skall också omfatta dennuvarande privatdetektivverksamheten. Avett bevakningsföretags ansvariga förestånda-re och väktare skall fortfarande krävas myn-dighetsgodkännande. Myndighetsgodkän-nande skall dessutom krävas av vissa perso-ner som utför säkerhetsskyddsuppgifter.

Enligt 18 § 1 mom. grundlagen har var ochen i enlighet med lag rätt att skaffa sig sinförsörjning genom arbete, yrke eller näringsom han eller hon valt fritt. Om eventuellaundantag i anslutning till näringsfrihetenskall alltid bestämmas genom lag. I den re-geringsproposition som ledde till reformenav de grundläggande fri- och rättigheternakonstaterades att för näringsfrihetens delgäller flera begränsningar av vilka den mestproblematiska torde vara att näringsidkandeförutsätter tillstånd. I anslutning till ett meraallmänt uppluckrande av regleringen har må-let för lagstiftningsreformerna på senaste tidockså varit att minska tillståndsberoendet. Åandra sidan ansågs i sistnämnda propositionatt det fortfarande kan vara motiverat att ock-så i fortsättningen förutsätta tillstånd för ut-övande av vissa näringar särskilt för attskydda hälsan och säkerheten. Grundlagsut-skottet har senare i praktiken godkänt till-ståndsplikt även i andra fall där den har för-svarats av viktiga och starka samhälleliga in-tressen (GrUU 35/1998 rd, GrUU 35/1997rd, GrUU 47/1996 rd).

Grundlagsutskottet har sin utlåtandepraxisbetonat att lagfästa inskränkningar i degrundläggande fri- och rättigheterna i anslut-ning till näringsverksamhet skall vara exaktaoch noga avgränsade och deras substans, så-som omfattning och förutsättningar skallockså framgå av lagen. Vad gäller själva in-nehållet i regleringen har grundlagsutskottetansett det viktigt med tanke på 18 § grundla-gen att bestämmelserna om tillståndskriterieroch tillståndets varaktighet ger tillräckligt in-formation om vilka åtgärder myndigheternakommer att vidta.

I propositionen föreslås att specialregler-ingen begränsas till vad som är nödvändigtför att skydda säkerheten. Bevakningsrörel-

RP 69/2001 rd130

sen skall vara beroende av auktorisation ochav de anställda i branschen förutsätts både enviss utbildning och pålitlighet. I och medkravet på auktorisation försöker man redanpå förhand förvissa sig om att de näringsid-kare som bedriver bevakningsrörelse samtderas anställda är pålitliga, yrkesskickligaoch solventa. Säkerhetsskyddande verksam-het föreslås däremot inte i sig vara tillstånds-pliktig, utan endast av de personer som utförvissa speciellt riskabla uppgifter skall förut-sättas myndighetsgodkännande. I sambandmed godkännandet kontrollerar myndighe-terna endast personens pålitlighet. Bakomtillståndsplikten ligger i ovan beskrivna fallett sådant godtagbart ändamål som enligt deallmänna lärorna om inskränkningar i degrundläggande fri- och rättigheterna förut-sätts för att sådana skall kunna tillåtas.

Bestämmelser gällande meddelande avauktorisation av bevakningsföretag ingår i 3och 4 § i lagförslaget. Bestämmelser gällandeåterkallande av auktorisation av bevaknings-företag ingår i 46 och 49 § i lagförslaget.Både förutsättningarna för meddelande avauktorisation av bevakningsföretag ochgrunderna för återkallande räknas upp ut-tömmande i lagförslaget. Bestämmelsernahar dessutom preciserats med hjälp av villkorgällande bl.a. väsentliga förändringar i för-hållandena, dom som vunnit laga kraft ochmaximal giltighetstid för tillfälligt återkal-lande. Även myndighetens möjlighet att för-länga giltighetstiden för ett beslut om tillfäl-ligt återkallande är begränsad så att denna åt-gärd är möjlig endast om personen i frågamisstänks för ett brott som sannolikt kan ledatill att auktorisationen eller godkännandetåterkallas. Trots att en del av villkoren förmeddelande och återkallande av auktorisa-tion av bevakningsföretag innehåller attributsom är beroende av uppskattning, kan manmed beaktande av föremålet för regleringenanse att som helhet blir villkoren för medde-lande av auktorisation och grunderna föråterkallande tillräckligt noggrant avgränsadeoch exakt definierade på lagnivå. Ovannämnda bedömning gäller också de villkoroch grunder som ansluter sig till godkännan-det av en person som ansvarig föreståndareför ett bevakningsföretag, väktare eller utfö-rare av säkerhetsskyddsuppgifter.

Det är svårt att definiera situationer somansluter sig till en persons pålitlighet, person-liga egenskaper samt eventuella försummel-ser och felaktiga förfaranden uttömmande pålagnivå. Vid fortsatt missbruk av alkohol,narkotika eller andra rusmedel och vid våld-samt eller farligt uppträdande är det i huvud-sak fråga om personliga egenskaper. Exem-pelvis narkotikamissbruk leder inte alltid tilldom och då kan auktorisationen eller god-kännandet inte återkallas med stöd av dom,men redan med tanke på bevakningsrörelsensallmänna trovärdighet vore det nödvändigtatt auktorisationen eller godkännandet då vidbehov kunde återkallas p.g.a. en förändringsom inträffat i de personliga egenskaperna.

Sistnämnda omständighet framgår bl.a. av3 § lagen om tillståndsplikt för indrivnings-verksamhet (517/1999). Paragrafens 1 mom.innehåller en detaljerad bestämmelse om be-dömning av sökandens tillförlitlighet, medanden öppna bestämmelsen i 2 mom. gör detmöjligt att betrakta sökanden som icke till-förlitlig även i andra fall än de som avses i 1mom. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande(GrUU 35/1998) ansett att ovan beskrivnanoggrannhet hos regleringen är tillräckligmed beaktande av de proportionalitetskravsom ställs på inskränkningar i de grundläg-gande fri- och rättigheterna.

Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxisskall beviljande av näringstillstånd i regel ba-sera sig på laglighets- och inte lämplighets-prövning.

Grundlagsutskottet har ändå ansett att närstarka samhälleliga intressen talar för det kanbeviljandet av näringstillstånd ändå förenasmed lämplighetsprövning (GrUU 35/1997rd).

Med hjälp av de förfaranden för auktorisa-tion och godkännande som ingår i proposi-tionen försöker man redan på förhand förvis-sa sig om att de näringsidkare som bedriverbevakningsrörelse samt deras anställda är på-litliga, yrkesskickliga samt solventa. Förfa-randena för auktorisation och godkännandeutgör således en viktig del av myndigheter-nas tillsyn. I detta fall kan starka samhälleli-ga intressen anses tala för en effektiv myn-dighetstillsyn över bevakningsrörelsen, ochdärför kan meddelandet av auktorisation ochgodkännande förenas med prövning. Myn-

RP 69/2001 rd 131

digheternas beslut skall dock alltid följa deallmänna förvaltningsrättsliga principerna.

De som ansöker om auktorisation och god-kännande skall också förfoga över rätts-skyddsmedel. Ändring i beslut som gällerauktorisation, godkännande och varningarsöks från förvaltningsdomstol på det sätt sombestäms i förvaltningsprocesslagen (61 §).

Enligt propositionen blir privatdetektiv-verksamheten en del av bevakningsrörelsenoch samtidigt preciseras definitionen avverksamhet som förutsätter näringstillstånd ifråga om verksamheten i syfte att avslöjabrott. Med hjälp av en övergångsbestämmel-se (65 §) i propositionen tryggas ställningenför dem som innehar tillstånd som ger rätt attbedriva privatdetektivyrke och som inte hargällande tillstånd för bevakningsföretag.

I och med ovan nämnda övergångsbe-stämmelse meddelas innehavare av privatde-tektivtillstånd avgiftsfritt auktorisation avbevakningsföretag som ger rätt att avslöjabrott och privatdetektivföretagets förestånda-re godkänns som ansvarig föreståndare förbevakningsföretag. Detta arrangemang börgenomföras på föreslaget sätt framför allt pågrund av 18 § grundlagen. I och med över-gångsbestämmelsen börjar antalet gällandeauktoriseringar bättre motsvara den faktiskasituationen. Den sistnämnda omständighetenåter vore viktig i synnerhet med avseende påmyndighetstillsynen och den riksomfattanderegistreringen av auktoriseringar och god-kännanden.

4.3. Väktares befogenheter

Utgångspunkten är att bevakningsföretagsväktare inte skall ha särskilda befogenheterav nuvarande typ, utan de skall i regel hasamma rättigheter som vem som helst. Väk-tare skall dock behålla en mera begränsadrätt än för närvarande att vid behov medhjälp av maktmedel avlägsna en person frånett bevakningsområde som skyddas av of-fentlig frid enligt 23 kap. 3 § strafflagen närvissa förutsättningar föreligger. Dessutomskall väktare ha rätt att förrätta säkerhetsvisi-tation i samband med den allmänna rätten attgripa en person. Dessa bestämmelsers ända-

målsenlighet för de praktiska bevaknings-uppgifter som väktare utför har behandlatsnärmare i samband med beskrivningen av deviktigaste förslagen i propositionen.

Väktares rätt att avlägsna personer i anslut-ning till offentlig frid samt möjligheten attanvända maktmedel i samband därmed kopp-las klarare än för närvarande till två olikagrunder för avlägsnande av tvångsmedelstyp.Grunden för avlägsnande hade också kunnatutvidgas på så sätt att väktarna hade getts rätttill nödvärn och att använda de maktmedelsom detta möjliggör även på bevakningsom-råden som skyddas av offentlig frid. En be-stämmelse av tvångsmedelstyp måste dockbetraktas som mera ändamålsenlig med beak-tande av de grundläggande fri- och rättighe-terna, eftersom väktarnas befogenheter kananges exakt i och med en sådan bestämmelse.

En väktare kan använda den rätt som be-stämmelsen medför att avlägsna en personsamt de maktmedel som hänför sig därtill fördet första när en person underlåter att iakttaen uppmaning att avlägsna sig från bevak-ningsområdets ägare, innehavare eller derasföreträdare enligt 2 § 16 punkten. Den andragrunden för avlägsnande hänför sig till situa-tioner där det är uppenbart att personen intehar rätt att vistas på ett bevakningsområdesom skyddas av offentlig frid. Då förutsättsytterligare att personen i fråga inte iakttarväktarens uppmaning att avlägsna sig.

En person kan göra sig skyldig till straff-bart brott mot offentlig frid redan när hanunderlåter att iaktta en klar muntlig uppma-ning att avlägsna sig. Situationen är den-samma även när en person påträffas t.ex. påen industrianläggnings omgärdade gårdsom-råde och han inte kan ge någon godtagbar or-sak till sin vistelse där. I fråga om bäggegrunderna för avlägsnande är föremålet förväktarens eventuella åtgärder alltså en personsom man åtminstone kan misstänka att hargjort sig skyldig till straffbart brott mot of-fentlig frid. Att bli avlägsnad av en utbildadväktare är också ett mildare alternativ för densom är föremål för åtgärden jämfört med omväktaren skulle ta fast honom med stöd avden allmänna rätten att gripa en person ochmyndigheten eventuellt med hjälp av brotts-utredning skulle undersöka om han eventuellthar gjort sig skyldig till ett brott.

RP 69/2001 rd132

Även när det gäller förrättande av säker-hetsvisitation skall den som blir föremål föråtgärden genom sitt eget uppträdande ha för-orsakat att väktaren har gripit honom medstöd av den allmänna rätten att gripa en per-son.

Betydande utövning av offentlig makt somtillkommer endast myndigheterna har ansettsvara t.ex. den rätt som baserar sig på själv-ständig prövning att använda maktmedel el-ler på något annat betydande sätt ingripa i enindivids grundläggande fri- och rättigheter(RP 1/1998 rd). Grundlagsutskottet har för-hållit sig restriktivt till att andra än myndig-heter skulle ges rätt att använda maktmedel(GrUU 15/1994 rd, GrUU 22/1994 rd ochGrUU 38/1997 rd). En tolkning som i någonmån avvek från grundlagsutskottets tidigarepraxis gällde regeringens proposition medförslag till lag om ordningsvakter samt tillvissa lagar som har samband med den (GrUU44/1998 rd). Vid användningen av de befo-genheter som är mera omfattande än de rät-tigheter som tillkommer var och en och somföreslås för väktare är det inte fråga om ut-övning av betydande offentlig makt, eftersomgrunden för åtgärder vore lagstridigt förfa-rande från den persons sida som blir föremålför åtgärden eller att väktaren i den aktuellasituationen företräder innehavaren av bevak-ningsområdet. Användningen av de befogen-heter som tillkommer väktare och som ärmera omfattande än de rättigheter som till-kommer var och en skall också vara bundenenbart till verksamhet inom bevakningsom-rådet och inte som för närvarande till bevak-ningsobjektets omedelbara närhet.

Väktares rätt att förhindra olovligt intrång,som är mera omfattande än de rättighetersom tillkommer var och en, ingriper inte hel-ler i den inträngades grundläggande fri- ochrättigheter, eftersom de grundläggande rät-tigheterna inte skyddar olaglig verksamhet.Enligt 22 § grundlagen skall det allmänna setill att de grundläggande fri- och rättigheternaoch de mänskliga rättigheterna tillgodoses.Detta betyder förutom den grundläggandetrygghet som myndigheterna erbjuder ävenbl.a. det att lagstiftningen garanterar indivi-den tillräckliga rättigheter att försvara sigmot rättsstridiga angrepp och olovligt in-trång. Att användningsområdet för nödvärn

inskränks till följd av att det område somskyddas av hemfriden krymper är inte till alladelar i harmoni med denna utgångspunkt.Det vore ändamålsenligt att åtminstone be-vakningsföretagens väktare, som är utbildadeför dessa situationer och som i egenskap avägarens företrädare handlar på uppdrag avdenne, får behålla en mera begränsad rätt änden nuvarande att avlägsna personer frånplatser som skyddas av offentlig frid. Väk-tarnas befogenheter skulle i mycket begrän-sad utsträckning vara mera omfattande än derättigheter som tillkommer var och en samtväsentligt mycket mera inskränkta än t.ex.ovan nämnda ordningsvakters befogenheter.

Genom väktares rätt att i samband med denallmänna rätten att gripa en person förrättasäkerhetsvisitation ingriper man av skäl somhänför sig till säkerheten i arbete i den per-sonliga integriteten hos den som blir föremålför åtgärden. Genom bestämmelsen försökerman också trygga säkerheten för utomståen-de personer som eventuellt befinner sig påplatsen för gripandet. Enligt 7 § grundlagenhar alla rätt till personlig integritet. Den fårinte kränkas utan laglig grund. Man bör ock-så lägga märke till att det allmänna skall till-godose även väktares och utomståendesgrundläggande fri- och rättigheter, bl.a. denpersonliga säkerheten. På motsvarande sättskall det allmänna enligt 18 § 1 mom. grund-lagen sörja för skyddet av arbetskraften.

I grundlagsutskottets tolkningspraxis harman också för myndighetsverksamhetens delgodkänt att det inte i alla situationer nödvän-digtvis är möjligt att fatta överklagbara beslutom användningen av befogenheterna enligtlagen. Detta framhäver ytterligare betydelsenav de personers utbildning och övriga kom-petens som använder befogenheterna (GrUU17/1998 rd).

Med anledning av vad som anförts ovanfinns det ett vägande samhälleligt behov avbefogenheter för väktare. Till användningenav befogenheter hänför sig också det faktumatt det föreslås att väktarnas utbildningskravskärps och att det även av tillfälliga väktarekrävs att de genomgått åtminstone en viss ut-bildning.

Befogenheterna är begränsade till vad somär nödvändigt för att tillgodose 18 § 1 mom.och 22 § grundlagen.

RP 69/2001 rd 133

De föreslagna bestämmelserna är noga av-gränsade och exakta.

4.4. Överföring av förvaltningsuppgifterpå andra än myndigheter

I 124 § grundlagen ingår en bestämmelseom överföring av offentliga förvaltningsupp-gifter på andra än myndigheter. Det betydel-sefulla med tanke på denna proposition är omdet vid bedrivandet av bevakningsrörelseskall anses vara fråga om en offentlig bevak-ningsuppgift som avses i 124 § grundlagen.Bedömningen försvåras av att det varken ibestämmelsen eller i regeringspropositionengällande den ges några närmare grunder förnär en viss uppgift skall anses vara en offent-lig förvaltningsuppgift. Denna sak behandlasinte heller i grundlagsutskottets utlåtande-praxis.

Med bevakningsrörelse avses utförande avbevakningsuppgifter i förtvärvssyfte enligtuppdragsavtal. Bevakningsuppgifter är attvakta egendom, skydda en människas integri-tet, avslöja brott som riktat sig mot bevak-ningsobjektet eller uppdragsgivaren samt attövervaka sådana uppgifter. Utgångspunktenär fortfarande att bevakningsföretag inte fårta emot uppdrag som innebär en förbindelseatt upprätthålla allmän ordning och säkerheteller annars försvåra upprätthållandet av all-män ordning och säkerhet. Utgångspunktenär att de väktare som är anställda hos ett be-vakningsföretag har samma rättigheter somtillkommer var och en när de utför sina be-vakningsuppgifter. De befogenheter som till-kommer väktare och som är mera omfattandeär de rättigheter som tillkommer var och enhänför sig på det sätt som beskrivs i föregå-ende punkt till rätten att vid behov med hjälpav maktmedel avlägsna en person från ettbevakningsområde som skyddas av offentligfrid samt till rätten att förrätta säkerhetsvisi-tation i samband med ett gripande som gjortsmed stöd av den allmänna rätten att gripa enperson. Dessutom kan en väktare som fåttbehörig utbildning i bevakningsuppgifterbära vissa maktmedelsredskap i större om-fattning än var och en.

Enligt 1 § 1 mom. polislagen är polisensuppgift bl.a. att förebygga brott. Även för

bevakningsrörelsen är ett centralt syfte att fö-rebygga brott i och med att man vaktar egen-dom och skyddar människors integritet. En-bart med stöd av det sistnämnda kan det ändåinte i bevakningsrörelsen anses vara fråga omutförande av en i grundlagen avsedd offentligförvaltningsuppgift, eftersom det inte är be-stämt att polisen eller myndigheterna i all-mänhet skulle ha ensamrätt att bedriva verk-samhet i anslutning till förebyggandet avbrott. Dessutom bör man beakta att det imånga andra typer av verksamhet, t.ex. lås-smeds- och försäkringsverksamhet, kan varafråga om att förebygga brott. När det gälleratt förebygga brott avgör verksamhetens na-tur vilka befogenheter som innebär rätt attingripa i medborgarnas rättsliga ställningsom eventuellt är förenade med uppgiften.

I bevakningsrörelsen kan det anses varafråga om utförande av en offentlig förvalt-ningsuppgift enligt 124 § grundlagen i denmån väktare föreslås få rätt att användamaktmedel som är mera omfattande än derättigheter som tillkommer var och en samträtt att i bevakningsuppgifter bära vissamaktmedelsredskap i större utsträckning änvar och en. Med stöd av vad som anförtsovan är utgångspunkten i denna propositionatt det inom bevakningsrörelsen är fråga omen offentlig förvaltningsuppgift enligt 124 §grundlagen.

Enligt 124 § grundlagen kan offentliga för-valtningsuppgifter anförtros andra än myn-digheter endast genom lag eller med stöd avlag, om det behövs för en ändamålsenligskötsel av uppgifterna och det inte äventyrarde grundläggande fri- och rättigheterna, rätts-säkerheten eller andra krav på god förvalt-ning. Uppgifter som innebär betydande utöv-ning av offentlig makt får dock ges endastmyndigheter. Av den del som behandladelagstiftningsordningen för väktares befogen-heter har redan framgått att det inte är frågaom utövning av betydande offentlig makt vidanvändningen av de befogenheter som före-slagits för väktare.

Enligt 22 § grundlagen skall det allmännase till att de grundläggande fri- och rättighe-terna och de mänskliga rättigheterna tillgo-doses. Detta betyder bl.a. att säkerhetsmyn-digheterna skall kunna säkerställa en vissgrundtrygghetsnivå. Grundtryggheten torde

RP 69/2001 rd134

innefatta åtminstone sådan allmän ordningoch säkerhet som innebär att det är fredligtpå gatorna, korta beredskaps- och utrednings-tider för myndigheterna vid allvarliga stör-ningar i ordningen och grova brott samt högautredningsprocent för myndigheterna när detgäller grova brott. Grundtryggheten innefat-tar således element med anknytning till såvälallmän som privat säkerhet. Säkerhetsmyn-digheterna borde förfoga över sådana resur-ser som behövs för att upprätthålla en viss,definierad nivå på grundtryggheten. Redanovan kom det fram att 22 § grundlagen vidsidan av den grundtrygghet som myndighe-terna erbjuder betyder bl.a. att lagstiftningenger individen tillräckliga rättigheter att för-svara sig mot rättsstridiga angrepp och olov-ligt intrång. Till denna del vore det ända-målsenligt att företag och enskilda vid sidanav de säkerhetstjänster som samhället till-handahåller vid behov kan tillfredsställa sinaegna speciella säkerhetsbehov även genomatt anlita bevakningsföretags tjänster. Inombevakningsrörelsen är det alltså fråga om attproducera tjänster, och beträffande dem hardet krav på ändamålsenlighet som 124 §grundlagen ställer ansetts uppfyllas lättare änt.ex. i fråga om beslutsfattande som gäller enenskild persons eller sammanslutnings cen-trala rättigheter. (RP 1/1998 rd).

När det gäller de förutsättningar som anslu-ter sig till medborgarnas grundläggande fri-och rättigheter, rättssäkerheten samt god för-valtning är det centrala de bestämmelser somgäller tillämpningsområdet, användningen avmaktmedel samt utbildningen samt att de ärnoga avgränsade och exakta. Även bestäm-melserna om myndighetstillsyn är centrala idetta avseende.

Genom bevakningsrörelsen upprätthållsprivat säkerhet, och propositionen innehållerett uttryckligt förbud mot att ta emot uppdragmed anknytning till upprätthållandet av all-män ordning och säkerhet. De maktmedels-redskap som är tillåtna för väktare definierasnu uttömmande på lagnivå och dessutom be-slutar bevakningsföretagets ansvariga före-ståndare om bärandet av farliga maktmedels-redskap i bevakningsuppgifter. En förutsätt-ning för att man skall få bära vissa maktme-delsredskap är dessutom att man genomgåtten specialutbildning. Det blir förbjudet för

tillfälliga väktare att bära skjutvapen samt attmedföra hund i bevakningsuppgifter. Utbild-ningskraven för väktare och ansvariga före-ståndare skärps och utbildningen genomförs ienlighet med ett enhetligt utbildningssystemsom administreras av undervisningsmyndig-heterna. De viktigaste kraven på innehållet iansvariga föreståndares och väktares utbild-ning definieras nu i lag. Även av tillfälligaväktare skall krävas åtminstone en viss ut-bildning. Regleringen gällande väktares be-fogenheter och användningen av maktmedelhar behandlats i föregående punkt. När detgäller tillsynen är ett mål att effektivera denmyndighetstillsyn som riktar sig till de priva-ta säkerhetstjänsterna bl.a. genom den till-synsenhet för säkerhetsbranschen och detriksomfattande tillsynsregister för säkerhets-branschen som föreslås bli inrättade.

Med stöd av vad som anförts ovan kan detanses att det krav på ändamålsenlighet somingår i 124 § grundlagen och som gälleröverföring av offentliga förvaltningsuppgif-ter på andra än myndigheter blir uppfyllt förbevakningsrörelsens del. De bestämmelsersom ingår i propositionen måste också ansesvara tillräckligt exakta och noga avgränsade idetta avseende.

4.5. Skydd för personuppgifter

Enligt 10 § grundlagen utfärdas närmarebestämmelser om skydd för personuppgiftergenom lag. Bestämmelsen visar på behovetatt genom lagstiftning trygga individensrättsskydd och integritet vid behandling, re-gistrering och användning av personuppgif-ter. Bestämmelsen hänvisar inte bara till dennuvarande personuppgiftslagen utan förutsät-ter över huvud lagstiftningsmässiga arrange-mang för att skydda personuppgifter. Krav pålagstiftning om skydd för personuppgifterställer den numera även av Europarådet an-tagna konventionen om skydd för enskildavid automatisk databehandling av person-uppgifter (FördrS 35 och 36/1992). Dessut-om måste EG:s personuppgiftsdirektiv95/46/EG beaktas.

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande(GrUU 14/1998 rd) konstaterat att till de frå-gor som utifrån bestämmelsen om grundläg-gande fri- och rättigheter gällande skydd för

RP 69/2001 rd 135

personuppgifter absolut bör regleras hör åt-minstone syftet med registreringen, de regi-strerade uppgifternas innehåll, ändamålen förvilka uppgifterna får användas inbegripetuppgifternas tillförlitlighet och deras förva-ringstider samt den registrerades rättsskydd.Samma gäller i vilken utsträckning dessaomständigheter skall regleras och hur ingå-ende på lagnivå. Också förvaltningsutskottethar uttryckt en motsvarande ståndpunkt(FvUU 16 och 19/1998 rd samt FvUB 25 och26/1998 rd).

I enlighet med lagförbehållet i 10 § 1 mom.grundlagen bestäms om bevakningsföretagsskyldighet att bevara händelserapporter samtföra personal- och arbetsskiftsregister i 17och 18 § i propositionen. De föreslagna be-stämmelserna kan anses uppfylla de krav pådetaljerad och exakt lagstiftning och regler-ing som följer av ovan nämnda 10 § grundla-gen. Vid sidan av de nämnda bestämmelser-na tillämpas personuppgiftslagen på de per-sonregister som utgörs av händelserapportersamt personal- och arbetsskiftsregister.

4.6. Utfärdande av förordning och över-föring av lagstiftningsmakt

I stället för det nuvarande allmänna be-myndigandet att utfärda förordning och detdelvis allmänna bemyndigandet för inrikes-ministeriet att meddela föreskrifter skall be-myndigandet att utfärda förordningar avstatsrådet, förordningar av inrikesministerietvara individualiserat.

Enligt 80 § 1 mom. grundlagen kan repu-blikens president, statsrådet och ministerier-na utfärda förordningar stöd av ett bemyndi-gande i grundlagen eller i någon annan lag.Genom lag skall dock utfärdas bestämmelserom grunderna för individens rättigheter ochskyldigheter samt om frågor som enligtgrundlagen i övrigt hör till området för lag.Grundlagsutskottet har i sin tolkningspraxisbetonat kravet på noggranna gränser och ex-akthet i fråga om delegering av lagstift-ningsmakt. Utskottet har t.ex. ansett att befo-genheter att begränsa näringsfriheten inte fårdelegeras till en lägre författningsnivå än lag(t.ex. GrUU 15/1996 rd och 31/1998 rd).

Tyngdpunkten i regleringen av bevaknings-rörelsen ligger för närvarande på förord-

ningsnivå och privatdetektivverksamhetenregleras enbart genom förordning. Det före-slås att tyngdpunkten i regleringen överförstill lag. I lagen anges grunderna för de om-ständigheter som påverkar medborgarnasrättsliga ställning. Genom förordningar avstatsrådet och inrikesministeriet bestäms omsådana omständigheter, i första hand av tek-nisk natur, där regleringen på ett smidigt sättmåste anpassas efter förändringar i omvärl-den. Grundlagsutskottet har t.ex. i sin tolk-ningspraxis ansett att en i lag föreslagen be-fogenhet att genom ministeriebeslut generelltreglera minimikraven på behörighet för enviss uppgift är alltför öppen; däremot gickdet bra att precisera behörighetsvillkoren ge-nom ett beslut av ministeriet (GrUU 20/1997och 31/1998). Det föreslås att utbildnings-kraven för bevakningsföretags ansvariga fö-reståndare och kraven på grundutbildning förbevakningsföretags väktare binds till denordning som föreskrivs i lagen om yrkesin-riktad vuxenutbildning. Det föreslås att deviktigaste av de krav som ställs på utbild-ningens innehåll också definieras på lagnivå,men närmare bestämmelser om utbildningensinnehåll och utbildningsanordnarna utfärdasgenom förordning av inrikesministeriet.

De föreslagna delegeringsbestämmelsernaär noga avgränsade och exakta.

4.7. Övriga förslag

Förslagen om ändring av 1 b och 24 d § la-gen om polisens personregister, ändring av17 kap. strafflagen, ändring av 4 § lagen omnödcentraler samt lagen om ordningsvakterinnehåller inga frågor beträffande lagstift-ningsordningen.

4.8. Sammandrag

Propositionen innehåller vissa bestämmel-ser som begränsar de grundläggande fri- ochrättigheterna enligt 2 kap. grundlagen. Be-gränsningarna av de grundläggande fri- ochrättigheterna gäller i synnerhet de rättighetersom väktare anställda hos bevakningsföretagfår att använda maktmedel och som är meraomfattande än de rättigheter som tillkommervar och en. Det är möjligt att begränsa degrundläggande fri- och rättigheterna inte bara

RP 69/2001 rd136

utifrån de lagförbehåll som ingår i bestäm-melserna om de grundläggande fri- och rät-tigheterna utan också utifrån allmänna dokt-riner. Grundlagsutskottet har i sitt betänkan-de (GrUB 25/1994 rd s. 4-5) konstaterat attgrunderna för inskränkningar bör vara accep-tabla, inskränkningarna bör vara nödvändigaför att uppnå ett acceptabelt syfte samt nogaavgränsade och tillräckligt exakt definierade.Bestämmelserna i propositionen gällandeprivata säkerhetstjänster kan inte anses be-gränsa de grundläggande fri- och rättigheter-na i 2 kap. grundlagen mera än vad som ärnödvändigt för uppnåendet av de för samhäl-

let viktiga målen som ligger till grund för re-gleringen.

Sålunda kan lagen om privata säkerhets-tjänster och ovan nämnda övriga lagförslagbehandlas i den ordning som 72 § grundlagenföreskriver. Eftersom propositionen ändå in-nehåller flera omständigheter som är av be-tydelse med tanke på de grundläggande fri-och rättigheterna, vore det ändamålsenligt attgrundlagsutskottets utlåtande inhämtas ompropositionen.

Med stöd av vad som anförts ovan före-läggs Riksdagen följande lagförslag:

RP 69/2001 rd 137

Lagförslagen1.

Lag

om privata säkerhetstjänster

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Lagens syfte och tillämpningsområde

Syftet med denna lag är att trygga privatasäkerhetstjänsters kvalitet och pålitlighetsamt att främja samarbetet mellan myndighe-terna och privata säkerhetstjänster.

2 §

Definitioner

I denna lag avses med:1) privata säkerhetstjänster bevakningsrö-

relse och säkerhetsskyddande verksamhet,2) bevakningsrörelse utförande av bevak-

ningsuppgifter i förvärvssyfte enligt upp-dragsavtal,

3) bevakningsuppgift att bevaka egendom,skydda en persons integritet, avslöja brottsom riktat sig mot bevakningsobjektet elleruppdragsgivaren samt att utöva tillsyn översådana uppgifter,

4) butiksobservation bevakningsuppgiftsom innebär bevakning av egendom somsäljs i en butik,

5) livvaktsuppdrag bevakningsuppgift somomfattar skyddande av en viss persons integ-ritet,

6) värdetransportuppdrag bevakningsupp-gift som omfattar bevakning av värdefullegendom som transporteras,7) bevakningsföretag fysisk eller juridiskperson som idkar bevakningsrörelse,

8) ansvarig föreståndare den som anställdhos ett bevakningsföretag ansvarar för att fö-retaget sköts enligt bestämmelserna om be-vakningsföretag,

9) väktare den som anställd hos ett bevak-ningsföretag utför bevakningsuppgifter,

10) verksamhetsställe byggnad, konstruk-tion, rum och annat utrymme som ett bevak-ningsföretag använder för kundtjänst, mot-tagning av larm eller företagets interna admi-nistration,

11) huvudsakligt verksamhetsställe ettverksamhetsställe från vilket en bevaknings-rörelse huvudsakligen idkas eller är avseddatt idkas,

12) bevakningsområde fastighet, byggnad,rum, konstruktion och annan allmän ellerprivat plats samt annat allmänt eller privatområde eller del av dessa som specificerats iuppdragsavtalet,

13) bevakningsobjekt personer samt före-mål och annan egendom som skall bevakasenligt uppdragsavtalet,

14) maktmedelsredskap skjutvapen enligt2 § skjutvapenlagen (1/1998), gasspray enligt11 § skjutvapenlagen, handklovar, högst 60centimeter långa batonger samt teleskopba-tonger,

15) teleskopbatong en industriellt tillver-kad, för transport hopskjutbar batong, somutfälld är minst 45 centimeter och högst 65

RP 69/2001 rd138

centimeter lång och som består av oböjligametall- eller plaströr, vilka låser sig vid var-andra med hjälp av friktion,

16) företrädare den som är anställd av ettbevakningsområdes ägare eller innehavare,

17) säkerhetsskyddsuppgift planering, in-stallering, reparation eller ändring av kon-struktionsmässigt skydd eller elektroniskaövervakningssystem samt planering av andrasäkerhetsarrangemang,

18) säkerhetsskyddsuppgift som krävergodkännande en säkerhetsskyddsuppgift sommedför tillgång till sådana upplysningar omuppdragsgivarens säkerhetsarrangemang vil-ka definierats vara konfidentiella och vilkamöjliggör eller väsentligen underlättar in-trång i ett för utomstående stängt utrymmesom innehas av uppdragsgivaren,

19) säkerhetsskyddande verksamhet utfö-rande av säkerhetsskyddsuppgifter i för-värvssyfte enligt uppdragsavtal,

20) säkerhetsskyddsföretag fysisk eller ju-ridisk person som idkar säkerhetsskyddandeverksamhet,

21) utförare av säkerhetsskyddsuppgifteren anställd hos ett säkerhetsskyddsföretagsom utför säkerhetsskyddsuppgifter som krä-ver godkännande.

2 kap.

Bevakningsrörelse

Auktorisationskrav för bevakningsrörelse

3 §

Auktorisation av bevakningsföretag

Bevakningsrörelse får idkas av en fysisk el-ler juridisk person som avses i 1 § 1 eller 2mom. lagen angående rättighet att idka när-ing (122/1919) och som har meddelats aukto-risation för detta (auktorisation av bevak-ningsföretag).

Auktorisation av bevakningsföretag ger rättatt sköta bevakningsuppgifter i hela landet.Auktorisationen gäller tills vidare.

Till auktorisationen av ett bevakningsföre-tag kan fogas villkor och begränsningar an-gående tid, geografiskt område och bevak-

ningsuppgifter som påkallas av bevaknings-rörelsens omfattning, det antal verksamhets-ställen som bevakningsföretaget har, verk-samhetsställenas läge samt andra motsvaran-de förhållanden.

Om den som innehar auktorisation försättsi konkurs eller avlider, har konkurs- ellerdödsboet rätt att fortsätta bevakningsrörelsenunder högst ett år från det konkursen inled-des eller dödsfallet inträffade. Konkursboetsboförvaltare, en dödsbodelägare eller någonannan som har hand om dödsboet skall inomtrettio dagar från det att konkursen inleddeseller dödsfallet inträffade underrätta inrikes-ministeriet om konkursen eller dödsfallet.

4 §

Meddelande av auktorisation

Auktorisation av bevakningsföretag kanmeddelas en fysisk person som

1) har fyllt 18 år,2) är känd för redbarhet och pålitlighet och

till sina personliga egenskaper är lämplig föruppgiften,

3) inte är försatt i konkurs och vars hand-lingsbehörighet inte har begränsats, samt

4) i fråga om sin förmögenhet förmår attsköta verksamheten på behörigt sätt.

En juridisk person kan meddelas auktorisa-tion, om

1) den i fråga om sin förmögenhet förmåratt sköta verksamheten på behörigt sätt, samt

2) de som hör till förvaltningsorganen,verkställande direktören samt i ett öppet bo-lag bolagsmännen och i ett kommanditbolagde ansvariga bolagsmännen uppfyller villko-ren enligt 1 mom. 1— 3 punkten.

Auktorisation av bevakningsföretag med-delas av inrikesministeriet.

5 §

Ändring av villkor och begränsningar somfogats till ett bevakningsföretags auktorisa-

tion

Villkor och begränsningar som fogats tillett bevakningsföretags auktorisation kan änd-ras med anledning av förändringar i bevak-

RP 69/2001 rd 139

ningsrörelsens omfattning, det antal verk-samhetsställen som bevakningsföretaget har,verksamhetsställenas läge samt andra mot-svarande förhållanden.

Villkor och begränsningar i anslutning tillauktorisation ändras av inrikesministeriet.

6 §

Anmälningar

När inrikesministeriet har meddelat ett be-vakningsföretag auktorisation eller ändratvillkor eller begränsningar som fogats till enauktorisation, skall ministeriet underrätta depolisinrättningar inom vars distrikt sökandeneller innehavaren av auktorisationen haruppgivit att verksamhetsställen kommer attinrättas.

7 §

Ändringsanmälningar

Ett bevakningsföretag skall skriftligen(ändringsanmälan) underrätta inrikesministe-riet när

1) bevakningsföretaget inrättar eller drar inett verksamhetsställe eller ett verksamhets-ställes adress förändras,

2) när en person i bevakningsföretagetsförvaltningsorgan, verkställande direktöreneller en bolagsman, om bevakningsföretagetär ett öppet bolag, eller en ansvarig bolags-man, om bevakningsföretaget är ett kom-manditbolag, byts ut,

3) när driften av företaget avslutas eller av-bryts för längre tid än en månad.

Ändringsanmälan skall om möjligt görasinnan förändringen inträffar, dock senast densjunde dagen därefter. Till en anmälan somavses i 1 mom. 2 punkten skall fogas hand-lingar av vilka framgår att den som tillträderuppdraget uppfyller de villkor som föreskrivsi 4 § 2 mom.

När inrikesministeriet tar emot en änd-ringsanmälan som avses i 1 mom. 1 punkten,skall ministeriet om anmälan underrätta denpolisinrättning inom vars distrikt bevaknings-företaget har sitt huvudsakliga verksamhets-

ställe samt den polisinrättning inom vars di-strikt bevakningsföretaget har det verksam-hetsställe som ändringsanmälan gäller. Närinrikesministeriet tar emot en ändringsanmä-lan som avses i 1 mom. 2 punkten, skall mi-nisteriet underrätta den polisinrättning inomvars distrikt företaget har sitt huvudsakligaverksamhetsställe. När inrikesministeriet taremot en ändringsanmälan enligt 1 mom. 3punkten, skall ministeriet underrätta de polis-inrättningar inom vars distrikt bevakningsfö-retaget har verksamhetsställen.

God bevakningssed

8 §

Uppdragsavtal

Innan någon börjar utföra uppgifter som ettuppdrag förutsätter, skall ett skriftligt avtalom uppdraget sättas upp (uppdragsavtal),utom i fråga om uppdrag som avses i 16 § 2mom. Om uppgifterna varit så brådskande attinget uppdragsavtal kunnat sättas upp innande påbörjades, skall avtalet sättas upp senastden andra vardagen efter det att uppgifternapåbörjades.

Ett uppdragsavtal skall förvaras i sex år ef-ter det att uppdraget avslutades. Om uppgif-terna i avtalet lagras med hjälp av automatiskdatabehandling, skall de uppgifter som be-hövs för tillsynen finnas att tillgå i klartext.

9 §

Förbud att ta emot uppdrag som gäller upp-rätthållande av allmän ordning och säkerhet

Bevakningsföretag får inte ta emot uppdragsom innebär förbindelse att upprätthålla all-män ordning och säkerhet.

Bevakningsföretag får dock ta emot upp-drag som innebär att företaget sköter ord-ningsvaktsuppgifter enligt lagen om ord-ningsvakter (533/1999).

Om säkerhetskontroller inom flygtrafikenoch vid domstolar bestäms särskilt.

RP 69/2001 rd140

10 §

Förhållande till myndigheternas verksamhet

Bevakningsrörelse får inte idkas eller be-vakningsuppgifter utföras på ett sätt som för-svårar upprätthållandet av allmän ordningoch säkerhet förebyggande, utredning elleråtalsprövning av brott.

Om en väktare vid utförande av bevak-ningsuppgifter får kännedom om att ett brottsom nämns i 15 kap. 10 § 1 mom. strafflagen(39/1889) redan har begåtts, skall väktarenutan dröjsmål anmäla brottet till polisen. Enväktare skulle bli tvungen att anmäla någonsom avses i 2 mom. i nämnda paragraf ärdock inte anmälningspliktig.

11 §

Förbud att delta i bevakningsrörelse

Den som är anställd hos polisen, gränsbe-vakningsväsendet eller tullväsendet får intedelta i bevakningsrörelse, höra till ett bevak-ningsföretags förvaltningsorgan, vara dessverkställande direktör, bolagsman, ansvarigabolagsman eller ansvariga föreståndare eller iförvärvssyfte utföra bevakningsuppgifter.

12 §

Allmänna principer som skall iakttas i be-vakningsuppgifter

Den som sköter bevakningsuppgifter skallhandla korrekt och opartiskt samt främja för-sonlighet.

Bevakningsuppgifter skall utföras så att deinte medför större skada eller olägenhet änvad som är nödvändigt för att uppgifternaskall kunna utföras. Den som utför bevak-ningsuppgifter får inte göra större ingrepp inågons rättigheter än vad som är nödvändigtför att uppgifterna skall kunna utföras. De åt-gärder som vidtas i anslutning till uppgifternaskall vara motiverade i förhållande till hurviktiga och brådskande uppgifterna är samttill situationen som helhet.

13 §

Meddelande av grunden för en åtgärd

Om en person blir föremål för en åtgärd aven väktare i bevakningsuppgifter skall han el-ler hon eller en företrädare för honom ellerhenne av väktaren upplysas om vad åtgärdengrundar sig på, om detta inte är omöjligt pågrund av personens tillstånd eller övriga för-hållanden.

I syfte att få riktigheten av en åtgärd kon-staterad skall den som blir föremål för åtgär-den eller hans eller hennes företrädare vidbehov anvisas att ta kontakt med den ansva-riga föreståndaren. Med tanke på detta skallpersonen samtidigt upplysas om den ansvari-ga föreståndarens namn och kontaktuppgif-ter.

14 §

Sekretess

Den som idkar bevakningsrörelse, en an-svarig föreståndare eller väktare får inteolovligen röja eller till nytta för sig själv ellernågon annan eller i syfte att skada någon an-nan utnyttja sådana upplysningar om en upp-dragsparts sekretessbelagda säkerhetsarran-gemang, affärs- eller yrkeshemligheter ellerintegritet som han i sin verksamhet elleruppgift har fått kännedom om. Sekretessplik-ten består även efter att verksamheten upp-hört eller uppgiften slutförts.

Ett bevakningsföretags skyldigheter

15 §

Ansvarig föreståndare

Ett bevakningsföretag skall i sin tjänst haen eller flera ansvariga föreståndare med gäl-lande godkännande att vara föreståndare förifrågavarande bevakningsföretag. Inrikesmi-nisteriet bestämmer hur många ansvariga fö-reståndare ett bevakningsföretag skall ha ut-gående från bevakningsrörelsens omfattning,antalet verksamhetsställen, verksamhetsstäl-lenas läge samt andra motsvarande omstän-digheter. Inrikesministeriet bestämmer också

RP 69/2001 rd 141

de ansvariga föreståndarnas ansvarsområden.I samband med att en ansökan om auktori-

sation av bevakningsföretag lämnas in elleromedelbart därefter skall sökanden eller in-nehavaren av auktorisationen till inrikesmini-steriet lämna en ansökan om godkännande avansvarig föreståndare. Bevakningsrörelse fårinte inledas förrän en ansvarig föreståndarehar godkänts för bevakningsföretaget.

Om en ansvarig föreståndare avgår ellerannars upphör att sköta sin uppgift, skall enansökan om godkännande av ny ansvarig fö-reståndare göras inom sju dagar efter det attden ansvariga föreståndaren upphörde attsköta uppgiften.

För ett bevakningsföretag kan godkännasen eller flera vikarier för den ansvariga före-ståndaren, vilka sköter den ansvariga före-ståndarens uppgifter när han eller hon är för-hindrad att sköta dem.

16 §

Utförande av bevakningsuppgifter

För bevakningsuppgifter får ett bevak-ningsföretag anlita endast sådana personer iföretagets tjänst vilka har ett giltigt godkän-nande som väktare.

Utan hinder av 1 mom. får ett bevaknings-företag delvis överlåta en bevakningsuppgiftpå ett annat bevakningsföretag. Det bevak-ningsföretag som har ingått uppdragsavtaletskall underrätta uppdragsgivaren om överlå-telsen innan uppgiften påbörjas eller senastden andra vardagen efter det att den påbörja-des.

Ett bevakningsföretag får i sin tjänst ha en i25 § 1 mom. avsedd tillfällig väktare per var-je påbörjat antal av tre väktare som har fåttutbildning enligt 24 § 1 mom. 2 punkten ochsom utför bevakningsuppgifter.

17 §

Händelserapport

För att trygga den myndighetstillsyn sompolisen utövar, rättsskyddet för dem som blirföremål för åtgärder samt uppdragsgivarnasrätt att ta del av uppgifter, skall en väktaresom i samband med bevakningsuppgifter ob-

serverar ett händelseförlopp vilket föranlederåtgärder omedelbart ge en skriftlig utredningom händelseförloppet (händelserapport). Aven händelserapport skall framgå väktarensiakttagelser och åtgärder i anslutning tillhändelsen. I rapporten får antecknas de per-soners efternamn, förnamn, personbeteck-ningar och adressuppgifter vilka har varit fö-remål för åtgärderna.

Ett bevakningsföretag skall förvara sinahändelserapporter fem år från den dag dåanmälan gjordes, varefter de skall förstöras.Rapporterna skall förvaras i en sådan ordningatt de rapporter som ansluter sig till varjeuppdrag utan dröjsmål kan tas fram. Omuppgifterna lagras med hjälp av automatiskdatabehandling, skall de uppgifter för tillsy-nen finnas att tillgå i klartext.

Uppdragsgivaren samt den tillsynsmyndig-het som avses i 42 § har rätt att få en kopiaav en händelserapport.

18 §

Personal- och arbetsskiftsregister

För tryggande av den myndighetstillsynsom polisen utövar skall ett bevakningsföre-tag föra ett register (personalregister) överansvariga föreståndare och väktare, av vilketutan dröjsmål kan konstateras

1) ansvariga föreståndares och väktares ef-ternamn, förnamn och personbeteckning,

2) vilken myndighet som har godkänt enperson som ansvarig föreståndare eller väkta-re samt hur länge godkännandet av väktarenär i kraft,

3) den ansvariga föreståndarens utbildningenligt 20 § 1 mom. 2 punkten samt väktarnasutbildning enligt 24 § 1 mom. 2 punkten,25 § 1 mom., 29 § 2 mom. och 31 § 2 mom.,

4) uppgifter om en väktares tillstånd att in-neha skjutvapen och gasspray,

5) tidpunkten då den ansvariga förestånda-rens och väktarens anställningsförhållandehar börjat och upphört samt orsaken till attanställningsförhållandet har upphört.

För tryggande av tillsyn som myndigheter-na utövar, skall ett bevakningsföretag ordnabokföringen av arbetsskift så, att ur företa-gets handlingar framgår varje väktares ar-betsskift, bevakningsområden och bevak-

RP 69/2001 rd142

ningsobjekt (arbetsskiftsregister). I arbets-skiftsregistret får antecknas väktarnas efter-namn och förnamn.

Uppgifterna i personalregistret skall utplå-nas fem år efter det att anställningsförhållan-det upphörde och uppgifterna i arbetsskifts-registret vid utgången av andra kalenderåretefter det då handlingen uppgjordes. Om upp-gifterna lagras med hjälp av automatisk data-behandling, skall de uppgifter som behövsför tillsynen finnas att tillgå i klartext.

19 §

Verksamhetsanvisningar

Ett bevakningsföretag skall ha allmännaskriftliga anvisningar med vilkas hjälp enväktare kan fullgöra sina bevakningsuppgif-ter på ett riktigt och tryggt sätt (verksamhets-anvisningar). Om förhållandena på bevak-ningsområdet eller hos bevakningsobjektetkräver det, skall bevakningsföretaget dessut-om ha särskilda verksamhetsanvisningar förrespektive bevakningsområde eller bevak-ningsobjekt.

Ett bevakningsföretags verksamhetsanvis-ningar skall finnas framlagda på företagetsverksamhetsställen samt vid behov på dessbevakningsområden och hos deras bevak-ningsobjekt så att väktarna har möjlighet attsätta sig in i dem.

Godkännande som ansvarig föreståndare ochväktare

20 §

Godkännande som ansvarig föreståndare

Som ansvarig föreståndare kan godkännasen person som idkar bevakningsrörelse ellersom är anställd hos ett bevakningsföretag ochsom

1) har fyllt 18 år,2) på godkänt sätt har fullgjort sådan ut-

bildning enligt lagen om yrkesinriktad vux-enutbildning (631/1998) som uppfyller dekrav som inrikesministeriet fastställer och ivilken åtminstone skall ingå ämnen med an-knytning till bevakningsrörelse samt straff-

och processrätt (utbildning som ansvarig fö-reståndare), samt

3) är känd för redbarhet och pålitlighet ochtill sina personliga egenskaper är lämpligsom ansvarig föreståndare.

Ett godkännande som ansvarig föreståndareär i kraft tills vidare. Det gäller dock högst sålänge som personen i fråga sköter uppdragetsom ansvarig föreståndare.

Till godkännandet som ansvarig förestån-dare kan av särskilda skäl med anledning avsökandens utbildning, personliga egenskaperoch andra motsvarande omständigheter fogasvillkor och begränsningar angående tid, geo-grafiskt område samt bevakningsuppgifter.

Ansvariga föreståndare godkänns av inri-kesministeriet.

21 §

Godkännande som tillfällig ansvarig före-ståndare

En person som inte har utbildning som an-svarig föreståndare, men som uppfyller devillkor som föreskrivs i 20 § 1 mom. 1 och 3punkten, kan godkännas som ansvarig före-ståndare för en tid av högst ett år (tillfälligansvarig föreståndare), om den ansvariga fö-reståndaren avlider eller insjuknar eller nå-gon annan motsvarande oförutsebar orsakmedför byte av ansvarig föreståndare.

Till ett godkännande som tillfällig ansvarigföreståndare kan av särskilda skäl fogas vill-kor och begränsningar som avses i 20 §3 mom.

Tillfälliga ansvariga föreståndare godkännsav inrikesministeriet.

22 §

Ändring av villkor och begränsningar somfogats till ett godkännande som ansvarig fö-

reståndare

Villkor och begränsningar som fogats tillett godkännande som ansvarig föreståndarekan ändras med anledning av förändringar iden ansvariga föreståndarens utbildning, per-sonliga egenskaper eller andra motsvarandeomständigheter.

RP 69/2001 rd 143

Villkor och begränsningar som fogats tillett godkännande som ansvarig föreståndareändras av inrikesministeriet.

23 §

Anmälningar

När inrikesministeriet har godkänt en an-svarig föreståndare eller ändrat villkor ellerbegränsningar som har fogats till ett godkän-nande, skall ministeriet om godkännandet el-ler ändringen underrätta de polisinrättningarinom vars distrikt bevakningsföretaget harverksamhetsställen som hör till den ansvarigaföreståndarens ansvarsområde.

24 §

Godkännande som väktare

Som väktare kan godkännas en person som1) har fyllt 18, men inte 65 år,2) på godkänt sätt har fullgjort sådan ut-

bildning enligt lagen om yrkesinriktad vux-enutbildning som uppfyller de krav som inri-kesministeriet fastställer och i vilken åtmin-stone skall ingå ämnen med anknytning tillbevakningsbranschen, bevakningsrörelse,väktares rättigheter och skyldigheter samtväktares uppgifter (grundutbildning som väk-tare), samt

3) är känd för redbarhet och pålitlighet ochtill sina personliga egenskaper är lämpligsom väktare.

Ett godkännande som väktare är i kraft femår. Det gäller dock högst tills väktaren fyller65 år.

Till godkännandet som väktare kan av sär-skilda skäl med anledning av sökandens ut-bildning, personliga egenskaper och andramotsvarande omständigheter fogas villkoroch begränsningar angående tid, geografisktområde samt bevakningsuppgifter.

Den som har en tidigare utbildning sommotsvarar grundutbildning som väktare kanutan hinder av bestämmelserna i 1 mom. 2punkten på nytt godkännas som väktare påansökan som skall göras inom tre månaderefter det att det tidigare godkännandet avväktaren har upphört att gälla.

En sökande godkänns som väktare av po-

lisinrättningen på sin hemort. Ett godkännan-de som väktare innebär att ett tidigare gäl-lande godkännande som väktare förfaller.

25 §

Godkännande som tillfällig väktare

Den som inte har grundutbildning som väk-tare, men som uppfyller de villkor som före-skrivs i 24 § 1 mom. 1 och 3 punkten, kangodkännas som väktare för högst fyra måna-der under samma kalenderår (tillfällig väkta-re), om han eller hon i den ordning som före-skrivs i lagen om yrkesinriktad vuxenutbild-ning på godkänt sätt har fullgjort en utbild-ning som uppfyller de krav som inrikesmini-steriet fastställer och som åtminstone gergrundläggande insikter i de ämnen som avsesi 24 § 1 mom. 2 punkten (utbildning som till-fällig väktare).

Till ett godkännande som tillfällig väktarekan av särskilda skäl fogas villkor och be-gränsningar som avses i 24 § 3 mom.

En sökande godkänns som tillfällig väktareav polisinrättningen på sin hemort.

26 §

Ändring av villkor och begränsningar somfogats till ett godkännande som väktare

Villkor och begränsningar som fogats tillett godkännande som väktare kan ändras medanledning av förändringar i väktarens utbild-ning, personliga egenskaper och andra mot-svarande omständigheter.

Villkor och begränsningar som fogats tillett godkännande som väktare ändras av denpolisinrättning inom vars distrikt väktarenshemkommun är belägen.

27 §

Ansökan om godkännande som väktare

En ansökan om att bli godkänd som väkta-re skall lämnas personligen. Ansökan kanlämnas också till någon annan polisinrättningän polisinrättningen i sökandens hemkom-mun.

RP 69/2001 rd144

Väktares rättigheter och skyldigheter

28 §

Väktares rättigheter

Om nödvärn för avvärjande av orättmätigtangrepp och olovligt intrång bestäms i 3 kap.6 och 7 § strafflagen.

En väktare har rätt att från en plats eller ettområde som avses i 24 kap. 3 § strafflagenavlägsna en person, om platsen eller områdethör till bevakningsområdet och personen inteavlägsnar sig på order av bevakningsområ-dets ägare eller innehavare eller ägarens ellerinnehavarens företrädare eller det är uppen-bart att personen inte har rätt att vistas på be-vakningsområdet och väktaren har uppmanatpersonen i fråga att avlägsna sig. Försökerden som skall avlägsnas genom att göra mot-stånd undgå att bli avlägsnad, har väktarenrätt att använda sådana behövliga maktmedelsom med hänsyn till personens uppträdandeoch övriga omständigheter kan anses försvar-liga.

Om allmän rätt att gripa en person bestämsi 1 kap. 1 § tvångsmedelslagen (450/1987).Om användning av maktmedel i anslutningtill denna rätt bestäms i 3 kap. 8 § 4 mom.strafflagen.

När en väktare utövar den allmänna rättenatt gripa en person, har väktaren rätt attkroppsvisitera den som gripits och undersökade föremål som den gripne har med sig, föratt förvissa sig om att denne inte medför fö-remål eller ämnen med vilka han kan utsättasig själv eller andra för fara. Väktaren harrätt att frånta en person farliga föremål ochämnen som påträffats vid visitationen. De fö-remål och ämnen som fråntagits någon skallutan dröjsmål överlämnas till polisen.

29 §

Att bära maktmedelsredskap

I bevakningsuppgifter får en väktare inte ionödan bära på sig maktmedelsredskap.Skjutvapen får bäras endast i bevaknings-uppgifter som oundvikligen förutsätter det.

Skjutvapen, gasspray och teleskopbatongfår bäras endast av en väktare som har sådan

specialutbildning i att använda maktmedelsom uppfyller de krav som inrikesministerietfastställer och som årligen har visat att hanhar tillräcklig skicklighet i hanteringen avskjutvapen och tillräcklig skjutskicklighet.En tillfällig väktare får inte bära skjutvapen.

Bevakningsföretagets ansvariga förestånda-re bestämmer särskilt för varje uppdrag nären väktare får bära skjutvapen och gasspray.Om en väktare har använt skjutvapen vid ut-förandet av en bevakningsuppgift, skall be-vakningsföretaget utan dröjsmål underrättapolisinrättningen på den plats där detta sked-de.

Ett bevakningsföretag vars väktare i be-vakningsuppgifter bär maktmedelsredskapskall minst en gång om året för sina väktareordna utbildning som innefattar repetition avinnehållet i de bestämmelser som regleraranvändningen av maktmedel samt övning ianvändningen av maktmedelsredskap.

30 §

Hur maktmedelsredskap skall bäras

En väktare skall bära sina maktmedelsred-skap under dräkten så, att de inte kan obser-veras av andra.

Om maktmedelsredskapen inte kan bärasunder dräkten, får de, med undantag avskjutvapen, bäras i ett slutet hölster som fästsvid bältet. En batong får dock bäras synligtill den del som den på grund av sin storlekinte kan bäras under dräkten eller i ett slutethölster. Skjutvapen får bäras på ett sådantsätt att det kan observeras av andra endastnär uppgiften eller situationens farlighet iundantagsfall förutsätter det.

Om någon annan dräkt än väktares dräktanvänds i bevakningsuppgifter, skall allamaktmedelsredskap bäras under dräkten såatt de inte kan observeras av andra.

31 §

Att medföra hund

I bevakningsuppgifter får en väktare inte ionödan medföra hund.

RP 69/2001 rd 145

Om det är nödvändigt att i en bevaknings-uppgift medföra hund, får väktaren i uppgif-terna medföra högst en hund som

1) på godkänt sätt har genomgått lydnads-kontroll motsvarande de krav som inrikesmi-nisteriet fastställer,

2) han har varit ledare för vid lydnadskon-trollen,

3) är minst två men högst 10 år gammal,4) är registrerad och identifikationsmärkt så

att den på ett tillförlitligt sätt kan individuali-seras,

5) han eller hon kan behärska, samt6) som inte till sina egenskaper har visat

sig vara olämplig för att medföras i bevak-ningsuppgifter.

En väktare får i bevakningsuppgifter med-föra en hund som uppfyller kraven enligt 2mom. i två år från det godkännande som av-ses i 1 punkten.

En tillfällig väktare får inte medföra hund.Den ansvariga föreståndaren bestämmer

om medförande av hund särskilt för varjeuppdrag.

32 §

Användning av väktardräkt

När en väktare utför bevakningsuppgifterskall han vara iförd väktardräkt. Väktare somtjänstgör i samma bevakningsföretag i lika-dana uppgifter skall vara enhetligt klädda.

Om uppgiften kräver det, får en väktare vidbutiksobservation och i andra motsvarandeuppgifter som syftar till avslöjande av brottsamt i livvaktsuppgifter eller värdetransport-uppgifter använda annan klädsel än väktar-dräkt. Bevakningsföretagets ansvariga före-ståndare bestämmer särskilt för varje upp-drag när en väktare får använda annan kläd-sel än väktardräkt.

Väktardräkt får endast användas av en väk-tare i bevakningsuppgifter. Dräkten skallhanteras så att klädesplagg som hör till deninte kommer i händerna på obehöriga.

33 §

Väktardräkt

En väktardräkt skall vara snygg och ända-målsenlig. Dräkten skall vara sådan att väkta-

ren med hjälp av den kan igenkännas somväktare. Av dräkten skall framgå hos vilketbevakningsföretag väktaren är anställd.

En väktardräkt samt märken och texter pådräkten skall tydligt skilja sig från tjänsteuni-former som polisen, gränsbevakningsväsen-det, tullväsendet, fångvårdsväsendet ochräddningsförvaltningen använder och frånmilitära uniformer samt från officiella mär-ken och texter på dessa uniformer.

Inrikesministeriet kan förbjuda använd-ningen av en dräkt, ett märke eller en textsom inte motsvarar bestämmelserna i dennalag eller i den förordning som statsrådet ut-färdar med stöd av denna lag.

34 §

Väktarkort

Den som har godkänts som väktare får ettväktarkort av polisinrättningen på hemorten.Väktaren skall bära med sig kortet i bevak-ningsuppgifter och på begäran visa upp det.

Om en väktares personuppgifter har för-ändrats eller väktaren för första gången pågodkänt sätt har fullgjort utbildning enligt 29§ 2 mom. eller 31 § 2 mom. och dessa upp-gifter inte har antecknats på väktarkortet ellerom kortet har förkommit eller förstörts, skallväktaren utan dröjsmål ansöka om endubblett av väktarkortet hos polisinrättningeni sin hemkommun.

Ett väktarkort skall omedelbart överlämnastill polisen, om en väktares godkännandesom väktare har återkallats eller om en väkta-re får ett nytt väktarkort under den giltighets-tid för godkännandet som har antecknats pådet tidigare utfärdade väktarkortet.

3 kap.

Säkerhetsskyddande verksamhet

35 §

Utförande av säkerhetsskyddsuppgifter

För utförande av säkerhetsskyddsuppgiftersom förutsätter godkännande får ett säker-hetsskyddsföretag inte anlita andra än sådanapersoner i företagets tjänst vilka har ett giltigt

RP 69/2001 rd146

godkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter.

Utan hinder av 1 mom. får ett säkerhets-skyddsföretag överlåta en säkerhetsskydds-uppgift som förutsätter godkännande på ettannat säkerhetsskyddsföretag. Det säkerhets-skyddsföretag som överlåter säkerhets-skyddsuppgiften skall underrätta uppdragsgi-varen om överlåtelsen innan uppgiften påbör-jas eller senast den andra vardagen efter detatt den påbörjades.

36 §

Tjänstgöringsintyg

När det gäller en säkerhetsskyddsuppgiftsom förutsätter godkännande skall uppdrags-givaren eller uppdragsgivarens företrädare fåett skriftligt intyg (tjänstgöringsintyg), ominget separat skriftligt uppdragsavtal sättsupp om säkerhetsskyddsuppgiften.

37 §

Godkännande av utförare av säkerhets-skyddsuppgifter

Som utförare av säkerhetsskyddsuppgifterkan godkännas en person som

1) har fyllt 18 år,2) är känd för redbarhet och pålitlighet och

till sina personliga egenskaper är lämpligsom utförare av säkerhetsskyddsuppgifter,samt

3) sköter säkerhetsskyddsuppgifter eller harsökt till utbildning som ger beredskap för sä-kerhetsskyddsuppgifter.

Ett godkännande som utförare av säker-hetsskyddsuppgifter är i kraft högst fem år.

Till godkännandet som utförare av säker-hetsuppgifter kan av särskilda skäl med an-ledning av sökandens utbildning, personligaegenskaper och andra motsvarande omstän-digheter fogas villkor och begränsningar an-gående tid, geografiskt område samt säker-hetsskyddsuppgifter.

En sökande godkänns som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter av polisinrättningenpå sin hemort. Ett godkännande som utförareav säkerhetsskyddsuppgifter innebär att ett

tidigare gällande godkännande som utförareav säkerhetsskyddsuppgifter förfaller.

38 §

Ändring av villkor och begränsningar somfogats till ett godkännande som utförare av

säkerhetsskyddsuppgifter

Villkor och begränsningar som fogats tillett godkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter kan ändras med anledningav förändringar i personens utbildning, per-sonliga egenskaper och andra motsvarandeomständigheter.

Villkor och begränsningar som fogats tillett godkännande som utförare av säkerhets-skyddsuppgifter ändras av den polisinrättninginom vars distrikt sökandens hemkommun ärbelägen.

39 §

Ansökan om godkännande som utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter

En ansökan om att bli godkänd som utföra-re av säkerhetsskyddsuppgifter skall lämnaspersonligen. Ansökan kan lämnas också tillnågon annan polisinrättning än polisinrätt-ningen i sökandens hemkommun.

40 §

Kort för säkerhetsskyddsuppdrag

Den som har godkänts som utförare av sä-kerhetsskyddsuppgifter får av polisinrätt-ningen på hemorten ett kort för säkerhets-skyddsuppdrag. Den som fått ett sådant kortskall bära med sig kortet i säkerhetsskydds-uppgifter som förutsätter godkännande ochpå begäran visa upp det.

Om personuppgifterna för en utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter har förändrats ellerom kortet har förkommit eller förstörts, skallutföraren av säkerhetsskyddsuppgifter utandröjsmål hos polisinrättningen i sin hem-kommun ansöka om en dubblett av kortet försäkerhetsuppdrag.

Ett kort för säkerhetsuppdrag skall ome-delbart överlämnas till polisen, om godkän-

RP 69/2001 rd 147

nandet som utförare av säkerhetsskyddsupp-gifter har återkallats eller om en utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter får ett nytt kort försäkerhetsskyddsuppdrag under den giltig-hetstid för godkännandet som har antecknatspå det tidigare utfärdade kortet.

41 §

Sekretess

Den som idkar säkerhetsskyddande verk-samhet eller utför säkerhetsskyddsuppgifterfår inte olovligen röja eller till nytta för sigsjälv eller någon annan eller i syfte att skadanågon annan utnyttja sådana upplysningarom en uppdragsparts sekretessbelagda säker-hetsarrangemang, affärs- eller yrkeshemlig-heter eller integritet som han eller hon i sinverksamhet eller uppgift har fått kännedomom. Sekretessen kvarstår även efter att verk-samheten upphört eller uppgiften slutförts.

4 kap.

Tillsyn över privata säkerhetstjänster

42 §

Tillsyn

Inrikesministeriet svarar för den allmännastyrningen av och tillsynen över privata sä-kerhetstjänster.

Polisens länsledning samt häradenas polis-inrättningar ansvarar inom sina distrikt förtillsynen över privata säkerhetstjänster samttillsynen över ansvariga föreståndare, väktareoch utförare av säkerhetsskyddsuppgifter.

Polisinrättningarna skall minst vartannat årinom sitt distrikt inspektera bevakningsföre-tagens verksamhetsställen. Inspektionsproto-kollet skall sändas till inrikesministeriet.

43 §

Rätt att få information

Utan hinder av att bevakningsföretags ellersäkerhetsskyddsföretags medlemmar, reviso-

rer, styrelsemedlemmar eller arbetstagare ärbundna av företagshemlighet, har inrikesmi-nisteriet, polisens länsledning och en polisin-rättning för utövande av tillsyn rätt att av fö-retaget få behövlig information om företagetsverksamhet, personal, ekonomiska ställningoch andra liknande omständigheter.

44 §

Säkerhetsbranschens tillsynsregister

Polisen för register över bevakningsföretagsamt över bevakningsföretagens i 4 § 2 mom.2 punkten avsedda ansvarspersoner och an-svariga föreståndare samt dem som har god-känts som väktare, utförare av säkerhets-skyddsuppgifter och ordningsvakter (säker-hetsbranschens tillsynsregister). Om säker-hetsbranschens tillsynsregister bestäms när-mare i lagen om polisens personregister(509/1995) och förordningen om polisenspersonregister (1116/1995).

45 §

Årsanmälan

Ett bevakningsföretag skall för varje kalen-derår före utgången av januari påföljande årskriftligen meddela inrikesministeriet

1) antalet uppdrag,2) antalet verksamhetsställen och persona-

lens antal,3) uppgifter om vem som under kalender-

året varit ansvarig föreståndare eller väktare,4) uppgifter om bevakningsföretagets och

väktarnas tillstånd att inneha skjutvapen ochgasspray, uppdrag i vilka en väktare i bevak-ningsuppgifter har medfört skjutvapen ellerhund eller använt annan klädsel än väktar-dräkt samt om situationer i vilka en väktarehar använt skjutvapen, gasspray eller hundsom maktmedel.

Om ett bevakningsföretags årsanmälanskall inrikesministeriet underrätta de polisin-rättningar inom vilkas distrikt bevakningsfö-retaget har verksamhetsställen.

RP 69/2001 rd148

46 §

Återkallande av bevakningsföretags auktori-sation

Inrikesministeriet skall återkalla ett bevak-ningsföretags auktorisation, om

1) den som innehar auktorisationen begärdet,

2) bevakningsrörelsen har upphört, eller3) den som innehar auktorisationen inte

längre uppfyller de villkor som föreskrivs i1 § 1 eller 2 mom. lagen angående rättighetatt idka näring.

Ett bevakningsföretags auktorisation kanåterkallas helt eller för viss tid, om

1) bevakningsrörelsen har avbrutits för enlängre tid än tre månader,

2) den som innehar auktorisationen tillföljd av väsentliga förändringar i förhållan-dena inte längre uppfyller de villkor som fö-reskrivs i 4 § 1 mom. 2, 3 eller 4 punkten el-ler 4 § 2 mom. och inte inom en eventuelltutsatt tid har avhjälpt bristerna,

3) den som driver bevakningsföretaget elleren i 4 § 2 mom. 2 punkten avsedd ansvars-person i bevakningsföretaget genom domsom har vunnit laga kraft har dömts för ettbrott som visar att han eller hon är olämpligför sitt uppdrag, eller uppsåtligen har förfaritväsentligen felaktigt i bevakningsrörelsen, el-ler

4) den som innehar auktorisationen på ettväsentligt sätt har brutit mot centrala villkoreller begränsningar som fogats till auktorisa-tionen.

I de fall som avses i 2 mom. kan inrikesmi-nisteriet i stället för att återkalla auktorisatio-nen ge innehavaren av auktorisationen envarning, om återkallande av auktorisationenvore oskäligt med hänsyn till omständighe-terna.

47 §

Återkallande av godkännande som ansvarigföreståndare

Inrikesministeriet skall återkalla ett god-kännande som ansvarig föreståndare, om be-vakningsföretaget eller den ansvariga före-ståndaren begär det.

Ett godkännande som ansvarig föreståndarekan återkallas helt eller för viss tid, om

1) den som godkänts som ansvarig före-ståndare till följd av väsentliga förändringar iförhållandena inte längre uppfyller de villkorsom föreskrivs i 20 § 1 mom. 3 punkten,

2) den ansvariga föreståndaren genom domsom har vunnit laga kraft har dömts för ettbrott som visar att han eller hon är olämpligför sin uppgift eller den ansvariga förestånda-ren uppsåtligen har förfarit väsentligen felak-tigt i sin uppgift som ansvarig föreståndare,eller

3) den ansvariga föreståndaren på ett vä-sentligt sätt har brutit mot centrala villkor el-ler begränsningar som fogats till godkännan-det.

I de fall som avses i 2 mom. kan inrikesmi-nisteriet i stället för att återkalla godkännan-det ge den ansvariga föreståndaren en var-ning, om återkallande av auktorisationenvore oskäligt med hänsyn till förhållandena ifallet.

48 §

Återkallande av godkännande som väktareeller utförare av säkerhetsskyddsuppgifter

Den polisinrättning inom vars distrikt enväktare eller utförare av säkerhetsskydds-uppgifter har sin hemkommun skall återkallaett godkännande som väktare eller utförareav säkerhetsskyddsuppgifter om väktaren el-ler utföraren av säkerhetsskyddsuppgifter be-gär det.

Ett godkännande som väktare eller utförareav säkerhetsskyddsuppgifter kan återkallashelt eller för viss tid om

1) väktaren eller utföraren av säkerhets-skyddsuppgifter till följd av väsentliga för-ändringar i förhållandena inte längre uppfyl-ler de villkor som föreskrivs i 24 § 1 mom. 3punkten eller 37 § 1 mom. 2 punkten,

2) väktaren eller utföraren av säkerhets-skyddsuppgifter genom dom som har vunnitlaga kraft har dömts för ett brott som visar atthan är olämplig för sin uppgift eller uppsåtli-gen har förfarit väsentligen felaktigt somväktare eller utförare av säkerhetsskydds-uppgifter, eller

RP 69/2001 rd 149

3) väktaren eller utföraren av säkerhets-skyddsuppgifter på ett väsentligt sätt har bru-tit mot centrala villkor eller begränsningarsom fogats till godkännandet.

49 §

Tillfälligt återkallande av bevakningsföre-tags auktorisation och godkännande som an-

svarig föreståndare

Inrikesministeriet kan tillfälligt återkalla ettbevakningsföretags auktorisation eller ettgodkännande som ansvarig föreståndare, ompolisen har fått kännedom om omständighe-ter vilka sannolikt leder till att bevakningsfö-retagets auktorisation eller godkännandetsom ansvarig föreståndare återkallas.

Inrikesministeriets beslut att tillfälligt åter-kalla ett bevakningsföretags auktorisation el-ler ett godkännande som ansvarig förestånda-re är i kraft högst tre månader. Inrikesmini-steriet kan förlänga beslutets giltighetstidmed högst sex månader åt gången, om densom idkar bevakningsrörelsen, en ansvarigföreståndare eller en ansvarsperson eller en i4 § 2 mom. 2 punkten avsedd ansvarig före-ståndare i bevakningsföretaget misstänks förett brott som sannolikt leder till att bevak-ningsföretagets auktorisation eller godkän-nandet som ansvarig föreståndare återkallas.

50 §

Tillfälligt återkallande av godkännande somväktare eller utförare av säkerhetsskydds-

uppgifter

En polisman som tillhör befälet kan tillfäl-ligt återkalla ett godkännande som väktare el-ler utförare av säkerhetsskyddsuppgifter, ompolisen har fått kännedom om sådana om-ständigheter vilka uppenbarligen leder till attgodkännandet återkallas.

Om det finns förutsättningar att tillfälligtåterkalla ett godkännande som väktare ellerutförare av säkerhetsskyddsuppgifter, kan enpolisman frånta väktaren eller utföraren av

säkerhetsskyddsuppgifter hans eller hennesväktarkort eller kort för säkerhetsskyddsupp-drag för att överlämna det till en polismansom tillhör befälet, varefter denne inom 14dagar skall besluta om godkännandet skallåterkallas tillfälligt. En polisman kan ta ettväktarkort eller ett kort för säkerhetsskydds-uppdrag i sin besittning även då godkännan-det av väktare eller utförande av säkerhets-skyddsuppdrag har återkallats. Utan hinderav vad som bestäms i 5 kap. 10 § tvångsme-delslagen kan kroppsvisitation förrättas föratt en väktare eller utförare av säkerhets-skyddsuppgifter skall fråntas sitt väktarkorteller kort för säkerhetsskyddsuppdrag.

Ett tillfälligt återkallande av godkännandetsom väktare eller utförare av säkerhets-skyddsuppdrag skall genast anmälas till po-lisinrättningen på hemorten. Ett beslut att till-fälligt återkalla ett godkännande som väktareeller utförare av säkerhetsskyddsuppgifter äri kraft högst tre månader. Den polisinrättninginom vars distrikt väktaren eller utföraren avsäkerhetsskyddsuppgifter har sin hemkom-mun kan förlänga beslutets giltighetstid medhögst sex månader åt gången, om väktareneller utföraren av säkerhetsskyddsuppgiftermisstänks för brott som sannolikt leder till attgodkännandet som väktare eller utförare avsäkerhetsskyddsuppgifter återkallas.

5 kap.

Delegationen för säkerhetsbranschen

51 §

Delegationen för säkerhetsbranschen

Inrikesministeriet biträds av en delegationför säkerhetsbranschen.

Inrikesministeriet utser delegationens med-lemmar. De med tanke på säkerhetsbran-schen viktigaste förvaltningsområdena samtnäringslivet, arbetsgivarna, arbetstagarna ochkonsumenterna skall vara företrädda idelegationen.

RP 69/2001 rd150

52 §

Delegationens uppgifter

Delegationen för säkerhetsbranschen har iuppgift att

1) främja samarbetet mellan myndigheternaoch privata säkerhetstjänster,

2) ange de allmänna riktlinjerna för säker-hetsbranschen,

3) följa med och främja det internationellasamarbetet inom säkerhetsbranschen,

4) följa utvecklingen, utbildningen ochforskningen i säkerhetsbranschen samt an-visningar och information som gäller säker-hetsbranschen,

5) ta initiativ som berör säkerhetsbran-schen,

6) på inrikesministeriets begäran ge utlåt-anden som berör säkerhetsbranschen.

6 kap.

Straffbestämmelser

53 §

Sekretessbrott och sekretessförseelse

Straff för brott mot sekretess enligt 14 och41 § utdöms enligt 38 kap. 1 och 2 § straffla-gen.

54 §

Motstånd mot person som upprätthåller ord-ningen

Straff för motstånd mot väktare utdöms en-ligt 17 kap. 6 § strafflagen.

55 §

Bevakningsföretagsbrott

Straff för bevakningsföretagsbrott utdömsenligt 17 kap. 6 a § strafflagen.

56 §

Bevakningsföretagsförseelse

En idkare av bevakningsrörelse som upp-såtligen eller av oaktsamhet

1) försummar sin skyldighet att göra, sättaupp, hålla framlagd eller bevara ändringsan-mälan enligt 7 §, uppdragsavtal enligt 8 §,händelserapport enligt 17 §, personalregistereller arbetsskiftsregister enligt 18 § ellerverksamhetsanvisning enligt 19 §,

2) försummar anmälan om överlåtelse avbevakningsuppgift enligt 16 § 2 mom. elleranmälan om användning av skjutvapen enligt29 § 3 mom.,

3) i strid med förbudet i 10 § 1 mom. för-svårar polisens verksamhet,

4) i strid med bestämmelserna i 15 § idkarbevakningsrörelse utan att företaget har nå-gon ansvarig föreståndare,

5) i strid med förbudet i 16 § låter någonutföra bevakningsuppgifter eller håller tillfäl-liga väktare anställda, eller

6) till väktares förfogande ställer dräktersom strider mot bestämmelserna i 33 §, skallför bevakningsföretagsförseelse dömas tillböter, om inte strängare straff bestäms någonannanstans i lag.

För bevakningsföretagsförseelse döms ock-så en ansvarig föreståndare som uppsåtligen istrid med bestämmelserna i 29, 31 eller 31 §fattar beslut om bärande av maktmedelsred-skap eller medförande av hund eller använd-ning av väktardräkt.

För bevakningsföretagsförseelse döms ock-så en väktare som uppsåtligen eller av oakt-samhet

1) försummar sin plikt att lämna händelse-rapport enligt 17 §,

2) i strid med förbudet i 10 § 1 mom. för-svårar polisens verksamhet,

3) försummar den anmälningsplikt som fö-reskrivs i 10 och 13 §,

4) bryter mot förbudet i 29 § eller 31 § attbära maktmedelsredskap eller medföra hundeller mot bestämmelserna i 30 § om hurmaktmedelsredskap skall bäras,

5) underlåter att använda väktardräkt, an-vänder väktardräkt i strid med bestämmel-serna i 32 § eller såsom väktardräkt använder

RP 69/2001 rd 151

en dräkt som strider mot bestämmelserna i33 §, eller

6) försummar sin skyldighet att enligt 34 §bära på sig sitt väktarkort, visa upp det elleröverlämna det till polisen.

För bevakningsföretagsförseelse döms ock-så den som tillhör polisens, gränsbevak-ningsväsendets eller tullväsendets personaloch som i strid med bestämmelsen i 11 §uppsåtligen deltar i idkande av bevakningsrö-relse eller verkar som ansvarig föreståndareeller i förvärvssyfte utför väktaruppgiftersamt den som använder väktardräkt utan attha rätt därtill.

57 §

Säkerhetsskyddsförseelse

En idkare av säkerhetsskyddande verksam-het som uppsåtligen eller av oaktsamhet istrid med förbudet i 35 § 1 mom. låter någonutföra säkerhetsskyddsuppgifter, skall för sä-kerhetsskyddsförseelse dömas till böter, ominte strängare straff bestäms någon annan-stans i lag.

För säkerhetsskyddsförseelse döms ocksåen utförare av säkerhetsskyddsuppgifter somuppsåtligen eller av oaktsamhet försummarsin skyldighet att enligt 40 § bära på sig sittkort för säkerhetsskyddsuppdrag, visa uppdet eller överlämna det till polisen.

För säkerhetsskyddsförseelse döms ocksåden som uppsåtligen utför säkerhetsskydds-uppgifter utan att de villkor som föreskrivs i35 § 1 mom. uppfylls.

7 kap.

Särskilda bestämmelser

58 §

Utländska behörighetsintyg

En myndighet som avses i 4 § 3 mom.,

20 § 4 mom., 21 § 3 mom., 24 § 5 mom.,25 § 3 mom. och 37 § 4 mom. kan i sambandmed att myndigheten meddelar auktorisationeller godkännande besluta att även ett ut-ländskt behörighetsintyg eller motsvarandehandling kan användas som bevis för att devillkor som föreskrivs i 4 § 1 och 2 mom.,20 § 1 mom., 21 § 1 mom., 24 § 1 mom.,25 § 1 mom., 29 § 2 mom., 31 § 2 mom. el-ler 37 § 1 mom. är uppfyllda. Beslutet kanfattas under förutsättning att kraven i ifråga-varande land motsvarar de krav som gäller iFinland och att bestämmelserna och före-skrifterna om privata säkerhetstjänster i lan-det i fråga till väsentliga delar motsvarar degällande bestämmelserna i Finland.

59 §

Utlåtanden

När en person ansöker om att bli antagentill utbildning för ansvariga föreståndare ellerväktare, har utbildningsanordnaren rätt att avden polisinrättning i vars distrikt sökandenhar sin hemkommun få ett utlåtande om sö-kandens lämplighet som ansvarig förestånda-re eller väktare. När en person ansöker om attbli antagen som lärare vid sådan utbildning,har utbildningsanordnaren även rätt att avden polisinrättning i vars distrikt sökandenhar sin hemkommun få ett utlåtande om per-sonens lämplighet för uppgiften.

60 §

Ändringssökande

I ett beslut som meddelats med stöd avdenna lag får ändring sökas hos förvaltnings-domstolen enligt förvaltningsprocesslagen(586/1996).

Ett beslut enligt denna lag om återkallandeav auktorisation eller godkännande verkställsoberoende av besvär, om inte besvärsmyn-digheten förbjuder verkställighet av beslutet.

RP 69/2001 rd152

61 §

Närmare bestämmelser

Genom förordning av statsrådet kan närma-re bestämmelser utfärdas om

1) förfarandet vid ansökan om auktorisa-tion och godkännande, ansökningarnas inne-håll, vilka utredningar som behövs för avgö-randen av ärenden samt om innehållet i be-slut om auktorisation och godkännande,

2) innehållet i ändringsanmälningar, upp-dragsavtal, händelserapporter, personalregis-ter, arbetsskiftsregister, verksamhetsanvis-ningar, årsanmälningar samt tjänstgöringsin-tyg,

3) märken och texter på väktardräkter,4) delegationen för säkerhetsbranschen.Genom förordning av inrikesministeriet

kan närmare bestämmelser utfärdas om1) innehållet i utbildningen av ansvariga

föreståndare och väktare och om anordnareav sådan utbildning,

2) egenskaper hos maktmedelsredskap ochbärande av sådana redskap samt den utbild-ning som avses i 29 § 2 mom. och anordnareav sådan utbildning,

3) ordnande av lydnadskontroll för en hundsom används i bevakningsuppgifter och omde krav som skall uppfyllas vid kontrollensamt omregistrering och identifikations-märkning av hunden.

Inrikesministeriet fastställer också formulärför blanketter som används vid förfarandenenligt denna lag samt formulär för väktarkortoch kort för säkerhetsskyddsuppdrag.

62 §

Bestämmelser som tillämpas på ansvarig fö-reståndares vikarie, tillfällig ansvarig före-

ståndare samt tillfällig väktare

Det som i denna lag föreskrivs om ansvarigföreståndare, gäller i tillämpliga delar ansva-rig föreståndares vikarie och tillfällig ansva-rig föreståndare.

Det som i denna lag föreskrivs om väktare,gäller i tillämpliga delar tillfällig väktare.

8 kap.

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

63 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 200 .Bestämmelserna i 35 § tillämpas dock först

den 200 .Genom denna lag upphävs lagen den 4

mars 1983 om bevakningsföretag (237/1983)jämte ändringar samt förordningen den 11februari 1944 angående privatdetektivyrket(112/1944).

Åtgärder som verkställigheten av lagenförutsätter får vidtas innan lagen träder ikraft.

64 §

Övergångsbestämmelser om bevakningsrö-relse

Tillstånd för bevakningsföretag samt god-kännanden av ansvariga föreståndare som närdenna lag träder i kraft har meddelats medstöd av tidigare lag förblir i kraft jämte vill-kor och begränsningar.

Ett tidigare godkännande som väktare somhar meddelats innan denna lag har trätt i kraftgäller jämte villkor och begräsningar den tidsom väktarens väktarkort är i kraft.

På ett ärende som gäller auktorisation avbevakningsföretag eller godkännande somansvarig föreståndare eller väktare och somhar anhängiggjorts innan denna lag har trätt ikraft tillämpas de bestämmelser som gällernär lagen träder i kraft.

65 §

Övergångsbestämmelser om privatdetektiv-verksamhet

Den som när denna lag träder i kraft bedri-ver privatdetektivyrke enligt i 1 § förord-ningen angående privatdetektivyrket kaninom sex månader efter att denna lag har trätt

RP 69/2001 rd 153

i kraft ansöka om auktorisation av bevak-ningsföretag, vilken ger rätt att bedriva verk-samhet i syfte att avslöja brott som riktar sigmot bevakningsobjektet eller uppdragsgiva-ren. Privatdetektivföretagets föreståndaregodkänns härvid som ansvarig föreståndareför bevakningsföretaget. Om privatdetektiv-företaget inte har någon föreståndare, god-känns den fysiska person som verkar som yr-kesutövare som ansvarig föreståndare för fö-retaget.

Den som när denna lag träder i kraft bedri-ver privatdetektivyrke enligt 1 mom., är före-ståndare för ett sådant företag eller utför pri-

vatdetektivuppgifter i tjänst hos ett privatde-tektivföretag kan inom sex månader efter detatt denna lag har trätt i kraft ansöka om god-kännande som väktare, vilket ger rätt att ibevakningsföretagets tjänst bedriva verk-samhet i syfte att avslöja brott som riktar sigmot bevakningsobjektet eller uppdragsgiva-ren.

Auktorisation och godkännande som avsesi denna paragraf meddelas avgiftsfritt och ifråga om dem tillämpas inte det som i 4 § 1eller 2 mom., 20 § 1 mom. eller 24 § 1 mom.föreskrivs om villkor för auktorisation ellergodkännande.

—————

RP 69/2001 rd154

2.Lag

om ändring av 1 b § och 24 d § lagen om polisens personregister

I enlighet med riksdagens beslutupphävs i lagen den 7 april 1995 om polisens personregister (509/1995) 1 b § 2 mom. 7

punkten, sådan den lyder i lag 4/1998, samtändras 1 b § 2 mom. 6 punkten och 24 d § 1 mom. 1 punkten, sådana de lyder i nämnda lag

4/1998, som följer:

1 b §

Datasystemet för förvaltningsärenden

— — — — — — — — — — — — — —Delregister inom datasystemet för förvalt-

ningsärenden är— — — — — — — — — — — — — —

6) säkerhetsbranschens tillsynsregister,— — — — — — — — — — — — — —

24 d §

Utplåning av uppgifter ur datasystemet förförvaltningsärenden

Ur databasen inom datasystemet för för-

valtningsärenden och dess separata delregis-ter skall uppgifter utplånas enligt följande:

1) ur identitetskortsregistret, passregistretsamt säkerhetsbranschens tillsynsregisteruppgifterna om tillstånd, auktorisation ellergodkännande då 10 år har förflutit sedan ut-gången av tillståndets, auktorisationens ellergodkännandets giltighetstid samt uppgifterom avslag på ansökan, uppgifter om återkal-lelse, hinder och anmärkningar samt uppgif-ter om utlåtanden, då 10 år har förflutit sedanansökan avslogs, anteckning gjordes omåterkallelse, hinder eller anmärkning eller ut-låtande gavs,— — — — — — — — — — — — — —

———Denna lag träder i kraft den 200 .

—————

RP 69/2001 rd 155

3.Lag

om ändring av 17 kap. strafflagen

I enlighet med riksdagens beslutändras i strafflagen av den 19 december 1889 (39/1889) 17 kap. 6 § 2 mom. 3 punkten, så-

dan den lyder i lag 563/1998, samtfogas till 17 kap., sådant det lyder i nämnda lag 563/1998 och lag 536/1999, en ny 6 a §,

som följer:

17 kap.

Om brott mot allmän ordning

6 §

Motstånd mot person som upprätthåller ord-ningen

— — — — — — — — — — — — — —Med person som upprätthåller ordningen

avses i denna paragraf— — — — — — — — — — — — — —

3) en väktare som avses i lagen om privatasäkerhetstjänster ( / ),— — — — — — — — — — — — — —

6 a §

Bevakningsföretagsbrott

Den som idkar bevakningsrörelse utan auk-torisation eller vid idkande av bevakningsrö-relse tar emot ett i 9 § 1 mom. lagen om pri-vata säkerhetstjänster ( / ) avsett uppdragför upprätthållande av allmän ordning ochsäkerhet, skall för bevakningsföretagsbrottdömas till böter eller fängelse i högst sexmånader.

———Denna lag träder i kraft den 200 .

—————

RP 69/2001 rd156

4.Lag

om ändring av lagen om ordningsvakter

I enlighet med riksdagens beslutändras i lagen den 22 april 1999 om ordningsvakter (533/1999) 1 § 2 mom. samtfogas till lagen en ny 9 a § och till 10 § ett nytt 3 mom. som följer:

1 §

Tillämpningsområde

— — — — — — — — — — — — — —Denna lag tillämpas också på den som med

anledning av ett sådant uppdrag som avses i9 § 2 mom. lagen om privata säkerhetstjäns-ter ( / ) har utsetts att fullgöra ordnings-övervakningsuppgifter som grundar sig påförfattning som nämns i 1 mom. På arbetsta-gare som avses i 1 § sjömanslagen och sommed stöd av sjömanslagen har utsetts tillordningsvakter tillämpas utöver denna lagockså sjömanslagen och andra bestämmelserom sjöarbete.— — — — — — — — — — — — — —

9 a §

Att medföra hund

Med tillstånd som beviljats av polisinrätt-ningen på den ort där tillställningen ordnasfår en ordningsvakt i ordningsövervaknings-uppgifter föra med sig en hund som

1) på godkänt sätt har genomgått lydnads-kontroll motsvarande de krav som inrikesmi-nisteriet fastställer,

2) han har varit förare för vid lydnadskon-trollen,

3) är minst två men högst 10 år gammal,4) är registrerad och identifikationsmärkt så

att den på ett tillförlitligt sätt kan individuali-seras,

5) han eller hon kan behärska, samt

6) som inte till sina egenskaper har visatsig vara olämplig för att medföras i ord-ningsövervakningsuppgifter.

En ordningsvakt får i ordningsövervak-ningsuppgifter medföra en hund som uppfyl-ler de krav som anges 1 mom. i två år fråndet godkännande som avses i 1 punkten.

Det tillstånd som avses i 1 mom. kan bevil-jas om tillställningens omfattning, art ellerden plats där tillställningen arrangeras avgrundad anledning som hänför sig till upp-rätthållande av ordning förutsätter att enhund medförs. Vid tillställningen skall hun-den bära munkorg som på polisens order kanavlägsnas, om man på grund av någons upp-förande eller av annan motsvarande anled-ning kan dra den slutsatsen att säkerheten fördem som deltar i tillställningen är hotad.

Genom förordning av inrikesministerietkan närmare bestämmelser utfärdas om ord-nande av lydnadskontroll för en hund som enordningsvakt får medföra i ordningsövervak-ningsuppgifter och om de krav som skalluppfyllas vid kontrollen samt om registreringoch identifikationsmärkning av hunden.

10 §

Godkännande som ordningsvakt

— — — — — — — — — — — — — —I de fall som avses i 1 mom. kan inrikesmi-

nisteriet i stället för att återkalla godkännan-det ge en varning, om återkallande av god-kännandet vore oskäligt med hänsyn till om-ständigheterna.

———Denna lag träder i kraft den 200 .

—————

RP 69/2001 rd 157

5.Lag

om ändring av 4 § lagen om nödcentraler

I enlighet med riksdagens beslutändras i lagen den 18 februari 2000 om nödcentraler (157/2000) 4 § 2 mom. som följer:

4 §

Nödcentralens uppgifter

— — — — — — — — — — — — — —Nödcentralen kan också sköta andra för

dess verksamhetsområdet lämpliga uppgifter,om de inte är till förfång för skötseln av deuppgifter som nämns i 1 mom. Sådana upp-gifter i fråga om övervakning och vidarebe-fordran av larm som hör till tillämpningsom-

rådet för lagen om privata säkerhetstjänster( / ) får nödcentralen dock sköta endast omett viktigt allmänt intresse kräver det elleruppgifterna har samband med anordningarför fastighetsövervakning eller brottslarm el-ler motsvarande anordningar i fastighetersom en kommun eller staten äger eller besit-ter.

———Denna lag träder i kraft den 200 .

—————

Helsingfors den 11 maj 2001

Republikens President

TARJA HALONEN

Inrikesminister Ville Itälä

RP 69/2001 rd158

BilagaParallelltexter

2.Lag

om ändring av 1 b § och 24 d § lagen om polisens personregister

I enlighet med riksdagens beslutupphävs i lagen den 7 april 1995 om polisens personregister (509/1995) 1 b § 2 mom. 7

punkten, sådan den lyder i lag 4/1998, samtändras 1 b § 2 mom.

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

1 b §

Datasystemet för förvaltningsärenden

— — — — — — — — — — — — — —Delregister inom datasystemet för förvalt-

ningsärenden är— — — — — — — — — — — — — —

6) väktarregistret; samt— — — — — — — — — — — — — —

7) ordningsmannaregistret— — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — —6) säkerhetsbranschens tillsynsregister— — — — — — — — — — — — — —(upphävs)— — — — — — — — — — — — — —

24 d §Utplåning av uppgifter ur datasystemet för

förvaltningsärenden

Ur databasen inom datasystemet för för-valtningsärenden och dess separata delregis-ter skall uppgifter utplånas enligt följande:

1) ur identitetskorts-, pass-, väktar- ochordningsmannaregistret uppgifterna om till-stånd då 10 år har förflutit sedan utgångenav tillståndets giltighetstid samt uppgifterom avslag på ansökan, uppgifter om åter-kallelse, hinder och anmärkningar samtuppgifter om utlåtanden, då 10 år har förflu-tit sedan ansökan avslogs, anteckning gjor-des om återkallelse, hinder eller anmärk-ning eller utlåtande gavs,

— — — — — — — — — — — — —

1) ur identitetskortsregistret, passregistretsamt säkerhetsbranschens tillsynsregisteruppgifterna om tillstånd eller auktorisationdå 10 år har förflutit sedan utgången av till-ståndets eller auktorisationens giltighetstidsamt uppgifter om avslag på ansökan, upp-gifter om återkallelse, hinder och anmärk-ningar samt uppgifter om utlåtanden, då 10år har förflutit sedan ansökan avslogs, an-teckning gjordes om återkallelse, hinder el-ler anmärkning eller utlåtande gavs,— — — — — — — — — — — — —

———Denna lag träder i kraft den 200 .

———

RP 69/2001 rd 159

3.Lag

om ändring av 17 kap. strafflagen

I enlighet med riksdagens beslutändras i strafflagen den 19 december 1889 (39/1889) 17 kap. 6 § 2 mom. 3 punkten, sådan

den lyder i lag 563/1998, samtfogas till 17 kap., sådant det lyder i nämnda lag 563/1998 och lag 536/1999, en ny 6 a §,

som följer:

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Motstånd mot person som upprätthåller ordningen

— — — — — — — — — — — — — —Med person som upprätthåller ordningen

avses i denna paragraf

— — — — — — — — — — — — — —

3) en väktare som avses i lagen om be-vakningsföretag (237/1983) samt— — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — —

3) en väktare som avses i lagen om priva-ta säkerhetstjänster ( / ),— — — — — — — — — — — — — —

6 a §

Bevakningsföretagsbrott

Den som idkar bevakningsrörelse utanauktorisation eller vid idkande av bevak-ningsrörelse mottar ett i 9 § 1 mom. lagenom privata säkerhetstjänster ( / ) avsettuppdrag för upprätthållande av allmänordning och säkerhet, skall för bevaknings-företagsbrott dömas till böter eller fängelsei högst sex månader.

———Denna lag träder i kraft den 200 .

———

RP 69/2001 rd160

4.Lag

om ändring av lagen om ordningsvakter

I enlighet med riksdagens beslutändras i lagen den 22 april 1999 om ordningsvakter (533/1999) 1 § 2 mom. samt

fogas till lagen en ny 9 a § och till 10 § ett nytt 3 mom. som följer:

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Tillämpningsområde

— — — — — — — — — — — — — —Denna lag tillämpas också på den som medanledning av ett sådant uppdrag som avses i3 § lagen om bevakningsföretag (237/1983)har utsetts att fullgöra ordningsövervak-ningsuppgifter som grundar sig på en för-fattning som nämns i 1 mom. På väktaretillämpas härvid inte 4—6 § lagen om be-vakningsföretag. På arbetstagare som avsesi 1 § sjömanslagen och som med stöd avsjömanslagen har utsetts till ordningsvaktertillämpas utöver denna lag också sjömans-lagen och andra bestämmelser om sjöarbete.— — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — —Denna lag tillämpas också på den som

med anledning av ett sådant uppdrag somavses i 9 § 2 mom. lagen om privata säker-hetstjänster ( / ) har utsetts att fullgöraordningsövervakningsuppgifter som grun-dar sig på den författning som nämns i 1mom. På arbetstagare som avses i 1 § sjö-manslagen och som med stöd av sjömansla-gen har utsetts till ordningsvakter tillämpasutöver denna lag också sjömanslagen ochandra bestämmelser om sjöarbete.

— — — — — — — — — — — — — —

9 a §

Att medföra hund

Med tillstånd som beviljats av polisinrätt-ningen på den ort där tillställningen ordnasfår en ordningsvakt i ordningsövervak-ningsuppgifter föra med sig en hund som

1) på godkänt sätt har genomgått lyd-nadskontroll motsvarande de krav som inri-kesministeriet fastställer,

2) han har varit förare för vid lydnads-kontrollen,

3) är minst två men högst 10 år gammal,4) är registrerad och identifikationsmärkt

så att den på ett tillförlitligt sätt kan indivi-dualiseras,

5) han eller hon kan behärska, samt

RP 69/2001 rdGällande lydelse Föreslagen lydelse

161

6) som inte till sina egenskaper har visatsig vara olämplig för att medföras i ord-ningsövervakningsuppgifter.

En ordningsvakt får i ordningsövervak-ningsuppgifter medföra en hund som upp-fyller de krav som anges 1 mom. i två årfrån det godkännande som avses i 1 punk-ten.

Det tillstånd som avses i 1 mom. kan be-viljas om tillställningens omfattning, art el-ler den plats där tillställningen arrangerasav grundad anledning som hänför sig tillupprätthållande av ordning förutsätter atten hund medförs. Vid tillställningen skallhunden bära munkorg som på polisens or-der kan avlägsnas, om man på grund avnågons uppförande eller av annan motsva-rande anledning kan dra den slutsatsen attsäkerheten för dem som deltar i tillställ-ningen är hotad.Genom förordning av inrikesministeriet kannärmare bestämmelser utfärdas om ord-nande av lydnadskontroll för en hund somen ordningsvakt får medföra i ordnings-övervakningsuppgifter och om de krav somskall uppfyllas vid kontrollen samt om regi-strering och identifikationsmärkning avhunden.

10 §

Godkännande som ordningsvakt

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —I de fall som avses i 1 mom. kan inrikes-

ministeriet i stället för att återkalla god-kännandet ge en varning, om återkallandeav godkännandet vore oskäligt med hänsyntill omständigheterna.

———

Denna lag träder i kraft den 200 .———

RP 69/2001 rd162

5.Lag

om ändring av 4 § lagen om nödcentraler

I enlighet med riksdagens beslutändras i lagen den 18 februari 2000 om nödcentraler (157/2000) 4 § 2 mom. som följer:

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Nödcentralens uppgifter

— — — — — — — — — — — — — —Nödcentralen kan också sköta andra för

dess verksamhetsområde lämpliga uppgif-ter, om de inte är till förfång för skötseln avde uppgifter som nämns i 1 mom. Sådanauppgifter i fråga om övervakning och vida-rebefordran av larm som hör till tillämp-ningsområdet för lagen om bevakningsföre-tag (237/1983) får nödcentralen dock skötaendast om ett viktigt allmänt intresse kräverdet eller uppgifterna har samband med an-ordningar för fastighetsövervakning ellerbrottslarm eller motsvarande anordningar ifastigheter som en kommun eller staten ägereller besitter.

— — — — — — — — — — — — — —Nödcentralen kan också sköta andra för

dess verksamhetsområdet lämpliga uppgif-ter, om de inte är till förfång för skötseln avde uppgifter som nämns i 1 mom. Sådanauppgifter i fråga om övervakning och vida-rebefordran av larm som hör till tillämp-ningsområdet för lagen om privata säker-hetstjänster ( / ) får nödcentralen docksköta endast om ett viktigt allmänt intressekräver det eller uppgifterna har sambandmed anordningar för fastighetsövervakningeller brottslarm eller motsvarande anord-ningar i fastigheter som en kommun ellerstaten äger eller besitter.

———Denna lag träder i kraft den 200 .

———